Bet. 1993/94:SoU23

Socialutskottets betänkande

1993/94:SOU23

Lag om Allmänna arvsfonden

Innehåll

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1993/94

SoU23

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:124 Ny

lag om Allmänna arvsfonden. Ingen motion har väckts med

anledning av propositionen. Utskottet har inhämtat lagutskottets

yttrande över propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionen.

Propositionen

I proposition 1993/94:124 har regeringen föreslagit riksdagen

att anta förslagen till

1. lag om Allmänna arvsfonden,

2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt,

3. lag om ändring i föräldrabalken.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Utskottet

Bakgrund

Allmänna arvsfonden tillkom enligt ett beslut av 1928 års

riksdag i samband med att kusiner och avlägsnare släktingar

uteslöts från arvsrätt.

Vid tillskapandet av Allmänna arvsfonden angavs som fondens

ändamål att främja vård och fostran av barn och ungdom. Genom en

lagändring år 1969 utvidgades fondens ändamål till att avse

också omsorg om handikappade.

Under senare år har frågor om fondens ändamålsbestämmelse vid

flera tillfällen varit föremål för riksdagsbehandling. Riksdagen

har bl.a. avslagit motionsyrkanden om att utvidga fondens

ändamål till att omfatta också äldre personer samt yrkanden om

att fondmedel borde återföras till arvlåtarens kommun.

Med hänvisning till bestämmelsen i lagen, att medel ur fonden

inte får lämnas för åtgärder som det åligger stat eller kommun

att bekosta, uttalade socialutskottet (bet. 1989/90:SoU29)

att det av regeringens redovisning för utdelning av fondmedel

inte gått att helt klarlägga om utdelningen skett i

överensstämmelse med ändamålsbestämmelsen. Utskottet hemställde

att riksdagen skulle ge regeringen till känna att en översyn

borde göras av arvsfondens ändamålsbestämmelse. Riksdagen biföll

utskottets hemställan (rskr. 1989/90:318).

I januari 1991 tillkallades en särskild utredare för att göra

en översyn av Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse m.m.

Utredaren som antog namnet 1991 års arvsfondsutredning,

lämnade i november 1992 betänkandet Allmänna arvsfonden (SOU

1992:120).

Betänkandet har remissbehandlats.

Propositionen

I propositionen föreslås att en ny lag om Allmänna arvsfonden

ersätter den nuvarande lagen från 1928. Den nya lagen

innehåller, i förhållande till den nuvarande, vissa ändringar

och förtydliganden huvudsakligen i fråga om arvsfondens ändamål

och användningsområde, beslutanderätten, handläggningen av

arvsfondsärenden, godmanskap samt avstående från arv.

Hittillsvarande praxis beträffande utdelande av stöd ur fonden

lagfästs i princip. Stöd skall sålunda kunna ges till verksamhet

av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer

med funktionshinder. I första hand skall nyskapande och

utvecklande verksamhet stödjas. Sådant stöd får också, om det

bedöms som särskilt angeläget lämnas till ideella

organisationers anläggningar, lokaler och utrustning. Om det

finns särskilda skäl får stöd även lämnas till en offentlig

huvudman. Stöd får däremot inte lämnas till enskilda personer.

Den övergripande beslutanderätten beträffande stöd ur fonden

föreslås ligga kvar hos regeringen, men en ny statlig myndighet,

Arvsfondsdelegationen, inrättas. Delegationen, eller i vissa

fall annan myndighet, skall besluta om stöd ur fonden inom de

ramar och efter de riktlinjer som regeringen bestämmer.

Allmänna arvsfonden skall som hittills förvaltas av

Kammarkollegiet. Reglerna om kollegiets förvaltning moderniseras

och omarbetas språkligt. Möjligheten att återkräva stöd som inte

kommit till användning eller som använts för annat ändamål än

det avsedda föreslås bli lagfäst.

Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse

från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller

kulturvårdssynpunkt får avstås till juridisk person som har

särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen. I samband

med att fonden avstår sådan egendom skall, om det finns

särskilda skäl, även ett penningbelopp av arvet kunna avstås för

att användas för sådana omedelbara åtgärder som är nödvändiga

för att bevara egendomen.

