Bet. 1993/94:NU18

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU18

Bank- och försäkringsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

NU18

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1993/94:100 bilaga 8

(Finansdepartementet) littera D (vissa centrala myndigheter

m.m.) punkt 8 och littera G (Bankstödsnämnden och åtgärder för

att stärka det finansiella systemet),

dels regeringens skrivelse 1993/94:238 med redogörelse för

vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet,

dels två motioner från allmänna motionstiden år 1993,

dels -- helt eller delvis -- 21 motioner från allmänna

motionstiden år 1994,

dels en motion som har väckts med anledning av regeringens

skrivelse 1993/94:238.

Generaldirektör Claes Norgren, Finansinspektionen, har inför

utskottet lämnat upplysningar i ärendet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att det skall

anslås drygt 98 miljoner kronor till Finansinspektionen och 14

miljoner kronor till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95.

Det formella anslaget på 1 000 kr till åtgärder för att stärka

det finansiella systemet tillstyrks också.

Utskottet anser att kreditmarknaden inte fungerar

tillfredsställande, vilket främst visas av de stora skillnaderna

mellan in- och utlåningsräntorna. Mot denna bakgrund tillstyrker

utskottet motionsyrkanden med krav på att regeringen snarast

skall återkomma med förslag till hur konkurrensen inom

banksektorn kan förbättras. I en reservation (m, fp, c, kds)

anförs att det genom statsmakternas åtgärder nu finns goda

förutsättningar för ett ökat konkurrenstryck inom denna sektor

och att det ankommer på Finansinspektionen och Konkurrensverket

att följa utvecklingen på kreditmarknaden.

I betänkandet lämnas en redovisning av de åtgärder som främst

Finansinspektionen vidtagit för att förbättra dels tillsynen

över det finansiella systemet, dels den interna kontrollen i

kreditinstituten. Med hänvisning härtill avstyrks

motionsyrkanden rörande tillsyns- och revisionsfrågor. En

reservation (nyd) har avgetts till stöd för motionerna.

Övriga motioner avseende bank- och försäkringsväsendet och

värdepappersmarknaden avstyrks av utskottet. Företrädaren för Ny

demokrati har avlämnat reservationer angående försäljningen av

Nordbanken och avgift för bankgarantin. En meningsyttring (v)

har avgetts i frågan om jämställdheten vid pensionsförsäkringar.

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 8 (Finansdepartementet)

framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under sjunde

huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna rubriker

föreslås följande:

D 3. Finansinspektionen (s. 77)

att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 98 147 000 kr.

G 1. Bankstödsnämnden (s. 151)

att riksdagen

1. till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 14 031 000 kr,

2. bemyndigar regeringen att vid behov meddela nya

föreskrifter för uttag av avgifter för finansiering av

Bankstödsnämndens verksamhet.

G 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

(s. 153)

att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella

systemet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

1 000 kr.

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 1993/94:238 lämnas en redogörelse för

vilka åtgärder som har vidtagits för att stärka det finansiella

systemet.

Motionerna

De motioner från allmänna motionstiden år 1993 som

behandlas här är följande:

1992/93:N260 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kreditmarknadsbolagslagen bör kompletteras så att

den omfattar kreditverksamhet bedriven av ekonomisk förening,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att föreningsbankslagen bör bli kvar som en del av

den generella banklagstiftningen.

1992/93:N303 av Tage Påhlsson och Birger Andersson (båda c)

vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till ändring i

kreditmarknads[bolags]lagen så att den kompletteras till att

även omfatta kreditverksamhet bedriven av ekonomiska föreningar,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att föreningsbankslagen bör vara kvar som en del av

den generella banklagstiftningen.

De motioner från allmänna motionstiden år 1994 som

behandlas här är följande:

1993/94:Fi412 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller

yrkandet (1) att riksdagen sänker av regeringen föreslaget

anslag till Finansinspektionen för budgetåret 1994/95 med

7 039 000 kr och således anvisar 91 108 000 kr.

1993/94:N201 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av Finansinspektionens

tillsynsverksamhet.

1993/94:N204 av Bengt Kronblad och Krister Örnfjäder (båda s)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av förbättrade regler och arbetsinstruktioner

för revisorer,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett utbildningsprogram med

kompetensnivåkriterier för revisorer.

1993/94:N215 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om skyldighet för bankerna att en gång per år, t.ex. i det

årliga deklarationsbeskedet, informera om räntenivån på

sparkonton etc.

1993/94:N230 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om bankrevisorernas roll.

1993/94:N231 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om etik-kodex för bankväsendet.

1993/94:N238 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

försäkringsrörelselagen att den s.k. skälighetsprincipen blir

könsneutral.

1993/94:N239 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp, kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försäkringsbolags aktieinnehav.

1993/94:N241 av Jan Fransson och Magnus Persson (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att återupprätta provinsbankstanken inom

ramen för statliga Nordbanken/Gota Bank.

1993/94:N242 av Catarina Rönnung (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att de banker och kreditinstitut som omfattas av den statliga

bankgarantin skall erlägga en särskild avgift härför.

1993/94:N258 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att ge Konkurrensverket uppdraget att

undersöka oligopolsituationen på den svenska kreditmarknaden och

återkomma med förslag till åtgärder.

1993/94:N259 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om andelsägarinflytande i s.k. värdepappersfonder och

fondbolag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kopplingen mellan banker, fondbolag och

värdepappersfonder.

1993/94:N262 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reglering av sparkassor,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en tillåtlighetsbestämmelse införs i

bankrörelselag och kreditmarknadsbolagslag med avseende på spar-

och låneföreningar med hänvisning till lagen om ekonomiska

föreningar,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att spar- och låneföreningar bör anmälas till EU som

underlag till EU:s kreditinstitutdirektiv genom tillägg i

EES-avtalet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att föreningsbankslagen bibehålls och moderniseras

samt att kapitaltäckningskravet för kooperativa banker jämställs

med sparbanker,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bankgarantin bör utsträckas till att omfatta

inlåningsmedel i sparkassor och spar- och låneföreningar,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om offentlig tillsyn,

7. -- vid avslag på yrkande 6 -- som sin mening ger regeringen

till känna att om offentlig tillsyn ändock bedöms erforderlig,

t.ex. till följd av bankgarantin, bör tillsynen i första hand

utövas av registreringsmyndigheten (PRV) eller

granskningsmyndigheten (länsstyrelsen).

1993/94:N266 av Inger Lundberg och Berit Löfstedt (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ändringar i

försäkringslagstiftningen i syfte att undanröja regler, som

innebär att kvinnor diskrimineras i privata

pensionsförsäkringar.

1993/94:N270 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om försäkringsmäklares ansvarsförsäkringar.

1993/94:N273 av Anita Persson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

bankernas informationsskyldighet när det gäller amorteringslån.

1993/94:N281 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller

yrkandet (10 delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om kapitalförsörjningen.

1993/94:N300 av Tage Påhlsson (c) och Roland Sundgren (s)

såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen om

kreditmarknadsbolag bör kompletteras så att den även omfattar

kreditverksamhet bedriven av ekonomisk förening.

1993/94:N305 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (7) att riksdagen begär att regeringen i

kompletteringspropositionen återkommer med förslag till hur

konkurrenssituationen inom banksystemet kan förbättras.

1993/94:N307 av Jan Fransson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet

(6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att såväl Skaraborgsbankens som den gamla

Götabankens roll som provinsbanker bör återupprättas.

1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) såvitt gäller

yrkandet (15) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bankernas utlåningspolitik.

Den motion som väckts med anledning av skrivelse

1993/94:238 är

1993/94:N34 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast lägga fram ett förslag på hur

Finansinspektionen bättre skall kunna utföra en effektivare

kontroll av det finansiella systemet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att med ändring av tidigare beslut behålla full

garantiavgift för de garantier som staten har lämnat till

enskilda banker,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäljning av Nordbanken.

Utskottet

Kreditmarknadens utveckling

Inledning

I skrivelse 1993/94:238 lämnar regeringen en redogörelse för

finanskrisens bakgrund och förlopp samt för hur olika banker

påverkats av krisen. Vidare beskrivs de statliga stödinsatserna.

En översikt ges också över kreditmarknadens utveckling under

senare år. De ackumulerade kreditförlusterna under perioden

1990--1993 beräknas till över 180 miljarder kronor.

Kreditförlusternas storlek förutses emellertid nu ha kulminerat.

Det konstateras vidare att bankernas intjäningsförmåga har

förbättrats till följd av en ökning av skillnaden mellan ut- och

inlåningsräntor, en nedgång av den allmänna räntenivån och en

ökning av provisionsintäkter. Härutöver har omfattande

rationaliseringar vidtagits i bankerna. De nämnda faktorerna

tillsammans med det förhållandet att några banker genom

nyemissioner har fått in riskkapital medförde att

kapitaltäckningsgraden under år 1993 ökade från knappt 9 % till

drygt 11 % för bankerna sammantaget.

Av skrivelsen framgår också att utlåningsstocken under år 1993

minskade med 5 %, vilket motsvarar närmare 100 miljarder kronor.

Det bedöms att bankerna för närvarande har ett betydande utrymme

för utlåning inom ramen för den lagstadgade miniminivån för

kapitaltäckningen. Det heter vidare i skrivelsen att skillnaden

mellan ut- och inlåningsräntor kan förklaras av att samtliga

svenska kreditinstitut på grund av kreditförlusterna har haft

behov av att öka intjäningsförmågan samtidigt som

låneefterfrågan har varit extremt svag och konkurrensen av liten

omfattning. I och med att den finansiella situationen nu medger

en mer aktiv kreditverksamhet bör också räntemarginalen minska,

sägs det.

