Bet. 1993/94:SfU7

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1993/94:SFU07

Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1993/94

SfU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:52 med

förslag till skärpta åtgärder mot människosmuggling.

Utskottet behandlar även två motioner väckta med anledning av

propositionen. Vidare behandlas åtta motioner väckta under den

allmänna motionstiden 1992/93 och en motion som väckts med

anledning av skrivelsen 1992/93:157 Invandrar- och

flyktingpolitiken vilka tar upp frågor rörande människosmuggling

och andra utlänningslagen närliggande frågor.

I propositionen föreslås skärpta straff för den som i strid

mot gällande bestämmelser i utlänningslagen eller författningar

som utfärdats med stöd av denna hjälper någon att ta sig in i

Sverige. Skärpningen innebär att upp till två års fängelse

skall kunna utdömas för grova brott. Vid bedömandet av om

brottet skall anses grovt skall särskilt beaktas om gärningen

utförts mot ersättning, avsett ett stort antal personer eller

utförts under hänsynslösa former.

Vidare föreslår regeringen en utvidgning av den krets av

straffansvariga som i vinstsyfte planerar och organiserar

verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser

till Sverige utan de tillstånd som är nödvändiga för inresa

här. Sålunda föreslås att den som utan att vara gärningsman men

insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i

vinstsyfte skall kunna dömas för medhjälp till brottet.

Slutligen föreslås att transportmedel som använts vid de

ifrågavarande brotten skall kunna förverkas. När fråga är om

fartyg skall talan om förverkande även kunna riktas mot

fartygets befälhavare.

Förändringarna i utlänningslagen föreslås träda i kraft den 1

januari 1994.

Utskottet tillstyrker propositionen i dess helhet och

avstyrker bifall till samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats två reservationer och en

meningsyttring.

Propositionen

Regeringen (Kulturdepartementet) har föreslagit riksdagen att

anta det i proposition 1993/94:52 framlagda förslaget till lag

om ändring i utlänningslagen (1989:529).

Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:52

Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.

1993/94:Sf2 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:52.

1993/94:Sf3 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning

med uppgift att göra en bredare översyn av straffbestämmelserna

i utlänningslagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

utlänningslagstiftningen i syfte att skapa förutsättningar för

obligatorisk direktavvisning av personer som kommer till Sverige

illegalt,

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till

ändring av 10 kap. 2 § utlänningslagen beslutar anta en ändring

som innebär att första meningen får följande lydelse: Till

fängelse i högst sex månader eller, när omständigheterna är

försvårande, fängelse i högst två år, döms -- -- --,

4. att riksdagen avslår förslaget till införande av den nya

bestämmelsen, 10 kap. 2 a § utlänningslagen,

5. att riksdagen ändrar 10 kap. 5 § utlänningslagen enligt

följande: Till fängelse i högst två år döms den som planlägger

eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att

utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som

krävs för inresa. Den som hjälper en utlänning att resa till

Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i

Sverige döms för medhjälp till brott enligt första stycket,

6. att riksdagen, om yrkandena 3--5 antas, beslutar att vid

tillämpningen av 10 kap. 2 § och 10 kap. 5 § utlänningslagen får

dömas till böter om omständigheterna är mildrande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förverkande.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992/93

1992/93:Sf612 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lagändringar i syfte att hindra

människosmuggling.

1992/93:Sf616 av Ingbritt Irhammar och Pär Granstedt (c) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en skärpning av straffskalan för

människosmuggling,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

förverkandereglerna av brottsverktygen vid människosmuggling,

1992/93:Sf619 av Lars Moquist och Peter Kling (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att förverka båt

och annan egendom som utnyttjas eller förekommit i samband med

människosmuggling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av ny lagstiftning som

möjliggör kraftigt skärpta straff för människosmugglare.

1992/93:Sf620 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skärpt lagstiftning i syfte att

förhindra människosmuggling,

2. att riksdagen hos regeringen begär att överenskommelser

träffas med berörda stater om hur människosmuggling skall kunna

bekämpas.

1992/93:Sf624 av Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ändra i lagstiftningen för att

möjliggöra att smuggelbåtar förverkas.

1992/93:Sf638 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att undersöka människosmugglingen och

verka för kraftiga sanktioner mot de kriminella i den

verksamheten.

1992/93:Sf640 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om nödvändigheten av snabba och hårda straffskärpningar i syfte

att hejda människosmugglingen till Sverige.

1992/93:Ju625 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att

straffbelägga gärningen att gömma eller på annat sätt hjälpa en

utlänning att undandra sig ingripande från svensk myndighet.

Motion väckt med anledning av skrivelse 1992/93:157 Invandrar-

och flyktingpolitiken

1992/93:Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari

yrkas

3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att sätta stopp för all illegal

invandring.

Utskottet

Inledning

I utlänningslagen (1989:529) finns straffbestämmelser för den

som hjälper en utlänning att ta sig in i Sverige i strid mot

gällande bestämmelser eller för den som i vinstsyfte planlägger

eller organiserar en verksamhet som är inriktad på att främja

att utlänningar reser till Sverige utan nödvändiga handlingar.

