Bet. 1993/94:TU15

Trafikutskottets betänkande

1993/94:TU15

Luftfart

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

TU15

Sammanfattning

Utskottet vill inledningsvis erinra om att den svenska inrikes

flygmarknaden är avreglerad sedan den 1 juli 1992.

Tillståndsgivningen skall numera ha som huvudmål att åstadkomma

en effektiv konkurrens inom ramen för de av riksdagen antagna

trafikpolitiska målen.

I betänkandet behandlas i proposition 1993/94:100

(budgetpropositionen) bilaga 7, avsnittet C. Luftfart, framförda

förslag om luftfartsmarknaden, Luftfartsverkets verksamhet under

perioden 1994--1996 samt anslag för budgetåret 1994/95 till

Beredskap för civil luftfart och till Driftbidrag till kommunala

flygplatser i skogslänen jämte förslag i motioner som väcktes

under den allmänna motionstiden i år.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag avseende

luftfartsmarknaden.

Dessa förslag innebär bl.a. att staten skall ha ett fortsatt

ansvar för regionalpolitiskt viktig flygtrafik. För nästa

budgetår skall ett driftbidrag på 30,2 miljoner kronor utgå till

kommunala flygplatser i skogslänen. Detta innebär en fördubbling

och en mer vidsträckt inriktning av det hittillsvarande anslaget

till Bidrag till kommunala flygplatser m.m.

De fem kommunala flygplatserna i "primärnätet", som har

omfattats av ett tidsbegränsat resultatutjämningssystem mellan

statliga och kommunala flygplatser, skall övergångsvis få ett

utjämningsbidrag som i princip jämställer dem med motsvarande

statliga flygplatser. Luftfartsverket skall få en del av detta

utjämningsbidrag täckt genom en nedsättning av utdelningskravet.

Arbetet med att miljöanpassa luftfarten skall fortsätta.

Bl.a. skall bullerrelaterade landningsavgifter införas vid de

statliga svenska flygplatserna under år 1994.

Utskottet tillstyrker vidare förslag i propositionen om

Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1994--1996, som avser

inriktning, syfte, målsättningar, ekonomiska mål och ramar samt

investeringsplan m.m.

Investeringsplanen för åren 1994--1996 föreslås omfatta 2,2

miljarder kronor och huvudsakligen inriktas mot ett nytt

flygtrafikledningssystem samt mot utbyggnad av den tredje

rullbanan på Arlanda flygplats, som beräknas tas i drift år

1999.

Utskottet har inte något att erinra mot den policy för ramp-

och expeditionstjänst på verkets flygplatser som presenteras.

Avtalet mellan staten och Stockholms stad om Bromma flygplats

löper ut år 1996. Med anledning av motioner, vari yrkas att

flygplatsen skall läggas ned resp. att den skall ersättas med en

flygplats i den södra delen av Stockholmsregionen, uttalar

utskottet även i år att två flygplatser behövs i

Stockholmsområdet men pekar på att avgörandet i flygplatsfrågan

ligger hos regionen.

Utskottet hänvisar till ett uppdrag för Luftfartsverket att

förhandla med Stockholms kommun om användning av flygplatsen

ytterligare 15 år. Ett preliminärt avtal har utarbetats men ännu

inte godkänts från Stockholms stads sida.

Utskottet avstyrker motionsförslagen i ärendet, i de flesta

fallen med hänvisning till att de upptagna frågorna är föremål

för överväganden eller redan har aktualiserats i andra

sammanhang.

Vid betänkandet har fogats fem reservationer av s-ledamöterna

till förmån för motionsförslag, nämligen

om upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig

flygtrafik m.m. (1), om kompletteringar på Kiruna och

Luleå-Kallax flygplatser (2), om nedläggning av flygverksamheten

på Bromma, m.m. (3), om framtiden för de skånska

trafikflygplatserna (4) samt om ett särskilt anslag till

investeringar (5).

Vid betänkandet har vidare fogats en meningsyttring av

v-suppleanten avseende två delavsnitt i betänkandet.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

Motionerna

1993/94:T204 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att bryta monopol på vissa

inrikesflygsträckor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flygets regionalpolitiska betydelse.

1993/94:T205 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Västerås flygplats och statligt

utjämningsbidrag för driftskostnaderna.

1993/94:T207 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas (delvis) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om infrastruktursatsningar i Värmland, bl.a.

NKlJ-banan, väg 62 och telenätet samt ökade bidrag till

flyglinjen Torsby--Hagfors--Arlanda.

1993/94:T214 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (båda fp)

vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av prövning av en civil

inrikesflygplats på Södertörn.

1993/94:T215 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utveckling av flygplatserna Midlanda,

Kramfors/Sollefteå och Örnsköldsvik.

1993/94:T216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flygtrafik.

1993/94:T219 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flyget.

1993/94:T224 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att statens ansvar för Bromma

flygplats skall upphöra den 1 december 1996,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att samordnad upphandling bör ske av

flygtrafiken i Norrland,

18. att riksdagen beslutar att på ett särskilt anslag anvisa

Luftfartsverket 70 000 000 kr för investeringar i flygplatser.

1993/94:T701 av Martin Nilsson och Ulrica Messing (båda s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av förbud för

flyguppvisningar över tättbebyggda områden.

1993/94:T702 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att alla kommunala flygplatser som har

betydelse för landets flygsektor skall ges möjlighet att

inlemmas i ett totalt system för luftburen kollektivtrafik med

samma system för kostnadsutjämning som landets statliga

flygplatser ingår i,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Luftfartsverket bör fördela en del

av sitt överskott till de kommunala flygplatserna i förhållande

till den betydelse flygplatsen har för flygnäringen och utifrån

den regionala nyttan, förslagsvis en fast summa per år och en

rörlig del baserad på antalet passagerare under året,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att statens krav på Luftfartsverkets

avkastning (= vinst), som är förhållandevis högt, skall sänkas i

motsvarande grad.

1993/94:T703 av Hugo Bergdahl (fp) och Birger Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en rättvisare fördelning av det

totala överskott som flyget som kollektivtrafiksystem skapar.

1993/94:T704 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Idre flygplats skall tillhöra

gruppen "de mindre flygplatserna i Norrland",

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flygplatser i skogslänen i övrigt samt

om vissa kommunala flygplatser som ingår i det särskilda

utjämningssystemet.

1993/94:T705 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av samordnad statlig upphandling av

regionalpolitiskt motiverade flyglinjer.

1993/94:T706 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (båda

nyd) vari yrkas att riksdagen, i avvaktan på ny

snabbtågsförbindelse mellan Stockholm och Sundsvall via Arlanda,

i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om oförändrade

bidrag till flygplatserna i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall.

1993/94:T707 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om behovet av driftsbidrag till

Torsby och Hagfors flygplatser i Värmland vid fördelningen av

tillgängliga medel.

1993/94:T708 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avvecklingen av Bromma flygplats.

1993/94:T709 av Birgit Henriksson och Karin Falkmer (båda m)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att de kommunala flygplatserna med

linjefart skall inlemmas i det system för kollektivtrafik som

utgörs av landets övriga flygplatser,

2. att riksdagen ger regeringen till känna att

Luftfartsverket bör fördela sitt överskott till de kommunala

flygplatserna i rimlig proportion till deras verksamhet.

1993/94:T710 av Leif Carlson m.fl. (m, s, fp, c, kds, nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om ändrade indelningsgrunder för att

erhålla driftbidrag till kommunala flygplatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Hultsfred/Vimmerby flygplats, inom

givna ekonomiska ramar, får del i driftbidraget till kommunala

flygplatser.

1993/94:T711 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om ändring av luftfartslagen 7 kap.

1 § första och andra stycket.

1993/94:T712 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att ta i anspråk medel för

infrastrukturinvesteringar för länsflygplats i Värmland.

1993/94:T713 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om avveckling av Bromma flygplats.

1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att flyget på Bromma bör avvecklas.

1993/94:A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär att den skall

klargöra behovet av ytterligare kapacitet för flygtrafiken i

Stockholmsregionen.

1993/94:A469 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flygplatser m.m. i Skåne.

1993/94:N283 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om flygtrafiken i Norrland,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om Kiruna och Luleå flygplatser.

Gällande riktlinjer för luftfartspolitiken, m.m.

Övergripande riktlinjer och grundläggande bestämmelser

Utgångspunkt för statens handlande på luftfartens område skall

-- liksom när det gäller andra trafikgrenar -- vara det

ursprungligen år 1979 formulerade och i 1988 års trafikpolitiska

beslut kompletterade övergripande målet för samhällets

trafikpolitik "att erbjuda medborgarna och näringslivet i

landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig

trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska

kostnader" (prop. 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet

s. 294--330, bet. TU22, rskr. 249).

Grundläggande bestämmelser om luftfarten har meddelats i

luftfartslagen (1957:297). Närmare bestämmelser har bl.a.

meddelats i luftfartsförordningen (1986:171).

Utformningen av våra bestämmelser om luftfarten har i stor

utsträckning baserats på internationella åtaganden som Sverige

har gjort genom tillträde till olika konventioner på luftfartens

område.

Om flygtrafikförsörjningen m.m.

Former för reglering

För luftfartsverksamhet i förvärvssyfte krävs enligt

luftfartslagen tillstånd (koncession). Vid prövning av tillstånd

skall de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken

beaktas.

Flygföretagen Scandinavian Airlines System (SAS) och Linjeflyg

AB (LIN) har när det gäller inrikes luftfart i regelbunden

trafik (linjefart) haft en prioriterad ställning.

I 1988 års trafikpolitiska beslut sades -- vilket innebar ett

fastläggande av vad dittills hade gällt -- att SAS och

Linjeflyg skulle ha en prioriterad ställning i den nationella

trafikförsörjningen. Stommen i den nationella

flygtrafikförsörjningen skulle vara det trafiknät som SAS och

Linjeflyg trafikerade i egen regi eller genom entreprenör,

kallat primärnätet, med undantag för "det inre

Norrlandsnätet".

Det fanns enligt beslutet starka skäl för att bibehålla ett

särskilt trafikutbud för inre Norrland, "det inre

Norrlandsnätet", som omfattade den trafik som Swedair AB bedrev

på linjen Kiruna--Luleå för SAS räkning samt mellan Luleå,

Skellefteå, Umeå, Sundsvall och Östersund för Linjeflygs

räkning. Underskott på trafiken i inre Norrland skulle täckas

inom ramen för överskott i Linjeflygs övriga trafik och genom

resultatutjämning mellan SAS och Linjeflyg.

Som sekundärflyg betecknades trafik med flygplan med en

högsta tillåten startvikt på 15 ton (högsta tillåtna startvikt

för flygplan av typen SAAB-340 är ca 12,5 ton). Sekundärflyget

betraktas i 1988 års trafikpolitiska beslut som ett värdefullt

komplement till trafiken på primärnätet. Sekundärflyget borde

enligt beslutet utvecklas efter marknadens behov på

affärsmässiga grunder.

Riksdagen fattade under 1990/91 och l991/92 års riksmöten

beslut om avreglerande åtgärder inom den inrikes flygtrafiken

(prop. 1990/91:87 s. 189--200, bet. TU27, rskr. 287 resp. prop.

l991/92:100 bil. 7 s. 103--105, bet. TU13, rskr. 208).

Därefter fattade regeringen den 29 april 1992 beslut om nya

riktlinjer att tillämpas vid tillståndsgivning för svenskt

inrikesflyg fr.o.m. den 1 juli l992.

