Bet. 1993/94:SoU29

Socialutskottets betänkande

1993/94:SOU29

Barnomsorg m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

SoU29

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 20 motionsyrkanden som

väckts under den allmänna motionstiden 1994 och som främst rör

frågor om barnomsorg samt ett motionsyrkande som väckts med

anledning av proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag.

Samtliga motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats tre reservationer (s) och en

meningsyttring (v).

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994

1993/94:So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att hemspråksstödet skall upphöra,

1993/94:So603 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avgifter i enskild barnomsorg.

1993/94:So604 av Anne Rhenman (-) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en utökad föräldrautbildning,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

förstärkt föräldrautbildning.

1993/94:So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bibehållandet av 17 § socialtjänstlagen

med krav på kommunerna att upprätta barnomsorgsplaner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ökad segregering inom

förskoleverksamheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förbud mot differentierade avgifter mellan

en kommuns skol- och förskoleverksamheter,

5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets

barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om ett rättvisare

avgiftssystem,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

sanktionsmöjligheter för kommuner som inte följer lagregeln om

alla barns rätt till barnomsorg,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som

stärker föräldrars och personals inflytande över

barnomsorgsverksamheten,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en begränsning av barngruppernas storlek

inom barnomsorgen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kravet på utbildning av personalen vid

landets daghem.

1993/94:So606 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett långsiktigt program för

familjestabilitet.

1993/94:So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och

valfrihet i barnomsorgen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvecklingen inom barnomsorgen under de

senaste åren,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunernas skyldighet att ge bidrag till

privata daghem.

1993/94:So608 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, v, -)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om reglerna för utbetalning av

barnbidrag och bidragsförskott till barnfamiljer som håller sig

gömda.

1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ökad föräldrautbildning,

6. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i

uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av

barnvårdarorganisationen.

1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av kunskaper och utbildning hos

personalen inom barnomsorgen för att möta asylsökande barns

behov.

Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:148 om

vårdnadsbidrag

1993/94:So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets

barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om effekterna av

ett eventuellt vårdnadsbidrag och för ett rättvisare

avgiftssystem.

Utskottet

Utvecklingen inom barnomsorgen m.m.

Motionerna

I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om ökad segregering inom

förskoleverksamheten (yrkande 3), förslag till regler som

stärker föräldrars och personals inflytande över

barnomsorgsverksamheten (yrkande 7) och en begränsning av

barngruppernas storlek inom barnomsorgen (yrkande 9). För

barnens, föräldrarnas och personalens del är det en trygghet att

förskolan står under samhällets kontroll. Motionärerna motsätter

sig privata alternativa driftsformer som samhället skall betala

men som kan hamna utanför en demokratisk kontroll. Redan i dag

följer valet av barnomsorg ett socialt mönster. Motionärerna

befarar att detta mönster kommer att förstärkas ytterligare. Det

behövs klara politiska besked för barnomsorgen om personals och

brukares rätt att delta i beslutsprocessen. Barn mår bra av att

vistas i grupp och att utveckla samspel med andra barn. De allt

större barngrupperna är ett problem. Motionärerna föreslår att

riksdagen hos regeringen begär en reglering av högsta tillåtna

antal barn som får finnas i en barngrupp inom barnomsorgen.

I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs

tillkännagivanden till regeringen om principerna för rättvisa,

kvalitet och valfrihet i barnomsorgen (yrkande 2),

utvecklingen inom barnomsorgen under de senaste åren (yrkande

3) och kommunernas skyldighet att ge bidrag till privata

daghem (yrkande 4). Motionärerna anför bl.a. Den borgerliga

regeringen har haft det övergripande ansvaret för barnomsorgen i

två och ett halvt år. Vikten av valfrihet och en barnomsorg med

god kvalitet för alla barn har hela tiden framhållits. Dagens

situation på barnomsorgsområdet visar att det inte är

tillräckligt med välvilliga uttalanden. Kvaliteten i

barnomsorgen skulle förbättras, valfriheten öka, barnomsorgsköer

skulle inte finnas. Motionärerna anser att sanningen är att

kvaliteten försämrats, valfriheten minskat och köerna kommit

tillbaka. Enligt motionärerna är utvecklingen av barnomsorgen

ute i kommunerna under de senaste åren djupt oroande. All

kommunal verksamhet tvingas till besparingar, men i barnomsorgen

sker också stora strukturella förändringar. Barngrupperna på

daghemmen har ökat samtidigt som personalen har minskat. Den

allvarligaste och mest genomgående förändringen är dock att

möjligheterna att ta hand om barn med behov av särskilt stöd

minskar. Motionärerna anser att det förslag till barnomsorgslag

som den borgerliga majoriteten röstade igenom i riksdagen

innebär att kommunerna tvingas ge bidrag till nya barnstugor

även om kommunerna redan har full behovstäckning. Regeringen

försäkrar sig genom detta mot att kommunernas knappa resurser

skall lägga hinder i vägen för privatiseringar. För regeringen

är systemskiftet det viktigaste. Av ideologiska skäl tvingar man

kommunerna att ge ekonomiskt stöd till privata förskolor.

Motionärerna anser det självklart att kommunen måste ha

möjlighet att planera och därmed ta ansvar för barnomsorgen inom

den egna kommunen. Det är oacceptabelt att kommunernas pengar

skall gå till verksamhet som det inte finns behov av.

Utredningsarbete

I juni 1991 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté

Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50 och 1993:72) för att

göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (SoL). Av motiven

framgår följande. Översynen skall bl.a. innefatta en utvärdering

av SoL:s tillämpning och syfta till att tydligare avgränsa och

klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden.

Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara, att det synsätt

som kommer till uttryck i SoL:s målformuleringar skall ligga

fast. Översynen bör bl.a., utifrån en utvärdering av hur SoL

tillämpats, inriktas på ställningstaganden till vilket uppdrag

socialtjänsten skall ha och hur detta uppdrag skall genomföras.

Utredningen bör bl.a. utvärdera hur ansvarsfördelningen fungerat

mellan statsmakterna och kommunerna. Det ökade trycket på

socialtjänsten ställer allt högre krav på effektiv användning av

tillgängliga resurser och på organisation och samverkan mellan

olika huvudmän. Kommitténs arbete bör i första hand inriktas mot

vissa huvudfrågor, bl.a. socialtjänstens framtida inriktning och

organisation samt tillsyn, uppföljning och utvärdering. Det står

kommittén fritt att ta upp även andra frågeställningar som

aktualiseras under utredningsarbetet.

Kommittén kommer enligt uppgift att avlämna sitt

huvudbetänkande sommaren 1994.

Socialstyrelsen fick i september 1992 i uppdrag att följa

utvecklingen av barns villkor i samhället med anledning av det

förnyelse- och omställningsarbete som pågår i kommuner och

landsting. I uppdraget ingick bl.a. att följa utvecklingen i

kommunerna i samband med de omstruktureringar och andra

förändringar som sker inom barnomsorgen. Socialstyrelsen borde

särskilt uppmärksamma konsekvenserna av personalminskningar och

ökade gruppstorlekar för barn med behov av särskilt stöd eller

på annat sätt utsatta barn.

Socialstyrelsen har nyligen redovisat uppdraget i Barns

villkor i förändringstider slutrapport (1994:4).