Vidare finns i lagen vissa bestämmelser om förverkande.

I 10 kap. 2 § p. 4 stadgas att den som hjälper en utlänning

att ta sig in i Sverige i strid mot gällande bestämmelser i

utlänningslagen eller i en författning som utfärdats med stöd av

lagen kan dömas till böter, eller när omständigheterna är

försvårande till fängelse i högst sex månader.

I princip är utländska medborgare skyldiga att ha pass och

visum eller uppehållstillstånd för att resa in i Sverige.

Regeringen kan dock förordna om undantag från viseringstvånget,

och så har också i stor omfattning skett genom stadganden i

utlänningsförordningen (1989:547). För den som inte behöver

visering krävs inte heller uppehållstillstånd om vistelsen är

avsedd att vara högst tre månader. För nordiska medborgare krävs

ingen form av tillstånd för inresa i Sverige. Motsvarande kommer

att gälla för medborgare i övriga EES-stater när EES-avtalet

träder i kraft.

En person anses i princip inrest i Sverige när han kommit in

på svenskt land-, sjö- eller luftterritorium. En utlänning skall

också i princip resa in via passkontrollort. Vid inresa från

annat nordiskt land är det dock tillåtet att resa in via ett

s.k. gränsövergångställe. För passagerare och besättningsmän på

fartyg eller luftfartyg tillämpas reglerna rörande inresa först

när de lämnar fartyget eller luftfartyget.

Straffbestämmelsen tar således främst sikte på den som hjälper

en utlänning att passera en gränskontroll då denne saknar

nödvändiga handlingar för inresa, exempelvis genom att hålla

utlänningen gömd i bagageluckan i en bil. Bestämmelsen är också

tillämplig då någon hjälper en person att ta sig igenom en

passkontroll genom att tillhandahålla förfalskade dokument. För

straffansvar krävs inte att vinstsyfte föreligger eller ens att

ersättning över huvud taget har lämnats.

I 1980 års utlänningslag infördes straffbestämmelser för

försök och år 1984 för förberedelse att hjälpa någon att

illegalt ta sig in i Sverige. Enligt tidigare lagstiftning kunde

straffansvar endast inträda vid fullbordat brott, ett

förhållande som ansågs otillfredsställande.

Fr.o.m. den 1 juli 1984 gäller vidare att den kan dömas till

ansvar som i vinstsyfte planlägger eller organiserar en

verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar tar sig

till Sverige utan pass eller de tillstånd som är nödvändiga

för inresa i Sverige. Straffmaximum är två års fängelse. Vid

förmildrande omständigheter kan böter utdömas. Bestämmelsen

återfinns i 10 kap. 5 § utlänningslagen.

För straffbestämmelsens tillämplighet krävs således inte att

utlänningen har för avsikt att ta sig in i Sverige illegalt. Det

saknar också betydelse att utlänningen när han kommit hit har

rätt att stanna här, exempelvis på grund av asylskäl. Det

relevanta är om utlänningen saknar pass och nödvändiga

handlingar, om resan ingår i en sådan verksamhet som främjar att

utlänningar tar sig till Sverige utan sådana nödvändiga

handlingar. Verksamheten skall också ha ett vinstsyfte. Enligt

ett avgörande av Högsta domstolen (NJA 1990 s. 115) är det

tillräckligt att någon försörjer sig på verksamheten för att

vinstsyfte skall anses föreligga. Att i ideellt syfte hjälpa

någon eller flera att ta sig till Sverige för att här söka

asyl eller uppehållstillstånd är sålunda inte straffbart.

I 36 kap. brottsbalken finns allmänna bestämmelser om att

utbyte av brott kan förverkas, om det inte är uppenbart

oskäligt. Brottsbalkens bestämmelser gäller dock i princip

endast brott enligt brottsbalken. För att utbyte av brott skall

kunna förverkas krävs därför att bestämmelse härom intagits i

speciallagstiftning.

I 10 kap. 6 § utlänningslagen finns en bestämmelse om att

ersättning som lämnats till den som begått brott enligt bl.a. 10

kap. 5 § utlänningslagen skall förverkas om det inte är

uppenbart oskäligt. Även denna bestämmelse tillkom år 1984. Den

innebär att inte endast vinningen av brottet skall förverkas

utan att hela den ersättning som gärningsmannen har uppburit kan

förverkas. I proposition 1983/84:144 framhölls att det torde

vara förenat med stora svårigheter för den som utgett

betalningen att göra gällande ersättningsanspråk, varför något

undantag inte borde göras för den del av ersättningen som

motsvaras av skada för den enskilde. Förverkandet av

ersättningen eller del av denna borde emellertid underlåtas om

det med hänsyn till omständigheterna framstod som uppenbart

obilligt att förverkande skedde.

Någon specialbestämmelse om förverkande av hjälpmedel,

exempelvis transportmedel som använts vid brott, finns inte i

utlänningslagstiftningen.

