Bet. 1993/94:NU7

Näringsutskottets betänkande

1993/94:NU07

Redogörelse för bankstödet och förslag om bidrag till

Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

NU7

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 1993/94:61 med redogörelse för

vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet,

dels proposition 1993/94:83 om bidrag till Stiftelsen

Konsumenternas Bankbyrå,

dels en motion som väckts med anledning av skrivelsen,

dels två motioner som väckts med anledning av

propositionen.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet

lämnats av styrelseordföranden Odd Engström och

generaldirektören Stefan Ingves, Bankstödsnämnden,

generaldirektören Claes Norgren, Finansinspektionen,

generaldirektören Axel Edling och byråchefen Hans Näslund,

Konsumentverket, verkställande direktören Ulla Lundquist,

Svenska bankföreningen samt rättschefen Hans Jacobson,

Finansdepartementet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att

Finansinspektionen och Konsumentverket -- inom ramen för redan

anvisade medel -- skall bidra med kapital till Stiftelsen

Konsumenternas Bankbyrå. Myndigheterna bildar denna byrå

tillsammans med Svenska bankföreningen. Bankbyrån skall ge råd

och information till bankkunderna.

Med anledning av motioner (s; nyd) anför utskottet att det

också finns skäl att överväga inrättande av en allmänhetens

bankombudsman. Utskottet föreslår därför ett tillkännagivande

till regeringen om att den skyndsamt skall låta utreda frågan om

en sådan ombudsman.

Utskottet anser vidare att regeringens skrivelse om bankstödet

bör läggas till handlingarna. En motion med krav på att Gota

Banks regionala förankring skall behållas vid en försäljning

avstyrks av utskottet men följs upp i en meningsyttring (v).

Propositionen

I proposition 1993/94:83 föreslås -- efter föredragning av

statsrådet Bo Lundgren -- att riksdagen godkänner det som

regeringen förordar om betalningen av stiftelsekapitalet i

Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå.

Motionerna

Den motion som väckts med anledning av skrivelse

1993/94:61 är

1993/94:N1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att bevara Gota Banks karaktär av regional

bank.

De motioner som väckts med anledning av proposition

1993/94:83 är följande:

1993/94:N5 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen

1. hos regeringen begär ett förslag om en allmänhetens

bankombudsman,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statlig medverkan i en rådgivningsbyrå för

konsumentfrågor inom kreditinstitutsektorn.

1993/94:N6 av Bengt Dalström (nyd) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär en skyndsam utredning med förslag om

inrättande av en allmänhetens bankombudsman,

2. avslår förslaget om betalning av stiftelsekapitalet till

Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå.

Utskottet

Bankstödet

Skrivelsen

I skrivelse 1993/94:61 lämnar regeringen en redogörelse för de

åtgärder som vidtagits sedan maj 1993 för att stärka det

finansiella systemet. Det konstateras att utvecklingen på

kreditmarknaden har varit positiv genom att det allmänna

ränteläget har sjunkit avsevärt. Denna utveckling har varit

gynnsam för kreditinstituten. Bankernas resultat före

kreditförluster har förstärkts markant jämfört med förra året.

Kreditförlusterna och problemengagemangen ligger dock kvar på en

hög nivå, påpekas det i skrivelsen.

När det gäller konkreta åtgärder -- som har vidtagits under

den aktuella perioden -- för att stärka det finansiella systemet

redovisas i skrivelsen att den statliga garantin till Gota Bank

har höjts från 10 miljarder kronor till 15 miljarder kronor.

Vidare har ett förvaltningsbolag, Retriva AB, bildats för att

äga och förvalta den övervägande delen av Gota Banks

problemengagemang. Retriva, som är helägt av Gota Bank, skall ta

över engagemang på sammanlagt högst 43 miljarder kronor i

nominella belopp. En försäljning av Gota Bank beräknas ske före

utgången av år 1993, sägs det i skrivelsen.

Under perioden har staten också infriat en del av sitt

borgensåtagande gentemot elva sparbanksstiftelser genom att

betala 400 miljoner kronor i förfallna räntekostnader.

Inom ramen för bankstödet har staten ett totalt åtagande på

74,2 miljarder kronor. Av detta har 44,4 miljarder kronor

betalats ut i form av lån, kapitaltillskott och infriade

garantier. Belastningen på statsbudgeten uppgår till 39,6

miljarder kronor. Bankstödsnämnden har från Riksgäldskontoret

övertagit förvaltningen av de statliga garantierna.

