Bet. 1993/94:NU5

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU05

Ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1993/94

NU5

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för

försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet,

dels -- helt eller delvis -- fem motioner från allmänna

motionstiden år 1992,

dels fem motioner från allmänna motionstiden år 1993.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lagändringar.

Dessa syftar till att anpassa reglerna för försäkringsrörelse

till de direktiv för försäkringsområdet som EG har antagit.

Lagändringarna, som föreslås träda i kraft samtidigt med

EES-avtalet, innebär bl.a. ökade möjligheter för utländska

försäkringsgivare att erbjuda försäkringar i Sverige.

Vidare avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden rörande

försäkringsfrågor. Förslag om ändrade regler för kollektiva

sakförsäkringar avstyrks med hänvisning till att

beredningsarbete pågår inom regeringskansliet. Motioner om

könsdiskriminerande försäkringsvillkor resp. byte av

försäkringsbolag avstyrks eftersom förslag på dessa områden

väntas från Försäkringsutredningen. Slutligen avstyrks yrkanden

om åtgärder för att trygga fullgörandegarantier och om bildande

av ett kreditförsäkringsbolag.

Motionerna om kollektiva sakförsäkringar avstyrks också i en

reservation av företrädarna för Socialdemokraterna, men på en

annan grund än utskottsmajoriteten; de anser att sådana

försäkringar har flera fördelar. Motionerna om

fullgörandegarantier och om kreditförsäkringsbolag följs delvis

upp i två reservationer (nyd).

Propositionen

I proposition 1992/93:257 föreslås -- efter föredragning av

statsrådet Bo Lundgren -- att riksdagen antar förslag till

1. lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige,

2. lag om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring,

3. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

4. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska

försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,

5. lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med

anknytning till värdepappersfonder,

6. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

7. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,

8. lag om ändring i lagen (1993:000) om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt,

9. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

10. lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen

(1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer

m.m.,

11. lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i

trafikskadelagen (1975:1410).

Lagförslagen, av vilka de tio första har granskats av

Lagrådet, återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner från allmänna motionstiden år 1992 som

behandlas här är följande:

1991/92:N227 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag som leder till att

könsdiskrimineringen vid utbetalning av pensionsförsäkring

avskaffas.

1991/92:N237 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av pensionsvillkoren.

1991/92:N266 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att

kollektiv sakförsäkring, om inte särskilda skäl talar för

undantag, skall vara baserad på individuell anslutning.

1991/92:N271 av Sonja Rembo (m) såvitt gäller yrkandena att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att stärka berörda myndigheters möjlighet

att bevaka konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principen att kollektiv sakförsäkring skall vara

baserad på individuell anslutning,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att utvärdera vilka konsekvenser den

kollektiva hemförsäkringen med reservationsrätt får, såväl för

konsumenterna som för en sund utveckling av försäkringsväsendet

på kort och lång sikt.

1991/92:N279 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ändringar i försäkringslagen.

De motioner från allmänna motionstiden år 1993 som

behandlas här är följande:

1992/93:N213 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att

kollektiv sakförsäkring, om inte särskilda skäl talar för

undantag, skall vara baserad på individuell anslutning.

1992/93:N252 av Lars Biörck (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

friare regler vid byte av pensionsbolag.

1992/93:N256 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att utreda om en värdering av fastigheter m.m. i

försäkringsbolag enligt lägsta värdets princip är den mest

lämpliga värderingsmetoden.

1992/93:N282 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (båda nyd)

vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bildandet av ett nytt kreditförsäkringsbolag med

kapital på 3 000 000 000 kr för att tillhandahålla svenska

marknaden fullgörandegarantier och exportkreditgarantier,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att finansiera kreditförsäkringsbolaget med medel

från Fond 92--94 med 3 000 000 000 kr.

1992/93:N287 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten bör ta på sig ett ansvar för att trygga

fullgörandegarantierna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utreda reglerna för kreditinstituten.

Utskottet

Lagförslagen

På grundval av proposition 1992/93:222 om ändringar i svensk

försäkringsavtalsrätt med anledning av EES-avtalet har

riksdagen under våren 1993 beslutat om anpassning av

lagstiftningen till reglerna i den s.k. andra generationen av

skade- och livförsäkringsdirektiven (bet. 1992/93:LU16). Detta

beslut avser anpassning bl.a. till regler beträffande tillämplig

lag på försäkringsavtal och försäkringstagares rätt att säga upp

avtal.

I den nu föreliggande propositionen 1992/93:257 lämnas förslag

till sådana förändringar i lagstiftningen för

försäkringsverksamhet som följer av Sveriges anslutning till

avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Genom

detta avtal har Sverige åtagit sig att införa de regler som

finns i tretton direktiv som EG antagit för försäkringsområdet.

Direktiven har tagits in i bilaga IX till EES-avtalet. Till

dessa direktiv hör de nämnda skade- och

livförsäkringsdirektiven.

Av propositionen framgår att EG antagit ytterligare direktiv

på försäkringsområdet, nämligen den s.k. tredje generationens

skade- och livförsäkringsdirektiv. Dessa ingår ännu inte i

EES-avtalet, men när så blir fallet förestår en ny anpassning av

den svenska försäkringslagstiftningen. Detta förhållande gör att

vissa av de ändringar som nu föreslås är av övergångskaraktär.

De principer som ligger bakom de direktiv som är aktuella i

detta lagstiftningsärende innebär bl.a. att alla medlemsländer

skall uppställa krav på auktorisation för att ett

försäkringsföretag som etablerar ett huvudkontor inom landets

territorium skall få driva försäkringsrörelse där. Detsamma

skall gälla för att ett sådant företag i ett annat medlemsland

skall få driva försäkringsrörelse genom en agentur eller filial.

