Bet. 1993/94:SoU9

Socialutskottets betänkande

1993/94:SOU09

Import av och partihandel med starköl

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1993/94

SoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition om import och

partihandel med starköl och nio motionsyrkanden som

väckts med anledning av förslaget. I betänkandet behandlas också

ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 1993.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionerna. Utskottets s-ledamöter yrkar i en reservation avslag

på propositionen.

Propositionen

I proposition 1992/93:253 föreslår regeringen

(Socialdepartementet) att riksdagen antar förslaget till lag om

ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1993/94:So1 av Knut Billing och Mikael Odenberg (m) vari yrkas

att riksdagen beslutar om sådant undantag i lagen om handel med

drycker att utländska bryggerier ges möjlighet att bilda

dotterbolag för partihandel med starköl.

1993/94:So2 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionens förslag om ändringar i

lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD),

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag

gällande regler om import av och partihandel med starköl när

Alkoholpolitiska kommissionen har slutfört sitt arbete och dess

förslag beaktats.

1993/94:So3 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1992/93:253 om

import av och partihandel med starköl,

2. att riksdagen enligt vad i motionen anförts beslutar att

Systembolaget skall sköta partihandeln med starköl.

1993/94:So4 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1992/93:253 om import av och

partihandel med starköl.

1993/94:So5 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp, kds, v) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts rörande import av och partihandel med

starköl.

1993/94:So6 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen omedelbart upphäver 14 § i lagen om handel

med drycker, vilken föreskriver en försäljningsbegränsning för

starköl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att den snarast

bör återkomma till riksdagen med förslag till lagändring som

syftar till att öl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent

skall få säljas i Sverige.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993

1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som

förbjuder bryggerinäringen att idka partihandel med öl enligt

vad i motionen anförts om symbiosen mellan bryggeri- och

restaurangnäringen.

Utskottet

Bakgrund

Målet för den svenska alkoholpolitiken är att minska den

totala alkoholkonsumtionen och därmed alkoholskadorna. Detta

slogs fast av riksdagen redan år 1977 (prop. 1976/77:108,

SkU40, rskr. 231). I samband härmed antogs också de lagregler

som fortfarande i huvudsak styr alkoholhanteringen. Riksdagen

har därefter vid flera olika tillfällen uttalat sitt stöd för en

fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik, bl.a. i betänkandena

1990/91:SoU23, 1990/91:SoU4y och 1991/92:SoU15. I dessa

betänkanden har riksdagen också uttalat att det europeiska

integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en

effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.

Sverige har också ställt sig bakom

Världshälsoorganisationens (WHO) hälsostrategi för Europa, i

vilken bl.a. ingår att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 %

under perioden 1980--2000.

Regeringen beslöt i december 1991 att tillsätta en

parlamentarisk alkoholpolitisk kommission (dir. 1991:124)

vars främsta uppgift är att formulera en strategi för att nå

målet att minska den totala alkoholkonsumtionen och att begränsa

alkoholens skadeverkningar. I den mån kommissionen finner att

delar av det svenska regelsystemet inom detta område behöver

förändras med hänsyn till EG:s regelverk, bör kommissionen lägga

fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen

skall vidare kartlägga och redovisa de ökade svårigheter att

uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning till

EG kan inrymma. Kommissionen skall presentera förslag till

insatser som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppnås,

även inom ramen för EG-integrationen.

Kommissionen väntas avsluta sitt arbete före utgången av

innevarande år.

I proposition 1991/92:170 om Europeiska samarbetsområdet

(EES) bil. 4 s. 28 sägs att de svenska alkoholmonopolen inte kan

karakteriseras som diskriminerande i Romfördragets mening. Det

finns dock en formell olikhet vad gäller restaurangernas inköp

av svenskt resp. utländskt starköl. Det är angeläget att

försäljningen av starköl till restauranger sker på ett icke

diskriminerande sätt. I betänkandet 1992/93:EU1 uttalade

EES-utskottet bl.a. att utskottet i likhet med regeringen och

socialutskottet anser att alkoholmonopolen inte är

diskriminerande i Romfördragets mening. Enligt EES-utskottet är

det dock av vikt att monopolföretagen drivs under sådana former

att någon diskriminering inte förekommer.