Konkurrensförhållandena på bankmarknaden

Bankerna -- såväl i Sverige som i vår omvärld -- står inför en

rad utmaningar av strukturell karaktär vad gäller nya

finansieringsformer och nya konkurrenter, anförs det i

skrivelsen. Det konstateras att vårt banksystem är av

oligopolkaraktär. Regeringen menar vidare att det inte är

självklart vilken uppgift som staten skall ha när det gäller att

utforma en lämplig struktur på de finansiella marknaderna.

Stabilitet och konsumentskydd är centrala element, och en sund

konkurrens är nödvändig, sägs det. Förutsättningen för att

konkurrenstrycket skall upprätthållas är att etableringshinder

undanröjs och att tjänsteutbudet inte i onödan segmenteras. På

dessa områden har det skett stora förändringar, såsom att

utländska banker kan konkurrera genom filialer och att inhemska

banker kan bildas för smalare områden. De nya bankerna bör kunna

bidra till ökad konkurrens och förnyelse, påpekar regeringen.

I motion 1993/94:N305 (s) begärs att regeringen skall

återkomma med förslag till hur konkurrenssituationen inom

banksystemet kan förbättras. Motionärerna framhåller att staten

har ett generellt ansvar för att kapitalförsörjningen fungerar.

Detta har varit motivet till insatserna inom banksektorn.

Bankerna måste nu, heter det, svara upp mot dessa insatser genom

att sänka de stora räntemarginalerna, som slår hårt mot framför

allt småföretagen. Konkurrensen inom banksektorn fungerar inte,

och därför borde regeringen så snart som möjligt lägga fram

förslag till åtgärder som kan förbättra situationen.

Även i motion 1993/94:N258 (nyd) hävdas att konkurrensen inte

fungerar inom bankväsendet. Motionärerna anser att

skattebetalarna drabbas inte bara av de direkta kostnaderna för

bankstödet utan även av att bankerna tar ut alldeles för höga

räntemarginaler. I bankkrisens spår har små och medelstora

företag svårt att få krediter till rimlig ränta, sägs det vidare

i motionen. Detta är utomordentligt allvarligt när Sverige

behöver tillväxt som kan ge nya jobb. Utlåningen till små och

medelstora företag har minskat under åren 1991--1993. Den

normala tillgångs- och efterfrågemekanismen och den fria

konkurrensen tycks enligt motionärerna inte fungera. Detta visas

av att återhämtningen inom banksektorn inte har lett till

sänkning av räntemarginalen. Konkurrensverket bör därför ges i

uppdrag att utreda oligopolsituationen och föreslå åtgärder,

anförs det i motionen.

Bankerna är överdrivet försiktiga med utlåningen, påpekas det

i motion 1993/94:N281 (v). Kreditsystemet måste börja fungera

igen. Staten bör därför direkt som bankägare och indirekt via

Bankstödsnämnden kräva att bankerna bedriver normal utlåning

till företagen och att de inte genom stora ränteskillnader låter

kunderna betala för bankkrisen, anser motionärerna och föreslår

ett uttalande av riksdagen i frågan.

I sitt trevande efter en ny policy för utlåning blockerar

bankerna ofta önskvärda investeringar, sägs det i motion

1993/94:A450 (s). Regeringen måste sätta press på bankerna för

att få en bättre tingens ordning, anför motionärerna och begär

ett initiativ av riksdagen.

Utskottet har behandlat förhållandena på kreditmarknaden vid

flera tillfällen. Vid behandlingen av bankstödsfrågorna våren

1993 (bet. 1992/93:NU24) uppmärksammades bl.a.

konkurrensförhållandena och räntemarginalerna. Utskottet

betonade (s. 13) det angelägna i att konkurrensen på

kreditmarknaden ökar och utgick från att Finansinspektionen och

Konkurrensverket löpande följer utvecklingen på området.

Utskottet förutsatte också att den s.k. Bankkriskommittén (Fi

1993:02; utredare: docent Jan Wallander) noggrant analyserar

konkurrensförutsättningarna och lämnar erforderliga förslag som

kan bidra till mångfald och konkurrens på lång sikt.

I fråga om kreditgivningen underströk utskottet (s. 19) att

livskraftiga företag kan drabbas om bankerna är alltför

försiktiga med sin utlåning. Samtidigt noterades att

kreditförlusterna och bestämmelserna om kapitaltäckning kunde

förklara den neddragning av kreditgivningen som då hade skett.

Beträffande räntemarginalerna hänvisade utskottet (s. 20)

till utredningar av Riksbanken och Svenska Bankföreningen.

Utskottet framhöll att det är angeläget att sänkningen av det

allmänna ränteläget får ett genomslag i kreditinstitutens

räntesättning. Utskottet utgick från att bankerna tar intryck av

de synpunkter som framförts rörande räntesättningen och efter

hand justerar ner ränteskillnaderna.

I mars 1994 presenterade Riksbanken en rapport om in- och

utlåningsräntorna per den sista december 1993. Skillnaden mellan

de genomsnittliga ut- och inlåningsräntorna i bankerna för lån i

svenska kronor var 6,3 procentenheter, vilket är en minskning

med 1,1 procentenheter sedan den 31 december 1992. Under

februari 1994 minskade skillnaden med ytterligare 0,2

procentenheter. Jämfört med räntan på en sexmånaders

statsskuldväxel var utlåningsräntan 4,7 procentenheter högre vid

utgången av år 1993, medan skillnaden ett år tidigare uppgick

till 5,6 procentenheter.

I samband med att EES-avtalet började gälla vid årsskiftet

1993/94 trädde vissa ändringar i den svenska banklagstiftningen

i kraft. Dessa rör bl.a. förutsättningarna för att etablera

bankrörelse i Sverige. Banker som har oktroj att driva

bankrörelse i ett land inom EES kan numera med stöd av denna

oktroj starta verksamhet i Sverige via en filial utan tillstånd

av svensk myndighet. Genom tidigare ändringar har det blivit

möjligt att etablera banker som tillhandahåller tjänster endast

inom vissa verksamhetsgrenar. Med stöd av de nya reglerna har

oktroj hittills under år 1994 beviljats för en ny bank

(Postgirot Bank AB). Regeringen prövar för närvarande tre

ytterligare ansökningar om oktroj. Härutöver bereder

Finansinspektionen två ansökningar om bildande av bank.

Inspektionen skall med eget yttrande överlämna dessa till

regeringen som fattar det slutliga beslutet. Det kan vidare

nämnas att ett tiotal utländska banker antingen har etablerat

filial eller bedriver bankverksamhet i Sverige från kontor i

utlandet.

Den tidigare nämnda Bankkriskommittén tillsattes under våren

1993. Kommittén skall göra en kartläggning och beskrivning av

utvecklingen på kreditmarknaden samt en analys av orsakerna till

finanskrisen. En annan del av uppdraget består i att

analysera de effekter som problemen på kreditmarknaden medförde

för övriga delar av ekonomin. Slutligen skall kommittén göra en

översyn av tillsynens innehåll och inriktning. I direktiven

(dir. 1992:105) sägs vidare att kommittén är oförhindrad att ta

upp angränsande frågor i sitt arbete. En slutrapport skall

avlämnas före utgången av år 1994.

Enligt utskottets mening är det uppenbart att

kreditmarknaden inte fungerar tillfredsställande. Detta visas

framför allt av de för närvarande -- historiskt och

internationellt sett -- höga marginalerna mellan ut- och

inlåningsräntorna. De är ett tydligt tecken på en bristande

konkurrens och medför att räntebördan för hushåll och småföretag

blir oacceptabelt stor. Vidare fullgör inte bankerna sin roll

som kreditförmedlare, vilket bekräftas av det förhållandet att

bankerna har kapacitet för en betydande utlåningsökning

samtidigt som i synnerhet små och medelstora företag inte

beviljas lån till angelägna satsningar.

Staten har ett ansvar för att kreditförsörjningen fungerar.

Det var ett viktigt motiv för att införa bankstödet. Det är

nödvändigt, anser utskottet, att bankerna nu svarar upp mot de

statliga insatserna genom att sänka räntemarginalerna och öka

utlåningen och därmed bidra till att få fart på den svenska

ekonomin. Härutöver måste det övervägas om det krävs ytterligare

strukturella åtgärder eller lagändringar för att kreditmarknaden

på längre sikt skall kunna fungera mer tillfredsställande. Det

får ankomma på regeringen att snarast återkomma med förslag till

hur konkurrensen inom banksektorn kan förbättras. Med hänvisning

till vad som här anförts tillstyrker utskottet motion

1993/94:N305 (s) i berörd del. Med ett uttalande av riksdagen i

enlighet med vad som nu sagts blir även de aktuella yrkandena i

motionerna 1993/94:A450 (s), 1993/94:N258 (nyd) och 1993/94:N281

(v) i huvudsak tillgodosedda.

Nordbanken

Den väsentligaste förändringen av bankstrukturen under år 1993

var Nordbankens förvärv av Gota Bank, sägs det i skrivelsen. I

nästa steg kommer en privatisering att ske av Nordbanken. Detta

skall förberedas av ett särskilt holdingbolag som avses ta över

ägandet i Nordbanken, Securum AB och Retriva AB.

