Bet. 1993/94:TU22

Trafikutskottets betänkande

1993/94:TU22

Funktionshindrades resemöjligheter

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Förslag till riksdagsbeslut

Innehållsförteckning

1993/94

TU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag i årets

budgetproposition som främst gäller ändring i 1979 års lag om

handikappanpassad kollektivtrafik och riktlinjer för det

fortsatta arbetet med åtgärder för att underlätta för

handikappade att använda kollektiva färdmedel.

Lagförslaget innebär bl.a. att begreppet handikappade

ersätts med begreppet resenärer med funktionshinder.

Vad gäller de nämnda riktlinjerna framhåller regeringen att

Handikapputredningens förslag -- efter en ingående

konsekvensprövning avseende bl.a. kostnader och inverkan på den

totala trafikförsörjningen -- i väsentliga delar bör kunna ligga

till grund för kommande föreskrifter om handikappanpassning av

kollektiva färdmedel.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker fyra

motionsyrkanden med hänvisning till att syftet med dem torde få

anses tillgodosett eller till att resultatet av pågående

utredningsarbete bör avvaktas.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Propositionen

Motionerna

1993/94:T204 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om handikappanpassning av

kollektivtrafiken.

1993/94:T216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om handikappanpassad kollektivtrafik.

1993/94:T908 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en länsfärdtjänst över hela landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om tillgängligheten på bussar och tåg.

Utskottet

1 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst

m.m.

Riksdagen beslutade i juni 1993 om en kommunalisering av

riksfärdtjänsten och antog i samband därmed lagen (1993:963)

om kommunal riksfärdtjänst (prop. 1992/93:150 bil. 5, bet. TU39,

rskr. 445). Beslutet innebar också att Styrelsen för

riksfärdtjänst skulle avvecklas vid årsskiftet 1993/94.

I den nu aktuella propositionen framhålls att en särskild

avvecklingskommitté bör ha till uppgift bl.a. att svara för

utbetalningar av medel för resor med riksfärdtjänsten som

beslutats före den 1 januari 1994 och som äger rum fram t.o.m.

utgången av januari 1994. Kommittén skall verka längst t.o.m.

den 30 juni 1994. Medelsanvisningen bör dock beräknas med

beaktande av den teoretiska möjligheten att ett betalningsansvar

för staten inte helt upphör förrän med ingången av år 2004.

Regeringen föreslår en medelsanvisning på 285 000 kr för

nästa budgetår.

Utskottet tillstyrker förslaget.

2 Funktionshindrades resemöjligheter

2.1 Regeringens bedömningar och förslag

Regeringen framhåller att dess bedömningar och förslag främst

grundas på 1989 års Handikapputrednings slutbetänkande Ett

samhälle för alla (SOU 1992:52) samt

Transportforskningsberedningens (nuvarande

Kommunikationsforskningsberedningens) rapport Anpassningen av

kollektivtrafiken -- i går, i dag, i morgon.

Under rubriken Inriktningen av det fortsatta arbetet för

att främja funktionshindrades rese- och

kommunikationsmöjligheter gör regeringen följande

sammanfattande bedömning: Målet bör vara att funktionshindrade

personer skall kunna tillförsäkras samma villkor som andra

medborgare när det gäller att förflytta sig och resa eller att

utnyttja andra former av kommunikationer. En helhetssyn på

funktionshindrades kommunikationsmöjligheter bör därvid

eftersträvas. Olika vägar att tillgodose funktionshindrades

behov måste prövas. Sådana åtgärder som kan väntas ge störst

samlad effekt vid en given insatsnivå bör prioriteras.

Åtgärdernas effekter på det totala utbudet av tjänster inom

kommunikationsområdet och följderna för det internationella

utbytet av varor och tjänster måste beaktas.

Under rubriken En effektivare trafikorganisation gör

regeringen följande sammanfattande bedömning: Med en effektivare

trafikorganisation i form av bl.a. ökad samordning av offentligt

betalda resor skapas bättre förutsättningar att anpassa

kollektivtrafiken till funktionshindrades behov. En effektivare

organisation kan även skapa utrymme för kvalitetsförbättringar

inom färdtjänsten för svårt handikappade.

