Bet. 1993/94:LU7

Lagutskottets betänkande

1993/94:LU07

Vissa likvidationsfrågor

Innehåll

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1993/94

LU7

Propositionen

I proposition 1993/94:43 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen

antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i

aktiebolagslagen (1975:1385). Förslagets innebörd är att

handläggningen av vissa likvidationsärenden beträffande

aktiebolag flyttas från tingsrätterna till Patent- och

registreringsverket.

Lagförslaget återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Propositionen har inte föranlett någon motion.

Utskottet tillstyrker lagförslaget med vissa av utskottet

föreslagna mindre ändringar enligt vad som framgår av bilaga 2.

Utskottet

Ett aktiebolag skall enligt 2 kap. 9 § och 18 kap. 1 §

aktiebolagslagen (ABL) registreras hos registreringsmyndigheten

Patent- och registreringsverket (PRV). Verket för ett

aktiebolagsregister där man för in olika uppgifter om landets

aktiebolag.

Ett aktiebolag upphör i allmänhet genom likvidation, men kan

också upphöra genom konkurs (se 13 kap. 19 § första stycket ABL)

eller genom att aktiebolaget enligt 13 kap. 18 § ABL avförs ur

aktiebolagsregistret. Ytterligare ett sätt att upplösa ett

aktiebolag är genom fusion (se 14 kap. ABL).

Likvidation innebär att aktiebolagets rättsförhållanden skall

avvecklas. En likvidation av ett aktiebolag kan ske i form av en

frivillig likvidation eller som en tvångslikvidation. Den

frivilliga likvidationen, som regleras i 13 kap. 1 § ABL, sker

genom att bolagsstämman beslutar att aktiebolaget skall träda i

likvidation. Med tvångslikvidation menas att allmän domstol

beslutar att aktiebolaget skall träda i likvidation.

Förutsättningarna för att besluta om tvångslikvidation, de s.k.

likvidationsgrunderna, finns angivna i 13 kap. 2--4 §§ ABL.

Likvidationsgrunderna är att bolagets egna kapital understiger

det registrerade aktiekapitalet (2 §), att aktieägare missbrukat

sitt inflytande i bolaget (3 §) och att likvidationsskyldighet

föreligger enligt bolagsordningen (4 § första stycket 1).

De tre i föregående stycke nämnda likvidationsgrunderna kan

sägas vara utpräglat materiella till sin karaktär. Därutöver

finns i 13 kap. 4 § första stycket 2--4 ABL ytterligare tre

likvidationsgrunder, som är mer formella till sin natur. Dessa

är de vanligaste fallen av tvångslikvidation.

Det i praktiken vanligast förekommande fallet regleras i 13

kap. 4 § första stycket 4. Där föreskrivs att ett aktiebolag

skall likvideras om bolaget har försummat att till PRV sända in

årsredovisning för något av de två senaste räkenskapsåren.

Övriga formella likvidationsgrunder enligt 13 kap. 4 § första

stycket ABL är att bolaget är försatt i konkurs som har

avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven

tid har beslutat om likvidation (2 p) eller att bolaget saknar

till aktiebolagsregistret anmäld behörig styrelse eller

verkställande direktör som skall finnas (3 p).

Fråga om likvidation enligt 13 kap. 4 § ABL prövas av rätten

på anmälan av PRV eller på ansökan av styrelsen,

styrelseledamot, verkställande direktör eller aktieägare. I

vissa fall kan frågan prövas på ansökan även av borgenär eller

någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon

som kan företräda bolaget. Frågor om tvångslikvidation enligt 13

kap. 4 § ABL -- och även enligt 13 kap. 2 § ABL -- handläggs

som ett domstolsärende av tingsrätten, som förutom ABL tillämpar

lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Det

innebär bl.a. att rätten håller förhandling i frågan om bolagets

försättande i likvidation. Till skillnad från nu nämnda fall av

tvångslikvidation handläggs emellertid en fråga om likvidation

enligt 13 kap. 3 § ABL (maktmissbruk) av tingsrätten som ett

tvistemål.

När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation, skall

detta anmälas till tingsrätten som har att utse en eller flera

likvidatorer. Om det är tingsrätten som har fattat beslut att

bolaget skall träda i likvidation, skall rätten samtidigt utse

en eller flera likvidatorer.