För att åstadkomma en riktig konkurrens på bankmarknaden bör

köpare till Nordbanken sökas i t.ex. Japan eller Taiwan, anförs

det i motion 1993/94:N34 (nyd). Därmed skulle även dessa länders

företag bli intresserade av att investera i Sverige. En annan

lösning som skisseras i motionen är att ge svenska folket aktier

i Nordbanken, eftersom de redan äger banken.

I motionerna 1993/94:N241 (s) och 1993/94:N307 (s) erinras om

att bl.a. de tidigare utpräglade provinsbankerna

Skaraborgsbanken och Wermlandsbanken numera ingår i

Nordbanken/Gota Bank. Provinsbankerna utgjorde en betydande

tillgång för utvecklingen av näringslivet i resp. region, anför

motionärerna. De menar att provinsbankerna borde kunna

återupprättas. Eftersom Nordbanken är i statlig ägo kan riksdag

och regering ta initiativ till detta. Enligt motionärerna borde

det ligga i ägarens/statens intresse att återskapa

provinsbankerna. Detta skulle kunna ske genom att regionala

huvudkontor inrättas och reella beslutsbefogenheter över

omfattande krediter delegeras till dessa kontor.

I samband med att bankstödet inrättades i december 1992

bemyndigades regeringen av riksdagen att besluta om avveckling

av statligt ägande som kan uppkomma genom stödåtgärderna (prop.

1992/93:135, bet. NU16). Riksdagen hade tidigare bemyndigat

regeringen att sälja aktierna i Nordbanken (prop. 1991/92:153,

bet. NU36).

Ett motionsyrkande angående bevarande av Gota Banks regionala

karaktär avstyrktes av utskottet hösten 1993 (bet. 1993/94:NU7).

Utskottet anförde att riksdagen delegerat till regeringen att

besluta om en avveckling av det statliga ägandet i Gota Bank. En

meningsyttring (v) avgavs med innebörd att en köpare av Gota

Bank borde garantera den regionala förankringen. Riksdagen

anslöt sig till utskottets förslag och avslog motionen.

Statsrådet Bo Lundgren uppgav i ett frågesvar i januari 1994

(RD 1993/94:51 s. 45), dvs. efter det att Nordbanken hade

förvärvat Gota Bank, att denna bank tills vidare skulle drivas

som dotterbolag till Nordbanken och att den regionala prägeln

skulle bevaras. Firmorna Götabanken, Wermlandsbanken och

Skaraborgsbanken kommer att behållas, meddelade statsrådet.

Enligt uppgift har Nordbanken beslutat att s.k. områdeskontor,

som är en särskild nivå över lokalkontoren och där det skall

finnas specialister på olika banktjänster, skall inrättas i

bl.a. Skövde och Karlstad. Dessa kontor skall också kunna

bevilja större krediter än lokalkontoren. Nordbanken kommer

vidare att benämna sina kontor inom de berörda regionerna

"Wermlandsbanken" resp. "Skaraborgsbanken". Dessa åtgärder har

vidtagits både av kommersiella skäl och för att tillgodose den

lokala opinionen.

Mot bakgrund av att regeringen bemyndigats att besluta om

avveckling av det statliga ägandet i Nordbanken avstyrker

utskottet motion 1993/94:N34 (nyd) i denna del.

Även motionerna om Nordbankens regionala förankring avstyrks

av utskottet. Det får anses vara en fråga för bankens ledning

att utforma organisationen. Utskottet noterar dock att bankens

beslut, som beskrivits i det föregående, ligger i linje med de

önskemål som framförs i motionerna.

Bankstödet

Anslag

Av skrivelsen framgår att utgifterna för att förstärka det

finansiella systemet (bankstödet) uppgick till 23,5 miljarder

kronor under budgetåret 1992/93. Den sammantagna belastning

på statsbudgeten av bankstödet är hittills 60,2 miljarder

kronor, medan de totala åtagandena uppgår till 90,5 miljarder

kronor. Härvid har även statens garantier inräknats. Av de

statliga åtagandena avser 51 miljarder kronor Nordbanken inkl.

Securum och 30 miljarder kronor Gota Bank inkl. Retriva.

Härutöver har statliga insatser gjorts i förhållande till

Sparbanken Sverige och Föreningsbanken.

En betydande del av det statliga stödet kan komma att

återvinnas, sägs det i skrivelsen. Det kan ske genom försäljning

av statens aktier i Nordbanken och genom försäljning av

tillgångar som Securum och Retriva övertagit och förädlat. Viss

återvinning sker också genom att staten erhåller garantiavgifter

enligt avtal med några banker.

I budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 154)

anförs att det inte nu går att bedöma om och i vilken omfattning

bankstöd kan erfordras under det kommande budgetåret. Med hänsyn

härtill föreslås ett formellt anslag på 1 000 kr till åtgärder

för att stärka det finansiella systemet.

Utskottet tillstyrker nämnda förslag.

Avgift för den generella bankgarantin

Det statliga budgetunderskottet och den samlade statsskulden

inger oro, anförs det i motion 1993/94:N242 (s). Motionären

hänvisar till riksdagens beslut om stöd och garantier till

bankerna och konstaterar att dessa har förbättrat sin lönsamhet

avsevärt. Hon anför att det därför ter sig skäligt att banker

och andra kreditinstitut betalar en avgift för att de omfattas

av bankgarantin.

I skrivelsen berörs frågan om avgift för bankgarantin. Där

sägs bl.a. att när statens åtagande tillkom var det inte

motiverat att genom pålagor ytterligare urholka institutens

soliditet. Att nu införa en avgift är behäftat med ett antal

problem förutom att det kan ses som konkurrenssnedvridande i

olika avseenden, hävdas det i skrivelsen.

Vidare erinras i skrivelsen om att de flesta länderna inom EG

har ett inlåningsförsäkringssystem som skyddar kontoinnehavarnas

medel då ett institut inte förmår infria sina förpliktelser.

Utarbetande av ett direktivförslag i frågan pågår, och förslaget

väntas bli antaget under år 1994. En anpassning till EG:s

regelsystem kommer att kräva att Sverige inför ett officiellt

erkänt försäkringssystem. Som regel finansieras systemen av de

anslutna instituten genom årliga bidrag baserade på

inlåningsvolymen. Av skrivelsen framgår att frågan om ett

svenskt försäkringssystem bereds inom regeringskansliet, men att

den närmare utformningen och tidpunkten för dess införande blir

beroende av de krav som det slutliga EG-direktivet ställer.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om ett insättarskydd

och då redogjort för det då aktuella direktivförslaget (bet.

1992/93:NU24 s. 11). Vidare anförde utskottet att ett

insättarskydd så småningom bör införas, men att det är naturligt

att det anpassas till det väntade direktivet. De berörda

motionerna avslogs av riksdagen på förslag av utskottet.

Enligt uppgift har en s.k. förlikningskommitté tillsatt av

Europaparlamentet och det europeiska rådet nyligen nått en

överenskommelse om ett direktivförslag. Detta väntas bli antaget

av parlamentet och rådet före sommaren 1994. Medlemsländerna

skall enligt förslaget ha anpassat sin lagstiftning till

direktivet den 1 juli 1995.

Utskottet vill erinra om att det i samband med införandet

av bankstödet betonades att det skulle utformas så att det så

långt som möjligt kunde återvinnas till staten. Detta har även

kommit till direkt uttryck i lagen (1993:765) om statligt stöd

till banker och andra kreditinstitut. Regeringen och

Bankstödsnämnden tillämpar dessa regler i samband med att avtal

om stöd sluts med enskilda banker. Utskottet har tidigare --

bl.a. med hänvisning till det internationella förtroendet --

även markerat vikten av att grunderna för det statliga stödet

inte ändras. Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad som

anförts i skrivelsen i denna del avstyrker utskottet motion

1993/94:N242 (s).

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang betona det

angelägna i att ett förslag om insättarskydd utarbetas så att

det kan träda i kraft senast den 1 juli 1995.

Garantiavgift i enskilda avtal

I motion 1993/94:N34 (nyd) citeras ett avsnitt i skrivelsen

(s. 25) angående ett avtal om statens åtagande gentemot de elva

sparbanksstiftelser som är huvudägare i Sparbanken Sverige. Den

citerade texten lyder: "Om lånen under tiden fram till och med

den 1 juli 1996 har återbetalats med ett belopp om sammanlagt

minst 2,8 miljarder kr, skall garantiavgiften på återbetalat

belopp endast vara 0,5 procent. Skulle en högre garantiavgift ha

erlagts i samband med återbetalning före sistnämnda dag skall

mellanskillnaden restitueras." Med hänvisning till vad som sägs

i skrivelsen ifrågasätter motionärerna varför avgiften sänks. De

föreslår att det skall utgå full garantiavgift för de garantier

som staten har lämnat till enskilda banker.

Texten är ett utdrag ur en beskrivning av ett avtal mellan

Bankstödsnämnden och sparbanksstiftelserna. Regeringen har

godkänt avtalet, som är slutet med stöd av riksdagens

bemyndigande. I avtalet anges att garantiavgiften uppgår till

olika procentsatser beroende på i vilken takt återbetalningen

sker. Till en början är avgiften 1,5 % per år på garantibeloppet

för att den 1 juli 1997 stiga till 2 %. Om emellertid

stiftelserna före den 1 juli 1996 återbetalat ett visst lägsta

belopp skall garantiavgiften endast vara 0,5 % på detta belopp.

