Bet. 1993/94:SkU34

Skatteutskottets betänkande

1993/94:SKU34

Indirekta skatter

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

SkU34

Sammanfattning

I betänkandet lägger utskottet fram förslag om ändrade regler

på flera olika områden.

Kraftvärmeverken har sedan energiöverenskommelsen år 1991 fått

ett särskilt avdrag som syftar till att kompensera dessa verk

för den konkurrenssnedvridning som de nuvarande skattereglerna

ger upphov till. Krisuppgörelsen hösten 1992 innebar att detta

avdrag skulle slopas, och efter ytterligare beslut under

hösten 1993 gäller för närvarande att avdraget halveras den 1

juli 1994 och slopas helt den 1 januari 1995. Utskottet

föreslår att kraftvärmeverken får behålla det halva avdraget

även efter den 1 januari 1995 i avvaktan på att mer

långsiktiga regler kan utarbetas.

Kraftvärme- och fjärrvärmeverken erhåller viss kompensation

för skatten på det bränsle som använts för leverans av värme

till industriföretag. Härigenom blir dessa leveranser

beskattade på samma sätt som om värmen producerats inom ett

industriföretag. En förutsättning för kompensationen är att

skatt faktiskt tagits ut. För att göra det mer lönsamt för

verken att använda biobränslen för dessa leveranser föreslår

utskottet att kompensationen skall utgå oberoende av om verket

använt ett fossilt bränsle eller ett skattefritt biobränsle.

Kompensationen föreslås uppgå till 9 öre per kWh levererad

värme. För att inte ytterligare stimulera till användning av

råtallolja, som används som råvara inom den kemiska industrin,

undantas dock värme som producerats med denna olja från

kompensationen. Dessa regler föreslås träda i kraft den 1 juli

1994.

I vissa näringar som metallurgisk industri och cement- och

kalkindustrin används kol och olja som råvara. Omläggningen av

industrins energiskatter den 1 januari 1993 innebar stora

förändringar för dessa näringar, och det fanns ett behov att

närmare utreda i vilken utsträckning insatt olja och kol var

att betrakta som en råvara. Särskilda övergångsregler gäller

därför under år 1993 och 1994. Utskottet konstaterar att

utredningen ännu inte är klar och begär ett tillkännagivande

om att dessa övergångsregler bör gälla också under år 1995.

Beslutet att lägga om industrins energiskatter omfattar även

växthusnäringen, men i denna del träder reglerna i kraft först

den 1 januari 1995. Samtidigt står det klart att ett

eventuellt svenskt inträde i EU detta datum kommer att

innebära stora påfrestningar för näringen. Med anledning av

ett flertal yrkanden om skattelättnader för växthusnäringen

föreslår utskottet att växthusnäringen får ytterligare ett års

uppskov med övergången till industribeskattning.

Med anledning av motionsyrkanden föreslår utskottet slutligen

att vindkraften får en särskild miljöbonus som motsvarar

skatten på den el som levereras till hushållen, för närvarande

8,8 öre per kWh. Eftersom elkraft inte beskattas hos

producenten utan hos den som distribuerar elkraften tillförs

bonusen distributören som ett avdrag för vindkraftsproducerad

el. Avsikten är att bonusen skall slussas vidare till

producenten genom det system för prissättning som gäller på

detta område. De nya reglerna skall träda i kraft den i juli

1994.

I betänkandet behandlar utskottet vidare allmänna motioner om

energiskatter, vägtrafikskatter, alkohol- och tobaksskatt,

reklamskatt etc. Utskottet avstyrker motionerna.

Vid betänkandet har fogats tio reservationer, två särskilda

yttranden och en meningsyttring.

Motionerna

1993/94:Sk350 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om konkurrensneutralitet för

småföretag.

1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas, såvitt

nu är i fråga

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om beskattningen av tobak samt

spritdrycker, vin och öl,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införselreglerna för spritdrycker, vin

och öl,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett ökat skatteuttag på miljöskadlig

produktion och konsumtion,

40. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjd skatt

på industrins energikonsumtion enligt vad i motionen anförts,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om höjda trafikskatter -- främst bensin,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regionalt differentierad bensinskatt,

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skatten och prisutvecklingen för fossila

bränslen,

44. att riksdagen hos regeringen begär förslag om

miljöklassning av bensin enligt vad i motionen anförts,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning kring skatteväxling från

fordonsskatt till drivmedelsskatt,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en miljöklassning av fordon,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en höjning och breddning av

reklamskatten till etermedia.

1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu

är i fråga

25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reklamskatt

på TV- och radiosänd reklam.

1993/94:Sk604 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m,fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att avskaffa lagen om hundregister.

1993/94:Sk605 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att reklamskatt ej skall utgå för efternamnsuppgifter i

telefonkatalogen för privata hushåll.

1993/94:Sk607 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om allmänna riktlinjer och branschspecifika

förslag rörande utredningsarbetet med skatteväxling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utredningsarbetet med skatteväxling

skall påskyndas.

1993/94:Sk608 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om differentierad skatt på

förpackningar.

1993/94:Sk609 av Stefan Attefall och Dan Ericsson i Kolmården

(kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel och

skatteväxling för att minska miljöbelastningen.

1993/94:Sk610 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om skatterabatt på el för Vansbro kommun.

1993/94:Sk613 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lyxskatten.

1993/94:Sk616 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anpassning av svenska ölskatter till

EU-nivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om svenska ölskatters anpassning till en

nivå som ligger nära våra grannländers.

1993/94:Sk617 av Rune Backlund och Gunhild Bolander (c) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av lagen om allmän energiskatt att de nu uppkomna

hindren för en fortsatt snabb utbyggnad av småskalig vindkraft

undanröjs.

1993/94:Sk620 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att vindkraftproducerad el skall få

en "miljöbonus" enligt de principer som redovisats i motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma

till riksdagen med konkret förslag till hur en "miljöbonus"

skall utformas.

1993/94:Sk623 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avskaffande av hundskatten.

1993/94:Sk624 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en översyn av skattebelastningen på bilar och

bilskrotningspremiens storlek och utformning.

1993/94:Sk630 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att all

kraftproduktion från vindkraftverk med en installerad effekt

under 500 kW befrias från energiskatt.

1993/94:Sk634 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att se över tillämpning och

kontroll av reklamskatten.

1993/94:Sk635 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om justering av svensk ölbeskattning till en nivå

motsvarande Danmarks.

1993/94:Sk637 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reklamskatten.

1993/94:Sk640 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en översyn av skattesystemet för dieselolja.

1993/94:Sk641 av John Andersson och Bertil Måbrink (-, v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skattebefrielse för "miljöbensin".

1993/94:Sk646 av Bengt Kindbom och Stina Gustavsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel och

skatteväxling.

1993/94:Sk647 av Stefan Attefall och Jan Erik Ågren (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en översyn av bensin- och

dieselskattesystemet i syfte att kompensera

glesbygdsbefolkningen för längre avstånd och därmed dyrare

transportkostnader.

1993/94:Sk648 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag för

att skattebefria tvåtaktsbränsle som uppfyller bestämda

miljökrav.

1993/94:Sk649 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)

vari yrkas att riksdagen beslutar att etanol skall befrias

från skatt när den används tillsammans med bensin och diesel i

blandbränslen.

1993/94:Sk651 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att införa reklamskatt i radio och TV.

1993/94:So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas,

såvitt nu är i fråga

2. att riksdagen beslutar att sänka skatten på alkoholhaltiga

drycker så att marknaden kan anpassas till EU.

1993/94:So406 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas, såvitt nu är

i fråga

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en avgift på varje cigarettpaket för

information om tobakens skadeverkningar, med skolungdom som

målgrupp.

1993/94:T223 av Jan Erik Ågren och Rose-Marie Frebran (kds)

vari yrkas, såvitt nu är i fråga

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om slopad skatt på låginblandade

biobränslen.

1993/94:Jo210 av Ingbritt Irhammar och Lennart Brunander (c)

vari yrkas, såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lättnader i energibeskattningen för

växthusnäringen i enlighet med arbetsgruppens förslag (Ds

1993:73).

1993/94:Jo217 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas, såvitt nu är

i fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av lättnader i

växthusnäringens energibeskattning.

1993/94:Jo227 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas,

såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen beslutar att energiskatten för

trädgårdsnäringen maximeras till 0,6 % av saluvärdet.

1993/94:Jo233 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas,

såvitt nu är i fråga

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av miljöavgifter.

1993/94:Jo689 av Karin Pilsäter och Siw Persson (fp) vari

yrkas, såvitt nu är i fråga

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till

internationellt införande av skatt på bl.a. koldioxidutsläpp,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om miljödifferentierad skatt på bensin och

andra fordonsbränslen.

1993/94:N245 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas, såvitt nu

är i fråga

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behov av satsningar på anläggningar för

produktion av fordonsbränsle ur skogsråvara.

1993/94:N417 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (c) vari

yrkas, såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för ökad konkurrensneutralitet

mellan miljövänliga och miljöskadliga bränslen.

1993/94:N420 av Kenneth Lantz och Ulf Björklund (kds) vari

yrkas, såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av beskattningen av

miljöbränsle.

1993/94:N424 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas, såvitt nu är i

fråga

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att låta de kvaliteter av bensin som är

mer miljöbelastande bli dyrare i förhållande till de mindre

skadliga kvaliteterna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att göra fossila bränslen för

dieselfordon dyrare i förhållande till förnyelsebara,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att bränsle med låginblandning av

exempelvis rapsolja skall bli helt befriat från koldioxidskatt

för denna del.

1993/94:N425 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas, såvitt nu

är i fråga

5. att riksdagen beslutar att skattesystemet successivt görs

om så att investeringar som minskar industrins

energikonsumtion gynnas.

1993/94:N431 av Marianne Jönsson och Birger Andersson (c) vari

yrkas att riksdagen beslutar att en miljöbonus skall utgå till

all vindproducerad el.

1993/94:N432 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas, såvitt

nu är i fråga

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökad

användning av ekonomiska styrmedel i energipolitiken.

1993/94:N433 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas, såvitt

nu är i fråga

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en vidareutveckling av de ekonomiska

styrmedlen i energipolitiken.

Utskottet

Skatteväxling m.m.

I proposition 1993/94:111 Med sikte på en hållbar utveckling

redovisar regeringen arbetet med genomförande av de beslut som

fattats vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED.

En av grundtankarna är att ekonomiska och ekologiska frågor

skall integreras, och ett sätt att öka integrationen är genom

skatteväxling, dvs. att man inom ramen för det totala

skatteuttaget gör förändringar, så att skattesystemet inriktas

mot ett ökat inslag av miljörelaterade skatter. De intäkter

som de miljörelaterade skatterna ger kan skapa utrymme för

angelägna skattesänkningar, samtidigt som de bidrar till

samhällsekonomisk effektivitet på så sätt att de korrigerar

brister i den samhällsekonomiska prissättningen. Hänsyn måste

härvid tas till andra angelägna mål som exempelvis en

bibehållen konkurrenskraft och att skattetrycket inte höjs vid

eventuella förändringar. Enligt regeringens bedömning finns

det anledning att utreda förutsättningarna för en

skatteväxling som innebär ytterligare miljörelatering inom

skattesystemet.

I motion N432 yrkande 3 av Margareta Winberg m.fl. (s)

framhåller motionärerna behovet av en ökad användning av

ekonomiska styrmedel i energipolitiken för att förbättra

möjligheterna att avveckla kärnkraften. I motionerna Sk352

yrkande 39 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och Sk607 yrkande 1 och

3 av Jan Jennehag m.fl. (v) begär motionärerna ett

tillkännagivande om att en miljöinriktad skatteväxling med

ökade skatter på energi och sådan konsumtion som påverkar

miljön i negativ riktning bör genomföras. Detta innebär enligt

motionärerna bl.a. höjda skatter på koldioxid, kväve och

svavel liksom avgifter på klorerade organiska ämnen, arsenik

och krom, förpackningar och avfall som bränns eller deponeras.

Enligt motionärerna bör utredningsarbetet bedrivas skyndsamt.

Också i motionerna Sk609 av Stefan Attefall och Dan Ericsson i

Kolmården (kds) och Sk646 av Bengt Kindbom och Stina

Gustavsson (c) anför motionärerna att en överflyttning av

skattebelastningen från arbete till miljöbelastande utsläpp,

begränsade naturresurser och energi är önskvärd. Även i motion

N433 yrkande 2 av Lennart Brunander m.fl. (c) anför

motionärerna att miljöskatterna bör utvecklas ytterligare och

begär ett tillkännagivande härom.

Regeringen har den 10 mars 1994 beslutat tillsätta en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att utifrån ett

samhällsekonomiskt perspektiv analysera de miljöstyrande

inslagen i nuvarande skattelagstiftning och mot bakgrund av

denna analys undersöka förutsättningarna för en ökad

miljörelatering av det svenska skattesystemet, bl.a. genom

analys av relevanta förslag på området (dir. 1994:11).

Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheterna

till en ökad miljöstyrning inom skattesystemet nu analyseras

och att hänsyn därvid kan tas till andra viktiga mål som t.ex.

behovet att bibehålla industrins internationella

konkurrenskraft. Den kommitté med parlamentariska inslag som

regeringen beslutat tillsätta kommer att ha vida befogenheter

att ta upp frågor som är av betydelse vid en analys av dessa

frågor. Utskottet ser inte någon anledning att nu söka påverka

inriktningen av kommitténs arbete utan avstyrker de aktuella

motionsyrkandena.

I motion Jo689 yrkande 2 av Karin Pilsäter och Siw Persson

(fp) begär motionärerna ett tillkännagivande om att Sverige --

bl.a. mot bakgrund av vad som sägs i Riodokumenten om vikten

av en fri handel för att främja en global utveckling -- bör ta

initiativ till ett internationellt samarbete för införande

av skatt på bl.a. koldioxidutsläpp så att de godstransporter

som den ökande handeln leder till får bära sina

miljökostnader.

Vid FN:s konferens om miljö- och utveckling (UNCED) i Rio de

Janeiro i juni 1992 gjorde de industrialiserade länderna ett

gemensamt åtagande om att till år 2000 försöka stabilisera

utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Regeringen har

tillsatt en utredare med uppgift att lämna förslag om hur

Sverige kan samarbeta med andra nationer för att uppfylla de

åtaganden som gjorts i bl.a. klimatkonventionen. Också andra

åtgärder vidtas, och utskottet vill i denna del hänvisa till

Finansplanens bilaga 1.4 och redovisningen i proposition

1993/94:111 Med sikte på en hållbar utveckling. Regeringen

har också i proposition 1992/93:179 Åtgärder mot

klimatpåverkan m.m. klargjort att Sverige internationellt bör

verka för att ekonomiska styrmedel, i första hand likformiga

koldioxidskatter och energiskatter för alla samhällssektorer,

införs gemensamt.

Enligt utskottets uppfattning bedriver Sverige redan i dag ett

aktivt internationellt arbete för att få till stånd en

gemensam beskattning av koldioxidutsläpp. Utskottet ser därför

inte någon anledning till ett tillkännagivande i frågan utan

avstyrker motionsyrkandet.

Energibeskattning

I detta sammanhang föreslår utskottet justeringar av de regler

som gäller för kraftvärmeverken, för värmeleveranser till

industrin och för kolanvändning inom bl.a. cement- och

kalkindustrin.

Kraftvärme

I energiöverenskommelsen våren 1991 mellan Socialdemokraterna,

Folkpartiet och Centerpartiet konstaterades att det ur

teoretisk synpunkt är rimligast att bränslen beskattas i

förhållande till de utsläpp som de ger upphov till och

oberoende av det ändamål som energin används för och att ett

sådant system skulle gynna användningen av kraftvärmeteknik

och förnybara bränslen. En sådan teoretiskt riktigare

beskattning skulle emellertid också leda till en kraftig

höjning av kostnaden för elkraft eftersom det bränsle som

används i elproduktion då måste beskattas. I avvaktan på en

internationell samordning som möjliggör en sådan beskattning

borde, enligt överenskommelsen, andra styrmedel användas för

att gynna biobränslen och kraftvärmeteknik. 1991 års

energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, SkU26) innebar

därför bl.a. att kraftvärmeverkens konkurrenskraft förstärktes

genom att de befriades från den allmänna energiskatten på den

del av bränslet som används för värmeproduktion.

