Bet. 1993/94:TU29

Trafikutskottets betänkande

1993/94:TU29

Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga

Innehållsförteckning

1993/94

TU29

Sammanfattning

I proposition 1993/94:168 läggs fram förslag till olika

åtgärder som syftar till ökad tillsyn av den yrkesmässiga

trafiken.

I 19 § yrkestrafiklagen (1988:263) föreslås att

länsstyrelsernas ansvar för den löpande tillsynen av den

yrkesmässiga trafiken markeras.

För att underlätta länsstyrelsens tillsyn av den

yrkesmässiga trafiken föreslås att utsökningsregisterlagen

(1986:617) ändras så att ändamålet med registret vidgas till att

också omfatta tillsyn av innehavare av trafiktillstånd och

trafikansvariga enligt yrkestrafiklagen. Syftet är att göra det

möjligt att sambearbeta uppgifter i utsökningsregistret med

uppgifter i Vägverkets centrala yrkestrafikregister.

Förslag läggs också fram om ändring i yrkestrafiklagen

varigenom vandelsprövning av taxiförare införs. Legitimation

såsom taxiförare skall bara få ges till den som med hänsyn till

yrkeskunnande och laglydnad bedöms lämplig. Kravet på

förarlegitimation gäller såväl anställda förare som de

tillståndshavare som själva kör sina taxifordon. Legitimationen

skall kunna återkallas.

Därutöver innehåller propositionen en redogörelse för

planerade åtgärder som i huvudsak kan genomföras genom

regeringsbeslut om förordningsförändringar eller genom beslut om

regeringsuppdrag. De viktigaste förslagen avser

bättre möjligheter till kontroll mot polisregistret av dem som

söker tillstånd till yrkesmässig trafik,

bättre information om taxor i taxitrafik,

vidgad skyldighet för polisen att rapportera brottslighet till

tillsynsmyndigheten samt

omedelbar giltighet av beslut om återkallelse av

trafiktillstånd.

De huvudsakliga förslagen i propositionen har inte mött någon

erinran i motionerna. Utskottet tillstyrker att lagändringarna

antas. I visssa detaljfrågor har motionärer avvikande mening.

Dessa motionsförslag avstyrks av utskottet.

Utskottet föreslår emellertid viss ändring av

ikraftträdandebestämmelserna för ändringarna i yrkestrafiklagen.

I anslutning till propositionsförslagen behandlar och

avstyrker utskottet motionsförslag om återinförande av vissa av

de regleringar av taxitrafiken som upphörde år 1990. Härjämte

har utskottet behandlat och avstyrkt andra motioner med förslag

med anknytning till den yrkesmässiga trafiken.

Vid utskottets betänkande har fogats fem reservationer samt en

meningsyttring avseende fem moment i utskottets hemställan. De

moment i utskottets hemställan som reservationerna och

meningsyttringen avser framgår i avsnittet Hemställan.

Propositionen

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1993/94:T41 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lämnande av uppgifter från

utsökningsregistret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om införande av ett tillstånd per fordon,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om krav på yrkestrafiktillstånd vid

införskaffande av taxameter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om auktorisering av

beställningscentraler,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om befordringsplikt vid större

flygplatser och järnvägsstationer.

1993/94:T42 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om taxinäringen.

1993/94:T43 av Karl-Erik Persson och Bengt Hurtig (båda v)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till

åtgärder för taxinäringen enligt vad i motionen anförts.

1993/94:T44 av Carin Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

krav på prisinformation och taxametrar.

1993/94:T45 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att trafikområdesbegreppet bör återinföras avseende Gotland.

Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari

1994

1993/94:T904 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om länsstyrelsernas rätt att överklaga

yrkestrafikdomar.

1993/94:T907 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om nödvändiga åtgärder inom taxinäringen.

1993/94:T909 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av ett maximalt arbetstidsuttag för

yrkeschaufförer.

Utskottet

1 Bakgrund

Utveckling mot avreglering av den yrkesmässiga trafiken --

särskilt taxitrafiken

Den yrkesmässiga trafiken -- varmed avses trafik i vilken

personbil, lastbil eller buss med förare ställs till

allmänhetens förfogande mot betalning för transport av personer

eller gods -- var länge föremål för en omfattande reglering.

Från början av 1970-talet avreglerades emellertid den

yrkesmässiga godstrafiken. Sedan mitten av 1980-talet har flera

steg tagits mot en avreglering också av den yrkesmässiga

persontrafiken.

Till grund för att en avreglering av den yrkesmässiga

persontrafiken inleddes låg den i proposition 1987/88:78 (om

avreglering av yrkestrafiken) uttalade uppfattningen (s. 18)

att en sund konkurrens mellan olika trafikföretag i förening med

ett riktigt utformat kostnadsansvar leder till att resurserna

utnyttjas effektivare och till en bättre fördelning av

transportarbetet mellan olika transportgrenar. En avreglering

har också legat i linje med strävandena efter förenklingar av

regelsystemet i stort.

För taxitrafiken hade enligt 1979 års

yrkestrafiklagstiftning -- yrkestrafiklagen (1979:559) och

yrkestrafikförordningen (1979:87l) -- gällt bestämmelser om

bl.a. trafikeringsplikt, trafikområde, kommenderingsplan,

uppställningsplats för fordon och skyldighet för

tillståndshavare att tillhöra en beställningscentral. Vidare var

prissättningen reglerad genom att en statlig myndighet -- det

dåvarande Transportrådet -- fastställde en för hela landet

gällande maximitaxa. Denna reglering -- som i vissa delar

redovisas närmare i det följande (s. 9--10) -- slopades genom

beslut av statsmakterna år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, prop.

1987/88:78, bet. TU15, rskr. 166). Samtidigt skärptes reglerna

om lämplighetsprövning av den som söker trafiktillstånd. Också

som ett led i förenklingen på området ersattes 1979 års

yrkestrafiklagstiftning den 1 januari 1989 med de ännu gällande

yrkestrafiklagen, YTL, (1988:263) och yrkestrafikförordningen,

YTF, (1988:1503). Då det för taxitrafiken behövdes en längre

anpassningstid fick genom övergångsbestämmelser i 1988 års YTL

och YTF ovannämnda reglering av taxitrafiken vara kvar till den

1 juli 1990.

Den år 1988 beslutade regleringen av yrkestrafiken i huvuddrag

Regleringen av yrkestrafiken sker som nämnts genom 1988 års

yrkestrafiklag och 1988 års yrkestrafikförordning. För

tillämpningen av yrkestrafiklagstiftningen meddelade det

dåvarande Transportrådet år 1989 allmänna råd (TPR 1989:2). Av

betydelse är också förordningen (1979:785) om

yrkestrafikregister samt vissa bestämmelser i

fordonskungörelsen, FK, (1972:595) och bilregisterkungörelsen

(1972:599).

Definitionen av yrkesmässig trafik har utökats så att denna

trafik numera även omfattar trafik i vilken terrängmotorfordon

eller traktortåg med förare ställs till allmänhetens förfogande

mot betalning för transport av personer eller gods.

Yrkesmässig trafik får endast bedrivas av den som har

trafiktillstånd.

Trafiktillstånd kan meddelas antingen för godstrafik eller

för persontransporter. Ett trafiktillstånd för persontransporter

kan avse linjetrafik, taxitrafik eller beställningstrafik med

buss.

För all yrkesmässig trafik gäller enligt 6 § YTL att

trafiktillstånd endast får ges till sådana fysiska eller

juridiska personer som bedöms vara lämpliga att driva

verksamheten med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska

förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter

mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter

av betydelse.

För linjetrafik med buss som rör mer än ett län finns en

särskild skadlighetsprövning, där även trafikens påverkan på

järnvägstrafik och trafikhuvudmännens trafik kan beaktas.

Taxitrafik, beställningstrafik med buss och godstrafik är

däremot endast föremål för prövning vad avser tillståndshavarens

lämplighet.

För att driva taxirörelse tillkommer krav på att fordonet

skall vara försett med typgodkänd kvittoskrivande och

registrerande taxameter samt att passagerare före färd skall

kunna få kännedom om den taxa som tillämpas.

Trafiktillstånd gäller i allmänhet tills vidare.

Trafiktillstånd som inte längre används skall återkallas. Det

skall också återkallas om det i den yrkesmässiga trafiken eller

i övrigt vid driften av trafikrörelsen eller i annan verksamhet

som tillståndshavaren driver har förekommit allvarliga

missförhållanden eller om annars förutsättningarna för tillstånd

inte längre föreligger. Om missförhållandena inte är av

allvarlig art, kan i stället varning meddelas.

Tillståndsmyndigheter för den yrkesmässiga trafiken är

länsstyrelserna. Enda undantaget från denna regel är att

Vägverket är tillståndsmyndighet vid linjetrafik som rör mer än

ett län. Vägverket är dessutom central tillsynsmyndighet för den

yrkesmässiga trafiken.

Enligt en ändring i YTF, som i det hänseende som nämns här

träder i kraft först den 1 januari 1995 (SFS 1992:1387 och SFS

1993:1159), skall en taxiförare också ha en legitimation

utfärdad av Vägverket. Legitimationen visar att föraren med

hänsyn till kravet på yrkeskunnande har blivit godkänd att föra

fordon i taxitrafik.

Enligt förordningen (1979:785) om yrkestrafikregister avser

registret registrering av tillståndsinnehav enligt

yrkestrafiklagen, lagen (1979:560) om transportförmedling och

lagen (1979:561) om biluthyrning. Registret förs av Vägverket.

Länsstyrelserna är regionala registermyndigheter.

Utvecklingen av yrkestrafiken efter 1988 års

avregleringsbeslut

Transportrådet (TPR) överlämnade i april 1991 till regeringen

rapporten (1991:1) Avregleringen av taxitrafiken med redovisning

av erfarenheterna dittills av avregleringen. TPR konstaterade

att tillgången på taxibilar hade ökat markant och därmed hade

konkurrensen totalt sett ökat. Däremot fanns enligt TPR inga

tydliga tecken på att effektiviteten hade förbättrats. I vissa

storstäder gick utvecklingen snarare åt det motsatta hållet på

grund av en begynnande överetablering. Försämrad lönsamhet kunde

där komma att leda till utslagningar. Det var därför enligt TPR

väsentligt att de mest seriösa och effektiva företagen gavs

förutsättningar att överleva.