Propositionen

Bakgrund

I propositionen framhålls att s.k. människosmuggling sedan ett

tiotal år varit ett tilltagande problem för svensk flykting- och

invandringspolitik. Under vintern 1992/93 förekom, uppges det i

propositionen, flera upprörande fall av människosmuggling, där

asylsökande lämnat avsevärda summor till personer som åtagit sig

att ordna transport till Sverige och där de asylsökande sedan

under farliga förhållanden förts till Sverige.

Förhållandena har enligt propositionen föranlett att

Riksåklagaren inkommit till regeringen med begäran om ändring av

utlänningslagen. Även Kustbevakningen har påtalat förhållandena

och inkommit med en skrivelse rörande kustbevakningen och

flyktingkontrollen.

De påtalade förhållandena har föranlett Kulturdepartementet

att behandla frågan om skärpta åtgärder mot människosmuggling i

en inom departementet upprättad promemoria (Ds 1993:25).

Promemorian har inte varit föremål för remissbehandling utan

synpunkter på denna har inhämtats vid en av Kulturdepartementet

anordnad hearing med företrädare för berörda myndigheter och

några frivilligorganisationer. Enligt vad som uppges i

propositionen är de framlagda lagförslagen i huvudsak

överensstämmande med förslagen i den nämnda promemorian.

Hjälp till illegal inresa

I propositionen framhålls att nu gällande straffbestämmelse om

den som hjälper utlänningar att illegalt ta sig in i Sverige tog

sikte på när så skett i enstaka fall. På senare tid har

bestämmelsen kommit att tillämpas på fall där det varit fråga om

hjälp till inresa för ett stort antal personer och där

vinstsyfte förelegat men brott enligt 10 kap. 5 §

utlänningslagen inte har kunnat styrkas.

Nuvarande straffmaximum ger inte uttryck för sådana brotts

straffvärde enligt vad som anförs i propositionen. Regeringen

föreslår därför att straffmaximum höjs till två års fängelse. I

propositionen anges att det dock kan vara fråga om brott med

betydande skillnader i straffvärde, varför en gradindelning av

brotten bör ske. När brottet, enligt förslaget, inte är att

bedöma som grovt föreslås att påföljden skall vara fängelse i

högst sex månader eller, när omständigheterna är mildrande,

böter. Straffvärdet bör enligt propositionen påverkas av såväl

antalet personer som smugglas in som motivet för gärningen och

förhållandena kring inresan. I specialmotiveringen framhålls att

böter inte bör komma i fråga när den brottsliga verksamheten

sker under mer organiserade former utan reserveras för

exempelvis sådana fall där någon utan ersättning hjälper en

utlänning att illegalt ta sig in i Sverige. I propositionen

föreslås att en bestämmelse om grovt brott införs. Vid bedömande

av om grovt brott föreligger skall enligt lagförslaget särskilt

beaktas om gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort

antal personer eller utförts under hänsynslösa former. Vid grova

brott föreslås att påföljden skall vara fängelse i högst två år.

I specialmotiveringen framhålls särskilt att även om ett stort

antal människor hjälps att illegalt ta sig in i Sverige bör

kunna beaktas om det rör sig om medlemmar av samma familj. Det

bör enligt propositionen inte vara mer klandervärt att hjälpa en

familj med många barn än att hjälpa en ensamstående. Vidare

skall enligt förslaget grovt brott anses föreligga om

utlänningen/utlänningarna utsatts för svåra umbäranden eller

fara, t.ex. genom att resan företagits på ett icke sjövärdigt

fartyg.

I propositionen anförs vidare att Lagrådet vid sin granskning

av lagförslaget uttryckt sin tveksamhet över bestämmelsen om att

grovt brott skall anses föreligga om ersättning lämnats.

Lagrådet framhåller att vid en jämförelse med bestämmelsen i

första stycket i förslaget kan den uppfattningen fås att

överträdelse mot denna främst är avsedd att tillämpas i fall där

någon som helst ersättning inte förekommit och således tämligen

ofta i situationer där gärningsmannen endast agerat av ideella

skäl. Regeringen framhåller i propositionen att den föreslagna

uppdelningen av brottet givetvis kan diskuteras men att

regeringen har bedömt att en gradindelning bör ske för att

markera att det rör sig om handlingar med betydande skillnader i

straffvärde. Enligt regeringens bedömning bör det räcka med att

ersättning rent faktiskt utgått för att brottet skall anses som

grovt. Något vinstsyfte hos gärningsmannen behöver således inte

visas. I propositionen framhålls dock att ersättningens storlek

självfallet måste beaktas vid bedömandet av brottets

straffvärde. Om ersättningen, framhålls det i propositionen,

endast bestått i ersättning för rent faktiska kostnader behöver

detta i och för sig inte medföra att brottet anses som grovt.

Ansvar för organiserande av utlänningars resor till Sverige

Som redogjorts för ovan är det enligt 10 kap. 5 §

utlänningslagen straffbart att planlägga och organisera en

verksamhet som syftar till att främja att utlänningar reser till

Sverige utan pass eller andra nödvändiga handlingar om

verksamheten sker i vinstsyfte. För straffansvar är det

tillräckligt att verksamheten gällt del av resa till Sverige om

det för den som främjat resan stått klart att målet för resan

var Sverige.