I det krispaket som regeringen lade fram under hösten 1992 i

syfte att stabilisera den svenska ekonomin föreslogs bl.a. att

kraftvärmeverkens skattebefrielse skulle avskaffas i två

etapper med början den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:50,

FiU1, SkU3y). Vid riksdagsbehandlingen konstaterades att ett

ställningstagande till förslaget kräver ytterligare underlag

och ikraftträdandet sköts därför till den 1 januari 1994 så

att frågan skulle kunna utredas och resultatet redovisas i god

tid före ikraftträdandet. Regeringen tillsatte våren 1993 en

interdepartemental arbetsgrupp, Kraftvärmegruppen, med uppgift

att analysera energibeskattningens betydelse för utbyggnad och

drift av kraftvärmeverk och fjärrvärmeverk och för

bränslevalet i dessa verk. Arbetsgruppen avlämnade under

hösten 1993 en delrapport där konsekvenserna av en slopad

skattebefrielse redovisades. Med hänsyn till att arbetgruppen

inom kort skulle avlämna en slutrapport med förslag till

åtgärder som främjar kraftvärmeproduktion och användning av

biobränslen beslutade riksdagen på förslag av utskottet att

skjuta ikraftträdandet till den 1 juli 1994 (1993/94:SkU18).

Kraftvärmegruppen har under våren 1994 lagt fram rapporten

Förändrad kraftvärmebeskattning (Ds 1994:28). Gruppen

föreslår att koldioxidskatt skall tas ut för bränslen som

används i kraftvärme- och fjärrvärmeverk oberoende av vad som

produceras och således även vid produktion av elkraft. Gruppen

anger två olika nivåer för denna bränslebeskattning; 8 öre

resp. 33 öre per kg koldioxid. Den lägre nivån på 8 öre

motsvarar vad som i dag gäller för tillverkningsindustrin. Med

denna modell kommer skattenivån för bränslen som används för

värmeproduktion att sänkas och detta gör att biobränslen

förlorar i konkurrenskraft. För att kompensera detta föreslås

ett produktionsbidrag på 4 öre per kWh biobränsle.

Finansieringsbehovet för dessa åtgärder beräknas till 1 600

miljoner kronor, vilket täcks genom en särskild

värmeenergiskatt vid leveranser till den s.k. övrigsektorn,

som har en högre energiskattenivå. Den högre

bränslebeskattningen på 33 öre per kg bedöms som finansiellt

neutral men skall enligt förslaget kombineras med ett

produktionsbidrag för elkraft som motsvarar den allmänna

energiskatten på el. Kostnaden för detta bidrag beräknas till

600 miljoner kronor och finansieras med en höjning av den

allmänna energiskatten med 0,7 öre per kWh. I rapporten

redovisas ingående för- och nackdelar med respektive modell

och analyseras modellernas effekt på biobränslenas

konkurrenskraft och på förutsättningarna för en fortsatt

utbyggnad av kraftvärme och fjärrvärme. Rapporten har

remissbehandlats.

Enligt vad utskottet erfarit har de överväganden som nu görs

inom regeringskansliet med anledning av remissutfallet lett

till att de modeller som arbetsgruppen redovisat inte utan

betydande förändringar kan ligga till grund för ett förslag

till riksdagen.

Utskottet anser att ett förslag till riksdagen om en

långsiktig och hållbar lösning för kraftvärmeverken och

fjärrvärmeverken kräver ytterligare överväganden, och

utskottet utgår ifrån att frågan nu kommer att utredas vidare.

Målsättningen bör nu liksom tidigare vara att få till stånd

energiskatter som tydligt och varaktigt främjar en effektiv

och miljövänlig energianvändning och produktion.

Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund

anledning att nu ta upp frågan om kraftvärmeverkens befrielse

från allmän energiskatt på bränsle. Enligt de beslut som

riksdagen fattat kommer befrielsen att halveras den 1 juli

1994 för att upphöra helt den 1 januari 1995.

Kraftvärmegruppen har framhållit att en slopad befrielse för

kraftvärmeverken medför att den elkraft som produceras i dessa

verk förlorar i konkurrenskraft jämfört elkraften i befintliga

kondenskraftverk. Även om den slopade befrielsen innebär ett

incitament till användning av biobränslen i kraftvärmeverken,

förstärks framförallt incitamentet att gå över till annan

teknik. Av gruppens rapport framgår att de statsfinansiella

effekterna av ett återinförande av den allmänna energiskatten

på bränsle för värmeproduktion i kraftvärmeverk bedöms som

begränsade och att det är troligt att statens intäkter minskar

på sikt.

Utskottet gör bedömningen att den beslutade halveringen av

kraftvärmeverkens befrielse den 1 juli 1994 bör få träda i

kraft.

När det gäller beslutet att helt slopa befrielsen den 1

januari 1995 finns det enligt utskottets mening, bl.a. mot

bakgrund av den bedömning som kraftvärmegruppen gjort,

anledning att skjuta ytterligare på denna åtgärd. Enligt

utskottets mening bör frågan tas upp på nytt i samband med att

ett förslag om mer långsiktiga regler läggs fram.

Enligt utskottets bedömning är det osäkert om en helt slopad

befrielse skulle ge ökade skatteintäkter. Ett uppskov med

denna åtgärd kräver därför inte någon särskild finansiering.

Utskottets förslag föranleder ändring i

övergångsbestämmelserna till lagarna (1992:879, 880 och

1478) om ändring om lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

lagen (1961:372) om bensinskatt och lagen (1990:582) om

koldioxidskatt.

Industrileveranser

För att den lägre skattenivå som gäller för industrins

bränsleanvändning inte skall leda till att värmeverkens

konkurrensvillkor försämras gäller samma skattenivå för

verkens leverans av värme till industrin. Detta uppnås genom

att värmeverken efter ansökan kompenseras för den allmänna

energiskatten och för 75 % av koldioxidskatten på bränsle

som använts för sådan produktion. För att lämna ett så stort

utrymme som möjligt för biobränsle anses i första hand

skattepliktiga bränslen använda för industrileverans.

En ytterligare ökning av utrymmet för användning av

biobränslen i värmeverk kan uppnås om kompensation lämnas

också när skattefria biobränslen används. Detta skulle också

innebära en förenkling genom att kompensationen inte längre

behöver grunda sig på den faktiska skattebelastningen utan kan

kopplas direkt till mängden levererad värme. En sådan

schabloniserad kompensation bör enligt utskottets mening

bestämmas till en nivå som gör att åtgärden blir

statsfinansiellt neutral.

I det följande kommer utskottet att föreslå åtgärder också

beträffande växthusnäringen och vindkraften. Dessa åtgärder

medför en utgiftsökning på sammanlagt ca 6 miljoner

kronor.

Med hänsynstagande även till den tillkommande utgiften på 6

miljoner kronor bedömer utskottet att en kompensation på 9 öre

per kWh levererad värme är statsfinansiellt neutral.

En schablonisering av kompensationen till kraftvärme- och

fjärrvärmeverken aktualiserar frågan om kompensationen bör

omfatta råtallolja. Råtalloljan är en biprodukt inom

skogsindustrin och används inom råtalloljeindustrin vid

framställning av kemiska produkter. Råtalloljan är också ett

skattefritt biobränsle och har därför gynnats av de höga

skatterna på fossila bränslen. Detta har lett till höjda

kostnader för råtalloljeindustrin och frågan om kompensation

till denna industri har därför varit aktuell i riksdagen vid

ett flertal tillfällen. Sänkningen av industrins energiskatter

har numera gjort det mindre lönsamt för skogsindustrin att

själv använda oljan som bränsle, men det har visat sig att

oljan i stället efterfrågas av fjärrvärmeverken för produktion

av värme för annat ändamål än leverans till industri.

Enligt utskottets mening finns det skäl för att söka undvika

att stimulera till användning av råtalloljan som ett bränsle.

Den schabloniserade kompensationen bör därför inte utgå för

den del av värmeleveransen som kan anses hänförlig till

råtallolja. Här finns möjlighet att välja olika lösningar när

det gäller verk med blandade värmeleveranser. För att få

största möjliga genomslag bör enligt utskottets mening i dessa

fall råtalloljan i första hand anses använd för leverans av

värme till industrin.

Utskottet föreslår att de redovisade förändringarna genomförs

med verkan fr.o.m. den 1 juli 1994.

Utskottets förslag föranleder ändring i 28 § lagen

(1957:262) om allmän energiskatt.

Cement- och kalkindustrin

I vissa industrier används kol eller olja som en råvara i

tillverkningsprocessen. Detta är fallet inom den metallurgiska

industrin och i cement- och kalkindustrin. Till den del kolet

eller oljan kan anses använt för annat ändamål än

energialstring är det befriat från energiskatter.

Omläggningen av industrins energiskatter innebar trots detta

stora förändringar för dessa industrier och det fanns --

särskilt när det gäller cement- och kalkindustrin -- ett behov

av en utredning som gör det möjligt att bättre fastställa när

kolet eller oljan skall betraktas som råvara och när det skall

betraktas som bränsle. Särskilda övergångsbestämmelser som

syftar till oförändrade regler för dessa näringar gäller

därför under år 1993 och 1994. Dels finns en särskild

bestämmelse om avdrag för koldioxidskatt på bränsle som

använts i metallurgiska processer, dels ett tak för uttaget av

koldioxidskatt vid 1,2 % av produkternas försäljningsvärde.

Energiskatteutredningen (Fi 1992:15) har i uppdrag att

särskilt belysa bl.a. denna fråga och beräknas avge sitt

slutbetänkande senare i år.

Med hänsyn till att ett förslag till nya regler tidigast kan

komma att föreläggas riksdagen under hösten 1994, och då det

är viktigt att de industrier som berörs får rimlig tid och

möjlighet att planera, anser utskottet att

övergångsregleringen bör förlängas så att den gäller även

under år 1995.

Då finansieringen av denna åtgärd kräver ytterligare

överväganden bör regeringen återkomma med ett förslag i saken.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Industrins energiskatter

Riksdagens beslut våren 1992 om ändrade regler för industrins

energiskatter innebar att de särskilda nedsättningsregler

som gällde för viss energiintensiv industri slopades och

ersattes med en sänkning av energiskatterna för hela

tillverknings- och gruvindustrin till en nivå som närmar sig

vad som beräknas gälla för industrin inom EU och Nordamerika.

Omläggningen genomfördes den 1 januari 1993. För att möjligöra

en noggrannare bedömning av de regler som bör gälla för

användningen av kol och olja som råvara i metallurgisk

industri och i cement- och kalkindustri kvarstår dock vissa

övergångsregler under år 1993 och 1994.

I motion Sk352 yrkande 40 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

hemställer motionärerna att industrins energiskatter

återställs den 1 juli 1994. Enligt motionärerna skall den

allmänna energiskatten på el återställas till tidigare nivå

och den allmänna energiskatten på bränsle återinföras och utgå

med hälften av den skattesats som gäller i övrigt. Vidare

skall taket för den energiintensiva industrins skatter vid

1,2 % av försäljningsvärdet återinföras med möjlighet för

regeringen att medge ytterligare nedsättning. I motion N425

yrkande 5 av Rolf Nilsson m.fl. (v) begär motionärerna ett

tillkännagivande om att skattesystemet successivt bör göras om

så att investeringar som minskar industrins energikonsumtion

gynnas.

Utskottet anser att omläggningen av industrins energiskatter

till en ren koldioxidbeskattning har stora miljöfördelar genom

att företag med hög energikonsumtion får en energibeskattning

som är helt beroende av företagets energiförbrukning.

Samtidigt innebär beskattningen en rimlig avvägning mellan

kravet på en hög beskattning av fossila bränslen och den

hänsyn som måste tas till företag som möter konkurrens från

andra länder med en lägre beskattning av sådana bränslen.

Utskottet avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.

Växthusnäringen

Också för växthusnäringen gällde särskilda nedsättningsregler

när riksdagen våren 1992 fattade besslut om ändrade regler för

industrins energiskatter. Enligt dessa reducerades den

allmänna energiskatten på el och bränsle och koldioxidskatten

på bränsle med 85 % om energin använts för uppvärmning av

växthus. Riksdagens beslut innebar att växthusnäringen

befriades från allmän energiskatt på el för uppvärmning och

andra ändamål fr.o.m. den 1 januari 1993 och att övergången

till industribeskattning i övrigt skall genomföras den 1

januari 1995. Efter detta datum kommer befrielsen från allmän

energiskatt på bränsle att gälla även för bränsle som använts

för annat ändamål än uppvärmning och koldioxidskatten att

sättas ner till en fjärdedel av den allmänna nivån. För

växthusnäringen innebär omläggningen också att nedsättningen

av energiskatt inte längre erhålls vid inköpet, utan

återbetalning sker kalenderårsvis och efter ansökan hos

beskattningsmyndigheten. Belopp under 5 000 kr per kalenderår

återbetalas inte. Överstiger energiskatten 10 000 kr per

kvartal medges kvartalsvis återbetalning (prop. 1991/92:150

bilaga I:5, FiU30).

Våren 1993 uttalade jordbruksutskottet vid riksdagens

behandling av propositionen om vissa frågor rörande jordbruket

och trädgårdsnäringen att energibeskattningen, även med hänsyn

till effekten av 1992 års energipolitiska beslut, kommer att

utgöra en betydande del av ett trädgårdsföretags kostnader och

att frågan om ytterligare skattelättnader skyndsamt borde

utredas. Ett i ärendet väckt motionsyrkande om nedsättning av

skatten till 0,6 % av produkternas saluvärde borde härvid

prövas (prop. 1992/93:183, JoU20).

En arbetsgrupp inom Jordbruksdepartementet har härefter prövat

frågan om ytterligare skattelättnader för växthusnäringen och

redovisat sina förslag i betänkandet Växthusnäringens

energibeskattning (Ds 1993:73). Arbetsgruppen konstaterar

att energiskatterna i Sverige uppgår till mellan 2 och 3 % av

saluvärdet och att andelen i våra viktigaste konkurrentländer

är betydligt lägre. Gruppen föreslår att beslutet att slopa

den allmänna energiskatten på bränsle fr.o.m. den 1 januari

1995 får träda i kraft redan den 1 juli 1993 och att skatten

återbetalas retroaktivt. När det gäller den nedsättning av

koldioxidskatten med 75 % som skall gälla efter den 1 januari

1995 redovisar gruppen olika alternativ. Kostnaden för att

bibehålla nedsättningen vid 85 % beräknas till 12 miljoner

kronor, och kostnaden för ett tak vid 0,6 % av

produktionsvärdet till 22,5 miljoner kronor. De sistnämnda

alternativet svarar enligt arbetsgruppen mot en nedsättning

med 95 %.

Arbetsgruppen har också behandlat övergången från det

nuvarande administrativa förfarandet med nedsättning av

energiskatterna vid fakturering till ett system med

återbetalning efter ansökan hos beskattningsmyndigheten.

Enligt arbetsgruppen medför omläggningen i denna del risker

för säsongsmässigt relaterade likviditets- och

kreditsvårigheter för näringen och ger dessutom upphov till en

merkostnad första året på 3,8 miljoner kronor. Mot bakgrund av

de lägre producentpriser som kan förväntas vid ett svenskt

inträde i EU anser arbetsgruppen att det är mindre lämpligt

att nu genomföra denna omläggning.

I den nyligen avlämnade propositionen 1993/94:157 Stöd till

ekologisk odling och trädgårdsnäringen, m.m. tar regeringen

upp frågan om ytterligare skattenedsättningar för

växthusnäringen. I propositionen anförs att skatterna inom EU

är lägre och att det finns ett behov av att öka

trädgårdsnäringens konkurrenskraft inför ett medlemskap i EU.

Enligt regeringens uppfattning stärks den långsiktiga

konkurrenskraften bäst genom ytterligare åtgärder för en

förbättrad energihushållning. En nedsättning av

energiskatterna skulle enligt regeringen få motsatt effekt,

och man föreslår därför i stället ett direkt stöd på 4

miljoner kronor som omfattar hela trädgårdsnäringen. Ungefär

en tredjedel av de företag som bedriver yrkesmässig

trädgårdsproduktion har produktion i växthus.

I en med anledning av proposition 1993/94:157 väckt motion

Jo27 yrkande 3 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas bl.a. att

det nuvarande förfarandet med omedelbar nedsättning av

energiskatterna skall bibehållas. Jordbruksutskottet har

avstyrkt yrkandet med hänvisning till skatteutskottets

pågående behandling av dessa frågor (1993/94:JoU22).

