Bet. 1993/94:NU17

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU17

Energipolitik

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1993/94:100 bilaga 10

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

NU17

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1993/94:100 bilaga 10

(Jordbruksdepartementet) littera J (biobränslen),

dels proposition 1993/94:100 bilaga 13

(Näringsdepartementet) littera E (energi) utom punkterna 1 och

3, littera F (teknisk forskning och utveckling) punkt 8,

dels proposition 1993/94:100 bilaga 15 (Miljö- och

naturresursdepartementet) littera B (strålskydd, kärnsäkerhet

m.m.) punkterna 2--4,

dels -- helt eller delvis -- 37 motioner från allmänna

motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet

lämnats av företrädare för Närings- och teknikutvecklingsverket

och Statens kärnkraftinspektion. Från ett flertal privatpersoner

har inkommit krav på lagstiftning om kärnkraftsavveckling.

Utskottet behandlar proposition 1993/94:162 om handel med el i

konkurrens jämte motioner i betänkande 1993/94:NU22.

Sammanfattning

Våren 1991 beslutade riksdagen om riktlinjer för

energipolitiken grundade på den s.k. energiöverenskommelsen

mellan företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet

liberalerna och Centerpartiet. Beslutet omfattade också bl.a.

olika stöd till utvecklingen av energisystemet.

Med anledning av motioner föreslår utskottet att en

parlamentariskt sammansatt kommission skall tillsättas för att

följa upp 1991 års beslut och analysera behovet av förändringar

och ytterligare åtgärder. Kommissionen bör även göra en översyn

av de energipolitiska styrmedlen och studera resultaten från

forsknings- och utvecklingsinsatserna inom energiområdet. I

kommissionens uppgifter bör också ingå att lägga fram förslag om

program med tidsangivelser för omställningen av energisystemet.

I en meningsyttring (v) förordas att den nya kommissionen

därutöver skall utarbeta en avvecklingsplan för kärnkraften.

Motioner med krav på att det nu skall lagstiftas om

kärnkraftsavveckling senast år 2010 avstyrks av utskottet men

följs upp i en reservation (c, kds), med instämmande i

meningsyttringen (v). En annan uppfattning om kärnkraftens roll

i det svenska energisystemet kommer till uttryck i en

reservation av företrädaren för Ny demokrati; han argumenterar

för en ny folkomröstning om kärnkraften.

Utskottet tillstyrker vidare de olika förslag om anslag m.m.

på energiområdet som har framlagts i budgetpropositionen. I

reservationer (nyd) föreslås dels lägre anslag till Statens

kärnkraftinspektion, dels att stödet till utveckling av

vindkraftsproduktion skall avbrytas. Högre anslag i fråga om

bl.a. insatser för att främja ny energiteknik pläderas för i

meningsyttringen (v).

I övrigt behandlar utskottet motioner om olika energipolitiska

frågor. Samtliga dessa motioner avstyrks av utskottet, i

förekommande fall med hänvisning till den föreslagna

energipolitiska kommissionen. I en reservation (s), som också

får stöd i meningsyttringen (v), tillstyrks en motion om

införande av energinormer för hushållsapparater. Enligt

utskottets mening bör riksdagen i den frågan inte vidta några

åtgärder i avvaktan på pågående arbete inom EU.

Regeringens förslag (prop. 1993/94:162) om avreglering av

elmarknaden behandlas -- jämte motioner -- i betänkande

1993/94:NU22, vilket utskottet avlämnar samtidigt med

föreliggande betänkande.

Proposition 1993/94:100 bilaga 10

I proposition 1993/94:100 bilaga 10 (Jordbruksdepartementet)

framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under nionde

huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna rubriker

föreslås följande:

J 1. Bioenergiforskning (s. 105)

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta

staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd

till forskning och utveckling inom energiområdet som innebär

åtaganden om 60 000 000 kr för budgetåret 1995/96,

30 000 000 kr för budgetåret 1996/97, 25 000 000 kr för

budgetåret 1997/98, 20 000 000 kr för budgetåret 1998/99,

15 000 000 kr för budgetåret 1999/2000 samt 10 000 000 kr

för budgetåret 2000/01,

2. till Bioenergiforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 74 697 000 kr.

J 2. Bidrag för ny energiteknik (s. 106)

att riksdagen till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret

1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.

Proposition 1993/94:100 bilaga 13

I proposition 1993/94:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet)

framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tolfte

huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna

rubriker föreslås följande:

A 5. Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens

vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. (s. 32)

att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i

anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.

för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E. Energi (s. 87)

att riksdagen

1. godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av stöd

till investeringar i vindkraftverk (avsnitt 1.3.2),

2. godkänner vad regeringen förordat om inriktningen av stöd

till investeringar i solvärmeanläggningar (avsnitt 1.3.2),

3. godkänner vad regeringen förordat om användning av anslaget

E 7. Insatser för ny energiteknik för internationellt

energisamarbete (avsnitt 1.3.2),

4. godkänner den föreslagna investerings- och

finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram

för perioden 1994--1996 (avsnitt 2),

5. godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för

rörlig kredit under budgetåret 1994/95 får uppta riksgäldslån om

högst 100 000 000 kr (avsnitt 2),

6. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 teckna

borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät

förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om

175 000 000 kr (avsnitt 2),

7. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 besluta

i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom

Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av

135 000 000 kr (avsnitt 2).

E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder (s. 113)

att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder

för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på

9 154 000 kr.

E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft (s. 114)

att riksdagen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på

58 258 000 kr.

E 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier

inom energiområdet (s. 115)

att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av

statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1994/95

anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi

(s. 117)

att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning

av energi för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag

på 100 000 000 kr.

E 7. Insatser för ny energiteknik (s. 117)

att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret

1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 172 000 000 kr.

E 8. Bidrag till Energiteknikfonden (s. 119)

att riksdagen till Bidrag till Energiteknikfonden för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 000 000

kr.

E 9. Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a.

Östeuropa och Baltikum (s. 120)

att riksdagen till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i

bl.a. Östeuropa och Baltikum för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 87 500 000 kr.

F 8. Energiforskning (s. 132)

att riksdagen

1. till Energiforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 210 582 000 kr,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta

staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd

till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat

redan fattade beslut, innebär åtaganden på högst 170 000 000

kr för budgetåret 1995/96, högst 140 000 000 kr för budgetåret

1996/97, högst 110 000 000 kr för budgetåret 1997/98, högst

90 000 000 kr för budgetåret 1998/99 samt högst 60 000 000

kr för budgetåret 1999/2000.

Proposition 1993/94:100 bilaga 15

I proposition 1993/94:100 bilaga 15 (Miljö- och

naturresursdepartementet) framlägger regeringen förslag om

anslag m.m. under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1994/95.

Under här angivna rubriker föreslås följande:

B 2. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader

(s. 38)

att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 59 614 000 kr.

B 3. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning

(s. 39)

att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion:

Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 66 281 000 kr.

B 4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet

m.m. (s. 42)

att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 19 360 000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1993/94:T216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandet (13) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljöanpassade inhemska

drivmedel.

1993/94:Jo679 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) såvitt gäller

yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behov av stimulanser till

Stockholmsregionen för att få till stånd en ökad användning av

biobränsle.

1993/94:Jo692 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandet (17) att riksdagen sänker av regeringen föreslaget

anslag till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader

för budgetåret 1994/95 med 1 100 000 kr och således anvisar

58 514 000 kr.

1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om energipolitiken,

26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om energinormer.

1993/94:N240 av Bo Finnkvist och Sylvia Lindgren (båda s) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett

nordiskt gasledningsprojekt.

1993/94:N245 av Bengt Hurtig m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet

(5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behov av satsningar på anläggningar för

produktion av fordonsbränsle ur skogsråvara.

1993/94:N279 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om transportstöd för biobränsle från Norrlands inland.

1993/94:N305 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (22) att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

parlamentarisk beredning på det energipolitiska området.

1993/94:N306 av Leif Marklund m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet

(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en utredning för bioteknikens

industriella möjligheter samt skogsråvara för energianvändning.

1993/94:N307 av Jan Fransson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av medel till Västsverige för att påskynda

introduktionen av bioenergi,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att NUTEK:s möjligheter att stödja teknikupphandling

och demonstrationsprojekt utökas.

1993/94:N401 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om elförbrukarnas rätt till säker elförsörjning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt för elkonsumenter till ersättning för skador och

förluster, orsakade av brister i elförsörjningen.

1993/94:N402 av Bengt Kronblad och Krister Örnfjäder (båda s)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla ett alternativt energisystem för

transportsystemet och för uppvärmningssystemet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ekonomiskt stöd för att på sikt utveckla

etanolproduktion baserad bl.a. på socker,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla ett biogasbaserat

uppvärmningssystem samt att inleda försök med omvandling av

biogas till etanol,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiskt stöd för att utveckla oljeväxtforskningen

samt för att i regionen stödja uppbyggnaden av en

växtoljebaserad omestringsanläggning för tillverkning av

miljövänlig "vegetabilisk dieselolja",

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla tryckfärgstillverkning ur

vegetabilisk olja,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utveckla metoder för att

kostnadseffektivt omvandla skogsavfall, lövmassa etc. till

etanol.

1993/94:N404 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om biobränsleförsök i mindre skala i Gävleborgs

län.

1993/94:N407 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om insatser för att öka träfiberanvändningen

vid energiframställning.

1993/94:N408 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning av finansiering av

bioenergiinvesteringar inom lantbruket,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av verksamheten vid NUTEK.

1993/94:N410 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Oskarshamn 1 skall förbli stängt,

2. som sin mening ger regeringen till känna att två av

reaktorerna vid Barsebäcksverket bör stängas för gott,

3. hos regeringen begär förslag om en lagstiftning som

garanterar kärnkraftsavvecklingen,

4. hos regeringen begär en avvecklingsplan för kärnkraften, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. hos regeringen begär en plan för snabbavveckling av

kärnkraften,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Internationella Atomenergiorganet i högre grad

skall arbeta med avveckling och destruktion av kärnkraft och

kärnvapen,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationell avveckling av kärnkraften,

9. hos regeringen begär förslag om förbud mot export av

kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle,

10. hos regeringen begär en beredskapsplan i händelse av ett

stort bortfall av kärnkraftsel,

11. hos regeringen begär att den förhandlar med

kärnkraftsägarna om att tidsbegränsa driftstillstånden.

1993/94:N411 av Agne Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sårbarhet ur försörjnings- och beredskapssynpunkt vid

elavbrott,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kraftverksföretagens ansvar för att förebygga

elavbrott.

1993/94:N412 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att i syfte att främja nystartandet och

tillväxten av nya bioenergibolag bör statliga kreditgarantier

ställas till marknadens förfogande.

1993/94:N413 av Åke Carnerö och Fanny Rizell (båda kds) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statliga kreditgarantier till biobränsleeldade

värmeanläggningar,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att avsätta arbetsmarknadsmedel till

satsningar på energins infrastruktur,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Industri- och nyföretagarfonden ges möjlighet att

ställa riskkapital till förfogande vid skapandet av värmebolag.

1993/94:N414 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en prövning av konsekvenserna av en naturgasledning genom

Sverige.

1993/94:N415 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kraftbolagen bör åläggas att hålla en god

beredskap för att åtgärda strömavbrott,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om röjning i anslutning till kraftledningarna.

1993/94:N416 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utveckling av vedeldningsteknik.

1993/94:N417 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda c)

såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgad

användning av biologiskt nedbrytbara, inhemskt framställda

bränslen.

1993/94:N418 av Lennart Daléus m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. beslutar om tillägg till kärntekniklagen i 15 § i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. beslutar om tillägg till kärntekniklagen genom 15 a § i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. beslutar om tillägg till kärntekniklagen genom 15 b § i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. beslutar om tillägg till kärntekniklagen genom 15 c och

15 d §§ i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användande av bemyndigandet i 15 § 4 i

kärntekniklagen.

1993/94:N420 av Kenneth Lantz och Ulf Björklund (båda kds)

såvitt gäller yrkandena att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortsatt forskning om biobränslen genom att styra

medel till forskning om förnybar energi,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheterna till enklare distributionsmöjligheter

av etanol och annat miljövänligt drivmedel.

1993/94:N421 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (båda m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om miljöanpassning av smörj- och

hydrauloljor.

1993/94:N422 av Ivar Franzén och Kjell Ericsson (båda c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om särskilt stöd till kraftvärmeproduktion

baserad på biobränslen i områden där transportkostnaderna för

massaveden är mycket höga.

1993/94:N423 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds) såvitt

gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt

avvecklingskommitté/energikommission med uppdrag att följa upp

1991 års energibeslut och lägga fram förslag för säkerställande

av kärnkraftsavvecklingen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att vid årliga kontrollstationer ge en

fullödigare redovisning av hur energiprogrammen utvecklas i

förhållande till de energipolitiska målsättningarna,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en lag om förbud att driva kärnkraftsverk efter år

2010.

1993/94:N424 av Tuve Skånberg (kds) såvitt gäller yrkandet (1)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att förbjuda import och försäljning av

blyhaltig bensin.

1993/94:N425 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om hur energieffektivisering

och energisparande skall utvecklas,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppgradering av kraftöverföringsnätet,

3. att riksdagen anslår 50 000 000 kr till uppgradering av

små vattenkraftverk,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om energiminimeringsåtgärder inom transportsektorn,

8. anslår 275 000 000 kr utöver regeringens förslag till

biobränsleanläggningar,

9. hos regeringen begär att den återkommer med en plan för

ökad användning av biobränslen,

10. hos regeringen begär att den återkommer med en plan för

ökad vindkraftsanvändning,

11. anslår 200 000 000 kr utöver regeringens förslag för

främjande av vindkraft,

12. hos regeringen begär att den återkommer med en plan för

att öka solenergianvändningen,

13. anslår 25 000 000 kr utöver regeringens förslag till

solenergianläggningar i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. av regeringen begär initiativ till ett svensk-norskt

samarbete om vågenergi,

15. hos regeringen begär att energilagstiftningen utreds

utifrån ett samlat miljöperspektiv.

1993/94:N427 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kärnkraftens avveckling senast år 2010,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud att införa utländskt radioaktivt avfall för

slutförvaring,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Internationella Atomenergiorganets roll.

1993/94:N428 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av översyn [av] elleveranssäkerheten.

1993/94:N429 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om energipolitikens allmänna inriktning,

2. beslutar att upphäva 6 § lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet,

3. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om

kärnteknisk verksamhet att upparbetning av kärnavfall inom

landet kan ske i enlighet med vad i motionen anförts,

4. beslutar om en ny folkomröstning beträffande avveckling av

de svenska kärnkraftverken,

5. till Insatser för ny energiteknik anvisar ett 45 miljoner

kronor lägre belopp för budgetåret 1994/95 än vad regeringen

föreslagit eller således 127 miljoner kronor (E 7).

1993/94:N432 av Margareta Winberg m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återkomma till riksdagen med förslag till en plan

för avveckling av kärnkraften,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en plan för ökad användning av alternativ

energiteknik.

1993/94:N433 av Lennart Brunander m.fl. (c) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en långsiktig energipolitisk strategi med målet att

varje energikälla anpassas till naturens eget energikretslopp,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av en kraftfull satsning på forskning,

utveckling och introduktion av miljövänlig energiteknik,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om minskning av elanvändningen genom utveckling av

energieffektivare teknik och stimulanser för ökat

elenergisparande,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det krävs entydiga och långsiktiga politiska

signaler för en övergång från fossila bränslen och kärnkraft

till biobränslen och andra förnyelsebara energikällor,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att målet är en fördubbling av användningen av

bioenergi inom 10 år,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för vindkraftens fortsatta

utveckling,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för solenergins fortsatta

utveckling.

1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (27) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om åtgärder avseende vattenkraft.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet

(4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avveckling av kärnkraften.

Utskottet

Riktlinjer för energipolitiken

Bakgrund

Vissa energipolitiska beslut

Med utgångspunkt i resultatet av folkomröstningen i

kärnkraftsfrågan i mars 1980 beslutade riksdagen senare under

våren detta år (prop. 1979/80:170, bet. NU70) att ingen

ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma utöver de tolv

reaktorer som då var i drift, färdiga eller under arbete.

Kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn

till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla

sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter skall vara

avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skall tas ur

drift.

Regeringen hade i den aktuella propositionen inte satt något

bestämt slutår för kärnkraftsproduktionen. På förslag av

näringsutskottet -- i anslutning till en socialdemokratisk

partimotion -- beslutade riksdagen emellertid uttala att den

sista reaktorn i Sverige skall tas ur drift senast år 2010.

Moderata samlingspartiets representanter i utskottet stod inte

bakom förslaget i den delen. De anförde dock att det i fråga om

avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad

mellan propositionen och den ifrågavarande motionen.

Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden

gjorde näringsutskottet efter att ha nämnt att

kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd enligt uppgift i

propositionen bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift kom tillbaka

i olika sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till

närmare diskussion (bet. NU 1987/88:40 s. 41, 53). Därvid

konstaterades att avskrivningstiden för de svenska

kärnkraftsreaktorerna är 25 år men att anläggningarna har

konstruerats för att ha en livslängd av minst 40 år.

Hittillsvarande analyser motsäger inte, sade utskottet, det

ursprungliga konstruktionsvillkoret att en reaktortanks

livslängd är minst 40 år. Riksdagens beslut om en bortre

tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick emellertid inte,

framhöll utskottsmajoriteten, ses som en ren framräkning grundad

på bedömningar om reaktorernas sannolika livslängd.

Grundläggande för beslutet hade varit att utifrån

folkomröstningens resultat en väl anpassad tidsram skulle anges

inom vilken omställningen av energisystemet skulle kunna äga

rum.

Under perioden 1981--1990 förelades riksdagen vid fyra

tillfällen propositioner med mera övergripande förslag till

riktlinjer för energipolitiken. Dessa gick väsentligen ut på att

ett kraftigt minskat oljeberoende skulle uppnås samtidigt som

förutsättningar för kärnkraftsavvecklingen skulle skapas. En

successiv utveckling skulle ske mot ett energisystem i huvudsak

baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor

med minsta möjliga miljöpåverkan. En rad beslut om olika

stödformer, beskattningsåtgärder m.m. fattades.

En första precisering av en avvecklingsplan beträffande

kärnkraften togs hösten 1987 (prop. 1986/87:158, bet. NU

1987/88:7) genom en avsiktsförklaring innebärande att en reaktor

skulle kunna tas ur drift under perioden 1993--1995 och en andra

reaktor under perioden 1994--1996. Tillförseln av ny energi och

hushållningens resultat skulle dock, tillfogades det, avgöra när

avvecklingen av reaktorerna kunde påbörjas.

En ytterligare precisering gjordes våren 1988 (prop.

1987/88:90, bet. NU40). Enligt detta beslut skulle en första

reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996, och dessa

reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i

Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Riksdagens

beslut präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en

egen reservation mot näringsutskottets förslag beträffande

kärnkraftsavvecklingens inledning.

De nu gällande riktlinjerna för den långsiktiga

energipolitiken antogs av riksdagen våren 1991 (prop.

1990/91:88, bet. NU40). Riktlinjerna var grundade på en

överenskommelse -- den s.k. energiöverenskommelsen -- mellan

företrädare för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och

Centerpartiet. På hösten 1991 anförde den nytillträdande

regeringen att energiöverenskommelsen ligger fast (RD

1991/92:6).

Riktlinjerna innebär bl.a. följande. Energipolitikens mål är

att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi på villkor

som är konkurrenskraftiga med dem som gäller i omvärlden.

Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i

största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst

inhemska och förnybara, energikällor samt genom en effektiv

energihushållning.

Beslutet innebar vidare att de tidigare riktlinjerna för

kärnkraftsavvecklingens inledning upphävdes. Enligt de nu

gällande riktlinjerna måste omställningen av energisystemet ske

med hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av elektrisk

kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När

kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan

genomföras avgörs av resultaten av hushållningen med el,

tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och

möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga

elpriser. Frågan om när kärnkraften skall vara avvecklad --

senast år 2010 enligt riksdagens uttalande år 1980 -- blev inte

föremål för förnyad prövning eller nytt ställningstagande under

överläggningarna som föregick överenskommelsen.