Bestämmelsen måste enligt propositionen ses mot bakgrund av

att det inte är brottsligt att i ideellt syfte hjälpa någon

eller några att ta sig till Sverige för att där söka asyl eller

annat uppehållstillstånd. I propositionen framhålls vidare att

det ofta varit svårt att visa såväl att verksamheten varit

organiserad som att detta skett i vinstsyfte. Ett särskilt

problem därvidlag är att verksamheten ofta är organiserad från

utlandet.

I propositionen anges att det i regel endast är de som hjälper

till med själva transporten som kommer till Sverige. I många

fall, framhålls det i propositionen, måste det framstå som

självklart att exempelvis besättningsmän på ett fartyg har klart

för sig vilken sorts verksamhet det är fråga om och även att det

inte är fråga om en ideell verksamhet utan att transporten

företas i vinstsyfte.

I propositionen framhålls att det av allmänpreventiva skäl är

av vikt att samtliga som är inblandade i nu nämnd verksamhet

riskerar att dömas till kännbara straff. Det är vidare inte

rimligt att behöva lägga ned stora utredningsresurser för att

kunna styrka vem eller vilka som i exempelvis en

fartygsbesättning erhållit ersättning för sin medverkan. I

propositionen föreslås därför att den som utan att vara

gärningsman men som insåg eller hade skälig anledning anta att

det var fråga om sådan verksamhet som nyss nämnts skall kunna

dömas för medhjälp till sådant brott. Det krävs således inte för

ansvar att medhjälparen själv haft något vinstsyfte. I första

hand avser förslaget den som hjälper till med själva

transporten, såväl den som tillhandahåller transportmedlet som

den som utför transporten. I propositionen framhålls att även

hjälp i andra former kan tänkas falla in under den föreslagna

bestämmelsen, t.ex. den som tillhandahåller förfalskade

handlingar som skall underlätta resan till Sverige.

Vidare framhålls i propositionen att kravet på att resan

anordnats i speciellt syfte i regel torde medföra att reguljär

trafik och vanliga turistresor faller utanför det straffbara

området även om utlänningar följer med på en sådan resa i syfte

att olagligen ta sig in i Sverige.

Förverkande

Mot bakgrund av utvecklingen under senare år bör det enligt

propositionen ske en utvidgning av möjligheterna till

förverkande vid brott mot utlänningslagen. Det är enligt

propositionen rimligt att, när utlänningar hjälps till Sverige

mot ersättning och i stor omfattning, möjlighet måste finnas att

kunna förverka transportmedel som använts. Det är stötande för

rättskänslan om den som t.ex. upplåtit sitt fartyg för ett

sådant ändamål kan få tillbaka detta och använda det på nytt för

samma ändamål. Förverkande av sådana transportmedel bör enligt

propositionen såväl försvåra fortsatt brottslig verksamhet som

ha en allmänpreventiv effekt.

I propositionen föreslås mot bakgrund av det anförda att

möjlighet till förverkande av transportmedel bör föreligga vid

brott mot såväl den föreslagna 2 a § som 5 § i utlänningslagen.

Förverkande bör kunna komma i fråga om ägaren eller den som är i

ägarens ställe förövat gärningen eller medverkat till den.

Beträffande fartyg kan i allmänhet befälhavaren anses vara i

ägarens ställe, och i propositionen föreslås att befälhavare på

fartyg jämställs med ägare. Som andra exempel på när någon kan

tänkas vara i ägarens ställe nämns i propositionen om det

föreligger nära släktskap eller ett anställningsförhållande

mellan ägare och brukare av transportmedlet. Liksom vid

förverkande i allmänhet skall det enligt vad som anförs i

propositionen göras en skälighetsbedömning mellan föremålets

värde, ägarens behov av det och risken för fortsatt brottslig

verksamhet. Om ägaren varit ovetande om den brottsliga

verksamheten måste det enligt förslaget anses som oskäligt att

förverka transportmedlet.

För att förverkande skall kunna komma i fråga krävs i princip

att talan förs mot ägaren av transportmedlet. I propositionen

framhålls att det i regel vid brott mot utlänningslagen är fråga

om utlandsägda transportmedel, och ofta är det inte möjligt att

utreda vem som är ägare. En fartygsbefälhavare har enligt vad

som uppges i propositionen i många olika sammanhang ställning av

legal företrädare för ägaren eller redaren. I propositionen

föreslås därför att om ägaren till ett fartyg är okänd eller

saknar känt hemvist i Sverige får talan om förverkande föras mot

befälhavaren. Denna bestämmelse tar enbart sikte på fartyg.

Motionerna

I en motion hemställs om avslag på propositionen.