I tre motioner som väckts under den allmänna motionstiden

framställs yrkanden om skattelättnader för växthusnäringen. I

motion Jo210 yrkande 1 av Ingbritt Irhammar och Lennart

Brunander (c) begär motionärerna ett tillkännagivande om att

regeringen snarast bör lägga fram förslag om lättnader i

energibeskattningen för växthusnäringen i enlighet med

arbetsgruppens förslag. I motion Jo217 yrkande 1 av Ulf

Björklund (kds) anför motionären att energikostnaden som andel

av försäljningsvärdet är högre i Sverige än i

konkurrentländerna och begär ett tillkännagivande om att det

är viktigt att snabbt få fram beslut om lättnader i

växthusnäringens energibeskattning. I motion Jo227 yrkande 1

av Margareta Winberg m.fl. (s) begär motionärerna ett beslut

om att energiskatten för trädgårdsnäringen begränsas till

0,6 % av produktionsvärdet.

Enligt utskottets mening har 1992 års

trädgårdsnäringsutredning konstaterat att problemet för svensk

odling är att anpassningen till EU:s lägre producentpriser vid

ett inträde kommer att ske snabbare än utjämningen för de

dominerande kostnaderna. Tullskyddet upphör samma dag som

Sverige blir medlem i EU och man kan förvänta sig att

konkurrensen blir särskilt stor i början eftersom många

exportörer antagligen anstränger sig att ta marknadsandelar.

Detta är också bakgrunden till beslutet om det s.k.

25-miljonersprogrammet med stödåtgärder för näringen som

riksdagen fattade våren 1993.

För växthusnäringen innebär övergången till

industribeskattning en skärpning av skatteuttaget med netto

2,5 miljoner kronor. Samtidigt medför systemet med

återbetalning av erlagd skatt ett krav på en ökning av

likviditeten med närmare 25 miljoner kronor. Detta inverkar

negativt på möjligheterna att genomföra de investeringar som

är nödvändiga om näringen skall kunna anpassa sig till

konkurrensförhållandena inom EU. Kravet på ökad likviditet

leder också till att näringen får en högre kostnadsnivå.

Utskottet delar den av regeringen framförda uppfattningen att

en långsiktigt hållbar förstärkning av växthusnäringens

konkurrenskraft bäst vinns genom ytterligare åtgärder för en

förbättrad energihushållning inom näringen och att en

ytterligare nedsättning av energiskatterna kan få motsatt

effekt genom att den minskar incitamentet till

energihushållning och användning av förnybara energislag.

Utskottet ser därför positivt på förslaget om särskilda bidrag

för att höja aktiviteten vad gäller sådana åtgärder i stället

för skattebefrielser.

Detta innebär emellertid inte att utskottet är främmande för

tanken på olika justeringar av skattereglerna. Särskilt det

administrativa systemet med återbetalning av energiskatten i

efterhand har kritiserats dels därför att det ställer ökade

kapitalkrav på näringen, dels därför att de beloppsgränser som

uppställts för rätt till återbetalning inte tar rimlig hänsyn

till behovet att kunna driva verksamhet i liten skala.

Utskottet anser också att det är olyckligt att den skärpning i

olika hänseenden som övergången till industribeskattning

medför sammanfaller med den tidpunkt då näringen kan beräknas

bli utsatt för en ny konkurrenssituation.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att

växthusnäringens övergång till industribeskattning skjuts upp

ett år. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de

nu aktuella motionerna skjuter upp ikraftträdandet av de nya

reglerna för växthusnäringen från den 1 januari 1995 till den

1 januari 1996. De regler som har gällt under 1993 och 1994

kommer således att gälla också under år 1995.

Det finns enligt utskottets mening anledning att framhålla att

anståndet med övergången till industribeskattning kan ge

möjlighet att ytterligare överväga behovet av åtgärder för att

stärka växthusnäringens konkurrenskraft.

Merutgiften för denna åtgärd har utskottet beaktat när nivån

för den generella kompensationen för kraftvärme- och

fjärrvärmeverkens leverans till industrin bestämdes till 9 öre

per kWh.

Utskottets förslag i denna del föranleder ändringar i

övergångsbestämmelserna till lagarna (1992:879--881) om

ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen

(1990:582) om koldioxidskatt och lagen (1974:992) om

nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt.

Stora förbrukare

Den som är registerad som skattskyldig till allmän energiskatt

redovisar skatten på bränsle i den takt som det förbrukas

eller försäljs. Bränslelagret belastas således inte med någon

skatt. Möjligheten att registera sig som skattskyldig är

förbehållen den som "i större omfattning" återförsäljer,

förbrukar eller lagerhåller skattepliktigt bränsle. Gränsen

går vid ett lager på 500 m3 respektive en årsomsättning

på 5 000 m3 flytande bränsle. En lägre omsättningsgräns

på 150 m3 gäller för den som exporterar bränsle eller har

rätt att återfå skatten därför att bränslet används för annat

ändamål än energialstring.

I motion Sk350 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) begär

motionärerna ett tillkännagivande om att de stora företagens

möjlighet att lagerhålla olja etc. skattefritt utgör en brist

i den eftersträvade konkurrensneutraliteten.

Möjligheten att inköpa och lagerhålla bränslen skattefritt

utnyttjas i första hand av de företag som producerar,

importerar och försäljer bränslen. En beskattning redan vid

gränsen skulle göra det kostsamt för dessa företag att

lagerhålla bränslen i Sverige och bör därför undvikas. Hur

gränsen kring denna grupp företag skall dras kan diskuteras

men det är ofrånkomligt att någon form av generell regel måste

tillämpas. Utskottet ser inte något skäl att överväga en

ändring i de principer som gäller här och avstyrker

motionsyrkandet.

Nedsatt elskatt i norra Sverige

Gränsen för den lägre elskatten i norra Sverige drogs 1981,

och i underlaget ingick bl.a. mätningar av

årsmedeltemperaturen under normalperioden 1931--1960.

Elskatten är 3,6 öre per kWh i norra Sverige och 8,8 öre per

kWh i övriga delar av landet.

I motion Sk610 av Leo Persson m.fl. (s) begär motionärerna ett

tillkännagivande om att elskatten i Vansbro kommun bör sättas

ner till vad som gäller i övriga kommuner i norra Sverige.

Utskottet är inte berett att tillstyrka en ändrad

gränsdragning i denna del men förutsätter att regeringen

följer frågan och vid behov lägger fram de förslag till

förändringar som kan anses påkallade. Utskottet avstyrker

motionen.

Vindkraft

Den allmänna energiskatten på el tas inte bara ut när elkraft

under yrkesmässiga förhållanden levereras till förbrukare utan

också när en producent själv förbrukar sin elkraft. Av

administrativa skäl har emellertid egenförbrukning hos mindre

producenter undantagits från skatt. Undantaget gäller om

elkraften framställts av en producent som inte ägnar sig åt

yrkesmässig distribution och som förfogar över en

generatoreffekt som är mindre än 100 kW, eller vid vindkraft

mindre än 500 kW. Beslutet om en högre effektgräns för

vindkraftverk fr.o.m. den 1 januari 1992 har sin grund i att

vindkraftverken har en lägre tillgänglighet än

vattenkraftverken.

Undantaget för elkraft som framställts i mindre verk

förutsätter att producenten själv förbrukar kraften.

Skatterättsnämnden har i ett sent förhandsbesked funnit att

skattefriheten inte gäller om elkraften transiteras från

kraftverket till dess ägare via ett nät som används för

yrkesmässig distribution. Beskedet har överklagats till

Regeringsrätten.

I motion Sk617 av Rune Backlund och Gunhild Bolander (c) yrkar

motionärerna att undantaget för mindre kraftverk skall gälla

också för kraft som transiterats till kraftverkets ägare via

ett distributionsnät. Regeringen bör enligt motionärerna

återkomma med ett förslag med detta innehåll. I motion Sk630

av Roland Larsson (c) framhåller motionären att problemen med

gränsdragningen kring undantaget för småskalig produktion bäst

löses genom en generell skattefrihet för vindkraftverk under

500 kW, och de begär ett tillkännagivande med detta innehåll.

I motionerna Sk620 yrkande 1 och 2 av Elving Andersson m.fl.

(c) och N431 av Marianne Jönsson och Birger Andersson (c)

anförs att vindkraften är värd en generell miljöbonus och att

denna bör uppgå till 8,8 öre per kWh. Enligt motionärerna bör

riksdagen fatta ett beslut i frågan.

Utskottet vill inledningvis framhålla att det undantag som i

dag gäller för små kraftverk är motiverat av administrativa

skäl och således inte avsett att utgöra en allmän stimulans

för de mindre kraftverken. Den särskilda effektgränsen för

vindkraftverk motiveras med den lägre tillgänglighet som

gäller för dessa.

Ett särskilt investeringsstöd för vindkraften infördes i

samband med energiöverenskommelsen. Stödet utgick

inledningsvis med 25 % av investeringskostnaden. Hösten 1992

beslutades en höjning till 35 % av investeringskostnaden.

Utskottet har senast behandlat yrkanden om en stödjande

skattebefrielse för vindkraften i betänkandet Sänkt skatt på

dieselolja (1992/93:SkU34). Utskottet anförde då att det är

viktigt att vindkraftproduktion kan komma till stånd där

förutsättningar finns och att utskottet inte är främmande för

tanken på ett produktionsstöd. Utskottet förutsatte att

regeringen uppmärksammar denna fråga.

Vindkraftverkens situation påverkas av den omläggning som

föreslås i propositionen Handel med el i konkurrens (prop.

1993/94:162). Förslaget innebär att överföringen av el via

nätet renodlas och hålls separat från produktion, försäljning

etc. Särskilda nätverksföretag skall tillhandahålla nätet som

en marknad för köp och leverans av elkraft. Konsumenterna

skall kunna sluta avtal med valfri leverantör. Dagens

bestämmelser om skyldighet för en innehavare av en

områdeskoncession att köpa el från mindre anläggningar bygger

på ett elpris som baseras på köparens alternativkostnad för

el. I det nya systemet föreslås en liknande skyldighet för

innehavare av leveranskoncession. Reglerna för hur priset

beräknas kommer att baseras på köparens genomsnittliga

försäljningspriser till hushåll med avdrag för skäliga

kostnader för administration m.m. och skälig vinstmarginal.

Systemet med leveranskoncessioner utgör en övergångslösning

och skall utvärderas efter tre år.

Enligt utskottets mening finns det goda skäl att lämna en

miljöbonus till vindkraften, och utskottet vill med hänsyn

bl.a. till de problem som uppkommit vid gränsdragningen kring

det nuvarande undantaget inte heller motsätta sig att stödet

får formen av en bonus som utgår via skattesystemet.

Den elkraft som produceras i ett vindkraftverk beskattas inte

vid leverans till nätet utan först när den levereras av

distributören till en förbrukare. Eftersom det inte är möjligt

att på ett praktiskt rimligt sätt urskilja leveransen av just

denna elkraft till viss förbrukare kan någon generell

skattebefrielse för elkraft som producerats i ett

vindkraftverk i praktiken inte tillskapas. I dessa fall måste

bonusen lämnas i form av ett avdrag som tillfaller

distributören eftersom denne är skattskyldig för elkraften.

Genom systemet med en skyldighet för koncessionsinnehavare att

köpa elkraft från mindre kraftverk och de regler som gäller

för prissättningen i dessa fall kan bonusen slussas tillbaka

till producenten. Detta bör vara möjligt både i nuvarande

system och i det system som föreslås i propositionen om handel

med el i konkurrens. Utskottet förutsätter att så sker och att

miljöbonusen utgår utöver det pris som följer av reglerna i

övrigt.

Miljöbonus bör också lämnas när distributören själv producerat

vindkraften. De regler som utskottet föreslår har utformats i

enlighet härmed.

Den bonus som lämnas bör knytas till den generella skattesats

för elkraft som gäller för hushåll i allmänhet och kommer på

så sätt att följa skattesatsen när denna förändras på grund av

den nyligen beslutade indexeringen. Under år 1994 uppgår denna

skattesats till 8,8 öre per kWh.

I de specialfall då vindkraftverkets ägare själv förbrukar

kraften föreligger redan i dag skattefrihet om verket har en

generatoreffekt som är mindre än 500 kW. Denna effektgräns bör

slopas. Utskottet är medvetet om att skatteuttaget är lägre i

norra Sverige och om att vissa förbrukare inte erlägger full

elskatt. Fördelen av en skattebefrielse för egenförbrukning

kommer därför att variera något.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att vindkraftsproducerad

el får en miljöbonus som motsvarar skatten på el till hushåll.

Miljöbonusen bör träda i kraft den 1 juli 1994.

Merutgiften för denna åtgärd har utskottet beaktat när nivån

för den generella kompensationen för kraftvärme- och

fjärrvärmeverkens leveranser till industrin bestämdes till 9

öre per kWh.

Med utskottets förslag tillgodoses i allt väsentligt de nu

aktuella motionerna.

Vägtrafikområdet

Skatteuttaget

Grunden för den beskattning som gäller på vägtrafikområdet är

riksdagens trafikpolitiska beslut 1988 (prop. 1987/88:50,

bet. TU13). En viktig del i detta beslut är principen om

trafikens kostnadsansvar. De avgifter som tas ut skall täcka

de totala samhällsekonomiska kostnader som trafiken ger upphov

till. De rörliga avgifterna skall i princip svara mot

mellanskillnaden mellan marginalkostnaderna och trafikens

totala samhällsekonomiska kostnader. Vidare skall skatter och

avgifter som inte är trafikpolitiskt motiverade utformas

likformigt för olika transportalternativ. Enligt det

trafikpolitiska beslutet skall transportsystemet utformas så

att en god miljö och hushållningen med naturresurser främjas.

I proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

redovisade regeringen en sektorstrategi för transportområdet.

Strategin omfattar ökad användning av biobränsle och

ekonomiska styrmedel, energieffektivisering, förbättrad

kollektivtrafik samhällsplanering samt forskning, utveckling

och demonstration. Enligt regeringens bedömning borde

trafikens totala kostnader få spela en större roll än

tidigare, och målet att begränsa utsläppen av koldioxid borde

få en mer självständig betydelse för de rörliga kostnaderna.

Regeringen har härefter beslutat tillkalla Trafik- och

klimatkommittén (K 1993:01) med uppdrag att lämna ett samlat

förslag till åtgärder för att reducera utsläppen av koldioxid

och andra klimatpåverkande gaser från alla trafikslag. Hänsyn

skall härvid tas till gällande miljömål och till Sveriges

eventuella medlemskap i EG. Enligt direktiven bör kommittén

analysera redan lämnade förslag till åtgärder inom

vägtrafiken, sjöfarten, luftfarten, järnvägstrafiken och den

lokala och regionala kollektivtrafiken samt överväga huruvida

och i så fall på vilket sätt dessa skulle kunna förverkligas.

I uppdraget ingår också att utreda förutsättningarna för att

införa miljözoner i vissa tätorter för fordon med nollutsläpp.

Den långsiktiga strategi för hur koldioxidutsläppen från

trafiken skall reduceras som regeringen redovisat i

proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

bör enligt direktiven utgöra en utgångspunkt för uppdraget

(dir. 1993:40). Kommittén beräknas avge sitt betänkande den

1 juni 1994.

I motion Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna

att trafikskatterna och då främst skatten på bensin bör höjas

under 90-talet (yrkande 41) och att priset på fossila bränslen

bör stiga i sådan takt att marknadsutrymmet för annan teknik

ökar (yrkande 43). I motion N424 yrkande 5 av Tuve Skånberg

(kds) begär motionären ett tillkännagivande om att fossila

bränslen för dieselfordon bör göras dyrare än förnyelsebara

bränslen (tkg).

Enligt utskottets mening bör utgångspunkten för beskattningen

på vägtrafikområdet alltjämt vara de överväganden som ligger

till grund för riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 och

den strategi för ett förbättrat kostnadsansvar som regeringen

redovisat. Enligt utskottets mening bör Trafik- och

klimatkommitténs arbete nu avvaktas och utskottet avstyrker de

aktuella motionerna.

