Bet. 1993/94:TU4

Trafikutskottets betänkande

1993/94:TU04

Banrätt m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1993/94

TU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet två motioner som efterlyser

en banlag och åtgärder för att påskynda den administrativa

hanteringen i samband med investeringar i vägar och järnvägar.

Utskottet anser att det är angeläget att handläggningen av olika

tillstånds- och prövningsfrågor för investeringar i trafikens

infrastruktur kan ske effektivt och skyndsamt samt i former som

tryggar den enskildes rättssäkerhet. Med hänvisning till

regeringens pågående beredning av de aktuella frågorna avstyrker

utskottet motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation av s-ledamöterna

samt ett särskilt yttrande av nyd-ledamoten.

Motionerna

1992/93:T209 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att påskynda

tillståndshandläggningen m.m. inför infrastruktursatsningarna.

1992/93:T216 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om införande av en banlag.

Utskottet

Motionsförslag

Två motioner har väckts under den allmänna motionstiden vid

1992/93 års riksmöte som behandlar olika administrativa frågor i

samband med investeringar i vägar och järnvägar.

I motion T209 (m) konstateras att under det senaste året har

större satsningar än någonsin tidigare beslutats och påbörjats

på infrastrukturområdet. Det krävs dock enligt motionären mycket

av prövningar och undersökningar, inte minst på miljöområdet,

innan tillstånd kan utfärdas och arbetena komma i gång. Det

anses därför nödvändigt att på alla sätt söka påskynda

förberedelsearbetena så att handläggningstiden kan avkortas.

Motionären vill mot den bakgrunden att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om möjligheterna att påskynda

infrastruktursatsningarna. Aktuella områden är bl.a.

miljöprövningar, övriga tillståndsförfaranden samt marklösen.

I motion T216 (s) framhålls att det är av stor vikt att ett

förslag om en banlag föreläggs riksdagen utan dröjsmål. Den

kommande banlagen bör enligt motionärerna likna den väglag som

finns sedan många år.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har den 9 juni i år lagt fast riktlinjer för

utbyggnaden av trafikens infrastruktur för den kommande

tioårsperioden (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446). Planen

omfattar väg- och järnvägsinvesteringar för nära 100 miljarder

kronor. Mot bakgrund av rådande arbetsmarknadssituation och

behovet av att snabbt göra ett antal strategiska

infrastruktursatsningar gäller att en stor del av

investeringarna skall utföras i början av tioårsperioden.

Utskottet kan konstatera att riksdagens beslut ställer de

närmast berörda trafikverken -- Banverket och Vägverket -- inför

omfattande arbetsuppgifter. Den förändring som skett i synen på

trafikens infrastruktur kräver att verken snabbt anpassar sig

till en högre verksamhetsvolym så att investeringarna inom väg-

och järnvägssektorn kan förverkligas på ett effektivt sätt. Som

berörs i motionerna innebär också den omfattande

investeringsverksamheten att stora krav kommer att ställas på

planeringssystemet och den administrativa hanteringen i form av

olika prövningar och tillstånd.

Utskottet anser att det är angeläget att beslutade

infrastrukturinvesteringar kan genomföras skyndsamt. Därmed kan

som åsyftats en utbyggnad av infrastrukturen användas som ett

verksamt medel för att höja aktiviteten i ekonomin och bekämpa

arbetslösheten. Höga krav bör därför ställas på en skyndsam

hantering såväl hos berörda trafikverk som vid handläggningen av

olika tillstånd m.m. hos berörda myndigheter. Utskottet

förutsätter att regeringen mot denna bakgrund noggrant följer

utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan komma att erfordras.

Med utgångspunkt från målsättningen att snabbt och effektivt

förverkliga investeringarna i former som tryggar rättssäkerheten

är det naturligt att intresset också riktas mot den lagstiftning

som reglerar markfrågor och planeringssystemet. Enligt nuvarande

lagstiftning erfordras normalt expropriation för att mark

tvångsvis skall få tas i anspråk för järnvägsändamål.

Expropriationsförfarandet innebär att tillstånd i allmänhet

skall sökas hos regeringen. Många anser att detta medför en

onödigt långdragen och kostsam process. Förfarandet har också

alltmer kommit att framstå som betungande såväl för Banverket

som för regeringskansliet. I sammanhanget kan vidare nämnas att

sedan länge har önskemål framförts om en mer smidig

markreglering för att lättare kunna reducera antalet

plankorsningar mellan väg och järnväg och därmed förbättra

trafiksäkerheten.