TPR:s rapport m.m. redovisades i 1992 års budgetproposition,

bil. 7. Med anledning av propositionen (s. 168--177) beslöt

riksdagen (bet. 1992/93:TU1, rskr. 2) att beslutet om

avreglering av taxi skulle ligga fast men för att säkerställa

konkurrens på lika villkor inom taxinäringen skulle

länsstyrelserna enligt riktlinjer som föreslogs i propositionen

skärpa lämplighetsprövningen och uppföljningen av lämpligheten

hos trafikutövarna. Vidare gav riksdagen på förslag av

trafikutskottet som sin mening regeringen till känna att vissa

skärpningar av den lagstiftning som är av betydelse för

taxitrafiken borde övervägas och att regeringen därefter borde

återkomma till riksdagen med förslag.

Den 19 november 1992 gav regeringen Statskontoret i uppdrag

att göra en översyn av länsstyrelsernas tillsyn över den

yrkesmässiga trafiken och lämna förslag till förbättringar i

syfte att effektivisera tillsynen i linje med statsmakternas

beslut i dessa frågor.

På förslag i proposition 1992/93:106 godkände riksdagen i

mars 1993 -- med utgångspunkt i att avregleringen av

taxinäringen skulle ligga fast -- en rad åtgärder för att

förbättra villkoren inom taxibranschen (bet. 1992/93:TU26, rskr.

278). Trafikutskottet som i sitt betänkande också redovisade

överväganden och synpunkter, som Riksdagens revisorer den 17

mars 1993 framlagt i en rapport om avregleringen av

taxinäringen, bedömde att de av regeringen förordade åtgärderna

var bra men inte tillräckliga. Utskottet förutsatte att

regeringen skulle överväga ytterligare åtgärder -- såväl på

lagstiftnings- som på tillsynsområdet -- för att komma till

rätta med de problem som fanns inom näringen. Det gällde bl.a.

de förslag som Riksdagens revisorer framfört om ökad tillsyn

från länsstyrelserna, krav på ett trafiktillstånd per fordon och

skärpt lämplighetsprövning av taxiförarna.

I juni 1993 redovisade Statskontoret sitt uppdrag genom att

till regeringen överlämna rapporten (1993:15) Om taxi och annan

yrkesmässsig trafik. I rapporten lade Statskontoret fram förslag

om en effektivare tillsyn av den yrkesmässiga trafiken i form av

ett åtgärdspaket om 25 punkter. Förslagen redovisas i sammandrag

i den föreliggande propositionen på s. 43--48. Statskontorets

förslag utgår från att statsmakternas beslut om avreglering

ligger fast.

På grundval av Statskontorets rapport och remissyttranden

över denna utarbetades inom Kommunikationsdepartementet en

promemoria med lagförslag benämnd Ökad tillsyn av den

yrkesmässiga trafiken (Ds 1993:91).

2 Ärendet

2.1 Förslagen m.m. i propositionen i huvuddrag

Proposition 1993/94:168 bygger på förslag av Statskontoret i

rapporten (1993:15) Om taxi och annan yrkesmässig trafik och på

lagförslag i departementspromemorian (Ds 1993:91) Ökad tillsyn

av den yrkesmässiga trafiken, vilka båda har remissbehandlats.

Lagförslag

Regeringen föreslår att riksdagen skall anta i propositionen

framlagda förslag till ändring i l988 års yrkestrafiklag och i

utsökningsregisterlagen (1986:617). Dessa förslag, som redovisas

närmare nedan, syftar till att en skärpt uppföljning skall ske

av dem som har fått tillstånd till yrkesmässig trafik.

Regeringens bedömningar i vissa frågor

I propositionen redovisar regeringen på s. 25--33 -- med

huvudsaklig utgångspunkt i förslag av Statskontoret -- följande

bedömningar under angivna rubriker. Avsikten har varit att

regeringen genom ändring i YTF m.m. skall följa upp de

redovisade bedömningarna.

Prövning av sökandens lämplighet och laglydnad

Länsstyrelserna bör genom terminalåtkomst i polisregistret

kunna få veta huruvida de personer som söker tillstånd till

yrkesmässig trafik och till biluthyrning förekommer i registret

eller ej.

Taxeinformation och taxinummer

Information om gällande taxa i taxitrafik bör anges på

taxifordonet, både utvändigt och invändigt. Länsstyrelserna

skall kunna meddela föreskrifter om informationens närmare

utformning. Taxifordonets registreringsnummer bör på ett tydligt

sätt anges också inne i ett taxifordon.

Taxameterfrågor

Vägverket bör ges i uppdrag att ytterligare utreda hur

taxametrar kan göras säkrare. Därvid bör bl.a. studeras om och i

vad mån taxametrar i ökad utsträckning kan användas för

taxiföretagets bokföring och vid arbetstidsredovisning. Åtgärder

bör även vidtas som underlättar polisens kontroll av taxametrar.

Genom beslut den 14 april i år har regeringen gett Vägverket

i uppdrag att utreda vissa taxameterfrågor.

Information till länsstyrelserna från polis och domstolar

Klarare regler bör finnas för polisens information till

tillsynsmyndigheten om misstänkt brottslighet,

strafförelägganden och domar.

Uppföljning av tillståndshavares och taxiförares lämplighet

Ändring bör vidtas i körkortsförordningen (1979:722),

innebärande att registerblad om belastningsuppgifter för

körkortsinnehavare skall, om innehavaren har tillstånd för

yrkesmässig trafik, sändas till den länsstyrelse som har

meddelat trafiktillståndet. Detsamma bör gälla den

trafikansvarige om det är en juridisk person som har

trafiktillståndet. Sådant registerblad skall också översändas

till den länsstyrelse som beslutat om legitimation för

taxiförare.

Polisens tillsyn över den yrkesmässiga trafiken

Rikspolisstyrelsen och Vägverket bör få i uppdrag att

gemensamt överväga formerna för övervakningen av yrkestrafiken.

Genom beslut den 30 mars i år har regeringen gett

Rikspolisstyrelsen och Vägverket det förutskickade uppdraget.

Bland de angivna ämnesområdena har motionsförslag väckts

endast i taxameterfrågor. Utskottet återkommer till dessa

motionsförslag i det följande.

På s. 33--34 redovisar regeringen följande bedömning i fråga

om återkallelse av trafiktillstånd, vilken fråga inte har

behandlats i Statskontorets rapport.

Ett beslut om återkallelse av ett trafiktillstånd bör gälla

omedelbart. Om särskilda skäl finns bör återkallelsen ske först

när beslutet därom har vunnit laga kraft.

När det gäller Vägverket -- som enligt förordningen

(1992:1467) med instruktionen för verket har att svara för

frågor om yrkestrafik -- framhåller regeringen på s. 38 att

verket bör stödja tillsynsmyndigheterna genom föreskrifter och

allmänna råd, genom utbildning och information rörande bl.a.

rättstillämpning samt allmänt följa upp tillsynen över den

yrkesmässiga trafiken.

Övriga i propositionen kommenterade förslag av Statskontoret

Regeringen redovisar vidare på s. 34--38 sina

ställningstaganden till sådana förslag av Statskontoret i frågor

som regeringen av olika anledningar bedömer inte nu bör

föranleda närmare åtgärder, nämligen i frågor om

avskaffande av kravet på förarskydd i taxifordon,

organisatorisk samordning av yrkestrafik-, bil- och

körkortsfunktionerna hos länsstyrelserna,

utformning av ansökan om trafiktillstånd,

ordning för examination av blivande tillståndshavare och

trafikansvariga,

översyn av sanktionerna för överträdelser av bestämmelser inom

den yrkesmässiga trafiken,

fråga om taxireglementen bör kunna beslutas av

länsstyrelserna,

hållplatstelefoner för taxi skall vara tillgängliga för alla

yrkesverksamma förare,

tillsynsmyndigheten bör utföra operativ tillsyn av den

yrkesmässiga trafiken,

tidsbegränsade tillstånd bör i högre grad användas,

förstärkt ägarkontroll av taxifordon,

anmälan till tillståndsmyndigheten av personkretsförändringar

i trafikföretag som bedrivs i aktiebolagsform,

organiserad samverkan mellan länsstyrelserna och

skattemyndigheterna samt

beslutanderätten i frågor om körkortsingripande flyttas till

den länsstyrelse där körkortshavaren är kyrkobokförd från den

där körkortet har utfärdats.

2.2 Motionsfrågorna i huvuddrag

I motionerna i ärendet tas upp frågor om återinförande av

vissa upphävda regleringar av taxitrafiken, om utvärdering av

avregleringen av taxi, om sambearbetning av yrkestrafikregistret

med utsökningsregistret, om visst undantag från i propositionen

föreslaget krav på förarlegitimation, om rätt för länsstyrelse

att överklaga kammarrätts domar i yrkestrafikmål, om

taxameterfrågor, om ett trafiktillstånd för varje taxifordon, om

rekommendation till det allmänna att anlita seriösa taxiföretag

samt om arbetstidsregleringen för yrkesförare.

3 Återinförande av vissa upphävda regleringar av taxitrafiken,

m.m.

De upphävda regleringarna

Trafikeringsplikt

I 2 kap. 20 § i 1979 års YTL var föreskrivet att den som hade

tillstånd till beställningstrafik med lättare fordon för

persontransporter var skyldig att på de villkor som gällde för

trafiken transportera personer och resgods (trafikeringsplikt).

I 4 kap. 4 § i 1979 års YTF var bl.a. föreskrivet att

länsstyrelsen -- i samband med att tillstånd till

beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon gavs

-- fick närmare ange trafikeringspliktens omfattning. Om det

fanns särskilda skäl fick länsstyrelsen helt eller delvis medge

undantag från trafikeringsplikten.

Anknytning av trafiken till ett trafikområde och en

uppställningsplats

Enligt 2 kap. 22 § i 1979 års YTF skulle ett tillstånd till

beställningstrafik för persontransporter innehålla uppgift om

trafikområde. Avsåg tillståndet trafik med lättare fordon fick

länsstyrelsen, om det behövdes, även bestämma om

uppställningsplats inom trafikområdet.