Regeringen föreslår att lagen (1979:558) om

handikappanpassad kollektivtrafik ändras så att begreppet

handikappade ersätts med begreppet resenärer med

funktionshinder. Ändringsförslaget följer -- framhåller

regeringen -- av synsättet att handikappet inte skall ses som en

egenskap hos en person utan som ett förhållande mellan en

funktionshindrad person och omgivningen.

Vidare föreslår regeringen att 2 § andra stycket i lagen får

en ändrad lydelse. Nuvarande lydelse är: När kollektivtrafik

planeras och genomförs skall handikappades särskilda behov

beaktas så långt det är möjligt. Regeringen föreslår

följande nya lydelse: När kollektivtrafik planeras och genomförs

skall funktionshindrades särskilda behov beaktas. Regeringen

säger sig ha beaktat Handikapputredningens synpunkt att

lagrummet för närvarande har en diskriminerande utformning.

Slutligen föreslår regeringen att riksdagen godkänner det

som regeringen förordar om anpassning av färdmedel m.m.

Regeringen framhåller att arbetet med att utfärda föreskrifter

om anpassningen av kollektiva färdmedel med stöd av lagen om

handikappanpassad kollektivtrafik bör gå vidare. I sammanhanget

betonas att det finns en bred uppslutning bakom de ambitioner

som ligger till grund för Handikapputredningens förslag om

åtgärder för att öka tillgängligheten till olika färdmedel. Den

konkreta utformningen av åtgärderna och de tidsplaner för ett

genomförande som utredningen redovisat har däremot givit upphov

till starka invändningar av främst ekonomisk eller teknisk natur

från en rad olika remissinstanser. Regeringen framhåller att det

i många fall finns anledning att ta hänsyn till den framförda

kritiken. Utredningens förslag bör dock -- efter en ingående

konsekvensprövning i vissa avseenden -- i väsentliga delar kunna

ligga till grund för kommande föreskrifter på området.

När det gäller i första hand instegsförhållanden i bussar

som används i lokal och regional trafik framhåller regeringen

att det som ett alternativ till föreskrifter bör prövas om det

går att nå en överenskommelse med Svenska Lokaltrafikföreningen

(SLTF) om vissa riktlinjer i fråga om planeringen och

genomförandet av trafiken. Sådana riktlinjer bör bl.a. innefatta

en rekommendation till trafikhuvudmännen att upphandla trafik

med låggolvs- eller lågentréfordon och att sätta in sådana

fordon i trafik där effekterna för funktionshindrade kan väntas

bli störst med hänsyn till lokala behov och förutsättningar.

Regeringen kommer därför att uppdra åt Vägverket att inleda

överläggningar med SLTF med syfte att nå en överenskommelse med

den angivna innebörden.

Vidare framhåller regeringen att det kan vara rimligt att

med en skälig framförhållning för tillverkare och beställare av

fordon införa krav på fordon som medger rullstolstillgänglighet

vid regelbunden långväga kollektivtrafik inom landet i enlighet

med Handikapputredningens förslag. Som alternativ till

fordonsrelaterade krav bör man därvid också kunna medge att

tillgängligheten till fordonen tillgodoses genom speciella

terminal- eller hållplatsbaserade arrangemang eller motsvarande

manuell service på trafikerade linjer.

Slutligen betonar regeringen betydelsen av åtgärder som

syftar till att förbättra informationen om funktionshindrades

resemöjligheter samt av stöd till forsknings-, utvecklings- och

demonstrationsprojekt av betydelse för äldres och

funktionshindrades resebehov.

2.2 Motionsförslag

I motion T204 (fp) framhålls att resenärer med

funktionshinder, som vill värna om miljön, ofta är hänvisade

till bilen, som är det sämsta alternativet från miljösynpunkt.

En fortsatt satsning på handikappanpassning av kollektivtrafiken

är därför ytterst nödvändig.

I motion T216 (v) framhålls att en handikappanpassad

kollektivtrafik gynnar alla resenärer. Som exempel på lämplig

anpassning anges bytesstationer på samma plan, breda dörrar på

tåg och bussar, låggolvsbussar och effektiva

trafikinformationssystem. Vidare betonar motionärerna betydelsen

av de s.k. servicelinjer som införts i flera svenska städer.

Dessa linjer visar på ett nytänkande som på alla sätt måste

uppmärksammas, spridas och uppmuntras.