Riksdagens beslut våren 1991 innefattade också olika stöd till

omställningen och utvecklingen av energisystemet. De har bl.a.

gällt stöd till investeringar i kraftvärmeproduktion med

biobränslen samt investeringar i vindkraftverk och

solvärmeanläggningar. Vidare beslutades om ett program för

effektivare användning av energi. Det förutsätts att regeringen

årligen för riksdagen redovisar de resultat som har uppnåtts

genom de energipolitiska programmen.

Energibeskattningen

Beskattningen av energi har under senare år förändrats vid

flera tillfällen. I samband med skattereformen infördes år 1990

mervärdesskatt på all energi utom fjärrvärme (prop. 1989/90:50,

bet. SkU10). Samtidigt reducerades den allmänna energiskatten på

el. Genom skattereformens andra steg (prop. 1989/90:111, bet.

SkU31) infördes den 1 januari 1991 en koldioxidskatt och en

svavelskatt samtidigt som den allmänna energiskatten på fossila

bränslen sänktes med hälften. Mervärdesskatt infördes även på

fjärrvärme. Dessutom introducerades, med verkan från år 1992, en

avgift på utsläpp av kväveoxider från större

energiproduktionsanläggningar (prop. 1989/90:141, bet. JoU24).

Genom 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet.

SkU26) infördes den 1 juli 1991 särskilda regler för beskattning

av kraftvärme i syfte att stärka kraftvärmeteknikens

konkurrenskraft i förhållande till kondenskraft och

värmeproduktion. Beslutet innebar att kraftvärmeverken befriades

från den allmänna energiskatten på den del av bränslet som

används för värmeproduktion.

Med verkan från den 1 januari 1993 förändrades industrins och

växthusnäringens energibeskattning på så sätt att dessa

branscher i princip endast omfattas av en reducerad

koldioxidskatt på sin bränsleförbrukning (prop. 1991/92:150,

bet. FiU30). Samtidigt höjdes koldioxidskatten för övriga

förbrukare. Särskilda övergångsbestämmelser gäller för industrin

och växthusnäringen fram t.o.m. år 1994.

Efter beslut av regeringen i juni 1992 har en särskild

utredare (Fi 1992:15) tillsatts med uppgift (dir. 1992:80) att

göra en teknisk översyn av energibeskattningen. Resultatet av

arbetet skall redovisas under våren 1994.

I mars 1994 beslutade regeringen att en kommitté med

parlamentarisk sammansättning skall tillkallas för att (dir.

1994:11) utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv analysera de

miljöstyrande inslagen i nuvarande skattelagstiftning och mot

bakgrund av denna analys undersöka förutsättningarna för ökad

miljörelatering av det svenska skattesystemet.

I det krispaket som regeringen lade fram under hösten 1992 i

syfte att stabilisera den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50)

föreslogs bl.a. att kraftvärmeverkens skattebefrielse skulle

avskaffas i två etapper med början den 1 januari 1993. Vid

riksdagsbehandlingen (bet. 1992/93:FiU1) konstaterades att ett

ställningstagande till förslaget krävde ytterligare underlag.

Ikraftträdandet sköts därför till den 1 januari 1994 så att

frågan skulle kunna utredas och resultatet redovisas i god tid

före ikraftträdandet. Regeringen tillsatte våren 1993 en

interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om

beskattningen av kraftvärme. Arbetsgruppen avlämnade under

hösten 1993 en delrapport där konsekvenserna av en slopad

skattebefrielse redovisades. Med hänsyn till att arbetsgruppen

inom kort skulle avlämna en slutrapport med förslag till

åtgärder som främjar kraftvärmeproduktion och användning av

biobränslen beslutade riksdagen i december 1993 efter initiativ

av skatteutskottet (bet. 1993/94:SkU18) att uppskjuta

ikraftträdandet av den slopade skattebefrielsen till den 1 juli

1994.

Arbetsgruppen redovisade sedan i februari 1994 resultatet av

sitt arbete i rapporten (Ds 1994:28) Förändrad

kraftvärmebeskattning. I rapporten redovisas två alternativa

modeller till förändrad kraftvärmebeskattning. Rapporten har

remissbehandlats. Synpunkterna som därvid framförts har, enligt

uppgift, resulterat i att man inom regeringskansliet anser att

de modeller som arbetsgruppen redovisat inte utan betydande

förändringar kan ligga till grund för ett förslag till

riksdagen. Med anledning härav har skatteutskottet nyligen i ett

betänkande (bet. 1993/94:SkU34) om indirekta skatter ånyo tagit

upp frågan om befrielsen från allmän energiskatt på bränslen som

används i kraftvärmeverk. Enligt skatteutskottets bedömning bör

den första etappen av den slopade skattebefrielsen träda i kraft

den 1 juli 1994 i enlighet med tidigare beslut. Den resterande

delen av den slopade befrielsen bör dock enligt skatteutskottet

anstå till dess mer långsiktiga regler om energibeskattningen

kan antas. Utskottet menar att ett förslag till riksdagen om en

hållbar lösning för beskattningen av kraftvärmeverken och

fjärrvärmeverken kräver ytterligare överväganden och säger sig

utgå från att frågan nu kommer att utredas vidare. I nämnda

betänkande har skatteutskottet också med anledning av motioner i

frågan föreslagit införande den 1 juli 1994 av en miljöbonus för

vindkraftsproducerad el motsvarande skatten på el till hushåll.

Avreglering av elmarknaden

Regeringen har i proposition 1993/94:162 om handel med el i

konkurrens lagt fram förslag för att avreglera elmarknaden och

tillförsäkra kunderna mer flexibla leveransvillkor. Enligt

förslaget skall produktionen och försäljningen av el ske i

konkurrens, medan nätverksamheten även i fortsättningen skall

regleras och övervakas på särskilt sätt. Utskottet behandlar

propositionen jämte motioner i betänkande 1993/94:NU22, vilket

avlämnas samtidigt med föreliggande betänkande.

Elförsörjningen

Enligt preliminära uppgifter uppgick elproduktionen i Sverige

år 1993 till ca 141 TWh, varav vattenkraften svarade för ca 73

TWh och kärnkraften för ca 59 TWh. I tablån på nästa sida

redovisas den inhemska elproduktionen åren 1970, 1980, 1990 och

1993.

Den inhemska elproduktionen och nettoimporten av el (TWh)

________________________________________________________________

Produktionsslag 1970 1980 1990 1993

________________________________________________________________

Vattenkraft 40,9 58,0 71,5 73,3

Kärnkraft - 25,3 65,3 58,9

Industriellt mottryck 3,1 4,0 3,1 3,8

Kraftvärme 2,4 5,6 2,1 4,2

Kondenskraft 12,0 0,9 0,3 0,5

Gasturbiner 0,7 0,2 0,1 0,1

_______________________________________________________________

Elproduktion 59,1 94,0 142,2 140,8

_______________________________________________________________

Nettoimport av el* 4,1 0,5 - 1,8 - 0,6

_______________________________________________________________

Källa: Närings- och teknikutvecklingsverket och Vattenfall

AB.

* Minus = nettoexport.

År 1980 svarade kärnkraften för ca 27 % av elproduktionen.

Fram t.o.m. år 1991 ökade andelen successivt -- med undantag för

några enstaka år -- och uppgick sistnämnda år till ca 52 %

(73,5 TWh). Under åren 1992 och 1993 har flera av

kärnkraftsreaktorerna -- förutom för sedvanlig översyn -- varit

avställda på grund av vissa tekniska problem. Det har gällt

brister i nödkylssystemen, korrosionsskador i inneslutningen och

sprickor i reaktortanklock. För närvarande är en reaktor

(Oskarshamn 1) avstängd för en omfattande översyn.

Vattenkraftsproduktionen kan variera mycket beroende på

variationerna i tillrinningen under året och mellan åren. Under

ett s.k. normalår producerar den nu utbyggda vattenkraften ca

63,5 TWh.

Andelen vindkraft i produktionssystemet är mycket liten. År

1993 uppgick produktionen till knappt 0,05 TWh.

Sedan mitten av 1980-talet har handeln med el över gränserna

för Sveriges del resulterat i en nettoexport. Under åren

1990--1993 har nettoexporten uppgått till mellan 0,6 och 2,2 TWh

per år.

Till följd av den starka kraftbalansen under senare år har

försäljningen av el till s.k. avkopplingsbara elpannor varit

relativt omfattande. Sedan år 1987 har försäljningen varierat

mellan 5,7 och 9,6 TWh per år.

Medan elproduktionen i Sverige har ökat kraftigt sedan år 1970

har nivån på den totala energitillförseln varit relativt

oförändrad under motsvarande period. År 1992 uppgick

energitillförseln till 436 TWh, att jämföra med 457 och 439 TWh

åren 1970 och 1980.

Energirapport från NUTEK

Regeringen har uppdragit åt Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK) att årligen utvärdera programmen

för omställning och utveckling av energisystemet samt att

redovisa resultatet av utvärderingen för regeringen. Den senaste

avrapporteringen gjordes i september 1993 då NUTEK avlämnade

Energirapport 1993 (NUTEK B 1993:6). Rapportens huvudsakliga

innehåll har refererats i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100

bil. 13 s. 89).

I rapporten har NUTEK analyserat stödet till

kraftvärmeproduktion med biobränslen samt stöden till vindkraft

och solvärme. Dessutom har programmet för effektivare

energianvändning utvärderats. Utskottet återkommer i senare

avsnitt till NUTEK:s rapport i dessa delar.

Förutom dessa utvärderingar redovisar NUTEK också en bedömning

av energianvändningen och elproduktionen fram till år 2005

enligt två tillväxtalternativ. Elproduktionen beräknas år 2005

uppgå till 151 alternativt 154 TWh. Med utgångspunkt i en

uppskattad nivå på elanvändningen bedömer NUTEK att produktionen

inte täcker efterfrågan. Differensen beräknas till 3 TWh i

alternativet med en lägre ekonomisk tillväxt och 9 TWh i

alternativet med en högre ekonomisk tillväxt. I båda

alternativen har NUTEK inte förutsatt någon avveckling av

kärnkraften.

Regeringens bedömning av elförsörjningens utveckling

Regeringen erinrar i budgetpropositionen (bil. 13 s. 100) om

att läget inom elförsörjningen sedan år 1990 har präglats av den

internationella lågkonjunkturen och den ekonomiska situationen i

Sverige. Det konstateras att den nuvarande kraftbalansen är

stark och att det medför små incitament för

kapacitetsutbyggnader. Denna situation väntas också bestå under

de närmaste åren.

Med hänvisning till de avställda kärnkraftsreaktorerna

framhålls att åren 1992 och 1993 inneburit avbrott i

utvecklingen mot en kontinuerligt förbättrad tillgänglighet hos

de svenska kärnkraftverken. Regeringen anser att det ännu är för

tidigt att ge ett definitivt svar på frågan om detta är ett

trendbrott eller en tillfällighet. Det råder därför, påpekas

det, osäkerhet om kärnkraftsproduktionens storlek under

prognosperioden.

Vidare sägs att elförsörjningen framöver kommer att tryggas

inte enbart med nationella produktionsanläggningar. En ökad

internationell handel med el kan väntas och bör uppmuntras,

anser regeringen.

Motionerna

Under årets allmänna motionstid har det väckts ett flertal

motioner om inriktningen av energipolitiken. Huvuddelen av dessa

tar sikte på avvecklingen av kärnkraften. Utskottet behandlar

här i ett sammanhang yrkanden i tio motioner.

Socialdemokraterna framför i de två partimotionerna

1993/94:N305 och 1993/94:Jo694 krav på att en parlamentariskt

sammansatt beredning skall tillsättas med uppgift att lägga fram

förslag till hur energiöverenskommelsen från år 1991 skall

fullföljas. Besluten om avveckling av kärnkraften och minskning

av koldioxidutsläppen ligger fast, sägs det i den förstnämnda

motionen. Det bästa sättet att garantera detta är genom en

fortsatt bred enighet om energipolitiken, framhålls det. Enligt

motionärerna skall den föreslagna parlamentariska beredningen

dels följa upp och utvärdera de åtgärder som har vidtagits sedan

energiöverenskommelsen, dels analysera de energipolitiska

konsekvenserna av de föreslagna nya reglerna för elmarknaden.

Också i motion 1993/94:N423 (kds) krävs att en parlamentariskt

sammansatt kommitté -- alternativt en bredare energikommission

-- skall tillsättas. Kommittén skulle ges i uppdrag att följa

upp energiöverenskommelsen och lägga fram förslag som innebär

ett fullföljande av kärnkraftsavvecklingen. Riksdagen har ett

stort ansvar för att aktiva åtgärder vidtas som syftar till att

den fastlagda energipolitiska målsättningen förverkligas,

påpekar motionärerna. De riktar kritik mot regeringens

redovisning i budgetpropositionen av resultaten av de olika

energipolitiska programmen och begär en mer komplett information

om måluppfyllelsen och behovet av åtgärder för att nå de

uppsatta målen.

I flera motioner framställs yrkanden om lagstiftning för att

garantera en avveckling av kärnkraften senast år 2010. Motion

1993/94:N418 (c) innehåller detaljerade förslag -- inkl.

specialmotiveringar -- till olika ändringar i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet, den s.k. kärntekniklagen. I motionen

erinras om uttalanden av ledande företrädare för kraftindustrin

av innebörd att man inte kommer att vidta några konkreta

åtgärder för kärnkraftens avveckling förrän man tvingas till

detta genom lagstiftning. Mot bakgrund av bl.a. dessa uttalanden

bör riksdagen nu genom lagstiftning skapa klarhet i och grund

för avvecklingen av kärnkraften, anser motionärerna. De föreslår

för det första en ny grund enligt 15 § kärntekniklagen för

återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet.

Enligt förslaget skulle ett tillstånd kunna återkallas om

återkallelsen är ett led i genomförandet av riksdagens beslut om

riktlinjer för en avveckling av kärnkraften senast år 2010.

För fyra av de tolv kärnkraftsreaktorerna (Barsebäck 1,

Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1) gäller nuvarande

driftstillstånd utan tidsbegränsning. För en reaktor (Ringhals

2) är gällande tillstånd begränsat till utgången av år 1995,

medan tillstånden för de övriga sju reaktorerna gäller till

utgången av år 2010. I motionen föreslås nu att nytt tillstånd

att bedriva kärnteknisk verksamhet inte får meddelas för den tid

som överstiger 25 år från det att reaktorerna togs i kommersiell

drift. Denna lagändring tar sikte på Ringhals 2, som när

nuvarande tillstånd löper ut vid utgången av år 1995 har varit i

drift i ca 20 år. Med en sådan lagändring skulle en förlängning

av tillståndet kunna meddelas endast för en period av ca 5 år

(till år 2000). I kärntekniklagen skulle det vidare fastläggas

att tillstånden för alla kärnkraftsreaktorer senast år 2010

skall vara återkallade. Innehavaren av ett tillstånd som

återkallas skall enligt ytterligare förslag i motionen ges rätt

till ersättning av staten. Enligt förslaget skall ersättning

dock endast utgå om tillståndet återkallas annat än av

säkerhetsskäl och tidigare än 25 år från det att reaktorn togs i

kommersiell drift. Utebliven vinst skulle inte ersättas. Om en

överenskommelse inte kan nås skulle tillståndshavaren kunna

väcka talan mot staten vid Stockholms tingsrätt inom tre år från

beslutet om återkallelse.

Krav på en lag om avveckling av kärnkraften senast år 2010

framställs också i motionerna 1993/94:N427 (fp), 1993/94:N423

(kds) och 1993/94:N410 (v). Mot bakgrund av att

driftstillstånden för fyra av kärnkraftsreaktorerna gäller utan

tidsbegränsning föreslås vidare i den sistnämnda motionen att

regeringen skall uppmanas att inleda förhandlingar med berörda

ägare om en tidsbegränsning av dessa tillstånd. Motionärerna

efterlyser även en avvecklingsplan för kärnkraften men också --

med anledning av tillbuden under åren 1992 och 1993 -- en plan

för snabbavveckling av kärnkraften liksom en beredskapsplan i

händelse av ett stort bortfall av el från kärnkraftverk.

Även motion 1993/94:N432 (s) innehåller yrkande om att en plan

för avveckling av kärnkraften skall upprättas. Det är av vikt

för riksdagen att den beslutade huvudlinjen rörande kärnkraften

nu bekräftas, anför motionärerna.

För kvinnor, sägs det i motion 1993/94:A815 (c), är det

naturligt att leva resurssnålt; kvinnor har därmed lättare att

säga nej till kärnkraften med dess oöverskådliga konsekvenser.

Den slutsats som motionärerna drar är att två reaktorer bör

stängas av redan nu.

Utskottet behandlar här även förslag i motion 1993/94:N433

(c). För att målsättningen med energiomställningen skall kunna

uppfyllas krävs, enligt motionärerna, en tydlig och långsiktig

energipolitisk strategi för en övergång från fossila bränslen

och kärnkraft till biobränslen och andra förnyelsebara

energikällor. Riksdagen föreslås i två yrkanden uttala sig för

en sådan strategi.

En motsatt uppfattning om kärnkraften kommer, slutligen, till

uttryck i motion 1993/94:N429 (nyd). Där argumenteras för att

Sverige skall fortsätta att utnyttja kärnkraftverken, att

ytterligare förbättra säkerheten vid reaktorerna samt att

vidareutveckla kärnkraftsteknologin. I ett längre perspektiv och

med känd teknologi är det kärnkraft och vattenkraft som Sverige

skall satsa på, anför motionärerna. De föreslår vidare en ny

folkomröstning om kärnkraften; tiden är nu mogen att ånyo låta

folket få säga sin mening i frågan, heter det.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlar först i ett sammanhang motionsyrkanden om

omställningen av energisystemet och därefter kraven på

lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010. I det

senare avsnittet tas också upp yrkandet i motion 1993/94:N429

(nyd) om en ny folkomröstning i kärnkraftsfrågan.

Omställningen av energisystemet

De riktlinjer för energipolitiken som riksdagen beslutade om

våren 1991 i anslutning till energiöverenskommelsen innebär, som

tidigare beskrivits, att energipolitiken skall utgå från vad

natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas

genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning

grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor

samt genom en effektiv energihushållning. Omställningen av

energisystemet måste ske med hänsyn till, förutom

säkerhetskraven, behovet av elektrisk kraft för upprätthållande

av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsavvecklingen kan

inledas och i vilken takt den kan genomföras avgörs av

resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från

miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla

internationellt konkurrenskraftiga elpriser. De nämnda

riktlinjerna utgör basen för ett brett parlamentariskt

samförstånd i energipolitiken.

Enligt utskottets uppfattning finns det nu -- tre år senare --

anledning att granska resultaten av de olika åtgärder som

vidtogs i samband med det energipolitiska beslutet. En sådan

granskning är också motiverad med hänsyn till att det skett

betydelsefulla förändringar i vår omvärld av betydelse för

energipolitiken. Bland dessa kan nämnas undertecknandet av

klimatkonventionen inom ramen för Förenta nationernas konferens

om miljö och utveckling i Brasilien år 1992, ikraftträdandet den

1 januari 1994 av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES) samt de nyss avslutade förhandlingarna om

ett svenskt medlemskap i EU. Därtill kommer de betydelsefulla

förändringarna i Central- och Östeuropa.

Mot denna bakgrund anser utskottet att en kommission med

parlamentarisk sammansättning bör tillkallas för att granska de

pågående energipolitiska programmen för omställning och

utveckling av energisystemet och analysera behovet av

förändringar och ytterligare åtgärder. Kommissionen bör också

lägga fram förslag om program med tidsangivelser för

omställningen av energisystemet. En utgångspunkt för

kommissionens arbete bör vara att omställningen och utvecklingen

av energisystemet -- i enlighet med 1991 års energipolitiska

överenskommelse -- kan grundas på långsiktigt hållbara politiska

beslut.

Kommissionen bör alltså göra en fördjupad analys av de

resultat som nåtts inom ramen för den energipolitiska

överenskommelsen. Här ingår en granskning dels av stöden till

investeringar i olika anläggningar, dels av åtgärderna för

energieffektivisering och energihushållning. Kommissionen bör

även göra en samordnad översyn av de energipolitiska styrmedlen;

dessa måste utformas så att omställningen och utvecklingen av

energisystemet kan ske på samhällsekonomiskt riktiga grunder. I

kommissionens uppgifter bör också ingå att studera resultaten av

programmen för forskning och utveckling inom energiområdet.

