Bet. 1993/94:TU14

Trafikutskottets betänkande

1993/94:TU14

Sjöfart

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

TU14

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet samtliga förslag under

avsnittet Sjöfart i årets budgetproposition. De avser bl.a.

inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet, ekonomiska mål för

verksamheten och verkets investeringar under perioden

1994--1996. Förslagen avser vidare medelsanvisningar till ett

flertal sjöfartsändamål, t.ex. transportstöd för Gotland (175

miljoner kronor), ersättning för fritidsbåtsändamål och

sjöräddning m.m. (60,8 miljoner kronor), stöd till trafiken på

Vänern och i Trollhätte kanal (62,8 miljoner kronor) och bidrag

till svenska rederier (400 miljoner kronor).

Vidare behandlar utskottet ett drygt femtiotal

motionsyrkanden som främst gäller sjöfartspolitikens långsiktiga

inriktning, kustsjöfart, sjösäkerhets- och miljöfrågor samt

färjetrafiken i Stockholmsregionen.

Med anledning av yrkanden i s-, nyd- och v-motioner framhåller

utskottet att en parlamentariskt sammansatt utredning bör

tillsättas i syfte att söka nå en bred enighet över

partigränserna i frågan hur Sveriges behov av sjöburen

utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt

perspektiv.

Med anledning av en s-motion framhåller utskottet vidare att

regeringen bör lägga fast en tidsplan för en farled till Luleå.

Samtliga övriga motionsyrkanden avstyrks, i flera fall med

hänvisning till pågående eller aviserat utredningsarbete o.d.

Till betänkandet är fogat fem reservationer av s-ledamöterna,

en reservation av m-, fp-, c- och kds-ledamöterna samt en

meningsyttring av v-suppleanten.

S-ledamöterna reserverar sig till förmån för yrkanden om en

nordisk överenskommelse rörande den internordiska färjetrafiken,

om åtgärder i syfte att stimulera kustsjöfart, om att regeringen

bör ta initiativ till en nordisk överenskommelse beträffande

vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor, om ökad olycksberedskap

till sjöss m.m. och om återinförande av fritidsbåtsregistret.

M-, fp-, c- och kds-ledamöterna reserverar sig mot

utskottets ställningstagande till s-motionen om en farled till

Luleå.

V-ledamotens meningsyttring avser yrkanden om ett

utbildningsprogram för arbetslösa sjömän, om en nordisk

överenskommelse rörande den internordiska färjetrafiken, om

åtgärder i syfte att stimulera kustsjöfart, om skärpt lotstvång,

om tonnagebegränsningar i Stockholms skärgård, om ett nej till

Rödkobbsleden och om omlokalisering av viss hamnverksamhet från

Stockholm till Kapellskär och Nynäshamn.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

Motionerna

1993/94:T214 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (båda fp)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om hamnen i Nynäshamn.

1993/94:T216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att stödja miljöanpassad modern

sjöfart.

1993/94:T218 av Lars Bäckström (v) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar på

sjöfartsområdet i Bohuslän och Uddevallaregionen.

1993/94:T219 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om sjöfart.

1993/94:T224 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär en plan för

utveckling av ett effektivt kustpendelsystem i enlighet med vad

som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överenskommelse mellan de nordiska

länderna om krav på fartygens säkerhet och standard,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överenskommelse mellan de nordiska

länderna om färjetrafiken,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om besked om sjöfartsnäringens

långsiktiga villkor.

1993/94:T601 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om möjligheterna att lämna rabatt

för miljösäkra tankrar vid lossning av oljelaster och att

motsvarande avgift tas ut från fartyg av enkelskrovstyp och utan

separata barlasttankar.

1993/94:T602 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av en skärpning av

säkerhetskraven för tankfartyg.

1993/94:T604 av Tom Heyman och Lars Björkman (båda m) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar justera avkastningskraven på

Sjöfartsverket med hänsyn till verksamheter som ej är

trafikanknutna,

2. att riksdagen beslutar ersätta kostnaderna för

konsultinsatser i u-länderna över biståndsbudgeten,

3. att riksdagen beslutar utforma taxesättningen mellan

trafikverken på ett konkurrensneutralt sätt.

1993/94:T605 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett sjöfartspolitiskt program,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utbildning av arbetslösa sjömän.

1993/94:T607 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förändring av rederistödet.

1993/94:T608 av Karl-Göran Biörsmark och Elver Jonsson (båda

fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om säkrare transporter i nordiska

farvatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om miljömärkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att aktivera FN-organ för att få till

stånd globala transportsäkerhetskrav för oljetransporter.

1993/94:T609 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om åtgärder för att möjliggöra

överflyttning av sjötrafik till Kapellskär och Nynäshamn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att den planerade Rödkobbsleden inte bör upprättas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överföring av transittrafik till och

från Finland till järnväg och järnvägsförbindelse till

Kapellskär.

1993/94:T610 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

en utredning angående förutsättningarna för kustsjöfart utmed

Sveriges kuster.

1993/94:T611 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ny färjelinje mellan Västervik och Gotland.

1993/94:T612 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om krav på bogserbåtseskort för vissa tankfartyg och fartyg med

farlig last vid gång i skärgårds- och hamnområden.

1993/94:T613 av Sigge Godin (fp) och Per-Richard Molén (m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för en

omstationering av isbrytarna från Stockholm till Härnösand,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utreda frågan om civil bemanning

av isbrytarna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för en

omstationering av isbrytarledningen till Härnösand.

1993/94:T614 av Gunhild Bolander (c) och Ulla Pettersson (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att åstadkomma

klara regler för hantering av utsläpp från strandade fartyg,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

bärgning av strandade fartyg i enlighet med vad som i motionen

anförts.

1993/94:T615 av Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att

tilläggsdirektiv ges till utredningen om färjetrafiken till och

från Gotland.

1993/94:T616 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att öka

säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms

skärgård, Stockholm och Mälaren,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att skyndsamt låta utreda överförande

av en del av dessa transporter till pipelines och i första hand

en pipeline för olja mellan Nynäshamn och Stockholm.

1993/94:T617 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en flyttning av de i Stockholm stationerade statsisbrytarna

till Luleå.

1993/94:T618 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att snarast tillsätta en bred

parlamentarisk sjöfartskommitté -- med inbjudna representanter

för näringen som experter -- som skall utreda och lägga fram

förslag om hur sjöfartspolitiken skall lösas så att den blir

hållbar och långsiktig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att upphöra med bidrag till rederierna

av de sociala avgifterna och i stället ge en fast reduktion av

socialavgiften för ombordanställda i fjärrfart med 18 %,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att införa ett nettolönesystem så att

återbetalningsförfarandet upphör.

1993/94:T619 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att Rödkobbsleden inte skall öppnas.

1993/94:T620 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om renare utsläpp från fartyg som seglar

i Östersjön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om uppmaning och stöd till Sjöfartsverket

att inom IMO-förhandlingar driva frågan om miljökrav på fartyg

som seglar i internationella vatten.

1993/94:T621 av Bo G Jenevall m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett särskilt internationellt fartygsregister

i FN:s regi.

1993/94:A428 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att båtregistret skall återinföras i

enlighet med tidigare gällande lag och författning på området.

1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Rödkobbsleden inte skall byggas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en levande skärgård,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att en maximigräns bör sättas för

båtstorlek, djupgående tonnage i den känsliga skärgården.

1993/94:A470 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ökad säkerhet vid sjötransporter av

farligt gods,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utlokalisering av hamnverksamhet från

Stockholms hamn.

1993/94:Jo648 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Vänersjöfartens betydelse och en

fortsatt utveckling av närsjöfarten i ett europeiskt

integrationsperspektiv.

1993/94:Jo679 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om avgasrening och elanslutning i hamn

för Finlandsfärjor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att tankfartyg för oljetransporter i Stockholms skärgård och

Mälaren skall ha dubbelskrov,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om obligatorisk positionsrapportering och

anmälningsplikt för vissa fartyg i Mälaren samt om ökade

befogenheter för lotsarna.

1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ansvarsfrågan till sjöss.

1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en ny farled i Luleå,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en ny farled.

Utskottet

1 Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.

1.1 Inledning

Sjöfartsverkets främsta uppgift är att svara för huvuddelen av

sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i

dessa samt att se till att sjöfart kan bedrivas i svenska

farvatten under säkra och effektiva former. Verksamheten skall

inriktas på handelssjöfarten, men även marinens,

fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas.

Sjöfartsverket deltar även i internationellt arbete i ett

flertal mellanstatliga organisationer, bl.a. International

Maritime Organization (IMO), som är ett av FN:s fackorgan, och

Helsingforskommissionen för skyddet av Östersjöns marina miljö

(HELCOM).

Sjöfartsverkets verksamhet styrs genom att ekonomiska mål

och servicemål fastställs av riksdagen på grundval av rullande

treårsplaner. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom

avgifter på handelssjöfarten. Vissa kostnader för bl.a.

fritidsbåtstrafiken finansieras dock över statsbudgeten.

Den 1 januari 1994 upplöstes Trollhätte kanalverk som

affärsverk och placerades organisatoriskt som en enhet i

Sjöfartsverket (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18,

rskr. 244).

1.2 Propositionens förslag

I propositionen föreslås att riksdagen

1. godkänner vad regeringen förordar om Sjöfartsverkets

verksamhetsmål samt om inriktningen av dess verksamhet och

investeringar för perioden 1994--1996,

2. godkänner regeringens förslag att kostnaderna för

Trollhätte kanalverks utgående pensionsskuld och balanserade

underskott per den 31 december 1993 regleras genom en

nedsättning av Sjöfartsverkets utdelning till staten avseende

verksamhetsåret 1994,

3. godkänner att den i Trollhätte kanalverks balansräkning per

den 31 december 1993 upptagna långfristiga skulden till staten

läggs till Sjöfartsverkets fasta statskapital,

4. godkänner de ekonomiska målen för perioden 1994--1996 och

de ekonomiska ramar i övrigt som regeringen förordar för

Sjöfartsverkets verksamhet,

5. bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets

utdelning till staten i enlighet med vad som förordas.

1.3 Verksamhetsmål

Av propositionen framgår att Sjöfartsverket i sin treårsplan

för åren 1994--1996, liksom i tidigare treårsplaner, angivit

huvudmål för verksamhetsgrenarna farleder och utmärkning,

lotsning, sjöräddning, isbrytning, sjömätning,

sjökortsproduktion och sjöfartsinspektion. Vidare föreslår

verket mål för sin konsultexport och sin tekniska service.

Regeringen konstaterar att Sjöfartsverket inte föreslår

några större förändringar av verksamhetsmålen och betonar att

huvudmålet för verksamheten ligger fast. Detta mål är att

sjöfart i svenska farvatten skall kunna bedrivas under säkra och

effektiva former.

1.4 Verksamhetsinriktning

I fråga om inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet sker

enligt regeringen en anpassning till de ändrade förhållanden på

sjöfartens område som bl.a. följer av den tekniska utvecklingen.

För sjösäkerhetsarbetet innebär en sådan anpassning att frågor

som gäller att integrera fartygets teknik med besättningens

kompetens och arbete ombord tillmäts särskild betydelse. Vidare

betonar regeringen att arbetet med att uppnå en minskning av

sjöfartens negativa miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha

en hög prioritet i Sjöfartsverkets verksamhet. Utskottet

återkommer i det följande till ett flertal motionsledes

aktualiserade sjösäkerhets- och miljöfrågor.

Regeringen framhåller också betydelsen av samarbete med och

bistånd till utvecklingsländer i syfte att uppnå en större

sjö- och miljösäkerhet. Med tanke på sjötransporternas globala

prägel leder starkare sjöfartsadministrationer i andra länder

till säkrare fartygstransporter också i svenska farvatten.

Sjöfartsverket har -- betonar regeringen -- en organisation och

en erfarenhet som är väl lämpad för att med utbildning i bl.a.

organisations- och managementfrågor stödja en internationell

harmonisering av sjösäkerhetsarbetet. Regeringen anser därför

att Sjöfartsverket inom ramen för sitt sjösäkerhetsarbete bör

ha möjlighet att avsätta medel för konsultinsatser eller andra

former av stöd till utvecklingsländer för att stärka deras

sjöfartsadministrationer. Insatserna bör ske i överensstämmelse

med en internationell programinriktning. De närmare formerna

får bestämmas av Sjöfartsverket. Kostnaderna kan variera över

tiden, men de bör inte överstiga ca 1 miljon kronor per år i

genomsnitt.

