Bet. 1993/94:SoU22

Socialutskottets betänkande

1993/94:SOU22

Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export,

tillverkning och partihandel med alkoholdrycker, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1993/94

SoU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:136

och 13 motionsyrkanden som väckts med anledning av förslaget. I

betänkandet behandlas också ett femtiotal motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden 1994. Utskottet tillstyrker förslagen

i propositionen och avstyrker motionerna. En meningsyttring har

avgivits av Vänsterpartiets suppleant i utskottet.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att

riksdagen

1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för ett nytt

tillståndssystem som skall ersätta import-, export-,

tillverknings- och partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen

(avsnitt 6),

2. godkänner de föreslagna riktlinjerna för inrättande av en

ny myndighet inom alkoholområdet (avsnitt 6),

3. godkänner de föreslagna riktlinjerna för finansiering av

verksamheten vid den nya myndigheten (avsnitt 7).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1993/94:So40 av Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att avgränsa detaljhandelsmonopolets verksamhet.

1993/94:So41 av Knut Billing och Inger René (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att avskaffa de nuvarande import-, export-,

tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller

spritdrycker, vin och starköl fr.o.m. den 1 maj 1994.

1993/94:So42 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vikten av att ge en tydlig struktur för den

nya konkurrensutsatta marknaden för alkoholdrycker samt att

avgränsa detaljhandelsmonopolets verksamhet till att enbart avse

den alkoholpolitiskt betingade kärnverksamheten.

1993/94:So43 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:136 om upphävande

av Vin & Sprit AB:s monopol,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att

Systembolaget AB får överta Vin & Sprit AB:s monopol på all

partihandel med och import av vin, spritdrycker och utländskt

tillverkat starköl,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till

att Systembolaget AB återfår monopol på partihandel med

svensktillverkat starköl.

1993/94:So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att frågor om distribution av

alkoholdryckerna mellanöl, starköl, vin och starksprit skall

handläggas av Systembolaget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att handläggningen av frågorna om

tillståndsgivning för teknisk sprit och andra alkoholhaltiga

produkter sker hos den nya tillståndsmyndigheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att befolkningsunderlaget skall vara

vägledande för antalet serveringstillstånd inom en kommun,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att åldersgränsen för servering på

restauranger och barer skall vara 20 år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att i avgifternas storlek medräknas

kostnaden för sociala konsekvenser av alkoholhanteringen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den nya myndighetens kompetens,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statlig ägarmajoritet i Vin & Sprit AB och

att Vin & Sprit AB åläggs hälsopolitiska direktiv vid all

marknadsföring och försäljning.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994

1993/94:So201 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar upphäva Systembolagets monopol på

detaljförsäljning av alkohol i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1993/94:So202 av Birgitta Wistrand (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att medge vinauktioner.

1993/94:So206 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en sänkning av åldern för inköp av

alkoholhaltiga drycker från 20 år till 18 år.

1993/94:So207 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om höjning av åldersgränsen till 20 år för att bli serverad

starköl, vin och sprit på restauranger och andra näringsställen.

1993/94:So209 av Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om höjning av åldersgränsen vid inköp av alkohol i butik.

1993/94:So213 av Birgit Henriksson och Maud Ekendahl (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information i syfte att förebygga

fosterskador till följd av missbruk.

1993/94:So218 av Harald Bergström m.fl. (kds, s, fp, c, v)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen om

alkoholreklam med direktiv att skärpa både lagregler och

straffsatser.

1993/94:So228 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sambandet mellan totalkonsumtionen av

alkohol och skador,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot hembränning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sambandet mellan våld och alkohol,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att förändringar av alkoholpolitiken måste

göras varsamt.

1993/94:So231 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att åldersgränsen för utskänkning och

utminutering skall vara densamma, dvs. 20 år.

1993/94:So234 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om åtgärder mot diskriminering i nöjeslivet.

1993/94:So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den framlägger

förslag om höjd åldersgräns till 20 år för inköp av alkohol på

restaurang,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om langning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till förebyggande arbete, särskilt i

alkoholfria ungdomsorganisationer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utskänkningstillstånd och öltält,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statsmakternas attityd till alkohol och

alkoholpolitiken som helhet.

1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Alkoholpolitiska

kommissionen får tilläggsdirektiv om att utarbeta en

beredskapsplan för ett eventuellt inträde i EU,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en delegation

inrättas för att följa utvecklingen på alkoholområdet i samband

med ett eventuellt inträde i EU,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

tillsynen av serveringstillstånden för alkohol finns kvar på

regional nivå,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillståndsgivningen för servering av

alkohol finns kvar på regional nivå,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att sanktionerna för brott mot

serveringsbestämmelserna även fortsättningsvis skall ligga på en

regional nivå,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bibehållandet av den kommunala vetorätten

vid etablering av serveringsställen för alkohol,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bibehållandet av nuvarande regler för

försäljning av öl klass II,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att införa regler om minibarer,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av inköpsregistrering vid inköp av

alkohol,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Systembolagets ansvar för information

kring alkohol,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bättre lagefterlevnad när det gäller lagen

om handel med drycker (LHD),

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en satsning på att bygga upp

alkoholfria fritidsmiljöer i kommunerna,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som

förbjuder bryggerinäringen att idka partihandel med öl enligt

vad i motionen anförts om symbiosen mellan bryggeri- och

restaurangnäringen,

20. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till att

avgiftsbelägga teknisk sprit enligt vad i motionen anförts om 72

miljoner kronor till förebyggande och vårdande insatser.

1993/94:So252 av Pehr Löfgreen (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om avskaffande av Systembolagets

försäljningsmonopol på vin och öl.

1993/94:So258 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en kartläggning angående

alkoholskadade barn bör företas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av information kring alkohol och

graviditet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av stöd till alkoholmissbrukande

gravida kvinnor.

1993/94:So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva förbudet att sälja vin och

starköl i vanliga livsmedelsbutiker m.fl. försäljningsställen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en massiv utbildnings- och

upplysningskampanj om alkoholens skador och kostnader för

samhället bör startas i skolor och media,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minibryggerier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att godkänt restaurangkök inte skall vara

en förutsättning för tillstånd till alkoholservering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tillåta etablering av rena drinkbarer,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det inte skall finnas någon

begränsning i fråga om alkoholservering på teatrar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fri etablering av minibarer på hotell,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lokalprövningsregeln måste begränsas,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det inte får förekomma några

begränsningar i fråga om serveringstider,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om friare servering av öl klass II,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att reglerna för tillfällig servering till

allmänheten inte får stramas upp,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten till inköp av starköl från

bryggeri,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ta bort regeln om prövotider,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett serveringstillstånd i princip

skall gälla alla dryckesslag utan begränsning,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inte någon ytterligare inskränkning av

restaurangernas annonsering får göras,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om prisreglering genom prisrelationer,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om friare Happy Hours,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att inte något lagkrav på alkoholfria

dryckesalternativ bör finnas,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att administrativa ingripanden bör skötas

av kommunerna och inte av länsstyrelserna.

Utskottet

Bakgrund

Grunddragen i den svenska alkoholpolitiken

Målet för den svenska alkoholpolitiken är att minska den

totala alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Detta

slogs fast av riksdagen redan år 1977 (prop. 1976/77:108,

SkU40, rskr. 231). I samband härmed antogs också de lagregler

som fortfarande i huvudsak styr alkoholhanteringen. Riksdagen

har därefter vid flera olika tillfällen uttalat sitt stöd för en

fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik, bl.a. i betänkandena

1990/91:SoU23, 1990/91:SoU4y och 1991/92:SoU15. I dessa

betänkanden har riksdagen också uttalat att det europeiska

integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en

effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.

Sverige har också ställt sig bakom

Världshälsoorganisationens (WHO) hälsostrategi för Europa, i

vilken bl.a. ingår att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 %

under perioden 1980--2000.

Sveriges viktigaste medel för att begränsa tillgängligheten är

alkoholmonopolen och prispolitiken. Den svenska

alkoholpolitiken kompletterar dessa åtgärder med bl.a. följande:

begränsning av den privata införseln

restriktiva regler för serveringstillstånd till restauranger

åldersgränser vid försäljning av alkoholdrycker

allmän hälsoupplysning, information om alkoholens

skadeverkningar och

förebyggande verksamhet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård

m.m.

Alkoholmonopolen skall utgöra en garant för att marknadsföring

och försäljning av alkoholdrycker till allmänheten sker

återhållsamt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet

efterlevs. Det huvudsakliga motivet till alkoholmonopolen är

desintresseringsprincipen, dvs. begränsningen av det privata

vinstintresset i syfte att hålla nere alkoholkonsumtionen. Ingen

skall genom en aktiv marknadsföring tillåtas tjäna pengar på

andras beroende. Social hänsyn skall vara vägledande i

marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker -- inte minst

som ett skydd för ungdomar. Förbud mot att överlåta

alkoholdrycker till ungdomar, åldersgränserna för inköp av

alkoholdrycker liksom för servering av alkoholdrycker på

restauranger är exempel på åtgärder som vidtagits för att skydda

ungdomar.

Den svenska alkoholpolitiken syftar också till att åstadkomma

en övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. Denna

politik har till stor del varit framgångsrik. Spritdryckernas

andel av den totala alkoholförsäljningen har sedan 1970-talet

minskat med över 20 procentenheter medan vin- och

ölförsäljningens andel har ökat med ca 10 procentenheter

vardera.

Utredningar på alkoholområdet

Mot bakgrund av bl.a. den integrationsprocess som pågår med

övriga Europa beslutade regeringen i december 1991 att tillsätta

en parlamentarisk alkoholpolitisk kommission (dir. 1991:124)

vars främsta uppgift är att formulera en strategi för att nå

målet att minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa

alkoholens skadeverkningar. I den mån kommissionen finner att

delar av det svenska regelsystemet inom detta område kan

förenklas eller helt utmönstras för att de inte längre fyller

någon alkoholpolitisk funktion eller behöver förändras med

hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen lägga fram förslag

till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen skall enligt

direktiven utreda hur de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas

även inom ramen för ett medlemskap i EG.

I april 1993 presenterade Alkoholpolitiska kommissionen

delbetänkandet Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50). I

betänkandet lämnas förslag till förändringar av bl.a. reglerna

för serveringstillstånd enligt lagen (1977:293) om handel med

drycker (LHD). Kommissionens förslag har remissbehandlats och

bereds för närvarande inom Socialdepartementet. Kommissionen

väntas avsluta sitt arbete före utgången av mars månad 1994.

Regeringen har även tillkallat en särskild utredare för

att göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna

av att tillståndsgivningen enligt LHD förs över från

länsstyrelserna till kommunerna. Utredningen, som antagit namnet

LHD/LVM-utredningen, har i betänkandet Kommunernas roll på

alkoholområdet (SOU 1993:31) bl.a. föreslagit att

länsstyrelsernas LHD-hantering överförs till kommunerna.