Enligt 4 kap. 6 § i 1979 års YTF fick den som hade tillstånd

till beställningstrafik för persontransporter utföra trafiken

inom trafikområdet. Trafiken fick utföras också utanför

trafikområdet, om beställningen hade tagits emot av eller

meddelats fordonets förare inom trafikområdet. Hade fordonets

förare meddelats beställningen genom kommunikationsradio fick

körningen också utföras under förutsättning att basradion fanns

i trafikområdet.

Enligt 4 kap. 7 § gällde att, om en beställd körning hade

avslutats utanför trafikområdet, fordonet så snart som möjligt

skulle föras tillbaka dit. Under färden tillbaka fick dock

passagerare tas upp för transport till trafikområdet eller till

ort som passerades på vägen dit. Hade det bestämts

uppställningsplats för ett fordon fick detta inte ställas upp på

annan plats i avvaktan på köruppdrag.

Om det behövdes för att tillgodose ett tillfälligt behov av

beställningstrafik för persontransporter inom ett visst område,

fick enligt 4 kap. 8 § undantag medges av länsstyrelsen från

bestämmelserna om trafikens anknytning till trafikområde och

uppställningsplats.

Kommenderingsplan

I 4 kap. 4 § i 1979 års YTF var vidare bl.a. föreskrivet att

länsstyrelsen -- för beställningstrafik för persontransporter

med lättare fordon -- skulle i en plan för varje trafikområde

(s.k. kommenderingsplan) ange omfattningen av trafiken, om inte

särskilda skäl föranledde annat.

Skyldighet att vara ansluten till en beställningscentral

Enligt 4 kap. 10 § i 1979 års YTF gällde att den som hade

tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med

lättare fordon skulle vara ansluten till en beställningscentral,

som var gemensam för ett eller flera trafikområden. Förelåg

särskilda skäl fick den tillståndsgivande länsstyrelsen medge

undantag från denna skyldighet.

Som regel skulle det bara finnas en beställningscentral per

kommun.

Regleringarna upphörde den 1 juli 1990

I övergångsbestämmelserna till 1988 års YTL resp. 1988 års YTF

upprepades bestämmelser om ovan angivna regleringar för

tillämpning fram till utgången av juni 1990.

Krav på återinförande av trafikeringsplikt

I två motioner framförs krav på återinförande av

trafikeringsplikt.

I motion T907 (s) begärs i här aktuell del av motionen att

regeringen skall överväga en form av befordringsplikt så att

resenärer med kort resväg och/eller för föraren obekväma

resrelationer inte vägras taxiresa.

I motion T41 (s) begärs i yrkande 5 att befordringsplikt

skall gälla vid större flygplatser och järnvägsstationer för att

en resenär som har en kort resväg eller som skall resa till en

plats som är olämplig för föraren inte skall nekas transport.

Utskottet har vid flera tillfällen under senare år ansett

att beslutet om avreglering av den yrkesmässiga trafiken bör

ligga fast. Som framhålls i propositionen får effekterna av

avregleringen -- t.ex. i form av ökad och lättare tillgång till

taxibilar -- bedömas som övervägande positiva trots vissa

problem vad gäller efterlevnaden av ett antal bestämmelser inom

bl.a. yrkestrafiklagstiftningen och skattelagstiftningen.

Någon anledning till ändrat ställningstagande till den redan

under 1987/88 års riksmöte fastlagda inriktningen mot

avreglering finns enligt utskottets mening inte.

I fråga om befordringsplikt vill utskottet erinra om vad

utskottet anförde i betänkande 1992/93:TU26 (s. 9--10) med

anledning av motionsförslag som var likartade med dem som här är

aktuella och som utskottet avstyrkte.

Utskottet konstaterade att de motionsyrkanden som väckts om

befordringsplikt stred mot grundtanken i hela

avregleringsreformen och ledde tillbaka till en starkt reglerad

näring. Utskottet ansåg att en sådan utveckling skulle vara

olycklig. Exempelvis skulle befordringsplikt vid större flyg-

och tågterminaler förutsätta en lång rad ytterligare

regleringsmoment, såsom trafikområde (inom vilket område

trafikeringsplikten skall gälla), s.k. kommenderingsplan

(taxifordon måste finnas tillgängliga) samt prisreglering (man

skulle inte kunna beordra körplikt utan att garantera skälig

intäkt).

Enligt utskottets uppfattning borde utgångspunkten vara att

taxitrafiken skall anpassas till resenärernas önskemål i stället

för att följa administrativa regleringar. Utskottet ansåg att de

problem som motionärerna åsyftade kunde lösas med bl.a. en

aktiv konkurrensvårdande politik. Vad gäller behov av

befordringsplikt vid större flygterminaler och järnvägsstationer

borde dessutom uppmärksammas den möjlighet som de som ansvarar

för terminalerna har att medverka till en kundanpassad

utveckling av taxitrafiken.

Utskottet har samma mening om de nu aktuella

motionsförslagen. Detta innebär att utskottet avstyrker dem.

Krav på återinförande av skyldighet att vara ansluten till en

beställningscentral

I två motioner framförs krav på återinförande av

skyldighet att vara ansluten till en beställningscentral.

I motion T907 (s) begärs i här aktuell del av motionen att

samtliga taxibilar skall vara anslutna till någon

beställningscentral, i vilken man tillämpar enhetlig taxa.

I motion T43 (v) begärs i här aktuell del att det skall

övervägas om man inte måste återgå till ordningen med anknytning

till en beställningscentral för att man skall kunna komma till

rätta med de problem som taxinäringen har.

I frågan om anslutning till beställningscentral vill

utskottet erinra om vad utskottet anförde i betänkande

1992/93:TU26 (s. 9--10) med anledning av motionsförslag som var

likartade med dem som här är aktuella och som utskottet

avstyrkte.

Utskottet konstaterade att de motionsyrkanden som väckts om

krav på att tillhöra beställningscentraler stred mot grundtanken

i hela avregleringsreformen och ledde tillbaka till en starkt

reglerad näring. Utskottet ansåg att en sådan utveckling skulle

vara olycklig. Utskottet framhöll de svårigheter som är förenade

med att över huvud taget definiera en beställningscentral. Även

ur konkurrenssynpunkt kunde invändningar riktas mot krav om

obligatorisk anknytning till en beställningscentral. Skulle

t.ex. taxiförare åläggas att ingå i en viss beställningscentral

och omvänt skulle beställningscentralen tvingas ta emot alla

företag? Enligt utskottets uppfattning borde utgångspunkten

vara att taxitrafiken skall anpassas till resenärernas önskemål

i stället för att följa administrativa regleringar. Utskottet

ansåg att de problem som motionärerna åsyftade kunde lösas med

bl.a. en aktiv konkurrensvårdande politik.

Utskottet har samma mening om de nu aktuella

motionsförslagen. Detta innebär att utskottet avstyrker dessa.

Återinförande på Gotland av ordningen med trafikområde

I motion T45 (c) begärs att ordningen med trafikområde

skall återinföras på Gotland. Motionärerna vill stoppa det

nuvarande förhållandet att Gotlands lokala taxinäring under tre

sommarmånader får konkurrera med taxibilar som har förts in till

Gotland från olika delar av fastlandet, där efterfrågan på

taxitjänster minskar påtagligt under sommaren.

Utskottet vill framhålla att införande av ordningen med

trafikområde -- även vid begränsning till Gotland -- skulle

strida mot hela grundtanken i avregleringsreformen och leda

tillbaka till en starkt reglerad näring.

Antalet taxifordon kan beräknas bli otillräckligt under

sommarmånaderna till nackdel för besökande turister och för

turistnäringen på Gotland.

Utskottet kan således inte ställa sig bakom

motionsförslaget, som sålunda avstyrks.

Utvärdering av avregleringen av taxi

I motion T43 (v) begärs i här aktuell del en utvärdering

av avregleringen av taxi.

Utskottet vill först erinra om att Statskontorets rapport

(1993:15) Om taxi och annan yrkesmässig trafik utgör en

utvärdering av avregleringen av taxi.

Utskottet vill vidare framhålla att forskningsprojekt avseende

taxi har redovisats eller pågår.

I serien Transportforskningsberedningens (TFB:s) rapporter

har sålunda år 1991 publicerats rapporten Effektivitet i

beställningscentraler för samhällsbetalda transporter med taxi

samt rapporten Avregleringen av taxi i Sverige.

I en katalog över projekt som under budgetåret 1993/94 stöds

av Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) -- till vilken TFB

har omvandlats -- anges ett projekt vid Transportcentrum i Växjö

om taxis avreglering.

De redovisade utredningarna m.m. bör kunna tillgodose

önskemålen med motionsförslaget, som därmed kan lämnas utan

åtgärd från riksdagens sida. Det avstyrks sålunda.

4 Lagförslagen, m.m.

4.1 Bakgrund

I propositionen framhålls att effekterna av avregleringen av

den yrkesmässiga trafiken får bedömas som övervägande positiva,

trots vissa problem vad gäller efterlevnaden av ett antal

bestämmelser inom bl.a. yrkestrafiklagstiftningen och

skattelagstiftningen.

Det konstateras att avregleringen har kommit att medföra en

del oegentligheter och missförhållanden inom taxi vad avser den

privata kundens ställning och säkerhet samt att konkurrensen

inte alltid sker på lika villkor. Det sistnämnda medför, anförs

det, allvarliga problem för de seriösa tillståndshavarna som

hotas att slås ut av sådana trafikutövare som skaffar sig

konkurrensfördelar genom att bryta mot lagar och bestämmelser.

Dessutom finns det, anförs det vidare, problem som har att göra

med brister i de medel som finns tillgängliga för att komma till

rätta med missförhållanden som i större eller mindre

utsträckning är gemensamma för samtliga transportslag inom den

yrkesmässiga trafiken.