1.5 Investeringar

Vad gäller Sjöfartsverkets investeringar framhåller regeringen

att dessa, inom ramen för den ordinarie investeringsplanen den

närmaste treårsperioden, omfattar ca 191 miljoner kronor.

Investeringarna avser främst återanskaffningar -- bl.a. av

lotsbåtar och sjömätningsfartyg -- och finansieras helt med

verkets egna medel. Regeringen erinrar i sammanhanget om vissa

ännu ej fastställda farledsprojekt, som utskottet återkommer

till i det följande. Det gäller bl.a. den s.k. Rödkobbsleden och

en farled till Luleå.

1.6 Ekonomiska mål och ramar

Riksdagen ställde sig i april 1993 bakom uttalanden av

regeringen i proposition 1992/93:100 bilaga 7 om att de

ekonomiska målen för Sjöfartsverkets verksamhet borde ändras

(bet. 1992/93:TU18, rskr. 244). Förändringarna innebar en

precisering av de krav som staten i sin roll som ägare ställer

på verket och en ökad jämförbarhet mellan verket och ett

aktiebolag. Sjöfartsverket borde enligt riksdagsbeslutet i sin

treårsplan för åren 1994--1996 lämna förslag till ekonomiska mål

fr.o.m. verksamhetsåret 1994 enligt de nämnda principerna.

Av den proposition som nu är i fråga framgår att

Sjöfartsverket i sin treårsplan bl.a. föreslagit mål för

soliditet, resultat, utdelning till staten och för prissättning

samt ramar för långfristig upplåning och för rörlig kredit i

Riksgäldskontoret. Regeringen betonar att generella riktlinjer

för styrningen av affärsverken och bolagen under

Kommunikationsdepartementets huvudtitel bör eftersträvas. Målet

för verksamhetens avkastning bör sålunda mätas som en

förräntning av eget kapital. Nyckeltal är därvid räntabilitet på

eget kapital efter en fiktiv schablonskatt enligt gängse

definitioner. Målet för utdelning till staten bör utformas som

en viss andel av eget kapital. Den slutliga utdelningen bör dock

bestämmas årligen av regeringen i samband med fastställande av

verkets resultat- och balansräkning. Regeringens bedömning är

att en förräntning på

10 % av eget kapital efter skattemotsvarighet i nuläget bör

kunna ses som ett långsiktigt mål för verksamheten. Målet för

utdelning till staten bör vara 3 % på eget kapital efter

skattemotsvarighet. De sålunda angivna målen skulle emellertid

nu, mot bakgrund av Sjöfartsverkets jämförelsevis höga

soliditet,

innebära ett alltför högt avkastningskrav på verksamheten.

Regeringen anser därför att en övergångsperiod behövs för att ge

Sjöfartsverket rimlig tid att uppnå de uppsatta målen.

Utgångspunkten bör dock vara att målen skall uppnås under

perioden 1994--1996.

Regeringen framhåller att Sjöfartsverkets förslag till

soliditetsmål och prismål bör gälla som riktmärke tills vidare.

Det innebär en soliditet på 55 %, att prisjusteringar skall

hållas inom inflationsramen och att regionalpolitiska hänsyn

skall tas vid prissättningen. I sin treårsplan för åren

1995--1997 bör Sjöfartsverket enligt regeringen lämna förslag

till soliditets- och prismål, med beaktande av bl.a. de nya

ägarkraven på avkastning och utdelning, samt en bedömning av den

ekonomiska risksituationen inom sjöfartssektorn.

Regeringen säger sig vidare godkänna Sjöfartsverkets förslag

till lång- och kortfristig upplåning, vilket innebär en total

ram om 110 miljoner kronor. Verket bör enligt det nämnda

riksdagsbeslutet i april 1993 få möjlighet att låna av annan

kreditgivare än Riksgäldskontoret under förutsättning att detta

ombeds lägga ett bud på lånet. Låneramen bör gälla till dess en

förändring aktualiseras.

1.7 Trollhätte kanalverks pensionsskuld och statslån

Trollhätte kanalverks pensionsskuld bör enligt regeringen

föras in i Sjöfartsverkets balansräkning under år 1994.

Finansieringen av de kostnader som uppstår till följd därav samt

av Kanalverkets balanserade underskott per den 30 juni 1993 bör

ske genom en nedsättning av utdelningen till staten för år 1994.

Eventuellt underskott i kanalverksamheten under perioden

1 juli--31 december 1993 får -- i enlighet med det nämnda

riksdagsbeslutet i april 1993 -- belasta handelssjöfarten, i den

mån anslagna medel inte räcker till. Utdelningsmålet för år 1994

bör vara ca 1 % av eget kapital efter skattemotsvarighet.

Trollhätte kanalverks statslån bör vidare enligt

regeringen läggas till Sjöfartsverkets statskapital.

1.8 Motionsförslag

I motion T604 (m) yrkas att avkastningskraven på

Sjöfartsverket justeras med hänsyn till verksamheter som inte

är trafikanknutna (yrkande 1), att kostnaderna för

konsultinsatser i u-länder ersätts över biståndsbudgeten

(yrkande 2) och att trafikverkens taxesättning utformas på

ett konkurrensneutralt sätt (yrkande 3).

Motionärerna erinrar om att en grundläggande princip i 1988

års trafikpolitiska beslut är att varje trafikslag skall bära

sina egna kostnader. Sjöfartsverket är numera -- erinrar

motionärerna vidare -- ett affärsverk, och sjöfartens kostnader

betalas med avgifter. Verket har också att betala avkastning på

eget kapital. Sjöfarten får härigenom betala kostnader som inte

belastar landtransportörerna. Vägverket och Banverket

finansieras med budgetmedel, och inget avkastningskrav finns på

dessa investeringar. Sjöfartsverket har dessutom kostnadsansvar

för en lång rad uppgifter som endast delvis kan relateras till

trafikmässiga behov. I sammanhanget framhåller motionärerna att

sjösäkerheten är viktig för fiske och fritidsbåtar samt även för

andra länders sjöfart. Motsvarande kostnader för räddningstjänst

på land belastar inte trafikverken utan betalas huvudsakligen av

kommunerna. Sjöfarten bör inte heller åläggas betalningsansvar

för sådan helikopterberedskap som har många andra funktioner i

samhället. Vidare framhåller motionärerna att Handelsflottans

kultur- och fritidsråds verksamhet finansieras genom en

avräkning av fyravgifterna, som ingår i Sjöfartsverkets

avgifter. Kostnaden uppgår till ca 20 miljoner kronor per år och

är närmast en kulturkostnad som sjöfarten på svenska hamnar inte

har någon nytta av. Fyravgiften räknas härigenom upp med 5,5 %,

medan andra transportmedel inte drabbas av någon motsvarande

kostnad.

Motionärerna vänder sig också mot vad som sägs i

propositionen om att Sjöfartsverket, inom ramen för sitt

sjösäkerhetsarbete, bör ha möjlighet att avsätta medel för

konsultinsatser eller andra former av stöd i syfte att hjälpa

u-länder att stärka sina sjöfartsadministrationer. En sådan

kostnad bör -- understryker motionärerna -- betalas från

biståndsbudgeten.

Den totala avgiftsnivån för sjöfarten är enligt motionärerna

nu så hög att direktanlöp av svensk hamn motverkas och att

rederierna i stället väljer andra alternativ. Merkostnaden i

Sverige för ett större ro/ro skepp är över 100 000 kr jämfört

med Norge och över 50 000 kr jämfört med Antwerpen. De höga

avgifterna leder till trafikbortfall och därmed sänkta inkomster

för statsverket, snedvrider konkurrensen mellan transportslagen

och motverkar den mest energieffektiva transportformen.

1.9 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att frågor som gäller Sjöfartsverkets taxor

och avkastningskraven på dess verksamhet är av väsentlig

betydelse för den framtida transportpolitiken och för

handelssjöfartens internationella konkurrenskraft.

I ett senare avsnitt av detta betänkande förordar utskottet

att frågor gällande handelssjöfartens internationella

konkurrenskraft övervägs av en parlamentarisk utredning.

Utskottet förutsätter att en sådan utredning även kommer att

överväga frågor av det slag som behandlas i motion T604 (m).

Något riksdagens uttalande torde sålunda

inte vara påkallat med anledning av motionen, varför densamma

avstyrks.

Regeringens förslag beträffande verksamhetsmålen för

Sjöfartsverket samt om inriktningen av dess verksamhet och

investeringar tillstyrks. Vidare tillstyrker utskottet

regeringens förslag om ekonomiska mål och ramar för

Sjöfartsverket och om bemyndigande att fastställa verkets

utdelning till staten. Slutligen tillstyrker utskottet också

regeringens förslag om Trollhätte kanalverks pensionsskuld och

statslån.

2 Anslagsfrågor

2.1 Anslaget B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkets

verksamhetsområde som inte skall finansieras via

handelssjöfarten. Regeringen föreslår en medelsanvisning på

60 786 000 kr för nästa budgetår enligt följande fördelning:

Tkr

1. Sjösäkerhetsinformation 3 470

2. Tjänster inom farledsverksamheten 51 500

3. Tjänster inom fartygsverksamheten 4 485

4. Beredskapsåtgärder inom totalförsvaret 1 331

60 786

Den största anslagsposten, Tjänster inom farledsverksamheten,

avser kostnader för fritidsbåts- och yrkesfiskeändamål,

inbegripet sjöräddningskostnader.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

2.2 Anslaget B 2. Transportstöd för Gotland

Från anslaget ges statsbidrag till linjesjöfarten till och

från Gotland. Transportstödet omfattar såväl person- som

godsbefordran och är inbyggt i den taxa som tillämpas.

Enligt lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland fordras

särskilt tillstånd (koncession) för sådan sjöfart. Koncession

innehas för närvarande av Nordström & Thulin AB, som bedriver

trafik på en nordlig linje Nynäshamn--Visby och en sydlig linje

Oskarshamn--Visby. Koncessionsvillkoren regleras i ett avtal,

som gäller t.o.m. den 31 december 1997, mellan staten och

bolaget.

I mars 1993 behandlade utskottet ett flertal motioner om

färjetrafiken på Gotland. De gällde främst taxorna i trafiken

och dennas uppläggning samt frågan om konkurrens i

färjetrafiken.

I betänkandet underströk utskottet starkt vikten av en

långsiktig lösning av de berörda frågorna och av att en sådan

förbereddes i god tid innan nuvarande koncession upphör. En

sådan lösning borde inte bara beakta självklara trafikpolitiska

mål -- såsom tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta

möjliga samhällsekonomiska kostnad och regional balans -- utan

också ta hänsyn til önskvärdheten av att främja turism och

övrigt näringsliv på Gotland. Utskottet ansåg att en

parlamentarisk utredning borde tillsättas för att belysa de

nämnda frågorna och lämna förslag till långsiktiga lösningar.

Riksdagen ställde sig i april 1993 bakom dessa uttalanden

(prop. 1992/93:100 bil. 7,

bet. TU18, rskr. 244).

I den proposition som nu är i fråga upplyser regeringen att

den i juni 1993 tillsatte en kommitté i enlighet med riksdagens

önskemål (dir. 1993:69). Uppdraget skall redovisas senast den 1

december 1994.

I propositionen framhålls vidare att en anslagshöjning för

budgetåret 1992/93 gjorde det möjligt att sänka persontaxorna

med 30 % under år 1992. Under år 1992 var trafikökningen 9 %,

och för år 1993 beräknas en ytterligare ökning med 12 %.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 175 miljoner

kronor för nästa budgetår, vilket innebär en ökning med 15

miljoner kronor i jämförelse med innevarande budgetår.

Utskottet tillstyrker förslaget.

I motion T615 (s) framhålls att den av regeringen tillsatta

utredningen om färjetrafiken på Gotland bör ges

tilläggsdirektiv omfattande även flygtrafiken till och från

ön.

Direktiven för utredningen har utformats i enlighet med

utskottets för ett år sedan uttalade önskemål. Utskottet är för

sin del inte berett att nu ompröva sin uppfattning i frågan men

förutsätter att regeringen i samband med beredningen av

utredningens förslag även beaktar flygtrafiken på Gotland. I

avvaktan härpå avstyrker utskottet motionen.

I motion T611 (s) framhålls att en färjelinje

Västervik--Visby för trafik sommartid bör inrättas.