En ny konkurrenslag har nyligen trätt i kraft (prop.

1992/93:56, NU17, rskr. 144). Lagen (SFS 1993:20) är utformad

efter förebild från såväl Romfördragets som EES-avtalets

konkurrensregler. De nya reglerna innebär att principiella

förbud ställs upp mot konkurrensbegränsande samarbete mellan

företag och mot missbruk från ett eller flera företags sida av

en dominerande ställning på den svenska marknaden. Från förbudet

mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag skall

undantag kunna medges.

Tillverkning av starköl m.fl. drycker regleras i lagen

(1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. (LTD). Enligt

9 § denna lag får starköl inte tillverkas utan särskilt

tillstånd. Enligt 13 § samma lag får en tillverkare av

starköl förfoga över den tillverkade drycken för försäljning

endast enligt lagen (1977:293) om handel med drycker

(LHD).

Försäljningen av alkoholdrycker regleras i LHD. Handeln med

spritdrycker, vin och starköl är uppdelad på två statliga

monopolbolag, V&S Vin & Sprit AB, partihandelsbolaget, och

Systembolaget AB, detaljhandelsbolaget. Vin & Sprit svarar för

export, import och partihandel. Systembolaget har hand om

detaljförsäljningen inkl. försäljning till restaurangerna av

drycker för servering. Inhemskt tillverkat starköl utgör dock

ett undantag. I 23 § LHD stadgas att den som har tillstånd

enligt LTD att tillverka starköl får sälja sådant öl för export,

till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till annan

tillverkare av starköl samt till den som har rätt att servera

starköl.

Rätten för tillverkare av starköl att sälja till den som har

serveringstillstånd infördes i samband med 1977 års

alkohollagstiftning. Den ordning som tidigare gällde innebar att

bryggerierna levererade direkt till restaurangerna, medan

försäljningen bokföringsmässigt skedde via Systembolaget. Detta

ansågs vara en onödig administrativ omgång.

Starköl får, med vissa undantag, införas till landet endast av

Vin & Sprit AB (17 och 18 §§ LHD). Systembolaget har monopol på

detaljhandelsförsäljningen av importerat starköl. Den som har

tillstånd att servera starköl är enligt 49 § LHD skyldig att

hos Systembolaget köpa allt utländskt starköl som behövs för

rörelsen.

Svensktillverkat starköl dominerar försäljningen i såväl

detaljhandeln som i restauranger.

Propositionen

I propositionen framhålls att i utlandet tillverkat starköl

endast får föras in i landet av Vin & Sprit AB, som i sin tur

säljer det till Systembolaget AB. Den som har tillstånd att

servera starköl är skyldig att köpa det utländska ölet från

detaljhandelsbolaget, dvs. Systembolaget. Svenska bryggerier som

har tillstånd att tillverka starköl kan däremot sälja sådant öl

direkt till den som har rätt att servera varan. Till skillnad

från svenska bryggerier har utländska bryggerier således inte

direkt tillgång till den marknad som bl.a. restaurangnäringen

utgör. Enligt regeringens bedömning innebär den nuvarande

ordningen att utländska tillverkare diskrimineras i förhållande

till svenska. Inför EES-avtalets ikraftträdande och ett svenskt

närmande till EG anser regeringen det vara nödvändigt att

diskriminerande inslag i lagstiftningen avskaffas.