Den förbättrade situationen på kreditmarknaden har tillsammans

med aktiekursernas uppgång gjort det möjligt för Skandinaviska

Enskilda Banken att genom en nyemission förstärka sin

kapitalbas. Banken har därför kunnat återkalla sin ansökan om

statligt stöd från Bankstödsnämnden.

Av samma skäl har -- efter det att skrivelsen avlämnades --

både Föreningsbanken och Sparbanken Sverige återtagit sina

ansökningar om stöd. Föreningsbanken har dock fått ett statligt

stöd i form av en revers på 2,5 miljarder kronor. I utbyte

häremot har banken utfärdat konvertibla skuldebrev till staten

på samma belopp. Syftet med stödet är att säkerställa att en

planerad nyemission kan genomföras. För Sparbanken Sverige

kvarstår efter det att ansökan återkallats att enas med

Bankstödsnämnden om hur statens lån och garantiåtagande till

banken skall kunna avvecklas.

I skrivelsen lämnas vidare en redogörelse för de åtgärder som

regeringen har vidtagit när det gäller dels avtal om

avgångsvederlag för personer i ledande ställning, dels frågan om

skadeståndsansvar för styrelseledamöter.

Motionen

I motion 1993/94:N1 (v) anförs att regeringen och

Bankstödsnämnden vid försäljningen av Gota Bank bör ta stor

hänsyn till bankens regionala förankring. En ny ägare bör

garantera denna förankring, sägs det i motionen.

Tidigare behandling av bankstödet

Enligt riktlinjerna för bankstödet (se senast prop.

1992/93:245, bet. NU35) skall det utformas på ett affärsmässigt

sätt och så att statens långsiktiga kostnader hålls så låga som

möjligt. Statens insatser skall i största möjliga utsträckning

återvinnas. Bestämmelser om bankstödet finns i lagen (1993:765)

om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut.

I samband med riksdagens beslut hösten 1992 om bankstödet

anförde utskottet (bet. 1992/93:NU16) att bank- och

kreditväsendet bör vara privatägt. I de fall staten genom

stödåtgärder blir aktieägare bör ägandet avvecklas när det är

affärsmässigt lämpligt. Utskottet sade vidare att det får

ankomma på regeringen och Bankstödsnämnden att från fall till

fall pröva hur det statliga ägandet skall förändras. Riksdagen

bemyndigade mot denna bakgrund regeringen att besluta om

avveckling av det statliga ägandet.

Utskottets ställningstagande

Av vad som nu redovisats framgår att riksdagen delegerat till

regeringen att fatta beslut om en eventuell avveckling av det

statliga ägandet i Gota Bank. Riksdagen har vidare lagt fast

riktlinjer för bankstödet. Dessa skall vara vägledande även vid

en avveckling av ägandet. Utskottet anser att de nämnda besluten

skall gälla också fortsättningsvis. Den aktuella motionen

avstyrks därför.

Utskottet har granskat den föreliggande skrivelsen och anser

att den ger en god överblick över de åtgärder som vidtagits.

Åtgärderna ligger väl inom de ramar som riksdagen uppställt.

Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna utan

ytterligare åtgärd.

Konsumenternas bankbyrå

Propositionen

I proposition 1993/94:83 redovisas att Svenska bankföreningen

och staten genom Finansinspektionen och Konsumentverket har

träffat en överenskommelse om att bilda en stiftelse med ändamål

att driva en självständig rådgivningsbyrå för att informera,

vägleda och hjälpa konsumenterna i deras mellanhavanden med

banker och andra kreditinstitut. Rådgivningsbyrån skall benämnas

Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå och ha ett stiftelsekapital

på 15 000 kr. Regeringen föreslår att statens bidrag skall vara

10 000 kr och att Finansinspektionen och Konsumentverket skall

tillskjuta hälften var från medel som riksdagen redan har

anvisat för myndigheternas verksamhet under budgetåret 1993/94.

Avsikten är att Bankbyrån skall starta sin verksamhet den

1 januari 1994. Bankföreningen skall genom årliga bidrag svara

för löner, lokalhyror och andra driftskostnader för byrån.