Utredningen har som nämnts i uppdrag att lämna förslag till

en långsiktig lösning av färjetrafiken på Gotland. Därvid skall

alternativa trafiklösningar redovisas och värderas avseende

driftkostnader, trafikutbud och övrig servicenivå. Utskottet

förutsätter därför att utredningen prövar motionärens förslag.

Något riksdagens uttalande med anledning av motionen bör enligt

utskottet inte komma i fråga, varför densamma avstyrks.

2.3 Anslaget B 3. Handelsflottans pensionsanstalt

Handelsflottans pensionsanstalts (HPA) huvudsakliga

arbetsuppgifter är att behandla pensionsansökningar från sjöfolk

samt att utföra de beräkningar och den uppföljning som dessa

föranleder. Sjömanspensionerna finansieras dels genom en

sjömanspensionsfond jämte ränteavkastning, dels genom

redaravgifter. En avveckling av verksamheten senast år 1995

förbereds för närvarande.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

medelsanvisning för Handelsflottans pensionsanstalt på

1 000 kr för nästa budgetår.

2.4 Anslaget B 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd

Handelsflottans kultur- och fritidsråd har till uppgift att

planlägga, samordna och genomföra kultur- och fritidsverksamhet

för sjöfolk. Verksamheten betalas, som nämnts, genom en

avräkning mot de fyravgifter som ingår i Sjöfartsverkets

avgifter samt av egna avgiftsintäkter. Avräkningen av

fyravgifterna för budgetåret 1992/93 uppgick till 5,5 %.

Avräkningen beräknas minska från 19,5 miljoner kronor

innevarande budgetår till 16,1 miljoner kronor nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

medelsanvisning för Handelsflottans kultur- och fritidsråd

på 1 000 kr för nästa budgetår.

2.5 Anslaget B 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

Anslaget avser kostnader för drift av Trollhätte och Säffle

kanaler samt ersättning till Vänerns seglationsstyrelse.

Affärsverket Trollhätte kanalverk upplöstes, som nämnts

inledningsvis, den 1 januari 1994 och placerades organisatoriskt

som en enhet i Sjöfartsverket. Ersättning för kanaldriften

kommer därigenom att utgå till Sjöfartsverket. Anslaget till

Vänerns seglationsstyrelse, vilken har till uppgift att svara

för utmärkning av farleder, lotsning m.m. på Vänern, utbetalas

av Sjöfartsverket fr.o.m. den 1 januari 1994.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 62,8 miljoner

kronor för nästa budgetår. Härav avser 55,2 miljoner kronor

ersättning till Sjöfartsverket för kanaltrafiken och 7,6

miljoner kronor ersättning till Vänerns seglationsstyrelse.

Riksdagen godkände i december 1993 att medel från anslaget

för innevarande budgetår skulle få användas för de

avvecklingskostnader i fråga om lön och pension m.m. för

övertalig personal som följde av Trollhätte kanalverks

inordnande i Sjöfartsverket (prop. 1993/94:70, bet. TU5, rskr.

73). Kostnaderna för innevarande budgetår beräknades uppgå till

ca 3 miljoner kronor.

I den proposition som nu är i fråga anges att ifrågavarande

avvecklingskostnader även för nästa budgetår beräknas till ca 3

miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner en

disponering av anslaget som innebär att

avvecklingskostnaderna betalas därifrån.

Utskottet tillstyrker detta förslag liksom den av regeringen

föreslagna medelsanvisningen.

I motion T219 (s) säger sig motionärerna förutsätta att

inlemmandet av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket kommer att

garantera långsiktigheten i sjöfarten på Vänern och i

Trollhätte kanal. Vidare framhåller motionärerna att de inre

vattenvägarna bör integreras i den beslutade samordnade

investeringsplaneringen för sjöfarten. Riksdagen bör -- betonas

det -- snarast fastställa Vänersjöfartens nationella och

strategiska betydelse och därmed säkra verksamheten.

I motion Jo648 (fp) framhålls betydelsen av sjöfarten på

Vänern och i Göta älv för näringslivet och sysselsättningen i

regionen. Vidare betonar motionärerna att fartygstransporterna

där innebär säkerhets- och miljömässiga fördelar, eftersom

landtransporterna avlastas. Betydelsen av Vänersjöfarten och en

fortsatt utveckling av närsjöfart i ett europeiskt

integrationsperspektiv bör enligt motionärerna närmare beaktas

också från vattenmiljösynpunkt.

Riksdagen ställde sig förra året bakom uttalanden i 1993 års

budgetproposition om vikten av samordnade insatser från stat,

länsstyrelser, kommuner och näringsliv för att stärka

Vänersjöfarten (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244).

I propositionen betonades också att staten har ett fortsatt

övergripande ansvar för infrastrukturhållningen i Trollhätte

kanal, att denna utgör en viktig del av infrastrukturen i

regionen samt att transporterna på kanalen och i Vänern bör ges

möjligheter att utvecklas vidare. Detta sades vara angeläget

också från miljösynpunkt.

Inlemmandet av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket, som

riksdagen beslutade om vid samma tillfälle, skall ses mot den

angivna bakgrunden. Sjöfarten på Trollhätte kanal och Vänern,

liksom den på Södertälje kanal och Mälaren, kan därför ägnas

samma uppmärksamhet i investeringsplaneringen som all annan

Sjöfartsverkets verksamhet.

Utskottet har vidare med tillfredsställelse noterat den

samverkan mellan hamnarna vid Vänern som avses ske genom ett för

ändamålet skapat aktiebolag.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med

motionsyrkandena tillgodosett. De bör därför inte föranleda

någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

2.6 Anslaget B 6. Bidrag till svenska rederier samt

sjöfartspolitikens långsiktiga inriktning

Riksdagen beslutade i april 1992 om avveckling av det s.k.

rederistödet (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186),

som hade införts år 1988 i syfte att stärka den svenska

handelssjöfartens internationella konkurrenskraft. I den nämnda

propositionen anmäldes att regeringen avsåg att under våren 1992

förelägga riksdagen förslag till nya förutsättningar för den

svenska sjöfarten. Därmed avsågs främst ett svenskt

internationellt fartygsregister.

I december 1992 beslöt riksdagen att ett rederistöd skulle

återinföras i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till

frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart (prop.

1992/93:128, bet. TU12, rskr. 153). Beslutet tillkom som en

följd av att sjöarbetsmarknadens parter inte hade kunnat enas i

frågan om införande av ett svenskt internationellt

fartygsregister.

Beslutet skall vidare ses mot bakgrund av en överenskommelse

mellan parterna, vilken redovisades i den nämnda propositionen,

om rationaliseringar och andra åtgärder inom rederinäringen.

Detta s.k. rationaliseringsavtal, som hade träffats i oktober

1992, skulle enligt parternas beräkning medföra

kostnadssänkningar på genomsnittligt 15 %. Parterna hade vidare

beräknat att deras egna åtgärder i förening med statliga

åtgärder -- bestående av befrielse från sjömansskatt och en

reducering av de sociala avgifterna med 18 procentenheter --

skulle innebära en sammanlagd kostnadsreduktion på 40 %.

Det återinförda stödet gäller för svenska handelsfartyg som

huvudsakligen går i fjärrfart och består av dels

återbetalning av sjömansskatt, dels ett bidrag till

reduktion av sociala avgifter, vilket sedan den 1 januari 1993

uppgår till 29 000 kr per kalenderår och helårsanställd sjöman.

Under anslaget anvisades 360 miljoner kronor för budgetåret

1992/93.

I samband med sitt beslut att återinföra stödet ställde sig

riksdagen bakom överväganden som enligt regeringen talade för

att resultatet av rationaliseringsavtalet skulle utvärderas

före halvårsskiftet 1993, innan beslut fattades om en mer

permanent insats från statens sida till förmån för

rederinäringen.

I april 1993 anvisade riksdagen 90 miljoner kronor under

anslaget för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet.

TU18, rskr. 244).

I proposition 1993/94:69 om vissa sjöfartspolitiska

åtgärder, som utskottet behandlade i november 1993 (bet. TU7,

rskr. 99), redovisade regeringen den i riksdagsbeslutet i

december 1992 nämnda utvärderingen av rationaliseringsavtalet.

Regeringen framhöll att avtalet inte hade uppfyllts fullt ut av

samtliga parter, men att avgörande steg ändå hade tagits som gav

anledning tro att en process hade inletts med inriktningen att

stärka näringens internationella konkurrenskraft genom

rationaliseringar. Därför ansåg sig regeringen kunna föreslå

fortsatta statliga insatser i form av rederistöd. I

propositionen underströks emellertid att långsiktigheten i det

statliga stödet inte kan göras oberoende av de åtgärder parterna

själva kan åstadkomma för att pressa bemanningskostnaderna.

Regeringen sade sig följaktligen fästa stort avseende vid att

rationaliseringsarbetet fortsätter. Om detta avstannade, skulle

en viktig förutsättning för svensk sjöfarts överlevnad falla och

fortsatt statligt stöd förlora sin mening. För att möjliggöra en

uppföljning av rationaliseringsavtalet från statens sida borde

en årlig redovisning lämnas till regeringen över hur

bemanningskostnaderna för fartygen utvecklades. Om

kostnadsutvecklingen visade sig gå i en riktning som klart avvek

från avtalet, borde statens insatser på det sjöfartspolitiska

området kunna omprövas.

Riksdagen ställde sig bakom dessa uttalanden och anvisade

under anslaget, i enlighet med regeringens förslag, 310 miljoner

kronor för innevarande budgetår (bet. TU7, rskr. 99).

I den proposition som nu är i fråga föreslår regeringen att

riksdagen under anslaget anvisar 400 miljoner kronor för nästa

budgetår. Regeringen framhåller att parterna i november 1993

lämnat en redovisning som visar att rationaliseringsarbetet

fortsätter i enlighet med överenskommelsen. Regeringen säger sig

dock kunna konstatera att ett fortsatt rationaliseringarbete är

nödvändigt för att uppnå de uppsatta målen i parternas

överenskommelse.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning.

I motion T224 (s) erinrar motionärerna om att de i flera

motioner krävt att regeringen skall ge klara och entydiga besked

om de långsiktiga spelreglerna för sjöfartsnäringen. Hittills

har regeringen -- betonas det i motionen -- lämnat besked bara

för ett år i taget. Motionärerna finner detta olyckligt och

understryker att näringen behöver långsiktiga besked för att

våga de omfattande investeringar det är fråga om.

I motion T618 (nyd) framhålls att en brett sammansatt

parlamentarisk sjöfartskommitté -- med förträdare för näringen

som experter -- bör tillsättas med uppgift att föreslå en

långsiktigt hållbar sjöfartspolitik. Den nuvarande osäkerheten

om den framtida sjöfartspolitiken i EU understryker -- säger

motionärerna -- behovet av att från svensk sida forma en egen

politik, men med ett europeiskt perspektiv, i syfte att kunna

påverka den framtida sjöfartspolitiken inom EU och den

internationella utvecklingen. En sådan sjöfartspolitik skall

sjävklart gynna en svensk handelsflotta under svensk flagg.

Vidare framhålls i motion T618 (nyd) att nuvarande system

med bidrag till rederiernas sociala avgifter och återbetalning

av erlagd sjömansskatt bör upphöra för att ersättas med en fast

reduktion av dessa avgifter med 18 % och ett nettolönesystem.

I motion T605 (v) framhålls att den framtida sjöfartspolitiken

måste utgå från ett långsiktigt program, som har sin grund i

samhällsekonomiska och sysselsättningspolitiska aspekter och som

tar hänsyn till vårt lands försörjningsberedskap.

Enligt motionärerna bör regeringen också se till att starta

ett utbildningsprogram för arbetslösa sjömän i syfte att stärka

sjöfartsnäringens internationella konkurrenskraft.

Utskottet vill med anledning av samtliga nu aktuella

motionsyrkanden till en början erinra om att det år 1988 införda

rederistödet tillkom på initiativ av utskottet i december år

1987 (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). I betänkandet framhöll

utskottet att den svenska handelsflottan hade undergått en

minskning som var ägnad att inge allvarlig oro med hänsyn till

vår transportförsörjning i krissituationer. Åtgärder behövde

därför vidtas i syfte att kunna bevara en internationellt

inriktad sjöfartsnäring av rimlig omfattning. I sammanhanget

betonades näringens betydelse inte bara från beredskapssynpunkt

utan också för Sveriges bytebalans samt för sysselsättningen

även inom andra sjöfartsanknutna verksamheter än fartygsdrift.

