Bet. 1993/94:NU10

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU10

Ändring i Studsvikslagen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1993/94

NU10

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1993/94:63 om ändring i lagen (1988:1597)

om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,

dels två motioner som väckts med anledning av

propositionen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av

avgiften enligt den s.k. Studsvikslagen från 0,1 till 0,15 öre

per kWh. Därmed avstyrks motioner i vilka krävs avslag på

regeringens förslag resp. en högre höjning. Motionerna följs

emellertid upp i en reservation (nyd) resp. en meningsyttring

(v).

Propositionen

I proposition 1993/94:63 föreslås -- efter föredragning av

miljöminister Olof Johansson -- att riksdagen antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

(1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt

avfall m.m.

Lagförslaget återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är

följande:

1993/94:N3 av Bo G Jenevall och Christer Windén (båda nyd)

vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om att höja avgiften

enligt den s.k. Studsvikslagen till 0,15 öre för varje levererad

kilowattimme elström.

1993/94:N4 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar att avgiften enligt 3 § lagen (1988:1597) om

finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

höjs från 0,1 till 0,2 öre för varje levererad kilowattimme

elström.

Utskottet

Enligt lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av

visst radioaktivt avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen) betalar

de fyra reaktorinnehavarna i Sverige en avgift till staten som

ett bidrag till kostnaderna för den verksamhet som bedrivits vid

Studsvik AB och som har ett samband med framväxten av det

svenska kärnkraftsprogrammet. Avgiften skall täcka kostnader för

bl.a. dekontaminering och nedläggning av forskningsreaktorerna i

Studsvik, kraftvärmereaktorn i Ågesta och vissa andra

kärntekniska anläggningar i Studsvik. Vidare avser avgiften

kostnader för hantering och slutförvaring av kärnavfall och

bränslerester som härrör från samarbetet med

kärnkraftsföretagen.

Avgiften utgår enligt lagen med 0,1 öre per levererad

kilowattimme elström. Medlen sätts in på ett räntebärande konto

i Riksbanken. Statens kärnkraftinspektion (SKI) beslutar om

utbetalningar från detta konto. De betalningsskyldiga skall

varje år lämna in en beräkning till SKI över kostnaderna för den

verksamhet som lagen avser. SKI skall sedan senast den 1

september varje år anmäla till regeringen om avgiften behöver

ändras. Reaktorinnehavarna har gemensamt bildat AB SWAFO för att

ansvara för hanteringen av den aktuella verksamheten.

I proposition 1993/94:63 föreslås nu -- efter förslag från SKI

-- att avgiften skall höjas från 0,1 till 0,15 öre per kWh eller

med 50 %. Höjningen skall genomföras den 1 januari 1994.

Regeringens förslag baseras på en kostnadsberäkning av AB SWAFO

samt på en bedömd elproduktion från varje reaktor under 25 år

och ett antagande om en realränta på 2,5 %. Mot bakgrund av den

kostnadsberäkning som upprättats har regeringen funnit att de

framtida kostnaderna inte kommer att kunna täckas av

avgiftsmedel om avgiften behålls på nuvarande nivå. Regeringen

anser därför att en höjning av avgiften är nödvändig.

AB SWAFO har avstyrkt att avgiften höjs. Företaget anser att

den föreslagna höjningen är baserad på en för kort driftstid och

en för låg realränta. AB SWAFO har anfört att reaktorerna är

byggda för att drivas i 40 år samt att det är rimligt att räkna

med en framtida real förräntning på 3--4 %.

Med hänvisning till AB SWAFO:s bedömning avvisas regeringens

förslag i motion 1993/94:N3 (nyd). Motionärerna menar att det nu

saknas anledning för en höjning av avgiften.

En motsatt uppfattning kommer till uttryck i motion 1993/94:N4

(v). Där krävs att avgiften skall fördubblas från 0,1 till 0,2

öre per kWh. En sådan höjning är enligt motionären motiverad mot

bakgrund av att den faktiska kostnaden för omhändertagandet av

det aktuella avfallet är okänt och att antagandet om en 25-årig

driftstid är osäkert med hänsyn till de senaste årens

avställningar av vissa kärnkraftsreaktorer. I motionen åberopas

också den allmänna prisutvecklingen sedan den nuvarande

avgiftsnivån fastställdes.