Av rapporten framgår bl.a. följande (s. 6 f.)

Stora förändringar

För närvarande pågår omfattande organisationsförändringar i

kommunerna, inte minst i verksamheter som berör barn och unga.

Förändringstakten är hög. Nya nämndstrukturer, organisations-

och driftsformer införs. Förändringar sker i riktning mot ökad

samordning och integration, decentralisering av beslutsfattande,

ökad marknadsanpassning och konkurrens mellan olika

driftsformer. Förhoppningarna är att förändringarna ska leda

till bättre resursutnyttjande och ett mer samlat grepp i

kommunen över barn- och ungdomsfrågor. Inte minst samordningen

mellan skola och skolbarnsomsorg har skett i en sådan anda.

Erfarenheterna av integration och samordning av olika

verksamheter är goda. Ibland har dock omställningsproblemen

varit stora. Många förändringar på kort tid skapar osäkerhet i

organisationerna och har medfört ett krympande

planeringsperspektiv. Metoder för långsiktigt planeringsarbete

och för kontinuerlig uppföljning och utvärdering saknas i stor

utsträckning.

Minskade satsningar på barn och unga

Förändringsarbetet i kommunerna har skett samtidigt som kravet

på besparingar varit stora. SCB har på uppdrag av

Socialstyrelsen genomfört en studie av hur verksamheter för barn

och unga prioriteras när kommunerna sparar.

Studien visar att kommunernas besparingar under 1993 och 1994

väntas bli något större i verksamheter som riktas till barn och

unga än i den totala kommunala verskamheten (7 procent jämfört

med 6 procent). Speciellt stora är besparingarna i

storstadsregionerna. Där räknar kommunerna med

kostnadsminskningar inom barn- och ungdomsverksamheter på i

genomsnitt 9 procent.

De största besparingarna görs inom barnomsorgen. Storstäderna

väntas minska sina kostnader inom barnomsorgen med 15 procent

under de två åren, jämfört med 7 procent i den totala

verksamheten.

-- -- --

Det vanligaste sättet att spara är att minska antalet

anställda. Cirka 90 procent av kommunerna har använt sig av

personalminskningar för att minska kostnaderna inom barn- och

ungdomsverksamheter. Att göra barngrupper större och/eller höja

taxor är också vanliga besparingsåtgärder.

Barnomsorg för förskolebarn

Hösten 1993 hade ungefär hälften av alla förskolebarn

barnomsorgsplats -- 320 000 i daghem och 92 000 i familjedaghem.

Barnomsorgen är en av de större kommunala verksamheterna och

också en av dem som berörts mest av kommunernas besparingar.

Socialstyrelsens bedömning är att den generella kvaliteten

inom barnomsorgen för förskolebarn är god på de flesta håll i

landet. I de kommuner där besparingar och förändringar varit

genomtänkta och förberedda har verksamheten kunnat anpassas till

förändrade ramar utan allvarliga kvalitetsförsämringar.

Det finns dock ett växande antal kommuner med brister i flera

viktiga kvalitetskriterier. Speciellt i delar av storstäder och

förortskommuner har besparingar och förändringar varit så

omfattande och snabba att det inte gått att upprätthålla en

verksamhet som överensstämmer med de mål som finns för

barnomsorgen.

Sedan 1991 har gruppstorlekarna i barnomsorgen höjts i hela

landet. Det gäller både daghem, familjedaghem och

deltidsförskolor. I september 1993 hade t.ex. var tredje

daghemsavdelning 18 eller fler barn. Samtidigt minskar

personaltätheten. Under hela 1980-talet gick det ungefär fyra

barn på varje heltidsanställd vid daghemmen. Mellan åren 1991

och 1993 steg antalet till fem. Det är dock stora skillnader

mellan -- och även inom -- kommunerna. Förändringarna har varit

störst i förortskommunerna.

Vissa barn är mer beroende än andra av en hög generell

kvalitet i barnomsorgen. Det gäller t ex barn med behov av

särskilt stöd, invandrar- och flyktingbarn och de yngsta barnen.

För dessa grupper har situationen generellt försämrats inom

barnomsorgen.

I flera studier anges att barn med behov av särskilt stöd ökar

och att allt fler inte får det stöd de behöver. Hemspråksstödet

till invandrar- och flyktingbarn har minskat stadigt sedan 1991.

Hösten 1993 fick mindre än 30 procent av barnen hemspråksstöd,

jämfört med närmare 60 procent år 1990. Antalet små barn i stora

grupper ökar. Cirka 40 procent av antalet barn under tre år

fanns hösten 1993 i grupper med fler än 15 barn, en ökning från

25 procent ett år tidigare.

Socialstyrelsens studier visar att frågor som rör hälsa och

säkerhet blivit aktuella inom barnomsorgen. Personalminskningar

har medfört att ensamarbetet har ökat vid barnstugorna och på

många håll införs förenklade måltider.

Skolbarnsomsorg

Integrationen och samordningen av skola och skolbarnsomsorg

har ökat och i merparten av kommunerna finns idag nämnder och

förvaltningar med ett samlat ansvar för skola och fritidshem. I

Socialstyrelsens uppföljningar är verksamhetsledning, personal

och föräldrar i allmänhet positiva till den ökande samordningen

som man menar gynnat barnen.

För en positiv samverkan krävs dock att det finns tid för

förberedelser och att de olika personalgruppernas kompetens tas

till vara. Negativa konsekvenser rapporteras i de fall samverkan

har uppfattats som påtvingad och styrd. Problem rapporteras även

från kommuner där barngrupperna är stora, lokalerna inte

anpassade till verksamheten och/eller då personalen splittrats

på allför många verksamheter.

De yngsta barnen blir fler inom skolbarnsomsorgen medan

antalet 10--12-åringar minskar. Hösten 1993 fanns drygt hälften

av alla 7--9-åringar inskrivna i fritidshem och familjedaghem,

bland 10--12-åringarna var andelen 6 procent. Även den öppna

verksamheten för mellanstadiebarnen minskar i omfattning.

Grupperna blir större även i skolbarnsomsorgen. Mellan åren

1992 och 1993 ökade gruppstorleken från i genomsnitt 21 barn

till 23 barn. Samtidigt ökade antalet barn per årsarbetare från

9 till 10. De lokala variationerna är stora. Störst grupper

finns i förortskommunerna.

Socialstyrelsens studier visar att mål och styrdokument för

skolbarnsomsorgen i stor utsträckning saknas. Lokala

styrdokument, som främst gäller de yngre skolbarnen, finns i en

tredjedel av kommunerna.

Tidigare riksdagsbehandling

I proposition 1991/92:65 Valfrihet i barnomsorgen, förslog

regeringen att riksdagen skulle godkänna de riktlinjer som

angivits för statsbidrag till barnomsorg i form av daghem och

fritidshem som drivs av annan än en kommun. Som skäl för

förslaget anförs det i propositionen att en fri etableringsrätt

inom barnomsorgen är angelägen för att ge en ökad valfrihet för

småbarnsfamiljerna. Den ger föräldrarna ökade möjligheter att

välja mellan olika barnomsorgsformer, och den ökar också

personalens frihet att välja under vilka former de vill arbeta.

En fri etableringsrätt kan enligt propositionen också förväntas

bidra positivt till utvecklingen av såväl kvalitet som

kostnadseffektivitet inom all barnomsorg. En fri etableringsrätt

blir därför en viktig del i en strategi för att klara full

behovstäckning inom barnomsorgen, anförs det i propositionen.