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås riktlinjer för ett nytt system för

tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet. Det nya

systemet innebär att de nuvarande import-, export-,

tillverknings- och partihandelsmonopolen avskaffas när det

gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa ersätts av ett

alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. Vidare föreslås att

en ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn

inrättas. Regeringen har för avsikt att under hösten 1994

återkomma till riksdagen med de lagförslag som behövs för

införande av det nya tillståndssystemet och inrättandet av den

nya myndigheten.

Regeringen har även för avsikt att till hösten förelägga

riksdagen en proposition med anledning av betänkandena från

Alkoholpolitiska kommissionen och LHD/LVM-utredningen.

Riktlinjer för ett nytt system för tillstånd, kontroll och

tillsyn inom alkoholområdet

Nuvarande ordning

Försäljningen och tillverkningen av alkoholdrycker regleras i

lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) och i lagen

(1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LTD). Handeln med

spritdrycker, vin och starköl är uppdelad på två statliga

monopolbolag, Vin & Sprit AB, partihandelsbolaget, och

Systembolaget AB, detaljhandelsbolaget.

Vin & Sprit AB har ensamrätt till import av spritdrycker, vin

och starköl, export av spritdrycker och utländskt vin samt

tillverkning av spritdrycker. Vidare har Vin & Sprit AB

ensamrätt till partihandel med spritdrycker, vin och utländskt

starköl (med undantag för Systembolagets försäljning till

restauranger).

Systembolaget AB sköter all detaljhandel med spritdrycker, vin

och starköl. Systembolaget har i dag ca 370 butiker spridda i

hela landet. Till detta kommer ca 550 utlämningsställen, dvs.

butiker på landsbygden där beställning av varor ur

Systembolagets sortiment kan ske utan extra kostnad för

beställaren. Vidare har Systembolaget partihandelsmonopol

gentemot serveringsställen. Ett undantag från

partihandelsmonopolet är att svenska bryggerier, som har

tillstånd att tillverka starköl, får sälja sådant öl för export,

till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till annan

tillverkare samt till den som har rätt att servera starköl.

Socialstyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet för

ärenden enligt LTD. I uppgiften att utöva tillsyn över lagens

tillämpning ingår inspektionsbesök hos tillståndgivare och

granskning av försäljningsrapporter. Om skäl finns kan

Socialstyrelsen återkalla tillstånd eller meddela

tillståndshavare varning. Socialstyrelsens beslut i

tillståndsärenden kan överklagas hos regeringen.

Socialstyrelsen utövar även den centrala tillsynen över

efterlevnaden av LHD. Länsstyrelsen, socialnämnder och

polismyndigheter skall övervaka efterlevnaden av lagens

bestämmelser på regional och lokal nivå.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att ett nytt system för

tillstånd, kontroll och tillsyn inom alkoholområdet skall

införas. Detta innebär att de nuvarande import-, export-,

tillverknings- och partihandelsmonopolen avskaffas och ersätts

med ett alkoholmotiverat tillståndssystem.

Som skäl för förslagen anförs bl.a. följande. Det övergripande

målet att minska den totala alkoholkonsumtionen i Sverige ligger

fast. EES-avtalet som trätt i kraft den 1 januari 1994

innebär att det inte får finnas statliga handelsmonopol som är

diskriminerande. I första hand berör detta monopol som hindrar

varors fria rörlighet mellan länder i det europeiska ekonomiska

samarbetsområdet. Inom ramen för medlemskapsförhandlingarna

mellan Sverige och EU har en skriftväxling ägt rum mellan EG-

kommissionen och den svenska regeringen. Kommissionen har i

skriftväxlingen erinrat om import-, export-, tillverknings- och

partihandelsmonopolens oförenlighet med EG:s bestämmelser om

monopol. Kommissionen utgår från att Sverige kommer att avskaffa

dessa. Mot denna bakgrund kan, enligt regeringens mening,

Alkoholpolitiska kommissionens slutbetänkande på detta område

inte avvaktas. Vidare har regeringen erfarit att de förslag som

läggs fram i propositionen är väl förenliga med de överväganden

och förslag som Alkoholpolitiska kommissionen inom kort avser

att redovisa.

Beträffande kriterierna för tillstånd för import, export,

tillverkning och partihandel sägs följande i propositionen. I

enlighet med vad som har kommit till uttryck i regeringens

skriftväxling med EG-kommissionen skall tillståndsprövning inom

alkoholområdet baseras på objektiva, tydliga och i lag,

förordning eller föreskrifter fastställda kriterier. Om dessa

krav uppfylls står det Sverige fritt att utforma och införa de

kriterier som krävs för att uppnå de alkoholpolitiska målen. Det

nya tillståndssystemet skall både tillgodose Sveriges

alkoholpolitiska krav och överensstämma med EES-avtalets krav på

icke-diskriminering och objektivitet. En likartad behandling av

tillståndssökande måste eftersträvas. Ekonomisk skötsamhet, god

vandel och god kännedom om de regler som gäller för svensk

alkoholhantering bör vara grundläggande kriterier för att få

tillstånd.

I det nya tillståndssystemet, som föreslås för all yrkesmässig

import, export, partihandel och tillverkning av alkoholdrycker,

är det enligt regeringens bedömning lämpligt att även starkölet

inordnas. De aktörer som uppfyller de uppställda kriterierna

skall kunna få tillstånd. Enligt propositionen kan

Systembolaget dock ej få import-, export- eller

tillverkningstillstånd. För att garantera

detaljhandelsmonopolets opartiskhet får inga länkar finnas

mellan detaljhandelsmonopolet och egen tillverkning, import och

export. Systembolagets verksamhet skall även framdeles

koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade

kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Bolaget bör dock

inte förhindras att söka tillstånd att bedriva viss partihandel

genom att sälja varor vidare till restauranger.

I och med att ett nytt tillståndssystem införs bör enligt

regeringens bedömning Vin & Sprit AB (V&S) fråntas sina

monopol på import, export, tillverkning och partihandel med

alkoholdrycker. Det lagstadgade avtalet mellan staten och V&S

måste sägas upp eller omförhandlas. V&S blir därefter ett av

flera konkurrerande företag på marknaden.

I propositionen föreslås inte någon förändring beträffande

Systembolagets detaljhandelsmonopol. Detaljhandelsmonopolet

är ur alkoholpolitisk synvinkel klart viktigast eftersom det

bidrar till att begränsa alkoholens tillgänglighet, sägs det i

propositionen.

I propositionen återfinns som tidigare nämnts en redogörelse

för den skriftväxling som ägt rum mellan EG-kommissionen och

regeringen. Vad gäller det svenska detaljhandelsmonopolet, anser

EG-kommissionen att alla effekter som är diskriminerande mellan

nationella varor importerade från övriga medlemsstater måste

avlägsnas. Med reservation för EG-domstolens framtida

rättstillämpning och kommissionens roll som väktare av fördraget

om europeiska unionen, finner kommissionen med utgångspunkt från

existerande tolkning av regelverket inte någon anledning att på

eget initiativ vidta åtgärder mot bibehållande av

detaljhandelsmonopolet.

I skriftväxlingen sägs vidare att det -- för att säkerställa

att detaljhandelsmonopolets verksamhet är förenligt med EG:s

regelverk -- är av yttersta vikt att EG-kommissionen blir

delaktig i en nära och regelbunden övervakning. Regeringen har i

brev till kommissionen ställt sig bakom de principer som

redovisas i kommissionens brev.

I propositionen (s. 7 f.) uppges vidare att genom de

expertsamtal som förekommit mellan företrädare för regeringen

och berörda grenar inom kommissionen har principer identifierats

och preciserats för att detaljhandelsmonopolet skall fungera

icke-diskriminerande. Samtalen har resulterat i att

Konkurrensverket kommer att få i uppdrag av regeringen att

särskilt övervaka att detaljhandelsmonopolet inte missbrukar sin

dominerande ställning. Konkurrensverket skall enligt

propositionen rapportera direkt till EG-kommissionen.

Särskilt om bryggeriernas rätt till partihandel

I regeringens proposition 1991/92:170, bil. IV (bet.

1992/93:EU1) om EES konstaterades att i vissa hänseenden kan

ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras som en

anpassning till EG:s regelsystem, bl.a. vad gäller

restaurangernas inköp av svenskt resp. utländskt starköl.

Mot denna bakgrund överlämnade regeringen den 3 juni 1993 till

riksdagen proposition 1992/93:253 Import och partihandel med

starköl. I propositionen lämnades förslag till vissa ändringar

av gällande regler med innebörd att utländska tillverkare av

starköl skulle ges tillträde till den svenska marknaden på samma

villkor som de svenska tillverkarna. Socialutskottet föreslog i

bet. 1993/94:SoU9 att riksdagen skulle anta regeringens förslag.

Riksdagen beslutade dock att avslå propositionen (rskr.

1993/94:59).

Motionerna

Två motionärer vill att Vin & Sprit AB:s nuvarande monopol

avskaffas fr.o.m. första maj innevarande år.

I motion So41 av Knut Billing och Inger René (m) yrkas

att riksdagen beslutar att avskaffa nuvarande import-, export-,

tillverknings- och partihandelsmonopol när det gäller

spritdrycker, vin och starköl från och med den 1 maj 1994.

Motionärerna anser att risken för att Sverige skall prickas av

EES-avtalets övervakningsmyndighet, ESA, för brott mot avtalet

är överhängande om inte avmonopoliseringen träder i kraft före

1995.

I en motion framförs krav på att Vin & Sprit AB:s monopol

skall behållas.

I motion So43 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att

riksdagen avslår propositionen om upphävande av Vin & Sprit AB:s

monopol (yrkande 1). Vid avslag på yrkande 1 hemställs att

riksdagen beslutar att Systembolaget AB får överta Vin & Sprit

AB:s monopol på all partihandel med och import av vin,

spritdrycker och utländskt tillverkat starköl (yrkande 2).

Motionärerna är kritiska till att regeringen har rättat sig

efter EG-kommissionens uttalanden om avveckling av

alkoholmonopolen redan innan de svenska

medlemskapsförhandlingarna slutförts. Detta måste enligt

motionärerna ses som en eftergift åt marknadskrafterna.

Regeringens förslag i den aktuella propositionen föregriper

dessutom den kommande folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap.

Enligt motionärernas uppfattning ger EES-avtalet inte anledning

att slopa de svenska import-, export-, partihandels- och

tillverkningsmonopolen. Den norska regeringen utgår från att de

norska alkoholmonopolen accepteras i EES-avtalet och att de kan

behållas även vid ett medlemskap i EU. Motionärerna anser att

Sverige bör föra samma politik som Norge. Vin & Sprit AB:s

monopol bör behållas. I det fall riksdagen inte bifaller

hemställan om att behålla Vin & Sprit AB:s monopol anser

motionärerna att Systembolaget bör får monopol på all

partihandel och import av starköl, vin och spritdrycker.

