Bet. 1993/94:SoU2

Socialutskottets betänkande

1993/94:SOU02

Vissa etiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

SoU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motioner från de allmänna

motionstiderna 1992 och 1993 om olika etiska frågor, bl.a. om

behovet av lagstiftning med hänsyn till den medicinska

utvecklingen, om fosterdiagnostik, äggdonation, rätten till

abort och abortförebyggande verksamhet.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. S-ledamöterna har

avgett två reservationer och V-suppleanten en meningsyttring.

Särskilt yttrande har anmälts av kds-ledamoten.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992

1991/92:So423 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om inriktningen av lagstiftningen vad gäller

etiska frågor till följd av den medicinsk-etiska utvecklingen.

1991/92:So424 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en skärpning av tidsgränserna för abort.

1991/92:So504 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätt till fri abort.

1991/92:So514 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en översyn för en samlad

lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning vid livets

början.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993

1992/93:So406 av Inger Hestvik och Barbro Westerholm (s, fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utredning av äggdonationer.

1992/93:So412 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp, kds, nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skärpa tidsgränsen för abort från

artonde till tolfte veckan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att aborter mellan tolfte och artonde

veckan endast skall ske efter särskilt tillstånd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla kvinnor som begär abort alltid

skall erbjudas stöd och rådgivning.

1992/93:So413 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om äggdonation.

1992/93:So417 av Tuve Skånberg m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en livsbefrämjande grundhållning för

mänskligt liv i enlighet med Genèvedeklarationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av åtgärder i syfte att kunna

minska antalet aborter.

1992/93:So418 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om mödrahälsovårdens förhållningssätt vid

graviditeter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om abortsökandes obligatoriska samtal med

läkare, kurator eller motsvarande samt faderns möjlighet till

sådana samtal,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en positiv

ändring i abortlagen i syfte att stärka fostrets rätt till liv.

1992/93:So436 av Sigrid Bolkéus och Sinikka Bohlin (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utredning av äggdonationer.

1992/93:So467 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att förebygga oönskade

graviditeter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om gratis p-piller till kvinnor mellan 18 och

21 år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ungdomsmottagningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en enhet med ett kontinuerligt, nationellt

och övergripande ansvar för det abortförebyggande arbetet.

1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kartläggning av orsakerna bakom

ofrivilliga graviditeter och av upplevelserna av en abort,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om abortförebyggande åtgärder.

1992/93:So486 av Tuve Skånberg och Margareta Viklund (kds)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en etiskt grundad

lagstiftning som tillvaratar fostrets intresse vid

fosterdiagnostik.

1992/93:So496 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)

vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 1974 års

abortlag i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av den

abortförebyggande verksamheten.

1992/93:So497 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utredning av äggdonationer.

1992/93:So502 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om rätten att få veta fosters kön.

1992/93:So510 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om varje nations suveräna rätt att själv

utforma sin abortlag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sex- och samlevnadsundervisning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

försök bör göras med fria preventivmedel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen i övrigt anförts om vikten av ett vaktslående om 1974

års abortbeslut.

1992/93:So512 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en undersökning av varför kvinnor väljer

abort, i avsikt att utarbeta ett abortförebyggande

åtgärdsprogram.

Utskottet

Behovet av lagstiftning med hänsyn bl.a. till den

medicinsk-etiska utvecklingen

Motioner

Tre motioner behandlar mera allmänt behovet av lagstiftning

med hänsyn till forskningen och den medicinska utvecklingen.

I motion 1991/92:So423 av Ulla Tillander m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om inriktningen av lagstiftningen vad

gäller etiska frågor till följd av den medicinsk-etiska

utvecklingen. Motionärerna framhåller bl.a. följande:

Gränsen för när man kan tillåta abort och när för tidigt födda

barn kan överleva har flutit samman. Fosterdiagnostiken blir

allt mer avancerad. Kön, sjukdomar och missbildningar avslöjas

tidigt i graviditeten. Fosterforskning pågår. Celler från

aborterade foster kan hjälpa dem som har t.ex. Parkinsons

sjukdom. Här sker hela tiden upptäckter och innovationer i en

anda av optimism där man inte ser några gränser för denna

medicinsk-tekniska ingenjörskonst. Men just för att entusiasmen

är så stor, upptäckarglädjen för forskare så entusiasmerande,

impulserna så många mellan olika internationella

forskningscentra -- och de direkta och indirekta konsekvenserna

för enskilda människor och för samhället som helhet så stora och

omfattande och svåröverblickbara -- så är risken uppenbar att

tillämpningen av forskningsmässiga landvinningar kan ge

konsekvenser som vi egentligen inte hade räknat med eller

önskat.

I ett läge när forskningen på detta område, som ändå rör

gränslandet mellan död materia och liv, rusar fram med

överljudsfart så är det en allmän iakttagelse att de etiska

övervägandena inte hinner med. Det gäller särskilt i en

situation när entusiasmen och upptäckarglädjen ger så snabba

forskningsmässiga resultat. Det som i en sådan situation är

viktigt är att det ges tid så att övertygelsen om att det man

håller på med, och konsekvenserna av det, verkligen står i

överensstämmelse med de djupa och omistliga värden som vi alla

säger oss värna om.

Det finns de som menar att när kunskapen finns så kan man inte

avstå från att använda kunskapen om man kan rädda liv eller

livskvalitet, men det finns då, enligt vår uppfattning, en risk

att den kunskap, attityd, inställning och grundsyn som växer

fram rubbar en grundläggande uppfattning om liv och

människovärde.

Motionärerna säger ja till fosterdiagnostik som medför en

bättre fostervård, dvs. där möjligheter ges till behandling av

sjukdomar och skador och där det gäller att förbereda en

förlossning som misstänks bli komplicerad. De säger däremot nej

till att fosterdiagnostik får utvecklas till en utsorterande och

abortinriktad verksamhet. Dessutom avvisar de helt tanken på en

allmän screening av gravida kvinnor. Motionärerna menar att det

finns ett hot mot människovärdet i selekterande fosterdiagnostik

som kan medföra ett synsätt som graderar livet.

I en liknande motion 1991/92:So514 av Ingvar Svensson

(kds) begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn för

en samlad lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning

vid livets början. Motionären framhåller att regering och

riksdag under de senaste åren har beslutat i ett antal delfrågor

inom det medicinskt-biologiska forskningsområdet och

verksamheter vid livets början. Därmed riskerar möjligheten att

anlägga ett helhetsperspektiv att gå förlorad. Detta är inte

acceptabelt enligt motionären. Med hänsyn till den explosiva

forskningsutvecklingen är det nödvändigt att få till stånd en

klar ramlag till skydd för individens personliga värdighet. Det

står klart att regeringsformens skydd för den personliga

värdigheten inte är tillräckligt utan bör leda till en

följdlagstiftning på det medicinska området. Uppsplittring med

lagstiftning på ett antal delområden ger inte den samlade etiska

bedömning som borde vara vägledande för forskningen och

metodutvecklingen.

I motion 1992/93:So417 av Tuve Skånberg m.fl. (kds) yrkas

ett tillkännagivande om en livsbefrämjande grundhållning för

mänskligt liv i enlighet med Genèvedeklarationen (yrkande

1).

Motionären framhåller bl.a. följande:

Rättssäkerheten för det ofödda barnet måste stärkas och detta

kräver rent logiskt att livsgränsen fastslås. Beträffande

livsgränser kan vi i en demokrati aldrig acceptera relativism.