Utskottet gjorde följande bedömning i betänkandet

1991/92:SoU12 (s. 11).

I propositionen föreslås att villkoren för statsbidrag ändras

så att verksamhet i form av daghem och fritidshem som drivs av

annan än en kommun underlättas genom att bl.a. tidigare

restriktioner beträffande organisationsformer, intagningsregler

och föräldraavgifter tas bort. Utskottet delar regeringens

uppfattning att det är angeläget att införa en fri

etableringsrätt med statsbidrag inom barnomsorgen så att

barnfamiljernas och även personalens valfrihet ökar och

förutsättningarna samtidigt förbättras för att nå full

behovstäckning. Propositionens förslag beträffande statsbidrag

till daghem och fritidshem är en första etapp i utvecklingen mot

ökad valfrihet inom barnomsorgen.

Utskottet tillstyrkte propositionens förslag. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1991/92:85).

I proposition 1993/94:11 utvidgad lagreglering på

barnomsorgsområdet, m.m. redovisas regeringens familjepolitik

för valfrihet och jämställdhet. Förnyelsen av familjepolitiken

syftar enligt propositionen till att ge barnfamiljerna ökade

möjligheter att lösa barnomsorgen på det sätt de själva önskar,

genom god barnomsorg utanför hemmet och genom bättre ekonomiska

möjligheter för dem som önskar stanna hemma när barnen är små. I

propositionen föreslås att bestämmelser införs i

socialtjänstlagen (SoL) som preciserar barnomsorgens uppgift

samt de kvalitetskrav som bör gälla för verksamheten.

Kvalitetskraven som anges innebär dock inte detaljreglering av

verksamheten.

Det är enligt regeringen en strävan att genom bl.a.

vidareutbildning successivt öka andelen högskoleutbildad

personal och att på sikt få en mer enhetlig personalstyrka inom

barnomsorgen. Vidare framhålls det att samarbetet mellan

föräldrarna och barnomsorgspersonalen är en självklar del av

verksamheten. Initiativet för att upprätthålla en aktiv dialog

med varje förälder bör vara förskolans, fritidshemmets och

skolans ansvar, så att föräldrarna blir delaktiga och får

medinflytande i verksamheten.

För att barnomsorgen skall präglas av valfrihet och mångfald

skall, enligt propositionen, kommunen tilldela enskilda

förskolor och fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg

medel för verksamheten.

I betänkandet 1993/94:SoU11 behandlade utskottet

propositionen samt motioner som väckts bl.a. med anledning av

propositionen. En motion med yrkanden om personalinflytande,

brukardemokrati, barngruppernas storlek och segregation ansåg

utskottet åtminstone delvis tillgodosedd genom regeringens

förslag till ändringar i SoL och avstyrkte motionen. Riksdagen

följde utskottet.

Enligt ändringarna kommer följande att gälla fr.o.m. den 1

januari 1995.

För barn som är bosatta i Sverige och som stadigvarande vistas

i kommunen skall, enligt 13 § (SoL), bedrivas förskoleverksamhet

och skolbarnsomsorg.

Förskoleverksamhetens uppgift enligt 13 b § SoL är att genom

pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad.

Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt

erbjuda barn en meningsfull fritid och stöd i utvecklingen. För

bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall det

finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att

barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan

tillgodoses. Barngrupperna skall ha en lämplig sammansättning

och storlek. Lokalerna skall vara ändamålsenliga. Verksamheten

skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska

eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall

ges den omsorg som deras speciella behov kräver.

Enligt 35 § SoL får kommunen ta ut skäliga avgifter, enligt

grunder som kommunen bestämmer bl.a. för plats i av kommunen

anordnad förskola eller fritidshem. Avgifterna får dock inte

överstiga kommunens självkostnader.

Enligt 18 § SoL skall enskilda förskolor, enskilda fritidshem

och enskild integrerad skolbarnsomsorg tilldelas medel för

verksamheten av den kommun där verksamheten bedrivs. För varje

barn skall kommunen lämna ett belopp som inte oskäligt avviker

från kommunens kostnad per barn i motsvarande verksamhet.

Kommunen får ställa som villkor för bidraget bl.a. att

avgifterna för den enskilda verksamheten inte oskäligt

överstiger den avgift som kommunen tar ut för motsvarande

verksamhet och att den som driver verksamheten i mån av plats

tar emot barn som hänvisas av kommunen.

Utskottets bedömning

Riksdagen har efter förslag från regeringen i proposition

1993/94:11 beslutat om övergripande mål för barnomsorgen och om

skyldighet för kommunerna att tillhandahålla barnomsorg för barn

i åldrarna 1 till och med 12 år. Barnomsorgens uppgift och

kvalitetskrav har också preciserats. Motionerna So605 yrkandena

3, 7 och 9 samt So607 yrkandena 2--4 avstyrks därmed.

Barnomsorgsplaner

Motionen

I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om bibehållandet av 17 §

socialtjänstlagen med krav på kommunerna att upprätta

barnomsorgsplaner (yrkande 2). Motionärerna anför bl.a. att

riksdagen har tagit bort reglerna i 17 § andra stycket

socialtjänstlagen där kommunerna ålades att upprätta en

barnomsorgsplan. Barnomsorgsplanen skall vara det instrument som

kommunerna skall använda för att styra utvecklingen av

barnomsorgen inom kommunen. Barnomsorgsplaner finns i alla

kommuner. Där är inriktningen av kommunens förskoleverksamhet

inskriven. Där finns de övergripande målen, reglerna om

turordning, bestämmelser för barn som behöver särskilt stöd etc.

Bakgrund

Enligt 17 § socialtjänstlagen (1980:620), i dess lydelse

fram till den 1 januari 1995, skall kommunen genom en planmässig

utbyggnad av förskole- och fritidsverksamheten sörja för att de

barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier

eller av andra skäl behöver omvårdnad får sådan omvårdnad, när

inte behovet tillgodoses på annat sätt. Enligt paragrafens andra

stycke skall i kommunen finnas en av kommunfullmäktige antagen

plan för förskole- och fritidsverksamheten. Planen skall avse en

tid av minst fem år.

Regeringen föreslog i proposition 1993/94:11 att kravet på

en av kommunfullmäktige antagen plan för förskole- och

fritidshemsverksamheten skulle slopas. Regeringen anförde att

kravet på en plan för förskole- och fritidshemsverksamheten

förlorat sin betydelse i takt med utbyggnaden av barnomsorgen.

Regeringen föreslog samtidigt att kommunens ansvar för att

tillhandahålla barnomsorg skulle skärpas genom ändringar i

socialtjänstlagen. Enligt regeringen var det därför inte

nödvändigt att i detalj reglera kommunens planeringsverksamhet.

Samtidigt med propositionen behandlade utskottet även motioner

med kritik mot förslaget att ta bort kommunens skyldighet att

upprätta en barnomsorgsplan (bet. 1993/94:SoU11). Utskottet

delade regeringens bedömning att kommunerna genom de i

propositionen föreslagna ändringarna i socialtjänstlagen blir

skyldiga att erbjuda barnomsorg i den omfattning det behövs och

att det därmed inte blir nödvändigt att i lag reglera

kommunernas planeringsverksamhet. Utskottet tillstyrkte att 17 §

SoL upphävdes och avstyrkte de aktuella motionerna. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1993/94:117).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

motion So605 (v) yrkande 2.