I en motion behandlas frågan om hälsopolitiska direktiv till

Vin & Sprit AB.

I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om statlig

ägarmajoritet i Vin & Sprit AB och att bolaget åläggs

hälsopolitiska direktiv vid all marknadsföring och försäljning

(yrkande 7). Motionärerna anser att V&S bör inordnas i det

hälsopolitiska arbetet och att riksdag och regering därför bör

ha majoritetsställning i det nya bolaget. I den nya

bolagsordningen bör V&S åläggas att beakta de hälsopolitiska

effekterna av sin verksamhet vid försäljning av alkoholhaltiga

varor såväl inom som utom landet, menar motionärerna.

I flera motioner från den allmänna motionstiden yrkas att

Systembolagets detaljhandelsmonopol skall upphöra.

Yrkande om att riksdagen skall besluta att upphäva

Systembolagets monopol på detaljförsäljningen av alkohol

framförs i motion So201 av Knut Billing m.fl. (m).

Motionärerna anser det vara ett avancerat förmynderi att inte

kunna handla alkoholhaltiga drycker i vanliga affärer.

Systembolagets ensamrätt på försäljning av alkohol skall därför

avskaffas och ersättas med licensierade affärer på sätt som i

dag sker i t.ex. Storbritannien. Licensieringen bör ske för att

få god kontroll och för att hindra minderåriga från att inhandla

alkoholhaltiga drycker.

I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) framförs

krav på att riksdagen skall upphäva förbudet mot att sälja vin

och starköl i vanliga livsmedelsaffärer m.fl.

försäljningsställen (yrkande 1). Enligt motionärerna är

Systembolagets monopol inte anpassat till verkligheten och

kommande tider med EU-gemenskap och öppna gränser. Det är dags

att en lagändring kommer till stånd så att det blir möjligt att

köpa vin och starköl i vanliga livsmedelsaffärer. Monopolets

avskaffande bör föregås av en intensiv informationskampanj om

alkoholens skadeverkningar och de kostnader som uppkommer genom

missbruk.

I motion So252 av Pehr Löfgreen (m) yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att Systembolagets monopol på

detaljförsäljning av vin och öl avskaffas. Motionären anser att

svensk alkoholpolitik är otidsenlig och inte har den effekt på

alkoholbeteendet som avses. För att undvika en försämring av

utbud och kvalitet föreslår motionären att Systembolagets

nuvarande utformning behålls. Vidare föreslås att Systembolagets

handelsmonopol ersätts av licensierade butiker med rätt att

sälja vin och öl, att försäljningen i livsmedelsbutiker sker på

samma villkor som i Systembolaget vad gäller öppettider,

åldersgränser och allmän ordning samt att Vin & Sprit AB

ombildas till en Riksorganisation för de licensierade butikerna

och Systembolaget.

I en motion behandlas vinauktioner.

I motion So202 av Birgitta Wistrand (m) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om att medge vinauktioner.

Motionären pekar på att svenskarnas vinseder har utvecklats

dramatiskt under de senaste decennierna. En månggrenad förening

av god mat- och vinkultur har fått fasta rötter i Sverige. Det

är enligt motionären kränkande att vinkonsumtionen huvudsakligen

ses som en hälsofara. Ett sätt att förstärka vinets roll som

kulturbärare är att tillåta vinauktioner.

I tre motioner behandlas frågor om omfattningen av

Systembolagets monopol.

I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att frågor om distribution av

alkoholdryckerna mellanöl, starköl, vin och starksprit skall

handläggas av Systembolaget (yrkande 1). Motionärerna

föreslår att Systembolaget skall få importmonopol för barer och

restauranger. På så sätt kommer all detaljdistribution av

alkohol till enskilda konsumenter att handläggas av en

myndighet, som har hög kompetens på kvalitetskontroll och

information till allmänheten. Eftersom EG-kommissionen sagt sig

kunna lita på Systembolaget när det gäller distribution till

allmänheten vid direktförsäljning, bör även försäljning till

restauranger och barer kunna ske via Systembolaget. I

propositionen framhålls också att Systembolaget inte skall

hindras i rätten att distribuera varor till restauranger och

barer.

I motion So40 av Wiggo Komstedt (m) hemställs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att avgränsa detaljhandelsmonopolets

verksamhet. För att i framtiden kunna bibehålla Systembolagets

detaljhandelsmonopol anser motionären det vara av yttersta vikt

att bolagets verksamhet koncentreras till den alkoholpolitiskt

betingade kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Detta

bör enligt motionärerna inte hindra restauranger från att göra

inköp i Systembutik till detaljhandelspriser.

Även i motion So42 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om vikten av att ge en

tydlig struktur för den nya konkurrensutsatta marknaden för

alkoholdrycker samt att avgränsa detaljhandelsmonopolets

verksamhet till att enbart avse den alkoholpolitiskt betingade

kärnverksamheten. Att Systembolaget utöver

detaljhandelsförsäljningen skall ha möjlighet att bedriva någon

annan verksamhet, såsom partihandel gentemot restauranger

förefaller enligt motionärerna vara en ologiskhet eller ett

skrivfel i propositionen. Motionärerna anser det vara av

yttersta vikt att det nya regelverket klart anger gränserna för

monopolverksamheten och att denna icke blandas med

konkurrensutsatt verksamhet. Detta är inte minst viktigt med

hänsyn till möjligheten att långsiktigt behålla Systembolaget

som ett alkoholpolitiskt motiverat monopol i ett

EES/EU-perspektiv. En sådan strikt struktur hindrar inte mindre

restauranger att kunna göra inköp i Systembutik, men då till

detaljhandelspriser.

I några motioner behandlas bryggeriernas rätt till

partihandel.

I motion So43 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till att

Systembolaget AB återfår monopol på partihandel med

svensktillverkat starköl (yrkande 3). Motionärerna

framhåller att sedan partihandelsmonopolet för inhemskt

starköl slopades har bryggerierna gett rabatter och bonus till

restaurangerna, som i sin tur sänkt priserna på starköl. Detta

har medfört att restaurangernas försäljningsvolym har ökat.

Motionärerna framhåller också att starköl blivit den stora

ungdomsdrycken. Den fria partihandeln skapar enligt motionärerna

även nya former av kriminalitet i själva ölhanteringen.

Även i motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas en

återgång till de regler som gällde före 1977 beträffande

starkölsförsäljningen (yrkande 19). Motionärerna menar att

bryggeriernas rätt att idka partihandel med starköl har lett

till att de i ökad utsträckning har engagerat sig finansiellt i

restaurangerna. Detta står enligt motionärerna i strid med en

princip i svensk alkoholpolitik om att tillverknings- och

serveringsleden skall hållas strängt åtskilda från varandra i

fråga om drift och ansvar.

I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts om minibryggerier (yrkande

6). Motionärerna anser att pubar och restauranger bör tillåtas

att ha ett eget minibryggeri i direkt anslutning till

serveringslokalen, där de kan brygga sitt eget öl.

Tidigare behandling av frågan om Systembolagets

detaljhandelsmonopol och bryggeriernas rätt till partihandel

I utskottets betänkande 1991/92:SoU15 återfinns en

noggrann redogörelse för regleringen av de svenska

alkoholmonopolen och den tidigare behandlingen av dessa frågor.

Med anledning av motioner om bl.a detaljhandelsmonopolet

uttalade utskottet bl.a att det inte kunde ställa sig bakom de

olika förslag om en friare och utvidgad detaljhandel som lades

fram i motionerna. En sådan utveckling skulle stå i strid med

riksdagens vid upprepade tillfällen uttalade alkoholpolitiska

målsättning att få till stånd en varaktig minskning av

alkoholkonsumtionen. I betänkandet uttalade utskottet också att

alkoholpolitiken självfallet måste anpassas till en föränderlig

verklighet. Inte minst den svenska europeiska integrationen som

kan komma att ställa krav på vissa ändringar av lagstiftningen

kring alkohol. Vidare erinrades om alkoholpolitiska

kommissionens uppdrag att se över den svenska alkoholpolitiken

utifrån bl.a. denna utgångspunkt. Utskottet avstyrkte de då

aktuella motionerna. I betänkandet 1992/93:SoU17 ansåg

utskottet att riksdagen inte borde ta något initiativ med

anledning av motioner med krav på avskaffande av Systembolagets

detaljhandelsmonopol. Motionerna avstyrktes.

Motionsyrkanden om att frånta bryggerierna rätt att bedriva

partihandel med starköl har behandlats av riksdagen vid tidigare

tillfällen. I betänkandet 1991/92:SoU15, s. 114 f. uttalade

utskottet följande.

Anledningen till att 23 § LHD ändrades så att tillverkare av

starköl gavs rätt att sälja öl direkt till restaurangerna var

att den tidigare ordningen ansågs innebära en onödig

administrativ omgång. Bryggerierna levererade nämligen starkölet

direkt till restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt

skedde via Systembolaget (prop. 1976/77:108).

I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 68) anförde utskottet med

anledning av en motion (v) att det inte såg något skäl att

återgå till den ordning som rådde före 1977 och avstyrkte därför

motionen (res. v).

Utskottet vidhöll sin tidigare inställning och avstyrkte

motionerna.

Utskottets bedömning

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det ur

alkoholpolitisk synpunkt är mycket viktigt att behålla

Systembolaget AB:s detaljhandelsmonopol, eftersom detta bidrar

till att begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet och därmed

alkoholskadorna. Utskottet är därför inte berett att föreslå

någon ändring beträffande Systembolagets detaljhandelsmonopol.

Utskottet är i avvaktan på Alkoholpolitiska kommissionens

ställningstaganden inte heller berett att uttala sig i fråga om

vinauktioner.

Genom EES-avtalet har Sverige åtagit sig att tillämpa EG:s

regelverk om monopol. Detta innebär att det inte får finnas

statliga handelsmonopol som är diskriminerande. I första hand

avses monopol som hindrar varors fria rörlighet mellan länder i

det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med hänsyn till

EES-avtalet, den skriftväxling som förevarit mellan regeringen

och EG-kommissionen samt den pågående marknadsintegrationen

delar utskottet regeringens uppfattning att Vin & Sprit AB:s

monopol på import, export, tillverkning och partihandel med

alkoholdrycker bör avvecklas. Regeringen har för avsikt att

återkomma till riksdagen med förslag till ändrad lagstiftning

under hösten 1994. Utskottet utgår från att arbetet inom

regeringskansliet bedrivs skyndsamt.

När det gäller frågan om hälsopolitiska direktiv till Vin &

Sprit AB konstaterar utskottet att avtalet mellan staten och Vin

& Sprit AB kommer att sägas upp eller omförhandlas i och med att

det lagstadgade monopolet för import, export, tillverkning och

partihandel med alkoholdrycker upphävs. Regeringen avser att

återkomma till riksdagen med förslag i fråga om den framtida

utvecklingen för Vin & Sprit AB. Utskottet anser inte att

riksdagen nu bör ta något initiativ i frågan.

