Bet. 1993/94:SoU17

Socialutskottets betänkande

1993/94:SOU17

Vissa ändringar i tobakslagen (1993:581)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga 1

1993/94

SoU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:98,

sex motioner som väckts med anledning av förslaget och ett

tiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994.

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i

tobakslagen med undantag för ikraftträdandebestämmelserna till

tobakslagen. Vidare föreslår utskottet en följdändring i 14 §

tobakslagen. Med anledning av motionsyrkanden om förbud mot s.k

förtäckt tobaksreklam föreslår utskottet ett tillkännagivande om

att regeringen skyndsamt skall utreda frågan och därefter

återkomma till riksdagen. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Utskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter reserverar sig i fråga

om förtäckt tobaksreklam och avstyrker de aktuella motionerna.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att

riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

tobakslagen (1993:581).

Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1993/94:So33 av Mikael Odenberg och Knut Billing (m) vari

yrkas att riksdagen avslår proposition 1993/94:98.

1993/94:So34 av Margareta Winberg (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär dels lagförslag som förbjuder direkt

tobaksreklam, dels förslag till lagstiftning och eventuellt

andra åtgärder som motverkar förtäckt tobaksreklam.

1993/94:So35 av Fanny Rizell och Liisa Rulander (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förslag om ett förbud mot förtäckt reklam

för tobaksvaror.

1993/94:So36 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds, m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om skyndsam behandling av förbud

mot indirekt reklam, s.k. smygreklam, mot tobak.

1993/94:So37 av Nils Nordh och Bengt Kronblad (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tobaksindustrins ansvar för produkternas

hälsorisker.

1993/94:So38 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om indirekt reklam.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994

1993/94:So406 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av Socialstyrelsens nya, större

varningstexter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av

tobaksprodukter.

1993/94:So440 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en åldersgräns för inköp av

tobaksvaror,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att denna åldersgräns bör sättas vid 18

år.

1993/94:So465 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en intensifierad information och

undervisning om vikten av att alla barn får växa upp i en rökfri

miljö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en medveten och kontinuerlig

satsning på att få barn och ungdomar att aldrig börja röka,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upplysning och information till vuxna som

önskar sluta att röka,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upplysningen och undervisningen bör

understödjas av hälsoinformation i radio och TV.

1993/94:So491 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om förbud mot förtäckt tobaksreklam.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

Riksdagen antog den 28 maj 1993 regeringens förslag till

tobakslag (prop. 1992/93:185, SoU26, rskr. 356). Samtidigt gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna vad

socialutskottet anfört om rökfria miljöer, åldersgräns för inköp

av tobaksvaror, direkt tobaksreklam och produktkontroll.

Tobakslagen trädde, med undantag för 12 § andra stycket andra

meningen, i kraft den 1 juli 1993. Vid samma tidpunkt upphörde

lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på

tobaksvaror samt lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om

marknadsföring av tobaksvaror att gälla.

De i propositionen nu föreslagna lagändringarna har initierats

av riksdagen. Ändringarna innefattar förbud mot rökning på

skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid förskolor och

fritidshem samt i lokaler där offentliga tillställningar eller

allmänna sammankomster anordnas liksom i andra lokaler dit

allmänheten har tillträde. Sistnämnda ändringsförslag omfattar

inte restauranger och andra serveringsställen. Arbetsgivare

föreslås, i andra fall än de som omfattas av reglerna om

begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen, svara för

att en arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för tobaksrök i

den arbetslokal eller det liknande utrymme där arbetstagaren är

verksam. Förslag framläggs vidare om förbud mot marknadsföring

av tobaksvara i en kommersiell annons i periodisk skrift.

Slutligen föreslås att regeringens rätt att föreskriva att

tillverkare eller importörer av tobaksvaror skall utreda om de

kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror har

hälsovådliga effekter upphävs. Sådan tillverkare eller importör

skall i stället, i den utsträckning regeringen föreskriver, till

Socialstyrelsen lämna de uppgifter som behövs för att varans

hälsorisker skall kunna bedömas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Fråga om avslag på propositionen

I motion So33 av Mikael Odenberg och Knut Billing (m)

yrkas att riksdagen avslår propositionen. Enligt motionärerna

andades tobakslagen redan i sin ursprungliga lydelse

förmyndarmentalitet och övetro på det politiska

beslutsfattandets möjligheter att påverka mänskligt beteende.

