Bet. 1993/94:NU21

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU21

Provning och kontroll

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1993/94:100

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

NU21

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1993/94:100 bilaga 13

(Näringsdepartementet) littera C (teknologisk infrastruktur

m.m.) punkterna 4--8,

dels proposition 1993/94:161 om marknadskontroll för

produktsäkerhet, m.m.,

dels en motion som väckts med anledning av proposition

1993/94:161,

dels en motion från allmänna motionstiden.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de i proposition 1993/94:161 föreslagna

riktlinjerna för organisationen av en marknadskontroll av

produkter. Med hänsyn till att denna kontroll är under

uppbyggnad i alla länder anslutna till EES-avtalet är det,

enligt utskottets mening, en fördel att ha ett flexibelt system

där förändringar relativt enkelt kan göras. I en reservation

(s), med instämmande i en meningsyttring (v), förordas att

regeringen skall anmodas att tillse att åtgärder vidtas så att

det i särskilda fall blir möjligt för det berörda

provningsorganet att även svara för typgodkännandeuppgifter.

Vidare tillstyrker utskottet förslag i budgetpropositionen om

anslag till Styrelsen för teknisk ackreditering, provnings- och

mätteknisk forskning och utveckling, m.m. samt

Elsäkerhetsverket. Beträffande den sistnämnda myndigheten

argumenteras i en reservation (s), som får stöd i

meningsyttringen (v), för ett högre anslag än vad regeringen har

föreslagit.

Proposition 1993/94:100

I proposition 1993/94:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet)

framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tolfte

huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna

rubriker föreslås följande:

C 4. Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet (s. 57)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 13 566 000 kr.

C 5. Styrelsen för teknisk ackreditering:

Uppdragsverksamhet (s. 60)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på

1 000 kr.

C 6. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till

riksmätplatsverksamhet (s. 62)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag

till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 8 400 000 kr.

C 7. Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m.

(s. 63)

att riksdagen till Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU,

m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på

48 950 000 kr.

C 8. Elsäkerhetsverket (s. 65)

att riksdagen till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 39 651 000 kr.

Proposition 1993/94:161

I proposition 1993/94:161 föreslås att riksdagen

1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för organisationen av

en marknadskontroll av produkter (avsnitt 5.1),

2. bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer att besluta om avgifter för tillsynen inom den legala

mättekniken och av färdigförpackade varor (avsnitt 6).

Motionerna

Den motion som väckts med anledning av proposition

1993/94:161 är

1993/94:N29 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om effektiv provningsverksamhet.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1993/94:N419 av Bo Finnkvist och Sylvia Lindgren (båda s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en effektiv och fungerande

marknadskontroll av elmateriel.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas frågor rörande provning och

kontroll. Inledningsvis redogörs för olika termer och begrepp.

Riksdagen beslöt hösten 1992 (prop. 1991/92:170 bil. 11, bet.

1992/93:EU1) om en lag om teknisk kontroll (SFS 1992:1119),

som vid EES-avtalets ikraftträdande skulle ersätta lagen

(1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning.

Enligt den nya lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1994,

utförs bedömning av överensstämmelse och annan teknisk kontroll

av anmälda organ, riksprovplatser eller ackrediterade organ (2

§). Termen bedömning av överensstämmelse används inom EU för

att beteckna vad som tidigare kallades certifiering och

provning. Med termen avses en granskning av om en produkt

uppfyller ställda krav.

Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) har enligt lagen

i uppgift att i samråd med berörda myndigheter bedöma de organ

som önskar bli anmälda för att fullgöra uppgifter i samband med

bedömning av överensstämmelse enligt de bestämmelser som gäller

inom EES. Enligt lagen skall de organ anmälas som begär det och

som uppfyller gällande krav (4 §). Innan organet anmäls skall

SWEDAC i samråd med berörda myndigheter ha gjort en bedömning av

om organet uppfyller dessa krav. För närvarande finns det ett

tiotal svenska anmälda organ.

Med ackreditering menas en förklaring att ett organ är

kompetent att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser

(14 §). SWEDAC handhar ackreditering av laboratorier för

provning eller mätning, certifieringsorgan för certifiering av

produkter, kvalitetssystem eller personal samt besiktningsorgan

för besiktning eller liknande kontroll. Vid ackreditering skall

tillämpliga europeiska eller internationella standarder iakttas.

