Bet. 1993/94:LU9

Lagutskottets betänkande

1993/94:LU09

Vårdnadshavares skadeståndsansvar

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1993/94

LU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1993/94:57 om

vårdnadshavares skadeståndsansvar. I propositionen föreslås ett

tillägg i 6 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken varigenom

vårdnadshavare, i syfte att hindra att barn orsakar skada för

någon annan, åläggs att svara för att barnet står under uppsikt

eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Förslaget innebär att

vårdnadshavaren kan bli skadeståndsskyldig enligt 2 kap. 1 §

skadeståndslagen, om han eller hon uppsåtligen eller av

oaktsamhet har brustit i sin skyldighet att se till att barnet

står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Lagändringen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1994.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande från de

socialdemokratiska ledamöterna.

Propositionen

I proposition 1993/94:57 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att

riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till lag om

ändring i föräldrabalken.

Lagförslaget har intagits som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Allmän bakgrund

Någon uttrycklig regel om föräldrars ansvar för skador som

deras barn orsakar finns inte enligt svensk rätt. Däremot finns

i skadeståndslagen (1972:207) en regel om barnets eget

skadeståndsansvar (2 kap. 2 §). Innebörden av regeln är att ett

barn under 18 år är skyldigt att ersätta skador bara i den mån

det är skäligt med hänsyn till bl.a. barnets ålder och

utveckling, handlingens beskaffenhet samt om det finns en

ansvarsförsäkring för barnet. I praxis har regeln tillämpats så

att mycket små barn endast undantagsvis anses kunna åläggas eget

skadeståndsansvar, medan äldre barn anses kunna ådra sig ett

sådant eget ansvar om än beloppsbegränsat. Om barnet omfattas av

en ansvarsförsäkring utdöms dock oftast fullt skadestånd.

Även om det alltså saknas uttrycklig reglering av föräldrars

skadeståndsansvar anses ändå föräldrar och andra som har

tillsynsskyldighet över underåriga kunna bli ansvariga för

skador som barnet vållar, och detta oavsett om barnet självt är

skadeståndsskyldigt. Föräldrars tillsynsplikt framgår av 6 kap.

2 § föräldrabalken, vari föreskrivs att ett barns

vårdnadshavare svarar för att barnet får den tillsyn som behövs

med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga

omständigheter. Bestämmelsen avser i första hand

vårdnadshavarens skyldigheter mot barnet, men den anger även

vilken uppsiktsskyldighet över barnet som vårdnadshavaren har i

förhållande till utomstående. Av lagrummets utformning följer

att vårdnadshavarens tillsynsplikt förändras alltefter barnets

ålder och mognad för att helt upphöra då barnet fyllt 18 år.

Genom 23 kap. 6 § andra stycket brottsbalken har

vårdnadshavares tillsynsplikt fått en särskild straffsanktion.

Enligt lagrummet kan föräldrar eller uppfostrare eller

förmyndare under viss förutsättning dömas till straff om de

underlåter att hindra den som står under deras vård och lydnad

från att begå brott.

Föräldrar som underlåtit att följa en straffsanktionerad plikt

att handla kan bli skadeståndsskyldiga på samma sätt som i

allmänhet gäller vid brottsliga gärningar. Har föräldrarna

brustit i sin allmänna plikt att utöva tillsyn över barnet kan

skadeståndsansvar för barnets handlande uppkomma om deras

underlåtenhet varit vårdslös eller uppsåtlig.

Beträffande försäkringsförhållanden gäller att en

vårdnadshavares ansvarsförsäkring i de allra flesta fall kan tas

i anspråk för att betala barns skadestånd. En ansvarsförsäkring

täcker också skadestånd som vårdnadshavaren skall utge på grund

av bristande tillsyn över barnet. Självrisken utgör normalt

1 000 kr. Enligt praxis ersätts också skador som inte kan

föranleda skadeståndsansvar för barnet därför att det är så

litet att det inte anses kunna vålla en skada uppsåtligen eller

av oaktsamhet. Skador som har orsakats uppsåtligen av någon som

fyllt tolv år ersätts emellertid inte. Om en vårdnadshavare av

oaktsamhet har brustit i sin tillsyn över ett barn som är äldre

än tolv år, gäller ansvarsförsäkringen däremot vårdnadshavarens

skadeståndsansvar även om barnet har orsakat skadan uppsåtligen.

