Bet. 1993/94:NU22

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU22

Handel med el i konkurrens

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1993/94

NU22

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1993/94:162 om handel med el i

konkurrens,

dels tio motioner som har väckts med anledning av

propositionen,

dels en motion från allmänna motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet

lämnats av företrädare för Svenska Kraftverksföreningen,

Riksförbundet Energileverantörerna -- REL, Sveriges

Energiföreningars Riksorganisation -- SERO, Småkraftverkens

Riksförening och Svensk Vindkraftförening. Från SERO har också

en skrivelse inkommit. Vidare har skrivelser ingivits av Svenska

Elverksföreningen, Sydkraft AB, Göteborg Energi AB och De små

kommunernas samverkan -- Småkom.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en avreglering av

elmarknaden med ikraftträdande den 1 januari 1995. För att skapa

tillväxt i ekonomin och för att minska arbetslösheten är det

väsentligt att det utformas regler som säkerställer en fortsatt

god tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga

priser. En effektivt fungerande elmarknad är av grundläggande

vikt för en hållbar ekonomisk tillväxt, påpekar utskottet.

Den föreslagna reformen innebär genomgripande förändringar av

elmarknadens funktionssätt. Det ligger därför i sakens natur att

konsekvenserna av reformen i alla dess delar är svåra att

förutsäga i detalj.

Utskottet har i betänkande 1993/94:NU17 om energipolitik, som

avlämnas samtidigt med föreliggande betänkande, föreslagit att

en energipolitisk kommission skall tillsättas. En viktig

arbetsuppgift för kommissionen bör vara att noga följa

utvecklingen på elmarknaden. Utskottet tar i det här aktuella

betänkandet upp vissa frågor som kommissionen särskilt bör

behandla. De gäller främst utlandshandeln med el och

regionalpolitiska aspekter. Vidare anser utskottet att de små

elproducenterna bör ges ett skydd -- jämförbart med den

föreslagna mottagningsplikten -- i två år utöver den av

regeringen föreslagna övergångsperioden på tre år. Riksdagen bör

anmoda regeringen att återkomma med erforderliga förslag för att

säkerställa detta.

I en reservation (s), med instämmande i en meningsyttring (v),

förordas att propositionen skall avslås och att regeringen skall

anmodas att tillse att den parlamentariska energikommissionen

ges i uppdrag att analysera konsekvenserna av en avreglering av

elmarknaden. Bl.a. borde frågan om privatisering av Vattenfall

AB, utvecklingen vad gäller reformering av elmarknaderna inom EU

samt elmarknadsreformens energipolitiska, miljöpolitiska,

näringspolitiska och regionalpolitiska aspekter belysas.

Reservanterna beklagar att alla de partier som stod bakom 1991

års energiöverenskommelse nu inte står fast vid denna. Genom det

ställningstagande kring kärnkraftens avveckling som företrädaren

för Centerpartiet gjort i det energipolitiska betänkandet är

detta parti på gång att bryta det samförstånd i energipolitiken

som har gällt under senare år, sägs det.

Propositionen

I proposition 1993/94:162 föreslås att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar,

2. antar regeringens förslag till lag om handel med el, m.m.,

3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1985:277) om vissa bulvanförhållanden,

4. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen

(1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.,

5. godkänner det som regeringen förordar om handeln med

reglerkraft (avsnitt 8.2.3),

6. godkänner det regeringen förordar om nätmyndighetens

verksamhet (avsnitt 11.1),

7. godkänner det regeringen förordar om principer för

avgiftsfinansiering av nätmyndighetens verksamhet (avsnitt

11.4),

8. till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 under tolfte

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 20 000 000 kr utöver vad

som har föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 13.

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i

bilaga 1.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av propositionen är

följande:

1993/94:N17 av Bengt Kronblad och Bengt-Ola Ryttar (båda s)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en parlamentarisk utredning med syfte att

klarlägga konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en tolkning görs av föreslagna regler för

ersättning till små elproducenter och att dessa regler samt

mottagningsplikt skall gälla t.o.m. år 2003,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en fond för finansiering av småskalig vattenkraft

införs,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en översyn görs av reglerna för egenanvändning av

el från egna produktionsanläggningar.

1993/94:N18 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

de små elkraftsproducenternas villkor.

1993/94:N19 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en tioårig koncessionstid,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den tyska modellen.

1993/94:N20 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett förtydligande av statsmakternas mål för förnybar

småskalig energiproduktion,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de små kraftproducenternas situation efter

övergångsperioden i avregleringen.

1993/94:N21 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nackdelarna med kommunal näringsverksamhet.

1993/94:N22 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. avslår proposition 1993/94:162,

2. hos regeringen begär att en parlamentarisk beredning

tillsätts med uppgift att se över energipolitiken.

1993/94:N23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär att en parlamentarisk beredning

tillsätts med uppgift att följa upp 1991 års

energiöverenskommelse och att analysera konsekvenserna av en

avreglering av elmarknaden,

2. avslår proposition 1993/94:162 om handel med el i

konkurrens.

1993/94:N24 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen

1. avslår regeringens proposition 1993/94:162 i dess helhet,

2. hos regeringen begär förslag som stärker de små

elproducenternas ställning i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1993/94:N25 av Ulla Orring och Sigge Godin (båda fp) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att glesbygden ej får drabbas av kostnadsökningar på

nättariffdelen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågan om att sälja ut de lokala näten utreds.

1993/94:N26 av Simon Liliedahl (nyd) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1993/94:162.

Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är

1993/94:N405 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en parlamentarisk utredning för

att klargöra konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden.

Utskottet

Propositionen

Inledning

I proposition 1993/94:162 om handel med el i konkurrens

föreslås förändringar i ellagstiftningen i syfte att öka

konkurrensen avseende produktionen av och handeln med el. Syftet

med det nya regelverket är att skapa förutsättningar för ett än

mer rationellt utnyttjande av produktions- och

distributionsresurserna och att tillförsäkra kunderna flexibla

leveransvillkor till lägsta möjliga priser, anför regeringen.

Huvudprincipen är att åstadkomma en klar boskillnad mellan å

ena sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan

överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och försäljningen

skall enligt förslaget ske i konkurrens, medan nätverksamheten

-- som är ett naturligt monopol -- även i fortsättningen skall

regleras och övervakas på särskilt sätt. Härigenom skapas

förutsättningar för en effektiv prisbildning på elmarknaden,

sägs det i propositionen. Kraftföretag och kunder kommer att

kunna välja vilka de handlar med, och prisbildningen kommer att

anpassas till kundernas behov och förutsättningar.

Våren 1992 beslöt riksdagen om mål och strategier för en

reformering av den svenska elmarknaden (prop. 1991/92:133, bet.

NU30). Reformeringen av elmarknaden är en viktig del av

regeringens avregleringsprogram, sägs det i propositionen.

Regeringen erinrar om att den har initierat ett omfattande

program för avreglering och privatisering samt reformering av

regler som hämmar ett effektivt resursutnyttjande. Att öka

konkurrensen och avskaffa tillväxthämmande regleringar betraktas

som viktiga inslag i regeringens strategi för att återupprätta

Sverige som en tillväxt- och företagarnation.

Riksdagens energipolitiska beslut år 1991 (prop. 1990/91:88,

bet. NU40) utgör grunden för regeringens energipolitik, heter

det vidare i propositionen. Regeringen ser förslaget i

propositionen som en del i den aktiva energipolitiken.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen

(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar (den s.k. ellagen). Vidare föreslås införandet av

en ny lag om handel med el, m.m. Förändringarna föreslås träda i

kraft den 1 janauri 1995. I det följande lämnas en redovisning

av förslagens innebörd.

Nätkoncession för linje och för område

För att dra fram eller använda elektriska starkströmsledningar

skall det enligt förslaget i propositionen (avsnitt 6.2) krävas

särskilt tillstånd (koncession). Den som får koncession skall,

som för närvarande, vara skyldig att på skäliga villkor ansluta

ledningar och andra anläggningar och att upplåta sin ledning

eller sitt ledningsnät för överföring av el. Däremot bortfaller

nuvarande rätt för förbrukare att få leverans och nuvarande

skyldighet för koncessionshavare att leverera.

Koncessionshavarens skyldigheter skall sålunda i fortsättningen

endast avse nätverksamhet.

Det skall finnas två typer av nätkoncession -- nätkoncession

för linje och nätkoncession för område. Med den förra avses

koncession för en elektrisk ledning med i huvudsak bestämd

sträckning och med den senare avses koncession för ledningar

inom ett visst område. Nätkoncession skall meddelas av

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av den

föreslagna nätmyndigheten (se vidare i det följande).

Bestämmelser om nättjänster

Nätkoncessionshavarens anslutningsskyldighet skall, sägs det i

propositionen (avsnitt 6.3), anges uttryckligen i ellagen.

Huvudregeln skall vara att den som har nätkoncession är skyldig

att på skäliga villkor ansluta en anläggning. Skyldigheten

gäller för alla innehavare av nätkoncession, både för linje och

för område. Undantag från anslutningsskyldigheten kan beviljas

av den föreslagna tillsynsmyndigheten -- nätmyndigheten.

Vidare gäller enligt förslaget att den som har en

nätkoncession skall vara skyldig att på skäliga villkor överföra

el åt annan. Denna skyldighet, som främst är en konsekvens av

anslutningsskyldigheten, är den bärande principen i den

föreslagna elmarknadsreformen. Överföringsskyldigheten föreslås

gälla inte bara mot den som är ansluten till nätet utan även

gentemot den som köper eller säljer el utan att själv vara

producent eller konsument av elen.

Innehavaren av nätkoncession skall vara skyldig att utföra den

mätning av överförd el som krävs och att rapportera

mätresultatet. Föreskrifter om hur mätningen skall ske kommer

att utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer. Dessa föreskrifter kan bl.a. avse den tidsnoggrannhet

med vilken mätningen skall utföras.

Nättariffer för överföring av el skall, enligt förslaget,

utformas så att betald avgift för en anslutning ger rätt att

använda hela det elektriska nätet inom landet, med undantag för

utlandsförbindelserna. Nättariff skall, enligt lagförslaget,

vara skälig och utformad på sakliga grunder. Beträffande

nättariff för område sägs i propositionen att denna inte får

konstrueras så att överföringsavgiften beror på var inom området

en anslutning är belägen.

En princip för utformningen av nättariffer bör vara att den

som förorsakar kostnader för nätägaren också skall betala för

detta, sägs det i propositionen. Principen innebär att

tarifferna bör vara kostnadsriktiga för varje kundkategori. Det

är dock viktigt att denna strävan efter kostnadsriktighet inte

medför att elkonsumenter i glesbygd behöver stå för samtliga de

kostnader elöverföringen till dem medför, anser regeringen. Inom

ett koncessionsområde skall alltså inte kunder vid exempelvis

områdets gränser betala högre avgifter än de som bor centralt i

området. Detta överensstämmer i stort sett med gällande praxis.