Antalet ackrediterade organ uppgick i april 1994 till ca 1 600.

Det tidigare svenska kontrollsystemet innebar att en myndighet

skulle utfärda ett godkännande innan produkten fick introduceras

på marknaden. Den institutionella uppbyggnaden för

kontrollverksamheten har varit det s.k. riksprovplatssystemet.

Detta system innebär att för ett särskilt kontrollområde kan

utses ett offentligt organ -- en riksprovplats -- som därvid

har monopol på den obligatoriska kontrollen inom det berörda

området. Riksdagen beslöt hösten 1992 att godkänna de riktlinjer

regeringen hade angett för avveckling av riksprovplatssystemet

(prop. 1991/92:170, bil. 11, bet. 1992/93:EU1). Bestämmelser om

riksprovplatser finns intagna i den nya lagen om teknisk

kontroll (6--10 §§). Efter det att SEMKO AB upphört som

riksprovplats finns det för närvarande sex riksprovplatser -- AB

Svensk Anläggningsprovning, Sveriges Provnings- och

Forskningsinstitut AB, Apoteksbolaget, AB Svensk Bilprovning,

Väg- och trafikforskningsinstitutet och Statens

maskinprovningar.

Med riksmätplats avses ett organ som enligt nyssnämnda lag

har utsetts att för viss storhet officiellt svara för sådan

mätning som i förhållande till nationella mätnormaler eller

vetenskapligt definierade måttenheter säkerställer riktigheten

av mätningar som utförs inom landet och att se till att dessa

mätnormaler och måttenheter är anknutna till internationellt

antagna enheter (11 §). Riksmätplatser är Sveriges Provnings-

och Forskningsinstitut AB, Flygtekniska försöksanstalten, Telia

Research AB, Statens strålskyddsinstitut och FFV Aerotech AB.

Med begreppet marknadskontroll, som är föremål för förslag

i den nu aktuella propositionen 1993/94:161, avser EU en bestämd

form av kontroll av produkters säkerhet. Marknadskontrollen tar

sikte på produkten när den finns på marknaden. Det är en statlig

efterkontroll av att tillverkare eller importörer har fullgjort

sina förpliktelser. Det grundläggande syftet med den s.k.

CE-märkningen är att den skall underlätta marknadskontrollen.

(CE-märkningen sker enligt lagen (1992:1534) om EG-märket.) Från

marknadskontroll skall särskiljas sådan s.k. återkommande

kontroll som kan förekomma under en produkts användning och som

syftar till att kontrollera att produkten inte på grund av

förslitning eller bristande underhåll orsakar skador.

Några samlade bestämmelser om hur marknadskontrollen skall

organiseras och bedrivas finns inte inom EU. Från legal synpunkt

vilar EU:s krav på marknadskontroll framför allt på

produktdirektiv enligt den s.k. nya metoden och på direktivet

(92/59/EEG) om allmän produktsäkerhet. Direktiv enligt den nya

metoden förutsätter att medlemsländerna utför marknadskontroll,

men direktiven innehåller i stort sett inga regler för hur den

skall bedrivas. Marknadskontrollen kan delas in i två stadier.

Ett första skede innefattar övervakning av marknaden, direkt

genom inspektion eller indirekt med hjälp av olika

informationskällor och klagomål (marknadsövervakning). I ett

senare skede skall upptäckta problem lösas frivilligt eller

genom tvångsförfaranden.

Marknadskontroll för produktsäkerhet, m.m.

Riktlinjer för marknadskontrollen

I propositionen redovisar regeringen de allmänna riktlinjer

som bör gälla för marknadskontrollen av produkter. Med

hänvisning till frågans vikt vill regeringen ha riksdagens

godkännande av dessa riktlinjer.

Marknadskontrollen är en viktig del i den ordning som gäller

för det fria varuutbytet på EU:s inre marknad, sägs det i

propositionen. Genom EES-avtalet förpliktar sig Sverige att

bedriva en marknadskontroll av produkter, som omfattas av

säkerhetskrav till skydd för liv, hälsa och miljö, i samma

utsträckning som görs inom EU-länderna. Det ankommer på varje

enskild stat, som omfattas av EES-avtalet, att själv utforma och

finansiera sin marknadskontroll. Skyldigheten att bedriva

marknadskontroll grundas, som tidigare nämnts, framför allt på

EU:s produktdirektiv enligt den nya metoden och på det allmänna

produktsäkerhetsdirektivet som träder i kraft den 29 juni 1994.

