Bet. 1993/94:SfU11

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1993/94:SFU11

Mottagande av asylsökande m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

SfU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1993/94:94 Mottagande av

asylsökande m.m. jämte motioner väckta med anledning av

propositionen. I betänkandet behandlas även motioner väckta

under den allmänna motionstiden 1993/94 som tar upp närliggande

frågor.

I propositionen föreslås att Statens invandrarverk även i

fortsättningen skall vara huvudman för mottagandet av

asylsökande och se till att det finns förläggningar. Driften av

alla förläggningar skall dock vara öppen för entreprenad.

Vidare föreslås att Invandrarverket skall erbjuda asylsökande

någon form av sysselsättning under väntetiden. Asylsökande skall

under vissa förutsättningar kunna arbeta utan att de anses som

arbetstagare i rättsligt hänseende.

En asylsökande skall liksom i dag ha möjlighet att få bistånd

i form av logi, dagersättning och särskilt bidrag. En

asylsökande skall ha rätt till ekonomiskt bistånd även om han

eller hon bor utanför en förläggning. Den som ordnar bostad på

egen hand skall få ett bidrag till bostadskostnaden med ca 500

kr i månaden för ensamstående och ca 1 000 kr i månaden för en

familj. Dagersättningen bör sänkas något. Dagersättningen skall

vidare kunna sättas ned för en asylsökande som fyllt 18 år och

som utan giltigt skäl vägrar att delta i någon form av

sysselsättning.

Asylsökande barn bör i princip få tillgång till samma hälso-

och sjukvård som de barn som är bosatta i Sverige. Vuxna

asylsökande bör liksom i dag få sjuk- och tandvård när det

föreligger ett behov av omedelbar vård eller vård som inte kan

anstå. Andra utlänningar som väntar på uppehållstillstånd,

främst anhöriga, bör endast få ren akutvård.

Asylsökande skall betala en patientavgift för sjukvårds- och

tandvårdsbesök och även betala en egen avgift för

receptförskriven medicin.

En skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som

bedöms ha en kortare varaktighet skall beviljas tidsbegränsat

uppehållstillstånd. Mottagandet skall därvid ske som för

asylsökande och inriktas på återvändande. Ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har

rätt till asyl här enligt utlänningslagen. En fullständig

prövning av utlänningens asylskäl skall göras. Tillståndet

meddelas lämpligen för högst sex månader med möjlighet till

förlängning under ytterligare högst sex månader. Som regel torde

det bli fråga om högst ett års vistelse med tillfälliga

uppehållstillstånd. Arbetstillstånd bör beviljas för samma tid.

Tillfälligt uppehållstillstånd skall även kunna beviljas för

medlemmar av kärnfamiljen.

I propositionen föreslås skärpta kriterier vad gäller

möjligheterna att få uppehållstillstånd vid ny ansökan när ett

lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning föreligger.

Vidare skall ansökan prövas av Utlänningsnämnden i stället för

som hittills av Invandrarverket. Det föreslås också att

möjligheterna att få rättshjälp genom offentligt biträde i denna

typ av ärenden inskränks.

Vad gäller entreprenadverksamheten anser utskottet att en

lagstadgad tystnadsplikt bör införas. Regeringen bör snarast

återkomma med förslag om tystnadspliktsbestämmelser, och

utskottet föreslår ett tillkännagivande härom. Utskottet

föreslår också ett tillkännagivande om att regeringen noga bör

följa utvecklingen och de effekter de ökade möjligheterna till

eget boende får.

Den nuvarande ordningen för hantering av asylsökandes

arbetstillstånd innebär onödiga kostnader. Utskottet föreslår

därför ett tillkännagivande om att regeringen bör finna en

bättre lösning av arbetstillståndsfrågan.

Vad gäller det ekonomiska biståndet föreslår utskottet att

bostadsersättningen skall kunna dras in och dagersättningen

kunna sättas ned helt om asylsökanden erbjuds plats på en

förläggning där fri kost ingår i inkvarteringen. Utskottet

föreslår dessutom att dagersättningen skall kunna sättas ned

även för en asylsökande som fyllt 16 men inte 18 år och som får

ersättning som ensamstående.

För den som skall avvisas eller utvisas upphör rätten till

asylbistånd efter skälig tid för verkställighet. Utskottet

föreslår att den nya lagen utformas så att statens

kostnadsansvar gäller till dess verkställighet sker.

Utskottet avstyrker bifall till förslaget om skärpta kriterier

för ny ansökan men tillstyrker att Utlänningsnämnden i

fortsättningen skall göra prövningen. Utskottet tillstyrker

också begränsningen av rättshjälp i ärenden om ny ansökan.

Utskottet föreslår däremot ett tillägg i

rättshjälpsbestämmelserna så att rättshjälp i form av offentligt

biträde skall kunna beviljas i verkställighetsärenden där

utlänningen hålls i förvar sedan mer än tre dagar.

I övrigt tillstyrker utskottet propositionen.

Slutligen redovisar utskottet ett JO-beslut den 27 januari

1994 i vilket anges att tillräckliga anvisningar saknas i frågan

om utlänningslagen eller lagen om vård av unga (LVU) äger

företräde när ett barn skall avvisas eller utvisas. Utskottet

anser att regeringen närmare bör överväga hur

lagtolkningsproblemet bör lösas, och riksdagen bör som sin

mening ge regeringen detta till känna.

Propositionen

Regeringen (Kulturdepartementet) har i proposition 1993/94:94

Mottagande av asylsökande m.m. föreslagit riksdagen att

dels anta de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om mottagande av asylsökande m.fl.,

2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

5. lag om ändring i lagen (1992:1068) om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra

utlänningar,

6. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap,

dels godkänna vad i propositionen förordats om

1. förläggningar för asylsökande (avsnitt 4.5),

2. nivån på dagersättning till asylsökande (avsnitt 4.8.2),

3. hälso- och sjukvård för asylsökande (avsnitt 4.9),

4. statlig ersättning för mottagande av asylsökande (avsnitt

4.13).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1993/94:Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av

erfarenheterna från kommunala förläggningar och behovet av

explicit lagstöd för verksamheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att endast politiskt och religiöst

obundna organisationer bör få driva förläggningar,

4. att riksdagen beslutar att asylsökande skall beviljas

temporärt arbetstillstånd om slutgiligt beslut i

uppehållstillståndsfrågan inte fattats inom tre månader från det

att ansökningen gjordes,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samråd med fackliga organisationer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om länsarbetsnämndens godkännande av

arbeten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ersättning för deltagande i

organiserad verksamhet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kopplingen mellan dagbidragen och

Socialstyrelsens rekommenderade nivå för socialbidrag,

9. att riksdagen avslår förslaget att dagersättningen skall

kunna nedsättas om den asylsökande försvårat utredningen genom

att hålla sig undan,

10. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag

grundat på Psykiatriutredningens betänkande Statligt stöd till

rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl.,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om patientavgifter,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reglering

av tystnadsplikten för anställda hos entreprenörer som driver

flyktingförläggningar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att entreprenörer skulle svara för

delgivning av beslut i asylfrågan,

14. att riksdagen beslutar att 2 kap. 4 a § första stycket

utlänningslagen skall ha följande lydelse: "Om en utlänning som

söker uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 2

eller 3 kap. bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i

landet, får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på högst 12

månader ges. Detta inskränker inte rätten att begära att

asylansökningen prövas i vanlig ordning.",

15. att riksdagen avslår förslaget om ändrad lydelse av 2

kap. 5 § utlänningslagen,

16. att riksdagen beslutar att kammarrätten skall pröva nya

ansökningar om uppehållstillstånd,

17. att riksdagen avslår den föreslagna 7 kap. 17 §

utlänningslagen,

18. att riksdagen avslår förslagen till ändrad lydelse av 41

och 43 §§ rättshjälpslagen.

1993/94:Sf13 av Margareta Viklund m.fl. (kds, c, fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att regeringen bör ompröva sin syn på

orsaken till anhöriginvandringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för ersättning

för hälso- och sjukvård till andra utlänningar än asylsökande

som sökt uppehållstillstånd i Sverige och har rätt att vistas

här under den tid ansökan prövas.

1993/94:Sf14 av Georg Andersson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om asylsökandes boende,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag

beträffande arbete utan ersättning för asylsökande,

3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag

beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd,

4. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till

ändring av 2 kap. 5 § i utlänningslagen beträffande skärpta

kriterier för bifall till förnyad ansökan.

1993/94:Sf15 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag om en ändring

av 2 kap. 5 § utlänningslagen (1989:529),

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen

till känna vad i motionen anförts om uppehållstillstånd på grund

av synnerliga skäl av humanitär art,

3. att riksdagen beslutar om följande lydelse av 41 § 8

rättshjälpslagen:

Regeringens förslag: 8. angående uppehållstillstånd enligt 2

kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen, om utlänningsnämnden

meddelat beslut om inhibition i ärendet om avvisning eller

utvisning,

Motionens förslag: 8. angående uppehållstillstånd enligt 2

kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen, som grundar sig på

tidigare icke prövad omständighet,

4. att riksdagen avslår föreslagen ändring av 43 §

rättshjälpslagen.

1993/94:Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag, såvitt

nu är i fråga, antar följande lydelse av 10 § lagen om

mottagande av asylsökande m.fl.:

"Den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att

delta i verksamhet som avses i 4 § eller som genom att hålla sig

undan försvårar utredningen i asylärendet har inte rätt till

dagersättning enligt 17 §",

2. att riksdagen avslår förslaget i 2 kap. 4 a § andra

stycket lagen om ändring i utlänningslagen,

3. att riksdagen godkänner vad i motionen förordats om

förläggningar för asylsökande i stället för vad regeringen

föreslagit,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att förläggningsboende skall gälla för

asylsökande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ersättning för eget boende inte

skall betalas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om arbete och sysselsättning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att nivån på dagersättning till

asylsökande måste sänkas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att CSN inte skall svara för

utbetalning av ekonomiskt bistånd till asylsökande,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om patientavgiften,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om aktiva åtgärder för att stimulera

frivilligorganisationernas medverkan i flyktingmottagandet i

kommunerna samt studier av organisationernas verksamhet i övriga

nordiska länder,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om principerna för uppehållstillstånd vid

tillfälligt behov av skydd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att kostnaderna för asylmottagandet

måste pressas ner med betydande belopp.

1993/94:Sf17 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att tillåta asylsökande arbeta inom

den reguljära arbetsmarknaden under utredningstiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att låta asylsökande bo utanför

förläggning under utredningstiden.

1993/94:Sf18 av Marianne Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om införande av asyllån,

2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 i den

del som behandlar nedsättning av dagersättning för den som

försvårar sin asylutredning eller utan giltigt skäl vägrar delta

i organiserad verksamhet.

1993/94:Sf19 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att rätten till tillfälligt

uppehållstillstånd inte får inkräkta på rätten till asyl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att erforderliga anvisningar görs för

att asylrätten upprätthålls i ärenden om tillfälligt

uppehållstillstånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen i övrigt anförts beträffande tillfälliga

uppehållstillstånd och att hänsyn bör tas till de anvisningar

och uttalanden som gjorts av UNHCR,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ett förslag till ett konkret

återvändandeprogram för flyktingar och andra tillfälligt

skyddsbehövande snarast bör framläggas,

5. att riksdagen avslår förslaget om skärpningar av

kriterier i samband med ny ansökan efter lagakraftvunnet beslut

om avvisning och utvisning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att rätten till rättshjälp genom

offentligt biträde i nämnda typ av ärenden skall kvarstå.

1993/94:Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om huvudmannaskap och grundorganisation

för mottagande av asylsökande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tidsbegränsade uppehållstillstånd,

3. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 vad

avser 5 och 7 §§ i förslaget till lag om mottagande av

asylsökande m.fl.,

4. att riksdagen beslutar att 6 § i förslaget till lag om

mottagande av asylsökande m.fl. ges följande lydelse:

Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och

som drivs av någon annan än Invandrarverket skall skriftligt

avtal om villkoren för verksamheten träffas mellan verket och

den som driver verksamheten. Innan avtal träffas skall

länsarbetsnämnd och berörd lokal facklig organisation ges

tillfälle att yttra sig,

5. att riksdagen beslutar att 10 § i förslaget till lag om

mottagande av asylsökande m.m. ges följande lydelse:

För den som fyllt 16 år och uppbär fullt dagbidrag och som

utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhet som avses i 4 §

eller som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i

ärendet om uppehållstillstånd kan dagersättning enligt 17 §

sättas ned, dock inte till den del den är avsedd att täcka

utgifter för egen mathållning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen i övrigt anförts om arbete på den öppna

arbetsmarknaden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om patientavgifter för asylsökandes

sjukvård,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om myndighetsutövning och tystnadsplikt

vid entreprenad,

9. att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:94 vad

avser förslaget till ändring i 2 kap. 5 § utlänningslagen

(1989:529).

1993/94:Sf21 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen

beslutar att omsorg om egna barn bör vara giltigt skäl för att

dagpenningen inte skall nedsättas för den som inte deltar i

organiserad verksamhet.

1993/94:Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ersättning till asylsökande i samband

med arbete knutet till förläggning,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att

någon skyldighet inte bör föreligga för Invandrarverket att

samråda med länsarbetsnämnden resp. fackliga organisationer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utformningen av arbete knutet till

förläggning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utformningen av tillfälliga

uppehållstillstånd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett repatrieringsprogram,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av

2 kap. 5 § utlänningslagen om skärpta kriterier för bifall till

förnyad ansökan.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993/94

1993/94:Sf602 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd för

kosovoalbaner.

1993/94:Sf603 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att på lämpligt sätt verka för att

systematiskt utreda hur många av flyktingarna i Sverige från

länderna i det forna Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd

och behandling på grund av våldtäkter och andra övergrepp och

att ge dem den hjälpen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att verka för att speciell hänsyn tas

till familjer med barn som går i skolan då flyttningar till och

från olika flyktingförläggningar planeras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att verka för att barn som blivit

krigs- och tortyrskadade får möjlighet till rehabilitering innan

de placeras i vanliga skolklasser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att göra det möjligt för varje

flyktingbarn att bli hört och lyssnat till på ett sätt som är

förenligt med barnets bästa.

1993/94:Sf607 av Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om flyktingmottagande.

1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överförande av flyktingmottagandet

till kommunerna,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en förbättrad återvandringspolitik.

1993/94:Sf614 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inrättande av ett centrum för flyktingbarn.

1993/94:Sf616 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

invandrarorganisationernas möjlighet till medverkan i samhället.

1993/94:Sf620 av Magnus Persson (s) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att i vissa

komplicerade ärenden tillfälliga uppehållstillstånd kan beviljas

för längre tid.

1993/94:Sf621 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att i asylhanteringen endast tillämpa

tillfälliga uppehållstillstånd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att överväga annan huvudman än Statens

invandrarverk för förläggningsverksamheten.

1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillfälliga upphållstillstånd som en

lösning i vissa fall,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillgång till fadderfamiljer,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överförande till kommunerna av den

förläggningsverksamhet som nu bedrivs av Invandrarverket,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att asylsökande bör få rätt att arbeta

efter tre månaders väntetid,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om asylsökandes tillgång till sjukvård,

tandvård, barnomsorg och skolgång.

1993/94:Sf626 av Jan Erik Ågren m.fl. (kds) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett bättre tillvaratagande av

frivilligorganisationernas kompetens.

1993/94:Sf627 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ett program för frivilligt

återvändande utreds och förslag därom snarast framläggs i

riksdagen samt att internationella initiativ tas därom.

1993/94:Sf628 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tidsbegränsade uppehållstillstånd och

återvändandeprogram,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett samlat program med förslag om

förbättringar för flyktingbarn,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om återvandring.

1993/94:Sf633 av Eva Zetterberg och Berith Eriksson (v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att verka för att speciell hänsyn tas

till familjer med barn som går i skolan då flyttningar till och

från olika flyktingförläggningar planeras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att verka för att barn som blivit

krigs- och tortyrskadade får möjlighet till rehabilitering innan

de placeras i vanliga skolklasser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att göra det möjligt för varje

flyktingbarn att bli hörd och lyssnad till på ett sätt som är

förenligt med barnets bästa.

1993/94:Sf636 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att rätten till tillfälligt

uppehållstillstånd inte får inkräkta på rätten till asyl,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att erforderliga anvisningar görs för

att asylrätten upprätthålls i ärenden om tillfälligt

uppehållstillstånd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillfälliga uppehållstillstånd och att

hänsyn bör tas till de anvisningar och uttalanden som gjorts av

UNHCR,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att förslag till ett konkret

återvändandeprogram för flyktingar och andra tillfälligt

skyddsbehövande snarast framläggs,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbättrad sjukvård för asylsökande

och flyktingar.

1993/94:U618 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flyktingars möjlighet till adekvat

psykologisk vård.

Yrkande 1 i motion 1993/94:Sf12 och yrkande 11 i motion

1993/94:Sf16 behandlas av utskottet i annat sammanhang.

Utskottet

Mottagningssystemet för asylsökande

Allmänt

Nu gällande system för mottagande av asylsökande och

flyktingar i Sverige, som i sina huvuddrag gäller sedan den 1

januari 1985 (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295), innebär att

staten har ett övergripande ekonomiskt ansvar för

flyktingmottagandet, medan ansvaret i övrigt är delat mellan

stat och kommun. Statens invandrarverk är statlig huvudman för

mottagande av asylsökande och flyktingar. Invandrarverket driver

förläggningar för asylsökande och skall träffa överenskommelser

med kommunerna om att ta emot flyktingar och vissa andra

utlänningar.

Riktlinjerna för flyktingmottagandet ändrades i vissa delar i

samband med dels införande av lagen (1988:153) om bistånd åt

asylsökande m.fl. (prop. 1987/88:80, SfU17, rskr. 160), dels

beslut om en regionaliserad organisation för Statens

invandrarverk (prop. 1987/88:58, SfU28, rskr. 339). Dessa

förändringar, som syftade till att handläggningen av asylärenden

skulle bli snabbare och säkrare, innebär att så gott som alla

asylsökande först tas emot på en utredningssluss där

asylutredningen genomförs. Därefter överförs de asylsökande som

inte har nära anhöriga i landet till en förläggning, och de

vistas där i avvaktan på beslut i asylärendet. Huvudsyftet med

denna styrning är att den asylsökande skall finnas tillgänglig

under utredningstiden för att möjliggöra en snabb och rationell

handläggning. En asylsökande har i och för sig rätt att vistas

var han vill under väntetiden. Rätten till bistånd är emellertid

knuten till att han i normalfallet vistas på en förläggning.

Invandrarverkets förläggningsverksamhet omfattar

utredningsslussar och asylförläggningar, både förläggningar som

ingår i den fasta organisationen och tillfälliga förläggningar

som den fasta organisationen vid behov kompletteras med.

Invandrarverket har nu en basorganisation för att klara av

30 000 asylsökande. I årets budgetproposition anges att en

neddragning av kapaciteten till motsvarande 25 000 asylsökande

innebär att verket ändå har handlingsberedskap. I

budgetpropositionen anges vidare att det vid ingången av

budgetåret 1993/94 fanns ca 90 000 asylsökande och flyktingar

på Invandrarverkets förläggningar. Under innevarande budgetår

räknar verket med att kunna avveckla ca 56 000 platser.

Förläggningarna bedöms omfatta 36 000 belagda platser vid

ingången av budgetåret 1994/95 och 10 000 vid utgången av samma

budgetår.

Invandrarverket driver normalt de flesta förläggningar i egen

regi, men en del drivs på entreprenad av organisationer eller

företag och i några fall av kommuner. Förläggningschefen och

viss annan personal är regelmässigt anställda av

Invandrarverket. Endast i ett fåtal fall är det fråga om total

entreprenad.

På förläggningar bor de asylsökande vanligen i möblerade

lägenheter och har eget hushåll. Familjer bor i regel

tillsammans i en lägenhet medan ensamstående placeras flera

tillsammans i en gemensam lägenhet. Bostaden är kostnadsfri och

dagbidrag utgår för att täcka asylsökandens behov av medel för

sin dagliga livsföring. När inkvartering sker i rum utan

möjlighet till självhushållning ingår fri mat i vistelsen.

Dagbidraget utgår då med ett lägre belopp.