Vid meddelande av områdeskoncession bör därför, enligt

regeringens mening, koncessionsområdets geografiska omfattning

bedömas utifrån bl.a. den aspekten att området om möjligt skall

innefatta både tätorter och glesbygd. Även med detta system för

utjämning av nätkostnader kommer det dock inte att kunna

undvikas att nättarifferna i utpräglade glesbygdsområden blir

högre än i utpräglade tätortsområden. Så är emellertid

förhållandet även med nuvarande system med områdeskoncessioner,

konstateras det.

Regeringen anser att det bör vara en särskild uppgift för den

föreslagna nätmyndigheten att se till att de nya förhållandena

på elmarknaden inte leder till försämrade villkor vad gäller

överföring av el för kunder i glesbygd. Det aviseras om ett

uppdrag till nätmyndigheten att följa denna fråga närmare.

Myndigheten bör därvid bl.a. kartlägga kostnaderna (avgifter och

tariffer) för överföring på lokala och regionala nät i syfte att

redovisa hur kostnaderna för elöverföring utvecklas på regionnät

och i glesbygdsområden efter det att elmarknadsreformen har

trätt i kraft. Fr.o.m. hösten 1995 bör myndigheten regelbundet

rapportera till regeringen i denna fråga, sägs det.

Det är vidare angeläget att nätmyndigheten intensifierar

arbetet med att skapa koncessionsområden med en kostnadsstruktur

som medger tillräckligt stor utjämning av kostnaderna för

elöverföringen, anförs det. Myndigheten bör i detta arbete rikta

särskild uppmärksamhet på områden dels i glesbygd, dels där

överföringskostnaderna är höga i förhållande till

kundstrukturen. Mot bakgrund av de erfarenheter som vinns, bör

mätmyndigheten bedöma om föreslagna befogenheter är tillräckliga

för att åstadkomma lämpliga avgränsningar av

koncessionsområdena, heter det vidare. I annat fall bör

nätmyndigheten överväga att föreslå erforderliga förändringar av

regelverket.

Koncessionsvillkor i ellagen, m.m.

Olika villkor för nätkoncession anges i den föreslagna

ändringen av ellagen (avsnitt 6.4). De gäller koncessionstid,

spänningsnivå, lämplighetsbedömning m.m. Nätkoncession skall

meddelas för en bestämd tid, längst 40 år. Detta överensstämmer

med vad som gäller i normalfallet enligt nuvarande bestämmelser

om linje- och områdeskoncessioner. Nätkoncession för område

skall vidare ges för en viss högsta spänningsnivå. Någon

motsvarande reglering av spänningsnivån finns inte i den nu

gällande ellagen.

Lämplighetsbedömningar skall göras i följande tre avseenden:

nätkoncession skall endast ges för sådana ledningar och nät som

är lämpliga från allmän synpunkt; nätkoncession för område skall

omfatta en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet;

sökandens lämplighet skall alltid prövas innan nätkoncession

ges.

Enligt lagen (1976:240) om förvärv av

eldistributionsanläggning m.m. får, med vissa undantag, sådan

anläggning inte förvärvas utan tillstånd av regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer. Lagen har i praktiken

inneburit en etableringskontroll för återförsäljare av el, sägs

det i propositionen. De föreslagna nya reglerna i ellagen gör

det möjligt att skälighetspröva priser och andra villkor. För

köpare och säljare av el innebär det därför, enligt regeringens

bedömning, ingen skillnad om anläggningen byter ägare. Någon

särskild prövning när det gäller överlåtelser av själva

anläggningarna behövs således inte längre; den nämnda lagen

föreslås upphöra vid utgången av år 1994. Med anledning härav

föreslås en konsekvensändring i 1 § lagen (1985:277) om vissa

bulvanförhållanden.

Övergångsbestämmelser

En särskild koncession skall införas för leverans av el till

kunder belägna inom område för nätkoncession --

leveranskoncession (avsnitt 7). Detta system tillgodoser,

enligt regeringens bedömning, berättigade krav på

övergångslösningar. Föreskrifter om leveranskoncession skall

föras in i en särskild lag om handel med el, m.m.

Det främsta motivet till att det behövs en övergångslösning är

behovet att tillvarata de små elkonsumenternas intressen, anförs

det i propositionen. För kunder med låg elförbrukning, främst

hushållskunder, får bl.a. kraven på mätning konsekvenser för

deras möjligheter att agera på en öppen elmarknad, sägs det. I

praktiken kommer de att vara beroende av sin nuvarande

leverantör som därigenom behåller en monopolliknande ställning,

trots att kunderna har formella möjligheter att byta leverantör.

Till dess små elkunder generellt sett har anledning att

efterfråga individuella avtal om elleveranser finns det, enligt

regeringens bedömning, skäl att ha regler som ger särskilt dessa

kunder ett tillräckligt skydd.

Den som innehar leveranskoncession skall enligt förslaget ha

skyldighet att leverera el för normala förbrukningsändamål till

alla kunder inom området som inte önskar byta leverantör. Kunden

skall ha rätt att få elpriset och villkoren för överföringen

prövad av en och samma myndighet.

På kort sikt kan övergången till en fri elmarknad innebära

vissa problem för den småskaliga elproduktionen, sägs det i

propositionen. Övervägande skäl talar för att ge de små

elproducenterna garanterad avsättning för sin produktion, anser

regeringen. Därför föreslås att den som har leveranskoncession

skall vara skyldig att köpa el från en produktionsanläggning,

som är belägen inom området och som kan leverera en effekt om

högst 1 500 kW.

Den småskaliga elproduktionen svarar för mindre än 1 % av den

totala elproduktionen, konstateras det. De små

kraftanläggningarna utgörs främst av vattenkraftverk och

vindkraftsanläggningar. Nuvarande bestämmelser om skyldighet för

en innehavare av områdeskoncession att köpa el från små

produktionsanläggningar, s.k. mottagningsplikt, och att

underkasta sig prövning av priset för dessa inköp infördes i

ellagen år 1988 (prop. 1986/87:167, bet. 1987/88:NU7).

Enligt regeringens bedömning bör de små elproducenterna ges

möjlighet till prövning av skäligheten i den ersättning som de

får från koncessionshavaren. Ansvaret för denna prövning bör

ligga hos den föreslagna nätmyndigheten, anförs det i

propositionen.

Enligt nuvarande riktlinjer för beräkning av ersättningen --

EKOVISAM, som tas fram av Svenska Elverksföreningen -- baseras

ersättningen på alternativkostnaden. Regeringen föreslår att

ersättningen i stället skall grundas på koncessionshavarens

genomsnittliga försäljningsintäkter per kWh över året med avdrag

för skäliga kostnader för administration m.m. och skälig

vinstmarginal för koncessionshavaren. Med försäljningsintäkter

avses härmed de tariffer som leveranskoncessionshavaren

tillämpar för hushållskunder och andra mindre förbrukare. Det

anges som lämpligt att nätmyndigheten utfärdar allmänna råd för

beräkning av ersättning till små kraftproducenter.

Genom den föreslagna ordningen skapas en grundtrygghet för de

små elproducenterna under övergången till en fri marknad, anser

regeringen. Leveranskoncession föreslås bli meddelad för en tid

av längst tre år. Inför en eventuell förnyelse av koncessionerna

bör systemet utvärderas, sägs det i propositionen. Om det när

leveranskoncessionen, och därmed mottagningsplikten, upphör att

gälla föreligger behov av fortsatt garanterad avsättning till

skäligt pris för el från de små elproducenterna bör lämpliga

åtgärder vidtas.

Regeringen föreslår vidare att innehavaren av en

leveranskoncession inte bör ha någon skyldighet att leverera el

för uppvärmningsändamål inom ett område där fjärrvärme eller

naturgas distribueras eller avses att bli distribuerad. Motivet

till detta förslag är att de berörda aktörerna därmed ges

möjlighet till en successiv anpassning till det nya regelverket.

Leveranskoncession skall meddelas den som från allmän synpunkt

bedöms vara mest lämplig att svara för leveranser av el inom

området, sägs det vidare i propositionen. Endast en sådan

koncession får beviljas i ett leveransområde. Även överlåtelse

av leveranskoncession föreslås bli föremål för

lämplighetsprövning.

Leveransskyldighet och prisprövning föreslås också bli

reglerade i lagen. Annan än innehavare av leveranskoncession

skall enligt förslaget ha rätt att leverera el till kund inom

leveransområdet under förutsättning att avtalad uppsägningstid

har iakttagits eller, om avtal inte finns, efter skälig

uppsägningstid. En kund som har lämnat innehavaren av

leveranskoncession föreslås få rätt att återvända till denne,

dock inte med garantier om samma villkor som tidigare. Det pris

som kunden betalar skall vara skäligt, och kunden skall ha rätt

att få prisets skälighet prövad, sägs det i propositionen.

Ansvaret för det nationella elsystemet

Det föreslås i propositionen (avsnitt 8.2) att regeringen

skall bemyndigas att utse den myndighet som skall utöva det s.k.

systemansvaret. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät)

är den myndighet som skall ha systemansvaret. Med detta avses

det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar

samverkar driftsäkert så att balans inom hela eller delar av

landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och

förbrukning av el.

Den systemansvariga myndigheten skall ges behövliga

befogenheter att beordra kraftproducenter att, mot

marknadsmässig ersättning, öka eller minska produktionen av el,

sägs det i propositionen. Kraftproducenter och elkonsumenter

skall ha skyldighet att till den systemansvariga myndigheten

lämna de uppgifter om produktion eller konsumtion av el, som

behövs för att systemansvaret skall kunna utövas. Myndigheten

skall vidare ha möjlighet att utfärda föreskrifter om kontroll,

provning eller besiktning och andra föreskrifter angående

elektriska anläggningar m.m. när så är påkallat av hänsyn till

elsystemets driftsäkerhet.

Regeringen begär i propositionen riksdagens godkännande av det

som förordas om handeln med reglerkraft.

I Svenska kraftnäts systemansvar ingår att ansvara för den

slutliga balanseringen av det svenska elsystemet, sägs det i

propositionen. I den s.k. reglerprocessen kombineras automatiska

och manuella ingrepp. I första hand krävs en automatisk

reglering, primärreglering, som tar hand om de mindre

variationerna i förbrukningen. De variationer som inte kan

klaras av med primärregleringen får regleras manuellt --

sekundärreglering. Svenska kraftnät anses på ett effektivt sätt

kunna hantera den sekundära regleringen genom en reglermarknad.

Endast aktörer som har en flexibel produktion eller förbrukning

kan delta på en sådan marknad. Insatserna av regleråtgärder bör

ske på frivillig väg och till marknadsbestämda priser.

Det bör, enligt regeringens mening, vara en uppgift för

Svenska kraftnät att ansvara för en marknad där reglerkraft

tillhandahålls på neutrala och marknadsmässiga villkor till

bl.a. den på elmarknaden som saknar egna reglermöjligheter.

