Bet. 1993/94:SoU20

Socialutskottets betänkande

1993/94:SOU20

Socialpolitik -- inriktning och anslag

Innehåll

Sammanfattning

Proposition 1993/94:100 bilaga 6

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

SoU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlas först frågor om inriktningen av

socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen

och vissa motioner väckta under den allmänna motionstiden.

Därefter behandlas anslagsyrkanden och övriga yrkanden i

budgetpropositionen samt motioner med anknytning härtill.

Frågor om inriktningen av bl.a. familjepolitik och

alkoholpolitik behandlas i separata betänkanden. Anslaget till

Statens handikappråd (F 14) behandlas senare i samband med

förslag från regeringen om inrättandet av en Handikappombudsman.

Utskottet ställer sig i huvudsak bakom den inriktning av

socialpolitiken som anges i budgetpropositionen. En majoritet av

utskottets ledamöter (s och nyd, samt även v-suppleanten)

föreslår med anledning av motionsyrkanden från (s) och (v) ett

tillkännagivande till regeringen att lagen (1993:588) om

husläkare skall upphävas. Regeringen föreslås snarast återkomma

till riksdagen med förslag till hur en avveckling bör

genomföras. Övriga motioner från s, nyd och v om en annan

inriktning av delar av socialpolitiken än den av regeringen

förda avstyrks av utskottet.

Utskottet tillstyrker regeringens anslagsyrkanden och övriga

yrkanden i budgetpropositionen med undantag för dels

anslaget till Bidragsförskott vilket föreslås minskas med 160

miljoner kronor till 3 027 miljoner kronor dels anslaget

till Bidrag till husläkarsystem vilket föreslås minskas med 195

miljoner kronor till 5 miljoner kronor.

Utskottet föreslår med anledning av motioner att regeringen

ges till känna vad utskottet anfört dels om

fördelningsprinciper för statsbidrag till tolktjänst, dels

om Stöd till Föreningen Plötslig spädbarnsdöd.

S-ledamöterna och nyd-ledamoten redovisar i nio resp. fem

reservationer sin syn på inriktningen av socialpolitiken och i

vissa andra frågor. Utskottets m-, fp-, c- och kds- ledamöter

har anmält reservationer när det gäller frågan om upphävande av

lagen om husläkare, anslag till Bidrag till husläkarsystem och

om fördelningsprinciper för statsbidrag till tolktjänst.

V-suppleanten redovisar i en meningsyttring sina

ställningstaganden.

FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1993/94:100 bilaga 6

Regeringen har under anslagen A 1, A 4--A 6 (s. 26, s. 29--30)

föreslagit

A 1 att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat

förslag till

dels lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna

barnbidrag,

dels att riksdagen till Allmänna barnbidrag för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000

000 kr.

A 4 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1994/95

anvisar ett förslagsanslag på 3 187 000 000 kr.

A 5 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 8 500 000

kr.

A 6 att riksdagen till Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 26 400 000 kr.

Regeringen har under anslagen C 1--C 7 (s. 99--111) föreslagit

C

dels att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta

nödvändiga beslut med anledning av vad som anförs i avsnittet

Utvecklingen inom läkemedelsområdet om att Apotekarsocietetens

stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god

läkemedelsförsörjning upplöses,

dels att riksdagen godkänner det som regeringen i

anslutning till avsnittet Tandvård förordar om förutsättningarna

för en tandläkare att få legitimation.

C 1 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 350 000 kr.

C 2 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret

1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr.

C 3 att riksdagen till Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i

krig för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 167 916 000

kr.

C 4 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1994/95

anvisar ett förslagsanslag på 26 900 000 kr.

C 5 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1994/95

anvisar ett förslagsanslag på 29 800 000 kr.

C 6 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för

rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1994/95

anvisar ett anslag på 2 591 000 kr.

C 7 att riksdagen till Bidrag till husläkarsystem för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000

kr.

Regeringen har under anslagen D 1, D 2, D 4--D 11 (s. 124--125

och s. 130--142) föreslagit

D 1

dels att riksdagen godkänner den föreslagna samordningen

av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss

ombyggnad av sjukhem m.m.,

dels att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen

för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 900 000

000 kr.

D 2 att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet

för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 672 500

000 kr.

D 4 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 146 000 000 kr.

D 5 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 70 124 000 kr.

D 6 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för

budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 129 248 000 kr.

D 7 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationerna

för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 446 000 kr.

D 8 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 700 000 kr.

D 9 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 191 000 000 kr.

D 10 att riksdagen till Kostnader för statlig

assistansersättning för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 2 527 000 000 kr.

D 11 att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB--Statens

Hundskola för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1

000 kr.

Regeringen har under anslagen E 1--E 3 (s. 158--161)

föreslagit

E 1 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och

ungdomsvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 480 000 000 kr.

E 2 att riksdagen till Bidrag till organisationer för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000

kr.

E 3 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för

alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1994/95 anvisar

ett anslag på 7 964 000 kr.

Regeringen har under anslagen F 3--F 13, F 15--F 19 (s.

179--211 och s. 214--219) föreslagit

F 3 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kr.

F 4 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr.

F 5 att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 82 764 000 kr.

F 6 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95

anvisar ett anslag på 1 000 kr.

F 7 att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 162 105 000 kr.

F 8 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr.

F 9 att riksdagen till Statens institut för psykosocial

miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7

474 000 kr.

F 10 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag

på 15 566 000 kr.

F 11 att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr.

F 12 att riksdagen till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

6 113 000 kr.

F 13 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 856 000 kr.

F 15--16

dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:

Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag

på 20 572 000 kr,

dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:

Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

450 000 000 kr,

dels att riksdagen bemyndigar regeringen att för

budgetåret 1994/95 medge Statens institutionsstyrelse en

anslagskredit på

9 % av anslaget till vårdverksamhet.

F 17--18

dels att riksdagen till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 5 651 000 kr,

dels att riksdagen till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar

ett reservationsanslag på 86 772 000 kr.

F 19 att riksdagen till Avveckling av Statens bakteriologiska

laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag

på 1 000 kr.

Motioner

Motioner om riktlinjer

1993/94:So233 av Alwa Wennerlund och Ulf Björklund (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anhörigvårdarnas situation och om

riktlinjer för deras ersättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ge anhörigvårdare utbildning och

kontinuerlig avlastning/växelvård.

1993/94:So246 av Gudrun Schyman m.fl (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av

brottsbalken enligt vad i motionen anförts om att näringsidkare

inte får diskriminera människor med funktionshinder,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av åtgärder som underlättar för

funktionshindrade på arbetsmarknaden, på bostads- och

miljöomådet, vid telekommunikation att ta del av

samhällsinformation och kultur- och mediautbudet samt vid resor.

1993/94:So248 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den vid

förhandlingar med landstingen tar upp frågan om bevarande och

utvecklande av verksamheten vid de geriatriska klinikerna.

1993/94:So249 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en gemensam finansiering och demokratisk

styrning av äldreomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Ädelreformen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rehabiliteringens betydelse,

6. att riksdagen hos regeringen begär en analys av hur

resurser fördelas och bedömningar görs inom hemtjänsten och

utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anhörigvården,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om brister i avtalen mellan kommunerna och

privata entreprenörer.

1993/94:So261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att socialtjänstlagen bör omarbetas till

en rättighetslag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjliga system för kvalitetskontroller och

kvalitetssäkringar.

1993/94:So276 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nationella mål för handikappolitiken.

1993/94:So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om gemensam finansiering och demokratisk

styrning av hälso- och sjukvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rättvis fördelning efter behov av

resurserna till hälso- och sjukvården,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utformning av hälso- och sjukvården så att

den ger individen/patienten såväl trygghet och säkerhet som

valfrihet och inflytande över sin situation,

4. att riksdagen hos regeringen begär en samlad beskrivning

och utvärdering av den svenska hälso- och sjukvården i ett

nationellt och internationellt perspektiv,

6. att riksdagen hos regeringen begär att alla propositioner

som kan ha effekter på folkhälsan skall innehålla en

konsekvensbeskrivning med avseende på hälsoeffekterna,

7. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur

WHO:s mål från år 1983 på folkhälsans område har uppfyllts och

förslag till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet,

8. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av

möjligheten att föra in patienträttigheter i hälso- och

sjukvårdslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar att återge sjukvårdshuvudmännen

möjlighet att garantera en rättvis vård efter behov, genom att

upphäva lagen om husläkare och lagen om fri etablering för

specialistläkare m.fl.,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om effektiv resurshushållning inom hälso- och

sjukvården,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sambandet mellan ojämlikhet i samhället

och ohälsa.

1993/94:So443 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upphäva lagen om husläkare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upphäva lagen om fri etablering som

specialistläkare m.fl.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdslagen bör utökas

med en bestämmelse som ger alla rätt att välja läkare.

1993/94:So462 av Torgny Larsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upphäva lagen om husläkare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att upphäva lagen om fri etableringsrätt

för specialistläkare och sjukgymnaster,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att stärka patientens rättigheter i hälso-

och sjukvårdslagen.

1993/94:So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att husläkarlagen

avskaffas,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagregler

så att man i avvaktan på husläkarsystemets avveckling ger

enskilda landsting dispens från husläkarlagen enligt vad i

motionen anförts om möjligheten att genomföra försöksverksamhet

med alternativ till husläkarsystemet.

1993/94:So499 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen skall vara

producentoberoende vilket innebär att ansvaret för produktionen

och finansieringen skiljs åt och att pengarna följer patienten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att på sikt införa en allmän obligatorisk

sjukvårdsförsäkring med grundskydd för sjuk- och omvårdnad,

omfattande alla medborgare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett ersättningssystem bör introduceras

som är baserat på behov och prestationer i stället för på

budgetsystem,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att landstingens rätt att beskatta

medborgarna för sjuk- och tandvårdsuppgifter bör upphöra i

samband med en på sikt införd allmän obligatorisk

sjukvårdsförsäkring.

1993/94:So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den generella välfärdspolitikens betydelse

för barns uppväxtvillkor.

1993/94:So614 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid omstruktureringen av den

offentliga sektorn använda det yttersta av sina tillgängliga

resurser för att prioritera barns behov av stöd, vård, tillsyn

och omsorg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid den offentliga sektorns

omstrukturering ta till vara olika personalgruppers kunskaper om

framför allt barnens hemförhållanden och deras situation inom

barnomsorg, skola etc.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att verka för en utveckling av samarbetet

mellan olika verksamheter som har med barn och barns uppväxt att

göra,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att verka för en ökad samverkan mellan de

delar inom den offentliga sektorn som har med barns uppväxt och

andra förhållanden att göra och föräldrar/vårdnadshavare.

Motioner under littera A

1993/94:So602 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att slopa flerbarnstillägget och i stället införa ett

flerbarnsavdrag.

1993/94:So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen anslår 5 miljoner kronor till en pedagogisk

kampanj bland landets daghem.

1993/94:So611 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en ändring i 22 § lagen om bidragsförskott avseende beslut om

eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet

bidragsförskott.

1993/94:So612 av Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en översyn av regler och handläggning av

bidragsförskott och barnbidrag.

1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att avskaffa hela systemet med

flerbarnstillägg senast inom två år,

2. att riksdagen beslutar att flerbarnstillägg fr.o.m. den 1

januari 1995 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt

barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare barn,

3. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret

1994/95 anvisar 520 000 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit eller således 16 780 000 000 kr,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovsprövade barnbidrag,

5. att riksdagen hos regeringen begär att den redan i

kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med en

utarbetad plan mot fusket med bidragsförskott.

Motioner under littera C

1993/94:So408 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om etableringsfrihet för legitimerade

sjuksköterskor.

1993/94:So413 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ersättning genom det allmänna

försäkringssystemet, rehabilitering för utredning och behandling

utförd av legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frågan om ersättning löses inom ramen

för HSU 2000.

1993/94:So417 av Barbro Westerholm och Kenth Skårvik (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Utredningen om

hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation.

1993/94:So418 av Margitta Edgren och Olle Schmidt (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en positiv inställning till

metadonbehandling av narkomaner under kontrollerade former,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt sprututbytesprogram i Lund/Malmö

under kontrollerade former.

1993/94:So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (m) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nedläggning av Spri.

1993/94:So436 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det hiv/aidsförebyggande arbetet.

1993/94:So438 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om obligatorisk test för dem som kommer från högriskområden för

hivinfektion.

1993/94:So445 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utarbetande av en nationell hivpolicy.

1993/94:So455 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Europarådets rekommendationer om

behandling av hivpositiva,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet

får i uppdrag att göra en översyn av smittskyddslagen med

avseende på hivinfekterade,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad

anonymitet,

4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får

i uppdrag att utarbeta råd och anvisningar för hur hivspårning

kan utföras på frivillig grund.

1993/94:So458 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att frågan om ersättning genom det allmänna försäkringssystemet

och de särskilda medlen för tidig och samordnad rehabilitering,

för utredning och behandling utförd av legitimerad psykolog och

av legitimerad psykoterapeut, får sin snara lösning bl.a. inom

ramen för HSU 2000.

1993/94:So459 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillägg till det uppdrag som givits till

Utredningen om hälso- och sjukvårdens organisation.

1993/94:So472 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om etableringsfrihet för sjuksköterskor, barnmorskor m.fl.

yrkesgrupper.

1993/94:So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att de medel som avsatts

för husläkarlagens genomförande fördelas till andra viktiga

områden i budgeten.

Motioner under littera D

1993/94:So205 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fördelning av statsbidrag för utbyggnad av

tolkservice per landsting, med utgångspunkt i antalet

tolkanvändare i respektive län.

1993/94:So225 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utbildning av polishundar.

1993/94:So235 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av reglerna för bilstödet till

handikappade.

1993/94:So246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen för budgetåret 1994/95 till ett nytt konto

anslår 3 000 000 kr enligt vad i motionen anförts om

handikapprörelsens behov av ett EU-kontor i Bryssel.

1993/94:So255 av Erling Bager och Bengt Lindqvist (fp, s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att möjliggöra fortsatt verksamhet vid

Ågrenska hälsocentret för barn.

1993/94:So265 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lämplig fördelningsgrund för statsbidrag

för merkostnader vid rekreationsverksamhet för personer med

funktionshinder.

1993/94:So421 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till SIDS/Föräldraförening.

1993/94:So427 av Maud Ekendahl och Elisabeth Fleetwood (m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att föräldraföreningen Plötslig

Spädbarnsdöd genom en omfördelning av medel bör ingå i kretsen

av organisationer som erhåller organisationsstöd.

1993/94:So454 av Marianne Jönsson och Ingbritt Irhammar (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Föreningen Plötslig

Spädbarnsdöd bör erhålla statligt organisationsstöd inom ramen

för det statliga organisationsstödet.

1993/94:So473 av Magnus Persson (s) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nuvarande

regler så att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd kan erhålla

statsbidrag.

1993/94:So487 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m, fp, kds,

nyd, v, -) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd skall

jämställas med andra föreningar och därigenom erhålla

organisationsstöd inom ramen för det statliga

organisationsstödet.

1993/94:U507 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett särskilt EU-kontor i Bryssel

för handikapprörelsen.

Motioner under littera E

1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen till Bidrag till organisationer för

budgetåret 1994/95 anslår 1 100 000 kr utöver regeringens

förslag enligt vad i motionen anförts om bidrag till

Kvinnoforum.

1993/94:So256 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen beslutar att ur Socialdepartementets anslag E 2 anvisa

4 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag

till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet.

Motioner under littera F

1993/94:So210 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för

Barnombudsmannen för att kunna föra talan i för barn och

ungdomar principiellt viktiga domstolsärenden,

2. att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95

anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller

således 8 708 000 kr.

1993/94:So214 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kriminalisering av konsumtion av

dopningsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om hårdare straff för handel och överlåtelse

av dopningsmedel.

1993/94:So216 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en snabb ratificering av Haagkonventionen

om internationella adoptioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stödet till adoptivfamiljer den närmaste

tiden efter ankomsten av ett adoptivbarn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att uppföljningsansvaret när

det gäller adoptivbarn regleras.

1993/94:So241 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds, v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till

vissa nykterhetsorganisationer m.fl. bör brytas ut ur

Folkhälsoinstitutets budget och behandlas i likhet med

motsvarande organ för t.ex. kyrkor och samfund, samt utser

revisorer.

1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett epidemiologiskt centrum skall

placeras hos Folkhälsoinstitutet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar

för utarbetandet av folkhälsorapporter.

1993/94:So259 av Eva Zetterberg och Elisabeth Persson (v) vari

yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av

adoptivbarns situation i vuxen ålder.

1993/94:So401 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om vikten av att förebygga självmord.

1993/94:So411 av Lena Klevenås och Britt Bohlin (s) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär att resurser och befogenheter

för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU)

avsevärt utökas till förmån för dess viktiga utvärderande

funktion.

1993/94:So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (m) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införandet av en medicinalstyrelse.

1993/94:So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet

ges i uppdrag att tillsammans med landsting, kommuner och

organisationer initiera kartläggningar av hälsorisker och

offensiver mot ohälsa.

1993/94:So434 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kriminalisering av bruket av anabola

steroider.

1993/94:So447 av Lars Svensk (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett förändrat straffvärde för

dopningsbrott,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av kommunal ledarinformation.

1993/94:So449 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av konkreta insatser för

att förebygga missbruk av beroendeframkallande läkemedel.

1993/94:So452 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om registrering av läkares förskrivning av

bensodiazepiner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samkörning av de olika apotekens register

för en kartläggning av den totala förskrivningen av

bensodiazepiner.

1993/94:So453 av Göran Magnusson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om registrering av enskilda läkares

förskrivning av bensodiazepiner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av förbättrad utbildning och

fortbildning av läkare och vårdpersonal rörande

läkemedelsmissbruk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att resurserna för vård och behandling av

läkemedelsberoende bör förstärkas.

1993/94:So456 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att kriminalisera bruket av anabola steroider

i enlighet med vad i motionen anförts.

1993/94:So470 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel.

1993/94:So471 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en översyn av metallinblandning i läkemedel samt eventuellt

förbud mot detta.

1993/94:So475 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen beslutar att Folkhälsoinstitutet ges ytterligare

resurser för information och forskning kring allergi.

1993/94:So480 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare decentralisering av

folkhälsoarbetet.

1993/94:So483 av Elisabeth Persson och Eva Zetterberg (v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om subventionering av kondomer.

1993/94:So484 av Arne Andersson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att se över sekretessbestämmelserna för

naturläkemedel.

1993/94:So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får

i uppdrag att utarbeta förslag om administration av gratis

p-piller för kvinnor under 20 års ålder enligt vad i motionen

anförts,

6. att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret

1994/95 anvisar 5 000 000 kr utöver regeringens förslag enligt

vad i motionen anförts.

1993/94:So613 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning om adoptionsfrågor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning om adoptivbarn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kvalificerat psykologiskt stöd till

adoptivfamiljer.

1993/94:Ju808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen för budgetåret 1994/95 till anslaget F 3.

Socialstyrelsen anvisar 150 000 000 kr mindre än vad regeringen

föreslår eller således 197 353 000 kr.

1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anabola steroider.

1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) vari

yrkas

33. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95

anvisar 6 947 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller

således 340 406 000 kr,

34. att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret

1994/95 anvisar 3 200 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

eller således 156 839 000 kr,

35. att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret

1994/95 anvisar 1 655 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

eller således 81 109 000 kr,

36. att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret

1994/95 anvisar 3 242 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

eller således 158 863 000 kr,

37. att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för

budgetåret 1994/95 anvisar 313 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit eller således 15 367 000 kr,

38. att riksdagen till Statens institut för psykosocial

miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar 149 000 kr mindre än

vad regeringen föreslagit eller således 7 325 000 kr,

39. att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av

medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar 311 000 kr

mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 255 000 kr,

40. att riksdagen till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar 122 000 kr mindre

än vad regeringen föreslagit eller således 5 991 000 kr,

41. att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret

1994/95 anvisar 177 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

eller således 8 679 000 kr,

42. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central

förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 411 000 kr mindre än

vad regeringen föreslagit eller således 20 161 000 kr,

43. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:

Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar 9 000 000 kr

mindre än vad regeringen föreslagit eller således 441 000 000

kr,

44. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet:

Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 113 000 kr mindre än

vad regeringen föreslagit eller således 5 538 000 kr,

45. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet:

Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar 1 735 000 kr

mindre än vad regeringen föreslagit eller således 85 037 000 kr.

1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om

inkorporering av barnkonventionen.

1993/94:Jo234 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en översyn av kostnader för

registrering av rena naturprodukter.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om informationsmedel till

kvinnoorganisationerna för att öka informationen rörande droger

och tobak.

1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen till Riksförbundet för sexuell upplysning

anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för

uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.

Anslagspost E 2.

Utskottet

Inriktningen av socialpolitiken

Frågorna om inriktningen av socialpolitiken behandlar

socialutskottet mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen

om välfärdspolitiken, hälso- och sjukvården, äldre och

handikappade och vissa motioner härom.

Motioner om olika alkoholfrågor har utskottet nyligen

behandlat i betänkandet 1993/94:SoU22 i samband med behandlingen

av proposition 1993/94:136 Riktlinjer för ett nytt

tillståndssystem för import, export, tillverkning och

partihandel med alkoholdrycker.

Familjepolitiska frågor behandlar utskottet i kommande

betänkanden dels med anledning av propositionen 1993/94:148

Vårdnadsbidrag dels över motioner om främst barnomsorg.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen 1993/94:100 bilaga 6 redovisar

regeringen sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken.

Välfärdspolitiken syftar till att värna medborgarnas ekonomiska

trygghet vid vård och fostran av barn, vid sjukdom och

handikapp, vid arbetslöshet och på äldre dagar samt att erbjuda

sociala tjänster och hälso- och sjukvård av god kvalitet

anpassade till människornas skilda behov.

Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssytemet som

omfattar socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom

vård och omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för

den konkreta utformningen och utvecklingen av verksamheterna,

medan statens roll är mer övergripande och inriktad på

nationella mål, tillsyn m.m.

En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom

Socialdepartementets ansvarsområde. De samlade sociala

utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för

hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg samt

andra sociala insatser beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till ca

475 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 31 % av BNP. Staten och

socialförsäkringarna står för ca 300 miljarder kronor av de

totala utgifterna.

Grunderna för den generella välfärdspolitiken ligger fast. De

ekonomiska trygghetssystemen skall också i framtiden vara

universiella enligt propositionen. Stöd och insatser kan grundas

på antingen inkomstbortfallsprincipen eller vara helt eller

delvis oberoende av inkomst. Vård, omsorg och service skall

erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning.

Den svenska välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas.

Det stora underskottet i de offentliga finanserna medför att

nära en femtedel av utgifterna måste finansieras med upplåning.

Räntekostnaderna för statsskulden riskerar enligt regeringen att

successivt tränga undan angelägna utgifter för t.ex. vård,

omsorg och utbildning om inte de offentliga finanserna saneras.

För att långsiktigt trygga välfärden måste därför obalanserna i

ekonomin undanröjas.

Regeringen har sedan den tillträdde vidtagit en rad åtgärder

med syfte att få ned underskottet i de offentliga finanserna. I

stort sett samtliga offentliga transfereringssystem är under

översyn eller har redan förändrats. Inriktningen är bl.a. att

införa ett större inslag av egenavgifter och självrisker i

systemen. Detta arbete kommer att drivas vidare inom ramen för

det av riksdagen antagna saneringsprogrammet på 81 miljarder

kronor för åren 1994--1998.

I det förnyelsearbete som måste till är det, enligt

propositionen, särskilt viktigt att värna om svaga och utsatta

grupper.

Den långsiktiga inriktningen i regeringens välfärdspolitik är

vidare att ställa den enskilde i centrum och att öka hans

valfrihet och inflytande. Alternativ och komplement till den

offentliga tjänstesektorn måste därför kunna erbjudas. Denna

konkurrenssituation skapar förutsättningar för såväl

effektiviseringar som kvalitetsförbättringar.

Det omfattande förnyelsearbetet som pågår inom kommuner och

landsting exemplifierar hur förändrade verksamhetsformer och en

ökad konkurrens ger en ökad produktivitet och ett bättre

resursutnyttjande. Regeringen följer noga förnyelsearbetet och

kommer på olika sätt att bevaka att alla får vård och service av

god kvalitet. Förnyelsen och välfärdspolitiken har stor

betydelse också för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Familjepolitiken är i allt väsentligt inriktad på att ge

barn goda uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om

barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid

barnens vård och fostran. Familjepolitiken skall underlätta för

föräldrarna att själva välja den vård och fostran av barnen som

passar dem och barnen bäst. Om varje barnfamilj får möjlighet

att lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större

trygghet för såväl barn som föräldrar. För att underlätta för

barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar

till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den period de har

en stor försörjningsbörda. Samhällets direkta ekonomiska stöd

till barnfamiljer utgörs av allmänna barnbidrag inkl.

flerbarnstillägg, bostadsbidrag, föräldraförsäkring,

bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag för barn med

funktionshinder. Det sammanlagda direkta stödet till

barnfamiljerna beräknas till ca 51 miljarder kronor (inkl.

studiehjälp).

Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige

är enligt propositionen en god hälsa och en vård på lika villkor

för hela befolkningen. Motsvarande mål gäller för tandvården,

dvs. en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela

befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder och kön,

sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort.

Sverige har också anslutit sig till de mål som

Världhälsoorganisationen (WHO) angivit för hälsoutvecklingen i

programmet Hälsa för alla år 2000. En uppdatering av hälsomålen

gjordes under åren 1990 och 1991 där hänsyn bl.a. togs till

utvecklingen inom Europaregionen och till förändringar i

kunskapsläget. Hälsomålen följs upp genom olika s.k.

indikatorer. Avsikten är att en samlad uppföljning för

Europaregionen skall kunna presenteras hösten 1994.

Flera faktorer, såsom uppväxtförhållanden, social miljö,

arbetsmiljö, fysisk miljö och ärftliga faktorer påverkar den

enskildes hälsa. Fortfarande finns det skillnader i sjuklighet

och dödlighet mellan könen, mellan sociala grupper och mellan

regioner. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett

kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras. Detta

är en angelägen uppgift i det fortsatta folkhälsoarbetet och

kräver samverkan mellan olika sektorer, heter det i

propositionen.

Hälso- och sjukvården är inne i ett intensivt skede av

förändring och förnyelse. Denna utveckling är enligt regeringen

angelägen av många skäl. Ett viktigt inslag är enligt

regeringens mening en ökad kontinuitet i relationerna mellan

patient och personal inom hälso- och sjukvården.

Husläkarreformen är ett betydelsefullt steg i denna riktning.

Andra inslag i denna förnyelse är ökad valfrihet för den

enskilde, när han eller hon söker vård, men också för personalen

vad gäller drift- och arbetsformer, bl.a. för att ett

effektivare resursutnyttjande skall kunna uppnås. Nya mer

flexibla verksamhetsformer och olika alternativ till den

offentligt producerade hälso- och sjukvården bör prövas enligt

propositionen. Styrning, ledning och organisation inom den

offentliga verksamheten behöver därvid ses över och revideras.

Initiativ till att förnya den offentliga sektorn bör uppmuntras.

Ett ökat inslag av olika former av privata vårdgivare kan skapa

en konkurrenssituation som stimulerar utvecklingsarbetet, heter

det.

Regeringen stödjer denna utveckling genom att undanröja

etableringshinder och skapa förutsättningar för

konkurrensneutralitet mellan olika vårdproducenter.

Husläkarreformen är ett första steg i denna utveckling som

senare följts av förslag till nya anslutnings- och

ersättningsregler från det offentliga till privatpraktiserande

läkare resp. sjukgymnaster. En utveckling sker också inom detta

område genom de upphandlingssystem och den öppning för ökad

konkurrens i vården som olika sjukvårdshuvudmän har genomfört

eller planerat att införa. Europaintegrationen kan också medföra

en positiv utveckling inom hälso- och sjukvården genom förstärkt

samverkan över gränserna.

Förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste ske inom en

resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans.

Landstingsförbundet räknar med att landstingens skatteintäkter

för år 1994 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av

hälso- och sjukvården, statsbidrag inkl. ersättningar från

sjukförsäkringen för ca 10 % och övriga inkomster, bl.a.

patientavgifter, för resterande 10 %. Statsbidragens betydelse

som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har successivt

minskat under senare år. Ambitionen har varit att skapa

nettoströmmar mellan staten och landstingen varvid den s.k.

skatteutjämningsavgiften avskaffats. Nya vägar kan behöva sökas

för statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av hälso-

och sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de

övergripande målen uppnås enligt propositionen.

Förändringar av hälso- och sjukvårdens organisation och

styrning, bl.a. med ett ökat antal privata vårdgivare, ställer

nya krav på uppföljning av kostnader och kvalitet samt vårdens

resultat. Utvecklingen av system för insamling och redovisning

av adekvat information måste påskyndas enligt propositionen. De

statistikuppgifter och de redovisningssystem, som för närvarande

finns tillgängliga, är inte tillräckliga och inte utformade på

ett sådant sätt att en återkommande samlad uppföljning och

utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål

skall kunna göras heter det i propositionen. Som ett led i detta

arbete har Socialstyrelsen fått i uppdrag att i samarbete med

Landstingsförbundet, SCB, och Spri utveckla en regelbunden

rapportering till regering och riksdag om förhållandena i hälso-

och sjukvården.

De två parlamentariska utredningar som arbetar på hälso- och

sjukvårdens område, Kommittén om hälso- och sjukvårdens

finansiering och organisation HSU 2000 (S 1992:04) och

Prioriteringsutredningen (S 1992:02) skall slutredovisa sina

arbeten under år 1994.

Regeringens övergripande mål för äldreomsorgen är dels

att människor på äldre dagar skall kunna känna sig trygga och

veta att de får den omsorg de behöver, dels att äldre själva

skall få bestämma över sin livssituation och få behålla sin

integritet och valfrihet även när vårdbehoven blir omfattande.

Dessa mål är enligt propositionen vägledande både för

planeringen av äldreomsorgen och i det dagliga omsorgs- och

vårdarbetet. Insatser för äldre med stora omsorgs- och vårdbehov

måste, enligt regeringen, fortsätta utvecklas liksom kvalitet

och innehåll i verksamheten. Insatser från anhöriga närstående

och den frivilliga sektorn har en mycket stor betydelse för den

samlade omsorgen om äldre och människor med funktionshinder.

Stödet till denna informella omsorgssektor måste utvecklas,

heter det i propositionen. Socialstyrelsen har regeringens

uppdrag att under en femårsperiod kontinuerligt följa och

utvärdera Ädelreformen, vilken genomfördes den 1 januari 1992.

Rapporten Utvärdering av Ädelreformen -- Årsrapport 1993:8

lämnades i oktober 1993. Sammanfattningsvis är det allmänna

omdömet om reformen positivt och genomförandet av den har varit

betydligt mindre problemfyllt än befarat. Förväntningarna på

reformen har i många avseenden infriats även om det enligt

propositionen ännu återstår många delar att utveckla. När det

gäller avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt

boende följer regeringen tillämpningen av avgiftsreglerna

särskilt mot bakgrund av att ett av Socialstyrelsen framtaget

material tyder på att justeringar kan behövas.

Regeringens utgångspunkt för handikappolitiken är

uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt.

Innebörden av detta är att personer med funktionshinder skall

beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen

och delta i olika aktiviteter. Målet för handikappolitiken är

att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Enligt propositionen

åvilar ansvaret för att detta mål kan infrias på hela samhället,

men ytterst staten, kommunerna och landstingen. De förbättringar

som har uppnåtts under senare årtionden såvitt gäller stödet

till personer med funktionshinder har enligt propositionen

åstadkommits genom en kombination av en generell

välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappolitiska insatser

och åtgärder för att förbättra tillgängligheten i samhället.

Trots de reformer som genomförts är personer med funktionshinder

alltjämt eftersatta i viktiga avseenden. Att förbättra

livsvillkoren för dessa personer är enligt propositionen en av

de allra viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken.

Handikapputredningens slutbetänkande har remissbehandlats och

remissvaren har publicerats i en särskild departementsstencil

(Ds 1993:95).

Regeringen planerar att under våren återkomma till riksdagen

med en proposition om en Handikappombudsman.

I budgetpropositionen framhålls vidare att slutbetänkandet i

vissa delar redan utgjort underlag för bedömningar och förslag

från regeringen. I forskningspropositionen framhölls att det

behövdes ett förstärkt forsknings- och utvecklingsarbete vad

gällde habilitering för barn och ungdomar med komplicerade

funktionshinder, studier om omfattningen av olika

funktionshinder samt studier om samhällsekonomi och arbetslivets

tillgänglighet. I kompletteringspropositionen lämnades förslag

om åtgärder för att öka ROT-insatserna (reparation, ombyggnad

och tillbyggnad). Regeringen föreslog att ROT-projekt som leder

till ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder bör

ges särskild uppmärksamhet vid prövningen av olika

projektansökningar. Rätten till tillfällig föräldrapenning vid

vård av sjukt barn utvidgades i samband med beslutet om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS).

Slutbetänkandet i övriga delar bereds för närvarande vidare

inom regeringskansliet. Vissa större frågeområden är föremål för

ytterligare utredning i av regeringen särskilt tillkallade

kommittéer eller bereds vidare i annan särskild ordning.

Regeringen avser att på olika sätt stimulera förnyelsearbete

inom individ- och familjeomsorgen. Enligt propositionen

skall bistånd till de mest utsatta grupperna utformas så att det

stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt

liv. Ingen som råkar i svårigheter ska behöva oroa sig för att

bli lämnad utan hjälp. Det offentligas ansvar är otvetydigt.

Formerna för hur stödet ges behöver dock breddas. Nytänkande och

ökad mångfald bör känneteckna åtgärderna. Enskilda initiativ bör

uppmuntras, heter det. Ideell verksamhet präglas ofta av

engagemang, nytänkande och flexibilitet.

Föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar

barnen. Enligt propositionen är det därför viktigt att följa upp

hur barns och ungdomars hälsa påverkas när hela familjens

förutsättningar ändras. Regeringen har vidtagit en rad olika

åtgärder som direkt rör utsatta barn och ungdomar. Särskild

vikt har enligt propositionen lagts vid att utveckla skyddet och

förbättra situationen för utsatta barn och ungdomar, dvs. barn

som riskerar att fara illa på olika sätt. Regeringen har därför

uppdragit åt Socialstyrelsen att följa utvecklingen i landets

kommuner och se hur kommunernas omställnings- och

förnyelsearbete påverkar situationen för barnen.

Socialförsäkringen utgör en central del i välfärdssystemet

genom att säkra människors behov av ekonomisk trygghet vid

ålderdom, sjukdom och handikapp. I propositionen anges att

inriktningen av regeringens politik på detta område är att

socialförsäkringssystemen skall vara robusta och ekonomiskt

stabila. Regeringen gör en omfattande genomgång och omprövning

av de stora transfereringssystemen. Det är enligt propositionen

angeläget att successivt åstadkomma en ökad

försäkringsmässighet vad gäller

inkomstbortfallsersättningarna. Den utveckling som inleddes med

införandet av den allmänna sjukförsäkringsavgiften bör

fortsätta. Därmed synliggörs sambandet mellan kostnader och

förmåner inom socialförsäkringen. Genom att betalningsansvaret i

ökad utsträckning hänförs till den enskilde blir systemet mer

begripligt, heter det. Vidare anförs att det även finns skäl att

överväga en ökad renodling av finansieringsprinciperna så att

ersättningar som syftar till standardtrygghet avgiftsfinansieras

medan fördelningspolitiskt motiverade inslag finansieras av

allmänna skattemedel.

En annan huvudlinje för regeringens politik är att

arbetslinjen inom socialförsäkringen fullföljs samtidigt som

förutsättningarna för samarbete och gemensamt ekonomiskt

ansvarstagande bland olika berörda förstärks.

Utgiftsutvecklingen inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna

uppvisade en drastisk ökning under senare delen av 1980-talet,

något som bl.a. förorsakades av att systemen inte innehöll

starka motiv för rehabilitering vare sig för arbetstagare eller

arbetsgivare, enligt propositionen. De senaste årens

samhällsekonomiska läge med minskad produktion och ökad

arbetslöshet har inneburit att lönesumman och därmed såväl

inkomstskatter som socialavgiftsintäkter har minskat. De

åtgärder som vidtagits i form av sänkta kompensationsnivåer inom

sjukförsäkringen och för olika vårdförmåner liksom av ett

striktare arbetsskadebegrepp och slopandet av

arbetsskadesjukpenningen innebär dock att flera brister i

systemen rättats till och att sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarnas tidigare uppvisade underskott har

vänts i ett överskott, heter det.

Enligt regeringen är det en fråga av största vikt att

pensionssystemet reformeras, både för att skapa stabilitet i

systemet och därmed en tryggare pensionering för den enskilde

och för att komma tillrätta med de samhällsekonomiska problemen.

I propositionen hänvisas till den parlamentariskt sammansatta

pensionsarbetsgruppens (S 1991:14) förslag. Enligt ett av

gruppen redan presenterat delförslag bör den allmänna

pensioneringen i framtiden konstrueras så att pensionsförmånen

baseras på den samlade livsinkomsten, dvs. summan av de

pensionsavgifter som inbetalats under hela den yrkesverksamma

tiden. Pensionssystemets följsamhet visavi den

samhällsekonomiska utvecklingen skall förbättras, heter det.

I propositionen anförs att det är nödvändigt att den nuvarande

trenden inom förtidspensioneringen bryts både av kostnadsskäl

och för att inte permanent utestänga människor från

arbetsmarknaden.

Regeringen har beslutat om direktiv till en beredning med

uppdrag att lämna förslag till en ny modell för sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna innebärande bl.a. att dessa

försäkringar flyttas ut ur statsbudgeten.

Regeringen har för avsikt att under innevarande år företa en

översyn och reformering av högkostnadsskyddet.

Motioner

Välfärdspolitiken

I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

den generella välfärdspolitikens betydelse för barns

uppväxtvillkor (yrkande 1). Motionärerna anför att flera

samhällssektorer skär ned samtidigt. Kommunerna och landstingen

drar ned på sin verksamhet. Ersättningsnivåerna i

försäkringssystemen sänks och arbetslösheten ökar. Detta

drabbar barnen. Kunskaperna om de sammantagna effekterna av

nedskärningarna är ofullständig. Motionärerna efterlyser en

samlad analys över de olika åtgärdernas effekter med avseende på

kunskap om barns behov och kunskap om konsekvenser av olika

handlingsalternativ. Vidare anförs att ett bra välfärdssystem

som omfattar alla är det bästa fördelningspolitiska instrumentet

-- mer effektivt än något skatte- eller lönesystem. Inget

privatsystem för skolor, sjukhus, sjukförsäkring eller pensioner

har någonstans visat sig vara mer effektivt, mindre byråkratiskt

eller bättre på att hushålla med resurserna än solidariskt

finansierade offentliga välfärdssystem, enligt motionen.

I motion So614 av Eva Zetterberg (v) förs liknande

tankegångar som i motion So607 fram. Motionären anför att

lågkonjunktur och omstrukturering i samhället under de senaste

åren har inneburit stor arbetslöshet som i sin tur medfört

neddragningar av service i form av bl.a. offentlig barnomsorg.

Barngrupperna per personal har inom förskolan blivit större.

