Bet. 1993/94:NU2

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU02

Återbäring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

NU2

Ärendet

I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- nio

motioner från allmänna motionstiden med yrkanden om att vinster

från vattenkraftsproduktionen skall överföras till de områden --

kommuner eller regioner -- där kraften produceras.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet

lämnats av statssekreterarna Olle Wästberg, Finansdepartementet,

Göte Ekström, Arbetsmarknadsdepartementet, och Hans Karlander,

Näringsdepartementet.

Sammanfattning

Det är angeläget att alla regioner i Sverige ges samma

möjligheter till industriell och annan utveckling, anför

utskottet. Detta bör främjas genom både regionalpolitiska och

generella näringspolitiska insatser. Kraven på återföring av

vinster från vattenkraftsproduktionen till berörda regioner bör,

enligt utskottets uppfattning, för närvarande inte föranleda

någon riksdagens åtgärd; alla motionsyrkanden avstyrks. Dessa

följs dock upp i en meningsyttring (v).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1992/93:N318 av Leif Marklund m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet

(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att del av Vattenfalls vinster bör komma

Norrbotten till godo.

1992/93:N404 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i motionen

anförts om återförande av vinstandel för producerad

vattenkraftsel till kommuner och län där vattenkraften

produceras.

1992/93:N405 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om återföring av vattenkraftens vinster till

Norrlands inland.

1992/93:N412 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om återbäring av vinstmedel från vattenkraftverk.

1992/93:N413 av Laila Strid-Jansson m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att de norrländska vattenkraftsregionerna

skall få del i vattenkraftens övervinster.

1992/93:N420 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vinstmedel från vattenkraftsproduktion till

stöd åt regional utveckling.

1992/93:N421 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett norrländskt vattenkraftbolag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skatt på vattenkraften [bör] återgå till den bygd

där kraftverket är beläget.

1992/93:N429 av Stefan Attefall och Jan Erik Ågren (båda kds)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

återbäring på elproduktionen med förslagsvis 1 öre per kWh till

de vattenkraftsproducerande länen för att användas till att

stimulera infrastruktursatsningar och andra utvecklingsprojekt i

regionerna.

1992/93:A423 av Bengt Hurtig och Jan Jennehag (båda v) såvitt

gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär förslag

om återföring av en del av vattenkraftsvinsterna till de

vattenkraftsproducerande länen i enlighet med vad som anförts i

motionen.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

Beskattning av vattenkraftsproduktion

Enligt lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft

skall skatt erläggas för elektrisk kraft som framställs i ett

vattenkraftverk med en installerad generatoreffekt av minst

1 500 kW. Skatten utgår med 2 öre per kWh. Nedsättning av

skatten medges i två steg för kraft som produceras i kraftverk

som har tagits i drift under år 1973 och därefter. De

sammanlagda intäkterna från skatten tillför statsbudgeten drygt

en miljard kronor per år.

Den regionalpolitiska kommittén

I den regionalpolitiska kommitténs betänkande (SOU 1989:55)

Fungerande regioner i samspel behandlades bl.a. frågan om

möjligheten att tillföra medel särskilt till de

vattenkraftsproducerande regionerna. Fyra olika modeller

diskuterades därvid. Utredningen förordade den modell som gick

ut på att skatten på vattenkraft skulle höjas för finansiering

av ett renodlat anslag för ersättning till vattenkraftsregioner.

Det årliga resurstillskottet avsågs motsvara 1 öre per kWh.

Utredningen om kraftföretagens vinster

Mer utförligt behandlades den aktuella frågan av utredningen

om kraftföretagens vinster, som i betänkandet (SOU 1991:8)

Beskattning av kraftföretag lade fram ett generellt förslag om

hur sådana vinster bör behandlas. Bakgrunden till utredningen

var förväntningar om kraftiga prisökningar på elkraft under

1990-talet. Prisökningarna förutsågs bli effekten av den

planerade omställningen av energisystemet, och de antogs i sin

tur medföra en ökad vinst hos befintliga kraftanläggningar.

Diskussionen i utredningen fördes kring såväl juridiska som

tekniska aspekter.

Efter att ha övervägt fyra alternativa lösningar förespråkade

utredningen att den nuvarande beskattningen av

vattenkraftsproduktion -- skatt per kWh -- skall ersättas med en

fastighetsskatt, baserad på vattenkraftstationernas markvärden

enligt nu gällande principer för taxering. En sådan

beskattningsprincip skulle, ansåg utredningen, tillgodose

flertalet av de krav som i utredningsdirektiven hade ställts upp

för ett beskattningssystem. Ett av kraven gällde att

skattemodellen skulle möjliggöra en återföring av vinsterna från

vattenkraftsproduktion i äldre kraftverk till de regioner där

dessa vinster har genererats. I betänkandet uttalas att den

föreslagna modellen inte hindrar en återföring av beskattade

medel till de regioner där vattenkraften produceras.