Denna inriktning förstärks genom de föreslagna skärpningarna av

lagen. Förbudet mot kommersiell tobaksreklam i tidningar och

tidskrifter innebär en inskränkning i yttrande- och

tryckfriheten.

Utskottets bedömning

Utskottet ser positivt på de ändringar i tobakslagen som

regeringen föreslagit i propositionen. Förslagen ansluter väl

till de tillkännagivanden som riksdagen gjorde med anledning av

propositionen om tobakslag (1992/93:185, SoU26, rskr. 356).

Motion So33 (m) avstyrks.

Varningstexter

I motion So406 av Tuve Skånberg (kds) begärs ett

tillkännagivande om behovet av större varningstexter på

cigarettpaket och cigarettlimpor (yrkande 1). Motionären

anför att Socialstyrelsen i januari 1991 presenterade ett

förslag till nya varningstexter på tobaksprodukter, där

varningstexterna är tre gånger större än de nu förekommande.

Vidare presenterades texter med tobaksrelaterade

sjukdomsbeskrivningar på cigarettlimpor, som i dag saknar

varningstexter. Dessa varningstexter är illustrerade med

symboler som dödskallar, kors, foster i rökande mammas mage,

passivt rökande barn m.m. På grund av fyra tobaksbolags kraftiga

reaktion samt överklagande, har dessa texter inte kommit i bruk.

Enligt motionären är det av största vikt att varningstexterna nu

snarast införs, då vi vid ett ingående i EG har mycket lättare

att få behålla de varningstexter vi redan tidigare brukat.

Gällande rätt

Nuvarande bestämmelser om varningstext och

innehållsdeklaration på tobaksvaror återfinns i tobakslagen

(9--11 §§). Dessa bestämmelser motsvarar i huvudsak de

bestämmelser som tidigare fanns i lagen (1975:1154) om

varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror.

Denna lag upphörde att gälla den 1 juli 1993, dvs. samtidigt

som tobakslagen trädde i kraft.

I 9 § tobakslagen talas om varningstexter, vilket avser

att markera att det, liksom inom EG, skall föreskrivas att en

förpackning skall ha mer än en text. Av 9 § andra

stycket framgår att regeringen kan överlämna åt en myndighet

att lämna föreskrifter beträffande varningstexter och

innehållsdeklaration. Regeringen har överlåtit till

Socialstyrelsen att meddela föreskrifter om varningstexter och

innehållsdeklaration (4 § förordningen (1985:796) med vissa

bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.)

Tillverkaren eller importören svarar för att förpackning till

tobaksvara förses med varningstexter och innehållsdeklaration

(10 §).

Utskottets bedömning

Informationen om tobakens skadeverkningar är en väsentlig del

av arbetet med att åstadkomma en minskning av tobaksbruket. Det

är enligt utskottets mening därför av stor vikt att

förpackningar av tobaksvaror förses med tydliga varningstexter.

Bestämmelser härom finns också i tobakslagen. Lagens

bestämmelser överensstämmer med EG:s rådsdirektiv om märkning av

tobaksvaror (89/622/EEG). Enligt direktivet skall alla

förpackningar med tobaksvaror förses med en i direktivet

särskilt angiven allmän varningstext. Förpackningar med

cigaretter skall, förutom den allmänna varningstexten, ha en av

flera alternativa särskilda varningstexter. De särskilda

varningstexterna finns angivna i en bilaga till direktivet.

Direktivet omfattas av EES-avtalet. De svenska föreskrifterna om

varningstexter kan därför inte avvika från de materiella

märkningsregler som anges i EG:s direktiv. Motion So406 (kds)

yrkande 1 avstyrks.

Marknadsföring av tobaksprodukter

Propositionen

I propositionen föreslås att en bestämmelse införs i 12 §

tobakslagen som innebär att det vid marknadsföring av en

tobaksvara är förbjudet att använda en kommersiell annons i

periodisk skrift eller annan därmed jämförbar skrift på vilken

tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Som skäl för förslaget

anges att riksdagen gett regeringen till känna att man önskar

förbud mot tobaksreklam och att förslaget bör ges en liknande

utformning som det som gäller för alkoholdrycker. (För en

närmare redovisning över nu gällande regler om marknadsföring av

tobaksvaror och bakgrunden till dessa regler hänvisas till

propositionen (s. 16 f.).

