Bet. 1993/94:NU1

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU01

Hälsorisker vid kraftledningar, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

NU1

Ärendet

I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- fem

motioner med yrkanden om

hälsorisker vid kraftledningar,

jordfelsbrytare.

Sammanfattning

Utskottet anser att frågan om hälsorisker i samband med

elektriska och magnetiska fält, som tas upp i fyra motioner,

skall tas på stort allvar. Med hänvisning till att de synpunkter

som förs fram i motionerna är föremål för utredning och

beredning genom främst Elsäkerhetsverkets försorg avstyrks

motionerna. Utskottet avstyrker också en motion med förslag om

införande av krav på installation av jordfelsbrytare. Även här

hänvisas till Elsäkerhetsverkets arbete.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1992/93:N402 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär att NUTEK får i uppdrag att införa

skyddsområde för bebyggelse längs kraftledningar i enlighet med

vad i motionen anförts,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning om magnetiska fält.

1992/93:N403 av Ingbritt Irhammar och Gunhild Bolander (båda

c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om forskning och lagstiftning vad

gäller elektromagnetisk strålning.

1992/93:N406 av Christina Linderholm och Tage Påhlsson (båda

c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att berörd

myndighet får i uppdrag att fastställa gränsvärden för närhet

mellan bostäder/arbetsplatser och elektriska installationer

utifrån magnetfältens storlek.

1992/93:N411 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om krav på installation av jordfelsbrytare.

1992/93:N440 av Margareta Winberg (s) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på lågstrålande bildskärmar,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på information om riskerna med elektromagnetisk

strålning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om normer för elektromagnetisk strålning från elektriska

apparater,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bostadsbebyggelse nära högspänningsledningar,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av information och utbildning om riskerna med

elektriska fält,

7. hos regeringen begär att en kommitté tillsätts för att se

över riskerna med elektromagnetiska fält.

Utskottet

Hälsorisker vid kraftledningar

Inledning

Elektriska och magnetiska fält -- ibland benämnda

elektromagnetiska fält -- förekommer normalt i naturen, t.ex.

uppkommer starka elektriska fält på jordytan i samband med åska.

De starkaste elektromagnetiska fälten som berör människor kommer

dock från olika elektriska utrustningar. Elektriska fält bildas

av olika elektriska spänningar. Fältets styrka, som mäts i

kilovolt per meter (kV/m), beror på hur hög spänningen är och

avtar snabbt med avståndet från ledningen eller apparaten.

Fälten kan avskärmas effektivt av t.ex. metallplåt samt i viss

mån av plank, väggar och andra husdelar samt träd och annan

vegetation. Magnetiska fält uppstår när elladdningar rör sig,

dvs. av elektrisk ström. Det magnetiska fältets styrka, som mäts

i enheten mikrotesla (µT), är beroende av strömstyrkan och avtar

snabbt med avståndet från källan. Ett magnetiskt fält är dock

betydligt svårare att avskärma än ett elektriskt fält.

Motionerna

Frågan om hälsorisker vid kraftledningar har tagits upp i fyra

motioner -- motionerna 1992/93:N402 (s), 1992/93:N440 (s),

1992/93:N403 (c) och 1992/93:N406 (c).

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) bör ges i uppdrag

att besluta om införande av ett skyddsområde längs befintliga

kraftledningar, anförs det i motion 1992/93:N402 (s). Inom ett

sådant skyddsområde, där risk för strålning från magnetiska fält

föreligger, borde inga nya bostäder, byggnader för utbildning

och för barnaktiviteter samt arbetsplatser få uppföras.

Motionärerna vill också att riksdagen skall uttala sig för att

det behövs ytterligare forskningsinsatser på området. I motionen

hänvisas till två svenska epidemiologiska studier avseende

samband mellan strålning från magnetiska fält och cancer som

presenterades hösten 1992 (se vidare i det följande).

I motion 1992/93:N440 (s) begärs att riksdagen skall göra

uttalanden i en rad frågor. De gäller införande av krav på

lågstrålande bildskärmar, utarbetande av normer för hur mycket

elektromagnetisk strålning som elektriska apparater får avge

samt uttalande om behovet av allmän information om riskerna med

elektromagnetisk strålning. Det borde vidare uppdras åt Boverket

att utarbeta normer för hur nära högspänningsledningar som hus

skall få byggas. Insatser bör också göras, anser motionären, för

att åstadkomma en reducering av de elektriska fälten från

kraftledningar, som ligger mycket nära befintlig bebyggelse. Det

är även angeläget att -- i förebyggande syfte -- öka

informationen till allmänheten och sjukvården om riskerna med

elektromagnetiska fält, anförs det i motionen. Slutligen

föreslår motionären att riksdagen skall begära att regeringen

tillsätter en kommitté med uppgift att se över riskerna med

elektromagnetiska fält och lämna förslag till erforderliga

åtgärder.