Internationaliseringens ökade betydelse bör särskilt

uppmärksammas av kommissionen. Bl.a. bör granskas i vilken

utsträckning som de senaste årens omvärldsförändringar har

påverkat förutsättningarna för omställningen av energisystemet.

Effekter på och möjligheterna för den svenska

energiförsörjningen av den pågående utvecklingen mot en ökad

integration av de europeiska energimarknaderna bör studeras.

En viktig uppgift för kommissionen bör vara att följa

utvecklingen på den svenska elmarknaden. En säker och rationellt

fungerande elförsörjning är en förutsättning för en utvecklad

industrination som Sverige. Utifrån sin analys bör kommissionen

bedöma bl.a. det framtida behovet av ny kraftproduktion och

förutsättningarna därför.

Som tidigare nämnts har regeringen i proposition 1993/94:162

om handel med el i konkurrens lagt fram förslag om en

avreglering av elmarknaden. I kommissionens uppgifter bör också

ingå att analysera frågor med anknytning till detta förslag.

Utskottet utvecklar dessa frågor närmare i betänkande

1993/94:NU22, där propositionen jämte motioner behandlas.

Enligt utskottets mening bör regeringen snarast tillkalla en

parlamentariskt sammansatt kommission i enlighet med vad som här

anförts. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Med ett sådant uttalande av riksdagen blir motionerna

1993/94:N305 (s), 1993/94:Jo694 (s) och 1993/94:N423 (kds)

väsentligen tillgodosedda i nu aktuella delar. Övriga här

berörda yrkanden i motionerna 1993/94:N432 (s), 1993/94:N433

(c), 1993/94:A815 (c), 1993/94:N423 (kds), 1993/94:N429 (nyd)

och 1993/94:N410 (v) avstyrks med hänvisning till det sagda.

Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010

Utskottet övergår så till att behandla motioner med begäran om

lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010.

Enligt riksdagens beslut skall kärnkraften vara avvecklad

senast år 2010. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i

vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen

med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion

och möjligheterna att bibehålla internationellt

konkurrenskraftiga elpriser. Vidare gäller enligt

kärntekniklagen förbud mot att meddela tillstånd att uppföra en

ny kärnkraftsreaktor.

Mot bakgrund av det sagda och med hänvisning till den

energipolitiska kommission som utskottet i det föregående har

påkallat avvisar utskottet förslagen om införande av ett

lagstadgat förbud mot kärnkraft efter år 2010. Utskottet

avstyrker därför de aktuella yrkandena härom i motionerna

1993/94:N427 (fp), 1993/94:N418 (c), 1993/94:N423 (kds) och

1993/94:N410 (v). Med det anförda avstyrks också kravet i motion

1993/94:N429 (nyd) på en ny folkomröstning i frågan och yrkandet

i motion 1993/94:N410 (v) om tidsbegränsning av berörda

driftstillstånd.

Övriga kärnkraftsfrågor

Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer

I två motioner begärs omedelbara beslut om att vissa angivna

kärnkraftsreaktorer skall stängas av slutgiltigt. År 1997 är det

25 år sedan den äldsta svenska reaktorn, Oskarshamn 1, togs i

drift, påpekas det i motion 1993/94:N418 (c). Med hänvisning

till motionärernas i det föregående nämnda förslag till ändring

i kärntekniklagen -- innebärande rätt för regeringen att

återkalla driftstillstånd som ett led i avvecklingen av

kärnkraften -- föreslås att regeringen med stöd härav permanent

skall återkalla driftstillståndet för Oskarshamn 1. På

motsvarande sätt begärs i motion 1993/94:N410 (v) att denna

reaktor skall förbli avställd. Där krävs vidare att de två

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck skall stängas av. Sverige har

för närvarande ett överskott i elproduktionskapaciteten som vida

överstiger kapaciteten hos en eller två kärnkraftsreaktorer,

anför motionärerna. De menar att beslut om avstängning av en

reaktor skulle innebära en entydig signal om att kärnkraften

skall avvecklas senast år 2010.

Som tidigare redovisats har flera kärnkraftsreaktorer varit

avställda under vissa perioder åren 1992 och 1993. Under hösten

1992 stängdes bl.a. Barsebäck 1 och 2 samt Oskarshamn 1 av till

följd av brister i nödkylssystemet. Under hösten 1992 vidtogs

temporära åtgärder och reaktorerna i Barsebäck gavs i januari

1993 tillstånd till återstart. De uppdagade bristerna åtgärdades

permanent under sommaren 1993. Vid täthetsprovningar under

hösten 1993 noterades ett otillåtet stort läckage hos

inneslutningen i Barsebäck 2. Undersökningar visade att

inneslutningens tätplåt innehöll korrosionsskador. Efter

vidtagna reparationsåtgärder och genomförda kontroller meddelade

Statens kärnkraftinspektion (SKI) i januari 1994 tillstånd till

återstart för Barsebäck 2. I samband med reparationerna av

nödkylssystemet i Oskarshamn 1 upptäcktes vissa rörsprickor. Det

beslutades därför om ett omfattande provnings- och

renoveringsprogram för hela reaktortanken. Detta arbete pågår

ännu, och reaktorn väntas i drift tidigast under hösten 1994.

I november 1993 avlämnade SKI till regeringen en rapport om

säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken

under åren 1992 och 1993 (SKI Teknisk rapport 93:40). I

rapporten, som har utarbetats i samarbete med Statens

strålskyddsinstitut, görs den sammanfattande bedömningen att

problemen med nödkylssystemen och materialproblemen har lett

till betydelsefulla tekniska säkerhetsförbättringar vid verken

och avsevärda förbättringar av verkens egna säkerhetsarbeten.

Samtidigt har erfarenheterna pekat på vikten av en noggrann

prövning av vissa äldre säkerhetsanalyser och

konstruktionsförutsättningar, liksom på vikten av fortsatt

skärpt uppmärksamhet på åldersbetingade förändringar.

Sammantaget såg de båda myndigheterna ingen anledning till

omprövning av riskbilden beträffande kärnkraftverken.

Senare i november 1993 besvarade näringsminister Per

Westerberg en interpellation (1993/94:42) av Rolf L Nilson (v)

om kärnkraftens tillförlitlighet. Näringsministern hänvisade (RD

1993/94:27) till nyssnämnda rapport om säkerheten vid

kärnkraftverken och anförde att det inte kan råda någon oklarhet

om att säkerhetskraven har absolut prioritet när myndigheterna

tar ställning till frågor om kärnkraftverkens drift. Statsrådet

konstaterade att man inte vet om avbrottet i utvecklingen mot en

successivt förbättrad tillgänglighet i de svenska

kärnkraftverken är ett tillfälligt fenomen eller om man nu måste

räkna med en lägre tillgänglighet för verkens återstående

livstid.

Med hänvisning till den förordade energipolitiska kommissionen

avstyrker utskottet även de nu berörda yrkandena i

motionerna 1993/94:N418 (c) och 1993/94:N410 (v).

Förbudet mot vissa förberedande åtgärder

Kärntekniklagen innehåller sedan år 1987 en bestämmelse, 6 §,

enligt vilken ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna

kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana

förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en

kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka att

personer inom en begränsad krets -- ansvariga för kraftföretag

vilka är tänkbara som reaktorinnehavare -- föranstaltar om

resurskrävande förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss

kärnkraftsreaktor. Såväl dessa personer som andra är dock

oförhindrade att plädera för fortsatt och ökad

kärnkraftsanvändning, inkl. uppförande av ytterligare reaktorer.

Inte heller inkräktar förbudet på möjligheterna till forskning

och utvecklingsarbete på kärnkraftsområdet och till svenskt

deltagande i internationellt samarbete på detta område.

År 1989 tillkallades en särskild utredare med uppgift att se

över kärntekniklagstiftningen. Utredaren -- lagman Bengt

Eliasson -- föreslog i betänkandet (SOU 1991:95) Översyn av

lagstiftningen på kärnenergiområdet bl.a. att den nu berörda

bestämmelsen i 6 § skulle avskaffas. Enligt utredningen

(s. 335) tillgodoses motivet för bestämmelsen redan genom

förbudet enligt lagen att lämna tillstånd till nya

kärnkraftsreaktorer. Det anfördes också att bestämmelsen inte

kan anses vara motiverad av säkerhetsskäl och att den därför i

princip inte hör hemma i kärntekniklagen, som är att betrakta

som en säkerhetslag.

Huvuddelen av förslagen i utredningsbetänkandet låg till grund

för de ändringar i kärntekniklagen som riksdagen på förslag av

regeringen beslutade om i december 1992 (prop. 1992/93:98, bet.

NU11). Utredningens förslag beträffande 6 § berördes inte i den

då aktuella propositionen. I två motioner som väcktes med

anledning av denna togs dock saken upp. I båda dessa riktades

kritik mot förbudet. Utskottet fann inte skäl att i det då

aktuella sammanhanget behandla frågan om 6 § och avstyrkte

motionerna. I en reservation (nyd) yrkades på att paragrafen

skulle avskaffas. I ett särskilt yttrande erinrade företrädarna

för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna om att

de hade motsatt sig införandet av förbudet och anförde att

förbudet borde avskaffas; de menade emellertid att frågan borde

behandlas i ett annat sammanhang. Riksdagen följde utskottets

förslag och avslog motionerna. Liknande ställningstaganden

gjordes våren 1993 (bet. 1992/93:NU29) då frågan med anledning

av en motion senast behandlades.

I motion 1993/94:N429 (nyd) begärs nu på nytt att bestämmelsen

om förbud mot vissa förberedande åtgärder skall upphävas. Enligt

motionärerna hindrar paragrafen kreativt tänkande och motverkar

därmed satsningar på säkerhetsförbättringar.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen inte heller nu

ta något initiativ i frågan. Det aktuella yrkandet i motion

1993/94:N429 (nyd) avstyrks sålunda.

Export av kärnkraftsteknologi

För export av kärnteknisk utrustning m.m. krävs tillstånd

enligt kärntekniklagen. Närmare föreskrifter finns i

kärnteknikförordningen (1984:14), som bl.a. innehåller en lista

över utrustning och material som inte får föras ut utan

tillstånd.

I motion 1993/94:N410 (v) föreslås att riksdagen hos

regeringen skall begära förslag om förbud mot export av

kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle. Som en konsekvens

av beslutet att avveckla kärnkraften av säkerhetsskäl bör export

av kärnkraftsteknologi förbjudas, anför motionärerna.

Riksdagen har vid flera tillfällen på förslag av utskottet

avslagit liknande motioner. Vid det senaste tillfället, våren

1993 (bet. 1992/93:NU29), redovisade utskottet överväganden

som hade gjorts i en utredning om export av farliga varor.

Utgångspunkten för dessa överväganden hade varit att det är

etiskt oförsvarligt att till andra länder exportera produkter

som av hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i

miljön inte får användas i Sverige. Avsteg skulle dock kunna

vara motiverade, t.ex. när mottagarlandet gör andra

riskvärderingar än vad som görs här i landet.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och

avstyrker det aktuella yrkandet i motion 1993/94:N410 (v).

Slutförvaring av utländskt kärnavfall

Efter beslut av riksdagen hösten 1992 (prop. 1992/93:98, bet.

NU11) gäller sedan den 1 januari 1993 förbud enligt

kärntekniklagen (5 a §) mot slutförvaring av utländskt

kärnavfall i Sverige.

I motion 1993/94:N427 (fp) ifrågasätts om detta förbud vid ett

medlemskap i EU är juridiskt hållbart vid en prövning i

EU-domstolen. Det är väsentligt, anför motionären, att Sverige

även i framtiden får garantier för att utländskt kärnavfall inte

kan föras in i landet. Detta borde riksdagen i ett uttalande ge

regeringen till känna.

Det bör noteras att det införda förbudet avser slutförvaring

och inte import av kärnavfall. Det är sålunda tillåtet -- efter

tillstånd -- att importera utländskt kärnavfall och under en

begränsad period t.ex. behandla avfallet i Sverige för att

därefter återställa detta till utlandet.

I den proposition som låg till grund för nyssnämnda beslut av

riksdagen (prop. 1992/93:98 s. 32) anförde föredraganden,

statsrådet Görel Thurdin, att hon såg varken närmandet till EG

eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt som något

hinder för förbudet. Vidare påpekades att både Tyskland och

Storbritannien -- liksom Sverige -- tillämpar principen att

varje land skall svara för hanteringen av sitt eget kärnavfall

och att avfall från andra länder inte tas emot för

slutförvaring.

I samband med förhandlingarna om villkoren vid ett svenskt

medlemskap i EU har Sverige och EU i en gemensam deklaration om

Euratomfördraget uttalat att inget hindrar Sveriges

självbestämmande rörande slutförvaringen av använt kärnbränsle.

Av den föregående redovisningen framgår att det införda

förbudet mot slutförvaring av utländskt kärnavfall i Sverige

inte skulle påverkas av ett svenskt medlemskap i EU. Med

hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1993/94:N427

(fp) i aktuell del.

Upparbetning av kärnavfall

Det måste bli tillåtet att kemiskt bearbeta kärnavfallet,

heter det i motion 1993/94:N429 (nyd). Genom att utnyttja den

s.k. transmutationstekniken skulle tiden för förvaring av

kärnavfallet kunna minska avsevärt, hävdar motionärerna. De

föreslår en ändring i kärntekniklagen med syfte att upparbetning

av kärnavfall skall bli tillåten.

Transmutation av atomkärnor innebär att man med hjälp av

kärnreaktioner omvandlar en typ av atomer med vissa egenskaper

till en annan typ med andra egenskaper. Därigenom skulle man

kunna omvandla de långlivade radioaktiva ämnena i det högaktiva

kärnavfallet till mer kortlivade eller stabila ämnen. Då skulle

också tidsperspektivet för ett slutförvar kunna reduceras

avsevärt.

Forskning kring transmutationstekniken pågår i främst Japan

och Förenta staterna. Sverige följer denna forskning via Statens

kärnkraftinspektion. Den forskning som bedrivs har -- enligt

uppgift -- långa tidsplaner, och det kan dröja länge innan en

fungerande teknik finns tillgänglig. Regeringen har i december

1993, i ett beslut angående forskningen om behandlingen och

slutförvaringen av det svenska kärnkraftsavfallet, framhållit

det angelägna i att kärnkraftsföretagen -- genom Svensk

Kärnbränslehantering AB -- även fortsättningsvis aktivt följer

den internationella utvecklingen på detta område.

Det bör vidare påpekas att det inte finns någon bestämmelse i

kärntekniklagen som förbjuder upparbetning av använt

kärnbränsle. Den nuvarande politiken på området är dock inriktad

på slutförvaring utan föregående upparbetning.

Med det sagda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i

motion 1993/94:N429 (nyd).

Statens kärnkraftinspektion

Statens kärnkraftinspektion (SKI) har till uppgift att

övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, dels

genomförandet av den forskning och utveckling om hanteringen av

kärnavfall m.m. som kärnkraftsföretagen är ålagda enligt

kärntekniklagen. Vidare handlägger SKI vissa finansieringsfrågor

på kärnavfallsområdet.

I budgetpropositionen (bil. 15 s. 38) anförs att det inte

finns skäl att förändra gällande riktlinjer för SKI:s

verksamhet. Regeringen föreslår anslag dels till

förvaltningskostnader på ca 60 miljoner kronor, dels till

kärnsäkerhetsforskning på ca 66 miljoner kronor. I dessa förslag

har i båda fallen avdrag gjorts med drygt 1 miljon kronor med

hänvisning till det produktivitets- och effektivitetskrav som

gäller för myndigheterna. Verksamheten vid SKI finansieras med

avgifter från innehavarna av kärntekniska anläggningar enligt

förordningen (1991:739) om vissa avgifter till Statens

kärnkraftinspektion.

Enligt ett yrkande i motion 1993/94:Jo692 (nyd) skall anslaget

till SKI för dess förvaltningskostnader minskas med 1,1 miljoner

kronor jämfört med förslaget i budgetpropositionen. Kraven på

produktivitet och effektivitet kan sättas högre än vad

regeringen har gjort, menar motionärerna.

Utskottet finner regeringens förslag till anslag väl

avvägda och avstyrker sålunda motionen i denna del.

Vissa internationella frågor

Regeringen föreslår vidare i budgetpropositionen (bil. 15

s. 42) att ca 19 miljoner kronor skall anvisas till anslaget

Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.

Från anslaget täcks främst Sveriges medlemsavgift och bidrag

till Internationella Atomenergiorganet (IAEA).

Det föreslagna anslagsbesloppet, som är oförändrat jämfört med

innevarande budgetår, tillstyrks av utskottet.

I linje med riksdagens beslut om en nationell avveckling av

kärnkraften bör Sverige verka för en internationell avveckling

av kärnkraften, hävdas det i motion 1993/94:N410 (v). Detta

borde riksdagen ge regeringen till känna i ett uttalande.

När ett motsvarande yrkande behandlades senast, våren 1993

(bet. 1992/93:NU28), anförde utskottet att frågor rörande

internationella förhållanden på kärnenergiområdet lämpligen bör

behandlas i internationella organ och avstyrkte motionen. Denna

fick stöd i en meningsyttring (v) men avslogs av riksdagen.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga och

avstyrker följaktligen det här berörda yrkandet i motion

1993/94:N410 (v).

I denna motion liksom i motion 1993/94:N427 (fp) aktualiseras

IAEA:s roll. Motionärerna vill att IAEA:s uppgifter skall

begränsas. I motion 1993/94:N410 (v) föreslås att verksamheten

vid IAEA i ökad utsträckning skall inriktas på avveckling av

kärnkraft och destruktion av kärnvapen. Yrkandet i den andra

motionen går ut på att IAEA skall bli ett renodlat kontrollorgan

med uppgift att förhindra spridning av kärnvapen och kärnteknik.

IAEA bildades år 1957 som ett självständigt organ inom

FN-systemet med det uttalade syftet att främja kärnenergins

utveckling för fred, hälsa och välstånd i världen. Ett villkor

för samarbetet inom IAEA är att kärnenergin inte skall användas

för att främja militära syften. I begreppet kärnenergi

innefattas kärntekniska tillämpningar inom områden som

kraftproduktion, medicin, jordbruk och ekologi.

IAEA har för närvarande ca 115 medlemsstater. Inriktningen av

samarbetet mellan dessa är i huvudsak koncentrerad till följande

tre områden:

verifiering av åtaganden om fredlig användning av kärnenergi

(safeguards),

samordning och förmedling av rekommendationer i kärnsäkerhets-

och strålskyddssammanhang,

samordning och förmedling av bistånd inom kärnenergiområdet.

Enligt utskottets mening är det av stor vikt att det finns

en effektiv internationell organisation med uppgift att främja

säkerheten vid befintliga kärnkraftverk och motverka spridning

av kärnenergi för militära ändamål. En sådan ensidig inriktning

av IAEA:s verksamhet som föreslås i motionerna skulle riskera

att leda till att många länder förlorar intresset för samarbetet

inom IAEA och att därmed den internationella insynen i och

påverkan på medlemsstaternas kärntekniska verksamhet försämras.

Med det sagda avstyrks motionerna 1993/94:N410 (v) och

1993/94:N427 (fp) i aktuella delar.

Elproduktionsfrågor

Verksamheten vid Svenska kraftnät

Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) inrättades

den 1 januari 1992 i samband med bolagiseringen av Statens

vattenfallsverk (prop. 1990/91:87, bet. NU38). Svenska kraftnät

driver och förvaltar det svenska storkraftnätet för el, inkl. de

statligt ägda utlandsförbindelserna.

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 109) lämnas förslag till

investerings- och finansieringsplan för perioden 1994--1996.

Investeringarna -- i såväl befintliga som nya ledningar --

beräknas vartdera året uppgå till totalt drygt 500 miljoner

kronor. Kostnaderna för investeringarna täcks genom egen

finansiering. Vidare föreslås i propositionen att Svenska

kraftnät skall få uppta lån inom en ram på 100 miljoner kronor

hos Riksgäldskontoret. Två bemyndiganden begärs också. Det

föreslås sålunda att regeringen skall bemyndigas dels att teckna

borgen till bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens

aktier intill ett sammanlagt belopp om 175 miljoner kronor, dels

att regeringen skall få besluta i frågor som rör förvärv av

aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts

verksamhetsområde inom en ram av 135 miljoner kronor.

De nu redovisade förslagen tillstyrks av utskottet.