Gällande målsättning för utrednings- och handläggningstiderna

i asylärenden är att ett ärende i första instans, som inte kan

avgöras redan vid utredningsslussarna, skall klaras av inom två

månader från det att ärendet hamnar på myndigheternas bord. Om

beslutet överklagas skall ärendet normalt inte behöva ta mer än

sex månader från det att handläggningen påbörjades hos polisen

(prop. 1988/89:105, SfU17, rskr. 225).

Förläggningsverksamheten

Propositionen

I propositionen anges att Statens invandrarverk även

fortsättningsvis skall vara huvudman för mottagandet av

asylsökande. I verkets ansvar skall ingå att se till att det

finns förläggningsplatser för alla asylsökande som är i behov av

inkvartering på en förläggning.

Enligt regeringen skulle en ökad konkurrens mellan

totalentreprenader och Invandrarverkets egen verksamhet

sannolikt innebära ökad effektivitet och minskade kostnader. Om

de asylsökande i större utsträckning än hittills får möjlighet

att själva ordna sitt boende bör kostnaderna för mottagandet

också kunna minska. Eget boende ger dessutom de asylsökande

möjlighet till ett aktivare liv och till minskad social

isolering under väntetiden. Mångfald i förläggningsverksamheten

är av betydelse även för att utveckla kvalitet i verksamheten. I

propositionen framhålls också vikten av att mottagandet utformas

så flexibelt att det skall vara möjligt att på ett bra sätt möta

variationer i fråga om antal asylsökande, deras bakgrund och

förutsättningar.

Regeringen anser att driften av alla förläggningar skall vara

öppen för entreprenad, och Invandrarverket skall aktivt arbeta

för att skapa en marknad för förläggningsverksamhet i sin

helhet. Målsättningen bör vara att en väsentlig del av

förläggningsverksamheten skall läggas ut på entreprenad.

Regeringen anser att det är angeläget att hela

mottagningssystemet omfattas av ett anbuds- och

konkurrensförfarande, inte minst den basorganisation för

mottagandet av asylsökande som Invandrarverket bedömer

nödvändig.

Invandrarverket skall med utgångspunkt i de övergripande målen

och riktlinjerna för mottagandet fastställa vad en entreprenad

skall innehålla. Verket skall formulera konkreta och mätbara mål

för entreprenaderna. Det bör klart framgå av avtalen vad som

skall ingå i entreprenaden, såväl vad gäller innehållet i

verksamheten som lämplighet och kompetens hos den anställda

personalen. En kontinuerlig uppföljning bör ske av om

verksamheten bedrivs i enlighet med mål och avtal.

I propositionen anförs vidare att uppgifter som innefattar

myndighetsutövning, t.ex. beslut om dagersättning och särskilt

bidrag samt registrering vid utredningssluss, inte bör ingå i

entreprenaden. Regeringen anser däremot att den ekonomiska

utredning som föregår beslut om bistånd inte innebär

myndighetsutövning. Enligt regeringen bör skyldighet för

personal hos privata entreprenörer att iaktta tystnadsplikt

skrivas in i entreprenadavtalen.

Invandrarverket har för närvarande avtal med ett tiotal

kommuner om förläggningar för asylsökande i kommunal regi. I

propositionen anförs att kommuner inte skall svara för uppgifter

som är en statlig angelägenhet eller som inte har anknytning

till kommunens medlemmar. Regeringen anser därför att kommunerna

inte bör driva en fullständig förläggningsverksamhet på

entreprenad, och avtal av den typ som redan träffats bör

fortsättningsvis höra till undantagen.

Regeringen föreslår att asylsökande skall ha samma rätt till

dagersättning oavsett om de vistas på en förläggning eller om de

på egen hand ordnat bostad. Om det egna boendet upphör skall

Invandrarverket erbjuda plats på en förläggning.

För att stimulera till eget boende bör en asylsökande som

ordnat sådant få viss hyresersättning. Regeringen anser det

rimligt med en ersättning för ensamhushåll med 500 kr per månad

och för medlemmar i en familj med 1 000 kr per månad sammanlagt.

Kostnaden blir lägre än genomsnittet vid förläggningsboende.

Enligt regeringen är det inte troligt att särskilt många

asylsökande skaffar en egen lägenhet. Regelmässigt torde det bli

fråga om inneboende hos släkt eller vänner.

Ett eget boende kan medföra vissa arbetsuppgifter för

kommunen. Regeringen bedömer att staten i någon form bör ersätta

de merkostnader kommunerna kan få för asylsökande i eget boende,

åtminstone kostnader som inte är marginella.

Motioner

I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) delar motionärerna

regeringens uppfattning att Invandrarverket skall vara huvudman

för mottagandet av asylsökande. De motsätter sig däremot att

mottagandet skall organiseras så att det främjar att asylsökande

bor utanför förläggningssystemet. För att handläggningstiderna

skall kunna hållas korta är det enligt motionärerna nödvändigt

att de asylsökande snabbt kan nås av utredarna. Detta innebär

att det inom Invandrarverket måste finnas en grundorganisation

med utredningsslussar och ett antal fasta förläggningar.

Motionärerna motsätter sig inte att Invandrarverket i ökad

utsträckning köper tjänster och även låter entreprenörer driva

förläggningar men ifrågasätter om det är Invandrarverkets

uppgift att arbeta aktivt för att öka inslaget av entreprenad.

De framhåller att det är viktigt att Invandrarverket formulerar

grundprinciperna för vad entreprenaden skall innehålla och

formulerar konkreta och mätbara mål för kostnad och kvalitet för

entreprenadverksamheten. Motionärerna begär i yrkande 1 ett

tillkännagivande om det anförda.

Även i tre andra motioner hävdas att den asylsökande bör bo i

förläggning under utredningstiden. Det gäller motionerna Sf17 av

Sten Andersson i Malmö (m) yrkande 2, Sf14 av Georg Andersson

(s) yrkande 1 och Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist

(nyd) yrkande 4. I yrkande 5 i motion Sf16 motsätter sig

motionärerna också att bostadsersättning skall lämnas.

I motion Sf16 (yrkande 3) anser Ian Wachtmeister och Lars

Moquist att i stort sett all förläggningsverksamhet bör vara

utlagd på entreprenad inom tre år. De anser också att

förläggningsverksamheten bör inriktas på boende i helpension

samt att kommunerna inte bör driva förläggningsverksamhet.

I motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) anför motionärerna

att en ordentlig utvärdering av erfarenheterna från kommunala

förläggningar bör göras innan man tar ställning till förslaget

att kommuner i fortsättningen endast undantagsvis bör driva

förläggningar. Frågan om behovet av explicit lagstöd för

kommunal förläggningsverksamhet bör utredas. Motionärerna anser

vidare att organisationer som driver förläggningar skall vara

politiskt och religiöst obundna. Motionärerna begär i yrkandena

2 och 3 att det anförda ges regeringen till känna.

I motion Sf607 av Widar Andersson (s) anförs att

besparingskrav kommer att riktas mot flyktingmottagandet även

under de kommande åren, och risken är därför uppenbar att

förläggningsplatserna kommer att bli allt sämre. Motionären

förordar med anledning härav att merparten av förläggningarna

drivs på entreprenad i första hand av invandrarnas egna

föreningar och församlingar men även av andra ideella

organisationer. Genom de ideella insatserna kan statens utgifter

för förläggningsverksamheten reduceras med ca 20 %. Motionären

föreslår att detta ges regeringen till känna.

I motion Sf20 yrkande 8 av Börje Nilsson m.fl. (s) anser

motionärerna att det är en klar olägenhet att anställda hos en

entreprenör inte är bundna av sekretesslagen. Regeringens

förslag att tystnadsplikten får regleras i avtal innebär att

tystnadsplikten inte blir straffsanktionerad. Eftersom de

asylsökande ofta har dåliga erfarenheter från sitt f.d. hemland

bör sekretessfrågorna tas på största allvar. Enligt motionärerna

bör en översyn av sekretesslagstiftningen därför ges högsta

prioritet. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Även i motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) tas frågan om

tystnadsplikt upp. Motionärerna anser att det är nödvändigt att

sekretessfrågorna lagregleras innan förslaget om

förläggningsverksamhet på entreprenad genomförs. Eftersom

flyktingspionage förekommer måste säkerheten för de asylsökande

noga beaktas. Motionärerna anser i yrkande 12 att riksdagen hos

regeringen bör begära förslag om lagreglerad tystnadsplikt för

anställda hos entreprenörer som driver flyktingförläggningar.

Vidare begär motionärerna i yrkande 13 ett tillkännagivande om

att entreprenörer inte skall få svara för delgivning av beslut i

asylfrågan med hänsyn till den betydelse som delgivningen

normalt har för ett följande beslut om förvarstagande.

I motionerna Sf603 yrkande 3 av Margareta Viklund (kds) och

Sf633 yrkande 1 av Eva Zetterberg och Berith Eriksson (v) anförs

att flyktingbarnen i Sverige börjar fösas från ort till ort allt

eftersom olika flyktingförläggningar läggs ner. Eftersom barnen

ofta har ett svårt förflutet är det enligt motionärerna särskilt

viktigt att de får känna trygghet. Motionärerna begär

tillkännagivanden om att speciell hänsyn bör tas till familjer

med barn som går i skolan då flyttningar till och från olika

flyktingförläggningar planeras.

I tre motioner föreslås en annan lösning av huvudmannaskapet

för förläggningsverksamheten. Såväl Gudrun Schyman m.fl. (v) i

motion Sf622 yrkande 32 som Sten Söderberg (-) i motion Sf608

yrkande 8 begär tillkännagivanden om att kommunerna bör överta

ansvaret för förläggningsverksamheten. I motion Sf621 av Ian

Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) yrkande 5 anförs att man bör

överväga en överföring av huvudmannaskapet till t.ex.

frivilligorganisationer.

Utskottet

Regeringen anför i propositionen att Invandrarverket även

fortsättningsvis bör vara huvudman för asylmottagandet och

därvid ansvara för att det finns tillräckligt antal

förläggningsplatser. Utskottet delar denna uppfattning.

Motionerna Sf608 yrkande 8, Sf621 yrkande 5 och Sf622 yrkande 32

avstyrks följaktligen.

Utskottet delar även regeringens uppfattning att inslaget av

entreprenader i förläggningsverksamheten bör öka. Genom ökad

konkurrens blir verksamheten mer kostnadseffektiv. Ökad mångfald

i förläggningsverksamheten är också av betydelse för att

utveckla kvaliteten i verksamheten. Invandrarverket bör

formulera målen för verksamheten och ange vad entreprenaden

skall innehålla. För att konkurrensen verkligen skall bli

effektiv är det viktigt att kostnadskalkylerna även för

verksamhet driven i Invandrarverkets regi är jämförbara med

övriga anbudsgivares. Även om situationen nu är sådan att en

avveckling av förläggningar måste ske, är det viktigt att ett

anbudsförfarande kommer till stånd när nuvarande

entreprenadavtal går ut.

Utskottet vill emellertid understryka vikten av att verket vid

anbudsgranskningen, vilket även anges i propositionen, bedömer

inte bara priset utan även om entreprenören har förutsättningar

att nå de uppsatta målen. En kontinuerlig uppföljning bör också

ske av om verksamheten bedrivs i enlighet med mål och avtal.

Av mycket stor betydelse för asylmottagandet är att

förläggningsverksamheten kan fungera flexibelt och så långt

möjligt klarar de kraftiga svängningar i asylmottagandet som kan

uppstå. Framför allt i slussorganisationen behöver man ha

beredskap för en hastigt ökad tillströmning av asylsökande.

Bl.a. med hänsyn härtill delar utskottet regeringens bedömning

att det inte är lämpligt att uppställa något närmare angivet mål

än att entreprenadverksamhet bör utgöra en väsentlig del av

förläggningsverksamheten. Motion Sf16 yrkande 3 avstyrks därför

i denna del.

I propositionen framhålls att de ideella organisationerna

spelar en viktig roll i mottagandet av asylsökande. I motion

Sf12 yrkande 3 anges emellertid att förläggningarna inte bör få

drivas av politiskt och religiöst bundna organisationer.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte bör finnas

några hinder att driva förläggningar med särskild inriktning

eller för särskilda grupper, förutsatt att verksamheten

uppfyller vissa grundläggande krav. Att mottagande i sådana

organisationers regi kan vara mycket värdefullt har bl.a. den

verksamhet visat som Judiska församlingen i Stockholm bedriver.

Det är dock viktigt att Invandrarverket formulerar konkreta och

mätbara mål för entreprenadverksamheten. Detta har också

understrukits i propositionen. Som ovan nämnts har regeringen

också påpekat att verket måste göra en bedömning av om

entreprenören har förutsättningar att nå de mål som finns för

verksamheten. Syftet med motion Sf12 yrkande 3 får anses

tillgodosett med vad utskottet sålunda anfört. Något uttalande

med anledning av motion Sf607 är inte påkallat.

Med anledning av att det i propositionen anges att avtal med

kommuner i fortsättningen skall tillhöra undantagen begärs i

motion Sf12 en utvärdering av erfarenheterna från kommunala

förläggningar. Utskottet har ingen erinran mot regeringens

bedömning i detta avseende. Någon särskild utvärdering är därför

inte påkallad. Med anledning härav är inte heller frågan om

särskilt lagstöd för kommunal förläggningsverksamhet aktuell.

Utskottet vill dock erinra om att enligt vad som anges i

propositionen kan kommunernas kunskap och erfarenheter utnyttjas

genom begränsade tjänsteköp eller annan medverkan från

kommunernas sida. Med det anförda avstyrker utskottet bifall

till motion Sf12 yrkandena 2 och 3. Utskottet avstyrker bifall

också till motion Sf16 yrkande 3 till den del motionen gäller

kommunala förläggningar.

Vad gäller själva förläggningsboendet förordar regeringen att

helpensionsboende så långt möjligt ersätts med boende i

självhushåll i vanliga lägenheter. Detta har också förordats av

Riksrevisionsverket som granskat Invandrarverkets upphandling av

förläggningskapacitet. Utskottet delar regeringens uppfattning i

denna fråga och avstyrker bifall till motion Sf16 yrkande 3 i

denna del.

Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att man vid

förändringar i verksamheten så långt möjligt bör undvika att

familjer med barn som går i skolan måste flytta mellan olika

asylförläggningar. Utskottet förutsätter att detta beaktas utan

något uttalande från riksdagens sida. Motionerna Sf603 yrkande 3

och Sf633 yrkande 1 får anses tillgodosedda med det anförda.

I propositionen anges vidare att skyldighet för personal hos

privata entreprenörer att iaktta tystnadsplikt bör skrivas in i

entreprenadavtalen. Utskottet delar de farhågor som framförs i

motionerna Sf12 och Sf20. Inte minst måste riskerna för

flyktingspionage tas på största allvar. Utskottet anser det

därför nödvändigt att tystnadsplikten för privat anställda

regleras i lag. Härigenom kommer ett brott mot tystnadsplikten

att kunna straffbeläggas. Utskottet anser att regeringen snarast

bör återkomma till riksdagen med förslag till sådan

lagreglering. Riksdagen bör med bifall motionerna Sf12 yrkande

12 och Sf20 yrkande 8 som sin mening ge regeringen detta till

känna.

Något formellt hinder mot att en privat entreprenör anlitas

som bud vid en delgivning föreligger inte, och utskottet

avstyrker bifall till motion Sf12 yrkande 13.

Som tidigare angivits är avsikten med det nuvarande systemet

att en asylsökande skall bo på förläggning i väntan på beslut om

uppehållstillstånd. Något hinder för en asylsökande att bo på

annat håll föreligger dock inte. Däremot utges asylbidrag,

förutom till den som bor på förläggning eller anvisats plats i

kommun, endast till den som vistas i en kommun som han eller hon

har stark familjeanknytning till eller har andra synnerliga skäl

att vistas i. Från början var tillämpningen av bestämmelserna

mycket restriktiv, men den har nu mjukats upp.

I flera motioner befaras att ett ökat inslag av eget boende

bland de asylsökande skulle kunna försvåra utredningen och leda

till längre handläggningstider. Beträffande sådana farhågor har

i propositionen anförts att förslaget innebär att dagersättning

skall kunna reduceras för den som genom att hålla sig undan

försvårar utredning i asylärendet. Det innebär vidare att alla

asylsökande skall registreras vid en förläggning och att

Invandrarverket, och inte som i dag kommunerna, skall svara för

bistånd åt asylsökande som har eget boende utanför en

förläggning. En asylsökande får därmed ett starkt intresse av

att själv hålla kontakt med Invandrarverket och att underrätta

verket om eventuella adressändringar. Regeringen bedömer därför

att den föreslagna ordningen inte kommer att medföra att det

blir svårare än i dag för myndigheterna att hålla kontakt med de

asylsökande.

Enligt utskottet torde ett eget boende vara till stor fördel

för den enskilde som därigenom får ett större ansvar för sin

egen situation. Samtidigt minskar statens utgifter och detta

även om viss ersättning lämnas. Mot denna bakgrund tillstyrker

utskottet att sådan bostadsersättning som redovisats i

propositionen lämnas för den som ordnar eget boende. Motionerna

Sf16 yrkandena 4 och 5 och Sf17 yrkande 2 avstyrks.

I detta sammanhang vill utskottet tillägga att en asylsökande

enligt nuvarande lagstiftning har rätt till kostnadsfri bostad.

För den som av särskilda skäl bor i en kommun kan det därför

förekomma att kommunen svarar för den faktiska bostadskostnaden,

en kostnad som kommunen får ersatt av Invandrarverket som

asylbistånd. I det föreslagna systemet kommer sådana kostnader

inte att ersättas. Däremot kommer Invandrarverket, eller

entreprenören inom ramen för entreprenadavtalet, att på eget

initiativ kunna välja att förhyra en bostad i kommunen för att

där placera en asylsökande i stället för på själva

förläggningen. Utskottet anser det dock rimligt att inte alla

asylsökande som i dag har en bostad genom kommunens försorg

skall behöva flytta till en förläggning när den nya lagen träder

i kraft. En möjlighet bör därför öppnas för regeringen, eller

den myndighet regeringen föreslår, att övergångsvis föreskriva

om rätt till kostnadsfri bostad för en asylsökande. Därmed

följer också en rätt för kommunen att få ersättning för sina

utlägg. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar om ett tillägg

till övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om

mottagande av asylsökande m.fl. i enlighet härmed.

Ett eget boende torde i normalfallet inte medföra några

problem. I undantagsfall kan dock möjligheterna till eget boende

komma att missbrukas. Regeringen har som framgått också

föreslagit att dagersättningen skall kunna sättas ned i sådana

fall. Utskottet anser att det är av sådan vikt att handläggning

av asylärenden inte försenas att hela dagersättningen men även

bostadsersättningen under vissa förutsättningar skall kunna dras

in i de fall en asylsökande under en längre period fördröjer

utredningen. Utskottet återkommer till denna fråga under

avsnittet Ekonomiskt bistånd åt asylsökande.

Enligt utskottets mening är det svårt att i dag bedöma vilken

omfattning det egna boendet kan komma att få. Oavsett

omfattningen torde det inte ställa till med några större problem

för Invandrarverkets planering av antalet platser i

förläggningsverksamheten. Det är dock viktigt att regeringen

noga följer utvecklingen och de effekter det egna boendet får i

olika avseenden, inte minst vad gäller handläggningstiderna. Om

ett utökat eget boende visar sig få negativa konsekvenser bör

regeringen föreslå åtgärder. Utskottet anser att riksdagen som

sin mening bör ge regeringen detta till känna. Härigenom

tillgodoses delvis motion Sf14 yrkande 1 och i denna del även

motion Sf20 yrkande 1.

Motion Sf20 yrkande 1 får i övriga delar anses tillgodosedd

med vad utskottet ovan anfört.

Arbete på öppna arbetsmarknaden

Nuvarande ordning

Sedan juli 1992 kan asylsökande undantas från skyldigheten att

ha arbetstillstånd om Invandrarverket bedömer att verkets beslut

i ärendet inte kommer att kunna fattas inom fyra månader från

ansökan. Invandrarverket skall utfärda bevis härom. Den

asylsökande kan därefter ta arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Bestämmelserna är intagna i 4 kap. 3 a § utlänningsförordningen

(1989:547).

Propositionen

Regeringen anser att nuvarande bestämmelser om rätten för

asylsökande att arbeta på öppna arbetsmarknaden bör gälla även

fortsättningsvis.

Motioner

I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) anför motionärerna

att den nuvarande ordningen leder till byråkrati och onödiga

kostnader. De begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om att

förutsättningarna för utfärdande av bevis i stället bör vara att

den asylsökande har vistats på en förläggning i fyra månader och

har ett erbjudande om arbete. En sådan ordning skulle leda till

en kostnadsbesparing.