Principen om etableringsfrihet innebär att auktorisation alltid

skall beviljas om de krav som uppställts i direktiven uppfyllts.

I vissa fall får försäkringsföretaget med stöd av sin

auktorisation erbjuda försäkringar i andra länder utan att det

där får ställas krav på etablering eller särskilt tillstånd.

Hemlandets myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakning

av företagets soliditet avseende verksamheten inom hela

gemenskapen. Hemlandets tillsynsansvar för soliditeten omfattar

således även den verksamhet som bedrivs genom agenturer och

filialer etablerade i andra medlemsländer. För övrig tillsyn

svarar myndigheterna i det land där verksamheten bedrivs.

Uppdelningen av tillsynsansvaret förutsätter att varje

medlemsland godtar övriga medlemsländers regler om bl.a.

soliditet. Direktiven innehåller därför regler som syftar till

en harmonisering av grundläggande bestämmelser för verksamheten

i ett försäkringsföretag. Detta gäller bl.a. i fråga om

auktorisationskrav och soliditetsberäkning. Direktiven

innehåller även regler om ömsesidigt godkännande av andra

länders bestämmelser om bl.a. beräkning av försäkringstekniska

skulder.

Lagförslagen i den nu aktuella propositionen innebär bl.a. att

vid prövning av ansökan om koncession skall kravet på en sund

verksamhet endast avse den enskilde försäkringsgivaren och inte

-- som för närvarande -- avse förenlighet med en sund

utveckling inom hela försäkringsväsendet. Dessutom införs en

uttrycklig regel om att koncession inte får vägras av det skälet

att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare. Det

blir möjligt för utländska försäkringsföretag hemmahörande i ett

land inom EES att här driva verksamhet inte bara, som hittills,

via generalagentur utan också via filial. Det nu gällande kravet

på deponering av värdehandlingar avskaffas för sådana företag.

De ges vidare möjlighet att marknadsföra vissa typer av

försäkringar här utan att vara etablerade i landet (s.k.

gränsöverskridande verksamhet). Även försäkringsgivare i

försäkringssammanslutningar, t.ex. Lloyd's, ges rätt att

etablera sig och få koncession här i landet under förutsättning

att de etablerar en generalrepresentation och utser ett ombud

att företräda försäkringsgivarna i händelse av tvist.

Anpassningen till EG-direktiven medför vidare att svenska

försäkringsföretag och agenturer till utländska

försäkringsföretag från ett land utanför EES skall ha en viss

lägsta soliditet. Skadeförsäkringsbolag som meddelar

kreditförsäkring skall dessutom inrätta en särskild

utjämningsreserv för förlusttäckning. Det nuvarande kravet på

tillstånd från Finansinspektionen för att försäkringsbolag skall

få äga andelar i värdepappersfonder och andra juridiska personer

än aktiebolag tas bort. Det införs vidare en allmän

placeringsregel för skadeförsäkringsbolag med krav på att de

försäkringstekniska skulderna skall motsvaras av tillgångar i

samma valutor och lokaliserade till samma länder.

Propositionen innehåller även förslag till en ny indelning i

försäkringsklasser, dvs. den typ av försäkringar som ett

försäkringsbolag kan meddela. En uppdelning görs i direkt

skadeförsäkringsrörelse och direkt livförsäkringsrörelse. Dessa

verksamheter får enligt huvudregeln inte bedrivas i samma

försäkringsbolag. Begreppet personförsäkring utmönstras ur

försäkringsrörelselagen (1982:713).

Som tidigare nämnts sker en uppdelning av tillsynsansvaret.

Detta innebär bl.a. att en i Sverige etablerad agentur eller

filial till en försäkringsgivare hemmahörande i ett land inom

EES skall stå under tillsyn av hemlandsmyndigheten såvitt gäller

soliditeten medan Finansinspektionen skall kontrollera

etableringens verksamhet i övrigt. Verksamhet som ett

försäkringsföretag i tredje land driver i Sverige genom en

generalagent skall som huvudregel stå under Finansinspektionens

tillsyn. Om ett utländskt försäkringsföretag bryter mot

uppställda regler skall Finansinspektionen, eller regeringen i

vissa fall, samråda med den utländska myndigheten innan åtgärder

vidtas.

Propositionen innehåller förslag till två nya lagar: lag om

EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige och lag om vissa

avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring. I övrigt föreslås

ändringar i åtta lagar. Samtliga ändringar föreslås träda i

kraft samtidigt med EES-avtalet.

Propositionen har inte föranlett några motioner.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. I lagen om

EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige föreslår utskottet

dock att normgivningskompetensen i två fall delegeras till

regeringen -- med möjlighet till vidaredelegation -- i stället

för direkt till Finansinspektionen. Genom ett par av regeringens

lagförslag ändras även ikraftträdandebestämmelserna till

tidigare ändringslagar. I bilagorna 3 och 4 har de nu aktuella

ändringarna av ikraftträdandebestämmelserna klargjorts.

Kollektiv sakförsäkring

I motionerna 1991/92:N271 (m), 1991/92:N266 (fp) och

1992/93:N213 (fp) framförs kritik mot det sätt på vilket

kollektiva sakförsäkringar är utformade. De två sistnämnda

motionerna är skrivna av samma motionär och i stora delar

likalydande. I båda dessa motioner efterlyses förslag till

lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring, om inte

särskilda skäl talar för undantag, skall vara baserad på

individuell anslutning. Motionären anför att en medlem i en

organisation blir ansluten till t.ex. en kollektiv hemförsäkring

om han inte utnyttjar sin reservationsrätt. Detta är en form av

negativ avtalsbindning som näringsidkare på andra områden inte

får använda sig av, påpekas det. Ett stort antal hushåll, enligt

motionären uppskattningsvis 300 000 hushåll, blir

dubbelförsäkrade utan att ha någon nytta av det. Hon

ifrågasätter vidare om premierna för kollektiva sakförsäkringar

är förenliga med den s.k. skälighetsprincipen inom

försäkringsrätten.