Dessa riktlinjer innebär i korthet att tillståndsgivningen

skall ha som huvudmål att åstadkomma en effektiv konkurrens på

marknaden inom ramen för de av riksdagen antagna trafikpolitiska

målen beträffande tillgänglighet, effektivitet, säkerhet,

miljöpåverkan och regional balans. Tillstånd skall som regel

meddelas svenska flygbolag som begär att få trafikera en viss

inrikeslinje. Beslut som innebär avsteg från fri konkurrens bör

dock kunna meddelas i vissa fall av regionalpolitiska skäl.

Tidigare krav på att tariffer och trafikprogram skall

fastställas har slopats och ersatts med en skyldighet för

flygbolagen att i förväg till Luftfartsverket anmäla sina

priser, trafikprogram och för avsedd trafik aktuella

flygplanstyper.

Den 1 juli 1992 upphörde SAS och Linjeflygs trafikplikt för

inrikes trafik. Linjeflyg uppgick sedermera i SAS.

Den svenska flygmarknaden integreras i EG/EU

Inom EG har sedan några år tillbaka pågått arbete med

avreglering av luftfarten. År 1990 antog ministerrådet det s.k.

luftfartspaket nr 2 -- vilket trädde i kraft den 1 november

1990 och för vilket en närmare redogörelse finns i betänkande

1991/92:TU4 (s. 8--9). Paketet omfattade bl.a. förordningar av

den 24 juli 1990 om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer

i regelbunden trafik inom gemenskapen och om delning av

passsagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden

trafik mellan medlemsstaterna samt om biljettpriser för

regelbunden luftfart. Förordningarna innebar ökade

flygrättigheter samt friare prissättning och

kapacitetsfördelning i förhållande till vad som hade gällt

tidigare.

Genom det av riksdagen (prop. 1991/92:29, bet. TU4, rskr.

111) godkända avtalet mellan Sverige, Norge och EG om civil

luftfart, lagen (1992:138) om tillämpning av avtalet samt

förordningen (1992:588) i samma ämne anpassade sig Sverige till

luftfartspaket nr 2 och till åtskilliga andra regler på

luftfartsområdet som gällde inom EG, bl.a. en förordning av den

4 februari 1991 om bedrivande av flygfrakttrafik mellan

medlemsstater. I avtalet finns bl.a. bestämmelser om hur nya

EG-rättsakter på den civila luftfartens område kan införlivas

med avtalet.

År 1992 antogs inom EG luftfartspaket nr 3. Genom

förordningar av den 23 juli l992 avregleras luftfarten inom EG

ytterligare och lufttrafikföretag inom EG ges rätt att fritt

trafikera de linjer de önskar mellan orter inom gemenskapen.

Vidare innehåller paketet -- tillsammans med de övriga

förordningar och direktiv som hade tillkommit på området på

senare tid -- regler om tillståndskrav för lufttrafikföretag,

prissättning, harmonisering av tekniska krav och administrativa

procedurer, erkännande av certifikat för flygpersonal samt om

fördelning av ankomst- och avgångstider vid större flygplatser.

Slutligen ger paketet möjlighet till förstärkt kontroll av

konkurrensförhållandena inom den civila luftfarten.

Luftfartspaket nr 3 trädde i kraft den 1 januari 1993 i

begränsad omfattning. Övergångsbestämmelser syftar till att

rätten att genomföra flygningar inrikes i ett annat medlemsland

-- fritt cabotage -- skall införas år 1997.

Genom proposition 1992/93:202 förelades riksdagen ett

tillägg till avtalet mellan Sverige, Norge och EG om civil

luftfart, som byggde på luftfartspaket nr 3, samt förslag till

ändringar i lagen (1992:138) om tillämpning av avtalet och i

viss annan lagstiftning som föranleddes av tilläggsavtalet.

Riksdagen (bet. 1992/93:TU32, rskr. 444) godkände

tilläggsavtalet samt antog de föreslagna lagändringarna. Mot

bakgrund av riksdagens beslut beslutade regeringen om ändringar

i förordningen om tillämpning av avtalet.

Merparten av de EG-rättsakter som omfattas av avtalet mellan

Sverige, Norge och EG om civil luftfart ingår också i

EES-avtalet.

Genom förordningen (1993:1347) om den civila luftfarten och

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) -- som trätt i

kraft den 1 januari 1994 (SFS 1993:1646) -- har regeringen

föreskrivit att ovannämnda EG-förordningar av år 1990 om

lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer och om delning av

passagerarkapacitet samt om biljettpriser jämte ovannämnd

förordning av år 1991 om flygfrakttrafik skall gälla som svenska

förordningar.

SAS har bland skandinaviska flygföretag fortfarande en

prioriterad ställning när det gäller luftfart till områden

utanför EG- och EFTA-områdena.

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn

Antalet flygplatser

Vid utgången av år 1992 fanns 213 av Luftfartsverket

registrerade flygplatser för civil och militär luftfart. På 44

flygplatser bedrevs linjefart -- de var trafikflygplatser, dvs.

de kan användas under s.k. instrumentväderförhållanden.

Luftfartsverket förvaltade 14 statliga flygplatser för civil

luftfart och drev flygstationer för sådan luftfart på fem

militära flottiljflygplatser. Med Luftfartsverkets flygplatser

avses i det följande även de statliga flygstationerna för civil

luftfart på militära flygplatser.

Kommuner ägde 15 flygplatser och drev flygstationer på nio

militära flygplatser/övningsfält. Ett enskilt företag ägde en

trafikflygplats med linjefart (Linköping-Saab flygplats).

Av flygplatserna/flygstationerna i det s.k. primärnätet hade

de i Borlänge (Dala Airport), Kramfors, Kristianstad-Everöd,

Trollhättan (Malöga) och Växjö-Kronoberg kommunala huvudmän.

Bansystemen i Borlänge, Kramfors och Kristianstad var emellertid

militära. Övriga flygplatser/flygstationer i det s.k.

primärnätet drevs av Luftfartsverket.

Riktlinjer beträffande huvudmannaskapet för flygplatser för

civil luftfart

Enligt riktlinjer för Luftfartsverkets verksamhet och

organisation som riksdagen godkände år 1967 (prop. 1967:57

s. 43, bet. SU 107, rskr. 267) skulle Luftfartsverket driva

och förvalta statliga flygplatser för linjefart (i prop. 1967:57

kallade primärflygplatser). Även landsting, kommuner eller

enskilda intressenter skulle enligt dessa riktlinjer kunna

anlägga, driva och förvalta flygplatser för linjefart. Andra

flygplatser än sådana med linjefart borde enligt riktlinjerna

även i fortsättningen vara en angelägenhet för landsting, kommun

eller enskild intressent.

I 1982 års luftfartspolitiska beslut fastslogs att de

flygplatser som huvudsakligen betjänade allmänflyget inte heller

i fortsättningen borde vara en statlig angelägenhet utan en

angelägenhet för kommun, landsting eller enskild intressent

(prop. 1981/82:98 s. 33--34).

I 1988 års trafikpolitiska beslut uttalades att det i princip

inte fanns någon anledning att ändra på den sålunda beslutade

ordningen för fördelning av ansvaret för flygplatser i vårt

land. Emellertid förutskickades överväganden om nya

organisationsformer för huvudmannaskap för flygplatser m.m.

Den år 1989 tillkallade Flygplatsutredningen (K 1989:01) fick

sedan i uppdrag att utreda frågor om former och principer för

huvudmannaskapet för flygplatser som ingick i inrikesflygets

dåvarande primärnät. Utredningen redovisade sina förslag i

betänkandet (SOU 1990:55) Flygplats 2000 -- De svenska

flygplatserna i framtiden. (En kortfattad redogörelse för

utredningens förslag finns i utskottets betänkande 1991/92:TU13

s. 11--12.)

Regeringen uppdrog år 1991 åt Luftfartsverket att

komplettera det beslutsunderlag som Flygplatsutredningen hade

presenterat. Uppdraget redovisades i rapporten Flygplats 2000 --

Komplettering av beslutsunderlag, som presenterades i 1991/92

års budgetproposition (bil. 7 s. 105--109).

Kommunikationsministern förutskickade dock fortsatta

överväganden, i huvudsak inom ramen för ett arbete inom

regeringskansliet med utveckling av affärsverken inom

Kommunikationsdepartementets område (det s.k.

affärsverksutvecklingsprojektet). Dessa överväganden resulterade

i vissa förslag som behandlades av riksdagen under förra

riksmötet (se nästa avsnitt i betänkandet).

Luftfartsverkets uppgifter och organisation samt styrningen av

verket

Luftfartsverket (LFV) har enligt verkets instruktion (1988:78)

hand om frågor som rör den civila luftfarten. Verkets

huvuduppgifter är att (1) främja utvecklingen av den civila

luftfarten, (2) driva och förvalta statens flygplatser för civil

luftfart, (3) utöva tillsyn över flygsäkerheten för den civila

luftfarten, (4) svara för skyddet av miljön mot föroreningar

från civil luftfart, (5) svara för flygtrafiktjänst i fred för

civil och militär luftfart samt (6) ombesörja

beredskapsplanläggning för civila flygtransporter.

LFV och de företag där staten genom verket direkt eller

indirekt har ett bestämmande inflytande bildar tillsammans en

affärsverkskoncern.

Statsmakternas styrning av LFV sker främst genom

att mål läggs fast för avkastning, service, prissättning och

soliditet. För nästa budgetår föreslås nya ekonomiska mål för

verket med hänsyn till införandet av bolagsliknande former i

redovisningen (se avsnitt 3.l.1 nedan).

LFV:s nuvarande organisation grundar sig i huvudsak på beslut

av riksdagen år 1984 (prop. 1984/85:25 bil. 4, bet. TU 7, rskr.

98). I organisationen har myndighetsfunktioner och

rörelsedrivande funktioner avgränsats från varandra.

Myndighetsfunktionerna omfattar i huvudsak två

ärendegrupper, nämligen dels myndighetsfrågor av trafikal

karaktär, dvs. i huvudsak frågor om transportreglering,

transportförsörjning och transportplanering, som handläggs inom

verkets luftfartspolitiska avdelning, dels flygsäkerhetsfrågor

som handläggs inom Luftfartsinspektionen.

De rörelsedrivande verksamheterna omfattar driften av de 14

statliga flygplatserna för civil reguljär trafik, de fem

flygstationerna för sådan trafik på militära flygplatser samt

ett trettiotal flygtrafiktjänstenheter för den civila och

militära luftfarten, m.m.

Riksdagen uttalade i mars 1991 med anledning av motionsförslag

att tiden nu är mogen för att man skiljer luftfartsinspektionen

från LFV och inrättar Luftfartsinspektionen som en särskild

myndighet (bet. 1990/91:TU20 s. 15, rskr. 177). Riksdagen

begärde att regeringen skulle återkomma till riksdagen med

närmare förslag i denna fråga.

Med anknytning till Kommunikationsdepartementets

affärsverksutvecklingsprojekt hade LFV övervägt frågor om

strategier och struktur när det gäller myndighetsstrukturen inom

luftfartssektorn och i oktober 1992 redovisat övervägandena i

rapporten Översyn av strategier och struktur. Rapporten

presenterades i proposition 1992/93:100 bil. 7 (s. 90--91).

Mot bakgrund av LFV:s rapport framförde

kommunikationsministern (s. 92--94) förslag i följande

hänseenden, nämligen beträffande det fortsatta arbetet med att

finna en lämplig struktur för LFV, bolagisering av kommersiell

verksamhet, statens ansvar för flygplatsnätet samt

resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser.