Betänkandet, som har remissbehandlats, har inte lett till något

initiativ från regeringens sida.

Frågesvar i riksdagen

Hösten 1991 aktualiserades i riksdagen det nu berörda ämnet

genom en fråga (1991/92:80) av Elvy Söderström (s).

Finansminister Anne Wibble erinrade (RD 1991/92:27 s. 63) om att

den särskilda skatten för vattenkraftsproduktion ger intäkter om

totalt cirka en miljard kronor per år till statsbudgeten. Denna

skatt -- liksom andra skatter -- finansierar utgifterna i

statens budget, där bl.a. regionalpolitiska insatser är en del,

framhöll hon. Någon återföring av skatten till berörda regioner

var, enligt statsrådets mening, inte aktuell. Hon hänvisade till

att det nyssnämnda betänkandet om beskattning av kraftföretag

var under beredning inom regeringskansliet och påpekade att hon

därför inte var beredd att kommentera utredningens slutsatser.

Tidigare riksdagsbehandling

Under åtskilliga år har motioner väckts med begäran om att en

del av vinstmedlen från vattenkraftsproduktionen -- i främst

Norrland -- skall överföras till regioner eller kommuner där

kraften produceras. Syftet med en sådan åtgärd skulle vara att

finansiera olika samhällsinsatser för den regionala utvecklingen

i berörda områden.

Senaste gången som ämnet togs upp var våren 1992. Utskottet

(bet. 1991/92:NU25 s. 23) erinrade därvid om att frågan om

vinstmedel från vattenkraftsproduktionen var föremål för

beredning inom regeringskansliet. Någon anledning för riksdagen

att föregripa denna behandling fanns inte, ansåg utskottet.

Samtliga motioner såvitt de gällde denna fråga avstyrktes; en

meningsyttring (v) avgavs. Riksdagen följde utskottets förslag.

Vid tidigare tillfällen när frågan behandlats har utskottet

också påpekat att skatten på elkraft i de norra delarna av

Sverige är lägre än i landets övriga delar. För närvarande är

skillnaden i skatt på elkraft till hushållen 5 öre per kWh.

Utskottet

I nio motioner från allmänna motionstiden framförs förslag som

går ut på att vinstmedel från elproduktionen vid vattenkraftverk

skall överföras till de områden -- län eller kommuner -- där

elkraften har producerats. Skillnader i förslagen gäller bl.a.

vilken metod som förordas och vilka regioner som prioriteras.

Tillgången på riskvilligt kapital är begränsad för Norrbottens

del, anförs det i motion 1992/93:N318 (s). För att

företagsutvecklingen i området skall underlättas borde

ytterligare resurser tillföras den regionala utvecklingsfonden.

Ett ianspråktagande av en del av Vattenfall AB:s vinster skulle,

menar motionärerna, möjliggöra en uppbyggnad av ett

riskkapitalbolag. I motion 1992/93:N405 (s) påpekas att de

vattenkraftsproducerande kommunerna i Norrlands inland har fått

vidkännas en negativ utveckling, präglad av hög arbetslöshet,

vikande befolkningsunderlag och en svag infrastruktur. Enligt

motionärernas uppfattning bör den regionalpolitiska kommitténs

förslag om överföring av medel till de vattenkraftsproducerande

regionerna (se s. 2) förverkligas. I motion 1992/93:N420 (s)

åberopas däremot förslaget i utredningen om kraftföretagens

vinster (se s. 3). I alla tre motionerna begärs att riksdagen

gör ett uttalande till regeringen i frågan.

Två motioner, väckta av företrädare för Centerpartiet,

innehåller närbesläktade krav. I motion 1992/93:N404 hänvisas

till den regionalpolitiska kommittén och till att en enig

länsstyrelse i Jämtlands län har begärt att vinstmedel från

vattenkraftsproduktionen skall investeras i länets infrastruktur

och i uppbyggnad av industrier. I motion 1992/93:N421 anförs att

investeringarna i de norrländska vattenkraftverken --

finansierade genom skattemedel -- sedan länge är avskrivna.

Härigenom, heter det, tjänar Vattenfall AB stora summor på

vattenkraftsproduktionen. Motionären föreslår att ett

norrländskt vattenkraftbolag skall bildas och att skatten på

vattenkraftsproduktionen skall återgå till den bygd där

kraftverket är beläget.

Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag om en återbäring

på förslagsvis 1 öre per kWh till de vattenkraftsproducerande

länen, anförs det i motion 1992/93:N429 (kds). Motionärerna

synes ta fasta på den regionalpolitiska kommitténs förslag

samtidigt som de hänvisar till remissvaren på utredningen om

kraftföretagens vinster som underlag för regeringens

ställningstagande.

De norrländska råvarutillgångarna exploateras i huvudsak av

Sydsverige, hävdas det i motion 1992/93:N413 (nyd). Norrland

skulle kunna vara ekonomiskt självbärande -- utan

regionalpolitiskt stöd -- om regionen fick råda över sina egna

resurser: malmen, vattenkraften och skogen, anför motionärerna.

De begär ett uttalande av riksdagen om att de norrländska

vattenkraftsregionerna skall få del av vattenkraftens

övervinster.

Efter alla löften och utredningar är det nu hög tid att

besluta om att åtminstone 1 öre per producerad kWh skall

återföras till de vattenkraftsproducerande länen, sägs det i

motion 1992/93:A423 (v). Även i denna motion är det alltså den

regionalpolitiska kommitténs förslag som föreslås bli

förverkligat. Också i motion 1992/93:N412 (-) ges det uttryck

för otålighet. Vinstmedel från vattenkraftverken bör återföras

till områden där kraften har producerats, anför motionären. Han

preciserar emellertid inte någon modell för en sådan åtgärd.

Som ett underlag för den regionalpolitiska proposition som

regeringen har aviserat till våren 1994 pågår ett

beredningsarbete inom ramen för ett regionalpolitiskt råd. Till

rådet, som består av bl.a. forskare, industriföreträdare och

tjänstemän, är en parlamentarisk referensgrupp knuten. De delvis

nya arbetsformer som avses prägla rådet innebär bl.a. att

regeringen inte har utfärdat några direktiv för dess uppgifter.

Envar med anknytning till rådet får fritt lägga fram uppslag

till frågor som närmare borde utredas av rådet.

Utskottet vill för sin del anföra följande.

Vid flera tillfällen har riksdagen avslagit motionsyrkanden av

samma eller liknande innebörd som de nu aktuella. Senast skedde

detta våren 1992 (se s. 4). Såsom har framgått i det föregående

har frågan om återföring av vinstmedel till de

vattenkraftsproducerande regionerna varit föremål för utredning

i två omgångar under senare år. Ingetdera av de framlagda

förslagen har dock föranlett någon åtgärd från regeringens sida

såvitt gäller den nu berörda frågan.

Det är angeläget att alla regioner i Sverige ges samma

möjligheter till industriell och annan utveckling. Detta bör

främjas, menar utskottet, genom både regionalpolitiska och

generella näringspolitiska insatser. Enligt utskottets

uppfattning bör de nu aktuella motionskraven för närvarande inte

föranleda något initiativ från riksdagens sida. Yrkandena i

motionerna avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N318 yrkande 1,

1992/93:N404, 1992/93:N405, 1992/93:N412, 1992/93:N413,

1992/93:N420, 1992/93:N421, 1992/93:N429 och 1992/93:A423

yrkande 1.

men. (v)

Stockholm den 26 oktober 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell

Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Bengt

Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats

Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia

Lindgren (s) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Enligt min mening bör regeringen anmodas att lägga fram ett

förslag till åtgärder med det syfte som de nu behandlade

motionerna ger uttryck för.

De medel som skall återföras bör på ett uthålligt och stabilt

sätt finansiera insatser för en regional utveckling och

satsningar på infrastruktur. Fördelningen av medlen bör göras i

proportion till mängden producerad vattenkraft i varje län.

Lämpligen bör det regionalpolitiska råd som regeringen har

tillkallat ges i uppdrag att närmare utreda och presentera en

konkret modell som underlag för regeringens förslag i den

regionalpolitiska proposition som har aviserats till våren 1994.

Med det sagda tillstyrker jag motion 1992/93:A423 (v) i berörd

del. Övriga här behandlade motioner blir i huvudsak

tillgodosedda genom ett uttalande av riksdagen med denna

innebörd.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A423 yrkande 1

och med anledning av motionerna 1992/93:N318 yrkande 1,

1992/93:N404, 1992/93:N405, 1992/93:N412, 1992/93:N413,

1992/93:N420, 1992/93:N421 och 1992/93:N429 som sin mening ger

regeringen till känna vad i det föregående anförts.