Enligt uppgift från Bankstödsnämnden har denna konstruktion

valts för att ge sparbanksstiftelserna incitament att återbetala

lånen så fort som möjligt.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet

motion 1993/94:N34 (nyd) i aktuell del.

Bankgarantins omfattning

I motion 1993/94:N262 (s) hävdas att det är

otillfredsställande att bankgarantin inte omfattar sparkassor

och spar- och låneföreningar. Detta straffar de "goda" aktörerna

och snedvrider konkurrensen, anför motionärerna. De föreslår

därför att bankgarantin skall utsträckas till att omfatta

inlåningsmedel även i sparkassor och angivna föreningar.

Frågan om vilka institut som skulle omfattas av den statliga

garantin behandlades i propositionen som låg till grund för

beslutet om bankstödet (prop. 1992/93:135 s. 20). Garantin

omfattar banker med svensk oktroj och deras dotterbolag samt

vissa kreditinstitut med statlig anknytning. Institut såsom

fristående finansbolag och försäkringsbolagen lämnades utanför

med hänvisning till att deras verksamhet inte är av det slaget

att "en betalningsinställelse omedelbart leder till allvarliga

störningar i betalningssystemet eller får vittgående

konsekvenser för den långsiktiga kreditförsörjningen". Samma

resonemang fördes i propositionen beträffande

sparkasseverksamheten inom HSB (Hyresgästernas Sparkasse- och

Byggnadsföreningar).

Utskottet avstyrker motionsyrkandet i fråga med hänvisning

till vad som anförts i den nämnda propositionen och till vad

utskottet tidigare sagt om stabilitet i utformningen av

bankstödet. Det skall härutöver noteras -- vilket utskottet

återkommer till i det följande -- att förslag angående den

framtida regleringen av sparkassor samt spar- och låneföreningar

inom kort kommer att presenteras. Detta kan även ha betydelse

för om de aktuella föreningarna skall komma att omfattas av

bankgarantin.

Bankstödsnämnden

Anslaget till Bankstödsnämnden får användas för löne- och

andra förvaltningskostnader som uppkommer vid beredning av

ansökan om stöd och hantering av beviljat stöd. Verksamheten

skall finansieras genom avgifter. Om antalet institut som

behöver stöd blir litet kan det bli oskäligt att kräva att dessa

skall finansiera Bankstödsnämndens hela verksamhet, anförs det i

budgetpropositionen (bil. 8 s. 152). En möjlighet som skisseras

i propositionen är att avgift i stället skall tas ut från

samtliga banker och kreditinstitut som omfattas av det statliga

åtagandet. Med hänvisning till att flera lösningar är möjliga

föreslås att regeringen skall bemyndigas att utfärda nya

föreskrifter om avgifter för att täcka kostnaderna för nämndens

verksamhet.

I budgetpropositionen föreslås vidare att det till

Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 skall anvisas ett

ramanslag på ca 14 miljoner kronor.

Av skrivelsen framgår att Bankstödsnämndens arbetsuppgifter

minskar framöver och kommer att bestå av att förvalta ingångna

stödavtal, att lämna information om innebörden av statens

åtagande samt att dokumentera och föra vidare kunskaper som

stödhanteringen har gett. Nämnden skall också ha beredskap för

nya insatser. Så länge som det generella åtagandet består bör

nämnden finnas kvar som självständig myndighet, anförs det i

skrivelsen.

I den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150),

som nyligen avlämnats, sägs (bil. 1 s. 61) att

Bankstödsnämndens organisation och arbetsuppgifter skall ses

över för att anpassas till den nya situationen på de finansiella

marknaderna.

Utskottet tillstyrker förslagen om anslag till

Bankstödsnämnden och om att regeringen skall bemyndigas att

utfärda nya föreskrifter om avgifter till nämnden.

Tillsynen över de finansiella marknaderna

Utredning om den finansiella tillsynen

De övergripande målen för Finansinspektionen är att bidra till

att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet,

att upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de

finansiella instituten och marknaderna samt att ge ett gott

konsumentskydd. I budgetpropositionen (bil. 8 s. 80) föreslås

att dessa mål skall gälla även under den kommande

treårsperioden.

Regeringen understryker att verksamheten inom tillsynsområdet

kommer att ställa väsentligt ändrade och högre krav på

Finansinspektionen. Inom de verksamhetsområden som avser

kreditinstituten, försäkringsväsendet och

värdepappersmarknaden gäller, sägs det i propositionen, att den

aktiva tillsynen och samarbetet med tillsynsmyndigheterna inom

övriga länder inom EES måste utvecklas. Det betonas därför att

det är angeläget att arbetet med kompetensutveckling fortsätter.

Det nämns att inspektionen har inlett ett förändringsarbete som

syftar till att utveckla tillsynen och normgivningen.

En fungerande finanstillsyn motiveras av de speciella

skyddsintressena på området, anförs det i motion 1993/94:N201

(fp). Motionären hävdar vidare att huvudansvaret för bankkrisen

åvilar bankerna, men att ett tungt ansvar även bärs av "lojala"

bankrevisorer och särskilt av Finansinspektionen. Det krävs en

omfattande satsning på förebyggande åtgärder för att en ny

bankkris inte skall inträffa, sägs det vidare i motionen. I

första hand behövs en reorganiserad och kompetensförstärkt

Finansinspektion med en kraftfull tillsynsfunktion, anförs det.

Därutöver erfordras utökade insynsmöjligheter och en förstärkt

revisorsroll. Tillsynsrollen måste preciseras både beträffande

arbetsuppgifter och befogenheter, heter det vidare. De

övergripande målen för tillsynen borde sammanfattas i begreppen

stabilitet, effektivitet och sundhet. Motionären understryker

också betydelsen av internkontrollen i instituten och av att

inspektionen samverkar med tillsynsmyndigheterna i övriga länder

inom EES. Mot den angivna bakgrunden föreslår han att det görs

en översyn av Finansinspektionens tillsynsverksamhet.

Även i motion 1993/94:N34 (nyd) efterlyses förslag till hur

Finansinspektionen skall kunna utföra en effektivare kontroll av

det finansiella systemet. I motionen erinras om att

Finansinspektionen bl.a. skall verka för att det finansiella

systemet värnas och att allmänhetens förtroende för systemet

upprätthålls. Det är uppenbart, anser motionärerna, att

inspektionen inte lyckats fullgöra sina åtaganden. Därför bör

Bankkriskommittén snarast lämna ett delbetänkande om

Finansinspektionen, sägs det i motionen.

Den senaste tidens kreditförluster inom den finansiella

sektorn är till betydande del en direkt följd av bristen på

internkontroll, hävdas det i motion 1993/94:N204 (s). Tiotals

miljarder kronor hade kunnat räddas om bankerna tillåtit sina

internrevisioner att utvecklas i takt med den finansiella

expansionen, anför motionärerna. De beskriver den interna

kontrollkedja som finns i bankerna och som består av

primärkontroll (att följa bankens egna instruktioner),

sekundärkontrollen (internrevisionen) och Finansinspektionen

(som har ett övergripande ansvar för internkontrollen i

bankerna). Revisorerna måste få ökade möjligheter att följa

verksamheten internt, anser motionärerna. Revisorernas rapporter

borde kontinuerligt innehålla besked om den finansiella

situationen. För att internrevisionen skall bli bättre föreslår

motionärerna att Finansinspektionen skall se över nuvarande

regler och arbetsinstruktioner för revisorerna samt utforma ett

utbildningsprogram för dessa.

I motion 1993/94:N230 (fp) sägs att det under bankkrisen

framgick att bankrevisionen fungerade otillfredsställande. Det

framstår som obegripligt att ingen enda bankrevisor slog larm i

avgivna revisionsberättelser, sägs det. En ingående analys av

bankrevisorernas funktion är nu nödvändig, anser motionären. Han

menar att det därvid bör övervägas att lagfästa skärpta krav på

bankrevisorer.

Finansinspektionen har genom undersökningar av bankkrisens

utveckling och av förmögenhetsbrott i bankerna kunnat konstatera

att den interna kontrollen i bankernas verksamhet under senare

år blivit allvarligt åsidosatt inom centrala riskområden.

Inspektionen har därför gjort en samlad genomgång av de brister

som konstaterats hos bankerna. Resultatet av kartläggningen har

i februari 1994 redovisats i promemorian Intern kontroll och

internrevision i bankerna. Där redovisas följande slutsatser:

Brister i kreditgivningen. Befogenheter i kreditinstituten

har i många fall överträtts och kontroll av formalia har

försummats. Detta har bidragit till bankernas kreditförluster.

Brister i ADB-stöd. Viktig ekonomisk information om

verksamheten har ofta funnits i olika ADB-system isolerade från

varandra. Helhetsbilden av ett kundengagemang har i många fall

fått tas fram manuellt ur olika tekniska system.

Brister har konstaterats i avstämningar mellan å ena sidan

uppgifter i trading- och treasuryrörelsen och å andra sidan den

centrala affärsbokföringen.

Brister i manuella kontrollrutiner och behörighetskontroller i

samband med den traditionella kassaverksamheten.

En viktig slutsats som Finansinspektionen dragit av

kartläggningen är att internrevisionens ställning och roll måste

stärkas. Inspektionen inleder nu en dialog med banker och andra

kreditinstitut om inriktningen på den framtida tillsynen. Syftet

är att under år 1994 komma ut med nya riktlinjer i form av

allmänna råd om riskhanteringen inom instituten. Dessa råd avses

gälla centrala riskområden såsom kreditrisker, internkontroll,

likviditet samt ränte- och marknadsrisker.