Berith Eriksson m.fl. (v) begär i motion Sf12 yrkande 4 att

asylsökande automatiskt skall få temporärt arbetstillstånd, om

beslut om uppehållstillstånd inte fattats inom tre månader från

ansökningen. Arbetstillståndet bör endast gälla

kollektivavtalsreglerat arbete. Ett tillkännagivande om att

asylsökande bör få rätt att arbeta efter tre månaders väntetid

begärs vidare i motion Sf622 yrkande 33 av Gudrun Schyman m.fl.

(v).

I motion Sf17 yrkande 1 av Sten Andersson i Malmö (m) begär

motionären ett tillkännagivande om att asylsökande inte bör

tillåtas arbeta inom den reguljära arbetsmarknaden under

utredningstiden.

Utskottet

Invandrarverket har i sin anslagsframställning för budgetåret

1994/95 angivit att det för hanteringen av undantagen från

arbetstillstånd går åt ca 6 årsarbetskrafter. Eftersom endast ca

50 asylsökande bedöms ha legalt arbete anser verket att den

nuvarande hanteringen inte fyller någon egentlig funktion.

Verket föreslår att endast de som fått arbetserbjudande skall

erhålla beslut om undantag från kravet på arbetstillstånd. Det

skulle ge en besparing på ca 1,5 miljoner kronor vid samma antal

asylsökande som under budgetåret 1992/93.

Enligt utskottets mening innebär den nuvarande ordningen

onödigt höga kostnader för hanteringen av de asylsökandes rätt

att under vissa förutsättningar arbeta. Invandrarverket har i

sin anslagsframställning föreslagit en administrativt enklare

lösning. Utskottet anser att regeringen med utgångspunkt i detta

förslag bör finna en bättre lösning av arbetstillståndsfrågan,

och riksdagen bör med anledning av motionerna Sf12 yrkande 4,

Sf20 yrkande 6 och Sf622 yrkande 33 som sin mening ge regeringen

detta till känna. Utskottet avstyrker däremot bifall till motion

Sf17 yrkande 1.

Annan sysselsättning för asylsökande

Propositionen

Invandrarverket har tagit fram riktlinjer för meningsfull

vistelse för asylsökande på förläggning. Utgångspunkten är att

den asylsökande, förutom att ta ansvar för sin dagliga

livsföring, också skall ha en aktiv roll i den dagliga skötseln

av förläggningen och därutöver erbjudas andra former av

organiserad sysselsättning som så långt som möjligt är till

nytta för honom/henne oavsett utgången i asylärendet.

Verksamheten skall stimulera till att utveckla kunskaper i

svenska språket och om det svenska samhället. Invandrarverket

har också i ett särskilt projekt utvecklat formerna för

kvalitativa förbättringar inom verkets barnverksamhet genom

aktiv medverkan från föräldrar och andra vuxna.

I propositionen anförs att det är angeläget att

Invandrarverket utvecklar sitt program för organiserad

verksamhet för asylsökande och att detta inte begränsas till att

gälla asylsökande på förläggning. Den organiserade verksamheten

kommer enligt regeringen att ha följande former:

deltagande i svenskundervisning och orientering om det

svenska samhället, studiecirklar o.dyl.

deltagande i det gemensamma arbetet på förläggningen

deltagande i verksamhet utanför förläggningen.

I propositionen anges att målsättningen bör vara att alla

asylsökande skall arbeta eller delta i någon form av organiserad

verksamhet under 40 timmar per vecka. Särskilt angeläget är att

en meningsfull sysselsättning kan beredas ungdomar mellan 16 och

18 år.

Den sysselsättning som kan komma i fråga vid

förläggningsboende är i första hand sådan som erbjuds inom

förläggningsområdet. För att kunna erbjuda asylsökande

sysselsättning enligt den målsättning som angivits är det

emellertid nödvändigt att de kan erbjudas sysselsättning även

utanför förläggningarna.

För att underlätta möjligheterna att sysselsätta dem föreslås

att de asylsökande med avseende på den organiserade

sysselsättningen inte skall betraktas som arbetstagare i

arbetsrättslig mening. Arbetsmiljölagen bör dock delvis

tillämpas även på de arbetsuppgifter som de asylsökande utför.

Försäkringsskyddet för arbetsskador bör byggas ut.

Försäkringsskyddet bör även kompletteras så att det omfattar

skada som asylsökande kan vålla på uppdragsgivarens egendom.

Någon särskild ersättning för utfört arbete skall inte lämnas

till de asylsökande. Det normala måste i stället vara att den

som sysselsätter asylsökande betalar ett belopp till

Invandrarverket för att få arbetet utfört.

Det bör i första hand ankomma på Invandrarverket att söka

ordna sysselsättning för asylsökande och teckna avtal med

uppdragsgivaren. Har driften av en förläggning lagts ut på

entreprenad kan verket uppdra åt entreprenören att träffa avtal

om sysselsättning.

Samma rättigheter och skyldigheter i fråga om organiserad

verksamhet bör gälla för alla asylsökande oavsett om de bor på

förläggning eller hos anhöriga eller vänner. I praktiken torde

dock Invandrarverkets möjligheter att ordna sysselsättning för

dem som inte bor på förläggning vara ganska små.

I princip bör det vara fråga om verksamhet som annars inte

skulle bli utförd. Det får således inte vara fråga om arbeten

som bör utföras på marknadsmässiga villkor. Inom områdena

natur-, landskaps- eller fornminnesvård torde det även i

fortsättningen finnas arbetsuppgifter.

Enligt regeringen kan det många gånger vara naturligt att

Invandrarverket samråder med berörd facklig organisation och

länsarbetsnämnd innan avtal om sysselsättning träffas, men någon

formell samrådsskyldighet bör inte föreligga.

Motioner

I fem motioner framförs invändningar mot regeringens förslag

om organiserad sysselsättning.

I motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) motsätter sig

motionärerna att vissa delar av den arbetsrättsliga

lagstiftningen inte skall gälla asylsökande. De begär därför

avslag på förslagen till 5 och 7 §§ nya lagen (yrkande 3). De

anser vidare att riksdagen bör besluta att det är

Invandrarverket, och inte en privat entreprenör, som skall

träffa avtal om sysselsättning. Dessutom skall länsarbetsnämnden

och de fackliga organisationerna ges tillfälle att yttra sig

innan sådant avtal träffas (yrkande 4).

Även Berndt Ekholm m.fl. (s) i motion Sf22 yrkande 2 och

Berith Eriksson m.fl. (v) i motion Sf12 yrkandena 5 och 6 anser

att samråd skall ske med de fackliga organisationerna och

länsarbetsnämnden.

I motion Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. begär motionärerna vidare

i yrkande 1 ett tillkännagivande om att ersättning bör utges

till asylsökande i samband med arbete knutet till förläggning

och i yrkande 3 ett tillkännagivande om vikten av att arbetet är

meningsfullt. De asylsökande bör ges ett större ansvar för den

allmänna skötseln av förläggningen.

Berith Eriksson m.fl. (v) begär i motion Sf12 ett

tillkännagivande om att Invandrarverket i vissa fall bör få

lämna ersättning för att t.ex. handikappade skall få delta i

organiserad verksamhet (yrkande 7).

I motion Sf14 yrkande 2 av Georg Andersson (s) anför

motionären att förslaget om arbete inom ramen för den

organiserade sysselsättningen innebär ett system med arbetsplikt

utan ersättning för asylsökande. Villkoren är oklara. Motionären

begär avslag på förslaget.

I motion Sf16 yrkande 6 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist

(nyd) anför motionärerna att de inte motsätter sig att viss

svenskundervisning sker på förläggningen men anser att man bör

prioritera undervisning på asylsökandens eget språk. Någon

ersättning bör inte lämnas till den som förmedlar

undervisningen. När det gäller utomhusaktiviteter som deltagande

i landskapsvård eller kulturminnesvård anser motionärerna att

den asylsökande endast bör delta i sådan verksamhet som inte

skulle ha utförts av svensk arbetskraft. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om det anförda.

Med anledning av förslaget att dagersättning skall kunna

sättas ned i vissa fall anför Harry Staaf (kds) i motion Sf21

att omsorg om egna barn bör vara giltigt skäl att inte delta i

organiserad verksamhet.

Utskottet

Invandrarverket har under senare år, vilket även framhålls i

propositionen, lagt ned ett förtjänstfullt arbete på att skapa

meningsfull sysselsättning för asylsökande under väntetiden. Man

har arbetat efter mycket ambitiösa riktlinjer. Verksamheten har

inriktats på att en asylsökande skall ta ansvar för sin dagliga

livsföring och få en aktivare roll i den dagliga skötseln av

förläggningen. Sysselsättningen skall så långt möjligt vara till

nytta för asylsökanden oavsett utgången av ärendet. Barn i

grundskoleåldern går i skola. Särskilda aktiviteter ordnas också

för barn.

Regeringen föreslår nu att dessa insatser utökas samtidigt som

de asylsökande i princip skall vara skyldiga att delta i

verksamheten. I första hand torde det bli fråga om skötsel av

den egna förläggningen. Målet skall vara att en asylsökande

sysselsätts 40 timmar i veckan. För att nå det målet måste man

även sträva efter att finna sysselsättningstillfällen utanför

förläggningen. Enligt utskottets mening är det då nödvändigt att

undanröja de hinder som motverkar att sådana

sysselsättningstillfällen skapas. Av denna anledning tillstyrker

utskottet att en asylsökande inte skall anses som arbetstagare

när han eller hon sysselsätts i uppgifter som ingår i den

organiserade sysselsättningen. Det är också viktigt att inte

bygga upp en byråkrati omkring verksamheten. Utskottet anser

därför att någon skyldighet att samråda med länsarbetsnämnd och

fackliga organisationer inte skall föreligga. Som regeringen

angivit är det däremot många gånger naturligt att sådant samråd

sker. Något hinder för en entreprenör att träffa avtal om

sysselsättning skall av samma skäl inte heller föreligga. Mot

denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf12

yrkandena 5 och 6, Sf14 yrkande 2, Sf20 yrkandena 3 och 4 och

Sf22 yrkande 2.

De synpunkter som framförs i motion Sf22 yrkande 3 om

innehållet i verksamheten anser utskottet överensstämmer med

intentionerna i propositionen. Detta gäller även motion Sf16

yrkande 6 till den del motionen gäller arbetets art.

Regeringen anser att någon särskild ersättning inte skall

lämnas till en asylsökande som deltar i sådan verksamhet som

avses i lagen. Utskottet delar denna uppfattning. Härigenom blir

gränsen också tydligare mot arbetsuppgifter som bör utföras på

marknadsmässiga villkor. Utskottet avstyrker således bifall till

motion Sf22 yrkande 1.

I propositionen anges att det normala i stället måste vara att

den som sysselsätter asylsökande i ett arbete betalar ett belopp

till Invandrarverket för att få arbetet utfört. Däremot bör det

enligt regeringen inte förekomma att Invandrarverket betalar för

att asylsökande skall delta i en verksamhet. Utskottet kan dock

inte se något hinder mot att ersättning i vissa fall lämnas till

uppdragsgivaren, t.ex. när sysselsättning ordnas för

handikappade asylsökande. Utskottet anser inte att en sådan

lösning kräver något uttalande från riksdagens sida, och motion

Sf12 yrkande 7 bör lämnas utan åtgärd.

I propositionen anges ålder och sjukdom som exempel på giltiga

skäl för att inte delta i den organiserade sysselsättningen. I

motion Sf21 anser motionären att även omsorg om egna barn bör

vara ett giltigt skäl. Enligt utskottets uppfattning skall vård

av barn normalt sett inte behöva vara ett skäl för en förälder

att inte delta i den organiserade verksamheten. Vid

förläggningarna anordnas i regel barnverksamhet där föräldrarna

förutsätts medverka i s.k. öppen förskola. Det är vidare viktigt

att föräldrar även i annat fall och särskilt när det gäller

svenskundervisning deltar i verksamheten. Utskottet förutsätter

därvid att den organiserade sysselsättningen praktiskt bedrivs

så att också föräldrar till små barn har möjlighet att delta.

Med det anförda får motion Sf21 anses besvarad.

I motion Sf16 anges att hemspråksundervisning bör prioriteras.

Utskottet anser att den närmare utformningen av den organiserade

sysselsättningen inte bör regleras av riksdagen. Motion Sf16

yrkande 6 bör därför i denna del lämnas utan åtgärd.

Ekonomiskt bistånd åt asylsökande

Gällande bestämmelser

En asylsökandes rätt till ekonomiskt bistånd regleras i lagen

(1988:153) och förordningen (1988:156) om bistånd åt asylsökande

m.fl. Reglerna innebär bl.a. att den asylsökande har rätt till

fri bostad på förläggning eller -- om han anvisats plats i

kommun -- tillfälligt logi i en genomgångsbostad. Den som har

inkomst av förvärvsarbete skall dock erlägga skäligt belopp för

logi och i förekommande fall kost. En asylsökande har vidare

rätt till ett behovsprövat dagbidrag för att täcka övriga

levnadskostnader upp till en skälig levnadsnivå. Dagbidraget,

som skall täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor,

fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror

samt tidningar och telefon, beräknas per år i procent av

basbeloppet. Därutöver kan särskilt bidrag lämnas för kostnader

som uppstår på grund av särskilda behov. Det särskilda bidraget

får avse kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott,

medicin, akut tandvård, handikapputrustning, spädbarnsutrustning

och andra hjälpmedel som är nödvändiga för en dräglig

livsföring. Bidrag kan också lämnas till lokala resor som bedöms

särskilt angelägna.

När dagbidraget ursprungligen fastställdes utgick man från

Socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag. En

generell sänkning, ca 10 procent, genomfördes i december 1992.

För stora barnfamiljer var sänkningen större. Dagbidraget för

ensamstående uppgår för närvarande till 71 kr för den som har

egen mathållning och 24 kr för annan. För sammanboende är

beloppen 61 resp. 19 kr. Beloppen för barn är betydligt lägre

och dessutom halverade för barn utöver de två första.

En asylsökande som i annat fall vistas utanför förläggning har

rätt till asylbidrag om han har synnerliga skäl att vistas i

kommunen. Bistånd lämnas också till andra utlänningar, främst

anhöriga, som söker uppehållstillstånd och har rätt att vistas

här medan ansökan prövas.

Propositionen

I propositionen föreslås att asylsökande liksom i dag skall ha

möjlighet att få bistånd i form av logi, dagersättning och

särskilt bidrag. Den som har inkomst eller egna tillgångar skall

betala för logi och för kost när sådan ingår på förläggning.

Vidare anges att nivån på det ekonomiska biståndet liksom hur

stor ersättning som skall erläggas för kost och logi bör läggas

fast av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen bedömer att det finns utrymme för en generell

sänkning av nivån på dagersättningen till barnfamiljer. En

sänkning inom intervallet 2--10 kr per dag och barn beroende på

barnets ålder bedöms rimlig. Regeringen anser vidare att

dagbidraget bör fastställas i kronor och att kopplingen till

Socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag inte bör

vara utgångspunkt vid fastställandet.

Som tidigare redovisats föreslås i propositionen att

bostadsersättning skall kunna lämnas till asylsökande som inte

bor på en förläggning. En ersättning med 500 kr per månad för

ensamstående och 1 000 kr per månad för familj har av regeringen

bedömts rimlig. Även denna ersättning får sättas ned för den som

har egen inkomst eller egna tillgångar.

Eftersom de asylsökande vistas här under begränsad tid och

under den tiden inte har samma utgifter som personer som är

bosatta här, anser regeringen att det klart bör framgå att den

som omfattas av den nya lagen inte skall ha rätt till

kompletterande bistånd enligt socialtjänstlagen.

Regeringen föreslår vidare att dagersättningen skall kunna

sättas ned för person över 18 år som utan giltigt skäl vägrar

att delta i program för organiserad verksamhet. Detsamma skall

gälla för den som genom att hålla sig undan försvårar

asylutredningen. Nedsättning får ske med belopp som motsvarar

ersättning till asylsökande som inte har egen mathållning.

Invandrarverket skall besluta om och betala ut ekonomiskt

bistånd till asylsökande och den som fått tillfälligt

uppehållstillstånd. Invandrarverket får uppdra åt någon annan

att svara för själva utbetalningen. För andra utlänningar

(anhöriga) skall bistånd beslutas och betalas ut av

socialnämnden i vistelsekommunen.

Regeringen föreslår att bestämmelserna om asylbidrag förs

samman med bestämmelserna om mottagande av och sysselsättning

för asylsökande till en ny lag, lag om mottagande av

asylsökande m.fl. Bestämmelserna om asylsökande i lagen gäller

även den som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt

den föreslagna 2 kap. 4 a § utlänningslagen.

Motioner

Berith Eriksson m.fl. (v) anser i motion Sf12 yrkande 8 att

nivån på dagbidragen kan vara något lägre än i dag men motsätter

sig att kopplingen mellan dagbidragen och Socialstyrelsens

rekommenderade nivå för socialbidrag upphör. Motionärerna begär

ett tillkännagivande härom.

I motion Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser

motionärerna att nivån på dagersättning till asylsökande måste

sänkas kraftigt, och de begär ett tillkännagivande härom i

yrkande 7.

I motion Sf18 yrkande 1 av Marianne Andersson (c) begärs ett

tillkännagivande om att asyllån bör införas när den organiserade

verksamheten är fullt utbyggd. Motionären anser att nuvarande

modell där man vid ankomsten till Sverige mer eller mindre

automatiskt slussas in i ett bidragssystem ger fel signaler om

förhållandena i Sverige och bidrar till en passivisering av den

asylsökande. Bidragsberoendet har också gett en skev bild av de

asylsökande bland många svenskar. Asyllånet kan helt eller

delvis återbetalas genom arbete på förläggningen eller

deltagande i svenskundervisning eller andra aktiviteter.

I flera motioner tas bestämmelserna om nedsättning av

dagersättningen upp.

I motion Sf12 yrkande 9 av Berith Eriksson m.fl. (v) anförs

att behovet av en bestämmelse om nedsättning av dagersättning

inte har redovisats i propositionen. Motionärerna begär avslag

på förslaget att dagersättningen skall kunna sättas ner om den

asylsökande försvårat utredningen genom att hålla sig undan.

I tre av motionerna föreslås i stället vidgade möjligheter

till nedsättning av dagersättningen. I motion Sf20 yrkande 5 av

Börje Nilsson m.fl. (s) påpekar motionärerna att de ungdomar

mellan 16 och 18 år som saknar legal vårdnadshavare och för

vilka Invandrarverket bedriver speciell verksamhet, s.k.

ungdomsboende, erhåller fullt dagbidrag. Det måste enligt

motionärerna anses som mycket angeläget att dessa ungdomar

kommer i regelbunden verksamhet. Motionärerna anser att det

därför bör finnas möjlighet till nedsättning av dagbidraget för

dessa ungdomar, om de utan giltigt skäl vägrar att delta i

organiserad verksamhet m.m. I motionerna Sf18 yrkande 2 av

Marianne Andersson (c) och Sf16 yrkande 1 av Ian Wachtmeister

och Lars Moquist (nyd) begärs att dagersättningen skall kunna

sättas ned helt.

Slutligen begärs i motion Sf16 yrkande 8 av Ian Wachtmeister

och Lars Moquist (nyd) ett tillkännagivande om att Centrala

studiestödsnämnden (CSN) inte skall svara för utbetalning av

ekonomiskt bistånd till asylsökande.

Utskottet

En asylsökande måste under vistelsen i Sverige ha rätt till

ekonomiskt bistånd som ger honom eller henne möjlighet att leva

på en rimlig nivå. En asylsökande har dock inte samma utgifter

som en person som är bosatt här, eftersom det är fråga om en

begränsad tid. Utskottet delar därför regeringens uppfattning

att nivån på dagersättningen bör -- i förhållande till de nivåer

som gällde i slutet av år 1993 -- kunna sänkas i den omfattning

som anges i propositionen. Vid fastställandet av nivån på

dagersättningen bör en bedömning göras av vilken nivå som kan

anses rimlig för en asylsökande. Något behov av att knyta

dagersättningen till Socialstyrelsens rekommenderade

socialbidragsnorm föreligger inte enligt utskottet, och

utskottet avstyrker bifall till motion Sf12 yrkande 8. Någon

sänkning av dagersättningen härutöver bör inte göras. Utskottet

avstyrker därför bifall även till motion Sf16 yrkande 7.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt att asylsökande som

ordnar eget boende skall kunna få bostadsersättning. Utskottet

har därvid föreslagit att regeringen övergångsvis får föreskriva

om kostnadsfri bostad i vissa fall.