Den i propositionen beskrivna situationen inom den

yrkesmässiga trafiken leder enligt regeringen fram till

slutsatsen att de missförhållanden som förekommer bör motverkas

genom att tillsynen över trafiken skärps. Länsstyrelserna

behöver, framhålls det, få mera ändamålsenliga verktyg för sitt

tillsynsarbete, och det är viktigt att samarbetet mellan

länsstyrelserna och andra berörda myndigheter underlättas.

Viktiga steg i den riktningen har enligt propositionen redan

tagits men samarbetet behöver formaliseras i vissa avseenden.

Regeringen sammanfattar att det är en bättre kontroll av

efterlevnaden av nuvarande regelverk som behövs. Regeringen

lägger mot denna bakgrund fram förslag som syftar till en skärpt

uppföljning av dem som har fått tillstånd till yrkesmässig

trafik. Detta föreslås, såvitt gäller lagstiftningsåtgärder, ske

genom att underlätta för länsstyrelserna att ta del av uppgifter

i utsökningsregistret. Detta register innehåller uppgifter om

den som enligt bestämmelser i utsökningsbalken är gäldenär eller

svarande i mål hos en kronofogdemyndighet eller är försatt i

konkurs eller föremål för likartade förfaranden. Vidare skall

vandelsprövning införas för taxiförare som skall utmynna i en

förarlegitimation.

Någon invändning mot regeringens beskrivning av situationen

och problemen inom den yrkesmässiga trafiken, regeringens

slutsatser och förslag till lagstiftningsåtgärder har inte

framförts i motionerna.

Utskottet har inte heller funnit anledning till erinran i

nämnda hänseenden.

Utskottet kommer i det följande att redogöra för de

föreslagna lagstiftningsåtgärderna, för de tre motionsförslag

som är aktuella i detta sammanhang samt för utskottets

ställningstaganden till motionsförslagen och till olika frågor i

övrigt. Motionsförslagen avser frågor om utlämning av uppgifter

från utsökningsregistret till länsstyrelserna på medium för

automatisk databehandling, om undantag från krav på

förarlegitimation för den som tillfälligt kör taxi samt om rätt

för länsstyrelse att överklaga kammarsrätts beslut i

yrkestrafikmål. Det sistnämnda motionsförslaget väcktes i

januari i år utan samband med propositionen.

4.2 Lagförslag om sambearbetning av yrkestrafikregistret med

utsökningsregistret

Utsökningsregistret

Enligt 1 § första stycket utsökningsregisterlagen (1986:617)

skall för ändamål som anges i paragrafen med hjälp av automatisk

databehandling föras ett för hela landet gemensamt

utsökningsregister. Registret skall enligt andra stycket i

paragrafen användas inom exekutionsväsendet för vissa angivna

ändamål. Enligt tredje stycket i paragrafen får registret

användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för vissa vid

punkterna 1--3 angivna ändamål.

Enligt 2 § förfogar Riksskatteverket (RSV) över hela

utsökningsregistret.

I 9 § anges att uppgifter ur utsökningsregistret för vissa

ändamål får lämnas ut på medium för automatisk databehandling.

Lagförslaget

För att göra det möjligt att sambearbeta uppgifter i

utsökningsregistret med uppgifter i Vägverkets centrala

yrkestrafikregister i samband med tillsyn av innehavare av

trafiktillstånd och trafikansvariga enligt YTL föreslår

regeringen att till 1 § tredje stycket utsökningsregisterlagen

läggs en ny punkt 4, vari föreskrivs att utsökningsregistret får

användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för tillsyn

över innehavare av trafiktillstånd och trafikansvariga enligt

yrkestrafiklagen.

Lagförslaget, som bygger på förslag i

departementspromemorian (Ds 1993:91), föreslås träda i kraft

den 1 juli 1994.

I motionerna har inte framförts någon erinran mot

lagförslaget. Utskottet har inte heller något att erinra

mot detsamma.

Motionsförslag om sätt för utlämnande till länsstyrelserna av

uppgifter ur utsökningsregistret

I departementspromemorian (Ds 1993:91) föreslogs att uppgifter

ur utsökningsregistret skulle lämnas ut till länsstyrelserna på

medium för automatisk databehandling och förslag till ändring i

9 § utsökningsregisterlagen framlades.

Regeringen har inte följt förslaget i promemorian i denna

del. Regeringen har ansett att utskrifter av uppgifter ur

utsökningsregistret i form av datalistor, som sänds ut från RSV

till resp. länsstyrelse, är en fullt tillräcklig ordning.

I motion T41 (s) begärs i yrkande 1 att promemorians förslag

skall genomföras. Motionärerna anser att regeringen inte har

presenterat några övertygande skäl för att bibehålla vad de

kallar en byråkratisk hantering.

I november 1992 beslutade regeringen att under första halvåret

1993 tillåta sambearbetning av uppgifter i utsökningsregistret

om skatter och avgifter med yrkestrafikregistret.

Länsstyrelserna fick då del av utskrifter i form av datalistor

som sändes ut från RSV till resp. länsstyrelse. Regeringen

framhåller i propositionen att denna redovisning var fullt

tillräcklig för tillsynsarbetet och att några skäl inte finns

för att ändra denna ordning.

Regeringen förutskickar att frågor om sambearbetningen

kommer att regleras närmare i den till utsökningsregisterlagen

knutna utsökningsregisterförordningen (1986:678).

Regeringen har sålunda bedömt att ordningen med att

länsstyrelserna får del av utskrifter i form av datalistor som

sänds ut från RSV till resp. länsstyrelse är fullt tillräcklig

för tillsynsarbetet. I avvaktan på att ytterligare erfarenheter

av denna ordning vinns är utskottet inte nu berett att förorda

att uppgifter ur utsökningsregistret skall lämnas ut till

länsstyrelserna på medium för automatisk databehandling.

Utskottet avstyrker således motionen.

Regeringen framhåller att en allmän strävan skall vara att

begränsa de uppgifter som får sambearbetas med

yrkestrafikregistret till sådana som verkligen är betydelsefulla

för länsstyrelsernas tillsynsverksamhet. Genom den i

propositionen förordade ordningen för sambearbetningen torde man

få en rationell ordning härför som inte behöver stå i konflikt

med integritetsintresset.

4.3 Lagförslag om vandelsprövning av taxiförare och

förarlegitimation, m.m.

Regeringsbeslut år 1992 om krav på yrkeskunnande hos

taxiförare och om legitimation

Bestämmelserna

Den 10 december 1992 (SFS 1992:1387) beslutade regeringen att

i YTF införa bestämmelser om att endast den som har blivit

godkänd vid ett av Vägverket anordnat skriftligt prov för förare

av fordon som används i taxitrafik får föra fordon i sådan

trafik.

Vägverket får emellertid medge undantag från nämnda krav

för förare som kan styrka minst fem års praktisk erfarenhet som

förare av fordon i yrkesmässig trafik för persontransporter,

under förutsättning att föraren genom detta arbete bedöms ha

fått tillräcklig erfarenhet av taxitrafik.

Vägverket skall utfärda en legitimation till förare som

uppfyller ovannämnda krav på godkänt prov eller på fem års

praktisk erfarenhet. Föraren skall vid transport av passagerare

hålla legitimationen väl synlig.

Nu nämnda bestämmelser finns numera i 12 d § YTF.

Genom en ändring i 16 § YTF föreskrevs samtidigt bl.a. att

förare som bryter mot nu nämnda krav döms till penningböter samt

att detsamma gäller en tillståndshavare som för taxitrafik

anlitar en förare som inte är behörig enligt kraven.

Vidare ändrades 17 § YTF så att Vägverket bemyndigades att

meddela föreskrifter om det yrkeskunnande som krävs enligt YTL

och YTF samt närmare föreskrifter om förarlegitimation vid

taxitrafik.

Genom en förordning i november 1993 (SFS 1993:1159) har

regeringen föreskrivit att nu refererade bestämmelser i 12 d

och 16 §§ YTF skall träda i kraft först den 1 januari l995.

Närmare om kraven m.m.

Regeringens ovannämnda beslut om krav på yrkeskunnande

anmäldes i proposition 1992/93:106. I propositionen anfördes

(s. 11) att genom den utbildning som skall föregå det av

Vägverket anordnade provet skall tillses att förarna har

kunskaper i kartläsning samt om olika passagerares behov av

hjälp samt den kännedom om yrkestrafiklagstiftning och

arbetstidsbestämmelser som erfordras för arbetet som förare i

yrkesmässig trafik.

Föredragande departementschefen anförde att han naturligtvis

var medveten om att de nya bestämmelserna om förarkompetens

knappast var behövliga för dem som arbetat länge inom näringen,

varför det hade införts en möjlighet för Vägverket att medge

undantag från bestämmelserna för förare som har arbetat i minst

fem år som förare av fordon i yrkesmässig trafik för

persontransporter. Ett villkor för att undantag skulle medges

skulle vara att Vägverket bedömer att föraren genom sitt arbete

har fått tillräcklig erfarenhet av taxitrafik.

Yrkeskunnandet skulle enligt departementschefen bestyrkas

genom en legitimation med namn och fotografi, vilken föraren vid

transport av passagerare skulle hålla väl synlig.

Ändringen innebar vidare enligt departementschefen att

Vägverket skulle meddela närmare föreskrifter om

förarutbildningens innehåll m.m.

Lagförslag om vandelsprövning och förarlegitimation

Mot bakgrund av att en passagerare i taxifordon i hög grad är

beroende av den enskilde förarens agerande och av att

taxiförarens pålitlighet, ärlighet och yrkesskicklighet är helt

avgörande för passagerarens trygghet måste enligt propositionen

stor vikt läggas vid förarnas egenskaper och inte endast vid

taxiägarnas och den tekniska utrustningens egenskaper.

Då således en vandelsprövning av taxiförarna är av central

betydelse föreslås i propositionen att en sådan prövning, som

skall avse förarens laglydnad, införs.

Detta föreslås ske genom att i YTL under en ny rubrik,

"Särskilda regler för taxitrafik", i en ny paragraf, 14 a §,

föreskrivs (i ett första stycke i paragrafen) att fordon i

taxitrafik får endast föras av den som har särskild

förarlegitimation samt att förarlegitimation får ges endast

till den som innehar föreskriven körkortsbehörighet och som med

hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig att

tjänstgöra som förare i taxitrafik.