Fritidsverksamheten har skurits ner liksom också

skolhälsovården. I och med husläkarreformens införande är även

barnhälsovårdens och mödrahälsovårdens framtid osäker, enligt

motionen. Motionären begär således ett tillkännagivande till

regeringen om att vid omstruktureringen av den offentliga

sektorn använda det yttersta av sina tillgängliga resurser för

att prioritera barns behov av stöd, vård, tillsyn och omsorg

(yrkande 1). Motionären begär vidare ett tillkännagivande om

att vid den offentliga sektorns omstrukturering ta till vara

olika personalgruppers kunskaper om framför allt barnens

hemförhållanden och deras situation inom barnomsorg, skola etc.

(yrkande 2). Motionären anför att ifrågasättandet av t.ex.

mödra- och barnhälsovård, barnomsorg och skola under senare tid

har gjort att personalen där mer eller mindre tappat

arbetsglädje och motivation. Motionären begär vidare ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om att verka för en

utveckling av samarbetet mellan olika verksamheter som har med

barn och barns uppväxt att göra (yrkande 3). Vi har inte råd

att kasta bort erfarenheter och kunskaper, heter det. Slutligen

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att

verka för en ökad samverkan mellan de delar inom den offentliga

sektorn som har med barns uppväxt och andra förhållanden att

göra och föräldrar/vårdnadshavare (yrkande 4). Motionären

anför att de flesta föräldrar har ambitionen att vara goda

föräldrar och är det också. Många föräldrar har dock genom brist

på socialt nätverk utanför det offentliga systemet behov av

utbyte av erfarenheter och kunskaper med andra föräldrar,

exempelvis inom föräldrautbildningen och den öppna förskolan.

I motion So261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att socialtjänstlagen bör omarbetas till en rättighetslag

(yrkande 2). Motionärerna anför att socialtjänsten är det

yttersta skyddsnätet för individen som passerat det generella

trygghetssystemet. När arbetslösheten stiger, sjukersättning och

arbetslöshetsersättning minskar då ökar antalet människor som är

beroende av socialbidrag och trycket på socialtjänsten ökar.

Motionärerna anför att socialtjänstlagen är en ramlag som inte

klart anger vad den enskilda människan har rätt att kräva. I

knappa tider väljer kommunerna att tolka lagen restriktivt,

heter det i motionen. Motionärerna vill också garantera rätt

till kvalitet när det gäller tjänster, omvårdnad och vård. De

begär ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om möjliga

system för kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar (yrkande

5). Utarbetandet av kvalitetsnormer, kvalitetssäkring och

kvalitetskontroll för att få fram en "VDN-märkning" måste,

enligt motionärerna, prioriteras av regeringen. Om en

rättighetslagstiftning som säkrar människors rätt till vård,

omvårdnad och annan samhällsservice skall kunna införas

förutsätts, enligt motionen, kvalitetskontroller.

Hälso- och sjukvård

I motion So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

gemensam finansiering och demokratisk styrning av hälso- och

sjukvården (yrkande 1). Vidare hemställs att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvis

fördelning efter behov av resurserna till hälso- och sjukvården

(yrkande 2). Motionärerna anför att hälso- och sjukvården

inte är någon handelsvara. Ingen kan välja att inte bli sjuk.

Därför skall hälso- och sjukvården vara gemensamt finansierad

via skattsedeln. Avgifter kan vara ett styrmedel, men skall inte

användas som finansieringskälla, enligt motionärerna. En

fördelning av resurserna rättvist och efter behov kräver att

hälso- och sjukvården är demokratiskt styrd. Marknadskrafterna

får inte vara styrande. Hur mycket människor är beredda att

betala, efterfrågan, skall inte vara avgörande. Motionärerna

anför vidare att i den demokratiska styrningen av hälso- och

sjukvården ingår att prioritera mellan olika hälso- och

sjukvårdsbehov. Det är viktigt att skilja på vad som är

politiska resp. medicinska prioriteringar. Fördelningen av

resurser inom och mellan olika sektorer inom hälso- och

sjukvården är självklara politiska prioriteringar. Frågor om

utbud, kvalitet, väntetid och valfrihet är exempel på vad som

faller inom den politiska sfären. Det är däremot en fråga för

den medicinska professionen att avgöra vilka behandlingar som

skall sättas in på olika patienter. Om man inte klarar ut dessa

ansvarsförhållanden är risken uppenbar, enligt motionärerna, att

-- i en alltmer ansträngd ekonomi -- en styrning av resurserna

efter behov alltmer kommer att ersättas av en

efterfrågestyrning. Det leder i sin tur till att resurser

successivt kommer att dras från primärvård och förebyggande

insatser till sjukhusvården. En annan effekt av en

efterfrågestyrd sjukvård kan, enligt motionärerna, bli att vissa

patientgrupper blir eftersatta, därför att de är en svag grupp

eller att deras sjukdomar inte är så intressanta för läkarkåren.

Exempel på sådana grupper kan vara psykiskt sjuka, kroniker och

de som behöver vård i livets slutskede. Slutsatsen är att en

politisk styrning baserad på behov är den enda vägen att gå för

att bibehålla en god och rättvis sjukvård i enlighet med

intentionerna i hälso- och sjukvårdslagen, heter det i motionen.

En sjukvård för alla, demokratiskt styrd, med valfrihet och

där vården fördelas rättvist efter behov, kräver enligt

motionärerna en organisation där personalen arbetar för

sjukvårdens långsiktiga målsättningar, demokratiskt fattade

beslut och samtidigt sätter den enskilde patientens behov och

önskemål i centrum. För att garantera att alla som behöver får

den bästa och mest högkvalificerade vården krävs att sjukvården

är offentligt finansierad. Motionärerna anför vidare att

marknadslösningar bygger på efterfrågestyrning och

vinstintresse. Men efterfrågan är inte, enligt motionärerna,

detsamma som behov. Sjukdomar drabbar oberäkneligt. Den som har

ekonomiska och sociala problem kan ha stora vårdbehov men liten

betalningsförmåga. Patienten kan aldrig, bli en "kund" som

prövar sig fram på vårdmarknaden. Marknadslösningar passar inte

för en sjukvård som skall fördelas rättvist och efter behov,

heter det i motionen.

Motionärerna begär också att riksdagen ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utformningen av hälso- och

sjukvården så att den ger individen/patienten såväl trygghet och

säkerhet som valfrihet och inflytande över sin situation

(yrkande 3). Motionärerna anför att det skall vara lätt att

få vård. För de flesta är det viktigare att vården finns och är

lätt tillgänglig när den behövs än att kunna välja vårdgivare.

Primärvården bör lokaliseras nära befolkningen i bostadsområden

och nära arbetsplatser. Patienten skall veta vem som är ansvarig

för vården. Bestämmelsen om patientansvarig läkare blir ofta en

formalitet utan reell innebörd, enligt motionen. Sekretess för

patientjournaler måste garanteras i samband med datorisering.

Dålig ekonomi får inte medföra att människor avstår från

nödvändig vård. Patientavgifter bör hållas låga och

högkostnadsskyddet bör förändras förslagsvis med ett

konstnadstak per månad. Motionärerna anför vidare att

valfriheten bör ges en vidare innebörd än mer eller mindre

tvångsmässig listning hos husläkare. Den som tycker att det är

viktigare att få en snabb behandling än att få komma till samma

läkare bör enligt motionärerna få göra det.

I yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen begär

en samlad beskrivning och utvärdering av den svenska hälso- och

sjukvården. Motionärerna anför att under lång tid har den

svenska sjukvården stått som en förebild internationellt när det

gäller hög medicinsk kvalitet och rättvis fördelning av vården

efter behov. De senaste årens utveckling av vården har visat att

den svenska modellen också är mycket kostnadseffektiv.

Sjukvårdens produktivitet har ökat kraftigt under senare år.

Dess andel av BNP har sjunkit och uppgår nu till 8,5 %.

Minskningen har skett trots att andelen äldre i den svenska

befolkningen blivit högre och behoven av sjukvård därmed blivit

större. Motionärerna hemställer vidare om att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiv

resurshushållning inom hälso- och sjukvården (yrkande 11).

Bara i en demokratiskt styrd sjukvård går det att kombinera krav

på kostnadseffektivitet med krav på rättvisa, valfrihet och

kvalitet. Prioriteringar och strukturbeslut skall, enligt

motionen, avgöras genom demokratiskt fattade beslut, inte genom

konkurrens och kamp om vårdkonsumenterna. De folkvalda

politikerna ansvarar för att hela sjukvården fungerar, också den

som bedrivs av privata entreprenörer. Vårdorganisationen skall

sträva efter att ge bästa möjliga vård, rättvist fördelad efter

behov. Hög kostnadseffektivitet är ett sätt att skapa resurser,

aldrig ett mål i sig. Det finns, enligt motionen, ingen enkel

organisationsmodell som garanterar en bra och kostnadseffektiv

sjukvård. Behoven av hälso- och sjukvård varierar kraftigt

mellan olika delar av landet och mellan olika

befolkningsgrupper. En bra personalpolitik är enligt

motionärerna viktig för ett effektivt resursutnyttjande.

Flera yrkanden i motionen berör olika folkhälsoaspekter. I

yrkande 19 begärs att riksdagen ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om sambandet mellan ojämlikhet i

samhället och ohälsa. Hälsan är klassbunden. Statens politik

påverkar folkhälsan på en rad områden. Staten måste därför ta

ett tydligare ansvar när det gäller att ge förutsättningar för

en god folkhälsa. Ett åskådligt exempel är, enligt motionen,

arbetsmarknadspolitiken. Villkoren i vårt dagliga liv styr vår

hälsa. Om man vill ge förutsättningar för en jämlik hälsa måste

ett jämlikt samhälle skapas. Uppväxtmiljö, ekonomisk politik,

bostadpolitik och arbetsmarknadspolitik är helt avgörande om man

vill påverka folkhälsan, heter det i motionen. Landstingens och

kommunernas uppgift att bedriva förebyggande hälsovård skall

därför ha ett mycket brett register. Utöver den rena hälsovården

handlar det om att stimulera till bra arbetsmarknad och ett rikt

fritidsliv, att tillgodose behovet av goda kommunikationer och

bra utbildning samt att planera samhället med utgångspunkt från

människors bästa.

I yrkande 6 begärs att riksdagen hos regeringen begär att

alla propositioner som kan ha effekter på folkhälsan skall

innehålla en konsekvensbeskrivning med avseende på

hälsoeffekterna. Motionärerna anser att det finns fog för att

påstå att alla politiska beslut påverkar den samlade folkhälsan

mer eller mindre ingripande. I yrkande 7 begärs att

riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur WHO:s mål

från år 1983 på folkhälsans område har uppfyllts samt förslag

till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet.

Motionärerna anför att Sverige har undertecknat WHO:s mål "Hälsa

för alla". Det övergripande målet är att år 2000 skall

skillnaden i hälsotillståndet mellan länder och mellan grupper

inom länder, ha minskat med minst 25 %. Med sex år kvar till år

2000 anser motionärerna att det finns all anledning att

utvärdera hur dessa folkhälsomål har uppfyllts.

I motion So499 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl (nyd)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om att sjukvårdsproduktionen bör vara

producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion

och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer

patienten (yrkande 1). Motionärerna anser att medborgarna

garanteras god sjukvård och gott omhändertagande om ett rättvist

försäkringssystem införs, dvs. att pengarna följer patienten.

Effektivitetsproblemen inom sjukvården beror, enligt

motionärerna, främst på ett systemfel, som inte kan lösas utan

en genomgripande strukturförändring. Det räcker inte med en

s.k. reformerad landstingsmodell. Politikernas dubbla roller,

som konsumentansvarig och producentansvarig, har skapat en

situation där producentperspektivet har kommit att dominera. Det

viktiga är att stärka konsumentinflytandet och bryta upp de

låsta kostnadsramarna för olika verksamheter. Den av landstingen

kontrollerade monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste, enligt

motionärerna, öppnas och utsättas för konkurrenspress. Inga

medborgare skall få betraktas såsom olönsamma utan alla skall ha

rätt till vård och omvårdnad oavsett bostadsort, ålder och

diagnos.

I yrkande 2 i samma motion begärs att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt

införa en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring med grundskydd

för sjuk- och omvårdnad, omfattande alla medborgare.

Motionärerna anser att för att uppnå valfrihet för patienterna

och åstadkomma effektivitet i vårdproduktionen måste ansvaret

för finansieringen och produktionen av sjukvård åtskiljas.

Försäkringen skulle i ett inledande skede administreras av

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna, men på sikt är

det, enligt motionärerna, önskvärt att öppna denna

försäkringsmarknad för fri konkurrens. Motionärerna begär också

ett tillkännagivande om att landstingens rätt att beskatta

medborgarna för sjuk- och tandvårdsuppgifter bör upphöra i

samband med en på sikt införd allmän obligatorisk

sjukvårdsförsäkring (yrkande 4). Genom att samla resurserna

i en gemensam försäkring för grundskydd, utformad lika för

alla, och genom att skapa valfrihet genom avskaffande av gränser

i sjukvården uppnås också en större rättvisa i sjukvården, heter

det i motionen.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om att ett

ersättningssystem bör introduceras som är baserat på behov och

prestationer i stället för på budgetsystem och som därför är

oberoende av planmässig tilldelning av resurser och kortsiktiga

politiska beslut (yrkande 3). Ett ersättningssystem baserat

på prestationer ger enligt motionärerna förutsättningar att

bygga ekonomiskt bärkraftiga producentorganisationer inom

sjukvården. Detta lägger grunden för trygga arbeten, där

framtiden i större utsträckning blir beroende av den egna

arbetsinsatsen. Motionärerna anför att husläkarreformen bör leda

till ett förbilligande av primärvården. Kravet på att antalet

listade patienter skall ligga mellan 1 000 och 3 000 innebär

enligt motionärerna en avsevärd skärpning av arbetsinsatserna

jämfört med vad många distriktsläkare har haft tidigare. Den

fria etableringen av specialister innebär också en bättre och

billigare sjukvård enligt motionärerna.

Flera motioner berör lagen om husläkare och lagen om

läkarvårdsersättning resp. lagen om sjukgymnastikersättning.

I motion So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att

riksdagen beslutar återge sjukvårdshuvudmännen möjlighet att

garantera en rättvis vård efter behov genom att upphäva lagen om

husläkare och lagen om fri etablering för specialistläkare m.fl.

(yrkande 10). Husläkarlagen är en kostsam och krånglig

lösning på ett problem som knappast finns. Flertalet landsting

ger redan den enskilde rätt att välja vilken läkare de vill gå

till. Varje landsting måste ges rätt att organisera primärvården

efter lokala förutsättningar utan centrala påbud. Det finns inga

skäl att lagstiftningsvägen centralstyra landstingens

primärvård, enligt motionärerna. Husläkarlagen bör tas bort. Det

angelägna är den enskildes rätt till kontinuitet i sin

läkarkontakt, inte läkarens rätt att etablera sig som husläkare.

Sjukvårdshuvudmannen måste ha möjlighet att planera och

prioritera. En kostnadseffektiv och rättvist fördelad sjukvård

innebär nej till etablering för läkare och annan vårdpersonal.

Fri etablering gör det svårare att garantera vårdkvaliteten,

svårare att prioritera, svårare att utveckla vården och att

fatta nödvändiga strukturbeslut. Den nya lagen om fri

etableringsrätt för specialistläkare m.fl. måste därför

upphävas, enligt motionärerna. Privata entreprenörer som privata

"husläkare", kooperativ och andra driftformer kan vara

värdefulla komplement till offentliga vårdgivare. Detta bör

lösas genom avtal mellan landsting och vårdgivare, inte med en

generell etableringsfrihet eller licensiering, heter det.

Liknande yrkanden finns i motionerna So443 av Berit Andnor

m.fl. (s) (yrkandena 1 och 2), So462 av Torgny Larsson m.fl. (s)

(yrkandena 1 och 2). I motion So476 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) begärs att husläkarlagen avskaffas (yrkande 1). De

sistnämnda motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen

begär förslag till lagregler som skulle ge landsting möjlighet

till dispens från husläkarlagen och som alternativ genomföra

försöksverksamheter i avvaktan på husläkarsystemets avveckling

(yrkande 3). Sådana alternativ skulle kunna vara en sjukvård

byggd på samarbete mellan olika personalgrupper, vårdlag, eller

områdesbaserad bassjukvård, där man inom en geografisk sektor

försöker tillgodose en rad medicinska behov.

I motionerna So430 (s) (yrkande 8), So443 (s) (yrkande 3)

och So462 (s) (yrkande 3) begärs tillkännagivanden om att

patientens rättighet att välja läkare bör införas i hälso- och

sjukvårdslagen. Även andra rättigheter för patienten skulle

kunna införas i hälso- och sjukvårdslagen enligt motionärerna.

Äldreomsorg

I motion So249 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs

tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts dels

om en gemensam finansiering och demokratisk styrning av

äldreomsorgen (yrkande 1), dels om Ädelreformen (yrkande

2), och dels om rehabiliteringens betydelse (yrkande 5).

Motionärerna anför att äldreomsorgen är en gemensam angelägenhet

som skall finansieras solidariskt och styras offentligt.

Resurserna skall fördelas efter behov. Verksamheten skall

präglas av trygghet och kontinuitet och skall i så stor

utsträckning som möjligt utformas efter de äldres behov och

önskemål.

Motionärerna anför vidare att Socialstyrelsens utvärdering av

Ädelreformen visar att det allmänna omdömet om reformen är

positivt. Genomförandet av reformen har varit betydligt mindre

problematiskt än vad som kunde befaras. Till det mest positiva

hör att antalet medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården

och geriatriken halverats. Det innebär att resurser frigjorts

för akutsjukvård. Det är också positivt att kommunernas

betalningsansvar och det riktade statsbidraget för nybyggnad och

ombyggnad av särskilda boendeformer resulterat i en ökning av

särskilda boendeformer för äldre, vilket är ett trendbrott i

förhållande till utvecklingen under 1980-talet.

Utvärderingen har även visat på en del brister. Skillnaderna

i kvalitet och innehåll i verksamheten vid olika sjukhem är

stora. Vissa sjukhem erbjuder en undermålig boendestandard och

en bristande medicinsk vård. I vissa avseenden är

ansvarsfördelningen mellan landsting och komuner fortfarande

otydlig, vilket påverkar verksamheten. Detta gäller t.ex.

ansvaret för rehabiliteringen.

Under 1980-talet utvecklades de geriatriska klinikerna till

enheter med särskilda resurser för utredning, diagnostisering,

medicinsk behandling och rehabilitering. Efter Ädelreformen har

kommunerna fått ansvaret för rehabiliteringen till de äldre inom

hemsjukvården och de särskilda boendeformerna. Landstingen är

fortfarande ansvariga för verksamheten vid de speciliserade

geriatriska klinikerna. Omkring 600 geriatriska

rehabiliteringsplatser har, enligt motionärerna, dragits in, och

det är inte klarlagt om dessa indragningar har kompenserats med

rehabiliteringsresurser i hemvården och de särskilda

boendeformerna. Enligt motionärerna måste de båda huvudmännen nu

ta sitt ansvar och samarbeta när det gäller rehabiliteringen.

Motionärerna framhåller att Ädelreformen skall fullföljas och

att de brister som kunnat konstateras i Socialstyrelsens

utvärdering skall åtgärdas.

Motionärerna oroas samtidigt av signaler om besparingar inom

äldreomsorgen runt om i landet. Den ekonomiska situationen ute i

kommuner och landsting får, enligt motionärerna, inte äventyra

de nationella mål som ställts upp för äldrevård och äldreomsorg.

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär en

analys av hur resurserna fördelas och bedömningar görs inom

hemtjänsten och utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder

(yrkande 6) och att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om anhörigvården (yrkande

7).

I motionen anförs att under senare tid har allt färre personer

fått hemhjälp. Kvinnor och lågutbildade har drabbats av

hjälpminskningen mer än andra. Det är i dag vanligare med

hemhjälp bland högutbildade än lågutbildade. Enligt motionärerna

borde det vara tvärtom eftersom lågutbildade har betydligt sämre

hälsa. Bedömningen av behovet av hemhjälp håller på att

förändras, från en bruttobedömning som tar hänsyn också till

behov av kontakt, aktivitet och rehabilitering av mer långsiktig

karaktär till en nettobedömning som enbart tar fasta på de

äldres nedsatta funktioner och på så sätt minimerar insatser och

kostnader. Motionärerna anför att en analys bör göras av den

förändring som håller på att ske när det gäller bedömningarna

och de konsekvenser dessa får för de äldre liksom de mer

långsiktiga ekonomiska konsekvenserna.

Det är, enligt motionärerna, väl känt att de anhöriga står för

merparten av omsorgen av de äldre. Därför är det viktigt att

samhället på olika sätt stödjer anhöriga. Naturligtvis är

ekonomiskt stöd viktigt, men minst lika viktigt är

avlastningsmöjligheter, utbyggnad av dagvård och växelvård och

förutsättningar för anhöriga att träffa varandra för att utbyta

erfarenheter.

Slutligen hemställs i motionen att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brister i

avtalen mellan kommunerna och privata entreprenörer (yrkande

10). Motionärerna pekar på att organisationsförändringar

förekommer runt om i kommuner och landsting i dag. Det tillhör

den kommunala självstyrelsen att organisera verksamheten utifrån

lokala förutsättningar. Enligt motionärerna pågår dock i en del

kommuner något som närmast kan betecknas som

privatiseringshysteri, och producentintresset, dvs. de som

driver verksamheten, synes vara det väsentliga och inte

medborgarnas behov och önskemål. Formen måste, enligt

motionärernas uppfattning, underordnas verksamhetens innehåll

och producentintresset underordnas de äldres behov och önskemål.

Äldreomsorgen är och kommer att förbli en till mycket stor del

skattefinansierad verksamhet. Därför skall medborgarna som

enskilda individer och genom demokratiskt valda ombud ha det

avgörande inflytandet över hur verksamheten utformas och hur

resurserna används. Motionärerna oroas av att kommunernas avtal

med privata entreprenörer ofta är bristfälliga ur

rättssäkerhetssynpunkt. Mest uppseendeväckande anser

motionärerna det vara med bristen på krav på insyn, kontroll och

kvalitet i entreprenadverksamheten samt planer på uppföljning av

verksamhetens överensstämmelse med gällande lagstiftning och

mål. Länsstyrelsens tillsyn berörs inte heller annat än

undantagsvis i avtalen.

Även i motion So248 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tas frågan

om rehabiliteringsresurserna upp. Motionärerna hemställer att

riksdagen hos regeringen begär att den vid förhandlingar med

landstingen tar upp frågan om bevarande och utvecklande av

verksamheten vid de geriatriska klinikerna (yrkande 1).

Motionärerna anför att brist på rehabilitering har uppstått när

landstingen och kommunerna fått minskade resurser samt att

kommunerna har dåliga kunskaper om rehabilitering av gamla och

handikappade. Enligt motionärernas mening får inte de

geriatriska klinikerna nedrustas, utan ytterligare översyn av

rehabiliteringsinsatserna måste göras. Motionärerna kräver

därför att regeringen tar initiativ för att hålla en god

standard på de geriatriska klinikerna.

Motion So233 av Alva Wennerlund och Ulf Björklund (båda

kds)

tar upp frågan om anhörigvårdarna. I motionen yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts dels om anhörigvårdarnas situation och om

riktlinjer för deras ersättning (yrkande 1), dels om att ge

anhörigvårdare utbildning och kontinuerlig avlastning/växelvård

(yrkande 2). Motionärerna anför att den som vill vårda sin

anhörige i hemmet skall kunna göra detta och känna stöd från

samhället. Stöd bör ges genom rätt till skälig ersättning,

kontinuerlig avlastning/växelvård och inte minst rätt till stöd

i form av anhörigträffar. Det är vidare viktigt att ge stöd i

form av utbildning för den som vill tillbaka till yrkesarbete

efter att vården upphört. Motionärerna anför att i takt med att

antalet vårdplatser inom slutenvården minskar överlämnas vården

alltmer till anhöriga. Härigenom bör resurser frigöras som kan

användas för att avlöna anhöriga.

Omsorg om handikappade

I motion So276 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nationella mål för handikappolitiken

(yrkande 1). Motionärerna anför att erkännandet av det

relativa eller miljörelaterade handikappbegreppet varit

grundläggande för svensk handikappolitik. Med detta menas att en

funktionsnedsättning blir ett handikapp först då samhället,

miljön, omgivningen inte är tillgänglig eller anpassad för den

funktionshindrade. Denna ideologiska utgångspunkt ser

motionärerna som än viktigare i dag när Sverige närmar sig det

övriga Europa, där handikappbegreppet oftast ses om en brist hos

den enskilde.

Motionärerna ansluter sig till inriktningen av förslagen i

Handikapputredningens slutbetänkande och anför att dessa

reformer är lika angelägna som lagen om stöd och service för

vissa funktionshindrade. Om förslagen genomförs kommer stora

delar av samhället att bli tillgängliga för alla, vilket nu inte

är fallet.

Motionärerna förordar ett välfärdssamhälle som bygger på en

generell välfärdspolitik. Erkännandet av alla människors lika

värde innebär, enligt motionärerna, ett ansvar att via samhället

skapa förutsättningar för att lika värde också blir lika

möjligheter. Därför avvisas selektiva och utpekande lösningar,

vilka riskerar att skapa ett undantagssamhälle för vissa

människor.

Den generella välfärdspolitiken är nödvändig för att skapa ett

samhälle som fungerar för alla, men inte tillräcklig. Det krävs,

enligt motionärerna, även riktade och kompenserande insatser för

att människor med funktionshinder skall kunna bli jämställda med

andra. Det är viktigt att dessa konstrueras så att de medger ett

stort inflytande för den enskilde.

Sammanfattningsvis anför motionärerna att de nationella målen

för handikappolitiken kan formuleras enligt följande:

--Generell välfärdspolitik för den grundläggande tryggheten

och likabehandlingen.

--Generell anpassning av samhället i vid bemärkelse, som gör

att funktionshinder inte behöver bli handikapp. Samhället skall

göras tillgängligt för alla.

--Kompenserande insatser, som kan skapa jämlika levnadsvillkor

mellan människor med och utan funktionshinder.

--Stort inflytande för brukarna över alla individuella

insatser.

I motion So246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär en översyn av brottsbalken enligt vad i

motionen anförts om att näringsidkare inte får diskriminera

människor med funktionshinder (yrkande 2), vidare begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

vikten av åtgärder som underlättar för funktionshindrade på

arbetsmarknaden, på bostads- och miljöområdet, vid

telekommunikation att ta del av samhällsinformation och kultur-

och mediautbudet samt vid resor (yrkande 3). I yrkande 1 i

samma motion, som remitterats till Konstitutionsutskottet,

hemställs om en ändring i grundlagen så att lagar och

bestämmelser inte får utformas så att människor med

funktionshinder diskrimineras. Motionärerna hänvisar till att

Handikapputredningen lagt en rad förslag om hur samhället kan

göras tillgängligt för alla. Vidare föreslås ändringar i

brottsbalken som innebär att näringsidkare inte får diskriminera

människor med funktionshinder genom negativt bemötande eller

bristande tillgänglighet i verksamheten. Utredningen tar vidare

upp sju samhällsektorer som är av särskild vikt --

arbetsmarknaden, kommunal verksamhet, resor,

telekommunikationer, samhällsinformation, bostäder och miljö,

kultur och medier. Enligt utredningens förslag skall lagar och

avtal som styr dessa olika sektorers verksamhet ange en

skyldighet att anpassa verksamheterna till funktionshindrades

behov. Finansieringen av utredningens förslag i dessa hänseenden

skall ske genom ansvars- och finansieringsprincipen. Det innebär

att den som ansvarar för viss verksamhet också ansvarar för att

den är tillgänglig för funktionshindrade.

Motionärerna anför vidare att Handikapputredningens förslag i

ovan nämnda avseende snarast bör föreläggas riksdagen för

beslut. Detta bör ges regeringen till känna. Motionärerna anser

det synnerligen olyckligt om en funktion som Handikappombudsman

inrättas utan att samtidigt ge Handikappombudsmannen det lagliga

stöd som är erforderligt för ett kraftfullt agerande när det

gäller funktionshindrades fulla deltagande i samhällslivet.

Utskottets överväganden

Välfärdspolitiken

Utskottet ställer sig inledningsvis bakom regeringens

välfärdspolitik som syftar till att värna medborgarnas

ekonomiska trygghet vid vård och fostran av barn, vid sjukdom

och handikapp, vid arbetslöshet och på äldre dagar samt att

erbjuda sociala tjänster och hälso- och sjukvård av god kvalitet

anpassade till människors skilda behov. Den långsiktiga

inriktningen är att ställa den enskilde i centrum och att öka

hans valfrihet och inflytande. Alternativ och komplement till

den offentliga tjänstesektorn skapar konkurrens vilket ger

förutsättningar för såväl effektiviseringar som

kvalitetsförbättringar. Utskottet delar regeringens inställning

att välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. För att

långsiktigt trygga välfärden måste, enligt utskottet, som därmed

delar regeringens bedömning, obalanserna i ekonomin undanröjas.

Grunderna för den generella välfärdspolitiken måste emellertid

ligga fast, vilket innebär att de ekonomiska trygghetssystemen

skall vara universiella också i framtiden. Vård, omsorg och

service skall enligt utskottets mening erbjudas på lika villkor

och med rättvis fördelning.

I motion So607 (s) begärs ett tillkännagivande om den

generella välfärdspolitikens betydelse för barns uppväxtvillkor.

Motionärerna anför att nedskärningar i kommuners och landstings

verksamhet, sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystem och

ökad arbetslöshet drabbar barnen samtidigt som kunskaperna om de

sammantagna effekterna av nedskärningarna är ofullständiga.

Motionärerna efterlyser en samlad analys av effekterna. Liknande

tankegångar förs fram i motion So614 (v) yrkande 1. I denna

begärs också tillkännagivanden om att vid omstrukturering av den

offentliga sektorn ta till vara olika personalgruppers kunskaper

om barnens situation (yrkande 2), verka för en utveckling av

samarbete mellan olika verksamheter som har med barns uppväxt

att göra (yrkande 3) och samarbete mellan dessa och

föräldrar (yrkande 4).

Utskottet instämmer i regeringens politik som bl.a. har till

målsättning att alla barn och ungdomar skall få växa upp under

trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård

och fostran måste, enligt utskottets mening, ligga på familjen,

medan statens och kommunernas insatser i första hand skall vara

stödjande och kompletterande och bygga på ett nära samarbete med

föräldrarna.

Ett nytt statsbidragssystem för primärkommuner har införts.

Samtidigt med det nya statsbidraget har ett stort antal

specialdestinerade statsbidrag till såväl kommuner som landsting

upphört och därmed också de detaljstyrande regler som var

förenade med många av dessa bidrag. Den tidigare statliga

detaljstyrningen hade främst sin grund i kraven på rättssäkerhet

och likvärdig service för medborgarna. Den bidrog dock samtidigt

till att försvåra förnyelse och effektivitet i, och lokal

anpassning av, den kommunala verksamheten. Huvudsyftena med det

nya utjämningsbidraget är att skapa likvärdiga ekonomiska

förutsättningar dels genom att utjämna de ekonomiska

skillnaderna mellan kommunerna, dels genom att ge största

möjliga handlingsutrymme för kommunerna att själva utforma sin

verksamhet. Behovet av flexibilitet och av att kunna utforma

verksamheten efter lokala behov har ökat under senare år.

Begränsade resurser ställer också allt större krav på förnyelse

och effektivisering.

Utskottet anser att ett barnperspektiv måste prägla arbetet på

alla samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs.

Det är viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa

påverkas när hela familjens förutsättningar ändras. Barns och

ungdomars situation avspeglar i hög grad samhällets värderingar.

Föräldrarnas arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar

barnen. Utskottet ser med oro på uppgifter om att den psykiska

hälsan försämrats hos barn och ungdomar i familjer som drabbats

av arbetslöshet. I det sociala arbetet med barn och familjer

finns positiva exempel på förbättringar. Eftersom insikten om

familjens betydelse i samhället samtidigt varit bristfällig och

stödet till familjen länge varit otillräckligt, finns det

fortfarande brister. Utskottet delar därför regeringens

uppfattning att det är viktigt att öka satsningen på såväl

metodutveckling som alternativ inom och utom den offentliga

sektorn.

Utskottet vill erinra om att Socialstyrelsen hösten 1992 fick

i uppdrag att tillsammans med Barnombudsmannen, Statens

kulturråd, Statens ungdomsråd och Skolverket följa utvecklingen

i landets kommuner och se hur kommunernas omställnings- och

förnyelsearbete påverkar situationen för barnen. En delrapport

publicerades för ca ett år sedan. Uppdraget kommer att

slutredovisas inom kort.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att något

initiativ från riksdagen inte behövs med anledning av motionerna

So607 yrkande 1 och So614. Motionsyrkandena avstyrks.

I motion So261 begärs tillkännagivanden om att

socialtjänstlagen bör omarbetas till en rättighetslag. Den

nuvarande ramlagen anger inte klart vad den enskilda människan

har rätt att kräva, och i knappa tider väljer kommunerna att

tolka lagen restriktivt heter det i motionen (yrkande 2). En

rättighetslagstiftning förutsätter, enligt motionen, system för

kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar (yrkande 5).

Utskottet erinrar om att Socialtjänstkommittén har i uppdrag

att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. I ett

delbetänkande har kommittén lämnat förslag till en precisering

av lagregleringen av rätten till bistånd i den del som avser den

enskildes försörjning. Betänkandet har remissbehandlats och

bereds vidare inom regeringskansliet. Kommittén skall överlämna

sitt slutbetänkande under innevarande år. Utskottet anser att

regeringens kommande förslag på detta område inte nu bör

föregripas. Motion So261 yrkandena 2 och 5 avstyrks.

Hälso- och sjukvård

I motion So430 (s) yrkandena 1 och 2 begärs

tillkännagivanden om att hälso- och sjukvården bör vara

gemensamt finansierad via skattsedeln och demokratiskt styrd

samt att resurserna bör fördelas rättvist efter behov.

I yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen begär

en samlad beskrivning och utvärdering av den svenska hälso- och

sjukvården. Motionärerna anför bl.a. att den svenska hälso- och

sjukvården varit en förebild internationellt sett.

I yrkande 11 begär motionärerna ett tillkännagivande om

effektiv resurshushållning inom hälso- och sjukvården.

Prioriteringar och strukturbeslut skall, enligt motionärerna,

avgöras genom demokratiskt fattade beslut inte i konkurrens och

kamp om vårdkonsumenterna. Mellan olika delar av landet samt

mellan olika befolkningsgrupper varierar behoven av hälso- och

sjukvård kraftigt.

Inledningsvis konstaterar utskottet att det övergripande målet

för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika

villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla oavsett

ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort.

Ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och

början på 1990-talet var de långa köerna till vissa operationer.

Många människor drabbades av orimligt långa väntetider till

t.ex. höftledsoperationer samt operationer mot grå starr och mot

kranskärlsförträngning. För att komma till rätta med detta

problem och i syfte att bidra till en jämnare fördelning av

vårdutnyttjandet över landet träffade företrädare för staten och

Landstingsförbundet våren 1991 en överenskommelse om statligt

bidrag för införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992. Genom

ett tillfälligt statligt bidrag på 500 miljoner kronor till

sjukvårdshuvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet.

Vårdgarantin gällde även år 1993, dock utan statligt bidrag.

Enligt en uppföljning och utvärdering av Socialstyrelsen och

Landstingsförbundet har vårdgarantin förbättrat situationen och

huvudsakligen uppfattats som en positiv reform.

Hälso- och sjukvården är nu inne i ett intensivt skede av

förändring och förnyelse. Denna utveckling är angelägen enligt

utskottet. Ett viktigt inslag är ökad kontinuitet i relationerna

mellan patient och personal i sjukvården. Andra viktiga inslag i

förnyelsen är ökad valfrihet för den enskilde att söka vård men

också för personalen vad gäller drift- och arbetsformer.

Utskottet anser att ett ökat inslag av privata vårdgivare kan

skapa konkurrenssituationer som stimulerar utvecklingen på

området. Det förnyelsearbete som pågår måste dock ske inom en

resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans.

Samtidigt har statsbidragens betydelse som finansieringskälla

för hälso- och sjukvården successivt minskat.

Landstingsförbundet räknar med att landstingens skatteintäkter

för år 1994 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av

hälso- och sjukvården, statsbidragen inklusive ersättningar från

sjukförsäkringen för ca 10 % och övriga inkomster, bl.a.

patientavgifter, för resterande 10 %. Utskottet delar

regeringens uppfattning att ledning och organisation av den

offentliga verksamheten successivt bör ses över. Nya vägar kan

även behöva sökas för att bättre kunna följa utvecklingen av

hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och uppfyllelsen av

de övergripande målen för vården. Flera initiativ för detta

liksom för att förnya den offentliga sektorn har tagits under

denna mandatperiod och bör fullföljas.

HSU 2000 och Prioriteringsutredningen har stora och viktiga

uppdrag på hälso- och sjukvårdens område.

HSU 2000 skall ta ställning till vem som skall finansiera

vården, vem som skall ansvara för att vården finns tillgänglig,

i vilka former produktionen skall ske samt hur samhällets

kontrollsystem skall vara uppbyggt. Kommitténs

ställningstaganden skall utgå från en analys och värdering av i

första hand tre finansierings- och organisationsmodeller, en

reformerad landstingsmodell, en primärvårdsstyrd vård och en

modell med obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där resurserna för

hälso- och sjukvård samlas hos en eller flera offentliga

försäkringsgivare. Förslagen skall utgå från att konkurrens

mellan olika typer av vårdproducenter, offentliga såväl som

privata, i allmänhet främjar produktiviteten. Mot den bakgrunden

skall kommittén undersöka förutsättningarna för att bl.a.

överföra vissa offentliga vårdinrättningar till stiftelser,

offentliga eller privata bolag m.m.

Enligt uppgift skall HSU 2000 närmast redovisa två

delbetänkanden, varav det ena behandlar sjukvårdsreformer i

andra länder och erfarenheterna av de senaste årens reformarbete

i den svenska sjukvården och det andra hälso- och sjukvården och

samhällsekonomin. I en fristående expertrapport skall redovisas

en modell för en obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Kommittén

fortsätter sitt arbete i höst.

Prioriteringsutredningen skall enligt direktiven överväga

hälso- och sjukvårdens roll i välfärdsstaten och lyfta fram

grundläggande etiska principer som kan ge vägledning och ligga

till grund för öppna diskussioner om prioriteringar inom hälso-

och sjukvården. Utredningen avlämnade i november 1993 rapporten

Vårdens svåra val (SOU 1993:93). För närvarande pågår

sammanställning av remissvaren. Samtidigt utgör rapporten

underlag för en fortfarande pågående debatt. Utredningen

förväntas avlämna sitt slutbetänkande i slutet av 1994.

Utskottet delar uppfattningen att den svenska hälso- och

sjukvården har hög kvalitet i ett internationellt perspektiv.

Den har goda resurser särskilt i form av välutbildad,

kvalificerad och motiverad personal vilket ger goda

förutsättningar att lösa de många problem som finns. Som exempel

på sådana problem kan nämnas diskrepansen mellan å ena sidan de

ökade medicinska och tekniska möjligheterna samt allmänhetens

krav och förväntningar och å andra sidan de tillgängliga

ekonomiska resurserna. I det pågående förändringsarbetet vill

utskottet understryka att ambitionen måste vara att dra nytta av

de positiva elementen i marknadens sätt att fungera samtidigt

som inriktningen mot verksamhetens övergripande mål, en god

hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen, fullföljs

och kraven bl.a. på god kvalitet på vården tillgodoses.