Även i den tredje motionen -- motion 1991/92:N271 (m) --

föreslås att kollektiv sakförsäkring skall vara baserad på

individuell anslutning. Genom den nuvarande ordningen binds

medlemmarna till ett visst försäkringsbolag och till en viss

produkt utan att de ges någon reell möjlighet att välja,

understryker motionären. Kollektiva sakförsäkringar med

reservationsrätt riskerar att förstöra konkurrensen på

försäkringsmarknaden bl.a. genom att upphandlingen baseras på

intressegemenskap mellan fackliga organisationer och Folksam i

stället för på affärsmässighet, sägs det vidare i motionen.

Dessutom påpekas att de fackliga organisationerna i mitten av

1980-talet vägrade lämna uppgifter om sitt

upphandlingsförfarande till Näringsfrihetsombudsmannen, när

denne utredde konkurrensaspekterna på denna typ av försäkringar.

Slutligen anför motionären att skälighetsprincipen kräver en

längre gående differentiering av premierna än vad som förekommer

vid kollektiv hemförsäkring. Mot denna bakgrund framställer

motionären yrkanden också om utvärdering av dessa försäkringars

effekter samt om förstärkning av möjligheterna att bevaka

konkurrensförhållandena på försäkringsmarknaden.

Näringsutskottet har vid flera tillfällen behandlat

motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar. Senast skedde

detta våren 1991 (bet. 1990/91:NU31). Utskottet avstyrkte då

yrkanden av motsvarande innebörd som de nu aktuella, dvs. krav

på utvärdering av kollektiva sakförsäkringars effekter och på

lagstiftning om individuell anslutning och

upphandlingsförfarande vid tecknande av sådana försäkringar.

Reservationer (m, fp, c) förelåg på alla dessa punkter.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

I mars 1992 besvarade statsrådet Bo Lundgren en interpellation

(1991/92:101) av Britta Bjelle (fp), som är den ena av

motionärerna, angående kollektiva hemförsäkringar. Av svaret (RD

1991/92:85) framgick att statsrådet ansåg att premiesättningen

vid kollektiva hemförsäkringar inte strider mot

skälighetsprincipen. Han nämnde att Försäkringsrättskommitténs

förslag till skadeförsäkringslag (se SOU 1989:88), som bl.a.

innehåller förslag till avtalsrättsliga regler för den aktuella

typen av gruppförsäkringar, bereddes inom Justitiedepartementet.

Enligt statsrådet föranledde interpellationen inte några

initiativ till ändringar i försäkringsrörelselagen, men han

uppgav att sådana kan behöva övervägas på nytt när förslag till

ny försäkringsavtalslag föreligger.

Härefter har inom Justitiedepartementet utarbetats ett förslag

till ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39). I betänkandet

(s. 192) föreslås bl.a. att det skall krävas anmälan från den

enskilde för att denne i egenskap av anställd eller konsument

skall anses ansluten till en gruppskadeförsäkring. Om detta

förslag genomförs medför det att kollektiva sakförsäkringar med

reservationsrätt inte längre skulle godtas. Det framhålls i

betänkandet att det är naturligt att den enskilde själv skaffar

sig ett skydd i form av en hemförsäkring. De personer som är

mindre benägna att teckna individuell försäkring, men som är

medlemmar i en organisation, bör genom information kunna fås att

genom anmälan ansluta sig till en kollektiv försäkring, sägs det

vidare. Det anförs också att det ter sig föga rimligt att någon

skall påtvingas en försäkring som han inte vill ha. För den som

redan är försäkrad saknar en ytterligare skadeförsäkring mening,

eftersom det inte utgår mer ersättning. Remissbehandlingen av

förslaget till ny försäkringsavtalslag avslutades den 1 november

1993. En proposition i ärendet kan förväntas bli avlämnad

tidigast under våren 1994.

Som redovisats i det föregående påpekas i en av motionerna att

Näringsfrihetsombudsmannen inte med stöd av den dåvarande

konkurrenslagen (1982:729) kunnat få fram information från de

fackliga organisationerna om huruvida de tillämpat ett

upphandlingsförfarande i samband med att avtal slutits om

kollektiva sakförsäkringar. Sedan den 1 juli 1993 gäller en ny

konkurrenslag (1993:20). Denna torde emellertid inte medföra

någon förändring i det här aktuella hänseendet. I anslutning

till förslaget om den nya konkurrenslagen uttalade emellertid

regeringen (prop. 1992/93:56 s. 54) att omfattningen av

uppgiftsskyldigheten utanför konkurrenslagens tillämpningsområde

skulle övervägas ytterligare. Enligt vad utskottet har erfarit

kommer den aviserade översynen att påbörjas inom kort inom

Näringsdepartementet. Även frågan om de fackliga

organisationernas uppgiftsskyldighet kan komma att beröras i

detta sammanhang.

Av den tidigare redogörelsen framgår att utskottet har

erfarit att beredningsarbete pågår inom regeringskansliet både

när det gäller ny försäkringsavtalslag och beträffande

omfattningen av uppgiftsskyldigheten utanför konkurrenslagen.

Utskottet förväntar sig att förslag från regeringen i dessa

frågor kommer snarast och avstyrker därmed samtliga

motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar.