Fortsatt utvecklingsarbete och fråga om bolagisering av vissa

verksamheter

LFV ansåg att det fanns skäl att ta ytterligare steg i

utvecklingen mot att göra skillnaden mellan myndighetsuppgifter

och affärsinriktad verksamhet tydlig. På en avreglerad marknad

måste, framhöll LFV, verket ha flexibilitet att kunna anpassa

sig till snabbt ändrade krav från kunderna. Mot bl.a. denna

bakgrund föreslog LFV att inriktningen mot bolagisering av

verket skulle fullföljas. Verkets uppgifter borde emellertid

lösas inom ramen för en sammanhållen koncern, vari tydlig

åtskillnad gjordes mellan myndighetsverksamhet och

affärsinriktade verksamheter.

Kommunikationsministern framhöll att målsättningen att

skilja ut kommersiella delar av affärsverket och att driva dem i

bolagsform var oförändrad, och han förordade att ett fortsatt

utvecklingsarbete skulle bedrivas med oförändrat mål att

åstadkomma ett tydligare myndighetsansvar och rationellare

driftsformer. Enligt kommunikationsministern borde det fortsatta

arbetet liksom dittills i huvudsak bedrivas i kontakter mellan

verket och regeringskansliet med externt stöd där så bedömdes

nödvändigt. Kommunikationsministern pekade på att verket redan

med stöd av verkets instruktion och inom ramen för

affärsverksformen kunde genomföra sådana organisatoriska

förändringar av rationaliserande karaktär som ingick som en del

av verkets förslag i rapporten.

Bland sådana områden som borde studeras närmare angav

kommunikationsministern LFV:s roll som infrastrukturhållare

beträffande flygplatser och flygtrafiktjänst samt rollen som

luftfartsmyndighet. I sistnämnda avseende framhöll

kommunikationsministern de krav som den förändrade

marknadssituationen ställer på Luftfartsinspektionen och LFV:s

övriga myndighetsfunktioner.

Av LFV driven kommersiell verksamhet borde enligt

kommunikationsministern kunna överföras till bolagsform under

förutsättning att den kan bedrivas på en fungerande marknad och

är så långsiktigt stabil att den kan bedrivas utan subventioner.

Mot nämnda bakgrund beslutade riksdagen (1) bemyndiga

regeringen att besluta dels att viss verksamhet inom LFV:s

område överförs till bolagsform på de villkor som

kommunikationsministern hade anfört, dels om förvärv och

tecknande av aktier m.m. i sådana bolag samt (2) godkänna

riktlinjerna för det fortsatta arbetet med utarbetande av en ny

myndighetsstruktur inom luftfartsområdet (bet. 1992/93:TU19 s.

18--19, rskr. 245).

LFV:s arbete med att skapa en effektivare organisation för

koncernen ledde till att en ny organisation för verket kunde

träda i kraft den 1 juli 1993.

Den största förändringen är att den affärsdrivande

verksamheten har uppdelats på fem divisioner. Stockholm-Arlanda

och Göteborg-Landvetter flygplatser utgör envar en särskild

division. Malmö-Sturup flygplats tillsammans med Ronneby,

Ängelholms och Halmstads flygplatser bildar en division.

Stockholm-Bromma flygplats ingår inte i någon division. De 12

övriga LFV:s flygplatser bildar Division Regionalflygplatser,

varigenom de mindre och medelstora flygplatserna får en starkare

samordning. Flygtrafiktjänsten utgör den femte divisionen.

Resultatutjämning mellan Luftfartsverkets flygplatser

De statliga civila flygplatserna är kostnads- och

intäktsmässigt integrerade i ett sammanhållet system. De

avgifter som fastställs för nyttjandet av de olika flygplatserna

har sålunda baserats på den samlade kostnaden för driften av de

flygplatser som staten har. Detta innebär att lönsamma

flygplatser har lämnat bidrag till olönsamma flygplatser och att

sålunda en resultatutjämning har skett mellan flygplatserna.

Tidsbegränsad resultatutjämning mellan statliga och kommunala

flygplatser

I enlighet med l982 års luftfartspolitiska beslut (prop.

1981/82:98, bet. TU 28, rskr. 339) hade till huvudmännen för

Kristianstad-Everöds och Växjö-Kronobergs flygplatser fr.o.m.

budgetåret 1982/83 utgått kostnadsersättningar från

Luftfartsverket enligt särskilt avtal.

1988 års trafikpolitiska beslut innebar bl.a. att ett

tidsbegränsat system för resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser infördes. Enligt detta system skulle

kommunala flygplatser, som uppnådde en trafikvolym i intervallet

100 000--200 000 passagerare per år i inrikes linjefart, få

ett resultatutjämningsbidrag från Luftfartsverket. Bidraget

uppgick till 30 miljoner kronor som fördelades till de kommunala

flygplatserna över en femårsperiod i direkt proportion till

redovisad trafikvolym. Bidraget avtrappades successivt från 8

miljoner kronor budgetåret 1988/89 till 4 miljoner kronor

budgetåret 1992/93.

Under femårsperioden uppnådde de kommunala

flygplatserna/flygstationerna i Borlänge, Kristianstad,

Trollhättan och Växjö erforderlig trafikvolym för årligt

resultatutjämningsbidrag.

I avvaktan på överväganden i fråga om statens ansvar för

luftfartens infrastruktur godkände riksdagen i början av 1992/93

års riksmöte att resultatutjämningsbidrag utbetalades för år

1993 inom en ram av 7,3 miljoner kronor enligt samma grunder som

gällt under femårsperioden (prop. 1992/93:132 s. 14--15, bet.

TU11 s. 6, rskr. 152.

Statens ansvar för flygplatssystemet och fråga om fortsatt

resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser

I proposition 1992/93:100 bil. 7 anfördes (s. 92--94) att det

med anledning av avregleringen av luftfarten fanns skäl att ånyo

överväga frågan om att definiera statens ansvar för

flygplatsnätet men att en ny definition dock krävde att mer

långsiktiga effekter i flygtrafiken kunde avläsas än vad som

ännu var fallet. Kommunikationsministern ansåg därför att det

var lämpligt att tills vidare bibehålla omfattningen på det s.k.

primärnätet, dvs. LFV:s flygplatser samt fem kommunala

flygplatser/flygstationer.

LFV framlade i rapporten Översyn av strategier och struktur

ett översiktligt förslag till ett nytt system för

resultatutjämning till kommunala flygplatser avsett att gälla

från år 1994 tills vidare. Systemet skulle finansieras genom

nedsättning av statens krav på utdelning från LFV.

Mot bakgrund av att kommunikationsministern föreslagit att

frågan om en ny definition av statens ansvar för flygplatsnätet

borde anstå i avvaktan på den vidare utvecklingen av

flygmarknaden ansåg han att det var mindre lämpligt att besluta

om nya principer för utjämning mellan statliga och kommunala

flygplatser.

Kommunikationsministern pekade emellertid på att

överföringar av resurser mellan staten och kommunerna inom olika

samhällssektorer skedde genom kommunalekonomiska beslut, som

föregicks av årliga överläggningar mellan företrädare för

regeringen och kommunerna, och han förordade att i dessa

överläggningar även frågor om utjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser togs upp. Han förordade emellertid att

övergångssystemet för år l993 beträffande resultatutjämning

bibehölls på samma grunder och med samma finansiering som

dittills i avvaktan på att en överenskommelse kunde träffas i

frågan.

Riksdagen -- som hade beretts tillfälle att ta del av vad

kommunikationsministern anfört om statens ansvar för

flygplatssystemet och om resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser -- hade inte något att erinra (bet.

1992/93:TU19 s. 19--20, rskr. 245).

Utskottet

1 Frågor kring luftfartsförfattningarna

1.1 Krav på tillstånd för ägare av privatflygplan som

transporterar passagerare mot betalning

Enligt 7 kap. 1 § första stycket luftfartslagen (1957:297) får

luftfart i förvärvssyfte inte utövas här i riket utan tillstånd

av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen får dock enligt andra stycket föreskriva att

annan luftfart i förvärvssyfte än luftfart i regelbunden trafik

(linjefart) får utövas utan tillstånd, om det är lämpligt med

hänsyn till luftfartens art eller omfattning.

Den som utövar luftfart utan tillstånd döms enligt l3 kap.

2 § 10 luftfartslagen till böter eller fängelse i högst sex

månader.

I motion T711 (s) framhåller motionären att vi i Sverige

arbetar mycket med säkerhetsfrågor inom flyget, så att anställda

och passagerare skall kunna känna trygghet när detta

transportsätt används. Tyvärr har enligt motionären under senare

år ett antal privatflygare börjat flyga passagerare mot

betalning utan att ha tillstånd till detta (s.k. svartflyg).

Dessa privatflygare har enligt motionären liten erfarenhet och

saknar utbildning för att ta passagerare. Motionären framhåller

att haverier med dödlig utgång har förekommit under senare år

och att vid dessa sammanlagt 14 personer har omkommit.

Motionären föreslår vissa ändringar i ovannämnda

bestämmelser som skall syfta till att tillstånd alltid skall

krävas för transport av passagerare i privatflygplan mot

betalning.

Utskottet har under hand inhämtat att man inom

Luftfartsinspektionen noga följer rättspraxis i mål om s.k.

svartflyg och är beredd att föreslå de lagändringar som bedöms

erforderliga för att tillståndskravet skall iakttagas. Man anser

att flygsäkerhetsaspekten inte har tillräckligt beaktats i fall

då åtal för s.k. svartflyg har ogillats av domstol.

Mot bakgrund av det anförda synes något riksdagens initiativ

mot s.k. svartflyg inte nu vara erforderligt. Motionen avstyrks

därför.

l.2 Förbud mot flyguppvisningar över tättbebyggda områden

Enligt 7 kap. 1 § tredje stycket luftfartslagen (1957:297)

gäller bl.a. att regeringen får föreskriva att det krävs

tillstånd för flyguppvisningar.

I 88 § första stycket luftfartsförordningen (1986:171) är

föreskrivet att avancerade flygningar och fallskärmshopp som

sker över eller i omedelbar närhet av tättbebyggda samhällen

eller större folksamlingar, andra flyguppvisningar samt

flygtävlingar som kan antas vara av större intresse för

allmänheten inte får anordnas utan tillstånd av

polismyndigheten.

Polismyndigheten får enligt andra stycket i paragrafen

fastställa de villkor som behövs för att upprätthålla ordningen

och säkerheten.

Om det behövs skall polismyndigheten enligt tredje stycket

inhämta Luftfartsverkets yttrande över ansökningar om tillstånd.

Luftfartsverket har i Bestämmelser för civil luftfart (BCL)

meddelat närmare bestämmelser om flyguppvisning, och Chefen för

flygvapnet har meddelat motsvarande bestämmelser i Ordnings- och

säkerhetsföreskrifter för militär flygverksamhet (OSF).

I motion T701 (s) erinrar motionärerna om tillfället den 8

augusti l993 då ett militärt flygplan av typ JAS 29 havererade

på Långholmen i Stockholm i samband med en flyguppvisning över

Riddarfjärden i anslutning till Stockholms vattenfestival.

Motionärerna pekar på att till följd av ansamlingen av

åskådare vid flyguppvisningen haveriet kunde ha förorsakat

tusentals dödsoffer om nedslagsplatsen hade varit bara 50 meter

från den aktuella.

Motionärerna begär förbud mot flyguppvisningar över

tättbebyggda områden.

Statens haverikommission (SHK) har till chefen för flygvapnet

överlämnat en rapport 1993-12-06 över en haveriundersökning av

flygolyckan den 8 augusti 1993. SHK berör i rapporten inte

frågan om flyguppvisningar över tättbebyggt område i allmänhet

och redovisar inte någon granskning av räddningstjänsten. SHK

avser emellertid att återkomma till dessa frågor i en senare

rapport.

Inom samarbetsorganisationen för europeiska

luftfartsmyndigheter, Joint Aviation Authorities (JAA), har mot

bakgrund av en svår olycka vid en militär flyguppvisning i

Tyskland för några år sedan utarbetats förslag till skärpta

regler för civila flyguppvisningar.