I propositionen föreslås att dagersättning skall kunna sättas

ned för den som utan giltigt skäl vägrar att delta i organiserad

verksamhet. Dagersättningen skall också kunna sättas ned för den

som genom att hålla sig undan försvårar utredningen i ärendet om

uppehållstillstånd. Enligt utskottet är det mycket viktigt att

en asylsökande eller annan utlänning inte fördröjer

handläggningen av ärendet genom att hålla sig undan. Utskottet

delar därför regeringens uppfattning att dagersättningen skall

kunna sättas ned i sådana fall. Vad gäller deltagande i

organiserad sysselsättning är denna avsedd att göra väntetiden

för asylsökande meningsfull. Sysselsättningen är ägnad att öka

möjligheterna till en snabbare integrering i det svenska

samhället för den som får stanna eller underlätta återvändandet

till hemlandet för den som inte får uppehållstillstånd.

Utskottet tillstyrker därför även förslaget att dagersättningen

skall kunna sättas ned för en asylsökande som över huvud taget

inte deltar i sådan verksamhet eller när denne mer systematiskt

och regelbundet undandrar sig verksamheten. Utskottet avstyrker

därmed bifall till motion Sf12 yrkande 9. -- I avsnittet Annan

sysselsättning för asylsökande har utskottet behandlat frågan om

vård av egna barn skall vara giltigt skäl för att inte delta i

organiserad verksamhet.

Utskottet befarar emellertid att, även med denna möjlighet

till nedsättning av dagersättningen, det i något enstaka fall

kan förekomma att en utlänning fortsättningsvis håller sig

undan. Någon dagersättning behöver därvid inte utges till en

asylsökande som bor på förläggning eftersom Invandrarverket

alltid kan flytta honom eller henne till en förläggning där kost

ingår i inkvarteringen. En asylsökande som bor utanför

förläggning kan däremot fortsätta att uppbära bostadsersättning

och kostdelen av dagersättningen. Enligt utskottets mening bör

Invandrarverket ha möjligheten att under vissa förutsättningar

dra in ersättningen helt. Eftersom en asylsökande alltid har

rätt att bo på förläggning, vilket normalt är kostnadsfritt,

anser utskottet att bostadsersättningen kan dras in. Om den

förläggningsplats som då erbjuds omfattar kost genom

Invandrarverkets försorg skall även dagersättningen kunna dras

in. Invandrarverket måste därvid ge utlänningen en rimlig tid på

sig att flytta till förläggningen och stor hänsyn måste tas till

om den asylsökande har familj. Utlänningen behöver inte rent

faktiskt ha flyttat för att hel nedsättning skall få ske, utan

det räcker med att han eller hon erbjuds förläggningsplats.

Någon skyldighet för honom eller henne att flytta till en

förläggning föreligger inte heller. Vidare skall man först ha

utnyttjat möjligheten att enbart sätta ned dagersättningen

enligt propositionens förslag.

Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till ett nytt andra

stycke i 10 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Genom

förslaget tillgodoses motionerna Sf16 yrkande 1 och Sf18 yrkande

2.

Vad härefter gäller ungdomar under 18 år delar utskottet den

uppfattning som framförs i motion Sf20. Det vore således av

värde att kunna åberopa möjligheten till nedsättning av

dagersättningen för att motivera ungdomar att delta i den

verksamhet som organiseras för dem. Utskottet föreslår därför

att dagersättningen skall kunna dras in även för en asylsökande

som fyllt 16 men inte 18 år och som får dagersättning m.m. som

ensamstående. Utskottet vill erinra om att möjligheten till

nedsättning är avsedd att användas endast när någon mer

systematiskt undandrar sig den organiserade sysselsättningen.

Nedsättningsmöjligheten bör kunna utnyttjas även när den

asylsökande håller sig undan och försvårar utredningen.

Utskottet tillstyrker motion Sf20 yrkande 5 och föreslår ett

tillägg i 10 § första stycket i enlighet med det anförda.

Utskottet vill här också ta upp frågan om bistånd åt en

utlänning i avvaktan på att ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut verkställs.

Enligt 11 § lagförslaget upphör rätten till bistånd när en

ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om

avvisning eller utvisning skall verkställas. Rätten till bistånd

kvarstår dock för den tid som skäligen behövs för

verkställigheten. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 5 § lagen om

bistånd åt asylsökande m.fl. Med skälig tid avses enligt den

nuvarande lagen (prop. 1987/88:80 s. 41) den förberedelsetid som

utlänningen eller i förekommande fall polismyndigheten behöver

för att ordna med utresan. Behovet får bedömas från fall till

fall, men rätten till bistånd bör normalt upphöra senast ett par

veckor efter det att avvisnings- eller utvisningsbeslutet eller

beslutet i verkställighetsärendet vann laga kraft. Endast i

undantagsfall, såsom då verkställigheten måste anstå med

hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, bör bistånd kunna

beviljas för längre tid.

Utskottet har under senare tid uppmärksammat att den nuvarande

bestämmelsen om rätten till bistånd på verkställighetsstadiet

har föranlett problem. Särskilt har bestämmelsen blivit föremål

för olika tolkningar i samband med avvisning av en grupp

eritreaner. Invandrarverket har därvid hävdat att ansvaret för

eritreanerna legat på kommunen. Utskottet anser att en sådan

ordning inte kan anses tillfredsställande. Det är rimligt att

staten, genom i första hand Invandrarverket, har ansvar för

utlänningar som tidigare omfattats av statens kostnadsansvar

även när en verkställighet drar ut på tiden. Utskottet föreslår

därför att 11 § får en sådan lydelse att därigenom klargörs att

statens kostnadsansvar omfattar även tiden för verkställighet. I

den mån ekonomiska sanktionsmöjligheter erfordras gentemot

utlänningar som på annat sätt än genom att hålla sig undan

försvårar verkställighet av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut, förutsätter utskottet att regeringen

återkommer med förslag härom.

I motion Sf18 föreslås ett system med asyllån som

överensstämmer med det som lagts fram av Utredningen (Ku

1992:04) om mottagandet av asylsökande och flyktingar.

Regeringen har med hänsyn till bl.a. de administrativa

kostnaderna ansett att förslaget för närvarande inte bör

genomföras. Eftersom ett system med asyllån enligt utskottets

mening har många fördelar, förutsätter utskottet att regeringen

återkommer med förslag i frågan så snart de administrativa

svårigheterna och andra problem kan övervinnas. Något uttalande

från riksdagens sida med anledning av motion Sf18 yrkande 1 är

således inte påkallat.

Vidare anser utskottet att riksdagen inte bör göra något

uttalande i frågan om CSN skall kunna få svara för utbetalning

av asylbidrag. Motion Sf16 yrkande 8 bör således avslås.

Utskottet har upprättat förslag till ny lydelse av 10 och 11

§§. Med denna ändring tillstyrker utskottet att riksdagen antar

lagförslaget såvitt avser ekonomiskt bistånd.

Utskottet föreslår samtidigt att de hänvisningar som finns i 1

§ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och 5 § lagen

(1986:378) om förlängt barnbidrag ersätts med hänvisningar till

den nya lagen. Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till

lagändringar.

Hälso- och sjukvård m.m.

Gällande ordning

Landstingen har enligt 4 § hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) skyldighet att erbjuda omedelbar hälso- och sjukvård

åt dem som vistas inom landstinget. Detta innebär en skyldighet

att erbjuda asylsökande akut sjukvård. Nivå och innehåll i

sjukvården för asylsökande styrs förutom genom hälso- och

sjukvårdslagen av bl.a. den statliga ersättningen och

Socialstyrelsens allmänna råd. Enligt förordningen (1990:927) om

statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra

utlänningar har sjukvårdshuvudmännen i fråga om asylsökande rätt

till ersättning av staten genom Invandrarverket för akut- och

förlossningsvård samt för vård vid abort.

I Socialstyrelsens allmänna råd (1988:8) om hälsovård för

flyktingar och asylsökande, vilka nu håller på att revideras,

anges några riktlinjer för vad som avses med akutvård. Avgörande

vid bedömningen är om en fördröjning av vårdinsatserna kan leda

till negativa följder för patienten -- varvid bl.a. poängteras

att psykiska symtom och störningar som ångest och depressioner

kräver akuta åtgärder -- och vid bedömningen måste hänsyn tas

till patientens möjligheter att få vård inom en nära framtid.

Den asylsökandes behov av vård måste bedömas i perspektivet av

att det kan dröja flera månader innan han eller hon har

möjlighet att få annan vård än akutvård och att detta har

särskilt stor betydelse när det gäller barn.

Asylsökande barn får mer omfattande hälso- och sjukvård än

vuxna. Barnen får barnhälsovård och vaccination i samma

utsträckning som barn bosatta i Sverige.

För asylsökande som vistas på förläggning finns som regel en

förläggningssjukvård för vilken Invandrarverket är huvudman. För

sjukvård utanför kontorstid och för sluten vård svarar

landstinget. Besök inom landstingets sjukvård är kostnadsfri för

den asylsökande. Invandrarverket kan ersätta kostnader för akut

tandvård och för medicin inom ramen för bestämmelserna om

särskilt bidrag.

Propositionen

Regeringen anser att asylsökande även fortsättningsvis skall

ha tillgång till akut sjuk- och tandvård men att tillgången inte

skall vara större än för befolkningen i övrigt och att

asylsökande i första hand bör ges sjukvård på vanliga

vårdcentraler etc. För att dämpa efterfrågan och för att ge en

realistisk bild av vad det kostar att leva i Sverige bör

asylsökande, i enlighet med riksdagens principbeslut, betala

viss avgift för sina sjuk- och tandvårdsbesök.

I propositionen anges att asylsökande barn i princip bör få

tillgång till samma hälso- och sjukvård som barn bosatta i

Sverige. Vid bedömningen av vilken vård som skall ges bör dock

beaktas att det inte är klart om barnet kommer att stanna i

Sverige och vidare bör beaktas asylärendets förväntade

handläggningstid. Vård som kräver långvariga behandlingstider

och inte är av akut karaktär bör inte påbörjas när ett

avbrytande kan få negativa följder för en asylsökande som inte

tillåts stanna i Sverige.

Andra utlänningar (anhöriga) bör endast erbjudas omedelbar

vård enligt en strikt tillämpning av begreppet akutvård i hälso-

och sjukvårdslagen. Statlig ersättning skall inte lämnas för

sjukvård åt sådana utlänningar men kostnadsökningen för

landstingen skall beaktas i annat sammanhang.

Enligt regeringen bör nivån på avgifterna vara sådan att

normal vårdkonsumtion ryms inom dagbidraget. För läkar- och

tandläkarbesök bör avgiften vara minst 50 kr, för sjukvårdande

behandling minst 25 kr och för medicin minst 50 kr. Asylsökande

som behöver mer omfattande vård eller medicin kan beviljas

särskilt bidrag.

Regeringen anser att ansvaret för att asylsökande ges sjukvård

bör föras över till landstingen när det är möjligt att införa

ett ersättningssystem som är administrativt hanterbart och ger

avsedd kostnadstäckning för landstingen. Detta beräknas kunna

ske vid ingången av år 1996 eller 1997.

Motioner

I motion Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna

att asylsökande bör få tillgång till lika god sjukvård, tandvård

m.m. som personer bosatta här, och motionärerna begär i yrkande

38 ett tillkännagivande härom.

Hans Göran Franck m.fl. (s) begär i motion Sf636 yrkande 8 ett

tillkännagivande om att sjukvården bör förbättras för

asylsökande och flyktingar och att sjukvårdshuvudmannen bör ha

ett inflytande på hur Invandrarverket lägger upp sjukvården.

Motionärerna framhåller vidare att speciella resurser behöver

sättas in så tidigt som möjligt för akutbehandling av

tortyrskador.

Tortyrskador berörs även i motion Sf12 av Berith Eriksson

m.fl. (v). Motionärerna anför att Sverige genom

konventionsåtaganden har ett ansvar för tortyrskadade

flyktingar. De anför vidare att Psykiatriutredningen har

föreslagit att ett särskilt institut inrättas som skall ha till

uppgift bl.a. att sprida kunskaper och information om

skadeverkningar av tortyr och andra former av organiserat våld

och som även skall verka för att fungerande

rehabiliteringsprogram utvecklas. Motionärerna begär i yrkande

10 ett skyndsamt förslag grundat på vad utredningen föreslagit.

I flera motioner tas situationen i f.d. Jugoslavien upp.

Ingvar Carlsson m.fl. (s) begär i motion U618 yrkande 7 ett

tillkännagivande om att flyktingar som varit utsatta för

våldtäkt skall ha möjlighet att få adekvat psykologisk vård när

de kommer till Sverige. Vidare anför Margareta Viklund (kds) i

motion Sf603 att det inte finns någon kunskap om eller statistik

över hur många kvinnor och barn som blivit utsatta för

systematiska våldtäkter och som finns i vårt land. Hon anser

därför att antalet kvinnor som finns i vårt land behöver

kartläggas. De behöver även erbjudas specialisthjälp för att

komma över sina svåra upplevelser (yrkande 2). Hon anför också

att man bör verka för att barn som blivit krigs- och

tortyrskadade får möjlighet till rehabilitering innan de

placeras i vanliga skolklasser (yrkande 4). Dessutom anser

motionären att man bör göra det möjligt för varje flyktingbarn

att bli hört och lyssnat till på ett sätt som är förenligt med

barnets bästa (yrkande 5). Motion Sf633 av Eva Zetterberg och

Berith Eriksson (v) yrkandena 2 och 3 överensstämmer i huvudsak

med yrkandena 4 och 5 i motion Sf603.

I motion Sf13 av Margareta Viklund m.fl. (kds, c, fp)

yrkandena 1 och 2 framhåller motionärerna att de anhöriga som

kommer till Sverige har sökt sig hit för att återförenas med sin

familj och inte för att få vård. Motionärerna anser att även

denna grupp bör omfattas av statens kostnadsansvar för hälso-

och sjukvård, och de begär en översyn av ersättningsreglerna.

I tre motioner behandlas förslagen om patientavgifter. I

motion Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) yrkande 7 anförs att

asylsökande bör ha ett högkostnadsskydd på samma sätt som andra

personer i samhället. Regeringen bör också överväga behovet av

särskilda egenavgifter med hänsyn till att landstingen avses få

överta huvudmannaskapet för de asylsökandes hälso- och sjukvård.

I motion Sf16 begär Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) i

yrkande 9 ett tillkännagivande om att patientavgift bör tas ut

med samma belopp som för andra i samhället, dock med ett

särskilt högkostnadsskydd. Vidare begär Berith Eriksson m.fl.

(v) i motion Sf12 yrkande 11 ett tillkännagivande om att de

föreslagna patientavgifterna bör sänkas med minst hälften.

Avgift skall enligt motionärerna dock inte tas ut för sådan

mödravård och distriktssköterskevård som normalt är kostnadsfri.

Utskottet

I propositionen redovisar regeringen i vilken omfattning olika

grupper av utlänningar skall ha rätt till vård i Sverige.

Utskottet har inget att erinra mot vad som sålunda angivits.

Utskottet förutsätter dock att i den mån barn tillhör gruppen

anhöriga dessa skall erhålla vård i samma omfattning som barn

som hör till gruppen asylsökande. Utskottet anser att motion

Sf622 yrkande 38 är tillgodosett såvitt avser vård för

asylsökande barn. Motionen avstyrks i övrigt. Utskottet

avstyrker även bifall till motion Sf13 yrkandena 1 och 2.

Vad gäller tortyrskadade flyktingar utgår utskottet från att

vederbörande myndigheter uppmärksammar och så långt möjligt

försöker tillgodose behoven. Utskottet vill också nämna att

Psykiatriutredningens betänkande (SOU 1993:3) Statligt stöd

till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl. bereds

inom regeringskansliet och att en proposition i frågan är

aviserad till den 31 mars i år. Utskottet anser med anledning

härav att motion Sf12 yrkande 10 inte påkallar någon riksdagens

åtgärd. Motionerna Sf636 yrkande 8, U618 yrkande 7, Sf603

yrkandena 2, 4 och 5 samt motion Sf633 yrkandena 2 och 3 får

anses besvarade med vad utskottet anfört.

Utskottet har inget att erinra mot vad som anförts om

patientavgifterna. Utskottet förutsätter att man inom ramen för

det särskilda bidraget tillgodoser syftet med ett

högkostnadsskydd. Härigenom tillgodoses delvis syftet med motion

Sf20 yrkande 7. Vad gäller mödrahälsovård och

distriktssköterskevård utgår utskottet från att avgift inte

kommer att tas ut i vidare omfattning än vad som gäller för här

bosatta personer. Något uttalande från riksdagens sida med

anledning av motion Sf12 yrkande 11 i denna del är därför inte

påkallat.

Med vad som anförts om patientavgifter avstyrker utskottet

bifall till motionerna Sf12 yrkande 11 i övrig del och Sf16

yrkande 9.

Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört

beträffande huvudmannaskapet för asylsökandes sjukvård.

Utbildning

I propositionen föreslås att asylsökande bör erbjudas

svenskundervisning genom Invandrarverkets försorg. Deltagande

skall vara obligatoriskt för vuxna som inte uttryckligen

befriats. För kommunboende ordnas verksamheten på en förläggning

eller efter uppdrag av Invandrarverket. Rätt till kommunal

vuxenutbildning upphör.

På motsvarande sätt som i dag gäller för asylsökande barn som

bor på förläggning bör grundskoleundervisning och

schablonersättning till kommunen införas för asylsökande barn

som vistas i en kommun.

I propositionen anförs att kommunen inte har någon skyldighet

att ta emot asylsökande barn i gymnasieskolan. Det är därför

angeläget att det inom ramen för den organiserade verksamheten

anordnas särskilt anpassad studieverksamhet för ungdomar i

företrädesvis åldern 16--18 år. Skolverket skall få i uppdrag

att med Invandrarverket föreslå en lämplig utformning.

Statens kostnadsansvar för asylmottagandet

I propositionen anges att staten liksom i dag skall ha

kostnadsansvaret för mottagandet av asylsökande.

Förläggningsverksamhet och organiserad verksamhet som utförs på

uppdrag av Invandrarverket skall ersättas av verket enligt avtal

med den som svarar för verksamheten. Vidare skall ersättning

lämnas till kommuner för grundskoleundervisning samt för vissa

kostnader för vård av barn och transporter. Dessutom skall

kommunerna ersättas för ekonomiskt bistånd enligt den föreslagna

lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Extraordinära kostnader

får också ersättas.

Utskottet anser att riksdagen bör godkänna vad som anförts om

statens kostnadsansvar.

Kommunmottagande

Kommunerna har ansvar för introduktionen i samhället av

flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige. En asylsökande

som beviljats uppehållstillstånd bör så snart som möjligt tas

emot i en kommun för bosättning, och kommunen bör göra upp en

introduktionsplan.

I propositionen anges att nuvarande riktlinjer och

ansvarsfördelning mellan stat och kommun bör ligga fast.

Asylsökande som har haft eget boende bör kunna bo kvar i samma

kommun och omfattas av den kommunens flyktingmottagande.

I flera motioner poängteras betydelsen av insatser från

ideella organisationer.

Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf16

yrkande 10 att aktiva åtgärder bör vidtas för att stimulera

organisationernas medverkan i asyl- och kommunmottagandet.

Invandrarverket bör dessutom studera frivilligorganisationernas

verksamhet i övriga nordiska länder.

I motion Sf626 anför Jan Erik Ågren m.fl. (kds) att det inom

många frivilligorganisationer finns en stor kunskap om olika

länder som skulle kunna komma till användning både för

Utlänningsnämnden och Invandrarverket. Goda erfarenheter har i

det avseendet gjorts i Danmark. En ideell förening kan även

erbjuda sociala nätverk och medverka i integreringen av

utlänningar i det svenska samhället. De kan också sprida

information i skolor, på arbetsplatser och vid myndigheter för

att motverka rasism och fördomar. Motionärerna begär i yrkande 5

ett tillkännagivande om att organisationernas kompetens och

vilja att ta hand om flyktingar borde bättre kunna tas till

vara.

Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf616 yrkande 4 att

ett närmare och bättre organiserat samarbete mellan samhällets

olika institutioner och invandrarnas organisationer behövs.

Motionärerna anser att en utredning bör tillsättas för att komma

med förslag om hur invandrarorganisationerna kan medverka i

flyktingmottagning, utbildning m.m.

I propositionen framhålls i flera sammanhang de ideella

organisationernas viktiga roll i såväl asylmottagandet som det

kommunala flyktingmottagandet. Bl.a. anges att kommunerna i

stora delar bör kunna överlåta till en ideell organisation att

ta ansvar för den enskilde flyktingens introduktion i det

svenska samhället. Vidare anges att ett utvecklingsarbete om den

ideella sektorns roll i samhällslivet har inletts.

Utskottet finner det inte påkallat att från riksdagens sida

ytterligare understryka de ideella organisationernas betydelse.

Motionerna Sf16 yrkande 10, Sf616 yrkande 4 och Sf626 yrkande 5

får anses tillgodosedda med vad sålunda anförts.

Utskottet tar i detta sammanhang även upp några motioner från

den allmänna motionstiden som särskilt tar upp flyktingbarnens

situation.

Birgitta Dahl m.fl. (s) anför i motion Sf628 yrkande 8 att

flyktingbarnens behov av särskilda insatser ofta inte blir

synliga förrän efter en tid. Motionärerna framhåller också de

ensamma barnens och ensamma ungdomarnas situation. Motionärerna

anser att stödet till barn och ungdomar i största möjliga

utsträckning bör utformas inom ramen för de verksamheter och

nätverk som barnen normalt deltar eller borde delta i, t.ex.

barnomsorg, skola och fritidshem, och i samarbete med frivilliga

organisationer. Med kännedom om de olika utredningar som pågår

för att förbättra flyktingbarnens situation förutsätter

motionärerna att regeringen under våren 1994 redovisar ett

samlat program med förslag till förbättring av flyktingbarnens

situation. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

I motion Sf614 av Christina Linderholm (c) hänvisar motionären

till det vårdbehov för barn som finns såväl vid mottagandet som

efter kommunplaceringen. Hon anser att ett centrum borde skapas

där erfarenheter och kompetens kunde samlas så att medel för

stöd och hjälp åt flyktingbarn kunde användas effektivare för

att ge barnen adekvat och kvalificerat stöd.

I motion Sf622 yrkande 25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär

motionärerna ett tillkännagivande om tillgång till

fadderfamiljer för ensamma barn som inte har släktingar.

Utskottet anser det viktigt att särskilt barnens situation

uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet. En hel del åtgärder

har under senare tid vidtagits för att öka kunskapen om barnens

behov och finna lämpliga åtgärder att på ett bättre sätt

tillgodose dessa behov. Bl.a. har regeringen i september 1992

uppdragit åt Socialstyrelsen att följa hur kommuners och

landstings verksamheter för barn utvecklas. Bland de områden som

skall prioriteras nämns invandrar- och flyktingbarns situation

inom barnomsorgen med avseende på bl.a. hemspråksstödets

omfattning och inriktning. Vidare har regeringen i juli 1993

uppdragit åt Invandrarverket och Socialstyrelsen att utvärdera

det kommunala mottagandet av barn och ungdomar med

flyktingbakgrund som kommit hit utan vårdnadshavare. Detta

uppdrag skall redovisas senast den 1 april 1994. På begäran av

riksdagen (bet. 1992/93:SfU3) har Invandrarverket och

Socialstyrelsen också fått regeringens uppdrag att närmare

utreda förhållandena för de barn som hålls gömda för att undgå

verkställighet av ett avvisningsbeslut. Även detta uppdrag skall

redovisas senast den 1 april. Socialstyrelsen har dessutom i

mars 1993 fått i uppdrag att bl.a. följa utvecklingen för

invandrarbarn i familjehemsvården och bedöma om åtgärder krävs

för denna grupp barn, särskilt i fråga om möjligheten att

bibehålla kontakt med den egna kulturen.

Av redovisningen framgår att en hel del utredningar nu pågår

inom olika områden. Utskottet förutsätter att regeringen

utformar ett samlat åtgärdsprogram för att förbättra

flyktingbarnens situation för att på så sätt ta till vara

utredningsresultaten. Med det anförda får motionerna Sf614,

Sf622 yrkande 25 och Sf628 yrkande 8 anses tillgodosedda.

Tillståndsprövningen

Allmänt

En utlänning får enligt huvudregeln inte uppehålla sig i

Sverige under längre tid än tre månader utan att ha

uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd skall i vissa fall ges

enligt bestämmelserna om asyl. Uppehållstillstånd får vidare ges

till en utlänning om han har särskild anknytning till Sverige

eller om han av humanitära skäl bör få bosätta sig här. Detsamma

gäller om utlänningen har fått arbetstillstånd eller har sin

försörjning ordnad på något annat sätt. Regeringen får

föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.

Uppehållstillstånd kan gälla för viss tid eller utan

tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). Tidsbegränsade

uppehållstillstånd ges främst vid gäststudier och tillfälliga

besök. Arbetstillstånd ges för viss tid. Det får avse ett visst

slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.

Rätt till asyl har flyktingar, krigsvägrare och s.k. de

facto-flyktingar.

Definitionen av flykting (2 §) överensstämmer med den som

finns i Genèvekonventionen. Ibland används därför benämningen

konventionsflyktingar för dessa personer. Med flykting avses i

lagen en utlänning som befinner sig utanför det land som han är

medborgare i därför att han känner välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till

viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller

politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin

fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Som flykting

avses även den som är statslös och som av samma skäl befinner

sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga

vistelseort.

Med krigsvägrare (3 §) avses en utlänning som har

övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt

hemland eller behöver stanna i Sverige för att undgå förestående

krigstjänstgöring.

Lagen ger skydd även åt andra personer som inte vill återvända

till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och

som kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för

detta. Det är här fråga om personer som inte kan betraktas som

konventionsflyktingar men som på grund av de politiska

förhållandena i hemlandet utsatts för eller riskerar så svåra

trakasserier att det inte är rimligt att begära att de skall

återvända dit. Bestämmelsen omfattar normalt inte den som har

tvingats att lämna sitt land på grund av yttre aggression,

ockupation eller inbördeskrig eller som riskerar förföljelse på

grund av kön eller homosexualitet. För de personer som nu avses

används ofta termen de facto-flyktingar.

Rätten till asyl är dock inte ovillkorlig utan asyl får vägras

på grunder som anges i utlänningslagen.

Av humanitära skäl kan enligt 2 kap. 4 § första

stycket 2 utlänningslagen även andra utlänningar än de som

omfattas av asylreglerna få stanna i Sverige. Uppehållstillstånd

av humanitära skäl har i praxis beviljats personer som flytt

undan krig eller krigsliknande förhållanden som de riskerat att

drabbas av utan att ingå i någon krigsmakt. Uppehållstillstånd

på denna grund har också beviljats personer som på grund av

sjukdom eller andra personliga förhållanden bör få stanna i

Sverige. Bestämmelsen kan vidare omfatta personer som inte är

flyktingar, men där förhållandena i det land till vilket de

skulle behöva resa ändå är sådana att det ter sig inhumant att

tvinga dem att återvända dit, eller personer som riskerar

allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller

homosexualitet. I vissa fall har uppehållstillstånd beviljats

personer som i och för sig borde avvisas eller utvisas, men där

en verkställighet inte kan ske därför att det inte finns något

land där utlänningen tas emot. Uppehållstillstånd har också i

vissa fall beviljats när det funnits en kombination av

humanitära skäl och släktanknytning, som i sig inte varit

tillräcklig.

Uppehållstillstånd får ges också till en utlänning som är nära

anhörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har

särskild anknytning till Sverige (2 kap. 4 § första stycket 1

utlänningslagen).

En ansökan om uppehållstillstånd får i princip inte bifallas

om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs (2 kap.

5 § utlänningslagen). Undantag gäller om utlänningen har rätt

till asyl här. Undantag gäller vidare vid återförening med en

nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som

utlänningen tidigare har sammanlevt med utomlands eller om det

annars finns särskilda skäl.

En utlänning som befinner sig i Sverige kan avlägsnas ur

landet genom avvisning eller utvisning. En utlänning som inte

har uppehållstillstånd får avvisas utan tidsgräns (4 kap.

1 § utlänningslagen). En utlänning som haft uppehållstillstånd

och stannar kvar i landet efter det att uppehållstillståndet har

gått ut eller återkallats skall avlägsnas genom utvisning

(4 kap. 3 § utlänningslagen). Även avlägsnande på grund av

brott skall ske genom utvisning (4 kap. 7 § utlänningslagen).

Ett beslut om avvisning eller utvisning får endast verkställas

om det kan ske till ett land där utlänningen erbjuds visst

skydd.

Statens invandrarverk skall som första instans fatta beslut i

alla ärenden där behovet av asyl har åberopats (4 kap. 4 §

utlänningslagen). Detsamma skall gälla ärenden som rör nära

familjemedlemmar till asylsökande.

Invandrarverkets beslut om avvisning eller utvisning får

överklagas till Utlänningsnämnden.

Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett

lagakraftvunnet beslut, får en ny ansökan om uppehållstillstånd

bifallas bara om den grundar sig på omständigheter som inte har

prövats förut i ärendet. Utlänningen skall dessutom befinnas ha

rätt till asyl här eller det skall annars finnas synnerliga skäl

av humanitär art. Beslut i dessa fall fattas av Invandrarverket.

Invandrarverket har möjlighet att överlämna ett ärende till

Utlänningsnämnden för prövning, och såväl Invandrarverket som

Utlänningsnämnden har möjlighet att överlämna ett ärende till

regeringen för prövning.

I ärende om avvisning kan rättshjälp genom offentligt biträde

beviljas, dock inte hos polismyndighet såvida inte utlänningen

hållits i förvar längre än tre dagar. Rättshjälp kan även

beviljas i ärende angående utvisning enligt 4 kap. 3 §

utlänningslagen. Rättshjälpen omfattar biträde fram till dess

verkställighet har skett eller frågan om verkställighet

förfallit. Rättshjälpen omfattar således biträde vid ny ansökan.

Däremot omfattar rättshjälpen inte begäran om resning.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd

Bakomliggande utredningsförslag

Utredningen (Ku 1992:05) om översyn av vissa delar av

utlänningslagstiftningen m.m. har i en promemoria i oktober 1992

föreslagit en särskild lag om att utlänningar som rest in i

Sverige från ett område där det råder väpnad konflikt eller kris

av synnerligen allvarlig art skall kunna beviljas ett

tillfälligt vistelsetillstånd här. Det skall enligt

utredningsförslaget ankomma på regeringen att avgöra när ett

sådant konflikt- eller kristillstånd skall anses ha inträtt

eller upphört. En asylansökan från en utlänning som beviljats

vistelsetillstånd skall behandlas först när vistelsetillståndet

upphört att gälla. En utlänning med vistelsetillstånd skall inte

anses bosatt här i landet och skall i princip ha samma förmåner

och rättigheter som en asylsökande utlänning. När konflikt-

eller kristillståndet upphört skall rätten att vistas här i

landet upphöra, och en utlänning som då inte frivilligt lämnar

landet skall tvångsvis kunna avlägsnas härifrån.

Förslaget har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna

har ställt sig positiva till en särskild lagstiftning rörande

tillfälliga vistelsetillstånd i en massflyktssituation.

Samtidigt har allvarlig kritik riktats mot en rad enskildheter i

förslaget.

Propositionen

I propositionen anför regeringen beträffande

utredningsförslaget att samma regler knappast kan gälla när

stora grupper kommer till Sverige under en kort tidsrymd på

grund av t.ex. en naturkatastrof och när människor under en

relativt lång tidsrymd flyr undan inbördesstrider. För den

förstnämnda situationen passar den nuvarande lagstiftningen

dåligt medan den senare kategorin ganska väl täcks av det

rådande regelsystemet. Regeringen anser därför att en särskild

lag om vistelsetillstånd inte bör införas utan ytterligare

beredning. En sådan beredning ligger inom uppdraget för

Invandrar- och flyktingkommittén (dir. 1993:1).

Regeringen anför härefter att det i dag regelmässigt beviljas

permanent uppehållstillstånd för alla kategorier av asyl- och

hjälpsökande som bedöms ha behov av skydd här. Enligt regeringen

kan det dock i vissa situationer vara lämpligt och önskvärt att

i stället bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Om

tidsbegränsade uppehållstillstånd skulle beviljas för större

grupper skulle det innebära en förändring av praxis, och en

lagändring bör därför ske. De ändringar i

utlänningslagstiftningen som regeringen nu föreslår är så

begränsade att man inte behöver avvakta resultatet av kommitténs

arbete. Genom förslagen torde en del av de situationer

tillgodoses som skulle täckas in med en lag om

vistelsetillstånd.

I propositionen anförs att personer som flytt undan krig,

inbördeskrig och andra allvarliga störningar i den allmänna

ordningen i regel själva har för avsikt att återvända till det

land de lämnat så snart förhållandena där medger det. Enligt

regeringen bör formerna för mottagandet, integrationsåtgärderna

m.m. vara annorlunda om man med relativt stor säkerhet kan anta

att utlänningen kommer att återvända inom en snar framtid.

Regeringen anser att en förutsättning för att det skall vara

lämpligt att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för

skyddssökande måste vara att skyddsbehovet kan bedömas komma att

bestå endast under en begränsad tid. I propositionen redovisas

att i ett principbeslut rörande några asylsökande från

Bosnien-Hercegovina konstaterade regeringen i juni 1993 att

någon snar lösning på denna konflikt inte var i sikte, och

sökandena beviljades därför tillstånd för bosättning av

humanitära skäl. Samma förhållande har rått när det gäller

åtskilliga andra konflikter och inbördeskrig under senare år;

någon snar lösning har inte varit i sikte.

I propositionen anges att en ytterligare förutsättning för att

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall vara lämpligt är att

det är fråga om en person som inte har rätt till asyl enligt

bestämmelserna i 3 kap. 1 § utlänningslagen. För den som har

rätt till asyl torde skyddsbehovet regelmässigt inte vara av så

kort varaktighet som förutsätts för ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd. En fullständig prövning av utlänningens skäl

för ansökan om uppehållstillstånd bör således göras även i

fortsättningen.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd bör enligt regeringen främst

användas då skyddssökande flyr undan konflikter och kriser som

kan bedömas ha en kortare varaktighet. Det kan också vara fråga

om en naturkatastrof eller en ekologisk katastrof. Mottagandet

av personer med sådana tidsbegränsade tillstånd skulle kunna

utformas i överensstämmelse i huvudsak med vad som gäller

beträffande asylsökande. Ansvaret för bistånd till dem som

saknar egna medel kommer därigenom att ligga på Invandrarverket.

Det skulle också innebära att mer långtgående

integrationsinsatser inte skulle vidtas, utan insatserna skulle

kunna inriktas på förberedelser för ett återvändande och stöd på

annat sätt där katastrofen inträffat.

Eftersom det skall vara fråga om skyddsbehov under en

begränsad tid torde det ofta vara lämpligt att meddela det

första tillståndet för en tid av högst sex månader. Om

skyddsbehovet skulle kvarstå efter denna tid bör tillståndet

kunna förlängas till att gälla under ytterligare högst sex

månader. Som regel torde det enligt propositionen bli fråga om

högst ett års vistelse här i landet med tillfälligt

uppehållstillstånd.

Den som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd bör enligt

regeringen ha rätt att arbeta. Arbetstillstånd bör därför

beviljas för samma tid som det tidsbegränsade

uppehållstillståndet.

Regeringen anser vidare att en viss möjlighet till

familjeåterförening bör finnas även i fall när tillfälligt

uppehållstillstånd meddelats. Möjligheten bör inskränkas till

att avse medlemmar av kärnfamiljen, dvs. make och minderåriga

barn samt föräldrar med minderåriga barn i Sverige och

minderåriga barn med föräldrar här i landet. Nuvarande praxis

för familjeåterförening bör tillämpas även vid tillfälligt

uppehållstillstånd.

Motioner

Avslag på förslaget om tidsbegränsade uppehållstillstånd

begärs i motion Sf14 yrkande 3 av Georg Andersson (s).

Motionären anför att de konflikter som hittills uppstått efter

andra världskriget varit av sådan art och varaktighet att

tidsbegränsade tillstånd om ett år inte fyllt någon funktion.

Motionären anser att den föreslagna lagregeln ger utrymme för

godtycke, och han befarar att tidsbegränsade

uppehållstillstånd kan komma att tillämpas i ökande

omfattning. Systemet skapar en B-klass av flyktingar.

Flyktingarna omfattas inte av det kommunala flyktingmottagandet

utan torde i flertalet fall komma att bo kvar på förläggningar

trots att de har uppehålls- och arbetstillstånd.

Avslag på förslaget såvitt gäller tidsbegränsade

uppehållstillstånd för anhöriga begärs i motion Sf16 yrkande 2

av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd). Motionärerna anser

att det inte finns anledning för Sverige att i det korta

tidsperspektivet ta på sig kostnaderna för vistelsen för och

återsändandet av kärnfamiljen. Vidare bör enligt motionärerna

tillfälliga uppehållstillstånd vara det normala inslaget i

asylhanteringen. Bruket av tillfälliga uppehållstillstånd för

människor som flyr från inbördeskrig eller natur- och

hungerkatastrofer måste vara mycket restriktivt. Motionärerna

begär i yrkande 12 ett tillkännagivande härom. Även i motion

Sf621 yrkande 3 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)

begärs ett tillkännagivande om att tillfälliga

uppehållstillstånd bör vara det normala i asylhanteringen.

I motion Sf12 yrkande 14 begär Berith Eriksson m.fl. (v) att

det i lagen anges dels att den maximala tiden för ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd är 12 månader, dels att ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd inte inskränker den

skyddssökandes rätt att vid behov få sin asylansökan behandlad i

reguljär ordning.

Börje Nilsson m.fl. (s) anför i motion Sf20 att tillfälliga

uppehållstillstånd skall omfatta också dem som flyr undan

väpnade konflikter. Enligt motionärerna skall det ankomma på

regeringen att avgöra när ett sådant konflikt- eller

kristillstånd som avses har inträtt. Ett användande av

tillfälliga uppehållstillstånd kräver emellertid att man sätter

in ett aktivt program som syftar till att förbereda dem som fått

tidsbegränsade tillstånd att återvända till sitt land.

Motionärerna konstaterar att det i propositionen inte finns

förslag om insatser för återvändande och om hur sådana insatser

skall förberedas och genomföras. Motionärerna förordar att

formerna för de tidsbegränsade uppehållstillstånden i

kombination med utformningen av aktiva och genomarbetade

återvändarprogram utreds i särskild ordning, och de begär i

yrkande 2 ett tillkännagivande härom. I motion Sf628 av Birgitta

Dahl m.fl. (s) begärs i yrkande 5 ett likartat tillkännagivande

om tidsbegränsade uppehållstillstånd. I sistnämnda motion anförs

vidare att frivillig återvandring, när detta är möjligt, i regel

är den bästa lösningen för den som tvingats lämna sitt land. En

ingående och genomtänkt planering är ofta avgörande för om

återvandringen skall bli framgångsrik. Frivilligorganisationer

och invandrarnas/flyktingarnas egna organisationer bör kunna

spela en viktig roll när det gäller stöd till den som planerar

att återvända. Sverige bör verka för en internationell enhetlig

syn på återvandring och stöd till återvandring. I yrkande 9

begärs ett tillkännagivande härom.

I motion Sf19 av Hans Göran Franck m.fl. (s) framhåller

motionärerna att det med större tydlighet bör framgå att inga

inskränkningar bör göras i den skyddssökandes rätt att vid behov

få sin asylansökan behandlad i vanlig ordning. Regeringen bör

tillse att anvisningar härom tillkommer. Motionärerna anser att

frågan om vad som skall inträffa om skyddsbehovet kvarstår efter

tolvmånadersperioden inte är tillräckligt preciserat. Det behövs

nya överväganden om detta och härvid bör anvisningar och

uttalanden som gjorts från UNHCR vara vägledande. Den

situationen kan uppstå att ett avkall skulle kunna göras på

frivilligheten vid återvändande för personer med tillfälligt

uppehållstillstånd. Motionärerna anser det därför nödvändigt att

en översyn görs av samtliga återvändandefrågor och att ett

förslag till ett konkret återvändandeprogram för flyktingar och

andra tillfälligt skyddsbehövande snarast läggs fram för

riksdagen. I yrkandena 1--4 begärs tillkännagivanden i enlighet

med det anförda. Även i motion Sf636 (yrkandena 2--5) av Hans

Göran Franck m.fl. (s) begärs tillkännagivanden härom. Ett

tillkännagivande om att ett program för frivilligt återvändande

utreds och förslag snarast läggs fram i riksdagen samt att

internationella initiativ tas därom begärs dessutom i motion

Sf627 yrkande 5 av Hans Göran Franck m.fl. (s).