Avgiften enligt Studsvikslagen har varit oförändrad sedan den

1 januari 1989 då lagen trädde i kraft. Under denna period har

konsumentprisindex ökat med ca 36 %.

Reaktorinnehavarna har därutöver att enligt lagen (1992:1537)

om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

(den s.k. finansieringslagen) betala en avgift för kostnaderna

för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle,

avveckling och rivning av reaktoranläggningar, m.m. Denna

avgift har sedan år 1984 legat på i genomsnitt 1,9 öre per kWh.

Dock gäller fr.o.m. år 1987 att avgiften varierar mellan de

olika kärnkraftverken från 1,7 till 2,2 öre per kWh. I samband

med att regeringen i december 1992 tog ställning till avgiftens

nivå under år 1993 uttalade regeringen att SKI:s bedömning om en

25-årig intjänandetid under vilken reaktorerna betalar sin andel

av kostnaderna var en riktig utgångspunkt för beräkningen av

avgiftens storlek. SKI hade föreslagit en höjning av avgiften

med 0,2 öre per kWh. Med hänvisning till en då aviserad

utredning om bl.a. förvaltningen av medlen från avgiften

beslutade regeringen om oförändrade avgifter i avvaktan på

utredningens resultat. Denna utredning har senare tillsatts och

skall enligt sina direktiv (dir. 1993:61) bl.a. klarlägga vilka

principer som bör gälla beträffande den realränta som ligger

till grund för avgiftsberäkningen enligt finansieringslagen.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att en

höjning av avgiften enligt Studsvikslagen är erforderlig. Den

föreslagna höjningens storlek finner utskottet rimlig; de båda

aktuella motionerna avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:N3 och

1993/94:N4 antar det i proposition 1993/94:63 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om

finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

res. (nyd)

men. (v)

Stockholm den 23 november 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s),

Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo

Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran

Hägglund (kds), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats

Lindberg (s) och Bo G Jenevall (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Bo G Jenevall (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som

börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "avstyrks

sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till AB SWAFO:s uppfattning och menar

att det inte är erforderligt med någon höjning av avgiften

enligt Studsvikslagen. Som konstateras i motion 1993/94:N3

(nyd) är kärnkraftsreaktorerna byggda för att drivas i 40 år.

Detta bör självfallet slå igenom vid beräkningen av avgiftens

storlek. Enligt utskottets mening är det vidare rimligt att

räkna med en högre framtida realränta än 2,5 %.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker kravet i

nyssnämnda motion på att regeringens förslag om en höjning av

avgiften skall avslås av riksdagen. Härigenom avstyrks även

motion 1993/94:N4 (v).

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N3 avslår

proposition 1993/94:63 och motion 1993/94:N4.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Under de senaste åren har flera av kärnkraftsreaktorerna varit

avställda på grund av reaktorfel under långa perioder. T.ex. har

den äldsta reaktorn, Oskarshamn 1, -- som togs i drift år 1971

-- varit avstängd sedan september 1992. Utvecklingen med allt

fler reaktorfel talar enligt min mening för att antagandet om en

25-årig driftstid som en grund för beräkningen av avgiftens

storlek är mycket osäkert. Därtill kommer att den faktiska

kostnaden för det slutliga omhändertagandet av det aktuella

avfallet m.m. är okänd.

Dessa förhållanden motiverar, anser jag, en högre höjning av

avgiften enligt Studsvikslagen än den regeringen har föreslagit.

Jag tillstyrker alltså kravet i motion 1993/94:N4 (v) på en

fördubbling av avgiften till 0,2 öre per kWh. Om det senare --

mot all förmodan -- skulle visa sig att avgiften genererar ett

överskott bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om

att de insamlade medlen skall kunna användas också som bidrag

till utvecklingen av miljöanpassade energikällor och ny

energiteknik.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N4 och med avslag

på motion 1993/94:N3 antar det i proposition 1993/94:63

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1597) om

finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,

dock med ändring att 3 § erhåller lydelse enligt Alternativt

förslag i bilaga 2.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

I meningsyttringen föreslagen ändring i regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av

hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

Bilaga 2

Regeringens förslag Alternativt förslag

3 §

Avgiften är 0,15 öre Avgiften är 0,2 öre

för varje levererad för varje levererad

kilowattimme elström. kilowattimme elström.

Avgiften skall betalas till Statens kärnkraftinspektion.