Formerna för en sådan marknad för reglerkraft bör utarbetas i

samarbete med elmarknadens aktörer, sägs det. Inriktningen av

Svenska kraftnäts arbete bör vara att en marknad för reglerkraft

kan starta den 1 januari 1995, dvs. vid den tidpunkt när de nya

lagreglerna föreslås träda i kraft, anförs det.

Utrikeshandel med el

Regeringen redovisar i avsnitt 9 sina ställningstaganden om

utrikeshandel med el.

Det föreslås att regeringen skall besluta om nätkoncession när

ansökan avser utlandsförbindelse. Svenska kraftnät bör ensamt

betraktas som s.k. nätansvarig enhet, enligt den innebörd som

anges i EG:s eltransiteringsdirektiv, sägs det i propositionen.

Regeringen erinrar om att näringsutskottet, vid behandlingen

våren 1992 av den tidigare nämnda propositionen om en

reformering av den svenska elmarknaden (prop. 1991/92:133, bet.

NU30), betonade det önskvärda i att hänsyn tas till behovet av

internationell ömsesidighet för att konkurrenssnedvridningar

skall undvikas. Skilda konkurrensförhållanden på elmarknaderna i

Sverige och andra länder kan ge upphov till sådana

konkurrenssnedvridningar, konstateras det i propositionen. För

närvarande pågår reformering av elmarknaderna i flera länder.

Utvecklingen bör därför följas noggrant, anser regeringen.

En generell anmälningsplikt föreslås beträffande långsiktiga

kontrakt om import eller export av el. Sådan information behövs

för att det skall bli möjligt att göra marknadsbedömningar,

t.ex. avseende förväntad leveranssäkerhet och prisutveckling på

den svenska marknaden. Vidare behövs den som underlag för en

analys av huruvida handeln med kraft mellan Sverige och andra

länder orsakar störningar i elförsörjningen eller påverkar

beredskapen på elområdet. Anmälan om import eller export av el

skall inges till Svenska kraftnät.

Kontroll av nätverksamhet

Det är ett samhällsintresse att nätverksamheten regleras för

att säkerställa att den bedrivs rationellt och effektivt, sägs

det i propositionen (avsnitt 10).

För att minska risken för s.k. korssubventionering mellan

produktion av och handel med el -- elverksamhet -- och

nätverksamhet bör det ställas krav på att dessa verksamheter

bedrivs i skilda företag. En juridisk person som bedriver

produktion av eller handel med el skall således inte få bedriva

nätverksamhet.

All nätverksamhet skall enligt förslaget särredovisas, bl.a.

för att det därigenom skall skapas förutsättningar för en

effektiv tillsyn. Vidare anses riskerna för korssubventionering

därmed minska. Den som bedriver nätverksamhet och annan

verksamhet inom samma rörelse skall redovisa nätverksamheten som

en särskild ekonomisk rörelsegren. Särredovisningen skall ske i

enlighet med bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125) och 11

kap. aktiebolagslagen (1975:1385). Regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, nätmyndigheten föreslås kunna utfärda

föreskrifter om de övriga redovisningskrav som lämpligen bör

ställas på nätverksamheten. Regeringen bör också kunna

föreskriva om undantag från bestämmelserna. Revisor hos den som

bedriver nätverksamhet skall enligt förslaget särskilt granska

redovisningen av nätverksamheten. Revisorn skall åläggas att

årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande, vilket

tillsammans med bl.a. årsredovisningen skall inges till

nätmyndigheten.

En viktig del i den föreslagna nätmyndighetens tillsynsarbete

är att bedöma skäligheten i nättariffer och övriga villkor för

nättjänster, sägs det i propositionen. Vid bedömningen av en

nättariffs skälighet skall särskilt beaktas konsumentintresset.

Hänsyn skall dessutom tas till krav på en rimlig avkastning i

nätverksamheten. Nätmyndigheten bör enligt regeringen årligen,

efter kontakter med nätföretagen, redovisa de faktorer som

kommer att ligga till grund för myndighetens skälighetsbedömning

av nätverksamheten. Branschinriktade råd och anvisningar från

nätmyndigheten kan förutsättas komma att ha stor betydelse i

utvecklingen av god redovisningssed för nätverksamhet.

Nätmyndigheten

Som tidigare redovisats skall det inrättas en särskild

myndighetsfunktion -- nätmyndigheten -- för tillsyn av

nätverksamheten. Syftet med dess verksamhet är att skapa

förutsättningar för låga priser och en hög servicenivå och att

säkerställa att näten upplåts på ett sätt som gagnar

konkurrensen, anförs det i propositionen (avsnitt 11).

Nätmyndigheten skall vara tillsynsmyndighet beträffande ellagens

efterlevnad, utom i frågor som rör elsäkerhet, där

Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet. Myndighetens uppgifter

kan indelas i fem huvudgrupper, nämligen normgivning, prövning,

koncessionsgivning, uppföljning samt information och rådgivning.

Nätmyndigheten föreslås även få ansvaret för de

myndighetsuppgifter som följer av den föreslagna lagen om handel

med el, m.m. Den nuvarande prisregleringsnämnden för elektrisk

ström skall samtidigt upphöra.

Regeringen begär riksdagens godkännande av det som förordas om

nätmyndighetens verksamhet.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) föreslås vara

nätmyndighet enligt ellagen. Verksamheten bör starta den 1 juli

1994. NUTEK behöver för ändamålet ytterligare ca 18

årsarbetskrafter, anser regeringen. Med de 12 årsarbetskrafter

som för närvarande har avsatts för arbete med koncessionsfrågor

m.m. enligt den nuvarande ellagstiftningen innebär det att

totalt 30 årsarbetskrafter beräknas för det nya

verksamhetsområdet.

Medel för verksamheten skall anvisas över statsbudgeten.

Verksamheten, som för budgetåret 1994/95 har kostnadsberäknats

till 20 miljoner kronor, skall finansieras genom en årlig avgift

-- nätavgift -- som betalas av innehavare av nätkoncession.

Avgiftssystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

Regeringen avser att senare lägga fram förslag om ett sådant

avgiftssystem. För att finansiera verksamheten under perioden

den 1 juli--den 31 december 1994, innan det föreslagna

avgiftssystemet träder i kraft, skall besparingar göras inom

NUTEK:s verksamhetsområde. För att täcka kostnaderna för den nya

myndighetsfunktionen föreslås att 20 miljoner kronor skall

anvisas NUTEK för nästa budgetår utöver de medel som har

föreslagits i budgetpropositionen och som riksdagen nyligen har

beslutat om (prop. 1993/94:100 bil. 13, bet. NU15). Regeringen

begär också riksdagens godkännande av det som förordas om

principer för avgiftsfinansiering av nätmyndighetens verksamhet.

Kommunal elverksamhet

Alla distributionsföretag bör, enligt regeringens uppfattning,

kunna verka på likvärdiga villkor på den avreglerade

elmarknaden. För kommunala elföretag bör därför, sägs det i

propositionen (avsnitt 12), konkurrensvillkoren under vissa

förutsättningar göras likvärdiga dem som gäller för övriga

företag på marknaden.

Kommunal produktion av och handel med el som drivs i

privaträttslig form -- i regel aktiebolag -- skall undantas från

den s.k. lokaliseringsprincipen enligt kommunallagen (1991:900)

och få bedrivas på affärsmässig grund i stället för med

iakttagande av den s.k. självkostnadsprincipen -- som inte är

lagfäst men utvecklad i rättspraxis -- och den s.k.

likställighetsprincipen enligt nämnda lag. Även kommunal

produktion och distribution av fjärrvärme och naturgas som drivs

i privaträttslig form bör i likhet med elverksamhet få bedrivas

på affärsmässig grund, sägs det.

Sådan kommunal verksamhet som bedrivs med undantag från

likställighets- och självkostnadsprinciperna skall särredovisas

från annan verksamhet, anförs det i propositionen. Kommunal

nätverksamhet skall få bedrivas utan hinder av

lokaliseringsprincipen om det sker i geografisk närhet till

företagets nätverksamhet i den egna kommunen.

Överklagande

Förslagen till regler om överklagande redovisas i avsnitt 13 i

propositionen. Nätmyndighetens beslut i koncessionsärenden

enligt ellagen om bl.a. beviljande och överlåtelse av

nätkoncession samt ändring av gränser för nätkoncession för

område skall kunna överklagas till regeringen. Övriga beslut

enligt ellagen av nätmyndigheten skall kunna överklagas till

allmän förvaltningsdomstol.

Nätmyndighetens beslut enligt lagen om handel med el, m.m.

såvitt avser frågor om leveranskoncession skall enligt förslaget

kunna överklagas till regeringen, utom vad gäller beslut om

koncessionshavarens leverans- och inköpsskyldighet, beslut om

prisreglering samt beslut om föreläggande för koncessionshavaren

att iaktta sina skyldigheter. Sådana beslut skall få överklagas

till allmän förvaltningsdomstol.

Ikraftträdande m.m.

I propositionen (avsnitt 15) meddelas att olika förslag till

tidpunkt för införande av elmarknadsreformen har framförts. För

ett snabbt genomförande talar, enligt regeringen, både den

fortgående vertikala integrationen inom elsektorn och det faktum

att marknadens aktörer i många fall redan förbereder sig för en

elhandel med konkurrens. Lagförslagen föreslås därför, som

tidigare nämnts, träda i kraft den 1 januari 1995.

Regeringen anser inte att någon regel om ersättning till

nuvarande koncessionshavare till följd av de föreslagna

ändringarna i ellagen bör införas i ellagen. De föreslagna

ändringarna innebär inte på något sätt att koncessionshavarens

möjligheter att bedriva kraftproduktion hindras eller inskränks

utan följden av ändringarna blir att innehavaren blir utsatt för

konkurrens vad gäller elleveranser inom sitt område, konstateras

det i propositionen (avsnitt 14).

Motionerna

Avslag på propositionen -- krav på parlamentarisk beredning

I fyra motioner yrkas avslag på propositionen. I två av dessa

kopplas avslagsyrkandet till en begäran om att en parlamentarisk

beredning skall tillsättas. Ytterligare två motioner innehåller

också krav på en parlamentarisk utredning.

Regeringens förslag är ett gigantiskt experiment där

konsekvenserna inte är kända, hävdas det i Socialdemokraternas

partimotion 1993/94:N23. Propositionen innehåller en teknisk

juridisk-administrativ genomgång av hur -- inte om -- en s.k.

avreglering av elmarknaden skall genomföras, heter det vidare.

Motionärerna anser att det i propositionen saknas analyser av

konsekvenser av reformen. De menar att det inte finns

tillräckligt underlag för riksdagen att nu fatta beslut i denna

för Sverige så viktiga fråga. Enligt motionärerna måste frågan

om elmarknadens avreglering ses i ett större energi-, miljö- och

näringspolitiskt perspektiv.