Stiftelsen avses ha en styrelse med sju ledamöter, varav

Bankföreningen skall utse tre och de båda myndigheterna vardera

två. Till styrelseordförande skall enligt uppgift endast en

myndighetsföreträdare kunna utses.

I propositionen erinras om att riksdagen anmodat regeringen

att låta utreda frågan om inrättande av en allmänhetens

bankombudsman (bet. 1992/93:NU16). Regeringen anser emellertid

att det är en fördel om samma system för tillvaratagande av

konsumenternas intressen kan gälla inom banksektorn som inom

försäkringsbranschen. För den sistnämnda finns nämligen sedan

många år en Konsumenternas försäkringsbyrå, som nu bildat

mönster för förslaget om en bankbyrå. I propositionen

understryks att statens engagemang i byrån tillgodoser kraven på

objektivitet och opartiskhet i verksamheten. Bankbyrån bör

enligt regeringens uppfattning få tillfälle att verka under en

tid. Om en utvärdering därefter ger vid handen att den är

otillräcklig får frågan om konsumentskyddet på bankområdet tas

upp till förnyad prövning, menar regeringen.

Motionerna

I de båda motioner -- 1993/94:N5 (s) och 1993/94:N6 (nyd) --

som har väckts med anledning av propositionen riktas kritik mot

att regeringen inte fullföljt riksdagens begäran om att låta

utreda frågan om inrättande av en allmänhetens bankombudsman.

Motionärerna anser att förslaget om en bankbyrå är otillräckligt

och inte uppfyller riksdagens beslut. Bankkunderna behöver en

förhandlingspart som kan företräda dem i förhållande till banker

och andra kreditinstitut, anförs det i motionerna. Bankbyrån är

inte tillräckligt självständig gentemot bankintressena för att

kunna fullgöra en sådan funktion. Därför behövs en fristående

bankombudsman. Motionärerna begär att regeringen lägger fram ett

förslag om en sådan ombudsman och anser att beslut om statlig

medverkan i bankbyrån skall fattas först när regeringen

tillgodosett denna begäran från riksdagens sida.

Tidigare behandling av frågan

I sin anslagsframställning hösten 1992 tog Finansinspektionen

upp frågan om handläggningen av klagomål från konsumenter mot

kreditinstitut. Det konstaterades att tillströmningen av

skriftliga klagomål ökat markant; under budgetåret 1991/92 inkom

ca 1 700 klagomål. Antalet telefonsamtal med klagomål var också

betydande och uppgick till ca 300 per vecka. Under det nämnda

budgetåret ägnade inspektionen totalt 6,3 % av antalet

arbetstimmar åt klagomålshanteringen. Kostnaden för det utförda

arbetet var ca 5,5 miljoner kronor. Inspektionen framhöll att de

muntliga och skriftliga kontakterna och arbetet i övrigt med

klagomålen många gånger blir så omfattande och tidskrävande att

insatserna inte står i proportion till effekterna från

tillsynssynpunkt. För att inspektionens verksamhet i fråga om

konsumentskydd skulle komma ett större antal konsumenter till

del ansåg inspektionen att resurserna borde omdisponeras till

mer riktade och övergripande insatser på viktiga områden, såsom

villkor för lån och ränteändringar, där enskilda kunder har

svårt att hävda sina intressen gentemot instituten.

Allmänna reklamationsnämnden, som är en statlig myndighet med

uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare,

borde enligt Finansinspektionens mening utnyttjas i betydligt

högre grad för att avgöra tvister mellan kunder och

kreditinstitut. Detta bedömdes kunna åstadkommas genom att

inspektionen informerar om sin och Reklamationsnämndens roller

när det gäller konsumentskyddet. Vidare ansåg inspektionen att

enskilda konsumenter borde få möjlighet att få en tvist löst

genom rådgivning från en annan instans än inspektionen. En

motsvarighet till Konsumenternas försäkringsbyrå borde inrättas

även för kredit- och värdepappersområdet. Inspektionen

förklarade att den avsåg att ta upp diskussioner med

branschorganisationerna om att dessa skulle inrätta och

finansiera en sådan byrå.

Hösten 1992 behandlade utskottet (bet. 1992/93:NU16) frågan om

behovet av att stärka konsumenternas ställning gentemot banker

och andra kreditinstitut med anledning av en motion (s), vari

det begärdes ett förslag från regeringen om inrättande av en

allmänhetens bankombudsman. Utskottet anförde att

Finansinspektionen och Reklamationsnämnden bedriver en viktig

verksamhet när det gäller att ta till vara konsumenternas

intressen i förhållande till kreditinstituten. Det förslag som

Finansinspektionen redovisat bedömdes vara i huvudsak positivt.