I motion 1993/94:Sf2 av Berith Eriksson m.fl. (v) anförs att

bakgrunden till förslagen i propositionen är några fall under

vintern 1992/93 då flyktingar under svåra och farliga

förhållanden transporterats med fartyg till Sverige och att

regeringen genom att införa strängare straff vill förhindra

upprepanden av sådana händelser. Enligt motionärerna är det inte

sannolikt att detta lyckas. En rimlig fråga i sammanhanget är

varför sådana i det närmaste livsfarliga transporter kan

organiseras. Svaret, framhåller motionärerna, är att Sverige i

likhet med många andra västländer rustar för att skydda sig mot

flyktingströmmar. De föreslagna bestämmelserna är enligt

motionärerna så långtgående att om de införts under andra

världskriget skulle flyktingsmugglingen av människor från Norge

och Danmark kunna ha lett till åtal.

Ian Wachtmeister och Lars Moquist hälsar med

tillfredsställelse i motion 1993/94:Sf3 att regeringen genom

förslag till straffskärpningar reagerar på människosmugglingen

till Sverige. Motionärerna menar dock att flera av förslagen

inte går tillräckligt långt när det gäller att stävja denna

verksamhet och att vissa regler är så utformade att

tillämpningsproblem kan uppstå. Enligt motionärerna behövs en

mer genomgripande översyn av bestämmelserna i utlänningslagen,

och i yrkande 1 begärs en skyndsam utredning av

straffbestämmelserna i utlänningslagen. I propositionen saknas

enligt motionärerna också förslag i syfte att kunna direktavvisa

den som illegalt har tagit sig in i Sverige, och i yrkande 2

begärs förslag till ändring av utlänningslagens regler i detta

avseende.

I motionen framför motionärerna bl.a. synpunkter på

utformningen av lagförslaget. I motionen anförs att fängelse

skall vara den normala påföljden vid brott mot de aktuella

bestämmelserna i utlänningslagen och att böter som påföljd

därför bör utmönstras ur de föreslagna bestämmelserna. I vissa

fall kan dock fängelse framstå som en alltför ingripande åtgärd,

varför motionärerna föreslår att en särskild bestämmelse införs

om att böter skall kunna utdömas vid förmildrande

omständigheter. I yrkandena 3--6 begärs att riksdagen beslutar i

enlighet med det anförda. Vad gäller förverkande framhåller

motionärerna att det bör påpekas att även mycket värdefulla

fartyg bör kunna förverkas och att talan om förverkande av

fartyg även bör kunna föras mot en besättningsmedlem i de fall

det saknas uppgift om vem som varit befälhavare. I yrkande 7

begärs ett tillkännagivande härom.

I ett flertal motioner väckta under den allmänna motionstiden

1992/93 och en motion väckt med anledning av regeringens

skrivelse 1992/93:157 Invandrar- och flyktingpolitiken tas upp

frågor som har samband med de av regeringen föreslagna

straffskärpningarna vid människosmuggling.

I motion Sf612 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) framhålls att

det behövs en kraftig skärpning av straffen för dem som smugglar

människor till Sverige under omänskliga och riskabla

förhållanden. Claus Zaar (nyd) begär i motion Sf638 yrkande 4

ett tillkännagivande om en undersökning av människosmugglingen

och att kraftiga sanktioner införs för dem som ägnar sig åt

sådan verksamhet. I motion Sf640 framhåller Göthe Knutson (m)

att det är nödvändigt med snabba och hårda straffskärpningar i

syfte att kunna hejda människosmugglingen till Sverige. Ingbritt

Irhammar och Pär Granstedt (c) framhåller i motion Sf616 att

Sverige i sin invandrarpolitik utgått från en humanistisk

grundsyn, att hjälpa människor på flykt undan krig och

förföljelser. För att rättssamhället skall fungera inom detta

område krävs enligt motionärerna en balans mellan resurser för

mottagandet och antalet flyktingar. Vid en avvisning eller

utvisning av dem som inte uppfyller kriterierna för att få

stanna kvar finns oroande faktorer om flyktingarnas behandling

vid hemkomsten. De flyende har också i många fall offrat sina

sista ägodelar på resan och på starten i det nya landet. Mot

denna bakgrund framstår enligt motionärerna människosmuggling

som ett av de mest cyniska och inhumana brotten. Sverige bör

därför ge klara signaler om att sådan verksamhet inte

accepteras, och i yrkande 1 begärs därför en skärpning av

straffskalan vid människosmuggling. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om att brottsverktygen vid människosmuggling

skall kunna förverkas. I motion Sf619 av Lars Moquist och Peter

Kling (nyd) anförs att om det inte snarast sätts stopp för

människosmugglingen kan Sverige förvänta sig illegala invandrare

i tiotusental. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en

lagstiftning som möjliggör kraftigt skärpta straff för

människosmugglare. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om

ökade möjligheter att förverka fartyg eller annan egendom som

förekommit i samband med människosmuggling. Ingvar Eriksson

(m) anför i motion Sf620 att från mitten av december 1992 till

slutet av januari 1993 har det till Sverige från öst smugglats

in omkring 600 flyktingar under farliga omständigheter. Det

behövs därför en skärpt lagstiftning för att förhindra denna

verksamhet, och i yrkande 1 begärs ett tillkännagivande härom.