Eftersom marknadskontrollen i alla berörda länder är under

uppbyggnad bör, enligt regeringens mening, en svensk

marknadskontroll i detta skede organiseras med minsta möjliga

ingrepp i nuvarande myndighetsstruktur och med god beredskap för

förändringar. Regeringen föreslår att riksdagen fastställer

följande riktlinjer för hur marknadskontrollen skall

organiseras:

För att fullgöra Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet skall

marknadskontroll utföras genom särskilt utsedda myndigheter med

ändamålsenliga befogenheter för uppgiften.

Regeringen fördelar ansvaret för marknadskontrollen

områdesvis på redan befintliga sektorsmyndigheter med

utgångspunkt i deras nuvarande verksamheter.

Regeringen utser en särskild myndighet till samordnings- och

kontaktorgan för de marknadskontrollerande myndigheterna.

Finansieringen av marknadskontrollen skall utformas sektor

för sektor med hänsyn till rådande förhållanden. Så långt som

möjligt skall finansieringen ske genom avgifter.

Organisationen skall i princip vara genomförd den 1 juli

1994.

Om det inte visar sig att det behövs ytterligare beslut av

riksdagen, t.ex. beträffande lagändringar eller särskilda

bemyndiganden, anser regeringen att det bör vara en uppgift för

den att besluta om marknadskontrollen i enlighet med de

föreslagna riktlinjerna. För riksdagens information ges dock i

propositionen en närmare redovisning av de olika frågor som

omfattas av riktlinjerna.

Beträffande marknadskontrollansvaret föreslås, som nämnts,

att detta skall fördelas på redan befintliga sektorsmyndigheter.

Detta innebär en bekräftelse på eller en naturlig utökning av

det ansvar de redan har. Ansvarsgränserna kommer att fastställas

för varje myndighet i författningar som styr deras verksamhet.

Den föreslagna organisatoriska lösningen går ut på att minsta

möjliga ingrepp i myndigheternas nuvarande ansvars- och

uppgiftsfördelning skall göras. Denna organisation har fördelen

att den snabbt går att genomföra, den medför låga kostnader och

den är lätt att förändra, sägs det i propositionen. För att

bibehålla flexibiliteten anser regeringen att de berörda

myndigheterna -- särskilt i inledningsskedet -- bör överväga att

vid behov hellre köpa tjänster än att bygga upp kompletta egna

resurser för marknadskontrollen.

Som samordnings- och kontaktorgan för främst tekniska

frågor rörande marknadskontrollen föreslår regeringen att SWEDAC

skall utses. I myndighetens uppgifter bör ingå bl.a. att främja

effektivitet och balans i kontrollinsatserna på olika områden

genom informations- och erfarenhetsutbyte såväl nationellt som

internationellt. SWEDAC bör överväga att inrätta ett särskilt

råd med representanter för sektorsmyndigheterna, sägs det i

propositionen. Det föreligger en stor samhörighet mellan

kontrolltekniska och handelspolitiska aspekter av

marknadskontrollen, konstateras det. Därför bör det vara nära

kontakter och samarbete mellan SWEDAC och Kommerskollegium i det

fortsatta EES-arbetet vad gäller marknadskontrollens

förutsättningar och effekter, anser regeringen.

Vidare sägs i propositionen att myndigheternas

befogenheter i marknadskontrollen och sanktionerna för

överträdelser bör vara ändamålsenliga och anpassade till varje

produktområde. Regeringen aviserar att det kommer att göras en

översyn, sektor för sektor, av de författningar som reglerar

verksamheten i dessa avseenden.

Beträffande marknadskontrollens finansiering föreslår

regeringen att SWEDAC:s verksamhet som samordnings- och

kontaktorgan skall bekostas genom anslag. Sektorsmyndigheternas

marknadskontroll föreslås bli finansierad i första hand med

generella avgifter och i andra hand genom omdisponering av

befintliga anslag. Det förändrade sättet att bedriva

produktsäkerhetsarbete kan innebära besparingar som i stället

kan användas för den nya marknadskontrollen, sägs det i

propositionen. SWEDAC har beräknat årskostnaden för verksamheten

med marknadskontroll till 2,3 miljoner kronor. Regeringen har

inkluderat detta redan i sitt förslag i budgetpropositionen 1994

om anslag till SWEDAC för nästa budgetår (se vidare i det

följande).