Det bör införas en lag som anger högsta tillåtna nivåer för

hur starka magnetfält får vara inomhus, sägs det i motion

1992/93:N403 (c). Eftersom någon sådan lag inte finns vidtas det

inte säkerhetsåtgärder mot strålningen i nödvändig omfattning,

menar motionärerna. De anser också att det behövs ytterligare

forskningsinsatser beträffande den elektromagnetiska strålningen

och att riksdagen genom ett uttalande bör fästa regeringens

uppmärksamhet härpå.

Den berörda myndigheten bör ges i uppdrag att fastställa

gränsvärden för avstånd mellan bostäder/arbetsplatser och

elektriska installationer med avseende på magnetfältens styrka,

anförs det på motsvarande sätt i motion 1992/93:N406 (c). Sådana

gränsvärden behövs såväl vid ny som befintlig bebyggelse, anser

motionärerna och hänvisar även de till de två nyssnämnda

epidemiologiska studierna.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har upprepade gånger behandlat motioner om

riskerna med kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid

det senaste tillfället (hösten 1992), då regeringens förslag om

inrättande av en ny elsäkerhetsmyndighet -- Elsäkerhetsverket --

behandlades, avslogs en motion (s) med krav på ett uttalande av

riksdagen om ansvarsfrågan avseende de hälsorisker som

kraftledningar medför. Utskottet konstaterade (bet. 1992/93:NU5)

att ansvaret för att följa de frågor som är förbundna med

hälsorisker från bl.a. magnetiska fält ligger på

Elsäkerhetsverket. Vidare noterade utskottet att det hade

framkommit underlag för en säkrare bedömning av hälsoriskerna i

samband med magnetiska fält, genom de två stora epidemiologiska

undersökningar som hade presenterats i september 1992. Erhållna

forskningsresultat påkallade, enligt utskottets mening,

intensifierade forskningsinsatser. Utskottet utgick från att

Elsäkerhetsverket skulle pröva alla tänkbara möjligheter att

minska eller eliminera riskerna med magnetiska fält, när det

gäller såväl befintliga som nya elektriska anläggningar.

Epidemiologiska undersökningar

I de två tidigare nämnda undersökningarna studerades

exponering dels av allmänheten i hemmen, dels av arbetare i

yrkeslivet.

Den första undersökningen har utförts vid Institutet för

miljömedicin. I undersökningsrapporten, Cancer och magnetfält

hos bosatta nära högspänningsledningar i Sverige (IMM-rapport

5/92), konstateras ett samband mellan leukemi (blodcancer) hos

barn och den uppskattade storleken på det magnetfält i bostaden

som högspänningsledningen givit upphov till. Även avståndet till

kraftledningen uppvisade ett samband med leukemi hos barn. För

andra cancersjukdomar hos barn förelåg inga samband med

förekomsten av magnetfält. Det fanns också en tendens till

samband mellan magnetfält och vissa typer av leukemi hos vuxna.

När resultaten i undersökningen hade vägts mot olika möjliga

felkällor och osäkra faktorer var slutsatsen att resultaten

stöder hypotesen att magnetiska fält kan ha betydelse för

uppkomsten av cancer. Vilken typ av magnetfält eller egenskap

hos magnetfält som skulle orsaka detta är ännu okänt och därmed

också vilken biologisk mekanism det skulle vara fråga om.

Den andra undersökningen har utförts vid Arbetsmiljöinstitutet

och redovisats i rapporten Occupational exposure to

electromagnetic fields in relation to leukemia and brain tumours

-- a case-control study (PM 2nd edition 1992). Enligt den

undersökningen finns ett samband mellan exponeringsnivån från

elektromagnetiska fält och en viss typ av leukemi men också

beträffande en viss typ av hjärntumör. Resultaten visade framför

allt på ett sådant samband hos yngre personer (personer under 40

år).