En skadelidande har självfallet också möjlighet att få ut

försäkringsersättning ur sin egen försäkring.

Brister i vårdnadshavarens tillsyn har i rättspraxis föranlett

skadeståndsansvar framför allt när det gäller små barn. I

fråga om tonåringar är det däremot ovanligt med skadeståndskrav

mot föräldrar. En orsak härtill kan vara att föräldrabalken,

liksom även rättspraxis, har som utgångspunkt att barns omdöme

och insikter utvecklas successivt och att ansvaret för barnets

förhållanden därmed gradvis förskjuts från vårdnadshavaren till

barnet självt allteftersom barnet blir äldre och mognar.

Förslag om en skärpning av vårdnadshavares skadeståndsansvar

för skador som orsakas av barn har framställts i olika

sammanhang under senare tid, bl.a. av Brottsförebyggande rådet

(BRÅ) i rapporten BRÅ-PM 1990-1 och av den s.k.

Våldskommissionen i betänkandet (SOU 1990:92) Våld och

brottsoffer. I riksdagen har vid ett flertal tillfällen väckts

motioner med yrkanden om ett vidgat skadeståndsansvar för

föräldrar och andra vårdnadshavare. Utskottet har därvid

framhållit bl.a. att det under senare år blivit allt vanligare

att underåriga gör sig skyldiga till skadegörelse som drabbar

både enskilda och det allmänna. För utskottet har det därför

framstått som angeläget att olika vägar prövas i syfte att

motverka denna utveckling, och utskottet har påpekat att en

lösning kan vara att vårdnadshavare stimuleras att ta ett större

ansvar för sina barns handlande (bet. 1989/90:LU25).

När frågan om föräldrars skadeståndsansvar senast

aktualiserades motionsvägen hösten 1991 underströk utskottet

ånyo vikten av olika åtgärder som bl.a. är ägnade att hos

vårdnadshavaren inskärpa det ansvar de har för barns handlande.

Utskottet avstyrkte emellertid bifall till de då aktuella

motionerna. Enligt utskottets mening borde regeringens

ställningstaganden till de förslag som lagts fram av BRÅ och

Våldskommissionen avvaktas (bet. 1991/92:LU8).

Propositionen och utskottets ställningstagande

Den proposition som nu föreligger till behandling grundar sig

på en inom Justitiedepartementet år 1993 upprättad

departementspromemoria (Ds 1993:11) Vårdnadshavares

skadeståndsansvar. Promemorian har remissbehandlats. Förslagen i

promemorian bygger i sin tur bl.a. på de synpunkter som kom fram

vid remissbehandlingen av BRÅ-rapporten och Våldskommissionens

betänkande.

I propositionen föreslås att tillsynsansvaret skall skärpas

och preciseras i skadeförebyggande syfte. En vårdnadshavare

skall sålunda, enligt förslaget, i syfte att hindra att barnet

orsakar skada för någon annan svara för att barnet står under

uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Förslaget

innebär att vårdnadshavaren kan bli skadeståndsskyldig enligt 2

kap. 1 § skadeståndslagen, om han eller hon uppsåtligen eller

av oaktsamhet har brustit i sin skyldighet att se till att

barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder

vidtas. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.

I propositionen anför föredragande statsrådet att det främsta

syftet med det utvidgade skadeståndsansvaret är preventivt.

Avsikten är alltså att få vårdnadshavarna att genom ett

ekonomiskt incitament mer aktivt verka för att deras barn inte

orsakar skador. Enligt statsrådets mening tas även de

skadelidandes intressen till vara genom ett skärpt

tillsynsansvar. Det skadestånd som vårdnadshavaren kan komma att

utge täcks i många fall av dennes ansvarsförsäkring.