Sänkt skatt på nya bilar

I motion Sk624 av Jan Sandberg (m) anför motionären att en

sänkning av skatten på nya bilar alternativt en höjning av

bilskrotningspremien skulle ge en ökad nybilsförsäljning och

därmed en bättre miljö, ökad trafiksäkerhet och tryggare

arbeten. En översyn av skattebelastningen på bilar bör därför

genomföras.

Som framgått anser utskottet att de principer som kommit till

uttryck i det trafikpolitiska beslutet bör utgöra grunden för

beskattningen på detta område. Utskottet ser inte något skäl

att frångå dessa ställningstaganden och tillstyrka

skattesänkningar eller ofinansierade höjningar av

bilskrotningspremien i syfte att stimulera till en ökad

bilförsäljning. Utskottet avstyrker därför motionen.

Miljöklasserna för nya fordon

Riksdagen antog våren 1991 bestämmelser om en miljöklassning

av nya fordon. Bestämmelserna gäller såväl personbilar som

tunga fordon och tillämpas fr.o.m. 1993 års modell. Miljöklass

3 är avsedd för fordon som uppfyller avgaslagens grundläggande

krav, och miljöklass 1 och 2 är avsedda för fordon som

uppfyller högre krav.

Riksdagens beslut innebar också att försäljningsskatten på nya

fordon knöts till fordonets miljöklass. För personbilar

innebar detta att försäljningsskatten för bilar i miljöklass 1

sattes ner med 4 000 kr och att försäljningsskatten för bilar

i miljöklass 3 höjdes med 2 000 kr. Dessa skatteregler

tillämpas fr.o.m. 1993 års modell. Personbilar av äldre modell

hänförs vid beskattningen till miljöklass 3 (prop.

1990/91:156, SkU25).

Systemet med miljöklasser för nya bilar är för närvarande

föremål för översyn av utredningen (M 1993:08) om

vidareutveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m.

(dir. 1993:64). Utredningen beräknas avge sitt betänkande

senare i år.

I motion Sk352 yrkande 46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär

motionärerna ett tillkännagivande om att även fordonsskatten

bör knytas till ett fordons miljöklass för att på detta sätt

ytterligare stimulera till produktion och val av mer

miljövänliga fordon.

Enligt utskottets mening ger redan försäljningsskatten goda

möjligheter att öka eller minska det ekonomiska incitamentet

till inköp av fordon i miljöklass 1 och 2. Försäljningsskatten

tas också ut när fordonet introduceras på marknaden och är

därför mer lämplig för denna miljöstyrning. Enligt utskottets

mening finns det inte i dagsläget någon anledning att överväga

att koppla även fordonsskatten till miljöklasserna. Utskottet

avstyrker motionsyrkandet.

Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt

I motion Sk352 yrkande 45 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär

motionärerna ett tillkännagivande om att en utredning bör

tillsättas för att klarlägga möjligheterna att omvandla

fordonsskatten till drivmedelsskatt.

Utskottet har vid sin tidgare behandling av liknande yrkanden

(1992/93:SkU34) framhållit att fordonsskatten gör det

möjligt att ha en löpande beskattning som är anpassad efter

fordonets individuella egenskaper och därför är av intresse

bl.a. ur miljösynpunkt. I dag tas fordonsskatten ut efter

fordonskategori, drivmedel och tjänstevikt bl.a. för att

utjämna skillnaden i bränslebeskattning mellan bensindrivna

och dieseldrivna fordon. För de största lastbilarna kan

skatten variera från 790 kr till mer än 23 575 kr per år. Viss

regional utjämning åstadkoms också genom att fordonsskatten

för personbilar är reducerad i norra Sverige.

Riksskatteverket har i rapporten 1993:10 Försäljningsskatten i

ett EG-perspektiv även föreslagit vissa tekniska ändringar

beträffande fordonsskatten. Förslaget bereds för närvarande

inom Finansdepartementet.

Enligt utskottets mening finns det inte skäl att överväga att

slopa fordonsskatten. När det gäller metoden att genom

förändringar inom ramen för ett givet skatteuttag söka

åstadkomma en mer ändamålsenlig miljöstyrning vill utskottet

erinra om att regeringen nyligen beslutat tillsätta en

utredning med uppdrag att åstadkomma en ökad miljörelatering

av skattesystemet (dir. 1994:11). Utskottet avstyrker

motionsyrkandet.

Dieseloljeskatten

Sedan den 1 oktober tas dieseloljeskatt ut för olja som

används i personbilar, bussar och lastbilar. Skatten uppgår

till 1:30 kr per liter.

Oljeprodukter som är avsedda för annat ändamål t.ex. för

uppvärmning eller för användning i motorredskap beläggs inte

med dieseloljeskatt. För att förhindra att obeskattad olja

används i personbilar m.m. märks oljan genom tillsats av vissa

ämnen. Negativa hälsoeffekter har påtalats i samband med

yrkesmässig användning av den märkta oljan.

Regeringen har den 9 december 1993 belutat tillsätta

Utredningen om märkningssystemet för vissa oljeprodukter samt

kartläggning av den utveckling som sker inom området (dir.

1993:138). Utredningen gör bl.a. en fördjupad studie av

hälsoriskerna med det nuvarande märkningssystemet. Enligt

direktiven är en grundförutsättning att den lågbeskattade

oljan måste märkas på något sätt och att märkningen skall

kunna användas jämsides med de system som används i våra

grannländer och med den märkning som skall gälla inom EU.

Utredaren skall i sammanhanget också bedöma effekterna av en

begränsning av rätten att använda lågbeskattad olja. Denna

fråga övervägs för närvarande av Energiskatteutredningen (dir.

1992:80) bl.a. därför att man inom EU har en avvikande

utformning på detta område.

I motion Sk640 av Ulla Orring (fp) anför motionären att den

högre skatten på olja som är avsedd för personbilar, lastbilar

etc. ger upphov till ett flertal problem och begär ett

tillkännagivande om att möjligheten att införa en lika hög

skatt om 40 öre per liter på all olja som kan användas för

detta ändamål bör studeras närmare.

Enligt utskottets mening är motivet för dieselskatten att även

den tunga dieseldrivna trafiken skall bära det trafikpolitiska

kostnadsansvar som i dag tas ut av övrig trafik via

bensinskatten. Någon möjlighet att reducera dieselskatten till

40 öre per liter med hänvisning till att skatteinkomsterna

härigenom skulle bli oförändrade finns det därför inte.

Utskottet anser att resultatet av den utredning som tillsatts

i syfte att bedöma de problem som uppkommit kring

märkningssystemet nu bör avvaktas. Med det anförda anstyrker

utskottet motionsyrkandet.

Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen fattat beslut om

kompensation för dieseloljeskatten till dem som av hälsoskäl

väljer att använda den ofärgade och därmed dieselbeskattade

oljan i motorredskap, traktorer etc. (prop. 1993/94:119,

SkU26). Regeringen har i proposition 1993/94:231 föreslagit

att möjligheten till kompensation utvidgas även till dem som

använder den beskattade oljan för uppvärmningsändamål.

Regional differentiering av drivmedelsskatterna

I motion Sk352 yrkande 42 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär

motionärerna ett tillkännagivande om att en utredning bör

tillsättas med uppgift att lägga fram ett förslag om en

differentierad bensinskatt som i första hand bör vara utformat

så att skatten i storstadsregionerna höjs. I motion Sk647 av

Stefan Attefall och Jan Erik Ågren (kds) begär motionärerna

ett tillkännagivande om en differentiering av bensin- och

dieselskatterna i avsikt att kompensera glesbygdsbefolkningen

för längre avstånd och därmed dyrare transportkostnader.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av yrkanden om en

regional differentiering av drivmedelsskatterna pekat på att

denna fråga utretts av bl.a. Vägtrafikskatteutredningen som

behandlat frågan i betänkandet Slopad fordonsskatt och höjd

bensinskatt (Ds B 1980:13). En differentierad bensinskatt

skulle enligt utredningen medföra betydande kontrollproblem,

konkurrensrubbningar och ökade administrativa kostnader.

Utredningen förordade därför ett direkt bidrag till

fordonsägarna.

Enigt utskottets mening är en regional differentiering av

drivmedelsskatterna behäftad med flera svårlösta problem. Det

finns enligt utskottets mening bättre och mer ändamålsenliga

sätt att komma till rätta med de regionala skillnader som

föreligger. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Låginblandning av biobränslen

I motion N424 yrkande 6 av Tuve Skånberg (kds) begär

motionären ett tillkännagivande om att skattefriheten för

rapsolja som inblandas i fossila bränslen skall återinföras.

En grundläggande princip i lagarna om allmän energiskatt,

koldioxidskatt, dieselskatt och bensinskatt är att

beskattningen bara skall träffa fossila bränslen och således

inte biobränslen av olika typer. Denna princip har som en

följd av den tekniska uppbyggnaden av dessa lagar inte kommit

till fullt utförande när det gäller olika typer av

bränsleblandningar. Energiskatteutredningen ser därför bl.a.

över de regler som gäller för bränsleblandningar (dir.

1992:80).

Under våren 1993 uppmärksammade utskottet ett stigande

intresse för import av bränsleblandningar. Intresset hade sin

grund i att det var möjligt att ta in mineralolja skattefritt

om denna var uppblandad med viss mängd vegetabilisk olja. På

grund av den akuta situationen tvingades utskottet lägga om

reglerna för bränsleblandningar i denna del. Omläggningen

innebar att den angivna principen om beskattning av fossila

bränslen och skattefrihet för biobränslen fr.o.m. den 1

augusti 1993 genomfördes också i fråga om bränsleblandningar.

Med hänsyn till att lagstiftningen kom till i en akut

situation uttalade utskottet att det förslag som utskottet då

lade fram inte behövde ses som en slutlig lösning på

problemet, och utskottet utgick ifrån att reglerna

förutsättningslöst skulle prövas av Energiskatteutredningen.

Med anledning av de ändrade reglerna för bränsleblandningar

har Scafi Miljö AB i en skrivelse till regeringen begärt

nedsättning av den energiskatt som fr.o.m. den 1 augusti 1993

tas ut på mineraloljan i de blandningar som företaget saluför.

Scafi Miljö AB har bl.a. hänvisat till att blandningen på

grund av sina goda miljöegenskaper bör hänföras till

miljöklass 1 även om den inte uppfyller de krav som

uppställts. Regeringen har den 30 september 1993 beslutat

överlämna skrivelsen till Utredningen (M 1993:08) om

vidareutveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m.

(dir. 1993:64) och uppdragit åt utredningen att behandla

frågan om miljöklasser för dieselbränslen med förtur.

Av det anförda framgår att principen om skattefrihet för

vegetabiliska oljor som ingår i bränsleblandningar redan

genomförts och att olika frågor om ytterligare förbättringar

av dessa regler för närvarande är föremål för utredning. Någon

anledning till ett tillkännagivande med det innehåll som

motionären har begärt finns det därför inte, utan utskottet

avstyrker motionen.

I flera motioner framställs yrkanden om en fullständig

skattebefrielse vid inblandad biobaserad etanol och metanol.

Sådana yrkanden framställs i motionerna T223 yrkande 6 av Jan

Erik Ågren och Rose-Marie Frebran (kds), Sk649 av Arne Jansson

och Laila Strid-Jansson (nyd) och N420 yrkande 1 av Kenneth

Lantz och Ulf Björklund (kds). I motion N245 yrkande 4 av

Bengt Hurtig m.fl. (v) begär motionärerna även att möjligheten

till subventionerad upphandling studeras.

Den skatt som tas ut på alkoholer vid inblandning i bensin

uppgår till 80 öre per liter vilket kan jämföras med skatten

på blyfri bensin som är 3:91 kr per liter. Ren etanol är dock

helt skattefri. Skattebefrielsen för ren etanol har tillkommit

för att göra det möjligt att bedriva en tillräckligt

omfattande försöksverksamhet med bussar som körs på ren

etanol. Härutöver utgår också visst stöd till denna

verksamhet.

Enligt utskottets mening har motoralkoholerna redan i dag en

gynnad ställning dels genom att någon koldioxidskatt inte tas

ut, dels genom att denna bensinskatt endast är 80 öre per

liter. Ett problem i sammanhanget är också att det förekommer

fossilbaserad alkohol och att denna i praktiken inte kan

skiljas från biobränsleproducerad alkohol.

Utskottet erinrar om Trafik- och klimatkommitténs (K

1993:01) arbete och är inte berett att nu tillstyrka någon

ändring i beskattningen eller förorda speciella stödköp, utan

avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.

Miljöklassning av drivmedel

I motion Sk352 yrkande 44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär

motionärerna att bensinen miljöklassas fr.o.m. den 1 juli

1994. I motion Jo689 yrkande 3 av Karin Pilsäter och Siw

Persson (fp) begär motionärerna ett tillkännagivande om att

skatterna på bensin och andra drivmedel bör

miljödifferentieras. I motion N424 yrkande 2 av Tuve Skånberg

(kds) begär motionären ett tillkännagivande om att skatten på

miljöskadliga bensinkvaliteter bör höjas.

Naturvårdsverket har haft i uppdrag att utreda frågan om

miljöklassning av bensin och har redovisat sina förslag till

regeringen. Frågan om en miljöklassning av bensinen är således

redan föremål för överväganden inom regeringskansliet. Det

finns därför enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen

att nu göra några tillkännagivanden eller begära förslag i

saken. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Motorsågsbensin

I motion N417 yrkande 1 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson

(c) begär motionärerna ett tillkännagivande om att åtgärder

bör vidtas för att förbättra de miljövänliga bränslenas, t.ex.

miljövänlig motorsågsbensin, konkurrenssituation. I motion

Sk641 av John Andersson och Bertil Måbrink (-, v) begär

motionärerna en skattebefrielse för miljöbensin för motorsågar

och andra arbetsredskap. I motion Sk648 av Lennart Brunander

och Ingbritt Irhammar (c) hemställer motionärerna att

riksdagen begär ett förslag som innebär en skattebefrielse för

tvåtaktsbränsle som uppfyller särskilda miljökrav.

Utskottet vill liksom vid sin tidigare behandling (jfr

1991/92:SkU22) av liknande yrkanden framhålla att utskottet

ser positivt på det arbete som bedrivs för att få fram en

motorsågsbensin som reducerar de hälsorisker som skogsarbetare

upplever på grund av motorsågens avgaser. Utskottet är dock

inte övertygat om att en skattebefrielse är den bästa metoden

för att säkerställa användningen av det nya bränslet. En

skattebefrielse skulle inte få en avgörande betydelse i

sammanhanget men ge upphov till administrativa och

kontrollmässiga problem. Utskottet avstyrker därför

motionsyrkandena.

Övriga punktskatter

Reklamskatten

Reklamskatt betalas för annons som är avsedd att

offentliggöras inom landet. Med annons menas ett särskilt

utrymme i en trycksak för återgivning av text eller bild.

Reklamskatt betalas också för reklam som är avsedd att spridas

i annan form än annons. Med reklam avses ett meddelande som

har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning av vara,

fastighet eller tjänst. Skattesatsen är 4 % för annons i

allmän nyhetstidning och i alla övriga fall 11 %. Reklamskatt

tas inte ut för reklam i radio eller TV.

Reklamskatteutredningen har gjort en omfattande översyn av

reklamskatten i syfte bl.a. att komma till rätta med de

tillämpningsproblem och konkurrensneutralitetsproblem som den

tekniska utvecklingen på medieområdet lett till. Ett annat

syfte har varit att förenkla administrationen av

reklamskatten. Utredningen har lämnat betänkandet (SOU

1988:17) Reklamskatt. Betänkandet har remissbehandlats.

Den koncessionsavgift som tas ut av TV 4 för ensamrätten att

sända reklam i ett rikstäckande markbundet nät tas delvis ut

som en progressiv avgift på intäkterna av sända annonser.

Avgiften går från 20 % till 50 % av annonsintäkterna.

Avgiften för de tillstånd att sända privat reklamfinansierad

radio som gäller sedan den 1 april 1993 har bestämts genom ett

auktionsförfarande. Dessa tillstånd löper ut år 2000.

I motion Sk353 yrkande 25 av Lars Hedfors m.fl. (s) begärs

förslag om en breddning av reklamskatten till radio och TV och

till kabelföretag som vidarebefordrar satellitsändningar.

Enligt motionärerna bör dock ideellt bedriven

föreningsradio/TV inte drabbas. Ett yrkande med samma

inriktning framställs i motion Sk651 av Berit Löfstedt m.fl.