Elsäkerhetsmyndighetens arbete

Elsäkerhetsverket (tidigare NUTEK och dessförinnan Statens

energiverk) har regeringens uppdrag att följa

forskningsverksamheten rörande biologiska effekter från

elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar och avlämna

rapport härför till regeringen. För att biträda myndigheten i

detta arbete finns -- sedan år 1975 -- en rådgivande

samrådsgrupp med representanter för berörda myndigheter,

forskningsinstitutioner, fackliga organisationer och

elkraftföretag.

För starkströmsanläggningar finns föreskrifter om minsta

horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad

(STEV-FS 1988:1 med ändringar, 99 §). Avståndet varierar

beroende på vilken spänning som tillämpas och på om området är

detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV krävs i

detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa

bestämmelser är betingade av risken för brand. För

transformatorer uppställs (80 b §) på liknande sätt avståndskrav

som är föranledda av brandrisken. För föreskrifterna ansvarar

numera Elsäkerhetsverket (tidigare NUTEK).

I samband med att resultaten från de två epidemiologiska

studierna presenterades hösten 1992 uttalade NUTEK att dessa

resultat motiverar en ändring av verkets tidigare bedömning av

hälsoriskerna vid magnetiska fält. I det forsatta arbetet med

föreskrifter för elanläggningar skulle NUTEK utgå från

förutsättningen att det finns ett samband mellan exponering för

kraftfrekventa magnetfält och barncancer.

Med anledning av den ändrade bedömningen inledde

Elsäkerhetsverket under våren 1993 utarbetandet av ett

åtgärdsprogram inom området. Verket skall under hösten 1993

avlämna en rapport till regeringen, som förutom den sedvanliga

genomgången av forskningsläget kommer att behandla

åtgärdsprogrammet. Detta program består av tre delar.

En första del av åtgärdsprogrammet gäller frågan om

gränsvärden skall föreskrivas eller rekommenderas avseende

nybyggnad av kraftledningar och transformatorstationer,

bostäder, skolor, daghem och eventuella andra lokaler intill

befintliga kraftledningar och transformatorstationer. Härvid

ingår i programmet att analysera och beskriva konsekvenserna av

införande av gränsvärden samt att beräkna värdeminskning och

kostnader för försvårad eller förändrad markanvändning om sådana

gränsvärden införs. Affärsverket Svenska kraftnät och Svenska

elverksföreningen skall, på hemställan av Elsäkerhetsverket,

utreda nya tekniska konstruktionslösningar som ger lägre

magnetfält kring kraftledningar. Vidare skall Boverket studera

effekten på fastighetsplanering vid ett införande av

gränsvärden. Ytterligare undersökningar avseende riskvärdering

och ekonomiska konsekvensanalyser skall påbörjas under hösten

1993.

En annan del av åtgärdsprogrammet avser en kartläggning av

antalet bostäder, skolor och daghem invid alla landets

högspänningsledningar. Härvid skall en uppskattning av

kostnaderna för att reducera magnetfälten göras. Landets

kommuner har erhållit en enkät där de ombeds att i samråd med

ledningsägarna i kommunen rapportera hur många skolor, daghem

etc. som finns nära kraftledningar. Denna del av

åtgärdsprogrammet skall leda fram till att ett

informationsmaterial till hushållen avseende magnetiska fält tas

fram.

Den tredje delen av åtgärdsprogrammet berör den fortsatta

forskningen på området. Elsäkerhetsverket anser att det är

angeläget att en fortsatt bearbetning av material från de båda

epidemiologiska undersökningarna kommer till stånd. Såväl

Institutet för miljömedicin som Arbetsmiljöinstitutet önskar

göra ytterligare bearbetningar av sina resp.

undersökningsmaterial. Diskussioner pågår mellan

Elsäkerhetsverket, Banverket, Statens strålskyddsinstitut och

forskningsinstitutet Elforsk AB om en samfinansiering av dessa

fortsatta forskningsinsatser.

Målsättningen är att delresultat från åtgärdsprogrammet skall

kunna redovisas före 1993 års utgång. Även informationsmaterial

till hushållen beräknas vara framtaget före denna tidpunkt.

Eventuella föreskrifter kommer sannolikt att antas tidigast

under år 1994. Vid elmässan i Stockholm den 4--8 oktober 1993

har Elsäkerhetsverket i en broschyr -- Elektriska och magnetiska

fält -- informerat om verkets arbete med avseende på hälsorisker

från elektriska och magnetiska fält.

Vidare har Forskningsrådsnämnden våren 1993 i en skrift,

Hälsoeffekter av el? -- Aktuell forskning om elöverkänslighet

och cancer (Källa 41), redovisat en översikt över det aktuella

forskningsläget.