Beträffande tillsynspliktens närmare innebörd framhåller

föredragande statsrådet att det, liksom i gällande rätt, ingår i

tillsynsansvaret att vårdnadshavaren skall ha en skyldighet att

i en konkret situation avvärja en skadegörande handling av

barnet. Innebörden av det utvidgade ansvaret är dock framför

allt att vårdnadshavaren i större mån än enligt gällande rätt

skall vara skyldig att ge barnet vägledning och ha uppsikt över

barnet för att förebygga skadegörande handlingar. Därav följer,

enligt statsrådets mening, att det kan ställas mer bestämda krav

på aktivt handlande från vårdnadshavarens sida. På vilket sätt

föräldern skall vara verksam för att fullgöra tillsynsansvaret

beror bl.a. på barnets ålder och mognad samt på vad barnet

sysselsätter sig med. Vissa typer av skador torde enligt vad som

anförs i propositionen inte kunna förhindras på annat sätt än

att barnet står under direkt tillsyn eller genom att det

förhindras att företa sig vissa saker. I andra situationer kan

det enligt föredragande statsrådets mening räcka med att barnet

får förmaningar eller förhållningsorder eller på annat sätt får

hjälp med att handla på lämpligt sätt.

Ansvaret förutsätts inte vara obegränsat, utan hänsyn bör tas

till vad som är möjligt för vårdnadshavaren. Bl.a. måste beaktas

vilka förutsättningar vårdnadshavaren har att förutse

skadegörande handlingar av barnet. I propositionen anförs vidare

att skadeståndsansvaret begränsas av vad som följer av reglerna

om adekvat kasualitet och att ansvar bara torde kunna bli

aktuellt när vårdnadshavaren i en konkret situation har brustit

i sin skyldighet att ge barnet vägledning eller att ha barnet

under uppsikt.

Enligt förslaget skall vårdnadshavarens ansvar gälla oavsett

om barnet är skadeståndsskyldigt. Om barnet har orsakat en skada

genom en olyckshändelse och därför inte är skadeståndsskyldigt,

kan dess vårdnadshavare ändå bli skyldig att ersätta skadan

under förutsättning att han eller hon uppsåtligen eller av

oaktsamhet har brustit i sin plikt att se till att barnet får

vägledning och står under uppsikt.

Det skärpta tillsynsansvaret kommer i första hand att bli

aktuellt under den tid som barnet inte tillbringar i skolan, på

daghem eller fritidshem och är, enligt vad som anförs i

propositionen, inte avsett att innebära någon förändring i det

ansvar dessa institutioner kan ha.

Utskottet delar uppfattningen att vårdnadshavares ansvar för

skador som orsakas av barn bör utvidgas och anser att den

föreslagna bestämmelsen väl kan innebära en önskvärd

utgångspunkt för ett mer aktivt engagemang och ge föräldrarna

ett stöd i tillsynsrollen. Förslaget till tillägg i 6 kap. 2 §

andra stycket föräldrabalken tillgodoser också, i enligt med vad

utskottet tidigare uttalat, behovet av att hos vårdnadshavare

inskärpa ett ansvar för barns handlande (se bl.a. bet.

1991/92:LU8). Som någon av remissinstanserna framhållit i sitt

remissvar kan den föreslagna bestämmelsen även tjäna som

utgångspunkt för en vidare rättsbildning genom praxis i riktning

mot ett längre gående ansvar för vårdnadshavare. Utskottet

tillstyrker förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

föräldrabalken.

Stockholm den 30 november 1993

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe

Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Bengt Kindbom (c),

Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Hans Stenberg (s),

Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m) och

Per Erik Granström (s).

Särskilt yttrande

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Bengt Kronblad, Gunnar

Thollander, Hans Stenberg, Carin Lundberg och Per Erik Granström

(alla s) anför:

I likhet med Lagrådet anser vi att den föreslagna lagtexten

inte är invändningsfri. Ordet "uppsikt" kan vara missvisande

genom att det ger intryck av att det krävs att vårdnadshavaren i

första hand har en omedelbar tillsyn över barnet, något som

knappast är möjligt när det gäller äldre barn. Till saken hör

också att ordet "uppsikt" före år 1983 använts som beteckning

för vårdnadshavarens tillsyn. Som skäl för införande av ordet

"tillsyn" anfördes att detta bättre angav vad skyldigheten

gällde (se prop. 1981/82:168, s. 23). Att mot den bakgrunden nu

återinföra termen "uppsikt" kan enligt vår mening ifrågasättas.

Propositionens lagförslag

Bilaga