I motion Sf22 av Berndt Ekholm m.fl. (s) anförs att det, för

att undvika att det skapas något B-lag, är viktigt att så lika

villkor som möjligt gäller för dem som får tidsbegränsade och

dem som får permanenta uppehållstillstånd. Ett tillfälligt

uppehållstillstånd skall också kunna övergå i ett permanent, om

situationen så motiverar. Motionärerna vill även framhålla

vikten av att ett genomarbetat repatrieringsprogram utarbetas.

Motionärerna begär i yrkandena 4 och 5 tillkännagivanden härom.

I ytterligare ett antal motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1993/94 tas frågor om tidsbegränsade

uppehållstillstånd upp.

I motion Sf602 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) anförs

att situationen i Kosovoområdet och bristen på särskilt

FN-beskydd motiverar att kosovoalbanerna i vart fall får

tillfälliga uppehållstillstånd. Motionärerna begär i yrkande 2

ett tillkännagivande härom.

Gudrun Schyman m.fl. (v) i motion Sf622 yrkande 9 anser att

tillfälliga uppehållstillstånd kan vara en lösning i vissa fall

när man har anledning att räkna med att återvandring skall vara

möjlig inom rimlig tid. Om det inte är möjligt att återvända

till hemlandet inom tre år måste permanent uppehållstillstånd

beviljas. Tillfälliga uppehållstillstånd får inte innebära någon

inskränkning i asylrätten enligt flyktingkonventionen.

Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet med det

anförda.

I motion Sf620 yrkande 3 av Magnus Persson (s) begärs att i

komplicerade ärenden där utredningstiden är mer än sex månader

skall tillfälligt uppehållstillstånd kunna beviljas för längre

tid och asylsökanden även få arbeta.

Slutligen begärs i motion Sf608 yrkande 16 av Sten Söderberg

(-) ett tillkännagivande om en förbättrad återvandringspolitik.

Utskottet

I Sverige beviljas en skyddsbehövande i regel permanent

uppehållstillstånd och inte tidsbegränsat sådant. För jämförbara

västeuropeiska länder gäller att uppehålls- och arbetstillstånd

under den första tiden i allmänhet ges i korta intervaller

(6--12 månader), för att sedan ges i längre intervaller (1--2

år). Detta framgår bl.a. av en rapport från Invandrar- och

flyktingkommittén, Invandring och asyl i teori och praktik (SOU

1993:113). Enligt rapporten ges permanent uppehållstillstånd i

regel efter en varaktig vistelse på mellan 2 och 10 år. T.ex. är

kvalifikationstiden i Danmark och Norge tre år. I rapporten

redovisas vidare att flykten från Bosnien-Hercegovina har lett

till att en ny typ av flyktingstatus vid sidan av de

hittillsvarande har börjat utvecklas i flera europeiska länder,

nämligen temporärt skydd. Sådana särordningar för att ge skydd

åt krigsdrabbade från det tidigare Jugoslavien finns nu i

samtliga EG-länder utom Grekland och i flera EFTA-länder. Bl.a.

har Danmark infört en särskild lag härom, som innebär att

utlänningen beviljas förnybara 6-månaderstillstånd, sammanlagt

dock längst för två år.

Utskottet har tidigare, med anledning av den kraftiga

tillströmningen av asylsökande från f.d. Jugoslavien, uttalat

att möjligheten att ge någon form av temporärt

uppehållstillstånd i sådana situationer måste utredas med

största skyndsamhet. Som ovan angivits har ett utredningsförslag

lagts fram med förslag om särskild lagstiftning om

vistelsetillstånd. Utskottet delar emellertid regeringens

bedömning att frågan måste beredas ytterligare och att detta bör

ske inom ramen för Invandrar- och flyktingkommittén. Utskottet

har erfarit att kommittén, som enligt direktiven skall göra en

bedömning av behovet av mer omfattande användning av tillfälliga

skyddsanordningar, redan kommit långt i arbetet med denna fråga.

De förändringar regeringen nu föreslår inom ramen för befintlig

lagstiftning får därför ses som en form av

beredskapslagstiftning i avvaktan på ett slutligt förslag från

kommittén. Utskottet förutsätter att resultatet av kommitténs

arbete där frågan sätts in i ett större sammanhang ganska snart

kan föranleda justeringar av det nu framlagda förslaget. Enligt

utskottet bör man därvid också sträva efter en nordisk

samordning.

Propositionens förslag innebär främst att personer som flytt

till Sverige från ett annat land där kris eller katastrof råder

kan beviljas uppehållstillstånd endast för en kortare tid och

samtidigt vara kvar i systemet för asylsökande. Förslaget medför

enligt utskottet däremot inte att ytterligare kategorier av

personer kommer att få uppehållstillstånd här i landet. Det blir

i stället så att de som med dagens regler skulle fått permanent

uppehållstillstånd kan beviljas tidsbegränsat sådant, och därvid

kommer det särskilda regelsystemet för asylbistånd m.m. att

fortsätta att gälla. Någon begränsning av vilka typer av kris-

och katastrofsituationer som förslaget skall anses omfatta

behöver mot denna bakgrund inte närmare anges. Således görs

inget undantag för väpnade konflikter. Det är i stället

bedömningen av skyddsbehovets varaktighet som avgör vilken form

av uppehållstillstånd som skall beviljas. Till skillnad från

utredningsförslaget ankommer det inte på regeringen att avgöra

om en kris eller katastrof av visst slag föreligger. Om

Invandrarverket, eller i förekommande fall Utlänningsnämnden,

anser att regeringens bedömning av situationen erfordras, får

detta ske genom att enskilda ärenden överlämnas till regeringen

för beslut.

Utskottet vill framhålla att förslaget inte kommer att

innebära någon ändring av handläggningsordningen. En asylansökan

kommer således att få behandlas i vanlig ordning, och asylskälen

därvid prövas noggrant. Endast om sökanden inte har asylskäl men

bedöms ha rätt att stanna av humanitära skäl, kommer frågan om

permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd att

aktualiseras. De nya reglerna med det särskilda regelverket

gäller endast om det är krisens eller katastrofens varaktighet

som föranleder att uppehållstillståndet tidsbegränsas. Ett

tillfälligt uppehållstillstånd kan beviljas av annat skäl, t.ex.

om sökanden på grund av medicinsk behandling tillåts stanna i

Sverige för kortare tid. I sådant fall kommer utlänningen liksom

nu att omfattas av kommunens ansvar. Med anledning bl.a. härav

är det viktigt att grunden för det tidsbegränsade

uppehållstillståndet klargörs i beslutet. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att grunden för ett uppehållstillstånd

numera får betydelse även för den framtida rätten till

folkpension. Endast personer som har beviljats asyl får nämligen

beakta bosättningstiden i sitt hemland vid beräkning av

folkpensionens storlek, när sådan blir aktuell.

I propositionen anges att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd

enligt föreslaget lagrum i regel torde komma att avse högst ett

års vistelse i Sverige. Utskottet anser det inte lämpligt att i

lagen ange en längsta tid för tillfälliga uppehållstillstånd.

Med hänsyn till att Invandrar- och flyktingkommitténs arbete

torde komma att leda till ändringar i detta förslag bedömer

utskottet att lagen knappast kan komma att tillämpas vid

förlängningar av uppehållstillstånd utöver ett år. Utskottet

vill ändå tillägga att i den mån skyddsbehovet kvarstår för

betydligt längre tid än ett år bör enligt nu framlagt förslag

permanent uppehållstillstånd beviljas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Utskottet anser det

därvid rimligt att personer som tillhör en kärnfamilj ges

möjlighet att förena sig här i avvaktan på att en kris- eller

katastrofsituation avklingar. Utskottet avstyrker följaktligen

bifall till motionerna Sf14 yrkande 3, Sf16 yrkandena 2 och 12,

Sf22 yrkande 4 delvis och Sf621 yrkande 3.

Några motioner får anses tillgodosedda med vad utskottet

anfört. Det gäller motionerna Sf12 yrkande 14 delvis, Sf19

yrkandena 1--3 och Sf636 yrkandena 2--4.

Motion Sf602 yrkande 2 får anses besvarad med vad utskottet

anfört om i vilka situationer bestämmelserna är avsedda att

tillämpas. Även motionerna Sf20 yrkande 2 delvis, Sf622 yrkande

9 och Sf628 yrkande 5 delvis får anses besvarade med vad

utskottet anfört.

Av vad utskottet ovan anfört torde framgå att tillfälliga

uppehållstillstånd inte är avsedda för personer som väntat länge

på att få sitt ärende handlagt. Utskottet avstyrker därför

bifall till motion Sf620 yrkande 3. Utskottet vill dock tillägga

att den som får vänta länge på beslut har möjlighet att arbeta

under tiden och får med föreliggande förslag även möjlighet att

bosätta sig i en kommun.

I flera av motionerna tas återvandringsfrågor upp. Utskottet

vill nämna att Invandrarverket särskilt noga avser att följa

återvandringsfrågorna den närmaste tiden. Vidare ingår det i

Invandrar- och flyktingkommitténs uppdrag att lägga fram förslag

om en aktiv politik för frivilligt återvändande.

Utskottet anser att det fortsatta arbetet med

återvandringsfrågor bör avvaktas, och motionerna i fråga -- Sf19

yrkande 4, Sf20 yrkande 2 delvis, Sf22 yrkande 5, Sf608 yrkande

16, Sf627 yrkande 5, Sf628 yrkandena 5 i denna del och 9 och

Sf636 yrkande 5 -- bör därför inte föranleda någon vidare

åtgärd.

Ny ansökan

Nuvarande ordning

Ny ansökan om uppehållstillstånd kan, som ovan angivits,

prövas av Invandrarverket utan hinder av lagakraftvunnet men

icke verkställt beslut om avvisning eller utvisning. Ansökan får

bifallas endast om det framkommer omständigheter som inte har

prövats tidigare och om det föreligger grund för asyl eller

synnerliga skäl av humanitär art. Invandrarverkets beslut kan

inte överklagas. Invandrarverket får vidare besluta om

inhibition av verkställigheten av det tidigare beslutet.

Om rättshjälp genom offentligt biträde har beviljats omfattar

rättshjälpen även biträde vid ny ansökan.

Propositionen

I propositionen anges att ny ansökan i stor utsträckning ges

in då Utlänningsnämnden avslagit överklagande över beslut om

avvisning eller utvisning. Vid införandet av den nya

utlänningslagen förutsattes däremot att antalet nya ansökningar

skulle bli mycket begränsat. Som exempel nämns att under det

första halvåret 1993 avslog Utlänningsnämnden överklaganden

rörande drygt 10 000 personer och under samma tid gavs ca

5 000 nya ansökningar in. Mindre än fem procent av de nya

ansökningarna ledde till bifall.

Att ny ansökan ges in i denna omfattning innebär enligt

regeringen att många utlänningar invaggas i en ofta helt

orealistisk förhoppning om att de kommer att få stanna här. Det

kan medföra att såväl verkställigheten som hemkomsten blir

svårare än vad som hade varit nödvändigt. En del ansökningar ges

dessutom in enbart för att förhala verkställigheten. De många

ansökningarna medför en stor arbetsbelastning för

Invandrarverket och bidrar därmed till längre handläggningstider

i alla ärenden och stora kostnader för samhället.

Regeringen anser att det fortfarande, vid sidan av

resningsförfarandet, bör finnas en möjlighet att i denna typ av

fall få en ändring till stånd av ett lagakraftvunnet

avlägsnandebeslut. En revolution eller liknande kan inträffa i

hemlandet som gör att den som tidigare inte haft tillräckliga

politiska skäl nu måste bedömas som flykting på grund av

händelseutvecklingen i hemlandet. Trovärdiga och avgörande

skriftliga bevis kan komma fram efter det att beslut meddelats.

En person kan bli svårt sjuk så att en längre resa skulle kunna

innebära fara för hans liv. I dessa och liknande situationer

måste det alltjämt finnas möjlighet att få ett lagakraftvunnet

avlägsnandebeslut omprövat.

Det är emellertid angeläget att söka nedbringa antalet

ansökningar. Regeringen föreslår därför att kriterierna för när

en ny ansökan får bifallas bör vara att utlänningen har rätt

till asyl här eller att ett genomförande av verkställigheten

skulle innebära fara för hans liv eller bestående men för hans

psykiska eller fysiska hälsa. Med fara för liv avses fara för

liv i medicinsk mening. Det skall dessutom vara själva det

förhållandet att verkställighet sker som innebär fara för livet

eller risk för bestående men. I propositionen föreslås också att

i lagen anges vad en ny ansökan bör innehålla.

Starka principiella skäl talar mot att en lägre instans i

realiteten skall överpröva beslut som fattats av en högre

instans. Regeringen anser därför att prövningen av en ny ansökan

skall göras av Utlänningsnämnden.

I propositionen anförs vidare att den omständigheten att ett

förordnande om offentligt biträde gäller vid ingivande av inte

bara en ny ansökan utan för flera sådana utan tvekan har

bidragit till det stora antalet nya ansökningar. Enligt

regeringen torde det sällan finnas något behov av rättsligt

biträde under tiden mellan lagakraftvunnet beslut och

verkställigheten, frånsett fallet att frågan om ny ansökan

kommer upp. För att undvika att som i dag rättshjälp ges i ett

stort antal ärenden där det redan från början står klart att

några utsikter till bifall egentligen inte föreligger, bör

möjligheten inskränkas till de fall där det framstår som

angeläget. Regeringen anser att en lämplig avvägning är att

offentligt biträde får förordnas i de fall Utlänningsnämnden

meddelar beslut om inhibition av verkställigheten av det

tidigare avvisnings- eller utvisningsbeslutet. Ett sådant beslut

innebär att ansökningen inte varit grundlös utan åtminstone

förtjänar närmare överväganden eller ytterligare utredning.

I övrigt bör rättshjälpen upphöra när lagakraftvunnet beslut

föreligger. Möjlighet till rättshjälp bör dock föreligga i

ärende om anmälningsplikt vid särskild utlänningskontroll.

Motioner

Avslag på förslaget om skärpta kriterier för ny ansökan begärs

i sex motioner, Sf12 av Berith Eriksson m.fl. (v) yrkande 15,

Sf14 av Georg Andersson (s) yrkande 4, Sf15 av Jan Erik Ågren

m.fl. (kds) yrkande 1, Sf19 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

yrkande 5, Sf20 av Börje Nilsson m.fl. (s) yrkande 9 och Sf22 av

Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkande 6. I motion Sf15 begärs i

yrkande 2 även ett tillkännagivande om syftet med och

humaniteten i nuvarande bestämmelser om ny ansökan.

I motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. anser motionärerna att

ny ansökan bör prövas av kammarrätt (yrkande 16). Motionärerna

yrkar vidare avslag på förslaget om lagfästa formkrav på ny

ansökan (yrkande 17).

Förslaget om begränsningar i rättshjälpen kritiseras i tre

motioner. I motion Sf12 av Berith Eriksson m.fl. yrkande 18

yrkas avslag också på ändringarna i rättshjälpslagen. Även Hans

Göran Franck m.fl. i motion Sf19 yrkande 6 anser att nuvarande

rätt till rättshjälp skall kvarstå, och motionärerna begär ett

tillkännagivande härom. Jan Erik Ågren m.fl. begär i motion Sf15

(yrkandena 3 och 4) att rättshjälp vid ny ansökan skall kunna

beviljas under förutsättning att ny omständighet åberopas.

Utskottet

Utskottet delar uppfattningen att antalet nya ansökningar som

görs efter det att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut vunnit

laga kraft medför problem, inte minst med tanke på att de bidrar

till längre handläggningstider i alla övriga ärenden. Helt klart

är dock att möjligheter fortfarande måste finnas att kunna få en

ny prövning till stånd. Regeringen har, i avsikt att minska

antalet ansökningar, föreslagit dels skärpta kriterier för att

få en ny ansökan beviljad, dels begränsningar i rättshjälpen.

Enligt utskottets mening bör åtgärderna syfta till att minska

antalet ansökningar utan att därmed minska antalet bifallna

ansökningar. För att begränsa antalet ansökningar som

regelmässigt leder till avslag godtar utskottet att vissa

begränsningar av rättshjälpen görs. Den som skall avvisas eller

utvisas och som vill få sin sak prövad genom en ny ansökan måste

därigenom ta ställning till om det verkligen är fråga om nya

omständigheter som tillkommit och vilken tyngd dessa har.

Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen med bifall

till motionerna Sf12 yrkande 15, Sf14 yrkande 4, Sf15 yrkandena

1 och 2, Sf19 yrkande 5, Sf20 yrkande 9 och Sf22 yrkande 6 bör

avslå förslaget om skärpta kriterier för bifall till ny ansökan.

Anledning saknas att då lagreglera formkraven för ny ansökan,

varför riksdagen med bifall till motion Sf12 yrkande 17 bör

avslå förslaget även i denna del. Nuvarande bestämmelser om ny

ansökan och de uttalanden i förarbeten som gjorts skall således

fortfarande gälla.

Utskottet tillstyrker förslaget om begränsning av

rättshjälpen. Utskottet anser därvid att rättshjälp skall kunna

beviljas även om Invandrarverket, innan en ny ansökan har givits

in, har beslutat att verkställigheten skall avbrytas. Rättshjälp

bör också kunna beviljas om Utlänningsnämnden bifaller en

ansökan utan att dessförinnan pröva frågan om inhibition.

Riksdagen bör med avslag på motionerna Sf12 yrkande 18, Sf19

yrkande 6 och Sf15 yrkandena 3 och 4 anta regeringens förslag

till begränsningar av rättshjälpen, dock med följande ändring.

Om rättshjälpen upphör i och med att ett lagakraftvunnet

avvisnings- eller utvisningsbeslut föreligger, kommer en

utlänning som i samband med verkställighet av beslutet tas i

förvar inte att ha möjlighet att få offentligt biträde.

Utskottet anser att 41 § rättshjälpslagen bör kompletteras med

en bestämmelse om att rättshjälp kan beviljas även i samband med

verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, om

utlänningen hålls i förvar sedan mer än tre dagar. En sådan

möjlighet fanns vid förvar enligt den tidigare utlänningslagen.

Den av utskottet föreslagna bestämmelsen kommer att även omfatta

förvar i samband med utvisning på grund av brott. Eftersom

utskottets förslag även föranleder redaktionella ändringar i 43

§ rättshjälpslagen, lägger utskottet fram ett eget lagförslag i

bilaga 2.

Utskottet anser det principiellt riktigt att Utlänningsnämnden

i fortsättningen skall pröva nya ansökningar, och utskottet

tillstyrker förslaget i denna del och avstyrker bifall till

motion Sf12 yrkande 16. Denna ändring medför att ändringar av

mer redaktionell karaktär bör göras i 7 kap. 15 §

utlänningslagen, och utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag

till ny lydelse av lagrummet.

Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen av

formerna för ny ansökan och lägger fram förslag om åtgärder, om

sådana visar sig erforderliga.

Medborgarskap

Ett utländskt barn, vars far sedan barnets födelse är svensk

medborgare, kan efter anmälan få svenskt medborgarskap, om

fadern genom dom ensam eller gemensamt med modern fått vårdnad

om barnet.

I propositionen föreslås att barnet skall kunna få svenskt

medborgarskap också om den gemensamma vårdnaden följer av

registrering hos skattemyndighet. Detta innebär en anpassning

till nuvarande bestämmelser om gemensam vårdnad.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser

I propositionen föreslås att de ändrade reglerna om svenskt

medborgarskap träder i kraft den 1 maj 1994 och förändringarna i

övrigt den 1 juli 1994. Förläggningssjukvården bör dock

övergångsvis vara kvar på Invandrarverket.