Emellertid ansåg utskottet att det inte var tillräckligt med

hänsyn till det stora behov som många bankkunder har av att få

hjälp och stöd i sina mellanhavanden med banker. Utskottet fann

det vidare viktigt att konsumenter kan få kvalificerad hjälp med

att få principiellt viktiga klagomål mot banker prövade, vilket

den av Finansinspektionen föreslagna byrån inte ansågs kunna

tillhandahålla. Mot denna bakgrund föreslog utskottet att frågan

om att inrätta en allmänhetens bankombudsman skulle utredas.

Riksdagen beslutade i enlighet härmed. I en reservation (m, fp,

c, kds) anfördes att de aviserade diskussionerna mellan

Finansinspektionen och branschorganisationerna om en byrå för

konsumentfrågor borde avvaktas innan riksdagen tog något

initiativ angående en allmänhetens bankombudsman.

Frågan om Finansinspektionens hantering av klagomål från

konsumenter togs även upp i budgetpropositionen 1993 (prop.

1992/93:100 bil. 8 s. 68). Vid sin fördjupade prövning av

verksamheten vid Finansinspektionen instämde regeringen i

inspektionens bedömning att resursinsatsen beträffande

klagomålsärenden inte stod i rimlig proportion till effekterna

från tillsynssynpunkt. Verksamheten borde därför effektiviseras

och renodlas gentemot instituten. Med anledning av detta borde

enligt regeringen huvudinriktningen vara att inspektionens

insatser i detta avseende skulle minska under den kommande

treårsperioden genom dels ökad information till allmänheten,

dels överläggningar med branschen med syfte att inrätta en ny

klagomålsinstans utanför inspektionen.

Vid sin behandling av budgetpropositionen tog utskottet (bet.

1992/93:NU24) i enlighet med regeringens hemställan endast

ställning beträffande anslaget till Finansinspektionen och

inriktningen av dess verksamhet. Utskottet tillstyrkte därvid

regeringens förslag till övergripande målsättning för

inspektionens hela verksamhet. Målen angavs vara att bidra till

att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet,

att upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de

finansiella instituten och marknaderna samt att ge ett gott

konsumentskydd. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag.

I detta sammanhang bör också nämnas att Konsumentverket är

central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och har till

uppgift att bl.a. följa hushållens situation på marknaden och

påverka företag att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas

behov. Verket skall utforma riktlinjer för bl.a. marknadsföring,

utformning av produkter och tjänster samt för tillämpning av

konsumentkreditlagen (1992:830). Verkets chef är också

konsumentombudsman och har därmed vissa uppgifter enligt den

konsumenträttsliga lagstiftningen.

Utskottets ställningstagande

De finansiella marknaderna blir alltmer komplicerade.

Konsumenterna har betydande svårigheter att få en överblick över

bl.a. de olika produkter och tjänster som instituten erbjuder

samt vilka räntor och avgifter som tillämpas. Den finansiella

krisen med de enorma kreditförlusterna inom banksektorn har lett

till att bankerna försökt öka sin intjäningsförmåga bl.a. genom

större skillnader mellan in- och utlåningsräntor. Samtidigt har

den allmänna nedgången i ekonomin med bl.a. en hög arbetslöshet

gjort det allt svårare för många enskilda kunder dels att

fullgöra sina åtaganden gentemot kreditinstituten, dels att

acceptera institutens handlande i olika avseenden.

Enligt utskottets mening görs det viktiga insatser för att

tillvarata konsumenternas intressen på detta område, men den

utveckling som nu har beskrivits ställer nya krav. Det är därför

angeläget, anser utskottet, att det vidtas åtgärder för att

förstärka konsumenternas position i förhållande till banker och

andra kreditinstitut. Förslagen om en bankbyrå och en

bankombudsman syftar båda till att uppnå detta. De är emellertid

avsedda att verka på olika sätt och tillgodose skilda

konsumentbehov.