Med hänsyn till att Sveriges förhandlingar med EU inte

resulterat i en överenskommelse i anslutningsfördraget utan i en

viss skriftväxling, som inte binder EU-domstolen, är det av stor

vikt att det regelverk som nu skapas, beaktar inte bara

alkoholpolitiska synpunkter utan också de konkurrensrättsliga

aspekterna. Det förtjänar därvid att påpekas att det är EU:s

grundläggande principer om varors fria rörlighet som föranlett

ett ifrågasättande av de svenska alkoholmonopolen, inte dess

socialpolitik. Ett strikt beaktande av EU:s bestämmelser om

monopol utgör den bästa garantin för ett bibehållande av

detaljhandelsmonopolet.

Utskottet anser att Systembolagets verksamhet även framdeles

skall koncentreras till den alkoholpolitiskt betingade

kärnverksamheten, dvs. försäljning över disk. Detta innebär att

Systembolagets partihandelsmonopol gentemot serveringsställen, i

likhet med regeringens förslag, bör avvecklas. I följd härav

motsätter sig utskottet också motionsyrkanden om att

Systembolaget skall få monopol på försäljning av svenskt

tillverkat starköl till restauranger och andra

serveringsställen. Utskottet anser vidare att en sammanblandning

av en monopoliserad detaljhandel och en konkurrensutsatt

partihandel bör undvikas. Det är därför väsentligt att den

konkurrensutsatta partihandeln i Systembolaget får bära sina

kostnader så att bolaget inte otillbörligt utnyttjar den

monopoliserade detaljhandeln i priskonkurrens med annan

partihandel. Det bör ankomma på Konkurrensverket att

uppmärksamma detta i sin tillsyn av branschen.

Utskottet godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna

för ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn som

skall ersätta import-, export-, tillverknings- och

partihandelsmonopolen inom alkoholhanteringen och avstyrker

motionerna So40 (m), So41 (m), So42 (s), So43 (s) yrkandena 1, 2

och 3, So44 (c, s, fp, kds, v) yrkandena 1 och 7, So201 (m),

So202 (m), So247 (v) yrkande 19, So252 (m) och So272 (nyd)

yrkandena 1 och 6.

Riktlinjer för inrättande av en ny central myndighet

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de

föreslagna riktlinjerna för inrättande av en ny myndighet inom

alkoholområdet. Dess beslut skall kunna överklagas till domstol.

Tillståndsgivningen avser import, export, tillverkning och

partihandel med sprit, vin och starköl. Avsikten är inte att

den nya myndigheten skall svara för tillstånd till servering.

Beredningsarbetet bedrivs i dessa delar med inriktning på en

kommunalisering av tillståndsgivningen. Den nya myndigheten

skall enligt propositionen vara tillståndsmyndighet och

tillsammans med länsstyrelser och kommuner stå för en

intensifierad, samlad och effektiv tillsyn och kontroll

av alkoholhanteringen. Myndigheten bör också stå för en löpande

uppföljning och utvärdering inom sitt verksamhetsområde.

Detta innebär att Socialstyrelsens nuvarande uppgifter på

området övertas av den nya myndigheten. Tillsammans med

Folkhälsoinstitutet och andra berörda myndigheter skall den nya

myndigheten ha till uppgift att säkerställa de alkoholpolitiska

målen. Frågan om även prövningen av tillstånd för handel med

teknisk sprit och godkännande av alkoholhaltiga preparat skall

handhas av den nya myndigheten bör enligt propositionen

övervägas under det fortsatta beredningsarbetet.

Myndighetens primära uppgift blir att utöva en aktiv

tillsyn på nationell nivå för att garantera att all försäljning

av alkohol sker ansvarsfullt och att lagar och bestämmelser på

alkoholområdet efterlevs. I propositionen sägs vidare att frågan

om den nya myndighetens samlade ansvar för den centrala

tillsynen inom alkoholområdet bör beredas ytterligare, t.ex.

frågan om hur den centrala tillsynen av restauranger med

tillstånd att servera alkoholdrycker bättre skall kunna möta den

nya situationen med en avmonopoliserad partihandel. Den nya

myndigheten skall också förstärka informations- och

utbildninginsatserna om hur det alkoholpolitiska regelsystemet

skall tillämpas. Insatserna skall främst rikta sig till olika

yrkeskategorier verksamma inom alkoholområdet, t.ex.

partihandlare, restauranganställda och personal vid

tillsynsmyndigheterna. Ett handlingsprogram för information och

utbildning bör utarbetas i samråd med Folkhälsoinstitutet.

Alkoholstatistiken utgör en viktig del av den

kunskapsmässiga basen för alkoholpolitiken. Riktlinjer för den

framtida statistikförsörjningen inom de områden som faller under

den nya myndighetens ansvarsområde bör utarbetas under den

fortsatta beredningen, sägs det vidare i propositionen.

Den nya myndigheten bör ha möjlighet att vidta sanktioner

mot de tillståndshavare som bryter mot gällande regler.

Skattesystemet ger vissa möjligheter att kontrollera den mängd

alkoholdrycker som är i omlopp på den inhemska marknaden.

Därutöver föreslås i propositionen att alla ekonomiska aktörer

inom alkoholområdet skall åläggas att lämna uppgifter om

tillverkning och försäljning till den nya myndigheten. Genom ett

heltäckande informationssystem bör den nya myndigheten ha

möjlighet till effektiv tillsyn och kontroll, sägs det vidare.

Den särställning V&S har i dag när det gäller kvalitetssäkring

och kontroll bör upphöra i samband med att dess monopolställning

upphör. Livsmedelsverket har inom ramen för livsmedelslagen

ansvar för kontroll och tillsyn över alkoholdryckers kvalitet

och redlighet.

I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)

begärs tillkännagivande om att den nya tillståndsmyndigheten bör

handlägga frågor om tillstånd för handel med teknisk sprit och

andra alkoholhaltiga produkter (yrkande 2). Det är enligt

motionärerna väsentligt att alla alkoholhaltiga varor handhas av

en myndighet med kompetens inom hela området. Vidare begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om den nya

myndighetens kompetens (yrkande 6). Motionärerna anser att

det finns oklarheter om den nya myndighetens kompetens. För att

den nya myndigheten skall få auktoritativ status krävs enligt

motionärerna att den är suverän och att andra berörda

myndigheter är skyldiga att biträda eller överföra sina frågor

till den nya myndigheten. På så sätt undviks administrativa

"långbänkar" i hanteringen av tillståndsfrågor och

rapportgivning. Det fortsatta utredningsarbetet bör således

inriktas på att tillskapa en stark myndighet i enlighet med vad

som anförts i motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet godkänner de föreslagna riktlinjerna för inrättande

av en ny central myndighet inom alkoholområdet. Frågan om den

nya myndigheten skall handlägga frågor om tillstånd för handel

med teknisk sprit och andra alkoholhaltiga produkter samt vilken

kompetens den nya myndigheten bör ha får övervägas under det

fortsatta arbetet i regeringskansliet. Motion So44 (c, s, fp,

kds, v) yrkandena 2 och 6 avstyrks därför.

Riktlinjer för finansiering av verksamheten vid den nya

myndigheten

Verksamheten vid den nya myndigheten skall finansieras genom

ett avgiftssystem som utgår från principen om full

kostnadstäckning. Avgifterna skall bestämmas genom en

schablonmässig beräkning av kostnaderna för handläggningen av de

olika tillståndsärenden som kan komma i fråga samt efterföljande

tillsyn och kontroll av verksamheten. En del av avgiften som

avser tillståndsprövning bör tas ut som s.k. ansökningsavgift.

Förslag till konstruktion av avgiftssystem och avgiftsberäkning

bör tas fram under den fortsatta beredningen i samarbete med

Riksrevisionsverket. I sammanhanget bör övervägas i vilken mån

de avgiftssystem som finns inom Läkemedelsverkets ansvarsområde

kan användas som modell.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de föreslagna

riktlinjerna för finansieringen.

I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)

begärs tillkännagivande om att i avgifternas storlek medräkna

kostnaden för sociala konsekvenser av alkoholhanteringen

(yrkande 5).

Utskottets bedömning

Utskottet godkänner de riktlinjer för finansiering av

verksamheten vid den nya myndigheten som föreslås i

propositionen. Under den fortsatta beredningen i

regeringskansliet får avgiftssystemet övervägas ytterligare.

Motion So44 (c, s, fp, kds, v) yrkande 5 avstyrks.

Alkoholpolitiken

I flera motioner från den allmänna motionstiden behandlas

frågor om alkoholpolitiken och sambandet mellan

alkoholkonsumtion och våld och skador.

I motion So228 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om sambandet mellan

totalkonsumtion av alkohol och skador (yrkande 1), om

sambandet mellan våld och alkohol (yrkande 3) och slutligen

om att förändringar av alkoholpolitiken måste göras varsamt

(yrkande 4). Insikten om kopplingen mellan den totala

alkoholförbrukningen och skadorna och sambandet mellan bruk och

missbruk är en viktig grund för den svenska alkoholpolitiken,

anför motionären. I motionen påpekas vidare att sambandet mellan

våldsbrott och alkoholkonsumtion är väl belagt i olika

undersökningar. I kampen mot våldsbrottsligheten måste därför

samhällets olika åtgärder bättre avpassas till det klara

sambandet mellan alkoholkonsumtion och våld. Vidare hänvisas

till en internationell arbetsgrupp som på uppdrag av

Systembolaget studerat vad som skulle hända om tillgängligheten

till alkoholdrycker ökade i Sverige. Mot bakgrund av de resultat

som forskargruppen kommit fram till anser motionären att varje

förändring av alkoholpolitiken måste göras varsamt.

Även i motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) åberopas

den forskningsrapport som den internationella arbetsgruppen på

uppdrag av Systembolaget presenterat. Med hänsyn till att

forskningsrapporten visar att en förändring av Systembolagets

monopolställning kommer att leda till en ökning av

alkoholkonsumtionen och därmed också en ökning av

alkoholrelaterade sjukdomar, dödsfall och misshandelsfall anser

motionärerna det är angeläget att regering och riksdag ser

alkoholpolitiken i sin helhet. Varje förändring som kan leda

till ökad konsumtion måste enligt motionärerna åtföljas av ett

beslut som dämpar konsumtionen. Detta bör riksdagen ge

regeringen till känna (yrkande 5).

I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att alkoholpolitiska kommissionen

får tilläggsdirektiv om att utarbeta en beredskapsplan för ett

eventuellt inträde i EU (yrkande 1) och att en delegation

inrättas för att följa utvecklingen på alkoholområdet i samband

med ett eventuellt inträde i EU (yrkande 2).