I den nämnda promemorian om bankernas internkontroll och

internrevision anger inspektionen hur den anser att

internrevisorerna skall garanteras oberoende och få en

tillräcklig status inom banken. Det föreslås ske genom att de

skall placeras i en stabsavdelning direkt under verkställande

direktören och genom att de skall arbeta efter en instruktion

fastställd av bankens styrelse. Inspektionen markerar vikten av

att ledningen av internrevisionsavdelningen har hög kompetens

och stor revisionserfarenhet. En nära samverkan mellan interna

och externa revisorer krävs när det gäller planeringen av

revisionsverksamheten. Med syfte att god revisionssed skall

följas skall de externa revisorerna bedöma internrevisionens

kompetens och fackmässighet i arbetet samt revisionsavdelningens

ställning och självständighet.

För att stärka den operativa tillsynen och få en kraftfullare

organisation för finansiell analys har inspektionen gjort en

omorganisation, som trädde i kraft den 1 april 1994.

Som tidigare redovisats har Bankkriskommittén till uppgift att

bl.a. göra en översyn av tillsynens innehåll och inriktning. Den

skall utreda om det hade varit möjligt att förhindra att

problemen fick en sådan omfattning, om tillsynen och

verksamhetsreglerna haft en annan utformning. Kommittén skall

lämna förslag till erforderliga förändringar. Arbetet skall, som

redan nämnts, vara slutfört före utgången av år 1994.

Riksrevisionsverket (RRV) genomför också en granskning av

statens finansiella tillsyn. Granskningens syfte är att

identifiera problem och föreslå åtgärder vad avser inriktningen

och genomförandet av tillsynsuppgiften. Rapporten väntas bli

klar i maj 1994.

Det finns även anledning att i detta sammanhang redovisa vissa

åtgärder som enskilda organisationer vidtagit på området.

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) har utfärdat en

rekommendation om den interna revisionen. Svenska

Bankföreningens revisionskommitté har gett ut allmänna

riktlinjer för internrevision i bank. Vidare kan nämnas att

Institutet för Revisorsutbildning har utbildningsprogram för

såväl externa som interna revisorer. Årligen genomförs temadagar

om bl.a. revision i banker och finansbolag. Det kan också

noteras att det finns en särskild förening för

internrevisorerna. Denna avser att bilda en sektion med

inriktning på bankerna. Föreningen har etiska regler och har

påbörjat certifiering av internrevisorer som genomgått särskild

utbildning och uppfyller angivna krav.

Utskottet anser att de frågor rörande Finansinspektionens

tillsynsverksamhet och revisionen i bankerna som tas upp i de

aktuella motionerna är av stor betydelse. Det är uppenbart att

finanskrisen måste leda till skärpningar på dessa områden. Av

den redogörelse som utskottet lämnat framgår att tillsynen

numera tillmäts en ökad vikt. Vidare har Finansinspektionen

vidtagit omfattande åtgärder för att förbättra dels sina egna

möjligheter att utföra en effektiv operativ och finansiell

tillsyn, dels bankernas internkontroll och riskhanteringssystem.

Det kan också här nämnas att Bankstödsnämnden har till uppgift

att dokumentera och föra vidare erfarenheterna av finanskrisen.

Härutöver är tillsynen över det finansiella systemet föremål för

utredningar av såväl RRV som Bankkriskommittén. Underlag för

vidare överväganden om hur tillsynen skall bedrivas kan därför

väntas senare under år 1994. Mot denna bakgrund saknas det

enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen att nu

initiera ytterligare utredningar på detta område. Utskottet

avstyrker därför de aktuella motionerna i berörda delar.

Finansinspektionens anslag

Regeringen föreslår att Finansinspektionen får ett

resurstillskott för budgetåret 1994/95 på 5,8 miljoner kronor

för att möjliggöra nyrekryteringar. Samtidigt gäller ett

rationaliseringskrav på inspektionen. Nettoeffekten av

resurstillskott, rationaliseringskrav samt pris- och

löneomräkning är att anslaget föreslås öka med drygt 7 miljoner

kronor till ca 98 miljoner kronor.

Det anförs vidare att det är svårt att få en klar bild av

inspektionens framtida arbetsuppgifter, eftersom flera

utredningar pågår som rör verksamhetsområdet. Särskilt omnämns

Bankkriskommittén, som bl.a. skall belysa kreditmarknadens

utveckling mot bakgrund av tillsynens och regelverkens

utformning.

I motion 1993/94:Fi412 (nyd) föreslås att anslaget till

Finansinspektionen för nästa budgetår skall uppgå till ca 91

miljoner kronor, dvs. samma belopp som för innevarande budgetår.

För att Finansinspektionen skall kunna förstärka sin kompetens

och därmed effektivisera sin tillsyn är det enligt

utskottets mening nödvändigt att den får ytterligare

resurser. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till

anslag och avstyrker motion 1993/94:Fi412 (nyd) i denna del.

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening

I de nära likalydande motionerna 1992/93:N260 (s) och

1992/93:N303 (c) konstateras att lagen (1992:1610) om

kreditmarknadsbolag innebär att kreditverksamhet får bedrivas

endast i aktiebolagsform. Detta aktualiserar frågan om

neutralitet mellan företagsformerna. Motionärerna hänvisar till

tidigare uttalanden av Kreditmarknadskommittén (SOU 1988:29) och

näringsutskottet (bet. 1992/93:NU9) om värdet av att olika

företagsformer kan bedriva finansiell verksamhet. På den

oligopolliknande kreditmarknaden har intresse uppkommit att

starta nya kreditföretag, påpekas det i motionerna.

Föreningsformen -- där medlemmen är både ägare och användare --

ger förutsättningar för en stark och uthållig relation, vilket

är särskilt viktigt för finansiell verksamhet, understryker

motionärerna. De framhåller vidare att det är angeläget att inte

bryta mot svensk och europeisk rättstradition, som tillåter

variation och mångfald i fråga om företagsformer. Ägarna måste

själva få avgöra vilken företagsform som är bäst lämpad för att

tillgodose deras intressen. I motionerna föreslås därför att

lagen om kreditmarknadsbolag kompletteras så att den omfattar

kreditverksamhet bedriven även av ekonomisk förening och att

föreningsbankslagen (1987:620) behålls som en del av den

generella banklagstiftningen.

Liknande förslag om en komplettering av lagen om

kreditmarknadsbolag återfinns i motion 1993/94:N300 (c, s).

I motion 1993/94:N262 (s) anges att det finns flera starka

skäl för att finansiering av kooperativ verksamhet genom

medlemsinlåning via sparkassor inte skall omfattas av den

finansiella lagstiftningen. De argument som anförs är bl.a. att

det inte är fråga om finansiell verksamhet och att inlåningen är

en del av den kooperativa särarten. Motionärerna hävdar vidare

att en reglering skulle snedvrida konkurrensen för

huvudverksamheten och att gränsdragningsproblem skulle kunna

uppstå mellan sparkasse- och huvudverksamheten.

Spar- och låneföreningar bedriver däremot finansiell

verksamhet, påpekas det. Att sådana föreningar är reglerade på

många håll utomlands utgör inte skäl för reglering i Sverige.

Motionärerna anser att det bör klargöras att in- och utlåning

för medlemmar i ekonomisk förening får bedrivas utan hinder av

bankrörelselagen (1987:617). I motionen föreslås vidare att

befintliga spar- och låneföreningar skall undantas från EG:s

direktiv angående kreditinstitut och att föreningsbankslagen

skall omarbetas så att den i realiteten ger utrymme för

kooperativa banker. Även frågor om offentlig tillsyn tas upp i

motionen.

Riksdagen avslog hösten 1992 på förslag av utskottet ett

motionsyrkande om att den inlåningsverksamhet som JAK (Jord

Arbete Kapital) och Fria kulturfonden bedriver borde undantas

från tillämpningen av EG:s direktiv angående kreditinstitut.

Utskottet (bet. 1992/93:NU9 s. 8) anförde därvid bl.a.

följande: "Frågan om att särskilt undanta t.ex. HSB:s och KF:s

sparkassor eller JAK och Fria kulturfonden från gällande

lagstiftning bör enligt utskottets mening anstå till dess att

det redovisats någon närmare bedömning av om verksamheten är att

hänföra till bankrörelse eller annan auktorisationspliktig

finansieringsverksamhet, eller om det finns skäl att införa

särskild lagstiftning för just sådana institut."

Betaltjänstutredningen (Fi 1992:14) har genom tilläggsdirektiv

(dir. 1993:56) i maj 1993 fått i uppgift att göra en översyn av

den verksamhet som bedrivs av sparkassor och andra föreningar.

Utredningen skall kartlägga vilka institut som för närvarande

bedriver in- och utlåningsverksamhet men som inte omfattas av

någon reglering. Utredningen skall vidare bedöma resp.

verksamhet utifrån existerande regelverk för banker och andra

finansieringsinstitut. Frågan om föreningarna kan komma att

betraktas som kreditinstitut enligt EG:s första

banksamordningsdirektiv skall särskilt belysas. Utredningen

skall också överväga om särskild lagstiftning behöver införas

för dessa institut.