Utskottet anser att regeringens kommande förslag på grundval

av arbetet inom HSU 2000 och Prioriteringsutredningen bör

avvaktas innan riksdagen tar något initiativ. Utskottet

avstyrker därför motion So430 (s) yrkandena 1, 2, 4 och 11.

I motion So499 (nyd) begärs tillkännagivanden om att

sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende, att en allmän

obligatorisk sjukvårdsförsäkring bör införas på sikt varvid

landstingens beskattningsrätt bör upphöra (yrkandena 1, 2 och

4) samt att ett prestationsbaserat ersättningssystem bör

införas (yrkande 3).

Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet åtminstone

delvis tillgodoser syftet med motionen. HSU 2000 torde vara

oförhindrad att överväga även frågan om prestationsersättning

inom sjukvården. Utskottet har i samband med behandlingen av

propositionen om husläkare m.m. uttalat att effektiviteten inom

husläkarverksamhet liksom inom all hälso- och sjukvård måste

vara hög. Kvalitetsaspekter får dock inte förbigås.

Motionsyrkandena avstyrks.

Tre yrkanden i motion So430 (s) berör olika folkhälsoaspekter.

I yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om sambandet mellan

ojämlikhet i samhället och ohälsa. I yrkande 6 begärs ett

tillkännagivande med innebörd att alla propositioner som kan ha

effekter på folkhälsan borde innehålla en konsekvensbeskrivning

med avseende på häloseffekterna. I yrkande 7 hemställs att

riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur WHO:s mål

på folkhälsans område har uppfyllts samt förslag till nationella

folkhälsomål för det kommande decenniet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en betydelsefull

förbättring av folkhälsan totalt sett kan uppnås om de mest

utsatta gruppernas hälsa förbättras. Flera faktorer såsom

uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö, fysisk miljö men

även ärftliga faktorer påverkar hälsan. Hälsoläget har

successivt förbättrats i takt med att den allmänna

levnadsstandarden har höjts. Det är dock fortfarande skillnader

i sjuklighet och dödlighet mellan könen, mellan sociala grupper

och mellan regioner. Utvecklingen av olika riskfaktorer för

ohälsa fordrar uppmärksamhet. Den i dagsläget höga

arbetslösheten bland ungdomar är t.ex. ett stort problem. Ett

annat är att andelen unga kvinnliga rökare har ökat under de

senaste åren. För att bryta denna utveckling krävs att de

förebyggande insatserna, dvs. arbetet med att förhindra att

skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensifieras. De

skärpningar av tobakslagen som riksdagen nyligen beslutat om ger

förutsättningar för en sådan utveckling (1993/94:SoU17, rskr.

149). Det fortsatta folkhälsoarbetet kräver samverkan mellan

olika sektorer. Genom tillkomsten av Folkhälsoinstitutet har

förutsättningarna för ett aktivt folkhälsoarbete på central nivå

förbättrats. Även inrättandet av ett centrum för epidemiologi

och social analys vid Socialstyrelsen förväntas få stor

betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Centrumets

huvuduppgift är att på nationell nivå följa och analysera

orsaker till ohälsa och förekomst av sjukdomar. Utskottet vill

vidare erinra om att i den Folkhälsorapport som Socialstyrelsen

skall presentera senare i vår särskild uppmärksamhet kommer att

ägnas åt kvinnors, invandrares och arbetslösas hälsa. Regeringen

har för avsikt att därefter för riksdagen redovisa sin bedömning

av befolkningens hälsoläge m.m. och sina förslag för att

åstadkomma förbättringar.

Utskottet har nyligen i ett yttrande till

konstitutionsutskottet konstaterat att konsekvensanalyserna i

propositionerna är av skiftande kvalitet och skulle kunna

utvecklas ytterligare. Utskottet framhöll vikten av att arbetet

med att utveckla kostnads- och konsekvensanalyserna fortsätter.

Utskottet utgår ifrån att regeringen i fortsättningen i

förekommande fall även kommer att redovisa folkhälsoaspekterna

på sina förslag.

Utskottet vill påpeka att arbetet med en uppföljning för

Sveriges del av WHO:s hälsomål för Europaregionen för

närvarande pågår inom Socialdepartementet. Motsvarande

uppföljningar pågår i övriga medlemsstater. Uppföljningen av

hälsomålen, som sker vart tredje år, görs med ledning av olika

s.k. indikatorer (standards). Socialstyrelsen,

Folkhälsoinstitutet och Arbetarskyddsstyrelsen har tagit fram

underlagsmaterial för den svenska uppföljningen. Redovisningen

till WHO beräknas ske i slutet av denna månad.

Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion

So430 yrkandena 6, 7 och 19 behövs inte. Yrkandena avstyrks.

I flera motioner ställs krav på upphävande av lagen om

husläkare resp. lagen om läkarvårdsersättning och lagen om

sjukgymnastikersättning.

I motion So430 (s) yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkande 1,

So462 (s) yrkande 1 och So476 (v) yrkande 1 begärs sålunda

att lagen om husläkare avskaffas. Motionärerna anser att

husläkarlagen är en kostsam och krånglig lösning på ett problem

som knappast finns. I motion So430 (s) begärs ett

tillkännagivande om att hälso- och sjukvården bör utformas så

att den ger individen/patienten såväl trygghet och säkerhet som

valfrihet och inflytande över sin situation (yrkande 3). I

sistnämnda motion begärs en redovisning av möjligheterna att

föra in patienträttigheter i hälso- och sjukvårdslagen

(yrkande 8). Liknande yrkanden finns i So443 (yrkande 3)

och So462 (yrkande 3).

Utskottet anser att husläkarsystemet slår sönder primärvården.

Landstingen är skyldiga att finansiera och administrera systemet

men kan inte längre fördela läkarresurserna efter behov och

därmed inte heller garantera en fullgod service. Det

förebyggande arbetet kommer därmed i andra hand.

Vårdcentralernas områdesansvar och lagarbete bryts nu upp som en

följd av husläkarsystemet. Vårdlagen splittras på många små

läkarmottagningar. Distriktssköterskor, undersköterskor och

andra personalgrupper, som hittills svarat för huvuddelen av det

förebyggande arbetet, bli färre och ges en mindre självständig

roll. På många håll sker nedläggningar av mödravårds- och

barnavårdscentraler. Uppsplittringen av primärvården ger också

sämre förutsättningar för samarbete mellan sjukhusen och

primärvården. Kunskapsutvecklingen kommer att hämmas och

patientsäkerheten försämras. För den enskilde minskas

valfriheten.

Varje landsting måste ges rätt att organisera primärvården

efter lokala förutsättningar utan centrala påbud. Det finns,

enligt utskottet, inga skäl att lagstiftningsvägen centralstyra

och detaljreglera landstingens primärvård. De delar av

husläkarlagen som handlar om ersättningsprinciper, listning och

läkarnas fria etableringsrätt leder enligt utskottet till ökade

kostnader, krångel och byråkrati. Det viktiga är att garantera

den enskildes rätt till kontinuitet i sin läkarkontakt, en fast

läkarkontakt, inte läkarens rätt att etablera sig som husläkare.

Kontinuiteten mellan den enskilde och vårdpersonalen är ett av

de viktigaste inslagen även i det förebyggande arbetet. En

förtroendefull kontakt mellan patient och läkare blir då möjlig.

Utskottet anser att primärvården bör utvecklas. Härigenom

skulle en individuellt anpassad sjukvård för alla kunna

säkerställas. Förutsättningar bör skapas för förebyggande

insatser på arbetsplatsen, i skolan och i bostadsområdet.

Vårdcentralerna bör vara navet i primärvården.

Utskottet anser mot denna bakgrund att lagen om husläkare bör

upphävas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med

förslag till hur en avveckling bör genomföras. Vad utskottet nu

anfört bör med anledning av motionerna So430 (s) yrkandena 3, 8

och yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkandena 1 och 3, So462 (s)

yrkandena 1 och 3 och So476 (v) yrkande 1 ges regeringen till

känna.

I motion So476 (v) yrkande 3 begärs förslag till lagregler

som skulle ge landsting möjlighet till dispens från

husläkarlagen.

Utskottet anser att husläkarlagen bör upphävas. Några

dispensregler behövs då inte heller. Motionsyrkandet avstyrks.

I motionerna So430 (s) yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkande

2 och So462 (s) yrkande 2 begärs att lagen om

läkarvårdsersättning resp. lagen om ersättning för sjukgymnastik

skall upphävas.

Utskottet konstaterar att riksdagen nyligen har fattat beslut

om dessa lagar. Patienten sätts härigenom i centrum. Valfriheten

för patienten ökar också. Genom den fria etableringen för läkare

och sjukgymnaster ökar resurserna i öppenvården. Vården blir

mer effektiv och billigare. Möjligheterna till vård hos

sjukgymnast ökar också genom reformen. Detta har stor betydelse

för rehabiliteringen. Motionsyrkandena avstyrks.

Äldreomsorg

I motion So249 (s) begärs tillkännagivanden dels om att

äldreomsorgen skall finansieras gemensamt och styras

demokratiskt (yrkande 1), dels om att Ädelreformen skall

fullföljas och konstaterade brister åtgärdas (yrkande 2),

dels om rehabiliteringens betydelse (yrkande 5) och dels om

anhörigvården (yrkande 7). Även i motion So248 (v) tas

frågan om rehabilitering upp. Motionärerna yrkas att riksdagen

begär att regeringen vid förhandlingar med landstingen tar upp

frågan om bevarande och utvecklande av verksamheten vid de

geriatriska klinikerna (yrkande 1). I motion So233 (kds)

yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts

dels om anhörigvårdarnas situation och om riktlinjer för deras

ersättning (yrkande 1), dels om att ge anhörigvårdare

utbildning och kontinuerlig avlastning/växelvård (yrkande

2).

Utskottet vill än en gång understryka att vård och omsorg

skall erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning.

Utskottet delar regeringens uppfattning att den enskildes

valfrihet och inflytande måste öka och att alternativ och

komplement till den offentliga tjänstesektorn måste kunna

erbjudas. Detta skapar förutsättningar för såväl

effektiviseringar som kvalitetsförbättringar. Insatser från

anhöriga, närstående och den frivilliga sektorn har mycket stor

betydelse för den samlade omsorgen om äldre och människor med

funktionshinder. Stödet till denna informella omsorgssektor

måste utvecklas. Många äldre människor vill helst vårdas i

hemmet. Insatser från anhöriga är av avgörande betydelse för

kvaliteten på denna vård men ofta även för institutionsvården.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i

motionerna att det är angeläget att stödet till denna informella

sektor utvecklas. Det gäller såväl ekonomiskt stöd som i fråga

om utbildning, rådgivning och avlastning. Utskottet vill påminna

om sitt uttalande i betänkandet 1992/93:SoU16 om det angelägna i

att Socialstyrelsen överväger och kommer med förslag på vilket

sätt vården av gamla och patienter i livets slutskede kan

förbättras. Därvid bör beaktas på vilket sätt förslag som

utarbetats med svensk medverkan inom EG kan föras ut och

tillämpas i Sverige. I förslaget behandlas bl.a. åtgärder att på

ett strukturerat sätt ta till vara, utveckla och stödja

anhörigmedverkan och medverkan av övriga delar av den informella

sektorn.

Något initiativ från utskottets sida behövs inte med anledning

av motionerna So233 (kds) och So249 (s) yrkande 7. Yrkandena

avstyrks.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att

genomförandet av Ädelreformen varit mindre problemfyllt än

befarat och att reformen i stort är positiv. Förväntningarna på

reformen har i många avseenden infriats men ännu återstår att

utveckla delar av verksamheten. För att utveckla och säkra

kvaliteten i de mer hälso- och sjukvårdsinriktade delarna av

Ädelreformen samt i samspelet mellan de sociala och medicinska

insatserna beslutade riksdagen i december, efter förslag från

regeringen, om ett stimulansbidrag på 50 miljoner kronor för

första halvåret 1994.

Socialstyrelsens rapport om Ädelreformen tyder på att det kan

finnas skäl att överväga justeringar i tillämpningen av reformen

dels vad gäller rehabiliteringsmöjligheterna och den medicinska

vården, inkl. läkartillgången vid sjukhemmen, dels vad gäller

avgifterna för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt

boende. Utskottet konstaterar liksom flera motionärer och

regeringen att rehabiliteringsmöjligheterna är av stor

betydelse. Stimulansbidrag har också, som nämnts, lämnats för

detta ändamål.

Ädelreformen innebar att andelen äldre som blev liggande kvar

på främst medicinska kliniker i avvaktan på annan vård minskade

under åren 1992 och 1993. Samtidigt minskade medelvårdtiderna

och patientomsättningen ökade på medicinklinikerna. Det har

uppmärksammats att i början av 1994 har beläggningen av framför

allt äldre och akut sjuka människor ökat på ett antal

medicinkliniker. På en del av dessa har överbeläggningar

uppstått med resultat att vården och omvårdnaden av patienter

kan ha blivit eftersatt.

Regeringen har med anledning av det uppkomna läget uppdragit

åt Socialstyrelsen att, i samråd med Landstingsförbundet och

Svenska kommunförbundet, kartlägga det medicinska

omhändertagandet och omvårdnaden av framför allt de äldre,

främst med avseende på vårdinsatserna vid akut insjuknande och

vid försämring av en kronisk sjukdomsbild. Regeringen anför i

uppdraget att Socialstyrelsen i sitt arbete bör kunna ta del av

länsstyrelsernas kunskaper om den kommunalt bedrivna vården och

omsorgen. Socialstyrelsen skall återrapportera uppdraget till

regeringen senast den 15 maj 1994 och då ge förslag till

åtgärder för att komma till rätta med påvisade problem och

brister i det medicinska omhändertagandet och omvårdnaden.

Utskottet konstaterar vidare att regeringen har för avsikt att

ta initiativ till en överläggning med Svenska kommunförbundet

för att diskutera tillämpningen av avgiftsreglerna.

Utskottet vill också framhålla att det i proposition

1993/94:173 om bostadstillägg till pensionärer föreslås att

bostadstillägg för boende i särskild boendeform skall lämnas för

en- och tvåbäddsrum men inte för övriga flerbäddsrum. Detta

förslag ligger i linje med utskottets uttalande angående

boendebegreppet vid behandlingen av frågan om avgifterna inom

äldre- och handikappomsorgen (prop. 1992/93:129, bet.

1992/93:SoU12, rskr. 132). Propositionen bereds för närvarande i

socialförsäkringsutskottet.

Socialstyrelsen följer även i fortsättningen Ädelreformen.

Utskottet anser att riksdagen inte behöver ta något initiativ

med anledning av motionerna So248 (v) yrkande 1 och So249 (s)

yrkandena 1, 2 och 5. Yrkandena avstyrks.

I motion So249 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en analys av hur resurserna fördelas och bedömningar görs

inom hemtjänsten och utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder

(yrkande 6).

Utskottet konstaterar att enligt propositionen har det skett

en omfördelning av hjälpinsatserna mot de allra äldsta och mot

dem som har omfattande vårdbehov. De äldsta, över 80 år, utgör

en växande andel bland dem som får omfattande insatser.

Merparten av de totala insatserna fördelas på en mindre andel av

dem som behöver omfattande hjälp. Andelen som får hjälp på

kvällar och nätter ökar också enligt propositionen. Den andel av

befolkningen som får hemtjänst skiftar dock avsevärt mellan

kommunerna.

Inom ramen för Ädeluppföljningen kommer Socialstyrelsen under

våren 1994 att genomföra en intervjuundersökning av äldre som

bor i eget boende. Intervjuerna kommer bl.a. att beröra

hemtjänstens service.

Utskottet har inhämtat att Socialstyrelsen i dagarna startar

ett projekt för att belysa konsekvenserna av nedskärningar inom

äldre- och handikappomsorgen.

Utskottet anser inte att det nu behövs något initiativ med

anledning av motion So249 (s) yrkande 6. Yrkandet avstyrks.

I motion So249 (s) yrkas vidare att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

brister i avtalen mellan kommuner och privata entreprenörer

(yrkande 10).

Utskottet konstaterar att riksdagen samtidigt som den

beslutade om lagen om stöd och service för vissa

funktionshindrade också antog ändringar i socialtjänstlagen som

innebar att bestämmelser om tystnadsplikt infördes för dem som

är eller har varit verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild

verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen.

Utskottet behandlade frågan om insyn och kvalitetsbedömningar

m.m. i privat verksamhet också vid beredningen av proposition

1993/94:11 om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m.

(bet. 1993/94:SoU11, rskr. 117). Utskottet hänvisade då till att

Socialtjänstkommittén har att överväga innehållet och formerna

för tillsynen av såväl den kommunala socialtjänsten som de

privata vårdgivarnas verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör

ägnas åt frågan om villkor som bör vara förenade med tillstånd

att driva hem för vård eller boende och hur tillsynen över

hemmen bör vara utformad. Kommittén bör vidare överväga vilken

uppföljning och utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan

underlättas och stärkas. I kommitténs uppdrag ingår också att

överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 §

socialtjänstlagen bör vara utformade.

Utskottet anser att riksdagen inte behöver ta något initiativ

med anledning av motion So249 (s) yrkande 10. Yrkandet avstyrks.

Omsorg om handikappade

I motion So276 (s) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om nationella mål för handikappolitiken (yrkande

1). I motionen anförs att mål kan sammanfattas i generell

välfärdspolitik, generell anpassning av samhället, kompenserande

insatser för att skapa jämlika levnadsvillkor och stort

inflytande för brukarna över alla individuella insatser.

Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla

människors lika värde och lika rätt. Utskottet delar

propositionens uppfattning att en generell välfärdspolitik,

särskilt inriktade handikappinsatser och åtgärder för att uppnå

ökad tillgänglighet i samhället kommer att utgör grundstenarna i

handikappolitiken även i framtiden. Att förbättra livsvillkoren

för personer med funktionshinder är en av de viktigaste

uppgifterna inom välfärdspolitiken. Något initiativ från

riksdagens sida behövs inte med anledning av motion So276 (s)

yrkande 1. Yrkandet avstyrks.

I motion So246 (v) yrkas att riksdagen begär en översyn av

brottsbalken så att näringsidkare inte får diskriminera

människor med funktionshinder (yrkande 2). Vidare begärs ett

tillkännagivande om vikten av åtgärder som underlättar för

funktionshindrade på arbetsmarknaden, på bostads- och

miljöområdet, vid telekommunikation, när det gäller att ta del

av samhällsinformation och kultur- och mediautbudet samt vid

resor (yrkande 3).

Utskottet konstaterar att regeringen i regeringsförklaringen i

oktober 1993 lagt fast att 1994 års handikappreform skall följas

upp med ytterligare reformförslag. I budgetpropositionen

aviseras att ett förslag om inrättande av en Handikappombudsman

kommer att föreläggas riksdagen under våren 1994. Vidare

redovisas förslag till förbättringar för personer med

funktionshinder i Kultur-, Kommunikations- och

Arbetsmarknadsdepartementens bilagor i budgeten.

Handikapputredningens slutbetänkande i övriga delar bereds

vidare inom regeringskansliet. Vissa större frågeområden är

föremål för ytterligare utredning i av regeringen särskilt

tillkallade kommittéer eller bereds vidare i annan särskild

ordning.

Utskottet anser att regeringens kommande förslag bör avvaktas

innan riksdagen tar något initiativ. Motion So246 (v) yrkandena

2 och 3 avstyrks.

Anslag

Anslaget F 14, Statens handikappråd, kommer utskottet att

behandla i samband med förslagen i den av regeringen aviserade

propositionen om inrättande av en Handikappombudsman.

Familjer och barn (A 1, A 4--A 6)

Allmänna barnbidrag (A 1)

Allmänna barnbidrag lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med

9 000 kr per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas

flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett

halvt barnbidrag för det tredje barnet, ett helt barnbidrag för

det fjärde barnet och ett och ett halvt barnbidrag för det femte

barnet och varje ytterligare barn. Även 16--19-åringar som

studerar i gymnasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar

medräknas vid bedömning av rätt till flerbarnstillägg.

Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse.

Motsvarande gäller när rätt till barnbidrag annars uppkommit.

Bidraget lämnas t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.

Kostnaden för barnbidragen täcks helt av medel från

statsbudgeten. Administrationen av barnbidragen handhas av

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.

I budgetpropositionen föreslås att flerbarnstillägget

fr.o.m. den 1 juli 1994 skall lämnas med ett belopp som

motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet och ett

helt barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare

barn.

Förslaget innebär en återgång till de regler som gällde före

år 1988, då flerbarnstillägg lämnades med ett halvt extra

barnbidrag för tredje barnet och ett helt extra för varje

ytterligare barn. I propositionen redovisas att för att undvika

orimligt höga marginaleffekter i samband med att reglerna för

bostadsbidrag ändrades år 1988, överfördes en del av

bostadsbidraget för de största familjerna till

flerbarnstilläggssystemet. År 1989 överfördes ytterligare medel

så att det för det fjärde barnet lämnades 1,9, för det femte

barnet 2,4 och för därpå följande barn 1,6 extra barnbidrag i

flerbarnstillägg. I samband med skattereformen återfördes dessa

medel till bostadsbidragsystemet och avsikten var att samtidigt

återgå till det ursprungliga systemet för flerbarnstillägg.

Sänkningen genomfördes dock inte fullt ut; det femte och därpå

följande barn fick ett och ett halvt extra barnbidrag i stället

för som tidigare ett extra bidrag.

Regeringen anser det nu rimligt att återgå till de regler som

gällde före år 1988. Förslaget innebär ett minskat anslagsbehov

med 55 miljoner kronor per helt år.

Förslaget föranleder en ändring i 2 a § lagen (1947:529) om

allmänna barnbidrag. Se (bilaga.)

För budgetåret 1994/95 föreslås riksdagen anvisa ett

förslagsanslag på 17 300 000 000 kr till Allmänna barnbidrag.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att avskaffa hela systemet med

flerbarnstillägg senast inom två år (yrkande 1) och om

behovsprövade barnbidrag (yrkande 4). Vidare begärs att

riksdagen beslutar att flerbarnstillägget fr.o.m. den 1 januari

1995 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag

för det fjärde barnet och varje ytterligare barn (yrkande 2)

och att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret

1994/95 anvisar 520 000 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit (yrkande 3).

Motionärerna anför att regeringens förslag till besparing är

otillräckligt, ytterligare besparingar är nödvändiga. Hela

systemet med flerbarnstillägg bör avskaffas inom två år. Det

första steget föreslås innebära att för det fjärde barnet och

följande barn bör utgå ett halvt barnbidrag per barn i

flerbarnstillägg. Motionärerna föreslår att regeringens förslag

om sänkning av flerbarnstillägget till femte barnet och varje

ytterligare barn bör genomföras fr.o.m. den 1 juli 1994 och att

motionärernas förslag om att ett halvt tillägg bör utgå för

fjärde barnet och varje ytterligare barn bör träda i kraft den 1

januari 1995. På grund härav bör anslaget till Allmänna

barnbidrag för budgetåret 1994/95 kunna minskas med 520 miljoner

kronor.

Motionärerna hänvisar vidare till tidigare motioner om att

barnbidraget bör behovsprövas och anser att frågan bör utredas.

I motion So602 av Hugo Hegeland (m) hemställs att

riksdagen beslutar att slopa flerbarnstillägget och i stället

införa ett flerbarnsavdrag. Motionären anser att alla

möjligheter att minska statens utgifter måste utnyttjas för att

hejda tillväxten av den offentliga skulden. En möjlighet är att

slopa flerbarnstillägget som uppgår till 1,3 miljarder kronor.

En ytterligare möjlighet är att införa flerbarnsavdrag genom att

reducera barnbidraget till tredje barnet med 25 %, till fjärde

med 50 % och till femte och därutöver med 75 %. Motionären anför

att det inte finns befolkningspolitiska skäl till att främja

barnafödandet och att familjens kostnad per barn vanligtvis

sjunker med stigande barnantal. Totalt innebär förslaget en

besparing på närmare 2 miljarder kronor per år.

I betänkande 1991/92:SoU15 lämnades en redogörelse för

motiven för införande av allmänna barnbidrag. Vidare uttalade

utskottet följande med anledning av motioner om inkomstprövning

av barnbidrag.

Flera skäl talar enligt utskottet mot att införa ett inkomst-

och behovsprövat barnbidrag. Barnbidraget bör ses som ett

komplement till familjebeskattningen som innebär att

inkomsttagare med barn i dag i huvudsak beskattas lika mycket

som inkomsttagare utan barn. Det allmänna barnbidraget utjämnar

skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har det.

Det skulle vidare leda till ytterligare tröskel- och

marginaleffekter om ett inkomstprövat barnbidrag skulle införas

genom att hela eller delar av barnbidraget skulle falla bort vid

ökad inkomst. Barnbidraget är också med nuvarande regler mycket

enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning

skulle det krävas en betydande administration för att bestämma

och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom

och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. Med

det anförda avstyrker utskottet motion So605 (nyd).

Någon anledning att utreda förutsättningarna för och

konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte

heller. Utskottet avstyrker motion So604 (kds).

Utskottet behandlade även en motion om behovsprövade

barnbidrag i föregående års budgetbetänkande, 1992/93:SoU15.

Utskottet framhöll då att det nuvarande barnbidragssystemet bör

behållas och hänvisade till tidigare uttalande.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller

införandet av ett behovsprövat barnbidrag och avstyrker därför

motion Sf271 (nyd) yrkande 4. Utskottet motsätter sig att

systemet med flerbarnstillägg slopas. Utskottet delar dock

uppfattningen i propositionen att det är rimligt att återgå till

de regler för flerbarnstillägg som gällde före 1988. Utskottet

tillstyrker propositionens förslag till lag om ändring i lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag och avstyrker motionerna So602

(m) och Sf271 (nyd) yrkandena 1 och 2.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till

Allmänna barnbidrag och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkande 3.

Bidragsförskott (A 4)

Bidragsförskottet har två funktioner. Den första är att

garantera det underhåll som den andre föräldern är ålagd att

betala. Den andra funktionen är att ge ett minimistöd till

särlevande föräldrars barn. Sammantaget innebär

bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande föräldrars

ekonomi.

Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna

har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än

föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna

har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna

åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott

lämnas emellertid också för barn som studerar i åldern 18--20

år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet.

Fusk med bidragsförskott

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den

redan i kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen

med en utarbetad plan mot fusket med bidragsförskott (yrkande

5). Motionärerna anför att den nuvarande konstruktionen med

bidragsförskott inbjuder till fusk och att det är alltför lätt

att undandra sig sitt underhållsansvar. Tillämpningen måste

stramas upp och kontrollen öka. Motionärerna är medvetna om att

frågan om bidragsförskott för närvarande utreds, men anser att

åtgärder för att beivra fusket inte kan anstå utan att

regeringen redan i kompletteringspropositionen måste återkomma

med förslag om hur fusket skall beivras.

Socialförsäkringsutskottet behandlade hösten 1993 sex

motioner om åtgärder för att motverka bidragsfusk (bet.

1993/94:SfU2). Riksförsäkringsverket och

Försäkringskasseförbundet yttrade sig över två av motionerna.

Socialförsäkringsutskottet föreslog ett tillkännagivande till

regeringen om att denna skyndsamt borde låta göra en

kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med

förmåner och bidrag av social karaktär. Först när kartläggningen

är gjord kan man bedöma om åtgärder behövs för att komma till

rätta med ett bidragsfusk. Regeringen borde, enligt utskottet,

redovisa resultatet av kartläggningen för riksdagen och,

beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder för att

komma till rätta med ett bidragsfusk. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 1993/94:11).

Ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.

Socialutskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågan om bidragsfusk bereds i

regeringskansliet. Något uttalande från riksdagen behövs inte.

Motion Sf271 (nyd) yrkande 5 avstyrks.

Handläggning av bidragsförskott och barnbidrag

I motion So612 av Maj-Inger Klingvall (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en

översyn av regler och handläggning av bidragsförskott och

barnbidrag. Motionären pekar på att svåra problem kan uppstå för

barn och föräldrar när vårdnaden ändras. Detta gäller framför

allt tidpunkten när utbetalningen av bidraget skall ändras eller

när försäkringskassan blir skyldig att göra en utredning

angående ändrade bostadsförhållanden för barnet. Enligt

motionären kan det ta flera månader innan utbetalningen av

barnbidrag och bidragsförskott ändras, vilket kan medföra svåra

påfrestningar på ekonomin. Riksdagen bör därför ge regeringen i

uppdrag att se över regler och handläggning både av

bidragsförskott och barnbidrag så att olägenheter av den typ som

beskrivits kan elimineras.

I motion So611 av Fanny Ritzell (kds) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

ändring i 22 § lagen om bidragsförskott avseende beslut om

eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet

bidragsförskott. Motionären anför att socialförsäkringsnämnderna

skall fatta beslut i ärenden där besluten har stor betydelse för

den försäkrade ur trygghetssynpunkt och samtidigt inrymmer

betydande inslag av skälighetsbedömningar. Ärenden angående

eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet

bidragsförskott ingår bland de ärenden som skall prövas av

nämderna. I 85--90 % av ärendena om eftergift är huvudskälet,

enligt motionären, en ändring i den underhållsskyldiges

ekonomiska förhållanden. Majoriteten av ärendena saknar således

betydande inslag av skälighetsbedömningar, vilket var

huvudskälet till att dessa ärenden skulle avgöras av

förtroendevalda. Motionären anför att 22 § i lagen om

bidragsförskott bör ändras så att beslut om eftergift av

återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet bidragsförskott

i fortsättningen skall prövas av tjänsteman samt att

tjänstemannen ges möjlighet att hänskjuta ett ärende till

socialförsäkringsnämnden där personliga förhållanden eller

särskilda skäl är avgörande för det slutliga ställningstagandet.

Den föreslagna ändringen innebär en rationalisering av

administrationen och därmed en besparing.

Regeringen tillkallade våren 1993 en särskild utredare för

att se över reglerna om fastställande av underhållsbidrag m.m.

-- De allmänna försäkringskassornas medverkan vid

fastställande av underhållsbidrag m.m. (dir. 1993:82). Utredaren

skall bl.a. överväga om reglerna i 7 kap. föräldrabalken om

bestämmande av underhållsbidrag kan göras enklare och om

reglerna i lagen (1964:143) om bidragsförskott är ändamålsenligt

utformade. Vidare skall utredaren överväga om de allmänna

försäkringskassorna kan ges en mer framträdande roll när

underhållsbidrag till barn skall fastställas och om statens

kostnader för bidragsförskotten kan minskas.

Utredaren skall avsluta sitt arbete senast den 30 september

1994.

Utskottets bedömning

En översyn sker för närvarande av reglerna om fastställande av

underhållsbidrag m.m. Även reglerna om bidragsförskottet

omfattas av översynen. Arbetet skall avslutas under hösten 1994.

Riksdagen bör enligt utskottet inte föregripa utredningens

kommande förslag. Motionerna So611 (kds) och So612 (s) avstyrks.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen föreslås 3 187 000 000 kr anvisas

under anslaget A 4. Bidragsförskott.

Utskottets bedömning

Utskottet anser, vilket också framförts från

socialdemokratiskt håll när det gäller inriktningen av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken, att det går att spara

160 miljoner kronor på anslaget till bidragsförskott genom en

effektivare administration. Betalningsviljan hos

underhållsskyldiga har under senare tid sjunkit. 20 % av de

underhållsskyldiga betalar numera inte, mot tidigare 10 %. En

bättre bevakning av kraven bör leda till att tidigare

betalningsnivå uppnås igen och att statens kostnader därmed kan

sänkas. Utskottet föreslår därför att medelsanvisningen till

Bidragsförskott bestäms till 3 027 000 000 kr.

Pedagogisk kampanj på daghem

I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen anslår 5 miljoner kronor till en pedagogisk kampanj

bland landets daghem (yrkande 8). Motionärerna föreslår en

kraftfull kampanj för att aktualisera det pedagogiska arbetet

inom förskolan och att 5 miljoner kronor avsätts för detta

ändamål i budgeten. Pengarna kan, enligt motionärerna, med

fördel tas från det konto på 200 miljoner kronor som skapats för

att införa husläkarsystemet.

Innevarande budgetår har under Socialstyrelsens ramanslag 13

miljoner kronor avsatts till pedagogiska utvecklingsprojekt för

yngre förskolebarn och insatser för att öka antalet män i

barnomsorgen. Vidare har 2,5 miljoner kronor avsatts för

utbildning av barnomsorgspersonal. Även för nästa budgetår

kommer enligt uppgift resurser att avsättas för dessa ändamål.

Socialstyrelsen har vidare i uppgift att följa utvecklingen

inom barnomsorgen och särskilt beakta eventuella konsekvenser

som borttagandet av de specialdestinerade statsbidragen kan ge

upphov till.

Utskottets bedömning

Utskottet vill framhålla betydelsen av att ett pedagogiskt

utvecklingsarbete kontinuerligt bedrivs inom barnomsorgen.

Socialstyrelsen följer utvecklingen inom barnomsorgen. För

innevarande budgetår har resurser avsatts under styrelsens

ramanslag för ett aktivt pedagogiskt arbete och för utbildning

av barnomsorgspersonal. Enligt uppgift kommer resurser även för

nästa budgetår att avsättas för dessa ändamål. Motion So605 (v)

yrkande 8 avstyrks därför.

Övriga medelsanvisningar under A

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

(A 5) och Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

(A 6), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.

Hälso- och sjukvård (C 1--C 7)

Läkemedelsepidemiologi

I inledningen till avsnittet C Hälso- och sjukvård i

propositionen redogör regeringen för utvecklingen inom

läkemedelsområdet (s. 79). En av regeringen tillsatt arbetsgrupp

med uppgift att överväga och lämna förslag till hur ett centrum

för läkemedelsepidemiologi och utveckling av läkemedelsterapier

kan bildas lämnade i september 1992 en rapport (Ds 1992:104)

Nätverk för läkemedelsepidemiologi -- NEPI. Rapporten har

beretts inom regeringskansliet. Avsikten är enligt propositionen

att Apoteksbolaget AB och Apotekarsocieteten tillsammans skall

bilda en stiftelse för detta ändamål.

Som en följd av detta kommer Apotekarsocietetens stiftelse för

främjande av farmacins utveckling och en god

läkemedelsförsörjning att upplösas. Stiftelsen bildades i

anslutning till att en ny organisation av

läkemedelsförsörjningen beslutades (prop. 1970:74, SU 98 och

2LU:37, rskr. 223 och 234). Villkoren för stiftelsen återfinns i

ett avtal mellan staten och Apotekarsocieteten som samtidigt

godkändes av riksdagen.

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen

att fatta nödvändiga beslut med anledning av vad som anförs i

avsnittet Utvecklingen inom läkemedelsområdet om att

Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins

utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Legitimation för tandläkare

I propositionen anförs i inledningen under rubriken

Tandvården (s. 96 f.) att nuvarande studieordning för tandläkare

infördes år 1979. Den omfattar fyra och ett halvt års

grundutbildning (teori och praktik) samt ett års

allmäntjänstgöring (AT). Allmäntjänstgöringen skall förläggas

till en klinik i folktandvården som Socialstyrelsen har godkänt.

Den avslutas med ett kunskapsprov anordnat av

universitetsmyndigheterna. Efter avslutad utbildning erhåller

tandläkaren legitimation som ger oinskränkt rätt att utöva

yrket.

De direktiv inom EG som berör tandläkarutbildningen uppställer

som minimikrav för grundutbildningen att den omfattar minst fem

års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning

vid universitet eller högskola samt att den innehåller vissa

angivna ämnen. Utbildningen skall leda fram till oinskränkt rätt

att utöva yrket.

Landstingsförbundet har i olika skrivelser påtalat behovet av

en översyn av AT-perioden i tandläkarutbildningen. Landstingen

har i ökande utsträckning svårigheter att placera

AT-tandläkarna, då patientunderlaget inte räcker till för att

sysselsätta en AT-tandläkare förutom redan anställda tandläkare.

Landstingen kan tvingas entlediga tandläkare för att bereda

plats för en AT-tandläkare.

I propositionen anförs att en radikalt förbättrad tandhälsa

och ett minskat behov av reparativa och rekonstruktiva åtgärder

innebär ett i framtiden successivt minskat behov av tandläkare.

Olika omständigheter talar för att möjligheterna att placera

tandläkare för allmäntjänstgöring kommer att minska drastiskt

under de närmaste åren. Enligt uppgift har redan inför hösten

1994 ett antal huvudmän anmält att de inte kommer att kunna ta

emot sin andel av AT-platserna. Det förefaller inte heller

troligt att tandläkare i någon större utsträckning skulle kunna

erhålla praktiktjänstgöring i andra länder, även om ett sådant

alternativ skulle skapas. Till våren 1995 kommer dessutom ett

antal studerande vid Tandläkarhögskolan i Malmö, där

utbildningen återupptagits, att behöva placeras. Detta skulle

innebära att många studerande inte kan avsluta sin utbildning

fram till en legitimation inom rimlig tid, vilket medför att de

inte heller kan söka arbete i något annat EES-land.

Grundutbildningen bör därför enligt propositionen förlängas till

fem år och berättiga till legitimation. Detta uppfyller

EG-direktivens krav på tandläkarutbildningen.

Så länge AT-tjänstgöringen finns kvar bör den enligt

regeringen kunna fullgöras även inom privattandvården.

Socialstyrelsen bör utarbeta närmare förutsättningar för denna

tjänstgöring.

Om den särskilda AT-tjänstgöringen avskaffas måste kraven på

innehållet i grundutbildningen skärpas. Den kliniska färdighet

som tandläkaren i nuvarande utbildningssystem får inom ramen för

allmäntjänstgöringen måste i fortsättningen i viss utsträckning

ingå i grundutbildningen. Genom ett nära samarbete med kliniker

i folktandvården och privattandvården kan goda förutsättningar

skapas för att en praktisk-klinisk träning som är anpassad till

tandläkarens yrkesverksamhet efter utbildningen kan integreras i

grundutbildningen, heter det i propositionen.

Förslag till behövliga ändringar i lagen (1984:542) om

behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. samt

övergångsbestämmelser kommer att presenteras under våren 1994.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det som

regeringen i anslutning till avsnittet Tandvården förordar om

förutsättningarna för en tandläkare att få legitimation.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad regeringen

förordat i avsnittet Tandvården om förutsättningarna för en

tandläkare att få legitimation.

Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1)

Från anslaget betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i

enlighet med en överenskommelse om vissa ersättningar till

sjukvårdshuvudmännen. Vidare betalas från anslaget ersättningar

för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av

myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam

sjukdom. Bestämmelserna om detta finns bl.a. i förordningen

(1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid

ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom

och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Vissa

kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för

läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom

betalas också ut från detta anslag, liksom även kostnader för

patientförsäkring och vissa skadeersättningar.

Enligt propositionen har betydande förändringar i

statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens

beslut (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr.

1991/92:345; prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/93:FiU30, rskr.

1992/93:447) lett till att rundgången av medel mellan stat och

landsting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan

sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har

därigenom minskat.