Ett enigt utskott stod bakom dessa uttalanden. Redan år 1987

rådde emellertid den oenighet om de sjöfartspolitiska medlen som

alltsedan dess kännetecknat debatten härom, i riksdagen och

annorstädes. Därvid har framhållits att man i Sverige bör följa

vissa andra sjöfartsnationers exempel och införa ett särskilt

fartygsregister som skulle göra det möjligt att operera vissa

svenskägda fartyg på internationella kostnadsvillkor. Sådana

villkor skulle enligt förespråkarna medföra lägre

bemanningskostnader och därmed en stärkt internationell

konkurrenskraft samt minska eller eliminera behovet av statligt

ekonomiskt stöd. Häremot har invänts att ett svenskt

internationellt fartygsregister skulle kunna innebära att man på

svenska fartyg underlåter att tillämpa svenska lagregler på

väsentliga områden -- inte minst det arbetsrättsliga -- i en

utsträckning som vore oförenlig med svensk rättsuppfattning.

Utskottet delar självfallet regeringens uppfattning att

sjöarbetsmarknadens parter själva har ett ansvar för sin närings

förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen. Det

mellan parterna gällande rationaliseringsavtalet är därför

betydelsefullt. En årlig redovisning från parterna om

bemanningskostnadernas utveckling, i enlighet med riksdagens

beslut, synes vidare väl ägnad att möjliggöra erforderlig

kontroll från statsmakternas sida av avtalets tillämpning.

Utskottet delar emellertid den motionsledes uttalade

uppfattningen om behovet av en långsiktig sjöfartspolitik. En

sådan är nödvändig om en handelsflotta under svensk flagg skall

kunna utvecklas på sikt.

Nuvarande sjöfartspolitik, i den del den omfattar åtgärder i

syfte att stärka handelssjöfartens internationella

konkurrenskraft, baseras på ett nu drygt sex år gammalt

riksdagsbeslut. Det är därför enligt utskottets mening inte för

tidigt att ånyo pröva denna politiks mål och medel. Utskottet

anser att alla ansträngningar därvid bör göras i syfte att nå en

bred enighet över partigränserna i den för nationen centrala

frågan om hur vårt behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall

tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv. En parlamentariskt

sammansatt utredning bör därför tillsättas för ändamålet.

Arbetet bör bedrivas med största möjliga skyndsamhet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna

T224 (s) yrkande 15, T605 (v) yrkande 1, i här berörd del, och

T618 (nyd) yrkande 1, i här berörd del, torde få anses

tillgodosett.

Rederistödets konstruktion, som innebär ett bidrag till

redarnas sociala avgifter och ett bidrag avsett att kompensera

deras kostnader för sjömansskatt, föregicks av noggranna

överväganden när det infördes år 1988 och när det återinfördes

år 1992. Utskottet är inte för sin del berett att förorda någon

ändring av denna konstruktion och avstyrker därför yrkandena i

motion T618 (nyd) härom.

Vad gäller kravet i motion T605 (v) på ett

utbildningsprogram för arbetslösa sjömän anser utskottet att

svårigheterna för svensk rederinäring att hävda sig i den

internationella konkurrensen -- och därmed att bereda svenska

sjömän sysselsättning -- främst förklaras av de relativt sett

höga bemanningskostnaderna, inte av brister i

utbildningshänseende. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill

motionsyrkandet.

I motion T607 (m) behandlas rederistödets omfattning.

Motionären framhåller att vissa redare felaktigt erhåller stöd

och att andra, som vill trafikera hamnar i bl.a. de baltiska

staterna, Polen och Ryssland, borde få sådant stöd, eftersom de

har svårt att konkurrera med fartyg under dessa länders flagg.

Rederistödet har, vill utskottet erinra, alltsedan det

infördes en sådan utformning att det undantar fartyg i s.k. inre

fart, t.ex. insjöfart, och tidtabellsbunden fart, dvs.

färjesjöfart, mellan svenska och utländska hamnar eller mellan

utländska hamnar hitom en tänkt linje över Skagerrak mellan

Hanstholm på Jyllands nordkust och Lindesnäs på Norges sydkust.

Fartyg i icke tidtabellsbunden fart mellan svenska hamnar

utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna eller mellan

svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar eller

fartyg i tidtabellsbunden fart bortom linjen

Hanstholm--Lindesnäs faller däremot under begreppet fjärrfart

enligt definitionen i lagen (1958:295) om sjömansskatt. De är

därmed stödberättigade. Utskottet förutsätter att regeringen

följer hur begreppet fjärrfart tillämpas i bidragssammanhang.

Motionären synes bl.a. vilja utvidga rederistödet till att

omfatta även färjesjöfarten till våra grannländer. En sådan

utvidgning av stödet är utskottet för sin del inte berett att

tillstyrka, varför motionen avstyrks.

I motion T224 (s) framhålls att det fram till år 1990 fanns en

nordisk överenskommelse om färjetrafiken som innebar att

denna skulle drivas på ett sådant sätt att statliga subventioner

kan undvikas. Det samförståndet är enligt motionärerna nu på väg

att upplösas. Regeringen bör därför ta initiativ till att

överenskommelsen återupptas.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:TU7 erinrade

utskottet om att rederistödet syftar till att stärka den svenska

sjöfartsnäringens internationella konkurrenskraft i fjärrfart.

Det utgör därmed ett alternativ -- framhöll utskottet -- till

de internationella fartygsregister som i samma syfte införts i

bl.a. Danmark och Norge. Utgångspunkten har sålunda varit --

underströks i betänkandet -- att några större olikheter i

konkurrensförutsättningar inte skall föreligga för fartyg under

resp. flagg. Utskottet sade sig vidare förutsätta att regeringen

fortlöpande följer den sjöfartspolitiska utvecklingen och

noterade med tillfredsställelse att kommunikationsministern hade

uppmärksammat konkurrenssituationen inom den internordiska

färjesjöfarten. Därvid syftade utskottet på en skrivelse som

kommunikationsministern hade tillställt den danske

industriministern med anledning av uppgifter om att färjor

införda i det danska internationella fartygsregistret

trafikerade vissa svenska hamnar. Enligt vad utskottet erfarit

har kommunikationsministern också i en skrivelse nyligen till

den norska utrikeshandelsministern tagit upp frågor som gäller

ett planerat norskt rederistöd omfattande bl.a. färjor i nordisk

trafik.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med

motionsyrkandet tillgodosett. Detta bör därför inte föranleda

någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

I motion T621 (nyd) framhålls att regeringen bör verka för att

skapa ett internationellt fartygsregister i FN:s regi.

Syftet därmed skulle vara att motverka förekomsten av vissa

nationella register som attraherar mindre nogräknade redare med

undermåliga fartyg och dåligt utbildade besättningar. I ett

FN-register skulle endast få införas fartyg som uppfyller

internationellt accepterade kvalitetsnormer i fråga om fartyget,

driften, rederiledningen och besättningen. Sjöförsäkringsbolagen

skulle kunna ge sådana fartyg särskilda rabatter, och

FN-staterna skulle kunna rabattera hamnavgifterna.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:TU18

behandlade utskottet en motion med samma innebörd som den nu

aktuella. Utskottet angav därvid ett flertal rättsliga

svårigheter som talade mot ett sådant register. Dessa

svårigheter gäller alltjämt. Undermåliga fartyg med oseriösa

redare och okvalificerade besättningar är ett problem som enligt

utskottets mening bör angripas med t.ex. förbättrad tillsyn från

klassificeringssällskapen, skärpt kontroll från

försäkringsbolagen, ökade biståndsinsatser från utvecklade

sjöfartsnationer till mindre utvecklade och en effektiv

hamnstatskontroll. Ett FN-register sådant det beskrivs av

motionärerna torde inte -- ens med bortseende från de rättsliga

problemen -- ha större attraktionskraft än de utvecklade

sjöfartsnationernas register. Med det sagda avstyrker utskottet

motionen.

2.7 Anslaget B 7. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Från anslaget utbetalas, efter beslut av regeringen, de

nettoutgifter som kan uppkomma till följd av de förelägganden

eller förbud som Sjöfartsverket får föreskriva med stöd av lagen

(1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

medelsanvisning på 1 000 kr för nästa budgetår.

3 Kustsjöfart m.m.

Kustsjöfartens betydelse behandlas i ett flertal motioner.

Sålunda framhålls i motion T224 (s) att det är viktigt av

miljö- och resursskäl att de inrikes sjötransporterna tar över

en större andel av de långväga transporterna. För att

kustsjöfarten skall kunna konkurrera framgångsrikt främst med

lastbilstrafiken krävs -- fortsätter motionärerna -- en

förändring av både fartygen och godshanteringen i hamnarna.

Kombitrafik och specialkonstruerade fartyg är viktiga led i

utvecklingen, liksom ny teknik och bättre samordning mellan

företag, organisationer och myndigheter i hamnarna. Motionärerna

anser att regeringen bör ta initiativ till ett projekt i syfte

att utveckla fartyg och hamnar för ett effektivt

kustpendelsystem.

I motion T618 (nyd) framhålls att den sjöfartspolitiska,

parlamentariska utredning som motionärerna förordar bör studera

integration mellan land- och sjötransporter, forskning om

sjöfartens infrastruktur, utbildning och forskning på

sjöfartsområdet samt hamn- och stuveriverksamheten.

I motion T216 (v) framhålls att man finner planerna på nya

"sjöpendlar" utmed våra kuster hoppingivande. Utvecklad sjöfart

krävs -- betonar motionärerna -- om miljömålen skall klaras.

I motion T605 (v) framhålls att kust- och insjöfart bör ingå

som en del av en utvecklad sjöfartspolitik.

I motion T610 (kds) framhålls att Sverige med sina långa

kuster och stora godsmängder är väl lämpat för en utvecklad

kustsjöfart såväl inrikes som utrikes. Miljömässigt skulle

försurning, skogsdöd och vägslitage kraftigt minska, om man

kunde föra över alla de transporter som är lämpliga till

sjötransporter, betonar motionären.

I motion T218 (v) framhålls att samhället, mot bakgrund av det

växande miljömedvetandet, bör vidta åtgärder för att åter bygga

upp kust- och närsjöfarten. Det kan gälla ett direkt stöd, säger

motionären, men också att ta fram nya tekniker och

organisationsformer kring godsflödena.

Utskottet delar den i motionerna uttalade uppfattningen om

vikten av de kustnära sjötransporterna. För att kustsjöfarten

skall kunna konkurrera framgångsrikt främst med lastbilstrafiken

krävs enligt utskottets mening en förändring av både fartygen

och godshanteringen i hamnarna. Kombitrafik och

specialkonstruerade fartyg är viktiga led i utvecklingen, liksom

ny teknik och bättre samordning mellan företag, organisationer

och myndigheter i hamnarna. En mycket angelägen uppgift är

vidare att utveckla fartyg och hamnanläggningar för ett

effektivt kustpendelsystem.

1988 års trafikpolitiska beslut innebar emellertid ett

fastslående av principen att staten inte skall ingripa i

företagens val av transportlösningar inom ramen för en

samhällsekonomiskt grundad prissättning av trafiken. Kundernas

krav måste inom den ramen få styras av de fördelar som olika

transportalternativ kan erbjuda. Utskottet är inte berett att

förorda en omprövning av nämnda beslut och avstyrker därför

samtliga nu aktuella motionsyrkanden.

4 Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor

4.1 Inledning

Sjösäkerheten ägnas i år liksom tidigare år ett betydande

intresse i de motioner som väckts under den allmänna

motionstiden.

I sitt fjolårsbetänkande om sjöfarten, 1992/93:TU18,

behandlade utskottet ett stort antal motioner med särskild

aktualitet mot bakgrund av då nyligen inträffade svåra

fartygsolyckor. Utskottet erinrade därvid om att sjöfartens

internationella karaktär innebär att åtgärder på

sjösäkerhetsområdet vanligtvis måste vidtas i internationellt

samarbete för att bli verkningsfulla. En mycket betydande del av

sjötransporterna till och från Sverige sker med utländska

fartyg. Nationella särkrav på t.ex. fartygens konstruktion, som

villkor för att anlöpa svensk hamn, måste utformas -- betonade

utskottet -- med hänsyn till bl.a. landets försörjningstrygghet.