Slutligen redovisas i propositionen regeringens bedömning av

behovet av informationsutbyte. Nationella system för

informationsutbyte bör, enligt regeringens mening, etableras som

ett led i marknadskontrollen och ges en sådan utformning att

även ett internationellt informationsutbyte kan ske snabbt och

effektivt. Sektorsorganen och SWEDAC bör ges i ansvar att

utforma dessa system.

Med anledning av propositionen har det väckts en motion --

1993/94:N29 (s). Där begärs att riksdagen skall göra ett

uttalande om hur en effektiv provningsverksamhet bör vara

utformad. Motionärerna befarar att det beträffande de äldre

produktdirektiven -- enligt vilka det ofta krävs typgodkännanden

-- kan komma att uppstå jävsproblem i det fall att en och samma

myndighet får ansvar både för typgodkännandet och för

marknadskontrollen, t.ex. beträffande motorfordon. De menar att

detta problem inte uppstår med det nuvarande systemet med

riksprovplatser.

I produktdirektiv enligt den gamla modellen krävs, som sägs i

motionen, ofta typgodkännanden. Enligt Cassis de Dijon-principen

räcker det dock med typgodkännande i ett land. Cassis de

Dijon-principen innebär att nationella regler som inte samtidigt

uppfyller tre angivna villkor -- skydd av ett inom EU (enligt

Romfördraget) erkänt intresse, nödvändigt för att uppnå det

avsedda skyddet resp. proportionalitet mellan det skydd som

uppnås och det hinder för den fria varurörligheten som

regleringen medför -- inte får åberopas för att stoppa en vara

som har importerats.

Riksdagen beslöt hösten 1992, som tidigare redovisats, att

riksprovplatssystemet skall avvecklas. Vad gäller AB Svensk

Bilprovning har regeringen nyligen i proposition 1993/94:167 om

en effektivare fordonskontroll, som behandlas av trafikutskottet

(bet. 1993/94:TU35) senare under våren 1994, lagt fram förslag

om att bolagets monopol bl.a. på viss registreringsbesiktning

och periodisk kontroll av motorfordon skall upphöra den 1

januari 1995. Vidare har regeringen föreslagit att ansvaret för

beslut om typgodkännande av fordon liksom om godkännande av

bl.a. registreringsbesiktning skall överföras från bolaget till

Vägverket vid nämnda tidpunkt. Vägverket får enligt förslaget i

proposition 1993/94:161 ansvaret för marknadskontrollen på

bilområdet.

Utskottet har tidigare vid återkommande tillfällen uttalat

sin uppfattning att det är av stor betydelse att det svenska

systemet för provning och kontroll anpassas till det system som

gäller inom EU. Det nu aktuella förslaget om marknadskontroll är

en följd av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.

Utskottet delar regeringens syn på lämpligheten av att

marknadskontrollen organiseras med så små ingrepp i existerande

myndighetsstrukturer som möjligt. Med hänsyn till att

marknadskontrollen är under uppbyggnad i övriga länder inom EES

är det en fördel att ha ett flexibelt system där förändringar

relativt enkelt kan göras.

Utskottet tillstyrker de i propositionen föreslagna

riktlinjerna för organisationen av en marknadskontroll av

produkter.

Den fråga som aktualiseras i motion 1993/94:N29 (s) och som

rör risken för jäv, om en och samma myndighet ges ansvar för

såväl typgodkännande som marknadskontroll inom ett

produktområde, bör inte enligt utskottets uppfattning bli

föremål för ställningstagande av riksdagen i anslutning till den

här aktuella propositionen. Regeringens förslag avser

organisationen av marknadskontrollen. Frågan om jävsproblem i

anknytning till produktdirektiv enligt den äldre modellen bör

diskuteras när ställningstaganden till ansvarsfrågor om

typgodkännande är aktuella. Detta gäller t.ex. beträffande

regeringens förslag i proposition 1993/94:167 om en effektivare

fordonskontroll. Som tidigare nämnts kommer trafikutskottet att

behandla denna fråga senare under våren 1994.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:N29 (s).

Finansiering inom området legal mätteknik, m.m.

Regeringen begär vidare i propositionen riksdagens

bemyndigande att själv eller via den myndighet regeringen

bestämmer besluta om avgifter för tillsynen inom den legala

mättekniken och för tillsynen av färdigförpackade varor.