Beträffande marknadsföring av alkoholdrycker sägs följande i

propositionen. Marknadsföringen av alkoholdrycker regleras i

lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av

alkoholdrycker (alkoholreklamlagen). Denna lag har samma

principiella uppbyggnad som den tidigare gällande lagen

(1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av

tobaksvaror (tobaksreklamlagen) vars regler överförts till

tobakslagen. Alkoholreklamlagen avser näringsidkares

marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Således

omfattas inte reklam i tidigare säljled. I lagen föreskrivs -- i

likhet med vad som nu på motsvarande sätt gäller för tobaksvaror

enligt 12 § första stycket tobakslagen -- att näringsidkare

som marknadsför alkoholdryck till konsumenter skall iaktta

särskild måttfullhet. Reklam eller annan marknadsföring som är

påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av alkohol får

inte förekomma. I lagen finns vidare förbud mot att vid

marknadsföring av alkoholdryck använda kommersiell annons i

ljudradio- eller televisionsprogram. I 12 § andra stycket

tobakslagen finns ett motsvarande förbud vid

marknadsföring av tobaksvaror.

I alkoholreklamlagen finns vidare ett förbud mot att vid

marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl använda

kommersiell annons i periodisk skrift eller annan därmed

jämförbar skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är

tillämplig. Förbudet fanns med redan vid införandet av lagen. Av

hänsyn till den svenska tobaksindustrin togs något motsvarande

förbud inte in i den numera upphävda tobaksreklamlagen.

Regeringen har enligt propositionen tolkat riksdagens uttalanden

i betänkandet 1992/93:SoU26 (tobaksbetänkandet) som att

riksdagen velat ha en motsvarande reglering för tobakens del.

Regeringen föreslår därför att en bestämmelse om förbud mot

kommersiell annonsering för tobaksvaror i periodiska skrifter

tas in i tobakslagen. Mot bakgrund av den föreslagna

utformningen av annonsförbudet anser regeringen att bestämmelsen

i 13 § tobakslagen om återgivande av varningstexter m.m. är

obehövlig och att den därför bör utgå. I

specialmotiveringen till lagförslaget lämnas en

närmare redogörelse för vad som omfattas av förbudet liksom vad

som avses med begreppet kommersiell annons.

I alkoholreklamlagen föreskrivs undantag från annonsförbudet

för sådan skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe

för den dryck som marknadsföringen avser. Som motiv för

bestämmelsen anfördes det väsentliga i att information kan

lämnas på försäljningsställe för varan (prop. 1977/78:178). I

propositionen föreslås inte något sådant undantag beträffande

tobaksvaror. Skälet härför är att sådana varor säljs i stort

sett överallt såsom t.ex. i livsmedelsaffärer, kiosker,

bensinstationer, gatukök m.fl. ställen.

I tobaksbetänkandet uttalade socialutskottet -- med anledning

av motioner med krav på förbud mot förtäckt tobaksreklam -- att

frågan om förtäckt reklam t.ex. genom att använda samma

varumärke för tobak och andra varor måste övervägas ytterligare

av regeringen. Denna fråga behandlas inte i den nu föreliggande

propositionen. Enligt regeringen beror detta på att frågan är av

komplicerad natur och kräver ytterligare överväganden.

Motionerna

I motion So34 av Margareta Winberg (s) hemställs att

riksdagen hos regeringen dels begär lagförslag som förbjuder

direkt tobaksreklam, dels förslag till lagstiftning och

eventuellt andra åtgärder som motverkar förtäckt tobaksreklam.

Motionären anser att de i propositionen föreslagna ändringarna i

tobakslagen inte innehåller något förbud mot direkt tobaksreklam

utan endast ett förbud mot annonsering i periodisk skrift. Till

följd av detta kommer tobaksreklamen att vara mindre reglerad än

alkoholreklamen. Reklamförbudet bör även omfatta skyltning i och

i anslutning till säljställen för tobak, s.k. cigarettflickor i

särskilda kläder med märkesreklam för olika tobaksprodukter,

tobaksannonser i prislistor och liknande samt märkesreklam för

tobak på personalkläder, pennor och andra tillbehör. Vidare

anser motionären det vara angeläget att regeringen påskyndar

sitt arbete med att överväga åtgärder mot förtäckt tobaksreklam.