Utgångspunkt för regleringen av handeln med starköl bör enligt

regeringens mening vara att restauranger med tillstånd att

servera starköl ges rätt att inköpa varan direkt av

tillverkaren, oberoende av om varan tillverkas i Sverige eller i

något annat land. För att utländska tillverkare av starköl skall

få tillträde till den svenska marknaden på samma villkor som de

svenska tillverkarna måste också kretsen av partihandlare vidgas

till att även omfatta utländska tillverkare av starköl. En sådan

ordning förutsätter enligt regeringen att tillverkaren även ges

rätt att föra in starköl i landet. Därmed kan även utländska

bryggerier lagerhålla varan i särskilda lager eller depåer, på

motsvarande sätt som de svenska bryggerierna gör. De kan då även

hantera returförpackningar och kan således även sälja på fat och

burk.

I propositionen föreslås att lagen (1977:293) om handel med

drycker (LHD) ändras så att utländska tillverkare av starköl ges

rätt att föra in eget tillverkat starköl i landet samt bedriva

partihandel med starköl. För att utländska tillverkare som inte

avser att etablera partihandel i Sverige skall få tillträde till

den svenska marknaden föreslås att den som enligt LHD har

erhållit tillstånd att servera starköl även får rätt att

importera starköl till den egna serveringsverksamheten.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den dag regeringen

bestämmer.

De myndigheter som har tillsyn över alkoholområdets olika

sektorer bör, enligt regeringen, uppmärksamt följa utvecklingen

med tanke på risken att marknadsföringen av starköl ökar eller

att andra alkoholpolitiska olägenheter uppstår i och med att

fler aktörer kommer in på den svenska marknaden.

Regeringens förslag bygger på en inom Socialdepartementet

upprättad promemoria -- Starkölsförsäljning till restauranger.

Promemorian har remissbehandlats.

Fråga om avslag på propositionen m.m.

Motionerna

I motion 1993/94:So2 av Bo Holmberg m.fl. (s) yrkas att de

i propositionen föreslagna lagändringarna avslås (yrkande 1)

och att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag gällande

regler om import och partihandel med starköl när

Alkoholpolitiska kommissionen har slutfört sitt arbete och dess

förslag beaktats (yrkande 2). Motionärerna påpekar att den

alkoholpolitiska kommissionen har i uppdrag att utvärdera den

hittillsvarande alkoholpolitiken och lägga fram förslag till en

framtida strategi -- bl.a. i ett EG-perspektiv. Vidare påpekas

att kommissionens arbete skall vara avslutat före utgången av år

1993 och att ett delbetänkande, Serveringsbestämmelser --

förslag till ändringar i lagen (1977:293) om handel med drycker

presenterats under våren 1993. I delbetänkandet har kommissionen

även lagt fram synpunkter och förslag som är väsentliga när det

gäller reglerna kring partihandel med starköl. Enligt

motionärerna bör Alkoholkommissionens förslag och synpunkter

beaktas innan nya förslag till ändringar i

partihandelsbestämmelserna läggs fram.

I motion 1993/94:So4 av Anita Johansson m.fl. (s)

hemställs om avslag på propositionen. Motionärerna anför bl.a.

att det förslag som regeringen lägger fram i propositionen under

remissbehandlingen har underkänts av Systembolaget, Vin & Sprit

AB, Svenska Bryggareföreningen, Sveriges Hotell- och

Restaurangförbund och av Alkoholpolitiska kommissionen. Dessa

anser att socialministern genom sitt förslag föregriper

möjligheten att skapa ett nytt regelsystem för

alkoholhanteringen med bibehållen stor kontroll. Motionärerna

vill slå vakt om svensk alkoholpolitik och yrkar därför på

avslag.

I motion 1993/94:So3 av Eva Zetterberg m.fl. (v) yrkas att

riksdagen dels avslår propositionen (yrkande 1),

dels beslutar att Systembolaget skall sköta partihandeln med

starköl (yrkande 2). Motionärerna vill återinföra de

bestämmelser som fanns före år 1977 när handeln med starköl gick

via Systembolaget. Den symbios som nu råder mellan

bryggerinäringen och krogarna kan på så sätt brytas och vi får

en sundare krogmarknad. Att släppa in utländsk partihandel av

starköl kommer enligt motionärerna att öka ölförsäljningen och

därmed oroligheterna i ett redan alkoholdränkt nöjesliv.