I ett nytt andra stycke i 4 § YTL föreslås bestämmelser om

att frågor om förarlegitimation som avses i den nya 14 a §

prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd.

I ett andra stycke i 14 a § föreslås bestämmelser om att en

förarlegitimation skall återkallas om innehavaren genom

brottslig gärning visar sig olämplig att tjänstgöra som förare i

taxitrafik eller om förutsättningarna för legitimation annars

inte längre föreligger samt att frågor om återkallelse prövas av

den länsstyrelse som har beslutat om legitimationen.

I motionerna har inte någon erinran framförts mot

propositionsförslaget om vandelsprövning av taxiförare och om en

särskild förarlegitimation. Utskottet har inte heller funnit

anledning till erinran häremot. Ett motionsförslag om undantag

från kravet på förarlegitimation för den som tillfälligt kör

taxi som vikarie har däremot väckts och behandlas nedan.

I propositionen behandlas olika frågor kring vandelsprövningen

och förarlegitimationen som utskottet inte har funnit anledning

av närmare gå in på, i den mån de inte har anknytning till

lagförslagen om tillsyn av innehavarna av förarlegitimation,

ansvarsbestämmelser, överklagande och ikraftträdande, vilka

förslag behandlas i det följande.

I propositionen förutskickas att kraven på yrkeskunnande

kommer att vara de som följer av numera 12 d § YTF.

När det gäller krav på laglydnad och lämplighet i övrigt

anförs i propositionen (s. 41) att missförhållanden som legat

upp till fem år tillbaka i tiden har i praxis beaktats vid

lämplighetsprövningen när det gäller trafiktillstånd. Att

förhållanden som rått under de senaste tre till fem åren borde

beaktas förordades också i proposition 1987/88:78 om avreglering

av yrkestrafiken (s. 42).

Vid lämplighetsprövningen av förare bör enligt propositionen

samma principer kunna tillämpas. När det gäller exempelvis

grövre våldsbrott kan det dock finnas anledning att beakta

förhållanden längre tillbaka i tiden. Naturligtvis måste enligt

propositionen också beaktas om sökanden under senare år har

avhållit sig från brott. Utskottet har inte något att erinra mot

det anförda.

I propositionen förutskickas att det för vissa län, t.ex.

ett storstadslän, efter hörande av resp. länsstyrelse får

föreskrivas krav på lokalkännedom för förare som är

folkbokförd i länet. Något sådant krav torde dock enligt

propositionen för närvarande inte vara aktuellt annat än för

Stockholms län. Utskottet vill dock peka på att förhållandena på

andra håll kan vara sådana att krav på lokalkännedom kan vara

behövliga.

Enligt uppgift beräknas antalet personer som kommer att behöva

förarlegitimation till ca 70 000.

Närmare föreskrifter om kraven på yrkeskunnande och om

godkännandeförfarandet kan enligt 24 § YTL meddelas av

regeringen.

Enligt propositionen får det -- liksom nu enligt 17 § YTF

-- ankomma på Vägverket att närmare utforma kraven för

förarlegitimation för taxitrafik.

Det förordas i propositionen att de nuvarande bestämmelserna

i YTF om yrkeskunnande och förarlegitimation ändras för att

bringas i överensstämmelse med de föreslagna reglerna om

förarlegitimation i YTL.

Motionsförslag om undantag från krav på förarlegitimation för

den som kör taxi tillfälligt som vikarie

I motion T42 (m) begärs i här aktuell del att undantag från

kravet på förarlegitimation skall medges för den som kör taxi

tillfälligt som vikarie i ett litet taxiföretag. Motionären

pekar på att en förare inte vill kosta på sig att förvärva

förarlegitimation bara för att vid enstaka tillfällen tjänstgöra

som vikarie och på att ägaren i ett litet företag kan ha svårt

att få vikarier för tillfälliga körningar och därför kan tvingas

lägga ned trafiken i vissa situationer.

Utskottet anser att kravet på förarlegitimation är angeläget

även vid körningar i sådana fall som beskrivs i motionen.

Utskottet är således inte berett att ställa sig bakom

motionsförslaget, vilket därmed avstyrks.

4.4 Lagförslag i frågor om tillsyn, ansvar och överklagande,

m.m.

Tillsyn och ansvar

Enligt 19 § YTL utövar de myndigheter som prövar frågor om

tillstånd tillsyn över att de som har trafiktillstånd bedriver

verksamheten enligt gällande bestämmelser.

I syfte att få till stånd en skärpt uppföljning av dem som

har fått trafiktillstånd föreslås i propositionen att

bestämmelserna i paragrafen kompletteras med bestämmelser om att

tillsynsmyndigheterna vid tillsynen får pröva om

förutsättningarna för tillstånd enligt 6 § YTL (som refererats

ovan på s. 4) alltjämt föreligger.

I propositionen föreslås vidare att vid 19 § YTL

fogas ett andra stycke med bestämmelser om att de länsstyrelser

som har beslutat om förarlegitimation utövar tillsyn över att

innehavare av sådan legitimation uppfyller de krav som enligt

första stycket i den föreslagna nya 14 a § gäller för

legitimationen.

I propositionen föreslås att 21 § YTL, som innehåller

ansvarsbestämmelser, i andra stycket kompletteras med

bestämmelser om att den som i taxitrafik anlitar förare utan

förarlegitimation enligt 14 a § döms till böter. Vidare

föreslås i andra stycket i paragrafen en ändring på förslag av

Lagrådet.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot nu nämnda

förslag i propositionen.

Överklagande

Nuvarande ordning

Enligt 4 § YTL skall länsstyrelserna i första instans pröva

frågor om beviljande av trafiktillstånd. Dock skall Vägverket

pröva frågor om beviljande av tillstånd till länsöverskridande

linjetrafik. Enligt 18 § YTL prövas frågor om återkallelse av

trafiktillstånd eller om varning av den myndighet som har

meddelat tillståndet.

Enligt 23 § första stycket YTL får tillståndsmyndighetens

beslut enligt YTL -- dvs. länsstyrelses eller Vägverkets beslut

-- överklagas hos kammarrrätten, om inte något annat sägs i

andra stycket i paragrafen. Beslut om varning får dock inte

överklagas.

Enligt andra stycket i 23 § YTL får länsstyrelsens beslut i

frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik enligt 11 §

YTL överklagas hos Vägverket. Vägverkets beslut i sådana frågor

får överklagas hos regeringen. (Enligt 11 § YTL skall -- om

Statens järnvägar eller trafikhuvudman begär det -- tillstånd

till linjetrafik prövas på nytt senast tio år från dagen för

tillståndet och därefter vart tionde år.)

Lagförslaget

I propositionen föreslås att i ett nytt tredje stycke i 23 §

YTL införs bestämmelser om att en länsstyrelses beslut i frågor

om förarlegitimation enligt första stycket i den föreslagna nya

14 a § samt om återkallelse av sådan legitimation får

överklagas hos länsrätten.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.

Av 23 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att mot

länsrätts beslut förs talan hos kammarrätt. Mot kammarrätts

beslut förs talan hos regeringsrätten, om inte annat följer av

särskilda bestämmelser. Talan förs genom besvär. Talan får föras

av den som beslutet angår, om det har gått honom emot.

Enligt 35 § förvaltningsprocesslagen prövas besvär över

kammarrättens beslut i ett mål, som har anhängiggjorts hos

kammarrätten genom överklagande eller underställning, endast om

regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd.

Motionsförslag om rätt för länsstyrelse att överklaga

kammarrätts beslut i yrkestrafikmål

Då i motionen åberopas ordningen för överklagande av

kammarrätts beslut i körkortsmål lämnas inledningsvis en

redogörelse för instansordningen i körkortsärenden.

Enligt 2 § körkortsförordningen (1977:722) (KKF) är Vägverket

central körkortsmyndighet och länsstyrelserna regionala

körkortsmyndigheter.

Länsstyrelsen prövar enligt 39 § körkortslagen (1977:477)

(KKL) frågor om meddelande av körkortstillstånd och utfärdande

av traktorkort. Enligt paragrafen prövar länsstyrelsen också

andra frågor om körkort, vilka framgår av föreskrifter som

regeringen beslutar. I körkortsförordningen anges sådana frågor.

Länsrätten prövar enligt 40 § KKL mål om återkallelse av

körkort, körkortstillstånd och traktorkort, mål om nedsättning

av spärrtid efter återkallelse och mål om vägran att godkänna

ett utländskt körkort.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

förordnar enligt 48 § KKL för varje län en eller flera personer

att vara allmänt ombud och ersättare för dem. Enligt 102 a §

KKF förordnar länsstyrelsen en eller flera personer att vara

allmänt ombud. Länsstyrelsen förordnar också ersättare för dem.

Det allmännas talan i sådana mål som avses i 40 § KKL förs

enligt 47 § KKL av allmänt ombud. Det allmänna ombudet får föra

talan även till den enskilda partens förmån. I 49 § KKL anges

att besvär av det allmänna ombudet skall anföras inom tre veckor

från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Länsstyrelses beslut enligt 78 § KKF (i fråga om prövning av

handledare för den som skall övningsköra) och 101 § KKF första

och andra styckena (i frågor om vissa undantag från bestämmelser

i KKL och KKF) får enligt 107 § KKF överklagas hos Vägverket.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt KKF får med visst

angivet undantag överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Enligt 108 § KKF får vissa i paragrafen angivna beslut av

Vägverket överklagas hos kammarrätten genom besvär. Vissa andra

beslut av Vägverket enligt KKF får överklagas hos regeringen.

I motion T904 (fp) -- som väcktes innan regeringens nu

aktuella förslag om överklagande av beslut i frågor om

förarlegitimation framlades och således avser den hittills

gällande ordningen för överklagande i yrkestrafikärenden --

begärs att länsstyrelsen skall få överklaga kammarrätts beslut i

yrkestrafikmål, då länsstyrelsen genom det av länsstyrelsen

förordnade allmänna ombudet får överklaga kammarrättsbeslut i

körkortsmål.