Försäkringsvillkor och jämställdhet

I motionerna 1991/92:N227 (v), 1991/92:N237 (m) och

1991/92:N279 (s) kritiseras det förhållandet att premier och

ersättningsbelopp är olika för män och kvinnor när det gäller

individuella pensionsförsäkringar. I den förstnämnda motionen

anförs att en man får en högre pension per månad än en kvinna

trots att de är lika gamla och har betalat lika mycket till

pensionsförsäkringen. Detta beror på att kvinnorna i genomsnitt

lever längre än männen. Sverige har undertecknat FN:s konvention

om avskaffande av all diskriminering av kvinnor, påpekas det i

motionen. Att försäkringsbolagen betalar ut olika belopp till

män och kvinnor är enligt motionärerna ett brott mot

konventionen. Även i motion 1991/92:N279 (s) hävdas att

differentiering av premier och pensionsbelopp mellan kvinnor och

män strider mot konventionen och mot jämställdhetssträvandena i

övrigt inom samhället. I motion 1991/92:N237 (m) framhålls det

att den allmänna pensionen är lika för män och kvinnor trots

skillnaderna i medellivslängd. Motionären begär därför en

översyn av reglerna för pensionsförsäkringar i syfte att

likställa försäkringsvillkoren på det allmänna och det privata

pensionsområdet.

Utskottet behandlade hösten 1990 motionsyrkanden av samma

innebörd som de nu aktuella. Utskottet (bet. 1990/91:NU8)

redogjorde då bl.a. för skrivelser till regeringen från

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) i vilka begärdes en utredning av om

det även i fortsättningen skulle vara tillåtet med skilda

försäkringsvillkor för män och kvinnor. Skrivelserna

överlämnades till Försäkringsutredningen (Fi 1990:11) som

tillsattes i september 1990. Med hänvisning till det då pågående

beredningsarbetet fann utskottet inte anledning för riksdagen

att ta något initiativ i frågan. Motionsyrkandena avslogs mot

denna bakgrund av riksdagen.

I det nämnda utskottsbetänkandet redovisades att JämO i

skrivelse till dåvarande Försäkringsinspektionen i ett ärende

rörande individuell tjänstepension hävdat att av 5 § lagen

(1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

följer att pensionsförmånerna skall vara oberoende av om det är

en man eller en kvinna. Det aktuella ärendet gällde en s.k.

ITPK-försäkring (individuell tjänstepension med kompletterande

ålderspension) grundad på kollektivavtal mellan Svenska

arbetsgivareföreningen och Privattjänstemannakartellen.

Inspektionen meddelade därefter försäkringsbolagen att de

försäkringstekniska grunderna för ITPK skulle vara så

utformade att de ledde till lika pensionsförmåner för kvinnor

och män.

Det kan här vidare nämnas att Finansinspektionen i ett ärende

under år 1991 rörande ett försäkringsbolags

grupptjänstepensionsförsäkring godkände försäkringstekniska

grunder med könsneutrala dödlighetsantaganden. För privata

pensionsförsäkringar skiljer sig dock alltjämt antagandena om

kvinnors och mäns dödlighet. Jämställdhetslagen (1991:433), som

den 1 januari 1992 ersatte lagen om jämställdhet mellan kvinnor

och män i arbetslivet, är inte tillämplig på dessa försäkringar,

eftersom de saknar anknytning till anställningsförhållanden.

Försäkringsutredningen är enligt sina direktiv (dir. 1990:56)

oförhindrad att allmänt behandla frågor rörande differentiering

av riskgrupper inom ett försäkringskollektiv vid beräkning av

bl.a. premier. Häri innefattas även frågan om

dödlighetsantagandena för män och kvinnor. Enligt uppgift

överväger Försäkringsutredningen i detta sammanhang om

skälighetsprincipen kan tolkas så att det finns utrymme för

likabehandling av kvinnor och män i försäkringshänseende eller

om försäkringsrörelselagen behöver ändras för att detta skall

kunna åstadkommas. Utredningen kan väntas lägga fram sina

förslag i denna del under hösten 1994.

Med hänvisning härtill finns det enligt utskottets mening

inte skäl för riksdagen att nu göra något uttalande i frågan.

Utskottet avstyrker därför de berörda motionerna.

Byte av försäkringsbolag

I motion 1992/93:N252 (m) föreslås att det skall införas

friare regler för byte av försäkringsbolag. Motionären anför att

en försäkringstagare som vill flytta sitt sparande från ett

bolag till ett annat endast får ut en begränsad del av det

sparade beloppet. Detta gör att byte av bolag i praktiken är

omöjligt, trots att försäkringsbolagen har individuell bokföring

där sparandet kan följas månad för månad, hävdar motionären. För

varje försäkring finns dessutom ett tekniskt värde, vilket

motsvarar vad försäkringen är värd i varje ögonblick. För att

bl.a. öka konkurrensen mellan bolagen bör regelverket ändras,

anser motionären. Ändringen skulle innebära att

försäkringstagare med traditionella pensions- och

kapitalförsäkringar skulle medges rätt att flytta sitt sparande

utan att förlora delar av sitt sparade kapital.

I direktiven till den tidigare nämnda Försäkringsutredningen

konstateras att försäkringstagare i livförsäkringsbolag endast

har begränsade möjligheter att flytta sina försäkringar från ett

bolag till ett annat. Även i de fall då byte formellt sett är

möjligt är det oftast inte realistiskt på grund av de höga

kostnaderna, anförs det i direktiven. I syfte att öka

konkurrensen mellan försäkringsbolag bör kommittén enligt

direktiven överväga att föreslå regler som ger försäkringstagare

rätt att flytta en försäkring. Kommittén skall därvid belysa

dels de problem som kan uppkomma t.ex. i form av behov av

förnyad hälsoprövning och negativa effekter på

försäkringsbeståndets sammansättning, dels de skattemässiga

förutsättningarna för sådana överflyttningar.