Motionärerna anser vidare att regeringens förslag ger felaktiga

signaler till EG när det gäller Sveriges hållning till

alkoholmonopolen. En skärpning av lagen om handel med drycker

kan på liknande sätt visa riksdagens vilja att försvara en väl

prövad och fungerande alkoholpolitisk linje.

Även i motion 1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkas en återgång till de regler som gällde före 1977

beträffande starkölsförsäljningen (yrkande 13). Motionärerna

vill att riksdagen begär förslag till lag som förbjuder

bryggerinäringen att idka partihandel med öl.

I motion 1993/94:So5 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, fp,

kds, v) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen

anförts rörande import av och partihandel med starköl.

Motionärerna framhåller att regeringens förslag, som bygger på

ett av förslagen i departementspromemorian, under remissomgången

har avstyrkts av Alkoholkommissionen, Socialstyrelsen,

Folkhälsoinstitutet, Nykterhetsrörelsens Landsförbund,

Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i Alkohol- och

Narkotikafrågor och Systembolaget. Enligt motionärerna finns det

i dag starka skäl att begränsa starkölskonsumtionen och

ölkonsumtionen över huvud taget. Ett av skälen är att öl i dag

är en ungdomsdryck. Om man ytterligare vidgar sektorn ökar

risken för att marknadsföringen av starköl inom

restaurangnäringen tilltar. Regeringen anför enligt

motionärerna endast vaga argument för hur man skall kunna

begränsa uppkomna missförhållanden. Av alkoholpolitiska skäl och

då regeringen inte i tillräcklig grad anvisat

sanktionsmöjligheter, anser motionärerna att propositionen skall

avvisas. Frågan bör, enligt motionärerna, lösas i anslutning

till EG-förhandlingarna, och ytterligare alternativ bör därvid

övervägas.

Tidigare behandling av motioner om bryggeriers rätt att

bedriva partihandel med starköl

Motionsyrkanden om att frånta bryggerierna rätt att bedriva

partihandel med starköl har behandlats av riksdagen vid tidigare

tillfällen. I betänkandet 1991/92:SoU15, s. 114 f., då frågan

senast behandlades, uttalade utskottet följande.

Anledningen till att 23 § LHD ändrades så att tillverkare av

starköl gavs rätt att sälja öl direkt till restaurangerna var

att den tidigare ordningen ansågs innebära en onödig

administrativ omgång. Bryggerierna levererade nämligen starkölet

direkt till restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt

skedde via Systembolaget (prop. 1976/77:108).

I betänkandet 1990/91:SoU23 (s. 68) anförde utskottet med

anledning av en motion (v) att det inte såg något skäl att

återgå till den ordning som rådde före 1977 och avstyrkte därför

motionen (res. v).

Utskottet vidhöll sin tidigare inställning och avstyrkte

motionerna.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att det inför

EES-avtalets ikraftträdande och ett svenskt närmande till EG är

nödvändigt att ändra reglerna för import av och partihandel med

starköl så att utländska tillverkare får tillträde till den

svenska marknaden på samma villkor som de svenska tillverkarna.

Enligt utskottet bör utländska tillverkare av starköl, som också

regeringen föreslår, ges rätt att föra in eget tillverkat

starköl i landet samt bedriva partihandel med starköl. Den som

har tillstånd att servera starköl bör även få rätt att importera

starköl till den egna serveringsverksamheten. Det är enligt

utskottets mening samtidigt viktigt att de myndigheter som har

tillsyn över alkoholområdets olika delar uppmärksamt följer

utvecklingen med tanke på att marknadsföringen av starköl

möjligen ändrar karaktär. Om alkoholpolitiska olägenheter

uppstår, som inte kan åtgärdas inom ramen för tillsyns- och

sanktionsbestämmelserna, kan regeringen återkomma till

riksdagen.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 1993/94:So2 (s),

1993/94:So3 (v), 1993/94:So4 (s), 1993/94:So5 (c, s, fp, kds, v)

och 1992/93:So268 (v) yrkande 13.