Uppgradering av kraftöverföringsnätet

I motion 1993/94:N425 (v) föreslås ett uttalande av riksdagen

med syfte att uppgraderingen av kraftöverföringsnätet skall

påskyndas. Detta skulle förverkligas genom en tidigareläggning

av utbytesprogram som förbättrar verkningsgraden och minskar

förlusterna.

De planerade investeringarna vid Svenska kraftnät under

perioden 1994--1996 gäller, som redan nämnts, investeringar i

både befintliga och nya ledningar. Enligt uppgift avser ungefär

hälften av den planerade investeringsramen kapacitetshöjande

nyinvesteringar och ungefär en tredjedel investeringar i

befintliga ledningar varigenom även högre överföringskapacitet

uppnås. Följande tre större projekt, vartdera till ett värde

överstigande 100 miljoner kronor, skall enligt planerna inledas

under nämnda treårsperiod:

En ny 400 kV-ledning på västkusten för att förstärka

överföringskapaciteten till södra Sverige.

Installation av teknisk utrustning för att kunna höja

överföringskapaciteten från Norrland till Mellansverige i

befintliga ledningar.

En ny ledning mellan Sverige och Sydnorge.

Med hänvisning till vad som nu redovisats avstyrker

utskottet det här aktuella yrkandet i motion 1993/94:N425

(v).

Vattenkraftverk

Två motioner innehåller yrkanden om vattenkraftverk. Staten

bör ta ansvar, anförs det i motion 1993/94:A450 (s), för att

effektiviseringsåtgärder vidtas i äldre vattenkraftverk och för

att möjlig vattenkraft byggs ut. I motion 1993/94:N425 (v)

begärs att 50 miljoner kronor skall anslås för uppgradering av

små vattenkraftverk. Enligt motionärerna kan en höjning av

kraftverkens verkningsgrad göras utan att miljöbelastningen

ökar. Genom den föreslagna åtgärden skulle ett tillskott till

elproduktionen på 3--4 TWh kunna åstadkommas.

År 1978 infördes ett treårigt stöd till åtgärder avseende små

vattenkraftverk (prop. 1977/78:131, bet. NU61). Avsikten var att

vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i kraftverk

med en effekt av 1 500 kW eller lägre.

Våren 1993 avslog riksdagen på förslag av utskottet (bet.

1992/93:NU28) motioner med huvudsakligen samma syfte som de nu

aktuella. Utskottet påpekade att potentialen för ytterligare

utbyggnad av småskalig vattenkraft har bedömts vara relativt

begränsad samtidigt som de miljöproblem som kan vara förenade

därmed alltmer har uppmärksammats. Motionerna följdes upp i en

meningsyttring (v).

Utskottet finner inte heller anledning för riksdagen att

vidta några åtgärder med anledning av de nu berörda yrkandena i

motionerna 1993/94:A450 (s) och 1993/94:N425 (v). Dessa avstyrks

sålunda.

Vindkraft

Som tidigare nämnts beslutade riksdagen våren 1991, i

anslutning till energiöverenskommelsen, om ett femårigt stöd

till investeringar i anläggningar för vindkraftverk. För stödet

har beräknats 50 miljoner kronor per år. Medel för stödet

anvisas under anslaget Insatser för ny energiteknik (E 7), till

vilket utskottet återkommer i ett senare avsnitt. Från början

utgick ett bidrag på 25 % av investeringskostnaden, men sedan

den 1 januari 1993 är stödnivån 35 %.

NUTEK har, som redan beskrivits, utvärderat bl.a. stödet till

investeringar i vindkraft. Verket konstaterar att efterfrågan på

stödet har varit förhållandevis liten. Stöd har utbetalats till

drygt 70 vindkraftverk. Den installerade effekten uppgår till ca

14 MW med en beräknad elproduktion på 0,035 TWh per år. För att

vindkraften på sikt skall bli intressant från

elförsörjningssynpunkt måste, enligt NUTEK, en storskalig

introduktion ske, vilket förutsätter billigare och mer

arealeffektiva vindkraftverk. NUTEK anser därför att medel bör

föras över från investeringsprogrammet till teknikutveckling och

forskning avseende vindkraft.

I linje med NUTEK:s uppfattning föreslås i budgetpropositionen

(bil. 13 s. 104) att 5 miljoner kronor -- av de avsatta medlen

för investeringsprogrammet -- årligen skall tillföras

Energiteknikfonden för utvecklingsinsatser avseende vindkraft.

Utvecklingsinsatserna bör enligt regeringen göras i nära

samverkan med branschens aktörer. Regeringen anser vidare att

medel från investeringsprogrammet bör kunna lämnas även till

teknikupphandling; i sådana fall bör stödandelen kunna uppgå

till högst 50 %. Medel från programmet bör också få disponeras

för tekniska utvärderingar av de anläggningar som erhållit stöd

samt i vissa fall för rådgivningsverksamhet.

Det krävs en kraftfull satsning på utveckling av stora

aggregat för att vindkraften på sikt skall kunna ge ett

betydande bidrag till elförsörjningen, anförs det i motion

1993/94:N433 (c). Parallellt med en sådan satsning, fortsätter

motionärerna, kan en vidareutveckling av den småskaliga

vindkraftstekniken leda till att vindkraften lokalt och

regionalt får stor betydelse. De menar att riksdagen bör göra

ett uttalande till regeringen om förutsättningarna för

vindkraftens fortsatta utveckling.

I motion 1993/94:N425 (v) begärs att regeringen skall anmodas

att lägga fram förslag till en plan, i linje med tidigare

förslag från den s.k. Vindkraftsutredningen, med målet att

vindkraftsproduktionen år 2010 skall bidra med 20 TWh.

Vindkraftens stora fördelar är att den är förnybar och att den

har ringa effekt på miljön, anförs det. Nackdelarna -- inverkan

på landskapsbilden och buller -- är enligt motionärernas

uppfattning försumbara jämfört med intrycken från vägar,

järnvägar och kraftledningsgator som skär sönder

landskapsbilden.

Motionärerna föreslår också att 200 miljoner kronor utöver

regeringens förslag, eller totalt 250 miljoner kronor, skall

anvisas för stödet till investeringar i vindkraftverk. Detta

yrkande tar utskottet upp i det följande i anslutning till

behandlingen av det berörda anslaget. Där kommer också ett

motsatt yrkande i motion 1993/94:N429 (nyd) att behandlas. I

denna föreslås att inga medel skall anvisas till

investeringsstöd för vindkraftverk.

Vindkraftsutredningen redovisade år 1988 resultatet av sitt

arbete i betänkandet (SOU 1988:32) Läge för vindkraft.

Utredningen hade till uppgift att föreslå lämpliga lägen i

Sverige till lands och havs för vindkraftsaggregat. Utredningen

pekade ut totalt 54 sådana områden. Om dessa helt togs i anspråk

för uppförande av vindkraftverk skulle enligt utredningen en

total elproduktion om 25 TWh per år (alternativt 29 TWh vid

kortare skyddsavstånd till närmaste bebyggelse för

vindkraftsaggregaten till lands) kunna åstadkommas. Utredningen

ansåg emellertid att ytterligare kunskaper om konsekvenserna av

en vindkraftsutbyggnad i stor skala borde inhämtas.

Som inledningsvis redovisats har skatteutskottet nyligen (bet.

1993/94:SkU34) med anledning av motioner i frågan föreslagit

att en miljöbonus -- motsvarande skatten på el till hushåll --

skall införas den 1 juli 1994 för vindkraftsproducerad el.

Våren 1993 avslog riksdagen på utskottets förslag (bet.

1992/93:NU28) ett yrkande om en utvecklingsplan för

vindkraften liknande det i motion 1993/94:N425 (v). Utskottet

ansåg det inte erforderligt att besluta om en sådan tidsplan som

efterlystes i motionen. En motsatt uppfattning kom till uttryck

i en meningsyttring (v).

Med hänvisning till den förordade energipolitiska kommissionen

avstyrker utskottet det här berörda yrkandet i motion

1993/94:N425 (v). Vidare tillstyrker utskottet vad regeringen

förordat om inriktningen av stödet till investeringar i

vindkraftverk. Det innebär bl.a. att ökade medel kommer att

anvisas till forskning och utveckling på området. Enligt

utskottets uppfattning bör inte heller aktuell del av motion

1993/94:N433 (c) föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Även detta motionsyrkande avstyrks alltså.

Solenergi

Solenergi kan tas till vara för produktion av såväl värme som

elkraft. För värmeproduktion används bl.a. solvärmeanläggningar,

t.ex. solfångare. För elproduktion utnyttjas bl.a. solceller som

omvandlar solstrålningen direkt till el.

I samband med energiöverenskommelsen beslutades också om ett

femårigt stöd till investeringar i solvärmeanläggningar inom en

total ram på 50 miljoner kronor. Den 1 januari 1993 höjdes

stödnivån till 35 % av investeringskostnaden, från att tidigare

ha legat på 25 %. Som en följd härav har ökade medel för stödet

anvisats.

Boverket ansvarar för stöd till solvärme i bostäder och NUTEK

för stöd till solvärmeanläggningar inom andra

användningsområden, dvs. där mer storskalig solvärmeteknik är

aktuell. Intresset för det senare stödet har varit litet, och

riksdagen beslutade därför våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil.

13, bet. NU28) att ytterligare medel för stöd till investeringar

i storskalig solvärmeteknik inte skulle anvisas. Dessa medel har

i stället överförts till Energiteknikfonden för

utvecklingsinsatser avseende sådan solvärmeteknik. För stödet

till solvärme i bostäder har för innevarande budgetår avsatts 12

miljoner kronor från anslaget avseende insatser för ny

energiteknik (E 7).

NUTEK konstaterar i sin utvärdering att investeringsstödet

bidragit till att omkring 11 000 kvadratmeter solfångare

installerats. Det motsvarar en årlig värmeproduktion på 0,004

TWh. Verket bedömer att solvärmetekniken har relativt långt kvar

innan den kan bli lönsam. Det påpekas att intresset för stödet

till solvärme i bostäder har varit stort. Med hänsyn till

resultatet av den genomförda utvärderingen anser NUTEK att

stödnivån bör sänkas till den ursprungliga nivån på högst 25 %

av investeringskostnaden.

Regeringen meddelar i budgetpropositionen (bil. 13 s. 105)

att den delar NUTEK:s bedömning i sistnämnda fråga och föreslår

att den lägre stödnivån skall tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1994.

Dock bör enligt regeringen en oförändrad ram om 12 miljoner

kronor avsättas till stödet för nästa budgetår. Som tidigare

nämnts återkommer utskottet till det berörda anslaget (E 7) i

ett senare avsnitt. Där behandlas också ett yrkande i motion

1993/94:N425 (v) om att 37 miljoner kronor skall avsättas till

det aktuella stödet.

I motion 1993/94:N433 (c) föreslås ett uttalande av riksdagen

om förutsättningarna för solenergins fortsatta utveckling.

Enligt motionärerna talar mycket för att både värmeproduktion

och elproduktion baserad på solenergi har en god teknisk och

kommersiell potential i den framtida energiförsörjningen.

Solenergi i olika former har utvecklats mycket, anförs det i

motion 1993/94:N425 (v). Det finns emellertid, fortsätter

motionärerna, fortfarande en stor utvecklingspotential -- inte

minst på lagringssidan. De anser att regeringen bör anmodas att

lägga fram ett förslag till en plan som går ut på att solenergin

skall bidra med minst 15 TWh år 2010.

Ett motionsyrkande av samma innebörd som det sistnämnda

avslogs av riksdagen senast våren 1993 (bet. 1992/93:NU28).

Utskottet avstyrker även det nu aktuella yrkandet i motion

1993/94:N425 (v) med hänvisning till den energipolitiska

kommission som utskottet i det föregående har förordat.

Utskottet finner inte heller att det är påkallat med ett sådant

riksdagsuttalande om förutsättningarna för solenergins fortsatta

utveckling som efterlyses i motion 1993/94:N433 (c). Även

detta yrkande avstyrks sålunda. Regeringens förslag om ändrad

nivå på stödet till investeringar i solvärmeanläggningar för

bostäder har utskottet inget att erinra emot.

Vågenergi

Ett yrkande i motion 1993/94:N425 (v) tar sikte på ett

svenskt-norskt samarbete om vågenergi; riksdagen borde göra ett

uttalande till förmån för ett sådant samarbetsprojekt. Enligt

motionärerna kan vågenergi inom en tioårsperiod bidra med 15 TWh

till energiförsörjningen i Norden.

Riksdagen har vid flera tillfällen, senast våren 1993 (bet.

1992/93:NU28), behandlat och avslagit liknande motioner.

Utskottet har -- med hänvisning till

Energiforskningsutredningens betänkande (SOU 1989:48)

Energiforskning för framtiden -- anfört att vågkraften har små

möjligheter att bli konkurrenskraftig.

Utskottet står fast vid sin uppfattning och avstyrker

motion 1993/94:N425 (v) också i denna del.

Översyn av energilagstiftningen

I sistnämnda motion begärs även att lagstiftningen som berör

energimarknaden, t.ex. den s.k. ellagen (1902:71 s. 1), skall

ses över utifrån ett samlat miljöperspektiv. I en sådan

utredning borde också effekterna av den ökande

internationaliseringen studeras.

År 1991 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:90, bet. BoU18) att

införa krav på miljökonsekvensbeskrivningar i lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m. (den s.k. naturresurslagen).

Enligt förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar

krävs (4 §) att en miljökonsekvensbeskrivning skall bifogas

till ansökan om koncession enligt ellagen. Vidare sägs att

bestämmelserna i 5 § elförordningen (1982:548) -- som gäller

samrådsförfarande i koncessionsärenden -- skall tillämpas även

beträffande miljökonsekvensbeskrivningar. Det föreskrivs också

att NUTEK skall införa en kungörelse om

miljökonsekvensbeskrivningen i bl.a. Post- och Inrikes

Tidningar; i denna skall det anges att skriftliga anmärkningar

mot miljökonsekvensbeskrivningen får lämnas till NUTEK inom en

viss angiven tid.

Med åberopande av bl.a. dessa bestämmelser avstyrkte utskottet

våren 1993 (bet. 1992/93:NU28) ett liknande motionsyrkande som

det nu aktuella. Detta yrkande fick stöd i en meningsyttring

(v), men avslogs senare av riksdagen.

Den s.k. Ellagstiftningsutredningen (N 1992:04) tillkallades

våren 1992 med uppgift att utarbeta förslag till ny lagstiftning

för att möjliggöra en avreglering av elmarknaden. Utredningen

(särskild utredare: överdirektör Olof Söderberg) redovisade i

juli 1993 delbetänkandet (SOU 1993:68) Elkonkurrens med

nätmonopol. Utredningen arbetar nu vidare med bl.a. syftet att

ellagen (från 1902) skall ersättas med en modernare

lagstiftning.

Med hänvisning till den lämnade redovisningen finner

utskottet att det inte är erforderligt med en sådan översyn

som begärs i motion 1993/94:N425 (v). Denna motion avstyrks

alltså såvitt nu är i fråga.

Forskning inom energiområdet

Energiforskning

Våren 1993 beslutade riksdagen om riktlinjer för

energiforskningen under budgetåren 1993/94--1995/96 (prop.

1992/93:170, bet. NU30). I budgetpropositionen (bil. 13 s. 132)

anför regeringen att dessa riktlinjer bör ligga fast för

budgetåret 1994/95. För detta budgetår föreslås ett anslag på ca

211 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med ca 3

miljoner kronor jämfört med vad som anvisats för innevarande

budgetår. Regeringen vill vidare ha riksdagens bemyndigande att

under nästa budgetår låta staten ta på sig ekonomiska

förpliktelser under kommande budgetår i samband med stöd till

forskning och utveckling inom energiområdet. För budgetåren

1995/96--1999/2000 föreslås ramar på 170, 140, 110, 90 resp. 60

miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker nu nämnda förslag.

Bioenergiforskning

Till bioenergiforskning har för innevarande budgetår anvisats

totalt ca 76 miljoner kronor. Härav anslogs 25 miljoner kronor

till två utvecklingsprogram som NUTEK skall bedriva, nämligen

programmen Etanolutveckling och Småskalig förbränning av

biobränslen. Inom biobränsleområdet bedriver NUTEK också

programmen Trädbränslen och dess miljöeffekter, Energiodling och

ekologi, Alternativa drivmedel, Avfall/Biogas/Miljö, Torv, Kol

och Bioenergi/klimat. Från anslaget till bioenergiforskning

utbetalas också medel till Programrådet vid Studsvik för

forskning om förgasning och förbränning.

För nästa budgetår föreslås i budgetpropositionen (bil. 10

s. 105) att ca 75 miljoner kronor skall anvisas till

bioenergiforskning. Även i fråga om denna forskning begärs att

regeringen skall bemyndigas att låta staten ta på sig ekonomiska

förpliktelser i samband med stöd till den berörda forskningen.

För budgetåren 1995/96--2000/01 föreslås ramar på 60, 30, 25,

20, 15 resp. 10 miljoner kronor.

Också nu nämnda förslag tillstyrks av utskottet.

Småskalig förbränning av biobränslen

I motion 1993/94:N416 (m) erinras om programmet Småskalig

förbränning av biobränslen, som alltså är ett av de program som

NUTEK bedriver inom ramen för bioenergiforskningen och som

riksdagen beslutade om våren 1993. Syftet med programmet är att

utveckla -- främst av miljöskäl -- förbränningstekniken för

mindre anläggningar för biobränslen. För innevarande budgetår

har 10 miljoner kronor avsatts till detta program. Avsikten är

att motsvarande summa skall anvisas under ytterligare två

budgetår.

Hittills har mycket begränsade forsknings- och

utvecklingsresurser satsats på vedeldningstekniken, anförs det i

nämnda motion. Motionären anser att det är viktigt att stimulera

utvecklingen av pannor för vedeldning och då särskilt pannor i

villastorlek (20--50 kW). Han föreslår att riksdagen skall

uttala sig för en prioritering av insatserna inom programmet för

småskalig förbränning till utveckling av mindre pannor i

villastorlek. I annat fall borde det tillskjutas nya medel för

teknikutveckling av sådana pannor.

Enligt uppgift från NUTEK kommer en inte oväsentlig del av

medlen inom programmet att satsas på utveckling av just den typ

av pannor som motionären förordar. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet motion 1993/94:N416 (m).

Utveckling av ny teknik för etanolframställning

I fem motioner aktualiseras frågor om forskning för utveckling

av inhemskt framställda bränslen, främst etanol.

Statligt stöd bör lämnas till regionala försök för en

kostnadseffektiv omvandling av skogsavfall m.m. till etanol,

anförs det i motion 1993/94:N402 (s). Kalmar län utpekas som

lämpligt område för sådan verksamhet. Motionärerna förespråkar

även socker som råvara för etanolproduktion.

Fortfarande finns det mycket att göra för att få fram

drivmedel som inte skadar miljön, sägs det i motion 1993/94:N417

(c). Regeringen bör enligt motionärerna överväga hur

användningen av inhemska miljövänliga och biologiskt nedbrytbara

bränslen kan stimuleras. Detta borde riksdagen genom ett

uttalande anmoda regeringen till.

Forskning för utveckling av etanol bör få fortsatt statligt

stöd, föreslås det i motion 1993/94:N420 (kds). Där berörs även

frågan om distributionsmöjligheterna för etanol och andra

miljövänliga drivmedel. Motionärerna kräver statliga satsningar

för att bygga upp ett distributionssystem för sådana bränslen.

Också i motion 1993/94:T216 (v) föreslås ett uttalande av

riksdagen om utveckling av miljöanpassade inhemska drivmedel.

Motionärerna framhåller att denna utveckling skulle gå mycket

snabbare om ytterligare medel anslogs till den berörda

forskningen och utvecklingen.

I motion 1993/94:N245 (v) efterlyses satsningar på

anläggningar för produktion av fordonsbränsle ur skogsråvara.

Det påpekas att det i Norrbottens län finns betydande mängd

råvara som lämpar sig för en sådan produktion. Staten bör enligt

motionärerna medverka till de nämnda satsningarna.

Under en följd av år har statsmakterna på olika sätt främjat

forskning och utveckling avseende etanol. År 1983 antog

riksdagen en plan för introduktion av alternativa drivmedel

(prop. 1982/83:100 bil. 14, bet. NU33). Samma år togs en

försöksanläggning för etanoltillverkning i drift i Lidköping,

avsedd att i första hand utnyttja spannmål som råvara. I

anslutning till detta projekt inleddes år 1984 ett samarbete med

OK Petroleum om en försöksverksamhet i Stockholmsområdet med

låginblandning. Sedan år 1987 ligger driften i anläggningen nere

till följd av bristande lönsamhet.