Det mest effektiva sättet att hantera den rådande osäkerheten

om energipolitiken anges vara att omedelbart tillsätta den

parlamentariska beredning som Socialdemokraterna tidigare har

föreslagit. Denna beredning skulle vad gäller avregleringen av

elmarknaden behandla frågeställningar inom följande fem områden:

Ideologisering: Regeringens privatiseringsambitioner, där

privatisering enligt motionärerna synes vara ett mål i sig, har

gett frågan om avreglering av handel med el en ny dimension,

sägs det i motionen. Vattenfall AB har sålunda satts upp på den

s.k. privatiseringslistan.

Anknytningen till utvecklingen inom EU: Utvecklingen mot

en fri elhandel inom EU har stannat av, konstateras det i

motionen. Detta betyder att den kanske viktigaste utgångspunkten

för en förändring av reglerna för den svenska elmarknaden inte

längre föreligger, anser motionärerna.

Energi- och miljöpolitiskt perspektiv: Enheter med låg

rörlig kostnad, t.ex. kärnkraftverk, gynnas av

regeringsförslaget, hävdar motionärerna. I propositionen berörs

över huvud taget inte hur nya energianläggningar skall främjas,

sägs det vidare. Förslaget kan befaras försvåra uppnåendet av de

energipolitiska målen. Det är anmärkningsvärt att beskrivningar

av miljökonsekvenser helt saknas i propositionen, anser

motionärerna.

Näringspolitik: Det svenska näringslivet domineras av

industrier som är elintensiva, påpekas det. Det är troligt att

avregleringen kommer att leda till kraftiga prisfluktuationer,

vilket kommer att skapa osäkerhet för industrins

investeringsplaner, anser motionärerna. De menar att det inte

kan uteslutas att andra länder genom sin prissättning på el

kommer att gynna den egna industrin. Denna näringspolitiska

aspekt på konsekvenserna av en ensidig svensk avreglering av

elmarknaden måste, enligt motionärerna, belysas grundligt.

Regionalpolitik: Det föreslagna systemet kan leda till en

mycket stor spridning av elpriset i olika delar av landet,

hävdar motionärerna. De anser att regeringens förslag inte är

tillräckliga för att skapa en rättvis tariffstruktur på

landsbygden. För att uppnå en sådan struktur måste, menar de

vidare, garantier skapas för en fortsatt säker

landsbygdsdistribution.

Liknande krav på avslag på propositionen och på en

parlamentarisk beredning återfinns i motion 1993/94:N22 (s). Där

tas särskilt upp förhållandena i Norrbottens län. Motionärerna

befarar att regeringsförslaget kommer att leda till stora

prisskillnader mellan olika områden och att Norrbotten kommer

att drabbas av höga elpriser.

Det behövs en parlamentarisk utredning för att klarlägga

konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden, anförs det i

motionerna 1993/94:N17 (s) och 1993/94:N405 (s). I den

förstnämnda motionen sägs att konsekvenserna av regeringens

förslag är så långtgående att de är svåröverskådliga -- därför

behövs det en konsekvensanalys. I den andra motionen anges olika

frågeställningar som den begärda parlamentariska utredningen

skulle behandla. De gäller bl.a. kostnadsbilden för

investeringar, skillnaden i elpris mellan glesbygd och tätorter,

ett framtida sannolikt utländskt inflytande och de små

elkonsumenternas situation.

Även i Vänsterpartiets partimotion 1993/94:N24 yrkas avslag på

propositionen. Partiet avvisar inte av principiella

skäl en avreglering av den svenska elmarknaden. Det finns dock

ingen saklig anledning att forcera utvecklingen, anför

motionärerna och menar att regeringens förslag får ses som en

ideologisk markering. Den viktigaste energipolitiska uppgiften

är, enligt motionärernas mening, att avveckla kärnkraften. Det

finns, säger de, en uppenbar risk för att förslaget i

propositionen snarare försvårar än underlättar en omställning av

det svenska energisystemet från kärnkraftsproducerad el till ett

uthålligt och leveranssäkert system. Motionärerna anser också

att Sverige bör invänta ytterligare erfarenheter av de norska

och brittiska avregleringarna innan genomgripande förändringar

görs.

Avslag på propositionen yrkas, slutligen, också i motion

1993/94:N26 (nyd), med hänvisning till bristande

beslutsunderlag. Motionären instämmer i vad som sägs i

propositionen om vikten av ökad konkurrens på elmarknaden. Han

anser dock att regeringen inte har tagit vederbörlig hänsyn till

alla de principiella frågor som måste analyseras och belysas

innan riksdagen kan fatta beslut. Hur 1991 års energipolitiska

beslut påverkas av regeringens förslag diskuteras inte, sägs

det. En annan principiell fråga som motionären saknar belysning

av i propositionen är förutsättningarna för att elmarknaden, som

kännetecknas av en oligopolsituation, skall kunna

konkurrensutsättas. Ytterligare frågor som bör klarläggas är

effekterna av ett eventuellt utländskt inflytande i svenska

kärnkraftverk samt prissättningen vid export. Det bör därutöver

göras en konsekvensanalys av hur regeringens förslag kommer att

påverka den enskilde elkonsumenten samt små och stora

yrkesmässiga avnämare, anser motionären avslutningsvis.

Motionsyrkanden om små elproducenter

Frågor rörande de små elproducenterna tas upp i fem motioner.

Förslaget i propositionen får till följd att de stora

aktörerna blir starkare och de små svagare, hävdas det i motion

1993/94:N17 (s). Regeringens förslag om leveranskoncession

medför att den dominerande leverantören kommer att få monopol,

anser motionärerna. De föreslår tre typer av åtgärder för att

stödja de små lokala elproducenterna. Den första innebär att den

av regeringen föreslagna modellen för ersättning till de små

producenterna ändras så att ersättningen skall vara högre än för

närvarande, minst 20 % högre. Efter den av regeringen föreslagna

övergångstiden på tre år bör mottagningsplikten övertas av den

dominerade leverantören i området för en period av minst sex år,

anser motionärerna. Som en andra åtgärd föreslår de att det

skall inrättas en statlig lånefond för finansiering av småskalig

vattenkraft. Fonden skulle fram till år 2001 tillföras 900

miljoner kronor, genom dels ett engångsbelopp på 200 miljoner

kronor år 1994, dels ett årligt belopp på 100 miljoner kronor

under åren 1995--2001 från skatten på äldre vattenkraftverk.

Slutligen föreslår motionärerna att det skall göras en översyn

av reglerna för befrielse från elskatt vid egenanvändning av el

från egen produktionsanläggning och av definitionen på

yrkesmässig distribution.

Riksdagen bör besluta om en längre koncessionstid -- minst tio

år -- och om att ett ersättningssystem liknande det som

tillämpas i Tyskland skall prövas, anförs det i motion

1993/94:N19 (fp). Alla investeringar i anläggningar för

produktion av elkraft är långsiktiga, konstateras det i

motionen. Det anses därför inte vara rimligt att som regeringen

föreslår låta leveranskoncessionen vara så kort som tre år. I

Tyskland finns en ny s.k. ströminmatningslag som innebär

mottagningsplikt för el från vissa vattenkraftverk, påpekas det.

Enligt denna lag erhåller en producent med en effekt upp till

500 kW 75 % av fastställt försäljningspris i slutförbrukarledet.

Vid en effekt mellan 500 kW och 5 000 kW erhålls 65 % av

priset. Denna modell bör prövas också i Sverige, anser

motionären.

Riksdagen bör uttala att nätmyndigheten på ett aktivt sätt

skall stödja de små elproducenterna, t.ex. genom de allmänna råd

som skall utfärdas för beräkning av ersättning till små

kraftproducenter, anförs det i motion 1993/94:N18 (c). Riksdagen

bör också, enligt motionären, uttala att frågan om grundtrygghet

för de små elproducenterna skall följas upp omedelbart och inte,

som sägs i propositionen, först i samband med treårsperiodens

utgång. Eventuellt skulle en förlängd övergångsperiod om fem år

kunna prövas, anser han. Tillkomsten av småskalig förnybar

energi och fortsatt drift av befintliga små

produktionsanläggningar måste ges goda förutsättningar, sägs det

i motionen. De problem som kan förutses för de små producenterna

med regeringens förslag är att dessa på en "fri" marknad inte

har samma förutsättningar som större producenter och innehavarna

av leveranskoncessioner, anser motionären. Han hänvisar till att

de små producenterna i ett flertal andra länder har

tillförsäkrats ett garanterat pris.

Även i motion 1993/94:N20 (kds) anförs att den föreslagna

övergångsperioden på tre år inte är tillräcklig. Vidare begärs

förtydligande av statsmakternas mål för förnybar småskalig

energiproduktion. Erfarenheter från den norska avreglerade

elmarknaden inger farhågor, säger motionären. Han anser att det

är helt orealistiskt att tro att små elproducenter skall kunna

konkurrera med större leverantörer på en avreglerad elmarknad.

En investering i små vind- eller vattenkraftverk har en

tidshorisont på 20--50 år. Den föreslagna treårsperioden kommer

därför inte att skapa något gynnsamt investeringsklimat, menar

motionären. Han förordar att ersättningen skall knytas till de

normala hushållstarifferna på sådant sätt att de små

produktionsanläggningarna kan vidmakthållas och förnyas.

I Vänsterpartiets partimotion 1993/94:N24 -- i vilken det, som

tidigare nämnts, yrkas avslag på propositionen -- föreslås också

att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag i

syfte att stärka de små elproducenternas ställning.

Elproducenter med små anläggningar, företrädesvis för vindkraft

och vattenkraft, kommer att ha en betydelsefull roll i

omställningsprocessen till ett nytt uthålligt energisystem,

anförs det i motionen. Dessa producenter är i det nuvarande

systemet missgynnade, anser motionärerna. De menar att dessa

producenters ställning bör stärkas och att såväl deras möjlighet

att leverera el till nätet som kundernas möjlighet att välja dem

som leverantörer bör förbättras radikalt.

Motionsyrkanden om elkonsumenter i glesbygd

Frågan om regeringsförslagets effekter på elpriserna för

konsumenter i glesbygd har tagits upp i de tidigare redovisade

motionerna 1993/94:N23 (s), 1993/94:N22 (s) och 1993/94:N405

(s), i vilka som nämnts yrkas avslag på propositionen och

föreslås att en parlamentarisk beredning skall tillsättas.

Också i motion 1993/94:N25 (fp) aktualiseras denna aspekt.

Riksdagen bör göra uttalanden dels om att glesbygden inte får

drabbas av kostnadsökningar på nättariffdelen, dels om att

frågan om en försäljning av de lokala näten bör utredas, anför

motionärerna. Kommunerna i Norrland har vid flera tillfällen

krävt kompensation för vattenkraftsutbyggnaden, erinrar

motionärerna om. De hänvisar till att det i underliggande

utredningsmaterial har pekats på risken för att olika priser kan

komma att råda i glesbygd och i tätortsområden. En lösning för

att komma till rätta med detta problem skulle, enligt

motionärerna, vara att sälja delar av lågspänningsnäten, de

lokala näten, som ägs av staten via Vattenfall till de berörda

kommunerna med sådana villkor att glesbygden inte skulle drabbas

av kostnadsökningar på nättariffdelen.