4.2 Sjöfartsverkets rapport om sjösäkerhetsarbetet

I det nämnda betänkandet framhölls också att regeringen hade

uppdragit åt Sjöfartsverket att lämna en övergripande

redovisning av det sjösäkerhetsarbete som har utförts under det

senaste året samt det arbete som pågår eller planeras. I

budgetpropositionen upplyses att Sjöfartsverket redovisade sitt

uppdrag i juni 1993. Av rapporten, sådan den återges i

propositionen, framgår bl.a. följande.

Inom den Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, har

medlemsstaterna enats om att nya större oljetankfartyg fr.o.m.

juli 1993 skall byggas med dubbel botten och dubbla skrov. För

existerande fartyg gäller en övergångstid på 25--30 år beroende

på vilka konstruktionskrav fartyget uppfyller. Sjöfartsverket

avser att förkorta övergångsperioden vad avser fartyg som går i

Mälaren och Vänern. Skälet för detta är att de båda sjöarna är

stora dricksvattentäkter. I sammanhanget konstaterar verket att

det i svenska vatten inte förekommit några olyckor eller tillbud

som visar att de tekniska kraven på oljetankfartyg skulle vara

otillräckliga.

Behovet av trafikinformationssystem längs våra kuster är

enligt rapporten väl tillgodosett. I Öresund finns ett

trafiksepareringssystem, vilket för närvarande anses

tillräckligt. Rättsliga möjligheter saknas för närvarande för

ett tvingande anmälningssystem i Öresund. Ett frivilligt

anmälningssystem har tidigare prövats i begränsad skala i

Östersjön. Det fungerade emellertid inte, eftersom fartygen inte

i tillräcklig mån medverkade i systemet.

Sjöfartsverket anser att det finns vissa möjligheter att

skapa ekonomiska incitament för redare att använda miljösäkra

fartyg genom att differentiera sjöfartsavgifterna. Verket har

sålunda beslutat att ge viss rabatt på sjöfartsavgifterna för

oljetankfartyg med dubbel botten, dubbla skrov och segregerade

barlasttankar.

Avslutningsvis betonar Sjöfartsverket att

sjösäkerhetsarbetet i första hand inte är en fråga om dubbel

botten och särskilda avgiftssystem. Sjösäkerhetsarbetet är i

stället en fråga om en helhetssyn som måste omfatta fartyg, dess

utrustning och bemanning samt farledsverksamhet såsom lotsning,

utmärkning, sjökartläggning och isbrytning.

4.3 Regeringens bedömningar

Regeringen framhåller att Sjöfartsverkets rapport diskuterades

vid ett seminarium i november 1993 som anordnades av

Kommunikationsdepartementet. I seminariet deltog företrädare för

sjöarbetsmarknadens parter, lastägare, klassificeringssällskap,

försäkringsbolag, universitet och myndigheter samt för

riksdagens trafikutskott och försvarsutskott. Därvid stöddes --

betonar regeringen -- verkets rapport och inriktningen av dess

sjösäkerhetsarbete.

Regeringens egen bedömning av rapporten är att denna visar

att behovet av nya internationella och nationella regler

avseende fartygens konstruktion, utrustning m.m. inte är akut.

Tyngdpunkten kan inriktas mot en bättre tillämpning av nuvarande

regelverk. I det sammanhanget är arbetet med att integrera

fartygets teknik med besättningens kompetens och arbete ombord

av väsentlig betydelse.

4.4 Motionsförslag om sjösäkerhetsfrågor

I motion T224 (s) framhålls att regeringen bör ta initiativ

till en nordisk överenskommelse med krav på hög säkerhet och

standard på fartygen för att undvika risken för oljeutsläpp i

farleder och hamnar.

I motion T601 (fp) framhålls att regeringen bör förelägga

riksdagen ett förslag om möjligheterna att lämna rabatt för

miljösäkra tankfartyg vid lossning av oljelaster och om att

motsvarande avgift tas ut från fartyg av enkelskrovstyp och utan

separata barlasttankar.

I motion T602 (s) framhålls att säkerhetskraven för tankfartyg

bör skärpas i en rad avseenden. Motionärerna pekar bl.a. på en

strängare hamnstatskontroll, förbud mot enkelbottnade tankfartyg

på Vänern och i Mälaren samt höjda sjöfartsavgifter för sådana

fartyg.

I motion T608 (fp) framhålls (yrkande 1) att i nordiska

farvatten bör endast optimal transportsäkerhet för olja och

andra miljöfarliga laster tolereras.

Vidare framhålls (yrkande 2) att en av Nordiska

ministerrådet rekommenderad svansymbol bör anbringas på

miljösäkert tonnage och att sådant bör ekonomiskt gynnas framför

mindre miljösäkert.

Slutligen framhålls (yrkande 3) att Sverige i olika FN-organ

bör arbeta för globala identifikationssymboler för goda

transportmedel.

I motion T612 (kds) framhålls att krav bör införas på

bogserbåtseskort för vissa tankfartyg och fartyg med farlig last

vid gång i skärgårds- och hamnområden.

I motion T616 (c) begärs ett åtgärdsprogram för att öka

säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms

skärgård, Stockholm och Mälaren. Till åtgärder som kan behöva

vidtas hör -- framhåller motionärerna -- skärpta krav på

båtarnas standard och säkerhetsutrustning, utökad lotsplikt och

restriktioner i fråga om vilka leder som får användas.

I motion T216 (v) framhålls att det behövs en skärpning av

lotstvånget. Krav måste ställas -- säger motionärerna -- på att

samtliga fartyg oavsett storlek skall ha lots ombord, då de är

lastade med farligt gods och går i svenska vatten.

I motion A453 (v) framhålls att en maximigräns bör sättas för

fartygens storlek och djupgående i Stockholms skärgård.

I motion A470 (fp) framhålls att Sverige bör ställa krav på

dubbelskrov på alla oljetankfartyg som anlöper svenska hamnar

och att man från svensk sida skall verka för att samtliga

Östersjöländer inför liknande regler.

I motion Jo679 (fp) framhålls (yrkande 10) att tankfartyg för

oljetransporter i Stockholms skärgård och på Mälaren bör ha

dubbelskrov.

Vidare framhålls i motionen (yrkande 11) att en obligatorisk

positionsrapportering och en anmälningsplikt bör gälla för vissa

fartyg i Mälaren samt att lotsarna där bör få vissa ökade

befogenheter.

4.5 Motionsförslag om miljöfrågor

I motion T224 (s) framhålls att miljökrav, inom ramen för en

nordisk överenskommelse, bör ställas på utsläpp från

fartygsmotorer samt på svavelfattiga oljor för fartyg som

regelbundet anlöper svensk hamn.

I motion T620 (kds) framhålls (yrkande 1) att krav på

användning av lågsvavlig olja i största möjliga utsträckning bör

riktas mot närsjöfarten och att bilaterala avtal bör slutas med

andra nationer för att en renare färjetrafik skall uppnås.

Vidare framhålls i motionen (yrkande 2) att Sjöfartsverket

inom IMO bör driva frågan om miljökrav på fartyg som seglar i

internationella vatten.

I motion Jo679 (fp) framhålls att vissa färjor ligger i hamn

med dieselmotorer i gång för att generera elström. Krav på

katalytisk avgasrening eller anslutning till elnät i land bör

snarast införas, liksom krav på rening av huvudmotorernas

avgaser.

I motionerna T614 (c, s) och Jo694 (s) behandlas en

fartygsolycka utanför Gotland i oktober 1993, då en last med

gödsel läckte ut i Östersjön.

I motion T614 (c, s) framhålls att det finns anledning att

ha beredskap även för omhändertagande av ämnen som inte rimligen

kan klassas som farliga men som på ett okontrollerat sätt hamnat

i en omgivning där de kan förorsaka skada. Frågan bör enligt

motionärerna lösas inom ramen för Östersjösamarbetet. Regeringen

bör emellertid även vidta nationella åtgärder i syfte att

åstadkomma klara regler för hantering av liknande situationer i

framtiden.

Vidare framhålls i motion T614 (c, s) att det saknas svensk

lagstiftning om bärgning av fartyg med tillämplighet på

fartygsolyckan i fråga. Regeringen bör därför utarbeta ett

lagförslag som reglerar ansvaret för strandade fartyg.

I motion Jo694 (s) framhålls att fartygsolyckan aktualiserar

frågor om olycksberedskap och om ansvar för bärgning.

Motionärerna betonar att det måste fastställas vem detta ansvar

åvilar.

4.6 Utskottets ställningstagande

De av Sjöfartsverket aviserade konstruktionskraven för

oljetankfartyg som trafikerar Mälaren och Vänern synes utskottet

ägnade att i väsentliga delar tillgodose de krav på dubbelskrov

eller dubbelbotten för oljetankfartyg som framförs i ett flertal

motioner. Som framhålls i propositionen är det de nämnda

sjöarnas betydelse som dricksvattentäkter som kan göra det

möjligt att vinna internationell acceptans av de aviserade

kraven. Att gå längre, såsom föreslås i vissa motioner, genom

att Sverige skulle föreskriva att alla oljetankfartyg som

angör alla svenska hamnar skulle ha dubbelskrov eller

dubbelbotten synes utskottet inte förenligt med den av riksdagen

fastlagda principen att sjöfartspolitiken skall värna vår

försörjningstrygghet.

Vad gäller kravet i motion T224 (s) på att regeringen bör

verka för en nordisk överenskommelse om fartygssäkerhet vill

utskottet erinra om det säkerhetsarbete som drivs inom ramen för

IMO och Östersjösamarbetet. Enligt vad utskottet erfarit bereds

de flesta IMO-frågor gemensamt av sjösäkerhetsmyndigheterna i de

nordiska länderna. Något ytterligare samarbete av den art som

motionärerna föreslår synes mot den angivna bakgrunden inte

erforderligt.

De differentierade sjöfartsavgifter som Sjöfartsverket också

aviserar synes vidare ägnade att tillgodose syftet med

motionsyrkandena härom.

Utskottet finner inte skäl ifrågasätta Sjöfartsverkets

bedömning att behovet av trafikinformationssystem för sjöfarten

är väl tillgodosett.

Vad gäller lotsningsfrågor vill utskottet erinra om att det

i Sverige gäller ett principiellt lotstvång. Sjöfartsverket har

bemyndigats att -- med hänsyn till fartyget, dess bemanning och

last samt farvattnets beskaffenhet -- meddela närmare

föreskrifter om skyldigheten att anlita lots. Grunderna för nu

gällande system för lotstvång fastställdes av riksdagen år 1981

(prop. 1980/81:119, bil. 2, bet. TU31, rskr. 422). Sedan dess

har systemet justerats vid ett par tillfällen, och det är för

närvarande föremål för en översyn. Fartyg lastade med gas och

vissa kemikalier är lotspliktiga oavsett storlek. För fartyg

lastade med petroleumprodukter gäller hårdare krav på lots än

för passagerar- och torrlastfartyg. De strängaste kraven ställs

i ostkustens skärgårdar, Mälaren samt Vänern och Trollhätte

kanal. Lotspliktsystemet synes fungera väl, varför utskottet

inte för sin del är berett att ställa sig bakom motionskraven på

skärpt lotstvång.

Lotsorganisationen inom Sjöfartsverket har -- enligt vad

utskottet inhämtat -- beslutat om normer för hur stora fartyg

man säkert kan ta in till Stockholm under olika väder- och

siktförhållanden. Stränga trafikföreskrifter gäller för färden

genom de känsligaste områdena i skärgården. Under de senaste tio

åren har ingen olycka som medfört oljeutsläpp inträffat i

skärgården. Ytterligare restriktioner i trafiken synes mot

bakgrund av det anförda inte erforderliga.

Sjöfartsverket har vidare -- enligt vad utskottet erfarit --

slopat tidigare gällande krav på att tankfartyg av viss storlek

skulle åtföljas av bogserfartyg, eftersom sådana inte bedömdes

öka säkerheten. I vissa fall -- oftast när man närmar sig kaj

men ännu inte börjat lägga till -- utnyttjas bogserfartyg.

Användningen beslutas lokalt inom lotsorganisationen.

Utskottet delar den motionsledes uttalade uppfattningen om

vikten av en effektiv hamnstatskontroll. Den överenskommelse

härom som gäller mellan Sjöfartsverket och ett antal

västeuropeiska sjöfartsmyndigheter synes utskottet väl ägnad att

motverka förekomsten av tonnage som inte uppfyller

internationellt gällande krav.