I motion So258 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, kds)

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en kartläggning angående

alkoholskadade barn (yrkande 1) och om behovet av stöd till

alkoholmissbrukande gravida kvinnor (yrkande 3). Enligt

motionärerna råder det i dag osäkerhet beträffande antalet barn

som föds med alkoholskador. Vidare framhålls att gravida kvinnor

med missbruksproblem har behov av ett omfattande stöd och ett

personligt engagemang från personal verksam inom

mödrahälsovården och socialtjänsten. Det finns kompetens för att

organisera stödet, men ofta saknas tillräckliga resurser.

Motionärerna pekar på att vissa organisationer som t.ex.

Kvinnoforum fått minskade resurser. Den projektverksamhet --

riktad till blivande och nyblivna föräldrar -- som landstingen

bedrivit i bl.a Älvsborgs och Jämtlands län har enligt

motionärerna givit gott resultat. Dessa projekt bör dock följas

upp och breddas till att omfatta hela landet.

I propositionen föreslås som tidigare nämnts inte någon

ändring såvitt avser Systembolagets detaljhandelsmonopol.

I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 6)

uttalar regeringen bl.a. följande beträffande den framtida

alkoholpolitiken:

Med tanke på den integrationsprocess som pågår med övriga

Europa behövs framöver en kraftfull mobilisering på

alkoholområdet för att ytterligare begränsa den totala

alkoholkonsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka

alkoholskadorna. På nationell nivå behövs kraftfulla

informationsinsatser för att öka kunskapen om alkoholens

skadeverkningar. Förstärkta utbildningsinsatser till olika

yrkeskategorier inom t.ex. primärvård, socialtjänst och

restauranghantering blir också angeläget.

På lokal och regional nivå bör kommuner och landsting bl.a

uppmuntras att ta fram alkoholpolitiska handlingsprogram. Det

gäller här inte minst att intensifiera arbetet med tidig

upptäckt och utveckling av enkla behandlingsåtgärder. Dessutom

behövs förstärkta insatser när det gäller olika riskgrupper och

risksituationer. Barn och ungdom bör uppmärksammas särskilt,

liksom gravida kvinnor. Frågan hur missbrukares barn och

anhöriga kan få ett förstärkt stöd är vidare av stor betydelse.

Alkohol och trafik är exempel på ett annat område där det behövs

intensifierade insatser. När den alkoholpolitiska kommissionen

överlämnat sitt slutbetänkande avser regeringen att återkomma

med förslag till ett alkoholpolitiskt program för att bättre

kunna förebygga alkoholskador. ----- En av Folkhälsoinstitutets

uppgifter inom alkohol- och drogområdet är att ta fram och

tillhandahålla basfakta och informationsmaterial. Institutet

skall vidare stimulera, utveckla och stödja lokala

drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och

myndigheter. ---- Att utveckla nya och effektiva metoder för det

förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet.

I den alkoholpolitiska kommissionens uppdrag ingår framför

allt att lägga fram en strategi för framtiden efter en

utvärdering av den hittillsvarande alkoholpolitiken.

Kommissionen skall också bl.a. kartlägga och analysera

missbrukets konsekvenser för missbrukarnas familjer och bedöma

vilka insatser som behöver göras för att möta de anhörigas,

särskilt barnens behov av stöd.

Åldersgränser för inköp och servering

I två motioner föreslås att åldersgränsen för inköp på

Systembolaget skall ändras.

I motion So206 av Kurt Ove Johansson (s) hemställs om en

sänkning av åldersgränsen för inköp av alkoholhaltiga drycker

till 18 år. I motion So209 av Widar Andersson (s) föreslås

att åldersgränsen för inköp av alkohol i butik höjs till 23 år.

Motioner om en sänkning av åldersgränsen vid inköp av alkohol

har behandlats av utskottet under åren 1991, 1992 och 1993 (bet.

1990/91:SoU23, 1991/92:SoU15 och 1992/93:SoU17). Vid samtliga

dessa tillfällen avstyrktes motionerna i fråga bl.a. med

hänvisning till att en sänkning av åldersgränsen för inköp

allvarligt skulle motverka strävandena att begränsa ungdomars

tillgång till alkohol.

I några motioner föreslås att utskänkningsåldern på

restauranger höjs från 18 till 20 år. Yrkanden med detta

innehåll framförs i motionerna So44 av Karin Israelsson m.fl.

(c, s, fp, kds, v) yrkande 4, So207 av Kjell Eldensjö (kds),

So231 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) och So238 av Gudrun

Norberg m.fl. (fp) yrkande 1.

Motioner med liknande innehåll behandlades av utskottet i

betänkandet 1990/91:SoU23 med anledning av

folkhälsopropositionen. Utskottet uttalade att det inte var

berett att föreslå någon ändring av utskänkningsåldern och

avslog då aktuella motioner.

När liknande motioner behandlades av utskottet förra våren

(bet. 1992/93:SoU17) avstyrktes dessa med motiveringen att

Alkoholkommissionen inom kort skulle överlämna ett betänkande om

serveringsbestämmelser.

I Alkoholpolitiska kommissionens delbetänkande

Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) behandlas inte frågan om

vilken åldersgräns som skall gälla för servering av

alkoholdrycker. Kommissionen har för avsikt att återkomma med

ställningstagande till denna fråga i sitt slutbetänkande. I

betänkandet kommer också frågan om åldersgränser vid inköp i

detaljhandeln att behandlas.

Servering av alkoholdrycker

Serveringstider

I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett

tillkännagivande om att det inte får förekomma några

begränsningar i fråga om serveringstider (yrkande 12).

Enligt motionärerna framstår bestämmelser om serveringstider som

ett inte oväsentligt ingrepp i näringsfriheten och den

personliga friheten. Serveringstiderna bör i princip vara fria

och stängningsregeln tas bort.

Bestämmelser om serveringstider finns i 46 och 47 §§ LHD.

I Alkoholpolitiska kommissionens delbetänkande (SOU 1993:50,

s. 124 f.) framläggs förslag till ändrade serveringstider.

Restaurangernas stängningstid bör dock enligt kommissionen

oförändrat vara 30 minuter efter serveringstidens utgång. Som

tidigare nämnts är kommissionens förslag föremål för beredning

inom Socialdepartementet.

Mattvång m.m.

I 41 § LHD stadgas att tillstånd till servering får

meddelas endast om det kan antagas att tillhandahållande av

lagad mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen.

Tillstånd till servering av öl får dock meddelas om lagad mat

finns att tillgå eller i annat fall om särskilda skäl

föreligger.

I 48 § LHD anges att vid servering av spritdrycker, vin

och starköl skall lagad mat finnas att tillgå.

I 9 § LHD stadgas att vid detaljhandel med och servering

av alkoholdrycker skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i

tillfredsställande urval och omfattning.

Alkoholpolitiska kommissionen har i delbetänkandet

Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) uttalat att "den svenska

modellen" med ett samband mellan mat och alkoholservering skall

finnas kvar, men vara enklare utformad. För tillstånd bör det

enligt kommissionen räcka med ett godkänt restaurangkök och att

lagad mat tillhandahålls. Beträffande drinkbarer anser

kommissionen att dessa inte får blir alltför dominerande och

föreslår att regeln om att de skall utgöra en mindre del av

restaurangrörelsen behålls. Det är för närvarande inte tillåtet

att servera vin eller starköl i pausen på teatrar utan att

samtidigt servera lagad mat. Kommissionen föreslår att tillstånd

för pausservering av vin, starköl och öl utan krav på lagad mat

skall kunna ges till teatrar och konsertlokaler. Minibarer på

hotellrum föreslås på vissa villkor tillåtas på hotell med

serveringstillstånd. Det skall enligt kommissionens mening bl.a.

krävas ett aktivt val av hotellgästen vid incheckningen för att

få tillgång till minibar med alkoholdrycker på hotellrummet.

Hotellet måste också kontrollera att minibar inte ställs till

förfogande till personer som kan antas vara underåriga. Vidare

anser kommissionen att sambandet mellan ölförsäljning (klass II)

och försäljning av matvaror resp. servering av mat bör behållas.

Kommissionen föreslår dock att den särskilda tillståndsplikten

slopas med undantag för partihandel med öl.

Beträffande alkoholfria dryckesalternativ är det kommissionens

uppfattning att lagregeln om alkoholfria dryckesalternativ bör

behållas.

I två motioner (v och nyd) riktas kritik mot de förslag

som Alkoholpolitiska kommissionen fört fram i delbetänkandet.

I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl (v) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförts dels om bibehållandet av

nuvarande regler för försäljning av öl klass II (yrkande 7),

dels om behovet av att införa regler om minibarer (yrkande

8). Motionärerna är kritiska till Alkoholpolitiska

kommissionens förslag om minibarer i hotellrum. Ett nytt snårigt

regelsystem med råd och anvisningar kommer därmed att belasta

hotellägarna. Motionärerna anser att den hotellgäst som vill ha

alkohol på rummet kan bekväma sig med att inhandla dryckerna i

receptionen. Detta skulle också vara hänsynsfullt mot personer

som är alkoholberoende.

I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att godkänt restaurangkök inte skall vara en

förutsättning för tillstånd till alkoholservering (yrkande

7), om etablering av rena drinkbarer (yrkande 8), om att

det inte skall finnas någon begränsning i fråga om

alkoholservering på teatrar (yrkande 9), om fri etablering

av minibarer på hotell (yrkande 10), om friare servering av

öl klass II (yrkande 13) och om att slopa lagkravet på

alkoholfria dryckesalternativ (yrkande 21). Enligt

motionärerna måste den fria konkurrensen få spela en mer

framträdande roll även inom det alkoholpolitiska området. Kravet

på mathållning för att få tillstånd att servera alkoholdrycker

bör utmönstras ur lagstiftningen. Vidare anser motionärerna att

renodlade cocktailbarer eller liknande helt dryckesinriktade

serveringsställen bör få etableras. Teatrar och konsertlokaler

bör få tillstånd att servera alkoholdrycker i pausen. Minibarer

bör få etableras även i hotell som inte har serveringstillstånd,

och något krav på att alkoholfria dryckesalternativ skall finnas

i minibarer behövs inte. Slutligen anförs att öl klass II bör

får säljas fritt i t.ex. videobutiker, kiosker o.d. Regeln om

alkoholfria dryckesalternativ är onödig eftersom det knappast

torde finnas någon restaurang som skulle kunna överleva

konkurrensen utan att tillhandahålla efterfrågade alkohofria

drycker.

Tillstånd till servering m.m.

Nuvarande ordning

I LHD finns bestämmelser rörande serveringstillstånd och

tillsyn. Enligt LHD kräver i princip all servering av

alkoholdrycker tillstånd. I samband med tillståndsgivningen

skall särskilt beaktas behovet av serveringen, sökandens

lämplighet och serveringsställets ändamålsenlighet. Tillstånd

prövas av den länsstyrelse där serveringsstället är beläget.