Motionsyrkande om kommunal elverksamhet

En ökad rätt för kommunerna att driva näringsverksamhet, som

föreslås i propositionen, inger oro, anförs det i motion

1993/94:N21 (m). Motionären menar att konkurrens på lika villkor

förutsätter att all produktion och handel med el sker i privata

företag. De framlagda förslagen om en utökad kompetens för

kommunala företag får inte leda till någon ny syn på offentligt

bedriven näringsverksamhet, sägs det. Motionären anser att

konkurrensen inom den offentliga sektorn måste öka. Detta

försvåras emellertid av att privata och offentliga företag inte

konkurrerar på lika villkor; offentliga företag får

konkurrensfördelar framför privata företag genom den kommunala

beskattningsrätten och kommunala borgensåtaganden, hävdar

motionären. Utgångspunkten borde därför vara att det offentliga

inte skall driva näringsverksamhet.

Vissa kompletterande uppgifter

Energipolitisk kommission

Förslag i budgetpropositionen om anslag m.m. på energiområdet

jämte motioner har utskottet nyligen behandlat i betänkande

1993/94:NU17 om energipolitik. I nämnda betänkande har utskottet

med anledning av motioner i frågan beslutat föreslå att en

energipolitisk kommission skall tillsättas. Kommissionen, som

bör vara parlamentariskt sammansatt, bör följa upp 1991 års

energiöverenskommelse och analysera behovet av förändringar och

ytterligare åtgärder.

Kommissionen bör granska de pågående energipolitiska

programmen för omställning och utveckling av energisystemet.

Vidare bör kommissionen göra en översyn av de energipolitiska

styrmedlen och studera resultaten från forsknings- och

utvecklingsinsatserna inom energiområdet. I kommissionens arbete

bör också ingå att lägga fram förslag om program med

tidsangivelser för omställningen av energisystemet.

En viktig uppgift för kommissionen bör vara att följa

utvecklingen på den svenska elmarknaden. En säker och rationellt

fungerande elförsörjning är, enligt utskottets mening, en

förutsättning för en utvecklad industrination som Sverige.

Utifrån sin analys bör kommissionen bedöma bl.a. det framtida

behovet av ny kraftproduktion och förutsättningarna härför.

Utskottet anförde vidare att den föreslagna kommissionen även

bör analysera frågor med anknytning till det här aktuella

förslaget om en avreglering av elmarknaden. I det

energipolitiska betänkandet hänvisades till att denna fråga för

kommissionen skulle utvecklas närmare i föreliggande betänkande.

De två betänkandena avlämnas samtidigt.

Underlagsmaterial för propositionen

Regeringen redovisar i propositionen (avsnitt 3) det

utredningsmaterial som har använts som underlag för

propositionen. Detta omfattar följande:

Ellagstiftningsutredningens delbetänkande Elkonkurrens med

nätmonopol (SOU 1993:68),

Svenska kraftnäts rapport Handelsplats för el,

NUTEK:s rapport Att mäta och ta betalt för el,

Elmyndighetsutredningens betänkande Monopolkontroll på en

avreglerad elmarknad (SOU 1993:105),

Departementspromemorian Utredningar om elmarknadsreformen (Ds

1994:2) innefattande följande utredningsrapporter:

(i) Allmänt om en stegvis avreglering av elmarknaden

(upprättad inom Näringsdepartementet),

(ii) Gränslös el -- export och import av el (Karl-Axel Edin,

Tentum AB),

(iii) Elmarknadsmodeller och konsekvenser -- om kraftbörs och

produktionsoptimering (Anders Danell och Per Möller, Bergman &

Co),

(iv) Om leveringssikkerhet på et avregulert svensk elmarked

(Svein Storstein Pedersen),

(v) Små kunder på en elmarknad i konkurrens (Owe Andersson,

EKAN-gruppen),

(vi) Konsekvenser för miljön och energieffektiviseringen av en

reformerad elmarknad (Peter Steen och Marie Jungmar, Försvarets

forskningsanstalt -- FOA, Bo Andersson, Handelshögskolan i

Stockholm, Björn Kjellström, Luleå tekniska högskola),

(vii) Elpriserna på en öppen elmarknad (Karl-Axel Edin,

Tentum AB),

(viii) Elprisnivå och elprisutveckling på en avreglerad

elmarknad (Lennart Hjalmarsson, Göteborgs universitet).

Lagen om handel med el, m.m.

I den föreslagna lagen om handel med el, m.m. har -- efter

propositionens avlämnande -- uppdagats en lagteknisk felaktighet

i utformningen av 12 §. Enligt huvudregeln i 12 § första stycket

måste den elkund som vill köpa el från annan än

koncessionshavaren anmäla detta till koncessionshavaren minst

sex månader innan leveransen påbörjas. Skälet till denna regel

är att koncessionshavare måste få rimlig tid att anpassa sina

inköpsavtal och den övriga verksamheten till ändrade

förhållanden.

I 12 § andra stycket stadgas att kunder som har leveransavtal

med reglerad uppsägningstid inte får köpa ström av annan förrän

avtalet har upphört. En sådan kund behöver inte anmäla

leverantörsbyte sex månader i förväg enligt huvudregeln i första

stycket utan säger i stället upp avtalet i enlighet med dess

bestämmelser om uppsägning.

Flertalet distributionsföretag tillämpar gentemot sina kunder

allmänna avtalsvillkor, utarbetade av bl.a. Svenska

Elverksföreningen och Konsumentverket. Enligt de avtalsvillkor

som gäller för lågspänningsleveranser -- AB-L-86 -- stipuleras

bl.a. en uppsägningstid om 15 dagar vid abonnemangets

upphörande. Huvuddelen av landets hushållskunder torde vara

bundna av dessa bestämmelser. Enligt den i propositionen

föreslagna utformningen av 12 § andra stycket skulle flertalet

av hushållskunderna, under åberopande av denna uppsägningstid,

ha rätt att köpa el från annan än koncessionshavaren redan efter

15 dagar i stället för den avsedda övergångstiden om sex

månader.

Vid ett bifall till regeringens förslag och för att råda bot

på det redovisade problemet bör vissa ändringar göras i

nyssnämnda bestämmelse i lagen om handel med el, m.m. Denna

bestämmelse stadgar i sin föreslagna lydelse bl.a. att

elkonsument som med koncessionshavaren har ett leveransavtal med

reglerad uppsägningstid inte får byta elleverantör förrän

avtalet har upphört att gälla. En ändring bör göras så att

bestämmelsen endast omfattar avtal med en reglerad

uppsägningstid som är längre än sex månader.

Om denna ändring -- som framgår av bilaga 2 -- genomförs leder

det till att kunder som har ett leveransavtal med en reglerad

uppsägningstid som är kortare än sex månader kommer att

omfattas av huvudregeln vid byte av elleverantör, dvs. de måste

göra anmälan till koncessionshavaren minst sex månader i förväg.

Därigenom säkerställs att koncessionshavaren alltid får kännedom

om ett förestående leverantörsbyte minst sex månader i förväg.

En konsekvensändring bör också göras i lagens

övergångsbestämmelser.

Tidigare behandling

Riksdagen beslöt våren 1992, som tidigare nämnts, om mål och

strategier för en reformering av den svenska elmarknaden (prop.

1991/92:133, bet. NU30). Utskottet betonade därvid det

önskvärda i att hänsyn tas till behovet av internationell

ömsesidighet för att konkurrenssnedvridningar skall undvikas.

Vidare fastlades riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet,

Svenska kraftnäts verksamhet, reformeringen av eldistributionen

och konkurrensövervakningen på elområdet.

Motioner liknande vissa av de nu aktuella motionerna rörande

små elproducenter har tidigare behandlats av riksdagen. Detta

gäller bl.a. i fråga om yrkandet i motion 1993/94:N17 (s) om en

fond för finansiering av småskalig vattenkraft. År 1978 infördes

ett treårigt stöd till åtgärder avseende små vattenkraftverk

(prop. 1977/78:131, bet. NU61). Avsikten med stödet var att öka

eller få till stånd elproduktion i kraftverk med en effekt av

1 500 kW eller lägre. År 1982 upphävdes kungörelsen

(1919:787) med allmänna bestämmelser för lån från

vattenkraftsfonden. När utskottet våren 1993 senast behandlade

ett sådant yrkande (bet. 1992/93:NU28), anförde utskottet att

potentialen för ytterligare utbyggnad av småskalig vattenkraft

bedömdes vara relativt begränsad. Samtidigt noterades att de

miljöproblem som kunde vara förenade med små vattenkraftverk

alltmer har uppmärksammats. Riksdagen följde utskottets förslag

och avslog motionen.

Beträffande yrkandet i nämnda motion om en översyn av reglerna

för befrielse från elskatt vid egenanvändning av el kan noteras

att riksdagen inom kort väntas fatta beslut om att

vindkraftsproducerad el skall få en miljöbonus som motsvarar

skatten på el till hushåll (bet. 1993/94:SkU34). Miljöbonusen

skall införas den 1 juli 1994. I en reservation (s) förordas

avslag på förslaget om miljöbonus.

Utskottets ställningstagande

Allmänna synpunkter

I propositionen föreslås, som beskrivits, förändringar i

ellagstiftningen i syfte att öka konkurrensen i produktionen av

och handeln med el. Enligt regeringens bedömning skapas

härigenom förutsättningar för en effektiv prisbildning på

elmarknaden och ett än mer rationellt utnyttjande av

produktions- och distributionsresurserna i den svenska

elförsörjningen. I propositionen anförs att den föreslagna

reformeringen av elmarknaden är en viktig del i strategin att

genom ökad konkurrens och avskaffande av tillväxthämmande

regleringar återupprätta Sverige som tillväxt- och

industrination.

Utskottet konstaterar inledningsvis att Sverige är starkt

beroende av en väl fungerande elförsörjning. Detta gäller bl.a.

för den svenska industrin, som till stora delar har byggts upp

kring en säker tillgång på el till låga kostnader. För att skapa

tillväxt i ekonomin och för att minska arbetslösheten är det

väsentligt att det utformas regler som säkerställer en fortsatt

god tillgång på el till internationellt konkurrenskraftiga

priser. En effektivt fungerande elmarknad är således av

grundläggande vikt för en hållbar ekonomisk tillväxt.

Regeringens förslag till ny ellagstiftning ger enligt utskottets

bedömning goda förutsättningar för en effektiv elförsörjning.

Utskottet har noterat att de grundläggande principerna i den

föreslagna elmarknadsreformen har ett brett stöd bland

elmarknadens aktörer -- konsumenter, producenter och

leverantörer. Det pågår också ett intensivt arbete bland de

berörda företagen på elmarknaden med förberedelser inför

reformens ikraftträdande.