I motion T908 (s) framhålls att kollektivtrafiken bör vara

basen i trafikförsörjningen även för funktionshindrade och att

färdtjänsten bör vara ett komplement till de allmänna

kommunikationerna. Det innebär -- betonar motionärerna -- att

länsfärdtjänst bör inrättas över hela landet med taxor som

motsvarar kollektivtrafiktaxan i den kommun och i det län där

den enskilde hör hemma. Bussarna bör vidare ha plana insteg

eller vara försedda med rullstolslyft. Toaletterna på långväga

linje- och beställningstrafik bör vara tillgängliga också för

rullstolsburna resenärer. Tåg och motorvagnar bör ha minst en

vagn som är anpassad till funktionshindrades behov genom plant

insteg eller rullstolslyft. Vid regional och interregional

trafik bör det finnas rullstolstillgängliga toaletter.

2.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att allmän enighet råder om att ett

av de viktigaste målen för trafikpolitiken är att en

tillfredsställande transportförsörjning skall finnas tillgänglig

för alla. För att nå detta mål krävs enligt en lika samstämmig

uppfattning åtgärder från det allmännas sida i syfte att

underlätta kommunikationsmöjligheterna för grupper med särskilda

behov, såsom funktionshindrade och äldre. 1979 års lag om

handikappanpassad kollektivtrafik, med sina övergripande

bestämmelser om hänsyn till funktionshindrade vid planeringen

och genomförandet av kollektivtrafiken, skall ses mot den

angivna bakgrunden. Detta gäller även det förslag till ändring

av lagen som regeringen nu förelägger riksdagen. Utskottet

finner förslaget väl avvägt och tillstyrker därför detsamma.

En tillfredsställande transportförsörjning för

rörelsehindrade är dock inte endast en fråga om anpassning av

kollektivtrafiken till denna grupps särskilda behov. Som

framhölls i 1988 års trafikpolitiska beslut måste en helhetssyn

läggas på samhällets olika insatser -- kommunal färdtjänst,

bilstöd, handikappanpassning av kollektiva färdmedel och

riksfärdtjänst -- för att säkerställa funktionshindrades

förflyttningsmöjligheter (prop. 1987/88:50, bet. TU15, rskr.

201).

En helhetssyn på funktionshindrades

kommunikationsmöjligheter bör även enligt den nu aktuella

propositionen prägla det fortsatta arbetet med att förbättra

dessa möjligheter. Utskottet finner det vara en riktig tanke att

inom ramen för en sådan helhetssyn pröva olika vägar att

tillgodose funktionshindrades behov och att därvid prioritera

åtgärder som vid en given insatsnivå kan väntas ge den största

samlade effekten. I likhet med regeringen vill utskottet betona

att målet bör vara att funktionshindrade personer skall kunna

tillförsäkras samma villkor som andra medborgare när det gäller

möjligheter att förflytta sig och att resa eller att utnyttja

andra former av kommunikationer.

I motion T204 (fp) betonas, liksom i propositionen,

vikten av en fortsatt satsning på handikappanpassning av

kollektivtrafiken. Utskottet delar naturligtvis denna

uppfattning. En handikappanpassning av det slag som anges i

motion T216 (v) kan vidare -- även enligt utskottets mening --

innebära fördelar för alla resenärer, inte bara

funktionshindrade. Utskottet kan också ställa sig bakom vad som

sägs i den sistnämnda motionen om det stora värdet av s.k.

servicelinjer. Vid inrättandet av sådana linjer, som nu finns i

ett trettiotal kommuner, tas särskild hänsyn till bl.a. äldres

och funktionshindrades behov i fråga om t.ex. linjesträckning,

turintervall och fordonsutformning.

Av det anförda framgår att syftet med de nämnda

motionsyrkandena torde få anses tillgodosett. Yrkandena synes

därför inte behöva föranleda någon riksdagens åtgärd.