Regeringen eller Kammarkollegiet skall besluta om

arvsavstående. Riksdagens tillstånd krävs inte i något fall.

Den nya lagen föranleder ändringar i föräldrabalken och lagen

(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

Lagutskottets yttrande

Lagutskottet har inkommit med yttrande till socialutskottet

över propositionens avsnitt som gäller avstående av arv

(1993/94:LU3y). Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga

2.

Lagutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen i

propositionen inte föreslår någon ändring när det gäller den år

1981 på lagutskottets initiativ införda regeln om avstående av

arv för kulturhistoriska ändamål m.m. Av vad som redovisas i

propositionen framgår att utskottet hade rätt i sina antaganden

om att antalet sådana arvsavståenden skulle bli få. Sedan

bestämmelsen infördes har i genomsnitt sju beslut fattats varje

år.

Lagförslaget innehåller en särskild bestämmelse (25 § andra

stycket) som innebär möjlighet att avstå också kontanta medel i

samband med avstående för kulturella eller naturvårdande

ändamål. Den föreslagna bestämmelsen innebär att avstående av

kontanta medel bara får ske när det är aktuellt med omedelbara

och nödvändiga åtgärder för egendomens fortsatta bestånd, t.ex.

takläggning, flyttning av egendom, konservering eller

restaurering av egendomen. Däremot bör det inte komma i fråga

att avstå belopp för normalt underhåll eller drift. Kontanta

medel bör därför enligt lagförslaget bara få avstås om det finns

särskilda skäl.

Med det anförda förordar lagutskottet att propositionen i nu

behandlad del tillstyrks.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen

till

a) lag om Allmänna arvsfonden,

b) lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt,

c) lag om ändring i föräldrabalken.

Stockholm den 15 mars 1994

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp),

Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s),

Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd),

Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s) och

Chatrine Pålsson (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Bilaga 1

Lagutskottets yttrande

1993/94:LU3y

Bilaga 2

Ny lag om Allmänna arvsfonden

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 15 februari 1994 beslutat bereda

lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

1993/94:124 om ny lag om Allmänna arvsfonden och eventuella

motioner, såvitt berör lagutskottets beredningsområde.

I propositionen föreslås en ny lag om Allmänna arvsfonden. Den

nya lagen är avsedd att den 1 juli 1994 ersätta den nu gällande

lagen om allmänna arvsfonden, som är från år 1928. Förslaget

till ny lag innehåller, i förhållande till den nuvarande

ordningen, vissa ändringar och förtydliganden huvudsakligen i

fråga om Arvsfondens ändamål och användningsområde,

beslutanderätten, handläggningen av arvsfondsärenden, godmanskap

samt avstående från arv.

Propositionen grundar sig på betänkandet (SOU 1992:120)

Allmänna arvsfonden, framlagt av 1991 års arvsfondsutredning.

Utredningen tillsattes i januari 1991 med anledning av ett

tillkännagivande från riksdagen (1989/90:SoU29, rskr. 318).

Utredningens betänkande har remissbehandlats.

Några motioner med anledning av propositionen har inte väckts.

Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande över det avsnitt

som gäller avstående av arv (avsnitt 5.8), får anföra följande.

Utskottet vill först erinra om att den särskilda möjligheten

att avstå egendom av intresse från bl.a. kulturhistorisk

synpunkt infördes i den nu gällande lagen år 1981 efter ett

initiativ av lagutskottet (bet. LU 1980/81:11). I

lagstiftningsärendet konstaterade utskottet att de tidigare

bestämmelserna om att egendom som tillfallit Arvsfonden skall

försäljas till högsta möjliga pris leder till att kultur- och

naturvårdande institutioner och organisationer i vissa fall får

svårt att förvärva egendom, som det är önskvärt att bevara.