Elöverkänslighet vid bildskärmar

Frågan om elöverkänslighet i samband med bildskärmar, som

berörs i motion 1992/93:N440 (s), har också tagits upp i en

annan motion från allmänna motionstiden -- motion 1992/93:A285

(kds, fp). I denna motion begärs ett uttalande av riksdagen om

behovet av en intensifierad forskning inom området

elöverkänslighet/bildskärmsöverkänslighet.

Arbetsmarknadsutskottet har i september 1993 (bet. 1993/94:AU2)

avstyrkt motionen och anfört att utskottet utgår från att

forskningsområdet, med hänsyn till dess betydelse och

aktualitet, ägnas fortsatt uppmärksamhet i regeringskansliet.

Arbetsmarknadsutskottet redovisar att Arbetarskyddsstyrelsen i

början av sommaren 1993 i samråd med Boverket har gjort en

framställan till regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) om

ytterligare finansiellt stöd för forskning rörande hälsoeffekter

av lågfrekventa elektromagnetiska fält. Denna framställan bereds

nu inom Arbetsmarknadsdepartementet.

Regeringsbeslut

Regeringen fattade i juni 1993 beslut i två bygglovsärenden i

Lerums kommun som har koppling till frågan om kraftledningars

hälsoeffekter. I båda fallen hade Byggnadsnämnden i Lerums

kommun avslagit begäran om bygglov för nybyggnad av

enbostadshus, med hänvisning till att det inom fastigheternas

närområde, 300 m, finns två stråk med 400 kV-ledningar och att

boendemiljön påverkas negativt därav. Byggnadsnämndens beslut

hade upphävts av Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som menade att

boendemiljön inte skulle bli så negativt påverkad genom närvaron

av kraftledningarna att hinder på denna grund kunde anses

föreligga mot byggnadsföretaget. Byggnadsnämnden överklagade

Länsstyrelsens beslut till regeringen. I sitt yttrande till

regeringen ansåg Elsäkerhetsverket att regeringen antingen

skulle avvakta med beslut eller medge byggnation för att undvika

att ett regeringsbeslut skulle ses som ett "de facto infört

gränsvärde". De aktuella magnetfältens styrka var 2,0 resp. 0,5

mikrotesla. Regeringen fann vid en samlad bedömning av

omständigheterna i ärendena att ny bebyggelse för närvarande

inte bör tillåtas på de aktuella platserna och upphävde

Länsstyrelsens beslut. Enligt vad utskottet har erfarit skall

regeringsbeslutet dock inte ses som något ställningstagande till

frågan om eventuella gränsvärden. Regeringen avvaktar

Elsäkerhetsverkets utredning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att frågan om hälsorisker i samband med

elektriska och magnetiska fält skall tas på stort allvar. De två

svenska epidemiologiska undersökningar som presenterades hösten

1992 visade på ett samband mellan exponering för kraftfrekventa

magnetfält och vissa typer av cancer. Detta är utgångspunkten

för det arbete som Elsäkerhetsverket bedriver inom ramen för det

tidigare redovisade åtgärdsprogrammet. Detta program innefattar

såväl fortsatta forskningsinsatser som frågan om införande av

gränsvärden.

De synpunkter som förs fram i de här aktuella motionerna är

sålunda föremål för utredning och beredning genom främst

Elsäkerhetsverkets försorg. Enligt utskottets mening skulle ett

uttalande från riksdagen inte innebära att frågan förs framåt

ytterligare. Beträffande yrkandet i motion 1992/93:N440 (s) om

elöverkänslighet i samband med bildskärmar hänvisas till

arbetsmarknadsutskottets behandling av ett liknande yrkande.

Motionerna 1992/93:N402 (s), 1992/93:N403 (c), 1992/93:N406 (c)

och 1992/93:N440 (s), den sistnämnda i här berörda delar,

avstyrks alltså.

Jordfelsbrytare

Det bör införas krav på installation av jordfelsbrytare,

anförs det i motion 1992/93:N411 (fp). Med en jordfelsbrytare

skulle många dödsfall och olycksfall samt egendomsskador kunna

förhindras, anser motionären. Han noterar med tillfredsställelse

att Svenska elverksföreningen i samarbete med NUTEK år 1992

utgav en handbok om elsäkerhet i hemmen, i vilken informeras om

bl.a. jordfelsbrytare. Det krav på ökad information som

motionären framförde i en motion under allmänna motionstiden

1992 anser han därmed i huvudsak har tillgodosetts. Däremot

kvarstår frågan om införande av krav på installation av

jordfelsbrytare. Motionären upprepar därför detta förslag i den

nu aktuella motionen. Till motionen är fogat ett videoband, som

belyser hur en jordfelsbrytare fungerar.