Varje individ har ett absolut värde. Det kan aldrig accepteras

att vi som politiker håller oss med någon form av differentierad

människosyn, som exempelvis skulle innebära att ofödda barns liv

och senildementa åldringars liv åsatts lägre värde.

Hela denna fråga om människolivets okränkbarhet handlar om

livet alltifrån dess tillblivelse till dödens inträde. Det är

detta helhetsperspektiv som mer måste komma fram i den politiska

och samhälleliga debatten. I olika internationella dokument,

exempelvis Genèvedeklarationen (1948), fastslås att läkaren

skall förpliktiga sig till den "yttersta respekt för mänskligt

liv alltifrån konceptionen till döden". Om detta var angeläget

att deklarera 1948, borde knappast någon tvivla på att det är

ännu mer angeläget i våra dagar, om man betraktar den medicinska

forskningens framsteg och möjligheter.

I två motioner behandlas mera direkt frågor om lagstiftning om

fosterdiagnostik.

I motion 1992/93:So486 av Tuve Skånberg och Margareta

Viklund (kds) begärs ett tillkännagivande om behovet av en

etiskt grundad lagstiftning som tillvaratar fostrets intresse

vid fosterdiagnostik.

Motionärerna anser att fosterdiagnostik kan vara mycket

värdefull och gagna barnet -- nämligen om den ställs i barnets

intresse. Om den sjukdom man letar efter kan behandlas, och

diagnosen ökar föräldrarnas och barnets möjligheter att kämpa

mot den sjukdom som möjligen kan bryta ut är fosterdiagnostiken

positiv.

Behovet av en etiskt underbyggd lagstiftning är emellertid

enligt motionärerna trängande. Den etiska situationen utan en

reglerande lagstiftning kommer att ställa oss inför frågor

omöjliga att hantera: Vem skall bestämma vilka barn som skall få

födas? Skall föräldrar till barn som riskerar handikapp själva

stå för kostnaderna för sjukvård om de väljer att föda sitt

barn? Vem skall ha tillgång till uppgifterna om

genuppsättningen? Var skall gränsen dras mellan sjukdom,

handikapp eller bara oönskade egenskaper? Hur skall

könsdiskriminering undvikas? Dessa frågor och fler gör att vi

enligt motionärerna snarast bör få en lagstiftning som reglerar

fosterdiagnostiken.

Margareta Israelsson m.fl. (s) begär i motion

1992/93:So502 ett tillkännagivande om vad som anförts i

motionen om rätten att få veta fostrets kön i samband med

fosterdiagnostik. Motionärerna konstaterar att blivande

föräldrar i dag genom ultraljud eller fostervattensprov kan få

reda på det blivande barnets tillstånd. Provet kan i vissa fall

ge underlag för att kvinnan (de blivande föräldrarna) väljer att

abortera fostret. Kvinnan (de blivande föräldrarna) kan

besluta sig för abort av andra skäl än strikt medicinska,

exempelvis om hon (de) önskar ett barn av ett visst kön. Detta

missbruk av fosterdiagnostiken sker i endast ett litet antal

fall, men dagens lagstiftning möjliggör denna

könsdiskriminering.

Motionärerna anser att lagstiftningen måste ändras. Läkare bör

inte ha rätt att delge modern (de blivande föräldrarna) fostrets

kön, om inte strikt medicinska skäl talar för det. Vid 1990/91

års riksmöte behandlades en motion som två av motionärerna

skrivit. Utskottet uttalade "att den medicinska utvecklingen

inte får leda till etiskt oacceptabla konsekvenser", vilket

riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna.

Då inget hänt i frågan finner motionärerna nu skäl att upprepa

sina krav.

Utredningen om det ofödda barnet

Utredningen om det ofödda barnet överlämnade år 1989 sitt

slutbetänkande (SOU 1989:51), Den gravida kvinnan och fostret --

två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. I fråga om

fosterdiagnostik lämnas en faktaredovisning av diagnostikens

användnings- och problemområden, olika diagnostikmetoder och i

vilka fall fosterdiagnostik görs. Utredningens etiska

övervägande i fråga om fosterdiagnostik redovisas utförligt.

Frågan om frivillighet vid fosterdiagnostik tas upp, särskilt

med avseende på screeningsundersökningar. Synpunkter lämnas även

beträffande vilka kvinnor som bör få tillgång till

fosterdiagnostik och på screeningsundersökningar.

Utredningen tar i betänkandet också upp den fria aborträtten

och fosterdiagnostiken inkl. informationen till föräldrarna om

resultatet av fosterdiagnostik. Utredningen pekar på det etiska

dilemmat såsom kvinnans rätt att begära abort fram till den

artonde graviditetsveckan och fosterdiagnostikens möjligheter

att inte bara upptäcka sjukdomstillstånd utan också ge svar på

frågan om det blivande barnets kön. Utredningen har dock inte

velat föreslå någon begränsning av föräldrarnas rätt till

information om resultaten av genomförd fosterdiagnostik.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds fortfarande i

Socialdepartementet.

Utredningen har tidigare avgett bl.a. betänkandena (SOU

1983:42) Barn genom insemination och (SOU 1985:5) Barn genom

befruktning utanför kroppen m.m., vilka sedan legat till grund

för lagstiftning om insemination (SFS 1984:1140) och om

befruktning utanför kroppen (SFS 1988:711).

Statens medicinsk-etiska råd

Statens medicinsk-etiska råd är tillsatt av regeringen och har

till uppgift att belysa medicinsk-etiska frågor i ett

övergripande samhällsperspektiv. Rådet skall bevaka och

diskutera den medicinska forskning, diagnostik och behandling

som är särskilt känslig för den mänskliga integriteten och som

på sikt kan utgöra ett hot mot människovärdet. Rådet skall i

dessa frågor också fungera som en länk mellan vetenskap,

folkopinion och politiker.

Rådet har framfört synpunkter till regeringen bl.a. över

betänkandet Kvinnan och fostret -- två individer.

Rådet har också gett ut ett antal skrifter i etiska frågor,

senast en debattskrift Det svårfångade människovärdet.

Tidigare behandling

De etiska frågeställningar som rör den medicinska utvecklingen

kring det mänskliga livets början har behandlats av utskottet

vid flera tillfällen tidigare. Utskottet har därvid uttryckt

önskemål om ett underlag från regeringen för en övergripande

principiell diskussion kring de etiska frågeställningarna kring

livets början. Betänkandet 1989/90:SoU4 innehåller en

sammanfattning av utskottets uttalanden i de tidigare

betänkandena. I betänkandet konstaterade utskottet att de

aktuella frågorna behandlas i såväl Gen-etikkommitténs

betänkande som slutbetänkandet från utredningen om det ofödda

barnet. Utskottet konstaterade vidare att förslagen var föremål

för beredning i regeringskansliet. Det noterades att vissa av

frågeställningarna i motionerna också skulle komma att belysas i

Transplantationsutredningens arbete. Utskottet ansåg också att

regeringens övervägande i dessa frågor borde avvaktas. Utskottet

vidhöll sin tidigare uppfattning att regeringen skyndsamt borde

återkomma till riksdagen med underlag för en övergripande

principiell diskussion beträffande olika etiska frågeställningar

som rör livets början. I avvaktan på resultatet av

beredningsarbetet ansåg utskottet inte att riksdagen borde göra

några sådana uttalanden. Utskottet avstyrkte den då aktuella

motionen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet delade i betänkandet 1990/91:SoU4 grundsynen i flera

av de då aktuella motionerna att den medicinska utvecklingen

inte får leda till etiskt oacceptabla konsekvenser. Flera av

motionärerna efterlyste åtgärder för att förhindra att kvinnor

som fått kunskap om det väntade barnets kön enbart på denna

grund begär abort. Motionärerna efterlyste vidare åtgärder för

att förhindra att kvinnorna under graviditeten får information

om barnets kön. Enligt utskottet var det angeläget att

regeringen skyndsamt övervägde de frågor som berördes i

motionerna. Vad utskottet anfört föreslogs riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 26).