År 1989 tillsattes Domstolsutredningen (Ju 1989:06) med

uppdrag att utreda domstolarnas framtida uppgifter, arbetssätt

och organisation. Resultatet av utredningsarbetet har redovisats

i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet

Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Förslagen i betänkandet

tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning

och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna

förvaltningsdomstolarna. En huvudfråga i sammanhanget är

spörsmålet om vilka instanser som skall handha de

arbetsuppgifter som ligger vid sidan av själva målhanteringen

vid domstolarna. I betänkandet talas här om tingsrätternas

sidofunktioner. Med denna samlingsbeteckning avses just olika

typer av ärenden m.m. som i dag handläggs vid tingsrätterna, men

som inte innefattar slitande av tvister i egentlig mening. Det

gäller i många fall att fatta ett beslut i ett ärende där det

inte finns någon motpart till sökanden och där tingsrättens

uppgift egentligen bara är att kontrollera att vissa

formaliteter har uppfyllts. Domstolsutredningen har bl.a.

undersökt om tingsrätternas sidofunktioner kan skötas av andra

myndigheter än domstol. Ett av de områden som sålunda behandlas

i betänkandet är frågor om tvångslikvidation av aktiebolag.

Utredningen tar också upp frågor om bl.a. överklagande och

instansordningen i likvidationsärenden.

Domstolsutredningens förslag i fråga om tvångslikvidation av

aktiebolag ligger till grund för regeringens förslag i

förevarande lagstiftningsärende.

Föredragande statsrådet anför i propositionen att två faktorer

bör vara utslagsgivande beträffande frågan om överflyttning av

likvidationsärenden från allmän domstol till myndighet. För det

första är det karaktären av det avgörande som skall beslutas. Om

det är fråga om att slita tvister mellan olika intressenter bör

i princip domstol avgöra saken. Om det å andra sidan närmast är

fråga om att konstatera förekomsten av vissa faktiska

förhållanden kan saken hellre handläggas av en annan myndighet.

För det andra inverkar enligt föredragande statsrådet behovet av

muntlig handläggning.

I propositionen konstateras att det i fråga om de formella

likvidationsärendena i dag i de allra flesta fall är PRV som tar

initiativ till handläggningen vid tingsrätt. Verket har

skyldighet att anmäla till domstolen när det finns grund för

likvidation enligt de aktuella bestämmelserna. Systemet med

handläggning av likvidationsfrågor både hos PRV och hos

tingsrätterna medför enligt föredragande statsrådet ett icke

ringa dubbelarbete. Det skulle enligt statsrådet vara en stor

och kostnadsbesparande rationalisering att låta PRV självt

besluta om likvidation i de här fallen. I stället för rättsliga

överväganden är det i dessa ärenden fråga om att kontrollera

förekomsten av vissa fakta. Det är inte heller nödvändigt med

inslag av muntlighet i förfarandet. Varken karaktären av de

överväganden som skall göras i ärendena, behovet av muntlighet

eller några andra omständigheter utgör enligt statsrådet hinder

mot att avlasta tingsrätterna dessa ärenden. Vad nu sagts gäller

också ärenden där någon annan än PRV, t.ex. en aktieägare eller

en borgenär, är initiativtagare.

Mot bakgrund av det anförda föreslås i propositionen att

likvidationsärenden som avser de formella likvidationsgrunderna

i fortsättningen skall handläggas av PRV. De ärenden som avses

är likvidation av ett aktiebolag på grund av att bolaget är

försatt i konkurs som har avslutats med överskott och

bolagsstämman inte har fattat beslut om likvidation, att bolaget

saknar behörig styrelse eller verkställande direktör eller att

bolaget inte har sänt in årsredovisning till PRV för något av de

två senaste räkenskapsåren (13 kap. 4 § första stycket 2--4

ABL).

I propositionen föreslås vidare att likvidationsärenden som

avser de materiella likvidationsgrunderna alltjämt skall

handläggas av allmän domstol. Föredragande statsrådet bedömer

nackdelen av att likvidationsfrågor, beroende på

likvidationsgrunden, kan handläggas endera av PRV eller av

allmän domstol som mycket liten. Även ärenden om likvidation

enligt andra lagar än aktiebolagslagen, t.ex. beträffande

bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker och ekonomiska

föreningar, föreslås i propositionen tills vidare böra

handläggas av tingsrätt.

I propositionen föreslås också att de nuvarande reglerna i ABL

för rättens handläggning av likvidationsärenden skall -- med

undantag för bestämmelser om muntlig förhandling -- också i

huvudsak gälla för handläggningen hos PRV.