Utskottet anser att SHK:s förutskickade behandling av frågan

om flyguppvisningar över tättbebyggt område och den fortsatta

behandlingen av det inom JAA utarbetade förslaget bör avvaktas

innan riksdagen tar ett initiativ i enlighet med motionen. Den

bör således inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. Den

avstyrks därmed.

2 Luftfartsmarknaden och luftfartsförsörjningen

2.1 Åtgärder mot monopoltendenser

I motion T204 (fp) framhålls att SAS fortfarande har en

dominerande ställning på luftfartsmarknaden, vilket medför att

monopoltendenser med monopolprissättning kan uppstå.

Motionärerna pekar på att SAS har höjt biljettpriset kraftigt på

flyglinjen Stockholm--Visby.

Motionärerna begär (yrkande 7) att riksdagen som sin mening

skall ge regeringen till känna vad motionärerna har anfört om

vikten av att bryta monopol på vissa inrikesflygsträckor.

Som har redovisats i ett föregående avsnitt i betänkandet

(s. 7) innebär beslutet om avreglering av inrikesflyget den 1

juli 1992 bl.a. att kravet slopats på att flygföretagens

tariffer och trafikprogram skall fastställas och ersatts med

skyldighet för företagen att i förväg anmäla sina priser och

trafikprogram m.m. till LFV.

I budgetpropositionen framhåller kommunikationsministern

bl.a. (s. 7) att avregleringen av den inrikes luftfarten har

hittills medfört att det har uppstått en ökad konkurrens framför

allt på sträckor med omfattande trafikunderlag. Nya aktörer har

kommit in på marknaden, sägs det. Sammantaget har avregleringen

av inrikesflyget inneburit många positiva effekter för

resenärerna genom ett större utbud och lägre priser, sägs det

vidare. Kommunikationsministern understryker emellertid att

regeringen mycket noga följer effekterna av avregleringen så att

de trafikpolitiska målen kan upprätthållas även

fortsättningsvis.

Utskottet vill i detta sammanhang vidare erinra om

Konkurrensverkets uppgift att bl.a. följa

koncentrationsprocesser i näringslivet och Konsumentverkets

uppgift att på olika sätt som anges i förordningen (1990:1179)

med instruktion för verket stärka konsumenternas ställning på

marknaden.

Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att

förorda något riksdagens initiativ med anledning av

motionsyrkandet. Det avstyrks sålunda.

2.2 Inledande eller ökning av viss flygtrafik m.m.

I motion T215 (s) begärs (yrkande 3 i här aktuell del) att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna

angelägenheten dels av att Sundsvall/Härnösands flygplats

(Midlanda) utvecklas till ett "nav" i det svenska flygsystemet

med direktlinjer både inrikes och till andra länder, dels av att

Örnsköldsviks flygplats måste hävdas och utvecklas.

Förutsättningen för att trafik på en flygplats skall komma

till stånd och/eller utökas är ytterst de ekonomiska villkoren

för trafiken. Bedömningen av om sådana förutsättningar

föreligger ankommer, särskilt på en avreglerad marknad som den

svenska, på flygföretagen -- inte på riksdagen. Utskottet

bortser härvid från att avsteg från den fria konkurrensen i

vissa fall kan bli aktuella av regionalpolitiska skäl. Sådana

torde inte föreligga för stimulans till trafik på här aktuella

flygplatser.

Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.

2.3 Upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig flygtrafik

Med stöd av riksdagens beslut (prop. 1992/93:150 bil. 5

s. 6--8, bet. TU39 s. 13--18, rskr. 445) har för tiden den 16

augusti l993--den 30 juni l994 upphandlats flygtrafik mellan

Östersund och Umeå. Kostnaden för trafiken -- 9,3 miljoner

kronor -- betalas från anslaget Köp av interregional

persontrafik på järnväg.

Sedan riksdagen (prop. 1993/94:42, bet. TU8, rskr. 114)

godkänt att staten tar fortsatt ansvar för trafiken mellan

Östersund och Umeå för budgetåret l994/95 har regeringen i

december l993 gett en förhandlingsman i uppdrag att upphandla

trafik på linjen Östersund--Umeå för tid efter den 30 juni l994.

LFV -- som har haft i uppdrag att studera effekterna i

Norrlands inland av flygmarknadens avreglering -- har i sina

rapporter om uppdraget (Flyget inom Norrland 1993, delrapport l

1993-03-15 och slutrapport 1993-06-29) för

flygtrafikförsörjningen till Norrlands universitetssjukhus i

Umeå föreslagit statlig upphandling av linjerna från Östersund

till Umeå och linjerna från Gällivare, Kiruna, Luleå och

Sundsvall till Umeå. Verket har vidare föreslagit att ett

principbeslut fattas om att stöd efter framställan från berörda

länsstyrelser skall kunna ges även för trafik på andra

flygplatser i Norrlands inland än de angivna.

I budgetpropositionen pekar regeringen på att det finns

företag som utövar trafik på kommersiella villkor på de interna

förbindelserna i Norrland med undantag av linjen

Östersund--Umeå. Det finns därför enligt regeringen inte

anledning att nu upphandla trafik på andra förbindelser än

Östersund--Umeå. Om det framöver visar sig att det uppstår

brister i flygtrafikförsörjningen finns det, påpekar regeringen,

regler för att åtgärda detta dels i avregleringsbeslutet som

anger att avsteg från den fria konkurrensen kan göras av

regionalpolitiska skäl, dels i förordningen (1992:588) om

tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil

luftfart. Regeringen framhåller att den följer utvecklingen av

trafiken på nämnda linjer.

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna vad

regeringen har anfört om upphandling av olönsam

regionalpolitiskt viktig flygtrafik.

Med anledning av regeringens förslag har yrkanden framförts i

tre motioner.

I motionerna T224 (s) och N283 (s) framhåller motionärerna

att de delar Luftfartsverkets uppfattning att en samordnad

upphandling bör ske av flygtrafiken i Norrland på de linjer som

verket har angivit. I yrkande 17 resp. yrkande 18 begärs att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som

i motionerna har anförts om flygtrafiken i Norrland.

I motion T705 (s) framhålls också vikten av en samordnad

upphandling. Ett statligt engagemang för upphandling av

regionalpolitiskt motiverade flyglinjer kan enligt motionärerna

skapa samordning av trafiken och uthållighet i verksamheten.

Motionärerna framhåller vidare att statens ansvar för att

flygtrafik bedrivs till orter som saknar tillfredsställande

transportalternativ bör omfatta alla skogslän med geografiska

och trafikmässiga betingelser motsvarande dem i Norrlands

inland.

Motionärerna begär att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna vad de anfört om behovet av samordnad

upphandling av regionalpolitiskt motiverade flyglinjer.

Utskottet är inte berett att föreslå riksdagen att nu göra ett

mera långtgående uttalande om statens ansvar för olönsam

regionalpolitiskt viktig flygtrafik än det regeringen har

föreslagit. Utskottet avstyrker därför de här aktuella

motionsförslagen.

I motion T207 (s) begärs i här aktuell del bidrag för

flyglinjen Torsby--Hagfors--Arlanda.

Av det ovan anförda följer att utskottet inte är berett att

uttala sig för stöd till flyglinjen Torsby--Hagfors--Arlanda.

Motionsförslaget avstyrks således.

2.4 Resultatutjämning mellan statliga och kommunala

flygplatser

Regeringen pekar i budgetpropositionen på att -- inom ramen

för en helhetssyn på trafikförsörjningen i landets olika delar

-- flygplatsernas roll och betydelse kan variera över landet och

över tiden oavsett huvudmannaskap, bl.a. beroende på statens

insatser och investeringar inom andra transportslag men också

beroende på marknadsförutsättningarna. Därmed bortfaller enligt

regeringen behovet att i förväg definiera ett "primärnät" eller

"stomnät" för flygplatser.

Regeringen pekar vidare på att LFV strävar mot att mera

tydligt relatera avgifterna till kostnaderna vid resp.

flygplats.

Vidare framhåller regeringen att LFV numera har bildat

"divisioner" av verkets flygplatser, varvid 12 regionala

flygplatser bildar divisionen "Regionalflygplatser", som skall

vara självbärande och inte ingå i ett kostnadsutjämningssystem

med verkets mest lönsamma flygplatser, t.ex. Arlanda.

Enligt regeringen torde olikheten i

verksamhetsförutsättningar mellan statliga och kommunala

flygplatser av likartad storlek komma att minska successivt för

att fr.o.m. år 1997 vara i princip borta. Därmed bör enligt

regeringen också de bärande skälen för ett särskilt

resultatutjämningssystem då ha bortfallit.

Det finns emellertid enligt regeringen skäl att -- fram till

dess de angivna åtgärderna har fått full kraft -- övergångsvis

kompensera de fem flygplatser, som hittills har ingått i

resultatutjämningssystemet, för de nackdelar som de har av sitt

huvudmannaskap jämfört med om de tillhört LFV. En jämförelse

skall därför göras årligen mellan verksamhetsförutsättningarna

för Kristianstad-Everöds, Växjö-Kronobergs, Trollhättans,

Borlänge och Kramfors flygplatser och fem i huvudsak jämförbara

statliga flygplatser, och ett kompensationsbelopp fastställas

som LFV sedan bör bemyndigas att betala ut till flygplatserna.

Beloppen bör kunna reduceras årligen.

Det bör enligt regeringen ankomma på LFV att utforma de

närmare reglerna för systemet efter överläggningar med Svenska

Kommunförbundet. En riktlinje skall vara att det sammanlagda

bidraget för år 1994 inte skall överstiga 30 miljoner kronor.

LFV skall få nedsättning av utdelningskravet för år 1994

motsvarande 15 miljoner kronor. Återstoden av utjämningsbidraget

bör belasta LFV. Nedsättningen av utdelningskravet bör avtrappas

och omfatta 10 miljoner kronor för år 1995 och 5 miljoner kronor

för år 1996.

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna vad

regeringen har anfört om resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser.

I sex motioner framförs förslag med anledning av regeringens

förslag.

I motion T205 (s) begärs i yrkande 3 att Västerås-Hässlö

flygplats skall erhålla utjämningsbidrag till driftkostnaderna.

Motionärerna framhåller att flygplatsen har ett

investeringsprogram på 60 miljoner kronor. För att detta program

skall kunna genomföras utan avsevärda kommunala kostnader bör

flygplatsen enligt motionärerna inlemmas i ett statligt system

för kostnadsutjämning.

Utskottet är inte berett att förorda att det föreslagna

tidsbegränsade resultatutjämningssystemet utsträcks till att

omfatta Västerås-Hässlö flygplats. Motionen avstyrks sålunda.

I motion T204 (fp) begärs i yrkande 8 att LFV:s arbete med

att utforma ett system för resultatutjämning skall inriktas på

att särskilt trygga de kommunala flygplatserna i

glesbygdsområden.

Utskottet vill erinra om att stöd till driften av flygplatser

i skogslänen kan utgå från ett särskilt anslag härför, som

behandlas i ett följande i betänkandet.

Utskottet är således inte berett att förorda att det

föreslagna tidsbegränsade resultatutjämningssystemet utsträcks

till att omfatta kommunala flygplatser i skogslänen.

I motionerna T702 (s), T709 (m) och T703 (fp, c) vill

motionärerna ha ett mera vidsträckt resultatutjämningssystem.

Motionärerna pekar bl.a. på att de kommunala flygplatserna för

år 1993 beräknas redovisa ett underskott på ca 130 miljoner

kronor, men att flygtrafiken på dessa flygplatser beräknas ge

LFV intäkter på ca 125 miljoner kronor genom undervägsavgifter

samt handlings- och flygplatsavgifter på LFV:s flygplatser. I

motionerna framförs yrkanden som har likartat syfte.