(s). I motion Sk634 av Hans Karlsson m.fl. (s) pekar

motionärerna på de problem som gränsdragningen mot olika

former av reklamblad ger upphov till och begär en översyn av

tillämpningen och kontrollen av reklamskatten. I motion Sk352

yrkande 47 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs en

snabbutredning med syfte att bredda reklamskatten till radio-

och TV-området och höja den så att intäkterna ökar med 500

miljoner kronor. I motion Sk637 av Karin Falkmer (m)

framhåller motionären reklamskattens snedvridande effekt på

konkurrensen och föreslår att den slopas eller ändras.

Utskottet är medvetet om att reklamskatten i sin nuvarande

utformning har stora brister och att skattefriheten inom

radio- och TV-området ger upphov till

konkurrenssnedvridningar. På detta område kompliceras bilden

också av utvecklingen av nya reklamfinansierade radio- och

TV-kanaler med koncessions- och tillståndsavgifter som i högre

eller mindre grad är kopplade till reklamintäkterna.

Möjligheterna att utvidga reklamskatten till radio- och

TV-området för att på det sättet uppnå konkurrensneutralitet

är också begränsade eftersom det är svårt att beskatta från

Sverige helt fristående radio- och TV-företag som sänder via

satellit. När det gäller den del av reklamskatten som avser

reklamtrycksaker kräver denna gränskontroller och kan därför

inte vara kvar i sin nuvarande form vid ett eventuellt inträde

i EU. Möjligheterna att ändra reglerna så att skatten på

reklamtrycksaker kan bibehållas utan gränskontroller är enligt

utskottets bedömning små.

Enligt utskottets mening talar starka skäl för att

reklamskatten måste slopas och att detta bör ske i anslutning

till ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. Det är emellertid

inte möjligt att avskaffa reklamskatten utan någon form av

finansiering, och detta gör att frågan måste övervägas

ytterligare. Utskottet anser att regeringens ställningstagande

i dessa frågor bör avvaktas och avstyrker därför

motionsyrkandena.

I motion Sk605 av Ulla Orring (fp) begär motionären att

privata hushåll undantas från reklamskatt på

efternamnsuppgifter i telefonkatalogen.

Utskottet har förståelse för de synpunkter som ligger till

grund för detta yrkande men är -- eftersom detta är en fråga

om hur Telia AB tar ut sina avgifter -- inte berett att

tillstyrka att det införs ett särskilt undantag för dessa

uppgifter. Utskottet anser att regeringens ställningstagande

bör avvaktas även i denna del. Utskottet avstyrker

motionsyrkandet.

Hundskatten

I motionerna Sk604 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m, fp)

och Sk623 av Lennart Fremling (fp) begär motionärerna ett

tillkännagivande om att lagen om hundskatt bör slopas. Enligt

motionärerna bör kommunerna själva få bestämma om de vill

registrera hundar och ta in skatt för dessa.

Enligt vad utskottet erfarit har det -- efter ett avgörande i

Regeringsrätten den 30 januari 1994 beträffande Örkelljunga

kommun -- numera klargjorts att kommunerna har möjlighet att

själva bestämma om de vill ta ut hundskatt eller ej.

Skyldigheten att föra hundskatteregister kvarstår dock.

Erfarenheten visar emellertid att någon registrering inte

kommer till stånd i de kommuner som beslutar att inte ta ut

hundskatt.

Enligt utskottets mening bör frågan om hundskattens framtida

utformning nu prövas i ljuset av det rättsläge som uppkommit

med anledning av Regeringsrättens avgörande, och utskottet

utgår ifrån att de önskemål från olika håll om en möjlighet

för kommunerna att själva få bestämma om registreringen och

skatten därvid tas upp till behandling. Utskottet ser

emellertid inte någon anledning till ett ställningstagande i

denna fråga utan anser att den bör kunna prövas fritt och

avstyrker därför de nu aktuella motionsyrkandena.

Förpackningsskatten

Skatten på vissa dryckesförpackningar avskaffades den 1 maj

1993 i anslutning till att det infördes ett producentansvar

vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av

material eller energiutvinning från förpackningar. Enligt vad

som uttalades i ärendet kunde skatten medföra att

återtagningssystemet för aluminiumburkar äventyrades. Sett i

ett EG-perspektiv kunde skatten inte heller behållas i sin

dåvarande utformning (prop. 1992/93:166, SkU25).

I motion Sk608 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

begär motionärerna ett tillkännagivande om att EU:s regler

inte hindrar att punktskatter används som styrmedel för att

gynna miljövänliga förpackningar och om att en ökad

differentiering av skatten på förpackningar nu bör genomföras.

Enligt utskottets mening innebär det producentansvar som

numera införts en kraftfull styrning mot miljövänliga

förpackningar. Utskottet ser inte något skäl att nu återinföra

skatten på dryckesförpackningar och avstyrker därför

motionsyrkandena.

Särskild varuskatt

I motion Sk613 av Sten Söderberg (-) begär motionären att den

särskilda varuskatten på kosmetika etc. återinförs.

Utskottet är inte berett att tillstyrka att denna skatt

återinförs.

Bekämpningsmedel

Hanteringen av bekämpningsmedel regleras i förordningen om

bekämpningsmedel och ansvaret för kontroll, spridning etc.

ligger på Kemikalieinspektionen, Statens jordbruksverk och

Statens naturvårdsverk. Det är förbjudet att importera, sälja,

överlåta eller använda bekämpningsmedel som inte är godkänt,

och ett bekämpningsmedel får godkännas enbart om det är

godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och behövs

som skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet och liknande

som orsakas av växter, djur eller mikroorganismer. Spridning

av bekämpningsmedel skall ske så att människor inte skadas

eller vållas annan olägenhet och så att miljöpåverkan blir så

liten som möjligt. Sedan den 1 juli 1984 tas en särskild

bekämpningsmedelsavgift ut för att av hälso- och miljöskäl

minska användningen av bekämpningsmedel. Avgiften uppgår för

närvarande till 8 kr per kg verksam beståndsdel.

Riksdagen beslutade år 1988 att användningen av kemiska

bekämpningsmedel inom jordbruket skulle halveras till år 1990

med utgångspunkt i den genomsnittliga användningen 1981--1985.

Användningen skall halveras ytterligare en gång till strax

efter mitten av 1990-talet (prop. 1989/90:147, JoU25).

Under perioden 1981--1985 användes 13 500 ton

bekämpningsmedel, varav en tredjedel i jordbruket. En

halvering av användningen inom jordbruket uppnåddes år 1990,

och minskningen fram till år 1993 var 65 %. Störst mängd

bekämpningsmedel används i dag inom industrin och då i första

hand för impregnering av virke med ämnen som krom och arsenik.

De försålda kvantiteterna krom och arsenik har minskat de

senaste tre åren. Användningen av kreosot har legat still men

det pågår en utveckling mot en ny olja med mindre farlig

sammansättning. Det fortsatta arbetet inriktas bl.a. på att

utarbeta avvecklingsplaner för vissa hälso- och miljömässigt

belastade bekämpningsmedel, t.ex. vissa medel som används vid

odling av potatis (prop. 1993/94:111, bil. 2).

I motion Jo233 yrkande 12 i denna del av Margareta Winberg

m.fl. (s) begär motionärerna ett tillkännagivande om att

miljöavgiften på bekämpningsmedel bör höjas från 8 kr per kg

verksam beståndsdel till 30 kr per dos, vilket skulle innebära

att avgiften närmar sig den nivå som gällde för de år 1992

avskaffade prisregleringsavgifterna på bekämpningsmedel.

Enligt utskottets mening har det program för en bättre

kontroll över användningen av bekämpningsmedel som nu

genomförs visat sig framgångsrikt, och utskottet ser inte

någon anledning att nu tillstyrka en höjning av de avgifter

som utgår. Utskottet avstyrker motionsyrkandet i denna del.

Handelsgödsel

Enligt riksdagens beslut skall kväveläckaget från jordbruket

halveras mellan åren 1985 och 1995 och fosforläckaget minska

väsentligt. Användningen av handelsgödsel hade år 1992

reducerats med 20 % jämfört med 1986. Enligt Jordbruksverkets

bedömning kommer åtgärderna för att minska näringsläckaget,

bl.a. bestämmelser om djurtäthet, grönmark i kombination med

en minskad intensitet i odlingen och omställning av

jordbruksareal, att leda till en i det närmaste halvering av

kväveförlusterna.

Kadmium är en av de tungmetaller som förekommer i miljön och

som kan förorsaka olika störningar på det levande, bl.a.

genetiska skador och njurskador hos människan. Tillförseln av

kadmium till jordbruksmark sker huvudsakligen genom nedfall

via luften och genom användning av handelsgödsel. För att

minska kadmiumhalterna i handelsgödsel har ett gränsvärde för

kadmium i handelsgödsel införts fr.o.m. den 1 januari 1993.

Gränsvärdet ligger på 100 g kadmium per ton fosfor och kommer

framför allt att eliminera riskerna för att Sverige blir ett

dumpingland för gödselmedel med höga kadmiumhalter.

En särskild avgift tas ut på handelsgödsel. Avgiften utgick

fram till den 1 januari 1994 med 60 öre per kg kväve och med

1:20 kr per kg fosfor. För att få till stånd en ytterligare

styrning mot minskad kadmiumhalt har riksdagen under hösten

1993 fattat beslut om en avgift även på kadmium i

handelsgödsel. Kadmiumavgiften uppgår till 30 kr per g kadmium

i gödselmedel till den del kadmiuminnehållet överstiger 50 g

per ton fosfor. Samtidigt har avgiften på fosfor avskaffats.

Anledningen är att den utredning om miljöavgifter på

handelsgödsel och bekämpningsmedel som redovisades av

Jordbruksverket i december 1992 visat att fosforavgiften haft

liten effekt på fosforförlusterna. Fosfor utlakas

huvudsakligen genom erosion och ytavrinning från marken och

påverkas i mindre utsträckning av fosforgödslingen. För att

minska fosforförlusterna torde enligt vad som konstaterades

andra åtgärder, t.ex. vinterbevuxen mark och förbättrad

stallgödselhantering, vara mer effektiva (prop. 1993/94:3,

JoU6).

I motion Jo233 yrkande 12 i denna del av Margareta Winberg

m.fl. (s) begär motionärerna ett tillkännagivande om att

miljöavgifter bör tas ut på kadmium med 30 kr per g kadmium

till den del kadmiuminnehållet överstiger 5 g och att avgiften

på kväve bör höjas till 2 kr per kg och avgiften på fosfor

återinföras och bestämmas till 2 kr per kg.

Riksdagen har nyligen fattat beslut om införande av en avgift

på kadmium och om slopande av avgiften på fosfor i

handelsgödsel. Härvid avslogs ett yrkande med liknande

innehåll med hänvisning till att en utvärdering av avgiften

bör ske år 1995 bl.a. för att bedöma avgiftens effektivitet

och för att överväga om avgiften kan höjas för att styra

kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. Utskottet ser inte

någon anledning att nu frångå riksdagens ställningstagande i

denna fråga och avstyrker därför motionsyrkandet.

Alkohol och tobak

I motion Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna

ett tillkännagivande om att det är viktigt att Sverige

bibehåller ett högt skatteuttag på tobak och alkohol och detta

oavsett hur Sveriges relationer med EU utvecklas (yrkande 37)

och om att det är viktigt att regeringen i förhandlingarna med

EU utverkar särlösningar som gör det möjligt att bibehålla

Sveriges alkoholpolitik och då särskilt vad gäller

resandeinförseln av sprit, vin och öl (yrkande 38). I motion

Sk616 av Margit Gennser (m) anför motionären att EU:s regler

gör det nödvändigt att justera skatten på öl så att också den

blir helt proportionell mot alkoholhalten (yrkande 1) och att

skatten på öl bör anpassas till vad som gäller i våra

grannländer (yrkande 2). I motion Sk635 av Mikael Odenberg (m)

begärs en anpassning av skatterna till vad som gäller inom EU.

I motion So272 yrkande 2 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär

motionärerna att skatten på alkoholhaltiga drycker sänks så

att marknaden kan anpassas till EU.

Sveriges förhandlingar med EU har numera avslutats och har

resulterat i att Sverige får möjligheter att under en

övergångsperiod tillämpa särskilda restriktioner när det

gäller införsel av alkoholhaltiga drycker. Det finns därför

inte någon anledning att göra tillkännagivanden om

inriktningen av Sveriges förhandlingar med EU på detta område.

När det gäller nivån på skatteuttaget för alkohol och tobak

erinrar utskottet om att riksdagen så sent som i december 1993

fattat beslut om en höjning och indexering av dessa skatter.

Den alkoholpolitiska kommissionen har i uppdrag att utvärdera

den hittills förda alkoholpolitiken och lägga fram förslag

till en strategi för framtiden -- bl.a. i ett EU-perspektiv.

Kommissionen har nyligen avlämnat sitt betänkande.

Utskottet anser att regeringens ställningstagande till de

förslag som kommissionen lagt fram nu bör avvaktas och

avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena.

Avgift för information om tobak

I motion So406 yrkande 2 av Tuve Skånberg (kds) anförs att en

avgift bör införas på varje cigarettpaket för information om

tobakens skadeverkningar.

Utskottet anser inte att det finns skäl att införa en särskild

avgift på tobak med detta syfte.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skatteväxling

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 39,

1993/94:Sk607 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk609,

1993/94:Sk646, 1993/94:N432 yrkande 3 och 1993/94:N433

yrkande 2,

men. (v) - delvis

2. beträffande internationellt samarbete

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo689 yrkande 2,

men. (v) - delvis

3. beträffande kraftvärme

att riksdagen beslutar att kraftvärmeverkens halva befrielse

från allmän energiskatt skall gälla även efter 1994 års

utgång,

res. 1 (s) - delvis

4. beträffande industrileveranser

att riksdagen beslutar att kompensationen till

kraftvärmeverken och fjärrvärmeverken för skatten på bränsle

som använts för värmeleveranser till industrin skall utgå med

9 öre per kWh och utan hänsyn till den faktiska skatten

fr.o.m. den 1 juli 1994,

res. 1 (s) - delvis

5. beträffande råtallolja

att riksdagen beslutar att kompensationen för värmeleveranser

till industrin inte skall utgå för värme som producerats med

råtallolja,

res. 1 (s) - delvis

6. beträffande cement- och kalkindustrin

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört i denna del,

res. 1 (s) - delvis

7. beträffande industrins energiskatter

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 40 och

1993/94:N425 yrkande 5,

men. (v) - delvis

8. beträffande växthusnäringen

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo210

yrkande 1, 1993/94:Jo217 yrkande 1 och 1993/94:Jo227

yrkande 1 beslutar skjuta upp växthusnäringens

industribeskattning ett år,

9. beträffande stora förbrukare

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk350,

10. beträffande nedsatt elskatt i norra Sverige

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk610,

11. beträffande vindkraft

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk617,

1993/94:Sk620 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk630 och

1993/94:N431 beslutar om en miljöbonus för vindkraften

fr.o.m. den 1 juli 1994,

res. 2 (s) - delvis

12. beträffande trafikområdet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkandena 41

och 43 och 1993/94:N424 yrkande 5,

men. (v) - delvis

13. beträffande sänkt skatt på nya bilar

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk624,

res. 3 (nyd)

14. beträffande miljöklasser för nya fordon

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk352 yrkande 46,

men. (v) - delvis

15. beträffande växling från fordonsskatt till

drivmedelsskatt

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk352 yrkande 45,

men. (v) - delvis

16. beträffande dieseloljeskatten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk640,

17. beträffande regional differentiering

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk647 och

1993/94:Sk352 yrkande 42,

men. (v) - delvis

18. beträffande inblandning av rapsolja

att riksdagen avslår motion 1993/94:N424 yrkande 6,

19. beträffande inblandning av alkoholer

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk649,

1993/94:T223 yrkande 6, 1993/94:N245 yrkande 4 och

1993/94:N420 yrkande 1,

res. 4 (nyd)

men. (v) - delvis

20. beträffande miljöklassning av drivmedel

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 44,

1993/94:Jo689 yrkande 3 och 1993/94:N424 yrkande 2,

men. (v) - delvis

21. beträffande motorsågsbensin

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk641,

1993/94:Sk648 och 1993/94:N417 yrkande 1,

men. (v) - delvis

22. beträffande reklamskatten

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 47,

1993/94:Sk353 yrkande 25, 1993/94:Sk634, 1993/94:Sk637

och 1993/94:Sk651,

res. 5 (s)

res. 6 (nyd)

men. (v) - delvis

23. beträffande reklamskatt på efternamnsuppgifter

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk605,

res. 7 (nyd)