Till grund för regeringens förslag ligger, som tidigare

redovisats, ett omfattande utredningsmaterial. I detta material

ingår analyser av olika konsekvenser av elmarknadsreformen.

Utskottet anser att det hade varit önskvärt med ett brett

parlamentariskt samförstånd om reformens huvuddrag. Det är

mycket viktigt att de berörda aktörerna kan få besked om att det

regelverk som införs är stabilt. De centrala delarna i reformen

bör kunna förutses ligga fast under överskådlig tid.

Elmarknadsreformen innebär genomgripande förändringar när det

gäller elmarknadens funktionssätt. Det ligger sålunda i sakens

natur att konsekvenserna av reformen i alla dess delar är svåra

att förutsäga i detalj. Det är därför, enligt utskottets mening,

väsentligt att utvecklingen noga följs och att statsmakterna har

hög beredskap när det gäller att komplettera och modifiera det

föreslagna regelverket.

Utskottet har nyligen, som tidigare nämnts, i betänkandet

1993/94:NU17 föreslagit att en energipolitisk kommission skall

tillsättas. En viktig arbetsuppgift för kommissionen bör vara

att noga följa utvecklingen på elmarknaden och föreslå de

åtgärder som kan anses vara motiverade för att säkerställa en

effektiv elförsörjning. Härigenom uppnås att utvecklingen på

elmarknaden behandlas i ett centralt energipolitiskt sammanhang.

Utskottet tar i det följande upp vissa frågor som kommissionen

särskilt bör behandla.

Enligt utskottets mening är det vidare av stor vikt att

reformen genomförs utan onödigt dröjsmål med hänsyn till det

stora samförstånd om de grundläggande principerna i reformen som

råder bland aktörerna på elmarknaden och mot bakgrund av den

anpassning till det nya regelverket som redan pågår. Företrädare

för bl.a. kraftindustrin har vid uppvaktningar inför utskottet

framfört samma uppfattning. Förslagen i propositionen bör

således träda i kraft den 1 januari 1995.

Utlandshandeln

I motion 1993/94:N23 (s) anförs att en anpassning till

förhållandena inom EG var ett av de viktigaste motiven bakom

riksdagens beslut våren 1992 om en reformering av den svenska

elmarknaden. Det konstateras i motionen att det nu råder stor

osäkerhet om utvecklingen inom EU när det gäller

elmarknadsfrågor. Det kan också enligt motionärerna finnas risk

för att andra länder använder prissättningen på el som ett sätt

att ge den egna industrin konkurrensfördelar. Enligt

motionärerna måste denna näringspolitiska aspekt på

konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden belysas

grundligt.

Företrädare för den elintensiva industrin har framfört

liknande tankegångar och pekat på risken för inhemska

prishöjningar på el om en omfattande svensk elexport skulle

uppstå. Även i motion 1993/94:N26 (nyd) diskuteras

prissättning vid export.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen

att en elmarknad som möjliggör en omfattande handel med el i

princip leder till att de samlade produktionsresurserna kan

utnyttjas bättre. Det är exempelvis av stor betydelse för

elmarknadens effektivitet att svenska konsumenter och

producenter skall kunna sluta avtal om kraftaffärer med aktörer

utomlands. I detta sammanhang bör dock beaktas strukturer och

funktionssätt på de elmarknader med vilka det sker handel. Vid

utskottets behandling våren 1992 av proposition 1991/92:133 om

en elmarknad i konkurrens konstaterade utskottet (bet.

1991/92:NU30) att det -- för att undvika risker för

konkurrenssnedvridningar -- är önskvärt att hänsyn tas till

behovet av ömsesidighet vid utvecklingen av en friare elmarknad.

Något särskilt uttalande av riksdagen i saken ansåg utskottet

dock inte påkallat.

Utskottet kan nu konstatera att det sker en utveckling på

elmarknaderna i Europa. Bilden är dock inte entydig. I Norge har

elmarknaden reformerats enligt de huvudsakliga principer som

föreslås i den föreliggande propositionen. Liknande förslag

avseende den finska elmarknaden har aviserats av Finlands

regering. På kontinenten går dock arbetet med att skapa en inre

marknad för energi långsammare.

Inom Norden sker sedan länge ett omfattande utbyte av kraft

mellan länderna. Det pågår ett arbete med att utveckla den

nordiska elmarknaden mot bakgrund av bl.a. de förändrade

förutsättningarna till följd av pågående och aviserad

avreglering i de tre aktuella nordiska länderna. Utskottet anser

det vara av stor vikt att detta arbete kan fortgå, inte minst

med hänsyn till strukturen på den svenska elmarknaden med några

få dominerande producentföretag.

När det gäller handeln med kontinenten är förutsättningarna

delvis annorlunda. Handeln är liten, bl.a. som en följd av den

begränsade överföringskapaciteten mellan de nordiska länderna

och kontinenten. För närvarande förbereds en undervattenskabel

mellan Sverige och Tyskland. Kabeln, som benämns Baltic Cable,

kommer att få en kapacitet på 600 MW och beräknas vara i drift

hösten 1994. Denna förbindelse förväntas dock inte nämnvärt

komma att påverka prisbildningen på den svenska elmarknaden. Det

har trots detta, som nyss nämnts, framförts farhågor för att

omfattande utökningar i överföringskapaciteten till Tyskland

skulle påverka den svenska elförsörjningen negativt. Det kan

därför, enligt utskottets mening, finnas skäl att ytterligare

analysera utlandshandelns konsekvenser för den svenska

elförsörjningen.

Förslaget i propositionen innebär att regeringen skall besluta

om nätkoncession när ansökan avser utlandsförbindelse. I samband

med prövningen av sådan ansökan bör enligt vad som sägs i

propositionen ett flertal faktorer vägas in, t.ex. förbindelsens

betydelse för den allmänna tillgången till överföringskapacitet

till utlandet, driftsäkerheten i det svenska elsystemet och den

långsiktiga leveranssäkerheten.

Energikommissionen bör därför ges i uppgift att noga analysera

konsekvenserna av en utökad handel med el till kontinenten.

Kommissionen bör belysa effekterna för det svenska

elförsörjningssystemets långsiktiga leveranssäkerhet av en

utökad handel. Även inverkan på de svenska elpriserna av en

utökad export till kontinenten bör studeras.

När det gäller handeln med Norge och Finland torde det vara

möjligt att få behovet av ömsesidighet tillgodosett. Som nyss

har framhållits är det angeläget att en nordisk elmarknad

baserad på konkurrens i produktion och handel kan etableras.

Utskottet har inget att erinra mot de överväganden som görs i

propositionen när det gäller Svenska kraftnäts inflytande över

utbyggnaden av nya utlandsförbindelser och utnyttjandet av

dessa.

Vad utskottet nu har förordat om energikommissionens arbete

beträffande utlandshandeln bör regeringen beakta vid utformandet

av direktiven. Något särskilt uttalande av riksdagen i frågan

anser utskottet dock inte erforderligt.

Regionalpolitiska frågor

Frågan om elmarknadsreformen kommer att leda till ökade

prisskillnader mellan glesbygd och tätortsområden tas upp i

motionerna 1993/94:N22 (s), 1993/94:N23 (s), 1993/94:N405 (s)

och 1993/94:N25 (fp).

Utskottets inställning är att hushåll och företag skall ha

tillgång till el på rimliga villkor, oavsett var de bor eller

verkar i landet. För flertalet elkunder utgör

överföringskostnaden en stor del av den totala kostnaden för

elanvändningen. Detta är särskilt fallet i glest bebodda

områden. Överföringskostnaderna uppkommer i nätverksamheten.

Denna verksamhet, som är ett naturligt monopol, föreslås även

fortsättningsvis vara reglerad. En princip för utformningen av

nättariffer bör enligt förslaget i propositionen vara att den

som förorsakar kostnader för nätägaren också skall betala för

detta. Denna princip innebär att tarifferna skall vara

kostnadsriktiga. Det är viktigt att denna strävan efter

kostnadsriktighet inte leder till att elkonsumenterna i glesbygd

behöver stå för samtliga de kostnader som elöverföringen till

dem medför. I regeringens förslag föreskrivs därför att

nättariff för område inte får konstrueras så att en

överföringsavgift beror på var i området en kund är ansluten

till nätet.

Kraven på kostnadsriktighet medför att varje koncessionsområde

skall behandlas för sig när nättariffen prövas. Det har från

några håll hävdats att denna regel skulle leda till mycket stora

höjningar av överföringstarifferna i vissa glesbygdsområden,

bl.a. i Norrlands inland. Det finns risk för att kunder i vissa

områden kan komma att få höjningar i sina elkostnader om

åtgärder inte vidtas.

En stor del av problemen hänger emellertid samman med de

nuvarande koncessionsområdenas utformning. Genom

sammanslagningar av angränsande områden skulle riskerna för

höjda överföringstariffer till stor del kunna undvikas.

Utskottet noterar att regeringen i propositionen framhåller det

som angeläget att den ansvariga myndigheten verkar för en

kostnadssänkande strukturrationalisering av

överföringsverksamheten i minst samma omfattning som hittills.

Nätmyndigheten bör således intensifiera arbetet med att skapa

koncessionsområden som medger en tillräckligt stor utjämning av

kostnaderna för elöverföringen.

Företagen kan i flertalet fall antas vara villiga att medverka

till en snabb strukturrationalisering, inte minst då samma

företag sköter nätverksamheten i de berörda koncessionsområdena.

Utskottet har exempelvis erfarit att Vattenfall AB avser att

göra sammanslagningar av sina koncessionsområden i Norrland i

syfte att undvika tariffhöjningar i vissa områden.

En annan viktig faktor av betydelse för tarifferna i

glesbygdsområdena blir tillämpningen av föreskrifterna om s.k.

linjekoncession. Utskottet noterar att nättariffer för regionala

nät enligt förslaget får variera med hänsyn till var kunden är

ansluten. I propositionen sägs att det även inom ett regionalt

nät bör vara tillåtet att variera tarifferna i de fall det är

kostnadsmotiverat. Det konstateras vidare att så är fallet med

de högspänningstariffer som nu tillämpas. Även tarifferna på de

regionala näten bör liksom hittills kunna prövas utifrån

skälighet och om de är sakligt motiverade.

Enligt uppgift är de tariffer som nu tillämpas för

elleveranser över regionala nät i stor utsträckning

avståndsoberoende även om det inte finns några formella regler

som avser tariffsättningen. Utskottet noterar också att det för

närvarande inte går att med fullständig säkerhet särskilja de

delar av gällande tariffer som avser överföring på näten resp.

ersättning för levererad el.

Det föreslagna regelverket ger, anser utskottet, tillräckliga

legala möjligheter för en strukturrationalisering av

områdeskoncessionerna i syfte att uppnå en effektivare nätdrift

och en regional utjämning av överföringstarifferna. En sådan

strukturrationalisering kräver dock företagens aktiva medverkan.

Enligt förslaget i propositionen skall nätmyndigheten bedöma om

nuvarande befogenheter för myndigheten är tillräckliga för att

åstadkomma lämpliga avgränsningar av koncessionsområdena.