Sålunda begärs i motion T702 (s) i yrkande 1 att alla

kommunala flygplatser som har betydelse för landets flygsektor

skall ges möjlighet att inlemmas i ett totalt system för

luftburen kollektivtrafik med samma system för kostnadsutjämning

som landets statliga flygplatser ingår i, i yrkande 2 att LFV

bör fördela en del av sitt överskott till de kommunala

flygplatserna i förhållande till den betydelse en flygplats har

för flygnäringen och utifrån den regionala nyttan, förslagsvis

en fast summa per år och en rörlig del baserad på antalet

passagerare under året, samt i yrkande 3 att statens krav på

LFV:s avkastning (= vinst), som är förhållandevis högt, skall

sänkas i motsvarande grad.

I motion T709 (m) begärs i yrkande 1 att de kommunala

flygplatserna med linjefart skall inlemmas i det system för

kollektivtrafik som utgörs av landets övriga flygplatser, samt i

yrkande 2 att LFV skall fördela sitt överskott till de kommunala

flygplatserna i rimlig proportion till deras verksamhet.

I motion T703 (fp, c) slutligen begärs en rättvisare

fördelning av det totala överskott som flyget som

kollektivtrafiksystem skapar.

Utskottet förutsätter liksom regeringen att det av regeringen

nu föreslagna resultatutjämningssystemet skall vara en

övergångsanordning till dess olikheten i

verksamhetsförutsättningar mellan statliga och kommunala

flygplatser har upphört, vilket beräknas bli fallet fr.o.m. år

1997. Utskottet är därför inte berett att förorda de av

motionärerna föreslagna nya grunderna för ett

resultatutjämningssystem, som dessutom förutskickas få en

permanent karaktär.

De i detta sammanhang aktuella motionsyrkandena avstyrks

således.

I motion T704 (s) begärs i här aktuell del av yrkande 2

att Borlänge flygplats skall omfattas av ett

resultatutjämningssystem även fr.o.m. år 1997.

Utskottet är inte berett att nu förorda att Borlänge flygplats

skall omfattas av ett resultatutjämningssystem för tid sedan det

av regeringen föreslagna övergångssystemet har upphört. Motionen

avstyrks därmed.

Det av utskottet i detta avsnitt av betänkandet anförda

innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om

resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser i

den mån utskottet inte redan har redovisat sitt

ställningstagande till detsamma.

2.5 Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen

Statsmakterna beslöt under förra riksmötet att länen -- inom

ramen för länstrafikanläggningsplanen -- skulle ges möjlighet

att prioritera investeringar i kommunala flygplatsinvesteringar

(prop. 1992/93:176 s. 99--100, bet. TU35 s. 79--82, rskr.

446). Investeringar i länstrafikanläggningar betalas från

Vägverkets anslag till Byggande av länstrafikanläggningar.

Vidare beslöt statsmakterna att från anslaget Bidrag till

kommunala flygplatser m.m., som för budgetåret 1993/94 uppfördes

med 15,2 miljoner kronor, skall fr.o.m. nämnda budgetår utgå

driftstöd till kommunala flygplatser i skogslänen men med

tonvikt på flygplatser i Norrlands inland, dvs. Sveg, Lycksele,

Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare. Minst l0 miljoner kronor

av medelsanvisningen skall användas för driftstöd till de nämnda

flygplatserna (prop. 1992/93:100 bil. 7 s. 102--103, bet. TU19

s. 30--32, rskr. 245).

I årets budgetproposition föreslår regeringen -- för att

förbättra tillgängligheten i perifera delar av landet -- att

anslaget räknas upp med 15 miljoner kronor till 30,2 miljoner

kronor för nästa budgetår samt benämnes Driftbidrag till

kommunala flygplatser i skogslänen. Driftstödet till en

flygplats skall kunna utgå med högst 75 % av den totala

driftkostnaden vid flygplatsen. Det föreslås att minst 20

miljoner kronor av anslaget skall utgå till flygplatserna i

Norrlands inland, dvs. Sveg, Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur,

Gunnarn och Gällivare.

Regeringen hemställer att riksdagen till Driftbidrag till

kommunala flygplatser i skogslänen för budgetåret 1994/95

anvisar ett reservationsanslag på 30,2 miljoner kronor.

I sex motionsyrkanden föreslås att driftstöd skall utgå för i

motionerna angivna flygplatser i skogslänen. Motionerna,

flygplatserna och tidigare år beslutade driftstöd anges i

nedanstående uppställning (bå = budgetår).

Motion Flygplats Beslutat driftstöd per bå

T215 (s) yrk. 3 Kramfors 1991/92 1 800 000

1992/93 770 000

T706 (nyd) Hudiksvall 1991/92 900 000

1992/93 240 000

Söderhamn 1991/92 700 000

1992/93 150 000

Gävle/Sandviken 1991/92 900 000

1992/93 330 000

T704 (s) yrk. 1 Idre 1991/92 300 000

yrk. 2 Mora 1991/92 1 400 000

1992/93 540 000

T219 (s) yrk. 3

och T707 (m) Torsby l992/93 700 000

Hagfors 1992/93 700 000

Fördelningen av bidrag från anslaget Bidrag till kommunala

flygplatser m.m. har tillgått så att regeringen varje år uppdrar

åt LFV att underrätta huvudmännen för berörda flygplatser om

anslaget för att de skall få tillfälle att ansöka om bidrag. LFV

lämnar sedan regeringen förslag om fördelningen av bidrag från

anslaget.

Utskottet -- som utgår från att samma ordning kommer att

gälla för fördelningen av bidrag från det här aktuella anslaget

-- anser sig inte böra föregripa prövningen genom att uttala sig

till förmån för någon av ovan angivna flygplatser. Huvudmännen

för dessa har att i vanlig ordning ansöka om bidrag. Utskottet

avstyrker därmed de ovannämnda motionsförslagen.

I motion T710 (m, s, fp, c, kds, nyd) framhåller motionärerna

att regeringen varje år har möjlighet att som tillfälligt

stödområde uppta sådana kommuner där särskilda sysselsättnings-

eller strukturkriser har uppstått.

Motionärerna begär i yrkande 1 att belägenhet i ett

permanent eller tillfälligt stödområde -- i stället för

belägenhet i ett skogslän -- skall få vara grund för att en

kommunal flygplats skall kunna få driftbidrag, samt i yrkande 2

att Hultsfred/Vimmerby flygplats skall få del i

driftbidraget till kommunala flygplatser.

Utskottet är inte berett att föreslå sådan ändring av

förutsättningarna för driftbidrag från här aktuellt anslag som

föreslås i motionen. De båda yrkandena i motionen avstyrks

därmed.

Den föreslagna medelsanvisningen för nästa budgetår föranleder

inte någon erinran från utskottets sida.

2.6 Inriktningen av miljöarbetet inom luftfartsområdet

LFV anger i treårsplanen för åren 1994--1996 att verket för

närvarande utreder hur miljödifferentierade avgifter kan

utformas och deras styreffekter.

Regeringen framhåller att LFV i treårsplanen för första

gången har lagt fast särskilda mål för sitt miljöarbete. I det

internationella arbetet skall LFV verka för skärpning av

gällande buller- och avgasnormer för s.k. kapitel 3-flygplan

(dvs. de i dag mest tystgående och i linjefart vanligt

förekommande flygplanstyperna). Vidare skall LFV under år 1994

upprätta en särskild handlingsplan som skall motverka negativa

miljöeffekter av flygets avreglering. Dessutom skall under år

1995 åtgärder ha vidtagits vid LFV:s flygplatser för skydd av

miljön från utsläpp av avisningskemikalier för flygplan och

rullbanor.

Regeringen pekar vidare på att LFV har beslutat att införa

bullerrelaterade landningsavgifter under år l994 samt att frågan

om översyn av de ekonomiska styrmedlen inom luftfarten nu bereds

inom regeringskansliet.

Regeringen hemställer att riksdagen skall godkänna den

angivna inriktningen på miljöarbetet inom luftfartsområdet.

I motion T216 (v) begärs i yrkande 18 att flyget skall stå för

de kostnader det orsakar genom buller och luftföroreningar m.m.

Om det blir så kommer enligt motionärerna andra

kommunikationsslags relativa lönsamhet att bli stärkt på många

sträckor.

Utskottet vill erinra om att den övervägande delen av

trafikflygplan och motorerna till sådana tillverkas utomlands.

Från svensk sida måste man därför verka internationellt för att

minska olägenheter för miljön från flyget. LFV framhåller också

i treårsplanen att verket genom internationellt arbete skall

verka för en skärpning av gällande buller- och avgasnormer för

s.k. kapitel 3-flygplan.

Mot denna bakgrund och med hänvisning till att frågan om en

översyn av de ekonomiska styrmedlen för närvarande bereds inom

regeringskansliet torde något initiativ med anledning av

motionsyrkandet inte vara påkallat. Det avstyrks sålunda.

Utskottet har inte något att erinra mot den av regeringen

presenterade inriktningen på miljöarbetet inom luftfartsområdet.

3 Luftfartsverket (LFV)

3.1 Inriktning, syften och målsättningar för Luftfartsverkets

verksamhet under perioden 1994--1996 m.m.

3.1.1 De övergripande förslagen

LFV har i sin treårsplan för åren 1994--1996 angett syfte

för verksamheten samt strategier för handlandet för att nå

framgång m.m. LFV har vidare angett ekonomiska mål,

flygsäkerhetsmål, volymmål, kvalitetsmål och miljömål och

föreslår att regeringen skall fastställa dessa.

Med utgångspunkt i de genom 1988 års trafikpolitiska beslut

fastställda målen för samhällets trafikpolitik samt LFV:s

huvuduppgifter såsom de har fastlagts i verkets instruktion

(1988:79) har LFV som syfte för verksamheten fastställt att LFV

skall främja ett säkert, konkurrenskraftigt och miljöanpassat

flyg för att tillgodose människors resbehov och näringslivets

behov av varutransporter genom att bedriva flygplatsverksamhet,

flygtrafiktjänst, flygsäkerhetsarbete och luftfartspolitiskt

arbete.

Volymmålet, som mäts i flygets andel av den inrikes långväga

persontrafiken, och kvalitetsmålet, som mäts i andelen nöjda

kunder eller motsvarande, anges som interna mål för

verksamheten.

Som flygsäkerhetsmål har LFV fastställt att

flygsäkerhetsstandarden skall vara lägst i nivå med den som

finns i övriga välutvecklade luftfartsnationer.

Regeringen anför att den inte har något att erinra mot den

angivna verksamhetsinriktningen för verket. Regeringen, som inte

heller har något att erinra mot det angivna flygsäkerhetsmålet,

anser emellertid att LFV i nästa treårsplan skall föreslå mål

även för övriga delar av verkets myndighetsutövning.

Regeringen föreslår med utgångspunkt i treårsplanen följande

ekonomiska mål och ramar för verksamheten. Målen för avkastning

och utdelning är nya med hänsyn till införandet av

bolagsliknande former i redovisningen för LFV.

Regeringen har inte något att erinra mot förslag av LFV om

höjning av totalproduktiviteten med 3 % per år under perioden.

Målet för avkastning, mätt i justerat eget kapital efter

skattemotsvarighet, bör enligt regeringen vara 13 % för

perioden.

Regeringen förordar att utdelning till ägaren fastställs

årligen av regeringen i samband med fastställande av bokslutet.

Utdelningskravet bör därvid fastställas med ledning av aktuell

utdelning hos de större börsnoterade företagen, vilket för

närvarande skulle motsvara 4 % på justerat eget kapital efter

skattemotsvarighet.