Försäkringsutredningen förväntas slutföra sitt arbete under

hösten 1994.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen nyligen i proposition

1993/94:85 om vissa skattefrågor rörande livförsäkring lagt fram

förslag om ändrade regler för en försäkringstagare som vill

återköpa en pensionsförsäkring. En anpassning görs till de

regler som gäller för utbetalning i förtid av behållningen inom

det individuella pensionssparandet. Förslaget innebär att

återköp underlättas av pensionsförsäkringar med ett tekniskt

återköpsvärde understigande ett basbelopp. I övrigt skall det

krävas synnerliga skäl för rätt till återköp.

Mot bakgrund av vad som nu anförts saknas det enligt

utskottets mening anledning för riksdagen att vidta någon

åtgärd till följd av motionen. Den avstyrks därför.

Värdering av fastigheter

Försäkringsbolagens fastighetsinnehav skall värderas enligt

lägsta värdets princip, vilket innebär det lägsta av

anskaffningsvärdet och det verkliga värdet (marknadsvärdet).

Detta medför emellertid, anförs det i motion 1992/93:N256 (m),

att snabba och stora nedgångar i marknadsvärdena direkt får

genomslag i försäkringsbolagens redovisning. Enligt motionären

kan det finnas konflikter mellan den försiktighetsprincip som

användningen av lägsta värdet är uttryck för och en önskan att

redovisa stabila förhållanden över en konjunkturcykel. Hon

påpekar att försäkringsbolagen gör åtaganden av långsiktig natur

och att stabilare värden på tillgångarna skulle minska

variationerna i bolagens återbäringsräntor. Vid värderingen av

försäkringsbolagens fastigheter borde en modifierad form av

lägsta värdets princip användas. Motionären konstaterar att

försäkringsbranschen är föremål för utredning men anför att det

är oklart om värderingsprinciperna kommer att behandlas i detta

sammanhang. Riksdagen föreslås därför anmoda regeringen att se

till att så blir fallet.

Sedan år 1992 pågår en översyn av redovisningslagstiftningen

av Redovisningskommittén (Ju 1991:07). Kommittén fick enligt

sina direktiv (dir. 1991:71) bl.a. i uppgift att studera om

bokföringslagen (1976:125) kan ges ett vidare tillämpningsområde

så att antalet särregleringar minskar. I första hand skall

kommittén därvid överväga om det är motiverat att även i

framtiden ha redovisningsregler för försäkringsbolag och banker

som avviker från vad som gäller för företag i allmänhet. Genom

tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kommittén fått i uppgift att

lägga fram förslag till de lagändringar på redovisningsområdet

som kommer att krävas vid en harmonisering med de EG-normer som

utvecklats. EG har nämligen antagit ett antal s.k.

bolagsdirektiv som bl.a. rör årsredovisning och

koncernredovisning och innehåller värderingsregler. Vidare har

ett särskilt direktiv antagits om årsbokslut och sammanställd

redovisning för försäkringsföretag. Genom EES-avtalet och

tilläggsprotokoll till detta har Sverige åtagit sig att anpassa

sin lagstiftning till dessa direktiv. Genom ytterligare

tilläggsdirektiv (dir. 1993:6) har kommittén getts ett

uttryckligt uppdrag att även föreslå de lagändringar som behövs

för en harmonisering med de normer som gäller inom EG i fråga om

redovisning för försäkringsföretag och banker.

Redovisningskommittén beräknas lägga fram ett betänkande i dessa

frågor i början av år 1994.

Försäkringsbolagens värderingsfrågor berörs också i ett

förslag till nya placeringsregler för försäkringsbolag

(Ds 1993:57). I detta betänkande förordas att tillgångarna

värderas till marknadsvärden. Det kan förutses att beredningen i

regeringskansliet av detta betänkande samordnas med beredningen

av Redovisningskommitténs förslag. Proposition på grundval av

dessa betänkanden kan väntas bli avlämnad före utgången av år

1994.

Utskottet avstyrker motion 1992/93:N256 (m) med hänvisning

till det pågående utredningsarbete som redovisats i det

föregående.

Fullgörandegarantier

Beställare av byggnads- och anläggningsarbeten ställer

vanligen krav på att entreprenören skall lämna garanti för sina

åtaganden, en s.k. entreprenad- eller fullgörandegaranti.

Sådana kan lämnas av banker och försäkringsbolag. I motion

1992/93:N287 (nyd) anförs att möjligheterna för entreprenörer

att få sådana garantier är ytterst begränsade beroende dels på

konkurser i försäkringsbranschen, dels på kreditförlusterna i

banksektorn. Svårigheterna att få garantier gör, enligt

motionärerna, att företag inte kan få uppdrag trots att de är

kapabla att genomföra entreprenader. I detta läge bör staten ta

initiativ och undersöka vilka fullgörandegarantier som kan

tryggas, anser motionärerna. De kräver vidare i ett annat

yrkande att reglerna för kreditinstituten om lämnande av

garantier skall ses över så att instituten bättre kan svara mot

byggbranschens behov.

Likalydande yrkanden som de som nu framförs avslogs av

riksdagen hösten 1992 (bet. 1992/93:FiU1). Det anfördes därvid

bl.a. att kreditförsäkringar, som är ett vidare begrepp än

fullgörandegarantier, varit föremål för en statlig utredning

samt att två utlandsägda bolag erhållit koncession för att

bedriva verksamhet inom kreditförsäkringsområdet på den svenska

marknaden. En reservation (nyd) avgavs.

Fullgörandegarantier behandlas av bankerna som vanliga

kreditärenden. Enligt bankrörelselagen (1987:617) kräver

garantierna därvid kapitaltäckning med upp till 8 % beroende på

vilken säkerhet som lämnas. Härutöver har det inte uppställts

några särskilda lagregler för bankernas garantigivning.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet

yrkandet i motion 1992/93:N287 (nyd) om att reglerna för

kreditinstituten att lämna fullgörandegarantier skall utredas.