Med utgångspunkt i överenskommelsen beräknar regeringen

anslagsbehovet för Vissa statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen

för budgetåret 1994/95 till 772 miljoner kronor enligt

nedanstående tabell.

Ändamål Totalbelopp

mkr

Bidrag till hälso- och sjukvård 700,0

Särskild ersättning för psykoterapeutisk 39,5

verksamhet

Särskild ersättning för informationsförsörjning 21,0

och produktkontroll

Särskild ersättning till Centrum för 5,0

epidemiologi och social analys

Särskild ersättning för handledning av 0,5

kiropraktorer

Särskild ersättning för vissa 0,25

patientöverföringar

Särskild ersättning för rikssjukvård för 5,75

hivsmittade

Summa 772,0

Det sammanlagda medelsbehovet för ersättning till smittbärare

m.m. för budgetåret 1994/95 beräknas till 6 miljoner kronor.

Kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa

skador beräknas till 1 350 000 kr.

Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet till

779 350 000 kr.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till

Bidrag till hälso- och sjukvård.

Privata vårdgivares anslutning till försäkringen m.m.

I motion So472 av Margitta Edgren (fp) begärs

tillkännagivande om att även andra grupper av vårdgivare än

privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som exempelvis

sjuksköterskor och barnmorskor fritt skall kunna etablera sig

samt att deras patienter skall få ekonomisk ersättning från den

allmänna försäkringen. I motion So408 av Maud Ekendahl och

Gullan Lindblad (båda m) framställs ett liknande yrkande om

legitimerade sjuksköterskor.

I motion So458 av Siw Persson (fp) begärs att riksdagen

ger regeringen till känna att frågan om ersättning genom det

allmänna försäkringssystemet och de särskilda medlen för tidig

och samordnad rehabilitering, för utredning och behandling

utförd av legitimerad psykolog och av legitimerad psykoterapeut,

får sin snara lösning bl.a. inom ramen för HSU 2000. En liknande

begäran framställs i motion So413 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

yrkandena 1 och 2.

I betänkandet 1993/94:SoU14 behandlade utskottet bl.a.

liknande motionsyrkanden (s. 30 f.) i samband med behandlingen

av regeringens proposition 1993/94:75 om arvoden till

privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa

ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Motionsyrkandena

hade då lämnats över från socialförsäkringsutskottet

med yttrande (1993/94:SfU3y). Socialförsäkringsutskottet

anförde att frågan om privata vårdgivares anslutning till

försäkringen ryms inom ramen för den pågående översynen av

hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000).

Motionsyrkanden därom borde därför lämnas utan åtgärd av

riksdagen.

När det gällde frågan om en mer generell ersättningsform för

psykoterapi m.m. anförde socialförsäkringsutskottet att

riksdagen under en följd av år har avslagit motioner med sådan

inriktning på förslag av utskottet senast i betänkandet

1993/94:SfU4.

Utskottet hänvisade i detta betänkande "bl.a. till att

Psykiatriutredningen i sitt slutbetänkande Välfärd och valfrihet

(SOU 1992:73) funnit att de nuvarande villkoren för att få

tillgång till psykoterapi inte är acceptabla. Utredningen

framhåller att denna behandlingsform måste jämställas med andra

sjukvårdande behandlingar. Utredningen föreslår att frågan löses

i två steg. På kortare sikt skall legitimerade psykoterapeuter,

även sådana som inte är läkare, efter ansökan förtecknas hos

försäkringskassan som enskilda vårdgivare. I ett längre

perspektiv föreslår utredningen att psykoterapins finansiering

skall anpassas till de beslut som riksdagen kan väntas fatta med

anledning av förslag från HSU 2000. Utskottet ansåg att

beredningen av Psykiatriutredningens förslag borde avvaktas."

Utskottet erinrade också om att regeringen och

sjukvårdshuvudmännen i överenskommelsen för år 1994 beslutat om

en betydligt höjd ersättning för psykoterapeutisk behandling.

Ersättningen har höjts från högst 24,5 miljoner kronor år 1993

till högst 39,5 miljoner kronor år 1994.

Socialutskottet delade socialförsäkringsutskottets

inställning och avstyrkte då aktuella motioner.

Utskottets bedömning

Frågan om privata vårdgivares anslutning till försäkringen

ryms inom ramen för den pågående översynen av hälso- och

sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000). Något

initiativ från riksdagen behövs inte. Motionerna So408 (m) och

So472 (fp) avstyrks.

När det gäller frågan om en mer generell ersättningsform för

psykoterapi m.m. vidhåller utskottet sin tidigare inställning

att beredningen av Psykiatriutredningens förslag bör avvaktas.

Motionerna So413 (v) och So458 (fp) avstyrks.

Tilläggsdirektiv till HSU 2000

I två motioner begärs tillkännagivanden om tilläggsdirektiv

till utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och

organisation.

I motion So417 av Barbro Westerholm och Kenth Skårvik (båda

fp) pekas på utredningsdirektivens formulering att en av

utgångspunkterna för en analys och värdering av olika

finansierings- och organisationsmodeller skall vara hälso- och

sjukvårdens möjligheter att verka för en god hälsa och en vård

på lika villkor för hela befolkningen. Motionärerna anser att

det inom denna formulering borde rymmas förslag om hur hälso-

och sjukvården skall utformas för att tillgodose behoven hos

patienter med så sällsynta hälsoproblem att de rimligen endast

kan behandlas vid vissa sjukhus. Motionärerna anser att det

behövs tillägg till utredningsdirektiven med förtydliganden om

att dessa glömda patienters behov måste tillgodoses i

utredningens överväganden och förslag.

I motion So459 av Barbro Westerholm (fp) (yrkande 2)

anförs att någon samlad kunskap inte tycks finnas i Sverige om

hur många människor som fått olika problem på grund av sitt

medlemskap i en destruktiv sekt. Inte heller finns någon samlad

kunskap om hur man bäst kan hjälpa dem. Denna brist har, enligt

motionären, påtalats av svenska psykiatriker som efterlyst en

riksenhet där man skulle bedriva såväl forskning som vård,

behandling och rehabilitering av före detta sektmedlemmar med

psykiska problem. Utredningen om hälso- och sjukvårdens

finansiering och organisation bör därför uppmärksammas på detta

behov, heter det.

Utskottets bedömning

De frågor som tas upp i motionerna omfattas av

sjukvårdshuvudmännens ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763). Frågorna faller, enligt utskottets mening, även inom

ramen för direktiven för HSU 2000 (dir. 1992:30). Något

initiativ av riksdagen behövs inte. Motionerna So417 (fp) och

So459 (fp) yrkande 2 avstyrks.

Insatser mot aids (C 2)

Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att

bekämpa spridningen av det virus, humant immunbrist virus (hiv),

som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune

deficiency syndrome -- förvärvad immunbrist). Aids utgör ett

allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion av hiv hänförs enligt

smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga

sjukdomar som är samhällsfarliga.

Från anslaget lämnas också ett extra bidrag som utgår främst

till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs

kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men också till

andra huvudmän.

Den del av medlen som avser information och stöd till

psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av

Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för

fördelningen av det extra bidraget i form av stöd till kommuner

och landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för

aidsfrågor, som har en rådgivande funktion. Socialstyrelsen

disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv

narkomanvård.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen beräknas ett oförändrat anslag till

insatser mot aids för budgetåret 1994/95 eller 185 220 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till

Insatser mot aids.

Nationell hivpolicy m.m.

I motion So445 av Isa Halvarsson (fp) yrkas att riksdagen

ger regeringen till känna vad som anförts om utarbetande av en

nationell hivpolicy. Motionären anser att det behövs en

nationell hivpolicy som från ett helhetsperspektiv behandlar

hivrelaterade frågor för att skapa ännu tydligare riktlinjer för

det förebyggande arbetet. Underlag för en sådan policy, där

omfattande erfarenheter av arbete med hiv tas till vara, finns

redan samlat i fyra skrifter som utarbetats av Läkare mot Aids

och stiftelsen Noaks Ark--Röda korset och som

Folkhälsoinstitutet ställt sig bakom.

I motion So436 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c)

yrkas ett tillkännagivande om vad som anförts om det

hiv/aids-förebyggande arbetet. Enligt deras mening bör det

snarast ankomma på regeringen att återta initiativet i det

hiv/aids-förebyggande arbetet och tillse att de kunskapsresurser

som byggts upp på regional och lokal nivå kan tas till vara

också i den nya organisationen som riksdagen fattat beslut om.

Husläkarna, som nu skall börja verka, har i sitt grundåtagande

en skyldighet att bedriva individinriktat preventivt arbete.

Däremot ingår inte allmänpreventivt arbete i husläkarens

uppgifter. Det arbetet, där också insatser mot hiv och andra

sexuellt överförbara sjukdomar måste anses ingå, har därmed

hamnat utanför den nya organisationen. Detta betraktar

motionärerna som en stor riskfaktor.

I proposition 1987/88:79 om åtgärder mot AIDS redovisade

den dåvarande regeringen förslag om ett handlingsprogram för den

fortsatta bekämpningen av aids och infektion av hiv. Programmet

omfattade bl.a. information, psykosocialt stöd, insatser för att

begränsa smittspridningen samt insatser för vård och behandling

av narkotikamissbrukare. Riksdagen godtog förslaget (SoU10,

rskr. 165).

I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bilaga 6)

sägs följande om läget när det gäller hivsituationen. WHO räknar

med att antalet smittade av hivinfektion kommer att öka från ca

14,8 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Vid

årsskiftet 1992/93 hade aids drabbat ca 2,5 miljoner människor i

världen. År 2000 uppskattas antalet dittills inträffade aidsfall

i världen till totalt 10 miljoner. Även om det i Sverige fanns 3

515 anmälda fall av hivsmitta och hittills 860 anmälda aidsfall

i juli 1993, vilket i det globala perspektivet är relativt sett

få fall, är hivepidemin inte under kontroll enligt regeringen.

Den omfattande internationella smittspridningen i kombination

med ökat resande över landets gränser och pågående invandring

till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i

Sverige.

Hivsituationen bland narkotikamissbrukare i Sverige är också

förhållandevis gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30

juni 1993 förelåg totalt 648 anmälningar om hivsmitta bland

narkotikamissbrukare i Sverige. Antalet nyanmälda smittade har

minskat och uppgår nu till i genomsnitt två till tre per månad.

Antalet aidsdiagnoser ökar däremot. T.o.m. den 30 juni 1993 har

sammanlagt 70 anmälningar om aids bland narkotikamissbrukare

gjorts.

Man får enligt regeringen räkna med att hiv kommer att finnas

kvar i vårt samhälle under mycket lång tid, kanske under flera

generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det

förebyggande arbetet.

Folkhälsoinstitutet, till vilket knutits ett rådgivande råd

för aidsfrågor, har den övergripande uppgiften att samordna

arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids.

Regeringen finner att fortsatta insatser mot hivsmittan är

nödvändiga. Insatserna måste inriktas på att motverka

smittspridningen på både lång och kort sikt och därvid främst

bygga på de lokala aktiviteterna.

Även om insatserna mot hiv/aids alltmer har integrerats som en

del av de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet finns

det enligt regeringen fortfarande ett starkt behov av att från

centralt håll initiera förebyggande insatser. Samverkan mellan

myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör

därvid utvecklas vidare.

Den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att

begränsa spridningen av hiv/aids överfördes år 1992 till det

nybildade Folkhälsoinstitutet. I verkets verksamhetsplan för

1993/94 lämnas en utförlig beskrivning för hiv/aids-programmet.

Målsättningen för det förebyggande arbetet är att

minimera smittspridning av hiv

motverka omotiverad ångest och rädsla

att motverka utstötning och diskriminering

att se till att befolkningen bibehåller goda kunskaper om

hiv/aids.

Verksamheten ses av verket mer och mer ur ett

smittskyddsperspektiv, varför ökat samarbete sker med

institutets sex- och samlevnadsprogram. Angelägna grupper att

nå, utifrån det epidemiologiska perspektivet och olika

hotbilder, är ungdomar, män som har sex med män,

invandrare/flyktingar samt hivpositiva och deras närstående.

Frivilligorganisationerna utför enligt verket ett viktigt

arbete.

Att samhällets olika organ samverkar är en viktig

förutsättning för ett framgångsrikt hivpreventivt arbete. Det

långsiktiga målet är att det smittförebyggande arbetet alltmer

skall kunna integreras i ordinarie strukturer.

Det utökade samarbetet i Europa kan enligt verket komma att

ställa nya krav på det svenska hivförebyggande arbetet och på

samarbetsformer med andra europeiska länder. Folkhälsoinstitutet

avser att under kommande budgetår diskutera vad EES-avtalet och

ett eventuellt medlemskap i EG innebär för det svenska

hivförebyggande arbetet. Här bör, enligt institutet, också

uppmärksammas landstingens och kommunernas utvecklingsarbete

bl.a. vad gäller den s.k. beställande delen. Folkhälsoinstitutet

kommer att aktivt följa utvecklingen för det preventiva arbetet

i ett sådant system. De massmediala informationsaktiviteterna

fortsätter, men utformas mer så att de blir ett stöd i det

lokala arbetet.

Folkhälsoinstitutet avser att under budgetåret 1993/94 arbeta

fram en nationell plan för hivpreventiva insatser.

När det gäller husläkarnas åligganden sägs bl.a. följande i

proposition 1992/93:160 om husläkare m.m. (s. 33):

De minimikrav som skall gälla för en husläkarverksamhet bör

preciseras på central nivå och gälla över hela landet. Dessa

uppgifter bör dock begränsas till de mest grundläggande

funktionerna för en väl fungerande relation mellan patient och

läkare för att lämna utrymme för lokala variationer i

husläkaråtagandet. De uppgifter som ett husläkaråtagande minst

måste omfatta för att en husläkarverksamhet skall anses

föreligga bör regleras i lag.

Ett husläkaråtagande skall minst omfatta

mottagningsverksamhet, hembesök, jour, råd och förebyggande

insatser till enskilda samt samverkan med andra service- och

vårdgivare. Husläkaren skall dessutom medverka till att den egna

verksamheten kan följas upp och utvärderas samt rapportera om

lokala hälsoproblem.

-- -- --

För att den pågående utvecklingen av primärvården skall kunna

fortgå är det angeläget att huvudmännens samlade

planeringsansvar säkerställs även i samband med

husläkarreformen.

Sjukvårdshuvudmännen skall därför enligt min mening ha

möjligheter att fastställa ett vidgat husläkaråtagande utöver

det s.k. grundåtagandet. Ett sådant vidgat åtagande kan omfatta

alla de läkarinsatser som i dag förekommer inom primärvårdens

verksamhetsområde samt skyldighet att tillhandahålla insatser av

distriktssköterska.

I husläkarlagen (1993:588) finns bestämmelser om

husläkarnas åligganden i 9 och 10 §§.

Sjukvårdshuvudmännens ansvar enligt hälso- och

sjukvårdslagen omfattar såväl sjukvård som

befolkningsinriktade och individinriktade förebyggande insatser.

I den mån sjukvårdshuvudmannen väljer att inte lägga allmänt

förebyggande insatser på husläkarna måste skyldigheterna på

området anförtros andra befattningshavare.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning av hivsituationen. Bl.a.

det ökade internationella resandet innebär en risk för fortsatt

smittspridning. Hivepidemin kan ännu inte sägas vara under

kontroll. Utskottet delar också regeringens bedömning av behovet

av insatser för att motverka fortsatt smittspridning. Ett

omfattande arbete bedrivs redan här i landet på såväl lokal som

central nivå. När det gäller frågan om utarbetande av en

nationell hivpolicy med bl.a. riktlinjer för det förebyggande

arbetet konstaterar utskottet att Folkhälsoinstitutet numera har

den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa

spridningen av hiv/aids. Inom institutets rådgivande råd för

aidsfrågor pågår för närvarande arbete med att ta fram en ny

strategi för hiv/aids-arbetet. Motion So445 (fp) får sålunda i

huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks därmed.

När det gäller det förebyggande hiv/aids-arbetet konstaterar

utskottet att de omfattande insatser som görs här i landet för

att minska spridningen av hiv måste fortsätta.

Folkhälsoinstitutet har en omfattande verksamhet på detta

område. Institutet arbetar bl.a. med en plan för hivpreventiva

insatser. Sjukvårdshuvudmännen har enligt hälso- och

sjukvårdslagen ansvar för såväl den individinriktade som den

befolkningsinriktade preventiva verksamheten. Utskottet utgår

från att arbetet med att på det regionala och lokala planet

förebygga hivinfektion och aids kommer att upprätthållas och

vidareutvecklas. Något initiativ från riksdagen behövs inte.

Motion So436 (c) avstyrks.

Smittskyddslagen

Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkar i motion So455 dels att

riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om

Europarådets rekommendationer om behandling av hivpositiva

(yrkande 1), dels att riksdagen begär att

Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att göra en översyn av

smittskyddslagen med avseende på hivinfekterade (yrkande 2),

dels att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad

anonymitet (yrkande 3), dels att riksdagen hos regeringen

begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta råd och

anvisningar om hur hivspårning kan utföras på frivillig grund

(yrkande 4).

Motionärerna anför bl.a.:

År 1989 antog Europarådets ministerkommitté rekommendationer

om behandling av hivpositiva (14/1989). Där fastslogs att all

hivtestning skall vara frivillig och att den skall kunna utföras

under garanterad sekretess. Det ställdes även stränga krav på

när systematisk hivtestning skall få förekomma. Europarådet

menade även att kontaktspårning måste ske på frivillig grund för

att vara effektiv och i rekommendationerna tas avstånd från

hivrelaterade frihetsberövanden. Den svenska regeringen

reserverade sig mot Europarådets rekommendationer. Sverige ville

ha kvar den möjlighet till isolering som smittskyddslagen

innebär. Motionärerna anser att Europarådets hållning är riktig

och vill att regeringen återtar sin reservation. I en skrivelse

till Socialdepartementet av den 4 oktober 1993 säger sig

Folkhälsoinstitutet vara villigt att göra en översyn av hela

smittskyddslagen. Motionärerna anser att regeringen skall

bifalla denna begäran.

Det finns enligt motionärerna många som skulle vilja genomgå

en hivtest men som avstår av rädsla för de åtgärder som

myndigheterna kan tillgripa om testen visar sig vara positiv.

Motionärerna föreslår därför en ändring i patientjournallagen

(1985:562).

Motionärerna anser att kontaktspårning endast kan göras i ett

förtroendefullt samarbete mellan patient och läkare. Regeringen

bör därför uppdra åt Socialstyrelsen att utarbeta anvisningar om

hur kontaktspårning kan utföras på frivillig grund.

I motion So438 yrkar Lennart Fridén (m) att riksdagen

ger regeringen till känna vad som anförts om obligatorisk test

för dem som kommer från högriskområden för hivinfektion. På

senare tid har enligt motionären alarmerande rapporter kommit om

ökningen av antalet hivsmittade och aidssjuka i Sverige. Fall av

smittospridning har också förekommit. Det talas enligt

motionären om "en andra smittvåg". Utvecklingen har enligt hans

mening lett fram till att det måste övervägas att införa

obligatorisk test för dem som kommer från högriskområden.

Självfallet skall en sådan lagstiftning vara generell och

omfatta alla oavsett nationalitet.

Utskottet har flera gånger behandlat motioner om

smittskyddslagen och smittskyddsarbetet när det gäller

hivinfekterade.

I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 60 f.) behandlas bl.a.

tämligen ingående sådana frågor som tas upp i motion So455 om

Europarådets rekommendation, om patientjournallagens bestämmelse

och om smittspårning. Utskottet avstyrkte de då aktuella

motionerna, bl.a. med hänvisning till den utvärdering av

smittskyddsverksamheten och smittskyddslagen som gjorts av

Socialstyrelsen och som överlämnats till Socialdepartementet.

Riksdagen följde utskottet.

I betänkandet 1992/93:SoU15 behandlade utskottet en motion

om hivtest på vissa grupper där man vet att aidsrisken är stor.

Utskottet ansåg det nödvändigt att vidmakthålla övervakningen av

utvecklingen av hiv i landet. En översyn av delar av

smittskyddslagen gjordes i Socialdepartementet med sikte på en

proposition senare under våren 1993. Utskottet utgick från att

även frågor om testning för hiv skulle komma att övervägas i det

sammanhanget. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

En proposition om vissa ändringar i smittskyddslagen har

numera aviserats till maj 1994.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att en utvärdering av

smittskyddsverksamheten och smittskyddslagen gjorts av

Socialstyrelsen och överlämnats till Socialdepartementet.

Regeringen har numera till maj 1994 aviserat en proposition om

vissa ändringar i smittskyddslagen. Riksdagen bör inte föregripa

regeringens kommande förslag i dessa frågor. Motion So455 (v)

avstyrks därmed. Även motion So438 (m) avstyrks.

Metadonbehandling

I motion So418 av Margitta Edgren och Olle Schmidt (fp)

yrkas ett tillkännagivande om vad som anförts om en positiv

inställning till metadonbehandling av narkomaner under

kontrollerade former (yrkande 1).

Motionärerna framhåller att metadonbehandlingen av narkomaner

har pågått i Sverige sedan 1966 vid Ulleråkers sjukhus, senare i

Malmö/Lund liksom i Stockholm. Det är i dag enligt motionärerna

en väletablerad behandlingsform för heroinister med mångårigt

missbruk. Tre fjärdedelar av patienterna blir missbruksfria. De

kan arbeta eller studera. Överdödligheten sjunker med

metadonbehandling till den för åldern statistiskt normala.

Dessutom sjunker kriminaliteten kraftigt. Risken för spridning

av hiv minskar bland de metadonbehandlade dels genom att vanorna

att dela samma sprutor upphör, dels genom att de kvinnor som

tidigare prostituerat sig för att få pengar till heroin inte

längre behöver göra det. Motionärerna utgår ifrån att

behandlingen ges under kontrollerade former och att de

narkomaner som får metadonbehandling följs upp speciellt med

avseende på eventuellt fortsatt missbruk under behandlingen. Det

finns, med denna bakgrund, enligt motionärerna inga iakttagelser

som motiverar att vi i Sverige skulle upphöra med

metadonbehandling. Det är ett etiskt ställningstagande som har

att göra med ansvaret för de svagaste i samhället och med allas

rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor i enlighet med

vetenskap och beprövad erfarenhet.

Utskottet behandlade metadonfrågan senast i oktober 1993 i

betänkandet 1993/94:SoU7. I betänkandet redovisas

utvecklingen och den tidigare behandlingen i riksdagen av denna

fråga. Den då aktuella motionen avstyrktes med motiveringen att

Socialstyrelsens kvalitetssäkringsgrupp avsåg att under hösten

lämna en rapport om metadonprogrammens kvalitet och i vilken mån

de uppfyller fastställda kriterier och riktlinjer. En

vetenskaplig utvärdering av samtliga metadonprojekt hade nyligen

påbörjats av Karolinska institutet. Utskottet utgick från att

regeringen noga följer dessa frågor. Enligt utskottets mening

borde riksdagen inte ta något initiativ med anledning av

motionen. Riksdagen följde utskottet.

(Den vetenskapliga utvärderingen av metadonprojekten beräknas

kunna redovisas vid årsskiftet 1994/95.)

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker

motion So418 (fp) yrkande 1.

Sprututbytesprogram

I motion So418 (fp) yrkas ett tillkännagivande om vad som

anförts om fortsatt sprututbytesprogram i Lund/Malmö under

kontrollerade former (yrkande 2).

Motionärerna framhåller att sprututbytesprogrammet i Sverige

ifrågasatts av främst ideologiska och inte av vetenskapliga

skäl. De utvärderingar som genomförts har enligt dem gjorts i

ett ideologiskt inflammerat klimat. Därför är det, enligt

motionärerna, utöver de svenska värderingar som gjorts viktigt

att också ta del av den utvärdering Världshälsoorganisationen

(WHO) redovisat. WHO skriver att det kanske mest fullständiga

beviset för effektivitet hos sprututbytesprogram kommer från

försöken i Skåne. Det skånska sprututbytesprogrammet inrymmer

förutom sprututbyte även hälsoupplysning, kondomutdelning,

hivtestning och möjlighet till avvänjning. Detta har enligt

motionärerna visat sig leda till låg förekomst av hivsmitta

bland narkomanerna i området (0,2 %) jämfört med 13 % i

Stockholmsområdet och 15 % i Köpenhamn som ju gränsar till

Skåne.

Utskottet behandlade senast i betänkandet 1993/94:SoU7 ett

liknande yrkande av samma motionärer. Utskottet vidhöll sin

tidigare inställning att utbyte av sprutor och kanyler endast

får förekomma i samband med en noga kontrollerad

försöksverksamhet, som har till syfte att söka vetenskapligt

stöd för metodens värde i kampen mot aids. Utskottet

konstaterade att Socialstyrelsens rapport om försöksverksamheten

med utbyte till rena sprutor i Malmö och Lund bereddes i

regeringskansliet och att regeringens kommande förslag inte

borde föregripas. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet.

I årets budgetproposition anförs följande om insatserna

mot spridning av hiv bland narkotikamissbrukare.

Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en

offensiv narkomanvård. En aktiv och offensiv narkomanvård har av

riksdagen betraktats som en förutsättning för att förebygga

spridningen av hiv bland intravenösa missbrukare. Målet är att

nå samtliga missbrukare för provtagning, avgiftning, vård och

behandling.

Enligt utvärderingar av verksamheten som har gjorts av både

Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen har dessa insatser varit

framgångsrika, och vi har i dag en internationellt sett mycket

låg andel nysmittade injektionsmissbrukare. Huvudparten av

injektionsmissbrukarna beräknas ha genomgått provtagning. Av det

totala antalet aidssjuka i Sverige utgör injektionsmissbrukarna

ca 7 %. I Europa är medeltalet ca 34 %.

Fortfarande diagnostiseras nya fall av hivsmittade bland

narkotikamissbrukare. Det rör sig om två à tre fall per månad.

Det hivförebyggande arbetet bland narkotikamissbrukare måste

därför fortsätta. Regeringen har gett Socialstyrelsen nya

direktiv när det gäller det fortsatta arbetet. Ett huvudmoment

utgör en fortsatt satsning på kompetensutveckling inom framför

allt den öppna vården. Det gäller metoder för motivationsarbete,

behandlingsplanering och omhändertagande av de mest utsatta

grupperna såsom psykiskt störda och hivsmittade missbrukare.

Socialstyrelsens rapport om försöksverksamheten i Malmö och

Lund bereds fortfarande i Socialdepartementet.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker

därför motion So418 (fp) yrkande 2.

Bidrag till Spri (C 4)

Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso-

och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är

staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av

finansieringen av Spri. Ägarna tillskjuter dels vissa medel i

basfinansiering, dels medel för uppdrag till Spri. Medel för

uppdrag beräknas under anslaget F 3. Socialstyrelsen och F 10.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik.

En utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad senast

den 1 september.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget som omfattar

enbart medel för basfinansieringen till Spri beräknas till 26

900 000 kr.

I motion So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (båda m)

(yrkande 2) hemställs att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av

Spri. Motionärerna anser att en nedläggning av Spri är fullt

möjlig och rimlig, inte minst mot bakgrund av att landstingen,

som i teorin skall vara Spris största kund, i allt större

utsträckning använder sig av utomstående konsulter för att

utvärdera den egna verksamheten. En annan organisation och

finansiering av sjukvården i framtiden skulle kunna innebära att

landstingen försvinner och att Spri inte fyller någon funktion.

Detta utgör, enligt motionärerna, ett ytterligare motiv för en

nedläggning av Spri.

I betänkandet 1992/93:SoU15 behandlade utskottet en

liknande motion. Utskottet noterade att en utvärdering av Spris

verksamhet pågick och beräknades vara avslutad hösten 1994.

Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa regeringens

kommande förslag i frågan och avstyrkte därmed motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om Spri

och avstyrker därför motion So425 (m) yrkande 2.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till

Bidrag till Spri.

Bidrag till husläkarsystem (C 7)

Från anslaget utbetalas ett särskilt statsbidrag för vissa

insatser i samband med att ett nationellt husläkarsystem införs

med början den 1 januari 1994. Större delen av statsbidraget

lämnas i form av ett stimulansbidrag till sjukvårdshuvudmännen

för vissa kostnader som dessa får i samband med

husläkarsystemets införande. En överenskommelse har träffats

mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om hur

stimulansbidraget skall fördelas mellan huvudmännen.

Från anslaget betalas också ut medel för den teoretiska

utbildning, främst s.k. specialistkompetenskurser, som kan komma

i fråga för att andra specialister än specialister i

allmänmedicin skall kunna komplettera sina kunskaper för att

uppnå husläkarkompetens. I budgetpropositionen anförs att det

för närvarande i stort sett saknas relevant information om

prestationer, effekter och kostnader inom primärvården samt att

det är svårt att få fram uppgifter om vårdkonsumtion i olika

åldrar och i skilda delar av landet. Det anförs att det är

nödvändigt att denna brist på information undanröjs och att det

är angeläget att det pågående arbetet med att utveckla system

för kvalitetssäkring och verksamhetsredovisning intensifieras. I

budgetpropositionen anförs att en inte oväsentlig del av det

särskilda statbidraget används till att stimulera och utveckla

informationsförsörjning inom primärvården och anknyta detta till

husläkarsystemets införande. Från anslaget betalas vidare

kostnader för Husläkardelegationens arbete.

Från anslaget betalas också ut det statliga stimulansbidrag

som lämnas för att anordna viss utbildning för

distriktssköterskor, nämligen kompletterande utbildning i

läkemedelslära som är nödvändig för att distriktssköterskor

skall få möjlighet att förskriva vissa läkemedel.

Enligt budgetpropositionen bör staten bidra med vissa

tidsbegränsade statliga stimulansåtgärder för att underlätta

såväl genomförandet av husläkarreformen som att säkerställa att

verksamheten får en hög och jämn kvalitet i hela landet.

Regeringen föreslår att medel till dessa utgifter för

budgetåret 1994/95 beräknas till 200 miljoner kronor.

I proposition 1992/93:160, Husläkare m.m., lämnades en

översiktlig redovisning av kostnaderna för de tidsbegränsade

statliga stimulansåtgärderna som föreslogs i samband med

husläkarsystemets införande (s. 104). För vart och ett av

budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96 föreslogs således 200

miljoner kronor med följande fördelning varje budgetår.

Bidrag till sjukvårdshuvudmännen 130,0 mkr

Specialistkurser 7,0 "

Informationsförsörjning (ADB-stöd) 50,0 "

Kvalitetssäkring 5,0 "

Husläkardelegation m.m. 3,0 "

Utbildningsinsatser för distriktssköterskor 5,0 "

I motion So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär att de medel som avsatts för

husläkarlagens genomförande fördelas till andra viktiga områden

i budgeten (yrkande 2). Motionärerna anför att i och med att

de säger nej till husläkarlagen gör de också en besparing på 200

000 000 kr som de fördelar till andra och viktigare områden.

Utskottets bedömning

Utskottet har ovan (s. 37--38) utförligt redovisat sina skäl

för att upphäva lagen om husläkare. En komplettering av hälso-

och sjukvårdslagen med rätt för envar att själv välja läkare

skulle enligt utskottet uppfylla målen med husläkarlagen. De

delar av lagen som handlar om ersättningsprinciper, listning och

läkarnas fria etableringsrätt leder till ökade kostnader,

krångel och byråkrati och minskar valfriheten genom att tvinga

alla människor att vara knutna till en enda läkare.

Utskottet anser inte att det behövs några statliga

stimulansbidrag till husläkarsystemet. Utskottet avstyrker

därför förslaget till medelsanvisning till Bidrag till

husläkarsystem såvitt avser husläkarsystemet. Utskottet har

ingen erinran mot förslaget till medelsanvisning för att anordna

viss utbildning för distriktssköterskor.

Med anledning av propositionen förordar utskottet att

medelsanvisningen bestäms till 5 miljoner kronor.

Utskottet avstyrker motion So476 (v) yrkande 2.

Övriga medelsanvisningar under C

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i

krig (C 3), Bidrag till WHO (C 5) och Bidrag till WHO-enheten

för rapportering av läkemedelsbiverkningar (C 6), vilka inte

mött någon erinran i form av motioner.

Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2, D 4--D 11)

Stimulansbidrag inom äldreomsorgen (D 1)

Under anslaget betalas bidrag till anordnande av gruppbostäder

och andra alternativa boendeformer med 500 000 kr per

gruppboendeenhet. Vidare utbetalas från detta anslag bidrag till

viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kr per tillkommet

enkelrum. Från anslaget utbetalas också bidrag till kommunerna

för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk

akutsjukvård och geriatrisk vård.

För att åstadkomma en mer flexibel användning av medlen under

anslaget som avser bidrag till byggande av gruppbostäder och

bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. föreslås att dessa

anslagstekniskt och tidsmässigt samordnas inom en totalram på

600 miljoner kronor per år. Vidare föreslås 300 miljoner kronor

avsättas till bidrag till kommunerna för kostnader för

medicinskt färdigbehandlade.

I budgetpropositionen föreslås dels att riksdagen

godkänner den föreslagna samordningen av bidrag till byggande av

gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m.,

dels anvisar 900 000 000 kr under anslaget D 1. Stimulansbidrag

inom äldreomsorgen.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den föreslagna

samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag

till viss ombyggnad av sjukhem m.m. och tillstyrker även den

föreslagna medelsanvisningen till Stimulansbidrag inom

äldreomsorgen (D 1).

Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2)

Under anslaget utges statsbidrag till viss verksamhet inom

handikappområdet enligt följande:

1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser

avseende

stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering,

statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt

statsbidrag till tolktjänst.

2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom

habiliterings- och rehabiliteringsområdet.

3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom

hjälpmedelsförsörjningen.

Statsbidragen tillkom genom riksdagens beslut med anledning av

proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa

funktionshindrade (1992/93:SoU19, rskr. 321). Stimulansbidragen

till habilitering/rehabilitering och till

hjälpmedelsförsörjningen är tillfälliga och avses utgå under

åren 1994--1997.

Statsbidragen under punkt 1 fördelas av Socialstyrelsen till

landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av

antalet invånare i resp. landstingsområde eller landstingsfri

kommun den 31 december året innan budgetåret. Stimulansbidragen

under punkterna 2 och 3 fördelas av Socialstyrelsen resp.

Handikappinstitutet efter ansökan av den som bedriver

verksamheten i fråga.

Statsbidrag till tolktjänst

I motion So205 av Maud Björnemalm m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om

fördelning av statsbidrag för utbyggnad av tolkservice per

landsting, med utgångspunkt i antalet tolkanvändare i resp. län.

Motionärerna pekar på att i Örebro län bor 3 % av landets

befolkning, men 18 % av landets tolkanvändare. Detta beror bl.a.

på en allmän hög servicenivå för dessa grupper. I Örebro finns

Birgittaskolan samt daghem och fritidshem med specialpedagogiskt

utbildad personal för döva och hörselskadade barn och ungdomar.

Vidare finns Ekeskolan med resurscentrum för synskadade barn med

tilläggshandikapp, Riksgymnasiet för döva och gymnasieskola för

hörselskadade. Vidare erbjuder högskolan akademisk utbildning

till döva/hörselskadade studenter på flera linjer.

Landstinget tillgodoser de döva/hörselskadades behov främst

genom den hörsel- och dövpedagogiska verksamheten. Landstinget

driver också landets största tolkcentral för dessa grupper med

sammanlagt 41 anställda tolkar.

Motionärerna framhåller att fördelningen av statsbidrag för

utbyggnaden av tolkservice utifrån befolkningsunderlaget

följaktligen missgynnar ett län med så stor andel

döva/hörselskadade. Enligt motionärernas uppfattning borde

fördelningen av statsbidrag för detta ändamål fortsättningsvis

ske utifrån andelen tolkanvändare i resp. län.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den föreslagna

fördelningsmodellen missgynnar landsting och landstingsfria

kommuner med ett stort antal döva/hörselskadade. Utskottet anser

att regeringen bör se över fördelningsprinciperna för

statsbidraget så att hänsyn tas till antalet tolkanvändare inom

landstinget resp. kommunen och därefter återkomma till riksdagen

med förslag. Vad utskottet anfört med anledning av motion So205

(s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom

habiliterings- och rehabiliteringsområdet

I motion So255 av Erling Bager och Bengt Lindqvist (fp, s)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att möjliggöra fortsatt verksamhet vid

Ågrenska hälsocentret för barn. Motionärerna anför att

Ågrenska hälsocentret för barn bedriver en unik verksamhet för

familjer med barn vilka har olika funktionshinder. Sedan starten

1989 har familjeverksamhet för 52 olika diagnosgrupper

genomförts. Merparten av dessa diagnosgrupper har varit små och

mycket ovanliga. I några fall har det totala antalet

diagnostiserade barn i Sverige understigit tio stycken.

Vistelsen har medfört stora förändringar för familjerna inte

bara genom ökad kunskap om deras barns funktionshinder och

sociala kontakter med familjer i samma situation utan även genom

att direkt ha påverkat kvaliteten på hela familjens fortsatta

liv. Motionärerna anför vidare att Ågrenska under sin korta

verksamhetstid visat på resultat som enligt alla berörda är

mycket berömvärda. Med hänsyn till att familjerna är spridda

över hela Sverige anser motionärerna att staten måste känna ett

ansvar för den fortsatta verksamheten. Familjeverksamheten har

hittills finansierats med projektmedel ur Allmänna arvsfonden

och med visst bidrag från Första Majblommans riksförbund.

I propositionen (1992/93:159) om stöd och service till

vissa funktionshindrade framhöll föredraganden att

kunskapscenter på riksnivå är ett bra sätt att åstadkomma en

samordning av kunskaper och resurser om små och mindre kända

handikappgrupper. Centren skall arbeta utifrån en helhetssyn

och kunna erbjuda kompetens såväl på det medicinska som på de

psykologiska, sociala, pedagogiska och tekniska områdena.

Föredraganden pekade också på de insatser som görs för att

personer som tillhör dessa grupper skall få möjligheter att

träffa andra i liknande situation, som genom

handikapporganisationernas kurs- och rekreationsverksamhet samt

familjeverksamheten vid Ågrenska stiftelsen i Göteborg.

För att få till stånd en snabb utveckling av stödet till små

och mindre kända handikappgrupper föreslogs ett stimulansbidrag

på 25 miljoner kronor per år under en fyraårsperiod. Medlen

föreslogs fördelas av Socialstyrelsen efter ansökan.

Utskottet tillstyrkte medelstilldelningen till Vissa

statsbidrag inom handikappområdet. Riksdagen följde utskottet

(1992/93:SoU19, rskr. 321).

Utskottets bedömning

Utskottet anser att Ågrenska hälsocentret för barn AB utför

ett betydelsefullt arbete för att familjer med funktionshindrade

barn som tillhör små handikappgrupper skall få möjlighet att

träffa andra familjer i liknande situation. Det ankommer dock på

Socialstyrelsen att pröva ansökningarna om stimulansbidrag till

specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och

rehabiliteringsområdet. Motion So255 (fp, s) avstyrks därför.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Vissa

statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95 anvisar

ett reservationsanslag på 672 500 000 kr.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder

(D 5)

I budgetpropositionen föreslås 70 124 000 kr under

anslaget D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder. Därav avses 15 miljoner kronor användas till

ett utökat statsbidrag till handikapporganisationernas

rekreationsanläggningar.

Bidraget till viss verksamhet för personer med funktionshinder

är avsett att öka organisationernas möjligheter att själva driva

vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med

funktionshinder.

Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF

Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar

samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda

erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och

Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under

anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska

laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, vissa

rekreationsanläggningar som drivs av handikapporganisationerna,

Föreningen rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt

handikappades riksförbund.

I budgetpropositionen redovisas att Handikapputredningen i

sitt slutbetänkande behandlade frågan om funktionshindrade

personers möjlighet till fritid och rekreation. Utredningen

konstaterade att personer med funktionshinder oftast är

utestängda från vanliga hotell och rekreationsanläggningar

eftersom dessa inte är tillgängliga. Handikapporganisationernas

rekreationsanläggningar utgör därför den enda möjligheten till

semestervistelse, rekreation och avkoppling. Utredningen ansåg

att de befintliga anläggningarna måste få finnas också i

fortsättningen och föreslog utökat statligt stöd till

anläggningar för rekreation och semester.

Frågan har också tagits upp i motioner i riksdagen och vid

olika uppvaktningar hos regeringen.

Mot bakgrund av detta uppdrog regeringen under våren 1993 åt

Statens handikappråd att göra en utredning om

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.

Handikapprådet föreslår att ett utökat statligt stöd införs

för driften av anläggningarna och att behovet av nyinvesteringar

tillgodoses. Rådet uppskattar stödbehovet för driften till

6,5--10 miljoner kronor per år och investeringsbehovet till

sammanlagt ca 40 miljoner kronor.

I budgetpropositionen föreslås nu stödet till

rekreationsanläggningarna öka till totalt 15 miljoner kronor.

Bidraget bör kunna utgå till rekreationsanläggningar som är

inriktade på fritidsaktiviteter och semesterverksamhet, som

drivs av de centrala handikapporganisationerna. Det bör ankomma

på Socialstyrelsen att administrera bidraget. Styrelsen bör

årligen lämna förslag till regeringen om hur statsbidraget skall

fördelas. Regeringen bör enligt propositionen besluta i frågan.

I motion So265 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om lämplig fördelningsgrund för statsbidrag för

merkostnader vid rekreationsverksamhet för personer med

funktionshinder. Motionärerna konstaterar med tillfredsställelse

att det i budgetpropositionen föreslås förstärkningar av

statsbidraget till rekreationsanläggningar med 6 778 000 kr

jämfört med föregående budgetår. I motsats till tidigare år

innehåller budgetpropositionen inte något förslag om hur

statsbidragen skall fördelas mellan berörda anläggningar utan

regeringen avser att i en förordning lägga fast riktlinjer för

detta.

Med hänsyn till det intresse som föregående års riksdag ägnade

fördelningsfrågan, bl.a. med anledning av en tidigare motion av

motionärerna, bör riksdagen ge till känna sin mening i denna

del. Motionärerna menar att bidraget skall utgå dels som ett

grundbidrag per gästnatt för handikappad, dels som ett

tilläggsbidrag baserat på gästernas behov av särskilda

anpassningsåtgärder.

Utskottet behandlade frågan om stöd till

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar senast i bet.

1992/93:SoU15. Utskottet konstaterade då att

Handikapputredningens slutbetänkande som innebar förslag om ett

nytt system för fördelning av statsbidrag remissbehandlades.

Utskottet utgick från att frågan om statsbidrag till vissa

rekreationsanläggningar och riktlinjer för hur bidragen skall

fördelas mellan olika anläggningar kommer att beredas skyndsamt

av regeringen. Utskottet ansåg vidare att regeringen vid behov

bör kunna göra omdisponeringar inom ramen för anslaget för att

tillgodose angelägna behov.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringen föreslår att stödet till

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar ökas till 15

miljoner kronor per år och att bidrag skall kunna utgå såväl

till driften av anläggningarna som till underhåll och

investeringar. Utskottet anser det angeläget att

rekreationsanläggningar som ännu inte är färdigställda, som

t.ex. Mättinge, nu färdigställs. Regeringen avser att senare

lägga fast de närmare riktlinjerna för statsbidraget i en

förordning. Utskottet avstyrker motion So265 (s, c).

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till

Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder.

Bidrag till handikapporganisationer (D 6)

I budgetpropositionen föreslås 129 248 000 kr under

anslaget D 6. Bidrag till handikapporganisationer.

Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till

sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av

anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag från

Statens handikappråd. Under innevarande budgetår har 37

organisationer fått bidrag.

I motion So427 av Maud Ekendahl och Elisabeth Fleetwood

(båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att föräldraföreningen

Plötslig Spädbarnsdöd genom en omfördelning av medel bör ingå i

kretsen av organisationer som erhåller organisationsstöd.

Motionärerna anför att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd (PSD)

har erhållit stöd ur Allmänna arvsfonden i tre års tid för att

bygga upp sin verksamhet. Verksamheten har också ökat kraftigt.

Föreningen har undersökt möjligheterna att vara en

handikapporganisation under Handikappförbundens samarbetsorgan.

Tyvärr har det inte gått eftersom PSD är en krisorganisation som

står utanför de ekonomiska bidrag som Handikappförbundens

samarbetsorgan är berättigat till. Motionärerna anför att det

vore önskvärt att föreningen ses som en vanlig riksorganisation

och erhåller medel som andra sådana riksorganisationer. Enligt

motionärernas uppfattning bör PSD erhålla stöd genom en

omfördelning av bidrag inom kretsen av organisationer som ingår

i Handikappförbundens samarbetsorgan.

Även i motion So454 av Marianne Jönsson och Ingbritt

Irhammar (båda c) och i motion So487 av Birgitta Carlsson

m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd, v, -) yrkas att Föreningen

Plötslig Spädbarnsdöd skall erhålla statligt organisationsstöd

inom ramen för det statliga organisationsstödet (yrkande 2).

I motion So473 av Magnus Persson (s) hemställs att

riksdagen begär en översyn av nuvarande regler så att Föreningen

Plötslig Spädbarnsdöd kan erhålla statsbidrag (yrkande 3).

Också i motion So421 av Kenth Skårvik (fp) begärs stöd till

SIDS/Föräldraförening (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Utskottet anser att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd har en

angelägen verksamhet. Föreningen kan emellertid inte erhålla

stöd från detta anslag. Enligt utskottet bör regeringen överväga

om organisationen kan erhålla statligt stöd från annat anslag.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So421 (fp)

yrkande 2, So427 (m), So454 (c), So473 (s) yrkande 3 och So487

(c, s, m, fp, kds, nyd, v, -) yrkande 2 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till

Bidrag till handikapporganisationer.

Bilstöd till handikappade (D 9)

I budgetpropositionen föreslås att 191 000 000 kr anvisas

under anslaget D 9. Bilstöd till handikappade.

Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och

föräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning

av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper

och omfattar grundbidrag, anskaffningsbidrag och

anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket

och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om bilstöd

finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd

till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till

handikappade.

I propositionen redovisas att en särskild utredare har

tillkallats för att göra en utvärdering och översyn av bilstödet

(dir. 1993:35). I uppdraget ingår att bl.a. se över bilstödets

konstruktion och överväga om det finns anledning att ändra detta

i något avseende. Utredaren skall också pröva om enbart

anpassningsbidrag i framtiden skall kunna utges i de fall

förutsättningarna för bilstöd inte är uppfyllda fullt ut.

Utredaren skall även behandla frågan om bilstöd till föräldrar

med funktionshindrade barn. Ett betänkande av kommittén beräknas

avlämnas under våren 1994.

I motion So235 av Krister Örnfjäder (s) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ändring av reglerna för bilstöd till

handikappade. Motionären föreslår att bilstödet ses över så att

varje bidragsdel blir självständig och kan sökas var för sig.

Utskottets bedömning

En särskild utredare har tillkallats för att göra en

utvärdering och översyn av bilstödet. Utredaren skall bl.a.

överväga om enbart anpassningsbidrag skall kunna utgå i de fall

förutsättningarna för bilstödet inte är uppfyllda fullt ut.

Utskottet, som anser att resultatet av det pågående

utredningsarbetet bör avvaktas, avstyrker motion So235 (s).

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till

Bilstöd till handikappade.

Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola (D 11)

I budgetpropositionen föreslås 1 000 kr under anslaget D

11. Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola.

Riksdagen beslutade i december 1991 (prop. 1991/92:7, bet.

1991/92:SoU9, rskr. 1991/92:82) att Statens Hundskola skulle

upphöra som myndighet och ombildas till ett aktiebolag.

Verksamheten i det nybildade aktiebolaget Sveriges Hundcenter

AB--Statens Hundskola startade den 1 juli 1992. Sollefteå kommun

ingår som delägare i bolaget med en ägarandel motsvarande 30 %

av aktiekapitalet och staten har resterande 70 %.

Riksdagen beslutade i december 1993 enligt förslagen i

regeringens proposition 1993/94:36 Medelstillskott till Sveriges

Hundcenter AB--Statens Hundskola att anvisa ett förslagsanslag

på 2 miljoner kronor för innevarande budgetår (bet.

1993/94:SoU12, rskr. 1993/94:60). Medelstillskottet avses täcka

statens andel av det kapitalunderskott som bedöms uppstå under

första halvåret 1994. I nämnda proposition påpekades vidare att

det finns signaler om en ökad etablering av leverantörer av

ledarhundar.

I motion So225 av Sten Andersson i Malmö (m) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utbildning av polishundar. Motionären anför

att Polisen fått allt svårare att införskaffa lämpliga hundar

och utbilda hundförare. Hundanskaffningen till Polisen har

tidigare i ganska stor omfattning skett från Statens Hundskola

som bedriver en mycket kvalificerad tjänstehundsavel.

Hundskolan har dock under senare år haft svårt att få fram

efterfrågat antal polishundar. Detta beror på att en alltför

liten del av unghundarna som kommer tillbaka från fodervärdarna

för mentaltest bedöms lämpliga. Detta beror, enligt motionären,

inte på dålig avel utan på att fodervärdarna inte varit erfarna

nog att hantera och utveckla en valp till unghund lämplig för

tjänstebruk. Med bristande försäljningsunderlag höjde Hundskolan

priserna på sina hundar. Priserna ligger nu på en sådan nivå att

det blivit ohållbart för Rikspolisstyrelsen att köpa hundar från

Hundskolan. De senaste åren har inte heller någon utbildning för

hundförare genomförts i Sollefteå eftersom kurskostnaderna varit

så höga att ingen myndighet haft råd att låta personalen genomgå

utbildningen.

Rikspolisstyrelsen (RPS) har uppmärksammat problemet och gjort

en grundlig utredning. Utredningen föreslår bl.a. inrättandet av

en central polishundskola under Polishögskolan med uppgift att

ansvara för utbildning av hundförare och utgöra grunden i en

organisation för Polisens hundverksamhet. Motionären anför att

det borde vara av vikt att RPS själv och utan hinder får avgöra

om Polisen skall starta en egen hundskola. Lämpliga lokaler

finns utanför Eskilstuna.

I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU12 uttalades att

det är angeläget att de samlade resurserna för utbildning av

tjänstehundar, ledarhundar och sökhundar utnyttjas så effektivt

som möjligt. Utskottet framhöll att en översyn bör komma till

stånd av hur behovet av ledarhundar, tjänstehundar och sökhundar

i framtiden lämpligen bör tillgodoses. Utskottet utgick från att

en sådan översyn sker under parlamentarisk medverkan.

Inom Socialdepartementet har nyligen tillsatts en

arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av

tjänstehundsförsörjningen. Arbetsgruppens översyn skall vara

avslutad den 1 juni 1994. I arbetsgruppen skall ingå, förutom

företrädare för Socialdepartementet, företrädare för

Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet och

Finansdepartementet. Till arbetsgruppen skall knytas en

referensgrupp med företrädare för riksdagspartierna.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa den pågående

översynen av tjänstehundsförsörjningen och avstyrker därför

motion So225 (m).

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till

Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola.

EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen

I motion So246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen för budgetåret 1994/95 till ett nytt konto anslår

3 000 000 kr enligt vad i motionen anförts om handikapprörelsens

behov av ett EU-kontor i Bryssel (yrkande 6). Motionärerna

anför att Sveriges undertecknande av EES-avtalet och framtida

eventuella medlemskap i EU ställer specifika krav på information

till och inom handikapprörelsen. Handikapprörelsen har hittills

under stora uppoffringar lyckats finansiera en person som på

deltid arbetar i Bryssel med att samla information om för

handikapprörelsen viktiga frågor som behandlas inom ramen för

EES och EU. Motionärerna pekar också på att

EG-konsekvensutredningen kommit med ett betänkande som bl.a.

behandlar välfärdsfrågorna. Utredningen snarare väcker än

besvarar frågor, enligt motionärerna, och stor osäkerhet råder i

flera av de analyser som görs på viktiga områden. Vänsterpartiet

finner det därför synnerligen angeläget att den svenska

handikapprörelsen ges resurser att bygga upp ett permanent

informationskontor i Bryssel. För att finansiera detta föreslås

3 miljoner kronor avsättas i statsbudgeten för 1994/95.

I motion U507 av Jan Andersson och Bo Nilsson (båda s)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ett särskilt EU-kontor i

Bryssel för handikapprörelsen. Motionärerna anser att det är

viktigt att den svenska handikapprörelsen är med i det fortsatta

integrationsarbetet mellan Sverige och EU och bevakar vad som

händer inom EU. Svensk handikapprörelse har, enligt

motionärerna, mycket att tillföra av erfarenheter och kunskaper

till gagn för en framtida handikappolitik i Europa. Regeringen

bör därför återkomma till riksdagen med förslag om utformning

och finansiering av ett särskilt EU-kontor i Bryssel för

handikapprörelsen.

I socialutskottets betänkande 1991/92:SoU15 behandlades en

motion om behov av ett särskilt EG-kontor i Bryssel för

handikapprörelsen tillsammans med ett par motioner om

handikapporganisationernas betydelse i Sverige och i det

europeiska integrationsarbetet. Utskottet anförde bl.a. följande

(s. 187):

Utskottet delar inställningen i propositionen och motionerna

att handikapporganisationerna bör ha goda möjligheter att delta

i det internationella arbetet bl.a. på europeisk nivå. -- Det

bör enligt utskottet ankomma på handikapporganisationerna själva

att inom ramen för tillgängliga medel bestämma formerna för sin

medverkan i det europeiska integrationsarbetet.

De då aktuella motionerna avstyrktes.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att

handikapporganisationerna bör ges goda möjligheter att delta i

det internationella arbetet bl.a. på europeisk nivå. Det bör

ankomma på regeringen att inom ramen för tillgängliga medel

stödja handikapprörelsens medverkan i det europeiska

integrationsarbetet. Motionerna So246 (v) yrkande 6 och U507 (s)

är därmed i huvudsak tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.

Övriga medelsanvisningar under D

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

(D 4), Bidrag till pensionärsorganisationer (D 7), Ersättning

för texttelefoner (D 8) och Kostnader för statlig

assistansersättning (D 10), vilka inte har mött någon erinran i

form av motioner.

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (E

1--E 3)

Bidrag till organisationer (E 2)

I budgetpropositionen föreslås 31 630 000 kr under

anslaget E 2. Bidrag till organisationer.

Bidraget bör, enligt propositionen, utgå till organisationer

och stiftelser som arbetar med stödjande insatser till f.d.

missbrukare inom såväl alkohol- som narkotikaområdet. Medlen bör

disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med hänsyn tagen till

den uppföljning och utvärdering som för närvarande genomförs av

styrelsen. Den del av anslaget som avses gå till lokala

länkorganisationer skall utbetalas till länsstyrelserna som har

att besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag.

Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och

familjer, t.ex. Barnens rätt i samhället (BRIS), Hassela

solidaritet och familjehemmens organisationer, bör även erhålla

bidrag ur anslaget.

Stöd bör också kunna utgå till Kvinnojourernas

riksorganisation och till utvecklingsarbete som kvinnojourerna

bedriver lokalt samt till invandrarorganisationer som stödjer

misshandlade kvinnor. Medel för det lokala utvecklingsarbetet

bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som

Socialstyrelsen meddelar.

Bidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet

Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet

(LP-stiftelsen) bedriver sedan år 1960 ett omfattande arbete

bland alkohol- och narkotikamissbrukare i Stockholm.

Verksamheten har utvidgats och finns numera på ett stort antal

platser i landet. Stiftelsens verksamhet vänder sig främst till

personer som frivilligt söker ett kristet vårdalternativ.

I motion So256 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen belutar att ur Socialdepartementets anslag E 2 anvisa

4 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag

till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet. Enligt

motionären har de ekonomiska problemen i den offentliga sektorn

indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i kommunerna

har enligt uppgift lett till att åtminstone vissa kommuner visat

mindre benägenhet att remittera missbrukare till vårdhem, vilket

har medfört att LP-stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska

problem. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda,

tre familjeanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare

och hemlösa på ett 40-tal orter i landet. Med hänsyn till de

betydande insatser som LP-stiftelsen gör inom missbrukarvården

är det helt nödvändigt att stiftelsens arbete kan drivas vidare.

Riksdagen bör därför, enligt motionärerna, bevilja stiftelsen

det engångsbidrag som behövs för att fortsatt verksamhet skall

kunna säkras.

Utskottet behandlade en likalydande motion i samband med

budgetbehandlingen i betänkande 1992/93:SoU15. Utskottet

anförde då följande (s. 60):

LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik vid

behandling av missbrukare. Det är viktigt att stiftelsen kan

fortsätta denna verksamhet. I samhället finns ett brett

engagemang för stiftelsens verksamhet som bl.a. kommer till

uttryck i form av både frivilliga insater och gåvor. Stiftelsen

brottas för närvarande med vissa ekonomiska problem. Dessa måste

lösas gemensamt med frivilliga krafter och andra intressenter.

Men även insatser från samhällets sida fordras för att

rehabiliteringsarbetet skall kunna drivas vidare. Utan en

fungerande verksamhet vid LP-stiftelsen kommer fler människor

att slås ut till ett fortsatt livslångt missbruk.

Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning

av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver

rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen

positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen. Med

det anförda avstyrker utskottet bifall till motion So262 (fp).

Utskottets bedömning

Utskottet vill än en gång framhålla att LP-stiftelsen har

visat sig vara mycket framgångsrik i sitt arbete med

missbrukare. Det ankommer dock på Socialstyrelsen att pröva

frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till

organisationer som bedriver rehabiliteringsverksamhet. Utskottet

avstyrker därför motion So256 (fp).

Medelsanvisning m.m.

I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95

anslår 1 100 000 kr utöver regeringens förslag enligt vad i

motionen anförts om bidrag till Kvinnoforum (yrkande 9).

Motionärerna anför att Alkoholpolitiska kommissionen enligt sina

direktiv skall beakta att kvinnors missbrukssituation i stort

ser ut som männens men även har andra dimensioner. Trots vikten

av att skapa vårdformer för kvinnor har Socialstyrelsen dragit

ner Kvinnoforums anslag med 1,1 miljon kronor. Motionärerna

anför att Kvinnoforum arbetar med de mest utsatta kvinnorna och

deras barn och att de behöver samma stöd som tidigare. De bör

därför erhålla ytterligare 1,1 miljon kronor.

Kvinnoforum är en ideell stiftelse och ett idéburet

kunskapsföretag som arbetar med information, utbildning och

forskning samt projekt för att förbättra villkoren för utsatta

kvinnor ur ett kvinnoperspektiv.

Socialstyrelsen har med medel avsatta för

utvecklingsarbete inom området individ- och familjeomsorg samt

inom alkoholområdet stött Kvinnoforums utvecklingsinsatser för

utsatta kvinnor. Styrelsen gör nu en fördjupad utvärdering bl.a.

av Kvinnoforums verksamhet för att bedöma fortsatt stödform.

Utskottets bedömning

Socialstyrelsen genomför för närvarande en fördjupad

utvärdering av ett flertal organisationers verksamhet, däribland

Kvinnoforum, för att bedöma förutsättningarna för stöd i mer

permanent form till organisationerna. Utskottet vill inte

föregripa utvärderingen. Utskottet, som finner den i

propositionen föreslagna medelsanvisningen välavvägd, avstyrker

motion So247 (v) yrkande 9 och tillstyrker regeringens förslag

till medelsanvisning till Bidrag till organisationer.

Övriga medelsanvisningar under E

Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna

medelsanvisningarna till Bidrag till missbrukarvård och

ungdomsvård (E 1) och Bidrag till Centralförbundet för alkohol-

och narkotikaupplysning (E 3), vilka inte mött någon erinran i

form av motioner.

Myndigheter under Socialdepartementet (F 3--F 13, F 15--F 19)

Socialstyrelsen (F 3)

Medelsanvisningen

Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom

socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd,

smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt

frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt

det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att

handlägga sådana ärenden. Inom dessa områden skall

Socialstyrelsen bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning,

utvärdering och kunskapsförmedling.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

347 353 000 kr.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) yrkas att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret

1994/95 anvisar 6 947 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit eller således 340 406 000 kr (yrkande 33).

Motionärerna anför att med hänsyn till de ansträngda

statsfinanserna måste kravet på högre produktivitet och

effektivitet inskärpas. Ett allmänt besparingskrav på ca 2 %

utöver eventuella krav som regeringen ställt måste därför läggas

på varje myndighet där det kan komma i fråga.

I motion Ju808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen för budgetåret 1994/95 till anslaget F 3.

Socialstyrelsen anvisar 150 000 000 kr mindre än vad regeringen

föreslår eller således 197 353 000 kr (yrkande 3).

Motionärerna anför att Socialstyrelsen under de senaste 10 åren

bantats till en sådan nivå att styrelsen inte kan genomföra de

åligganden som finns i direktiven; därför bör verksamheten

ändras. Motionärerna vill ha en utveckling mot

rättighetslagstiftning på många områden. Detta kräver en

tillsynsfunktion. Styrelsens verksamhet bör läggas på regionerna

som fungerar som tillsynsfunktion. Centralt skall endast finnas

en liten samordnings- och styrelsedel. Utredningsdel och

utvecklingsarbete kan läggas på universitet och högskolor. Denna

omorganisation kan ge en besparing på 150 miljoner kronor.

Utskottet behandlade ett likartat yrkande som i motion Ju808 i

betänkandet 1992/93:SoU15. Utskottet motsatte sig då en så

drastisk nedskärning av Socialstyrelsens verksamhet.

Utskottets bedömning

Utskottet motsätter sig en så drastisk nedskärning av

Socialstyrelsens verksamhet som föreslås i motion Ju808.

Utskottet finner den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen

med bifall till propositionen och med avslag på motionerna Ju808

(v) yrkande 3 och Sf271 (nyd) yrkande 33 till Socialstyrelsen

anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kr.

Epidemiologiskt centrum m.m.

I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om att ett epidemiologiskt

centrum skall placeras hos Folkhälsoinstitutet (yrkande 11)

och att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av

folkhälsorapporter (yrkande 12). Motionärerna pekar på att

Socialstyrelsen skall ha det övergripande myndighetsansvaret på

alkoholområdet och att Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags

verkställande utskott. Motionärerna finner det märkligt att det

epidemiologiska centrum som skall studera sjukdomarnas

utbredning inte ingår i institutet utan placeras under

Socialstyrelsen. Även ansvaret för att skriva folkhälsorapporter

borde, enligt motionärerna, ligga på Folkhälsoinstitutet.

Utskottet behandlade i betänkandet 1992/93:SoU15 (s. 65

f.) samma yrkanden. Utskottet hänvisade då till utskottets

behandling i betänkandet 1990/91:SoU23 av proposition

1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor. I propositionen, där

regeringen föreslog att ett folkhälsoinstitut skulle bildas,

framhölls att Socialstyrelsen även fortsättningsvis skulle ha

ansvar för olika hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

insatser inom sin sektor. Vidare konstaterades att

Socialstyrelsen höll på att upprätta ett epidemiologiskt centrum

och att styrelsen på regeringens uppdrag vart tredje år skulle

utvärdera hälsoläget. Med hänsyn till folkhälsorapportens delvis

sektorsövergripande karaktär borde arbetet drivas i nära

samarbete med Folkhälsoinstitutet, berörda myndigheter och

organisationer. Utskottet framhöll vid sin behandling av

propositionen bl.a. att det epidemiologiska centrum som byggs

upp inom Socialstyrelsen behövs inte bara för att skapa grunder

för epidemiologiskt arbete inom folkhälsoområdet utan för hela

den uppföljnings- och utvärderingsuppgift som åvilar

Socialstyrelsen. I betänkande 1992/93:SoU15 vidhöll utskottet

denna uppfattning och underströk samtidigt att det är angeläget

med ett nära samarbete mellan Socialstyrelsens epidemiologiska

centrum och Folkhälsoinstitutet och att även utarbetandet av

folkhälsorapporterna bör ske i nära samverkan med

Folkhälsoinstitutet. Den då aktuella motionen avstyrktes.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

motion So247 (v) yrkandena 11 och 12.

Inrättande av en medicinalstyrelse

I motion So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (m)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införandet av en medicinalstyrelse

(yrkande 1). Motionärerna anför att ansvarsfördelningen på

central nivå mellan olika organ för hälso- och sjukvården är

oklar. Detta gäller relationerna mellan Socialdepartementet,

Socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Därtill kommer

ytterligare organ som t.ex. SPRI och Folkhälsoinstitutet.

Motionärerna anför vidare att för att upprätthålla en hög

kvalitet i vården behövs förutom patientens rätt att välja

läkare och sjukhus en väl fungerande tillsynsorganisation. Det

är därför angeläget att återinrätta en medicinalstyrelse som med

stor vetenskaplig och medicinsk kompetens kan fylla denna

funktion. Med den snabba medicinska och medicinsk-tekniska

utvecklingen är behovet av en särskild medicinalstyrelse större

nu än någonsin.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat

motionsyrkanden om återinrättande av en medicinalstyrelse. I

betänkandet SoU 1987/88:16 erinrade utskottet om tidigare

uttalanden och anförde att en offensiv hälsopolitik enligt

utskottets mening krävde en god samverkan mellan hälso- och

sjukvården, socialtjänsten och hälsoskyddet. Inriktningen av

hälso- och sjukvården mot förebyggande arbete och helhetssyn

inom såväl socialtjänst som hälso- och sjukvård ansåg utskottet

starkt tala för en integrering på det centrala myndighetsplanet

av dessa frågor. Utskottet framhöll dock att det är viktigt att

Socialstyrelsen har en organisation som medger att styrelsen kan

fungera effektivt i sin roll som central förvaltningsmyndighet

för såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst. Utskottet

framhöll också vikten av att Socialstyrelsen prioriterar

medicinsk uppföljning, tillsyn och rådgivning, utvärdering och

analys av hälso- och sjukvården samt resursanvändning och

effektivitet. Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen (res.

m).

Utskottet behandlade också frågan i betänkandena

1988/89:SoU24 och 1990/91:SoU4. Utskottet vidhöll då

sin tidigare inställning och avstyrkte de aktuella motionerna.

Regeringen föreslog i proposition 1988/89:130 om

Socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning att

tillsynen för hälso- och sjukvården samt tandvården skulle

förstärkas. En regionalt lokaliserad tillsyn för hälso- och

sjukvård samt tandvård föreslogs inrättas på högst sex orter i

landet. För denna tillsyn skulle, enligt propositionen, finnas

tillgång till medicinsk, odontologisk och juridisk kompetens. De

regionala enheterna skulle utgöra en del av Socialstyrelsen. I

propositionen anfördes vidare att en viktig del av de regionala

enheternas uppgifter borde vara tillsynen över den vård, som har

enskild huvudman. En annan borde vara att mer aktivt bedriva

tillsyn enligt stadgan om enskilda vårdhem när det gäller

enskilda vårdhem som i huvudsak bedriver hälso- och sjukvård. De

regionala tillsynsenheterna borde även ha det primära ansvaret

för handläggning av patientärenden och anmälningsärenden inom

hälso- och sjukvården. Vidare borde de följa

sjukvårdsorganisationens utveckling och verka för att hälso- och

sjukvården och tandvården inom resp. region utvecklas i enlighet

med statsmakternas vårdpolitiska ställningstaganden.

Utskottet behandlade regeringens förslag i betänkandet

1988/89:SoU24. Utskottet anförde då att det delade

propositionens bedömning att viss del av Socialstyrelsens

tillsynsverksamhet lämpligen kan fullgöras på regional nivå. En

regional tillsynsfunktion med tillgång till kvalificerad

medicinsk, odontologisk och juridisk kompetens ansågs bli ett

betydelsefullt tillskott när det gäller att intensifiera

tillsynsverksamheten. Utskottet framhöll att en regional

tillsynsfunktion är särskilt lämplig för den verksamhet med

besök och inspektioner av olika slag som utgör ett viktigt

moment i tillsynen.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet behandlade i samma betänkande även ett par motioner

om inrättande av en medicinalstyrelse. Utskottet vidhöll sin

tidigare inställning och avstyrkte motionerna. Också i

betänkandet 1990/91:SoU4 avstyrktes likartade motioner.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen nu inrättat en

regional tillsynsverksamhet på sex platser i landet. Genom besök

och inspektioner, s.k. nedslag, utgör dessa ett viktigt moment i

tillsynen. Utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering

och organisation, HSU 2000 (dir. 1992:30), överväger bl.a.

frågorna om kvalitetskontroll, nationell uppföljning och

utvärdering. I avvaktan på utredningens förslag bör riksdagen

inte ta något initiativ med anledning av motion So425 (m)

yrkande 1. Yrkandet avstyrks.

Folkhälsoinstitutet (F 4)

Folkhälsoinstitutet (FHI), som inrättades den 1 juli 1992,

är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och

annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets

verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga

förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid

sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är

utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara

vetenskapligt förankrad.

De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för

lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting,

företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl. och att på

nationell nivå främja samarbetet mellan olika organ för att

påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet

skall också verka för att samhällets samlade resurser för

sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas

effektivare.

FHI:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen

(1992:850) med instruktion för Folkhälsoinstitutet.

Verksamheten drivs inom följande nio program.

1. Alkohol och narkotika (inkl. frågor om dopning och anabola

steroider)

2. Barns och ungdomars hälsa

3. Kvinnors hälsa

4. Sex och samlevnad, STD och oönskade graviditeter

5. Hiv/aids

6. Skador

7. Allergi

8. Mat och motion

9. Tobak

Under budgetåret 1994/95 avser institutet att genomföra ett

antal olika satsningar varav de viktigaste är: särskild satsning

på kvinnors hälsa med 10 miljoner kronor, en

sexualvaneundersökning, utarbetande av särskilda rapporter

angående psykisk ohälsa, insatser mot arbetslöshetens effekter

på folkhälsan, särskilda insatser för information m.m. kring

allergi bl.a. inför Allergiåret 1995.

Genom särskilda samarbetsavtal har samarbetscentra etablerats

vid Skaraborgsinstitutet och Folkhälsan i Sundsvall. Vid dessa

centra bedrivs lokalt folkhälsoarbete i bred samverkan med olika

lokala aktioner men med viktiga uppgifter i det nationella

folkhälsoarbetet. Arbetsmodellen kommer att vidareutvecklas.

Inom Alkohol- och narkotikaprogrammet bedrivs ett nära samarbete

med CAN. Den vetenskapliga anknytningen vidareutvecklas genom

samarbete med universiteten i Lund och Umeå.

Regeringen anser att det i princip är bra med avtal med de

organisationer som stöds av Folkhälsoinstitutet. Enligt

regeringen kan det dock vara nödvändigt att ett visst obundet

stöd behålls för att bibehålla organisationernas

folkrörelsekaraktär och oberoende.

Folkhälsoinstitutet har inom enheten för hälsa och

sexualitet inlett ett arbete som rör frågan om konsekvenserna av

att utjämna kostnadsbilden för olika preventivmedel. Ett

utvecklingsarbete pågår vad gäller frågan om huruvida

"tillgången" på kondomer styr användningen. FHI planerar att på

försök dela ut kondomer på vissa restauranger.

I samarbete mellan FHI och Socialstyrelsen pågår ett

projektarbete om landsting som subventionerar p-piller.

Projektet skall studera dels några landsting där abortsiffrorna

sjunkit, dels några landsting där så inte är fallet. Variabler i

sammanhanget kan också, enligt uppgift, vara ökade öppettider på

ungdomsmottagningar, ökade insatser i skolan, ökad information i

allmänhet m.m. En rapport över projektarbetet beräknas vara

färdig i augusti 1994.

Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) har under en

följd av år fått stöd från samhället. För budgetåret 1993/94 har

RFSU fått ett grundbidrag från Folkhälsoinstitutet på 490 000

kr, samma nivå som de senaste åren. Därutöver har RFSU fått

2 145 000 kr för STD-förebyggande verksamhet för budgetåret

1993/94. Projektmedlen går bl.a. till en STD-tjänst med

inriktning på ungdomar och invandrare, utbildning av

informatörer, sommarverksamhet med kärleksbussar, kurser om

manlig och kvinnlig sexualitet, material och opinionsbildning.

Av FHI:s anslagsframställning för budgetåret 1994/95 framgår

att Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och

narkotikafrågor (KSAN) är mottagare av organisationsstöd.

Folkhälsoarbetets inriktning

I sju motioner tas olika frågor upp om inriktningen av

folkhälsoarbetet.

I motion So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet ges i

uppdrag att tillsammans med landsting, kommuner och

organisationer initiera kartläggningar av hälsorisker och

offensiver mot ohälsa (yrkande 5). Motionärerna anser att

det vore ett sätt att öka effektiviteten av alla samlade

insatser som görs. De anser dock att det är viktigt att det inte

stannar vid kampanjer, utan att det sker ett fördjupat arbete på

folkhälsans område.

I motion So480 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (båda

c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

ytterligare decentralisering av folkhälsoarbetet. Motionärerna

anser att det borde prövas om det på fler områden än som redan

sker kan ingås samarbetsavtal mellan Folkhälsoinstitutet och

Landstinget Skaraborg. Motionärerna anför att samarbetet

hittills har varit till folkhälsoarbetets och båda

samarbetsparters fördel.

I motion So475 av Britt Bohlin m.fl. (s) begärs att

riksdagen beslutar att Folkhälsoinstitutet ges ytterligare

resurser för information och forskning kring allergi.

Motionärerna anför att den planerade kampanjen kring allergi

nästa år är en vällovlig ambition men kraftlös om inte staten

anslår ytterligare medel för information och forskning.

I motion A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att

riksdagen ökar anslaget till Riksförbundet för sexuell

upplysning för uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa

ungdomar med 1 000 000 kr (yrkande 4). Motionärerna

hänvisar till en undersökning som visar att flickor med tidig

sexualdebut i större omfattning än en jämförelsegrupp var

arbetslösa och fanns i kommunal ungdomsuppföljning samt hade

lägre utbildningsambitioner. Att arbetslöshet är en faktor som

negativt påverkar bilden är enligt motionärerna uppenbart.

Därför är det särskilt angeläget att utveckla den sexuella

rådgivningen när ungdomsarbetslösheten, som nu, är rekordhög.

RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar på många håll i

landet stora möjligheter till en effektiv uppsökande verksamhet.

En ekonomisk förstärkning kan mycket snabbt få genomslag i

verksamheten. Det uppsökande arbetet bör inriktas mot

sexualupplysning, abort- och STD-förebyggande verksamhet

företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.

I motion A815 av Karin Starrin m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om informationsmedel till

kvinnoorganisationerna för att öka informationen rörande droger

och tobak (yrkande 44). Motionärerna föreslår att en viss

del av de särskilda informationspengar som aviserats i

Alkoholkommissionens arbete kanaliseras via

Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och

narkotikafrågor (KSAN) till alla där anslutna

kvinnoorganisationer.

I motion So483 av Elisabeth Persson och Eva Zetterberg (båda

v) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om

subventionering av kondomer. Motionärerna anför att samhället

subventionerar kvinnliga preventivmedel på olika sätt. De nämner

att spiral och pessar är helt gratis samt att allt fler

landsting subventionerar p-piller till unga kvinnor. I

kombination med ökad rådgivning har sådana subventioner lett

till sänkta aborttal, enligt motionärerna. Det kan dock finnas

en risk att samhällets subventionering av kvinnliga

preventivmedel förstärker uppfattningen att det är kvinnan som

skall ansvara för preventivmedlen, heter det. Motionärerna anser

att en väg att få ökad användning av det manliga preventivmedlet

är att också subventionera kondomer. Motionärerna nämner

momsbefrielse som exempel på subvention.

I motion So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär ett förslag om administration av

gratis p-piller för kvinnor under 20 års ålder (yrkande 5).

Motionärerna anför att ungdomsaborterna minskar när gratis

p-piller införs.

Utskottets bedömning

Folkhälsoinstitutet har sedan starten den 1 juli 1992 byggt

upp program på nio olika områden. Institutet har som mål att

vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i bl.a.

kommuner och landsting. Institutet skall också verka för att

samhällets samlade resurser för sjukdomsförebyggande och

hälsofrämjande arbete utnyttjas effektivare. Programmen bidrar

till att utveckla det tvärsektoriella arbetet.

När det först gäller frågan om att initiera kartläggningar av

hälsorisker och offensiver mot ohälsa konstaterar utskottet att

sådana kartläggningar redan görs och att Socialstyrelsen inom

kort överlämnar en folkhälsorapport till regeringen. En

proposition har aviserats till senare i vår. Utskottet anser

inte att det behövs något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motion So430 (s) yrkande 5. Motionsyrkandet

avstyrks.

Institutet har ett särskilt program för allergi innefattande

bl.a. planering av insatser för information och utbildning samt

allergipreventiv forskning. Inför Allergiåret 1995 planerar

Folkhälsoinstitutet särskilda insatser bl.a. för information om

allergi. Motion So475 (s) avstyrks.

När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande

verksamhet företrädesvis bland arbetslösa ungdomar delar

utskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget med

insatser för arbetslösa ungdomar. Folkhälsoinstitutet gör också

redan olika insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan.

Inom i stort sett alla program planerar institutet särskilda

aktiviteter riktade till ungdomar. Arbetet på enheten för hälsa

och sexualitet har ungdomar som sin största målgrupp. RFSU

tillhör de organisationer som erhåller organisationsstöd från

Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrker utskottet motion

A816 (s) yrkande 4.

Alkoholkommissionen kommer, enligt uppgift, som en väsentlig

del i sitt huvudbetänkande att behandla frågan om behovet av

informationsinsatser på området. Kvinnoorganisationernas

samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor finns med bland

mottagarna av organisationsstöd från Folkhälsoinstitutet. Med

det anförda avstyrker utskottet motionerna So475 (s) och A815

(c) yrkande 44.

Vad härefter gäller motion So480 (c) konstaterar utskottet att

Folkhälsoinstitutet har träffat särskilda samarbetsavtal om

lokalt folkhälsoarbete i bred samverkan med vissa

samarbetscentra. Denna arbetsmodell kommer enligt uppgift att

vidareutvecklas under den närmaste tiden. Något initiativ från

riksdagens sida behövs därför inte. Motionen avstyrks.

Frågan om subventionering av preventivmedel är, enligt

utskottet, i första hand en fråga för landstingen.

Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen driver också ett

projektarbete på området. Riksdagen bör inte ta något initiativ

med anledning av motionerna So483 (v) och So492 (v) yrkande 5.

Yrkandena avstyrks.