Utbildning av personal

Motionerna

I två motioner tas frågor om personalutbildning upp.

I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om kravet på utbildning av

personalen vid landets daghem (yrkande 10). Enligt

motionärerna är arbetet i förskolan ett lagarbete där varje

situation i vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling

och inlärning. Därför är det viktigt att all personal har

pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns utveckling. De

som arbetar inom barnomsorgen skall ha en adekvat pedagogisk

utbildning för verksamheten.

I motion Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om

ett tillkännagivande till regeringen om vikten av kunskaper och

utbildning hos personalen inom barnomsorgen för att möta

asylsökande barns behov (yrkande 41). Enligt motionärerna

skall omsorgen om barnen vara det centrala i

flyktingmottagningen. Det är av största vikt att personalen som

arbetar med barnen har kunskaper och utbildning för att möta

flyktingbarnens speciella behov. Under utredningstiden bör stora

resurser satsas för att hjälpa barn och föräldrar att dels

bearbeta sina tidigare upplevelser, dels förbereda sig för

framtiden. Ett bra samarbete mellan personal och föräldrar och

mellan barnomsorgen och övrig personal inom flyktingmottagningen

kan även innebära att många av dagens problem i mötet med det

svenska samhället kan elimineras.

Bakgrund

Enligt 13 b § andra stycket socialtjänstlagen, i dess

lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995, skall det, för bedrivande av

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, finnas personal med

sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg

och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Enligt tredje

stycket i paragrafen skall verksamheten utgå från varje barns

behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver

särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras

speciella behov kräver.

I proposition 1993/94:11 som föregick 13 b § SoL

framfördes bl.a. följande. Den svenska barnomsorgspersonalen är

av tradition välutbildad. Rekommendationen att hälften av de

anställda bör vara förskolelärare och hälften barnskötare i

förskolan oavsett barnens ålder har följts i de flesta kommuner

under hela utbyggnadsperioden. I dag är 42 % förskolelärare, 9

% fritidspedagoger, 42 % barnskötare, 2 % har annan

barnutbildning och 5 % saknar barnutbildning.

Personalen i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorg är den

viktigaste kvalitetsfaktorn för verksamheten. Personalen skall

ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg

och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.

I betänkandet 1993/94:SoU11 behandlade utskottet

propositionen och ett motionsyrkande om utbildning av personal.

Utskottet konstaterade att i förslaget till ny 13 b § i

socialtjänstlagen införs bestämmelser som dels preciserar

förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens uppgifter samt de

kvalitetskrav som skall gälla för verksamheten, dels anger

kraven på förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen för barn

med behov av särskilt stöd. Utskottet ansåg att motionsyrkandet

var åtminstone delvis tillgodosett och avstyrktes. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 1993/94:117).

Riksdagen har nyligen beslutat att förlänga den barn- och

ungdomspedagogiska högskoleutbildningen till 120 poäng (prop.

1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363). Det

anförs i propositionen att det är en strävan att genom bl.a.

vidareutbildning successivt öka andelen högskoleutbildad

personal och att på sikt få en mer enhetlig personalstyrka inom

barnomsorgen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar uppfattningen att personalen i

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen är den viktigaste

kvalitetsfaktorn för verksamheten. De åtgärder som regeringen

föreslagit tillgodoser dessa syften. Utskottet avstyrker motion

So605 (v) yrkande 10.

Även motion Sf622 (v) yrkande 41 avstyrks.

Avgifter för barnomsorg m.m.

Motionerna

I motion So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets

barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om effekterna av

ett eventuellt vårdnadsbidrag och för ett rättvisare

avgiftssystem (yrkande 3). Motionärerna anför att

Vänsterpartiet vid flera tillfällen har krävt en översyn av

barnomsorgstaxorna, då det redan i dag finns en oacceptabelt

stor variation mellan olika kommunerns daghemstaxor. Regeringens

förslag om vårdnadsbidrag och en övergång till privat barnomsorg

kommer att öka orättvisorna. Motionärerna vill därför ha en

översyn av barnomsorgstaxorna, inkl. skolbarnsomsorgen, i syfte

att få rättvisa avgifter i landet.

I motion So603 av Inger Lundberg m.fl. (s) hemställs om

ett tillkännagivande till regeringen om avgifter i enskild

barnomsorg. Kommunerna, anför motionärerna, tillämpar normalt en

avgiftssättning som tar hänsyn till den enskilda barnfamiljens

ekonomi. En stor andel av de enskilda daghemmen tillämpar

däremot enhetstaxor. Taxorna blir därmed relativt låga för

höginkomsttagare men kan vara ett hinder för låginkomsttagare.

Taxesättningen bidrar därmed till ökad segregation. Enligt

motionärerna vore det naturligt att samhället som villkor för

bidrag till enskilda daghem kräver att avgifterna för en enskild

inkomstgrupp inte får överstiga kommunens avgifter och att de

enskilda daghemmen och fritidshemmen liksom de kommunala har att

tillämpa ett avgiftssystem som knyter an till principerna för

avgiftssättning i respektive kommun.

I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om förbud mot differentierade

avgifter mellan en kommuns skol- och förskoleverksamhet

(yrkande 4) samt att riksdagen hos regeringen begär en

översyn av landets barnomsorgstaxor enligt vad i motionen

anförts om ett rättvisare avgiftssystem (yrkande 5).

Motionärerna anser att det kan bli förödande för barnfamiljer

med låga inkomster om kommunerna får en privatiseringsvåg och

där den som inte kan betala avgiften till det privata daghemmet

kommer att förlora sin valfrihet. Det borde finnas ett

uttryckligt förbud mot differentierade avgifter mellan daghem i

samma kommun. Däremot kan enligt motionärerna givetvis olikheter

i föräldrarnas inkomster ge olika avgifter. Redan i dag finns en

oacceptabelt stor variation mellan olika kommuners daghemstaxor.

En övergång till privat barnomsorg kommer att öka orättvisorna.

Motionärerna vill ha en översyn av barnomsorgstaxorna, inklusive

skolomsorgen, i syfte att få rättvisare avgifter i landet.

Tidigare behandling m.m.

I betänkandet 1993/94:SoU11 behandlade utskottet förutom

proposition 1993/94:11 också en motion om daghemsavgifter.

Enligt utskottets mening fanns det anledning att noga följa

daghemsavgifternas utveckling. En kartläggning borde enligt

utskottets mening ske av hur avgifterna inom barnomsorgen

utvecklas. Kartläggningen borde vara slutförd senast den 30 juni

1994 vilket borde ges regeringen till känna. Vad utskottet

anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 1993/94:117).

Regeringen beslutade den 10 februari 1994 att uppdra åt

Socialstyrelsen att dels utarbeta de närmare

riktlinjer som erfordras för tillämpningen av den utvidgade

lagregleringen på barnomsorgsområdet, dels genomföra den

kartläggning av barnomsorgsavgifternas utveckling som riksdagen

begärt.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att Socialstyrelsens redovisning av uppdraget

att kartlägga barnomsorgsavgifternas utveckling bör avvaktas och

avstyrker därför motionerna So46 (v) yrkande 3, So603 (s) och

So605 (v) yrkandena 4 och 5.