När det så gäller motionärernas krav på att staten skall ta

ett ansvar för att trygga fullgörandegarantierna, vill utskottet

till en början påpeka att regeringen hösten 1992 lämnade

koncession till försäkringsbolag att bedriva

kreditförsäkringsverksamhet. Ett av de aktuella bolagen lämnar

fullgörandegarantier och har enligt vad utskottet inhämtat

betydande kapacitet att tillhandahålla ytterligare garantier.

Finansinspektionen gör vidare enligt uppgift den bedömningen att

det inte föreligger någon brist på försäkringar på detta område.

Utskottet vill också understryka att bankernas möjligheter att

lämna fullgörandegarantier har ökat under senare tid beroende

dels på riksdagens beslut om åtgärder för att stärka det

finansiella systemet (prop. 1992/93:135, bet. NU16), dels på

förbättringen av bankernas kapitaltäckningsgrad. Även riksdagens

kommande beslut om åtgärder för att stabilisera

bostadskreditmarknaden (se prop. 1993/94:76) kan ha betydelse

för entreprenörerna. Mot denna bakgrund finns det enligt

utskottets uppfattning inte anledning till några ytterligare

åtgärder från riksdagens sida. Även det nu aktuella

motionsyrkandet avstyrks därför.

Bildande av ett kreditförsäkringsbolag

Finanskrisen har lett till att försäkringsbolagen har upphört

med att lämna bl.a. exportkreditgarantier, hävdas det i motion

1992/93:N282 (nyd). Detta drabbar exportföretag och företag inom

byggbranschen. I motionen påpekas att det finns goda möjligheter

att bryta sig in på den baltiska marknaden. Svenska företag

hamnar dock i underläge, eftersom företag i andra länder har

tillgång till exportkrediter och en fungerande kreditmarknad.

Regeringen bör engagera sig och skapa bättre förutsättningar i

det nu aktuella avseendet, anser motionärerna. De föreslår att

staten skall bilda ett nytt bolag fristående från

Exportkreditnämnden (EKN) för att tillhandahålla

exportkreditgarantier och även fullgörandegarantier. Härigenom

kan konkurrens skapas och den nuvarande monopolsituationen

brytas. Ledningen för det nya bolaget skall utgöras av personer

med branschkunnande och entreprenöranda. Det nya

kreditförsäkringsbolaget bör, enligt motionärerna, finansieras

genom att 3 miljarder kronor av de förutvarande

löntagarfondsmedlen överförs från Fond 92--94. Ägandet i bolaget

föreslås stå i proportion till hur mycket som betalats in till

löntagarfonderna.

EKN har till uppgift att främja svensk export genom att

utfärda garantier. För innevarande budgetår har riksdagen

beslutat om en total kreditram på 70 miljarder kronor (prop.

1992/93:100 bil. 4, bet. NU23). Vidare har en särskild kreditram

på 1 miljard kronor inrättats för att underlätta export till de

baltiska staterna och till Ryssland (bet. 1992/93:UU16). I

samband med detta beslut avslogs motionsyrkanden (nyd) om att

ramen skulle höjas till 4 miljarder kronor. Yrkandena följdes

emellertid upp i en reservation (nyd).

I enlighet med sin instruktion har EKN i en skrivelse till

regeringen i oktober 1993 lämnat underlag för att regeringen

skall kunna ta ställning till omfattningen och inriktningen av

nämndens fortsatta verksamhet. Av skrivelsen framgår att EKN

började att behandla ärenden inom den särskilda kreditramen

beträffande de baltiska staterna efter den 29 april 1993 och

beträffande Ryssland efter den 1 juli 1993. Fram till i mitten

av oktober 1993 hade fyra utfästelser beviljats till ett totalt

belopp på 66 miljoner kronor. Ansökningar avseende sammantaget

120 miljoner kronor hade avslagits, och ett femtiotal ärenden

där det sökta beloppet sammanlagt uppgår till 1 100 miljoner

kronor var under beredning.

Fond 92--94 är namnet på den styrelse som givits i uppdrag att

svara för utskiftningen av löntagarfondernas medel. Riksdagen

har redan fattat beslut om vissa ändamål för användningen av

dessa medel. Till riskkapitalbolag har 6,5 miljarder kronor

utbetalats. Medel har vidare avsatts dels för s.k. sparpremier

till dem som deltagit i det premiegrundande allemanssparandet,

dels som ersättning till fondbolag och andra institut på grund

av att det nämnda sparandet avbrutits i förtid. Beloppen

beräknas till ca 500 miljoner kronor resp. 85 miljoner kronor.

Härutöver har riksdagen våren 1993 beslutat att högst 10

miljarder kronor skall överföras till tre forskningsstiftelser

(prop. 1992/93:171, bet. UbU16) och att högst 1,7 miljarder

kronor skall överföras till två stiftelsehögskolor (prop.

1992/93:231, bet. UbU18). Utbildningsutskottet anförde härvid

(bet. 1992/93:UbU16 s. 10) som förtydligande motiv för sitt

ställningstagande att om värdet på löntagarfondernas kvarvarande

tillgångar skulle överstiga 11,7 miljarder kronor borde

regeringen återkomma till riksdagen med förslag om hur dessa

resurser skall disponeras för forskning.