Förslaget till lag om ändring i lagen om handel med drycker

Alkoholhalten i starköl

Enligt 14 § LHD får starköl med högre alkoholhalt än 4,5

viktprocent säljas endast för export.

I motion 1993/94:So6 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas

i första hand att riksdagen omedelbart upphäver

försäljningsbegränsningen i 14 § i lagen om handel med drycker

(yrkande 1) och i andra hand att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen med förslag till lagändring som syftar

till att öl med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent skall få

säljas i Sverige (yrkande 2). Motionärerna frågar sig varför

svenskar inte skall få dricka samma goda öl som danskar, tyskar

och andra européer. Som det är nu måste ett utländskt öl som är

starkare än 4,5 viktprocent spädas ut, vilket innebär en

väsentlig produktförändring till men för konsumenterna. I

propositionen har problemet med ett utländskt starköl med högre

alkoholhalt än som tillåts för försäljning i Sverige inte

berörts. I och med att förslaget inte innebär någon möjlighet

att importera starköl med högre alkoholhalter kan det enligt

motionärerna starkt ifrågasättas om de utländska tillverkarna av

starköl kommer att ges tillträde till den svenska marknaden på

samma villkor som de svenska tillverkarna.

Motionärerna anser att frågan om starkölets alkoholhalt är

mycket viktig såväl från konsumentpolitisk synpunkt som från

konkurrensfrihetssynpunkt. Begränsningsregeln i 14 § LHD måste

därför upphävas.

I betänkandet 1992/93:SoU17 om alkoholpolitiken behandlade

utskottet motioner (m, nyd) med liknande yrkanden som de nu

aktuella. Utskottet ansåg att riksdagen inte bör ta något

initiativ i frågan och avstyrkte motionerna. Riksdagen följde

utskottet.

Rätt till partihandel för fristående dotterbolag

Nuvarande ordning

De svenska bryggeriernas distribution sker i huvudsak direkt

till kunderna från tillverkningsställena eller från lokala lager

(s.k. depåer). I viss utsträckning utnyttjas också lokala

distributörer (ombud). Det kan t.ex. vara fråga om

läskedryckstillverkare, som önskar erbjuda sina kunder ett

bredare sortiment än vad den egna produktionen tillåter och även

omfatta bl.a. starköl. Dessa lokala distributörer driver en från

bryggerinäringen fristående partihandel, bl.a. i form av ett

från bryggeriet juridiskt sett fristående dotterbolag. En sådan

distributionsform är formellt sett inte tillåten enligt LHD.

Försäljningen av starköl i parti får endast bedrivas av den som

innehar tillverkningstillstånd, dvs. av ett bryggeri. För att

dessa distributions- och försäljningsformer skall stå i

överensstämmelse med bestämmelserna i LHD har bryggerierna

tecknat avtal om deltidsanställning för sina ombud. Omfattningen

av deltiden motsvarar då starkölsförsäljningens andel av

ombudets totala omsättning av bryggeriets produkter.

Propositionen

Regeringen är enligt propositionen inte beredd att genom

undantag i LHD vidga import- och partihandelsrätten till att

omfatta även fristående dotterbolag till bryggerier. Som skäl

härför hänvisas dels till svårigheterna med att definiera och

avgränsa vad som skall avses med dotterbolag till ett utländskt

bryggeri, dels till de svårigheter som i praktiken skulle uppstå

för tullmyndigheterna att bedöma om den som i ett visst fall

vill föra in en vara är att betrakta som dotterbolag knutet till

utländskt bryggeriföretag.