Med anledning av yrkandet i motion T908 (s) om en

länsfärdtjänst över hela landet vill utskottet fästa

uppmärksamheten på vad som sägs i propositionen om den förra

året tillsatta Samreseutredningen (dir. 1993:84). Utredningen

har till uppgift att lämna förslag till samordning av olika slag

av offentligt betalda resor. Den skall därvid förutsättningslöst

studera olika modeller som bygger på frivillig samverkan mellan

kommuner, landsting och trafikhuvudmän. Vidare skall utredningen

redovisa ett alternativ som bygger på lagstiftning om ett

enhetligt huvudmannaskap i länen för offentligbetalda resor.

Regeringen framhåller att utredningens uppdrag har utformats med

utgångspunkt i de förslag som lagts fram inom ramen för

Handikapputredningens arbete. Möjligheterna att erbjuda även

resenärer med funktionshinder tillfredsställande

transportförsörjning genom en ökad handikappanpassning av

kollektivtrafiken är -- betonar regeringen -- ett av

huvudmotiven till att Samreseutredningen tillsatts.

Utredningens uppdrag skall vara slutfört senast den 31

december 1994. I avvaktan härpå och regeringens

ställningstagande till utredningens förslag synes

motionsyrkandet inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad gäller de krav på handikappanpassning av bussar och tåg

som omfattas av yrkande 2 i motion T905 (s) vill utskottet

hänvisa till vad som sägs i propositionen om att bl.a. Vägverket

och Banverket bör utarbeta närmare föreskrifter om

handikappanpassad kollektivtrafik i enlighet med angivna

riktlinjer. I vissa fall måste -- betonar regeringen -- de

tekniska och ekonomiska förutsättningarna för skärpta krav

ytterligare klarläggas. Berörda trafikverk bör därför närmare

utreda dessa frågor och redovisa resultatet till regeringen. I

de fall beröringspunkter föreligger med det arbete som utförs av

Samreseutredningen bör verken samråda med denna.

Utredningsuppdragen bör också -- framhåller regeringen --

samordnas i tiden, vilket innebär att verkens utredningar bör

redovisas för regeringen senast den 31 december 1994.

Enligt utskottets mening bör inte heller yrkande 2 i motion

T905 (s) föranleda någon riksdagens åtgärd i avvaktan på

resultatet av pågående utredningsarbete.

Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till

riksdagen snarast möjligt efter det att de nämnda

utredningsuppdragen redovisats. I avvaktan härpå bör riksdagen

enligt utskottets mening godkänna vad regeringen förordar om

anpassning av färdmedel m.m. och avslå motionsyrkandena.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Kostnader för avveckling av Styrelsen för

riksfärdtjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

förslagsanslag på 285 000 kr,

2. beträffande lagförslaget

att riksdagen antar det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1979:558) om

handikappanpassad kollektivtrafik,

3. beträffande anpassning av färdmedel m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:T204 yrkande

10, 1993/94:T216 yrkande 15 och 1993/94:T908 godkänner det som

regeringen förordar härom.

Stockholm den 24 mars 1994

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Sten

Andersson i Malmö (m), Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson

(c), Bo Nilsson (s), Anita Jönsson (s), Kenneth Attefors (nyd),

Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Lars Biörck (m), Ulrica

Messing (s), Hugo Bergdahl (fp), Kenneth Lantz (kds), Tom Heyman

(m) och Krister Örnfjäder (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad

kollektivtrafik

Förslag till riksdagsbeslut

Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.

Regeringen föreslår i proposition 1993/94:100 bilaga 7

(Kommunikationsdepartementet) under avsnittet H. Övriga ändamål

(s. 144) att riksdagen till Kostnader för avveckling av

Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar

ett förslagsanslag på 285 000 kr.

Funktionshindrades resemöjligheter

Regeringen föreslår under avsnittet Särskilda frågor

(s. 157--172) att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen om

handikappanpassad kollektivtrafik (1979:558),

2. godkänner det som regeringen förordar om anpassning av

färdmedel m.m.

Lagförslaget är fogat som bilaga till betänkandet.

Bilaga

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen1

Förslag till riksdagsbeslut1

Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst

m.m.1

Funktionshindrades resemöjligheter2

Motionerna2

Utskottet2

1 Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst

m.m.2

2 Funktionshindrades resemöjligheter3

2.1 Regeringens bedömningar och förslag 3

2.2 Motionsförslag4

2.3 Utskottets ställningstagande5

Hemställan7

Bilaga

Förslag till lag om ändring i lagen (1979:558) om

handikappanpassad kollektivtrafik8