Svensk Etanolkemi AB tillverkar etanol i Örnsköldsvik med

sulfitlut som råvara. Försöket med etanoldrivna bussar som pågår

i Stockholmsområdet och i Örnsköldsvik är baserat på denna

produktion.

Motoralkoholkommittén redovisade år 1986 i sitt betänkande

(SOU 1986:51) Alkoholer som motorbränsle bedömningen att det vid

denna tidpunkt saknades förutsättningar för beslut om en allmän

introduktion av alternativa drivmedel. Däremot föreslogs att en

försöksverksamhet med användning av rent etanolbränsle i

dieselfordon skulle inledas. Frågan om statliga åtgärder för att

främja introduktion av motoralkoholer kunde övervägas på nytt

vid ändrade förutsättningar, anfördes det. Sådana kunde vara

kraftigt höjda bensinpriser.

Statligt stöd till forskning och utveckling avseende etanol

lämnas på olika sätt. Från anslaget Bioenergiforskning utgår

stöd till energirelaterad transportforskning; detta stöd uppgår

till 4 miljoner kronor och riktas främst till forskning om ny

processteknik för etanolframställning ur cellulosahaltiga

råvaror. Från Energiteknikfonden utbetalas bidrag -- 6 miljoner

kronor under en treårsperiod -- till ett

kollektivforskningsprogram med Stiftelsen Svensk

etanolutveckling. Syftet med detta program är att utveckla

tekniken för framställning av etanol ur cellulosahaltiga

råvaror.

Förutom dessa stöd beslutade riksdagen, som redan nämnts,

våren 1993 (prop. 1992/93:179 bil. 3, bet. NU28) om stöd till

ett ytterligare program för utveckling av ny teknik för

etanolframställning -- programmet Etanolutveckling. Till detta

program, som hanteras av NUTEK, har avsatts 15 miljoner kronor

per år under en treårsperiod. I programmet skall de nya

teknikerna för samtliga processteg studeras i ett sammanhang och

i en större skala än vad som gjorts i tidigare försök. Från

programmet utgår stöd till främst laboratorieutrustning och

pilotanläggningar för framställning av etanol ur

cellulosahaltiga råvaror.

I anslutning till beslutet om detta stöd betonade riksdagen

dessutom i ett uttalande till regeringen, med anledning av

motioner i frågan och på förslag av utskottet (bet.

1992/93:NU28), det angelägna i att takten ökas när det gäller

att inleda etanolproduktion i större skala.

I december 1993 beslutade vidare regeringen att medel som har

avsatts för utveckling av ny teknik för elproduktion med

biobränsle -- 625 miljoner kronor för en femårsperiod -- också

skall kunna disponeras för stöd till demonstrationsanläggningar

för tillverkning av etanol ur cellulosarika råvaror.

Av den föregående redovisningen framgår att staten på olika

sätt stödjer forskning och utveckling kring etanolproduktion.

Med hänvisning härtill och till riksdagens uttalande i frågan

våren 1993 finner utskottet inte nu skäl till något nytt

riksdagsinitiativ i frågan. De aktuella motionerna avstyrks

således i berörda delar.

Lokalisering av forskning om biobränslen

Gävleborgs län har allt som behövs för att producera bioenergi

-- råvara, kunskap och arbetskraft, anförs det i motion

1993/94:N404 (s). Motionärerna vill att biobränsleförsök i

mindre skala skall etableras i detta län och föreslår ett

riksdagsuttalande i saken.

Enligt utskottets mening är den fråga som tas upp i

motionen av en utpräglat regional karaktär, vilken riksdagen

inte bör fatta beslut om. Motionen avstyrks sålunda.

Utveckling och introduktion av ny energiteknik

Insatser för ny energiteknik

Från anslaget Insatser för ny energiteknik (E 7) utgår, som

tidigare beskrivits, medel för stöd till investeringar i

anläggningar för vindkraftverk och solvärmeanläggningar. Vidare

överförs medel från detta anslag till Energiteknikfonden (se i

det följande). För nästa budgetår föreslås att 45 miljoner

kronor skall anvisas till investeringsstödet avseende vindkraft

och 12 miljoner kronor till stödet avseende solvärme. Därutöver

föreslår regeringen att 115 miljoner kronor skall överföras till

Energiteknikfonden. Totalt föreslås sålunda i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 117) ett anslag på 172 miljoner

kronor.

Riksdagen har för budgetåren 1992/93 och 1993/94 under det nu

aktuella anslaget anvisat medel även för finansiering av det

svenska deltagandet i EG:s program för utveckling av

energisystemet. Dessa medel har inte utnyttjats till fullo,

eftersom EFTA-ländernas deltagande i programmen ännu inte

klarats ut. Riksdagen har tidigare på förslag av regeringen

(prop. 1993/94:105 avsnitt 12, bet. JoU18) beslutat att 10,2

miljoner kronor av dessa medel skall föras bort för att

finansiera vissa åtgärder inom Miljö- och

naturresursdepartementets område. Nu föreslås i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 106) att 2,3 miljoner kronor av

de kvarstående medlen skall få utnyttjas för internationellt

energisamarbete.

Som tidigare nämnts krävs i motion 1993/94:N429 (nyd) att inga

medel skall anvisas till investeringsstödet för vindkraft. Till

anslaget för insatser för ny energiteknik skulle sålunda 127

miljoner kronor anvisas.

I motion 1993/94:N425 (v) begärs att anslaget i stället skall

utökas jämfört med regeringens förslag. Motionärerna kräver att

stödet till vindkraft höjs med 200 miljoner kronor och stödet

till solvärmeanläggningar med 25 miljoner kronor. Totalt skulle

det innebära ett anslag på 397 miljoner kronor.

Utskottet behandlar här också två yrkanden om utveckling av ny

energiteknik. I motion 1993/94:N432 (s) krävs en plan för en

ökad användning av alternativ energiteknik. Motionärerna anser

att insatserna för utveckling av ny energiteknik måste ges en

mer programinriktad karaktär. I motion 1993/94:N433 (c) föreslås

ett uttalande av riksdagen om en kraftfull satsning på

forskning, utveckling och introduktion av miljövänlig

energiteknik. En sådan satsning är nödvändig för att

omställningen av energisystemet skall kunna genomföras, anser

motionärerna. De menar vidare att samarbete mellan

energileverantörer, energianvändare och utrustningstillverkare

måste stimuleras.

Fr.o.m. budgetåret 1991/92 kan stöd från Energiteknikfonden

(se följande avsnitt) lämnas även till programorienterad

verksamhet och kollektivforskning inom energiområdet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till nivå på

anslaget Insatser för ny energiteknik. Därmed avstyrks de

aktuella yrkandena i motionerna 1993/94:N429 (nyd) och

1993/94:N425 (v).

Utskottet har vidare inget att erinra emot att 2,3 miljoner

kronor av kvarstående medel på anslaget utnyttjas för

internationellt energisamarbete.

Enligt utskottets mening är det inte erforderligt med ett

uttalande av riksdagen om utvecklingen av alternativ

energiteknik i enlighet med vad som begärs i motionerna

1993/94:N432 (s) och 1993/94:N433 (c). Utskottet vill erinra om

att stöd från Energiteknikfonden numera kan lämnas även till

programorienterad verksamhet och kollektivforskning inom

energiområdet. De två sistnämnda motionerna avstyrks således i

berörda delar.

Energiteknikfonden

Energiteknikfonden inrättades den 1 juli 1988 (prop.

1987/88:90, bet. NU40). Från fonden lämnas stöd för att utveckla

eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik

eller ny miljöskyddsteknik. Fonden har tidigare finansierats

genom en särskild skatt på olja och senare med medel motsvarande

10 kr per m3 olja av den allmänna energiskatten på olja.

Fr.o.m. innevarande budgetår tillförs fonden dessa medel via ett

särskilt anslag på statsbudgeten (E 8). Regeringen föreslår i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 119) ett oförändrat anslag på

72 miljoner kronor för detta ändamål. Som redan behandlats

tillförs fonden dessutom medel från anslaget Insatser för ny

energiteknik.

Utskottet tillstyrker det nu aktuella förslaget om bidrag

till Energiteknikfonden.

Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion

I riksdagens energipolitiska beslut våren 1991 ingick också,

som redan nämnts, beslut om ett stöd för främjande av

biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. Riksdagen avsatte 1 000

miljoner kronor för detta stöd under en femårsperiod. Stödet

administreras av NUTEK. Medel till stödet anvisas i form av

årliga anslag på 200 miljoner kronor. I enlighet härmed föreslås

i budgetpropositionen (bil. 10 s. 106) ett anslag om detta

belopp för budgetåret 1994/95.

Från anslaget finansieras bidrag -- på 4 000 kr per kW

installerad eleffekt -- för att främja investeringar i

anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränsle. Bidrag

utgår också för ombyggnad av befintliga värmeverk resp.

fossilbränslebaserade kraftvärmeverk till anläggningar för

kraftproduktion med biobränsle.

Våren 1993 beslutades (prop. 1992/93:179 bil. 3, bet. NU28) om

en förlängning av stödperioden till sex år inom en oförändrad

medelsram. Vidare fattades beslut om att stöd också skall kunna

lämnas till anläggningar där det huvudsakliga bränslet består av

vissa sorterade avfallsfraktioner.

Enligt uppgift från NUTEK har verket beviljat stöd till 53

projekt med en total tillkommande elproduktion från biobränslen

på ca 1,7 TWh. Projekten fördelar sig enligt följande:

12 nya trädbränsleanläggningar,

4 konverterade anläggningar (från fossilt bränsle),

2 ombyggda anläggningar (från värmeproduktion),

2 anläggningar för avfallsbränsle,

2 befintliga anläggningar (som erhållit stöd för förbättring

av konkurrenskraften),

31 rötgas-/deponianläggningar.

Besluten om dessa projekt innebär att medelsramen om 1 000

miljoner kronor nu är i det närmaste intecknad. I sin

utvärdering av stödformen anför NUTEK att stödet har haft

begränsade effekter på bl.a. den tekniska utvecklingen och

kommersialiseringen av biobränsleeldad kraftvärme. Kvarstående

tillgängliga medel borde därför överföras till i första hand

anslaget för energiforskning och i andra hand

Energiteknikfonden.

Med anledning av NUTEK:s synpunkter påpekar regeringen i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 102) att investeringsprogrammet

infördes som ett styrmedel för att främja de förnybara

energislagen och kraftvärmen i avvaktan på en internationell

samordning av åtgärder mot koldioxidutsläpp från elproduktion.

I motion 1993/94:N425 (v) erinras om att medelsramen för

främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion snart är

intecknad. Motionärerna anför att det finns ett uppenbart behov

av ökade insatser på området och föreslår att 275 miljoner

kronor utöver regeringens förslag, eller 475 miljoner kronor,

skall anvisas under anslaget för nästa budgetår.

Enligt utskottets mening bör riksdagen i enlighet med

tidigare beslut anslå 200 miljoner kronor till det nu aktuella

investeringsstödet. Även i denna fråga vill utskottet erinra om

den energipolitiska kommission som utskottet påkallat i det

föregående. Motion 1993/94:N425 (v) avstyrks i här berörd del.

Viss lokalisering av biobränsleanläggningar

I två motioner begärs stöd till viss lokalisering av nya

biobränsleanläggningar. Motion 1993/94:Jo679 (fp) tar sikte på

Stockholmsregionen. Motionärerna anser att denna region bör

stimuleras att öka användningen av biobränsle genom stöd till

nya förbränningsanläggningar. På motsvarande sätt krävs i motion

1993/94:N307 (s) att särskilda medel -- minst 50 miljoner kronor

per år -- skall avsättas för att påskynda introduktionen av

bioenergi i Västsverige.

Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning inte uttala

sig för en prioritering av investeringsstödet till vissa angivna

regioner på det sätt som förespråkas i motionerna. Dessa

avstyrks därför såvitt här är i fråga.

Effektivare användning av energi

Programmet för effektivare energianvändning, m.m.

Våren 1991 antog riksdagen också ett femårigt program för

effektivare användning av energi. Programmet, som har en total

medelsram på 965 miljoner kronor, innefattar fyra delområden,

nämligen

teknikupphandling av energieffektiva produkter och processer,

energieffektiva pilot- och demonstrationsanläggningar inom

industrin samt i lokaler och bostäder,

samordning och utveckling av information rörande effektiv

energianvändning till mindre och medelstor industri,

arbete med energideklarationer, m.m.

Riksdagen beslutade senare våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil.

13, bet. NU28) att den del av programmet som avser

teknikupphandling -- till vilken 750 miljoner kronor har avsatts

-- skulle förlängas med två år, dock inom en oförändrad

medelsram.

Fram till halvårsskiftet 1993 hade NUTEK beviljat totalt 360

miljoner kronor i stöd till 894 projekt inom ramen för

programmet. NUTEK anför i sin utvärdering att staten genom

programmet lyckats främja och påskynda utvecklingen och

spridningen av energieffektiv teknik -- åtminstone på de områden

där förutsättningar och drivkrafter i övrigt verkar åt samma

håll.

Regeringen meddelar i budgetpropositionen (bil. 13 s. 103)

att den anser att programmet bör fortsätta med nuvarande

omfattning och inriktning. För nästa budgetår föreslås ett

anslag på 100 miljoner kronor för insatser inom programmet.

NUTEK:s möjligheter att stödja teknikupphandling och

demonstrationsprojekt bör ökas, enligt vad som begärs i motion

1993/94:N307 (s). Motionärerna anser att samhället måste inta en

aktiv och pådrivande roll för att få fram teknik och

systemlösningar som är avpassade för natur och människor.

I motion 1993/94:N433 (c) föreslås ett uttalande av riksdagen

om utveckling av energieffektivare teknik och stimulanser till

ökat elsparande. Genom en sådan utveckling och sådana

stimulanser kan en långsiktig minskning av elanvändningen uppnås

inom samtliga samhållssektorer, framhåller motionärerna.

Utskottet behandlar här även två yrkanden i motion

1993/94:N425 (v). I det ena efterlyses förslag från regeringens

sida om hur både energieffektivisering och energisparande skall

utvecklas. Motionärerna framhåller vikten av att det görs en

åtskillnad mellan de två formerna av åtgärder. Effektivisering

innebär att ett givet energibehov tillgodoses med lägre

energiåtgång, genom t.ex. byte till högisolerande fönster.

Sparande däremot är en minskning av energibehovet, genom t.ex.

en sänkning av inomhustemperaturen. Det andra nu aktuella

yrkandet i motionen går ut på att energiåtgången inom

transportsektorn skall minskas genom ett flertal olika -- främst

transportpolitiska -- åtgärder.

Ett yrkande liknande det sistnämnda avslogs våren 1993 på

förslag av trafikutskottet (bet. 1992/93:TU35). Trafikutskottet

har vidare under våren 1994 i ett betänkande (bet. 1993/94:TU16)

om trafikpolitikens mål behandlat frågor om utvecklingen av ett

mer miljövänligt trafiksystem. På förslag av trafikutskottet

biföll riksdagen regeringens förslag till riktlinjer för

utvecklingsarbetet rörande ett långsiktigt bärkraftigt

transportsystem (prop. 1993/94:100 bil. 7). Två reservationer

(s; nyd) och en meningsyttring (v) avgavs härvid.

Enligt näringsutskottets mening är en effektivare

energianvändning och en ökad energihushållning viktiga

förutsättningar för att gällande energi- och miljöpolitiska mål

skall kunna uppnås. Utskottet ser med tillfredsställelse på att

programmet för effektivare energianvändning har haft positiva

effekter inom området och tillstyrker regeringens förslag till

anslag för nästa budgetår.

Vad gäller energiminimeringsåtgärder inom transportsektorn

hänvisar utskottet till trafikutskottets här redovisade

behandling av sådana frågor. Det berörda yrkandet i motion

1993/94:N425 (v) avstyrks därmed. Med det tidigare sagda och med

erinran om den förordade energipolitiska kommissionen avstyrker

utskottet också övriga nu aktuella motionsyrkanden.

Energinormer

I motion 1993/94:Jo694 (s) föreslås riksdagen göra ett

uttalande om energinormer. Det finns en stor potential för

effektiviseringar inom hushållssektorn, anför motionärerna. De

menar att elanvändningen inom denna sektor borde kunna minskas

med 10--15 % fram till år 2000. I första hand efterlyses

frivilliga normer för maximal elförbrukning i olika

hushållsapparater. Om detta inte kan uppnås bör enligt

motionärerna lagstiftning övervägas. De anser också att Sverige

aktivt bör verka för införande av energinormer inom EU.

Våren 1991 ställde sig riksdagen bakom regeringens förslag

(prop. 1990/91:88, bet. NU40) om att 5 miljoner kronor för en

femårsperiod skulle anvisas till Konsumentverket för ökade

insatser inom områdena produkttestning, energideklarationer och

märkning av hushållsapparater och vissa andra energiförbrukande

produkter.

Enligt lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, som

antogs av riksdagen hösten 1992 (prop. 1992/93:34, bet. LU13),

får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

meddela föreskrifter om att vissa hushållsapparater skall märkas

med information om bl.a. energiförbrukning. Lagen innebär en

anpassning till EG:s direktiv från år 1979 om märkning av

hushållsapparater, vilket Sverige genom EES-avtalet har åtagit

sig att följa. EG:s direktiv har i september 1992 ersatts av ett

nytt direktiv i samma ämne (direktiv 92/75/EEG). Regeringen har

nyligen genom proposition 1993/94:203 föreslagit vissa ändringar

i nyssnämnda lag för att det nya direktivet skall kunna

införlivas med svensk rätt. EG:s direktiv om märkning skall vara

i kraft hos medlemsländerna senast den 1 januari 1995 vad gäller

kyl- och frysapparater. Enligt direktivet skall märket -- med en

angiven utformning -- innehålla information om

energiförbrukning, kapacitet och ljudnivå. Ytterligare

hushållsapparater kommer att omfattas av implementeringsdirektiv

när standardiserade metoder för mätning av apparaternas

energiförbrukning har framtagits.

En arbetsgrupp inom Nordiska ministerrådet -- under

ordförandeskap av direktör Claës Lindroth och med företrädare

för bl.a. NUTEK och Konsumentverket -- har i februari 1994 i

rapporten Nordisk energieffektivisering i ett europeiskt

perspektiv redovisat information om energieffektiviseringsfrågor

i anknytning till EU:s aktiviteter. I rapporten berörs bl.a.

frågor om normer och märkning rörande elförbrukningen.

EU-kommissionen har försökt ingå frivilliga avtal om normer med

de europeiska organisationerna för vissa hushållsapparater.

Kommissionen har emellertid funnit att det inte är möjligt att

uppnå avtal med tillräcklig effekt och har därför beslutat att

utarbeta förslag till obligatoriska normer för kyl- och

frysapparater.

Danmark antog i januari 1994 en ramlag om utfärdande av normer

för en rad olika apparatkategorier. Denna ramlag har nu sänts

till EU-kommissionen för notifikation.

Våren 1993 avslog riksdagen, på förslag av utskottet (bet.

1992/93:NU28), två motioner av liknande innebörd som den nu

aktuella. Utskottet anförde att det är angeläget med samarbete i

frågan mellan svenska myndigheter och motsvarande organ såväl

inom övriga nordiska länder som inom EG. Något initiativ i saken

från riksdagens sida var enligt utskottets mening inte påkallat.

Motionerna följdes upp i en reservation (s), med instämmande i

en meningsyttring (v).

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen nu inte vidta

några åtgärder på området i avvaktan på det pågående arbetet

inom EU. Motion 1993/94:Jo694 (s) avstyrks sålunda i denna del.

Bränsleförsörjning

Biobränsle

Användningen av biobränsle

I sju motioner föreslås olika åtgärder med syfte att öka

användningen av biobränsle.

Frågan bör göras till föremål för en bred parlamentarisk

utredning, föreslås det i motion 1993/94:N306 (s). I en sådan

utredning bör enligt motionärerna studeras bl.a. bioteknikens

industriella möjligheter och användningen av skogsråvara för

energiproduktion. En väsentligt större del av energiproduktionen

bör baseras på biobränslen, anser motionärerna bakom motion

1993/94:N402 (s). De begär att riksdagen skall göra ett

uttalande till förmån för en utveckling av ett alternativt

energisystem för transporter och uppvärmning. Också i motion

1993/94:N407 (s) förordas insatser för en ökad

träfiberanvändning vid energiproduktionen. Motionärerna påpekar

att det finns ett "tredje sortiment" i skogen bestående av det

virke som blir kvar när sågtimmer och massaved har sorterats ut;

detta sortiment borde utnyttjas som bränsle.