Tillsynsuppgifterna för SWEDAC på området för legal mätteknik

och beträffande färdigförpackade varor regleras i förordningen

(1993:1066) om måttenheter, mätningar och mätdon. Tillsynen på

marknaden kommer, enligt SWEDAC:s bedömning, huvudsakligen att

omfatta följande: kontroll av mätdon som omfattas av krav på

återkommande besiktning utförd av ackrediterade kontrollorgan

(t.ex. vågar i butiker och bränslemätare vid bensinstationer)

samt kontroll av förpackningsstorlek och mängduppgifter för

färdigförpackade varor utom livsmedel.

SWEDAC har beräknat de årliga kostnaderna för sin tillsyn till

4,5 miljoner kronor. Därtill kommer kostnader om 750 000 kr i

inledningsskedet och 500 000 kr vart femte år för

kartläggningsarbete.

Regeringens uppfattning är att marknadskontrollen -- liksom

tillsynen i övrigt -- så långt möjligt bör finansieras genom

avgifter. Därvid bör följande förutsättningar vara uppfyllda:

avgifterna skall direkt kunna kopplas till de produkter eller

den verksamhet som omfattas av tillsynen; avgifterna skall vara

konkurrensneutrala; de administrativa kostnaderna skall vara

rimliga. Eftersom avgifterna riktas mot en stor mängd företag i

dagligvaruhandeln avser regeringen att följa frågan så att det

säkerställs att avgifterna motsvarar SWEDAC:s kostnader.

Utskottet tillstyrker det föreslagna bemyndigandet.

Vissa anslag i budgetpropositionen

Styrelsen för teknisk ackreditering

Styrelsen för teknisk ackreditering -- SWEDAC -- är central

förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik. Det

övergripande målet för SWEDAC är att verka för att den

omställning som det svenska systemet för teknisk kontroll står

inför, genomförs så kostnadseffektivt som möjligt utan att det

görs avkall på eftersträvade säkerhetsnivåer. Samtidigt skall

de krav som Europaintegrationen ställer tillgodoses.

Regeringens bedömning är att de riktlinjer som lades fast i

1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 13) bör gälla

även för budgetåret 1994/95. SWEDAC bör, med hävisning till

att konsekvenserna av Europaintegrationen på verksamheten ännu

ej är helt klarlagda, ges en förnyad ettårig budgetram.

Regeringen föreslår ett anslag på 13,6 miljoner kronor för

SWEDAC:s myndighetsverksamhet för nästa budgetår. I dessa medel

har 2,3 miljoner kronor inberäknats för de föreslagna nya

uppgifterna inom marknadskontrollen m.m.

Uppdragsverksamheten omfattar områdena ackreditering av

laboratorier, av certifieringsorgan och av kontrollorgan samt

tillsynsverksamhet. Självfinansieringsgraden uppgår till 92 %.

Orsaken till att full kostnadstäckning inte uppnåtts beror,

enligt vad som sägs i propositionen, på svårigheter avseende

laboratorieverksamheten. SWEDAC har getts i uppdrag att göra en

jämförande studie av hur andra europeiska ackrediteringsorgan

finansierar sin verksamhet. Därefter kommer regeringen att ta

ställning till om full kostnadstäckning skall vara ett krav. För

uppdragsverksamheten föreslås ett formellt anslag på 1 000 kr.

Regeringen föreslår slutligen ett anslag på 8,4 miljoner

kronor som bidrag till riksmätplatsverksamheten. Anslaget har

beräknats med ett produktivitets- och effektivitetskrav om ca

3 %, i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets

budgetförslag.

Utskottet tillstyrker alla de tre här redovisade

förslagen.

Provnings- och mätteknisk forskning och utveckling, m.m.

Rubricerat anslag disponeras för bidrag till teknisk forskning

och utveckling avseende mät- och provningsteknik,

normaliehållning samt därtill anknuten standardisering och

rådgivning. Uppgifterna fullgörs av det sedan den 1 juli 1993

statligt helägda bolaget Sveriges Provnings- och

Forskningsinstitut AB (SP), tidigare Statens provningsanstalt.