Utskottet vill inte bestrida att identifikationssymboler för

miljösäkert tonnage, av det slag som aktualiseras i motion T608

(fp), kan ha ett visst värde men är inte berett att föreslå

någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena.

Utskottet övergår nu till att behandla de emissionsfrågor

som berörs i vissa motioner.

I propositionen framhålls som nämnts att arbetet med att

uppnå en minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även

fortsättningsvis måste ha hög prioritet i Sjöfartsverkets

verksamhet. Mot bakgrund av sjöfartens internationella karaktär

bör arbetet liksom tidigare främst ske i IMO och inom ramen för

Östersjösamarbetet. Arbetet med att begränsa svavelutsläppen

från främst färjetrafiken i vårt närområde fortsätter.

Regeringen säger sig ha för avsikt att försöka få till stånd

bilaterala överenskommelser med övriga Östersjöländer om sådana

begränsningar. Diskussioner med bl.a. Finland har påbörjats.

Någon nordisk överenskommelse med miljökrav på avgasutsläpp från

fartygsmotorer och på svavelfattiga oljor för fartyg som

regelbundet anlöper svensk hamn synes inte erforderlig mot

bakgrund av vad utskottet anfört om bl.a. de nordiska

sjösäkerhetsmyndigheternas samarbete inom IMO:s ram.

Enligt vad utskottet erfarit använder samtliga rederier som

upprätthåller trafik mellan Stockholm och Finland olja med en

svavelhalt av högst 0,5 %.

Vidare har utskottet inhämtat att de färjor som ligger vid

kaj i Stadsgården i Stockholm får sin elförsörjning från land.

Länsstyrelsen i Stockholms län verkar för att katalytisk

avgasrening skall användas på fartygens hjälpmotorer, dvs. de

motorer som under hamnuppehåll driver elgeneratorerna.

Vad utskottet nu anfört om emissionsfrågorna synes ägnat att

tillgodose syftet med motionsyrkandena därom.

Sammanfattningsvis finner utskottet inte någon riksdagens

åtgärd erforderlig med anledning av de ovan behandlade

motionsyrkandena om vissa sjösäkerhets- och emissionsfrågor.

Samtliga dessa yrkanden avstyrks följaktligen.

Vad gäller de motionsyrkanden som väckts mot bakgrund av den

nämnda fartygsolyckan utanför Gotland vill utskottet anföra

följande.

Frågor med anknytning till olyckan besvarades i riksdagen av

kommunikationsministern den 26 oktober 1993 och av

miljöministern den 16 november 1993. Kommunikationsministern

framhöll i sitt svar att Sjöfartsverket kan besluta om bärgning

av grundstötta eller sjunkna fartyg i två situationer. Den

första är om fartyget hindrar eller är till fara för sjöfarten i

en allmän farled eller om fartyget väsentligt hindrar betydande

fiskeverksamhet. Det andra fallet är om det finns risk för att

olja eller något annat skadligt ämne släpps ut från ett fartyg

och det finns anledning att anta att svenskt territorium eller

svenska intressen avsevärt kan skadas genom utsläppet.

Kommunikationsministern konstaterade att ingen av dessa

förutsättningar hade förelegat. På grund av fartygets läge,

vind, sjögång och strömmar hade det inte heller bedömts tekniskt

möjligt att bärga fartyget innan skadan redan

var skedd.

Vidare framhöll kommunikationsministern att fartygets last

innehöll ett gödningsämne som inte är klassificerat som skadligt

ämne enligt den internationella havsföroreningskonventionen

MARPOL. Han ansåg därför, mot bakgrund av det inträffade, att

möjligheterna att foga gödningsmedel till förteckningen över

skadliga ämnen borde undersökas. Eftersom det

övergödningsproblem som finns i Östersjön inte förekommer på

samma sätt i världens övriga hav, borde frågan i första hand tas

upp inom ramen för Östersjösamarbetet.

Miljöministern framhöll i sitt svar det angelägna i att nå

en snabb internationell överenskommelse om hanteringen av sådana

utsläpp i Östersjön som inte är reglerade i MARPOL-konventionen.

Han hade därför i en hänvändelse till HELCOM

(Helsingforskommissionen för skyddet av Östersjöns marina miljö)

föreslagit att man med förtur skulle ta upp frågan om konkreta

åtgärder.

Kommunikationsministern berörde i sitt svar också den i

motion T614 (c, s) behandlade frågan om ansvar för bärgning av

strandade fartyg. Han framhöll därvid att en översyn av

lagstiftningen i fråga kanske kunde framstå som en logisk åtgärd

mot bakgrund av det inträffade. Han varnade dock för de

ekonomiska konsekvenserna av en ordning som skulle innebära att

svenska staten i vidgad omfattning tar hand om övergivna vrak på

statens bekostnad.

Kommunikationsministern torde därvid ha syftat på de

konventionsbundna bestämmelserna i sjölagen (1891:35 s. 1) om

redaransvarets begränsning. Dessa bestämmelser innebär att

bärgningskostnader som överstiger de i sjölagen angivna

beloppsgränserna för redaransvaret stannar på den som bär det

ekonomiska ansvaret för bärgningen. Särskilda regler gäller för

oljeskador till sjöss enligt lagen (1973:1198) om ansvarighet

för oljeskada till sjöss och för atomskador enligt

atomansvarighetslagen (1973:1198). Inom IMO pågår arbete i syfte

dels att höja beloppsgränserna för redaransvaret enligt 1976

års ansvarsbegränsningskonvention, dels att låta

ansvarsregler av det slag som gäller för oljeskador till sjöss

omfatta även skador av andra miljöfarliga ämnen än olja.

Utskottet har i det föregående betonat att åtgärder på

sjösäkerhetsområdet vanligtvis måste vidtas i internationellt

samarbete för att bli verkningsfulla och att nationella särkrav

måste utformas med hänsyn till bl.a. vår försörjningstrygghet.

Detta gäller även den nu aktuella frågan.

Vad gäller beredskap för olyckor av ifrågavarande slag vill

utskottet framhålla att det inte synes ekonomiskt möjligt att

alltid ha bärgningsresurser tillgängliga längs hela den svenska

kusten. Viss tidsutdräkt kan inte undvikas för att få

erforderlig utrustning på plats. Om flytande lyftkranar skulle

behövas måste sådana t.o.m. -- har utskottet erfarit -- hämtas

från Hamburg eller Rotterdam.

Med det sagda och i avvaktan på resultatet av det nämnda

internationella arbetet avstyrker utskottet motionsyrkandena.

5 Färjetrafiken i Stockholmsregionen

5.1 Inledning

Som en följd bl.a. av debatten om Rödkobbsleden beslutade

regeringen i maj 1991 att genomföra en utredning om hur de land-

och sjöbaserade person- och godstransporterna till och från

Stockholmsregionen skulle kunna samordnas. I direktiven till

utredningsmannen sades bl.a. att denne borde klarlägga

omfattningen och inriktningen av de nuvarande person- och

godstransporterna till och från hamnarna i östra Svealand och

Götaland från Hargshamn i norr till Norrköping i söder.

Alternativa utvecklingsförlopp borde också redovisas samt

eventuella förslag i avsikt att uppnå mer effektiva och

miljövänliga transporter i regionen.

Utredningens betänkande Färjor och farleder (SOU 1992:56)

överlämnades till regeringen i juni 1992. I betänkandet

föreslogs

att regeringen borde fullfölja de bilaterala överläggningarna

om reduktion av svavelinnehållet i fartygsbränsle och om högsta

tillåtna gränsvärde för koloxidutsläpp,

att länsstyrelsen i Stockholms län skulle få i uppdrag att i

samråd med sjöfartsverket pröva behovet av ändringar i

föreskrifterna om fartygsbegränsning för fartygstrafiken i

Stockholms skärgård,

att färjornas storlek borde begränsas,

att SJ skulle pröva att utveckla sin kombitrafik samt att

en ny sträckning av den yttre delen av Sandhamnsleden via

Rödkobbsfjärden borde öppnas.

5.2 Frågans behandling i 1993 års budgetproposition

I 1993 års budgetproposition framhöll föredragande

departementschefen att en övergripande fråga i utredningen hade

varit om det finns skäl att med statliga åtgärder styra bort

trafiken från Stockholm. Utredaren liksom flertalet

remissinstanser hade inte funnit sådana åtgärder motiverade. I

sammanhanget erinrades om statens ansvar för att befintliga

farleder tillgodoser högt ställda krav på sjösäkerhet och för

att sjötrafiken utvecklas i miljövänlig riktning. Att staten

skulle ingripa mot redarens val av farled och hamn skulle

däremot innebära en dramatiskt förändrad politik med avsevärda

negativa effekter för berörda rederiers och hamnars långsiktiga

ekonomiska åtaganden.

Departementschefen betonade vidare att en grundläggande

tanke med utredningen hade varit att få ett underlag för

diskussion mellan hamnar, kommuner och regioner om framtida

trafiklösningar. Debatten hade i stora stycken blivit en fråga

om Rödkobbsleden. Denna utgör emellertid -- betonades i

propositionen -- bara en del i ett försök till helhetssyn på

farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen.

Departementschefen framhöll slutligen att Länsstyrelsen i

Stockholms län borde få i uppdrag att tillsammans med

Sjöfartsverket ta initiativ till en dialog om effektiva och

miljövänliga transportlösningar för färjetrafiken i

Stockholmsregionen.

Riksdagen lämnade det anförda utan erinran (prop.

1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244).

5.3 Frågans fortsatta behandling

Regeringen beslutade om det i 1993 års budgetproposition

aviserade uppdraget den 11 februari 1993.

I juni 1993 uttalade riksdagen att regeringen borde lägga

fast en tidsplan för genomförandet av vissa farledsprojekt,

bl.a. Rödkobbsleden (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446).

I årets budgetproposition framhålls att tidsplanen för

Rödkobbsleden hänger samman med slutsatserna från uppdraget till

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sjöfartsverket.

Länsstyrelsen i Stockholms län fattade den 3 februari 1994

beslut om att överlämna promemorian "Avrapportering av

Länsstyrelsens uppdrag om färjetrafiken i Stockholmsregionen"

till regeringen. I en skrivelse till Kommunikationsdepartementet

samma dag avstyrker länsstyrelsen "på befintligt underlag" att

beslut fattas om Rödkobbsleden. Länsstyrelsen framhåller att ett

antal enligt promemorian vidtagna och planerade åtgärder för att

minska färjetrafikens miljöeffekter måste genomföras snarast

oavsett beslut i farledsfrågan. Vidare bör enligt länsstyrelsen

avgifter på sjöfarten för miljövårdsåtgärder och insatser för en

levande skärgård införas, "exempelvis som en del av

Sjöfartsverkets farledsavgift". Länsstyrelsen föreslår att

regeringen beslutar om ett samlat åtgärdsprogram för en mer

miljövänlig sjötrafik genom Stockholms skärgård. Länsstyrelsen

framhåller i sammanhanget att effekterna av de nämnda åtgärderna

bör avvaktas före ett eventuellt beslut om ändrade

farledssträckningar.

Sjöfartsverket ställer sig i en skrivelse till

Kommunikationsdepartementet den 16 februari 1994 mycket kritiskt

till länsstyrelsens beslut. Verket, som vill att Rödkobbsleden

inrättas, framhåller bl.a. att länsstyrelsen inte förklarar

varför den anser att avgifter på sjöfarten för

miljövårdsåtgärder och insatser för en levande skärgård är

berättigade. Finansieringen av sjöfartens infrastruktur genom

sjöfartsavgifterna skulle enligt verket påverkas negativt, om i

avgifterna skulle läggas in regionala eller lokala kostnader som

inte enbart eller inte alls förorsakas av sjöfarten. Verket

finner det svårt att dra en gräns mellan den typ av miljöavgift

som länsstyrelsen förordar och en skatt samt betonar att det

vore högst olyckligt att blanda samman verkets avgiftssystem med

den typen av avgifter. Vidare betonar verket att sjöfarten på

Sverige är internationell och att åtgärder avseende fartyg som

går på Sverige måste ha internationell förankring. Detta gäller

även trafiken på Finland, Baltikum och Ryssland, som i allt

väsentligt utförs med utländska fartyg.