Gen-etikkommitténs betänkande låg till grund för proposition

1990/91:52 om användningen av genteknik på människa m.m.

Utskottet tillstyrkte propositionen i betänkandet

1990/91:SoU10. Riksdagen följde utskottet (rskr. 114).

I betänkandet 1991/92:SoU5 behandlade utskottet bl.a. en

motion liknande 1991/92:So423 och en motion om förbud att

upplysa om kön i samband med fosterdiagnostik.

Utskottet framhöll bl.a. att den nya regeringen i

regeringsförklaringen anfört att den snabba utvecklingen inom

den medicinska och biologiska forskningen ständigt reser nya och

svåra etiska problem. Denna utveckling ställde enligt utskottet

krav på en sammanhållen och etiskt förankrad politik. Enligt

regeringsförklaringen skulle utgångspunkten alltid vara den syn

på människan och på människolivets helgd som har sin förankring

i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla

människor har samma värde och den grundläggande mänskliga

rättigheten är rätten till liv. Utskottet ansåg att riksdagen

inte borde föregripa behandlingen av regeringens kommande

förslag på detta område. Utskottet avstyrkte därför motionerna.

Riksdagen följde utskottet.

Våren 1992 behandlade utskottet i betänkandet

1991/92:SoU15 bl.a. ett yrkande identiskt med yrkande 1 i

motion 1992/93:So417. Enligt utskottets mening behövde riksdagen

inte då överväga något initiativ med anledning av de då aktuella

motionerna och hänvisade till den då nyligen tillsatta

parlamentariska utredningen om prioriteringar inom hälso- och

sjukvården. Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att utvecklingen inom den medicinska och

biologiska forskningen är snabb och att detta skapar nya

förutsättningar för den medicinska verksamheten men också nya

och svåra etiska problem. När det gäller fosterdiagnostiken, som

tas upp i flera motioner, bereds fortfarande i

Socialdepartementet slutbetänkandet från utredningen om det

ofödda barnet om bl.a. fosterdiagnostik. Efter

remissbehandlingen har Statens medicinsk-etiska råd numera

överlämnat ett omfattande material och synpunkter på betänkandet

till departementet.

Utskottet anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt

förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid

vara den syn på människan och på människolivets helgd som har

sin förankring bl.a. i den kristna etiken och den västerländska

humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande

mänskliga rättigheten är rätten till liv. Gränser måste, enligt

utskottet, kunna sättas för att förhindra en utveckling inom

forskningens tillämpning och den medicinska verksamheten som kan

leda till negativa etiska konsekvenser. Utskottet förutsätter

att regeringen noga följer utvecklingen på detta område och

återkommer till riksdagen vid lämpligt tillfälle. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:So423 (c),

1991/92:So514 (kds), 1992/93:So417 (kds) yrkande 1,

1992/93:So486 (kds) och 1992/93:So502 (s).

Äggdonation

Gällande rätt m.m.

Enligt lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen får

införande i en kvinnas kropp av ett ägg som har befruktats

utanför hennes kropp ske enbart om vissa i lagen angivna villkor

är uppfyllda. Bl.a. krävs att ägget skall vara kvinnans eget och

ha befruktats med makens eller sambons sperma (2 § 3). S.k.

äggdonation, dvs. att en utomstående kvinnas ägg befruktas

utanför kroppen med sperma från den mottagande kvinnans make

eller sambo, är sålunda förbjuden i Sverige.

Vid behandling av förslaget till lag om befruktning utanför

kroppen framhöll utskottet bl.a. följande (SoU 1987/88:26).

Enligt utskottets mening innebär såväl ägg- som spermadonation

i samband med befruktning utanför kroppen en så stor

manipulation av den mänskliga livsprocessen att de inte bör

godtas från humanistisk och etisk synpunkt. Det finns dessutom

skäl att rent allmänt ha en restriktiv inställning i frågor av

denna art. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag

att befruktning utanför kroppen i kombination med ägg- eller

spermadonation inte skall tillåtas. Även i framtiden bör

självfallet gälla att varken ägg- eller spermadonation godtas

vid befruktning utanför kroppen.

Utskottet tillstyrkte den föreslagna lagen. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 383).

Motioner

I fyra motioner begärs tillkännagivanden om äggdonationer.

I motion 1992/93:So406 av Inger Hestvik och Barbro

Westerholm (s, fp) hemställs om en utredning av äggdonationer.

Motionärerna framhåller att kvinnlig ofruktsamhet bl.a. kan bero

på för tidig menopaus och s.k. Turners syndrom. Turners syndrom

beror på en kromosomavvikelse vilken leder till att kvinnan inte

kan producera eget tillväxthormon. Dessa kvinnor blir kortväxta.

De föds dessutom utan äggstockar och kan därför inte producera

egna ägg. Däremot har de normala äggledare och normal livmoder.

Utomlands har man enligt motionärerna kunnat hjälpa dessa

kvinnor att få barn genom äggdonation.

Det har nu gått sju år sedan utredningen om befruktning

utanför kroppen genomfördes, som bl.a. behandlade frågan om

äggdonation. Sedan dess har utvecklingen enligt motionärerna

gått framåt. Eftersom äggdonationer utförs utomlands och t.ex.

Turnerpatienter nu söker sig utomlands för att få hjälp, anser

motionärerna att frågan om äggdonation måste tas upp för förnyad

utredning och ställningstagande. Att exportera ett etiskt

problem kan enligt motionärerna inte vara en acceptabel utväg.

I motionerna 1992/93:So413 av Marianne Carlström m.fl. (s),

1992/93:So436 av Sigrid Bolkéus och Sinnika Bohlin (s) och

1992/93:So497 av Lars Andersson (-) framförs liknande

önskemål.

I denna fråga har utskottet uppvaktats av representanter för

Svenska Turnerföreningen.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det med hänsyn till den debatt som förts i

vårt land och utomlands om s.k. äggdonationer kan vara motiverat

att en utredning av frågan kommer till stånd. Motionerna

1992/93:So406 (s, fp), 1992/92:So413 (s), 1992/93:So436 (s) och

1992/93:So497 (-) får i huvudsak anses tillgodosedda och

avstyrks därför.

Aborter

Rätten till abort

I två motioner framförs krav på ett bibehållande av 1974 års

abortlag.

I motion 1991/92:So504 av Elisabeth Persson (v) yrkas

sålunda att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt till fri abort (yrkande 1). Motionären

framhåller följande:

På senare tid har röster höjts för inskränkningar i

aborträtten. Vänsterpartiet motarbetar alla sådana förslag.

Kvinnors rätt till fri abort är odiskutabel.

En abort är alltid en nödlösning. Det enda som kan få ner

abortsiffrorna är att förebygga oönskade graviditeter.