Ett soliditetsmått på 30 % vid utgången av år 1996 kan

enligt regeringen tjäna som riktmärke tills vidare.

Som prismål anges att luftfartsavgifterna får ökas med högst

80 % av nettoprisindex.

Regeringen förordar en investeringsram för treårsperioden på

2,2 miljarder kronor. Investeringarna skall inriktas främst på

ersättningsinvesteringar samt mot ett nytt trafikledningssystem

och mot utbyggnad med en tredje rullbana på Stockholm-Arlanda

flygplats, som beräknas tas i drift år 1999.

Med anledning av förslag av LFV om utökade finansiella

befogenheter förordar regeringen att LFV skall få rätt att låna

kortfristigt i bank. Anbud måste dock alltid infordras från

Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår som totalram tills vidare

ett belopp på tillhopa 3,5 miljarder kronor för kortfristig

upplåning i bank och för kort- och långfristig upplåning i

Riksgäldskontoret. Av denna ram skall 700 miljoner kronor avse

nya lån och återstoden redan befintliga lån.

LFV bör enligt regeringen också ges möjlighet att placera

sin överskottslikviditet kortsiktigt i bank eller i

statsgaranterade skuldebrev. Dessa placeringar bör dock inte

överstiga 25 % av överskottslikviditeten.

Vidare bör enligt regeringen verket ges rätt att använda

derivatinstrument (som avser terminssäkring av valutor) för att

skydda sig mot ränte- och valutakursväxlingar. En förutsättning

för detta skall dock vara att LFV dessförinnan presenterar en

fastställd riskpolicy för sin finansförvaltning.

Regeringen hemställer att riksdagen

1. godkänner vad som i propositionen anförts om inriktning,

syften och målsättningar för Luftfartsverkets verksamhet under

perioden 1994--1996,

2. godkänner vad som i propositionen anförts om ekonomiska

mål och ramar för Luftfartsverkets verksamhet under perioden

1994--1996,

3. godkänner vad som i propositionen anförts om

Luftfartsverkets investeringsplan under perioden 1994--1996 samt

4. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning för

Luftfartsverket i enlighet med vad som anförts i propositionen.

Utskottet konstaterar att någon erinran mot regeringens i

punkterna 1, 2 och 4 ovan redovisade förslag inte har framförts

i motioner. Utskottet har inte heller något att erinra mot dessa

förslag. De begärda godkännandena och det begärda bemyndigandet

bör därför lämnas.

Med anledning av motionsförslag som rör om-, ny- och

utbyggnad m.m. av vissa flygplatser återkommer utskottet i det

följande till förslaget om investeringsplan för LFV.

3.1.2 Ny flygplats för Värmland

Regeringen har i oktober 1993 gett sitt tillstånd till att en

ny länsflygplats får byggas vid Mellerudstorp i Karlstads

kommun. Anläggningskostnaden beräknas till 355 miljoner kronor,

exkl. kostnader för väganslutning och redan utlagda

projekteringskostnader.

Företrädare för LFV, Värmlands läns landsting och Karlstads

kommun har i december 1993 träffat en principöverenskommelse om

finansieringen av byggandet, som gäller under förutsättning att

den godkänns av LFV:s koncernstyrelse, landstingsfullmäktige och

kommunfullmäktige. Som förutsättning för överenskommelsen gäller

vidare bl.a. att statsbidrag till flygplatsen utgår med 175

miljoner kronor och att LFV skall vara byggherre för samt äga

och driva flygplatsen.

Det belopp som kvarstår att finansiera efter förutsatt

statsbidrag på 175 miljoner kronor skall finansieras sålunda att

envar av LFV, landstinget och kommunen svarar för 60 miljoner

kronor.

I två motioner begärs att staten bidrar till de kostnader som

ligger utanför LFV:s åtagande enligt principöverenskommelsen.

Sålunda begärs i motion T219 (s) i del av yrkande 3 att

staten skall bidra med generösa anslag så att flygplatsen kommer

till stånd.

I motion T712 (fp, m, c) begärs att beloppet 175 miljoner

kronor skall finansieras inom den ram för planering av väg- och

järnvägsinvesteringar om totalt 88 miljarder kronor för perioden

1994--2003, som riksdagen beslutade om under förra riksmötet

(prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446). För investeringar i

länstrafikanläggningar beräknades härvid 9 miljarder kronor.

Riksdagen beslutade i början av 1992/93 års riksmöte att på

tilläggsstat till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anslå

8 066 miljoner kronor till arbetsmarknadspolitiska åtgärder

(prop. 1992/93:50 bil. 7, bet. FiU1, rskr. 134). Av detta belopp

skulle l 000 miljoner kronor tilldelas Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS) för att möjliggöra tidigareläggning av vissa

sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. Av

denna ram för investeringar i affärsverken jämte en senare

utökning av ramen med 200 miljoner kronor kvarstår för

närvarande ca 250 miljoner kronor.

Redan för flera år sedan dömdes Karlstads flygplats ut av

Koncessionsnämnden för miljöskydd. Det är därför angeläget att

en ny länsflygplats byggs i Värmlands län och att stöd ges till

finansieringen av anläggningen.

Utskottet har under hand inhämtat att LFV från ovannämnda

ram för investeringar i affärsverken har sökt bidrag till

byggande av den nya flygplatsen i Värmland.

Vidare bör i detta sammanhang framhållas att riksdagen --

som nämnts i det föregående -- har beslutat att länen, inom

ramen för länstrafikanläggningsplanen, skall ges möjlighet att

prioritera investeringar i kommunala flygplatser.

Mot nämnda bakgrund är utskottet inte berett att nu förorda

något riksdagens initiativ med anledning av motionsförslagen. De

avstyrks således.

3.1.3 Kompletteringar på Kiruna och Luleå-Kallax flygplatser

I motion N283 (s) föreslås i yrkande 19 att rullbanan förlängs

på Kiruna flygplats och att en ny hangarbyggnad uppförs på

Luleå-Kallax flygplats. Den sistnämnda är en militär flygplats

som har upplåtits för civil luftfart.

Utskottet har under hand inhämtat att LFV till här aktuella

kompletteringar har sökt bidrag från ovannämnd ram för

investeringar i affärsverken. I avvaktan på resultat av

prövningen av LFV:s ansökan är utskottet inte berett att förorda

något riksdagens initiativ med anledning av motionsförslaget.

Motionen avstyrks således i här aktuell del.

3.1.4 Stockholm-Bromma flygplats och trafikflygplats i södra

delen av Stockholmsregionen

Bakgrund

Stockholm-Bromma flygplats som från början anlades av

Stockholms stad togs i bruk för reguljär flygtrafik år 1936.

År 1947 övergick huvudmannaskapet för flygplatsen till

staten enligt avtal mellan staten och staden. Avtalet, som

godkändes av riksdagen (prop. 1946:378, bet. SU306, rskr. 569),

innebar i huvudsak att staden till staten under tiden den l

januari 1947--den 31 december 1996 upplät nyttjanderätten till

Bromma flygplats att användas såsom av staten förvaltad

flygplats för allmänt bruk. Bromma flygplats har en

landningsbana på 1 897 meter.

Under 1960-talet flyttade SAS ut sin flygverksamhet till

Arlanda. Sedan Linjeflyg år 1983 också flyttat sin

flygverksamhet till Arlanda användes Bromma fram till

avregleringen av luftfarten år 1992 huvudsakligen för affärs-

och privatflyg. Begränsad säsongmässig linjefart förekom dock på

flygplatsen.

I anslutning till avregleringen av luftfarten har emellertid

inrikestrafik och utrikestrafik inletts på Bromma.

Regeringen beslöt i november 1992 att ändra villkoren i

vissa tillstånd att bedriva linjefart på Bromma som ett led i en

strategi för utnyttjande av Bromma i samverkan med Arlanda.

Beslutet innebär bl.a. att ytterligare utrikeslinjer inte skall

tillåtas i avvaktan på ny tillståndsprövning av

Koncessionsnämnden för miljöskydd och att LFV vid prövning av

flygföretagens trafikprogram skall göra nödvändiga avvägningar

beträffande trafiken på Bromma. Stora flygplan skall inte

tillåtas utan endast miljövänliga flygplan som klarar de krav

som ställs på s.k. cityflygplatser. De allmänna miljömässiga

förutsättningarna för trafiken på Bromma skall enligt beslutet

fastställas årligen genom ett samrådsförfarande mellan LFV,

Statens naturvårdsverk samt Miljö- och hälsoskyddsnämnden i

Stockholms kommun.

LFV har i juni 1993 till Koncessionsnämnden för miljöskydd

ingett ansökan om prövning av Bromma enligt miljöskyddslagen

(1969:387) för verksamheten på Bromma.

Motionsförslag

I motionerna T713 (s), T708 (c) och A453 (v) yrkande 4 begärs

att Bromma med hänsyn till buller och utsläpp från flygtrafiken

och till säkerheten i områdena under flyglederna till

flygplatsen m.m. inte skall användas för luftfart efter den 31

december 1996.

I motion T224 (s) begärs i yrkande 16 -- förutom att statens

ansvar för Bromma skall upphöra den 31 december 1996 -- att

frågan om en regional trafikflygplats i Stockholmsregionen skall

lösas av regionen.

Förslag om en ny trafikflygplats lokaliserad till den södra

delen av Stockholmsregionen framförs i två motioner.

Underförstått torde vara att den önskade trafikflygplatsen skall

ersätta Bromma.

I motion A455 (fp) begärs i yrkande 10 sålunda att regeringen

skall klargöra behovet av ytterligare kapacitet för flygtrafiken

i Stockholmsregionen. Motionärerna framhåller att

Stockholmsregionen behöver en ny flygplats och att denna bör

lokaliseras till den södra regiondelen. I motion T214 (fp)

begärs i yrkande 3 att frågan om en civil inrikesflygplats på

Södertörn skall prövas och att därvid även frågan om en

förläggning till militärflygplatsen i Tullinge skall behandlas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under en följd av år och senast i betänkande

1992/93:TU19 (s. 26) framhållit att två flygplatser behövs i

Stockholmsregionen. Utskottet vidhåller denna mening.

Luftfartsverket hävdade i en skrivelse till regeringen i

juni 1990 att det är ett riksintresse för den civila luftfarten

att det finns två trafikflygplatser i Stockholmsregionen.

Vid behandlingen av ett bostadsförsörjningsprogram för

Stockholms stad beslöt kommunfullmäktige i staden den 15 januari

1993 att låta Brommafältet utgå ur bostadsförsörjningsprogrammet

och att begära hos regeringen att -- i avvaktan på

koncessionsprövning enligt miljöskyddslagen -- ett tak för

antalet flygplansrörelser fastställs. Kommunfullmäktige beslöt

uttala att en tidsbegränsad förlängning av Brommaavtalet måste

bygga på att flygtrafiken sker inom betryggande och skärpta

gränser vad avser miljöpåverkan som buller och avgasutsläpp, att

reguljärflyget på Bromma måste begränsas och ske med de mest

miljövänliga flygplanen samt att en förlängning av Brommaavtalet

inte skall överskrida l5 år med tanke på stadens behov av

Brommafältet som bostadsreserv.

Vid behandlingen under 1991/92 års riksmöte av motionsförslag

om fortsatt användning av Bromma uttalade utskottet att det såg

positivt på regionala initiativ för flygplatsens fortlevnad

(bet. 1991/92:TU13 s. 24--26). Mot bakgrund av statens

satsningar på Arlanda var utskottets grundinställning då liksom

den är nu att ansvaret för en andra trafikflygplats i

Stockholmsregionen i fortsättningen i första hand vilar på

regionen.