I propositionen beräknas förslaget om ökade möjligheter till

eget boende medföra en besparing på 45--50 miljoner kronor per

år vid nuvarande nivå på antalet asylsökande. Den sänkta

dagersättningen beräknas medföra en besparing på 10--15 miljoner

kronor. Även vissa övriga förslag leder till besparingar men

beloppen har inte kunnat anges. Vidare bedömer regeringen att

förslaget att ny ansökan skall prövas av Utlänningsnämnden är

kostnadsneutralt i förhållande till dagens situation.

Utskottet vill tillägga att i årets budgetproposition har

angivits att förslaget såvitt gäller besparingar på kostnaderna

för förläggningsboendet beräknas till 100 miljoner kronor för

budgetåret 1994/95. Den begränsade rättshjälpen innebär minskade

rättshjälpskostnader med 13 miljoner kronor för kommande

budgetår.

I motion Sf16 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) begär

motionärerna i yrkande 13 ett tillkännagivande om att

kostnaderna för asylmottagandet måste pressas ner med betydande

belopp, vilket skulle komma att ske om Ny demokratis förslag

genomförs.

Utskottet har ovan avstyrkt bifall till flertalet av förslagen

i motion Sf16, och utskottet avstyrker därför bifall även till

motion Sf16 yrkande 13.

Utskottet bedömer att de förändringar av regeringens förslag

som utskottet förordat sammantaget inte medför några

kostnadsökningar.

Gränsdragning mellan utlänningslagstiftning och

sociallagstiftning

Justitieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom har till

socialförsäkringsutskottet för kännedom överlämnat ett beslut

den 27 januari 1994 (dnr 1261-1993). Den väsentliga frågan i

ärendet, som initierats av en länsstyrelse, är om tvångsbeslut

enligt sociallagstiftningen utgör hinder mot verkställighet av

avlägsnandebeslut enligt utlänningslagen.

Bakgrunden i ärendet var följande. En anmälan inkom till

socialnämnden beträffande ett barn fött 1989. Fadern hade

utvisats och modern och barnet skulle avvisas enligt beslut av

Invandrarverket. Socialnämnden omhändertog barnet med stöd av 6

§ socialtjänstlagen och placerade det på ett barnhem. Enligt

barnhemsföreståndaren påkallade barnets förhållanden

omhändertagande för vård enligt lagen med särskilda bestämmelser

om vård av unga (LVU). Socialnämndens arbetsutskott beslöt

emellertid att inte ansöka om sådan vård, eftersom ärendet

enligt arbetsutskottets mening var en angelägenhet för

Invandrarverket. I sin anmälan angav länsstyrelsen att

socialtjänstlagen och LVU borde gälla för alla som vistas i

kommunen, oavsett om de är asylsökande eller inte. Ett

klargörande på denna punkt skulle enligt länsstyrelsen vara

värdefullt för rättstillämpningen.

Justitieombudsmannen konstaterar i sitt beslut att såvitt

gäller vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) finns

en bestämmelse i lagen som innebär att intagning för psykiatrisk

tvångsvård under vissa förutsättningar inte hindrar

verkställighet av ett beslut om avvisning, utvisning eller

utlämning. Frågan om verkan av beslut om tvångsvård enligt LVU

vid verkställighet av avlägsnandebeslut har däremot lämnats

utanför regleringen. Enligt Justitieombudsmannens mening ger

föreliggande författningar och deras förarbeten inte

tillräckliga anvisningar i frågan om vilken lagstiftning som

skall ges företräde -- utlänningslagen eller LVU.

Justitieombudsmannen finner anledning att fästa riksdagens och

regeringens uppmärksamhet på problemet, och kopia av beslutet

överlämnas till socialförsäkringsutskottet, Kulturdepartementet

och Socialdepartementet för kännedom. Ärendet är därmed

avslutat.

I Justitieombudsmannens beslut anges att tillräckliga

anvisningar saknas i frågan om utlänningslagen eller LVU äger

företräde när ett barn skall avvisas eller utvisas. Utskottet

anser att regeringen närmare bör överväga hur det problem ur

lagtolkningssynpunkt som finns bör lösas. Utskottet föreslår att

riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande huvudmannaskap för asylmottagandet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf608 yrkande 8,

1993/94:Sf621 yrkande 5 och 1993/94:Sf622 yrkande 32,

men. (v) - delvis

2. beträffande omfattningen av entreprenadverksamhet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna

del,

3. beträffande ideella organisationer som entreprenörer

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 3 och

1993/94:Sf607,

4. beträffande kommunal entreprenadverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 2 och

1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna del,

men. (v) - delvis

5. beträffande helpensionsboende

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna

del,

6. beträffande flyttning av barnfamiljer

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf603 yrkande 3 och

1993/94:Sf633 yrkande 1,

7. beträffande delgivning genom entreprenör

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf12 yrkande 13,

men. (v) - delvis

8. beträffande riktlinjer för entreprenadverksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkande

12 och 1993/94:Sf20 yrkande 8 och med anledning av regeringens

förslag

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om tystnadsplikt,

dels godkänner vad utskottet i övrigt anfört om

entreprenadverksamhet,

9. beträffande eget boende

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och

motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 1 och 1993/94:Sf20 yrkande 1 och

med avslag på motionerna 1993/94:Sf16 yrkandena 4 och 5 och

1993/94:Sf17 yrkande 2

dels antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande

m.fl. såvitt avser 16 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om uppföljning av eget boende,

res. 1 (nyd)

10. beträffande arbetstillstånd för asylsökande

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sf12

yrkande 4, 1993/94:Sf20 yrkande 6 och 1993/94:Sf622 yrkande 33

och med avslag på motion 1993/94:Sf17 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

arbetstillstånd för asylsökande,

11. beträffande undantag från arbetsrättslig lagstiftning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 2 och 1993/94:Sf20

yrkande 3 antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande

m.fl. såvitt avser 5 och 7 §§,

res. 2 (s) - delvis

12. beträffande samråd med länsarbetsnämnd m.m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 5 och 6,

1993/94:Sf20 yrkande 4 och 1993/94:Sf22 yrkande 2 antar

förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt

avser 6 §,

res. 2 (s) - delvis

men. (v) - delvis

13. beträffande det organiserade arbetets art

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 6 i

denna del och 1993/94:Sf22 yrkande 3,

res. 3 (nyd)

14. beträffande ersättning till asylsökande vid organiserad

sysselsättning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf22 yrkande 1,

15. beträffande ersättning till uppdragsgivaren i vissa

fall

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf12 yrkande 7,

men. (v) - delvis

16. beträffande vård av barn som giltigt skäl

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf21,

17. beträffande hemspråksundervisning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 6 i denna

del,

res. 4 (nyd)

18. beträffande nivån på dagersättning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 8 och 1993/94:Sf16

yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om nivån på

dagersättning,

res. 5 (nyd)

men. (v) - delvis

19. beträffande nedsättning av dagersättning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf20 yrkande 5

och med anledning av regeringens förslag och motionerna

1993/94:Sf16 yrkande 1 och 1993/94:Sf18 yrkande 2 samt med

avslag på motion 1993/94:Sf12 yrkande 9 antar förslaget till lag

om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 10 § med den

ändringen att lagrummet erhåller i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

men. (v) - delvis

20. beträffande asyllån

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf18 yrkande 1,

21. beträffande utbetalning av CSN

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 8,

22. beträffande omfattningen av hälso- och sjukvård

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

anledning av motion 1993/94:Sf622 yrkande 38 samt med avslag på

motion 1993/94:Sf13 godkänner vad utskottet anfört om

omfattningen av hälso- och sjukvård,

23. beträffande patientavgifter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 11, 1993/94:Sf16

yrkande 9 och 1993/94:Sf20 yrkande 7 godkänner vad utskottet

anfört om patientavgifter,

res. 6 (nyd)

men. (v) - delvis

24. beträffande huvudman för asylsökandes sjukvård

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

vad utskottet anfört om huvudman för asylsökandes sjukvård,

25. beträffande tortyrskador

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 10,

1993/94:Sf603 yrkandena 2, 4 och 5, 1993/94:Sf633 yrkandena 2

och 3, 1993/94:Sf636 yrkande 8 och 1993/94:U618 yrkande 7,

men. (v) - delvis

26. beträffande statens kostnadsansvar för asylmottagandet

att riksdagen med bifall till regeringens förslag

dels godkänner vad utskottet anfört om statens

kostnadsansvar för asylmottagandet,

dels antar förslaget till lag om mottagande av asylsökande

m.fl. såvitt avser 23 §,

27. beträffande ideella organisationer i asyl- och

kommunmottagandet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 10,

1993/94:Sf616 yrkande 4 och 1993/94:Sf626 yrkande 5,

28. beträffande flyktingbarnens situation

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf614,

1993/94:Sf622 yrkande 25 och 1993/94:Sf628 yrkande 8,

29. beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 14, 1993/94:Sf14

yrkande 3, 1993/94:Sf16 yrkandena 2 och 12, 1993/94:Sf19

yrkandena 1--3, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del, 1993/94:Sf22

yrkande 4, 1993/94:Sf602 yrkande 2, 1993/94:Sf620 yrkande 3,

1993/94:Sf621 yrkande 3, 1993/94:Sf622 yrkande 9, 1993/94:Sf628

yrkande 5 i denna del och 1993/94:Sf636 yrkandena 2--4 antar

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

såvitt avser 2 kap. 4 a §,

res. 7 (nyd)

men. (v) - delvis

30. beträffande återvandring

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sf19 yrkande 4,

1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del, 1993/94:Sf22 yrkande 5,

1993/94:Sf608 yrkande 16, 1993/94:Sf627 yrkande 5,

1993/94:Sf628 yrkande 5 i denna del och yrkande 9 och

1993/94:Sf636 yrkande 5,

men. (v) - delvis

31. beträffande skärpta kriterier för ny ansökan

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12

yrkandena 15 och 17, 1993/94:Sf14 yrkande 4, 1993/94:Sf15

yrkande 1, 1993/94:Sf19 yrkande 5, 1993/94:Sf20 yrkande 9 och

1993/94:Sf22 yrkande 6 och med anledning av regeringens förslag

och motion 1993/94:Sf15 yrkande 2 samt med avslag på motion

1993/94:Sf12 yrkande 16

dels avslår förslaget till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 § och 7 kap. 17

§ andra och tredje styckena,

dels beslutar att 7 kap. 15 § utlänningslagen skall

erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i

bilaga 2 och beslutar om sådan ändring av ingressen till

regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) som föranleds härav,

dels antar förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) i övrigt till den del det inte berörts i moment 29,

32. beträffande rättshjälp

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med

avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 18, 1993/94:Sf15

yrkandena 3 och 4 och 1993/94:Sf19 yrkande 6 antar av utskottet

i bilaga 2 framlagt förslag till lag om ändring i

rättshjälpslagen (1972:429),

men. (v) - delvis

33. beträffande kostnadskonsekvenser

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf16 yrkande 13,

34. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om mottagande av asylsökande m.fl. till den del det

inte berörts i momenten 9, 11, 12, 19 och 26 och med den

ändringen att 11 § erhåller i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelse och att ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna erhåller en tredje mening av följande

lydelse: Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer,

får föreskriva att bistånd får lämnas i form av kostnadsfri

bostad till den som vid ikraftträdandet hade sådant bistånd

enligt den upphävda lagen.

2. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

3. lag om ändring i lagen (1992:1068) om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra

utlänningar,

4. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,

dels antar de av utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen

till

5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

6. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

35. beträffande gränsdragning mellan utlänningslagstiftning

och sociallagstiftning

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 1 mars 1994

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Birgitta

Dahl (s), Börje Nilsson (s), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s),

Nils-Olof Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta Israelsson

(s), Pontus Wiklund (kds), Maud Björnemalm (s), Gustaf von Essen

(m), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Rune Backlund (c)

och Lars Moquist (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Eget boende (mom. 9)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Enligt utskottet" och slutar med "yrkande 2

avstyrks." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kommer såväl asylutredningen som en

eventuell framtida avvisning att försvåras om den asylsökande

bor utanför förläggningen. Ambitionen bör i stället vara att

alla asylprövningar skall ske inom tre månader. Mot denna

bakgrund bör rätten till asylbidrag inte utökas för den som

ordnar eget boende utanför förläggningen. Det finns heller inga

skäl för att införa en ny bidragsform, bostadsersättning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till förslaget till

lag om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 16 §. Vidare

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet i övrigt anfört om boende utanför förläggningarna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande eget boende

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf16

yrkandena 4 och 5 och 1993/94:Sf17 yrkande 2, med anledning av

motion 1993/94:Sf14 yrkande 1 och med avslag på regeringens

förslag och motion 1993/94:Sf20 yrkande 1

dels avslår förslaget till lag om mottagande av

asylsökande m.fl. såvitt avser 16 §,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Undantag från arbetsrättslig lagstiftning och samråd med

länsarbetsnämnd m.m. (mom. 11 och 12)

Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof

Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm och Widar

Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Regeringen föreslår" och slutar med "yrkande 2."

bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det orimligt att vissa delar av

den arbetsrättsliga lagstiftningen inte skall gälla för

asylsökande. En sådan ordning kan bara leda till att asylsökande

blir en andra klassens arbetskraft. Utskottet avstyrker därför

bifall till 5 och 7 §§ förslaget till lag om mottagande av

asylsökande m.fl.

Utskottet anser vidare att avtal om sysselsättning skall

träffas av Invandrarverket och inte av privata entreprenörer.

Dessutom bör länsarbetsnämnden alltid bedöma verksamhetens art

och löntagarnas organisationer få tillfälle att avge yttrande.

Utskottet lägger fram förslag till ny lydelse av 6 § lagen om

mottagande av asylsökande m.fl. i enlighet härmed.

dels att momenten 11 och 12 i utskottets hemställan bort

ha följande lydelse:

11. beträffande undantag från arbetsrättslig lagstiftning

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf14 yrkande

2 och 1993/94:Sf20 yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag

om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 5 och 7 §§,

12. beträffande samråd med länsarbetsnämnd m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf20 yrkande 4

och med anledning av motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 5 och 6

och 1993/94:Sf22 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om

mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 6 § med den

ändringen att lagrummet erhåller följande som Reservanternas

förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

6 §

Om utlänningar skall delta Om utlänningar skall delta

i verksamhet som avses i 4 i verksamhet som avses i 4

§ och som drivs av någon § och som drivs av någon

annan än Invandrarverket annan än Invandrarverket

skall skriftligt avtal om skall skriftligt avtal om

villkoren för verksamheten villkoren för verksamheten

träffas mellan verket och träffas mellan verket och

den som driver verksamheten. den som driver verksamheten.

Invandrarverket får uppdra Innan avtal träffas skall

åt andra att träffa länsarbetsnämnd och

sådana avtal. berörd lokal facklig

organisation ges tillfälle

att yttra sig.

3. Det organiserade arbetets art (mom. 13)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "De synpunkter" och slutar med "arbetets art." bort

ha följande lydelse:

Den organiserade sysselsättningen skall även kunna omfatta

utomhusaktiviteter i form av deltagande i landskapsvård eller

kulturminnesvård. Utskottet vill framhålla att den asylsökande

därvid endast skall få delta i sådan verksamhet som inte skulle

ha utförts av svensk arbetskraft. Det anförda bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande det organiserade arbetets art

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf16 yrkande 6 i

denna del och med avslag på motion 1993/94:Sf22 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Hemspråksundervisning (mom. 17)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22

börjar med "I motion" och slutar med "utan åtgärd." bort ha

följande lydelse:

Inom ramen för den organiserade sysselsättningen skall även

anordnas svenskundervisning. Utskottet motsätter sig inte att

viss svenskundervisning sker på förläggningarna men anser att

undervisning på asylsökandens eget språk bör prioriteras.

Hemspråksundervisningen bör i så fall ske utan att särskild

ersättning lämnas till den som undervisar. Invandrarverket skall

dock stå för behövligt arbetsmaterial. Det anförda bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande hemspråksundervisning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf16 yrkande 6 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

5. Nivån på dagersättning (mom. 18)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "En asylsökande" och slutar med "yrkande 7." bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det rimligt att en asylsökande

under utredningstiden lever på en lägre standard än vad som är

normalt för en person som är stadigvarande bosatt i landet.

Nivån på dagersättningen bör därför sänkas kraftigt. Det anförda

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande nivån på dagersättning

att riksdagen med bifall till motion

1993/94:Sf16 yrkande 7, med anledning av regeringens förslag och

med avslag på motion 1993/94:Sf12 yrkande 8 godkänner vad

utskottet anfört om nivån på dagersättning,

6. Patientavgifter (mom. 23)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 9." bort ha

följande lydelse:

Om patientavgifterna för asylsökande sätts för lågt finns det

enligt utskottets mening anledning räkna med att människor söker

asyl här främst för att få ett vårdbehov tillgodosett. Detta

inkräktar på vårdresurserna för dem som är bosatta i landet.

Enligt utskottet bör patientavgifter för asylsökande därför vara

desamma som för andra vårdsökande. Ett särskilt högkostnadsskydd

bör dock införas. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

23. beträffande patientavgifter

att riksdagen med bifall till motion

1993/94:Sf16 yrkande 9, med anledning av regeringens förslag och

med avslag på motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 11 och

1993/94:Sf20 yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om

patientavgifter,

7. Tidsbegränsat uppehållstillstånd (mom. 29)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Utskottet har" och på s. 41 slutar med "en kommun."

bort ha följande lydelse:

Utgångspunkten för den svenska asylpolitiken bör vara att den

som har skyddsbehov i enlighet med Genèvekonventionen bör

beviljas asyl här, men när skyddsbehovet inte längre kvarstår

bör flyktingen återvända till sitt hemland. Enligt utskottet

skall tillfälliga uppehållstillstånd därför vara det normala

inslaget i asylhanteringen. Bruket av tillfälliga

uppehållstillstånd för människor som flyr från inbördeskrig

eller natur- och hungerkatastrofer måste vara mycket

restriktivt. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vad gäller regeringens förslag om tidsbegränsade

uppehållstillstånd anser utskottet att, med hänsyn till det

korta tidsperspektivet, det inte finns anledning för Sverige att

ta på sig kostnaderna för anhörigas vistelse här och ett senare

återsändande. Utskottet avstyrker därför bifall till

propositionen i denna del.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

29. beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf16

yrkandena 2 och 12 och 1993/94:Sf621 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1993/94:Sf12 yrkande 14, 1993/94:Sf14 yrkande 3,

1993/94:Sf19 yrkandena 1--3, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del,

1993/94:Sf22 yrkande 4, 1993/94:Sf602 yrkande 2, 1993/94:Sf620

yrkande 3, 1993/94:Sf622 yrkande 9, 1993/94:Sf628 yrkande 5 i

denna del och 1993/94:Sf636 yrkandena 2--4

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a § andra

stycket,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Berith Eriksson (v) anför:

1. Huvudmannaskap för asylmottagandet (mom. 1)

Samma myndighet bör inte vara ansvarig för både

tillståndsprövningen och mottagandet av asylsökande. Kommunerna

bör bl.a. därför överta ansvaret för förläggningsverksamheten.

Kostnadsansvaret skall dock även fortsättningsvis ligga på

staten.

2. Kommunal entreprenadverksamhet (mom. 4)

En ordentlig utvärdering av erfarenheterna från kommunala

förläggningar bör göras innan man tar ställning till regeringens

förslag att kommuner i fortsättningen endast undantagsvis bör

driva förläggningar. Frågan om behovet av explicit lagstöd för

kommunal förläggningsverksamhet bör utredas.

3. Delgivning genom entreprenör (mom. 7)

Med hänsyn till den betydelse omständigheterna vid

delgivningen av ett beslut i asylfrågan normalt tillmäts vid ett

följande beslut om förvarstagande anser jag att Invandrarverket

inte skall kunna få uppdra åt en entreprenör att svara för

delgivningen.

4. Samråd med länsarbetsnämnd m.m. (mom. 12)

I enlighet med vad som föreslogs av Utredningen om arbete för

asylsökande skall Invandrarverket vara skyldigt att samråda med

berörd facklig organisation när det är fråga om

kollektivavtalsreglerat arbete som skall utföras av asylsökande.

Vidare skall länsarbetsnämnden godkänna arbeten för asylsökande

innan de sätts i gång.

5. Ersättning till uppdragsgivaren i vissa fall (mom. 15)

Det kan undantagsvis, t.ex. när det gäller arbete som ordnas

för människor med handikapp, vara motiverat att Invandrarverket

utger ersättning till uppdragsgivaren. En sådan möjlighet bör

därför finnas.