Medelsanvisningen m.m.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr till

Folkhälsoinstitutet. I förslaget är inräknat det utökade

statliga stöd om 20 miljoner kronor för en samlad satsning på

förebyggande folkhälsoarbete under vart och ett av budgetåren

1993/94 och 1994/95 som riksdagen fastlagt i riktlinjerna för

institutets verksamhet.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) hemställs att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för

budgetåret 1994/95 anvisar 3 200 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit (yrkande 34). Motionärerna anser att det

sammanlagda belopp som anvisats för myndighetsverksamheten är

oacceptabelt högt med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna.

Motionärerna anser att krav på högre produktivitet och

effektivitet måste inskärpas och av det skälet måste ett allmänt

besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen

redan ställt läggas på varje myndighet där det kan komma i

fråga.

I motion So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att

riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95

anvisar 5 000 000 kr utöver regeringens förslag (yrkande 6).

Motionärerna anser att dessa medel bör användas till att påbörja

genomförandet av konkreta åtgärder mot anorexi och bulimi enligt

vad som föreslagits i rapporten Ett liv av vikt (Socialstyrelsen

och Folkhälsoinstitutet).

I motion So241 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds,

v) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att

Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa

nykterhetsorganisationer m.fl. bör brytas ut ur

Folkhälsoinstitutets budget och behandlas i likhet med

motsvarande organ för t.ex. kyrkor och samfund, samt utse

revisorer. Motionärerna anför att årets petita inte ger någon

som helst vägledning i den riktning socialutskottet hemställde

om (förra året). Vidare har inte regeringen eller annan part

tagit upp diskussioner med Samarbetsnämnden om formerna för den

framtida fördelningen, heter det i motionen.

I budgetpropositionen anförs bl.a. följande under hälso-

och sjukvårdsavsnittet om anorexi och bulimi (s. 94--95).

I rapporten framhålls bl.a. att förebyggande insatser bör ges

hög prioritet. Kunskaper om ätstörningar behöver komma in i

grundutbildningar och fortbildningsinsatser för de yrkesgrupper

som kommer i kontakt med problemet. Vidare behövs kompletterande

informationsmaterial om ätstörningar och angränsande frågor till

olika målgrupper. Enligt rapporten kommer Folkhälsoinstitutet

att arbeta vidare med dessa uppgifter för att sprida kunskap och

erfarenheter om ätstörningar och hur man kan arbeta för att

förebygga dem.

Det framgår vidare att det inte är möjligt att med hjälp av

tillgängliga data bedöma om behandlingsresurserna är

tillräckliga men att den uppbyggnad som genomförts och planeras

bör ge förbättrade vårdmöjligheter. Det kan enligt

Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsens rapport t.o.m. finnas

risk för överetablering om ytterligare slutenvårdsutbyggnad

sker. Totalt satsar hälso- och sjukvården mer än 200 miljoner

kronor per år på ätstörningar. Socialstyrelsen avser att följa

utvecklingen när det gäller behandling av ätstörningar samt

vårdens tillgänglighet och kvalitet. -- -- --

Regeringen kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen

när det gäller anorexi och bulimi.

I samband med budgetbehandlingen förra året behandlade

utskottet ett motionsyrkande liknande det i So241. Utskottet

anförde följande efter att ha redogjort för några

bakgrundsfaktorer om organisationsstöd (1992/93:SoU15 s.

70).

Utskottet förutsätter att medel till Samarbetsnämnden för

fördelning av bidrag till organisationer som bedriver

nykterhetsarbete och till Nykterhetsrörelsens landsförbund

kommer att utgå även fortsättningsvis och att anslagen inte

kommer att urholkas på ett sådant sätt att organisationernas

viktiga arbete försvåras. Utskottet utgår från att regeringen

fortlöpande överväger formerna för att fördela och betala ut

bidragen till nykterhetsorganisationerna. Mot bakgrund av det

sagda finner utskottet inte anledning att ta något initiativ med

anledning av motion So314 (c, s, m, fp, kds). Motionen avstyrks.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet anser den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen

med bifall till propositionen och med avslag på motionerna So492

(v) yrkande 6 och Sf271 (nyd) yrkande 34 till

Folkhälsoinstitutet anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr.

När det gäller medel till Samarbetsnämnden för fördelning av

bidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete och

till Nykterhetsrörelsens landsförbund vidhåller utskottet sin

tidigare inställning. Utskottet utgår således från att

regeringen fortlöpande överväger formerna för att fördela och

betala ut bidrag till nykterhetsorganisationerna.

Alkoholkommissionen kommer enligt uppgift att behandla denna

fråga. Utskottet finner för närvarande inte anledning att ta

något initiativ. Motion So241 (c, s, m, fp, kds, v) avstyrks

därför.

Dopning

Flera motioner innehåller krav på åtgärder mot dopning

samt kriminalisering av bruket m.m.

I motion Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om att arbetet med att kartlägga

steroidmissbruket och dess effekter, även dess betydelse i

samband med brott, drivs på. Motionärerna anser att det också

bör prövas om även bruket av anabola steroider skulle vara

otillåtet (yrkande 6). I motionerna So214 av Stig

Bertilsson (m) yrkande 1, So456 av Karl-Gösta Svenson (m), So447

av Lars Svensk (kds) yrkande 1 och So434 av Ulrica Messing

m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om att bruket av anabola

steroider bör kriminaliseras. I motion So214 begärs också

ett tillkännagivande om behovet av hårdare straff för handel med

och överlåtelse av dopningsmedel (yrkande 2). I motion

So447 begärs ett tillkännagivande om behovet av kommunal

ledarinformation (yrkande 2). Motionärerna anser att det är

viktigt att kommunerna tar initiativ och ger ledarinformation

till föreningarna om droger, innan bidrag delas ut.

I betänkandet 1992/93:SoU20 anförde utskottet följande (s.

9).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det

icke-medicinska bruket av anabola steroider och andra

dopningsmedel är djupt oroande. Flera initiativ har visserligen

nyligen tagits av myndigheter och organisationer för att sprida

information om dopningsmedel och konsekvenserna av användningen

av sådana men enligt utskottets uppfattning bör en samlad

översyn snarast komma till stånd under parlamentarisk medverkan.

Inledningsvis bör en analys göras av dopningsproblemets

omfattning och karaktär samt av följderna av missbruket på kort

och lång sikt. Kopplingen mellan missbruket av dopningsmedel och

annat missbruk och våldsbrott bör studeras närmare liksom

behovet av ytterligare insatser mot missbruket. Sådana insatser

kan vara att kriminalisera det icke-medicinska bruket av dessa

medel, ökade möjligheter till provtagning och ökade

internationella insatser för att stoppa insmugglingen av dessa

medel. Även behovet av resurser till förbättrade

informationsinsatser genom Folkhälsoinstitutet, hälso- och

sjukvården, skolan och idrottens organisationer bör övervägas.

Regeringen bör när översynen genomförts återkomma till riksdagen

i dessa frågor. Det anförda bör riksdagen, enligt utskottet, ge

regeringen till känna med anledning av motionerna.

Riksdagen följde utskottet.

I budgetpropositionen (s. 87 f.) anför regeringen att den

genom Folkhälsoinstitutet följer dopningsproblematiken i olika

avseenden. I syfte att göra en samlad översyn av omfattningen

och följderna av missbruket med dopningsmedel avser regeringen

att under våren tillkalla en särskild utredning med

parlamentarisk medverkan.

Nordiska rådet har nyligen tagit initiativ till en ökad

insats mot missbruket av anabola steroider (Socialutskottets

betänkande över medlemsförslag A 1058/s om insatser på nordiskt

plan mot hormondopning).

Utskottets bedömning

Regeringen har för avsikt att under våren tillkalla en

särskild utredning med parlamentarisk medverkan för att göra en

samlad översyn av omfattningen och följderna av missbruket av

dopningsmedel. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa

den kommande översynen. Motionerna So214 (m), So434 (s), So447

(kds) yrkandena 1 och 2, So456 (m) och Ju809 (s) yrkande 6

avstyrks.

Smittskyddsinstitutet (F 5)

Smittskyddsinstitutet (SMI) har till uppgift att bevaka det

epidemiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland

människor och aktivt medverka till att skyddet mot sådana

sjukdomar upprätthålls och förstärks. SMI skall särskilt

informera om det epidemiologiska läget beträffande smittsamma

sjukdomar bland människor, lämna förslag om åtgärder som kan

hindra spridningen av sjukdomarna och aktivt medverka till att

diagnostiken av de epidemiologiska sjukdomarna blir

tillförlitlig och snabb. SMI skall bedriva forskning,

metodutveckling och utbildning inom smittskyddsområdet samt som

centralt expertorgan stå till förfogande att mot avgift utföra

diagnostik av unik natur.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 82 764 000 kr.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) yrkas att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för

budgetåret 1994/95 anvisar 1 655 000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit eller således 81 109 000 kr (yrkande

35). Motionärerna anför att med hänsyn till de ansträngda

statsfinanserna måste kravet på högre produktivitet och

effektivitet inskärpas. Ett allmänt besparingskrav på ca 2 %

utöver eventuella krav som regeringen ställt måste därför läggas

på varje myndighet där det kan komma i fråga.

Utskottets bedömning

Utskottet finner den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen välavvägd. Utskottet avstyrker följaktligen

motion Sf271 (nyd) yrkande 35 och tillstyrker regeringens

förslag till medelsanvisning.

Läkemedelsverket (F 6)

Läkemedelsverket har som övergripande mål att svara för

tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter

m.m. Samtliga kostnader för läkemedelskontrollen m.m. skall

täckas med avgifter.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen föreslås riksdagen till

Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95 anvisa ett anslag på

1 000 kr.

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.

Naturläkemedel

I motion So484 av Arne Andersson (m) yrkas att riksdagen

ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av att se

över sekretessbestämmelserna för naturmedel. Motionären

framhåller att tillverkarna av naturläkemedel vill ha ett

sekretesskydd för sina produkter, som är jämförbart med det

skydd som vanliga läkemedel har. En möjlighet borde vara att

recepten för naturläkemedel sekretessbeläggs så att endast

innehållsförteckningen blir offentlig, medan det procentuella

innehållet för varje enskild ört endast redovisas till

Läkemedelsverket i samband med godkännande av produkten.

Regeringen bör enligt motionären överväga frågan på nytt eller

uppdra åt Läkemedelsverket att göra detta, så att naturläkemedel

ges ett rimligt sekretesskydd.

Britt Bohlin m.fl. (s) yrkar i motion Jo234 att

riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om behovet

av en översyn av kostnader för registrering av rena

naturprodukter (yrkande 2). Motionärerna anser att det har

stora utvecklingsmöjligheter i Sverige att använda sådant som

finns i naturen och att odla själv eller använda inhemskt

producerade växter. För enskilda personer och hushåll finns

enligt motionärerna såväl ekonomiska vinster som möjligheter att

påverka hälsan. Ett exempel på detta är hudvårdsprodukter där

man vid egen framställning kan undvika preparat som framkallar

allergi.

Lagstiftningen är enligt motionärerna ett hinder genom att den

är mycket restriktiv när det gäller inhemsk produktion av enkla

hudvårdsprodukter, krämer, salvor m.m. Registrering är mycket

kostsamt; ca 30 000 kr kostar det att registrera ett rent

naturmedel även om det är godkänt tidigare. Detta gynnar de

stora internationella företagen och hindrar en inhemsk

nischnäring att utvecklas.

Enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) gäller

sekretess, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i

statlig myndighets verksamhet som består i t.ex.

tillståndsgivning och tillsyn med avseende på produktion, handel

m.m. för uppgift om bl.a. enskilds affärs- och

driftförhållanden, uppfinningar och forskningsresultat om det

kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

Bestämmelsen har bl.a. gjorts tillämplig på Läkemedelsverkets

verksamhet med godkännande av läkemedel inklusive naturläkemedel

för försäljning. Samma sekretessbestämmelser gäller alltså i

princip för läkemedel och naturläkemedel.

Bestämmelser om avgifter för bl.a. den statliga kontrollen av

naturprodukter finns i förordningen (1993:595) om avgifter för

den statliga kontrollen av läkemedel. För t.ex. naturläkemedel

som vid läkemedelslagens ikraftträdande är anmält som

naturmedel är avgiften för ansökan om godkännande 4 300 kr per

produkt. För andra naturläkemedel är den 23 700 kr (69 000 kr

för annat läkemedel än naturläkemedel). Årsavgiften är 4 500 kr

för helt år.

Utskottets bedömning

Samma sekretessbestämmelser gäller för såväl läkemedel som

s.k. naturläkemedel. Något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motion So484 (m) behövs inte. Motionen avstyrks.

Utskottet anser inte heller att något initiativ behövs med

anledning av motion Jo234 (s) yrkande 2. Motionsyrkandet

avstyrks.

Beroendeframkallande läkemedel

I tre motioner behandlas olika frågor om beroendeframkallande

läkemedel.

I motion So449 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt

(s) begärs tillkännagivande om vad som anförts om behovet av

konkreta insatser för att förebygga missbruk av

beroendeframkallande läkemedel. Motionärerna framhåller bl.a.

att socialutskottet i betänkandet 1993/94:SoU7 skriver att

utskottet vid upprepade tillfällen påtalat det angelägna i att

åtgärder vidtas för att komma till rätta med beroendet och

missbruket av läkemedel, som är ett stort problem såväl för

samhället som för de enskilda som drabbas. Effekterna av

utskottets tidigare uttalanden i frågan har enligt motionärerna

av allt att döma varit tämligen begränsade. Så t.ex. har

praktiskt taget ingenting åstadkommits för att begränsa

missbruket av de starkt beroendeframkallande bensodiazepinerna.

Mot denna bakgrund föreligger nu synnerligen starka skäl för

utskottet att hos regeringen begära att kraftfulla åtgärder mot

det uppenbara läkemedelsmissbruket verkligen kommer till stånd.

I motion So452 av Åke Carnerö (kds) begärs

tillkännagivanden dels om vad som anförts om registrering av

läkares förskrivning av bensodiazepiner (yrkande 1), dels om

vad som anförts om samkörning av de olika apotekens register för

en kartläggning av den totala förskrivningen av bensodiazepiner

(yrkande 2). Motionären framhåller att Socialstyrelsen

ansvarar för tillsynen av läkares förskrivning av

bensodiazepiner. Det är enligt motionären viktigt att resurser

finns här för att så snabbt som möjligt kunna uppmärksamma de

läkare som missbrukar sin förskrivningsrätt.

Tillsynsutredningen (SOU 1991:63) menar att en större

tillgänglighet för Socialstyrelsen till de uppgifter om inköp

som finns vid apoteken skulle öka möjligheterna att identifiera

missbrukare av bensodiazepiner som vänder sig till flera olika

läkare för att erhålla recept. Psykiatriutredningen har i sitt

delbetänkande (SOU 1993:5) behandlat bensodiazepiner och

föreslagit att den enskilde läkarens förskrivning av dessa

läkemedel skall registreras av apoteken vad avser preparat, dos

och förpackningsstorlek. Denna information skall sedan återföras

av Apoteksbolaget till den förskrivande läkaren.

För att söka komma till rätta med problemet om flera läkare

förskrivit samma läkemedel till en patient bör enligt motionären

samkörning av de olika apotekens register ske. På så sätt kan

snabb hjälp till den enskilde patienten sättas in samtidigt som

en kartläggning av missbrukets utbredning kan ske. Utifrån

folkhälsoperspektiv är det viktigt att påskynda insatser mot

missbruk av bensodiazepiner.

I motion So453 av Göran Magnusson (s) yrkas

tillkännagivanden dels om vad som anförts om registrering av

enskilda läkares förskrivning av bensodiazepiner (yrkande

1), dels om vad som anförts om behovet av förbättrad

utbildning och fortbildning av läkare och vårdpersonal rörande

läkemedelsmissbruk (yrkande 2), dels om vad som anförts om

att resurserna för vård och behandling av läkemedelsberoende bör

förstärkas (yrkande 3). Motionären framhåller att det finns

stora regionala skillnader i Sverige avseende bruket av

bensodiazepiner. Det kan bero på den vårdsyn läkarkåren har i

regionen. Ute i Europa finns det en avsevärt högre konsumtion av

läkemedel/bensodiazepiner än i Sverige.

Mot den bakgrunden är det enligt motionären viktigt att

Sverige skärper kraven för att registrera förskrivning av dessa

medel. Vidare är det väsentligt att läkarutbildningen,

vårdhögskolornas grundutbildning och fortbildningen av läkare

och vårdpersonal förbättras. Dessutom bör vården för

läkemedelsmissbrukare reformeras.

Socialutskottet behandlade förra hösten i betänkandet

1993/94:SoU7 motioner med liknande innehåll som de nu

aktuella. Utskottet lämnade då en redogörelse för tidigare

utredningsarbete på området (s. 57--59). Utskottet gjorde

följande bedömning:

I fråga om överutskrivning och beroende eller missbruk av

läkemedel vidhåller utskottet att det är angeläget att konkreta

åtgärder vidtas för att begränsa den felaktiga användningen av

läkemedel. Utskottet konstaterar samtidigt att under senare tid

flera utredningar, nämligen Tillsynsutredningen, Utredningen om

ett centrum för läkemedelsepidemiologi och utvecklingen av

läkemedelsterapier och Psykiatriutredningen, lagt fram förslag

som syftar till att förbättra förskrivning och användning av

läkemedel. Frågan om överföringen av det direkta

kostnadsansvaret för läkemedel i den öppna hälso- och sjukvården

övervägs vidare av Kommittén om hälso- och sjukvårdens

finansiering och organisation, HSU 2000. Något initiativ av

riksdagen behövs därför inte för närvarande i denna fråga.

Riksdagen följde utskottet.

Propositioner på grundval av Tillsynsutredningens och

Psykiatriutredningens betänkanden har aviserats till senare

denna vår.

I budgetpropositionen föreslår regeringen, som ett led i

bildandet av en stiftelse, Nätverk för läkemedels epidemiologi,

NEPI, att regeringen bemyndigas att fatta nödvändiga beslut om

att Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins

utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses.

I mars i år arrangeras på initiativ av Riksförbundet för hjälp

åt läkemedelsmissbrukare (RFHL) och Kilen, kooperativt institut

för läkemedelsberoende, samt med stöd av bl.a.

Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och Socialdepartementet en

nordisk konferens med forskare, behandlare, klienter och

företrädare för olika myndigheter. Under konferensen behandlas

bl.a. frågor om förskrivning av beroendeframkallande läkemedel,

förebyggande av beroende och vård.

I höst planerar Läkemedelsverket en ny workshop om dessa

läkemedel.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade inställning att

konkreta åtgärder på flera områden behövs för att minska

läkemedelsberoendet och läkemedelsmissbruket. I de nu aktuella

motionerna ges flera exempel på insatser som bör övervägas för

att förbättra de förebyggande insatserna och vården av

läkemedelsberoende. Exempel på sådana insatser är att stärka den

producentoberoende informationen om dessa läkemedel och att

tillhandahålla mindre förpackningar av läkemedlen. En förbättrad

grundutbildning och fortbildning av vårdpersonal är andra

insatser liksom återföring till förskrivande läkare av

information om hans eller hennes förskrivningsmönster sett i

relation till andra läkares. Forskningen om beroendet och

missbrukets omfattning och om metoderna för vård av

läkemedelsberoende kan också behöva övervägas liksom

utvecklingen av metoderna att följa läkemedelsberoendet och

läkemedelsmissbruket.

Frågor om läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk har

behandlats av bl.a. Tillsynsutredningen och

Psykiatriutredningen. Betänkandena bereds fortfarande i

regeringskansliet. Regeringens kommande förslag bör enligt

utskottet avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa

frågor. Motionerna So449 (s), So452 (kds) och So453 (s) avstyrks

därför.

Kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel m.m.

I motion So470 av Siw Persson (fp) yrkas tillkännagivande

om vad som anförts om förbud mot kvicksilver som

konserveringsmedel i läkemedel. Motionären anser att

målsättningen måste vara att kvicksilver helt skall försvinna

som konserveringsmedel och föreslår därför ett förbud mot

användningen.

I motion So471 av samma motionär begärs ett

tillkännagivande om en översyn av metallinblandningen i

läkemedel samt eventuellt förbud mot detta. Motionären

framhåller att det finns ett allt oftare förekommande vitmedel,

titandioxid, E 171, och ett färgämne, järnoxid, E 172, som många

klagar över att de är överkänsliga emot eller får allergiska

reaktioner av. Titandioxid och järnoxid fyller enligt motionären

egentligen inga andra funktioner än estetiska men kan ge helt

onödiga biverkningar. Då denna typ av metallinblandningar saknar

farmaceutiskt värde borde de kunna försvinna ur läkemedlen.

Biverkningarna orsakar onödigt lidande för många människor och

innebär ökade kostnader både i sjukskrivningar, sjukvård och

utbyte av läkemedel. De nya läkemedlen måste dessutom ofta

beredas manuellt.

Utskottet behandlade samma yrkande som i motion So470 i

betänkandet 1993/94:SoU7. Utskottet avstyrkte motionen med

följande motivering:

När det gäller frågan om användningen av läkemedel med

kvicksilverhaltiga konserveringsmedel konstaterar utskottet att

antalet sådana läkemedel fortsätter att minska. Utskottet

vidhåller sin tidigare inställning att det är angeläget att

finna alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i

läkemedel men att något förbud mot kvicksilver i läkemedel för

närvarande inte bör införas.

Riksdagen följde utskottet.

Allmänt gäller enligt läkemedelslagen (1992:859) som krav

på läkemedel för att detta skall kunna godkännas för försäljning

bl.a. att det vid normal användning inte har skadeverkningar som

står i missförhållande till den avsedda effekten. Enligt

Läkemedelsverket, som kontaktat olika experter på området och

även sökt i olika databaser, ger en mycket snabb genomgång inte

vid handen att titandioxid eller järnoxid i läkemedel skulle

utgöra en allergirisk. Varken titandioxid eller järnoxid har

enligt verket enbart estetisk funktion i läkemedel. De används

för att ge tabletternas skal lämplig hårdhet samt för att

tabletterna genom annan färg och storlek skall kunna särskiljas

från andra tabletter.

Frågan om användning av kvicksilver i olika produkter

behandlas i propositionen 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt

kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för att minska

riskerna med kemikaliehanteringen. I propositionen gör

regeringen bedömningen att kvicksilveranvändningen bör avvecklas

till år 2000 och att regeringen kommer att överväga att införa

förbud om avvecklingen då inte kommit till stånd.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågan om avveckling av användningen

av kvicksilver inom kort kommer att övervägas av riksdagen.

Utskottet avstyrker därför motion So470 (fp). När det gäller

frågan om metallinblandning i läkemedel finns det enligt

utskottet inte någon anledning för riksdagen att ta något

initiativ. Motion So471 (fp) avstyrks också.

Rättsmedicinalverket (F 7)

Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet

för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och

rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte

skall handläggas av någon annan statlig myndighet.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 162 105 000 kr.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) yrkas att riksdagen till Rättsmedicinalverket för

budgetåret 1994/95 anvisar 3 242 000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit eller således

158 863 000 kr (yrkande 36). Med hänvisning till det

statsfinansiella läget föreslår motionärerna att ett

besparingskrav på 2 % läggs på myndigheten.

Utskottets bedömning

Utskottet finner den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen välavvägd. Utskottet avstyrker följaktligen

motion Sf271 (nyd) yrkande 36 och tillstyrker regeringens

förslag till medelsanvisning.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F 8)

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift

att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso-

och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn

över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN

skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen

har utövat sitt yrke, och genom beslut om disciplinpåföljd eller

återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är

godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt

tandvården.

Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen

samt av förordningen (1988:1240) med instruktion för hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd.

Regeringen anför i budgetpropositionen att HSAN skall

vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda

fall. HSAN bör senast under budgetåret 1995/96 kunna nedbringa

den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid

som understiger sex månader. Regeringen anser att det är mycket

viktigt att ärendehandläggningen vid HSAN effektiviseras

ytterligare. Regeringen är därför beredd att räkna upp

medelsnivån fr.o.m. budgetåret 1994/95 med ca 1 miljon kronor

för att möjliggöra för HSAN att tillföra verksamheten ökad

kompetens och att säkra att handläggningstiderna skall kunna

fortsätta att förkortas trots det ökade antalet ärenden.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen

till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) hemställs att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar 313 000 kr mindre än

vad regeringen föreslagit eller således 15 367 000 kr (yrkande

37). Motionärerna anser att det sammanlagda belopp som

anvisats för myndighetsverksamheten under Socialdepartementet är

oacceptabelt högt med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna.

Motionärerna anser att krav på högre produktivitet och

effektivitet måste inskärpas och av det skälet måste ett allmänt

besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen

redan ställt läggas på varje myndighet där det kan komma i

fråga.

Utskottets bedömning

Utskottet anser den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen

med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271

(nyd) yrkande 37 till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr.

Statens institut för psykosocial miljömedicin (F 9)

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till

uppgift att utveckla, värdera och förmedla kunskaper om

psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner.

Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning,

dokumentation och information. Vid IPM finns för närvarande fyra

enheter, nämligen arbetsmiljö och hälsa, vårdmiljö och hälsa,

social miljö och hälsa samt invandrarmiljö och hälsa.

Institutets arbetsuppgifter och organisation framgår av

förordningen (1988:1242) med instruktion för Statens institut

för psykosocial miljömedicin.

Regeringen anför i budgetpropositionen att verksamheten

vid IPM har en hög samhällsrelevans inte minst mot bakgrund av

arbetslöshetssituationen. Vidare anför regeringen, med

hänvisning till vad utskottet uttalade i betänkandet

1992/93:SoU25 att det finns skäl till att genom avtal knyta

Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och

prevention till IPM:s verksamhet som en femte enhet.

Verksamheten bör enligt propositionen bedrivas i nära samarbete

med Folkhälsoinstitutet. Regeringen beräknar denna kostnad till

500 000 kr för budgetåret 1994/95.

I propositionen föreslås att riksdagen till IPM för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kr.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) hemställs att riksdagen till Statens institut för

psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar 149 000

kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 7 325 000

kr (yrkande 38). Motionärerna anför att det sammanlagda

beloppet för myndighetsverksamheten under Socialdepartementet är

oacceptabelt högt. Krav på högre produktivitet och effektivitet

måste enligt motionärerna inskärpas och därför måste ett allmänt

besparingskrav på ca 2 %, utöver eventuella krav som regeringen

redan ställt, läggas på varje myndighet där det kan komma i

fråga.

I motion So401 av Kenth Skårvik (fp) hemställs att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av att förebygga självmord. Motionären anser att de höga

självmordstalen i Sverige och i Norden över huvud taget måste

fram i ljuset och bli föremål för omsorg och åtgärder på ett mer

djupgående sätt än hittills. I avvaktan på att Sverige får ett

nationellt program för förebyggande av självmord anser

motionären att regeringen bör ta initiativ och verka för ökad

insikt om självmordsbeteendet och riskgrupper.

Ett nationellt råd som har till uppgift att skapa ett

svenskt program för självmordsprevention har nyligen bildats. En

arbetsgrupp skall ta fram underlag för arbetet. Det svenska

programmet beräknas bli klart år 1995.

Utskottets bedömning

Vad först gäller frågan om förebyggande av självmord

konstaterar utskottet att regeringen anser att Stockholms läns

landstings centrum för suicidforskning och prevention bör knytas

till IPM genom avtal som en femte enhet. Verksamheten bör enligt

regeringen bedrivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet.

Ett nationellt råd med uppgift att skapa ett svenskt program för

självmordsprevention har nyligen bildats. Syftet med motion

So401 (fp) får därmed anses tillgodosett. Motionen avstyrks.

Utskottet delar regeringens inställning att verksamheten vid

IPM inte minst mot bakgrund av arbetslöshetssituationen har en

hög samhällsrelevans. Utskottet anser den föreslagna

medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen

med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271

(nyd) yrkande 38 till Statens institut för psykosocial

miljömedicin anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kr.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (F 10)

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU)

har till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och

nya medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och

etiskt perspektiv. SBU skall därmed medverka till att resurser

inom hälso- och sjukvården utnyttjas rationellt för att

sjukvårdshuvudmännen skall kunna få ut bästa och mesta möjliga

hälso- och sjukvård inom givna ekonomiska ramar med hänsyn till

aktuell vetenskaplig kunskap och beprövad praxis.

SBU:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen

(1992:852) med instruktion för Statens beredning för utvärdering

av medicinsk metodik.

I budgetpropositionen anförs att utvärdering av medicinsk

metodik är en verksamhet med betydande utvecklingspotential och

bör betraktas som ett strategiskt styrmedel för den svenska

sjukvården. En förutsättning för detta är den egna uppföljningen

och utvärderingen av resultaten. Effekterna av SBU:s verksamhet

utvärderas också genom särskilda studier fr.o.m. innevarande

budgetår.

Vidare anför regeringen att det är angeläget att det pågående

arbetet med att utveckla resultatmodeller, mätbara

verksamhetsmål och den ekonomiska redovisningen för SBU:s

verksamhet ger underlag för att bedöma såväl effektiviteten i

som effekten av verksamheten.

I propositionen föreslås att riksdagen till SBU för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr. Däri ligger en

resursförstärkning med 1,5 miljoner kronor för att intensifiera

arbetet med utvärderingsprojekt, effektivisera informations- och

kunskapsspridningen och öka det internationella samarbetet. Inom

föreslaget ramanslag har regeringen, på motsvarande sätt som för

innevarande budgetår, beräknat 1 miljon kronor för uppdrag till

Spri.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) hemställs att riksdagen till Statens beredning för

utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar

311 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15

255 000 kr (yrkande 39). Motionärerna anför att det

sammanlagda beloppet under myndighetsverksamheten under

Socialdepartementet är oacceptabelt högt. Krav på högre

produktivitet och effektivitet måste enligt motionärerna

inskärpas och därför måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 %

utöver eventuella krav som regeringen redan ställt, läggas på

varje myndighet där det kan komma i fråga.

I motion So411 av Lena Klevenås och Britt Bohlin (båda s)

hemställs att regeringen begär att resurser och befogenheter för

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik avsevärt

utökas till förmån för dess viktiga utvärderande funktion.

Motionärerna anför att antalet vårdplatser på sjukhus har

minskat med ca 20 % under 80-talet. Antalet 85-åringar, vilka

behöver förhållandevis många vårddagar, ökar och antalet

anställda inom sjukvården minskar enligt motionärerna. Samtidigt

som detta sker ökar antalet medicinska metoder och teknologier

närmast lavinartat på grund av den biomedicinska forskningens

framsteg. Mot denna bakgrund blir det, enligt motionärerna,

alltmer uppenbart att man som ett alternativ till det

traditionella sparandet i större utsträckning än tidigare måste

utvärdera vilka nya behandlingsmetoder och teknologier som har

ett bevisat värde för patienterna och vilka gamla som kan

utrangeras.

Utskottets bedömning

SBU har, enligt utskottet, en viktig uppgift att utvärdera

befintlig och ny medicinsk metodik med syfte att utmönstra

ineffektiva och föråldrade metoder och påskynda införandet och

användningen av effektiva medicinska åtgärder. Analyser som tas

fram bl.a. av SBU kan minska behovet av prioriteringar och öka

medvetenheten om sambandet mellan hälso- och sjukvårdens

kostnader och nytta. Om dessa analyser utnyttjas i vården fås

ett rationellt underlag för prioritering av resurserna.

Utskottet anser den föreslagna medelstilldelningen välavvägd. I

medelstilldelningen ligger en resursförstärkning med 1,5

miljoner kronor för att intensifiera arbetet med

utvärderingsprojekt och effektivisera informations- och

kunskapsspridningen och öka det internationella samarbetet.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen

och med avslag på motion Sf271 (nyd) yrkande 39 och So411 (s)

till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr.

Barnombudsmannen (F 11)

Barnombudsmannen (BO) har till uppgift att bevaka frågor som

angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. BO skall

därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar

samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden

enligt Förenta nationernas konvention om barns rättigheter.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

7 708 000 kr.

Regeringen anförde i proposition 1992/93:173 om en

Barnombudsman m.m. att FN:s konvention om barns rättigheter har

vägt tungt vid beslutet att inrätta en Barnombudsman.

Ombudsmannen skall arbeta med konventionen som grunddokument och

utgångspunkt för sitt arbete. Konventionen behandlar alla de

rättsområden som i svensk lagstiftning berör barns och ungdomars

rättigheter. I regeringens proposition 1989/90:107 om

godkännande av konventionen gjordes en systematisk genomgång av

konventionens artiklar i förhållande till svensk lagstiftning.

Vid riksdagsbehandlingen godkändes konventionen utan förbehåll

(bet. 1989/90:SoU28, rskr. 1989/90:350). Konventionen som sådan

kan emellertid inte med hänsyn till svensk rättstradition

tillämpas som svensk lag. Konventionen är en överenskommelse

mellan Sverige som stat och övriga stater som förbundit sig att

följa konventionens bestämmelser. Sverige har därmed förpliktat

sig att se till att svensk lagstiftning stämmer överens med

konventionens bestämmelser. Att kontrollera den saken kommer att

vara en särskild uppgift för ombudsmannen enligt propositionen.

Huvudinriktningen av Barnombudsmannens uppgifter skall därmed

ligga på det generella planet. Denna inriktning gäller, enligt

propositionen, även när ombudsmannen svarar på frågor från barn

och ungdomar. Ombudsmannen skall kunna ge dem vägledning om vart

de kan vända sig i vissa frågor och göra uttalanden om hur

svensk lag enligt ombudsmannens mening bör tolkas i jämförelse

med de krav FN:s barnkonvention ställer på Sverige som stat. Den

generella inriktningen innebär således, enligt propositionen,

att ombudsmannen inte skall ägna sig åt enskilda fall, dvs. hur

exempelvis en konflikt skall lösas mellan enskilda eller mellan

en enskild och en myndighet.

Utskottet tillstyrkte i betänkandet 1992/93:SoU21 de i

propositionen föreslagna riktlinjerna för ombudsmannens

verksamhetsområde och uppgifter.

I motion So210 av Eva Zetterberg m.fl. (v) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för

Barnombudsmannen för att kunna föra talan i för barn och

ungdomar principiellt viktiga domstolsärenden (yrkande

1) och att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret

1994/95 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 8 708 000 kr (yrkande 2). Motionärerna anför

att Barnombudsmannen måste, för att allsidigt ta till vara barns

och ungdomars rättigheter, kunna anmäla och i domstol driva

principiellt viktiga mål. Grunden för rättspraxis är oftast ett

enskilt mål varför motionärerna anser att denna möjlighet bör

finnas reglerad. Samtidigt bör 1 miljon kronor för ytterligare

juridisk expertis tillföras Barnombudsmannens organisation.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att

Barnombudsmannens uppgifter huvudsakligen skall ligga på det

generella planet. Ombudsmannen bör verka för att barns och

ungdomars intressen får en mer central plats i

samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut

som rör dem. Ombudsmannen bör däremot inte ägna sig åt enskilda

fall som hur en konflikt skall lösas mellan enskilda eller

mellan en enskild och en myndighet. Motion So210 (v) yrkande 1

avstyrks därför.

Utskottet finner den föreslagna medelstilldelningen välavvägd.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen

och med avslag på motion So210 (v) yrkande 2 till

Barnombudsmannen anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr.

Barnkonventionen

I motion Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om inkorporering

av barnkonventionen (yrkande 26). När riksdagen godkände

Sveriges anslutning till barnkonventionen utgick man från att

svensk lag stod i fullständig överensstämmelse med

barnkonventionen. Det har nu, enligt motionärerna, visat sig att

så inte är fallet. Det är därför nödvändigt att konventionen

snarast införlivas med svensk lag på samma sätt som

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Regeringen har nyligen i proposition 1993/94:117

föreslagit en särskild lag om inkorporering av den europeiska

konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och

de grundläggande friheterna. I propositionen anförs att

Europakonventionen intar en sådan särställning bland

konventionerna om mänskliga rättigheter att den i

inkorporeringshänseende bör behandlas på annat sätt än övriga

konventioner. Vidare anförs (s. 34):

Ett av de avgörande skälen för att införliva konventionen är

ju också att på området för mänskliga rättigheter skapa

rättslikhet mellan Europas stater och på så sätt ytterligare

markera den värdegemenskap som råder. Med ett sådant synsätt är

det givet att det är just den gemensamma fördragstexten som

skall ges rättsverkan i Sverige. Dessutom torde en önskvärd och

nödvändig följd av en inkorporering bli en ökad betydelse av och

intresse för såväl grundläggande fri- och rättigheter i

allmänhet som den europeiska utvecklingen i frågor som rör

mänskliga rättigheter. Även detta underlättas av att

konventionens originaltexter inkorporeras.

Sverige är bundet även av andra konventioner på de mänskliga

rättigheternas område, t.ex. 1966 års internationella konvention

om medborgerliga och politiska rättigheter och 1989 års

konvention om barnets rättigheter. Fri- och rättighetskommittén

har emellertid ansett att Europakonventionen intar en sådan

särställning bland konventionerna om mänskliga rättigheter att

den i inkorporeringshänseende bör behandlas på annat sätt än

övriga konventioner. Europakonventionen har en särställning

genom att dess tillämpning bygger på en utpräglat juridisk

grund, med prövning i domstol på talan av enskilda. Genom

konventionsorganens kontinuerliga praxisbildande verksamhet har

konventionens bestämmelser också successivt kommit att

preciseras på ett sätt som i viss utsträckning skiljer den från

andra konventioner. De nu nämnda omständigheterna har också

medfört att konventionen i de europeiska länderna kommit att få

en särställning i det allmänna rättsmedvetandet. Av dessa skäl

bör en inkorporering nu avse endast Europakonventionen.

Nordiska rådet har vid sin 44:e session, i mars 1994,

enhälligt rekommenderat de nordiska ländernas regeringar att

vidareutveckla sitt samarbete på de områden som FN:s

barnkonvention berör. Rådet har också enhälligt rekommenderat

att de nordiska länderna i olika internationella sammanhang

verkar för att efterlevnaden av FN:s barnkonvention prioriteras.

Nordiska rådets socialutskott anförde i sitt betänkande, som

låg till grund för rådets beslut, att nedskärningarna i

offentliga utgifter har haft negativa konsekvenser för barn och

unga och att FN:s konvention om barns rättigheter kan medverka

till att barnens rätt som självständiga individer tas på större

allvar än hittills i de nordiska länderna. Fråga har också

väckts om nordisk samverkan kring dessa frågor genom

barnombudsmannainstitutionerna. En av de viktigaste uppgifterna

för dessa institutioner är att övervaka att FN:s barnkonvention

följs upp i resp. land.

FN:s barnkonvention har inte enbart som mål att trygga barns

rättigheter, utan de länder som anslutit sig har också förbundit

sig att utveckla samhället så att synpunkter som gäller barn

bättre beaktas. I Norden finns det en gemensam tradition kring

dessa frågor, skriver utskottet, varför det borde vara goda

förutsättningar att föra positionerna gemensamt framåt.

Internationellt har de nordiska länderna en lång tradition av

aktiv medverkan till att FN:s konventioner efterlevs i olika

delar av världen. Ett problem är bruket av barnarbetskraft och

barnprostitution. Ett av de bästa sätten att förbättra sådana

barns ställning är att bidra till finansiering av ILO:s projekt

om dessa frågor, menar utskottet.

Utskottet anför att FN:s barnkonvention bör ingå i underlaget

för samarbetsprogrammet inom social- och hälsovårdssektorn inom

Nordiska rådet.