24. beträffande hundskatten

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk604 och

1993/94:Sk623,

25. beträffande förpackningsskatten

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk608,

men. (v) - delvis

26. beträffande särskild varuskatt

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk613,

27. beträffande bekämpningsmedel

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo233 yrkande 12 i denna

del,

res. 8 (s)

28. beträffande handelsgödsel

att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo233 yrkande 12 i denna

del,

res. 9 (s)

29. beträffande alkohol och tobak

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkandena 37

och 38, 1993/94:Sk616 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk635 och

1993/94:So272 yrkande 2,

res. 10 (nyd)

men. (v) - delvis

30. beträffande avgift för information om tobak

att riksdagen avslår motion 1993/94:So406 yrkande 2,

31. beträffande lagförslag

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och

hemställt antar följande förslag till

1. Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 2, 25 och 28 §§ lagen (1957:262)

om allmän energiskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2 §1 Skatt utgår inte 2 § Skatt utgår inte

för elektrisk kraft, som för elektrisk kraft, som

a) framställs inom landet a) framställs inom landet

av producent, som förfogar av producent, som förfogar

över en installerad över en installerad

generatoreffekt av mindre generatoreffekt av mindre

än 100 kilowatt eller än 100 kilowatt och som

såvitt avser inte yrkesmässigt

vindkraftproduktion mindre distribuerar elektrisk kraft,

än 500 kilowatt och som

inte yrkesmässigt

distribuerar elektrisk kraft,

b) till lägre effekt än b) till lägre effekt än

50 kilowatt utan avgift 50 kilowatt utan avgift

levereras av producent eller levereras av producent eller

distributör till någon, distributör till någon,

som inte står i som inte står i

intressegemenskap med intressegemenskap med

producenten eller producenten eller

distributören, distributören,

c) framställs och c) framställs och

förbrukas på fartyg förbrukas på fartyg

eller annat transportmedel, eller annat transportmedel,

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

d) nyttiggörs inom d) nyttiggörs inom

rörelse för produktion rörelse för produktion

eller distribution av eller distribution av

elektrisk kraft eller elektrisk kraft eller

bortgår till följd av bortgår till följd av

förluster vid förluster vid

överföring, överföring,

transformering eller transformering eller

omformning hos producent eller omformning hos producent eller

distributör, eller distributör,

e) framställs i ett e) framställs i ett

reservkraftsaggregat. reservkraftsaggregat, eller

f) framställs inom landet i

ett vindkraftverk av en

producent som inte

yrkesmässigt distribuerar

elektrisk kraft.

25 §2 I deklaration som -- -- -- första stycket f) lagen

(1961:372) om bensinskatt.

Avdrag enligt första stycket -- -- -- kraft som betalningen

avser.

Avdrag får även göras -- -- -- första stycket f) lagen om

bensinskatt.

Den som yrkesmässigt

distribuerar elektrisk kraft

som inom landet producerats i

ett vindkraftverk får

göra avdrag med ett belopp

som svarar mot den skatt som

tas ut enligt 14 § d).

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

28 §3 Har den som inte är skattskyldig förbrukat bränsle

vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för

växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling medger

beskattningsmyndigheten efter ansökan av denne kompensation

för den skatt som belastat bränslet.

Har skatt tagits ut för Har värme levererats för

bränsle eller elektrisk tillverkningsprocessen i

kraft som förbrukats för industriell verksamhet eller

produktion av sådan för

värme som levererats för växthusuppvärmning vid

tillverkningsprocessen i yrkesmässig

industriell verksamhet eller växthusodling medger

för beskattningsmyndigheten efter

växthusuppvärmning vid ansökan av den som

yrkesmässig producerat värmen

växthusodling medger kompensation med 9 öre per

beskattningsmyndigheten efter kWh levererad värme.

ansökan av den som Leverans av värme som

producerat värmen producerats med råtallolja

återbetalning av eller berättigar inte till

kompensation för den skatt kompensation.

som belastat bränslet eller

den elektriska kraften.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1992:879.

2 Senaste lydelse 1992:1482.

3 Senaste lydelse 1993:474.

2. Lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:582) om

koldioxidskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

3 §1 I fråga om 3 § I fråga om

bränslen som avses i 1 § bränslen som avses i 1 §

första stycket tillämpas första stycket tillämpas

2 a §, 6--8 §§, 10 2 a §, 6--8 §§, 10

§ andra stycket, 24 §, § andra stycket, 24 §,

25 § tredje stycket och 25 § tredje stycket, 26 och

26--28, 30--33 §§ lagen 27 §§, 28 § första

(1957:262) om allmän stycket och 30--33 §§

energiskatt. lagen (1957:262) om allmän

energiskatt.

Avdrag, återbetalning och Avdrag, återbetalning och

kompensation enligt 24 § kompensation enligt 24 §

tredje stycket eller 28 § tredje stycket eller 28 §

lagen om allmän energiskatt första stycket lagen om

medges dock beträffande allmän energiskatt medges

koldioxidskatt endast med tre dock beträffande

fjärdedelar av skatten koldioxidskatt endast med tre

på de bränslen som avses fjärdedelar av skatten

i 1 § första stycket. på de bränslen som avses

i 1 § första stycket.

I fråga om varuslag -- --

-- enligt 1 § andra stycket

denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1992:1483.

3. Lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen

(1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att punkt 41 av

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om ändring i

lagen (1957:262) om allmän energiskatt skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

4. Den nya lydelsen av 24 § 4. Den nya lydelsen av 24 §

tredje stycket samt de nya tredje stycket samt de nya

lydelserna av lydelserna av

bestämmelserna i 28--31 bestämmelserna i 28--31

§§ tillämpas dock, §§ tillämpas dock,

såvitt avser såvitt avser

växthusuppvärmning vid växthusuppvärmning vid

yrkesmässig yrkesmässig

växthusodling, först växthusodling, först

från och med den 1 januari från och med den 1 januari

1995. 1996.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Bestämmelserna i 24 § Bestämmelserna i 24 §

första stycket h) och 25 första stycket h) och 25

§ fjärde stycket i sina § fjärde stycket i sina

äldre lydelser skall äldre lydelser skall

gälla till den 1 juli 1994. gälla till den 1 juli 1994.

Under perioden den 1 juli--den Från och med den 1 juli

31 december 1994 får avdrag 1994 får avdrag enligt den

enligt den äldre lydelsen äldre lydelsen av 24 §

av 24 § första stycket första stycket h) och 25

h) och 25 § fjärde § fjärde stycket

stycket göras för göras för hälften av

hälften av den energiskatt den energiskatt på

på bränsle som bränsle som förbrukats

förbrukats för för produktion av värme

produktion av värme vid vid samtidig produktion av

samtidig produktion av värme och skattepliktig

värme och skattepliktig elektrisk kraft i en

elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning.

kraftvärmeanläggning.

Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.

1 Senaste lydelse 1993:1374.

4. Lag om ändring i lagen (1992:1478) om ändring i lagen

(1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna1 till lagen

(1992:1478) om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Denna lag -- -- -- -- -- --

1993.

Bestämmelsen i 7 § 1 Bestämmelsen i 7 § 1

mom. första stycket h) i mom. första stycket h) i

sin äldre lydelse skall sin äldre lydelse skall

dock gälla till den 1 juli dock gälla till den 1 juli

1994. Under perioden den 1 1994. Från och med den 1

juli--den 31 december 1994 juli 1994 får avdrag enligt

får avdrag enligt den den äldre lydelsen av 7

äldre lydelsen av 7 § 1 § 1 mom. första stycket

mom. första stycket h) h) göras för hälften

göras för hälften av av den bensinskatt på

den bensinskatt på bensin bensin som förbrukats

som förbrukats för för produktion av värme

produktion av värme vid vid samtidig produktion av

samtidig produktion av värme och skattepliktig

värme och skattepliktig elektrisk kraft i en

elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning.

kraftvärmeanläggning.

Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.

1 Senaste lydelse 1993:1373.

5. Lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen

(1990:582) om koldioxidskatt

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av övergångsbestämmelserna

till lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om

koldioxidskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2.1 De nya bestämmelserna 2. De nya bestämmelserna i

i 3 och 5 §§ 3 och 5 §§ tillämpas

tillämpas dock, såvitt dock, såvitt avser

avser växthusuppvärmning växthusuppvärmning vid

vid yrkesmässig yrkesmässig

växthusodling, först växthusodling, först

från och med den 1 januari från och med den 1 januari

1995. Beträffande 3 § 1996. Beträffande 3 §

första och tredje styckena första och tredje styckena

gäller i övrigt att den gäller i övrigt att den

rätt till avdrag som rätt till avdrag som

föreligger under åren föreligger enligt andra

1993 och 1994 enligt andra stycket av

stycket av övergångsbestämmelserna

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1478) om

till lagen (1992:1478) om ändring i lagen (1961:372)

ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt och punkt 4

om bensinskatt och punkt 4 andra stycket av

andra stycket av övergångsbestämmelserna

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om

till lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262)

ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt inte

om allmän energiskatt inte skall ha någon motsvarande

skall ha någon motsvarande tillämpning i fråga om

tillämpning i fråga om koldioxidskatt.

koldioxidskatt.

Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.

1 Senaste lydelse 1992:1483.

6. Lag om ändring i lagen (1992:881) om dels ändring i lagen

(1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och

koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:881) om dels

ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän

energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag

dels att punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen

(1992:881) om dels ändring i lagen (1974:992) om

nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels

upphävande av samma lag skall ha följande lydelse,

dels att det till lagen skall fogas en ny punkt 5 av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

4. Bestämmelserna i 5 § 4. Bestämmelserna i 5 §

skall dock gälla till skall dock gälla till

utgången av år 1999. utgången av år 2000.

5. Bestämmelserna i 1 §

skall dock gälla till

utgången av år 1995.

Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.

res. 1 (s) - delvis

res. 2 (s) - delvis

Stockholm den 21 april 1994

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars

Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Ivar

Franzén (c), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Gunnar

Nilsson (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Sverre Palm

(s), Carl Fredrik Graf (m), Karl Hagström (s), Karin Pilsäter

(fp) och Kaj Larsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja samt cement- och

kalkindustri (mom. 3--6 och mom. 31 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,

Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har

dels anfört följande:

Utskottens möjlighet att ta initiativ bör enligt vår mening

användas sparsamt eftersom det finns brister i den

demokratiska prövningen i dessa ärenden. Ett förslag till

utskottsinitiativ blir normalt offentligt först efter det att

utskottet fattat sitt beslut, och riksdagsledamöterna och

allmänheten har därför inte någon möjlighet att informera sig

om och föra en debatt kring ett sådant förslag.

Riksdagsledamöterna kan inte heller motionera i ett

initiativärende. Förslagen i utskottsinitiativet borde, om de

nu nödvändigtvis skulle aktualiseras under våren, ha tagits

upp i en särskild proposition eller i

kompletteringspropositionen. Att så inte skett tyder på en

betydande handlingsförlamning i regeringen.

Kraftvärmeverken och den särskilda befrielsen för dessa

har utretts av en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet

i syfte att finna en lösning på det konkurrensproblem som den

nuvarande beskattningen ger upphov till. Utgångspunkten för

arbetet har varit att bränsleskatterna skall tas ut även om

bränslet använts för elproduktion. Trots att det rör sig om

ett uppdrag har man inom regeringskansliet inte kunnat ena sig

om ett förslag, utan man har lagt fram två alternativa

förslag. Dessa har kritiserats sönder av remissinstanserna,

och följden är att regeringen inte kan lägga fram något

förslag till riksdagen.

I likhet med utskottet anser vi att beslutet om en halv

befrielse fr.o.m. den 1 juli 1994 bör stå kvar. Detta kräver

inte någon åtgärd från riksdagens sida. Vi erinrar om att

beslutet fattats för att stärka statsbudgeten och samtidigt

gynna biobränsleanvändningen. Inkomstförstärkningen kan

beräknas till 100 miljoner kronor. Som utskottet anfört bör

frågan om en mer långsiktig lösning för kraftvärmen utredas

vidare. I dessa delar är vi således ense med utskottets

majoritet.

Det initiativ som regeringspartierna nu föreslår gäller i

stället beslutet att helt slopa kraftvärmeverkens befrielse

den 1 januari 1995. Ordningen med ett halvt avdrag skall

enligt förslaget få gälla i avvaktan på mer långsiktiga

regler.

Under krisuppgörelsen beräknades övergången till helt slopad

skattebefrielse inbringa totalt 200 miljoner kronor. Trots

detta föreslår regeringspartierna inte någon finansiering,

utan de hänvisar till att beslutet enligt den bedömning som nu

görs ändå inte skulle ha givit några inkomster. Grunden skulle

vara att en helt slopad befrielse missgynnar

kraftvärmetekniken i så hög grad att annan teknik väljs.

Vi anser att underlaget för det förslag som utskottet lägger

fram är bristfälligt och kan inte dela utskottets bedömning

att åtgärden kan genomföras utan någon som helst finansiering.

Enligt vår mening finns det inte något som hindrar att den

aktuella frågan tas upp i en proposition under hösten 1994, då

en betydligt bättre grund för att fatta ett riktigt beslut

kommer att föreligga. Flera utredningar på energiskatteområdet

kommer då att ha redovisat resultatet av sitt arbete.

Problemet med biobränslenas situation vid kraft- och

fjärrvärmeverkens leveranser till industrin har varit

aktuellt alltsedan omläggningen av industrins energiskatter

beslutades. Trots detta väljer regeringspartierna att gå fram

med ett utskottsinitiativ i stället för att lägga fram en

proposition. Inte heller här finns någon utredning om

effekterna av det förslag som läggs fram.

Även om det framstår som klart att förslaget gynnar användning

av biobränslen behöver förslaget inte vara problemfritt. Detta

framgår också av det undantag som utskottet föreslår för

råtalloljan. Undantaget är för övrigt ett slag i luften,

eftersom man inom branschen numera träffat en överenskommelse

om att inte använda råtalloljan som bränsle. Det kan

ifrågasättas om skattereglerna på detta område bör belastas

med denna typ av markeringar. Det är vidare svårt att bedöma

om den nivå som utskottet föreslår för kompensationen

verkligen är statsfinansiellt neutral i nuläget.

Inte heller i denna fråga finns det enligt vår mening

anledning att nu fatta beslut. I stället bör resultatet av

utredningen om mer långsiktiga regler för kraftvärmeverken

avvaktas.

När det slutligen gäller utskottets förslag om ett

tillkännagivande beträffande den metallurgiska industrin och

cement- och kalkindustrin framgår det med all

önskvärd tydlighet att det inte finns något behov av åtgärder

i dagsläget. Kostnaden för denna åtgärd kan beräknas till 160

miljoner kronor och frånvaron av en finansiering har gjort att

utskottet tvingats begränsa sig till ett tillkännagivande i

saken. Värdet av detta tillkännagivande är tveksamt så länge

det inte finns ett beslut eller lämnas ett besked om hur ett

sådant beslut skall finansieras. Vi anser att man hade bort

avvakta till hösten 1994 även i denna del.

Sammanfattningsvis har underlaget för de förslag som utskottet

lägger fram stora brister, och någon närmare redovisning för

miljöeffekterna har inte lämnats. Även om vi i sak inte har

någon egentlig invändning mot de lösningar som föreslås anser

vi att det är oansvarigt att på detta sätt -- och utan

finansiering -- driva igenom förslag som man inte kan ena sig

kring inom regeringen. När det gäller ställningstagandet till

utskottets förslag anser vi att det finns tid för regeringen

att återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor under

hösten 1994. Vi ser därför inte något skäl att nu tillstyrka

utskottets förslag utan avstyrker dessa.

dels vid momenten 3--6 och moment 31 i motsvarande del

hemställt

3. beträffande kraftvärme

4. beträffande industrileveranser

5. beträffande råtallolja

6. beträffande cement- och kalkindustrin

31. beträffande lagförslag i motsvarande del

att riksdagen avslår utskottets hemställan beträffande

kraftvärme, industrileveranser, råtallolja och cement- och

kalkindustri och som en följd härav ändrar utskottets lagtext

på så sätt att förslagen om ändring i 28 § lagen (1957:262)

om allmän energiskatt, 3 § lagen (1990:582) om

koldioxidskatt, punkt 4 andra stycket av

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om ändring i

lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1478) om ändring i

lagen (1961:372) om bensinskatt, punkt 2 andra meningen av

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:880) om ändring i

lagen (1990:582) om koldioxidskatt utgår.