I motion So35 av Fanny Rizell och Liisa Rulander (kds)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om förslag

om förbud mot förtäckt reklam för tobaksvaror. Motionärerna

noterar med stor tillfredsställelse att regeringen i

propositionen föreslår ett förbud mot reklam av tobaksprodukter

i tidningar, radio och TV. Motionärerna anser det allvarligt att

reklamförbudet inte omfattar all marknadsföring. Från

reklamförbudet undantas affischer, reklambroschyrer, foldrar,

etiketter, prislistor och liknande tryckalster. Därmed öppnas

dörren för vidgade marknadsföringsåtgärder just genom sådana

tryckalster. Om förtäckt reklam inte förbjuds kommer, enligt

motionärerna, s.k. brand stretching att expandera drastiskt.

Motionärerna pekar på att tobaksbolagen i länder, där det finns

restriktioner för marknadsföring av tobaksvaror, i ökad

utsträckning saluför kläder, klockor, skor m.m. med

tobaksmärkets namn. Varorna är tydligt riktade till ungdomar. I

och med att direkt reklam förbjuds tror motionärerna att sådana

marknadsföringsåtgärder kommer att öka även i Sverige.

I motion So36 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds,

m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

skyndsam behandling av förbud mot indirekt reklam av

tobaksvaror. Motionärerna framhåller att den s.k. smygreklamen

är praktiskt taget helt inriktad på att stimulera rökdebut hos

barn och ungdomar. Sådan marknadsföring återfinns på barn- och

ungdomskläder, i reklam på diskotek m.m. Till följd av denna

mycket påträngande smygreklam börjar många ungdomar röka tobak,

och flertalet av dessa är sedan under sitt liv hänvisade till

det lidande som tobaksbruket medför. Det är därför enligt

motionärernas mening angeläget att arbetet med att utreda frågan

om förbud mot smygreklam bedrivs skyndsamt och att ett förslag

kan läggas fram för riksdagen under våren 1994.

I motion So38 av Eva Zetterberg m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om indirekt reklam.

Motionärerna pekar på att den förtäckta tobaksreklamen, som

bl.a. återfinns på kläder, sportartiklar och liknande, är

omfattande. Det finns anledning att befara att denna typ av

marknadsföring kommer att öka i och med att den direkta reklamen

förbjuds.

I motion So491 av Torgny Larsson (s) hemställs om ett

tillkännagivande om vad som anförts om förbud mot förtäckt

tobaksreklam. Motionären anser att det behövs en översyn av hur

regelsystemet för reklamförbudet skall tolkas.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att ett förbud

mot direkt reklam för tobaksvaror bör införas i tobakslagen.

Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om ändring i

12 § tobakslagen och avstyrker motion So34 (s) i denna del.

Utskottet tillstyrker också att bestämmelsen i 13 § tobakslagen

om återgivande av varningstexter utgår. Till följd härav bör

även 14 § tobakslagen ändras på så sätt att hänvisningen till

13 § utgår. Utskottet föreslår att riksdagen antar det av

utskottet utarbetade förslaget till ändring i 14 § i bilaga

2.

Utskottet konstaterar att frågan om förbud mot förtäckt

tobaksreklam övervägs inom regeringskansliet. Enligt utskottets

mening bör regeringen skyndsamt utreda frågan och därefter

återkomma till riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna

med anledning av motionerna So34 (s) delvis, So35 (kds), So36

(kds, m), So38 (v) och So491 (s).

Åldersgräns vid inköp av tobaksvaror

I motion So406 av Tuve Skånberg (kds) hemställs att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

åldersgräns på 18 år för inköp av tobak (yrkande 3). Ett

förbud mot försäljning av tobaksvaror till ungdom under 18 år är

enligt motionären ett normbildande och lättadministrerat sätt

att förhindra eller skjuta upp tobaksdebuten hos ungdomar.