Utskottet vill peka på att Domstolsutredningen (Ju

1989:06) -- som hade i uppdrag att göra en översyn av

domstolarnas uppgifter -- i sitt betänkande (1991:106)

Domstolarna inför 2000-talet föreslog (s. 230--265) att

körkortsingripanden skulle beslutas av länsstyrelse i stället

för av länsrätt, att länsstyrelsens beslut skulle kunna

överklagas till länsrätten, att det allmänna ombudet skulle

avskaffas och att länsstyrelsen skulle vara den enskildes

motpart i domstolsprocessen.

Överklagas länsstyrelsens beslut till länsrätt borde

länsstyrelsen enligt utredningen få inträda som den enskildes

motpart i processen. Länsstyrelsen skulle således få

partsställning i domstolsprocessen, med möjlighet att överklaga

både länsrättens och kammarrättens beslut.

Domstolsutredningens betänkande har remissbehandlats. I

årets budgetproposition (bil. 3, s. 26--27) anges att vissa

förslag i betänkandet har genomförts medan övriga förslag bereds

inom Justitiedepartementet med siktet inställt på etappvisa

reformer.

Enligt utskottets mening finns det anledning till att den

ordning för överklagande av kammarrätts beslut i körkortsärenden

som framkommer vid beredningen av Domstolsutredningens förslag

bör kunna bli vägledande när det gäller att bestämma ordningen

för överklagande av kammarrätts beslut också i

yrkestrafikärenden. I avvaktan på den fortsatta beredningen av

Domstolsutredningens förslag är utskottet inte berett att nu

föreslå något initiativ med anledning av motionen. Den avstyrks

således.

Ikraftträdande av föreslagna ändringar i YTL, m.m.

I propositionen föreslås att de föreslagna ändringarna i YTL

skall träda i kraft den 1 januari 1995, dvs. samtidigt med att

den ovan redovisade nya 12 d § i YTF och de till denna

paragraf anknutna ändringarna i 16 § YTF skall träda i kraft.

Av de föreslagna bestämmelserna om förarlegitimation skulle

följa att prövning av frågor om sådan legitimation kan börja

först den 1 januari 1995 för de presumtiva ca 70 000 sökandena

av sådan legitimation. Till dess prövningen avslutats och lett

till legitimation, vilket skulle beräknas kunna ske först en tid

in på år 1995, skulle det inte finnas förare som får anlitas i

taxitrafik enligt kravet i den föreslagna ändringen i 21 § YTL.

En sådan situation kan emellertid undvikas om de föreslagna

ändringarna i YTL får träda i kraft redan den 1 augusti 1994 och

att fordon får föras i taxitrafik av förare utan särskild

förarlegitimation till utgången av år 1994. Utskottet föreslår

att så får ske.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra beträffande

utformningen av det i propositionen framlagda förslaget till

ändring i YTL och föreslår att det antas med den ordning för

ikraftträdande som utskottet ovan förordat.

5 Övriga i motioner upptagna frågor

5.1 Vissa taxameterfrågor

Gällande bestämmelser

Enligt 13 a § fordonskungörelsen (1972:603) skall ett fordon

som i enlighet med YTL används i taxitrafik vara försett med en

taxameter av godkänd typ. Taxameterns fastsättning och vid behov

även taxametern skall vara plomberad.

TSV har meddelat Föreskrifter om taxameter (TSVFS 1985:47),

som jämte senare ändringar alltjämt gäller.

Enligt 17 § YTF får numera Vägverket meddela föreskrifter om

användningen av taxameter som nämns i 13 a §

fordonskungörelsen.

Enligt avsnitt 2 i TSV:s föreskrifter om taxameter gäller

bl.a. följande.

Taxametern skall efter varje avslutat uppdrag skriva ut

kvitto med minst följande innehåll, nämligen

a) företagets eller beställningscentralens namn och

organisationsnummer,

b) datum,

c) förarens identitet,

d) använd taxa,

e) tidpunkt då uppdrag påbörjats resp. avslutats,

f) under uppdrag tillryggalagd vägsträcka,

g) slutlig summa med särredovisning av avgift för framkörning.

Kvittot skall vara så utformat att sambandet mellan debiterat

pris och utförd prestation tydligt framgår.

Taxameter skall registrera data om varje uppdrag så att

uppgifterna på kvittot kan rekonstrueras i efterhand.

Registrerade data skall kunna överföras till ett

administrativt datasystem.

I tre motioner tas upp frågor kring taxametrar.

Motionsförslag

Krav på trafiktillstånd för att få anskaffa taxameter

I motion T41 (s) begärs i yrkande 3 att tillstånd till

taxitrafik skall föreligga för att taxameter skall få anskaffas.

Motionärerna räknar med att ett sådant krav skall hindra att

taxametrar köps, sätts in i privatbilar och därmed oseriös

verksamhet möjliggörs.

Krav på information om annonserad taxa på taxameterkvittot

I motion T44 (s) erinrar motionären om att enligt TSV:s

föreskrifter om taxameter skall man på kvittot kunna utläsa

sambandet mellan pris och utförd prestation. Statens

provningsanstalt har emellertid enligt motionären efter test av

samtliga taxameterfabrikat konstaterat att inte något fabrikat

uppfyller nämnda krav.

Motionären begär att resenären skall kunna kontrollera att

den annonserade taxan har tillämpats vid beräkningen av det

totala priset. Vid såväl rutinmässiga som flygande kontroller

bör kontrollanten enligt motionären kunna se vilka program och

taxor som finns lagrade i taxametern. Vidare bör enligt

motionären taxametertillverkarna deklarera de program som finns

lagrade i taxametrarna och skydda programmen mot otillbörligt

intrång.

Krav på undersökning av ett danskt system mot fusk med

taxametrar

I motion T42 (m) pekar motionären på att det i Danmark finns

ett system som gör det svårt att fuska med taxametrar.

Motionären begär i här aktuell del av motionen att regeringen

skall låta undersöka om inte detta system kan användas i

Sverige. Motionären lämnar dock inte i motionen några uppgifter

om det danska system som avses.

Utskottets ställningstaganden

Regeringen förutskickar i propositionen att Vägverket skall få

i uppdrag att ytterligare utreda hur taxametrar kan göras

säkrare. Därvid bör bl.a. enligt regeringen studeras om och i

vad mån taxametrar i ökad utsträckning kan användas för

taxiföretagens bokföring och vid arbetstidsredovisning. Åtgärder

bör enligt regeringen även vidtas som underlättar polisens

kontroll av taxametrar.

Regeringen har den 14 april i år beslutat ge Vägverket det

förutskickade uppdraget.

Enligt utskottets mening är det angeläget att man, som

begärs i motion T41 (s), kan förhindra att taxametrar anskaffas

av andra än av dem som har tillstånd till taxitrafik. Vidare är

det enligt utskottets mening inte tillfredsställande om -- såsom

framhålls i motion T44 (s) -- taxametrar inte uppfyller kravet

enligt TSV:s föreskrifter på att man på taxikvittot skall kunna

utläsa sambandet mellan pris och utförd prestation. Utskottet

utgår dock från att Vägverket vid fullgörandet av regeringens

uppdrag uppmärksammar de här redovisade motionsförslagen utan

att härför behövs ett initiativ av riksdagen. Motionsförslagen

torde därför kunna lämnas utan åtgärd av riksdagen. De avstyrks

således.

5.2 Ett trafiktillstånd för varje taxifordon

Motionsförslag

I motionerna T41 (s) yrkande 2 samt T43 (v) och T907 (s), båda

i här aktuell del, föreslås att krav skall införas på ett

trafiktillstånd för varje taxifordon.

I motion T41 (s) kritiseras det förhållandet att ett

taxiföretag som har fått sitt trafiktillstånd kan inneha hur

många fordon som helst. Fordon kan därvid enligt motionärerna

hyras eller lånas ut till sådana personer som bedriver

taxiverksamhet utan tillstånd. För underlättande av kontrollen

av fordon och förare bör enligt motionärerna tillståndsnumret

kunna användas som registreringsnummer och taxinummer.

I motion T43 (v) framhålls att krav på ett tillstånd för

varje taxifordon borde ha införts.

I motion T907 (s) framhålls att -- för att få en bättre

kontroll -- varje taxibil bör tilldelas ett enskilt

tillståndsnummer, bl.a. av identifikationsskäl.

Utskottets ställningstagande

I sitt betänkande 1992/93:TU26 anförde utskottet (s. 8) att

regeringen borde överväga ett förslag av Riksdagens revisorer om

att krav på ett trafiktillstånd för varje taxifordon skulle

närmare övervägas.

Statskontoret har i rapporten (1993:15) Om taxi och annan

yrkesmässig trafik avvisat förslaget om ett fordon per

tillstånd. Statskontoret har pekat på den arbetsbelastning en

sådan ordning skulle innebära såväl för tillståndshavarna som

för tillståndsmyndigheterna samt på att mer än 50 % av

tillstånden redan avser endast ett fordon. Statskontoret har i

stället föreslagit en förnyad prövning vid utökning av

fordonsbeståndet samt att vid denna prövning det bl.a.

kontrolleras att registrering har skett för mervärdesskatt och

arbetsgivaravgifter och att sådana har erlagts i relation till

redovisat antal fordon.

Från och med den 15 mars 1994 har regeringen genomfört

Statskontorets förslag om förnyad prövning vid utökning av

fordonsbeståndet genom en ändring i YTF:s bestämmelser om

förutsättningar för yrkesmässig trafiks bedrivande (SFS

1994:66).

Till komplettering av en bestämmelse i 12 § YTF att en

skriftlig anmälan om fordonet skall lämnas till

tillståndsmyndigheten innan ett fordon får användas i

yrkesmässig trafik enligt ett trafiktillstånd har i 12 b §

andra stycket YTF bl.a. föreskrivits att tillståndsmyndigheten

-- vid utökning av det antal fordon som skall användas enligt

ett trafiktillstånd -- skall pröva att förutsättningarna enligt

5 § b YTF (som avser sökandens ekonomiska förhållanden) är

uppfyllda samt även i övrigt att tillståndshavaren är lämplig

enligt kraven 6 § YTL (6 § YTL har redovisats ovan på s. 4).