Inskränkningar i aborträtten vore en återgång till den tid då

kvinnor tvingades till illegala abortörer eller fick resa

utomlands för att få abort.

I motion 1992/93:So510 av Margareta Winberg m.fl. (s)

yrkas tillkännagivanden dels om varje nations suveräna rätt att

själv utforma sin abortlag (yrkande 1), dels om vikten av

ett vaktslående om 1974 års abortbeslut (yrkande 5).

Motionärerna framhåller bl.a. att de svenska abortmotståndarna

nu anammar en strategi som bl.a. går ut på att framhålla

nordiska grannländer samt vissa länder inom EG som förebilder

för en sänkning av den svenska abortgränsen. Abortmotståndarna

vill "harmonisera" eller "anpassa" svensk abortlagstiftning

efter andra länders. Detta finner motionärerna absurt.

Abortlagstiftningen är enligt dem uteslutande en nationell

angelägenhet, vilket Sverige också tagit fasta på inför

förhandlingarna med EG.

Om kvinnor tvingas besluta sig för abort före 12:e veckan

finns det enligt motionärerna risk att de fattar beslut och gör

abort i onödan. Det finns också risk att kvinnor börjar göra

illegala aborter igen. I världen dör ca 200 000 kvinnor varje år

till följd av illegala abortingrepp. Mellan 6 och 8 miljoner

skadas allvarligt av ingreppet.

I två motioner begärs översyn av abortlagen.

I motion 1992/93:So418 av Kjell Eldensjö (kds) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till en positiv

ändring i abortlagen i syfte att stärka fostrets rätt till liv

(yrkande 3). Motionären anser att den nuvarande abortlagen

bygger på en rad principer som är felaktiga. Lagen ger en

oinskränkt rätt för en individ över en annan individ. Egentligen

ger det argument som framfördes för den nuvarande lagen,

nämligen om individens rätt att bestämma över sin kropp, skäl

för en restriktiv abortlag, anser motionären. Det ofödda barnet

kan inte artikulera sin rätt att bestämma över sin kropp. Därför

bör samhället ställa sig som garant för det ofödda barnet.

Den nuvarande abortlagen har enligt motionären lastat över

hela ansvaret på den enskilda kvinnan. Samhället tvår sina

händer. Den enskilda kvinnan har fråntagits det stöd som kan

behövas mot påtryckningar utifrån. Även det ofödda barnets fader

har enligt motionären fråntagits inflytande över situationen.

I motion 1992/93:So496 av Rose-Marie Frebran och Stefan

Attefall (kds) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en

översyn av 1974 års abortlag i enlighet med vad som anförts i

motionen (yrkande 1). Motionärerna anser att en allsidig

översyn av abortlagen bör ha som huvudsyfte att diskutera och

klarlägga lagens innebörd när den grundideologi som lagen bygger

på -- synen på fostret som en del av kvinnans kropp --

övergetts.

I två motioner begärs att tidsgränserna för abort skärps.

I motion 1992/93:So412 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp,

kds, nyd) yrkas dels att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa

tidsgränsen för abort från artonde till tolfte veckan (yrkande

1), dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att aborter mellan tolfte och

artonde veckan endast skall ske efter särskilt tillstånd

(yrkande 2).

Enligt motionärerna är antalet aborter fortfarande mycket för

högt (över 30 000) och takten som de sjunker med är alltför låg.

Artonde havandeskapsveckan som en övre tidsgräns för abort utan

särskilt tillstånd bör enligt motionärernas uppfattning

omprövas. En anledning till en skärpning av attityderna är att

man i dag har gått ifrån uppfattningen att se fostret som en del

av kvinnans kropp och att man i stället utgår ifrån att modern

och barnet är två individer.

Ett annat tungt vägande skäl för en ändring av tidsgränsen är,

enligt motionärernas mening, att den medicinska forskningen lett

fram till att man i dag kan rädda barn ända ned mot tjugonde

veckan, vilket ställer sjukvårdspersonalen inför ett svårt

etiskt dilemma: att jämngamla barn både kan räddas och

aborteras.

Abort får aldrig ses som en teknisk fråga om t.ex. olika

preventivmedelsmetoder. Det är viktigt att den etiskt motiverade

känslan för att det faktiskt råder en intressekonflikt bevaras.

Det finns hos många en djupt grundad insikt om att fostrets

värde inte får trädas för när. Genom de många aborterna fruktar

motionärerna att en avtrubbning av respekten för livet kan ske.

I motion 1991/92:So424 av Ulla Tillander m.fl. (c)

framförs ett liknande yrkande.

Abortförebyggande insatser

Motioner

Tre motioner tar upp behovet av olika undersökningar kring

abortverksamheten.

I motion 1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp)

begärs sålunda ett tillkännagivande om kartläggning av orsakerna

bakom ofrivilliga graviditeter och av upplevelserna av en abort

(yrkande 3). Motionärerna anser att en kontinuerlig

kartläggning av orsakerna bakom ofrivilliga graviditeter och en

uppföljning av upplevelserna av en abort bör initieras t.ex. av

Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet i samarbete med

landstingen.

I motion 1992/93:So512 av Margareta Viklund (kds) yrkas

ett tillkännagivande om en undersökning av varför kvinnor väljer

abort, i avsikt att utarbeta ett abortförebyggande

åtgärdsprogram.

I motion 1992/93:So496 av Rose-Marie Frebran och Stefan

Attefall (kds) begärs en utvärdering av den abortförebyggande

verksamheten (yrkande 2). Motionärerna vill att de

möjligheter som står till buds för att sänka antalet aborter

analyseras i ett vidare samhällsperspektiv.

Flera motioner behandlar abortförebyggande insatser.

I motion 1992/93:So412 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp,

kds, nyd) yrkas ett tillkännagivande om att alla kvinnor som

begär abort alltid skall erbjudas stöd och rådgivning (yrkande

3).

Motionärerna framhåller att anledningen till att en kvinna

hamnat i en abortsituation i många fall beror på den sociala

situation som hon befinner sig i. Motionärerna menar att varje

abortsökande kvinna skall erbjudas rådgivning som ger möjlighet

att diskutera olika frågor och som ger den abortsökande stöd och

upplysningar om samhällets möjligheter till hjälp och stöd om

hon väljer att föda sitt barn.

I motion 1992/93:So417 av Tuve Skånberg m.fl. (kds) begärs

ett tillkännagivande om vikten av åtgärder i syfte att kunna

minska antalet aborter (yrkande 2). Det förebyggande och

stödjande arbetet för att fler graviditeter skall få fullföljas

måste enligt motionärerna uppmuntras. Detta kan enligt dem ske

exempelvis på följande sätt.

1. Mödrahälsovården skall utgå ifrån att graviditeten är något

positivt för föräldrarna och att graviditeten skall fullföljas.

2. Preventivmedelsrådgivningen skall vara väl utbyggd och

tillgänglig i hela landet.

3. Ingen skall behöva anföra brist på lämplig bostad som skäl

för abort. Samhället skall ställa upp med bostad och

bostadsbidrag för den som har behov av det.

4. Ingen skall för sina studiers skull behöva begära abort.

Studiemedel och stödundervisning för att "ta igen" förlorade

studier skall erbjudas.

5. Stödfamiljer skall vid behov kunna erbjudas som hjälp åt

ensamstående mödrar den period man önskar före och efter barnets

födelse.

6. Abortsökande skall delta i ett obligatoriskt samtal med

läkare, kurator eller motsvarande.