Bankbyrån avses -- enligt vad som framgår av propositionen och

de ytterligare upplysningar som lämnats inför utskottet -- i

första hand hjälpa enskilda bankkunder genom att informera om

praxis i olika typer av frågor, ge råd om vart kunden bör vända

sig i ett enskilt fall, tillhandahålla faktablad om bankernas

tjänster och avgifter samt ge ut översikter över marknaden. Det

skall också vara en viktig uppgift för bankbyrån att till de

olika instituten återföra de synpunkter och klagomål som den får

ta emot. Härigenom får instituten underlag för att ompröva

policy och rutiner på olika områden.

En bankombudsman skulle -- enligt vad motionärerna angivit --

ha som huvuduppgift att företräda kunderna som ett kollektiv

gentemot banker och andra kreditinstitut. Verksamheten skulle

syfta till att åstadkomma så fördelaktiga villkor som möjligt

för konsumenterna i frågor som berör större grupper av kunder

eller som har principiell betydelse.

Eftersom de föreslagna organen sålunda avses få skilda

huvuduppgifter och tillgodose olika konsumentbehov kan de

komplettera varandra. Det finns därför enligt utskottets

uppfattning skäl att överväga inrättande av såväl en bankbyrå

som en funktion som bankombudsman. Härigenom skulle det bli

möjligt att på bästa sätt tillvarata konsumenternas intressen.

Det förslag angående Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå som

utarbetats av Svenska bankföreningen, Finansinspektionen och

Konsumentverket är enligt utskottets bedömning väl utformat.

Utskottet noterar att Bankföreningen åtagit sig att svara för

kostnaderna för driften av byrån. En statlig medverkan bl.a.

genom en majoritet i styrelsen är motiverad för att ge bankbyrån

en sådan ställning att den kommer att åtnjuta förtroende bland

allmänheten. Enligt vad utskottet erfarit har förberedelserna

för byrån framskridit så att den som planerat kan starta sin

verksamhet den 1 januari 1994. Med hänsyn till det trängande

behovet av bättre service till konsumenterna är det angeläget

att byrån kan komma till stånd skyndsamt. Utskottet tillstyrker

mot denna bakgrund att Finansinspektionen och Konsumentverket

tillskjuter stiftelsekapital till bankbyrån i enlighet med

regeringens förslag. De nu aktuella yrkandena i motionerna

1993/94:N5 (s) och 1993/94:N6 (nyd) avstyrks därför.

När det därutöver gäller frågan om inrättande av en

allmänhetens bankombudsman har utskottet erfarit att regeringen

-- i enlighet med riksdagens tidigare begäran -- inom kort avser

att tillsätta en utredning om en sådan ombudsman. Utskottet

utgår nu ifrån att denna utredning tillkallas snarast och att

den redovisar resultatet av sitt arbete under våren 1994. Om det

i utredningsarbetet inte framkommer starka skäl mot att en

bankombudsman inrättas bör utredningen överväga om det är mest

ändamålsenligt med ett självständigt ombudsmannaämbete eller om

en sådan funktion bör knytas till någon av de myndigheter som nu

är verksamma på området.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Därmed blir de nu berörda delarna av

motionerna 1993/94:N5 (s) och 1993/94:N6 (nyd) väsentligen

tillgodosedda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Gota Bank

att riksdagen avslår motion 1993/94:N1,

men. (v)

2. beträffande redogörelsen för bankstödet

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1993/94:61 till

handlingarna,

3. beträffande Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:83 och med

avslag på motionerna 1993/94:N5 yrkande 2 och 1993/94:N6

yrkande 2 godkänner vad som anges i propositionen om

betalningen av stiftelsekapitalet i Stiftelsen Konsumenternas

Bankbyrå,

4. beträffande allmänhetens bankombudsman

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:N5 yrkande 1

och 1993/94:N6 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 2 december 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Hans

Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell

Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh

Furustrand (s), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats

Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Roland Lében (kds), Bo G

Jenevall (nyd) och Ola Karlsson (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I likhet med vad som anförs i motion 1993/94:N1 (v) anser jag

att det är angeläget såväl för de berörda regionerna som för de

anställda att Gota Banks karaktär av regional bank bevaras.

Regeringen och Bankstödsnämnden bör därför i samband med

förhandlingarna om försäljning av Gota Bank ställa som krav att

köparen garanterar bankens regionala förankring. Riksdagen bör

som sin mening ge regeringen detta till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Gota Bank

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N1 som sin mening

ger regeringen till känna vad i det föregående anförts.