Regeringen anger att de övergripande målen för SP skall vara

att genom effektiv projekthantering och internationellt

samarbete utveckla tvärtekniska projekt över branschgränser,

forskningsdiscipliner och teknikområden. SP skall vidare aktivt

medverka till att resultat från forskning och utveckling (FoU)

överförs i industriella tillämpningar med särskild inriktning på

små och medelstora företag samt stärka mät- och provteknikens

betydelse för FoU-processen genom samverkan med Närings- och

teknikutvecklingsverket (NUTEK), andra forskningsråd och

sektorsorgan samt industri och högskola.

Anslaget föreslås till 49 miljoner kronor för nästa budgetår

och har -- utöver pris- och löneuppräkning -- beräknats med ett

produktivitets- och effektivitetskrav om ca 3 %.

Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag.

Elsäkerhetsverket

Elsäkerhetsverket, som inrättades den 1 januari 1993, är

förvaltningsmyndighet för tekniska säkerhetsfrågor på elområdet.

Det övergripande målet för elsäkerhetsarbetet är att förebygga

skada på person och egendom, orsakad av elektricitet.

Den 1 juli 1993 infördes en avgiftsfinansiering av

verksamheten i form av en elabonnentavgift. Intäkterna från

dessa avgifter tillförs inkomsttitel på statsbudgeten.

EES-avtalet medför att Sverige frångår obligatorisk

förhandskontroll som utförs av tredjepartsorgan. Avtalet medför

vidare att Sverige kommer att avskaffa registreringssystemet för

elektrisk materiel. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen

beräknat vissa besparingar under anslaget. För nästa budgetår

föreslås ett anslag på 39,7 miljoner kronor. Därvid har utöver

pris- och löneomräkning ett produktivitets- och

effektivitetskrav om ca 3 % tillämpats.

Anslaget till Elsäkerhetsverket bör vara oförändrat på ca 45

miljoner kronor, anförs det i motion 1993/94:N419 (s).

Regeringens förslag att minska anslaget med ca 5 miljoner kronor

motiveras främst av att den obligatoriska förhandsregistreringen

av elektrisk materiel upphör till följd av EES-avtalet och att

det i fortsättningen endast skall ske kontroll i efterhand --

marknadskontroll, konstaterar motionärerna. De refererar till

Elsäkerhetsverkets bedömning att den inbesparing av medel som

görs genom slopandet av förhandsregistreringen kommer att

behövas för att säkerställa en effektiv och fungerande

marknadskontroll. Den statsbudgetmässiga nettoeffekten av ett

högre anslag till Elsäkerhetsverket skulle vara noll, hävdar

motionärerna med hänvisning till att verksamheten är helt

avgiftsfinansierad.

Riksdagen beslöt våren 1988 om en ny kontrollordning för

elektrisk materiel, m.m. (prop. 1987/88:82, bet. NU30). Beslutet

innebar bl.a. att registreringen av elektrisk materiel lades hos

Statens energiverk, därefter NUTEK och senare Elsäkerhetsverket.

Totalkostnaden för registreringsuppgifterna uppskattades till

ca 5 miljoner kronor per år. För det senaste budgetåret 1992/93

beräknade NUTEK motsvarande kostnad till 4,5 miljoner kronor.

I det föreslagna anslaget på 39,7 miljoner kronor har, enligt

uppgift från Näringsdepartementet, medel beräknats för

marknadskontroll av elmateriel. Elsäkerhetsverket disponerar

vidare enligt regleringsbrevet en anslagskredit på ca 2 miljoner

kronor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag till

Elsäkerhetsverket. Det får närmast betraktas som en självklarhet

att det sker en neddragning av anslaget till en myndighet om en

av dess uppgifter upphör. I det här fallet avskaffas det

tidigare registreringssystemet för elektrisk materiel. Att --

som motionärerna gör -- hävda att detta automatiskt skulle

resultera i ett behov av en ökad marknadskontroll i motsvarande

omfattning finns det, enligt utskottets mening, inget fog för.

Som tidigare nämnts har beräknade kostnader för marknadskontroll

inkluderats i anslagsförslaget.