För att ett effektivt socialt stödprogram skall kunna tas fram

behövs enligt motionärerna bra underlag om varför kvinnor väljer

abort. Det borde därför företas en undersökning om motiven för

aborten med tonvikt på vilket stöd man önskar för att inte välja

abort.

I motion 1992/93:So418 av Kjell Eldensjö (kds) begärs ett

tillkännagivande om att den abortsökande skall delta i

obligatoriska samtal med läkare, kurator eller motsvarande och

att även fadern skall ha möjlighet att delta i sådana samtal

(yrkande 2). I motionen yrkas också ett tillkännagivande om

att mödrahälsovården skall utgå från att graviditet är något

positivt för föräldrarna och att graviditeten bör fullföljas

(yrkande 1).

I motion 1992/93:So467 av Elisabeth Persson m.fl. (v)

yrkas tillkännagivanden dels om vikten av att förebygga oönskade

graviditeter (yrkande 1), dels om gratis p-piller till

kvinnor mellan 18 och 21 år (yrkande 2), dels om

ungdomsmottagningar (yrkande 3) och dels om en enhet med ett

kontinuerligt, nationellt och övergripande ansvar för det

abortförebyggande arbetet (yrkande 4).

Motionärerna konstaterar att antalet utförda aborter minskat

årligen. Det är angeläget att samhället på olika sätt verkar för

att få ner aborttalen utan att inskränka på aborträtten. Det

bästa sättet att minska antalet aborter är enligt motionärerna

att förebygga oönskade graviditeter. Försök i bl.a. Gävle med

erbjudande om gratis p-piller till kvinnor mellan 18 och 20 år

reducerade omedelbart aborterna.

Motionärerna föreslår att staten erbjuder gratis p-piller

eller annat preventivmedel åt alla kvinnor under 21 år.

Kostnaderna torde till stor del uppvägas av uteblivna kostnader

för de aborter som därigenom undviks. Upplysning och rådgivning

är ett annat utomordentligt bra sätt att förebygga oönskade

graviditeter.

Det är viktigt att det för alla ungdomar finns tillgång till

ungdomsmottagningar som ger rådgivning om sex och samlevnad,

preventivmedel och hur man skyddar sig mot sexuellt överförda

sjukdomar. Ungdomsmottagningarna är särskilt viktiga i det

förebyggande arbetet mot unga kvinnors oönskade graviditeter.

Tidigare har det funnits en enhet på Socialstyrelsen som haft

ansvar för det abortförebyggande arbetet. Den är nu

bortrationaliserad. Folkhälsoinstitutet arbetar visserligen med

ett abortförebyggande program men har inget övergripande

samhällsansvar för detta. Motionärerna föreslår att en enhet

inrättas -- antingen under Socialstyrelsen eller

Folkhälsoinstitutet -- som har ett kontinuerligt, nationellt och

övergripande ansvar för det abortförebyggande arbetet.

I motion 1992/93:So475 (fp) yrkas ett tillkännagivande om

abortförebyggande åtgärder (yrkande 5). Det behövs enligt

motionärerna en kraftfull satsning på abortförebyggande åtgärder

utformade med tanke på målgruppen. Det som passar för ungdomar

är kanske inte gångbart när det gäller att nå de äldre

kvinnorna. Det behövs enligt motionärerna en del

metodutveckling. Motionärerna anser att skolans sex- och

samlevnadsundervisning måste effektiviseras och

ungdomsmottagningsverksamheten byggas ut. Motionärerna anser

vidare att Folkhälsoinstitutet i samarbete med landstingen,

mödrahälsovården, företagshälsovården och skolan bör initiera

abortförebyggande åtgärder också riktade till litet äldre

kvinnor. Dessa åtgärder kan med fördel kopplas till arbetet med

att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar.

I motion 1992/93:So510 av Margareta Winberg m.fl. (s)

yrkas tillkännagivanden dels om sex- och samlevnadsundervisning

(yrkande 2), dels om att försök bör göras med fria

preventivmedel (yrkande 3). Alternativet till abort är

enligt motionärerna inte att tvingas föda ett icke-önskat barn.

Alternativet är att undvika de icke-önskade graviditeterna.

Detta görs genom förebyggande arbete, upplysning och utbyggd

preventivmedelsteknik.

Motionärerna pekar på att när Holland satsade på utbyggnad av

förebyggande verksamhet och p-piller sjönk antalet aborter och

är nu 5,3 per tusen kvinnor i åldrarna 15--44 år. I Sverige är

motsvarande siffra 20,4. När Gävleborgs landsting 1990 gjorde

försök med att dela ut gratis p-piller till tonårsflickor mellan

15 och 19 år sjönk antalet aborter per tusen kvinnor från 38

till 26. Liknande erfarenheter finns från Gotlandsprojektet på

70-talet och Jämtlandsprojektet på 80-talet. Båda dessa handlade

om en ökad sex- och samlevnadsundervisning i skolor och bland

personer som i sitt arbete kom i kontakt med barn och ungdom.

Det handlar enligt motionärerna om kunskap och möjligheter till

bra preventivmedel.

Bakgrund

Enligt abortlagen (1974:595) avgörs frågan om abort före

utgången av 12:e havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får

vägras abort endast om åtgärden skulle medföra allvarlig fara

för hennes liv eller hälsa. För abort efter 12:e veckan men före

utgången av 18:e veckan fordras i princip, utöver vad som gäller

vid abort dessförinnan, att det företas en särskild

kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är läkaren

skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till Socialstyrelsen för

förnyad prövning. Efter 18:e graviditetsveckan får abort företas

endast i undantagsfall. För sådan abort krävs tillstånd av

Socialstyrelsens rättsliga råd. Tillstånd får lämnas endast om

det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Tillstånd får inte

lämnas om det finns anledning anta att fostret är livsdugligt.

Någon exakt tidsgräns anges sålunda inte i abortlagen. På

vetenskapens nuvarande ståndpunkt räknar man med att foster som

är 23--24 veckor kan fås att överleva och att denna tidsgräns

inte inom överskådlig tid skall kunna förskjutas nedåt. Den övre

gränsen för när abort kan medges är enligt Socialstyrelsens

rättsliga råd den 22:a graviditetsveckan. Om det kan antas att

fostret är livsdugligt, får tillstånd endast lämnas om

graviditeten på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan

medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Av aborterna

sker i dag 92 % före utgången av 12:e veckan. Drygt 0,6 % är

s.k. sena aborter dvs. sådana som utförs efter utgången av 18:e

havandeskapsveckan. Antalet sena aborter har minskat mycket

starkt sedan början av 1970-talet.

En omfattande utvärdering av abortlagen och olika åtgärder i

syfte att förebygga aborter genomfördes av 1980 års

abortkommitté och redovisades i betänkandet (SOU 1983:31)

Familjeplanering och abort -- Erfarenheter av en ny

lagstiftning.

I slutbetänkandet från utredningen om det ofödda barnet,

SOU 1989:51 anges bl.a. (s. 61) att en kvinna som överväger

abort alltid kan få kontakt med en kurator för samtal.

Enligt vissa undersökningar är det av dem som genomgår abort

före utgången av 12:e graviditetsveckan 30 % som hade haft

kuratorskontakt. Efter denna tidpunkt hade 47 % haft sådan

kontakt. Skillnaderna är stora mellan sjukvårdsdistrikten.