Sanktioner mot kommuner

Motionen

I en motion yrkas sanktioner för kommuner som inte följer

bestämmelserna om alla barns rätt till barnomsorg.

I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs förslag

till sanktionsmöjligheter för kommuner som inte följer lagregeln

om alla barns rätt till barnomsorg (yrkande 6). I dag finns

det enligt motionärerna kommuner som sätter sig över lagar. De

bryr sig inte om att fullfölja sina skyldigheter gentemot

medborgarna. Motionärerna kräver att det utarbetas ett system av

kraftiga böter för kommuner som trilskas och inte uppfyller

lagstiftarnas intentioner om alla barns rätt till barnomsorg.

Tidigare behandling

Frågan om sanktionssystem för att förmå kommuner att

verkställa beslut av förvaltningsdomstol behandlades av

utskottet senast i betänkandet 1993/94:SoU11. Utskottet

konstaterade då att Lokaldemokratikommittén avlämnat ett

delbetänkande om de förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots

och lagtrots. Utskottet ansåg att beredningen av frågan inom

regeringskansliet borde avvaktas och avstyrkte den aktuella

motionen.

Lokaldemokratikommitténs delbetänkande Förtroendevaldas

ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109)

remissbehandlas för närvarande.

Utskottets bedömning

Frågan om sanktioner mot kommuner bereds inom

regeringskansliet. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning

och avstyrker motion So605 (v) yrkande 6.

Barnvårdare

Motionen

I motion So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att

regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att upprätta en plan

för återuppbyggnad av barnvårdarorganisationen (yrkande 6).

Motionärerna anför bl.a. att antalet dagbarnvårdartjänster har

minskat i kommunerna. Barnvårdare kommer hem till barn när de

blivit sjuka och inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen.

Det behövs en ökad beredskap i kommunerna för att ställa upp för

ensamföräldrar, föräldrar med bristande socialt nätverk eller

familjer som drabbas av sjukdom eller av andra skäl råkar in i

en krissituation. Uppbyggnaden av barnvårdarsystemet är en

viktig fråga. Motionärerna önskar en plan för denna verksamhets

återuppbyggnad.

Tidigare behandling

Utskottet har tidigare behandlat likalydande yrkanden, senast

i betänkandet 1993/94:SoU11. Utskottet vidhöll då sin

tidigare uppfattning att barnvårdarverksamheten är ett

nödvändigt komplement till barnomsorgen, men att det bör ankomma

på den enskilda kommunen att avgöra vilken omfattning

barnvårdarverksamheten skall ha. Utskottet avstyrkte den

aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker

motion So610 (v) yrkande 6.

Hemspråksundervisning

Motionen

I motion So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om att

hemspråksstödet skall upphöra (yrkande 11). Enligt

motionärerna skall hemspråksstödet i förskolan upphöra i

nuvarande form och utföras genom frivilliga insatser.

Bakgrund

Genom förordning (1991:708) om statsbidrag till invandrar- och

flyktingbarn i förskolan kunde kommunerna få "öronmärkta" bidrag

till hemspråksstöd för förskolebarn. Förordningen upphörde att

gälla vid utgången av år 1992. Numera får kommunerna inte några

specialdestinerade bidrag.

Socialstyrelsen fick hösten 1992 i uppdrag att följa

utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och

förnyelsearbete som pågår i kommuner och landsting. I uppdraget

beskrivs några prioriterade områden, bl.a. utvecklingen av

invandrar- och flyktingbarnens situation inom barnomsorgen med

avseende bl.a. på hemspråksstödets omfattning och inriktning.

Socialstyrelsen har redovisat situationen under hösten 1992

och gjort bedömningar inför 1993 i en första rapport Barns

villkor i förändringstider (1993:2).

Socialstyrelsen har som tidigare framförts nyligen redovisat

uppdraget i Barns villkor i förändringstider, slutrapport

(1994:4).

Av slutrapporten framgår bl.a. följande (s. 74). Andelen

invandrarbarn som får hemspråksstöd har sjunkit under de senaste

åren och fortsätter att sjunka under 1993. År 1991 fick närmare

40 procent hemspråksstöd, hösten 1993 låg andelen under 30

procent. Lägst andel invandrarbarn med hemspråksstöd hösten 1993

hade storstäderna med 20 procent. De lokala variationerna är

förhållandevis stora. Det finns exempel på kommuner som dragit

in i stort sett allt hemspråksstöd till förskolebarnen. Det

finns också exempel på att tolk- och invänjningsstöd minskar

liksom tillgång till samordningspersonal och liknande

befattningshavare.

Utskottets bedömning

Socialstyrelsen har i dagarna avlämnat slutrapporten Barns

villkor i förändringstider. Utskottet ser med oro på

utvecklingen när det gäller hemspråksstöd till invandrarbarn och

förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med

förslag. Motion So264 (nyd) yrkande 11 avstyrks.

Föräldrautbildning

Motionerna

I två motioner tas frågor om föräldrautbildning upp.

I motion So604 av Anne Rhenman (-) hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av en utökad föräldrautbildning (yrkande 1) samt

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förstärkt

föräldrautbildning (yrkande 2). Separationsfrekvensen har

ökat för familjer med barn i förskoleåldern. Många gånger beror

separationer enligt motionären på att föräldrarna var dåligt

förberedda på det ansvar och den belastning de skulle klara och

blev överrumplade av oväntade problem och konflikter. Resurser

måste sättas in i förebyggande syfte redan under graviditeten,

då föräldrarna regelbundet besöker mödravårdscentralen och i

regel går igenom en enklare förberedande utbildning. Mot

bakgrund av skilsmässostatistiken bör en utredning om

förstärkning av föräldrautbildningen vid mödravårds- och

barnavårdscentraler snarast göras.

I motion So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av ökad

föräldrautbildning (yrkande 5). Motionärerna anser att det

fortfarande saknas föräldrautbildning i tillräcklig omfattning.

Studieförbund som satsar på föräldrautbildning skall enligt

Vänsterpartiet ges extra stöd till denna verksamhet.

Tidigare behandling m.m.

Förslag om en utbyggd föräldrautbildning har flera gånger

tidigare behandlats av utskottet med anledning av motioner

liknande de nu aktuella.

I betänkandet 1990/91:SoU2 anförde utskottet följande.

Utskottet, som vid upprepade tillfällen påtalat vikten av

insatser när det gäller föräldrautbildningen, konstaterar att

regeringen ännu inte tagit något initiativ i saken. Utskottet

vidhåller emellertid sin inställning att det måste skapas

förutsättningar för en föräldrautbildning för föräldrar till

barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning

skall vara frivillig för föräldrarna, men genomföras så att alla

föräldrar får praktiska möjligheter att delta. Utbildningen bör

bedrivas via barnhälsovård, barnomsorg och skola och

kompletteras med insatser från frivilligorganisationer, såsom

barn- och ungdomsorganisationer och studieförbund.

Föräldrautbildningens syfte bör vara dels att ge ökade kunskaper

om barns utveckling, dels att skapa möjlighet till kontakt och

gemenskap med andra föräldrar och med barnomsorgs- och

skolpersonal. Regeringen bör med utgångspunkt dels i vad

utskottet här skisserat, dels i resultaten från det bedrivna

förnyelsearbetet om föräldrautbildning lägga fram förslag till

hur en föräldrautbildning under förskole- och skolår kan

utvecklas och stimuleras.