I motion So440 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)

begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts dels om

behovet av åldersgräns (yrkande 1), dels om att denna

åldersgräns bör sättas vid 18 år (yrkande 2). Motionärerna

pekar på att majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder

och att många studier visar att tobaksrökning medför större

risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är därför viktigt att en

åldersgräns för inköp av tobak införs. Denna kan sättas vid 18

år. Samma åldersgräns gäller för inköp av öl (klass II). Ingen

har föreslagit att den skall avskaffas även om den inte

efterlevs till fullo. Alkohol och åldergränsers positiva

inverkan på ett minskat drickande är väl belagt. Detta tyder på

att en åldersgräns snarare är avskräckande än lockande. Ett

ytterligare skäl att förhindra rökdebut bland barn och ungdomar

är att benägenheten att pröva narkotika har visat sig vara

större bland ungdomar som röker än bland dem som inte röker.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om

åldersgräns för inköp av tobak, senast i samband med riksdagens

behandling av regeringens proposition 1992/93:185 om tobakslag.

I tobaksbetänkandet uttalade utskottet följande.

Många studier och undersökningar visar att tobaksrökning

medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är också

väl känt att majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder.

Utskottet ser med oro på att allt fler ungdomar börjar röka.

Insatser för att förhindra att barn och ungdomar börjar använda

tobak måste enligt utskottet ges högsta prioritet. Information

och utbildning om tobakens skadeverkningar är viktig. Skolans

förebyggande insatser mot rökning måste prioriteras. Särskild

vikt måste enligt utskottet läggas vid att nå de ungdomsgrupper

som vi i dagsläget vet röker mycket. Effekterna av

Folkhälsoinstitutets informationsinsatser och forskningen kring

ungdomars rökvanor bör noga följas. En åldersgräns för inköp av

tobaksvaror kan innebära ett stöd för osäkra ungdomar. Den kan

också i sämsta fall göra rökningen mer spännande. Om rökning

bland ungdomar inte minskar bör regeringen enligt utskottet

överväga införande av en åldersgräns för tobaksinköp och

återkomma till riksdagen i frågan.

Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna om införande av

åldersgräns och hemställde att riksdagen skulle ge regeringen

till känna vad utskottet anfört. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 356).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker

motionerna So406 (kds) yrkande 3 och So440 (kds).

Tillverkares och importörs ansvar

Enligt nuvarande lydelse av 15 § tobakslagen skall

tillverkare eller importör av tobaksvara, i den utsträckning som

föreskrivs av regeringen, utreda om de kemiska och toxikologiska

egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter.

I propositionen föreslås att denna bestämmelse tas bort

och ersätts med en bestämmelse enligt vilken tillverkare eller

importör av tobaksvaror skall, i den utsträckning som föreskrivs

av regeringen, till Socialstyrelsen lämna de uppgifter om

tobaksvaror som behövs för att varornas hälsorisker skall kunna

bedömas. I propositionen har regeringen redovisat de skäl som

talar för att det bör ankomma på Socialstyrelsen att som

opartisk myndighet i förekommande fall utreda hälsovådligheten

hos tobaksvaror. Uppgifterna skall vanligen ligga till grund för

bedömningar rörande innehållsdeklarationer. Även när det gäller

bedömningar rörande förbud enligt 16 § tobakslagen kan det bli

aktuellt för en tillverkare eller importör att lämna uppgifter

till Socialstyrelsen.

Som skäl för förslaget anförs i propositionen att

socialutskottet uttalat att det inte bör ankomma på

tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska

egenskaperna har hälsovådliga effekter. Detta borde enligt

utskottet åligga en opartisk myndighet. Utskottet önskade en

lagreglering i enlighet härmed.

I motion So37 av Nils Nordh och Bengt Kronblad (s) begärs

ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om

tobaksindustrins ansvar för produkternas hälsorisker.

Motionärerna anför att om Tobaksbolaget upphör med sin

produktutveckling som en följd av ett reklamförbud innebär det

att man springer ifrån det ansvar som varje industri har och i

synnerhet en sådan som tillverkar hälsofarliga produkter. Enligt

motionärernas mening har tobaksindustrin en skyldighet att göra

allt den kan för att minska hälsoriskerna i samband med rökning.

Regeringen och de hälsovårdande myndigheterna bör i

överläggningar med tobaksindustrin påtala vilket ansvar

industrin har för att minska hälsoriskerna för de människor som

använder tobaksprodukter, anser motionärerna.