Motionären begär vidare i yrkande 2 att Sverige tar kontakt med

berörda länder i syfte att skapa överenskommelser om bekämpning

av människosmuggling. I motion Sf624 av Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (s) anförs att flyktingar har smugglats in i

Sverige över Östersjön av hänsynslösa och professionella

människosmugglare under förhållanden som inneburit fara för

flyktingarnas liv och hälsa. Motionärerna menar att

lagstiftningen måste ändras så att det blir möjligt att förverka

fartyg som använts i sådan verksamhet. I motion Sf22 anför Ian

Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) att den illegala

flyktingströmmen kan effektivt minskas genom att de som ägnar

sig åt sådan verksamhet får signaler om att fartygen kan

förverkas och att straffen för människosmuggling kraftigt

skärps, och motionärerna begär i yrkande 3 (delvis) ett

tillkännagivande härom. Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) begär i

motion Ju625 ett tillkännagivande om en utredning angående

förutsättningarna att straffbelägga gärningen att gömma eller på

annat sätt hjälpa en utlänning att undandra sig ingripande från

svensk myndighet.

Utskottets bedömning

Som framgått ovan har människosmuggling, dvs. att utlänningar

får hjälp att resa illegalt till och in i Sverige, varit ett

tilltagande problem för svensk invandrings- och flyktingpolitik

under det senaste decenniet. Förfarandet innebär att

utlänningars önskan att komma in i Sverige utnyttjas i

vinningssyfte. Under vintern 1992/93 förekom några särskilt

upprörande fall av människosmuggling där asylsökande erlade

ersättning till personer som åtagit sig att ordna transport till

Sverige och sedan under farliga förhållanden förde asylsökande

över Östersjön.

Utskottet delar regeringens bedömning att det är nödvändigt

att stävja och begränsa dessa förfaranden i möjligaste mån.

Sådana åtgärder som föreslås i propositionen framhåller enligt

utskottets uppfattning straffvärdet av den hantering som

människosmugglare ägnar sig åt. Åtgärderna kan däremot enligt

utskottets mening inte tas till intäkt för att påstå att Sverige

försöker hindra eller begränsa flyktingars möjligheter att

enligt gällande bestämmelser finna en fristad här i landet.

Utskottet vill i anslutning till yrkande 2 i motion Sf3 erinra

om att det inte är illegalt att söka asyl, oavsett om de skäl

som sökanden har att åberopa inte bedöms utgöra asylskäl.

Invandrarverket som har att fatta beslut i dessa ärenden får

förordna om omedelbar verkställighet av ett eventuellt

avvisningsbeslut om det är uppenbart att det inte finns grund

för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas

på någon annan grund. Utskottet vill vidare erinra om att dessa

frågor kan komma att tas upp av Invandrar- och flyktingkommittén

som bl.a. har att överväga frågor som kan komma att aktualiseras

av den svenska Europaintegrationen inom det invandrings- och

flyktingpolitiska området.

Beträffande ansvarsbestämmelserna i lagförslaget anser

utskottet att dessas utformning kan godtas. Utskottet utgår dock

från att de nya bestämmelserna noga följs upp.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till

propositionen och avstyrker bifall till motionerna Sf2, Sf3

yrkandena 2--7, Sf22 yrkande 3 i denna del, Sf612, Sf616 yrkande

1 och yrkande 2 i denna del, Sf619 yrkande 2 i denna del och

yrkande 3, Sf620 yrkande 1, Sf624, Sf638 yrkande 4 och Sf640 i

den mån de inte kan anses tillgodosedda genom det föreliggande

förslaget.

För att komma till rätta med verksamheter varom nu är i fråga

räcker det enligt propositionen inte med skärpta

straffbestämmelser. Det krävs också ett utökat samarbete med

andra länder och där berörda myndigheter. I propositionen anförs

att ett framgångsrikt samarbete inletts med myndigheterna i

Estland, bl.a. genom att Rikspolisstyrelsen har en person

stationerad i Tallinn. Rikspolisstyrelsen planerar vidare att

inom kort stationera personal även på några andra orter i f.d.

Sovjetunionen, i syfte att stärka samarbetet när det gäller att

förhindra organiserande av illegala resor därifrån till Sverige.

Utskottet utgår från att försök till samarbete med andra länder

i syfte att hindra ifrågavarande verksamhet pågår fortlöpande

och anser att motion Sf620 yrkande 2 därmed får anses

tillgodosedd och inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida.

I propositionen anförs att frågan om även andra hjälpmedel än

transportmedel skall kunna förverkas bör anstå till dess en

allmän översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen kan

genomföras. Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker

bifall till motionerna Sf616 yrkande 2 och Sf619 yrkande 2, båda

i denna del.

Regeringen har i propositionen uttryckt förståelse för behovet

av en allmän översyn av ansvarsbestämmelserna i utlänningslagen.

Utskottet delar denna uppfattning och förutsätter att en sådan

översyn sker utan ett särskilt tillkännagivande i frågan.