Vid behandlingen av motionsförslag om Bromma i betänkande

1992/93:TU19 anförde utskottet (s. 26) att -- när Stockholms

stad genom beslutet den 15 januari 1993 hade angett

begränsningar beträffande sätt och tid för användningen av

Bromma som trafikflygplats efter år 1996 -- utgångspunkter hade

getts för de fortsatta långsiktiga övervägandena i

flygplatsfrågan för regionen. Som utskottet också gjorde i

1991/92 års betänkande ville utskottet understryka betydelsen av

att Bromma flygplats bevarades. I vad mån emellertid staten

borde delta i ansvaret för användningen av Bromma efter år l996

och/eller i en ny trafikflygplats för regionen blev enligt

utskottets mening en fråga som närmast borde övervägas i

förhandlingar med regionen.

Den 11 februari 1993 uppdrog regeringen åt LFV att med

Stockholms kommun och andra berörda parter förhandla fram ett

nytt upplåtelseavtal för Bromma flygplats om markutnyttjande och

verksamhet. LFV skulle enligt direktiven klarlägga de närmare

förutsättningarna för och de ekonomiska konsekvenserna vid ett

upphörande av nuvarande avtal mellan staten och Stockholms stad

om Bromma. Därutöver skulle LFV förhandla fram ett förslag till

nytt avtal som möjliggör flygtrafik på Bromma även efter den 1

januari l997. Det angavs att möjlighet att överföra

nyttjanderätten till annan huvudman än staten bör finnas. LFV:s

slutsatser och avtalsförslag skulle redovisas för regeringen

senast den 1 september 1993.

Företrädare för LFV och Stockholms kommun har under sommaren

1993 utarbetat ett förslag till avtal mellan verket och staden

om förlängning av upplåtelsen av Bromma till staten.

Upplåtelsen, som begränsas till de delar av Brommafältet som

fordras för flygplatsen och för flygplatsanknuten verksamhet,

skall enligt avtalsförslaget gälla fr.o.m. den 1 januari 1997

t.o.m. den 31 december 2011. Staten skall enligt avtalsförslaget

äga rätt att med stadens samtycke upplåta flygplatsdriften till

annan samt att därvid upplåta arrenderätten till

flygplatsområdet med därpå uppförda byggnader och andra

anläggningar. Denna bestämmelse har sin grund i att näringslivet

genom ett särskilt bolag har framfört intresse av att delta i

finansieringen av Bromma flygplats vidare utveckling. Parterna

uttalar i avtalsförslaget att de är överens om att staten -- om

Bromma flygplats läggs ned -- inte har något ansvar för att

tillhandahålla flygplats åt det skolflyg och övrigt allmänflyg

som utnyttjar flygplatsen. Parterna uttalar vidare att denna

verksamhet inte kan överföras till Arlanda flygplats och således

måste lokaliseras till annan flygplats i Stockholmsregionen.

Från stadens sida föreligger ännu inte sådant godkännande av

avtalsförslaget att det har kunnat överlämnas till regeringen.

Utskottet anser att en prövning av staden och regeringen av

vad som blir det slutliga resultatet av förhandlingsuppdraget

till LFV bör avvaktas innan riksdagen kan ta ställning i frågan

om fortsatt statlig flygplatsverksamhet på Brommafältet.

Utskottet avstyrker därmed de motionsförslag som går ut på

att riksdagen redan nu skall uttala sig mot statlig

flygplatsverksamhet på Brommafältet efter den 31 december 1996.

Utskottet uttalade i betänkande 1992/93:TU19 (s. 27) att

frågan huruvida en andra trafikflygplats för Stockholmsregionen

bör lokaliseras i den södra regiondelen främst är en fråga för

regionen och inte för staten. Utskottet vidhåller denna mening

och avstyrker därmed de här aktuella förslagen i motionerna T214

(fp) och A455 (fp).

3.1.5 Utredning om framtiden för de skånska flygplatserna

I motion A469 (s) begärs i yrkande 4 att de skånska

flygplatsernas framtid skall utredas noga mot bakgrund av

avregleringen av flyget och inför en situation med

järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamns flygplats

(Kastrup).

De skånska flygplatser som avses med motionen torde vara de

statliga Malmö-Sturup flygplats och Ängelholms flygplats samt

den kommunala Kristianstad-Everöd flygplats. De båda sistnämnda

är flygstationer på militära flygplatser.

I budgetpropositionen har regeringen i ett särskilt avsnitt

redovisat sina bedömningar i frågan om inriktningen mot ett

långsiktigt bärkraftigt transportsystem samt för riksdagens

godkännande framlagt förslag om inriktningen av ett

utvecklingsarbete rörande ett sådant system. Regeringens förslag

i denna del behandlas i utskottets betänkande 1993/94:TU16.

Den år l993 tillkallade delegationen (K 1933:03) för

prognos- och utvecklingsverksamhet inom transportsektorn, som

enligt direktiven (dir. 1992/93:92) för sitt arbete skall vara

regeringens organ för den grundläggande prognosverksamheten och

vars prognoser även skall utgöra en utgångspunkt för

trafikverken, kommer att ha betydelsefulla uppgifter i

utvecklingsarbetet för ett långsiktigt bärkraftigt

transportsystem. Delegationens arbete skall bl.a. syfta till

att utveckla och förbättra underlaget för den långsiktiga

infrastrukturplaneringen inom transportsektorn.

Utskottet anser att resultat av delegationens

prognosverksamhet och trafikverkens ställningstaganden på

grundval av prognosmaterialet bör avvaktas -- dvs. LFV:s

ställningstaganden såvitt här är aktuellt -- innan riksdagen

vidtar någon särskild åtgärd med anledning av motionsförslaget.

Det förtjänar här nämnas att den danska trafikministern och

den svenska kommunikationsministern i november 1993 har träffat

en överenskommelse om att inleda ett aktivt samarbete för att

påskynda utvecklingen av ett miljöanpassat transportsystem inom

Öresundsregionen.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks således det här

aktuella förslaget i motion A469 (s).

3.1.6 Investeringsplan för LFV och särskilt anslag till

investeringar

I motion T224 (s) föreslås i yrkande 18 att riksdagen till LFV

skall anvisa ett anslag på 70 miljoner kronor för investeringar

i flygplatser. Motionärerna pekar på att hangarer behöver byggas

samt taxibanor och rullbanor anläggas på flera av LFV:s

flygplatser.

Utskottet föreslår att regeringens förslag till

investeringsplan för LFV för perioden 1994--1966 godkänns.

Utskottet är inte berett att föreslå rikdagen den

medelsanvisning för investeringar som föreslås i

motionsyrkandet. Det avstyrks sålunda.

3.2 Policy för expeditions- och ramptjänst på Luftfartsverkets

flygplatser

LFV har utarbetat en ny policy för konkurrens vid ramp- och

expeditionstjänst ("ground handling") på LFV:s flygplatser.

Den nya policyn innebär i korthet att LFV ansvarar för att

ramp- och expeditionstjänst finns på varje flygplats och är

organiserad så att effektivitet, neutralitet, god service och

säkerhet garanteras. Ramp- och expeditionstjänsten betraktas som

en kommersiell verksamhet, och -- om en flygplats fysiska,

miljö- och säkerhetsmässiga förutsättningar medger det --

konkurrens skall skapas. På flygplatser med över 2 miljoner

passagerare per år -- för närvarande Stockholm-Arlanda och

Göteborg-Landvetter -- skall konkurrens säkerställas genom minst

två operatörer. LFV kommer enligt policyn -- i likhet med vad

som gäller för andra kommersiella tjänster -- att ta ut en

ersättning för marknadstillträdet från operatörer av ramp- och

expeditionstjänst.

Regeringen har inte någon erinran mot den av LFV föreslagna

policyn. Regeringen anser inte att övervägande skäl för

närvarande finns för ett krav på konkurrens även på mindre

flygplatser där ramp- och expeditionstjänst ingår som en

integrerad del i flygplatsverksamheten.

Regeringen hemställer att riksdagen skall godkänna vad

regeringen har anfört om policy för ramp- och expeditionstjänst.

Utskottet föreslår att godkännande lämnas.

4 Beredskap för civil luftfart

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till Beredskap

för civil luftfart för budgetåret 1994/95 anvisas 71 443 000

kr.

Hemställan

Utskottet hemställer

Frågor kring luftfartsförfattningarna

1. beträffande krav på tillstånd för ägare av

privatflygplan som transporterar passagerare mot betalning

att riksdagen avslår motion 1993/94:T711,

2. beträffande förbud mot flyguppvisningar över

tättbebyggda områden

att riksdagen avslår motion 1993/94:T701,

Luftfartsmarknaden och luftfartsförsörjningen

3. beträffande åtgärder mot monopoltendenser

att riksdagen avslår motion 1993/94:T204 yrkande 7,

4. beträffande inledande eller ökning av viss flygtrafik

m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:T215 yrkande 3 i denna

del,

5. beträffande upphandling av olönsam regionalpolitiskt

viktig flygtrafik, m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:T207 i denna

del, 1993/94:T224 yrkande 17, 1993/94:T705 och 1993/94:N283

yrkande 18 godkänner vad regeringen anfört om upphandling av

olönsam regionalpolitiskt viktig flygtrafik,

res. 1 (s)

6. beträffande resultatutjämningsbidrag till

Västerås-Hässlö flygplats

att riksdagen avslår motion 1993/94:T205 yrkande 3,

7. beträffande resultatutjämningsbidrag till flygplatser i

skogslänen

att riksdagen avslår motion 1993/94:T204 yrkande 8,

8. beträffande nya grunder för ett

resultatutjämningssystem

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T702, 1993/94:T703 och

1993/94:T709,

9. beträffande resultatutjämningsbidrag till Borlänge

flygplats fr.o.m. år 1997

att riksdagen avslår motion 1993/94:T704 yrkande 2 i denna

del,

10. beträffande resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om

resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser,

11. beträffande driftbidrag till vissa flygplatser i

skogslänen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T215 yrkande 3 i denna

del, 1993/94:T219 yrkande 3 i denna del, 1993/94:T704 yrkande 1

och yrkande 2 i denna del, 1993/94:T706 och 1993/94:T707,

12. beträffande ändring av grunderna för driftbidrag samt

driftbidrag till Hultsfred/Vimmerby flygplats

att riksdagen avslår motion 1993/94:T710,

13. beträffande medelsanvisning till driftbidrag till

flygplatser i skogslänen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på

30 200 000 kr,

14. beträffande flygets kostnadsansvar för buller och

luftföroreningar

att riksdagen avslår motion 1993/94:T216 yrkande 18,

men. (v)

15. beträffande inriktningen på miljöarbetet inom

luftfartsområdet

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om inriktningen

på miljöarbetet inom luftfartsområdet,

Luftfartsverket m.m.

16. beträffande inriktning, syften och målsättningar för

Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1994--1996 m.m.

att riksdagen

a) godkänner vad regeringen anfört om inriktning, syften och

målsättningar för Luftfartsverkets verksamhet under perioden

1994--1996,

b) godkänner vad regeringen anfört om ekonomiska mål och

ramar för Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1994--1996,

c) bemyndigar regeringen att fastställa utdelning för

Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen anfört,

17. beträffande ny flygplats för Värmland

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T219 yrkande 3 i denna

del och 1993/94:T712,

18. beträffande kompletteringar på Kiruna och Luleå-Kallax

flygplatser

att riksdagen avslår motion 1993/94:N283 yrkande 19,

res. 2 (s)

19. beträffande nedläggning av flygverksamheten på Bromma,

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T224 yrkande 16,

1993/94:T708, 1993/94:T713 och 1993/94:A453 yrkande 4,

res. 3 (s)

20. beträffande trafikflygplats i södra

Stockholmsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T214 yrkande 3 och

1993/94:A455 yrkande 10,

21. beträffande framtiden för de skånska

trafikflygplatserna

att riksdagen avslår motion 1993/94:A469 yrkande 4,

res. 4 (s)

22. beträffande investeringsplan för Luftfartsverket

att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om

Luftfartsverkets investeringsplan under perioden 1994--1996,

23. beträffande ett särskilt anslag till investeringar

att riksdagen avslår motion 1993/94:T224 yrkande 18,

res. 5 (s)

24. beträffande policy för ramp- och expeditionstjänst

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om policy för

ramp- och expeditionstjänst,

Beredskap för civil luftfart

25. beträffande beredskap för civil luftfart

att riksdagen till Beredskap för civil luftfart för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på

71 443 000 kr.