Utskottet ansåg att det var angeläget att egendom av

ifrågavarande slag kan övertas av sådana institutioner och

organisationer som har särskilda förutsättningar att ta hand om

egendomen på ett lämpligt sätt. Enligt utskottet torde det kunna

bli fråga om arvsavstående för nu aktuella ändamål endast i

något enstaka fall om året. Ett avstående torde därför,

fortsatte utskottet, inte i någon nämnvärd grad påverka fondens

understödjande verksamhet.

Våren 1992 behandlade utskottet en motion som gällde avstående

av arv som tillfallit Allmänna arvsfonden (bet. 1992/93:LU35).

Motionen remissbehandlades. Utskottet uttalade därvid som sin

uppfattning att det fortfarande bör finnas möjligheter för

juridiska personer som bedöms lämpliga att få överta egendom som

tillfallit Allmänna arvsfonden och som är av intresse från

kulturhistorisk eller från kultur- och naturvårdssynpunkt. Av

remissyttrandena framgår emellertid, anförde utskottet, att det

uppenbarligen i många fall är på det viset att de institutioner

och sammanslutningar som kan komma i fråga -- ofta museer,

bibliotek eller hembygdsföreningar -- saknar resurser för

finansiering av nödvändiga upprustningar, t.ex. konservering och

liknande kvalificerade åtgärder, beträffande egendomen och

därför inte anser sig kunna ta emot egendomen. Som både

motionärerna och remissinstanserna påpekar, framhöll utskottet,

innebär detta att den särskilda möjligheten till arvsavstående

som infördes år 1981 inte kan utnyttjas i enlighet med

intentionerna vid bestämmelsens tillkomst. Detta förhållande är

inte tillfredsställande. Arvsfondslagen bör därför ändras,

framhöll utskottet, så att en möjlighet ges till avstående från

inte bara kulturhistoriskt m.m. intressant egendom utan även

medel för egendomens upprustande och bevarande. En lagändring

med denna innebörd hade också tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av remissinstanserna. Utskottet var emellertid inte

berett att ta ställning till frågan om vilka närmare

förutsättningar som borde gälla för att Arvsfondens medel skulle

få avstås. Det spörsmålet borde enligt utskottet övervägas

ytterligare. Enligt utskottets mening torde övervägandena

lämpligen kunna ske i samband med det utredningsarbete som då

bedrevs av 1991 års arvsfondsutredning.

Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen regeringen till

känna.

Mot bakgrund av det anförda ser utskottet med

tillfredsställelse att regeringen i föreliggande proposition

inte föreslår någon ändring när det gäller den år 1981 på

lagutskottets initiativ införda regeln om avstående av arv för

kulturhistoriska ändamål m.m. Av vad som redovisas i

propositionen framgår att utskottet hade rätt i sina antaganden

om att antalet sådana arvsavståenden skulle bli få. Sedan

bestämmelsen infördes har i genomsnitt sju beslut fattats varje

år.

När det sedan gäller den fråga som var föremål för ett

tillkännagivande från riksdagen år 1992 konstaterar utskottet

att problemet nu fått ett förslag till lösning. Lagförslaget

innehåller nämligen en särskild bestämmelse (25 § andra

stycket) som innebär möjlighet att avstå också kontanta medel i

samband med avstående för kulturella eller naturvårdande

ändamål. Den föreslagna bestämmelsen innebär att avstående av

kontanta medel bara får ske när det är aktuellt med omedelbara

och nödvändiga åtgärder för egendomens fortsatta bestånd, t.ex.

takläggning, flyttning av egendom, konservering eller

restaurering av egendomen. Däremot bör det inte komma i fråga

att avstå belopp för normalt underhåll eller drift. Kontanta

medel bör därför enligt lagförslaget bara få avstås om det finns

särskilda skäl.

Även om det sålunda framlagda förslaget innebär att den

lagliga möjligheten att kunna avstå kontanta belopp blir

begränsad ligger förslaget helt i linje med vad utskottet

uttalade år 1992.

Med det anförda förordar utskottet att propositionen i nu

behandlad del tillstyrks.

Stockholm den 3 mars 1994

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger

Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Owe Andréasson (s), Bengt

Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt

Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars

Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m) och Carin

Lundberg (s).