Utskottet utesluter inte att frågor om ansvarsbestämmelserna i

utlänningslagen även kan komma att beröras inom ramen för

Invandrar- och flyktingkommitténs arbete. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motion Sf3 yrkande 1 i den mån

yrkandet inte tillgodoses med vad utskottet anfört.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Ju625 av

Karl Gustaf Sjödin (nyd). I motionen begärs ett tillkännagivande

om att utreda förutsättningarna för att straffbelägga den som

gömmer utlänningar eller på annat sätt hjälper en utlänning att

undandra sig ingripande från svensk myndighet.

I 10 kap. 3 § utlänningslagen föreskrivs bl.a. straff för den

som i vinningssyfte genom att dölja en utlänning eller genom

någon annan sådan åtgärd försöker hindra verkställighet av ett

avvisnings- eller utvisningsbeslut. För brottet stadgas fängelse

i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, böter.

Utskottet har senast i betänkande 1989/90:SfU16 behandlat ett

liknande motionsyrkande. Utskottet beklagade därvid att enskilda

personer och vissa organisationer medverkade till att

utlänningar höll sig gömda för att undgå ett eventuellt

avlägsnandebeslut eller för att hindra verkställighet av ett

sådant beslut. Utskottet, som beaktade att sådan verksamhet ofta

bottnade i ideell övertygelse, ansåg dock att andra medel än

straffpåföljd, främst informationsinsatser, i första hand borde

tillgripas för att komma till rätta med sådant beteende. Vidare

borde enligt utskottets bedömning bl.a. kortare

handläggningstider i asylärenden bidra till att göra sådana

undanhållanden mindre vanliga.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall

till motion Ju625.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande människosmuggling

att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:52 och med

anledning av motionerna 1993/94:Sf3 yrkandena 2--7, 1992/93:Sf22

yrkande 3 i denna del, 1992/93:Sf612, 1992/93:Sf616 yrkande 1

och yrkande 2 i denna del, 1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del

och yrkande 3, 1992/93:Sf620, 1992/93:Sf624, 1992/93:Sf638

yrkande 4, 1992/93:Sf640 samt med avslag på motionerna

1993/94:Sf2, 1992/93:Sf616 yrkande 2 i denna del och

1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del antar regeringens förslag

till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

res. 1 (nyd) - delvis

men. (v)

2. beträffande översyn av straffbestämmelserna i

utlänningslagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf3 yrkande 1,

res. 1 (nyd) - delvis

3. beträffande straff för hindrande av verkställighet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju625.

res. 2 (nyd)

Stockholm den 23 november 1993

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Sigge Godin

(fp), Lena Öhrsvik (s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof

Gustafsson (s), Margareta Israelsson (s), Arne Jansson (nyd),

Bengt Lindqvist (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s),

Chris Heister (m), Ingvar Björk (s), Bo Finnkvist (s), Märtha

Gårdestig (kds) och Ingrid Skeppstedt (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

1. Människosmuggling och översyn av straffbestämmelserna i

utlänningslagen (mom. 1 och 2)

Arne Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "föreliggande

förslaget" och på s. 12 börjar med "Regeringen har" och slutar

med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är nödvändigt

att med kraft verka för att människosmugglingen stävjas. Sådana

åtgärder kan enligt utskottets mening inte tas till intäkt för

att påstå att Sverige hindrar flyktingars legala möjligheter att

i Sverige finna en fristad.

I propositionen föreslås vissa straffskärpningar för den som i

strid med utlänningslagen hjälper någon att ta sig in i landet

samt en utvidgning av den krets som skall omfattas av

straffbestämmelserna i 10 kap. 5 § i utlänningslagen. Utskottet

har inget att invända häremot men anser i likhet med vad som

framhålls i motion Sf3 att än kraftigare skärpningar är

nödvändiga och att förslaget bort utformas på ett annorlunda

sätt. Enligt utskottets uppfattning är det inte nödvändigt att

införa en särskild bestämmelse om grovt brott för den som

hjälper någon att illegalt ta sig in i Sverige. Utskottet anser

att en bättre åtgärd är att utmönstra böter som påföljd i den nu

gällande bestämmelsen i utlänningslagen och i stället ange att

vid överträdelse av denna bestämmelse döms till fängelse i sex

månader eller vid försvårande omständigheter till fängelse i

högst två år. Det anförda innebär att det saknats anledning att

i utlänningslagen införa en särskild bestämmelse för

ifrågavarande brott. Utskottet anser också att böter inte bör

kunna komma i fråga vid överträdelse av den bestämmelse som

straffbelägger förfarandet att planlägga och organisera

verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser

till Sverige utan de tillstånd som krävs. För denna bestämmelses

tillämpning krävs att vinstsyfte förelegat. Utskottet anser att

detta rekvisit bör utgå eftersom det kan vara svårt att

fastställa att ett sådant syfte föreligger eller om en utgiven

ersättning endast är avsedd att täcka resans omkostnader. Det

anförda innebär att böter helt utmönstras som påföljd vid

överträdelse av de aktuella bestämmelserna. Enligt utskottets

uppfattning kan det dock i vissa begränsade fall finnas sådana

förmildrande omständigheter att böter bör kunna utdömas. En

särskild bestämmelse härom bör därför införas i utlänningslagen.