Utskottets bedömning

Som utskottet tidigare uttalat bör det inte ankomma på

tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska

egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter.

Utskottet instämmer i förslaget om att införa en skyldighet för

tillverkare eller importör av tobaksvaror att till

Socialstyrelsen lämna de uppgifter som behövs för att bedöma

varornas hälsorisker. Det bör som föreslås i propositionen

ankomma på regeringen att närmare ange uppgiftsskyldighetens

omfattning.

Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 15 §

tobakslagen.

Såväl i Sverige som utomlands förekommer produktutveckling i

syfte att åstadkomma tobaksvaror som innehåller mindre mängder

av skadliga ämnen. Detta gäller särskilt cigaretter. Utskottet

anser det vara angeläget att denna utveckling fortsätter och

delar därför de synpunkter som framförts i motionen. Utskottet

utgår från att regeringen och de hälsovårdande myndigheterna för

tobaksindustrin påtalar det ansvar industrin har för

produktutvecklingen. Något tillkännagivande med anledning av

motion So37 (s) behövs därför inte. Motionen avstyrks.

Lagförslaget i övrigt

Med hänsyn till att 12 § andra stycket andra meningen

tobakslagen trätt i kraft den 1 januari 1994 (SFS 1993:1646)

behövs inte någon ändring av ikraftträdandebestämmelserna till

tobakslagen. Förslaget avstyrks därför i denna del.

Utskottet tillstyrker övriga förslag till ändringar i

tobakslagen.

Information om tobakens skadeverkningar

I motion So465 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)

begärs tillkännagivanden om vad som anförts i motionen om vikten

av att barn får växa upp i en rökfri miljö, om vikten av en

medveten och kontinuerlig satsning på att förhindra rökdebut hos

barn och ungdomar, om behovet av upplysning och information till

vuxna som önskar sluta röka och om att upplysning och

undervisning bör understödjas av hälsoinformation i radio och TV

(yrkandena 1--4).

Tidigare behandling, m.m.

Frågan om information och upplysning om tobakens

skadeverkningar har behandlats av utskottet vid ett flertal

tillfällen. I tobaksbetänkandet avstyrkte utskottet

motioner angående information och utbildning om tobakens

skadeverkningar med följande motivering. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 356). Utskottet anförde:

Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge

bedrivits i vårt land. Även om andra åtgärder vidtas för att

minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av

information och utbildning fortfarande grundläggande element i

ett samhälleligt åtgärdsprogram mot tobaksbruket. Genom det

tobaksprogram som det nyligen inrättade Folkhälsoinstitutet

bedriver har de hälsoupplysande informativa insatserna mot

tobaksbruket förstärkts på central nivå, vilket utskottet anser

vara mycket betydelsefullt. Det är också viktigt att

informationen om tobakens skadeverkningar intensifieras på lokal

nivå inom skolor, primärvården, frivilliga organisationer etc.

Skolans förebyggande insatser måste få hög prioritet och stort

utrymme på skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de

ungdomsgrupper som vi vet i dagsläget röker mycket. Sjuk- och

primärvårdens kunskaps- och informationsmaterial om tobakens

skadeverkningar måste komma skolor och övriga myndigheter till

del. Utskottet vill ånyo understryka vikten av att gravida

kvinnor och småbarnsföräldrar informeras om tobakens skadliga

effekter. I detta sammanhang har mödravården och sjukvården en

viktig roll liksom Folkhälsoinstitutet. Utskottet delar de

synpunkter som förs fram i motionerna och som i huvudsak

sammanfaller med vad regeringen anfört i propositionen. De

aktuella motionerna får anses vara tillgodosedda. -- -- --

I tobaksbetänkandet s. 28 f. lämnas en utförlig redogörelse

över vad utskottet tidigare uttalat i frågan.