Enligt utskottet är rimliga överföringstariffer för

glesbygdskunderna en central utgångspunkt vid en bedömning av

elmarknadens funktionssätt. Utskottet finner det naturligt att

nätmyndigheten bedömer ändamålsenligheten i de regler som gäller

för elmarknaden. Som en följd av frågans betydelse bör dock även

den behandlas av den föreslagna energikommissionen. Utskottet

förutsätter att frågor om glesbygdsdistributionen behandlas med

förtur så att eventuella åtgärder kan sättas in snabbt om så

skulle behövas.

Det är enligt utskottets uppfattning även väsentligt att den

praxis som för närvarande tillämpas för överföring på regionala

nät inte ändras i riktning mot ett ökat avståndsberoende i

överföringstariffernas uppbyggnad. Det skulle innebära en

försämrad situation för glesbygdskunder. Utskottet vill vidare

peka på att det kan finnas skäl att låta ett företags samlade

kostnader för verksamhet med regionnät ligga till grund för

överföringstarifferna på regionnäten.

Energikommissionen bör även analysera behovet av ytterligare

föreskrifter vad gäller tarifferna på regionnäten i syfte att

undvika regionalpolitiskt negativa effekter av förslagen. Något

särskilt uttalande av riksdagen om här förordade uppgifter för

energikommissionen behövs inte; utskottet förutsätter att

regeringen vid utformningen av direktiven beaktar vad som här

har anförts.

Små elproducenter, m.m.

Olika frågor rörande de små elproducenternas ställning tas,

som redovisats, upp i fem motioner. I flera av dessa framförs

synpunkter på den föreslagna övergångsperiodens längd.

Utskottet delar regeringens bedömning att övergången till en

fri elmarknad på kort sikt kan innebära vissa problem för den

småskaliga elproduktionen. Regeringen har föreslagit att det

under en övergångsperiod på tre år skall råda ett system med

leveranskoncessioner. Motivet till det föreslagna systemet är,

som nämnts, främst att de små elkonsumenternas intressen skall

kunna tillvaratas. En mottagningsplikt för en innehavare av

leveranskoncession gentemot elproduktionsanläggningar om högst

1 500 kW har kopplats till systemet.

Enligt utskottets mening ger mottagningsplikten ett

tillfredsställande skydd för de små elproducenterna.

Leveranskoncession är avsedd att lämnas för en period om tre år.

Inför ett beslut om avveckling eller förlängning av systemet med

leveranskoncession skall enligt regeringen en samlad utvärdering

göras. Utskottet vill understryka betydelsen av att

konsekvenserna för den småskaliga elproduktionen noga belyses.

Utskottet anser att den småskaliga elproduktionen bör ges ett

skydd jämförbart med den nu föreslagna mottagningsplikten i

ytterligare två år även om man vid utvärderingen finner att

systemet med leveranskoncessioner bör avvecklas. Regeringen bör

anmodas att återkomma med erforderliga förslag för att

säkerställa detta.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande med denna

innebörd. Med ett sådant uttalande av riksdagen blir motionerna

1993/94:N17 (s), 1993/94:N19 (fp), 1993/94:N18 (c) och

1993/94:N20 (kds) till en del tillgodosedda i berörda delar.

Vidare anser utskottet att en ändring bör göras i den

föreslagna lagen om handel med el, m.m. Ändringen gäller, som

tidigare har beskrivits, 12 § andra stycket i vilken

uppsägningstiden regleras. Den i propositionen föreslagna

formuleringen innebär, som nämnts, att huvuddelen av

hushållskunder under åberopande av avtalsvillkoren (enligt

AB-L-86) skulle kunna köpa ström från annan än

koncessionshavaren redan efter 15 dagar i stället för den

avsedda anmälningstiden om sex månader. En konsekvensändring bör

också, som redovisats, göras i lagens övergångsbestämmelser.

Genom de ändringar som utskottet här föreslår, och som framgår

av bilaga 2, rättas det angivna förhållandet till.

Kommunal elverksamhet

Regeringens förslag om att kommunal produktion av och handel

med el som drivs i privaträttslig form skall undantas från den

s.k. lokaliseringsprincipen och att den skall bedrivas på

affärsmässig grund i stället för med iakttagande av den s.k.

självkostnadsprincipen har, som redovisats, tagits upp i motion

1993/94:N21 (m).

Enligt utskottets bedömning innebär förslaget inte någon

förändring av synsättet på kommunal näringsverksamhet. Förslaget

har föranletts av den nuvarande strukturen på elmarknaden.

Större delen av den lokala eldistributionen ombesörjs för

närvarande av kommunala verk och kommunalägda bolag. För att

alla företag skall kunna verka under likvärdiga förutsättningar

och konkurrensvillkor på den nya elmarknaden bör den kommunala

elverksamheten, såsom föreslås i propositionen, kunna undantas

från de nämnda kommunala principerna.

Sammanfattning av utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker -- mot bakgrund av vad som anförts --

förslagen i proposition 1993/94:162 med de ändringar i lagen om

handel med el, m.m. som anges i bilaga 2. Med detta avstyrker

utskottet flertalet av de här aktuella motionsyrkandena. De

motioner -- 1993/94:N17 (s), 1993/94:N19 (fp), 1993/94:N18 (c)

och 1993/94:N20 (kds) -- i vilka övergångsperiodens längd tas

upp blir dock till en del tillgodosedda.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:162 momenten

5--8, med anledning av motionerna 1993/94:N17 yrkande 2,

1993/94:N18, 1993/94:N19 yrkande 1 och 1993/94:N20 yrkande 2 och

med avslag på motionerna 1993/94:N17 yrkandena 1, 3 och 4,

1993/94:N19 yrkande 2, 1993/94:N20 yrkande 1, 1993/94:N21,

1993/94:N22, 1993/94:N23, 1993/94:N24, 1993/94:N25,

1993/94:N26 och 1993/94:N405

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar,

b) dels antar det i propositionen framlagda förslaget till

lag om handel med el, m.m., dock med ändring att 12 § och punkt

2 i övergångsbestämmelserna erhåller lydelse enligt Utskottets

förslag i bilaga 2,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört beträffande de små elproducenterna,

c) godkänner det som anges i propositionen om handeln med

reglerkraft,

d) godkänner det som anges i propositionen dels om

nätmyndighetens verksamhet, dels om principer för

avgiftsfinansiering av nätmyndighetens verksamhet,

e) till Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 under tolfte

huvudtiteln -- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel (bet.

1993/94:NU15, rskr. 221) -- anvisar ett ramanslag på

20 000 000 kr,

f) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av

eldistributionsanläggning m.m.,

g) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden.

res. (s)

Stockholm den 5 maj 1994

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s),

Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo

Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt

Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats

Lindberg (s) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo

Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund och Mats Lindberg

(alla s) anser

dels att utskottets ställningstagande, som börjar på

s. 20 med "Allmänna synpunkter" och slutar på s. 26 med "del

tillgodosedda", bort ha följande lydelse:

Allmänna synpunkter

Proposition 1993/94:162 om handel med el i konkurrens utgör

ett otillräckligt underlag för riksdagen att fatta beslut på.

Detta bekräftas också av alla de analyser av förslagets effekter

som regeringsföreträdarna i utskottet efterlyser. Inga

konsekvensanalyser återfinns i propositionen. Enligt utskottets

uppfattning måste frågan om elmarknadens avreglering vägas in i

ett större energi-, miljö- och näringspolitiskt perspektiv. Det

är särskilt allvarligt att det i propositionen inte med ett ord

nämns hur de nya reglerna påverkar möjligheterna till

energiomställning.

Det har sedan lång tid varit en tradition i svensk politik att

beslut om energipolitiken skall fattas i största möjliga

politiska enighet. För tidigare socialdemokratiska regeringar

har detta varit en bärande princip. Marknadens aktörer --

konsumenter, producenter och leverantörer -- vill veta att det

finns en bred enighet om regelsystemet.

Det är mot denna bakgrund beklagligt att alla de partier som

stod bakom 1991 års energiöverenskommelse nu inte står fast vid

denna. Genom det ställningstagande kring kärnkraftens avveckling

som företrädaren för Centerpartiet gjort i det energipolitiska

betänkandet 1993/94:NU17 är detta parti på gång att bryta det

samförstånd i energipolitiken som har gällt under senare år.

Centerpartiet förmedlar dubbla budskap. Å ena sidan kräver man

ändringar i den s.k. kärntekniklagen (1984:3), å andra sidan

ställer man sig bakom en reform som sannolikt kommer att

försvåra kärnkraftsavvecklingen.

Enligt utskottets mening bör ikraftträdandet av

elmarknadsreformen uppskjutas för att utrymme skall skapas för

att låta den förordade parlamentariska energikommissionen

analysera konsekvenserna av de föreslagna nya reglerna för

elmarknaden. Därigenom ges även kommunerna rimlig tid för det

erforderliga förändringsarbetet.

Utskottet anser sålunda -- i likhet med vad som anförs i

motionerna 1993/94:N23 (s), 1993/94:N22 (s), 1993/94:N17 (s),

1993/94:N405 (s) och 1993/94:N24 (v) -- att propositionen bör

avslås av riksdagen och att regeringen skall anmodas att tillse

att den parlamentariska energikommissionen ges i uppdrag att

analysera konsekvenserna av en avreglering av elmarknaden. Med

ett sådant beslut av riksdagen blir de nämnda motionerna helt

tillgodosedda i berörda delar. Även motion 1993/94:N26 (nyd)

blir därmed i sak tillgodosedd. Utskottet redovisar i det

följande de olika områden som i denna del bör ingå i

energikommissionens uppdrag.

Ideologisering

I den näringspolitik som bedrivs från det moderatledda

Näringsdepartementet utgör privatisering av statliga företag ett

mål i sig. Hänsyn tas inte till huruvida en privatisering är

ändamålsenlig eller ej.

Regeringens privatiseringsambitioner har gett frågan om

avreglering av elmarknaden en ny dimension. Vattenfall AB har

satts upp på regeringens privatiseringslista. Det svenska

elsystemet utgör, enligt utskottets mening, en del av

infrastrukturen, i likhet med t.ex. vägar och järnvägar.

Utskottet kan inte acceptera regelförändringar som har till

syfte att bana väg för en privatisering av Vattenfall. Sveriges

naturresurser i vattenkraft får inte utsättas för spekulation.

Förutsättningen för förslaget om avreglering av elmarknaden är

egentligen att det finns en marknad med ett flertal aktörer. I

själva verket är det så att elproduktionsmarknaden domineras av

ett fåtal aktörer -- de tre största producenterna svarar

tillsammans för mer än 80 % av den totala elproduktionen.

Marknaden är sålunda en oligopolmarknad.

De speciella marknadsförutsättningarna bör bli föremål för

analys av energikommissionen.