Enligt 1993 års budgetproposition pågår ett arbete inom

regeringskansliet med utformningen av en banlag i vilken bl.a.

krav på miljökonsekvensbeskrivningar avses föras in. Liknande

förfaringssätt kan då komma att gälla vid väg- resp.

järnvägsprojekt. Därmed kan enligt propositionen de krav

tillgodoses som ställs inom ramen för EES-avtalet på

miljökonsekvensbeskrivning för järnvägsbyggande.

Enligt vad utskottet erfarit pågår detta beredningsarbete

fortfarande men i delvis nya banor. Förutom frågan om en banlag

övervägs även andra sätt att uppnå det åsyftade målet om en

snabbare handläggningsordning som ändock uppfyller

rättssäkerheten. Enligt utskottets mening är det angeläget att

detta arbete påskyndas. Med tanke på den samhälleliga betydelse

som de aktuella investeringarna har är det väsentligt att

beslutade investeringsplaner kan förverkligas snabbt. Samtidigt

gäller att nya regler måste utformas så att de tillgodoser högt

ställda krav på rättssäkerhet för såväl markägare som för andra

enskilda som berörs av investeringsplanerna. Självfallet måste

också hänsyn tas till olika samhällsintressen. Exempelvis bör,

som regeringen framhållit, konsekvenserna för miljön av olika

investeringar belysas. Utskottet förutsätter att regeringen i

lämpligt sammanhang snarast återkommer till riksdagen i frågan

och redovisar resultatet av sina överväganden.

Med hänvisning till vad som nu anförts torde syftet med

motionerna i allt väsentligt kunna tillgodoses. Motionsyrkandena

påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks

följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande Banrätt m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T209 och 1992/93:T216

yrkande 19.

res. (s)

Stockholm den 9 november 1993

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove

Sundström (s), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson

(s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s),

Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Rune Torén (c) och Tom

Heyman (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo

Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar

med "Enligt vad" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att om järnvägen skall kunna

utvecklas som transportmedel och spela en viktig roll i

framtidens transportförsörjning krävs att

markanskaffningsfrågorna kan lösas på ett mer tillfredsställande

sätt än vad som för närvarande är fallet.

Ett belysande exempel på järnvägens markproblem utgör

Västkustbanan. Riksdagen har genom tidigare beslut sedan länge

framhållit att en utbyggnad av dubbelspår på Västkustbanan är

ett av de mest angelägna järnvägsprojekten i landet.

Erforderliga statliga medel för en utbyggnad har också tagits

fram. Genom långdragna lokala diskussioner och konflikter om

spårdragningen riskerar dock detta projekt att fördröjas

allvarligt. Detta är till men såväl för utvecklingen av den

nationella trafikförsörjningen som för den internationella

tågtrafiken.

Utskottet kan också erinra om att inom

kommunikationsdepartementet har tidigare gjorts en utredning om

järnvägens markproblem (Ds 1989:69 Markanvändning för järnväg).

I utredningen lämnades en grundlig analys av frågan, och ett

utarbetat förslag presenterades med en färdig lagstiftning om

banrätt. Utredningen har därefter beretts vidare inom

departementet, men trots det långvariga arbetet har ännu inget

förslag presenterats för riksdagen.

Utskottet anser det nödvändigt att detta beredningsarbete

snarast slutförs. Genom att stifta en särskild banlag med

utgångspunkt i väglagen kommer väg- och järnvägssektorn att ha

ungefär samma regelsystem vilket är angeläget. Regeringen bör

därför snarast återkomma till riksdagen med ett förslag i

ärendet.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T216

(s) tillstyrks i aktuell del -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär

vidare att syftet med motion T205 (m) torde få anses delvis

tillgodosett.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande Banrätt m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T216 yrkande 19

och med anledning av motion 1992/93:T209 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Kenneth Attefors (nyd) anför:

Ny demokrati har genom ett flertal beslut och initiativ verkat

för att en snabb och kraftfull satsning skall kunna göras på

våra vägar och järnvägar. För att denna satsning skall kunna

bidra till att ge arbeten och sätta fart på Sverige krävs att

den administrativa hanteringen fungerar smidigt och effektivt.

Inom näringslivet finns många goda exempel på hur man genom att

tänka i nya banor lyckats halvera tiden för att klara

produktionsprocessen. Motsvarande borde kunna göras även inom

den offentliga sektorn utan att den enskildes rättstrygghet går

förlorad. Jag anser därför att regeringen senast i samband med

1994 års budgetproposition bör redovisa för riksdagen sina

slutsatser om hur problemet med den omständliga byråkratin i

samband med trafikinvesteringar kan reduceras. I avvaktan på

denna redovisning ställer jag mig bakom utskottsmajoritetens

skrivningar.