Med hänsyn till att riksdagen nyligen har beslutat om en

särskild ram för exportkreditgarantier till Baltikum och

Ryssland anser utskottet att det saknas anledning att nu

pröva omfattningen och inriktningen av denna verksamhet. Det

finns enligt utskottets uppfattning inte skäl för staten att

etablera ytterligare en organisation för garantigivning till de

aktuella länderna. Mot denna bakgrund avstyrks yrkandena i

motion 1992/93:N282 (nyd) om bildande av ett särskilt

kreditförsäkringsbolag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i proposition 1992/93:257 framlagda

förslagen till

a) lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige, dock

med ändring att 5 kap. 2 §, 7 kap. 3 § och 8 kap. 6 §

erhåller lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2,

b) lag om vissa avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring,

c) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

d) lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska

försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,

e) lag om ändring i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med

anknytning till värdepappersfonder,

f) lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

g) lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,

h) lag om ändring i lagen (1993:939) om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt,

i) lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

j) lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen

(1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer

m.m., dock med ändring att ingressen och

ikraftträdandebestämmelsen erhåller lydelse enligt Utskottets

förslag i bilaga 3,

k) lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i

trafikskadelagen (1975:1410), dock att

ikraftträdandebestämmelsen ändras enligt Föreslagen lydelse

i bilaga 4,

2. beträffande kollektiv sakförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N266, 1991/92:N271

yrkandena 1, 2 och 4 och motion 1992/93:N213,

res. 1 (s) - motiv.

3. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:N227, 1991/92:N237 och

1991/92:N279,

men. (v)

4. beträffande byte av försäkringsbolag

att riksdagen avslår motion 1992/93:N252,

5. beträffande värdering av fastigheter

att riksdagen avslår motion 1992/93:N256,

6. beträffande regler för kreditinstituten om

fullgörandegarantier

att riksdagen avslår motion 1992/93:N287 yrkande 2,

7. beträffande tryggande av fullgörandegarantier

att riksdagen avslår motion 1992/93:N287 yrkande 1,

res. 2 (nyd)

8. beträffande bildande av ett kreditförsäkringsbolag

att riksdagen avslår motion 1992/93:N282.

res. 3 (nyd)

Stockholm den 9 november 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta

Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Axel

Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin

Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds),

Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan

Backman (m) och Bo Bernhardsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Kollektiv sakförsäkring (mom. 2, motiveringen)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh

Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson

(alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som

börjar med "Av den" och slutar med "kollektiva sakförsäkringar"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller den positiva inställning till kollektiva

sakförsäkringar som utskottet tidigare givit uttryck åt (se

senast bet. 1990/91:NU31). Genom kollektiva försäkringar kan

stora kostnadsfördelar uppnås samtidigt som antalet oförsäkrade

eller underförsäkrade hushåll kan minskas. Då det gäller

anslutningsformen vill utskottet erinra om att Högsta domstolen

i en dom år 1986 fastställde att ändamålsparagrafen i ett stort

antal fackföreningars stadgar medger kollektiva hemförsäkringar

med reservationsrätt. Liksom tidigare anser utskottet att det är

en uppgift för Finansinspektionen att följa utvecklingen av den

aktuella försäkringsformen.

Det är i och för sig önskvärt att en organisation som önskar

träffa avtal om kollektiv sakförsäkring utnyttjar den konkurrens

det innebär att begära in anbud från flera försäkringsbolag. Det

är dock enligt utskottets uppfattning en uppgift för

organisationen själv att besluta i en sådan fråga. Med

hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet samtliga

motionsyrkanden angående kollektiva sakförsäkringar.

2. Tryggande av fullgörandegarantier (mom. 7)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "När det" och slutar med "avstyrks därför" bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar emellertid motionärernas bedömning att

entreprenörerna alltjämt har stora svårigheter att erhålla

fullgörandegarantier. Detta gäller särskilt för de små och

medelstora företagen. Många av dessa företags verksamhet hotas

om de inte snabbt kan tillförsäkras garantier och därmed ges

förutsättningar att få olika byggnadsuppdrag. Enligt utskottets

uppfattning bör staten vidta åtgärder för att motverka

effekterna av den överdrivna återhållsamheten från bankers och

försäkringsbolags sida när det gäller att lämna

fullgörandegarantier. Staten bör kunna ta ett ansvar för att

trygga fullgörandegarantierna i det svåra läge som nu råder.

Regeringen bör därför anmodas att snarast återkomma till

riksdagen med förslag till hur det uppkomna problemet bör lösas.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande tryggande av fullgörandegarantier

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N287 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Bildande av ett kreditförsäkringsbolag (mom. 8)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Med hänsyn" och slutar med "särskilt

kreditförsäkringsbolag" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har staten ett ansvar för att se

till att svenska företag kan utnyttja de goda förutsättningar

som finns att starta verksamhet i och bedriva handel med de

baltiska staterna. Små företag behöver olika former av stöd för

att våga ta steget in på dessa marknader. Staten bör därför

medverka till att företagen kan få tillgång till

exportkreditgarantier på samma villkor som företagen i de

viktigaste konkurrentländerna. Regeringen bör anmodas att

utforma ett förslag till hur ett nytt kreditförsäkringsbolag kan

byggas upp för att möta de nämnda behoven av garantier. Bolaget

bör, enligt utskottets uppfattning, ges möjlighet att till en

början lämna garantier inom en ram på sammanlagt 3 miljarder

kronor. När det gäller exportkreditgarantier skulle ett sådant

bolag bli ett alternativ och en konkurrent till

Exportkreditnämnden, vilket bör åstadkomma en positiv stimulans

på denna marknad. I enlighet med vad som sägs i motion

1992/93:N282 (nyd) bör det nya bolaget ledas av personer med

branschkunnande och entreprenöranda.

Regeringen bör lägga fram förslag om bildande av ett

kreditförsäkringsbolag i enlighet med vad som här anförts.

Häri bör också ingå förslag till hur verksamheten skall

finansieras.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande bildande av ett kreditförsäkringsbolag

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N282 yrkande 1

och med avslag på motion 1992/93:N282 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

Vad gäller kollektiv sakförsäkring instämmer jag i de motiv

för avslag på motionerna som anförs i reservation 1 (s).