De föreslagna ändringarna bör enligt propositionen träda i

kraft den 1 april 1994. Tingsrätterna föreslås slutföra

handläggningen av de ärenden som har anhängiggjorts vid

tingsrätterna före detta datum.

Enligt utskottets mening innebär regeringens föreliggande

förslag en klar rationalisering och effektivisering av

handläggningen av likvidationsärenden. Inte minst undviks genom

förslaget det dubbelarbete som i dag förekommer i ett stort

antal likvidationsärenden. Utskottet kan inte se att

överflyttningen av ifrågavarande likvidationsärenden äventyrar

rättssäkerheten eller att risk föreligger för en försämrad

saklig prövning av ärendena. Som konstateras i propositionen är

det här inte fråga om några kvalificerade rättsliga överväganden

eller svårare bevisbedömningsproblem utan rättens handläggning

gäller snarare huruvida vissa formaliteter uppfyllts och om

vissa andra faktiska förhållanden föreligger. Genom förslaget

ändras inte heller i sak handläggningsreglerna med bortseende

från att förfarandet blir helt skriftligt. Nuvarande krav på

muntlig förhandling har emellertid uppenbarligen inte fyllt

någon funktion i praktiken och kan utan olägenhet avvaras. Med

hänsyn till det anförda och då enligt förslaget

likvidationsärendena ändå kan komma under domstols prövning

genom överklagande av PRV:s beslut, har utskottet inte någon

erinran i sak mot regeringens förslag.

Under utskottsbehandlingen har emellertid uppmärksammats en

felaktighet i den föreslagna nya lagtexten. Enligt regeringens

förslag har 13 kap. 7 § andra stycket ABL -- som avser vissa

fall då ett aktiebolag som trätt i likvidation kan komma att stå

utan likvidator -- fått en lydelse som inte står i

överensstämmelse med förslagets innebörd i övrigt. Någon saklig

ändring har uppenbarligen inte heller varit avsedd med undantag

för att det i fortsättningen skall ankomma på PRV att i stället

för domstol förordna likvidator när sådan saknas. Sådant

förordnande skall i dessa fall ske på myndighetens eget

initiativ, vilket givetvis inte hindrar att annan vars rätt

berörs anmäler behovet till PRV. Utskottet förordar också i

förtydligande syfte en smärre justering av tredje stycket i

förevarande paragraf. Med hänvisning till det anförda föreslår

utskottet den lydelse av ifrågavarande bestämmelse som framgår

av bilaga 2.

Utskottet tillstyrker sålunda -- med angivna ändringar av 13

kap. 7 § ABL -- regeringens proposition.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande överflyttning av vissa likvidationsärenden

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

aktiebolagslagen (1975:1385) med den ändringen att 13 kap. 7 §

erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade

lydelse.

Stockholm den 23 november 1993

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe

Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s),

Bengt Kindbom (c), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd),

Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s),

Lennart Fridén (m) och Per Erik Granström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagt förslag till ändring i regeringens

förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

13 kap.

7 §3

När bolagsstämman har fattat beslut om likvidation skall

detta genom stämmans försorg genast anmälas till

registreringsmyndigheten och denna skall därefter genast utse en

eller flera likvidatorer. När en domstol eller

registreringsmyndigheten beslutar att bolaget skall träda i

likvidation, skall en eller flera likvidatorer samtidigt utses.

Likvidator träder i styrelsens och verkställande direktörs

ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen.

Om ett aktiebolag, som har Saknar aktiebolag, som har

trätt i likvidation, inte trätt i likvidation, till

har anmält behörig registret anmäld behörig

likvidator till registret, likvidator, skall

skall registreringsmyndigheten registreringsmyndigheten

förordna en eller flera förordna en eller flera

likvidatorer. likvidatorer.

Beslut om likvidation och om Beslut om likvidation och om

förordnande av likvidator förordnande av likvidator

som har fattats av rätten skall registreras.

eller registreringsmyndigheten

skall registreras.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter

äger motsvarande tillämpning på likvidator, i den mån ej annat

följer av detta kapitel.

Uppdrag att vara revisor upphör icke genom att bolaget träder

i likvidation. Bestämmelserna i 10 kap. äger tillämpning under

likvidation. Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande

huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt

fördröjes.

3 Senaste lydelse 1983:453.