Stockholm den 1 mars 1994

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Sten-Ove Sundström (s),

Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita

Jönsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars

Björkman (m), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp), Kenneth

Lantz (kds) och Tom Heyman (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Förslag till riksdagsbeslut

Luftfartsmarknaden

Regeringen föreslår i proposition 1993/94:100 bilaga 7

(Kommunikationsdepartementet) i avsnitt C. Luftfart under

rubriken Luftfartsmarknaden (s. 86--95)

1. att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om

upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig flygtrafik,

2. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts

om resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser,

3. att riksdagen godkänner inriktningen på miljöarbetet inom

luftfartsområdet.

Luftfartsverket

Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 95--102)

1. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts

om inriktning, syften och målsättningar för Luftfartsverkets

verksamhet under perioden 1994--1996,

2. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts

om ekonomiska mål och ramar för Luftfartsverkets verksamhet

under perioden 1994--1996,

3. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts

om Luftfartsverkets investeringsplan under perioden 1994--1996,

4. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts

om policy för ramp- och expeditionstjänst,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa

utdelning för Luftfartsverket i enlighet med vad som anförts i

propositionen.

Anslagsfrågor

Regeringen föreslår under denna rubrik (s. 103--105)

1. att riksdagen till Beredskap för civil luftfart för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på

71 443 000 kr (punkt C 1),

2. att riksdagen till Driftbidrag till kommunala flygplatser

i skogslänen för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 30 200 000 kr (punkt C 2).

Reservationer

1. Upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig flygtrafik,

m.m. (mom. 5)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Utskottet är" och slutar med "aktuella

motionsförslagen" bort ha följande lydelse:

Det är bra att regeringen nu föreslår en ökad

medelsanvisning till stöd för driften av kommunala flygplatser

m.m. Men som framhålls i de här aktuella motionerna kvarstår

frågan hur en väl fungerande flygtrafik skall kunna garanteras.

Här krävs ett statligt engagemang som kan skapa en samordning av

trafiklinjerna och en uthållighet i verksamheten. En samordnad

upphandling av flygtrafiken i Norrland bör ske som

Luftfartsverket har föreslagit. Utskottet instämmer således i

vad motionärerna anför.

Utskottet instämmer också i förslaget i motion T705 (s) att

statens insatser för att flygtrafik kan bedrivas i Norrlands

inland till orter som i många fall saknar tillfredsställande

trafikförsörjning bör gälla alla skogslän med motsvarande

geografiska och trafikmässiga betingelser.

Regeringen måste nu vidta åtgärder för att tillgodose

behovet av en väl fungerande flygtrafik och därvid ta ett

särskilt ansvar för de linjer som är regionalpolitiskt väl

motiverade men som inte uthålligt kan upprätthållas på

kommersiella villkor. Detta behov är mest framträdande i

skogslänen med långa avstånd, gles befolkning och avsaknad av

andra snabba kommunikationer.

Vad utskottet sålunda har anfört om samordnad upphandling av

regionalpolitiskt motiverade flyglinjer, m.m. bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18

börjar med "Av det" och slutar med "avstyrks således" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att det är positivt att boende i glesbygden

erbjuds bättre kommunikationer, bl.a. genom flygförbindelser med

Arlanda.

Utskottet anser dock att riksdagen inte bör uttala sig om

till vilka flyglinjer som statligt stöd skall utgå, utan detta

bör vara Luftfartsverkets ansvar. Utskottet är således inte

berett att tillstyrka motionsförslaget.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande upphandling av olönsam regionalpolitiskt

viktig flygtrafik, m.m.

att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall

till motionerna 1993/94:T224 yrkande 17, 1993/94:T705 och

1993/94:N283 yrkande 18 samt med avslag på motion 1993/94:T207 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Kompletteringar på Kiruna och Luleå-Kallax flygplatser

(mom. 18)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26

börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuell del" bort ha

följande lydelse:

En utbyggnad av rullbanan på Kiruna flygplats är nödvändig

för att de stora flygplan som används vid ozonforskningen skall

kunna starta på ett tillfredsställande sätt. Investeringar i

rullbanan bör därför snarast komma till stånd.

Luleå-Kallax flygplats är en av de mest trafikerade

flygplatserna i landet. För att flygtrafiken skall kunna

upprätthållas på ett tillfredsställande sätt krävs en ny

hangarbyggnad. Medel bör snarast ställas till förfogande så att

byggnadsarbetena kan påbörjas.

Utskottet ställer sig således bakom förslagen i motionen.

Vad utskottet sålunda har anfört om kompletteringar på

Kiruna och Luleå-Kallax flygplatser bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande

lydelse:

18. beträffande kompletteringar på Kiruna och Luleå-Kallax

flygplatser

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N283 yrkande 19

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Nedläggning av flygverksamheten på Bromma, m.m. (mom. 19)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Utskottet anser" och på s. 29 slutar med "den 31

december 1996" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis lägga fast att utskottet

ställer sig bakom kraven i motionerna 1993/94:T224 (s) yrkande

16, 1993/94:T708 (c), 1993/94:T713 (s) och 1993/94:A453 (v)

yrkande 4.

Utskottet vill erinra om vad som anfördes redan i motioner

med motsvarande krav under 1992/93 års riksmöte och som kan

sägas vara en sammanfattning av det motstånd mot fortsatt

flygplatsverksamhet på Bromma som har växt fram och som i år

lett fram till de nu aktuella motionsyrkandena.

Det var problem med buller och utsläpp som väckte protester

mot inrikesflyget på Bromma och som ledde till att Linjeflygs

verksamhet år 1983 flyttades ut från Bromma till Arlanda.

Under den korta tid som har gått sedan mer frekvent

linjefart återupptogs på Bromma sommaren 1992 -- om än med

flygplan som är skonsammare mot miljön än de som Linjeflyg

använde -- har åter protester mot flyg på Bromma väckts från

allmänhetens sida på grund av olägenheter med buller och utsläpp

från den återupptagna linjefarten.

Genom sitt engagemang i Arlanda har staten åtagit sig ett

ansvar gentemot flyget att driva en "navflygplats" för landet,

men Arlanda betjänar också Stockholmsregionen. Riksdagen har

ställt sig bakom förslag att öka Arlandas kapacitet med en

tredje landningsbana. Förslag finns också att förbinda Arlanda

med järnväg söderut och norrut. Mot denna bakgrund finns det

inte någon anledning för staten att ekonomiskt engagera sig för

en regional flygplats i Stockholmsregionen, när Bromma-avtalet

upphör vid utgången av år 1996.

Vad utskottet sålunda har anfört om nedläggning av

flygverksamheten på Bromma, m.m. bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande nedläggning av flygverksamheten på Bromma,

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:T224 yrkande

16, 1993/94:T708, 1993/94:T713 och 1993/94:A453 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Framtiden för de skånska trafikflygplatserna (mom. 21)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29

börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motion A469 (s)"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att de skånska

flygplatsernas framtid bör utredas noga mot bakgrund av

avregleringen av flyget och inför en situation med

järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamns flygplats

(Kastrup).

Vad utskottet sålunda har anfört om framtiden för de

skånska trafikflygplatserna bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande

lydelse:

21. beträffande framtiden för de skånska

trafikflygplatserna

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A469 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Ett särskilt anslag till investeringar (mom. 23)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30

börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks sålunda" bort

ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att LFV behöver en

särskild medelsanvisning för investeringar på LFV:s flygplatser

i hangarer, taxibanor och rullbanor. Det av motionärerna

föreslagna beloppet bör anvisas härför som reservationsanslag.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande

lydelse:

23. beträffande ett särskilt anslag till investeringar

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T224 yrkande 18

till Investeringar i flygplatser för budgetåret 1994/95

anvisar ett reservationsanslag på 70 000 000 kr,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Flygets kostnadsansvar för buller och luftföroreningar

Vi motionärer i motion T216 (v) tvingas konstatera att

regeringen är odelat positiv till flygets häftiga expansion

trots flygets negativa följder för miljön och trots att den

miljövänliga järnvägstrafiken drabbas av hård konkurrens av

flyget.

Om flyget får stå för de kostnader det åstadkommer genom

luftföroreningar, buller m.m. skulle andra kommunikationsslags

relativa lönsamhet bli stärkt på många sträckor.

Nedläggning av flygverksamheten på Bromma, m.m.

Jag biträder hemställan i reservation 3.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

14 borde ha hemställt:

14. beträffande flygets kostnadsansvar för buller och

luftföroreningar

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T216 yrkande 18

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Luftfartsmarknaden2

Luftfartsverket3

Anslagsfrågor3

Motionerna3

Gällande riktlinjer för luftfartspolitiken, m.m.6

Övergripande riktlinjer och grundläggande bestämmelser6

Om flygtrafikförsörjningen m.m.7

Former för reglering7

Den svenska flygmarknaden integreras i EG/EU8

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn9

Antalet flygplatser9

Riktlinjer beträffande huvudmannaskapet för flygplatser

för civil luftfart9

Luftfartsverkets uppgifter och organisation samt

styrningen av verket10

Fortsatt utvecklingsarbete och fråga om bolagisering av

vissa verksamheter11

Resultatutjämning mellan Luftfartsverkets flygplatser12

Tidsbegränsad resultatutjämning mellan statliga och

kommunala flygplatser12

Statens ansvar för flygplatssystemet och fråga om

fortsatt resultatutjämning mellan statliga och kommunala

flygplatser13

Utskottet14

1 Frågor kring luftfartsförfattningarna14

1.1 Krav på tillstånd för ägare av privatflygplan som

transporterar passagerare mot betalning14

l.2 Förbud mot flyguppvisningar över tättbebyggda

områden15

2 Luftfartsmarknaden och luftfartsförsörjningen16

2.1 Åtgärder mot monopoltendenser16

2.2 Inledande eller ökning av viss flygtrafik m.m.16

2.3 Upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig

flygtrafik17

2.4 Resultatutjämning mellan statliga och kommunala

flygplatser18

2.5 Driftbidrag till kommunala flygplatser i

skogslänen20

2.6 Inriktningen av miljöarbetet inom luftfartsområdet22

3 Luftfartsverket (LFV)23

3.1 Inriktning, syften och målsättningar för

Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1994--1996 m.m.23

3.1.1 De övergripande förslagen23

3.1.2 Ny flygplats för Värmland25

3.1.3 Kompletteringar på Kiruna och Luleå-Kallax

flygplatser26

3.1.4 Stockholm-Bromma flygplats och trafikflygplats i

södra delen av Stockholmsregionen26

3.1.5 Utredning om framtiden för de skånska

flygplatserna29

3.1.6 Investeringsplan för LFV och särskilt anslag

till investeringar30

3.2 Policy för expeditions- och ramptjänst på

Luftfartsverkets flygplatser30

4 Beredskap för civil luftfart30

Hemställan31

Reservationer33

Meningsyttring av suppleant37