I en jordfelsbrytare jämförs den ström som går in i en

elektrisk apparat med den som går ut. Om strömmen skulle gå fel

väg känner jordfelsbrytaren av detta och bryter strömmen. Enligt

uppgift från Elsäkerhetsverket kan kostnaden för installation av

jordfelsbrytare i ett småhus beräknas till ca 1 000 kr vid

nyproduktion och till i storleksordningen

1 500 kr vid befintlig bebyggelse.

Den tidigare nämnda motionen från samme motionär avslogs av

riksdagen våren 1992. Motionen innehöll, som redovisats,

yrkanden om dels information från ansvarig myndighet om

lämpligheten med att installera jordfelsbrytare i befintlig

bebyggelse, dels krav på installation av jordfelsbrytare vid

nybyggnation av bl.a. bostäder, daghem och servicehus. Utskottet

(bet. 1991/92:NU31) underströk vikten av information och

förutsatte att NUTEK i sitt fortsatta arbete för höjd elsäkerhet

skulle ta initiativ till ökad information om installation av

jordfelsbrytare i såväl ny som befintlig bebyggelse. Något

uttalande av riksdagen i den frågan eller i frågan om krav på

installation av jordfelsbrytare ansåg utskottet inte

erforderligt.

Svenska elverksföreningen har i samarbete med den tidigare

enheten för elsäkerhet vid NUTEK utarbetat två

informationsskrifter om jordfelsbrytare -- Ström som tar fel väg

är livsfarlig (trycksak) och Tryggare kan elen vara (handbok).

Dessa är avsedda som information till allmänheten. NUTEK har

också gett ut en skrift, Installation av jordfelsbrytare, främst

avsedd för installatörer.

I starkströmsföreskrifterna (NUTEK-FS 1992:3, Ändring 4) har i

oktober 1992 vissa krav och rekommendationer om jordfelsbrytare

införts. Enligt dessa gäller fr.o.m. den 1 januari 1994 krav på

jordfelsbrytare vid nyanläggning på uppställningsplatser för

husvagnar och i småbåtshamnar (§ 52 c). Vidare införs krav på

jordfelsbrytare vid s.k. tillfälliga anläggningar fr.o.m. den

1 januari 1995 (§ 109 g). Denna bestämmelse kommer även att

gälla fr.o.m. år 2000 för stickproppsanslutna uttag vid

byggarbetsplatser, som tagits i bruk före år 1995.

Elsäkerhetsmyndigheten sammanställer årlig

statistik över elektriskt orsakade olycksfall för att bevaka

elsäkerhetsnivån, ge underlag för det fortsatta

elsäkerhetsarbetet och sprida information om riskerna. Enligt

den senaste rapporten, Statistik över elolycksfall 1990 (NUTEK

R 1992:4), inträffade 229 elolycksfall, varav 12 med dödlig

utgång, under år 1990. Nästa rapport, som har blivit försenad på

grund av omorganisationen till Elsäkerhetsverket, beräknas komma

att publiceras i oktober 1993 och avse elolycksfall under år

1991. Enligt uppgift från Elsäkerhetsverket inträffade 12

elolycksfall med dödlig utgång under år 1991 och 9 under år

1992. Under år 1993 har fram till den 3 juni 3 elolycksfall med

dödlig utgång rapporterats.

Utskottet konstaterar att vissa krav på installation av

jordfelsbrytare för särskilda anläggningar har införts i

starkströmsföreskrifterna. Utskottet utgår från att

Elsäkerhetsverket noga följer utvecklingen och vidtar

ytterligare åtgärder om så erfordras. Informationsmaterial om

jordfelsbrytare, riktad till såväl allmänheten som

installatörer, har -- som framgått -- tagits fram av den

ansvariga myndigheten.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

1992/93:N411 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande hälsorisker vid kraftledningar

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N402, 1992/93:N403,

1992/93:N406 och 1992/93:N440 yrkandena 1--4, 6 och 7,

2. beträffande jordfelsbrytare

att riksdagen avslår motion 1992/93:N411.

Stockholm den 12 oktober 1993

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s),

Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s),

Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund

(kds), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström

(m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s),

Sylvia Lindgren (s) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.