En fördubbling av användningen av bioenergin inom tio år är

målet för ett yrkande i motion 1993/94:N433 (c). Ambitionen

måste vara att i ett framtida kretsloppssamhälle använda

biologiska råvaror i stor omfattning, framhåller motionärerna.

En plan för en ökad biobränsleanvändning begärs i motion

1993/94:N425 (v). Sådana bränslen kan -- enligt motionärernas

uppfattning -- bidra med 80 TWh utöver dagens nivå (på ca 70

TWh, inkl. torv och avfall).

Utskottet tar här upp också två yrkanden med krav på bidrag

med hänsyn till höga kostnader för transporten av biobränsle. I

motion 1993/94:N279 (-) anförs att det i Norrlands inland finns

ett överskott på biobränslen, som därför borde "exporteras" till

andra regioner för energiproduktion. Enligt motionären bör stöd

under ett inledningsskede utgå för sådan frakt av biobränsle.

Enligt förslaget i motion 1993/94:N422 (c) skall stödet lämnas

till kraftvärmeproduktion, baserad på biobränslen, för vilken

kostnaden för transporten av råvaran är mycket hög.

Utskottet instämmer i vad som sägs i här behandlade

motioner om det angelägna i att öka användningen av olika

biobränslen. Mot bakgrund av att utnyttjandet av biobränslen

inte leder till ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären,

är en ökad biobränsleanvändning av central betydelse för

omställningen och förnyelsen av energisystemet.

Bland uppgifterna för den energipolitiska kommission som

utskottet i det föregående har förordat, bör ingå en granskning

av utvecklingen inom biobränsleområdet. Med hänsyn härtill

avstyrker utskottet nu behandlade motioner i aktuella delar.

Stöd till bioenergibolag

Stöd till biobränsleeldade värmeanläggningar begärs i tre

motioner.

Motionerna 1993/94:N408 (m) och 1993/94:N412 (kds) tar

särskilt sikte på lantbrukarägda värmebolag. En intressant och

ofta lönsam nisch på värmemarknaden är att en grupp lantbrukare

bildar ett bolag som investerar i en panncentral för leveranser

av värme till närbelägna fastigheter, anförs det i de båda

motionerna. Investeringar i fler sådana bolag försvåras

emellertid av möjligheterna att finansiera investeringarna.

Därför föreslås i förstnämnda motion att NUTEK skall ges i

uppdrag att utreda problemen med finansiering av investeringar i

bioenergianläggningar inom lantbruket. NUTEK borde vidare

uppmanas att stimulera till en ökad användning av känd teknik

för uppvärmning med biobränsle. I den andra motionen krävs att

statliga kreditgarantier skall ställas till förfogande för att

främja tillkomsten av nya bränsleeldade värmeanläggningar. Ett

liknande yrkande finns i den tredje aktuella motionen, motion

1993/94:N413 (kds). Där begärs vidare dels att

arbetsmarknadsmedel skall avsättas till infrastrukturåtgärder på

energiområdet, dels att Industri- och nyföretagarfonden skall

ges möjlighet att ställa riskkapital till förfogande vid

etablering av värmebolag. Tillskapande av sådana bolag bör

enligt motionärerna betraktas som nyföretagande och därmed

berättiga till nyföretagarlån. I tidigare nämnda motion

1993/94:N412 (kds) påpekas att Industri- och nyföretagarfonden

våren 1993 avslog en ansökan om nyföretagarlån från ett nybildat

värmebolag av nu aktuellt slag.

Industri- och nyföretagarfonden, som har ombildats efter

beslut av riksdagen i december 1992 (prop. 1992/93:82, bet.

NU19), kan numera lämna nyföretagarlån till de nyetablerare som

inte kan lösa finansieringen av sitt företags uppbyggnad på

traditionellt sätt, men som ändå bedöms kunna bedriva en lönsam

verksamhet. Lånen kan endast sökas i samband med att helt nya

aktiebolag startas av en eller flera fysiska personer. I princip

är företag inom alla näringsgrenar berättigade att söka lån.

Nyföretagaren förutsätts svara för minst 10 % av kapitalbehovet

med egna medel, medan nyföretagarlånen skall svara för högst

30 %. Det resterande kapitalbehovet förutsätts bli täckt genom

normala bankkrediter. Nyföretagarlånet skall som mest kunna

uppgå till 1 miljon kronor och bör i regel inte understiga

100 000 kr.

Enligt uppgift från Industri- och nyföretagarfonden avslogs

den i motion 1993/94:N412 (kds) nämnda ansökan om nyföretagarlån

med hänvisning till att ingen av de inblandade företagarna hade

för avsikt att huvudsakligen ägna sig åt den verksamhet som de

sökte lån för. I förarbetena till beslutet om införande av

nyföretagarlån (Ds 1992:20 s. 14) sägs att en utgångspunkt för

lån bör vara att nyföretagaren driver företaget som en

heltidssysselsättning. Något formellt hinder för fonden att

lämna nyföretagarlån till ett nystartat värmebolag finns inte.

Utskottet finner inte skäl att förorda införandet av ett

särskilt stöd till biobränsleeldade värmeanläggningar. Som

nämnts finns det inget som hindrar Industri- och

nyföretagarfonden -- om övriga förutsättningar är uppfyllda --

att lämna nyföretagarlån till den verksamhet som aktualiseras i

motionerna. Dessa avstyrks med det sagda i berörda delar.

Biogas

För att det organiska avfallet skall kunna nyttiggöras bör

satsningar på produktion av biogas inledas, anförs det i motion

1993/94:N402 (s). Produktionen borde koncentreras till större

deponier.

Biomassa kan förgasas antingen termiskt eller genom

mikrobiologisk nedbrytning under syrefria förhållanden. Det är

endast produkten i den senare processen som brukar benämnas

biogas. Sådan gas består huvudsakligen av metan och till viss

del av koldioxid. Som råvara används sådan biomassa som har högt

vatteninnehåll, t.ex. vissa energigrödor och den våta fraktionen

av sorterat avfall. Gasen kan användas till värmeproduktion men

också som motorbränsle.

Stöd till forskning och utveckling av biogas lämnas från

energiforskningsprogrammet och från Energiteknikfonden. Som

tidigare redovisats har stöd lämnats till ett stort antal

rötgas-/deponianläggningar från anslaget för främjande av

biobränslebaserad kraftvärmeproduktion.

Våren 1993 avslog riksdagen på förslag av utskottet (bet.

1992/93:NU28) en motion av liknande innebörd som den nu

aktuella.

Utskottet kommer till samma slutsats nu och avstyrker här

berörd del av motion 1993/94:N402 (s).

Vegetabiliska oljor

I nyssnämnda motion begärs vidare att riksdagen skall uttala

sig för att försök med tillverkning av miljövänlig vegetabilisk

olja skall inledas i Kalmar län. Med bl.a. en sådan tillverkning

baserad på länets särskilda förutsättningar skulle den regionala

utvecklingen säkerställas, heter det i motionen. Där begärs

vidare ett uttalande av riksdagen om stöd till

oljeväxtforskningen och till utveckling av tryckfärger ur

vegetabilisk olja.

Miljöanpassade oljor är rubriken på motion 1993/94:N421 (m).

Motionärerna vill att en utredning skall tillsättas med uppgift

att studera hur den påbörjade miljöanpassningen av smörj- och

hydrauloljor skall kunna fortsätta och vidareutvecklas.

Vegetabiliska oljor framställs ur fröet av oljeväxter. Årligen

produceras ca 170 000 ton vegetabiliska oljor. Enligt uppgift

används ungefär hälften för "human konsumtion" (matlagning

m.m.). Återstoden kan utnyttjas till bränsle eller till tekniska

ändamål (hydrauloljor m.m.). För att vegetabilisk olja skall

kunna användas som dieselolja i konventionella motorer krävs att

oljan görs mer lik vanlig dieselolja genom s.k. omförestring.

Regeringen beslutade i november 1993 att låta tillkalla en

särskild utredare för att studera möjligheterna att utveckla och

öka användningen av biologiska råvaror i Sverige. Utredaren, som

skall vara klar med sitt arbete senast den 1 juli 1994, har i

uppgift bl.a. (dir. 1993:124) att analysera behovet av styrmedel

som främjar en ökad användning av biologiska råvaror inom de

områden där en sådan användning kan vara fördelaktig från såväl

samhällsekonomisk som miljö- och resurshushållningssynpunkt.

Våren 1993 avslog riksdagen motionsyrkanden likalydande med de

förstnämnda i detta avsnitt. Utskottet (bet. 1992/93:NU28)

anförde att det saknades anledning för riksdagen att ta

initiativ beträffande de regionala projekt som efterlystes i

motionen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Med hänvisning

härtill och till den tillsatta utredningen med uppgift att

främja en ökad användning av biologiska råvaror avstyrks

motionerna 1993/94:N402 (s) och 1993/94:N421 (m), den

förstnämnda såvitt nu är i fråga.

Naturgas

I två motioner uppmärksammas planerna på ett nordiskt

gasledningsprojekt. Avsikten är att naturgas från Norge skall

överföras via Sverige till Finland för elproduktion där.

Det finns ett stort intresse i både Norge och Finland för

detta projekt, anförs det i motion 1993/94:N240 (s). Emellertid

har den svenska regeringen inte visat något större engagemang i

frågan, anser motionärerna. De menar att Sverige bör verka

aktivt för att den planerade gasledningen skall komma till stånd

och föreslår att en utredning om projektet skall tillsättas.

Ett motsvarande yrkande framställs i motion 1993/94:N414 (fp).

Motionären anför att en satsning på import av naturgas från

Norge ter sig synnerligen befogad; tillsammans med våra inhemska

energislag skulle Sverige därigenom kunna garanteras en

betydande del av försörjningstryggheten under en mycket lång

tid.

Liknande motioner avslogs senast våren 1993 (bet.

1992/93:NU28). Utskottet erinrade då om att riksdag och regering

enligt 1991 års energiöverenskommelse skall ange de

förutsättningar som kraftföretagen skall arbeta inom. Det är

därefter kraftföretagens uppgift att utifrån den fastlagda

energipolitiken planera och utveckla kraftsystemet så att

landets elbehov blir tillgodosett. Motionerna följdes upp i en

reservation (s).

I uppdraget till den nya energipolitiska kommission som

utskottet i det föregående har påkallat bör ingå att studera

frågor kring naturgasens framtida roll i den svenska

energiförsörjningen. Med hänsyn härtill anser utskottet att

motionerna 1993/94:N240 (s) och 1993/94:N414 (fp) inte bör

föranleda något initiativ av riksdagen; de avstyrks sålunda.

Blyhaltig bensin

Tiden är nu inne att förbjuda import och försäljning av

blyhaltig bensin, heter det i motion 1993/94:N424 (kds).

Motionären erinrar om att det för äldre bensinmotorer nu finns

tillgång till alternativa bensinsorter utan bly. Ett av

bilismens miljöproblem i form av blyhaltiga avgaser skulle

därigenom helt kunna upphöra, anser motionären och föreslår ett

riksdagsuttalande i saken.

I förordningen (1985:838) om motorbensin har regeringen

förbjudit tillverkning, import och yrkesmässig överlåtelse av

blyad bensin. Genom förordningens övergångsbestämmelser har det

dock varit möjligt att under vissa förutsättningar fortsätta med

såväl tillverkning och import som yrkesmässig överlåtelse. För

att stimulera till användning av oblyad bensin har blyad bensin

påförts en högre skatt än oblyad. Under de senaste åren har

försäljningen av blyad bensin minskat högst påtagligt.

I en nyligen framlagd proposition om kemikaliehanteringen

(prop. 1993/94:163) meddelas att regeringen under år 1994 -- i

syfte att få till stånd en total övergång till oblyad bensin --

efter genomförd notifieringsprocess kommer att ändra

förordningen om motorbensin så att de nu gällande

övergångsbestämmelserna ersätts av regler med krav på undantag

för i förordningen särskilt angivna fall. Regeringen bedömer att

den kvarvarande försäljningen av blyad bensin därmed helt kommer

att upphöra. Riksdagen har nyligen meddelat (bet. 1993/94:JoU23)

att den inte har något att erinra mot vad som anförs i nämnda

proposition om försäljningen av blyad bensin.

Som framgår av den lämnade redovisningen är det alltså inte

erforderligt med någon åtgärd från riksdagens sida för att

motionärens syfte med motionen skall bli tillgodosett. Motion

1993/94:N424 (kds) i denna del avstyrks av utskottet.

Försörjningsberedskap

Anslag till beredskapsåtgärder

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 113 f.) framläggs två

förslag till anslag inom försörjningsberedskapen.

Till anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder

föreslås riksdagen för nästa budgetår anvisa ca 9 miljoner

kronor. Vidare föreslår regeringen att ca 58 miljoner kronor

skall anslås för beredskapsåtgärder på elområdet; medlen skall

tas upp på anslaget Åtgärder inom delfunktionen Elkraft.

Utskottet tillstyrker regeringens nu nämnda förslag om

anslag.

Störningar i eldistributionen

Fyra motioner tar upp frågor med anledning av störningar i

eldistributionen i delar av landet till följd av kraftiga

snöfall vid årsskiftet 1993/94.

I motion 1993/94:N415 (s) begärs att kraftföretagen skall

åläggas att hålla en god beredskap för att åtgärda strömavbrott.

I många fall blev elavbrotten onödigt långa på grund av att

bolagen minskat sin underhållsverksamhet, framhåller

motionärerna. De pekar vidare på vikten av röjning av träd

utefter kraftledningarna; till detta röjningsarbete borde

arbetslösa personer kunna anställas.

En översyn av elleveranssäkerheten begärs i motion

1993/94:N428 (s). Motionären anser att elbolagen måste ges ett

större ansvar för att tillgången på el i samhället skall

tryggas. Det får inte vara så, anför motionären, att ett helt

samhälle kan slås ut genom strömavbrott till följd av bristande

skötsel av kraftledningar.

Motion 1993/94:N401 (fp) innehåller två yrkanden i saken.

Motionären föreslår för det första ett uttalande av riksdagen om

elkonsumenternas rätt till en säker elförsörjning. Kraftbolagen

kan krävas på effektivare "renhållning" i ledningsgatorna, heter

det i motionen. Där begärs vidare, för det andra, att

elkonsumenternas rätt till ersättning för skador och förluster

orsakade av brister i elförsörjningen skall klarläggas.

Det som hänt i samband med elavbrotten bör närmare analyseras

från försörjnings- och beredskapssynpunkt, sägs det i motion

1993/94:N411 (c). Också i denna motion pekas på kraftbolagens

ansvar för att förebygga elavbrott; motionärerna begär att

frågan skall bli föremål för särskild uppmärksamhet.

Eldistributören är enligt den s.k. ellagen (1902:71 s. 1)

skyldig att leverera el för normala förbrukningsändamål till

kunder inom sitt distributionsområde. Det är därför också

distributören som svarar för leveranssäkerheten gentemot sina

kunder. Särskilt starkt elberoende kunder bör självfallet

dessutom vidta egna åtgärder för att minska skaderiskerna.

Enligt Svenska Elverksföreningens allmänna bestämmelser för

kraftleverans vid lågspänning (EL/AB-L-86) har abonnenten rätt

till ersättning av leverantören för direkt skada på egendom till

följd av sådan inskränkning eller störning i leveransen som går

utöver vad som är rimligt med hänsyn till leveransens karaktär.

Ersättning lämnas dock inte om leverantören visar att han inte

vållat skadan genom vårdslöshet.

NUTEK har påbörjat en uppföljning av vinterns störningar i

elförsörjningen. Denna uppföljning kommer att ligga till grund

för överläggningar med berörda distributörer om de ytterligare

åtgärder som är lämpliga att vidta för att förebygga och för att

minska effekterna av elavbrott. NUTEK planerar också en

informationskampanj om i första hand förebyggande skogsåtgärder

men även om anskaffande av reservaggregat hos

avbrottskänsliga elkunder, t.ex. inom jordbrukssektorn. NUTEK

samarbetar vidare i dessa frågor med Konsumentverket, som bl.a.

låtit undersöka kraftledningarna till några orter som drabbades

av elavbrott. Frågor om ersättning till vissa berörda

elkonumenter har också prövats av Allmänna reklamationsnämnden.

Näringsminister Per Westerberg besvarade i januari 1994 (RD

1993/94:53) två frågor om eldistributionen med anledning av de

inträffade elavbrotten. Statsrådet erinrade bl.a. om NUTEK:s

uppgifter på området och verkets uppföljning av störningarna i

eldistributionen. Näringsministern anförde vidare att medel som

anslagits för sysselsättningsfrämjande åtgärder med fördel kan

utnyttjas för bl.a. röjningsarbeten i kraftledningsgator. Sådana

arbeten borde kunna komma i gång snabbt i de värst utsatta

regionerna, eftersom såväl arbetsmarknadsmyndigheterna som

eldistributionsföretagen hade starka intressen av sådana

insatser, påpekades det.

Elbranschen bedriver sedan länge ett utvecklingsarbete för att

öka driftsäkerheten. Bl.a. har äldre ledningar ersatts med s.k.

hängkablar. På högre spänningsnivåer har introducerats en ny typ

av isolerande ledningar -- s.k. BLX-ledningar. Båda dessa

ledningstyper klarar bättre belastningar av fallande träd utan

elavbrott som följd.

Utskottet vill först framhålla att det svenska

elförsörjningssystemet har en internationellt sett hög

driftsäkerhet. Trots detta inträffar det ibland -- särskilt

vintertid i samband med stormar eller kraftiga snöfall -- att

elkonsumenter drabbas av elavbrott. Utskottet instämmer i vad

som sägs i motionerna om det angelägna i att det sker

fortlöpande röjningsarbeten utefter kraftledningarna. Vidare

noterar utskottet det utvecklingsarbete som pågår inom

elbranschen för att driftsäkerheten ytterligare skall

förbättras. Om det i samband med NUTEK:s uppföljning av de

inträffade störningarna i eldistributionen framkommer behov av

åtgärder från statsmakternas sida förutsätter utskottet att

regeringen tar erforderliga initiativ på området. Med det sagda

avstyrks här berörda motionsyrkanden.

Vissa övriga anslag

Täckande av eventuella förluster

Utskottet behandlar här två förslag i budgetpropositionen

(bil. 13 s. 32 och 115) om formella anslag på 1 000 kr för

täckande av eventuella förluster.

Det första anslaget disponeras för kostnader i samband med

infriandet av borgensförbindelser som tidigare ställts ut genom

Statens vattenfallsverk. Det andra förslaget avser förluster i

samband med lånegarantier som lämnats enligt vissa förordningar

inom energiområdet.