Utskottets bedömning

En av Barnombudsmannens viktigaste arbetsuppgifter är enligt

lagen (1993:335) om Barnombudsman att uppmärksamma att lagar och

andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med

Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

Utskottet är inte berett att nu tillstyrka någon inkorporering

av barnkonventionen. Motion Sf622 (v) yrkande 26 avstyrks.

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 12)

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är

central förvaltningsmyndighet med ansvar för information,

tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella

adoptioner. Det övergripande målet för NIA är att underlätta

adoption i Sverige av utländskt barn. Nämnden skall därvid

sträva efter att adoptioner sker till barnets bästa och i

enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i

Sverige.

Vidare redovisas i propositionen att regeringen i maj 1992

tillkallade en särskild utredare för att göra en översyn av

verksamheten med internationella adoptioner. Översynen har

initierats av NIA bl.a. mot bakgrund av det nu avslutade arbetet

inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att

utarbeta en konvention med regler för hanteringen av

internationella adoptioner. Utredaren beräknas redovisa

resultatet av sitt arbete under våren 1994. NIA har i sin

anslagsframställning till regeringen påtalat att konventionen om

skydd för barn och samarbete vad avser internationella

adoptioner, som antogs i Haag i maj 1993, kan få betydelse för

nämndens verksamhet framgent.

Medelsanvisningen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens

nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) hemställs att riksdagen till Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar

122 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således

5 991 000 kr (yrkande 40). Med hänvisning till det

statsfinansiella läget föreslår motionärerna att ett

besparingskrav på ca 2 % läggs på myndigheten.

Utskottets bedömning

Utskottet finner den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen

med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271

(nyd) yrkande 40 till Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr.

Adoptivbarnens situation m.m.

I motion So216 av Christer Eirefelt (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en snabb ratificering av Haagkonventionen om

internationella adoptioner (yrkande 1), om stödet till

adoptivfamiljer den närmaste tiden efter ankomsten av ett

adoptivbarn (yrkande 2) och om behovet av att

uppföljningsansvaret när det gäller adoptivbarn regleras

(yrkande 3). Motionären anför att Sverige under flera år

arbetat för att konventionen skulle komma till stånd. Sveriges

nuvarande organisation på det här området sammanfaller också väl

med konventionens krav. Detta är enligt motionären skäl för att

Sverige bör vara bland de första att underteckna konventionen.

En snabb ratificering av konventionen skulle vidare gynna

kontakterna med barnens ursprungsländer.

Motionären anför att de allra flesta adoptivfamiljer fungerar

väl, men samtidigt kan adoptivfamiljer utsättas för speciella

påfrestningar. Alla adoptivbarn har tidigt i livet varit med om

minst en separation, och många barn har även andra traumatiska

upplevelser bakom sig som den nya familjen ställs inför att

överbrygga och kompensera barnet för. Ingen får ta emot ett

utländskt barn för adoption utan socialnämndens medgivande, men

ofta upphör kontakten helt när adoptionen är juridiskt klar.

Motionären anför att samhället har ett särskilt ansvar för att

adoptivfamiljen får den hjälp och det stöd den behöver.

Socialtjänsten bör därför få möjlighet att kontinuerligt erbjuda

hjälp även efter att adoptionen är juridiskt klar. Detta ligger

i linje med Haagkonventionen som föreskriver att myndigheterna i

mottagarländerna skall främja utvecklingen av "post-adoption

service" i sina länder. Motionären anser att detta bör kunna

regleras genom en komplettering av socialtjänstlagen och

socialtjänstförordningen.

I motion So259 av Eva Zetterberg och Elisabeth Persson (båda

v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning

av adoptivbarns situation i vuxen ålder. Motionärerna anför att

samhället har ett ansvar för att de barn som kommer hit som

adopterade får en bra familjesituation. Blivande

adoptivföräldrar granskas och godkänns, men sedan de fått sina

barn har samhället ingen insyn i familjen. Många adopterade har

en så komplicerad bakgrund och uppväxt att de får känslomässiga

problem som de i vuxen ålder kan behöva hjälp att komma till

rätta med. En del får stöd från sina adoptivföräldrar, andra får

det inte. Motionärerna menar att samhället måste ha en beredskap

att ställa upp för vuxna adoptivbarn t.ex. med ekonomiskt

bistånd för psykoterapi så att de får möjlighet att bearbeta

sina svårigheter. Motionärerna anser vidare att en utredning

behövs om de vuxna adoptivbarnens situation. Utredningen bör

genomföras i nära samarbete med Adoptionscentrum, vuxna

adoptivbarns egna organisationer och övriga organisationer och

myndigheter som har kunskap på området.

I motion So613 av Elisabeth Persson m.fl. (v) begärs

tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en

utredning om adoptionsfrågor (yrkande 1). Rättspraxis

utesluter homosexuella som adoptivföräldrar genom att göra en

speciell tolkning av vad som är för barnets bästa. Frågan om

sexuell läggning hos en person som önskar adoptera får dock,

enligt motionärerna, inte bli avgörande för bedömningen om

han/hon är lämplig som förälder. Samhällets inställning till

homosexuella har vidare förändrats i positiv riktning under

senare år. Därför bör en ny utredning göras trots att det bara

är ett par år sedan Förmyndarskapsutredningen lade fram sitt

betänkande. En statlig utredning innebär ett faktainsamlande av

aktuell forskning och kan också få pådrivande effekt på

forskningen i ämnet.

Motionärerna begär vidare tillkännagivande till regeringen om

dels vad i motionen anförts om forskning om adoptivbarn

(yrkande 2), dels vad i motionen anförts om kvalificerat

psykologiskt stöd till adoptivfamiljer (yrkande 3).

Motionärerna anför att forskningen kring adoptioner och om

adoptivbarns anpassning till sina familjer och nya hemland som

barn eller vuxna är mycket knapphändig. Behovet av forskning är

mycket stort. Vidare anförs att samhällets stöd till

adoptivbarn och adoptivföräldrar måste utvecklas. Många onödiga

problem för såväl föräldrar som barn hade kunnat minskas eller

undvikas om samhällets stöd i form av psykologisk rådgivning

m.m. varit mer aktivt.

Förmyndarskapsutredningen presenterade sitt betänkande

Adoptionsfrågor, SOU 1989:100, i december 1989. I sin översyn av

adoptionslagstiftningen har utredningen i första hand undersökt

om bestämmelserna i tillräcklig mån tillgodoser barnens

intressen. Utredningen har också funnit det angeläget att se

till att reglerna är så enkla som möjligt och att onödig

byråkrati motverkas. Några omfattande sakliga ändringar föreslås

inte. Liksom hittills skall adoptioner i Sverige beslutas av

domstol. Vidare behålls kravet på att, om två personer vill

adoptera gemensamt, de skall vara gifta med varandra. Frågan om

homosexuellas rätt att adoptera berörs inte.

Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.

I Partnerskapskommitténs betänkande Partnerskap, SOU

1993:98, som behandlar frågan om lagstiftning för s.k.

registrerat partnerskap, behandlas också frågan om homosexuellas

rätt att adoptera. Utredningen, som förordar en lagstiftning om

partnerskap och en lag om sambor av samma kön, anser att

partnerskapslagen inte skall ge möjlighet till adoption.

Utredningen anför bl.a. följande i sin sammanfattning (s. 20):

Vi tror också att en lagstiftning som möjliggör gemensamt

rättsligt föräldraskap för homosexuella par sannolikt skulle

strida mot nuvarande värderingar i samhället. Eftersom en

övervägande del av de underåriga barn som adopteras i dag kommer

från främmande länder måste även givarländernas inställning

beaktas. Med tanke på de reaktioner som väckts utomlands i

samband med adoptioner där det efter adoptionsbeslut visat sig

att adoptanten lever i ett homosexuellt förhållande kan vi utgå

från att ett flertal länder skulle ställa sig negativa till

adoption till två öppet homosexuella personer.

Det förekommer såväl i heterosexuella som i homosexuella

familjebildningar barn som bara har en rättslig förälder. Frågan

om att trygga dessa barns rätt bör enligt vår uppfattning ses i

ett större sammanhang och kan inte lösas genom adoption av en

eventuell make eller partner.

Vi anser det emellertid vara angeläget att frågorna om

adoption för homosexuella par, situationen för de barn som har

endast en rättslig förälder och även för de barn som har

tillkommit genom insemination inte glöms bort. Eftersom dessa

frågor täcker ett vidare område än vårt uppdrag omfattar

förordar vi att dessa frågor blir föremål för en särskild

utredning.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Översynen av verksamheten med internationella adoptioner

(dir. 1992:69) kommer enligt uppgift från utredningsmannen också

att beröra frågan om stöd till adoptionsfamiljer samt frågan om

uppföljning av adoptivbarnens situation.

Utskottets bedömning

Frågan om Sveriges anslutning till Haagkonventionen bereds i

regeringskansliet. Utskottet utgår från att beredningen sker

utan onödigt dröjsmål. Motion So216 (fp) yrkande 1 avstyrks.

Utredningen om NIA, som skall avsluta sitt arbete under våren,

kommer enligt uppgift att behandla frågan om stödet till

adoptionsfamiljer och adoptivbarnens situation. Utskottet anser

att utredningens förslag bör avvaktas. Motionerna So216 (fp)

yrkandena 2 och 3, So259 (v) och So613 (v) yrkandena 2 och 3

avstyrks därmed.

Vad gäller yrkandet i motion So613 (v) konstaterar utskottet

att frågan om homosexuellas möjligheter att adoptera berörts i

Partnerskapsutredningens betänkande. Betänkandet bereds efter

remissbehandling i regeringskansliet. Utskottet anser att

kommande förslag bör avvaktas. Motion So613 (v) yrkande 1

avstyrks.

Nämnden för vårdartjänst (F 13)

Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med

uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till

verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till

riksgymnasium för rörelsehindrade. NV:s övergripande mål är att

förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga

och vuxna med funktionshinder samt att administrera och utveckla

olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Nämnden

för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

8 856 000 kr.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) yrkas att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för

budgetåret 1994/95 anvisar 177 000 kr mindre än vad regeringen

föreslagit eller således 8 679 000 kr (yrkande 41). Med

hänvisning till det statsfinansiella läget föreslår motionärerna

att ett besparingskrav på ca 2 % läggs på myndigheten.

Utskottets bedömning

Utskottet finner den i propositionen föreslagna

medelstilldelningen välavvägd. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag till medelsanvisning och avstyrker motion Sf271 (nyd)

yrkande 41.

Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16)

Statens institutionsstyrelse, som startade sin verksamhet den

1 juli 1993, skall fullt utbyggd svara för planering, ledning

och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa

institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall (LVM). Styrelsen skall svara för att

alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett

LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. Styrelsen

skall vidare i samarbete med kommuner och landsting verka för

ett vårdutbud som, med beaktande av närhetsprincipen, är

differentierat utifrån individuella vårdbehov.

I budgetpropositionen föreslås att Statens

institutionsstyrelse i fortsättningen disponerar två ramanslag,

ett för den centrala delen och ett för vårdverksamheten vid

institutionerna. Skälet till detta är att driften av

institutionerna delvis skall finansieras med vårdavgifter som

betalas av de kommuner som utnyttjar platserna. Riksdagen

föreslås till Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisa

ett ramanslag på 20 572 000 kr och till Vårdverksamheten ett

ramanslag på 450 000 000 kr. Vidare föreslås riksdagen

bemyndiga regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens

institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 % av anslaget till

vårdverksamhet.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) yrkas att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:

Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 411 000 kr

mindre än vad regeringen föreslagit eller således 20 161 000 kr

(yrkande 42) och till Statens institutionsstyrelse:

Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar 9 000 000 kr

mindre än vad regeringen föreslagit eller således 441 000 000

kr (yrkande 43). Med hänsyn till de ansträngda

statsfinanserna måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 %

utöver eventuella krav som regeringen ställt läggas.

Utskottets bedömning

Utskottet finner de i propositionen föreslagna

medelstilldelningarna välavvägda. Utskottet tillstyrker därmed

propositionens förslag till medelsanvisningar till Statens

institutionsstyrelse för Central förvaltning och för

Vårdverksamhet och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkandena 42 och

43. Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar regeringen

att medge Statens institutionsstyrelse den föreslagna

anslagskrediten.

Socialvetenskapliga forskningsrådet (F 17--F 18)

Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) är en

forskningsfinansierande myndighet. Rådets uppgift och

övergripande mål är att stödja betydelsefull grundforskning och

tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och

folkhälsovetenskap samt att informera om kunskapsläge och

aktuell forskning.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till

Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 5 651 000 kr till Förvaltning och ett

reservationsanslag på 86 772 000 kr till Forskningsmedel.

I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda

nyd) hemställs att riksdagen till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar

113 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således

5 538 000 kr (yrkande 44) och till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar

1 735 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således

85 037 000 kr (yrkande 45). Med hänsyn till de ansträngda

statsfinanserna måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 %

utöver eventuella krav som regeringen ställt läggas.

Utskottets bedömning

Utskottet finner de i propositionen föreslagna

medelstilldelningarna välavvägda. Utskottet tillstyrker

propositionens förslag till medelsanvisningar till

Socialvetenskapliga forskningsrådet för Förvaltning och för

Forskningsmedel och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkandena 44

och 45.

Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium (F 19)

Riksdagen har med anledning av regeringens proposition

1992/93:46 om ett nationellt smittskyddsinstitut m.m. (bet.

1992/93:SoU7, rskr. 1992/93:86) bl.a. godkänt att Statens

bakteriologiska laboratorium avvecklas i enlighet med vad som

anförts i propositionen.

I budgetpropositionen anförs att kostnaderna för

avvecklingsorganisationen under budgetåret 1994/95 preliminärt

kan uppskattas till 2,3 miljoner kronor. Enligt regeringens

mening kan emellertid anslagsbelastningen för nämnda budgetår

inte nu närmare beräknas. Regeringen föreslår därför att

anslaget tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr även för

budgetåret 1994/95.

Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.

Hemställan

Utskottet hemställer

Inriktningen av socialpolitiken

1. beträffande den generella välfärdspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So607 yrkande 1 och

1993/94:So614,

res. 1 (s)

men. (v) delvis

2. beträffande en rättighetslag

att riksdagen avslår motion 1993/94:So261 yrkandena 2 och 5,

men. (v) delvis

3. beträffande inriktningen av hälso- och sjukvården

att riksdagen avslår motion 1993/94:So430 yrkandena 1, 2, 4

och 11,

res. 2 (s) - delvis

4. beträffande sjukvårdsproduktionen

att riksdagen avslår motion 1993/94:So499 yrkandena 1--4,

res. 2 (s) - delvis - motiv

res. 3 (nyd)

5. beträffande folkhälsoaspekter

att riksdagen avslår motion 1993/94:So430 yrkandena 6, 7

och 19,

res. 4 (s)

6. beträffande upphävande av lagen om husläkare m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So430

yrkandena 3 och 8 och yrkande 10 delvis, 1993/94:So443 yrkandena

1 och 3, 1993/94:So462 yrkandena 1 och 3 samt 1993/94:So476

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

res. 5 (m, fp, c, kds)

7. beträffande dispens från lagen om husläkare

att riksdagen avslår motion 1993/94:So476 yrkande 3,

res. 6 (m, fp, c, kds) - motiv

8. beträffande upphävande av lagen om

läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So430 yrkande 10

delvis, 1993/94:So443 yrkande 2 och 1993/94:So462

yrkande 2,

res. 7 (s)

9. beträffande anhörigvården

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So233 och

1993/94:So249 yrkande 7,

10. beträffande Ädelreformen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So248 yrkande 1 och

1993/94:So249 yrkandena 1, 2 och 5,

res. 8 (s) - delvis

men. (v) - delvis

11. beträffande hemtjänsten

att riksdagen avslår motion 1993/94:So249 yrkande 6,

res. 8 (s) - delvis

12. beträffande avtal med privata entreprenörer

att riksdagen avslår motion 1993/94:So249 yrkande 10,

res. 8 (s) - delvis

13. beträffande nationella mål för handikappolitiken

att riksdagen avslår motion 1993/94:So276 yrkande 1,

res. 9 (s)

14. beträffande diskriminering av handikappade m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:So246 yrkandena 2 och 3,

men. (v) - delvis

Anslag

A. Familjer och barn

15. beträffande behovsprövade barnbidrag

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf271 yrkande 4,

res. 10 (nyd) - delvis

16. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om

allmänna barnbidrag

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:So602 och

1993/94:Sf271 yrkandena 1 och 2 antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

res. 10 (nyd) - delvis

17. beträffande medelsanvisningen till Allmänna

barnbidrag

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 3 till Allmänna barnbidrag för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000 000

kr,

res. 10 (nyd) - delvis

18. beträffande fusk med bidragsförskott

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf271 yrkande 5,

19. beträffande handläggningen av bidragsförskott och

barnbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So611 och

1993/94:So612,

20. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott

att riksdagen med anledning av propositionen till

Bidragsförskott för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 3 027 000 000 kr,

21. beträffande pedagogisk kampanj på daghem

att riksdagen avslår motion 1993/94:So605 yrkande 8,

men. (v) - delvis

22. beträffande övriga medelsanvisningar under A

att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar

a) till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ett

förslagsanslag på 8 500 000 kr,

b) till Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner ett förslagsanslag på 26 400 000 kr,

C. Hälso- och sjukvård

23. beträffande Apotekarsocietetens stiftelse

att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar

regeringen att fatta nödvändiga beslut för att avveckla

Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins

utveckling och en god läkemedelsförsörjning,

24. beträffande legitimation för tandläkare

att riksdagen godkänner vad regeringen i avsnittet Tandvården

i propositionen förordat om förutsättningarna för legitimation

som tandläkare,

25. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso-

och sjukvård

att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 350 000 kr,

26. beträffande privata vårdgivares anslutning till

försäkringen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So408 och

1993/94:So472,

res. 11 (s) - motiv.

27. beträffande ersättningen för psykoterapi m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So413 och

1993/94:So458,

men. (v) - delvis

28. beträffande tilläggsdirektiv till HSU 2000

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So417 och

1993/94:So459 yrkande 2,

29. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids

att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret

1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr,

30. beträffande en nationell hivpolicy

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So445 och

1993/94:So436,

31. beträffande smittskyddslagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:So455,

men. (v) - delvis

32. beträffande obligatorisk hivtest

att riksdagen avslår motion 1993/94:So438,

33. beträffande metadonbehandling

att riksdagen avslår motion 1993/94:So418 yrkande 1,

34. beträffande fortsatt sprututbytesprogram

att riksdagen avslår motion 1993/94:So418 yrkande 2,

35. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till Spri

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:So425 yrkande 2 till Bidrag till Spri för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 900 000

kr,

36. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

husläkarsystem m.m.

att riksdagen med anledning av propositionen till Bidrag

till husläkarsystem m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 5 000 000 kr,

res. 12 (m, fp, c, kds) - villk.

37. beträffande Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården

att riksdagen avslår motion 1993/94:So476 yrkande 2,

res. 13 (m, fp, c, kds) - villk.

men. (v) - delvis

38. beträffande övriga medelsanvisningar under C

att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar

a) till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig ett

ramanslag på 167 916 000 kr,

b) till Bidrag till WHO ett förslagsanslag på 29

800 000 kr,

c) till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar ett anslag på 2 591 000 kr,

D. Omsorg om äldre och handikappade

39. beträffande samordning av bidrag till byggande av

gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m.

att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna

samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag

till viss ombyggnad av sjukhem m.m.,

40. beträffande medelsanvisningen till Stimulansbidrag inom

äldreomsorgen

att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på

900 000 000 kr,

41. beträffande fördelningsgrund för statsbidrag till

tolktjänst

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So205 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 14 (m, fp, c, kds)

42. beträffande stimulansbidrag till Ågrenska hälsocentret

för barn AB

att riksdagen avslår motion 1993/94:So255,

43. beträffande medelsanvisningen till Vissa

statsbidrag inom handikappområdet

att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet

för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på

672 500 000 kr,

44. beträffande fördelningsgrund för statsbidrag till

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:So265,

45. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till viss

verksamhet för personer med funktionshinder

att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer

med funktionshinder för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 70 124 000 kr,

46. beträffande bidrag till Föreningen Plötslig

Spädbarnsdöd

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So421

yrkande 2, 1993/94:So427, 1993/94:So454, 1993/94:So473 yrkande 3

och 1993/94:So487 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

47. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

handikapporganisationer

att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för

budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 129 248 000 kr,

48. beträffande reglerna för bilstödet

att riksdagen avslår motion 1993/94:So235,

49. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till

handikappade

att riksdagen till Bilstöd till handikappade för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 191 000 000 kr,

50. beträffande utbildning av polishundar

att riksdagen avslår motion 1993/94:So225,

51. beträffande medelsanvisningen till Sveriges

Hundcenter AB--Statens Hundskola

att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB--Statens

Hundskola för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

1 000 kr,

52. beträffande EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So246 yrkande 6 och

1993/94:U507,

53. beträffande övriga medelsanvisningar under D

att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar

a) till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ett

förslagsanslag på 146 000 000 kr,

b) till Bidrag till pensionärsorganisationer ett anslag

på 2 446 000 kr,

c) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag

på 72 700 000 kr,

d) till Kostnader för statlig assistansersättning ett

förslagsanslag på 2 527 000 000 kr,

E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

54. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen

att riksdagen avslår motion 1993/94:So256,

55. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

organisationer

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:So247 yrkande 9 till Bidrag till

organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 31 630 000 kr,

men. (v) - delvis

56. beträffande övriga medelsanvisningar under F

att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar

a) till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård ett

reservationsanslag på 480 000 000 kr,

b) till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning ett anslag på 7 964 000 kr,

F. Myndigheter under Socialdepartementet

57. beträffande medelsanvisningen till Socialstyrelsen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:Ju808 yrkande 3 och 1993/94:Sf271 yrkande 33

till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 347 353 000 kr,

men. (v) - delvis

58. beträffande epidemiologiskt centrum m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:So247 yrkandena 11 och 12,

men. (v) - delvis

59. beträffande inrättande av en medicinalstyrelse

att riksdagen avslår motion 1993/94:So425 yrkande 1,

res. 15 (nyd)

60. beträffande kartläggning av ohälsan

att riksdagen avslår motion 1993/94:So430 yrkande 5,

res. 16 (s)

61. beträffande information om allergi

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So475 och

1993/94:A815,

62. beträffande bidrag till RFSU

att riksdagen avslår motion 1993/94:A816 yrkande 4,

res. 17 (s)

63. beträffande information om droger och tobak

att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 44,

64. beträffande decentralisering av folkhälsoarbetet

att riksdagen avslår motion 1993/94:So480,

65. beträffande subventionering av preventivmedel

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So483 och

1993/94:So492 yrkande 5,

men. (v) - delvis

66. beträffande medelsanvisningen till

Folkhälsoinstitutet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:So492 yrkande 6 och 1993/94:Sf271 yrkande 34

till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 160 039 000 kr,

men. (v) - delvis

67. beträffande fördelning av stödet till

nykterhetsorganisationer

att riksdagen avslår motion 1993/94:So241,

men. (v) - delvis

68. beträffande dopning

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So214, 1993/94:So434,

1993/94:So447 yrkandena 1 och 2, 1993/94:So456 och

1993/94:Ju809 yrkande 6,

69. beträffande medelsanvisningen till

Smittskyddsinstitutet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 35 till Smittskyddsinstitutet

för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

82 764 000 kr,

70. beträffande medelsanvisningen till Läkemedelsverket

att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95

anvisar ett anslag på 1 000 kr,

71. beträffande naturläkemedel

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So484 och

1993/94:Jo234 yrkande 2,

72. beträffande beroendeframkallande läkemedel

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So449, 1993/94:So452

och 1993/94:So453,

73. beträffande kvicksilver som konserveringsmedel i

läkemedel

att riksdagen avslår motion 1993/94:So470,

74. beträffande metallinblandning i läkemedel

att riksdagen avslår motion 1993/94:So471,

75. beträffande medelsanvisningen till

Rättsmedicinalverket

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 36 till Rättsmedicinalverket

för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

162 105 000 kr,

76. beträffande medelsanvisningen till Hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 37 till Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

15 680 000 kr,

77. beträffande förebyggande av självmord

att riksdagen avslår motion 1993/94:So401,

78. beträffande medelsanvisningen till Statens institut för

psykosocial miljömedicin

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 38 till Statens institut för

psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 7 474 000 kr,

res. 18 (nyd)

79. beträffande medelsanvisningen till Statens

beredning för utvärdering av medicinsk metodik

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:So411 och 1993/94:Sf271 yrkande 39 till

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr,

80. beträffande Barnombudsmannens uppgifter

att riksdagen avslår motion 1993/94:So210 yrkande 1,

men. (v) - delvis

81. beträffande medelsanvisningen till Barnombudsmannen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:So210 yrkande 2 till Barnombudsmannnen för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr,

men. (v) - delvis

82. beträffande barnkonventionen

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf622 yrkande 26,

men. (v) - delvis

83. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 40 till Statens nämnd för

internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar

ett ramanslag på 6 113 000 kr,

84. beträffande ratificering av Haagkonventionen

att riksdagen avslår motion 1993/94:So216 yrkande 1,

85. beträffande stöd till adoptivföräldrar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So216 yrkandena 2 och

3, 1993/94:So259 och 1993/94:So613 yrkandena 2 och 3,

res. 19 (nyd)

86. beträffande utredning om adoptionsfrågor

att riksdagen avslår motion 1993/94:So613 yrkande 1,

men. (v) - delvis

87. beträffande medelsanvisningen till Nämnden för

vårdartjänst

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 41 till Nämnden för

vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

8 856 000 kr,

88. beträffande medelsanvisningen till Statens

institutionsstyrelse: Central förvaltning

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 42 till Statens

institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 572 000 kr,

89. beträffande medelsanvisningen till Statens

institutionsstyrelse: Vårdverksamhet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 43 till Statens

institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95

anvisar ett ramanslag på 450 000 000 kr,

90. beträffande anslagskredit

att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar

regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens

institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 % av anslaget till

Vårdverksamhet,

91. beträffande medelsanvisningen till

Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 44 till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar

ett ramanslag på 5 651 000 kr,

92. beträffande medelsanvisningen till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskningsmedel

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:Sf271 yrkande 45 till Socialvetenskapliga

forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95

anvisar ett reservationsanslag på 86 772 000 kr,

93. beträffande medelsanvisningen till Avveckling av

Statens bakteriologiska laboratorium

att riksdagen med bifall till propositionen till Avveckling

av Statens bakteriologiska laboratorium för budgetåret 1994/95

anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Stockholm den 24 mars 1994

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s),

Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds),

Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m),

Hans Karlsson (s), My Persson (m), Martin Nilsson (s) och Ulla

Tillander (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Den generella välfärdspolitiken (mom. 1)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 32 börjar med

"Utskottet ställer sig" och på s. 33 slutar med

"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:

Välfärdspolitiken har många uppgifter. En är att ur

produktionsresurserna skapa och fördela ett utrymme för social

och ekonomisk trygghet för olika grupper av medborgare.

Utskottet anser att välfärdspolitiken skall vara solidariskt

finansierad och omfördela resurserna mellan unga och gamla,

mellan friska och sjuka, mellan barnlösa och barnfamiljer och

mellan bättre och sämre bemedlade. Utskottet förespråkar således

en generell välfärd. En annan av välfärdspolitikens uppgifter är

att fungera som motor i samhällets produktionsprocess.

Produktionen behöver det stöd som samhällets välfärdspolitik kan

ge. En tredje uppgift för välfärdspolitiken är att fungera som

enande kraft. En välfärdspolitik som ger alla rätt till förmåner

accepteras av de flesta och innebär därmed ett bättre stöd till

de allra svagaste också i dåliga tider. Ett bra välfärdssystem

som omfattar alla är enligt utskottets mening det bästa

fördelningspolitiska instrumentet.

I motion So607 (s) begärs ett tillkännagivande om den

generella välfärdspolitikens betydelse för barns uppväxtvillkor.

Motionärerna anför att nedskärningar i kommuners och landstings

verksamhet, sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystem och

ökad arbetslöshet drabbar barnen samtidigt som kunskaperna om de

sammantagna effekterna av nedskärningarna är ofullständiga.

Motionärerna efterlyser en samlad analys av effekterna. Liknande

tankegångar förs fram i motion So614 (v) yrkande 1. I denna

begärs också tillkännagivanden om att vid omstrukturering av den

offentliga sektorn ta till vara olika personalgruppers kunskaper

om barnens situation (yrkande 2), verka för en utveckling av

samarbete mellan olika verksamheter som har med barns uppväxt

att göra (yrkande 3) och samarbete mellan dessa och

föräldrar (yrkande 4).

Hur väl ett samhälle fungerar speglas enligt utskottet i

barnens levnadsvillkor. Under flera årtionden har vi i Sverige

genomfört reformer för att säkerställa barns rätt till trygga

och jämlika uppväxtförhållanden. Den generella välfärdspolitiken

har lagt grunden för svenska barns goda hälsa och välbefinnande.

Utskottet anser att dessa goda resultat nu hotas. Barnen drabbas

hårdast av besparingarna i kommunerna. På område efter område

nedmonteras nu den svenska välfärdsmodellen. Det innebär att

segregationen ökar. Klassamhället är på väg tillbaka och det

syns tydligast i barnens villkor.

Enligt utskottet är kunskapen om de sammantagna effekterna av

nedskärningarna ofullständig. Inga kalkyler eller prognoser av

effekterna har gjorts -- förändringarna genomförs ändå.

Utskottet anser att politiska beslut skall grundas på kunskap om

barns behov och kunskap om konsekvenserna av olika

handlingsalternativ.

Utskottet anser att den oro som uttalades i några av

delrapporterna (mars 1993) vilka ingick som delredovisning i

Socialstyrelsens regeringsuppdrag med innebörden att följa

utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och

förnyelsearbete som pågår i kommunerna måste tas på största

allvar. Redan då uttalades oro inför framtiden och kommande

besparingar, framför allt inför 1994. Utskottet vidhåller denna

uppfattning. Slutredovisningen av uppdraget skall ske i dagarna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att politiska beslut

skall grundas på kunskap om barns behov och kunskap om

konsekvenserna av olika handlingsalternativ. Utskottet anser att

det krävs en samlad analys över de olika besparingsåtgärdernas

effekter. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av

motionerna So607 yrkande 1 och So614 yrkande 1 ges regeringen

till känna. Något tillkännagivande med anledning av motion So614

yrkandena 2--4 behövs inte. Yrkandena avstyrks.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande den generella välfärdspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So607

yrkande 1 och 1993/94:So614 yrkande 1 samt med avslag på motion

1993/94:So614 yrkandena 2--4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Inriktningen av hälso- och sjukvården m.m. (mom. 3 och

motiveringen till mom. 4)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 34 börjar med

"Ett stort problem" och på s. 36 slutar med "Motionsyrkandena

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Under lång tid har den svenska sjukvården stått som en

förebild internationellt när det gäller hög medicinsk kvalitet

och rättvis fördelning av vården efter behov. De senaste årens

utveckling av vården har visat att den svenska modellen också är

mycket kostnadseffektiv. Sjukvårdens produktivitet har ökat

kraftigt under senare år. Dess andel av BNP har sjunkit och

uppgår nu till 8,5 %. Minskningen har skett trots att andelen

äldre i den svenska befolkningen blivit högre och behoven av

sjukvård därmed blivit större.

Utskottet anser att hälso- och sjukvården skall vara gemensamt

finansierad via skattsedeln. Utskottet anser också att

resurserna till hälso- och sjukvården skall fördelas rättvist

och efter behov. Det är inte efterfrågan, dvs. hur mycket

människor är beredda att betala, som skall vara avgörande utan

behovet. En sådan fördelning av resurserna kräver enligt

utskottet att hälso- och sjukvården är demokratiskt styrd.

I den demokratiska styrningen av hälso- och sjukvården ingår

att prioritera mellan olika hälso- och sjukvårdsbehov. Utskottet

anser att det är viktigt att skilja på vad som är politiska

respektive medicinska prioriteringar. Fördelningen av resurser

inom och mellan olika sektorer inom hälso- och sjukvården anser

utskottet vara självklara politiska prioriteringar. Frågor om

utbud, kvalitet, väntetid och valfrihet är sålunda exempel på

vad som faller inom den politiska sfären. Det är däremot en

fråga för den medicinska professionen att avgöra vilka

behandlingar som skall sättas in på olika patienter. Utskottet

anser att om ansvarsförhållandena mellan dessa områden inte

klaras ut är risken uppenbar att i den alltmer ansträngda

ekonomin en styrning av resurserna efter behov alltmer kommer

att ersättas av en efterfrågestyrning. Utskottet anser att detta

kan leda till, dels att resurserna successivt kommer att

dras från primärvård och förebyggande insatser till sjukhusvård,

dels att vissa patientgrupper blir eftersatta, t.ex.

psykiskt sjuka, kroniker och de som behöver vård i livets

slutskede.

Utskottet anser sammanfattningsvis att en politisk styrning

baserad på behov är den enda vägen att gå för att bibehålla en

god och rättvis sjukvård i enlighet med intentionerna i hälso-

och sjukvårdslagen. Bara i en demokratiskt styrd sjukvård går

det att kombinera krav på kostnadseffektivitet med krav på

rättvisa, valfrihet och kvalitet. Prioriteringar och

strukturbeslut måste, enligt utskottet, avgöras genom

demokratiskt fattade beslut, inte genom konkurrens och kamp om

vårdkonsumenterna. De folkvalda politikerna ansvarar för att

hela sjukvården fungerar, också den som bedrivs av privata

entreprenörer. Vårdorganisationen skall sträva efter att ge

bästa möjliga vård, rättvist fördelad efter behov. Hög

kostnadseffektivitet är ett sätt att skapa resurser, aldrig ett

mål i sig. Det finns dock ingen enkel organisationsmodell som

garanterar en bra och kostnadseffektiv sjukvård. Behoven av

hälso- och sjukvård varierar kraftigt mellan olika delar av

landet och mellan olika befolkningsgrupper. En bra

personalpolitik är emellertid viktig för ett effektivt

resursutnyttjande.

Utskottet instämmer således i vad som anförs i motion So430

(s) yrkandena 1, 2, 4 och 11. Vad utskottet nu anfört bör med

anledning därav ges regeringen till känna.

Ny demokrati har i motion So499 begärt tillkännagivanden om

att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende, att en

allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring bör införas på sikt

varvid landstingens beskattningsrätt bör upphöra (yrkandena 1,

2 och 4) samt att ett prestationsbaserat ersättningssystem bör

införas (yrkande 3).

Utskottet har i det föregående uttalat sig för att hälso- och

sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak

skattefinansierad samt att den skall styras demokratiskt. Ett

prestationsbaserat ersättningssystem anser utskottet vara

kraftigt kostnadsdrivande. Utskottet avstyrker med hänvisning

härtill motion So499.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:

3. beträffande inriktningen av hälso- och

sjukvården

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So430

yrkandena 1, 2, 4 och 11 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Sjukvårdsproduktionen (mom. 4)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med

"Utskottet anser att det pågående" och slutar med

"Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att sjukvårdspolitiken bör övergå från

planhushållning till marknadshushållning och att ansvaret för

finansiering och produktion av sjukvård åtskiljs.

Ett stort problem inom sjukvården är att nationens samlade

kostnader för sjukvård i dag delas upp mellan

försäkringsfinansierad budget (sjukpenning, sjukpension,

arbetsskador m.m.) och skattefinansierad budget för sjukvård där

ansvaret delas mellan landsting (sjukvård, primärvård) och

kommun (hemsjukvård, äldreomsorg). Detta delade huvudmannaskap

innebär dels att överblicken av den totala ekonomiska

situationen blir svår, dels att intresset för en optimering av

totalkostnaderna minskar avsevärt. Den nyligen genomförda

Ädelreformen är här dock ett steg i rätt riktning, enligt

utskottets mening.

Sjukvården bör vara producentoberoende vilket innebär att

sjukpengen skall följa patienten. Patienterna skall inte

tillhöra sjukhusen utan sjukhusen skall tillhöra patienten.

Detta åstadkommer man genom att ansvaret för finansiering och

produktion av vård åtskiljs.

Utskottet anser att effektivitetsproblemen inom sjukvården

främst beror på ett systemfel som inte kan lösas utan en

genomgripande strukturförändring. Politikernas dubbla roller som

konsumentansvariga och producentansvariga har skapat en

situation där producentperspektivet har kommit att dominera. Det

viktiga är att stärka konsumentinflytandet och bryta upp de

låsta kostnadsramarna för olika verksamheter. Den av landstingen

kontrollerade monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste öppnas

och utsättas för konkurrenspress.

Ett ersättningssystem baserat på prestationer ger

förutsättningar att bygga ekonomiskt bärkraftiga

producentorganisationer inom sjukvården som inte är beroende av

planmässig tilldelning av resurser eller kortsiktiga politiska

beslut. Detta lägger, enligt utskottet, grunden för trygga

arbeten, där framtiden i större utsträckning blir beroende av

den egna arbetsinsatsen.

Utskottet delar därmed den uppfattning som framförs i motion

So499 (nyd) yrkandena 1--4. Vad utskottet nu anfört om en ny

sjukvårdsorganisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande sjukvårdsproduktionen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So499

yrkandena 1--4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

4. Folkhälsoaspekter (mom. 5)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 36 börjar med

"Utskottet delar" och på s. 37 slutar med "Yrkandena avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Genom ett stort antal vetenskapliga undersökningar vet vi att

hälsan är klassbunden. Under 1980-talet har arbetarkvinnornas

hälsa försämrats. Bland de äldre som haft ett tungt arbete eller

en riskfylld arbetsmiljö är långvariga sjukdomar och

funktionsnedsättningar betydligt vanligare än bland äldre som

arbetat i tjänstemannayrken. Risken att dö i olycksfall är

större för barn till lågutbildade arbetare än för barn till

högutbildade. Föräldrarnas klass och hälsa är avgörande för

barns uppväxtvillkor och hälsa. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att en förutsättning för en jämlik hälsa är att

skapa ett jämlikt samhälle.

Enligt utskottets mening är uppväxtmiljö, ekonomisk politik,

bostadspolitik och arbetsmarknadspolitik helt avgörande om man

vill påverka folkhälsan. Endast genom politiska beslut kan hälsa

och välfärd fördelas rättvist. Eftersom statens politik påverkar

folkhälsan på en rad områden måste staten ta ett tydligare

ansvar när det gäller att ge förutsättningar för en god

folkhälsa. Alla politiska beslut påverkar den samlade folkhälsan

mer eller mindre ingripande. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att alla propositioner som innehåller förslag som

kan ha effekter på folkhälsan skall innehålla en

konsekvensbeskrivning av sådana hälsoeffekter.