2. Vindkraft (mom. 11 och mom. 31 i motsvarande del)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,

Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har

dels anfört följande:

Vindkraften får i dag ett stöd som uppgår till 35 % av

investeringskostnaden, och utskottet har vid sin senaste

behandling uttalat sig positivt när det gäller ett löpande

produktionsstöd. Vidare finns det i dag en skyldighet för

distributörer på elmarknaden att köpa vindkraftsproducerad el

till ett pris som motsvarar priset på annan kraft. De förslag

som läggs fram i propositionen om handel med el i konkurrens

innebär att denna skyldighet skall finnas kvar. Dessutom

föreslås att principerna för beräkning av priset ändras på ett

sätt som ger en förbättring av priset för denna elkraft.

Det kan enligt vår mening ifrågasättas om det är lämpligt att

låta ett stöd till vindkraftsproducerad el få formen av ett

skatteavdrag. Stöd bör ges via budgeten så att utgiften kan

prövas mot andra angelägna utgifter. Vidare innebär lösningen

med ett avdrag i detta fall en onödig komplikation eftersom

avdraget inte kan ges till producenten utan måste lämnas till

distributören för att därefter slussas till producenten via de

prissättningsregler som gäller här. Ett ytterligare skäl att

avvakta med beslutet är att gränsdragningen mellan skattefri

egenproduktion och yrkesmässig distribution för närvarande är

föremål för Regeringsrättens prövning.

Över huvud taget är det enligt vår mening olämpligt att nu

fatta beslut om ett stöd för vindkraften. De förslag som läggs

fram i propositionen om handel med el i konkurrens innebär i

sig en ny stimulans för vindkraftsproducerad el, och det är

ännu inte helt klart hur stark denna kommer att bli. I detta

läge finns det enligt vår mening inte anledning att härutöver

fatta beslut om ett särskilt stöd, utan frågan bör tas upp när

effekten av dessa förslag kan bedömas.

Vi anser att riksdagen bör avslå utskottets förslag liksom nu

aktuella motionsyrkanden.

dels vid moment 11 och moment 31 i motsvarande del

hemställt

11. beträffande vindkraft

31. beträffande lagförslag i motsvarande del

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Sk617,

1993/94:Sk620 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk630 och

1993/94:N431 avslår utskottets hemställan beträffande

vindkraft och som en följd härav ändrar utskottets lagtext på

så sätt att förslagen om ändring i 2 och 25 §§ lagen

(1957:262) om allmän energiskatt utgår.

3. Sänkt skatt på nya bilar (mom. 13)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

För varje ny bil som ersätter en gammal minskar utsläppen av

de skadliga ämnena kväveoxid (NO), kolväten (HC) och koloxid

(CO) med mer än 90 % vid normal drift. Trafiksäkerheten

vinner på att vi får en större andel nya bilar på våra vägar.

Nyare bilar är säkrare vid olyckor. Har de dessutom luftkudde

blir skillnaden än mer påtaglig. Allt talar för att alla

skulle tjäna på att nybilsförsäljningen får ny fart. Och det

går att få till stånd en sådan utveckling.

Ett sätt är att höja bilskrotningspremien. Höjningen kan göras

temporär. En finansiering via bilskrotningsavgiften bör

undvikas eftersom detta kan motverka den ökning av

bilförsäljningen som är önskvärd.

Regeringen bör få i uppdrag att utreda saken och skyndsamt

återkomma med ett förslag om en höjd bilskrotningspremie.

dels vid moment 13 hemställt

13. beträffande sänkt skatt på nya bilar

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk624 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

4. Inblandning av alkoholer (mom. 19)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Fördelen med biobaserad etanol och metanol som ersättning för

diesel och bensin är att detta minskar koldioxidutsläppen. Om

den nuvarande bensinskatten på etanol och metanol på 80 öre

per liter tas bort så skulle det vara möjligt för

svenskproducerad biobränslebaserad etanol och metanol att

konkurrera på drivmedelsmarknaden.

En sådan åtgärd ligger också i linje med EU:s målsättning om

en maximal skatt på biobränslen om 10 % av skattesatsen för

fossila bränslen.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett förslag i enlighet

med det anförda.

dels vid moment 19 hemställt

19. beträffande inblandning av alkoholer

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk649,

1993/94:T223 yrkande 6, 1993/94:N245 yrkande 4 och

1993/94:N420 yrkande 1 hos regeringen begär ett förslag i

enlighet med vad som ovan anförts.

5. Reklamskatten (mom. 22)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,

Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har

dels anfört följande:

Genom den nya marksända TV-kanalen och utbyggnaden av

kabelnäten för TV-sändningar har den till svensk publik

riktade TV-reklamen redan fått en betydande omfattning. Numera

finns också radiostationer som finansieras genom reklaminslag.

Reklaminslag i radio och TV är undantagna från reklamskatt,

medan reklam i tidningar och tidskrifter samt på biografer

beskattas. Denna bristande likformighet kommer att bli alltmer

besvärande i takt med att TV- och radioreklamen växer i

omfattning. Enligt vår mening bör reklamskatt därför också tas

ut för radio- och TV-sänd reklam.

Att TV-reklam hittills inte beskattats har bl.a. motiverats

med svårigheterna att beskatta utländska satellitsändningar.

Motsvarande problem finns emellertid även när det gäller

tidningar och tidskrifter. Enligt vår mening bör detta problem

kunna lösas genom att rätten till inkoppling till kabelnät

villkoras till att det programansvariga företaget redovisar

och inbetalar reklamskatt för sändningar som är särskilt

riktade till svensk publik.

Den undre gränsen för skattskyldighet bör sättas så att

ideellt bedriven föreningsradio/TV med begränsade

reklamintäkter inte berörs av beskattningen.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om reklamskatt på

TV- och radiosänd reklam i enlighet med det anförda.

Annonstidningar och annonsblad är numera vanligt förekommande.

Det handlar dels om tidningar i någon form, där annonsvolymen

är så omfattande att den klassas som annonstidning, dels

annons- eller reklamblad, som enskilda affärsmän eller

affärskedjor ger ut. Dessa former för marknadsföring av varor

och tjänster ökar kraftigt i omfattning.

När merparten av annonserandet ägde rum i dags-, vecko- eller

månadstidningar som till övervägande del innehöll

redaktionellt material, var det mycket lättare att kontrollera

vilka som sålde annonser och därmed var skyldiga att betala

reklamskatt. Tidningarna var ofta kända och fanns på många

platser i samhället. I en situation med en växande flora av

tidningar och blad som övervägande innehåller annonser och som

kanske också utges oregelbundet och enbart till hushållen,

blir det med nuvarande ordning svårt att tro att staten får in

skatt i full omfattning.

Det är viktigt att upprätta en hög betalningsmoral även på

detta område. Förutsättningarna för detta är att

anmälningsförfarandet fungerar och att det finns en

kontrollverksamhet som gör att skattelagstiftningen efterlevs.

Riksdagen bör vidare som sin mening ge regeringen till känna

att rutiner och system för tillämpning och kontroll på detta

område bör ses över och att regeringen vid behov bör återkomma

med förslag till lagändringar.

dels vid moment 22 hemställt

22. beträffande reklamskatten

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sk353

yrkande 25 och 1993/94:Sk634, med anledning av motionerna

1993/94:Sk352 yrkande 47 och 1993/94:Sk651 och med avslag

på motion 1993/94:Sk637

dels hos regeringen begär förslag om reklamskatt på TV-

och radioreklam enligt ovan,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts om behovet av att se över tillämpning och kontroll.

6. Reklamskatten (mom. 22)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Reklamskatten snedvrider konkurrensen genom att tryckt reklam

beskattas medan reklam i TV och radio är obeskattad.

Skattebelastningen är också högre för trycksaker än för

pressen och olika inom pressen. Reklamskattens negativa

påverkan på mediemarknaden ökar genom TV-reklamens starka

expansion, tillkomsten av radioreklam samt slopad

gränskontroll.

Reklamskattelagen är dessutom svårtolkad, oöverskådlig och

svår att följa i praktiken. Lagen är så komplicerad att den

öppnar för godtycke, och den är i praktiken omöjlig att

övervaka på ett rimligt sätt.

Reklamskatten har enligt min mening så stora nackdelar att det

nu framstår som klart att den bör avskaffas.

dels vid moment 22 hemställt

22. beträffande reklamskatten

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk637 och med

avslag på motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 47,

1993/94:Sk353 yrkande 25, 1993/94:Sk634 och

1993/94:Sk651 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts i denna del.

7. Reklamskatt på efternamnsuppgifter (mom. 23)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Ett särskilt orimligt inslag i den nuvarande lagen om

reklamskatt är att den som måste betala extra för att få

uppgiften om sitt telefonnummer införd också under makens namn

skall drabbas av reklamskatt.

Reklamskatt bör inte utgå för efternamnsuppgifter. Det anförda

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels vid moment 23 hemställt

23. beträffande reklamskatt på efternamnsuppgifter

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk605 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del.

8. Bekämpningsmedel (mom. 27)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,

Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har

dels anfört följande:

Prisregleringsavgifterna på bekämpningsmedel har haft en

viktig miljöfunktion, och det är förvånande att regeringen

avskaffat dem utan någon motsvarande höjning av miljöavgiften.

Vi anser att miljöavgiften på bekämpningsmedel bör höjas till

30 kr per dos.

Detta skulle bidra till en minskad användning av

bekämpningsmedel och samtidigt ge en förstärkning av statens

finanser. Tillsammans med de avgifter som vi föreslår på

handelsgödsel ger avgiften en inkomst på 400 miljoner kronor.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad vi

anfört om en höjning av avgiften på bekämpningsmedel.

dels vid moment 27 hemställt

27. beträffande bekämpningsmedel

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo233 yrkande

12 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts.

9. Handelsgödsel (mom. 28)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,

Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har

dels anfört följande:

Kadmium kan hos människan ansamlas i njurarna och kan även ge

genetiska skador. Det är därför viktigt att minska

kadmiumbelastningen på människor och miljö. Större delen av

vårt intag av kadmium sker via födan.

Vi anser att en avgift på kadmium som börjar utgå vid 50 g

per ton fosfor riskerar att bli verkningslös.

Genomsnittshalten i dag ligger på mellan 60 och 70 g/ton

fosfor, och i den handelsgödsel som såldes av kooperationen

under år 1992 var genomsnittshalten 40 g/ton. Avgiften bör i

stället börja utgå vid 5 g per ton fosfor.

Prisregleringsavgiften på fosfor avskaffades redan 1992 och

den sammanlagda avgiften har därmed sänkts från 3,63 kr/kg

till 1,20 kr/kg. När avgiften var som högst uppgick den till

4,99 kr/kg. För närvarande har både Finland och Norge högre

fosforavgifter än Sverige. Höga avgifter på fosfor, insatser

för rådgivning m.m. har mer än halverat fosforanvändningen

sedan år 1980. Det finns enligt vår mening anledning att

fortsätta denna prispolitik och vi anser att avgiften på

fosfor bör återinföras och bestämmas till 2 kr per kg.

Avgiften på kväve bör höjas till 2 kr per kg.

Vad vi anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels vid moment 28 hemställt

28. beträffande handelsgödsel

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo233 yrkande

12 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts.

10. Alkohol och tobak (mom. 29)

Peter Kling (nyd) har

dels anfört följande:

Den totala skatteinkomsten på starksprit, vin och öl låg 1993

på ca 14 miljarder kronor. Denna skatt bör sänkas av två skäl:

För det första att vi med stormsteg närmar oss EU och därför

bör anpassa oss till denna marknad. Detta medför i sin tur att

vi kan konkurrera med utlandet och behålla försäljningen av

spritdrycker inom landet och därigenom får behålla

skatteintäkterna inom landet.

För det andra att den illegala marknaden av spritdrycker

minskas genom en skattesänkning och staten då inte förlorar

skatte- och momsinkomster. Nya undersökningar visar att det

s.k. mörkertalet ligger närmare 50 % av den totala

konsumtionen. Vad som också kan nämnas är att hembränd alkohol

kan vara direkt farlig. Likaså har den ryska maffian kommit in

i den svenska marknaden främst då genom att handla illegalt

med alkohol. Detta medför troligen att prostitution,

narkotikahandel, illegal vapenhandel samt grova våldsbrott

kommer att öka eftersom den beryktade ryska maffian inte skyr

några som helst medel.

Sverige bör på sikt anpassa alkoholskatterna till EU. Annars

finns det stor risk för att gränshandeln ökar lavinartat när

vi är med i EU. Detta skedde ju i Danmark där det förekom en

stor import av danskt öl från Tyskland. Denna import av öl

skadade förvisso inte de danska ölproducenterna men den danska

statskassan led svårt. Detta har den danska regeringen insett

och anpassat skatten på öl till samma nivå som Tyskland.

Ny demokrati anser att man i förebyggande syfte, innan man

inför försäljning av vin och starköl i livsmedelsbutiker m.fl.

försäljningsställen samt innan man sänker skatten radikalt,

måste starta en intensiv, målriktad utbildning av ungdomar i

skolorna om alkohol, dess skador och kostnader orsakade av

skadorna, samt driva en upplysningskampanj i samtliga

massmedia med samma inriktning, dvs. att få medborgarna

medvetna om alkoholens verkningar och de kostnader som

uppkommer genom missbruk. Staten bör även satsa stora resurser

på att utbilda människor verksamma inom sjukvården,

socialvården och andra instanser som tar hand om de personer

som redan råkar vara alkoholister eller är på väg att bli det

så att de kan få adekvat vård resp. hjälp att komma ur sitt

alkoholberoende.

Genom utbildning undviker man många problem, onödiga åtgärder

och undersökningar av befintliga skador hos personer i

alkoholistens omgivning samtidigt som man kan eliminera

mänskligt lidande. En sådan satsning gjordes i den

kanadensiska delstaten Quebec före ett frisläppande av

alkoholförsäljningen (från ca 750 till nästan 12 000

försäljningsställen) med ett mycket gott resultat. Antalet

alkoholister ökade inte utan tvärtom minskade liksom

förbrytelser som kan sättas i samband med alkoholmissbruk.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels vid moment 29 hemställt

29. beträffande alkohol och tobak

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk616

yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk635 och 1993/94:So272 yrkande

2 och med avslag på motion 1993/94:Sk352 yrkandena 37 och 38

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilda yttranden

1. Industrins energiskatter (mom. 7)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,

Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:

Vi har tidigare motsatt oss den omläggning av industrins

energiskatter som genomförts den 1 januari 1993 och som

innebär att de särskilda reglerna om nedsätttning för

konkurrensutsatt och energiintensiv industri ersatts med

slopad energiskatt och lägre koldioxidskatt för hela

tillverkningsindustrin. Vi anser att en så kraftig och

generell nedsättning av industrins energiskatter är alltför

kostsam och riskerar miljömålen för energibeskattningen.

Vi har inte ändrat vår ståndpunkt i denna fråga men har i

dagsläget inte något yrkande i denna del.

2. Förpackningsskatten (mom. 25)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson,

Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:

Med hänsyn till att det nyligen införts ett system med

producentansvar för förpackningar anser vi att

förpackningsskatten för närvarande har förlorat sin betydelse

som ett verkningsfullt instrument i miljöpolitiken. När

skatten avskaffades motsatte vi oss detta därför att förslaget

inte var finansierat, och vi begärde att regeringen skulle

återkomma med ett nytt finansierat förslag om skattens

avskaffande.