I likhet med vad som sägs i motion 1991/92:N227 (v) anser jag

att försäkringsbolagen gör sig skyldiga till diskriminering av

kvinnorna, när de tillämpar olika villkor för kvinnor och män

för pensionsförsäkringar. Sverige har ratificerat FN:s

konvention om avskaffande av all slags diskriminering av

kvinnor. För att Sverige skall fullgöra sitt åtagande krävs

enligt min uppfattning att försäkringsbolagen ändrar sina

villkor. Försäkringslagstiftningen ses visserligen för

närvarande över av en särskild utredning, men det är oklart om

den kommer att lägga fram förslag som leder till könsneutrala

försäkringsvillkor. För att säkerställa att så blir fallet bör

riksdagen anmoda regeringen att utfärda tilläggsdirektiv med den

angivna inriktningen. Utredningen bör slutföra sitt arbete i

denna del skyndsamt.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande försäkringsvillkor och jämställdhet

att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N227 och med

anledning av motionerna 1991/92:N237 och 1991/92:N279 som sin

mening ger regeringen till känna vad i det föregående anförts i

denna del.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

5 kap.

2 §

Företrädaren skall -- -- -- -- -- av Finansinspektionen.

I redogörelsen -- -- -- -- -- till betalning.

Sådan tilldelad -- -- -- -- -- till ersättningsreserven.

Ansvarar flera -- -- -- -- -- denna försäkringsgivare.

En försäkringsgivare som En försäkringsgivare som

från ett fast från ett fast

driftställe här i landet driftställe här i landet

driver driver

gränsöverskridande gränsöverskridande

verksamhet avseende verksamhet avseende

skadeförsäkring skall, skadeförsäkring skall,

om den årliga om den årliga

premieintäkten, utan avdrag premieintäkten, utan avdrag

för för

återförsäkring, återförsäkring,

från ett EES-land från ett EES-land

överstiger ett belopp som överstiger ett belopp som

motsvarar 2 500 000 ecu, motsvarar 2 500 000 ecu,

särskilt redovisa det särskilt redovisa det

försäkringstekniska försäkringstekniska

resultatet avseende resultatet avseende

sistnämnda verksamhet. sistnämnda verksamhet.

Finansinspektionen får Regeringen eller, efter

meddela närmare regeringens bemyndigande,

föreskrifter om denna Finansinspektionen får

redovisning. meddela närmare

föreskrifter om denna

redovisning.

7 kap.

3 §

En försäkringsgivare -- -- -- -- -- sådan försäkringsrörelse.

Om det -- -- -- -- -- överlåtelsen avser.

Är den -- -- -- -- -- överlåtelsen beaktats.

En försäkringsgivare -- -- -- -- -- till överlåtelsen.

Ansökan om -- -- -- -- -- tillämpliga delar.

Om ansökningen -- -- -- -- -- försäkringsrörelselagen

tillämpas.

Finansinspektionen får Regeringen eller, efter

meddela närmare regeringens bemyndigande,

föreskrifter om de Finansinspektionen får

handlingar som skall bifogas meddela närmare

en ansökan om tillstånd. föreskrifter om de

handlingar som skall bifogas

en ansökan om tillstånd.

8 kap.

6 §

Finansinspektionens beslut om

1. att avslå en ansökan om koncession enligt 3 kap. 3 eller

4 §,

2. att avslå en ansökan 2. att avslå en ansökan

om att utfärda intyg enligt om att utfärda intyg enligt

3 kap. 6 § fjärde 3 kap. 6 § tredje stycket,

stycket,

3. att förbjuda en försäkringsgivare att förfoga över sina

tillgångar enligt 6 kap. 5 § femte stycket,

4. att återkalla koncession för gränsöverskridande verksamhet

eller förbjuda sådan verksamhet enligt 6 kap. 8 § tredje eller

fjärde stycket eller

5. om att förelägga vite 5. att förelägga vite

får överklagas till

kammarrätten.

Finansinspektionens beslut -- -- -- -- -- hos regeringen.

Finansinspektionen får -- -- -- -- -- gälla omedelbart.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen (1992:560)

om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Bilaga 3

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att Härigenom föreskrivs att

lagen (1992:1324) om lagen (1992:1324) om

ändring i lagen (1992:560) ändring i lagen (1992:560)

om ändring i lagen om ändring i lagen

(1992:160) om utländska (1992:160) om utländska

filialer m.m. skall ändras filialer m.m. skall ändras

så att 3 § och så att 3 § och

ikraftträdandebestämmelsen ikraftträdandebestämmelsen

till ändringslagen 1992:560 får följande lydelse.

får följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft, Denna lag träder i kraft

såvitt avser 3 § 1, 3 såvitt avser 3 § 1, 3, 4

och 6 den dag regeringen och 6 den dag regeringen

bestämmer och i övrigt bestämmer och i övrigt

den 1 januari 1993. den 1 januari 1993.

Föreslagen ändring av ikraftträdandebestämmelsen till lagen

om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410)

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1 januari 1994. såvitt avser tredje stycket

den 1 januari 1994 och i

övrigt den dag regeringen

bestämmer.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna2

Utskottet3

Lagförslagen3

Kollektiv sakförsäkring6

Försäkringsvillkor och jämställdhet7

Byte av försäkringsbolag9

Värdering av fastigheter10

Fullgörandegarantier11

Bildande av ett kreditförsäkringsbolag12

Hemställan13

Reservationer

1. Kollektiv sakförsäkring (s)14

2. Tryggande av fullgörandegarantier (nyd)15

3. Bildande av ett kreditförsäkringsbolag (nyd)15

Meningsyttring av suppleant (v)16

Bilagor

1. Regeringens lagförslag17

2. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag

till lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige104

3. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1992:1324) om ändring i lagen

(1992:560) om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer

m.m.106

4. Föreslagen ändring av ikraftträdandebestämmelsen till lagen

om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410)107