Betaltjänstutredningen väntas avge betänkande i dessa frågor i

maj 1994. Utredningen kommer därvid enligt uppgift bl.a. att

föreslå ändringar i kreditmarknadsbolagslagen så att verksamhet

som avses där kan bedrivas även av ekonomiska föreningar. Vidare

kommer utredningen att föreslå en förändring av

föreningsbankslagen så att bankrörelse även kan bedrivas av

ekonomisk förening. Förslagen innebär att det blir klarlagt hur

olika sparkassor samt spar- och låneföreningar berörs av den

finansiella lagstiftningen.

Här kan också erinras om riksdagens nyligen gjorda uttalande

till regeringen -- på förslag av utskottet (bet. 1993/94:NU15

s. 51) -- angående likabehandling av kooperativa företag

jämfört med andra företagsformer.

Utskottet anser att det är angeläget att ekonomiska

föreningar så snart som möjligt ges samma legala förutsättningar

att bedriva finansiell verksamhet som aktiebolag har. Utskottet

utgår från att regeringen på grundval av de förslag som

Betaltjänstutredningen inom kort väntas avge återkommer till

riksdagen med förslag i den angivna riktningen. Mot bakgrund

härav saknas det anledning för riksdagen att nu ta något

initiativ i frågan. De berörda motionerna avstyrks därför såvitt

här är i fråga.

Konsumentfrågor på bankområdet

Antalet kontoslag som bankerna erbjuder sina kunder ökar, och

det är svårt för den enskilde bankkunden att veta om den

sparform han eller hon en gång valt ger den bästa räntan, sägs

det i motion 1993/94:N215 (s). Bankerna borde därför åläggas att

årligen på kontoutdrag inte endast ange räntans storlek utan

också räntesatserna på bankens övriga konton. Bankkunden skulle

därefter kunna göra önskade omplaceringar, påpekar motionären.

I motion 1993/94:N231 (fp) erinras om att de rättsliga

regelsystemen inom flera samhällsområden kompletteras med någon

form av etisk norm, t.ex. god advokatsed. Någon sådan

motsvarighet finns inte inom det svenska bankväsendet, hävdar

motionären. Han hänvisar till en etikmodell som tillämpas i

Australien. Grundtanken i den är att främja relationerna mellan

bankerna och kunderna genom att bl.a. etablera minimistandarder

för bankens verksamhet. Främst handlar det om bättre service och

möjlighet till klagomål. Enligt motionären tas bl.a. följande

frågor upp i denna kodex: informationens omfattning och

innehåll, synen på kunders integritet, långivningen,

marknadsföringen samt klagomålsprocedurens utformning.

Tillämpningen av kodexen kan följas upp av en oberoende instans.

Motionären föreslår att en svensk banketikkodex skall utarbetas

av Finansinspektionen i nära samverkan med bankerna och

Konsumentverket.

Ett vanligt villalån amorteras vanligtvis en gång i kvartalet,

sägs det i motion 1993/94:N273 (s). Med tätare amorteringar

skulle kostnaderna för den enskilde minska betydligt.

Möjligheten att välja amorteringsperiod finns när ett lån läggs

upp, men bankerna informerar inte om detta, anför motionären.

Hon föreslår därför att regeringen skall anmodas uppdra åt

Finansinspektionen att utforma regler om skyldighet för bankerna

att ge fullgod information om amorteringsvillkoren.

Frågan om ränteinformation behandlades av utskottet senast

våren 1993 (bet. 1992/93:NU24 s. 24). Ett yrkande likalydande

med det nu aktuella avstyrktes då, eftersom det ansågs vara i

huvudsak tillgodosett, och avslogs senare av riksdagen.

Utskottet konstaterade nämligen att Finansinspektionen verkar

för att bankerna skall informera om hur räntan beräknas och om

vilka räntesatser som gäller för olika konton. Flertalet banker

lämnar också information på det sätt som motionären efterlyste.

Utskottet underströk att det är ett viktigt konsumentintresse

att lättillgänglig information ges om räntevillkoren. Utskottet

sa sig utgå från att berörda institut skyndsamt efterkommer

berättigade krav på ökad information från Finansinspektionens

sida.

Härefter har Finansinspektionen gett ut allmänna råd om

information för inlåningskonton m.m. (FFFS 1993:20), där det

bl.a. hänvisas till vad utskottet anfört i det nyssnämnda

betänkandet. Inspektionen fortsätter sitt arbete med att få

bankerna att ge tydlig information om sina produkter. Det kan

vidare noteras att den nyinrättade Konsumenternas Bankbyrå avser

att ge ut branschinformation om räntevillkoren.

Innehållet i den australiensiska banketikkodex som beskrivs i

motion 1993/94:231 (fp) överensstämmer, enligt bedömning inom

Finansinspektionen, till mycket stora delar med det

konsumentskydd som finns på bankområdet i Sverige. Flera olika

organ verkar för att ta till vara kundernas intressen.

Finansinspektionen har ansvar för tillsynen över avtalsvillkor,

information och produktutformning. Konsumentverket övervakar

marknadsföringen. Allmänna reklamationsnämnden kan lösa vissa

tvister. Den nya bankbyrån ger råd och information till

bankkunder och hjälper dem till rätt instans. Klagomålsansvariga

finns på de olika bankernas huvudkontor. Inspektionen ger ut

allmänna råd till bankerna, bl.a. i en egen författningssamling.

Det finns allmänna råd om t.ex. tillämpningen av

konsumentkreditlagen (1992:830), om information beträffande

inlåningskonton och om lämnande av borgen.

I detta sammanhang bör även nämnas att frågan om inrättande av

en allmänhetens bankombudsman för närvarande utreds efter

initiativ från utskottets sida (bet. 1993/94:NU7). Utredaren

(f.d. hovrättslagmannen Peter von Möller) skall lämna sitt

förslag senast i maj 1994.

Då det gäller frågan om amorteringsperioder kan konstateras

att Finansinspektionen, enligt uppgift, får mycket få klagomål

på detta område. I de fall det förekommer brukar önskemålet

snarare vara att kunden vill amortera långsammare. De olika

bostadsinstituten och bankerna har skilda regler för

amorteringsperiodernas längd. En del erbjuder både månads- och

kvartalsvis amortering, andra endast kvartalsvis. Hos vissa

institut har kunderna även möjlighet att amortera snabbare genom

att gå över till en annan amorteringsplan. Resp. instituts

policy baserar sig på en bedömning av vad kunderna efterfrågar.

Utskottet vidhåller sin uppfattning om vikten av att

bankkunderna får god information om räntevillkoren. Av den

tidigare redogörelsen framgår dock att det aktuella

motionsyrkandet om ränteinformation får anses vara tillgodosett.

Det avstyrks därför.

Då det gäller förslaget om en banketikkodex kan utskottet

konstatera att innehållet i den kodex som motionären nämner som

en förebild till övervägande del motsvaras av vad som anges i

lagar, föreskrifter, allmänna råd m.m. för konsumentskydd på det

finansiella området. Det saknas därför, enligt utskottets

uppfattning, anledning för riksdagen att ta något initiativ till

att det skapas ytterligare regler på detta område. Utskottet

anser emellertid att en kodex, enligt den beskrivning som ges i

motionen, kan ha ett stort värde genom att den ger en överblick

över vad kunderna bl.a. har rätt att kräva av kreditinstituten i

fråga om konsumentskydd. Enligt vad utskottet har erfarit kommer

Finansinspektionen att överväga hur en sammanställning kan göras

av föreskrifter, allmänna råd, branschöverenskommelser m.m. som

är relevanta för bankkunderna. Med hänvisning till vad utskottet

nu anfört avstyrks den här aktuella motionen.

Hur amorteringsvillkor utformas och vilken information som ges

om dem är enligt utskottets uppfattning i första hand en fråga

för de berörda instituten. Inom ramen för Finansinspektionens

allmänna uppdrag att verka för ett gott konsumentskydd ligger

också att bevaka hur lånevillkoren utformas och tillämpas i

detta hänseende. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet även

motion 1993/94:N273 (s).

Försäkringsfrågor

Försäkringsvillkor och jämställdhet

I två motioner begärs sådana förändringar i

försäkringsrörelselagstiftningen att den s.k.

skälighetsprincipen kan tillämpas könsneutralt. I motion

1993/94:N238 (fp) påpekas att kvinnor får lägre pensionsbelopp

men högre efterlevandeskydd än männen enligt de privata

pensionsförsäkringarna. Männen tjänar och kvinnorna förlorar på

detta, hävdar motionären.

De privata pensionsförsäkringarna är utformade så att de

diskriminerar kvinnor med anledning av att de i genomsnitt lever

längre än männen, sägs det i motion 1993/94:N266 (s). I den

allmänna försäkringen däremot ligger genomsnittsåldern för

samtliga män och kvinnor till underlag för pensionsberäkningen.

Skatteavdragen för privata pensionsförsäkringar, utan solidarisk

utjämning mellan män och kvinnor, innebär att samhället

subventionerar förmåner på ojämlika villkor. Motionärerna

föreslår därför att riksdagen tar initiativ till att

försäkringslagstiftningen ändras så att diskrimineringen

undanröjs.

Frågan om könsdiskriminerande villkor i privata

pensionsförsäkringar behandlades av utskottet senast i november

1993 (bet. 1993/94:NU5). Utskottet avstyrkte därvid motioner

med motsvarande yrkanden som de nu aktuella. Utskottet hänvisade

till att Försäkringsutredningen (Fi 1990:11) överväger om

skälighetsprincipen kan tolkas så att det finns utrymme för

likabehandling av män och kvinnor i försäkringshänseende eller

om försäkringsrörelselagen (1982:713) behöver förändras.