Vi anser inte att det för närvarande finns anledning att

överväga att återinföra en skatt på förpackningar. Vi har

därför inte något yrkande i denna del.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Lars Bäckström (v) anför:

Skatteväxling (mom. 1)

En skatteväxling bör genomföras som innebär höjd skatt på

energi och sådan produktion och konsumtion som påverkar miljön

negativt. Detta innebär bl.a. ökade skatter på koldioxid,

kväve och svavel liksom andra åtgärder som avgifter på

klorerade organiska ämnen, på arsenik och krom, förpackningar

och sådant avfall som bränns eller deponeras. Inkomsterna bör

användas för att sänka skatten på arbete. Detta kan ske genom

att arbetsgivaravgifterna sänks eller genom sänkt moms på

tjänsteproduktion.

I motion Sk607 redovisas riktlinjer och branschspecifika

förslag som bör beaktas av den kommission som regeringen

beslutat tillsätta. Med hänsyn till läget på arbetsmarknaden

och då en skatteväxling kan bidra till nya arbeten är det

viktigt att kommissionens arbete påskyndas.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

Internationellt samarbete (mom. 2)

Med en ökad global handel följer ökade godstransporter. Det är

viktigt att dessa transporter får bära sina miljökostnader.

Sverige bör därför ta initiativ till ett internationellt

införande av en koldioxidskatt.

Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja och cement- och

kalkindustri (mom. 3--6)

Jag ansluter mig i denna del till hemställan i

Socialdemokraternas reservation 1.

Industrins energiskatter (mom. 7)

Vänsterpartiet gick emot de kraftiga skattesänkningarna på

industrins energiförbrukning. En uthållig industripolitik kan

inte bygga på att industrin skall stimuleras med låga priser

på el eller andra energikällor. Det är riktigt att de svenska

energiskatterna för industrin var höga men detta kompenserades

av att de svenska elpriserna var och är mycket låga vid en

internationell jämförelse.

Miljöskäl och resurshushållningsskäl talar för ett

återställande av industrins energiskatter. Genom devalveringen

har exportindustrins konkurrenskraft förstärkts med mellan 15

och 25 %. Till detta kommer sänkta arbetsgivaravgifter och

återhållsamma löneavtal.

Beslut bör nu fattas om ett återställande av

energiskatteuttaget för industrin. En delvis återställd

skattebelastning på industrin från den 1 juli 1993, dvs. under

budgetåret 1994/95, kan beräknas ge skatteinkomster på 3

miljarder kronor. Detta bör ske genom att industrin åter får

erlägga full skatt på elektrisk kraft, samt genom ett delvis

återinförande av den allmänna energiskatten på övriga

bränslen. Industrins energiskatt för övriga bränslen bör

sättas så att den motsvarar hälften av den allmänna nivån. Det

generella taket för industrins energiskatter fastställs till

1,2 % av försäljningsvärdet med möjlighet för regeringen att

medge ytterligare nedsättning.

Nettointäkten för den återinförda skatten på el kan beräknas

till 2 620 miljoner kronor. Inkomsten från den delvis

återinförda allmänna energiskatten på övriga bränslen kan

beräknas till 410 miljoner kronor. Summa 3 030 miljoner

kronor.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till återställd

energibeskattning för industriell produktion och om höjd skatt

på elektrisk kraft.

Trafikområdet (mom. 12)

En rad forskningsresultat visar att vägtrafiken inte betalar

de externa kostnader som den orsakar i form av

trängseleffekter, olyckskostnader, slitage på infrastrukturen

samt övriga miljökostnader.

Utan att exakt låsa sig för med hur mycket, och hur snabbt

skatterna på trafiken bör höjas, kan Vänsterpartiet konstatera

att trafikskatterna och då främst skatten på bensin bör höjas

under 1990-talet. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Det är också viktigt att priset på fossila bränslen utvecklas

i en sådan takt att investeringar i annan miljövänlig teknik

kan vinna ett ökat marknadsutrymme. Principen om en indexering

av de miljörelaterade skatterna, bl.a. koldioxidskatten och

bensinskatten, är därför riktig. På sikt finns det skäl att

bruka skatteinstrumentet så att prisnivån för fossila bränslen

ökar relativt andra bränslen. Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen detta till känna.

Miljöklasser för nya fordon (mom. 14)

För att stimulera till produktion och val av mer miljövänliga

fordon bör inte bara försäljningsskatten utan också

fordonsskatten eller en eventuell registreringsavgift

differentieras efter fordonets miljöklass. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt (mom. 15)

Ny teknik och nyare fordon är avsevärt mer miljöanpassade än

äldre fordon. En förnyelse av fordonsparken kommer därför att

få en positiv miljöeffekt. Ett styrinstrument som kan

utnyttjas i detta syfte är en överflyttning från fordonsskatt

till drivmedelsskatt. Således en skatteväxling där

skatteuttaget minskas eller slopas på fordonet, och där detta

kompenseras genom ett ökat skatteuttag på drivmedelssidan. En

utredning i syfte att klarlägga möjligheterna för en sådan

övergång i skatteuttaget bör tillsättas. Riksdagen bör som sin

mening ge regeringen detta till känna.

Regional differentiering (mom. 17)

Kostnaderna varierar mycket med avseende på tiden och rummet.

Att köra en mil med bil i rusningstrafik i Stockholm genererar

mycket högre externa kostnader än att köra samma mil i

glesbygd. Därför är det angeläget att precisera

skattebelastningen på vägtrafiken så långt det går i tid och

rum.

Den moderna datatekniken ger också dessa möjligheter.

Vänsterpartiet föreslår i sin motion att en utredning

tillsätts med uppgift att föreslå utformningen av en regionalt

differentierad bensinskatt. I första hand bör denna

differentiering utformas så att bensinskatten ökar i de tre

storstadsregionerna. Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen detta till känna.

Inblandning av alkoholer (mom. 19)

Framställning av fordonsbränslen ur skogsråvara öppnar

möjligheter för bättre balans i koldioxidcykeln, minskade

utsläpp av NOX, mutagena kolväten och ämnen som genererar

fotooxidanter. Forskning på detta område har gjort det möjligt

att redan nu bygga fullskaleanläggningar för produktion av

fordonsbränsle. Restprodukten kan användas som energiråvara i

stor skala t.ex. för att ersätta kol och olja i

processindustrin eller i kraftvärmeverk. Enbart i Norrbottens

län finns 5 miljoner ton biomassa som kan användas i sådan

energiproduktion. I full skala skulle denna energiproduktion

kunna ge ett väsentligt tillskott av nya arbetstillfällen.

Tiden har nu kommit att göra större satsningar och prova detta

system i större skala. Staten har ett ansvar att medverka i

sådana satsningar. För att stimulera efterfrågan på etanol

eller alkoholderivat för inblandning i fordonsbränsle bör

regeringen utreda om den del som blandas in i bensinen kan ha

lägre bensinskatt eller stödjas genom subventionerad

upphandling.

Miljöklassning av drivmedel (mom. 20)

Naturvårdsverket fick 1992 i uppdrag av regeringen att

redovisa förslag till miljöklassning av bensin.

Naturvårdsverket har också redovisat ett sådant förslag. Det

innebär att bensin som ger mindre utsläpp av kolväten,

kväveoxider, svavelföreningar, cancerframkallande ämnen och

bly får en skattelättnad på 10 till 12 öre litern. De minskade

inkomsterna förutsätts finansieras genom en allmän höjning av

bensinskatten med 7 öre litern.

Förslaget har varit ute på remiss, men har inte föranlett

förslag från regeringens sida. Enligt uppgifter beror detta på

att regeringen vill avvakta utvecklingen inom EU.

Detta är inte tillfredsställande. En miljöklassning av diesel

är redan genomförd. Oljeföretag, bl.a. OK Petroleum, har tagit

fram en produkt som svarar mot miljöklassningens krav.

Riksdagen bör därför med det snaraste begära förslag från

regeringen om att införa en miljöklassning av bensin, så att

systemet kan träda i kraft den 1 juli 1994, eller senast under

1994.

Motorsågsbensin (mom. 21)

Eftersom den vanliga bensinen orsakade hälsobesvär hos

skogsarbetare när den användes till motorsågar och röjsågar

framtogs i slutet av 1980-talet en speciell, mindre

hälsovådlig motorsågsbensin. Behovet av specialbensin för

skogsbruket kan i dag beräknas till ca 15 000 m3 per år,

varav huvuddelen -- ca 11 000 m3 -- används inom det

privata skogsbruket. Den ringa kvantiteten innebär tillsammans

med speciella tillverkningskrav att specialbensinen blir

dyrare att tillverka än vanlig motorbensin. Transport, lagring

och försäljning vid bensinstationerna kräver dessutom

speciella arrangemang som innebär ytterligare kostnader. Det

här innebär att den s.k. miljöbensinen för motorsågar i stort

sett kostar dubbelt så mycket per liter som den vanliga

bensinen.

Med tanke på de arbetsmiljö- och hälsoproblem som är förenade

med en användning av vanlig bensin i skogsbruket är det högst

önskvärt att till motorsågar och röjsågar använda den

specialgjorda bensinen. Då får självfallet inte priset bli en

hämsko som hindrar en användning. Stortinget i Norge har

beslutat att från den 1 januari 1993 befria specialbensin av

den typ som det här är fråga om från både bensin- och

CO2-avgift.

En sådan avgifts- och skattebefrielse bör också vara möjlig i

Sverige. Vad som kan diskuteras är om befrielsen endast skall

avse den användning som sker i skogsbruket eller om även

användning i andra sammanhang skall komma i fråga. Det senare

är väl en fråga som regeringen får överväga i samband med ett

förslag om skattebefrielse för bensinen.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Reklamskatten (mom. 22)

Reklamskatt tas ut för trycksaker och för reklam i pressen men

utgår inte på reklam i TV. Där betalar företaget i stället en

koncessionsavgift för rätten till markbundna sändningar med

reklam. I övrigt utgår inte någon skatt på reklam i etermedia.

Vänsterpartiet anser att reklamskatten kan höjas och breddas

t.ex. även till radio- och TV-kanaler med rätt att sända

reklam. En snabbutredning för detta syfte bör tillsättas. I

direktiven skall ingå att lägga förslag så att intäkterna ökar

med minst 500 miljoner kronor. Detta torde vara möjligt bl.a.

genom att bredda reklamskatten till nya media. Riksdagen bör

ge regeringen detta till känna.

Förpackningsskatten (mom. 25)

Det producentansvar som genomförts för förpackningar bör

enligt min mening ses som en grundläggande åtgärd. För att

komma till rätta med de miljöproblem som förpackningarna

orsakar krävs ytterligare åtgärder.

Förpackningsutredningen har i delbetänkandet (SOU 1990:85)

Översyn av skatten på dryckesförpackningar lagt fram ett

förslag om en differentierad skatt på dryckesförpackningar som

bygger på att dessa rangordnas ur miljösynpunkt. Enligt min

mening finns det inte någon anledning att låta frågan om en

differentierad skatt på förpackningar falla som en följd av

att det införs ett producentansvar.

En differentierad skatt på dryckesförpackningar har en viktig

uppgift att fylla som ett komplement till ett allmänt

producentansvar. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Bekämpningsmedel (mom. 27)

Jag biträder Socialdemokraternas reservation.

Handelsgödsel (mom. 28)

Jag biträder Socialdemokraternas reservation.

Alkohol och tobak (mom. 29)

Folkhälsoskäl talar för en kraftig beskattning av dessa

produkter. Tobaksskatten har också höjts kraftigt. Med

anledning av proposition 1993/94:25 beslöt riksdagen att

indexera såväl tobaks- som alkoholskatten. En förstärkning av

statskassan med 0,29 miljarder kronor för tobaksskatten och

0,48 miljarder kronor för alkoholskatten.

För framtida budgetår kan Vänsterpartiet överväga att

genomföra ytterligare höjningar av såväl alkohol- som

tobaksskatten. Ett eventuellt medlemskap i EU kan dock komma

att hota möjligheterna att bibehålla ett tillräckligt högt

skatteuttag. Detta hot gäller särskilt alkoholområdet.

Vänsterpartiet anser att det är viktigt att Sverige bibehåller

ett högt skatteuttag på alkohol och tobak. Denna

grundinställning gäller oavsett Sveriges relationer till EU.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Yrkanden

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

momenten 1, 2, 7, 12, 14, 15, 17, 19, 20, 21, 22, 25 och 29

bort hemställa.

1. beträffande skatteväxling

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352

yrkande 39, 1993/94:Sk607 yrkandena 1 och 2,

1993/94:Sk609, 1993/94:Sk646, 1993/94:N432 yrkande 3 och

1993/94:N433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

2. beträffande internationellt samarbete

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo689 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

7. beträffande industrins energiskatter

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352

yrkande 40 och 1993/94:N425 yrkande 5 hos regeringen begär

ett förslag i enlighet med vad ovan anförts,

12. beträffande trafikområdet

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk352 yrkandena

41 och 43 och med anledning av motion 1993/94:N424 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

14. beträffande miljöklasser för nya fordon

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk352 yrkande

46 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

15. beträffande växling från fordonsskatt till

drivmedelsskatt

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk352 yrkande

45 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

17. beträffande regional differentiering

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352

yrkande 42 och 1993/94:Sk647 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

19. beträffande inblandning av alkoholer

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk649,

1993/94:T223 yrkande 6, 1993/94:N245 yrkande 4 och

1993/94:N420 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

20. beträffande miljöklassning av drivmedel

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352

yrkande 44, 1993/94:Jo689 yrkande 3 och 1993/94:N424

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

21. beträffande motorsågsbensin

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk641,

1993/94:Sk648 och 1993/94:N417 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

22. beträffande reklamskatten

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352

yrkande 47, 1993/94:Sk353 yrkande 25, 1993/94:Sk634 och

1993/94:Sk651 och med avslag på motion 1993/94:Sk637 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

25. beträffande förpackningsskatten

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk608 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

29. beträffande alkohol och tobak

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk352

yrkandena 37 och 38 och med avslag på motionerna

1993/94:Sk616 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk635 och

1993/94:So272 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Utskottet 7

Skatteväxling m.m. 7

Energibeskattning 8

Kraftvärme 8

Industrileveranser 10

Cement- och kalkindustrin 11

Industrins energiskatter 12

Växthusnäringen 13

Stora förbrukare 15

Nedsatt elskatt i norra Sverige 16

Vindkraft 16

Vägtrafikområdet 18

Skatteuttaget 18

Sänkt skatt på nya bilar 18

Miljöklasserna för nya fordon 20

Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt 20

Dieseloljeskatten 21

Regional differentiering av drivmedelsskatterna 22

Låginblandning av biobränslen 22

Miljöklassning av drivmedel 24

Motorsågsbensin 24

Övriga punktskatter 24

Reklamskatten 24

Hundskatten 26

Förpackningsskatten 26

Särskild varuskatt 27

Bekämpningsmedel 27

Handelsgödsel 28

Alkohol och tobak 29

Avgift för information om tobak 29

Hemställan 30

Reservationer 37

1. Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja samt cement- och

kalkindustri (mom. 3--6 och mom. 31 i motsvarande del) (s)

37

2. Vindkraft (mom. 11 och mom. 31 i motsvarande del) (s) 40

3. Sänkt skatt på nya bilar (mom. 13) (nyd) 41

4. Inblandning av alkoholer (mom. 19) (nyd) 41

5. Reklamskatten (mom. 22) (s) 42

6. Reklamskatten (mom. 22) (nyd) 43

7. Reklamskatt på efternamnsuppgifter (mom. 23) (nyd) 43

8. Bekämpningsmedel (mom. 27) (s) 44

9. Handelsgödsel (mom. 28) (s) 44

10. Alkohol och tobak (mom. 29) (nyd) 45

Särskilda yttranden 46

1. Industrins energiskatter (mom. 7) (s) 46

2. Förpackningsskatten (mom. 25) (s) 46

Meningsyttring av suppleant 47

Skatteväxling (mom. 1) 47

Internationellt samarbete (mom. 2) 47

Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja och cement- och

kalkindustri (mom. 3--6) 47

Industrins energiskatter (mom. 7) 47

Trafikområdet (mom. 12) 48

Miljöklasser för nya fordon (mom. 14) 48

Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt (mom. 15) 49

Regional differentiering (mom. 17) 49

Inblandning av alkoholer (mom. 19) 49

Miljöklassning av drivmedel (mom. 20) 49

Motorsågsbensin (mom. 21) 50

Reklamskatten (mom. 22) 50

Förpackningsskatten (mom. 25) 51

Bekämpningsmedel (mom. 27) 51

Handelsgödsel (mom. 28) 51

Alkohol och tobak (mom. 29) 51

Yrkanden 51