Utvecklingen inom EU

Den tidigare socialdemokratiska regeringen tog ställning för

att en reformering av elmarknaden borde ske. Ett av de

viktigaste skälen bakom detta ställningstagande var att

åstadkomma en anpassning till den förväntade utvecklingen inom

EU. Näringsutskottet framhöll (enhälligt) våren 1992, som

tidigare redovisats, vikten av att utvecklingen inom EU beaktas

innan beslut fattas om förändringar av den svenska elmarknaden.

Samtidighet skulle eftersträvas för att undvika

konkurrenssnedvridningar.

I propositionen konstateras nu att utvecklingen mot en fri

elhandel inom EU går väsentligt långsammare än vad man tidigare

hade räknat med. Detta betyder således att en av de viktigaste

utgångspunkterna för en förändring av reglerna för den svenska

elmarknaden inte längre föreligger.

Osäkerheten om utvecklingen inom EU utgör ytterligare ett skäl

för att energikommissionen skall ges i uppgift att analysera

konsekvenserna av avregleringen.

Energi- och miljöpolitik

Frågan om avreglering av elmarknaden måste, som nämnts, ses i

ett större energi- och miljöpolitiskt perspektiv. Dessa

aspekter berörs i stort sett inte i propositionen.

Enligt energiöverenskommelsen från år 1991 skall

energipolitiken utgå från vad natur och miljö kan bära. Landets

elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största

möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och

förnybara, energikällor samt genom en effektiv

energihushållning. Omställningen av energisystemet måste ske med

hänsyn till, förutom säkerhetskraven, behovet av elektrisk kraft

för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När

kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan

genomföras avgörs av resultaten av hushållningen med el,

tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och

möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga

elpriser.

Vid en avreglering av elmarknaden kan marknadsmekanismerna

förväntas gynna det kortsiktiga perspektivet. Elpriset kommer

att bestämmas efter en marginalkostnadsprincip. Enheter med låg

rörlig kostnad, dvs. där de större investeringarna redan är

gjorda, kommer att gynnas. Kärnkraftverken, som har just dessa

kännetecken, kan förväntas vinna på avregleringen. Frågan om hur

detta kan komma att påverka möjligheterna att avveckla

kärnkraften finns inte belyst i propositionen.

Regeringen berör inte heller frågan om hur tillkomsten av nya

miljövänliga energianläggningar skall främjas. Vidare saknas

helt miljökonsekvensbeskrivningar i propositionen. Likaså

återfinns inga resonemang om kopplingen till beskattningsfrågor.

Energikommissionen bör således ges i uppdrag att analysera

elmarknadsreformen ur ett energi- och miljöpolitiskt perspektiv.

Näringspolitik

I det svenska näringslivet har elintensiva basindustrier inom

områden såsom papper, massa och stål stor betydelse. Sverige har

internationellt sett låga elpriser, vilket har gett de nämnda

industrierna en komparativ fördel.

Effekterna av elmarknadsreformen på elpriserna är svåra att

bedöma. Starkt fluktuerande elpriser, som kan bli en följd av

reformen, skulle skapa osäkerhet för industrins

investeringsplaner. Inte minst i den ekonomiska situation som

Sverige för närvarande befinner sig i är en sådan osäkerhet

allvarlig.

Det kan inte heller uteslutas att man i andra länder kan komma

att använda prissättningen på elmarknaden för att ge den egna

industrin konkurrensfördelar. Som tidigare nämnts råder det stor

osäkerhet om hur utvecklingen inom EU när det gäller

reformeringen av elmarknaden kommer att gestalta sig.

Den parlamentariska energikommissionen bör även belysa den här

angivna näringspolitiska aspekten.

Regionalpolitik

Det är ett rättvisekrav att människor skall ha tillgång till

el på rimliga villkor oavsett var de bor i landet.

Det föreslagna systemet kan komma att leda till mycket stora

spridningar av elpriset i olika delar av landet.

Distributionsdelen av elkostnaden kan förväntas komma att

variera mycket kraftigt. Boende i glesbygd kan få betala

tusentals kronor mer per år än boende i tätortsområden för samma

mängd el.

Staten har som ägare av Vattenfall möjlighet att förhindra den

skisserade utvecklingen i de områden där staten är distributör.

Vattenfall är dock en av huvudkandidaterna för regeringens

privatiseringssträvanden. Ett privat Vattenfall kommer inte att

ha något som helst intresse av att ta regionala och sociala

hänsyn i sin prisbildning.

Regeringens förslag är, enligt utskottets mening, inte

tillräckliga för att skapa en rättvis tariffstruktur på

landsbygden. Om reglerna för elmarknaden skall ändras måste

tillfredsställande garantier skapas för en fortsatt säker

landsbygdsdistribution.

Även denna regionalpolitiska aspekt av elmarknadsreformen bör

bli föremål för utredning av den energipolitiska kommissionen.

I detta sammanhang vill utskottet också peka på att det som

regeringen föreslår beträffande den kommunala elverksamheten

inte förefaller vara färdiganalyserat. Att, som föreslås i

propositionen, medge att undantag skall få göras från de s.k.

lokaliserings- och självkostnadsprinciperna är principiellt

viktiga ställningstaganden. Konsekvenserna av detta undantag bör

därför noga analyseras.

Sammanfattning av ställningstagandet

Utskottet föreslår alltså att den föreslagna parlamentariska

energikommissionen skall ges i uppdrag att analysera

konsekvenserna av elmarknadsreformen. Detta bör riksdagen ge

regeringen till känna. Proposition 1993/94:162 bör som en följd

av detta avslås av riksdagen. Med ett sådant beslut av riksdagen

blir motionerna 1993/94:N23 (s), 1993/94:N22 (s), 1993/94:N17

(s), 1993/94:N405 (s) och 1993/94:N24 (v) helt tillgodosedda i

berörda delar och tillstyrks sålunda av utskottet. Även motion

1993/94:N26 (nyd) blir i sak tillgodosedd. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:N17 yrkande

1, 1993/94:N22, 1993/94:N23, 1993/94:N24 yrkande 1,

1993/94:N26 och 1993/94:N405, med anledning av motion

1993/94:N24 yrkande 2 och med avslag på motionerna

1993/94:N17 yrkandena 2--4, 1993/94:N18, 1993/94:N19,

1993/94:N20, 1993/94:N21 och 1993/94:N25,

dels avslår proposition 1993/94:162,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet i övrigt anfört.

Särskilt yttrande

Kjell Ericsson (c) och Roland Lében (kds) anför:

Enligt vår mening innebär det ställningstagande som

företrädarna för Centerpartiet och Kristdemokraterna gjorde i

det energipolitiska betänkandet 1993/94:NU17 beträffande

lagstiftning om kärnkraftsavveckling senast år 2010 inget brott

mot 1991 års energiöverenskommelse.

Vårt förslag syftar snarare till att ge energiöverenskommelsen

ett nödvändigt omvandlingstryck som successivt urholkats. Detta

har skett bl.a. genom att det funnits ett betydande elöverskott

med avtagande incitament för hushållning och omställning till

förnybar energi hos marknadens olika aktörer som följd. Till

detta skall läggas effekterna av en serie uttalanden, från

betydelsefulla aktörer på energimarknaden, som medfört en

urholkning av tilltron till riksdagens tidigare beslut.

Vad som anförs i reservationen (s) om dubbla budskap i detta

ärende faller, mot denna bakgrund, på sin egen orimlighet. Att

-- som företrädarna för Socialdemokraterna gör -- koppla samman

sitt yrkande om avslag på propositionen med vårt krav på

åtgärder för att fullfölja det som energiöverenskommelsen syftar

till är ologiskt.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Jag instämmer i allt väsentligt i de synpunkter som

företrädarna för Socialdemokraterna framför i sin reservation

till detta betänkande.

När det gäller frågan om lagstiftning om kärnkraftsavveckling

senast år 2010 hänvisar jag dock till mitt ställningstagande i

denna fråga i det energipolitiska betänkandet 1993/94:NU17.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

2 Förslag till lag om handel med el, m.m.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa

bulvanförhållanden

4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1976:240) om

förvärv av eldistributionsanläggning m.m.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

lag om handel med el, m.m.

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

12 §

Annan än -- -- -- -- -- -- leveransen påbörjas.

Elkonsument som med Elkonsument som med

koncessionshavaren har ett koncessionshavaren har ett

avtal om leverans av ström avtal om leverans av ström

med reglerad uppsägningstid med en reglerad

eller som är tidsbestämt uppsägningstid som är

får dock inte köpa längre än sex månader

ström av annan än eller som är tidsbestämt

koncessionshavaren får dock inte köpa

förrän avtalet har ström av annan än

upphört att gälla. I koncessionshavaren

sådana fall krävs ingen förrän avtalet har

anmälan enligt första upphört att gälla. I

stycket. sådana fall krävs ingen

anmälan enligt första

stycket.

Elkonsument inom -- -- -- -- -- skall påbörjas.

Övergångsbestämmelser

2. Ges leveranskoncession -- -- -- -- -- -- gäller följande.

a) Den som -- -- -- -- -- -- -- i 9 §.

b) Leveransskyldigheten enligt b) Leveransskyldigheten enligt

a omfattar dock inte a omfattar dock inte

elkonsumenter inom området elkonsumenter inom området

som vid ikraftträdandet har som vid ikraftträdandet har

tidsbestämda avtal eller tidsbestämda avtal eller

avtal med reglerad avtal med en reglerad

uppsägningstid med den uppsägningstid som är

tidigare innehavaren av längre än sex månader

områdeskoncession inom med den tidigare innehavaren

området. av områdeskoncession inom

området.

c) Det under -- -- -- -- -- -- år 1996.

d) Annat avtal -- -- -- -- -- denna lag.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna3

Utskottet4

Propositionen4

Inledning4

Nätkoncession för linje och för område5

Bestämmelser om nättjänster5

Koncessionsvillkor i ellagen, m.m.7

Övergångsbestämmelser7

Ansvaret för det nationella elsystemet9

Utrikeshandel med el10

Kontroll av nätverksamhet10

Nätmyndigheten11

Kommunal elverksamhet12

Överklagande12

Ikraftträdande m.m.13

Motionerna13

Avslag på propositionen -- krav på parlamentarisk

beredning13

Motionsyrkanden om små elproducenter15

Motionsyrkanden om elkonsumenter i glesbygd16

Motionsyrkande om kommunal elverksamhet17

Vissa kompletterande uppgifter17

Energipolitisk kommission17

Underlagsmaterial för propositionen18

Lagen om handel med el, m.m.18

Tidigare behandling19

Utskottets ställningstagande20

Allmänna synpunkter20

Utlandshandeln21

Regionalpolitiska frågor23

Små elproducenter, m.m.25

Kommunal elverksamhet25

Sammanfattning av utskottets ställningstagande26

Hemställan26

Reservation (s)27

Särskilt yttrande (c, kds)31

Meningsyttring av suppleant (v)31

Bilagor

1. Regeringens lagförslag32

2. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag

till lag om handel med el, m.m.49