Vad utskottet anfört om föräldrautbildning gav riksdagen

regeringen till känna (rskr. 1990/91:5).

I betänkandet 1991/92:SoU12 anförde utskottet att det

utgick från att regeringen, så snart Socialstyrelsen redovisat

sitt uppdrag om barnhälsovården och den del av

föräldrautbildningen som är kopplad till denna, återkommer till

riksdagen med ett förslag om föräldrautbildning i enlighet med

utskottets tidigare tillkännagivande. Utskottet avstyrkte de då

aktuella motionerna.

Utredningar

Den förra regeringen gav i mars 1991 Socialstyrelsen i uppdrag

att kartlägga och beskriva de förändringar som har skett inom

barnhälsovården under senare år. I uppdraget ingick också att i

fråga om utveckling, omfattning och innehåll redovisa den del av

föräldrautbildningen som är kopplad till barnhälsovården.

Socialstyrelsen har i januari 1992 redovisat sitt uppdrag

att kartlägga barnhälsovården i rapporten Skydda

skyddsnätet. Enligt rapporten är föräldrautbildningen ojämt

och olikvärdigt utbyggd i landet. Omkring hälften av föräldrarna

med barn 6--18 månader gamla har erbjudits gruppverksamhet. Av

dessa har 60 % deltagit och redovisar övervägande positiva

erfarenheter. Barnavårdscentralerna spelar en klart mindre roll

för föräldraskapet när barnet är i lekåldern jämfört med första

och andra levnadsåret. Föräldrarna i storstadsområden har haft

mest nytta av BVC. Minst nytta redovisas från glesbygds- och

landsbygdsområden. Skillnaderna speglar enligt rapporten

sannolikt olikheter både i resurser och organisation och behov

hos föräldrarna.

Rapporten har remissbehandlats och bereds, såvitt gäller

föräldrautbildning inom ramen för mödra- och barnhälsovården,

fortfarande inom regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Socialstyrelsen redovisade i januari 1992 sitt uppdrag att

kartlägga barnhälsovården och den del av föräldrautbildningen

som är kopplad till den. Utskottet utgår från att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag om hur en

föräldrautbildning kan utvecklas och stimuleras. Motionerna

1993/94:So604 (-) och 1993/94:So610 (v) yrkande 5 avstyrks.

Familjestabilitet m.m.

Motionen

I motion So606 av Ingvar Svensson (kds) hemställs om ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av ett långsiktigt

program för familjestabilitet. Enligt motionären har familjen

inte bara praktiska och ekonomiska funktioner. I den lilla

gemenskapen möter medlemmarna kärlek, omtanke, förståelse,

tålamod och ansvar. En positiv hemmiljö ger enligt motionären de

bästa förutsättningarna för en harmonisk utveckling. Det borde

vara naturligt för de offentliga myndigheterna, främst

lagstiftaren, att klargöra att stabila familjerelationer bör

vara ett viktigt mål i politiken och genomsyra samlevnads-,

social- och skattepolitiken. Även om det inte går att bevisa

statistiskt att äktenskapet som sådant verkar

familjestabiliserande, anser motionären att det finns skäl att

tro på vissa sådana samband. Regeringen bör ges i uppdrag att ta

fram ett långsiktigt program för familjestabilitet.

Bakgrund

Enligt 1 § socialtjänstlagen skall bl.a. samhällets

socialtjänst på demokratins och solidaritetens grund främja

människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i

levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar

för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och

utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten

skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och

integritet.

I årets budgetproposition 1993/94:100 bilaga 14 (s. 3 f.)

uttalar regeringen bl.a. Det är angeläget att arbeta för ett

mjukt samhälle, där varje människa får utvecklas till en individ

med personlig värdighet i gemenskap med andra människor. En

viktig del av den utvecklingen sker i små naturliga gemenskaper

varav familjen är den viktigaste. Insikten om att varje människa

är ansvarig för sina handlingar inför medmänniskor och kommande

generationer är den bästa utgångspunkten för ett hållbart

samhällsbygge. Regeringens politik har som målsättning att alla

barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden

och med god omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran ligger på

familjen medan statens och kommunernas insatser i första hand

skall vara stödjande och kompletterande och bygga på ett nära

samarbete med föräldrarna. Vi har av olika skäl fått ett alltmer

generationsuppdelat samhälle. För att skapa samhällsgemenskap

behövs åtgärder som underlättar samvaro mellan olika

generationer liksom åtgärder för att stärka familjen och de små

sociala nätverken.

Förenta nationerna har utropat år 1994 till Familjens

år. Med anledning av detta har i Sverige tillsatts en kommitté

för FN:s familjeår. Kommittén är en interdepartemental kommitté

under Socialdepartementet och har i uppgift att förbereda och

samordna insatserna i Sverige. I uppgifterna ingår att i

samverkan med myndigheter och frivilligorganisationer stimulera

till utvecklingsarbete och lokala initiativ, särskilt

samverkansprojekt som syftar till att stärka samhörigheten

mellan barn och föräldrar samt förebygga social utslagning.

Kommittén har i handlingsplanen för Sveriges medverkan pekat

ut vissa särskilt angelägna områden för förebyggande insatser

och stöd till barn och ungdomar. Dessa handlar bl.a. om familjer

med osäkra arbetsvillkor, splittrade familjer, ungdomar som

söker vuxenroller, barn och familjer som lever i mångkulturella

miljöer samt familjer där föräldrarna av olika orsaker sviktar i

föräldrarollen.

Kommittén höll i oktober 1993 en offentlig utfrågning om

skilsmässor och familjesplittring. Vid utfrågningen medverkade

forskare och experter som är verksamma på området samt personer

som i sitt dagliga arbete i myndigheter och organisationer

kommer in på området. Syftet med utfrågningen var att göra en

bred kunskapsinventering och hölls som ett led i arbetet för att

utveckla och effektivisera samhällets insatser till stöd för

familjer som splittrats.

Regeringen beslutade i december 1993 att ställa 10 miljoner

kronor till Kommitténs för FN:s familjeår förfogande. Pengarna

skall användas för utvecklingsarbete och lokala initiativ med

anknytning till den svenska handlingsplanen för FN:s familjeår

1994.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att flera insatser görs i

regeringskansliet med det syfte som avses i motion So606 (kds).

Motionen får i huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks därför.

Utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott

Motionen

I motion So608 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, v,

-) begärs ett tillkännagivande till regeringen om reglerna för

utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott till barnfamiljer

som håller sig gömda. Motionärerna anför bl.a. att enligt

reglerna för barnbidrag och bidragsförskott betalas sådant ut

till förälder/vårdnadshavare där barnet varaktigt vistas på känd

adress i Sverige. Detta får till följd att de inte kan betalas

ut till dem som håller sig gömda och av rädsla inte vågar uppge

sin vistelseadress till försäkringskassan. I de fall

barnfamiljerna håller sig gömda och vistas i Sverige borde

barnbidrag och bidragsförskott kunna betalas ut via tredje man,

genom att vårdnadshavaren personligen besöker försäkringskassan

eller genom att en trovärdig person hos socialtjänsten,

kvinnojouren eller liknande intygar att barnet vistas inom

landet men under konfidentiell adress.

Bakgrund

Enligt 8 § barnbidragsförordningen (1986:386) och 5 §

förordning (1984:1102) om bidragsförskott, förlängt

bidragsförskott för studerande och särskilt bidrag till vissa

adoptivbarn betalas förmånerna ut månadsvis genom insättning

på bidragsmottagarens postgiro- eller bankkonto eller genom

postal utbetalningshandling. Riksförsäkringsverket får i

särskilda fall besluta om utbetalning på annat sätt.

Enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) får en person

som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för en allvarlig

eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på

annat sätt, om han flyttat eller avser att flytta, efter ansökan

medges att vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i

högst tre år (kvarskrivning).

Om det finns en uppenbar risk att en person som är folkbokförd

i landet kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som

riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet och om personen

inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt, får Stockholms

tingsrätt enligt 1 § lagen (1991:483) om fingerade

personuppgifter medge personen att använda andra

personuppgifter om sig själv än de verkliga under högst fem år.

Socialutskottet har inhämtat yttrande över motion So608 från

Rikspolisstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Riksskatteverket.

Rikspolisstyrelsen har anfört bl.a. följande. Lagen

(1991:483) om fingerade personuppgifter trädde i kraft den 1

juli 1991. Personer med fingerade personuppgifter har ofta

svårigheter att på egen hand tillvarata sin rätt bl.a. inom

socialförsäkringsområdet. Det kan härvid vara frågan om rätten

till barnbidrag, bidragsförskott, sjukpenning,

arbetsskadeersättning m.m. Regeringen har i ett beslut den 9

december 1993 uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att utvärdera

lagen och föreslå förbättringar av reglerna. Vid uppdragets

fullgörande skall Rikspolisstyrelsen samråda med

Riksförsäkringsverket och övriga myndigheter som berörs av

lagstiftningen. Uppdraget skall redovisas före utgången av

november 1994.

Riksförsäkringsverket har anfört bl.a. följande. För att

få en uppfattning om det problem som beskrivs i motionen

förekommer eller har förekommit har samtliga försäkringskassor

tillskrivits. Av de inkomna svaren framgår att endast en kassa

har spärrat utbetalning vid några enstaka tillfällen på grund av

att någon av rädsla för förföljelse inte vågat uppge sin

vistelseadress till kassan. Samma kassa uppger att den inte

dragit in någon förmån på grund av dessa omständigheter, vilket

måste innebära att man efter utredning ansett att barnbidrag

skall utgå och därmed hävt spärren. Några kassor har påtalat att

de haft ärenden där bidragsmottagaren velat hemlighålla sin

adress. I dessa fall har kassorna försökt hitta en individuell

lösning som passat bidragsmottagarna. Bidragsanvisningen har då

t.ex. skickats till bidragsmottagaren under adress kvinnojour,

socialbyrå, juridiskt ombud eller arbetsgivare.

Att man vill hemlighålla sin adress behöver inte betyda

problem vid utbetalningen. Om man får sin förmån insatt på bank-

eller postgirokonto kan man ha tillgång till pengarna i hela

landet oavsett var de sätts in, förutsatt att man väljer posten

eller en rikstäckande bank. Däremot kan det bli problem vid

utsändande av besked om insättning och vid utbetalning via

postanvisning, eftersom det krävs en adress dit man kan skicka

anvisningen eller insättningsbeskedet. Detta problem borde i de

flesta fall kunna lösas med den möjlighet till kvarskrivning som

finns i folkbokföringslagen.

Riksskatteverket har bl.a. anfört följande. RSV anser, med

hänsyn till syftet med 16 § folkbokföringslagen, att barnbidrag

och bidragsförskott för kvarskrivna personer självklart bör

kunna utbetalas till förälder/vårdnadshavare utan att barnets

verkliga adress är känd, exempelvis genom vidarebefordran av

skattemyndigheten. Utöver de problem som motionen behandlar, kan

olägenheter för den enskilde uppstå även beträffande annat

utnyttjande av sociala tjänster som är knutna till var en person

är folkbokförd som exempelvis erhållande av bostadsbidrag, plats

på daghem, sjukhusvård etc. Eftersom den person som beviljats

kvarskrivning ofta är i en psykiskt pressande situation bör även

dessa olägenheter uppmärksammas och bli föremål för motsvarande

åtgärder som vid utbetalning av barnbidrag.

Utskottets bedömning

Lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter trädde i kraft

den 1 juli 1991. Rikspolisstyrelsen har fått regeringens

uppdrag att i samråd med Riksförsäkringsverket och övriga

myndigheter som berörs av lagstiftningen utvärdera lagen och

föreslå förbättringar av reglerna. Uppdraget skall redovisas

före utgången av november 1994. Rikspolisstyrelsens utvärdering

bör enligt utskottet inte föregripas. Utskottet avstyrker därför

motion So608 (fp, s, m, c, kds, v, -).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvecklingen inom barnomsorgen m.m.

att riksdagen avslår motionerna So605 yrkandena 3, 7 och 9

samt So607 yrkandena 2--4,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

2. beträffande barnomsorgsplaner

att riksdagen avslår motion So605 yrkande 2,

res. 2 (s) - motiv.

men. (v) - delvis

3. beträffande utbildning av personal

att riksdagen avslår motion So605 yrkande 10,

res. 3 (s)

4. beträffande utbildning för att möta asylsökande barns

behov att riksdagen avslår motion Sf622 yrkande 41,

men. (v) - delvis

5. beträffande avgifter för barnomsorg m.m.

att riksdagen avslår motionerna So46 yrkande 3, So603 samt

So605 yrkandena 4 och 5,

6. beträffande sanktioner mot kommuner

att riksdagen avslår motion So605 yrkande 6,

men. (v) - delvis

7. beträffande barnvårdare

att riksdagen avslår motion So610 yrkande 6,

men. (v) - delvis

8. beträffande hemspråksundervisning

att riksdagen avslår motion So264 yrkande 11,

9. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen avslår motionerna So604 och So610 yrkande 5,

men. (v) - delvis

10. beträffande familjestabilitet

att riksdagen avslår motion So606,

11. beträffande utbetalning av barnbidrag och

bidragsförskott

att riksdagen avslår motion So608.

Stockholm den 26 april 1994

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Göte Jonsson (m), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c),

Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s),

Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Chatrine Pålsson (kds), Stefan

Kihlberg (nyd) och Lennart Rohdin (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Utvecklingen inom barnomsorgen m.m. (mom. 1)

Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan

Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med

"Riksdagen har" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha

följande lydelse:

Utvecklingen av barnomsorgen ute i kommunerna under de senaste

åren är djupt oroande. All kommunal verksamhet tvingas till

besparingar. I barnomsorgen sker även stora strukturella

förändringar. I många kommuner har barngrupperna på daghemmen

ökat samtidigt som personalen har minskat. Den allvarligaste

förändringen är dock att möjligheterna att ta hand om barn med

behov av särskilt stöd minskar.

Antalet privata alternativ i barnomsorgen ökar. Fler privata

alternativ har ansetts vara en metod att effektivisera och spara

pengar. Det är dock svårt att hitta exempel där privatiseringen

haft den effekten.