Information och opinionsbildning ingår som ett led i

Folkhälsoinstitutets Tobaksprogram. I Institutets

verksamhetsberättelse för 1993/94 anges att institutet kommer

att prioritera sådana insatser som syftar till att förebygga

tobaksdebut samt sådana insatser som syftar till att få till

stånd fler rökfria miljöer. Inom Tobaksprogrammet kommer man

också att noga följa tobaksbranschens insatser. Ett fördjupat

samarbete kommer att ingås med Världshälsoorganisationen, WHO,

EG och de nordiska länderna. Vidare kommer Tobaksprogrammet

att

ta initiativ till en nationell kraftsamling för insatser i

skolan, förbättra fortbildningen i tobaksfrågor för olika

nyckelgrupper, såsom personal inom mödra- och barnavård samt

lärare, initiera riktade insatser till tonårsflickor och unga

kvinnor och nyframställa visst basalt informationsmaterial.

Av årets budgetproposition (prop.1993/94:100, bil. 6)

framgår att Folkhälsoinstitutet har för avsikt att under

kommande verksamhetsår vidareutveckla det tvärsektoriella arbete

där etableringen av programmen för kvinnors samt barns och

ungdomars hälsa kommer att bidra till särskilda

målgruppsinriktade satsningar.

Utskottets bedömning

Utskottet delar i allt väsentligt motionärernas uppfattning

som också väl överensstämmer med vad utskottet anförde i samband

med behandlingen av propositionen med förslag till tobakslag.

Något tillkännagivande till regeringen behövs inte varför

utskottet avstyrker motion So465 (kds).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motion 1993/94:So33,

2. beträffande varningstexter

att riksdagen avslår motion 1993/94:So406 yrkande 1,

3. beträffande marknadsföring av tobaksprodukter

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So34 i denna del

antar regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen

(1993:581) såvitt avser 12 och 13 §§,

4. beträffande 14 § tobakslagen

att riksdagen dels beslutar att 14 § tobakslagen skall erhålla

ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2,

dels beslutar om sådan ändring av ingressen till regeringens

förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) som

föranleds härav,

5. beträffande förtäckt tobaksreklam

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So34 delvis,

1993/94:So35, 1993/94:So36, 1993/94:So38 och 1993/94:So491 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. (m, fp, c, kds)

6. beträffande åldersgräns för inköp av tobaksvaror

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So406 yrkande 3 och

1993/94:So440,

7. beträffande tillverkares och importörs ansvar

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So37 antar

regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)

såvitt avser 15 §,

8. beträffande ikraftträdandebestämmelserna

att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

tobakslagen (1993:581) såvitt avser ny lydelse av

ikraftträdandebestämmelserna till tobakslagen,

9. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

tobakslagen (1993:581) i den mån det inte omfattas av vad

utskottet hemställt under tidigare moment,

10. beträffande information om tobakens

skadeverkningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:So465.

Stockholm den 15 februari 1994

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Göte Jonsson

(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s),

Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan

Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s),

Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Maud Ekendahl (m) och

Chatrine Pålsson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Förtäckt tobaksreklam (mom. 5)

Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Ulla Orring (fp), Rosa

Östh (c), Ingrid Hemmingsson (m), Maud Ekendahl (m) och Chatrine

Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "So491 (s)." bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att frågan om förbud mot förtäckt reklam

övervägs inom regeringskansliet.

Ett ingripande genom lagstiftningsåtgärder mot den indirekta

reklamen är förenat med avsevärda svårigheter och komplikationer

av såväl varumärkesrättslig som tryckfrihets-, yttrandefrihets-

och näringsfrihetsrättslig natur. Noggranna överväganden måste

därför, som regeringen anför i propositionen, föregå varje

ansats att utvidga det annonsförbud som regeringen i enlighet

med den dåvarande riksdagsmajoritetens begäran har lagt fram.

Det är därför naturligt att denna fråga inte har kunnat

behandlas i den nu framlagda propositionen utan måste bli

föremål för fortsatta överväganden.

Motionerna So34 (s) delvis, So35 (kds), So36 (kds, m), So38

(v) och So491 (s) avstyrks.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande förtäckt tobaksreklam

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So34 delvis,

1993/94:So35, 1993/94:So36, 1993/94:So38 och 1993/94:So491,

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till

lag om ändring i tobakslagen

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

14 §

Marknadsföringsåtgärd Marknadsföringsåtgärd

som strider mot 12 § eller som strider mot 12 § skall

13 § skall vid vid tillämpningen av

tillämpningen av marknadsföringslagen

marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara

(1975:1418) anses vara otillbörlig mot

otillbörlig mot konsumenter.

konsumenter.