Tillståndshavarens yrkeskunnande skall dock därvid inte

omprövas. Någon ny lämplighetsprövning behöver inte heller göras

om en sådan nyligen har genomförts eller om en

lämplighetsprövning av andra skäl framstår som obehövlig.

Utskottet anser att erfarenheter av den sålunda införda

prövningen vid utökning av antalet fordon bör avvaktas innan en

ordning med ett fordon per trafiktillstånd införs.

Motionsförslagen bör därför inte nu föranleda något initiativ av

riksdagen. De avstyrks sålunda.

5.3 Vissa åtgärder för att stödja seriös taxiverksamhet

Motionsförslag

I två motioner föreslås vissa åtgärder som syftar till att

stödja seriös taxiverksamhet.

I motion T41 (s) begärs i yrkande 4 att myndighet skall

auktorisera beställningscentraler som organiserats inom

taxibranschen. Motionärerna anser att det finns skäl att

överväga att den myndighet som ger tillstånd till den

yrkesmässiga trafiken, efter prövning av att verksamheten

bedrivs på ett seriöst sätt, meddelar auktorisation för

befintliga och tillkommande beställningscentraler. Genom

auktorisation kan det enligt motionärerna säkerställas att

centralerna även i fortsättningen bedriver verksamheten på ett

seriöst sätt. Vid auktorisation bör det enligt motionärerna

framgå av registreringsskylten och eventuellt på annat sätt att

fordonet är knutet till en auktoriserad beställningscentral.

I motion T907 (s) begärs i här aktuell del att regeringen

skall rekommendera statliga myndigheter, landsting och kommuner

att endast anlita seriösa taxiföretag, som följer lagar och

avtal, samt verka för att upphandlingsperioderna blir så

tillmätta att de ger taxiföretagen möjlighet att planera sin

verksamhet på ett vettigt sätt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet framhöll i betänkande 1992/93:TU26 (s. 10) att

drivkrafter fanns inom taxinäringen till att genom egna

initiativ förbättra kundanpassningen och motverka olika problem.

Det fanns, framhöll utskottet vidare, ett gemensamt intresse

såväl hos kunderna och myndigheterna som hos seriösa taxiföretag

att förbättra kvaliteten i verksamheten. Som ett aktuellt

exempel härpå nämnde utskottet ett auktorisationssystem för

beställningscentraler som nyligen hade införts av Svenska

taxiförbundet i syfte att få en bättre ordning inom taxi.

Utskottet anser att erfarenheterna av en ordning med

auktorisation av beställningscentraler genom taxinäringen bör

avvaktas, innan en auktorisation genom en myndighet kan bli

aktuell. Det här aktuella yrkandet i motion T41 (s) bör därför

inte för närvarande leda till något initiativ av riksdagen. Det

avstyrks följaktligen.

I fråga om upphandling av taxitjänster vill utskottet erinra

om att enligt 1 a § i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för

kollektiv persontrafik skall trafikhuvudmännen ägna

uppmärksamhet åt taxifrågorna i länet och att de får efter

överenskommelse med landsting eller kommun upphandla

taxitjänster för sådana transportändamål som det annars ankommer

på kommun eller landsting att tillgodose.

Genom lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU)

(omtryckt i SFS 1993:1468), som trädde i kraft den 1 januari

1994 (SFS 1993:1646), har EG:s regler om den offentliga

upphandlingen inom den inre marknaden införlivats med svensk

rätt. LOU innehåller en tämligen omfattande detaljreglering av

en upphandlings olika skeden.

LOU gäller enligt 1 kap. 2 § vid upphandling som görs av

staten, kommuner och landsting, kyrkliga kommuner och sådana

andra upphandlande enheter som avses i 1 kap. 5 och 6 §§.

Termen "upphandlande enhet" innefattar enligt nämnda 6 § sådana

bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser som har

inrättats för att fullgöra uppgifter i det allmännas intresse

och inte har en industriell eller kommersiell karaktär och

uppfyller vissa i paragrafen angivna krav beträffande

finansiering m.m.

Huvudregel enligt 1 kap. 4 § är att upphandling skall göras

med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i

övrigt genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare, anbudssökande

och anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn.

Till LOU är anknuten förordningen (1993:1492) om

tröskelvärden enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.

Den angivna lagstiftningen bör enligt utskottets mening kunna

utgöra en tillfredsställande ram för det allmännas upphandling

av taxitjänster. Självfallet måste man utgå från att beslutande

allmänna organ handlar i regelsystemets anda. Den demokratiska

revisionen torde vara ett tillräckligt korrektiv mot avvikelser

häremot.

Utskottet är därmed inte berett att förorda

detaljföreskrifter för upphandling av taxitjänster av den art

som föreslås i motion T907 (s). Motionen avstyrks således i här

aktuell del.

5.4 Arbetstidsreglering för yrkesförare

EEG-regler

Enligt 1 § förordningen (1993:184) om kör- och vilotider samt

färdskrivare vid vägtransporter, som har trätt i kraft den 1

januari 1994 (SFS 1993:1646), skall artiklarna i förordningen

(EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av

viss social lagstiftning om vägtransporter med visst undantag

gälla som svensk lag. EEG-förordningen skall dock enligt artikel

4.2 inte tillämpas på transporter med fordon som används för

persontransporter, om fordonen på grund av sin konstruktion och

utrustning är lämpliga för transport av högst nio personer,

inkl. föraren, och avsedda för detta ändamål.

Enligt artikel 6.1 i EEG-förordningen får körtiden

mellan två perioder av dygnsvila eller mellan en period av

dygnsvila och en av veckovila -- kallad daglig körtid -- inte

överstiga nio timmar. Körtiden får två gånger varje vecka

utsträckas till tio timmar. Föraren skall enligt artikel 7.1

efter fyra och en halv timmars körning ta en minst 45 minuter

lång rast, om han inte påbörjar en viloperiod. I artikel 8.1 är

föreskrivet att föraren under varje tjugofyratimmarsperiod skall

ha en dygnsvila om minst elva timmar i följd, vilken viloperiod

högst tre gånger i veckan får minskas till minst nio timmar i

följd, under förutsättning att föraren kompenseras med

motsvarande viloperiod före följande veckas slut.

ATK

Enligt 3 § kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid

vägtransport, m.m. (ATK) får förarens arbetstid under

tjugofyra timmar i följd efter vilotid ej överstiga elva timmar.

Enligt 4 § ATK får förare ej arbeta under längre tid än sex

timmar i följd utan minst trettio minuters rast, under vilken

han får lämna fordonet eller arbetsstället. I sextimmarperioden

inräknas ej tid, under vilken föraren ej utför annat arbete än

att medfölja fordonet som avlösare. Förares vilotid får enligt

5 § ATK under tjugofyra timmar i följd räknat från början av

vilken tjänstgöring som helst ej understiga tio timmar i följd.

Vilotiden får dock två gånger under sju tjugofyratimmarsperioder

i följd minskas till lägst åtta timmar.

Motionsförslag

I motion T42 (m) begärs i här aktuell del att riksdagen som

sin mening skall ge regeringen till känna att det kommer att

uppstå problem beträffande arbetstiden, när i ett företag en och

samma förare kör både taxi, då ATK gäller, och buss, då

EEG-reglerna gäller.

I motion T909 (s) anförs att arbetstiden enligt EEG-reglerna

kan få uppgå till 14 (15 timmar enligt ovan redovisade artiklar)

per dygn två gånger i veckan. Motionärerna begär att arbetstiden

skall begränsas till elva timmar per dygn.

Utskottets ställningstagande

Sverige har i artikel 47.2 i EES-avtalet (SFS 1992:1317)

åtagit sig att tillämpa ovannämnda EEG-regler (prop. 1991/92:170

bil. 15 s. 593). Utskottet är därför inte berett att förorda

ändring i desamma.

Det kan här nämnas att inom regeringskansliet för närvarande

bereds fråga om utfärdande av bestämmelser, som skulle innebära

att EEG-regleringen till stor del även kommer att omfatta

transporter med bil som används i taxitrafik, om bilen på grund

av sin konstruktion och utrustning är lämplig för transport av

högst nio personer, inkl. föraren, och är avsedd för detta

ändamål. Vid ett införande av sådana bestämmelser skulle det i

motion T42 (m) påtalade problemet inte längre behöva föreligga.

Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att

förorda något riksdagens initiativ med anledning av

motionsförslagen, vilka således avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

Återinförande av vissa upphävda regleringar av taxitrafiken,

m.m.

1. beträffande trafikeringsplikt

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T41 yrkande 5 och

1993/94:T907 i denna del,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

2. beträffande anslutning till beställningscentral

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T43 i denna del och

1993/94:T907 i denna del,

res. 2 (s) - motiv.

men. (v) - delvis

3. beträffande återinförande på Gotland av ordningen med

trafikområde

att riksdagen avslår motion 1993/94:T45,

4. beträffande utvärdering av avregleringen av taxi

att riksdagen avslår motion 1993/94:T43 i denna del,

men. (v) - delvis

Lagförslagen, m.m.

5. beträffande ändring i utsökningsregisterlagen

att riksdagen antar i proposition 1993/94:168 framlagt förslag

till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

6. beträffande sätt för utlämnande av uppgifter ur

utsökningsregistret

att riksdagen avslår motion 1993/94:T41 yrkande 1,

res. 3 (s)

7. beträffande undantag från krav på förarlegitimation i

vissa fall

att riksdagen avslår motion 1993/94:T42 i denna del,

8. beträffande överklagande av kammarrätts beslut i

yrkestrafikmål

att riksdagen avslår motion 1993/94:T904,

9. beträffande ändringar i yrkestrafiklagen

att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag

om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263) med den ändringen i

bestämmelserna om ikraftträdande att lagen träder i kraft den 1

augusti 1994 och att fordon får föras i taxitrafik av förare

utan särskild förarlegitimation till utgången av år 1994,

Övriga motionsförslag

10. beträffande vissa taxameterfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T41 yrkande 3,

1993/94:T42 i denna del och 1993/94:T44,

11. beträffande ett trafiktillstånd per taxifordon

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T41 yrkande 2,

1993/94:T43 i denna del och 1993/94:T907 i denna del,

res. 4 (s)

men. (v) - delvis

12. beträffande åtgärder till stöd för seriös

taxiverksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T41 yrkande 4 och

1993/94:T907 i denna del,

res. 5 (s)

men. (v) - delvis

13. beträffande arbetstidsreglering för yrkesförare

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:T42 i denna del och

1993/94:T909.