Mannen är sällan med vid kuratorsbesöket. Han är dock oftare med

hos kuratorn än i något annat led i abortvården. Kvinnor som

haft kuratorskontakt före aborten erbjuds praktiskt taget alltid

kontakt även efter abortingreppet. Få kvinnor utnyttjar dock den

möjligheten.

När det gäller sena aborter (efter 18:e graviditetsveckan)

anför utredningen (s. 62) att ett framträdande drag i

abortutvecklingen under tiden efter år 1970 är minskningen av

dessa aborter. Ännu år 1971 gjordes nära 6 % (1 098 aborter) av

alla aborter senare än i vecka 18. År 1982 hade denna siffra

sjunkit till 0,8 % (256 aborter). Siffran har därefter i stort

sett varit konstant. År 1987 gjordes 227 aborter efter 18:e

veckan. Enligt utredningens uppfattning finns det inte anledning

att längre upprätthålla kravet på en kuratorsutredning om abort

begärs efter 12:e graviditetsveckan. I stället föreslås att

kvinnan alltid skall erbjudas kuratorsamtal oavsett när aborten

begärs. Kvinnan är däremot inte skyldig att samtala med kuratorn

innan abort utförs. Utredningen föreslår att det sjukhus eller

annan sjukvårdsinrättning som har utfört aborten skall ha en

laglig skyldighet att erbjuda kvinnan (föräldraparet)

samtalskontakt efter abort. I första hand torde det vara

kuratorns uppgift att ge detta stöd. Kvinnan (föräldraparet) är

inte skyldig att ställa upp på en sådan kontakt.

Utredningen anser inte att det finns etiska, medicinska eller

psykologiska skäl att sänka 18-veckorsgränsen. Någon ändring av

nuvarande ordning föreslås därför inte. Inte heller finner

utredningen någon anledning att ändra den övre gränsen för

abort, dvs. livsduglighet. Det bör enligt utredningen ankomma på

Socialstyrelsens rättsliga råd att följa den medicinska

utvecklingen på området och vid behov sänka den gräns som för

närvarande gäller för när abort skall vara tillåten, dvs. 22

veckor. När det gäller frågan om att ange förutsättningar för

tillstånd till abort efter 18:e graviditetsveckan anser

utredningen inte att skäl finns att ändra det nuvarande

begreppet "synnerliga skäl".

Enligt utredningens uppfattning utgör 18:e graviditetsveckan i

dag, och inom den framtid som kan överblickas, i sig en

betryggande säkerhetsmarginal till livsduglighet. När det gäller

den yttersta gränsen för abort, dvs. livsduglighet, konstaterar

utredningen att på vetenskapens nuvarande ståndpunkt foster som

är 23--24 veckor kan bringas överleva och att man inom

prematurvården inte räknar med att denna tidsgräns skall kunna

förskjutas inom överskådlig tid. Barnets andningsorgan är

dessförinnan inte tillräckligt utvecklat för att det ens med

mycket effektiv intensivvård skall kunna överleva. Utredningen

finner därför inte någon anledning att ändra denna gräns för

abort. Enligt vad utredningen anser sig kunna konstatera är

Socialstyrelsens praxis vad gäller beviljande av sena aborter

numera mer restriktiv än tidigare och överensstämmer därför väl

med lagstiftningens intentioner.

Utredningens förslag bereds efter remissbehandling fortfarande

i Socialdepartementet.

Statsrådet Könberg besvarade den 18 maj i år en fråga i

riksdagen om han anser att det finns skäl att ändra den gällande

abortlagstiftningen. Enligt statsrådet finns det inte några skäl

att ändra den gällande lagstiftningen.

Socialstyrelsen publicerade år 1990 rapporten (SOS-rapport

1990:39) Förslag till abortförebyggande program. I rapporten

presenteras det abortförebyggande arbetet i landet. Vidare anges

i rapporten mål för det abortförebyggande arbetet och lämnas

förslag till åtgärder på främst regional och lokal nivå.

Styrelsens epidemiologiska centrum ger i Statistiska

meddelanden ut statistik om aborter.

Antalet aborter minskade åter under 1992. Då utfördes

totalt 34 849 aborter mot 35 788 år 1991 och 37 489 år 1990.

Minskningen är mest markant bland de yngre kvinnorna. Under

första halvåret 1993 var det totala antalet aborter 16 926.

Under samma tid var antalet tonårsaborter 2 429 mot 3 201 resp.

2 745 motsvarande tid 1991 och 1992.

Antalet sena aborter var år 1992 223, år 1991 166 och år 1990

226. För år 1991 har konstaterats en viss underrapportering. Hur

stor denna var har dock inte kunnat fastställas.

Folkhälsoinstitutet har numera övertagit Socialstyrelsens

centralt samordnande funktion när det gäller abortförebyggande

arbete.

Folkhälsoinstitutet har ett samordnat program på detta område

benämnt sexualitet och hälsa. Framför allt har följande områden

ansetts centrala under de tre första årens verksamhet vid

institutet:

Bevakning av preventivmedelsrådgivningens utveckling. Speciell

uppmärksamhet ägnas det utåtriktade arbetets utveckling i

samband med förändrat sjukvårdssystem.

Metodutvecklingsarbete i storstäderna, med inriktning på att

nå utsatta grupper.

Stöd till landstingens abort- och STD-förebyggande arbete,

vilket bl.a. innebär konferenser för politiker,

nätverksseminarier, dokumentation av metoder.

Forskning om orsakerna till aborttals upp- och nedgångar,

t.ex. utvärdering om sambandet mellan subventionering av

p-piller och sänkta aborttal.

Kvalitativ forskning om ungdomars sexuella mönster. Speciellt

gruppen 20--24 år. En rad kvalitativa studier initieras.

Utvärdering av lokala sex- och samlevnadsprojekt.

Metodutveckling inom sexual- och samlevnadsundervisningen.

Sexualupplysning till tonårspojkar, med fortsatt genomförande

av utbildning av manliga sexualupplysare.

Institutet anordnade tillsammans med Socialstyrelsens

epidemiologiska centrum i mars 1993 ett seminarium Aborterna --

upp och ner -- om aborternas variationer och förebyggande

insatser. En rapport från seminariet skall presenteras inom

kort.

Tidigare behandling

Frågan om en förutsättningslös översyn av hela abortlagen

behandlades senast i betänkandet 1989/90:SoU4. Utskottet

vidhöll sin tidigare uppfattning att några skäl att göra en

sådan översyn inte hade framkommit och avstyrkte

motionsyrkandet. Reglerna om sena aborter behandlades också i

betänkandet. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning

till regeringens kommande överväganden med anledning av det då

just avlämnade betänkandet från utredningen om det ofödda

barnet.

Frågor om det abortförebyggande arbetet har vid flera

tillfällen behandlats av utskottet. I betänkandet

1990/91:SoU4 anförde utskottet bl.a. följande:

Utskottet har under de senaste åren med stigande oro kunnat

konstatera en årlig ökning av antalet aborter. En viss

stagnering har dock ägt rum under det senaste året. Utskottet

vill ännu en gång framhålla att det abortförebyggande arbetet

måste bedrivas aktivt. Kommuner och landsting måste noga

analysera behovet av åtgärder för att åstadkomma en minskning av

aborterna och avsätta resurser för detta arbete. Arbetet måste i

första hand syfta till att minska antalet oönskade graviditeter.

Detta förutsätter framför allt en väl fungerande

preventivmedelsrådgivning.