Avslutningsvis framhåller Sjöfartsverket att länsstyrelsens

och verkets olika uppfattningar i sakfrågan inte synes ägnade

att underlätta den fortsatta beredningen av ärendet. Saken kan

emellertid inte anses brådska för sjöfartens del, eftersom

verket nu sysslat med den i fyra år. Säkerheten för

fartygstrafiken i skärgården är tillfredsställande. En satsning

på Rödkobbsleden skulle emellertid göra den ännu bättre.

5.4 Motionsförslag

I motionerna T609 (c), T619 (m) och A453 (v) framhålls att

Rödkobbsleden inte bör komma till stånd.

I motionerna T609 (c) och A453 (v) begärs också, liksom i

motion A470 (fp), åtgärder i syfte att omdirigera sjötrafik från

Stockholm till Kapellskär och Nynäshamn.

I motion T609 (c) framhålls vidare att transittrafik till och

från Finland bör föras över till järnväg och att en järnväg bör

byggas som förbinder Kapellskär med stambanenätet.

I motion T214 (fp) framhålls att oljetransporterna bör

omdirigeras till Nynäshamn.

I motion T616 (c) begärs en utredning om överförande av

miljöfarliga transporter till pipelines, i första hand en

pipeline för olja mellan Nynäshamn och Stockholm.

5.5 Utskottets ställningstagande

Utskottet vill i likhet med regeringen understryka vikten av

en helhetssyn på farleds- och trafiksystemet i

Stockholmsregionen. I avvaktan på resultatet av regeringens

fortsatta beredning i frågan är utskottet för sin del inte

berett att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av

motionsyrkandena. Dessa avstyrks följaktligen.

6 Statsisbrytarnas lokalisering

I motion T613 (fp) begärs (yrkande 1) en utredning om

förutsättningarna för en omstationering av statsisbrytarna från

Stockholm till Härnösand. Vidare framhålls att frågan om civil

bemanning av isbrytarna bör utredas (yrkande 2), liksom

förutsättningarna för en omstationering av isbrytarledningen

till Härnösand (yrkande 3).

I motion T617 (m) framhålls att statsisbrytarnas stationering

bör ändras från Stockholm till Luleå.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen på senare år avstyrkt

motionsyrkanden om att isbrytarflottan bör lokaliseras till

Härnösand eller andra norrländska hamnar. Utskottet har inte

ändrat uppfattning och vill erinra om att statsmakternas

styrning av Sjöfartsverket sker genom att vissa mål fastställs

för verksamheten. Målet för isbrytningen är, som framgår av

propositionen, att vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla

hamnar av betydelse.

Frågan huruvida isbrytarna skall ha civil eller militär

bemanning har utretts flera gånger. Den nuvarande

bemanningsformen är enligt Sjöfartsverkets uppfattning effektiv.

Kompetent och vid isbrytning erfaret befäl finns att tillgå till

en för verket -- och därmed för sjöfarten -- för närvarande

rimlig kostnad. Det åligger det affärsdrivande Sjöfartsverket

att noga bevaka kostnadsutvecklingen och effektiviteten inom

alla sina verksamhetsgrenar. I den mån det från sjöfartens

synpunkt skulle visa sig fördelaktigare att isbrytarna har en

civil bemanning, förutsätter utskottet att verket tillvaratar

den möjligheten.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna.

7 Övriga frågor

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:TU35 uttalade

utskottet att regeringen bör lägga fast en tidsplan för

genomförandet av vissa farledsprojekt, bl.a. Sandgrönnleden

till Luleå.

Regeringen framhåller i propositionen att den delar

Sjöfartsverkets uppfattning att farledsprojektet får bero på

medfinansiering av övriga intressenter. Av propositionen framgår

vidare att till dessa hör bl.a. Luleå kommun och Länsstyrelsen i

Norrbottens län samt att Sjöfartsverket avvaktar resultatet av

deras försök att finna finansieringsmöjligheter.

I motion N283 (s) framhålls att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en

ny farled i Luleå. Muddring av Sandgrönnleden förbättrar enligt

motionärerna sjöfarten till Luleå genom att större fartyg kan

anlöpa hamnanläggningarna. Detta sägs vara viktigt för

malmexporten och stålindustrins transporter av insatsvaror,

t.ex. koltransporterna, vilka för närvarande inte kan gå in med

full last på grund av den grunda farleden. Projektet bör --

betonar motionärerna -- genomföras så snart som möjligt.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att regeringen bör lägga

fast en tidsplan för genomförandet av Sandgrönnleden.

Vad utskottet nu anfört -- och som torde tillgodose syftet

med motionsyrkandet -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

I motion N283 (s) framhålls vidare att även ett projekt

avseende en ny farled till Karlsborg i Kalix kommun bör

genomföras så snart som möjligt.

En allmän farled finns redan till Karlsborg. Sjöfartsverkets

ansvar för inrättande och utvidgning av farleder är begränsat

till allmänna farleder. Enligt lagen (1983:293) om inrättande,

utvidgning och avlysning av allmän farled och hamn får en allmän

farled inrättas om den är av väsentlig betydelse för den

allmänna samfärdseln eller fiskerinäringen eller trafiken med

fritidsbåtar och det behövs med hänsyn till säkerheten i

farleden. Det sagda gäller även i fråga om utvidgning av

allmänna farleder. Sjöfartsverkets bedömning är -- enligt vad

utskottet inhämtat -- att projektet i fråga har ett utpräglat

lokalt intresse. Verket kommer därför inte att medverka till

finansieringen.

Utskottet finner inte skäl ifrågasätta Sjöfartsverkets

bedömning och avstyrker därför motionsyrkandet.

I motion A428 (s) begärs ett återinförande av

fritidsbåtsregistret. Motionärerna framhåller att registret

innebar många fördelar med avseende på bl.a. räddningstjänst,

sjötrafikkontroll, trafikbeteende och förebyggande av

båtstölder.

Riksdagen beslutade i december 1992 att fritidsbåtsregistret

skulle avskaffas (prop. 1992/93:102, bet. TU10, rskr. 108).

Därvid övervägdes invändningar av samma slag som i den nu

aktuella motionen. Utskottet anser inte att beslutet bör

omprövas och avstyrker därför motionsyrkandet. Av propositionen

framgår att Svenska Stöldskyddsföreningen tagit initiativ till

att driva ett frivilligt fritidsbåtsregister i privat regi.

Hemställan

Utskottet hemställer

Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.

1. beträffande Sjöfartsverkets taxor och

avkastningskraven på dess verksamhet

att riksdagen avslår motion 1993/94:T604,

2. beträffande verksamhetsmål, verksamhetsinriktning och

investeringar

att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, inriktningen av

verksamheten och av investeringarna som regeringen förordar för

Sjöfartsverket för perioden 1994--1996,

3. beträffande Trollhätte kanalverks pensionsskuld

att riksdagen godkänner regeringens förslag att kostnaderna

för Trollhätte kanalverks utgående pensionsskuld och balanserade

underskott per den 31 december 1993 regleras genom en

nedsättning av Sjöfartsverkets utdelning till staten avseende

verksamhetsåret 1994,

4. beträffande Trollhätte kanalverks statsskuld

att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner

att den i Trollhätte kanalverks balansräkning per den 31

december 1993 upptagna långfristiga skulden till staten läggs

till Sjöfartsverkets fasta statskapital,

5. beträffande ekonomiska mål och ramar

att riksdagen godkänner de ekonomiska mål för perioden

1994--1996 och de ekonomiska ramar i övrigt som regeringen

förordar för Sjöfartsverkets verksamhet,

6. beträffande Sjöfartsverkets utdelning till staten

att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa denna i

enlighet med vad som förordas i propositionen,

Anslagsfrågor

7. beträffande medelsanvisning för Ersättning till

fritidsbåtsändamål m.m.

att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 60 786 000

kr,

8. beträffande medelsanvisning för Transportstöd för

Gotland

att riksdagen till Transportstöd för Gotland för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr,

9. beträffande tilläggsdirektiv för utredningen om

färjetrafiken på Gotland

att riksdagen avslår motion 1993/94:T615,

10. beträffande färjelinje Västervik--Visby

att riksdagen avslår motion 1993/94:T611,

11. beträffande medelsanvisning för Handelsflottans

pensionsanstalt

att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för

budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

12. beträffande medelsanvisning för Handelsflottans

kultur- och fritidsråd

att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd

för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

13. beträffande medelsanvisning för Ersättning till viss

kanaltrafik m.m.

att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

62 800 000 kr,

14. beträffande disponering av anslaget Ersättning till

viss kanaltrafik m.m.

att riksdagen godkänner regeringens förslag härom,

15. beträffande sjöfarten på Vänern

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T219 yrkande 4 och

1993/94:Jo648 yrkande 1,

16. beträffande medelsanvisning för Bidrag till svenska

rederier

att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

400 000 000 kr,

17. beträffande sjöfartspolitikens långsiktiga

inriktning att riksdagen med anledning av motionerna

1993/94:T224 yrkande 15, 1993/94:T605 yrkande 1 i denna del och

1993/94:T618 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande rederistödets konstruktion

att riksdagen avslår motion 1993/94:T618 yrkandena 2 och 3,

19. beträffande utbildningsprogram för arbetslösa sjömän

att riksdagen avslår motion 1993/94:T605 yrkande 2,

men. (v) - delvis

20. beträffande rederistödets omfattning

att riksdagen avslår motion 1993/94:T607,

21. beträffande en nordisk överenskommelse om

färjetrafiken

att riksdagen avslår motion 1993/94:T224 yrkande 14,

res. 1 (s)

22. beträffande ett internationellt fartygsregister i FN:s

regi

att riksdagen avslår motion 1993/94:T621,

23. beträffande medelsanvisning för åtgärder mot

vattenförorening från fartyg

att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från

fartyg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

1 000 kr,

Kustsjöfart m.m.

24. beträffande kustsjöfart m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i

denna del, 1993/94:T218 yrkande 10, 1993/94:T224 yrkande 11,

1993/94:T605 yrkande 1 i denna del, 1993/94:T610 och

1993/94:T618 yrkande 1 i denna del,

res. 2 (s)

men. (v) - delvis

Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor

25. beträffande vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i

denna del, 1993/94:T224 yrkande 13, 1993/94:T601, 1993/94:T602,

1993/94:T608, 1993/94:T612, 1993/94:T616 yrkande 1,

1993/94:T620,

1993/94:A453 yrkande 7, 1993/94:A470 yrkande 5 samt

1993/94:Jo679 yrkandena 6, 10 och 11

res. 3 (s)

men. (v) - delvis

26. beträffande ansvaret för strandade fartyg m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T614 och 1993/94:Jo694

yrkande 32,

res. 4 (s)

Färjetrafiken i Stockholmsregionen

27. beträffande färjetrafiken i Stockholmsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T214 yrkande 2,

1993/94:T609, 1993/94:T616 yrkande 2, 1993/94:T619,

1993/94:A453 yrkandena 5 och 6 och 1993/94:A470 yrkande 6,

men. (v) - delvis

Statsisbrytarnas lokalisering

28. beträffande statsisbrytarnas lokalisering

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T613 och 1993/94:T617,

Övriga frågor

29. beträffande Sandgrönnleden till Luleå

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N283 yrkande 13

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 5 (m, fp, c, kds)

30. beträffande ny farled till Karlsborg i Kalix kommun

att riksdagen avslår motion 1993/94:N283 yrkande 14,

31. beträffande återinförande av fritidsbåtsregistret

att riksdagen avslår motion 1993/94:A428 yrkande 4.

res. 6 (s)

Stockholm den 2 mars 1994

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove

Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s), Kenneth

Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Lars Biörck

(m), Ulrica Messing (s), Kenneth Lantz (kds), Tom Heyman (m) och

Krister Örnfjäder (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Förslag till riksdagsbeslut

Sjöfartsverket

Regeringen föreslår i proposition 1993/94:100 bilaga 7

(Kommunikationsdepartementet) i avsnitt B. Sjöfart under

rubriken Sjöfartsverket (s. 62--74)

1. att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, inriktningen av

verksamheten och av investeringarna som regeringen förordat för

Sjöfartsverket för perioden 1994--1996,

2. att riksdagen godkänner regeringens förslag att

kostnaderna för Trollhätte kanalverks utgående pensionsskuld och

balanserade underskott per den 31 december 1993 regleras genom

en nedsättning av Sjöfartsverkets utdelning till staten avseende

verksamhetsåret 1994,

3. att riksdagen godkänner att den i Trollhätte kanalverks

balansräkning per den 31 december 1993 upptagna långfristiga

skulden till staten läggs till Sjöfartsverkets fasta

statskapital,

4. att riksdagen godkänner de ekonomiska målen för perioden

1994--1996 och de ekonomiska ramar i övrigt som regeringen

förordat för Sjöfartsverkets verksamhet,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa

Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som

förordats i propositionen.