Förslagen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Stöd till energieffektiviseringar i Östeuropa

Slutligen tar utskottet här upp ett förslag i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 120) om anslag till åtgärder

för energieffektiviseringar i Baltikum och Östeuropa. Från

anslaget får stöd lämnas till beställare i mottagarländerna

genom lån till energieffektiv teknik för distribution och

användning samt till introduktion av förnybara energislag i

dessa länder. En mindre del av medelsramen kan lämnas i form av

bidrag. För nästa budgetår föreslår regeringen ett anslag på ca

87 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker också detta förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer för energipolitiken

1. beträffande omställningen av energisystemet

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo694

yrkande 25, 1993/94:N305 yrkande 22 och 1993/94:N423 yrkande 1

och med avslag på motionerna 1993/94:N410 yrkandena 4, 5 och 10,

1993/94:N423 yrkande 2, 1993/94:N429 yrkande 1, 1993/94:N432

yrkande 1, 1993/94:N433 yrkandena 1 och 5 och 1993/94:A815

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

men. (v) - delvis

2. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast

år 2010

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N410 yrkandena 3 och

11, 1993/94:N418 yrkandena 1--4, 1993/94:N423 yrkande 3,

1993/94:N427 yrkande 1 och 1993/94:N429 yrkande 4,

res. 1 (c, kds)

res. 2 (nyd)

Övriga kärnkraftsfrågor

3. beträffande vissa enskilda kärnkraftsreaktorer

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N410 yrkandena 1 och 2

och 1993/94:N418 yrkande 5,

res. 3 (c) - villk. res. 1

4. beträffande förbudet mot vissa förberedande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1993/94:N429 yrkande 2,

res. 4 (nyd)

5. beträffande export av kärnkraftsteknologi

att riksdagen avslår motion 1993/94:N410 yrkande 9,

men. (v) - delvis

6. beträffande slutförvaring av utländskt kärnavfall

att riksdagen avslår motion 1993/94:N427 yrkande 2,

7. beträffande upparbetning av kärnavfall

att riksdagen avslår motion 1993/94:N429 yrkande 3,

8. beträffande Statens kärnkraftinspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

15 punkterna B 2 och B 3 och med avslag på motion 1993/94:Jo692

yrkande 17 för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln

anvisar

a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader

ett ramanslag på 59 614 000 kr,

b) till Statens kärnkraftinspektion:

Kärnsäkerhetsforskning ett ramanslag på 66 281 000 kr,

res. 5 (nyd)

9. beträffande visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

15 punkt B 4 till Visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1994/95 under fjortonde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 19 360 000 kr,

10. beträffande internationell avveckling av kärnkraften

att riksdagen avslår motion 1993/94:N410 yrkande 8,

men. (v) - delvis

11. beträffande IAEA:s roll

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N410 yrkande 7 och

1993/94:N427 yrkande 3,

men. (v) - delvis

Elproduktionsfrågor

12. beträffande verksamheten vid Svenska kraftnät

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

13 littera E momenten 4--7

a) godkänner investerings- och finansieringsplanen för

Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1994--1996

i enlighet med vad som anges i propositionen,

b) godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för

rörlig kredit under budgetåret 1994/95 får uppta riksgäldslån om

högst 100 000 000 kr,

c) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 teckna

borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät

förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om

175 000 000 kr,

d) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 besluta

i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom

Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av

135 000 000 kr,

13. beträffande uppgradering av kraftöverföringsnätet

att riksdagen avslår motion 1993/94:N425 yrkande 2,

14. beträffande vattenkraftverk

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N425 yrkande 3 och

1993/94:A450 yrkande 27,

men. (v) - delvis

15. beträffande vindkraft

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

13 littera E moment 1 och med avslag på motionerna 1993/94:N425

yrkande 10 och 1993/94:N433 yrkande 7 godkänner vad som anges i

propositionen om inriktningen av stöd till investeringar i

vindkraftverk,

res. 6 (nyd)

men. (v) - delvis

16. beträffande solenergi

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

13 littera E moment 2 och med avslag på motionerna 1993/94:N425

yrkande 12 och 1993/94:N433 yrkande 8 godkänner vad som anges i

propositionen om inriktningen av stöd till investeringar i

solvärmeanläggningar,

men. (v) - delvis

17. beträffande vågenergi

att riksdagen avslår motion 1993/94:N425 yrkande 14,

18. beträffande översyn av energilagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1993/94:N425 yrkande 15,

Forskning inom energiområdet

19. beträffande energiforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

13 punkt F 8

a) till Energiforskning för budgetåret 1994/95 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

210 582 000 kr,

b) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta

staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd

till forskning och utveckling inom energiområdet som, inräknat

redan fattade beslut, innebär åtaganden på högst 170 000 000

kr för budgetåret 1995/96, högst 140 000 000 kr för budgetåret

1996/97, högst 110 000 000 kr för budgetåret 1997/98, högst

90 000 000 kr för budgetåret 1998/99 samt högst 60 000 000

kr för budgetåret 1999/2000,

20. beträffande bioenergiforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

10 punkt J 1

a) till Bioenergiforskning för budgetåret 1994/95 under

nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

74 697 000 kr,

b) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1994/95 låta

staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd

till forskning och utveckling inom bioenergiområdet som innebär

åtaganden om högst 60 000 000 kr för budgetåret 1995/96, högst

30 000 000 kr för budgetåret 1996/97, högst 25 000 000 kr

för budgetåret 1997/98, högst 20 000 000 kr för budgetåret

1998/99, högst 15 000 000 kr för budgetåret 1999/2000 samt

högst 10 000 000 kr för budgetåret 2000/01,

21. beträffande småskalig förbränning av biobränslen

att riksdagen avslår motion 1993/94:N416,

22. beträffande utveckling av ny teknik för

etanolframställning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T216 yrkande 13,

1993/94:N245 yrkande 5, 1993/94:N402 yrkandena 2 och 6,

1993/94:N417 yrkande 2 och 1993/94:N420 yrkandena 2 och 3,

men. (v) - delvis

23. beträffande lokalisering av forskning om biobränslen

att riksdagen avslår motion 1993/94:N404,

Utveckling och introduktion av ny energiteknik

24. beträffande insatser för ny energiteknik

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt E 7

och med avslag på motionerna 1993/94:N425 yrkandena 11 och 13,

1993/94:N429 yrkande 5, 1993/94:N432 yrkande 2 och

1993/94:N433 yrkande 3 till Insatser för ny energiteknik

för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 172 000 000 kr,

b) med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 13 littera E

moment 3 godkänner vad som anges i propositionen om användning

av anslaget E 7. Insatser för ny energiteknik för

internationellt energisamarbete,

res. 7 (nyd) - villk. res. 6

men. (v) - delvis, villk.

25. beträffande Energiteknikfonden

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

13 punkt E 8 till Bidrag till Energiteknikfonden för

budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

förslagsanslag på 72 000 000 kr,

26. beträffande främjande av biobränslebaserad

kraftvärmeproduktion

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

10 punkt J 2 och med avslag på motion 1993/94:N425 yrkande 8

till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 under

nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

200 000 000 kr,

men. (v) - delvis

27. beträffande viss lokalisering av

biobränsleanläggningar

att riksdagen

a) avslår motion 1993/94:Jo679 yrkande 8 (Stockholmsregionen),

b) avslår motion 1993/94:N307 yrkande 9 (Västsverige),

Effektivare användning av energi

28. beträffande programmet för effektivare energianvändning,

m.m.

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt E 6

till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för

budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 100 000 000 kr,

b) avslår motionerna 1993/94:N307 yrkande 10, 1993/94:N425

yrkandena 1 och 7 och 1993/94:N433 yrkande 4,

29. beträffande energinormer

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo694 yrkande 26,

res. 8 (s)

Bränsleförsörjning

30. beträffande användningen av biobränslen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N279, 1993/94:N306

yrkande 3, 1993/94:N402 yrkande 1, 1993/94:N407, 1993/94:N422,

1993/94:N425 yrkande 9 och 1993/94:N433 yrkande 6,

31. beträffande stöd till bioenergibolag

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N408, 1993/94:N412 och

1993/94:N413,

32. beträffande biogas

att riksdagen avslår motion 1993/94:N402 yrkande 3,

33. beträffande vegetabiliska oljor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N402 yrkandena 4 och 5

och 1993/94:N421,

34. beträffande naturgas

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N240 och 1993/94:N414,

35. beträffande blyhaltig bensin

att riksdagen avslår motion 1993/94:N424 yrkande 1,

Försörjningsberedskap

36. beträffande anslag till beredskapsåtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

13 punkterna E 2 och E 4 för budgetåret 1994/95 under tolfte

huvudtiteln anvisar

a) till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett

reservationsanslag på 9 154 000 kr,

b) till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft ett

reservationsanslag på 58 258 000 kr,

37. beträffande störningar i eldistributionen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N401, 1993/94:N411

yrkandena 1 och 2, 1993/94:N415 och 1993/94:N428,

Vissa övriga anslag

38. beträffande täckande av eventuella förluster

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

13 punkterna A 5 och E 5 för budgetåret 1994/95 under tolfte

huvudtiteln anvisar

a) till Täckande av eventuella förluster i anledning av

Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. ett

förslagsanslag på 1 000 kr,

b) till Täckande av förluster i anledning av statliga

garantier inom energiområdet ett förslagsanslag på 1 000 kr,

39. beträffande stöd till energieffektiviseringar i

Östeuropa

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

13 punkt E 9 till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i

bl.a. Östeuropa och Baltikum för budgetåret 1994/95 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

87 500 000 kr.

Stockholm den 28 april 1994

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s), Bo

Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt

Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats

Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Sören Norrby (fp), Lennart

Daléus (c) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010

(mom. 2)

Lennart Daléus (c) och Roland Lében (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Enligt riksdagens" och slutar med "berörda

driftstillstånd" bort ha följande lydelse:

Det är uppenbart, menar utskottet, att det nu krävs införande

av en lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010. Bl.a.

har ledande företrädare för kraftindustrin men också

representanter från andra delar av näringslivet gett uttryck för

uppfattningen att några konkreta åtgärder för en avveckling av

kärnkraften inte kommer att vidtas förrän man tvingas till detta

genom lagstiftning. Sådana uttalanden skapar osäkerhet hos

energisystemets aktörer och leder vidare till att riksdagens

beslut om riktlinjer för energipolitiken sätts i fråga. Mot

denna bakgrund instämmer utskottet i kravet i motionerna

1993/94:N427 (fp), 1993/94:N418 (c), 1993/94:N423 (kds) och

1993/94:N410 (v) på införande av lagstiftning om

kärnkraftsavveckling senast år 2010.

Som sägs i motion 1993/94:N418 (c) bör kärntekniklagen ändras

så att tillstånd att driva en kärnkraftsreaktor kan återkallas

om detta är ett led i genomförandet av riksdagens beslut om en

avveckling av kärnkraften senast år 2010. Vidare bör en ändring

i lagen genomföras av innebörd att nytt tillstånd att bedriva

kärnteknisk verksamhet inte får meddelas för tid som överstiger

25 år från det att reaktorn togs i kommersiell drift. Det bör

även av lagen uttryckligen framgå att samtliga driftstillstånd

skall ha återkallats senast den 31 december 2010.

Regeringen bör också återkomma till riksdagen med förslag

avseende ersättningsfrågor i samband med kärnkraftens

avveckling.

Enligt utskottets mening bör regeringen lägga fram förslag

till ändringar i kärntekniklagen i enlighet med det nu sagda.

Förslagen bör framläggas i sådan tid att riksdagen under nästa

riksmöte kan fatta beslut om lagändringarna.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till

vad utskottet nu anfört. Därigenom blir motion 1993/94:N418 (c)

huvudsakligen tillgodosedd i berörda delar. Det anförda ligger

också i allt väsentligt i linje med vad som i denna del begärs i

motionerna 1993/94:N427 (fp), 1993/94:N423 (kds) och

1993/94:N410 (v). Av det sagda torde framgå att utskottet

avstyrker yrkandet i motion 1993/94:N429 (nyd) om en ny

folkomröstning i kärnkraftsfrågan.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast

år 2010

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:N410

yrkandena 3 och 11, 1993/94:N418 yrkandena 1--4, 1993/94:N423

yrkande 3, 1993/94:N427 yrkande 1 och med avslag på motion

1993/94:N429 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

2. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010

(mom. 2)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Enligt riksdagens" och slutar med "berörda

driftstillstånd" bort ha följande lydelse:

Välfärden i Sverige är helt beroende av konkurrenskraften i

den svenska industrin. Energikostnaderna har en direkt inverkan

på sysselsättningen, på vår internationella konkurrenskraft och

på utländska företags benägenhet att investera i vårt land.

Sverige bör därför ha så billig och säker energi som möjligt.

I ett längre perspektiv och med känd teknologi är det

kärnkraft och vattenkraft som Sverige skall satsa på. Det finns

inga årtal som avslutar en klok och logisk politik! Som sägs i

motion 1993/94:N429 (nyd) är det därför nu lämpligt att ånyo

låta frågan om kärnkraften bli föremål för en folkomröstning.

Det har skett stora förändringar i olika avseenden sedan

folkomröstningen genomfördes år 1980. Utskottet tillstyrker

sålunda kravet i nyssnämnda motion på en ny folkomröstning i

kärnkraftsfrågan. Regeringen bör lägga fram erforderliga förslag

härom. Övriga nu aktuella motioner med begäran om lagstiftning

om kärnkraftsavveckling senast år 2010 avstyrks av utskottet i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast

år 2010

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N429 yrkande 4

och med avslag på motionerna 1993/94:N410 yrkandena 3 och 11,

1993/94:N418 yrkandena 1--4, 1993/94:N423 yrkande 3 och

1993/94:N427 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

3. Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer (mom. 3)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Lennart Daléus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "och 1993/94:N410

(v)" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat ändringar i

kärntekniklagen för att säkerställa en kärnkraftsavveckling

senast år 2010. Så snart begärda lagändringar har trätt i kraft

bör regeringen med stöd av dessa återkalla tillståndet för

Oskarshamn 1, som är den äldsta svenska reaktorn och som nu har

stått avställd i nära två år. Med det sagda tillstyrks det

aktuella yrkandet i motion 1993/94:N418 (c). Med beslut i

enlighet härmed skulle syftet med motsvarande yrkande i motion

1993/94:N410 (v) bli tillgodosett.

Frågan om driften vid kärnkraftverket i Barsebäck får prövas

senare utifrån de begärda lagändringarna. Något initiativ av

riksdagen nu med anledning av sistnämnda motion i denna del bör

därför inte komma i fråga.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande vissa enskilda kärnkraftsreaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N418 yrkande 5,

med anledning av motion 1993/94:N410 yrkande 1 och med avslag på

motion 1993/94:N410 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

4. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (mom. 4)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks

sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den karakteristik av den aktuella

förbudsparagrafens följder som lämnas i motion 1993/94:N429

(nyd). Bestämmelsen verkar hämmande på den tekniska

utvecklingen. Även om förbudet har begränsad räckvidd vad gäller

antalet personer som kan bli föremål för straffsanktion, innebär

det ett uppenbart ingrepp i opinionsbildningen liksom också i

möjligheten att redovisa alternativa utvecklingsprojekt på

området. Som sägs i motionen motverkar förbudet därmed

utvecklingen för en förbättrad kärnkraftssäkerhet.

Utskottet anser sålunda att riksdagen bör avskaffa förbudet

mot vissa förberedande åtgärder enligt 6 § i kärntekniklagen.

Därmed skulle motion 1993/94:N429 (nyd) bli helt tillgodosedd i

denna del. Ett sådant beslut skulle också ligga i linje med vad

företrädare för Moderata samlingspartiet och Folkpartiet

liberalerna tidigare har anfört när liknande motioner har

behandlats.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande förbudet mot vissa förberedande åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N429 yrkande 2

antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet

dels att 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 1 och 25 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Alternativ lydelse

1 §

Denna lag gäller Denna lag gäller

kärnteknisk verksamhet, kärnteknisk verksamhet.

m.m.

Med sådan -- -- -- -- -- -- -- regeringen föreskriver.

Vad som -- -- -- -- -- -- -- vistas här.

25 §

Till böter eller Till böter eller

fängelse i högst två fängelse i högst två

år döms den som med år döms den som med

uppsåt eller av oaktsamhet uppsåt eller av oaktsamhet

1. bedriver kärnteknisk 1. bedriver kärnteknisk

verksamhet utan tillstånd verksamhet utan tillstånd

enligt 5 § eller 5 a § enligt 5 § eller 5 a §

andra stycket eller bryter mot andra stycket, eller

6 §, eller

2. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med

stöd av denna lag.

Den som -- -- -- -- -- -- -- två år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

5. Statens kärnkraftinspektion (mom. 8)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "denna del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1993/94:Jo692

(nyd) om att ett högre produktivitetskrav kan ställas på Statens

kärnkraftinspektion. Till inspektionens förvaltningskostnader

bör riksdagen sålunda anvisa 1,1 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit eller ca 58,5 miljoner kronor. Vidare

tillstyrker utskottet förslaget om anslag till

kärnsäkerhetsforskning.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande Statens kärnkraftinspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

15 punkt B 3 och motion 1993/94:Jo692 yrkande 17 och med

anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 15 punkt B 2 för

budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar

a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader

ett ramanslag på 58 514 000 kr,

b) (= utskottet).

6. Vindkraft (mom. 15)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "avstyrks alltså"

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening ter sig en fortsatt satsning på

vindkraft föga meningsfull. För att samma effekt som i ett

kärnkraftverk skall uppnås skulle det behövas tiotusentals

större eller mindre vindkraftverk med en miljöstörande placering

utmed Sveriges kuster. Härtill kommer att el som har producerats

genom vindkraft är betydligt dyrare än kärnkraftsproducerad el.

Mot denna bakgrund och i linje med vad som anförs i motion

1993/94:N429 (nyd) bör stödet till forskning och utbyggnad

avseende vindkraftsproduktionen avbrytas. Av det sagda följer

att utskottet avstyrker såväl det berörda förslaget i

budgetpropositionen som inriktningen av stödet till

investeringar i vindkraftverk som motionerna 1993/94:N433 (c)

och 1993/94:N425 (v) i denna del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande vindkraft

att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:100 bilaga 13

littera E moment 1 och motionerna 1993/94:N425 yrkande 10 och

1993/94:N433 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

7. Insatser för ny energiteknik (mom. 24)

Under förutsättning av bifall till reservation 6

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "och

1993/94:N425 (v)" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat att stödet till

forskning och utbyggnad avseende vindkraftsproduktion skall

avbrytas. Härav följer att riksdagen inte bör anvisa ytterligare

medel till investeringsprogrammet för vindkraft. I enlighet med

vad som föreslås i motion 1993/94:N429 (nyd) bör därför 127

miljoner kronor anslås till insatser för ny energiteknik. Med

det sagda avstyrks följaktligen kraven i motion 1993/94:N425 (v)

på att ett högre belopp skall anvisas.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande

lydelse:

24. beträffande insatser för ny energiteknik

att riksdagen

a) med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt

E 7, med bifall till motion 1993/94:N429 yrkande 5 och med

avslag på motionerna 1993/94:N425 yrkandena 11 och 13,

1993/94:N432 yrkande 2 och 1993/94:N433 yrkande 3 till

Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

127 000 000 kr,

b) (= utskottet).

8. Energinormer (mom. 29)

Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "denna del"

bort ha följande lydelse:

Som sägs i motion 1993/94:Jo694 (s) finns det en stor

potential för eleffektiviseringar inom hushållssektorn. En av de

mest kostnadseffektiva insatser som kan göras för en minskning

av energibehovet är att föreskriva normer för högsta tillåtna

elåtgång i nya hushållsapparater. Som tidigare nämnts har

Danmark nyligen fattat beslut om ramlag om normer. Likaså har,

enligt uppgift, Nederländerna för notifikation tillsänt

EU-kommissionen en föreskrift om normer för kyl- och

frysapparater.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen nu bör ta

initiativ i frågan. I enlighet med vad som begärs i nyssnämnda

motion bör regeringen aktivt verka för att det pågående arbetet

inom EU med utarbetande av obligatoriska normer för kyl- och

frysapparater påskyndas. Parallellt med detta bör regeringen

uppta förhandlingar med företrädare för tillverkare av övriga

hushållsapparater om införande av frivilliga normer för

elförbrukningen. Arbetet med normer bör också koordineras med

det pågående programmet för teknikupphandling. Därigenom kan

utbudet av eleffektiva apparater ökas samtidigt som de sämsta

apparaterna försvinner från marknaden.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen genom ett uttalande

ställa sig bakom. Därmed blir nu berörd del av motion

1993/94:Jo694 (s) helt tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande

lydelse:

29. beträffande energinormer

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo694 yrkande 26

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Omställningen av energisystemet (mom. 1)

Lennart Daléus (c) anför:

Jag har i och för sig inget att erinra emot att en ny

energipolitisk kommission tillsätts med uppgift att granska

resultaten av de åtgärder som har vidtagits i anslutning till

1991 års energipolitiska beslut och att särskilt ägna

uppmärksamhet åt biobränslen. Sedan folkomröstningen om

kärnkraften hölls år 1980 har emellertid energipolitiken varit

föremål för utredningar vid återkommande tillfällen. För att

resultatet av folkomröstningen skall kunna omsättas i handling

föreligger det mindre behov av utredningar och mer behov av

konkreta beslut om åtgärder för en avveckling av kärnkraften

till år 2010. Det förtjänar påpekas att det nu i det närmaste

har gått halva tiden av den utmätta perioden för

kärnkraftsavvecklingen utan att avvecklingen har påbörjats.