Argumentet i motionen att den föreslagna ökningen av anslaget

inte skulle ha någon effekt på statsbudgeten, eftersom

verksamheten är avgiftsfinansierad, anser utskottet

ovidkommande. Riksdagens ansvar för den samhällsekonomiska

utvecklingen är inte begränsat till omedelbara effekter på

statsbudgetens saldo. En ökning av den statliga konsumtionen har

likartad samhällsekonomisk effekt, oberoende av om den

finansieras via avgifter eller skatter.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:N419 (s).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för marknadskontrollen

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:161

moment 1 och med avslag på motion 1993/94:N29 godkänner de

riktlinjer för organisationen av en marknadskontroll av

produkter som anges i propositionen,

res. 1 (s)

2. beträffande finansiering inom området legal mätteknik,

m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:161

moment 2 bemyndigar regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att besluta om avgifter för tillsynen inom

den legala mättekniken och för tillsynen av färdigförpackade

varor i enlighet med vad som anges i propositionen,

3. beträffande Styrelsen för teknisk ackreditering

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100

bilaga 13 punkterna C 4--C 6 för budgetåret 1994/95 under

tolfte huvudtiteln anvisar

a) till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet ett ramanslag på 13 566 000

kr,

b) till Styrelsen för teknisk ackreditering:

Uppdragsverksamhet ett anslag på 1 000 kr,

c) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till

riksmätplatsverksamhet ett reservationsanslag på 8 400 000

kr,

4. beträffande provnings- och mätteknisk forskning och

utveckling, m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100

bilaga 13 punkt C 7 till Bidrag till provnings- och

mätteknisk FoU, m.m. för budgetåret 1994/95 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 48 950 000 kr,

5. beträffande Elsäkerhetsverket

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga

13 punkt C 8 och med avslag på motion 1993/94:N419 till

Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 39 651 000 kr.

res. 2 (s)

Stockholm den 26 april 1994

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell

Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Bengt Dalström (nyd), Leif

Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman

(m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Roland Lében

(kds) och Ola Karlsson (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Riktlinjer för marknadskontrollen (mom. 1)

Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som

börjar med "Den fråga" och slutar med "motion 1993/94:N29 (s)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1993/94:N29 (s)

om att det beträffande produktdirektiv enligt den äldre modellen

kan uppstå jävsproblem i det fall att en och samma myndighet ges

ansvar för såväl typgodkännande som marknadskontroll. För att

komma till rätta med detta bör det ges möjlighet att i särskilda

fall låta provningsorganet även svara för

typgodkännandeuppgifter. Om inte en sådan möjlighet ges uppstår

risk för ökade kostnader och för att kompetenta organ därmed

förlorar uppdrag. På sikt kan detta leda till att Sverige

förlorar egna certifierings- och provningsresurser, vilket är

olyckligt ur näringspolitisk synpunkt.

Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att tillse

att åtgärder vidtas så att det i särskilda fall blir möjligt för

provningsorganet att även svara för typgodkännandeuppgifter.

Därmed blir motion 1993/94:N29 (s) helt tillgodosedd -- den

tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande riktlinjer för marknadskontrollen

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:161

moment 1 och motion 1993/94:N29

dels godkänner de riktlinjer för organisationen av en

marknadskontroll av produkter som anges i propositionen,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet i övrigt anfört.

2. Elsäkerhetsverket (mom. 5)

Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Leif

Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "motion

1993/94:N419 (s)" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den rådande osäkerheten beträffande

omfattningen av den framtida marknadskontrollen anser utskottet,

att Elsäkerhetsverket för nästa budgetår bör anvisas ett med

innevarande budgetår ungefär oförändrat anslag, eller 45

miljoner kronor.

Genom att det nuvarande registreringssystemet för elektrisk

materiel avskaffas är det, som anförs i motion 1993/94:N419 (s),

rimligt att anta att marknadskontrollen kommer att få en ökad

omfattning. Det är troligt att vissa tillverkare som enligt

tidigare kontrollsystem tvingats att i förhand prova säkerheten

hos sina produkter i framtiden kommer att avstå från sådan

provning. Det bör också noteras att effekten på budgetsaldot av

det föreslagna ökade anslaget blir noll, eftersom verksamheten

är helt avgiftsfinansierad.

Riksdagen bör således besluta om ett anslag på 45 miljoner

kronor till Elsäkerhetsverket för nästa budgetår och därigenom

alltså bifalla motion 1993/94:N419 (s).

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande Elsäkerhetsverket

att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga

13 punkt C 8 och med bifall till motion 1993/94:N419 till

Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 45 000 000 kr.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Jag instämmer i allt väsentligt i de synpunkter som

företrädarna för Socialdemokraterna för fram i de båda

reservationerna till detta betänkande.