Meningsyttring (v) avgavs till förmån för motionerna. Riksdagen

följde utskottets förslag.

Försäkringsutredningen väntas lägga fram sina förslag före

utgången av år 1994.

Utskottet vidhåller den uppfattning som redovisats i

nyssnämnda betänkande. Motionerna avstyrks därför.

Placeringsregler

Av försäkringsbolagens totala tillgångar på 650 miljarder

kronor är ca 70 miljarder kronor placerade i aktier, varav

endast 7 miljarder kronor i onoterade aktier och då främst i

lokala fastighetsbolag, sägs det i motion 1993/94:N239 (c, m,

fp, kds). Försäkringsbolagen bidrar alltså i stort sett inte

alls till de små och medelstora företagens

riskkapitalförsörjning, heter det vidare. Detta beror bl.a. på

att försäkringsbolagen inte får äga mer än 5 % av

röstvärdet i ett onoterat bolag. Denna gräns bör höjas till

25 %, anser motionärerna och föreslår ett uttalande av

riksdagen i frågan.

Enligt försäkringsrörelselagen får ett försäkringsbolag inte

äga större andel av aktierna i ett enskilt aktiebolag än som

svarar mot ett röstetal om högst 5 % av rösterna för samtliga

aktier. Det finns däremot inget hinder mot att äga en större

andel av kapitalet. Bestämmelsen gäller både noterade och

onoterade aktier. I betänkandet Placeringsregler för

försäkringsbolag (Ds 1993:57) föreslås att denna s.k.

femprocentsregel skall upphöra att gälla. Förslaget har

remissbehandlats. En proposition kan väntas till hösten 1994.

Med hänvisning till vad som redovisats anser utskottet att

det inte finns anledning för riksdagen att nu göra något

uttalande i frågan. Den aktuella motionen avstyrks därför.

Försäkringsmäklare

I motion 1993/94:N270 (c) aktualiseras en fråga om

försäkringsmäklare. Dessa svarar för oberoende

försäkringsrådgivning och står under tillsyn av

Finansinspektionen. En mäklare måste ha ansvarsförsäkring. De

svenska reglerna ställer dock större krav än vad som gäller inom

EG, hävdar motionären. Försäkringspremien för en ensam mäklare

kan uppgå till 150 000 kr per år i Sverige mot ca 30 000 kr

inom EG. Motionären kräver därför en översyn av reglerna så att

svenska försäkringsmäklare inte diskrimineras i förhållande

till de utländska konkurrenterna.

En fråga från motionären om ansvarsförsäkring för

försäkringsmäklare besvarades av statsrådet Bo Lundgren i

februari 1994 (RD 1993/94:56 s. 45). Statsrådet nämnde att det

finns två principer som tillämpas för ansvarsförsäkringar. Den

s.k. orsaksteorin är huvudregel för mäklare som förmedlar

livförsäkringar samt skadeförsäkringar till konsumenter och små

företag. Orsaksteorin innebär att försäkringen skall täcka

skador som orsakats medan försäkringen är i kraft, oavsett när

de anmälts. En försäkring som bygger på denna teori gäller även

efter det att mäklaren slutat med sin verksamhet. Det har visat

sig svårt att få fram försäkringar som bygger på denna teori,

uppgav statsrådet.

Försäkringsmäklare som bara förmedlar skadeförsäkringar till

näringsidkare med fler än tio anställda behöver inte ha en

ansvarsförsäkring baserad på orsaksteorin, utan kan använda sig

av den s.k. claimsmade-principen. Denna innebär till skillnad

från orsaksteorin att försäkringen måste vara i kraft när skadan

anmäls.

Av statsrådets svar framgick vidare att det inom EG finns en

rekommendation om att en mäklare bör ha en försäkring eller

garanti. Det anges inte närmare vilka villkor som bör gälla för

en sådan försäkring. De nationella reglerna om ansvarsförsäkring

varierar kraftigt.

Statsrådet Lundgren omtalade också att det inom

regeringskansliet övervägs om de svenska kraven på

ansvarsförsäkringar kan modifieras. En liberalisering måste dock

vara förenlig med den höga konsumentskyddsstandard som gäller

i Sverige, avslutade han.

Utskottet avstyrker den aktuella motionen med hänvisning

till att frågan bereds inom regeringskansliet.

Inflytande i värdepappersfonder

Andelsägarnas inflytande i värdepappersfonder och kopplingen

mellan fondbolag och banker tas upp i motion 1993/94:N259 (m).

Motionären hävdar att frågan huruvida de som sparar i en

värdepappersfond också skall ges inflytande över hur fonderna

t.ex. använder sina röster på bolagsstämmor har fått förnyad

aktualitet. Han hänvisar till den debatt som föregick den extra

bolagsstämma i AB Volvo där ställning skulle tas till förslaget

om samgående med Renault SA. Betydande uppmärksamhet ägnades åt

hur de olika fondbolagen avsåg att rösta, men intresset för hur

spararna ville att fonderna skulle agera på stämman var nära nog

obefintligt, hävdar motionären. Han erinrar om att motioner

tidigare har väckts med förslag om att andelsägarna skall få ett

direkt inflytande på sammansättningen av fondbolagens styrelser.

Motionären anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag i denna fråga.

Många av värdepappersfonderna är i alltför hög grad knutna

till de stora bankerna, anför motionären vidare. Det finns risk

för konflikt mellan bankens och fondens intressen. En ökad

bodelning mellan fonder och banker är därför önskvärd, sägs det

i motionen.

Riksdagen avslog hösten 1992 ett likalydande yrkande från

samme motionär om inflytande för andelsägarna (bet.

1992/93:NU10). Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning bl.a.

till att enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall

fondbolaget handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma

intresse. Inget hindrar ett fondbolag från att ge andelsägarna

rätt att utse styrelseledamöter i bolaget. Utskottet nämnde

vidare att det inom EG inte införts krav på inflytande för

andelsägarna.

Ett yrkande som sammanfaller med motionärens andra yrkande om

kopplingen mellan banker och fonder avslogs av riksdagen våren

1992 på förslag av finansutskottet (bet. 1991/92:FiU21).

Frågor om värdepappersfondernas storlek och andelsägarnas

inflytande behandlades av utskottet även våren 1993 (bet.

1992/93:NU31). Därvid avstyrktes en motion med yrkanden om

begränsning av fondernas storlek och om att varje fond skulle ha

en självständig placeringsverksamhet. Utskottet hänvisade till

att vissa av dessa frågor bereddes inom regeringskansliet.

Motionen fick stöd i en reservation (s), men avslogs av

riksdagen.

I det nyligen avlämnade betänkandet (SOU 1994:50)

Allemanssparandet -- en översyn föreslås det att den särskilda

lagstiftningen om allemanssparandet som nu finns skall

avvecklas. I betänkandet behandlas även frågan om

fondandelsägarnas inflytande. Utredaren (byrådirektören Jörgen

Appelgren) föreslår att allemansfonderna ombildas till vanliga

värdepappersfonder. För närvarande gäller att andelsägarna i en

allemansfond har ett visst inflytande genom att de utser

flertalet av ledamöterna i fondbolagets styrelse. Endast dessa

ledamöter deltar i beslut om rösträtt för fondens aktieinnehav.

I en värdepappersfond har andelsägarna numera inte detta

inflytande. Utredaren anser att det finns nackdelar med att

andelsägarnas inflytande skulle slopas genom hans förslag om

ombildning av allemansfonderna. Ett slopande kan leda till ökad

maktkoncentration, och därför måste frågan sättas in i ett

större sammanhang om hur det institutionella ägandet utövas,

anförs det i betänkandet. Allemansfonderna svarar tillsammans

med övriga värdepappersfonder för ca 10 % av börsvärdet.

Utredaren bedömer att sparande i fonder av olika slag kommer att

öka. Det finns ett samhällsekonomiskt värde i att rösträtten

utnyttjas, anser utredaren. Han föreslår därför att frågan om

hur ett aktivt ägaransvar i fonder av olika slag kan

uppmuntras/säkerställas skall bli föremål för en översyn.