Motionen

I motion 1993/94:So1 av Knut Billing och Mikael Odenberg

(m) yrkas att riksdagen beslutar om sådant undantag i lagen om

handel med drycker att utländska bryggerier ges möjlighet att

bilda dotterbolag för partihandel med starköl. Motionärerna

välkomnar regeringens förslag men anser att detta är

ofullständigt eftersom de utländska bryggerierna inte får bilda

dotterbolag i Sverige. Därmed ges de inte möjlighet att bedriva

partihandel på samma villkor som de svenska tillverkarna. Med

hänsyn till att Sverige är ett till ytan stort land med ringa

befolkning är det enligt motionärerna nödvändigt att de

utländska bryggerierna, som saknar det distributionsnät som de

svenska har, får möjlighet att bilda dotterbolag i Sverige.

Detta sker, anser motionärerna, lämpligast genom ett undantag i

LHD.

Utskottets bedömning

Frågan om högsta tillåtna alkoholhalt i starköl övervägs av

Alkoholpolitiska kommissionen. Utskottet anser att kommissionens

överväganden bör avvaktas. Utskottet avstyrker motion So6 (nyd).

Utskottet är inte berett att vidga import- och

partihandelsrätten till att även omfatta fristående dotterbolag

till bryggerier. Utskottet utgår från att regeringen återkommer

till riksdagen om det med hänsyn till EES-avtalet eller

förhandlingarna om EG-medlemskap skulle finnas skäl att genom

undantag i LHD ytterligare vidga import- och partihandelsrätten.

Utskottet avstyrker motion So1 (m). Utskottet tillstyrker det

i propositionen framlagda lagförslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So2, 1993/94:So3,

1993/94:So4, 1993/94:So5 och 1992/93:So268 yrkande 13,

res. (s)

2. beträffande alkoholhalten

att riksdagen avslår motion 1993/94:So6,

3. beträffande lagförslaget

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om

handel med drycker.

Stockholm den 9 november 1993

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Göte Jonsson

(m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s),

Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson (s),

Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s),

Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Maud Ekendahl (m), Chatrine

Pålsson (kds) och Stefan Kihlberg (nyd).

Reservation

Avslag på propositionen, m.m. (mom. 1)

Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo

Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson

(alla s) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 6 börjar med

"Utskottet delar" och på s. 7 slutar med "yrkande 13" bort ha

följande lydelse:

Alkoholpolitiska kommissionen har i uppdrag att utvärdera den

hittillsvarande alkoholpolitiken och lägga fram förslag till en

framtida strategi. Finner kommissionen att delar av det svenska

regelsystemet inom detta område behöver förändras med hänsyn

till EG:s regelverk, bör kommissionen enligt sina direktiv lägga

fram förslag till sådan reviderad lagstiftning. Kommissionen

skall vidare klarlägga och redovisa de ökade svårigheter att

uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning till

EG kan inrymma och presentera förslag till insatser som medför

att de alkoholpolitiska målen kan uppnås även inom ramen för

EG-integrationen. Kommissionens arbete skall vara avslutat före

utgången av innevarande år.

Enligt utskottets uppfattning bör Alkoholpolitiska

kommissionens förslag och synpunkter avvaktas innan gällande

regler för import- och partihandel med starköl ändras. Riksdagen

bör därför med bifall till motionerna So2 yrkande 1, So3 yrkande

1 och So4 avslå den av regeringen framlagda propositionen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om regler

för import- och partihandel med starköl sedan Alkoholpolitiska

kommissionen slutfört sitt arbete. Detta bör med bifall till

motion 1993/94:So2 yrkande 2 och med avslag på motionerna

1993/94:So3 yrkande 2, 1993/94:So5 och 1992/93:So268 yrkande 13

ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande avslag på propositionen, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So2,

1993/94:So3 yrkande 1 och 1993/94:So4 och med avslag på

motionerna 1993/94:So3 yrkande 2, 1993/94:So5 och 1992/93:So268

yrkande 13 avslår propositionen och som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Bilaga