Utskottet delar slutligen motionärernas uppfattning att

regeringen bör redovisa hur WHO:s mål från år 1983 på

folkhälsans område har uppfyllts. Vidare bör regeringen lämna

förslag till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna med anledning av motion So430 (s)

yrkandena 6, 7 och 19.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande folkhälsoaspekter

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So430

yrkandena 6, 7 och 19 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

5. Upphävande av lagen om husläkare m.m. (mom. 6)

Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),

Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla

Tillander (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 37 börjar med

"Utskottet anser att" och på s. 38 slutar med "ges regeringen

till känna" bort ha följande lydelse:

Husläkarreformen, som trädde i kraft den 1 januari 1994 och

som skall vara fullt genomförd vid utgången av nästa år, är

enligt utskottets mening ett betydelsefullt steg när det gäller

en ökad kontinuitet i relationerna mellan patient och personal

inom hälso- och sjukvården. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att primärvården utgör basen i den svenska hälso-

och sjukvården. Den utgår från en helhetssyn på människan och

skall omfatta en bred verksamhet. Primärvården skall, enligt

utskottet, finnas nära befolkningen och vara lätt tillgänglig

för alla. Samverkan såväl inom primärvårdsorganisationen som

utåt mot övrig hälso- och sjukvård och kommunernas

ansvarsområden anser utskottet vara av stor vikt. Det är vidare

viktigt att vården utformas efter de lokala behov och

förutsättningar som råder i respektive sjukvårdsområde.

Husläkarreformen ger sådana möjligheter. En god hälso- och

sjukvård på lika villkor kan vara utformad på olika sätt, både

privat och offentlig. Ett av de främsta syftena med reformen är

att skapa förutsättningar för ett förtroendefullt förhållande

mellan läkare och patient. Alla har rätt att fritt välja sin

husläkare. Den enskilde husläkarens kunskap och verksamhet skall

präglas av en helhetssyn på den enskilde och dennes

livssituation.

Utskottet anser att husläkarreformen leder till ett bättre

resursutnyttjande och en geografisk utjämning av läkarinsatserna

inom primärvården. Den beslutade modellen ger

sjukvårdshuvudmännen goda möjligheter att fullgöra

planeringsansvaret och ta ställning till hur samverkan med övrig

hälso- och sjukvård skall ske. Husläkarreformen förbättrar också

förutsättningarna för att patienten tas emot på rätt vårdnivå,

vilket enligt utskottet är en grundförutsättning för en sund

sjukvårdsekonomi.

Husläkardelegationen skall under en treårsperiod följa

utvecklingen och effekterna av husläkarreformen och uppmärksamma

regering och riksdag på eventuella behov av förändringar.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So430 (s)

yrkande 3 och yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkande 1, So462 (s)

yrkande 1 och So476 (v) yrkande 1 om att husläkarlagen skall

avskaffas.

I motion So430 (s) yrkande 8, So443 (s) yrkande 3 och

So462 (s) yrkande 3 begärs att patientens rättighet att

välja läkare bör införas i hälso- och sjukvårdslagen.

Utskottet anser att dessa yrkanden får anses tillgodosedda

främst genom lagen om husläkare och lagen om

läkarvårdsersättning. Utskottet vill också peka på de initiativ

som tagits i många landsting och som innebär att patienterna

fritt kan söka läkare över landstingsgränserna. Motionsyrkandena

avstyrks.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande upphävande av lagen om husläkare

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So430 yrkandena 3, 8

och 10 delvis, 1993/94:So443 yrkandena 1 och 3, 1993/94:So462

yrkandena 1 och 3 och 1993/94:So476 yrkande 1.

6. Dispens från lagen om husläkare (motiveringen

till mom. 7)

Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),

Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla

Tillander (c) anser

att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med

"Utskottet anser att husläkarlagen" och slutar med

"Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att sjukvårdshuvudmännen fram till

utgången av år 1995 kan begränsa sitt ansvar att organisera den

öppna vården så att alla får tillgång till och kan välja en

husläkare. Mot bakgrund av husläkarreformens positiva effekter

och det stora utrymme som getts sjukvårdshuvudmännen att anpassa

organisationen efter lokala förhållanden och det rådrum som

getts sjukvårdshuvudmännen att genomföra reformen avstyrker

utskottet motionsyrkandet.

7. Upphävande av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om

ersättning för sjukgymnastik (mom. 8)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionsyrkandena

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att fri etablering för läkare och annan

vårdpersonal gör det svårare att garantera vårdkvaliteten,

svårare att prioritera, svårare att utveckla vården och att

fatta nödvändiga strukturbeslut. Sjukvården kan inte bli

kostnadseffektiv och rättvist fördelad om läkare och annan

vårdpersonal har rätt att fritt etablera sig. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att lagen om läkarvårdsersättning och

lagen om ersättning för sjukgymnastik bör upphävas. Regeringen

bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur en

avveckling bör ske. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna med anledning av

motionsyrkandena.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande upphävande av lagen om

läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So430

yrkande 10 delvis, 1993/94:So443 yrkande 2 och 1993/94:So462

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. Ädelreformen m.m. (mom. 10--12)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 39 börjar med

"Utskottet delar" och på s. 41 slutar med "Yrkandet avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion So249 (s) att

äldreomsorgen är en gemensam angelägenhet som skall finansieras

solidariskt och styras offentligt. Resurserna skall fördelas

efter behov. Verksamheten skall präglas av trygghet och

kontinuitet och skall i så stor utsträckning som möjligt

utformas efter de äldres behov och önskemål.

Utskottet delar också den allmänna uppfattningen att

Ädelreformen är positiv och att genomförandet av reformen varit

mindre problemfyllt än befarat. Förväntningarna på reformen har

i många avseenden infriats. Bl.a. har en ökning skett av

särskilda boendeformer, vilket är ett trendbrott i förhållande

till utvecklingen under 1980-talet. Utvärderingen visar

emellertid att det finns en del brister. Skillnaderna i kvalitet

och innehåll i verksamheten vid olika sjukhem är stora. Detta

innebär att vissa sjukhem erbjuder en undermålig boendestandard

och en bristande medicinsk vård. I vissa avseenden är

ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner fortfarande

otydlig, vilket påverkar verksamheten. Detta gäller t.ex.

ansvaret för rehabiliteringen.

Socialstyrelsens rapport om Ädelreformen tyder på att det kan

finnas skäl att överväga justeringar i tillämpningen av reformen

dels vad gäller rehabiliteringsmöjligheterna och den medicinska

vården, inklusive läkartillgången, vid sjukhemmen, dels vad

gäller avgifterna för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt

boende.

För att utveckla och säkra kvaliteten i de mer hälso- och

sjukvårdsinriktade delarna av Ädelreformen samt i samspelet

mellan de sociala och medicinska insatserna beslutade riksdagen

i december om ett stimulansbidrag på 50 miljoner kronor för

första halvåret 1994. Utskottet delar uppfattningen i motionerna

So249 (s) och So248 (v) att rehabiliteringsinsatserna nu måste

stärkas och att Socialstyrelsen noga bör följa utvecklingen och

vid behov föreslå ytterligare insatser. Det är nödvändigt att de

båda huvudmännen tar sitt ansvar och samarbetar när det gäller

rehabiliteringen. Utskottet vill vidare med anledning av motion

So249 (s) understryka att Ädelreformen skall fullföljas och att

bristerna skall åtgärdas.

Utskottet ser med stor oro på att allt färre personer får

hemtjänst och att kvinnor och lågutbildade har drabbats av

hjälpminskningen mer än andra. Detta är i högsta grad

otillfredsställande. Socialtjänstlagen säger att hjälpen skall

ges utifrån en helhetssyn och de sociala inslagen betonas

särskilt. Bedömningen av hjälpbehov bör därför utöver

funktionsnedsättningen också ta hänsyn till behov av kontakt,

aktivitet och rehabilitering av mer långsiktig karaktär. Allt

fler bedömningar tenderar nu att bli s.k. nettobedömningar som

enbart tar fasta på funktionsnedsättningen och därmed minimerar

insatsen. Utskottet delar därför uppfattningen i motion So249

(s) att regeringen bör få i uppgift att snarast analysera

utvecklingen. Analysen bör belysa den förändring som håller på

att ske när det gäller bedömningarna, de konsekvenser dessa får

för de äldre liksom de mer långsiktiga ekonomiska

konsekvenserna. Mot bakgrund av analysen bör regeringen komma

med förslag som innebär att resurserna inom hemtjänsten fördelas

mer rättvist.

Det är välkänt att de anhöriga står för merparten av omsorgen

av de äldre. Utan de anhörigas insatser skulle äldreomsorgen i

dag inte fungera. Därför är det viktigt att samhället på olika

sätt stödjer anhöriga. Utskottet delar motionärernas uppfattning

i motionerna So249 (s) och So233 (kds) att det ekonomiska stödet

är viktigt, men att minst lika viktigt är

avlastningsmöjligheter, utbyggnad av dagvård och växelvård och

förutsättningar för anhöriga att träffa varandra för att utbyta

erfarenheter.

Slutligen vill utskottet framhålla att den enskildes

rättssäkerhet måste tryggas när kommunerna lägger ut verksamhet

till annan huvudman. I likhet med motionärerna i motion So249

(s) anser utskottet således att det behövs en översyn av vilket

lagstöd som krävs för att garantera krav på insyn, kontroll och

kvalitet i entreprenadverksamheterna.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So233 (kds),

So248 (v) yrkande 1 och So249 (s) yrkandena 1, 2, 5--7 och 10

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10--12 bort hemställa:

10--12. beträffande Ädelreformen m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna

1993/94:So233, 1993/94:So248 yrkande 1 och 1993/94:So249

yrkandena 1, 2, 5--7 och 10 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

9. Nationella mål för handikappolitiken (mom. 13)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 41 börjar med

"Utgångspunkten för" och på s. 42 slutar med "Yrkandet avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det miljörelaterade handikappbegreppet vara

grundläggande för handikappolitiken, dvs. ett handikapp uppstår

först då samhället, miljön och omgivningen inte är tillgänglig

eller anpassad för den funktionshindrade. Denna ideologiska

utgångspunkt är, enligt utskottet, ännu viktigare i dag när vi

närmar oss det övriga Europa. Där ses handikappet oftast som en

brist hos den enskilde.

Utskottet delar uppfattningen i motion So276 (s) att

utgångspunkten för handikappolitiken är den generella

välfärdspolitiken. Denna bygger på erkännandet av alla

människors lika värde och vårt gemensamma ansvar för att via

samhället skapa förutsättningar för att lika värde också blir

lika möjligheter. Utskottet säger nej till selektiva och

utpekande lösningar. Men den generella välfärdspolitiken är inte

tillräcklig. Samhället måste också göras tillgängligt för alla.

En generell anpassning av samhället i vid bemärkelse gör att

funktionshinder inte behöver bli handikapp. Slutligen behövs

också kompenserande insatser, som kan skapa jämlika

levnadsvillkor mellan människor med och utan funktionshinder. De

kompenserande insatserna måste konstrueras så att de medger

stort inflytande för den enskilde brukaren av insatsen.

Sammanfattningsvis kan de nationella målen för

handikappolitiken formuleras så här:

Generell välfärdspolitik för den grundläggande tryggheten och

likabehandlingen

Generell anpassning av samhället i vid bemärkelse, som gör att

funktionshinder inte behöver bli handikapp. Samhället skall

göras tillgängligt för alla.

Kompenserande insatser, som kan skapa jämlika levnadsvillkor

mellan människor med och utan funktionshinder.

Stort inflytande för brukarna över alla individuella insatser.

Vad utskottet anfört med anledning av motion So276 (s) yrkande

1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande nationella mål för

handikappolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So276

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

10. Behovsprövade barnbidrag m.m. (mom.15--17)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 44 som börjar med

"Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 3" bort ha

följande lydelse:

Uskottet anser att barnbidrag inte bör utgå för barn till

höginkomsttagare. Frågan om att införa ett behovsprövat

barnbidrag bör därför utredas. Detta bör ges regeringen till

känna med anledning av motion Sf271 (nyd) yrkande 4.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Utskottet anser dock

att regeringens förslag till besparing är otillräckligt.

Ytterligare besparingar är nödvändiga.

Fr.o.m. den 1 januari 1995 bör flerbarnstillägget sänkas till

ett halvt extra barnbidrag för fjärde barnet och varje

ytterligare barn. Hela systemet med flerbarnstillägg bör

avskaffas inom två år. Vad utskottet anfört med anledning av

motionerna So602 (m) och Sf271 (nyd) yrkandena 1 och 2 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Genom de föreslagna ändringarna bör anslaget till Allmänna

barnbidrag kunna minskas med 520 miljoner kronor i enlighet med

motion Sf271 (nyd) yrkande 3.

dels att utskottet under mom. 15--17 bort hemställa:

15. beträffande behovsprövade barnbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sf271

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

16. beträffande förslaget till lag om ändring i

lagen om allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och

motionerna 1993/94:So602 och 1993/94:Sf271 yrkandena 1 och 2

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag, dels som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande medelsanvisningen till Allmänna

barnbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf271

yrkande 3 och med anledning av propositionen till Allmänna

barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag

på 16 780 000 000 kr,

11. Privata vårdgivares anslutning till försäkringen

(motiveringen till mom. 26)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser att det avsnitt i betänkandet på s. 52 som börjar med

"Frågan om privata" och slutar med "behövs inte" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser inte att det finns skäl att utöka kretsen av

privata vårdgivare som arbetar inom ramen för den allmänna

försäkringen.

12. Medelsanvisning till Bidrag till husläkarsystem (mom. 36)

Under förutsättning av bifall till reservation 5

Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),

Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla

Tillander (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 62 som börjar med

"Utskottet har ovan" och slutar med "5 miljoner kronor" bort

utgå samt att utskottet bort anföra:

Utskottet delar inställningen i propositionen att medel behövs

för vissa kostnader som sjukvårdshuvudmännen får i samband med

husläkarsystemets införande. Utskottet finner den i

propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelstilldelning.

dels att utskottet under mom. 36 bort hemställa:

36. beträffande medelsanvisningen till Bidrag

till husläkarsystem

att riksdagen med bifall till propositionen till

Bidrag till husläkarsystem för budgetåret 1994/95 anvisar

ett reservationsanslag på 200 000 000 kr,

13. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (mom. 37)

Under förutsättning av avslag på reservation 5

Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),

Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla

Tillander (c) anser

dels att meningen "Utskottet avstyrker motion So476 (v)

yrkande 2" på s. 62 bort utgå,

dels att utskottet bort anföra följande:

Utskottet anser att det statsbidrag som redan aviserats och

som sjukvårdshuvudmännen utgått ifrån i sin planering för det

kommande budgetåret i den uppkomna situationen bör användas för

att förbättra hälso- och sjukvården under tiden för

husläkarsystemets avveckling. Regeringen bör överlägga med

sjukvårdshuvudmännen om användning av medlen. Med anledning av

motion So476 (v) yrkande 2 förordar utskottet att

medelsanvisningen för de nu angivna ändamålen bestäms till 195

miljoner kronor.

dels att utskottet under mom. 37 bort hemställa:

37. beträffande Allmänt bidrag till hälso- och

sjukvården

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So476

yrkande 2 till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för

budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 195 000 000 kr,

14. Fördelningsgrund för statsbidrag till tolktjänst (mom. 41)

Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m),

Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla

Tillander (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 64 som börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att tolkverksamheten byggs ut i

hela landet. För att påskynda utbyggnaden av tolktjänsten och

vidga möjligheterna till vardagstolkning för döva/hörselskadade

beslutade riksdagen våren 1993 för en uppbyggnadsperiod om fem

år om ett särskilt stöd till landstingen och de landstingsfria

kommunerna på grundval av antalet invånare. Utskottet är inte

berett att föreslå någon ändring av fördelningsprinciperna för

statsbidraget. Motion So205 (s) avstyrks därför.

dels att utskottet under mom. 41 bort hemställa:

41. beträffande fördelningsgrund för statsbidrag

till tolktjänst

att riksdagen avslår motion 1993/94:So205,

15. Inrättande av en medicinalstyrelse (mom. 59)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 77 som börjar med

"Utskottet konstaterar" och slutar med "Yrkandet avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Ansvarsfördelningen på central nivå mellan olika organ för

hälso- och sjukvården är oklar. För att upprätthålla en hög

kvalitet i vården behövs förutom patientens rätt att välja

läkare och sjukhus en väl fungerande tillsynsorganisation.

Utskottet anser därför att det är angeläget att återinrätta en

medicinalstyrelse som med stor vetenskaplig och medicinsk

kompetens kan fylla denna funktion. Vad utskottet anfört med

anledning av motion So425 (m) yrkande 1 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 59 bort hemställa:

59. beträffande inrättande av en

medicinalstyrelse

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So425

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

16. Kartläggning av ohälsan (mom. 60)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med

"När det först gäller" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks"

bort ha följande lydelse:

För att öka effektiviteten av alla samlade resurser som görs

av kommuner, landsting och frivilliga organisationer anser

utskottet att Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att

tillsammans med dessa aktörer initiera kartläggningar av

hälsorisker och offensiver mot ohälsa. Ett sådant arbete får

enligt utskottet inte stanna vid kampanjer utan måste leda till

ett fördjupat arbete på folkhälsans område. Vad utskottet nu

anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion

So430 (s) yrkande 5.

dels att utskottet under mom. 60 bort hemställa:

60. beträffande kartläggning av ohälsan

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So430

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

17. Bidrag till RFSU (mom. 62)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson,

Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s)

anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 81 som börjar med

"När det gäller" och slutar med "Motion A816 (s) yrkande 4" bort

ha följande lydelse:

När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande

verksamhet, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar, delar

utskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget med

sådana insatser. RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar

på många håll i vårt land stora möjligheter till en effektiv

uppsökande verksamhet. Eftersom man redan har erfarenhet och

aktiviteter på detta område anser utskottet att en ekonomisk

förstärkning kan få ett mycket snabbt genomslag. Verksamheten

bör vara såväl STD- som abortförebyggande och i arbetet bör

arbetslösa ungdomar utgöra en prioriterad målgrupp. Utskottet

tillstyrker förslaget i motionen att bidraget till RFSU räknas

upp med 1 miljon kronor. Vad utskottet nu anfört bör med

anledning av motion A816 yrkande 4 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 62 bort hemställa:

62. beträffande bidrag till RFSU

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A816

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

18. Medelsanvisningen till Statens institut för psykosocial

miljömedicin (mom. 78)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 92 som börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "ett ramanslag på 7 474 000 kr"

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att förslaget till medelsanvisning till IPM är

oacceptabelt högt med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna.

Krav på högre produktivitet och effektivitet måste inskärpas.

Utskottet anser att ett allmänt besparingskrav på ca 2 % måste

läggas på myndigheten. Utskottet föreslår att riksdagen med

anledning av propositionen och motion Sf271 (nyd) yrkande 38

till Statens institut för psykosocial miljömedicin anvisar ett

ramanslag på 7 325 000 kr.

dels att utskottet under mom. 78 bort hemställa:

78. beträffande medelsanvisningen till Statens

institut för psykosocial miljömedicin

att riksdagen med anledning av propositionen och motion

1993/94:Sf271 yrkande 38 till Statens institut för psykosocial

miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

7 325 000 kr,

19. Stöd till adoptivföräldrar m.m. (mom. 85)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 100 som börjar

med "Utredningen om" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha

följande lydelse:

Samhället har ett ansvar för att de barn som adopteras får en

bra familjesituation. Blivande adoptivfamiljer granskas och

godkänns. Därefter har samhället ingen insyn i familjen.

Adoptivfamiljer utsätts för speciella påfrestningar. Alla

adoptivbarn har tidigt i livet varit med om minst en separation,

och många barn har även andra traumatiska upplevelser bakom sig

som den nya familjen ställs inför att överbrygga och kompensera

barnet för. Samhället måste därför, enligt utskottets mening, ha

en beredskap att ställa upp med kvalificerat psykologiskt stöd

till adoptivfamiljer. Även vuxna adoptivbarn kan behöva stöd,

t.ex. i form av ekonomiskt bistånd för psykoterapi så att de får

möjlighet att bearbeta sina svårigheter. Utskottet anser också

att det behövs forskning kring adoptioner och adoptivbarns

anpassning till sina familjer som barn och som vuxna. Vad

utskottet anfört med anledning av motionerna So216 (fp)

yrkandena 2 och 3, So259 (v) och So613 (v) yrkandena 2 och 3 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 85 bort hemställa:

85. beträffande stöd till adoptivföräldrar m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So216

yrkandena 2 och 3, 1993/94:So259 och 1993/94:So613 yrkandena 2

och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Jag instämmer i reservationerna nr 2, 4 och 7 som anmälts av

s-ledamöterna i utskottet.

Den generella välfärdspolitiken (mom. 1)

Lågkonjunktur och omstruktureringar i samhället har under de

senaste åren inneburit stor arbetslöshet som i sin tur medfört

neddragningar av service i form av bl.a. offentlig barnomsorg.

Barngrupperna per personal har inom förskolan blivit större.

Fritidsverksamheten har skurits ner liksom också

skolhälsovården. I och med husläkarreformens införande är även

barnhälsovårdens och mödrahälsovårdens framtid osäker. I dag

känner många föräldrar stor oro inför sin egen och sina barns

framtid. De upplever sig vara svikna av samhället. Det har

exempelvis visat sig att den psykiska barn- och ungdomsvården

fått en markant ökad efterfrågan på sina tjänster. Ökningen

beror enligt psykologerna dels på att den allmänna belastningen

på familjerna ökat, dels på neddragningar inom den offentliga

sektorn utan att det funnits andra alternativ. Det gäller

exempelvis inom skolans verksamhet och inom barnomsorgen samt i

primärvården.

Med anledning av den process som den offentliga sektorn nu

genomgår kan enligt min mening ifrågasättas om man verkligen

tänkt igenom vilka konsekvenser omstruktureringen av

primärvården får för de förebyggande verksamheterna mödra- och

barnhälsovård. Många omstruktureringsdiskussioner under senare

tid bland personal som arbetar med barn inom skola, mödra- och

barnhälsovård och barnomsorg har dock inneburit att det direkta

och indirekta ifrågasättandet av bl.a. dessa verksamheter gjort

att personalen där mer eller mindre tappat arbetsglädje och

motivation. Ändå vet vi vilken stor betydelse just de

verksamheterna har för välfärden i ett brett perspektiv. Sverige

är ett föregångsland för världens olika länder inom just de

områdena. Det sänder fel signaler till omvärlden om de

verksamheterna dras ner eller lågprioriteras.

Visst behöver verksamheter ses över för att bl.a. nya idéer

och tankar skall kunna omsättas. Det är viktigt att ha utrymme

för flexibilitet även i det omfattande skyddsnät som byggts upp

inom kommuner och landsting. Men det skyddsnätet går att

utveckla vidare. Det behöver inte bara bestå av den offentliga

sektorn. I ett sådant utvecklingsarbete är det viktigt att inte

"kasta ut barnet med badvattnet". Vi har inte råd att kasta bort

erfarenheter och kunskaper.

Samarbetet mellan olika verksamheter bör kunna utvecklas mer.

Föräldrars erfarenheter och kunskaper bör också kunna tas till

vara mer. Ett arbete för att öka samverkan mellan offentlig

sektor och föräldrar skulle kunna vara en uppgift under det

nyligen ingångna familjeåret.

En rättighetslag (mom. 2)

Socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet för individer som

passerat det generella trygghetssystemet. När arbetslösheten

stiger, sjukersättning och arbetslöshetsersättning minskar, då

ökar antalet människor beroende av socialbidrag. Trycket på

socialtjänsten ökar.

Socialtjänstlagen har nu varit i bruk i drygt tio år. Vissa

brister i den har blivit uppenbara. Lagen är en ramlag som inte

klart anger vad den enskilda människan har rätt att kräva. I

knappa tider väljer kommunerna att tolka lagen restriktivt.

Jag anser att socialtjänstlagen bör omarbetas till en

rättighetslag. Om en sådan rättighetslagstiftning, som räknar

människors rätt till vård, omvårdnad och annan samhällsservice,

skall kunna införas, behövs också enligt min mening

kvalitetskontroller.

Ädelreformen m.m. (mom. 10)

Ädelreformen har nu utvärderats av Socialstyrelsen och

Kommunförbundet. Jag menar att utvärderingen visar att

kvaliteten är ojämn. På sjukhem har neddragning av läkarvård

skett, nivån på rehabiliteringsinsatserna är lägre och människor

är sjukare än före reformen när de tvingas lämna sjukhusen som

färdigbehandlade.

Bristen på rehabilitering har uppstått när landstingen och

kommunerna fått minskade resurser. Kommunernas kunskap om

rehabilitering av gamla och handikappade är också dålig. För att

hålla uppe rehabiliteringen får inte de geriatriska klinikerna

nedrustas. Ytterligare översyn av rehabiliteringsinsatserna

måste göras. Jag anser att regeringen nu måste ta initiativ för

att hålla en god standard på dessa kliniker.

Diskriminering av handikappade (mom. 14)

Handikapputredningen visar på sju samhällssektorer som den

anser vara av särskild vikt att insatser görs inom --

arbetsmarknad, kommunal verksamhet, resor, telekommunikationer,

samhällsinformation, bostäder och miljö samt kultur och media.

Jag anser att utredningens förslag inom dessa områden snarast

bör föreläggas riksdagen för beslut. Vidare anser jag att

riksdagen skall begära en översyn av brottsbalken så att

näringsidkare inte får diskriminera människor med

funktionshinder.

Pedagogisk kampanj på daghem (mom. 21)

Barn mår bra av att vistas i grupp och att utvecklas i samspel

med andra barn. De mår också väl av att ha vuxna nära sig i

barngruppen. Socialstyrelsens pedagogiska program handlar till

stor del om detta. Detta blir nu svårare att förena med allt

större barngrupper och sämre personaltäthet. Det pedagogiska

arbetet måste därför aktualiseras i en kraftfull kampanj. Jag

anser att 5 miljoner kronor bör avsättas i budgeten för detta

ändamål. Pengarna kan med fördel tas från de 200 miljoner

kronorna som skulle anslås för att införa husläkarsystemet.

Ersättning för psykoterapi m.m. (mom. 27)

Jag anser att det är av största vikt att psykologisk

behandling hos legitimerad psykolog ersätts via den allmänna

försäkringen på samma sätt som gäller för behandling av

somatiska sjukdomar utförda av läkare.

Smittskyddslagen (mom. 31)

Europarådet har i en rekommendation fastslagit att all

hivtestning skall vara frivillig och att den skall kunna utföras

under garanterad sekretess. Det ställs även stränga krav på när

systematisk hivtestning skall få förekomma. Kontaktspårning

måste ske på frivillig grund för att vara effektiv, och rådet

tar avstånd från hivrelaterade frihetsberövanden. Den svenska

regeringen har som enda land reserverat sig mot

rekommendationerna. Sverige ville ha kvar den möjlighet till

isolering som smittskyddslagen innebär. Jag anser att

Europarådets hållning är riktig och vill att regeringen återtar

sin reservation. I en skrivelse till Socialdepartementet har

Folkhälsoinstitutet förklarat sig villigt att göra en översyn av

hela smittskyddslagen. Jag anser att regeringen skall bifalla

denna begäran.

Många skulle vilja genomgå en hivtest men avstår av rädsla för

de åtgärder som myndigheterna kan tillgripa om testen visar sig

vara positiv. Jag föreslår därför en ändring i

patientjournallagen (1985:562). Jag anser att kontaktspårning

endast kan göras i ett förtroendefullt samarbete mellan patient

och läkare. Regeringen bör därför uppdra åt Socialstyrelsen att

utarbeta anvisningar om hur kontaktspårning kan utföras på

frivillig grund.

Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (mom. 37)

Jag anser att de medel som enligt propositionen avsatts för

husläkarlagens genomförande skall fördelas till andra viktiga

områden i budgeten. 195 000 000 kr bör således användas till

Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården.

Kvinnoforum (mom. 55)

Alkoholpolitiska kommissionen har enligt direktiven att beakta

att kvinnors missbrukssituation i stort ser ut som männens men

även har andra dimensioner. Trots att det råder bred politisk

enighet om betydelsen av att satsa särskilda resurser för

kvinnor med missbruksproblem har Socialstyrelsen dragit ner

Kvinnoforums anslag med 1,1 miljoner kronor. Jag anser att

Kvinnoforum, som arbetar med de mest utsatta kvinnorna och deras

barn, skall ha samma stöd som tidigare. De bör därför erhålla

ytterligare 1,1 miljoner kronor. Anslaget till Bidrag till

organisationer bör i enlighet med detta fastställas till

32 730 000 kr.

Socialstyrelsen (mom. 57)

Socialstyrelsen har under de senaste åren bantats till en

sådan nivå att styrelsen inte kan genomföra de åligganden som

finns i direktiven. Därför bör styrelsens verksamhet ändras. Jag

anser att en utveckling mot rättighetslagstiftning behövs på

många områden. Inom sjukvård och omsorger vill jag ha

kvalitetskontroller och kvalitetssäkring.

Socialstyrelsens regionala verksamhet med tillsyn bör därvid

stärkas och styrelsen centralt kraftigt minskas till en

samordnings- och styrelsedel. Utrednings- och utvecklingsarbete

kan, enligt min mening, läggas på universitet och högskolor.

Härigenom kan 150 miljoner kronor sparas.

Epidemiologiskt centrum (mom. 58)

Socialstyrelsen skall ha det övergripande myndighetsansvaret

på alkoholområdet, och Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags

verkställande utskott. Jag finner det därför märkligt att det

epidemiologiska centret som skall studera sjukdomars utbredning

inte ingår i Folkhälsoinstitutet utan har placerats under

Socialstyrelsen. Det är också märkligt att inte heller

folkhälsorapporterna skrivs av Folkhälsoinstitutet. Dessa båda

funktioner bör enligt min mening handhas av det nya institutet.

Subventionering av preventivmedel (mom. 65)

Samhället subventionerar kvinnliga preventivmedel på olika

sätt. Spiral och pessar är helt gratis. Vidare subventionerar

allt fler landsting p-piller till unga kvinnor. Det kan finnas

en risk att samhällets subventionering av kvinnliga

preventivmedel förstärker uppfattningen att det är kvinnan som

skall ansvara för preventivmedlen. Jag anser att kondomer bör

subventioneras, t.ex. genom momsbefrielse.

När det gäller p-piller föreslår Vänsterpartiet att p-piller

till kvinnor under 20 år blir gratis. Försök har visat att

ungdomsaborterna minskar när man inför gratis p-piller.

Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta förslag till

genomförande.

Medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet (mom. 66)

Jag anser att riksdagen bör anslå ytterligare 5 miljoner

kronor för att ge Folkhälsoinstitutet möjlighet att påbörja

genomförandet av de konkreta åtgärder mot anorexi och bulimi som

rapporten Ett liv av vikt tar upp.

Fördelning av stödet till nykterhetsorganisationer (mom. 67)

Jag anser att Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag

till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. bör brytas ut ur

Folkhälsoinstitutets budget och behandlas i likhet med

motsvarande organ för t.ex. kyrkor och samfund.

Barnombudsmannens uppgifter (mom. 80--81)

Jag anser att Barnombudsmannen för att allsidigt kunna ta till

vara barns och ungdomars rättigheter måste kunna anmäla och i

domstol driva principiellt viktiga mål. Grunden för rättspraxis

är oftast ett enskilt mål, därför måste denna möjlighet finnas

reglerad. Samtidigt bör 1 miljon kronor för ytterligare juridisk

expertis tillföras Barnombudsmannens organisation.

Barnkonventionen (mom. 82)

Jag anser att FN:s barnkonvention skall inkorporeras i svensk

lag. Vid behandlingen av Sveriges första rapport enligt

barnkonventionen anförde FN:s kommitté för barnets rättigheter

bl.a. följande:

Med avseende på generella tillämpningsåtgärder rekommenderar

Kommittén att inrättandet av en övervakningsmekanism noggrant

övervägs liksom indikatorer för att mäta framstegen i

tillämpningen av lagstiftnings- och andra åtgärder för att

skydda barnets rättigheter. Kommittén understryker att

tillämpningen av Konventionen bör ske i nära samarbete med

lokala myndigheter i syfte att garantera ett arbetssätt som är

effektivt och överensstämmer med Konventionens bestämmelser och

allmänna principer. I det sammanhanget bör regeringen tillse att

kommunala besparingar genomförs med tillbörlig respekt för

barnets bästa, i synnerhet såvitt avser barn från de mest

utsatta grupperna. För att stärka Konventionens tillämpning i

praktiken föreslår Kommittén att den fördragsslutande staten

överväger närmare samordning med frivilligorganisationerna på

policy-nivå; att direkt inkorporera Konventionens bestämmelser

i nationell lagstiftning; och att ytterligare stärka det

internationella samarbetet och biståndet, i synnerhet till

förmån för utsatta grupper såsom handikappade barn och barn i

behov av särskilt skydd.

Kommittén framhöll vidare att regeringen bör pröva

effektiviteten av gällande regler avseende utnyttjande av barn i

pornografiskt material. Vidare anfördes att regeringen inte bör

förbise problemet med sexuella övergrepp inom familjen.

Regeringen föreslogs också överväga det tillrådliga i att

tillåta ett sju år gammalt barn eller äldre att ta emot juridisk

eller medicinsk rådgivning utan målsmans medgivande.

Jag anser att vi inte minst mot bakgrund av FN:s uttalanden

bör inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning.

Adoptivbarnens situation m.m. (mom. 85--86)

Forskning kring adoptioner och adoptivbarns anpassning till

sina nya familjer och hemland som barn och som vuxna är mycket

knapphändig. Jag anser därför att forskningsinsatser på detta

område bör stimuleras.

Det är vidare angeläget att utreda stödet till

adoptionsfamiljer. Många onödiga problem för såväl föräldrar som

barn hade kunnat minskas eller undvikas om samhällets stöd i

form av psykologisk rådgivning m.m. hade varit mer aktivt. Jag

biträder därmed hemställan i reservation 19 (nyd).

Jag anser att det behövs en ny utredning om adoptionsfrågor.

Rättspraxis utesluter i dag homosexuella adoptivföräldrar genom

att göra en speciell tolkning om vad som är bäst för barnet.

Frågan om sexuell läggning hos en person som önskar adoptera

får, enligt min mening, inte bli avgörande för bedömningen om

han/hon är lämplig som förälder.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1, 2, 10, 14, 21, 27, 31, 37, 55, 57--58, 65--67, 80--82 och 86

borde ha hemställt:

1. beträffande den generella välfärdspolitiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So607 yrkande

1 och 1993/94:So614 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

2. beträffande en rättighetslag

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So261 yrkandena 2

och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

10. beträffande Ädelreformen m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So248

yrkande 1 och 1993/94:So249 yrkandena 1, 2 och 5 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

14. beträffande diskriminering av handikappade m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So246 yrkandena

2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

21. beträffande pedagogisk kampanj på daghem

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So605 yrkande 8

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts, dels för budgetåret 1994/95 till

Pedagogisk kampanj på daghem anvisar ett anslag på

5 000 000 kr,

27. beträffande ersättningen för psykoterapi m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So413 och

1993/94:So458 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

31. beträffande smittskyddslagen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So455 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

37. beträffande Allmänt bidrag till hälso- och

sjukvården

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So476 yrkande 2

till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för

budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 195 000 000 kr,

55. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till

organisationer

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So247 yrkande 9

och med avslag på propositionen dels som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts, dels till

Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95

anvisar ett reservationsanslag på 32 730 000 kr,

57. beträffande medelsanvisningen till Socialstyrelsen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju808 yrkande 3

och propositionen och med avslag på motion

1993/94:Sf271 yrkande 33 dels som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts, dels till

Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 197 353 000 kr,

58. beträffande epidemiologiskt centrum m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So247 yrkandena

11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

65. beträffande subventionering av preventivmedel

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So483 och

1993/94:So492 yrkande 5 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

66. beträffande medelsanvisningen

till Folkhälsoinstitutet

att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till

motion 1993/94:So492 yrkande 6 och med avslag på motion

1993/94:Sf271 yrkande 34 till Folkhälsoinstitutet för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 165 039 000

kr,

67. beträffande fördelning av stödet till

nykterhetsorganisationer

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So241 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

80. beträffande Barnombudsmannens uppgifter

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So210 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

81. beträffande medelsanvisningen till

Barnombudsmannen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So210 yrkande 2

och med anledning av propositionen till

Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 8 708 000 kr,

82. beträffande barnkonventionen

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sf622 yrkande 26

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

86. beträffande utredning om adoptionsfrågor

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So613 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Proposition 1993/94:100 bilaga 6 2

Motioner 5

Motioner om riktlinjer 5

Motioner under littera A 8

Motioner under littera C 9

Motioner under littera D 10

Motioner under littera E 11

Motioner under littera F 11

Utskottet 16

Inriktningen av socialpolitiken 16

Budgetpropositionen 16

Motioner 22

Välfärdspolitiken 22

Hälso- och sjukvård 23

Äldreomsorg 28

Omsorg om handikappade 30

Utskottets överväganden 32

Välfärdspolitiken 32

Hälso- och sjukvård 34

Äldreomsorg 38

Omsorg om handikappade 41

Anslag 42

Familjer och barn (A 1, A 4--A 6) 42

Allmänna barnbidrag (A 1) 42

Bidragsförskott (A 4) 45

Fusk med bidragsförskott 45

Handläggning av bidragsförskott och barnbidrag 46

Medelsanvisningen 46

Pedagogisk kampanj på daghem 47

Övriga medelsanvisningar under A 48

Hälso- och sjukvård (C 1--C 7) 48

Läkemedelsepidemiologi 48

Legitimation för tandläkare 48

Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1) 50

Privata vårdgivares anslutning till försäkringen

m.m. 51

Tilläggsdirektiv till HSU 2000 52

Insatser mot aids (C 2) 53

Medelsanvisningen 53

Nationell hivpolicy m.m. 53

Smittskyddslagen 57

Metadonbehandling 58

Sprututbytesprogram 59

Bidrag till Spri (C 4) 60

Bidrag till husläkarsystem m.m. (C 7) 61

Övriga medelsanvisningar under C 62

Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2,

D 4--D 11) 63

Stimulansbidrag inom äldreomsorgen (D 1) 63

Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2) 63

Statsbidrag till tolktjänst 64

Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom

habiliterings- och rehabiliteringsområdet 64

Medelsanvisningen 65

Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder (D 5) 66

Bidrag till handikapporganisationer (D 6) 67

Bilstöd till handikappade (D 9) 68

Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola (D 11) 69

EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen 70

Övriga medelsanvisningar under D 71

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

(E 1--E 3) 72

Bidrag till organisationer (E 2) 72

Bidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk

verksamhet 72

Medelsanvisning m.m. 73

Övriga medelsanvisningar under E 74

Myndigheter under Socialdepartementet (F 3--F 13,

F 15--F 19) 74

Socialstyrelsen (F 3) 74

Medelsanvisningen 74

Epidemiologiskt centrum m.m. 75

Inrättande av en medicinalstyrelse 76

Folkhälsoinstitutet (F 4) 77

Folkhälsoarbetets inriktning 79

Medelsanvisningen m.m. 81

Dopning 83

Smittskyddsinstitutet (F 5) 84

Läkemedelsverket (F 6) 85

Medelsanvisningen 85

Naturläkemedel 85

Beroendeframkallande läkemedel 86

Kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel

m.m. 88

Rättsmedicinalverket (F 7) 90

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F 8) 90

Statens institut för psykosocial miljömedicin (F 9) 91

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

(F 10) 92

Barnombudsmannen (F 11) 94

Medelsanvisningen 94

Barnkonventionen 95

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F

12) 97

Medelsanvisningen 97

Adoptivbarnens situation m.m. 98

Nämnden för vårdartjänst (F 13) 100

Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16) 101

Socialvetenskapliga forskningsrådet (F 17--F 18) 102

Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium (F

19) 102

Hemställan 103

Reservationer 111

Meningsyttring av suppleant 126

Bilaga I propositionen framlagt lagförslag 133