I flera kommuner har barnomsorgstaxorna förändrats eller så

finns det planer på att de skall förändras från

inkomstrelaterade, progressiva taxor till tidsrelaterade taxor

där inkomsternas betydelse för avgiftens storlek minskar. Det

innebär ofta att personer med låga inkomster och långa

arbetsdagar, t.ex. ensamstående mammor, fått höjda taxor.

Utskottet anser att avgifterna i all barnomsorg bör bestämmas så

att barnomsorgen blir tillgänglig för alla barn.

Barnomsorg som en självklar service och med en genomtänkt

pedagogisk verksamhet kommer att upphöra om utvecklingen

fortsätter. Kvaliteten på barns omsorg blir beroende av

föräldrarnas betalningsförmåga. Förvärvsarbetande med låga

inkomster kan komma att tvingas söka billigare alternativ eller

avstå från barnomsorg. Kvaliteten i barnomsorgen har försämrats,

valfriheten har minskat och barnomsorgsköerna har kommit

tillbaka. Utvecklingen är djupt oroande.

Regeringen försäkrar sig genom att tvinga kommunerna att ge

bidrag till privata förskolor att kommunernas knappa resurser

inte skall lägga hinder i vägen för privatiseringar. Utskottet

anser att det är oacceptabelt att kommunernas pengar skall gå

till verksamhet som det inte finns behov av.

Utskottet anser att arbetet för god barnomsorg för alla barn

måste gå vidare bl.a. genom att garantier skapas för rättvisa,

kvalitet och valfrihet i barnomsorgen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande utvecklingen inom barnomsorgen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So607 yrkandena

2--4 och med anledning av motion 1993/94:So605 yrkandena 3, 7

och 9, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Barnomsorgsplaner (motiveringen till mom. 2)

Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan

Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson

(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar

med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 2." bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att kommunerna även fortsättningsvis måste ges

förutsättningar att planera hur behovet av barnomsorg skall

tillgodoses och även fastställa mål för verksamheten.

Planeringen måste omfatta såväl den kommunalt bedrivna

verksamheten som den privata verksamhet som bedrivs med bidrag

från kommunen. Någon skyldighet för kommunerna att upprätta

barnomsorgsplaner behövs dock inte. Motion 1993/94:So605 yrkande

2 avstyrks.

3. Utbildning av personal (mom. 3)

Bo Holmberg, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan

Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 11 som börjar med

"Utskottet delar" och slutar med "yrkande 10." bort ha följande

lydelse:

Regeringen anser inte att det finns några speciella behov av

utbildning för den personal som skall arbeta inom barnomsorgen.

Enligt regeringen skall personalen ha en sådan utbildning eller

erfarenhet att barns behov av omsorg och god pedagogisk

verksamhet kan tillgodoses. Enligt utskottet är detta inte

tillräckligt. Arbetet i förskolan är ett lagarbete där varje

situation i vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling

och inlärning. För att tillgodose kraven på god barnomsorg måste

kvaliteten i verksamheten vara hög. Den personal som arbetar med

barnen måste ha sådan utbildning och erfarenhet att barnens

behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.

Utskottet anser att kvalitetskraven måste gälla all barnomsorg

oavsett huvudman.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

med anledning av motion So605 (v) yrkande 10.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:

3. beträffande utbildning av personal

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So605 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

1. Utvecklingen inom barnomsorgen m.m. (mom. 1)

Redan i dag följer valet av barnomsorg ett socialt mönster.

Det finns en risk att detta mönster kommer att förstärkas

ytterligare. Jag motsätter mig privata alternativa driftsformer

för förskolan som samhället skall betala men som hamnar utanför

en demokratisk kontroll. För föräldrarnas, barnens och

personalens del är det en trygghet att förskolan står under

samhällets kontroll.

Det behövs klara besked om personalens och brukarnas rätt att

delta i beslutsprocessen för barnomsorgen.

Enligt min mening är de allt större barngrupperna inom

barnomsorgen ett problem. Riksdagen bör hos regeringen begära en

reglering av högsta tillåtna antal barn som får finnas i en

barngrupp inom barnomsorgen.

2. Barnomsorgsplaner (mom. 2)

Enligt min mening bör den tidigare 17 § socialtjänstlagen

återinföras så att kommunen även fortsättningsvis blir skyldig

att upprätta en barnomsorgsplan. Barnomsorgsplanen skall vara

det instrument som kommunerna skall använda för att styra

utvecklingen av barnomsorgen inom kommunen. Där finns de

övergripande målen, reglerna om turordning, bestämmelser för

barn som behöver särskilt stöd etc.

3. Utbildning av personal (mom. 3)

De som arbetar inom barnomsorgen skall ha en adekvat

pedagogisk utbildning för verksamheten. All personal inom

barnomsorgen bör ha kompetens och goda kunskaper om barns

utveckling. Jag instämmer i övrigt i reservation 3.

4. Utbildning för att möta asylsökande barns behov (mom. 4)

Det är viktigt att personalen inom barnomsorgen har kunskap

och utbildning för att kunna möta asylsökande barns speciella

behov. Omsorgen om barnen bör enligt min mening vara det

centrala i flyktingmottagningen. Under utredningstiden bör stora

resurser satsas för att hjälpa barn och föräldrar att dels

bearbeta sina tidigare upplevelser, dels förbereda sig för

framtiden.

5. Sanktioner mot kommuner (mom. 6)

Kommuner bryr sig inte alltid om att fullfölja sina lagliga

skyldigheter gentemot medborgarna. Enligt min mening bör det

utarbetas ett system med kraftiga böter för de kommuner som inte

uppfyller lagstiftarnas intentioner om t.ex. alla barns rätt

till barnomsorg.

6. Barnvårdare (mom. 7)

Det behövs enligt min mening en ökad beredskap i kommunerna

för att ställa upp för ensamföräldrar, föräldrar med bristande

socialt nätverk eller familjer som drabbas av sjukdom eller av

andra skäl råkar in i en krissituation. Socialstyrelsen bör

därför få i uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av

barnvårdarorganisationen.

7. Föräldrautbildning (mom. 9)

Det finns ett stort behov av föräldrautbildning. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag om föräldrautbildning.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

1, 2, 4, 6, 7 och 9 borde ha hemställt:

1. beträffande utvecklingen inom barnomsorgen m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna So605 yrkandena 3, 7

och 9 samt So607 yrkandena 2--4 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

2. beträffande barnomsorgsplaner

att riksdagen med anledning av motion So605 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

4. beträffande utbildning för att möta asylsökande barns

behov

att riksdagen med anledning av motion Sf622 yrkande 41 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

6. beträffande sanktioner mot kommuner

att riksdagen med anledning av motion So605 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

7. beträffande barnvårdare

att riksdagen med anledning av motion So610 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

9. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med anledning av motion So610 yrkande 5 och med

avslag på motion So604 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 1

Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:148 om

vårdnadsbidrag 2

Utskottet 3

Utvecklingen inom barnomsorgen m.m. 3

Barnomsorgsplaner 8

Utbildning av personal 9

Avgifter för barnomsorg m.m. 11

Sanktioner mot kommuner 12

Barnvårdare 13

Hemspråksundervisning 13

Föräldrautbildning 14

Familjestabilitet m.m. 16

Utbetalning av barnbidrag och bidragsförskott 18

Hemställan 20

Reservationer (s) 21

Meningsyttring av suppleant 23