Avseende regeringens förslag om förverkande anser utskottet att

det bör framhållas att det inte skall anses oskäligt att

förverka även mycket dyrbara transportmedel. I annat fall kan

detta innebära att sådana transportmedel används med den

insikten att dessa inte kommer att förverkas.

Utskottet anser vidare att det är angeläget att personer som

illegalt tagit sig till Sverige skall kunna direktavvisas.

Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till lagstiftning

i enlighet med det ovan anförda.

Vad utskottet med anledning av motion Sf3 yrkandena 2--7

sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet anser dessutom att det är angeläget att en mer

genomgripande översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen

skyndsamt sker. En sådan översyn efterlystes av Lagrådet redan

vid dess behandling av proposition 1988/89:86 med förslag till

utlänningslag m.m.

Vad utskottet med anledning av motion Sf3 yrkande 1 sålunda

anfört bör ges regeringen till känna.

dels att momenten 1 och 2 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande människosmuggling

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och

motionerna 1993/94:Sf3 yrkandena 2--7, 1992/93:Sf22 yrkande 3 i

denna del, 1992/93:Sf612, 1992/93:Sf616 yrkande 1 och yrkande 2

i denna del, 1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del och yrkande 3,

1992/93:Sf620 yrkande 1, 1992/93:Sf624, 1992/93:Sf638 yrkande 4

och 1992/93:Sf640 samt med avslag på motionerna 1993/94:Sf2,

1992/93:Sf616 yrkande 2 i denna del, 1992/93:Sf619 yrkande 2 i

denna del och 1992/93:Sf620 yrkande 2 dels antar regeringens

förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om en ytterligare skärpning av straffbestämmelserna i 10

kap. 2, 2 a och 5 §§ utlänningslagen och om direktavvisning av

personer som illegalt tagit sig till Sverige,

2. beträffande översyn av straffbestämmelserna i

utlänningslagen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf3 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en

skyndsam översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen.

2. Straff för hindrande av verkställighet (mom. 3)

Arne Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Ju625" bort ha

följande lydelse:

Utskottet är övertygat om att det föreligger ideella

bevekelsegrunder i flertalet av de fall då flyktingar göms för

att hindra verkställighet av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut. Enligt utskottets uppfattning kan dock ett

sådant förfarande vara ägnat att försvåra den förda invandrings-

och flyktingpolitiken. Utskottet anser därför att det finns skäl

att utreda förutsättningarna för att också straffbelägga den som

i ideellt syfte genom att gömma utlänningar eller på annat sätt

hindrar verkställigheten av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut.

Det anförda bör med bifall till motion Ju625 ges regeringen

till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande straff för hindrande av verkställighet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju625 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Berith Eriksson (v) anför:

1. Människosmuggling (mom. 1)

Bakgrunden till propositionen är några fall under vintern

1992/93 då flyktingar under svåra och farliga förhållanden

transporterats med fartyg till Sverige. Regeringen vill genom

strängare straff och nya förverkandebestämmelser försöka

förhindra liknande händelser. Sannolikheten att man skall lyckas

med detta är inte särskilt stor. Ett mer konstruktivt sätt att

närma sig problemet vore att ställa frågan varför dessa i det

närmaste livsfarliga transporter organiserades. Svaret är att

Sverige tillsammans med de flesta rika västländer inlett en

kapprustning för att skydda sig mot flyktingarna. Nya visumkrav,

böter för transportföretag som transporterar asylsökande utan

erforderliga dokument och avvisningar till första asylland, s.k.

säkra tredje länder, som alls inte är säkra, är grundorsakerna

till problemen. Sverige måste både här hemma och i

internationella fora försvara asylrätten och i konsekvens härmed

de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vi skall inte försöka

kringgå våra internationella förpliktelser som vi nu gör bl.a.

genom att direkt bryta mot 1951 års flyktingkonvention och flera

av de "conclusions" som antagits av FN:s flyktingkommissariats

exekutivkommitté. Då kommer de problem som utgör grunden för

denna proposition att försvinna. De föreslagna

straffbestämmelserna är så långtgående att det faktiskt är

möjligt att Raoul Wallenbergs arbete med att hjälpa judiska

flyktingar att fly skulle ha utgjort grovt brott enligt den

föreslagna 2 a §. I vart fall skulle flyktingsmugglingen från

Danmark och Norge till Sverige under andra världskriget ha lett

till flera åtal.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under 1

borde ha hemställt:

1. beträffande människosmuggling

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf2 avslår

regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) och motionerna 1993/94:Sf3 yrkandena 2--7,

1992/93:Sf22 yrkande 3 i denna del, 1992/93:Sf612,

1992/93:Sf616, 1992/93:Sf619 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Sf620,

1992/93:Sf624, 1992/93:Sf638 yrkande 4 och 1992/93:Sf640.

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga