Bet. 1993/94:SoU30

Socialutskottets betänkande

1993/94:SOU30

Barn och ungdom

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

SoU30

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 23 motionsyrkanden som

väckts under den allmänna motionstiden 1994 och som rör frågor

med anknytning till barn och ungdom.

När det gäller personer som i sin yrkesutövning möter problem

förbundna med sexuella övergrepp mot barn föreslår utskottet att

riksdagen med anledning av två motioner ger regeringen till

känna att det är angeläget med utökad utbildning och

fortbildning samt forskning och metodutveckling inom området.

Regeringen bör överväga de förslag som förs fram i motionerna

och återkomma till riksdagen med förslag på insatser.

Övriga motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats två reservationer (nyd) och en

meningsyttring (v).

Motionerna

1993/94:So221 av Björn Ericson och Ines Uusmann (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en översyn av 71 §

socialtjänstlagen.

1993/94:So222 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av översyn av reglerna för flyttning av barn.

1993/94:So223 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behov av översyn av reglerna om umgängesrätt i vissa fall.

1993/94:So230 av Berit Löfstedt och Viola Furubjelke (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om metodutveckling och forskning gällande

incest.

1993/94:So232 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om lagändring för att tillvarata långtidsplacerade barns

intressen.

1993/94:So251 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillsättandet av en kommission för att

lösa problem i familjehemsvården,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekonomisk bastrygghet för

familjehemsföräldrar.

1993/94:So260 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, fp, c, kds,

nyd, -) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en genomgång av olika utbildningar, t.ex. polis, jurist och

militärtjänstgöring, bör göras för att se hur kunskaper om barn,

barns utveckling och barnkonventionen kan fördjupas.

1993/94:So262 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att verksamheten med placering i

hem för vård eller boende för barn och ungdom ses över.

1993/94:So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall ta initiativ till en

internationell konferens om filmvåld och dess påverkan på normer

och beteenden.

1993/94:So266 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka barns

och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen.

1993/94:So267 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för stöd

till barn och ungdomar som far illa samt till insatser i

förebyggande syfte enligt vad som anförts i motionen.

1993/94:So273 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds, nyd,

v, -) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning, metodutveckling och

kunskapsspridning kring behandling av barn som utsatts för

sexuella övergrepp,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett nationellt kunskapscentrum om sexuella

övergrepp mot barn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om pediatrisk gynekologi,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riktlinjer för stöd till de närstående och

om samordnad handläggning av sexuella övergrepp,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning kring övergrepp på pojkar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till ideella organisationer som utför

behandlingsarbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp

och om alternativa behandlingsinstitutioner,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om anmälningspliktsfria

behandlingsinstitutioner.

1993/94:So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpt syn på LVU,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nya regler för skolans

narkotikaprovtagning.

1993/94:So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utbyggnad av allaktivitetshus och

Ungdomens hus,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ungdomsmottagningar.

Utskottet

Utskottet har denna dag behandlat årets budgetproposition och

de motioner som väckts med anledning av den (bet.

1993/94:SoU20). I betänkandet instämmer utskottet i regeringens

välfärdspolitik som bl.a. har till målsättning att alla barn och

ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god

omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran måste, enligt

utskottets mening, ligga på familjen, medan statens och

kommunernas insatser i första hand skall vara stödjande och

kompletterande och bygga på ett nära samarbete med föräldrarna.

Utskottet anser att ett barnperspektiv måste prägla arbetet på

alla samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs.

Det är enligt utskottet viktigt att följa upp hur barns och

ungdomars hälsa påverkas när hela familjens förutsättningar

ändras. Barns och ungdomars situation avspeglar i hög grad

samhällets värderingar. Föräldrarnas arbetslöshet och osäkerhet

inför framtiden påverkar barnen. Utskottet ser med oro på

uppgifter om att den psykiska hälsan försämrats hos barn och

ungdomar i familjer som drabbats av arbetslöshet. I det sociala

arbetet med barn och familjer finns positiva exempel på

förbättringar. Eftersom insikten om familjens betydelse i

samhället samtidigt varit bristfällig och stödet till familjen

länge varit otillräckligt så finns det fortfarande brister.

Utskottet delar därför regeringens uppfattning att det är

viktigt att öka satsningen på såväl metodutveckling som

alternativ inom och utom den offentliga sektorn.

Utskottet vill i betänkandet erinra om att Socialstyrelsen

hösten 1992 fick i uppdrag att tillsammans med Barnombudsmannen,

Statens kulturråd, Statens ungdomsråd och Skolverket följa

utvecklingen i landets kommuner och se hur kommunernas

omställnings- och förnyelsearbete påverkar situationen för

barnen. En delrapport publicerades för cirka ett år sedan.

Uppdraget kommer att slutredovisas inom kort.

Här behandlas nu de motioner från den allmänna motionstiden

som väckts om olika frågor rörande barn och ungdom.

Anmälningsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen

Motionen

I motion So221 av Björn Ericson och Ines Uusmann (s)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn av 71 §

socialtjänstlagen. Motionärerna anför bl.a. att myndigheter vars

verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom

hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast

till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om

något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en

underårigs skydd. Om en stor del av den kommunala barnomsorgen

övergår till att bli barnomsorg i privat regi innebär det att

personalen inte faller inom de yrkesutövare som har anmälnings-

och upplysningsskyldighet enligt 71 § socialtjänstlagen.

Bakgrund

Enligt 71 § andra stycket socialtjänstlagen (1980:620)

(SoL) är myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt

andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten

skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin

verksamhet får kännedom om något som kan innebära att

socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta

gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt

läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har

sådan anställning.

I samband med riksdagsbehandlingen av regeringens

proposition 1989/90:28 om vård i vissa fall av barn och

ungdomar våren 1990, utvidgades den anmälnings- och

uppgiftsskyldiga kretsen enligt 71 § SoL. Av propositionen

framgår att Socialstyrelsen i remissyttrande framfört att det

kunde ifrågasättas om inte ytterligare privatpraktiserande

yrkesutövare borde omfattas av anmälningsskyldigheten.

Socialstyrelsen ansåg att alla anställda vid privata förskolor

och privata hem för vård eller boende borde omfattas av denna

skyldighet. Föredraganden ansåg det vara en svår uppgift, som

kräver vidare överväganden, att fastställa vilken personkrets en

sådan utvidgning borde omfatta och var inte beredd att föreslå

någon utvidgning av de angivna yrkesutövarnas krets.

Vid utskottets behandling av propositionen, betänkande

1989/90:SoU15 (s. 55 f.) behandlades även en motion om

anmälnings- och uppgiftsskyldighet för privata och kooperativa

verksamheter som angår barn. Utskottet ansåg att en utvidgning

av den anmälningsskyldiga kretsen borde övervägas och att frågan

borde bli föremål för en särskild utredning. Detta gav riksdagen

regeringen till känna (rskr. 1989/90:112).

Det ingår i Socialtjänstkommitténs uppdrag att överväga

hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § SoL bör vara

utformade. Kommittén avser att avlämna sitt huvudbetänkande

sommaren 1994.

Utskottets bedömning

Bestämmelserna i 71 § socialtjänstlagen ingår i

Socialtjänstkommitténs översyn av lagen. Kommitténs kommande

förslag bör enligt utskottet inte föregripas. Utskottet

avstyrker därför motion So221 (s).

Flyttning av barn

Motionen

I motion So222 av Lena Öhrsvik (s) begärs ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av översyn av

reglerna för flyttning av barn. Motionären anser att ett barn

som tagits till Sverige utan att familjen fått medgivande enligt

25 § socialtjänstlagen skall kunna flyttas från familjehemmet

med omedelbar verkan. Barnet skall tillförsäkras trygga och goda

förhållanden. I dag kan familjehemmet åläggas att betala böter.

Barnet kan dock inte flyttas från familjehemmet om inte

förhållandena är sådana att bestämmelserna i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga är tillämpliga.

Bakgrund

Utskottet behandlade hösten 1993 en liknande motion i

betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 19). Utskottet angav följande

som bakgrund.

Enligt 25 § SoL får en underårig inte utan socialnämndens

medgivande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett

enskilt hem som inte tillhör någon av hans föräldrar eller annan

som har vårdnaden om honom. Om det är fråga om att ta emot ett

utländskt barn i syfte att adoptera det, skall medgivande

inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland, anges det vidare.

Den som inte följer föreskrifterna i 25 § kan dömas till böter

enligt 75 § SoL.

Utskottet gjorde följande bedömning.

Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) antogs

av riksdagen våren 1990 och trädde i kraft den 1 juli samma år.

Socialstyrelsen utövar den löpande tillsynen såvitt avser

tillämpningen av lagens bestämmelser. Utskottet finner för

närvarande inte anledning att ta något initiativ när det gäller

att ändra förutsättningarna för att få tillgripa tvångsåtgärder

med stöd av LVU.

Utskottet avstyrkte motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

motion So222 (s).

Umgänge i samband med vård enligt LVU

Motionen

I motion So223 av Lena Öhrsvik (s) hemställs om ett

tillkännagivande om behov av översyn av reglerna om umgängesrätt

i vissa fall. Motionären anför bl.a. att socialnämnden kan

besluta om umgänge mellan vårdnadshavare och barn som är

omhändertaget med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om

vård av unga. Även andra vuxna kan kräva att få träffa barnet. I

dessa fall är det familjehemmet där barnet är placerat som

beslutar om umgänge. Socialnämnden bör kunna fatta beslut om

umgängesinskränkningar även när umgänget gäller annan person än

vårdnadshavaren.

Bakgrund

Enligt 11 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård

av unga (LVU) bestämmer socialnämnden hur vården av den unge

skall ordnas och var han skall vistas under vårdtiden. Nämnden

eller den åt vilken nämnden har uppdragit vården skall ha

uppsikt över den unge och, i den utsträckning det behövs för att

genomföra vården, bestämma om hans personliga förhållanden.

Socialnämnden har enligt 14 § LVU ett ansvar för att den unges

behov av umgänge med föräldrar eller andra som har vårdnaden om

honom så långt som möjligt tillgodoses.

Motioner liknande den nu aktuella har behandlats av utskottet

tidigare, senast hösten 1993 i betänkandet 1993/94:SoU1 (s.

20). Utskottet avstyrkte motionen och angav som sin mening att

gällande bestämmelser ger socialnämnden, eller den som agerar på

nämndens vägnar, tillräckliga möjligheter att bestämma om

umgänget m.m. för den som omhändertagits enligt LVU.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker

motion So223 (s).

Vårdnadsöverflyttningar

Motionen

I motion So232 av Tuve Skånberg (kds) begärs ett

tillkännagivande om lagändring för att tillvarata

långtidsplacerade barns intressen. Motionären anför bl.a. att de

barn som vistas längre än tre år i familjehem, de

långtidsplacerade barnen, uppfattar i större eller mindre

utsträckning familjehemmet som sitt hem. Lagstiftningen lyfter

fram två mot varandra stående principer. Principen om

återförening och principen om barnets bästa. En undersökning har

visat att när barnets bästa och återförening kommit på

kollisionskurs har domstolarna i samtliga fall uttryckt att

barnen skall flytta till sina biologiska föräldrar. I

avvägningen mellan principerna tillvaratar inte svensk

lagstiftning de långtidsplacerade barnens intresse tillräckligt.

Bakgrund

Utskottet har tidigare behandlat liknande motioner, senast

hösten 1993 i betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 21 f.). Som

bakgrund angav utskottet bl.a. följande.

I propositionen om vård i vissa fall av barn och ungdomar

(prop. 1989/90:28) angavs att möjligheten att få vårdnaden

överflyttad till familjehemsföräldrarna föreföll ha utnyttjats i

liten utsträckning. Föredraganden ansåg bl.a. att det var

angeläget att den fortsatta utvecklingen i fråga om

överflyttande av vårdnaden till familjehemsföräldrar följdes.

Föredraganden utgick från att Socialstyrelsen i sin löpande

verksamhet uppmärksammade dessa frågor. Utskottet (bet.

1989/90:SoU15) ansåg också att det var angeläget att den

fortsatta utvecklingen följdes, såvitt gällde socialnämndernas

benägenhet att medverka till att vårdnadsöverflyttningar kommer

till stånd. Utskottet ansåg att det borde vara en uppgift för

Socialstyrelsen att göra en analys av orsakerna till att

socialnämnderna i så förhållandevis få fall aktualiserat frågan

om vårdnadsöverflyttningar m.m.

I betänkandet 1991/92:SoU1 upplyste utskottet att

Socialstyrelsen undersökte förekomsten av

vårdnadsöverflyttningar till familjehem. Utskottet ansåg som sin

mening att resultatet av undersökningen borde avvaktas innan

riksdagen tog ställning till förslagen i den då aktuella

motionen.

Socialstyrelsen har nu redovisat sina erfarenheter från

undersökningen till Socialdepartementet. Socialstyrelsen har

därefter i mars i år erhållit regeringens uppdrag att utveckla

och stärka familjehemsvården. Bl.a. skall styrelsen sammanställa

kunskap och överväga behovet av allmänna råd beträffande

vårdnadsöverflyttningar till vägledning för socialsekreterare

och andra som arbetar med barn i familjehem. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 april 1995.

Utskottet gjorde, i betänkandet, den bedömningen att syftet

med den då behandlade motionen i huvudsak fick anses

tillgodosett genom det arbete som pågår på området. Motionen

avstyrktes.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att Socialstyrelsens redovisning av uppdraget

att utveckla och stärka familjehemsvården bör avvaktas och

avstyrker därför motion So232 (kds).

Insatser för särskilt utsatta barn och ungdomar

Sexuella övergrepp mot barn

Motioner

I två motioner behandlas sexuella övergrepp mot barn.

I motion So230 av Berit Löfstedt och Viola Furubjelke (s)

begärs ett tillkännagivande om metodutveckling och forskning

gällande incest. Motionärerna anför bl.a. att de som i sin

yrkesutövning möter problem förbundna med sexuella övergrepp mot

barn ställs inför speciella krav på erfarenhet och kunskap.

Yrkesgrupper som berörs återfinns inom socialtjänsten, hälso-

och sjukvården, skolan samt rättsväsendet. De som arbetar med

incestfrågor behöver kontinuerlig fortbildning för att klara sin

uppgift och få kunskap om nya metoder. Ytterligare åtgärder

måste vidtas hos de forskningsstödjande myndigheterna och

organen för att stimulera till kvalificerad forskning om incest.

Forskningen måste vara så inriktad att den skapar underlag för

bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som

drabbats av sexuella övergrepp och av deras familjer liksom

också inriktad så att den kan bidra till att förebygga återfall

hos förövarna.

I motion So273 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, m, c, kds,

nyd, v, -) begärs ett tillkännagivande om forskning,

metodutveckling och kunskapsspridning kring behandling av barn

som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 2), ett

nationellt kunskapscentrum om sexuella övergrepp mot barn

(yrkande 3), pediatrisk gynekologi (yrkande 4),

riktlinjer för stöd till de närstående och om samordnad

handläggning av sexuella övergrepp (yrkande 5), forskning

kring övergrepp på pojkar (yrkande 8), stöd till ideella

organisationer som utför behandlingsarbete med barn som utsatts

för sexuella övergrepp och om alternativa

behandlingsinstitutioner (yrkande 9) och

anmälningspliktsfria behandlingsinstitutioner (yrkande 10).

Motionärerna anför att utökad utbildning och fortbildning om

barn som utsatts för sexuella övergrepp är ständigt aktuellt.

Forskningen kring sexuella övergrepp måste fortsätta. Det behövs

ett nationellt kunskapscentrum som samlar och systematiserar

befintlig kunskap, provar och utvärderar nya metoder. I flera

länder tillämpas nya former för den medicinska undersökningen

inom en särskild disciplin för pediatrisk gynekologi. Detta bör

införas i Sverige för att stimulera utvecklingen av nya

undersökningsmetoder och därmed öka kunskapen om skador av

sexuella övergrepp, anför motionärerna. Det är viktigt med en

samordning mellan vård, socialtjänst och rättsväsende. Det är

angeläget att finna nya vägar och metoder för att behandla

pojkar eftersom pojkar tycks ha svårare än flickor att berätta

om självupplevda sexuella övergrepp. De arbetsmetoder och idéer

som finns hos många frivilligorganisationer bör användas och

uppmuntras. Det behövs behandlingsinstitutioner med terapeutisk

personal befriade från anmälningsplikt för att barn ska våga

berätta och söka hjälp.

Bakgrund

Socialstyrelsen har under senare år ställt

utvecklingsmedel till förfogande för ett flertal projekt, som

avsett insatser för barn och ungdomar som utsatts för sexuella

övergrepp. Vidare har Socialstyrelsen gett ut Allmänna råd

(1991:3) om handläggningen av ärenden rörande sexuella övergrepp

mot barn.

Brottsförebyggande rådet har genomfört ett flerårigt

forsknings- och utredningsprojekt beträffande sexuella övergrepp

mot barn. För en mer noggrann genomgång av det arbete som

utförts hänvisas till utskottets betänkande 1992/93:SoU2.

Våren 1993 behandlade utskottet två motioner (v, fp, kds) om

inrättande av ett rikscentrum för barn som utsatts för

sexualbrott (bet. 1992/93:SoU15). Utskottet anförde

följande.

Utskottet har i olika sammanhang framhållit betydelsen av att

samhället ägnar stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har

en särskilt utsatt ställning. Detta inkluderar såväl hälso- och

sjukvårdens som socialtjänstens insatser för barn som utsatts

för sexuella övergrepp. Socialstyrelsen skall utöva tillsyn,

följa upp och utvärdera verksamheterna samt utveckla och

förmedla kunskap inom dessa områden. Formerna härför bestämmer

styrelsen själv.

Motionerna avstyrktes.

I sitt forskningsbetänkande våren 1993 behandlade utskottet en

motion om ökad forskning om incest (bet. 1992/93:SoU25 s. 16

f.). Utskottet var ense med motionärerna i fråga om behovet av

ökade insatser såvitt avser forskning och metodutveckling inom

området. Utskottet ansåg det angeläget att forskningsresultaten

förs ut till olika personalkategorier, som kommer i kontakt med

dem som drabbas, och menade att Barnombudsmannen i det avseendet

har en viktig funktion att fylla. Utskottet utgick från att

Socialvetenskapliga forskningsrådet beaktar behovet av ökade

forsknings- och utvecklingsinsatser beträffande incest utan

något initiativ från riksdagens sida. Motionen avstyrktes.

I betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 14) konstaterade utskottet

följande med anledning av motioner på området. Den nyinrättade

Barnombudsmannens arbetsuppgifter kommer att få stor betydelse

för de barn som utsatts för sexualbrott. I direktiven till

Socialtjänstkommittén berörs särskilt samhällets insatser för

utsatta barn och ungdomar. Kommittén utreder bl.a. behovet av

och formerna för socialtjänstens allmänt inriktade och

förebyggande insatser och i dessa delar särskilt behovet av

samordning mellan olika verksamheter. Socialutskottet bör inte

föregripa riksdagens kommande behandling av förslag inom detta

område. Utskottet avstyrkte de motioner som var uppe till

behandling.

Socialstyrelsen fick år 1991 regeringens uppdrag att

utarbeta ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet

med barn inom individ- och familjeomsorgen. Projektet som fått

namnet Barn i fokus, kommer enligt uppgift att slutredovisas

kommande år.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att samhället

måste ägna stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har en

utsatt ställning. Detta gäller särskilt de barn som utsatts för

sexuella övergrepp. De personer som i sin yrkesutövning möter

problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn behöver

särskild kunskap och erfarenhet. Utskottet anser att det är

angeläget med utökad utbildning och fortbildning för dessa

grupper om barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet

delar motionärernas uppfattning om behovet av forskning och

metodutveckling inom området. Forskningen bör vara inriktad på

att skapa underlag för bättre omhändertagande och rehabilitering

av de barn som drabbats av sexuella övergrepp. Utskottet anser

att regeringen bör överväga de förslag som förs fram i

motionerna och återkomma till riksdagen med förslag på insatser.

Det anförda bör riksdagen, enligt utskottet, ge regeringen till

känna med anledning av motionerna So230 (s) och So273 (fp, s, m,

c, kds, nyd, v, -) yrkandena 2--5 och 8--10.

Övriga frågor om utsatta barn och ungdomar

Motioner

I tre motioner behandlas förebyggande åtgärder för utsatta

barn och ungdomar.

I motion So266 av Eva Johansson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om ett åtgärdsprogram för att motverka barns

och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen. Motionärerna anför

bl.a. att problemet med gatubarn finns också i Sverige. Barn som

lever utanför samhället och som inte har någon familj att hämta

trygghet hos. Dessa barn och ungdomar är relativt få, men det

finns anledning att befara att antalet utslagna barn och

ungdomar ökar. Ett åtgärdsprogram bör tas fram i syfte att

förbättra situationen.

I motion So267 av Jan Fransson m.fl. (s) begärs förslag

till åtgärder för stöd till barn och ungdomar som far illa samt

till insatser i förebyggande syfte enligt vad som anförts i

motionen. Motionärerna anför bl.a. att riksdagen bör lämna

uppdrag till en parlamentariskt sammansatt kommitté att till

riksdagen redovisa situationen för barn och ungdom i Sverige med

utgångspunkt i samhällets ansvar enligt socialtjänstlagen och

hälso- och sjukvårdslagen med förslag på åtgärder för stöd till

barn och ungdom som far illa och insatser i förebyggande syfte.

I motion So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om utbyggnad av allaktivitetshus och Ungdomens

hus (yrkande 1) och om ungdomsmottagningar (yrkande 4).

Motionärerna anför bl.a. att kommunerna bör få stöd för en

utbyggnad av fler Ungdomens hus. Verksamheten bygger på

ungdomarnas eget engagemang och husen är ofta självförvaltande.

På sikt bör en ungdomsmottagning inrättas i varje kommun, där en

heltäckande verksamhet skall bedrivas innefattande upplysning

och hjälp till ungdomar vad gäller mobbning, sexualitet, droger

m.m.

I tre motioner tas upp frågor om vårdande insatser för utsatta

barn och ungdomar.

I motion So262 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson

(nyd) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att verksamheten med placering i hem för

vård eller boende för barn och ungdom ses över. Motionärerna

anför bl.a. att omhändertagande av barn som faller under lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller

barnavårdslagen sker i form av placering i fosterhem,

storfosterhem eller behandlingshem. Vem som helst kan starta ett

storfosterhem eller ett behandlingshem. I vissa fall bildar

vårdnadsgivarna ett bolag och tar ut en kraftig dygnskostnad per

vårdnadstagare. Länsstyrelsens funktion inskränker sig i dag

endast till att värdera hemplaceringen.

I motion So274 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett

tillkännagivande om skärpt syn på LVU (yrkande 5) och nya

regler för skolans narkotikaprovtagning (yrkande 8).

Motionärerna anför bl.a. att det i många fall kan ta bortemot

fyra år innan någon form av tvångsomhändertagande görs mot en

ung människas narkotikamissbruk. Tillämpningen av lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) bör

utredas samt kriterierna och formerna för omhändertagande ändras

så att ingripandena kommer tidigare och mer effektivt.

Tolkningarna av förutsättningarna för att skolan skall få ta

narkotikaprov på eleverna varierar. Någon auktoritativ grund för

praxis synes inte finnas. I avsikt att skapa enhetliga och

effektiva regler måste riksdagen införa en speciell paragraf i

skollagen.

I motion So251 av Liisa Rulander (kds) begärs ett

tillkännagivande om tillsättandet av en kommission för att lösa

problem i familjehemsvården (yrkande 1) och ekonomisk

bastrygghet för familjehemsföräldrar (yrkande 3). Motionären

anför bl.a. att när det gäller anklagelser mot familjehem från

placerade barn/undgdomar eller deras närstående finns i dag

mycket liten beredskap för att hantera de frågor som uppkommer.

En centralt placerad "haverikommission", bestående av experter,

borde snabbt kunna tillkallas för att utreda vad som hänt när

det finns misstanke om brott. Många omplaceringar skulle kunna

undvikas med bättre stöd, vilket vore det bästa för barnet,

anför motionären. Familjehemsföräldrar ersätts i dag genom dels

ett arvode som utbetalas för uppdraget, dels genom

kostnadsersättning som avser att täcka de mest primära

utgifterna i samband med placeringen. Ersättningarna upphör

omedelbart när barnet flyttar. Motionären anför att det är svårt

att hitta familjer som vill ägna sitt liv åt detta sociala

arbete i sina hem. Dessutom är de flesta människor beroende av

en fast inkomst för att klara sina kostnader. För att kunna

hålla god kvalitet i familjehemmen måste viss kontinuitet

eftersträvas, vilket förutsätter att en ekonomisk bastrygghet

införs för familjehem.

Bakgrund

I juni 1991 tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté

Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50 och 1993:72) för att

göra en allmän översyn av socialtjänstlagen (1980:620). Av

motiven framgår följande. Översynen skall bl.a. innefatta en

utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och syfta till att

tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och

ansvarsområden. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara,

att det synsätt som kommer till uttryck i socialtjänstlagens

målformuleringar skall ligga fast. Översynen bör bl.a., utifrån

en utvärdering av hur socialtjänstlagen tillämpats, inriktas på

ställningstaganden till vilket uppdrag socialtjänsten skall ha

och hur detta uppdrag skall genomföras. Utredningen bör bl.a.

utvärdera hur ansvarsfördelningen fungerat mellan statsmakterna

och kommunerna. Det ökade trycket på socialtjänsten ställer allt

högre krav på effektiv användning av tillgängliga resurser och

på organisation och samverkan mellan olika huvudmän. Kommitténs

arbete bör i första hand inriktas mot vissa huvudfrågor även om

det bör stå kommittén fritt att ta upp även andra

frågeställningar som aktualiseras under utredningsarbetet.

Översynen skall inriktas bl.a. mot följande huvudområden,

socialtjänstens framtida inriktning och organisation samt

tillsyn, uppföljning och utvärdering.

I ett läge kännetecknat av resursproblem blir frågan om

avvägningen mellan olika insatser högaktuell. I direktiven

berörs särskilt samhällets insatser för utsatta barn och

ungdomar.

Det markanta inslaget av privata vårdgivare inom vården av

barn, ungdomar och missbrukare motiverar bl.a. en översyn av de

regler som finns för tillstånd och tillsyn av verksamheten.

Kommittén bör överväga innehållet i och formerna för tillsynen

av såväl den kommunala socialtjänsten som de privata

vårdgivarnas verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt

frågan om vilka villkor som bör vara förenade med tillstånd att

driva hem för vård eller boende och hur tillsynen över hemmen

bör vara utformad. Kommittén bör överväga vilken uppföljning och

utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan underlättas och

stärkas.

Kommittén kommer enligt uppgift att avlämna sitt

huvudbetänkande sommaren 1994.

Socialstyrelsen fick år 1991 regeringens uppdrag att

utarbeta ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen i arbetet

med barn inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.

Projektet som fått namnet Barn i fokus kommer enligt uppgift

att slutredovisas kommande år.

Regeringen gav i september 1992 Socialstyrelsen i uppdrag

att i samråd med andra myndigheter följa utvecklingen av barns

villkor i samhället med anledning av det förnyelse- och

omställningsarbete som pågår i kommuner och landsting. I

uppdraget ingår bl.a. att följa individ- och familjeomsorgens

insatser riktade till utsatta barn, ungdomar och deras familjer.

Särskild uppmärksamhet borde ges de mest utsatta barnen som med

stöd av socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) skall ges

samhällets skydd. Likaså bör individ- och familjeomsorgens

tillsyn över familjehemmen uppmärksammas.

Socialstyrelsen har i rapporten Barns villkor i

förändringstider 1993:2 lämnat en första redovisning av

uppdraget avseende situationen 1992 och bedömningar inför 1993.

Enligt rapporten skapar den stigande arbetslösheten och det

ökande behovet av socialbidrag risk för växande sociala problem

i barnfamiljer. Särskilt i redan hårt ansträngda barnfamiljer

och i bostadsområden som redan tidigare har en hög koncentration

av sociala problem bedömer Socialstyrelsen att barn och ungdomar

kan komma att behöva mera stöd och skydd från socialtjänsten.

Flertalet kommuner har enligt rapporten delvis utvecklat sin

verksamhet för barn och ungdom i positiv riktning under 1992.

Ändå är situationen otillfredsställande i vissa kommuner,

särskilt i sedan lång tid socialt hårt belastade bostadsområden.

Barnombudsmannen (BO) inrättades som myndighet den 1 juli

1993 med uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars

rättigheter och intressen och därvid särskilt uppmärksamma att

lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer

överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas

konvention om barnets rättigheter. BO skall ägna särskild

uppmärksamhet åt frågor som rör utsatta barn och ungdomar.

I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 6 s.

149) anges bl.a.

Familjehemsvården har sedan mycket lång tid varit den mest

använda vårdformen för barn och unga i behov av samhällets

omhändertagande. Socialtjänsten har sedan länge utsatts för

kritik för brister i familjehemsvården. Även riksdagen har

behandlat frågan.

Med anledning av de förslag som framförts av riksdagens

revisorer rörande familjehemsvården har riksdagen (bet.

1992/93:SoU4, rskr. 1992/93:16) givit regeringen till känna att

åtgärder behövs för att utveckla denna vårdform, bl.a. genom

utbildning, stöd och handledning till familjehemsföräldrarna.

Regeringen har med anledning härav i mars 1993 uppdragit åt

Socialstyrelsen att utveckla och stärka familjehemsvården.

Enligt uppdraget skall Socialstyrelsen i regionala konferenser

för beslutsfattare m.fl. inom kommunal socialtjänst föra fram

och diskutera den kritik som anförs i olika utredningar och ge

kommunerna ett underlag att åtgärda de brister som finns idag

och påskynda en utveckling av familjehemsvården i landet.

Uppdraget skall redovisas den 1 april 1995.

Utskottet har i betänkandet 1993/94:SoU1 (s. 11), vid

behandling av liknande motioner uttalat att pågående

utredningsuppdrag bör avvaktas. Utskottet fann vidare (s. 19)

bl.a. med hänsyn till att LVU antogs av riksdagen våren 1990 och

trädde i kraft den 1 juli samma år, att det inte fanns anledning

att ta initiativ till att ändra förutsättningarna för att få

tillgripa tvångsåtgärder med stöd av LVU.

I 14 kap. skollagen (1985:1100) finns bestämmelser om

skolhälsovård. Skolhälsovården har till ändamål att följa

elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och

kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem.

Elever i bl.a. grundskola och gymnasieskola skall erbjudas

tillfälle att genomgå allmän hälsokontroll. Om skolläkaren på

förekommen anledning anser att en viss elev i grundskolan

behöver undersökas särskilt skall eleven genomgå sådan

undersökning.

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig om de särskilda

ungdomsmottagningarnas förtjänstfulla arbete. I betänkandet

1990/91:SoU4 (s. 38 f.) finns en noggrann redovisning av

ungdomsmottagningarnas verksamhet. I betänkandet

1991/92:SoU15 (s. 82) avstyrkte utskottet en motion om

stimulansbidrag för utveckling och utbyggnad av

ungdomsmottagningar. Motioner om ungdomsmottagningar behandlades

senast av utskottet hösten 1993 i betänkandet 1993/94:SoU1

(s. 17) då utskottet avstyrkte en motion om resurser för

ungdomsmottagningar med hänvisning till bl.a.

socialtjänstkommitténs uppdrag såvitt avser utsatta ungdomar.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet i

Socialtjänstkommittén och i Socialstyrelsen bör avvaktas innan

riksdagen tar några initiativ i dessa frågor. Utskottet

avstyrker därför motionerna So251 (kds) yrkandena 1 och 3 samt

So262 (nyd).

Utskottet avstyrker av samma skäl motionerna So266 (s), So267

(s) samt So492 (v) yrkandena 1 och 4.

Utskottet anser inte att det finns anledning att ta initiativ

till en översyn av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om

vård av unga (LVU). Utskottet anser inte heller att det finns

anledning att införa en bestämmelse om narkotikaprovtagning i

skollagen. Utskottet avstyrker därför motion So274 (nyd)

yrkandena 5 och 8.

Utbildning i barnkunskap

Motionen

I motion So260 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, fp, c, kds,

nyd, -) begärs ett tillkännagivande att en genomgång av olika

utbildningar, t.ex. polis, jurist och militärtjänstgöring, bör

göras för att se hur kunskaper om barn, barns utveckling och

barnkonventionen kan fördjupas (yrkande 1). Motionärerna

anför bl.a. att många yrkesgrupper, t.ex. lärare och

förskollärare, som arbetar direkt med barn får utbildning i

barns utveckling och vad som händer när den normala utvecklingen

störs vid skrämmande händelser. Andra yrkesgrupper som poliser

och jurister som kommer i kontakt med barn får inte någon

utbildning i barnkunskap.

Bakgrund

Justitieutskottet behandlade i betänkandet 1992/93:JuU24

(s. 11) bl.a. regeringens förslag om anslag till

domstolsväsendet samt ett antal motioner avseende

medelstilldelningen och i övrigt med anknytning till

domstolsväsendet. I en motion yrkades bl.a. ett tillkännagivande

att den personal, poliser, psykologer, jurister,

barnhälsovårdspersonal m.fl. som har att göra med barn i svåra

situationer bör utbildas för den uppgiften. Utskottet anförde

bl.a.

När det gäller utbildningsinsatser avseende just sexuella

övergrepp mot barn kan bl.a. nämnas att Domstolsverket anordnat

regionala utbildningsdagar vid flera länsrätter i detta ämne.

Domstolsverket bekostar också deltagande för domare i kurser och

konferenser anordnade av t.ex. Brottsförebyggande rådet (BRÅ),

Rädda Barnen och BRIS. BRÅ har t.ex. anordnat flera konferenser

i ämnet under medverkan av bl.a. domare (se BRÅ-PM 1992:4).

Beträffande Rädda Barnen kan även nämnas att dess länsförbund

planerar att under åren 1993--1995 anordna regionala seminarier

för bl.a. domare om sexuella övergrepp på barn och

barnmisshandel. Rädda Barnen har också framställt en videofilm

om sexuella övergrepp på barn, vilken inköpts av Domstolsverket

för utlåning till domstolarna. Information sprids också

skriftligen till domstolarna, t.ex. genom ett flertal

BRÅ-rapporter angående sexualbrott mot barn (se t.ex.

BRÅ-rapporter 1990:6, 1990:8, 1991:1 och 1992:4 samt BRÅ-PM

1992:4).

Även nämndemännen arrangerar genom sina organisationer och med

ekonomiskt stöd från Domstolsverket seminarier, studiebesök och

föredrag där frågor om bl.a. sexuella övergrepp mot barn

behandlas.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att det inom

domstolsväsendet kontinuerligt pågår utbildning för domare i

dessa frågor.

Justitieutskottet avstyrkte bifall till motionen men förordade

en anslagsökning med 3 miljoner kronor bl.a. för att möjliggöra

ökade utbildningsinsatser inom domstolarna när det gäller det

sexualiserade våldet, något som enligt utskottets mening

framstod som angeläget. Riksdagen följde utskottets förslag

(rskr. 1992/93:289).

Justitieutskottet behandlade i betänkandet 1992/93:JuU21

(s. 28 f.) bl.a. motioner som gällde utbildning inom polisen.

Justitieutskottet anförde.

När det gäller sexualbrott mot barn erbjuder Polishögskolan

såväl grundkurser som fortbildningskurser i ämnet "Utredning av

sexuella övergrepp och misshandel av barn". Övergrepp mot

kvinnor och barn uppmärksammas dessutom särskilt i polisens

grundutbildning i ämnen som psykologi, förhörslära och

rättsmedicin.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det är angeläget att utbildningen i

barnkunskap ökar för bl.a. personal inom domstols- och

polisväsendena. Det är vidare angeläget att den personal som

erbjuds deltaga i sådan utbildning också utnyttjar denna

möjlighet. Med hänsyn till den utveckling som skett på området

anser utskottet dock att det för närvarande inte finns anledning

för riksdagen att ta något initiativ i frågan och avstyrker

därför motion So260 (v, s, m, fp, c, kds, nyd, -) yrkande 1.

Konferens om filmvåld

Motionen

I motion So264 av Claus Zaar och Leif Bergdahl (nyd)

begärs ett tillkännagivande om att Sverige skall ta initiativ

till en internationell konferens om filmvåld och dess påverkan

på normer och beteenden (yrkande 3). Motionärerna anför.

Våldet bland barn och ungdomar ökar. I medier har misshandel och

våld i många fall förknippats med gärningsmännens upplevelser av

våldsfilmer i TV eller andra media. Sverige bör ta initiativ

till en internationell konferens om filmvåld för att

filmindustrin skall få klara ramnormer för sin filmproduktion.

Bakgrund

Regeringen inrättade sommaren 1990 Rådet mot skadliga

våldsskildringar med uppgift att samordna verksamhet mot

skadliga våldsskildringar i rörliga bilder. En grundläggande

uppgift för rådet är att vara ett samarbetsorgan för bl.a.

Socialstyrelsen, Statens biografbyrå, Brottsförebyggande rådet,

Statens ungdomsråd, Arkivet för ljud och bild och

Barnombudsmannen. En av rådets viktigaste uppgifter är att följa

marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Rådet kan ta

initiativ till projekt inom forskning, utbildningsväsende och

föreningsliv.

Enligt lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer

och videogram skall en framställning i en film eller ett

videogram vara granskad och godkänd av Statens biografbyrå innan

den får visas vid allmän sammankomst eller offentlig

tillställning. Framställningen i en film eller ett videogram

eller en del därav får inte godkännas för visning, om

händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att

framställningen kan verka förråande. Vid bedömningen skall

särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller

utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur,

skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i

pornografiska sammanhang.

Hösten 1994 skall en världskonferens äga rum i New York med

temat "Violence in the media".

Utskottets bedömning

Utskottet anser att Rådet mot skadliga våldskildringar har en

viktig uppgift att samordna insatserna mot skadeverkningar av

våldsskildringar i rörliga bilder. En världskonferens om

filmvåld skall äga rum hösten 1994. Utskottet anser att

riksdagen inte bör ta något initiativ med anledning av motion

So264 (nyd) yrkande 3. Motionsyrkandet avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande 71 § socialtjänstlagen

att riksdagen avslår motion 1993/94:So221,

2. beträffande flyttning av barn

att riksdagen avslår motion 1993/94:So222,

3. beträffande umgänge i samband med vård enligt LVU

att riksdagen avslår motion 1993/94:So223,

4. beträffande vårdnadsöverflyttningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:So232,

5. beträffande sexuella övergrepp mot barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So230 samt

1993/94:So273 yrkandena 2--5 och 8--10 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande vissa insatser för utsatta barn och

ungdomar

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So251 yrkandena 1 och

3 samt 1993/94:So262,

7. beträffande Ungdomens hus m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So266, 1993/94:So267

och 1993/94:So492 yrkandena 1 och 4,

men. (v) - delvis

8. beträffande översyn av LVU

att riksdagen avslår motion 1993/94:So274 yrkandena 5 och 8,

res. 1 (nyd)

9. beträffande utbildning i barnkunskap

att riksdagen avslår motion 1993/94:So260 yrkande 1,

men. (v) - delvis

10. beträffande konferens om filmvåld

att riksdagen avslår motion 1993/94:So264 yrkande 3.

res. 2 (nyd)

Stockholm den 24 mars 1994

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s), Ingrid Hemmingsson

(m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl

(nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson

(s), My Persson (m), Martin Nilsson (s), Ulla Tillander (c) och

Lennart Rohdin (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Översyn av LVU (mom. 8)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt på s. 14 som börjar med "Utskottet

anser inte" och slutar med "yrkandena 5 och 8." bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det kan ta alltför lång tid innan något

tvångsingripande görs när det gäller en ung missbrukande

människa. Tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga (LVU) bör utredas samt kriterierna

och formerna för omhändertagande ändras så att ett ingripande

kommer tidigare och därigenom blir mer effektivt.

När det gäller möjligheterna för att skolan skall få ta

narkotikaprov på eleverna varierar praxis. För att skapa

enhetliga regler bör en bestämmelse om narkotikaprovtagning

införas i skollagen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motion

So274 (nyd) yrkandena 5 och 8, som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande översyn av LVU

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So274 yrkandena

5 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Konferens om filmvåld (mom. 10)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 16 som börjar med

"Utskottet anser att" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks."

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att alla insatser som görs för att motarbeta

våld bland barn och ungdomar måste intensifieras. Misshandel och

våld förknippas ofta med gärningsmännens upplevelser av

våldsfilmer i TV och andra media. Filmindustrin bör ges klara

ramnormer för sin filmproduktion. Utskottet anser därför att

Sverige bör ta initiativ till en internationell konferens om

filmvåld.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med anledning av motion

So264 (nyd) yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande konferens om filmvåld

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So264 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

1. Ungdomens hus m.m. (mom. 7)

Kommunerna har ett stort ansvar för att ungdomar får tillgång

till en meningsfull fritid. Det finns en koppling mellan våld

och drogmissbruk och ungdomars brist på en meningsfull

fritidssysselsättning. Ungdomars sårbarhet ökar betydligt när

kommunerna tvingas dra ner på barn- och ungdomsverksamheten.

Jag anser i likhet med vad som anförs i motion So492 (v) att

kommunerna bör få stöd för en utbyggnad av fler Ungdomens hus.

För ungdomar fungerar ofta allaktivitetshus eller Ungdomens hus

bra och ibland bättre än fritidsgårdar. Verksamheten bygger på

ungdomarnas eget engagemang och husen är ofta självförvaltande.

Enligt min mening gör ungdomsmottagningarna stora insatser för

ungdomar. Där skall en heltäckande verksamhet bedrivas som

innefattar upplysning och hjälp till ungdomar när det gäller

bl.a. mobbning, sexualitet, droger, våld, anorexi och bulimi. En

ungdomsmottagning bör på sikt inrättas i varje kommun.

Det behövs förslag till åtgärder för stöd till barn och

ungdomar som far illa samt till insatser i förebyggande syfte.

Problemet med gatubarn finns också i Sverige: barn som lever

utanför samhället och som inte har någon familj att hämta

trygghet hos. Ett åtgärdsprogram bör tas fram för att motverka

barns och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen. Jag vill

därför tillstyrka motionerna So266 (s) och So267 (s).

2. Utbildning i barnkunskap (mom. 9)

Enligt min mening är det mycket angeläget med utbildning i

barnkunskap för personal inom bl.a. domstols- och

polisväsendena. Den utbildning som erbjuds är ofta resultatet av

frivilligorganisationers arrangemang och initiativ. Med hänsyn

till betydelsen av utbildningsinsatser på detta område bör

utbildningen ingå som ett moment i dessa personalgruppers

fortbildning och inte som en tillfällig eller frivillig

möjlighet till utbildning.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

7 och 9 borde ha hemställt :

7. beträffande Ungdomens hus m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So266,

1993/94:So267 och 1993/94:So492 yrkandena 1 och 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

9. beträffande utbildning i barnkunskap

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So260 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Utskottet 3

Anmälningsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen 4

Flyttning av barn 5

Umgänge i samband med vård enligt LVU 6

Vårdnadsöverflyttningar 6

Insatser för särskilt utsatta barn och ungdomar 8

Sexuella övergrepp mot barn 8

Övriga frågor om utsatta barn och ungdomar 10

Utbildning i barnkunskap 14

Konferens om filmvåld 16

Hemställan 17

Reservationer (nyd) 18

Meningsyttring (v) 19