Ungdomarna är en mycket viktig grupp att nå i det

abortförebyggande arbetet. I likhet med motionärerna och

socialstyrelsen i det nya handlingsprogrammet vill utskottet

framhålla ungdomsmottagningarnas roll. Mottagningarna har visat

sig kunna nå ungdomarna och få dem att ta itu med problemen. Det

är viktigt att finna nya vägar i det abortförebyggande arbetet.

Alternativa rådgivningsmottagningar håller nu på att växa fram.

Dessa mottagningar kommer förhoppningsvis också att kunna

utveckla goda metoder för att nå kvinnor i abortsituationer.

Utskottet har inte minst i HIV- och aidssammanhang framhållit

betydelsen av sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Det är

viktigt att denna undervisning kan utvecklas och nå fram till

eleverna. Utskottet har också i flera år tillstyrkt särskilda

statsbidrag till utveckling av sex- och

samlevnadsundervisningen.

-- -- --

Vid sin senaste behandling av abortfrågan noterade utskottet

att socialstyrelsen arbetade med att ta fram ett särskilt

handlingsprogram för att förebygga aborter. Detta program är nu

klart. Programmet innehåller en rad olika förslag till åtgärder.

Socialstyrelsen betonar att det lokalt förankrade arbetet i

landstingen måste förstärkas. Även Landstingsförbundet har

uppmanat landstingen att verka för en bättre samordning av

resurser för STD- och abortförebyggande verksamhet. Utskottet

anser det angeläget att socialstyrelsens handlingsprogram med

dess omfattande förslag till insatser verkligen kan föras ut i

praktiskt arbete i landstingen. Utskottet förutsätter att

regeringen snabbt prövar de förslag i socialstyrelsens

handlingsprogram som förutsätter regeringens medverkan.

Vad utskottet anfört föreslogs riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 26).

Även i betänkandet 1991/92:SoU5 behandlades ett antal

motioner om abortförebyggande åtgärder. Då behandlades även ett

motionsyrkande om en skärpning av tidsgränserna för abort.

Motionerna avstyrktes med hänvisning till att riksdagen inte

borde föregripa behandlingen av regeringens kommande förslag.

Den närmare motiveringen har redovisats i det föregående.

Senast behandlades frågor om abortförebyggande insatser av

utskottet i april 1992 i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet

gjorde följande bedömning.

Utskottet vill ännu en gång understryka vikten av att ett

aktivt abortförebyggande arbete i enlighet med socialstyrelsens

handlingsprogram kommer till stånd och bedrivs på olika nivåer i

samhället. Folkhälsoinstitutet skall enligt föreliggande

direktiv ägna uppmärksamhet åt frågor om sex och samlevnad, som

är av stor betydelse ur abortförebyggande synpunkt. I detta

arbete har institutet möjlighet att låta utföra vetenskapliga

undersökningar om t.ex. sexualvanor, bedriva

upplysningsverksamhet och vidta andra ågärder av det slag som

begärs i motionerna. Utskottet utgår från att

folkhälsoinstitutet gör de insatser som erfordras.

Med det anförda avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna.

När det gällde frågan om statliga subventioner av

preventivmedel förutsatte utskottet att regeringen följde främst

p-pillerförsäljningen och vidtog erforderliga åtgärder.

Utskottet avstyrkte därför en motion om sådana subventioner.

Utskottets överväganden

Utskottet anser det mycket angeläget att antalet aborter

minskar. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

aborterna under första halvåret 1993 fortsatte att minska och

att minskningen var särskilt markant bland de yngre kvinnorna,

där andelen aborter tidigare varit högst. Folkhälsoinstitutet

bör enligt utskottet i samråd med Socialstyrelsens

epidemiologiska centrum analysera förändringarna i aborttalen i

olika delar av landet. Sambandet mellan förändringarna i

aborttal och de förebyggande insatserna bör också närmare

studeras. En kartläggning bör ske för att närmare ta reda på

orsaken till varför kvinnor väljer abort.

För att åstadkomma en fortsatt minskning av aborterna är det

enligt utskottet mycket angeläget att fortsätta arbetet på att

stärka och förbättra de förebyggande insatserna. I motionerna

redovisas olika förslag på förbättringar. Utskottet ser i detta

sammanhang med oro på att antalet ungdomsmottagningar minskar,

eftersom detta skulle kunna leda till att tonårsaborterna på

nytt ökar. Folkhälsoinstitutet bör verka för en fortsatt

metodutveckling när det gäller förebyggande insatser och för att

det förebyggande arbetet förs ut i det praktiska arbetet. Någon

anledning att begränsa rätten till abort eller att nu se över

abortlagstiftningen finns inte.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1991/92:So424,

1991/92:So504 (v) yrkande 1, 1992/93:So412 (c, m, fp, kds, nyd),

1992/93:So417 (kds) yrkande 2, 1992/93:So418 (kds),

1992/93:So467 (v), 1992/93:So475 (fp) yrkandena 3 och 5,

1992/93:So496 (kds), 1992/93:So510 (s) yrkandena 1--3 och 5 och

1992/93:So512 (kds).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So423, 1991/92:So514,

1992/93:So417 yrkande 1, 1992/93:So486 och 1992/93:So502,

res. 1 (s)

2. beträffande äggdonation

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So406, 1992/93:So413,

1992/93:So436 och 1992/93:So497,

3. beträffande aborter

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So424, 1991/92:So504

yrkande 1, 1992/93:So412, 1992/93:So417 yrkande 2,

1992/93:So418, 1992/93:So467, 1992/93:So475 yrkandena 3 och 5,

1992/93:So496, 1992/93:So510 yrkandena 1--3 och 5 samt

1992/93:So512.

res. 2 (s) - motiv.

men. (v)

Stockholm den 12 oktober 1993

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Anita Persson

(s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c),

Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s),

Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m),

Hans Karlsson (s), My Persson (m), Maud Ekendahl (m) och

Chatrine Pålsson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Lagstiftning (mom. 1)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 8 börjar med

"Utskottet anser" och på s. 9 slutar med "1992/93:So502 (s)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har, när utskottet tidigare behandlat dessa frågor,

förutsatt att regeringen noga följer utvecklingen på detta

område och återkommer till riksdagen med en proposition. Något

förslag har dock inte lagts fram. Risken finns nu att den

medicinsk-tekniska utvecklingen går vidare och att de etiska

övervägandena i samband med forskning och tillämpning blir

eftersatta inom berörda områden.

En principfråga i detta sammanhang är om riksdagen i lag skall

reglera frågor om livets början. Riksdagen kan enligt utskottets

mening redan nu ta ställning till denna fråga bl.a. mot bakgrund

av de skrifter och det arbete som gjorts av Statens

medicinsk-etiska råd.

Utskottet anser inte att riksdagen skall lagreglera frågor om

livets början. Här kommer man in på livsåskådningsfrågor. Frågan

är principiell och rör två stora tanketraditioner, nämligen

religion och förnuftstro. I Sverige lever religionen och

förnuftstron sida vid sida. Utskottet anser det angeläget att

det förblir så även i framtiden. Riksdagen kan då inte i lag

fastställa regler om livets uppkomst eller början, eftersom det

skulle strida mot religionsfriheten. Lagstiftningen bör i

stället utformas så att ett regelsystem för olika

livssituationer skapas på etisk grund.

Utskottet anser det vara angeläget att skilja mellan etik och

religion. Mellan kristen människosyn och humanistisk människosyn

föreligger dock en principiellt viktig samsyn i existensen av

det lika människovärdet. Denna samsyn bör vara vägledande vid

bedömningen av de medicinsk-tekniska frågor som utskottet

tidigare berört.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag med

anledning av slutbetänkandet från utredningen om det ofödda

barnet och då särskilt om sekretessfrågor och etiska

bedömningar.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet

avstyrker motionerna 1991/92:So423 (c), 1991/92:So514 (kds),

1992/93:So417 (kds) yrkande 1, 1992/93:So486 (kds) och

1992/93:So502 (s).

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande lagstiftning

att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So423,

1991/92:So514, 1992/93:So417 yrkande 1, 1992/93:So486 och

1992/93:So502 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Aborter (motiveringen till mom. 3)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet som på s. 18 börjar

med "Utskottet anser" och på s. 19 slutar med "finns inte" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser det mycket angeläget att antalet aborter

minskar. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

aborterna under första halvåret 1993 fortsatte att minska och

att minskningen var särskilt markant bland de yngre kvinnorna,

där andelen aborter tidigare varit högst. Folkhälsoinstitutet

bör enligt utskottet i samråd med Socialstyrelsens

epidemiologiska centrum analysera förändringarna i aborttalen i

olika delar av landet. Sambandet mellan förändringarna i

aborttal och de förebyggande insatserna bör också närmare

studeras.

För att åstadkomma en fortsatt minskning av aborterna är det

enligt utskottet mycket angeläget att fortsätta arbetet på att

stärka och förbättra de förebyggande insatserna. I motionerna

redovisas olika förslag på förbättringar. Utskottet ser i detta

sammanhang med oro på att antalet ungdomsmottagningar minskar,

eftersom detta skulle kunna leda till att tonårsaborterna på

nytt ökar. Folkhälsoinstitutet bör verka för en fortsatt

metodutveckling när det gäller förebyggande insatser och för att

det förebyggande arbetet förs ut i det praktiska arbetet. Någon

anledning att begränsa rätten till abort eller att se över

abortlagstiftningen finns inte.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Jag instämmer i den reservation som avgivits av de

socialdemokratiska ledamöterna i fråga om lagstiftning.

När det gäller aborter anser jag att det är angeläget att

samhället på olika sätt verkar för att få ner aborttalen utan

att inskränka på aborträtten. Det bästa sättet att minska

antalet aborter är att förebygga oönskade graviditeter. Försök i

bl.a. Gävle med erbjudande om gratis p-piller till kvinnor

mellan 18 och 20 år reducerade omedelbart aborterna. Jag

föreslår att staten erbjuder gratis p-piller eller annat

preventivmedel åt alla kvinnor under 21 år. Kostnaderna torde

till stor del uppvägas av uteblivna kostnader för de aborter som

därigenom undviks.

Tidigare har det funnits en enhet på Socialstyrelsen som haft

ansvar för det abortförebyggande arbetet. Den är nu

bortrationaliserad. Folkhälsoinstitutet arbetar visserligen med

ett abortförebyggande program men har inget övergripande

samhällsansvar för detta. Jag föreslår att en enhet inrättas --

antingen under Socialstyrelsen eller Folkhälsoinstitutet -- som

har ett kontinuerligt, nationellt och övergripande ansvar för

det abortförebyggande arbetet. I övrigt delar jag de

socialdemokratiska ledamöternas uppfattning även i denna del.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

3 borde ha hemställt:

3. beträffande aborter

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So467 yrkandena 2

och 4 och med avslag på motionerna 1991/92:So424,

1991/92:So504 yrkande 1, 1992/93:So412, 1992/93:So417 yrkande

2, 1992/93:So418, 1992/93:So467 yrkandena 1 och 3,

1992/93:So475 yrkandena 3 och 5, 1992/93:So496, 1992/93:So510

yrkandena 1--3 och 5 samt 1992/93:So512 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilt yttrande

Chatrine Pålsson (kds) anför:

Det är mycket positivt att antalet aborter har minskat de

senaste åren. Arbetet med att förebygga aborter måste dock

utvecklas och intensifieras ytterligare. En abort är alltid en

nödlösning, vilket måste betyda att samhället skall göra sitt

yttersta för att genom praktiskt stöd försöka undvika abort.

Detta gäller även efter det att graviditet konstaterats. Vidare

vore det angeläget med en erfarenhetsutvärdering beträffande

uppföljning och stöd till kvinnan/mannen efter en abort och

hjälp för att förebygga nya abortsituationer.

Socialstyrelsen kan i dag bevilja abort till och med 22:a

graviditetsveckan om synnerliga skäl föreligger. Gränsen för

möjlig överlevnad har stadigt sjunkit så att det i dag finns

möjlighet för enstaka barn födda efter 23 graviditetsveckor att

överleva. I USA har man räddat barn födda under den 21:a veckan.

Felmarginalen för att tidsbestämma ett fosters verkliga ålder är

1--2 veckor. Detta innebär att det med nuvarande regler finns en

ökad risk att aborter utförs, när fostret har överlevnadschans.

Denna aspekt måste lyftas fram mer men får aldrig skymma den

etiska huvudfrågan.

Den nuvarande abortlagstiftningen bygger på andra

förutsättningar än de som ligger till grund för slutsatserna i

"Kvinnan och fostret två individer", SOU 1989:51. Detta kräver

klargöranden. I "Kvinnan och fostret" säger utredaren att frågan

inte kan anses färdigbehandlad. Många frågor kvarstår.

En ny faktor är också att rätten till liv genom inkorporering

av Europakonventionen kommer till uttryck i svensk lag.

Forskningen inom genteknik, in vitro-fertilisering,

fosterdiagnostik och andra sätt att manipulera livet i dess

början har utvecklats snabbt under det senaste årtiondet.

Regering och riksdag har också under de senaste åren beslutat i

en rad delfrågor inom det medicinskt-biologiska

forskningsområdet och verksamheter vid livets början. Med

ledning av detta bör ett helhetsgrepp tas för att få bättre

underlag för fortsatta ställningstaganden inom detta svåra

område.

Fasta etiska normer är nödvändiga för att möta nya tekniska

landvinningar och metoder. Tillämpningen måste ställas i

relation till de etiska konsekvenserna.

Det finns med anledning av detta stort behov av en samlad

lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning vid livets

början.

Inom regeringskansliet pågår för närvarande beredning av Fri-

och rättighetskommitténs betänkande. Mot bakgrund av att flera

tunga remissinstanser berör frågan om rätten till liv

(Advokatsamfundet, Länsrätten i Stockholm, Svea hovrätt m.fl.)

kommer regeringen att få anledning att överväga frågan även i

ljuset av de remissynpunkter som framförts.

Mot denna bakgrund stöder jag under nuvarande omständigheter

utskottsmajoritetens uppfattning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993 2

Utskottet 4

Behovet av lagstiftning med hänsyn bl.a. till den

medicinsk-etiska utvecklingen 4

Motioner 4

Utredningen om det ofödda barnet 6

Statens medicinsk-etiska råd 7

Utskottets bedömning 8

Äggdonation 9

Gällande rätt m.m. 9

Motioner 9

Utskottets bedömning 10

Aborter 10

Rätten till abort 10

Abortförebyggande insatser 12

Motioner 12

Bakgrund 14

Utskottets överväganden 18

Hemställan 19

Reservationer (s) 20

Meningsyttring (v) 21

Särskilt yttrande (kds) 22