Stockholm den 19 april 1994

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Sten-Ove Sundström (s), Bo

Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk

(kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman

(m), Ines Uusmann (s), Lars Biörck (m), Hugo Bergdahl (fp) och

Rune Thorén (c).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1993/94:168 Ökad tillsyn av den yrkesmässiga

trafiken

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i yrkestrafiklagen (1988:263),

2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617).

Förslagen har granskats av Lagrådet.

Lagförslagen är fogade som bilaga till betänkandet.

Reservationer

1. Trafikeringsplikt (mom. 1)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Utskottet har" och på s. 11 slutar med

"avstyrker dem" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att utvecklingen på taxiområdet sedan

avregleringen infördes år 1990 i flera avseenden är oroande. Det

är därför, som tidigare förordats, nödvändigt att tillsynen

byggs ut och skärps. Spelreglerna måste samtidigt vara sådana

att de leder till en effektiv och kundanpassad transportmarknad.

Utskottet vill härvid betona att en återgång till den tidigare

detaljreglerade marknaden inte bör ske. Vad det handlar om är i

stället att inom ramen för en fortsatt avreglerad miljö främja

en mer kundanpassad utveckling inom taxitrafiken.

Ett sådant missförhållande som att resenärer förvägras resor

vid större flygterminaler och järnvägsstationer måste mötas med

effektiva åtgärder.

Utskottet anser att befordringsplikt bör införas i syfte att

komma till rätta med problemet att resenärer med kort resväg

eller för föraren obekväm resväg vägras taxiresa. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag i frågan.

Vad utskottet sålunda har anfört om trafikeringsplikt bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande trafikeringsplikt

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T41 yrkande 5

och 1993/94:T907 i denna del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

2. Anslutning till beställningscentral (mom. 2) --

motiveringen

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med

"I frågan" och på s. 12 slutar med "avstyrker dessa" bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill även vid behandlingen av motionsförslagen om

återinförande av skyldigheten för tillståndshavare att vara

ansluten till en beställningscentral framhålla att en återgång

till den tidigare detaljreglerade marknaden inte bör ske.

Utskottet kan således inte biträda de här aktuella

motionsförslagen.

Vad det egentligen gäller är att inom ramen för en fortsatt

avreglering främja en mer kundanpassad utveckling inom

taxitrafiken. En ordning som ligger i linje med detta är att

myndighet auktoriserar beställningscentraler som organiseras

inom taxibranschen. Genom en auktorisation av myndighet kan det

säkerställas att verksamheten bedrivs på ett seriöst sätt. I

yrkande 4 i motion T41 (s) som behandlas i ett följande avsnitt

i betänkandet tas denna fråga upp.

3. Sätt för utlämnande av uppgifter ur utsökningsregistret

(mom. 6)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "I november" och slutar med "med

integritetsintresset" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion T41 (s) har regeringen inte

presenterat några övertygande skäl för att inte följa förslaget

i departementspromemorian. Det sätt för utlämnande av uppgifter

ur utsökningsregistret som regeringen nu föreslår innebär som

framhålls i motionen en byråkratisk hantering. Uppgifterna bör

som föreslogs i departementspromemorian lämnas ut till

länsstyrelserna på medium för automatisk databehandling.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i frågan.

Vad utskottet sålunda har anfört om sätt för utlämnande av

uppgifter ur utsökningsregistret bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande sätt för utlämnande av uppgifter ur

utsökningsregistret

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T41 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Ett trafiktillstånd per taxifordon (mom. 11)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Statskontoret har" och på s. 25 slutar med "avstyrks

sålunda" bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening en brist att regeringen inte

har följt upp Riksdagens revisorers idé och framlagt förslag om

ett trafiktillstånd per taxifordon.

Denna brist kan emellertid avhjälpas genom att regeringen

såsom föreslås i de här aktuella motionerna framlägger förslag i

frågan.

Det är ju som framhålls i motion T41 (s) inte

tillfredsställande att ett taxiföretag som har fått sitt

trafiktillstånd kan inneha hur många fordon som helst, som kan

hyras eller lånas ut till sådana personer som bedriver

taxiverksamhet utan tillstånd. Som också föreslås i denna motion

bör tillståndsnumret kunna användas som registreringsnummer och

taxinummer.

Som föreslås i motion T907 (s) bör varje taxibil tilldelas

ett enskilt tillståndsnummer, bl.a. av identifikationsskäl.

Vad utskottet sålunda har anfört om ett trafiktillstånd per

taxifordon, vilket innebär att utskottet tillstyrker

motionsförslagen, bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha

följande lydelse:

11. beträffande ett trafiktillstånd per taxifordon

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T41 yrkande

2, 1993/94:T43 i denna del och 1993/94:T907 i denna del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Åtgärder till stöd för seriös taxiverksamhet (mom. 12)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Utskottet framhöll" och på s. 26 slutar med "aktuell

del" bort ha följande lydelse:

I två motioner föreslås vissa åtgärder som syftar till att

stödja seriös taxiverksamhet, vilka förslag utskottet vill

stödja.

Som begärs i motion T41 (s) bör myndighet auktorisera

beställningscentraler som organiserats inom taxibranschen. Det

finns, som motionärerna anför, skäl att överväga att den

myndighet som ger tillstånd till den yrkesmässiga trafiken,

efter prövning av att verksamheten bedrivs på ett seriöst sätt,

meddelar auktorisation för befintliga och tillkommande

beställningscentraler. Genom auktorisation kan det säkerställas

att centralerna även i fortsättningen bedriver verksamheten på

ett seriöst sätt. Vid auktorisation bör det, som motionärerna

föreslår, framgå av registreringsskylten och eventuellt på annat

sätt att fordonet är knutet till en auktoriserad

beställningscentral.

Som föreslås i motion T907 (s) bör regeringen enligt

utskottets mening rekommendera statliga myndigheter, landsting

och kommuner att endast anlita seriösa taxiföretag, som följer

lagar och avtal, samt verka för att upphandlingsperioderna blir

så tillmätta att de ger taxiföretagen möjlighet att planera sin

verksamhet på ett vettigt sätt.

Vad utskottet sålunda har anfört, om åtgärder till stöd för

seriös taxiverksamhet, bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha

följande lydelse:

12. beträffande åtgärder till stöd för seriös

taxiverksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:T41 yrkande 4

och 1993/94:T907 i denna del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Trafikeringsplikt

Jag biträder hemställan i reservation 1.

Anslutning till beställningscentral

Jag biträder reservation 2.

Utvärdering av avregleringen av taxi

Vi har från Vänsterpartiets sida ansett att en rejäl

utvärdering av taxi bör ske som kan ge förslag på hur man skall

komma till rätta med de missförhållanden som finns inom taxi.

Det skulle gynna de seriösa företagen och taxikunderna med deras

krav på service och säkerhet.

Ett trafiktillstånd per taxifordon

Jag biträder hemställan i reservation 4.

Åtgärder till stöd för seriös taxiverksamhet

Jag biträder hemställan i reservation 5.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom. 4 borde ha hemställt:

4. beträffande utvärdering av avregleringen av taxi

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T43 i denna del

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)

Bilaga

2 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen

(1986:617)

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Förslag till riksdagsbeslut2

Motionerna2

Motioner väckta med anledning av propositionen2

Motioner avgivna under den allmänna motionstiden

i januari 19943

Utskottet3

1 Bakgrund3

Utveckling mot avreglering av den yrkesmässiga trafiken --

särskilt taxitrafiken3

Den år 1988 beslutade regleringen av yrkestrafiken

i huvuddrag4

Utvecklingen av yrkestrafiken efter 1988 års

avregleringsbeslut5

2 Ärendet6

2.1 Förslagen m.m. i propositionen i huvuddrag6

Lagförslag6

Regeringens bedömningar i vissa frågor7

Övriga i propositionen kommenterade förslag

av Statskontoret8

2.2 Motionsfrågorna i huvuddrag9

3 Återinförande av vissa upphävda regleringar av

taxitrafiken, m.m.9

De upphävda regleringarna9

Krav på återinförande av trafikeringsplikt10

Krav på återinförande av skyldighet att vara ansluten

till en beställningscentral11

Återinförande på Gotland av ordningen med

trafikområde12

Utvärdering av avregleringen av taxi12

4 Lagförslagen, m.m.13

4.1 Bakgrund13

4.2 Lagförslag om sambearbetning av yrkestrafikregistret med

utsökningsregistret14

Utsökningsregistret14

Lagförslaget14

Motionsförslag om sätt för utlämnande till

länsstyrelserna av uppgifter ur utsökningsregistret15

4.3 Lagförslag om vandelsprövning av taxiförare

och förarlegitimation, m.m.16

Regeringsbeslut år 1992 om krav på yrkeskunnande hos

taxiförare och om legitimation16

Lagförslag om vandelsprövning och

förarlegitimation17

Motionsförslag om undantag från krav på förarlegitimation

för den som kör taxi tillfälligt som vikarie18

4.4 Lagförslag i frågor om tillsyn, ansvar och

överklagande, m.m.19

Tillsyn och ansvar19

Överklagande19

Ikraftträdande av föreslagna ändringar i YTL, m.m.21

5 Övriga i motioner upptagna frågor22

5.1 Vissa taxameterfrågor22

Gällande bestämmelser22

Motionsförslag23

Utskottets ställningstaganden23

5.2 Ett trafiktillstånd för varje taxifordon24

Motionsförslag24

Utskottets ställningstagande24

5.3 Vissa åtgärder för att stödja seriös taxiverksamhet25

Motionsförslag25

Utskottets ställningstagande25

5.4 Arbetstidsreglering för yrkesförare26

EEG-regler26

ATK27

Motionsförslag27

Utskottets ställningstagande27

Hemställan28

Reservationer29

Meningsyttring av suppleant33

Bilaga

Propositionens lagförslag34