Anslagsfrågor

Regeringen föreslår under rubriken Anslag för budgetåret

1994/95 (s. 75--85)

1. att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

60 786 000 kr (punkt B 1),

2. att riksdagen till Transportstöd till Gotland för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000

kr (punkt B 2),

3. att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för

budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr (punkt B 3),

4. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd

för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr (punkt

B 4),

5. att riksdagen godkänner regeringens förslag till

disponering av anslaget B 5. Ersättning till viss kanaltrafik

m.m. (punkt B 5, yrk. 1),

6. att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

62 800 000 kr (punkt B 5, yrk. 2),

7. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för

budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 400 000 000

kr (punkt B 6),

8. att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från

fartyg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

1 000 kr (punkt B 7).

Reservationer

1. En nordisk överenskommelse om färjetrafiken (mom. 21)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19

börjar med "I sitt" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort

ha följande lydelse:

Fram till år 1990 fanns en nordisk överenskommelse om att

den internordiska färjetrafiken skulle drivas på sådant sätt att

statliga subventioner kunde undvikas. Samförståndet enligt denna

överenskommelse synes nu vara i upplösning. Utskottet delar

därför motionärernas uppfattning att regeringen bör verka för

att återställa samförståndet.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T224

(s) yrkande 14 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 21 bort ha

följande lydelse:

21. beträffande en nordisk överenskommelse om

färjetrafiken

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T224 yrkande 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Kustsjöfart m.m. (mom. 24)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "aktuella

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T224 (s) uttalade uppfattningen

om vikten av att de inrikes sjötransporterna, av miljö- och

resursskäl, tar över en större andel av de långa

godstransporterna. För att kustsjöfarten skall kunna konkurrera

framgångsrikt främst med lastbilstrafiken krävs enligt

utskottets mening en förändring av både fartygen och

godshanteringen i hamnarna. Kombitrafik och specialkonstruerade

fartyg är viktiga led i utvecklingen, liksom ny teknik och

bättre samordning mellan företag, organisationer och myndigheter

i hamnarna. En mycket angelägen uppgift är vidare att utveckla

fartyg och hamnanläggningar för ett effektivt kustpendelsystem.

Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till ett sådant

utvecklingsprojekt.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionsyrkandet. Detta

ställningstagande innebär att syftet med de övriga

motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 24 bort ha

följande lydelse:

24. beträffande kustsjöfart m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T224 yrkande 11

samt med anledning av motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i denna

del, 1993/94:T218 yrkande 10, 1993/94:T605 yrkande 1 i denna

del, 1993/94:T610 och 1993/94:T618 yrkande 1 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor (mom. 25)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "De av" och på s. 26 slutar med "avstyrks

följaktligen" bort ha följande lydelse:

För att fartygstrafiken skall bli ett riktigt bra

transportmedel krävs -- som framhålls i motion T224 (s) -- att

både bränslen och motorer utvecklas för att ytterligare minska

utsläppen. Miljökrav bör därför ställas på utsläpp från

fartygsmotorer samt på svavelfattiga oljor för fartyg som

regelbundet anlöper svensk hamn. Vidare bör krav ställas på hög

säkerhet och standard ombord på fartygen för att undvika risken

för oljeutsläpp i farleder och hamnar. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att regeringen bör ta initiativ till

att en överenskommelse om sådana krav träffas mellan de nordiska

länderna.

Utskottet delar vidare den i motion T601 (fp) uttalade

uppfattningen att regeringen bör förelägga riksdagen förslag om

möjligheterna att lämna rabatt för miljösäkra tankfartyg vid

lossning av oljelaster och om att ta ut motsvarande avgift från

fartyg av enkelskrovstyp, som saknar separata barlasttankar.

Utskottet vill också peka på betydelsen av det slag av

åtgärder som föreslås i motion T602 (s). Till dessa åtgärder hör

en strängare klassificering av farygen, ett ökat ansvar för

försäkringsbolagen i fråga om sjösäkerhetskontrollen, en skärpt

hamnstatskontroll, höjda sjöfartsavgifter för tankfartyg med

enkelbotten, ett ökat ansvar för lastägarna/oljebolagen i fråga

om sjösäkerheten och aktivare svenska åtgärder i internationella

fora för att motverka förekomsten av bekvämlighetsflaggade

fartyg.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T224 (s)

yrkande 13, T601 (fp) och T602 (s) tillstyrks. Syftet med de

övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 25 bort ha

följande lydelse:

25. beträffande vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T224 yrkande

13, 1993/94:T601 och 1993/94:T602 samt med anledning av

motionerna 1993/94:T216 yrkande 16 i denna del, 1993/94:T608,

1993/94:T612, 1993/94:T616 yrkande 1, 1993/94:T620,

1993/94:A453 yrkande 7, 1993/94:A470 yrkande 5 samt

1993/94:Jo679 yrkandena 6, 10 och 11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Ansvaret för strandade fartyg m.m. (mom. 26)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27

börjar med "Vad gäller" och slutar med "utskottet

motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Fartygsolyckan visar enligt utskottets mening att gällande

regler om Sjöfartsverkets möjligheter att besluta om bärgning av

grundstötta eller sjunkna fartyg behöver ses över.

Olycksberedskapen bör också kunna höjas så att bärgning och

andra åtgärder kan sättas in snabbare än vad som skedde vid

ifrågavarande fartygs grundstötning.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med de

aktuella motionsyrkandena torde få anses i huvudsak tillgodosett

-- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 26 bort ha

följande lydelse:

26. beträffande ansvaret för strandade fartyg m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:T614 och

1993/94:Jo694 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Sandgrönnleden till Luleå (mom. 29)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c),

Lars Björkman (m), Lars Biörck (m), Kenneth Lantz (kds) och Tom

Heyman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens och Sjöfartsverkets uppfattning

att farledsprojektet får bero på medfinansiering från övriga

intressenter. Något riksdagens uttalande i frågan bör därför

inte komma i fråga, varför motionsyrkandet avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 29 bort ha

följande lydelse:

29. beträffande Sandgrönnleden till Luleå

att riksdagen avslår motion 1993/94:N283 yrkande 14,

6. Återinförande av fritidsbåtsregistret (mom. 31)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Jarl Lander, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla

s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Riksdagen beslutade" och slutar med "privat regi"

bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut att avskaffa fritidsbåtsregistret var

enligt utskottets mening förhastat och bör därför nu omprövas.

Som framhålls i motion A428 (s) innebar registret många fördelar

med avseende på bl.a. räddningstjänst, sjötrafikkontroll,

trafikbeteende och förebyggande av båtstölder.

Regeringen bör därför skyndsamt förelägga riksdagen förslag

om registrets återinförande.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att

motionsyrkandet tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 31 bort ha

följande lydelse:

31. beträffande återinförande av fritidsbåtsregistret

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A428 (s) yrkande

4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet

Karl-Erik Persson (v) anför:

Utbildningsprogram för arbetslösa sjömän

Som framhålls i motion T605 (v) bör regeringen se till att

starta utbildningsprogram för arbetslösa sjömän för att på så

sätt kunna möta den internationella konkurrensen. Det är bara

med hög kunskap och kvalitet som den svenska sjöfarten kan hävda

sig.

En nordisk överenskommelse om färjetrafiken

Jag biträder hemställan i reservation 1.

Kustsjöfart m.m.

Som framhålls i motion T216 (v) förbrukar transporterna på

landsväg tio gånger mer energi än motsvarande sjötransporter.

Järnvägen drar med samma beräkningar tre gånger mer energi än

sjöfarten. Det ger ett klart incitament att via trafikpolitiska

beslut och styrmedel se till att gods förs över till både

sjöfart och järnväg. Planerna på nya "sjöpendlar" efter våra

kuster är mycket hoppingivande. Utvecklad sjöfart krävs om

miljömålen skall klaras.

Som framhålls i motion T605 (v) bör kust- och insjöfart ingå

i ett program för en utvecklad sjöfartspolitik. Sådan sjöfart

kommer med all säkerhet att spela en allt större roll, om den

får samma möjligheter som övriga transportslag.

Som anförs i motion T218 (v) bör samarbetet mellan

godsfraktarna till lands och sjöss utvecklas för att en

godspendel skall fungera på bästa sätt. I dag med ett växande

miljömedvetande bör samhället vidta aktiva åtgärder för att åter

bygga upp kust- och närsjöfarten. Det kan gälla ett direkt stöd

men också att ta fram nya tekniker och organisationsformer kring

godsflödena.

Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor

Som framhålls i motion T216 (v) behövs en skärpning av

lotstvånget. Krav måste ställas på att samtliga fartyg oavsett

storlek skall, då de är lastade med farligt gods, ha lots ombord

under gång i svenska farledsområden. Till farligt gods bör

räknas petroleumprodukter och gods som klassats som sådant av

IMO.

Som framhålls i motion A453 (v) måste färjornas utsläpp

minska -- särskilt kväveoxidutsläppen. Vidare bör man skapa en

maximigräns för båtstorlek och tonnage i den känsliga

skärgården.

Färjetrafiken i Stockholmsregionen

Som framhålls i motion A453 (v) bör Rödkobbsleden inte

inrättas och oljehanteringen flytta från Stockholmsregionens

centrum till Kapellskär och Nynäshamn.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

19, 24, 25 och 27 borde ha hemställt:

19. beträffande utbildningsprogram för arbetslösa sjömän

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T605 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

24. beträffande kustsjöfart m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T216 yrkande

16 i denna del, 1993/94:T605 yrkande i denna del och

1993/94:T218 yrkande 10 samt med anledning av motionerna

1993/94:T224 yrkande 11, 1993/94:T610 och 1993/94:T618 yrkande 1

i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

25. beträffande vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T216 yrkande

16 i denna del och 1993/94:A453 yrkande 7 samt med anledning av

motionerna 1993/94:T224 yrkande 13, 1993/94:T601, 1993/94:T602,

1993/94:T608, 1993/94:T612, 1993/94:T616 yrkande 1,

1993/94:T620, 1993/94:A470 yrkande 5 och 1993/94:Jo679 yrkandena

6, 10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

27. beträffande färjetrafiken i Stockholmsregionen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A453 yrkandena 5

och 6 samt med anledning av motionerna 1993/94:T214 yrkande 2,

1993/94:T609, 1993/94:T616 yrkande 2, 1993/94:T619 och

1993/94:A470 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Sjöfartsverket2

Anslagsfrågor2

Motionerna3

Utskottet7

1 Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.7

1.1 Inledning7

1.2 Propositionens förslag8

1.3 Verksamhetsmål8

1.4 Versamhetsinriktning8

1.5 Investeringar9

1.6 Ekonomiska mål och ramar9

1.7 Trollhätte kanalverks pensionsskuld och statslån10

1.8 Motionsförslag10

1.9 Utskottets ställningstagande11

2 Anslagsfrågor12

2.1 Anslaget B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.12

2.2 Anslaget B 2. Transportstöd för Gotland12

2.3 Anslaget B 3. Handelsflottans pensionsanstalt13

2.4 Anslaget B 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd13

2.5 Anslaget B 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.14

2.6 Anslaget B 6. Bidrag till svenska rederier samt

sjöfartspolitikens långsiktiga inriktning15

2.7 Anslaget B 7. Åtgärder mot vattenförorening från

fartyg20

3 Kustsjöfart m.m.20

4 Vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor21

4.1 Inledning21

4.2 Sjöfartsverkets rapport om sjösäkerhetsarbetet21

4.3 Regeringens bedömningar22

4.4 Motionsförslag om sjösäkerhetsfrågor23

4.5 Motionsförslag om miljöfrågor24

4.6 Utskottets ställningstagande24

5 Färjetrafiken i Stockholmsregionen28

5.1 Inledning28

5.2 Frågans behandling i 1993 års budgetproposition28

5.3 Frågans fortsatta behandling29

5.4 Motionsförslag30

5.5 Utskottets ställningstagande30

6 Statsisbrytarnas lokalisering30

7 Övriga frågor31

Hemställan32

Reservationer35

Meningsyttring av suppleant39