Beträffande nya permanenta serveringstillstånd eller utökade

sådana rättigheter, skall länsstyrelsen inhämta yttrande från

kommunfullmäktige och polismyndigheten på den ort där

serveringsstället är beläget. Kommunen gör behovsprövningen,

vars syfte i första hand är att förhindra överetablering.

Kommunen kan helt eller delvis avstyrka en ansökan. Ett sådant

beslut blir bindande för länsstyrelsen (kommunalt veto). Detta

innebär att länsstyrelsen inte får meddela serveringstillstånd

om det avstyrkts av kommunen och inte heller låta det omfatta

starkare drycker än kommunen tillstyrkt. Socialstyrelsen utövar

den centrala tillsynen över tillämpningen av LHD. Länsstyrelsen

har huvudansvaret för den regionala och lokala tillsynen

tillsammmans med polismyndigheten och socialnämnden.

Länsstyrelsen har också som tillståndsmyndighet huvudansvaret

och befogenheten att besluta om återkallelse av tillstånd och

andra administrativa ingripanden. Länsstyrelsens beslut kan

överklagas hos kammarrätten.

Alkoholpolitiska kommissionen

Alkoholpolitiska kommissionen föreslår i delbetänkandet att

det kommunala vetot och behovsprövningen ersätts med att

tillståndsmyndigheten vid prövningen av ansökningar om

serveringstillstånd skall inrikta prövningen i denna del på att

undvika att en etablering medför alkoholpolitiska olägenheter.

Tillståndsprövningen bör flyttas från länsstyrelserna till

kommunerna. I LHD anges olika typer av serveringstillstånd.

Kommissionen föreslår att de tillståndskategorier som används i

dag i huvudsak skall gälla även i fortsättningen.

Kommissionen föreslår inte någon ändring av reglerna om

lämplighetsprövning. Lokalprövningen skall följa strikta regler.

Vissa grundförutsättningar måste vara uppfyllda för att lokalen

skall anses lämplig för restaurangverksamhet. Variationer i

lokalernas utformning bör dock kunna tillåtas.

Vidare föreslås att tillståndsmyndighetens möjligheter att

använda prövotider utvidgas. Prövotider är t.ex. användbara för

restauranger med tydlig inriktning på ungdomar och där

tillståndsmyndigheten behöver en längre tid på sig innan slutlig

ställning kan tas till ansökan om alkoholservering.

Beträffande tillsynen anser kommissionen att kommunerna skall

sköta den direkta tillsynen av restaurangerna och att tillsynen

naturligt kan knyta an till socialtjänstens uppsökande

verksamhet. Länsstyrelserna bör även i fortsättningen vara

beslutsmyndighet för de administrativa ingripanden som står till

buds om bestämmelserna i lagen inte följs.

När det gäller inköp från bryggeri föreslår kommissionen att

lagstiftningen i denna del skärps. Enligt kommissionen bör

endast innehavare av tillstånd för stadigvarande servering få

köpa starköl direkt från bryggeri. Andra hänvisas till

Systembolaget.

Ansökningar om tillfälliga serveringstillstånd har ökat

kraftigt på senare år. Servering till allmänheten vid s.k.

festivaler står för en betydande del av denna ökning. Det råder

enligt kommissionen delade meningar om hur reglerna skall

tillämpas. Kommissionen föreslår att kommunerna bör utforma

särskilda riktlinjer om festivaler och andra större evenemang

som vänder sig till allmänheten. För servering till allmänheten

bör samma krav på branschvana och matutbud gälla för tillfälliga

tillstånd som för tillsvidaretillstånd.

Motioner

I motion So44 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v)

begärs ett tillkännagivande om att befolkningsunderlaget skall

vara vägledande för antalet serveringstillstånd inom en kommun

(yrkande 3). På detta sätt skulle man undvika att en kommun

är tillåtande i sin tillståndsgivning medan grannkommunen av

sociala och hälsopolitiska skäl önskar vara restriktiv.

Tillstånd efter befolkningsunderlag är en väg att objektivt

fördela tillstånd med en alkoholpolitisk inriktning.

I motion So234 av Martin Nilsson (s) hemställs om ett

tillkännagivande om vad i motionen anförts om åtgärder mot

diskriminering i nöjeslivet. Motionären påpekar att när

utskänkningstillstånd beviljas så kontrolleras krogen ur en rad

olika aspekter, dock inte ur diskrimineringssynpunkt. Ett krav

på att inte diskriminera någon på grund av kön eller etniskt

ursprung bör ställas för att få utskänkningstillstånd.

I motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) yrkas

tillkännagivande om vad i motionen anförts om

utskänkningstillstånd och öltält (yrkande 4). Enligt

motionärerna har kommunerna intagit en alltmer generös hållning

beträffande utskänkningstillstånd. Antalet tillstånd har

mångdubblats, vilket motionärerna anser vara oförnuftigt.

Regeringen bör påtala detta för Kommunförbundet. Vidare anförs

att s.k. öltält inte bör få förekomma vid ungdomssamlingar.

I två motioner har kritik riktats mot Alkoholpolitiska

kommissionens förslag om nya regler för tillståndsgivningen och

tillsynsverksamheten.

I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivanden om att tillsynen av serveringstillstånden för

alkohol och tillståndsgivningen för servering av alkohol skall

finnas kvar på regional nivå (yrkandena 3 och 4), om att

sanktionerna för brott mot serveringsbestämmelserna även

fortsättningsvis skall ligga på en regional nivå (yrkande 5)

och om att den kommunala vetorätten vid etablering av

serveringsställen för alkohol skall bibebehållas (yrkande

6). Motionärerna vänder sig mot Alkoholpolitiska kommissionens

förslag om att kommunerna skall handha ärenden om

serveringstillstånd och kontrollen av hur LHD efterlevs, men är

positiva till förslaget om att sanktionerna skall finnas kvar på

länsnivå. Landets kommuner är i dag hårt pressade och dignar

under en stor arbetsbörda. Ytterligare uppgifter bör därför inte

i dagsläget åläggas kommunerna. Det är enligt motionärerna en

stor risk att t.ex. tillsynen av krogarna blir eftersatt om

kommunerna åläggs huvudansvaret för tillsynen. Motionärerna

pekar också på att erforderlig kompetens på detta område endast

finns att tillgå i större kommuner. Motionärerna befarar också

att kommunens hantering av serveringstillstånden och tillsynen

kommer att bli rutinmässig. Vidare anser motionärerna att den

kommunala vetorätten bör bibehållas tills vi av EU-domstolen

tvingas att avskaffa denna. Vetorätten kan försvaras med

hänvisning till folkhälsan och hävd.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande om bättre

lagefterlevnad när det gäller LHD (yrkande 17). Enligt

motionärerna har det inom restaurangbranschen skett en

förskjutning från restaurangverksamhet till dryckes- och

nöjesverksamhet för ungdom. Utvecklingen har enligt motionärerna

skett i strid med gällande rätt, och det är därför dags att se

till att branschen följer de lagar och förordningar som finns.

I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att lokalprövningsregeln måste begränsas

(yrkande 11), om att reglerna för tillfällig servering till

allmänheten inte får stramas upp (yrkande 14), om rätt till

inköp av starköl från bryggeri (yrkande 15), om att regeln

om prövotider tas bort (yrkande 16) och om att ett

serveringstillstånd i princip skall gälla alla dryckesslag utan

begränsning (yrkande 17). I motionen anförs följande. Den

som får tillfälligt serveringstillstånd bör ges automatisk rätt

att köpa starköl direkt från bryggeriet. Krav på varierat

matutbud bör lika litet som för permanenta tillstånd ställas för

tillfälligt tillstånd. Möjligheten att ge serveringstillstånd

med prövotid bör tas bort eftersom det inte längre finns något

egentligt behov. Ett serveringstillstånd skall gälla för såväl

spritdycker som vin och starköl. Det skall inte vara möjligt att

begränsa tillståndet till att avse endast en eller två av dessa

drycker.

I samma motion begärs ett tillkännagivande av vad som

anförts om att administrativa ingripanden bör skötas av

kommunerna och inte av länsstyrelserna (yrkande 22). Frågor

om återkallelser av tillstånd och andra ingripanden bör enligt

motionärerna läggas på kommunerna i stället för länsstyrelsen. I

detta sammanhang bör närhetsprincipen kunna göra sig gällande

liksom det förhållandet att kommunerna numera har de nödvändiga

erfarenheterna och kunskaperna för att klara verksamheten.

Prisrelationer -- Happy Hours

Enligt 50 § LHD får priser på alkoholdrycker vid servering

inte sättas lägre än detaljhandelspriset för varan jämte skäligt

tillägg för serveringskostnaden. Priserna skall avvägas så att

försäljning av drycker med högre alkoholhalt inte främjas.

Denna bestämmelse gäller även när restauranger tillämpar lägre

priser vissa tider på dagen, s.k. Happy Hours.

Alkoholpolitiska kommissionen har i betänkandet

Serveringsbestämmelser uttalat att den instämmer i

lagbestämmelsens huvudtanke. Beträffande Happy Hours eller

liknande företeelser behöver bestämmelserna skärpas.

I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om prisreglering genom prisrelationer och om

friare Happy Hours (yrkandena 19 och 20). Motionärerna

ifrågasätter den prisreglering som kommer till uttryck i 50 §

LHD, dels därför att lagstiftad prisreglering normalt inte bör

förekomma i en marknadsekonomi, dels därför att de skäl som

åberopats för regleringen är mycket svaga. För Happy Hours

behövs inga särskilda bestämmelser om prisrelationer menar

motionärerna.

Inköpsregistrering

Motionärerna i motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begär ett tillkännagivande om behovet av registrering vid inköp

av alkohol (yrkande 10). I motionen påpekas att en hög

totalkonsumtion av alkohol ger fler högkonsumenter och fler

alkoholskadade. Den totala konsumtionen måste därför reduceras.

Inköpsregistrering kan ha en viss hämmande effekt på

konsumtionen och bör övervägas om årskonsumtionen ökar.

Utskottet har behandlat motioner om inköpsrestriktioner och

inköpsregistrering vid flera tidigare tillfällen (betänkandena

1989/90:SoU2, s. 41, 1990/91:SoU23, s. 47, 1991/92:SoU15 s. 110

och 1992/93:SoU17). I betänkandet 1991/92:SoU15 uttalade

utskottet att det inte ville stödja ett förslag som skulle

innebära en påtaglig skärpning av den förda alkoholpolitiken.

Utskottet hänvisade också till tidigare uttalanden om att

alkoholpolitiken måste ses som en gemensam strävan, grundad på

en väl belagd medicinsk erfarenhet, och att den inte får

upplevas som krångel och onödig kontroll. Med det sagda avslogs

de då aktuella motionerna. I betänkandet 1992/93:SoU17

vidhöll utskottet sin inställning.