Jag kommer i det följande att tillstyrka kravet i motion

1993/94:N418 (c) på lagstiftning om kärnkraftsavveckling

senast år 2010. En sådan lagstiftning är nödvändig för att en

omställning av energisystemet bort från kärnkraften skall

inledas. Med hänvisning till detta ställningstagande har jag

inte reserverat mig mot förslaget om tillsättande av en ny

energipolitisk kommission.

2. Omställningen av energisystemet (mom. 1)

Roland Lében (kds) anför:

Min uppfattning är att en parlamentarisk kommission snarast

bör tillsättas även om ett krav på förbud mot kärnkraft efter år

2010 skulle samla majoritet i riksdagen. Ett förbud skulle

spela en viktig roll för att åstadkomma en nödvändig

omorientering i energipolitiken och innebär i själva verket

ytterligare ett motiv för tillsättande av en energikommission.

Omställningen av energisystemet kräver väl avvägda beslut med

bred förankring i riksdagen. Att utarbeta blocköverskridande

långsiktiga förslag som behövs på den investeringstunga

energimarknaden ligger i linje med energiöverenskommelsen från

år 1991. Mot bakgrund av detta och med hänvisning till den

förhållandevis korta tid som nu återstår till år 2010 är det

klokt och berättigat att tillsätta en kommission.

I fråga om en sammanhållen energipolitik för fullföljande av

folkomröstningens utslag, att avveckla kärnkraften, kan

1980-talet betraktas som något av ett förlorat årtionde.

Visserligen presenterades en hel del intressanta innovationer

inom energiområdet, och olika åtgärder vidtogs, men en samlad

energipolitisk strategi för fullföljande av kärnkraftsavveckling

saknades.

Det stora elöverskottet har medfört en försvagning av

incitamenten för införande av ny energiteknik och med tiden

resulterat i ett energins moment 22.

Det har funnits delade meningar kring innehållet i den årliga

avrapportering som regeringen, enligt riksdagsbeslutet våren

1991, skall överlämna till riksdagen. Enligt min mening bör

kommissionen även behandla frågan om hur denna avrapportering

bör ske.

Kristdemokraternas energipolitiska handlingsprogram innehåller

förslag som syftar till att upprätta balansprincipen och främja

kärnkraftsavveckling med största möjliga utnyttjande av

marknadsekonomiska mekanismer. Jag förutsätter att dessa förslag

kommer att få en grundlig prövning inom ramen för kommissionens

arbete mot bakgrund av att även energiöverenskommelsen talar om

utnyttjande av balansprincipen.

Kristdemokraterna har under en längre tid på olika sätt verkat

för att en bred parlamentarisk kommission skall tillsättas med

uppgift att ta upp energipolitiken i sin helhet. Jag har därför

valt att i utarbetandet av betänkandet arbeta för samlande

lösningar i syfte att nå faktiska resultat på det

energipolitiska området.

3. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010

(mom. 2)

Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson

(alla s) anför:

Riksdagens energipolitiska beslut våren 1991 fattades på

grundval av den s.k. energiöverenskommelsen mellan företrädare

för Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och

Centerpartiet. På hösten 1991 anförde den nya regeringen i sin

regeringsförklaring att energiöverenskommelsen ligger fast. De

beslutade riktlinjerna för energipolitiken har sålunda haft ett

brett och stabilt stöd i riksdagen, vilket har varit av stor

betydelse inte minst för svenskt näringsliv.

Vi ser nu med stor förvåning på att företrädare för

Centerpartiet och även Kristdemokraterna vill bryta detta

betydelsefulla samförstånd i energipolitiken genom att spräcka

överenskommelsen i frågan om kärnkraftens avveckling. Dessa

partier delar uppfattningen att en kommission skall tillsättas

för att följa upp 1991 års energiöverenskommelse. Vi finner det

märkligt att kräva ändringar av lagstiftningen innan

kommissionen ens har påbörjat sitt arbete.

Utan ett sådant brott mot överenskommelsen hade vi varit

beredda att söka nå fram till en uppgörelse över blockgränserna

vad gäller förslaget om avreglering av elmarknaden. Vi kommer nu

att i betänkande 1993/94:NU22, där det ärendet behandlas, yrka

avslag på regeringens förslag och hemställa att den här

förordade energipolitiska kommissionen ges i uppdrag att -- med

förtur -- analysa konsekvenserna, ur olika aspekter, av en sådan

avreglering innan denna kan träda i kraft.

4. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (mom. 4)

Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Karin Falkmer (m),

Olle Lindström (m) och Sören Norrby (fp) anför:

I enlighet med vad företrädare för Moderata samlingspartiet

och Folkpartiet liberalerna tidigare har anfört anser vi att

6 § i kärntekniklagen om förbud mot vissa förberedande åtgärder

för att uppföra en kärnkraftsreaktor bör avskaffas. Vi anser

emellertid att denna fråga inte bör tas upp till behandling i

riksdagen i det nu aktuella sammanhanget.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I följande frågor har jag en annan uppfattning än utskottet.

Omställningen av energisystemet

Sedan 1970-talet har den svenska energipolitiken kännetecknats

av oklarhet, brist på konsekvens och avsaknad av miljöhänsyn.

Den stora planeringsosäkerhet som blivit följden har kostat

stora belopp för såväl producenterna som konsumenterna av

energi. Denna osäkerhet har också hindrat utvecklingen av

förnybara energislag och avvecklingen av miljöfarlig

energiproduktion.

Det allvarligaste exemplet på effekterna härav gäller

hanteringen av kärnkraften. Avsaknaden av konkreta åtgärder för

en avveckling av kärnkraften, liksom ett ständigt ifrågasättande

av startpunkt och slutdatum för avvecklingen, innebär att sådana

framsynta satsningar inte genomförs som i sig är en

förutsättning för avvecklingen.

Jag har noterat att Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK) i sin bedömning av elproduktionen fram till år 2005 har

utgått från att alla tolv kärnkraftsreaktorerna är i drift vid

denna tidpunkt. Det är förvånande att regeringen i

budgetpropositionen inte kommenterar detta antagande. Detta

visar att det finns befogad oro för att riksdagens beslut om en

kärnkraftsavveckling inte kommer att fullföljas.

Från Vänsterpartiets sida kan vi aldrig acceptera en teknik

som för evig tid hotar landet vi lever i eller våra grannländer.

Det är heller inte försvarbart att en teknik används för att

kunna upprätthålla en överkonsumtion av energi och som därmed

blockerar utvecklingen och användningen av miljöacceptabla

energislag och hämmar energieffektivisering och energisparande.

Argumentet att kärnkraften är miljövänlig -- i så måtto att

den inte ger upphov till några klimatproblem -- saknar bärkraft;

rapporter från Förenta staterna visar nämligen att varje dollar

som investeras i energieffektivisering ger en minskning av

koldioxidutsläppen som är sju gånger större jämfört med om

motsvarande belopp skulle investeras i ett nytt kärnkraftverk.

Sedan år 1992 har ett flertal kärnkraftsreaktorer vid olika

tillfällen varit avställda på grund av skilda brister. Under en

period hösten 1993 var sju av de tolv reaktorerna avställda. Det

finns anledning att tro att de störningar som nu uppträder i

kärnkraftsaggregaten är olika yttringar av åldersproblem och att

de snarare kommer att öka än minska. Det är inte försvarbart att

göra omfattande ombyggnader i anläggningar som skall avvecklas

om några år. Ombyggnader löser knappast problemen men kommer

ofrånkomligen att användas av kärnkraftsindustrin som argument

för fortsatt drift efter år 2010.

Jag har inget att erinra mot utskottets förslag att en ny

energipolitisk kommission skall tillkallas. Jag menar dock att

det i kommissionens uppdrag också bör ingå att utarbeta en

avvecklingsplan för kärnkraften i enlighet med vad som föreslås

i motion 1993/94:N410 (v). Härutöver bör en plan upprättas för

en snabbavveckling av kärnkraften; denna plan är oundgänglig vid

en sådan katastrofsituation som på intet sätt är utesluten att

döma av tillbuden i våra svenska kärnkraftverk under senare år.

Dessutom bör i överensstämmelse med krav i nyssnämnda motion en

beredskapsplan tas fram i händelse av ett stort bortfall av el

från kärnkraftverk.

I den nya kommissionens uppgifter bör även ingå att lägga fram

förslag för att främja användningen av biobränslen samt

utvecklingen av vindkraft och solvärme. Vidare bör åtgärder för

att stimulera energieffektivisering och energisparande tas fram.

Med det sagda tillstyrker jag berörda yrkanden i motion

1993/94:N410 (v) och avstyrker motion 1993/94:N429 (nyd) i denna

del. Vad som begärs i övriga nu aktuella motioner ligger delvis

i linje med vad jag här har anfört.

Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010

Jag instämmer i allt väsentligt i vad företrädarna för

Centerpartiet och Kristdemokraterna anför i reservation 1 om det

angelägna i att det snarast införs en lagstiftning om

kärnkraftsavveckling senast år 2010.

Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer

Jag ansluter mig till den reservation (nr 3) som företrädaren

för Centerpartiet har anmält beträffande avveckling av vissa

enskilda kärnkraftsreaktorer.

Export av kärnkraftsteknologi

En logisk följd av beslutet om avveckling av kärnkraften måste

vara att även export av kärnteknisk utrustning upphör; det som

inte accepteras i Sverige skall inte heller exporteras till

andra länder. I enlighet med vad som begärs i motion

1993/94:N410 (v) bör förbud mot export av kärnkraftsteknologi

införas. Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag

härom.

Internationell avveckling av kärnkraften och IAEA:s roll

Också på det internationella planet har Sverige ett ansvar för

kärnkraftens användning. Det faktum att Sverige har uttalat sig

för en avveckling bör, såsom anförs i motion 1993/94:N410 (v),

leda till att vårt land agerar för en motsvarande avveckling

även i andra delar av världen.

Samtidigt har det blivit alltmer uppenbart att Internationella

Atomenergiorganet (IAEA) inte klarar av sin uppgift att både

främja en fredlig användning av kärnkraften och samtidigt hindra

en spridning av klyvbart material för militär användning.

Sverige måste därför, i enlighet med vad som begärs i nyssnämnda

motion men också i motion 1993/94:N427 (fp), ta initiativ för

att IAEA:s kärnkraftsfrämjande roll skall upphöra. En sådan

inskränkning i dess verksamhet skulle bidra till en minskad

spridning av kärnvapen.

Genom uttalanden av riksdagen med denna inriktning blir nu

berörda yrkanden i motionerna 1993/94:N410 (v) och 1993/94:N427

(fp) tillgodosedda.

Vattenkraftverk

Den småskaliga vattenkraften lämnar ett betydelsefullt bidrag

till landets elförsörjning. Det är samtidigt motiverat att

verkningsgraden för sådana anläggningar ökas; detta kan enligt

min uppfattning göras utan att belastningen på miljön tar

överhanden. En uppgradering i den storleksordning som förutsätts

i motion 1993/94:N425 (v) motsvarar 3--4 TWh eller vad en

kärnreaktor producerar. I likhet med vad som föreslås i

nyssnämnda motion anser jag att 50 miljoner kronor bör anslås

för detta ändamål. Riksdagen bör sålunda hemställa att

regeringen framlägger förslag härom. Det aktuella yrkandet i

motion 1993/94:A450 (s) avstyrks med hänvisning till den

förordade energipolitiska kommissionens uppgifter.

Vindkraft

Vindkraften har två stora fördelar -- den är förnybar och den

har endast en ringa effekt på miljön. Dess nackdelar -- inverkan

på landskapsbilden och buller -- är försumbara, särskilt jämfört

med åsynen av alla de vägar, järnvägar och kraftledningsgator

som skär sönder landskapsbilden. Även buller från bilismen på

vägarna innebär starkt störande inslag.

Jag ansluter mig till vad som anförs i motion 1993/94:N425 (v)

om att anslaget till investeringsstöd avseende vindkraft för

nästa budgetår bör upptas till 200 miljoner kronor utöver

regeringens förslag eller sålunda 250 miljoner kronor.

Regeringens förslag om överföring av medel till

Energiteknikfonden -- i syfte att främja en storskalig

introduktion av vindkraft -- avvisar jag. Vad som i övrigt sägs

i budgetpropositionen om användning av medlen för

investeringsstödet har jag inget att erinra emot. I fråga om

åtgärder för att främja utvecklingen av vindkraft hänvisar jag

till den förordade energipolitiska kommissionen.

Solenergi

Som sägs i motion 1993/94:N425 (v) bör 25 miljoner kronor

utöver regeringens förslag, eller totalt 37 miljoner kronor,

anvisas till investeringsstödet avseende solvärmeanläggningar. I

motsats till regeringen anser jag att stödnivån bör ligga kvar

på 35 % och sålunda inte sänkas till 25 %. Även beträffande

solvärme hänvisar jag i övrigt till uppgifterna för den

förordade energipolitiska kommissionen.

Utveckling av ny teknik för etanolframställning

Enligt min mening måste ytterligare åtgärder vidtas för att

minska belastningen från de fossila bränslena till dess att de

miljövänliga alternativen har tagit över. Försöket med

etanoldrivna bussar i bl.a. Stockholmsområdet har varit mycket

lyckat och rönt internationell uppmärksamhet. Som sägs i motion

1993/94:T216 (v) kan omställningen till biobränslen med gott

resultat förenas med omställningen i jordbruks-, skogs- och

energiproducentsektorerna.

Jag instämmer vidare i vad som anförs i motion 1993/94:N245

(v) om behovet av satsningar på anläggningar för produktion av

fordonsbränsle ur skogsråvara. I full skala skulle en sådan

produktion kunna leda till sysselsättning för tusentals personer

i skogsbruk, i industrianläggningar, i verkstäder och i

transportsektorn.

Riksdagen bör enligt min uppfattning hemställa att regeringen

lägger fram förslag till åtgärder i enlighet med vad jag här

anfört. Därmed skulle de aktuella yrkandena i motionerna

1993/94:T216 (v) och 1993/94:N245 (v) bli tillgodosedda. Ett

sådant uttalande skulle även väsentligen tillmötesgå kraven i

övriga här berörda motioner.

Insatser för ny energiteknik

I enlighet med vad jag tidigare anfört och vad som begärs i

motion 1993/94:N425 (v) föreslår jag att riksdagen till anslaget

Insatser för ny energiteknik (E 7) anvisar 397 miljoner kronor.

Jämfört med regeringens förslag innebär det en höjning med 225

miljoner kronor, fördelat med 200 miljoner kronor till

investeringsstödet avseende vindkraftverk och 25 miljoner kronor

till investeringsstödet avseende solvärmeanläggningar. Också i

detta sammanhang erinrar jag i övrigt om den föreslagna

kommissionens uppgifter.

Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion

Som tidigare påtalats av bl.a. Statens naturvårdsverk och som

inför utskottet även påpekats av företrädare för NUTEK är stödet

för främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion snart

intecknat. Det finns ett uppenbart behov av ökade insatser.

Enligt min mening är det angeläget att staten bidrar till att

det kommersiella genombrottet för bl.a. en storskalig användning

av biobränslen inte bara kommer till stånd utan även påskyndas.

Jag tillstyrker därför förslaget i motion 1993/94:N425 (v) att

det aktuella anslaget skall höjas med 275 miljoner kronor utöver

regeringens förslag.

Energinormer

Jag ansluter mig till den uppfattning som företrädarna för

Socialdemokraterna har anmält i reservation 8 om det angelägna i

att det införs energinormer för hushållsapparater.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under momenten 1, 5, 10, 11, 14--16, 22, 24 och 26

bort ha följande lydelse:

1. beträffande omställningen av energisystemet

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N410 yrkandena 4,

5 och 10, med anledning av motionerna 1993/94:Jo694 yrkande 25,

1993/94:N305 yrkande 22, 1993/94:N423 yrkandena 1 och 2,

1993/94:N432 yrkande 1, 1993/94:N433 yrkandena 1 och 5 och

1993/94:A815 yrkande 4 och med avslag på motion 1993/94:N429

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående anförts i denna del,

5. beträffande export av kärnkraftsteknologi

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N410 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

10. beträffande internationell avveckling av kärnkraften

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N410 yrkande 8

som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående

anförts i denna del,

11. beträffande IAEA:s roll

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N410 yrkande

7 och 1993/94:N427 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad i det föregående anförts i denna del,

14. beträffande vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N425 yrkande 3

och med avslag på motion 1993/94:A450 yrkande 27 som sin mening

ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i denna

del,

15. beträffande vindkraft

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga

13 littera E moment 1 och motion 1993/94:N425 yrkande 10 och med

avslag på motion 1993/94:N433 yrkande 7

dels godkänner vad i det föregående anförts om

inriktningen av stöd till investeringar i vindkraftverk,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående i övrigt anförts i denna del,

16. beträffande solenergi

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N425 yrkande 12

och med avslag på motion 1993/94:N433 yrkande 8

dels avslår proposition 1993/94:100 bilaga 13 littera E

moment 2,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående i övrigt anförts i denna del,

22. beträffande utveckling av ny teknik för

etanolframställning

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T216 yrkande

13 och 1993/94:N245 yrkande 5 och med anledning av motionerna

1993/94:N402 yrkandena 2 och 6, 1993/94:N417 yrkande 2 och

1993/94:N420 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad i det föregående anförts i denna del,

24. beträffande insatser för ny energiteknik

att riksdagen -- under förutsättning av bifall till min

hemställan i momenten 15 och 16 --

a) med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 13 punkt

E 7, med bifall till motion 1993/94:N425 yrkandena 11 och 13

och med avslag på motionerna 1993/94:N429 yrkande 5,

1993/94:N432 yrkande 2 och 1993/94:N433 yrkande 3 till

Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 under

tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

397 000 000 kr,

b) (= utskottet),

26. beträffande främjande av biobränslebaserad

kraftvärmeproduktion

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga

10 punkt J 2 och med bifall till motion 1993/94:N425 yrkande 8

till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1994/95 under

nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

475 000 000 kr.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Proposition 1993/94:100 bilaga 102

Proposition 1993/94:100 bilaga 133

Proposition 1993/94:100 bilaga 154

Motionerna5

Utskottet11

Riktlinjer för energipolitiken11

Bakgrund11

Vissa energipolitiska beslut11

Energibeskattningen13

Avreglering av elmarknaden14

Elförsörjningen14

Energirapport från NUTEK15

Regeringens bedömning av elförsörjningens utveckling16

Motionerna16

Utskottets ställningstagande18

Omställningen av energisystemet18

Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 201020

Övriga kärnkraftsfrågor20

Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer20

Förbudet mot vissa förberedande åtgärder22

Export av kärnkraftsteknologi23

Slutförvaring av utländskt kärnavfall23

Upparbetning av kärnavfall24

Statens kärnkraftinspektion24

Vissa internationella frågor25

Elproduktionsfrågor26

Verksamheten vid Svenska kraftnät26

Uppgradering av kraftöverföringsnätet26

Vattenkraftverk27

Vindkraft27

Solenergi29

Vågenergi30

Översyn av energilagstiftningen30

Forskning inom energiområdet31

Energiforskning31

Bioenergiforskning31

Småskalig förbränning av biobränslen32

Utveckling av ny teknik för etanolframställning32

Lokalisering av forskning om biobränslen34

Utveckling och introduktion av ny energiteknik34

Insatser för ny energiteknik34

Energiteknikfonden35

Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion36

Viss lokalisering av biobränsleanläggningar37

Effektivare användning av energi37

Programmet för effektivare energianvändning, m.m.37

Energinormer39

Bränsleförsörjning40

Biobränsle40

Användningen av biobränsle40

Stöd till bioenergibolag41

Biogas42

Vegetabiliska oljor42

Naturgas43

Blyhaltig bensin44

Försörjningsberedskap44

Anslag till beredskapsåtgärder44

Störningar i eldistributionen45

Vissa övriga anslag46

Täckande av eventuella förluster46

Stöd till energieffektiviseringar i Östeuropa46

Hemställan47

Reservationer

1. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 (c,

kds)52

2. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010

(nyd)53

3. Vissa enskilda kärnkraftsreaktorer (c)54

4. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (nyd)54

5. Statens kärnkraftinspektion (nyd)56

6. Vindkraft (nyd)56

7. Insatser för ny energiteknik (nyd)57

8. Energinormer (s)57

Särskilda yttranden

1. Omställningen av energisystemet (c)58

2. Omställningen av energisystemet (kds)58

3. Lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 (s)59

4. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder (m, fp)60

Meningsyttring av suppleant (v)60