Utredaren påtalar även att det finns en potentiell risk för

att bankledningar utövar påtryckningar på fondbolagen -- som i

flera fall ägs av banker -- för att dessa skall agera i

banksfärens intresse. En översyn bör därför, enligt hans mening,

även försöka tillgodose önskemålet att det enbart är

fondspararnas intressen som skall styra agerandet.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Som framgår av den lämnade beskrivningen har frågan om

andelsägarnas inflytande i värdepappersfonder fått förnyad

aktualitet. Under senare tid har det visats tendenser till att

vissa institutionella ägare -- till vilken kategori fonderna hör

-- intar en aktivare roll i förhållande till de bolag i vilka de

äger aktier. Med anledning härav och av vad som föreslagits i

nyssnämnda betänkande övervägs inom regeringskansliet om det

kan behöva göras en särskild översyn av det institutionella

ägandet och hur det utövas. I ett sådant sammanhang kommer bl.a.

frågan om fondandelsägarnas inflytande att tas upp. Mot denna

bakgrund bedömer utskottet att det inte finns anledning för

riksdagen att nu göra något uttalande rörande de berörda

frågorna. De aktuella motionsyrkandena avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande konkurrensförhållandena på bankmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N305 yrkande 7

och med anledning av motionerna 1993/94:N258, 1993/94:N281

yrkande 10 i ifrågavarande del och 1993/94:A450 yrkande 15 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (m, fp, c, kds)

2. beträffande försäljning av Nordbanken

att riksdagen avslår motion 1993/94:N34 yrkande 3,

res. 2 (nyd)

3. beträffande Nordbankens regionala organisation

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N241 och 1993/94:N307

yrkande 6,

4. beträffande anslag till bankstödet

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8

punkt G 2 till Åtgärder för att stärka det finansiella

systemet för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,

5. beträffande avgift för den generella bankgarantin

att riksdagen avslår motion 1993/94:N242,

6. beträffande garantiavgift i enskilda avtal

att riksdagen avslår motion 1993/94:N34 yrkande 2,

res. 3 (nyd)

7. beträffande bankgarantins omfattning

att riksdagen avslår motion 1993/94:N262 yrkande 5,

8. beträffande Bankstödsnämnden

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8

punkt G 1

a) till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 under

sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 14 031 000 kr,

b) bemyndigar regeringen att vid behov meddela nya

föreskrifter för uttag av avgifter för finansiering av

Bankstödsnämndens verksamhet,

9. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1993/94:238 till

handlingarna,

10. beträffande utredning om den finansiella tillsynen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N34 yrkande 1,

1993/94:N201, 1993/94:N204 och 1993/94:N230,

res. 4 (nyd)

11. beträffande anslag till Finansinspektionen

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga 8

punkt D 3 och med avslag på motion 1993/94:Fi412 yrkande 1 till

Finansinspektionen för budgetåret 1994/95 under sjunde

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 98 147 000 kr,

12. beträffande finansiell verksamhet i ekonomisk förening

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N260, 1992/93:N303,

1993/94:N262 yrkandena 1--4, 6 och 7 och 1993/94:N300

yrkande 2,

13. beträffande konsumentfrågor på bankområdet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N215, 1993/94:N231 och

1993/94:N273,

14. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N238 och 1993/94:N266,

men. (v)

15. beträffande placeringsregler

att riksdagen avslår motion 1993/94:N239,

16. beträffande försäkringsmäklare

att riksdagen avslår motion 1993/94:N270,

17. beträffande inflytande i värdepappersfonder

att riksdagen avslår motion 1993/94:N259.

Stockholm den 3 maj 1994

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s),

Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo

Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt

Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan

Backman (m) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Konkurrensförhållandena på bankmarknaden (mom. 1)

Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp),

Kjell Ericsson (c), Karin Falkmer (m), Jan Backman (m) och

Roland Lében (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s. 8 med "Enligt utskottets" och slutar på s. 9 med

"huvudsak tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Då det gäller frågorna om konkurrensförhållandena på

kreditmarknaden, kreditgivningen och räntemarginalerna vidhåller

utskottet de ståndpunkter som anfördes vid behandlingen av

liknande motioner våren 1993 och som redovisats i det

föregående. Det skall noteras att utskottet då var enigt i sitt

avstyrkande av krav på att en kommission skulle tillsättas för

att utreda finanskrisen. Utskottet hänvisade härvid till den då

nyligen tillsatta Bankkriskommittén. Även i bedömningen av

konkurrensförhållandena på kreditmarknaden var utskottet enigt.

Utskottets hänvisning till de tidigare redovisade

ståndpunkterna innebär sammanfattningsvis att utskottet vill

betona det angelägna i att konkurrensen ökar på kreditmarknaden.

De åtgärder som statsmakterna vidtagit för att liberalisera

lagstiftningen och stärka det finansiella systemet har

emellertid gjort att det nu finns goda förutsättningar för ett

ökat konkurrenstryck. Att dessa förändringar börjar ge resultat

visas av antalet oktrojansökningar och av att ett ökat antal

utländska banker driver verksamhet här.

Som framgår av skrivelsen har bankerna en betydande kapacitet

att öka utlåningen. Mot denna bakgrund vill utskottet påminna om

vad som anfördes vid den tidigare behandlingen av frågan,

nämligen att ett syfte med införandet av bankstödet var att

säkerställa kreditförsörjningen; en alltför försiktig utlåning

kan drabba livskraftiga företag och nya satsningar.

Utskottet utgår vidare från att kreditinstituten tar intryck

av kritiken mot den stora skillnaden mellan ut- och

inlåningsräntor och efter hand minskar denna marginal. Utskottet

vill i detta sammanhang även understryka betydelsen av att det

förs en sådan ekonomisk politik att det skapas förutsättningar

för en fortsatt sänkning av den allmänna räntenivån.

Det ankommer på Finansinspektionen och Konkurrensverket att

följa utvecklingen på kreditmarknaden och vid behov lägga fram

förslag till ytterligare åtgärder för att främja konkurrensen.

Även Bankkriskommitténs arbete har betydelse härvidlag. Mot

denna bakgrund saknas det enligt utskottets uppfattning

anledning för riksdagen att ta initiativ till ännu en utredning

om förhållandena på bankmarknaden. De aktuella motionsyrkandena

avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande konkurrensförhållandena på bankmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:N258, 1993/94:N281

yrkande 10 i ifrågavarande del, 1993/94:N305 yrkande 7 och

1993/94:A450 yrkande 15.

2. Försäljning av Nordbanken (mom. 2)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "denna del" bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste strävan vara att en

försäljning av Nordbanken skall bidra till en ökad konkurrens på

bankmarknaden. Därför krävs det, på sätt som framgår av motion

1993/94:N34 (nyd), ett aktivt sökande efter kapitalstarka

intressenter i olika länder. Riksdagen bör göra ett uttalande

till regeringen med denna innebörd. Därmed tillstyrker utskottet

den nämnda motionen i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande försäljning av Nordbanken

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N34 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Garantiavgift i enskilda avtal (mom. 6)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Med hänvisning" och slutar med "aktuell del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är av stor vikt att staten återvinner

så mycket som möjligt av bankstödet. Därför måste de avgifter

staten tar ut för sina garantiåtaganden vara höga. Någon

reduktion bör inte förekomma. Det får ankomma på regeringen att

ange striktare regler för hur avgifterna skall bestämmas. Med

ett uttalande i enlighet härmed blir motion 1993/94:N34 (nyd)

tillgodosedd i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande garantiavgift i enskilda avtal

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N34 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Utredning om den finansiella tillsynen (mom. 10)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Det är helt klart att Finansinspektionen inte kunnat uppfylla

de mål som ställts upp för verksamheten. Detta är, menar

utskottet, en av förklaringarna till utvecklingen av

finanskrisen. Till inspektionens uppgifter hör att värna om det

finansiella systemet och upprätthålla dess förtroende bland

allmänheten. Det krävs nu betydande insatser för att

rekonstruera inspektionen och göra den till en effektiv och

kompetent myndighet. Olika utredningar har tillsatts, men deras

arbete -- såväl Bankkriskommitténs som RRV:s -- har försenats.

Kommittén borde enligt sina direktiv ha lämnat ett delbetänkande

vid utgången av år 1993. Dessa förseningar är ytterst

otillfredsställande eftersom åtgärder brådskar. Regeringen måste

nu agera för att påskynda Bankkriskommitténs arbete och

komplettera den med personer så att uppdraget kan slutföras inom

en nära framtid. Riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet

härmed, vilket innebär att motion 1993/94:N34 (nyd) tillstyrks i

denna del. Det sagda ligger delvis i linje med vad som begärs i

övriga nu berörda motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande utredning om den finansiella tillsynen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N34 yrkande 1 och

med anledning av motionerna 1993/94:N201, 1993/94:N204 och

1993/94:N230 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Jag anser att försäkringsbolagen gör sig skyldiga till

diskriminering av kvinnorna, när de tillämpar olika villkor för

kvinnor och män för pensionsförsäkringar. Med hänvisning till

vad jag anförde i min meningsyttring till betänkandet

1993/94:NU5 anser jag att regeringen bör anmodas att utfärda

tilläggsdirektiv till Försäkringsutredningen så att den får i

uppdrag att lägga fram förslag om könsneutrala

försäkringsvillkor. Med ett uttalande av riksdagen i enlighet

med vad jag nu har föreslagit blir motionerna 1993/94:N238 (fp)

och 1993/94:N266 (s) i huvudsak tillgodosedda.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:N238 och

1993/94:N266 som sin mening ger regeringen till känna vad i det

föregående anförts.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Skrivelsen2

Motionerna2

Utskottet5

Kreditmarknadens utveckling5

Inledning5

Konkurrensförhållandena på bankmarknaden6

Nordbanken9

Bankstödet10

Anslag10

Avgift för den generella bankgarantin10

Garantiavgift i enskilda avtal11

Bankgarantins omfattning12

Bankstödsnämnden12

Tillsynen över de finansiella marknaderna13

Utredning om den finansiella tillsynen13

Finansinspektionens anslag16

Finansiell verksamhet i ekonomisk förening17

Konsumentfrågor på bankområdet18

Försäkringsfrågor20

Försäkringsvillkor och jämställdhet20

Placeringsregler21

Försäkringsmäklare21

Inflytande i värdepappersfonder22

Hemställan24

Reservationer

1. Konkurrensförhållandena på bankmarknaden (m, fp, c,

kds)26

2. Försäljning av Nordbanken (nyd)27

3. Garantiavgift i enskilda avtal (nyd)27

4. Utredning om den finansiella tillsynen (nyd)27

Meningsyttring av suppleant (v)28