6. Nivån på dagersättning (mom. 18)

Nivån på dagersättningen till asylsökande kan visserligen vara

något lägre än i dag, men kopplingen mellan dagersättningen och

Socialstyrelsens rekommenderade nivå för socialbidrag bör inte

upphöra.

7. Nedsättning av dagersättning (mom. 19)

Regeringen föreslår att dagersättning skall kunna sättas ned

bl.a. för den som genom att hålla sig undan försvårar

utredningen i asylärendet. Något behov av en sådan bestämmelse

har inte redovisats.

8. Patientavgifter (mom. 23)

Den nivå på patientavgifter som regeringen föreslagit är

alltför hög med tanke på dagbidragens storlek. Avgiftsnivån bör

därför sänkas med minst hälften.

9. Tortyrskador (mom. 25)

Det är viktigt att de särskilda resurser som behövs för

behandlingen av tortyrskadade sätts in så tidigt som möjligt

efter ankomsten till Sverige. Vid rehabiliteringen av krigs- och

tortyrskadade barn kan det t.ex. behövas särskilda

förberedelseklasser i skolan och speciella konsult- och

behandlingsteam. Ett särskilt institut mot tortyr och

organiserat våld bör inrättas, och regeringen bör omedelbart

lägga fram förslag härom.

10. Tidsbegränsat uppehållstillstånd (mom. 29)

Tidsbegränsat uppehållstillstånd skall kunna meddelas för

högst tolv månader, vilket bör anges i lagen. I lagen bör också

anges att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd inte inskränker

den skyddssökandes rätt att få sin asylansökan behandlad i

vanlig ordning.

11. Återvandring (mom. 30)

Återvändandet till hemlandet är ofta en svår process för

flyktingar. Det behövs noggranna förberedelser men också aktivt

stöd för att kunna återintegreras i sitt hemland. De

stödåtgärder som lämnas av samhället är otillräckliga. Det är

därför angeläget att regeringen lägger fram förslag om ett

konkret återvändandeprogram.

12. Rättshjälp (mom. 32)

En begränsning av rättshjälpen i enlighet med regeringens

förslag kan medföra att fler utlänningar med avvisningsbeslut

kommer att gömma sig. Anledningen härtill är att de inte längre

kommer att ha någon de med förtroende kan diskutera sin

situation med och som i många fall kan förklara att det inte går

att få någon ändring av avvisningsbeslutet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1, 4, 7, 12, 15, 18, 19, 23, 25, 29, 30 och 32 borde ha

hemställt:

1. beträffande huvudmannaskap för asylmottagandet

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf622 yrkande

32, med anledning av motion 1993/94:Sf608 yrkande 8 och med

avslag på motion 1993/94:Sf621 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande kommunal entreprenadverksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkande

2 och med avslag på motion 1993/94:Sf16 yrkande 3 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande delgivning genom entreprenör

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12

yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. beträffande samråd med länsarbetsnämnd m.m.

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och

motionerna 1993/94:Sf12 yrkandena 5 och 6, 1993/94:Sf20 yrkande

4 och 1993/94:Sf22 yrkande 2 antar förslaget till lag om

mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser 6 § med den

ändringen att lagrummet erhåller följande lydelse:

Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och

som drivs av någon annan än Invandrarverket skall skriftligt

avtal om villkoren för verksamheten träffas mellan verket och

den som driver verksamheten. Invandrarverket får uppdra åt andra

att träffa sådana avtal. Verksamheten skall godkännas av

länsarbetsnämnd. Innan avtal träffas skall berörd lokal facklig

organisation ges tillfälle att yttra sig.

15. beträffande ersättning till uppdragsgivaren i vissa

fall

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande nivån på dagersättning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 8

och med avslag på regeringens förslag och motion 1993/94:Sf16

yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om nivån på

dagersättning,

19. beträffande nedsättning av dagersättning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 9

och med avslag på regeringens förslag och motionerna

1993/94:Sf16 yrkande 1, 1993/94:Sf18 yrkande 2 och 1993/94:Sf20

yrkande 5 avslår förslaget till lag om mottagande av asylsökande

m.fl. såvitt avser 10 §,

23. beträffande patientavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12

yrkande 11 och med anledning av regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1993/94:Sf16 yrkande 9 och 1993/94:Sf20

yrkande 7 godkänner vad utskottet anfört om patientavgifter,

25. beträffande tortyrskador

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf12 yrkande

10, 1993/94:Sf603 yrkandena 4 och 5, 1993/94:Sf633 yrkandena 2

och 3 och 1993/94:Sf636 yrkande 8 och med avslag på motionerna

1993/94:Sf603 yrkande 2 och 1993/94:U618 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. beträffande tidsbegränsat uppehållstillstånd

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12 yrkande 14,

med anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:Sf19

yrkande 1 och 1993/94:Sf636 yrkande 2 samt med avslag på

motionerna 1993/94:Sf14 yrkande 3, 1993/94:Sf16 yrkandena 2 och

12 och 1993/94:Sf19 yrkandena 2 och 3, 1993/94:Sf20 yrkande 2 i

denna del, 1993/94:Sf22 yrkande 4, 1993/94:Sf602 yrkande 2,

1993/94:Sf620 yrkande 3, 1993/94:Sf621 yrkande 3, 1993/94:Sf622

yrkande 9, 1993/94:Sf628 yrkande 5 i denna del och 1993/94:Sf636

yrkandena 3 och 4 antar förslaget till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a § med den

ändringen att lagrummets första stycke erhåller följande

lydelse:

Om en utlänning som söker uppehållstillstånd med stöd av 2

kap. 4 § första stycket 2 eller 3 kap. bedöms ha ett tillfälligt

behov av skydd här i landet får ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd på högst 12 månader ges. Detta inskränker

inte rätten att begära att asylansökningen prövas i vanlig

ordning.

30. beträffande återvandring

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sf19 yrkande

4, 1993/94:Sf627 yrkande 5 och 1993/94:Sf636 yrkande 5 och med

anledning av motionerna 1993/94:Sf20 yrkande 2 i denna del,

1993/94:Sf22 yrkande 5, 1993/94:Sf608 yrkande 16 och

1993/94:Sf628 yrkandena 5 i denna del och 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande rättshjälp

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf12

yrkande 18 och med anledning av motionerna 1993/94:Sf15

yrkandena 3 och 4 och 1993/94:Sf19 yrkande 6 avslår regeringens

förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

I propositionen framlagda lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagda lagförslag

Bilaga 2

Utskottets förslag till lydelse av 10 och 11 §§ förslaget till

lag om mottagande av asylsökande m.fl.

Regeringens förslag Utskottets förslag

10 §

För den som fyllt 18 år För den som fyllt 18 år

och som utan giltigt skäl och som utan giltigt skäl

vägrar att delta i vägrar att delta i

verksamhet som avses i 4 § verksamhet som avses i 4 §

eller som genom att hålla eller som genom att hålla

sig undan försvårar sig undan försvårar

utredningen i ärendet om utredningen i ärendet om

uppehållstillstånd kan uppehållstillstånd kan

dagersättning enligt 17 dagersättning enligt 17

§ sättas ned, dock inte § sättas ned, dock inte

till den del den är avsedd till den del den är avsedd

att täcka utgifter för att täcka utgifter för

egen mathållning. egen mathållning. Sådan

nedsättning kan även

göras för

ensamstående person som

fyllt 16 men inte 18 år.

Om utlänning som avses i 1

§ första stycket 1 eller

2 även efter det

nedsättning skett enligt

första stycket utan giltigt

skäl vägrar att delta i

verksamhet som avses i 4 §

eller genom att hålla sig

undan försvårar

utredningen i ärendet om

uppehållstillstånd, kan

bostadsersättning enligt 16

§ sättas ned helt, om

utlänningen erbjuds plats

på förläggning, och

dagersättning enligt 17

§ sättas ned helt, om

fri kost ingår i den

erbjudna inkvarteringen.

Regeringens förslag Utskottets förslag

11 §

Rätten till bistånd Rätten till bistånd

upphör upphör

1. när 1. när

uppehållstillstånd ges uppehållstillstånd ges

utom i fall som avses i 1 § utom i fall som avses i 1 §

första stycket 2 samt 8 första stycket 2 samt 8

§ andra stycket, § andra stycket, eller

2. när en ansökan om 2. när utlänningen

uppehållstillstånd har lämnar landet.

avslagits och ett beslut om

avvisning eller utvisning

skall verkställas, eller

3. när utlänningen

lämnar landet.

I fall som avses i första

stycket 2 kvarstår dock

rätten till bistånd

för den tid som skäligen

behövs för

verkställigheten av

beslutet om avvisning eller

utvisning. Har

Utlänningsnämnden

meddelat beslut om inhibition

med anledning av en ansökan

om uppehållstillstånd

enligt 2 kap. 5 § tredje

stycket utlänningslagen

(1989:529), räknas tiden

från det

Utlänningsnämnden

meddelat slutligt beslut i

ärendet.

Utskottets förslag till ny lydelse av 7 kap. 15 §

utlänningslagen (1989:529)

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

7 kap.

15 §1

Om Statens invandrarverk efter Om Statens invandrarverk efter

omprövning eller på omprövning beviljar en

grund av en ny ansökan utlänning

beviljar en utlänning uppehållstillstånd,

uppehållstillstånd, får verket samtidigt

får verket samtidigt upphäva ett beslut om

upphäva ett beslut om avvisning eller utvisning.

avvisning eller utvisning. Meddelar Invandrarverket ett

Meddelar Invandrarverket ett tidsbegränsat

tidsbegränsat uppehållstillstånd utan

uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om

att upphäva beslutet om avvisning eller utvisning,

avvisning eller utvisning, får detta inte

får detta inte verkställas medan

verkställas medan tillståndet gäller.

tillståndet gäller. Motsvarande gäller om

Utlänningsnämnden på

grund av en ny ansökan

beviljar en utlänning

uppehållstillstånd.

Invandrarverket får dock inte upphäva en domstols dom eller

beslut om utvisning eller meddela uppehållstillstånd för den som

har utvisats genom en sådan dom eller ett sådant beslut.

1 Senaste lydelse 1991:573.

Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 41 och 43 §§ rättshjälpslagen

(1972:429)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41§

Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller

ärende

1. hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till

fortsatt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 § lagen (1991:1128)

om psykiatrisk tvångsvård och vid överklagande enligt 32 eller

33 § samma lag av beslut om intagning för tvångsvård eller om

avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra, angående

medgivande till fortsatt vård enligt 13 § lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård, angående upphörande av sådan vård enligt

16 § samma lag, vid överklagande av beslut om rättspsykiatrisk

vård enligt 18 § första stycket 1 eller 2 samma lag eller

angående tillstånd eller återkallelse av tillstånd att vistas

utanför vårdinrättningens område för den som genomgår

rättspsykiatrisk vård med beslut enligt 31 kap. 3 § brottsbalken

om särskild utskrivningsprövning,

2. hos allmän förvaltningsdomstol angående inskrivning i eller

utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen

(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt

utvecklingsstörda,

3. angående beredande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart

omhändertagande enligt 6 §, upphörande av vård enligt 21 §,

flyttningsförbud enligt 24 § eller upphörande av

flyttningsförbud enligt 26 § lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga eller hos allmän

förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 41 § första stycket

1 samma lag,

4. hos allmän förvaltningsdomstol angående beredande av vård

enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

eller angående omedelbart omhändertagande enligt 13 § samma lag,

5. angående avvisning enligt utlänningslagen (1989:529), dock

inte hos polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2

eller 3 § utlänningslagen hållits i förvar längre än tre dagar,

6. angående utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen,

7. angående utvisning 7. angående utvisning och

enligt lagen (1991:572) om anmälningsplikt enligt

särskild lagen (1991:572) om

utlänningskontroll, särskild

utlänningskontroll,

8. angående

uppehållstillstånd

enligt 2 kap. 5 § tredje

stycket utlänningslagen, om

Utlänningsnämnden

meddelat beslut om inhibition

i ärendet om avvisning

eller utvisning,

1 Lagen omtryckt 1993:9.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. angående

verkställighet enligt

utlänningslagen, om

utlänningen hålls i

förvar enligt 6 kap. 2

eller 3 §

utlänningslagen sedan mer

än tre dagar,

8. hos regeringen angående 10. hos regeringen angående

beslut enligt 11 § lagen om beslut enligt 11 § lagen om

särskild särskild

utlänningskontroll, utlänningskontroll,

9. angående hemsändande 11. angående hemsändande

av utlänning med stöd av av utlänning med stöd av

12 kap. 3 § 12 kap. 3 §

utlänningslagen, utlänningslagen,

10. angående förverkande 12. angående förverkande

av villkorligt medgiven frihet av villkorligt medgiven frihet

enligt 26 kap. brottsbalken, enligt 26 kap. brottsbalken,

11. angående 13. angående

verkställighet utomlands av verkställighet utomlands av

frihetsberövande frihetsberövande

påföljd enligt lagen påföljd enligt lagen

(1963:193) om samarbete med (1963:193) om samarbete med

Danmark, Finland, Island och Danmark, Finland, Island och

Norge angående Norge angående

verkställighet av straff verkställighet av straff

m.m. eller lagen (1972:260) om m.m. eller lagen (1972:260) om

internationellt samarbete internationellt samarbete

rörande verkställighet rörande verkställighet

av brottmålsdom, av brottmålsdom,

12. angående utlämning 14. angående utlämning

enligt lagen (1970:375) om enligt lagen (1970:375) om

utlämning till Danmark, utlämning till Danmark,

Finland, Island eller Norge Finland, Island eller Norge

för verkställighet av för verkställighet av

beslut om vård eller beslut om vård eller

behandling, behandling,

13. angående kastrering 15. angående kastrering

enligt lagen (1944:133) om enligt lagen (1944:133) om

kastrering, om giltigt kastrering, om giltigt

samtycke till åtgärden samtycke till åtgärden

ej lämnats, ej lämnats,

14. hos allmän 16. hos allmän

förvaltningsdomstol förvaltningsdomstol

angående tillfälligt angående tillfälligt

omhändertagande enligt 37 omhändertagande enligt 37

§, tvångsisolering §, tvångsisolering

enligt 38, 39 eller 41 § enligt 38, 39 eller 41 §

eller upphörande av eller upphörande av

tvångsisolering enligt 42 tvångsisolering enligt 42

§ smittskyddslagen § smittskyddslagen

(1988:1472). (1988:1472).

43 §

Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan

eller då annars anledning föreligger. Ansökan får göras av den

som kan beviljas rättshjälp och i mål eller ärende som anges i

41 § 1 även av annan som får föra talan i målet eller ärendet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rättshjälp beviljas och Rättshjälp beviljas och

biträde förordnas av den biträde förordnas av den

myndighet som handlägger myndighet som handlägger

målet eller ärendet. målet eller ärendet.

Dock ankommer prövningen i Dock ankommer prövningen i

ärende hos socialnämnd ärende hos socialnämnd

eller social distriktsnämnd eller social distriktsnämnd

enligt 41 § 3 på enligt 41 § 3 på

länsrätten, i ärende länsrätten, i ärende

som avses i 41 § 13 på som avses i 41 § 15 på

Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten,

i ärende hos polismyndighet i ärende hos polismyndighet

enligt 41 § 5 på enligt 41 § 5 på

Rättshjälpsmyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten,

om ansökan om om ansökan om

rättshjälp skall rättshjälp skall

avslås, i ärende hos avslås, i ärende hos

polismyndighet enligt 41 § polismyndighet enligt 41 §

12 på länsrätten samt 14 på länsrätten samt

i ärende hos regeringen i ärende hos regeringen

på på

departementstjänsteman som departementstjänsteman som

regeringen bestämmer. regeringen bestämmer.

Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under

tiden till dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd

utgått andra stycket motsvarande tillämpning.

Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat

beslut underställs annan myndighets prövning eller saken

överlämnas till annan myndighets avgörande.

Har rättshjälp beviljats Ansökan om rättshjälp

i ärende vari beslutas om genom offentligt biträde

avvisning eller utvisning ges in till den myndighet som

enligt utlänningslagen handlägger målet eller

(1989:529) eller om utvisning ärendet. Gäller

enligt lagen (1991:572) om ansökan ärende som avses

särskild i 41 § 15, ges dock

utlänningskontroll ansökan in till

gäller rättshjälpen Rättshjälpsmyndigheten.

till dess verkställighet av

beslutet skett eller frågan

om verkställighet

förfallit.

Ansökan om rättshjälp

genom offentligt biträde

ges in till den myndighet som

handlägger målet eller

ärendet. Gäller

ansökan ärende som avses

i 41 § 13, ges dock

ansökan in till

Rättshjälpsmyndigheten.

Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till

behörig myndighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan

med därvid fogade handlingar eller anmäla behovet av offentligt

biträde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall

av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och

uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 9 000 kronor om året i

enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall Allmänt barnbidrag skall

utgå jämväl för utgå jämväl för

här i riket bosatt barn, här i riket bosatt barn,

som icke är svensk som icke är svensk

medborgare, såframt barnet medborgare, såframt barnet

eller endera av dess eller endera av dess

föräldrar sedan minst föräldrar sedan minst

sex månader vistas i riket. sex månader vistas i riket.

Detta gäller dock inte Detta gäller dock inte

för tid då dagbidrag för tid då dagersättning

enligt 9 § lagen (1988:153) enligt 17 § lagen

om bistånd åt (1994:000) om mottagande av

asylsökande m.fl. lämnas asylsökande m.fl. lämnas

till barnet. till barnet.

Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara

bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex

månader. Medföljande barn till den som av en statlig

arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för

arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses

bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat

fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt

trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund

eller en svensk ideell organisation som bedriver

biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här, om

utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

2 Senaste lydelse 1993:92.

Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt

barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1986:378) om förlängt

barnbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §1

Förlängt barnbidrag lämnas endast till elever som är bosatta i

Sverige. Är eleven inte svensk medborgare, gäller därutöver att

eleven vistas här i landet sedan minst sex månader.

För förlängt barnbidrag enligt 4 § tillämpas i fråga om

bosättningen här i landet de föreskrifter om bosättning som

gäller för allmänt barnbidrag vid utlandsvistelse enligt lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag.

Förlängt barnbidrag Förlängt barnbidrag

utges inte för tid då utges inte för tid då

dagbidrag enligt 9 § lagen dagersättning enligt 17 § lagen

(1988:153) om bistånd åt (1994:000) om mottagande av

asylsökande m.fl. lämnas asylsökande m.fl. lämnas

till eleven. till eleven.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1992:385.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Motionerna 3

Motioner väckta med anledning av

propositionen 3

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1993/94 7

Utskottet 10

Mottagningssystemet för asylsökande 10

Allmänt 10

Förläggningsverksamheten 11

Propositionen 11

Motioner 13

Utskottet 14

Arbete på öppna arbetsmarknaden 18

Nuvarande ordning 18

Propositionen 18

Motioner 18

Utskottet 18

Annan sysselsättning för asylsökande

19

Propositionen 19

Motioner 20

Utskottet 21

Ekonomiskt bistånd åt asylsökande 22

Gällande bestämmelser 22

Propositionen 23

Motioner 24

Utskottet 25

Hälso- och sjukvård m.m. 27

Gällande ordning 27

Propositionen 28

Motioner 29

Utskottet 30

Utbildning 31

Statens kostnadsansvar för

asylmottagandet 31

Kommunmottagande 31

Tillståndsprövningen 33

Allmänt 33

Tidsbegränsat uppehållstillstånd 35

Bakomliggande utredningsförslag 35

Propositionen 36

Motioner 37

Utskottet 39

Ny ansökan 42

Nuvarande ordning 42

Propositionen 42

Motioner 43

Utskottet 44

Medborgarskap 45

Ikraftträdande och

kostnadskonsekvenser 45

Gränsdragning mellan utlänningslagstiftning

och sociallagstiftning 46

Hemställan 46

Reservationer 51

1. Bistånd vid eget boende (mom. 9) 51

2. Undantag från arbetsrättslig

lagstiftning och samråd med länsarbetsnämnd m.m. (mom. 11 och

12) 51

3. Det organiserade arbetets art (mom. 13)

52

4. Hemspråksundervisning (mom. 17) 53

5. Nivån på dagersättning (mom. 18) 53

6. Patientavgifter (mom. 23) 54

7. Tidsbegränsat uppehållstillstånd (mom.

29) 54

Meningsyttring av suppleant 55

Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 59

Bilaga 2 Av utskottet framlagda lagförslag 71