Langning och hembränning

I motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om langning (yrkande 2). Motionärerna anser

att samma bestämda ställningstagande bör intas såväl när det

gäller alkohol som när det gäller tobak. Motionärerna pekar på

att det för ett antal år sedan bedrevs en kampanj mot langning.

Langningen framstod då i negativ dager. När kampanjen var över

var det snart accepterat igen att hjälpa de unga med att skaffa

alkoholdrycker. Regeringen bör utarbeta förslag till riksdagen

om hur langning skall motverkas.

I motion So228 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande av vad som anförts om åtgärder mot hembränning

(yrkande 2). Motionären anför att hembränning och

resandeinförsel bör motverkas dels därför att det leder till

ökad konsumtion med ökade skador som följd, dels medför ett icke

obetydligt skattebortfall.

Motioner om åtgärder mot langning behandlades av utskottet i

samband med dess behandling av folkhälsopropositionen. Utskottet

ansåg i betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 53) liksom tidigare

att det var angeläget med en förstärkt opinionsbildning mot

langning och ökad medvetenhet om farorna med alkoholkonsumtion i

ungdomsåren. Attityder och beteenden hos både ungdomar och

föräldrar måste påverkas, ansåg utskottet. Målet för

opinionsbildningen måste vara att få langningen av alkohol till

ungdomar att upphöra och att verka för konsekvens i föräldrars

attityder till alkohol, uttalade utskottet vidare. Utskottet

hänvisade till prioriteringen i Folkhälsoinstitutets

alkoholprogram och ansåg därmed att syftet med då aktuella

motioner fick anses vara tillgodosett. I betänkandet

1992/93:SoU17 uttalade utskottet med anledning av motioner i

ämnet att såväl Folkhälsoinstitutet som Alkoholpolitiska

kommissionen kan ta upp frågor om åtgärder mot langning. Något

initiativ från riksdagens sida ansåg utskottet inte behövas.

Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:SoU23 även

frågan om hembränning. Motionerna avstyrktes med hänvisning till

de initiativ som regeringen redovisat i propositionen. Utskottet

delade regeringens uppfattning att straffbestämmelserna var så

pass stränga att det inte fanns skäl till ytterligare skärpning.

Utskottet fann att regeringen redovisat övertygande skäl mot en

licensbeläggning av försäljning av aktivt kol. Riksdagen följde

utskottet.

I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 120 f.) uttalade utskottet

att arbetet med att minska den totala alkoholkonsumtionen i

landet även måste inriktas mot drickandet av hemtillverkad

alkohol och alkohol som införts från utlandet. Utskottet

hänvisade till att såväl Alkoholpolitiska kommissionen som

Folkhälsoinstitutet skall uppmärksamma dessa frågor. Med det

sagda avstyrkte utskottet en motion om åtgärder mot den

oregistrerade alkoholkonsumtionen.

Teknisk sprit

I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att

regeringen skall återkomma med förslag om att avgiftsbelägga

teknisk sprit för att tillföra statskassan 72 miljoner kronor

till förebyggande och vårdande insatser (yrkande 20). Enligt

motionärerna föreligger ett klart samband mellan regelbundet

missbruk av tekniska alkoholdrycker och social utslagning med

arbetslöshet, bostadslöshet, ohälsa och hög vårdkonsumtion som

följd. Läkemedelsverket planerar att ta ut en avgift om 10 öre

per liter för att täcka sina kostnader. Motionärerna föreslår

att ytterligare 2 kr tas ut i avgift för förebyggande verksamhet

bland t.ex. ungdomar och för omvårdnad av grava missbrukare.

Även importen bör drabbas av samma avgift.

Motionsyrkanden om åtgärder mot missbruk av teknisk sprit och

avgiftsbeläggning har behandlats av utskottet vid flera tidigare

tillfällen.

I betänkandet 1990/91:SoU17 behandlade utskottet

proposition 1990/91:139 om avgifter för kontrollen av teknisk

sprit och alkoholhaltiga preparat samt en motion liknande den nu

aktuella. Utskottet framhöll bl.a. att enligt propositionen var

avsikten att avgifterna inte skulle tas ut i vidare mån än som

behövdes för att täcka Läkemedelsverkets kostnader för

tillståndsgivningen och den övriga kontrollen och tillsynen.

Utskottet tillstyrkte det i propositionen framlagda lagförslaget

och avstyrkte motionen med hänvisning till vad utskottet anfört.

Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att en

specialdestinering av inkomster för vissa ändamål borde

undvikas. Utskottet ansåg vidare att frågan om behovet av

insatser för bl.a. grava alkoholmissbrukare borde prövas i

samband med andra missbruks- och alkoholpolitiska frågor.

I betänkandet 1992/93:SoU17 vidhöll utskottet sin

uppfattning och avstyrkte en motion med i huvudsak samma

innehåll som den nu aktuella.

Våren 1992 behandlade skatteutskottet ett motionsyrkande (v)

som motsvarar det nu aktuella. Skatteutskottet instämde i

uppfattningen att det är viktigt att i möjligaste mån motverka

missbruket av teknisk sprit. Detta är emellertid frågor som bör

lösas på andra vägar än genom beskattningsåtgärder, anförde

utskottet. Motionsyrkandet avstyrktes (1991/92:SkU25 s. 11).

Information och förebyggande insatser

I flera motioner betonas vikten av förebyggande verksamhet i

form av bl.a. informationsinsatser och skapandet av alkoholfria

miljöer.

I motion So238 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande av vad i motionen anförts om stöd till

förebyggande arbete, särskilt i alkoholfria

ungdomsorganisationer (yrkande 3). Om möjligheterna att föra

en restriktiv alkoholpolitik försvåras genom ett EU-medlemskap

måste detta enligt motionärernas mening kompenseras genom

kraftfulla förebyggande åtgärder. Breda upplysningskampanjer

främst riktade till ungdomar är en viktig åtgärd för att markera

ett avståndstagande från alkoholbruk. I motionen påtalas också

vikten av en ökad satsning på alkoholfria miljöer, ideellt

nykterhetsarbete och ungdomsverksamhet.

I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivanden om Systembolagets ansvar för information kring

alkohol (yrkande 13) och om behovet av en satsning på att

bygga upp alkoholfria fritidsmiljöer i kommunerna (yrkande

18). Motionärerna anser att Systembolaget har ett stort

ansvar för alkoholinformationen. Genom sin monopolställning och

närkontakt med kunder har Systembolaget också unika möjligheter

att föra ut en bred information. Systembolaget bör använda en

viss fastställd procentsats av sin vinst till alkoholinformation

föreslår motionärerna. För att kunna möta det sydeuropeiska

dryckesmönstret och förlänga ungdomars alkoholfria uppväxttid

anser motionärerna att samhället måste satsa på alkoholfria

nöjesställen såsom musikkaféer, aktivitetshus etc.

I motion So213 av Birgit Henriksson och Maud Ekendahl (m)

begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet

av information i syfte att förebygga fosterskador till följd av

missbruk. Motionärerna pekar på att upplysningskampanjer som

riktar sig till gravida kvinnor är en mycket viktig åtgärd för

att förebygga fosterskador till följd av missbruk under

graviditeten. Målet för kampanjen, som lämpligen kan drivas av

Folkhälsoinstitutet, bör givetvis vara en ringa eller ingen

konsumtion av alkohol under graviditeten, men även en minskning

av missbrukarnas konsumtion skulle få positiva effekter för

barnet. Samtidigt skulle samhällets kostnader minska för varje

barn som föds utan alkoholskador.

Även i motion So258 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, kds)

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts om behovet av information kring alkohol och

graviditet (yrkande 2). Motionärerna framhåller att det före

1980 var ungefär 1 barn av 600 som föddes med allvarliga skador

till följd av moderns alkoholmissbruk (Fetal Alcohol Syndrome).

Därefter startade en intensiv upplysningskampanj som ledde till

en drastisk minskning av antalet skadade barn. I dag finns en

betydande oro bland dem som arbetar med droginformation till

gravida kvinnor att antalet alkoholskadade barn återigen har

ökat.

I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts om behovet av massiva utbildnings- och

upplysningskampanjer i skolor och media om alkoholens skador och

kostnader för samhället (yrkande 3).

I propositionen anförs att det med tanke på den

integrationsprocess som pågår i Europa och det intensifierade

sociala och kulturella utbyte som kan förväntas behövs framöver

en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att ytterligare

begränsa den totala alkoholkonsumtionen, tränga tillbaka

missbruket och motverka alkoholskadorna. Informations- och

opinionsbildande insatser behövs därför för att öka kunskapen om

alkoholens skadeverkningar. Det är också angeläget med

förstärkta utbildningsinsatser för olika yrkeskategorier vad

gäller alkoholens skadeverkningar och det alkoholpolitiska

regelssystemet. Dessutom behövs förstärkta insatser när det

gäller olika riskgrupper och risksituationer. Ungdomar, gravida

kvinnor och barn till missbrukare nämns som exempel på grupper

som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Enligt regeringens mening

bör kommuner och landsting uppmuntras att ta fram

alkoholpolitiska handlingsprogram. Antalet lokala

folkhälsoprojekt inom arbetslivet bör kunna mångdubblas. I

propositionen sägs att detta är exempel på frågor som regeringen

avser att återkomma till när Alkoholpolitiska kommissionen

slutfört sitt arbete. Regeringens avsikt är att till riksdagen

återkomma med förslag till ett samlat alkoholpolitiskt program.

I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 109) behandlade utskottet

ett antal motioner om informationsfrågor. Utskottet delade

uppfattningen, som kommit till uttryck i flera motioner, att

information och opinionsbildning är en mycket viktig del av den

svenska alkoholpolitiken och av avgörande betydelse för att

alkoholkonsumtionen skall kunna minskas. Riksdagen hade också

redan tidigare gett regeringen detta till känna, påpekade

utskottet, som mot bakgrund av Folkhälsoinstitutets och

Alkoholpolitiska kommissionens pågående arbete inte ansåg att

det behövdes något initiativ av riksdagen. Motionerna i ämnet

avstyrktes.

Även förra våren behandlades motioner om behovet av

information och andra förebyggande insatser liksom alkoholfria

miljöer i betänkandet 1992/93:SoU17 Alkoholpolitiken.

Utskottet vidhöll sin tidigare uppfattning och avslog då

aktuella motioner.

I samma betänkande behandlades motioner om Systembolagets

riskinformation. Utskottet hänvisade till sin tidigare

uppfattning om att Systembolaget bör framställa egen

riskinformation i vilken måste ingå saklig upplysning om

alkoholens skadeverknigar och avslog därmed motioner i ämnet.

Alkoholreklam

Marknadsföring av alkoholdrycker regleras i lagen (1978:763)

med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

(alkoholreklamlagen). Alkoholreklamlagen avser näringsidkares

marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Således

omfattas inte reklam i tidigare säljled. I alkoholreklamlagen

finns ett förbud mot att vid marknadsföring av spritdryck, vin

eller starköl använda kommersiell annons i periodisk skrift

eller annan därmed jämförbar skrift på vilken

tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Undantag görs för annons

i sådan facktidskrift som vänder sig huvudsakligen till

näringsidkare. I lagen finns vidare förbud mot att använda

kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram. För öl

klass II gäller att särskild måttfullhet skall iakttas vid

marknadsföringen. Lättöl får marknadsföras helt fritt under

förutsättning att denna inte felaktigt kan uppfattas som reklam

för öl med högre alkoholhalt. Någon bestämmelse om annonsering

och reklam finns inte i LHD. Dock nämns förbudet mot

alkoholreklam i lagens förarbeten som en av den svenska

alkoholpolitikens grundpelare. Med ledning av uttalanden i

förarbetena till LHD har Socialstyrelsen sammanställt allmänna

råd om restaurangernas annonsering. Av Konsumentverkets

författningssamling (KOVFS 1979:5) framgår bl.a. att någon

märkesreklam inte får förekomma i dessa sammanhang. Bevakningen

av att restaurangerna följer bestämmelserna i sin annonsering

åvilar enligt praxis länsstyrelserna. Tolkningar av hur annonser

får utformas görs emellertid olika från länsstyrelse till

länsstyrelse.

Alkoholpolitiska kommissionen anser att särskild

måttfullhet skall iakttas när det gäller marknadsföring av

alkoholdrycker i restaurangernas annonsering. För att åstadkomma

detta är det enligt kommissionen nödvändigt med detaljerade

föreskrifter, i linje med hur reglerna är utformade i

Konsumentverkets författningssamling. Kommissionen föreslår att

ett lagstöd för tillämpningsföreskrifter om annonsering

tillskapas genom införande av en ny paragraf i LHD. Det får

sedan ankomma på Socialstyrelsen att i samråd med

Konsumentverket utfärda mer detaljerad vägledning för

tillämpningen.

I motion So218 av Harald Bergström m.fl. (kds, s, fp, c,

v) begärs en översyn av alkoholreklamlagen med direktiv att

skärpa både lagregler och straffsatser. Motionärerna pekar på

att det i allt fler radio- och TV-program förekommer påträngande

reklam för alkohol och att flera annons- och gratistidskrifter

på ett flagrant sätt åsidosatt alkoholreklamlagens intentioner.

Översynen bör omfatta såväl tillämpningen av gällande lag som

straffpåföljderna vid överträdelser.

I motion So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att inte någon ytterligare inskränkning av

restaurangernas annonsering får göras (yrkande 18).

Motionärerna avvisar alla förslag som innebär att särskild

måttfullhet skall iakttas när det gäller marknadsföring av

alkoholdrycker i restaurangers annonsering.

I propositionen påpekas att förutsättningarna på den

svenska marknaden kommer att förändras när flera företag kommer

att uppträda som importörer och partihandlare. Det finns därför

enligt regeringens mening skäl att överväga eventuella

förändringar av marknadsföringsreglerna för alkoholdrycker

utifrån den nya myndighetens uppgifter.

Motioner med yrkanden om en översyn av lagen (1978:763) om

vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

(alkoholreklamlagen) var föremål för utskottets behandling våren

1992 och våren 1993 (1991/92:SoU15, 1992/93:SoU17). Utskottet

ansåg som sin mening att resultatet av

Marknadsföringsutredningens översyn av den svenska

lagstiftningen om marknadsföring borde avvaktas innan riksdagen

övervägde något initiativ i fråga om alkoholreklamlagen.

Motionerna i ämnet avstyrktes.

Marknadsföringsutredningen, som bl.a. har haft att beakta

behovet av samordningen mellan marknadsföringslagen och den

lagstiftning som reglerar alkholreklamen, överlämnade i juni

förra året sitt slutbetänkande Ny marknadsföringslag, SOU

1993:59). Betänkandet remissbehandlas för närvarande, och en

proposition är aviserad under våren 1994.

Utskottets bedömning

Överkonsumtionen och missbruket av alkohol i Sverige för med

sig omfattande sociala och medicinska problem. Kostnaderna för

samhället är mycket höga. Lidandet för den enskilde och dennes

anhöriga är stort. Missbruket har också en stark koppling till

våld och andra former av brott och ligger bakom ett stort antal

olyckor samt orsakar en alltför tidig död. Utskottet vill därför

ånyo ställa sig bakom målet för alkoholpolitiken att minska den

totala alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Utskottet

ställer sig också bakom vad som i propositionen anförs om att

det i framtiden behövs en kraftfull mobilisering på

alkoholområdet för att ytterligare begränsa den totala

alkoholkonsumtionen och tränga tillbaka missbruket bl.a. med

tanke på den integrationsprocess som pågår i Europa och det

intensifierade sociala och kulturella utbyte som kan förväntas

för Sveriges del till följd av EES-avtalet och ett kommande

EU-medlemskap. I detta sammanhang är det utomordentligt

betydelsefullt med olika informations-, utbildnings- och

opinionsbildande insatser för att öka kunskapen om alkoholens

skadeverkningar.

Vid bedömningen av det stora antalet motionsyrkanden på

alkoholområdet i detta betänkande måste enligt utskottet beaktas

att den av regeringen tillsatta parlamentariska alkoholpolitiska

kommissionen, som haft ett mycket brett uppdrag att se över den

förda alkoholpolitiken, inom kort överlämnar sitt

slutbetänkande. Kommissionen har redan lämnat ett delbetänkande

om olika utskänkningsfrågor (SOU 1993:50), vilket bereds i

Socialdepartementet. Vidare har den s.k. LHD/LVM-utredningen,

som behandlat frågor om överförande av tillståndsgivningen

enligt LHD från länsstyrelserna till kommunerna, avlämnat sitt

slutbetänkande (SOU 1993:31) till regeringen. Även detta ärende

bereds i Socialdepartementet. Regeringen har meddelat sin avsikt

att under hösten 1994 lägga fram en proposition med förslag till

ändringar i alkohollagstiftningen.

Frågor om åldersgränser och olika bestämmelser om servering av

alkoholdrycker har behandlats av Alkoholpolitiska kommissionen i

betänkandet Serveringsbestämmelser och av LHD/LVM-utredningen i

dess betänkande. Utskottet anser att regeringens kommande

förslag i dessa frågor bör avvaktas och avstyrker därför

motionerna So44 (c, s, fp, kds, v) yrkandena 3 och 4, So206 (s),

So207 (kds), So209 (s), So231 (c), So234 (s), So238 (fp)

yrkandena 1 och 4, So247 (v) yrkandena 3--8 och 17, So272 (nyd)

yrkandena 7--17 och 19--22.

Alkoholpolitiska kommissionen kommer enligt uppgift i sitt

slutbetänkande att behandla frågor om strategi på alkoholområdet

bl.a. i ett EG-perspektiv samt frågor om sambandet mellan

alkohol, våld och skador, inköpsregistrering, langning,

hembränning, teknisk sprit, information och förebyggande

insatser samt alkoholreklam. Enligt utskottets mening bör

regeringens kommande förslag avvaktas innan riksdagen tar något

initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna

So213 (m), So218 (kds, s, fp, c, v), So228 (s) yrkandena 1, 2, 3

och 4, So238 (fp) yrkandena 2, 3 och 5, So247 (v) yrkandena 1,

2, 10, 13, 18 och 20, So258 (v, s, kds) yrkandena 1, 2 och 3

samt So272 (nyd) yrkandena 3 och 18.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för ett nytt

tillståndssystem

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:So40,

1993/94:So41, 1993/94:So42, 1993/94:So43, 1993/94:So44 yrkandena

1 och 7, 1993/94:So201, 1993/94:So202, 1993/94:So247 yrkande 19,

1993/94:So252 och 1993/94:So272 yrkandena 1 och 6 godkänner de i

propositionen föreslagna riktlinjerna för ett nytt

tillståndssystem som skall ersätta import-, export-,

tillverknings- och partihandelsmonopolen inom

alkoholhanteringen,

2. beträffande riktlinjer för inrättande av en ny

central myndighet

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So44 yrkandena 2

och 6 godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna,

3. beträffande riktlinjer för finansiering av

verksamheten vid den nya myndigheten

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So44 yrkande 5

godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna,

4. beträffande övriga alkoholfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So44 yrkandena 3 och

4, 1993/94:So206, 1993/94:So207, 1993/94:So209, 1993/94:So213,

1993/94:So218, 1993/94:So228, 1993/94:So231, 1993/94:So234,

1993/94:So238, 1993/94:So247 yrkandena 1--8, 10, 13, 17, 18 och

20, 1993/94:So258 och 1993/94:So272 yrkandena 3, 7--22.

Stockholm den 22 mars 1994

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s),

Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m),

Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), My

Persson (m), Martin Nilsson (s) och Chatrine Pålsson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Med hänsyn till att Alkoholpolitiska kommissionen inom kort

överlämnar sitt slutbetänkande och att regeringen aviserat sin

avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till

lagstiftning, som föranleds av bl.a. det föreslagna nya

tillståndssystemet, har jag avstått från att yrka bifall till

Vänsterpartiets motioner och övriga motioner jag biträtt. Detta

innebär inte någon ändring av min och Vänsterpartiets

inställning i alkoholpolitiska frågor, som bl.a. innebär en

restriktiv alkoholpolitik parad med goda behandlingsmöjligheter

för missbrukare.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Motioner väckta med anledning av propositionen 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 2

Utskottet 6

Bakgrund 6

Grunddragen i den svenska alkoholpolitiken 6

Utredningar på alkoholområdet 7

Propositionen i huvuddrag 8

Riktlinjer för ett nytt system för tillstånd, kontroll och

tillsyn inom alkoholområdet 8

Nuvarande ordning 8

Propositionen 9

Särskilt om bryggeriernas rätt till partihandel 10

Motionerna 11

Tidigare behandling av frågan om Systembolagets

detaljhandelsmonopol och bryggeriernas rätt till

partihandel 14

Utskottets bedömning 14

Riktlinjer för inrättande av en ny central myndighet 16

Utskottets bedömning 17

Riktlinjer för finansiering av verksamheten vid den nya

myndigheten 17

Utskottets bedömning 18

Alkoholpolitiken 18

Åldersgränser för inköp och servering 20

Servering av alkoholdrycker 21

Serveringstider 21

Mattvång m.m. 21

Tillstånd till servering m.m. 22

Prisrelationer -- Happy Hours 25

Inköpsregistrering 26

Langning och hembränning 26

Teknisk sprit 27

Information och förebyggande insatser 28

Alkoholreklam 30

Utskottets bedömning 31

Hemställan 32

Meningsyttring (v) 34