Bet. 1993/94:TU7

Trafikutskottets betänkande

1993/94:TU07

Sjöfartspolitiska åtgärder

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

TU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1993/94:69 om

vissa sjöfartspolitiska åtgärder samt två motioner (s resp. v)

som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

medelsanvisning för innevarande budgetår på 310 miljoner kronor

till rederistöd under anslaget Bidrag till svenska rederier.

Vidare ställer sig utskottet bakom uttalanden i propositionen om

att fortsatt statligt stöd till rederinäringen förutsätter att

sjöarbetsmarknadens parter iakttar en överenskommelse om egna

åtgärder för att stärka den internationella konkurrenskraften.

Utskottet har inte heller någon erinran mot regeringens förslag

att Nämnden för rederistöd, vid sin prövning av stödfrågorna,

skall kunna låta stödets omfattning bestämmas med hänsyn till

bedömningar om en minimibemanning på fartygen i fråga.

I s-motionen framhålls att regeringen bör förelägga riksdagen

förslag till en långsiktig sjöfartspolitik. Vidare motsätter sig

såväl s- som v-motionärerna den nya befogenhet för Nämnden för

rederistöd som regeringen föreslår. I s-motionen föreslås också

att rederistödet, i den del det omfattar återbetalning av

socialavgifter, skall betalas snabbare än för närvarande.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I tre reservationer yrkar

s-ledamöterna bifall till yrkandena i s-motionen.

Nyd-ledamoten framhåller i ett särskilt yttrande att han

förordar att Sverige inför ett internationellt fartygsregister.

V-ledamoten avger en meningsyttring beträffande rederistödets

omfattning.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1993/94:69 om sjöfartspolitiska åtgärder

1. att riksdagen godkänner regeringens förslag till

inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende

svenska handelsfartyg i fjärrfart,

2. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under

sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 310 000 000

kr.

Motionerna

1993/94:T1 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om kopplingen mellan det statliga stödet

och bemanningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om riktlinjer för en långsiktig

sjöfartspolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en översyn av den del av rederistödet

som utgörs av bidrag till socialförsäkringsavgifterna.

1993/94:T2 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fortsatt statligt stöd till sjöfarten.

Utskottet

1 Bakgrund

1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ

På grundval av ett utskottsinitiativ uttalade riksdagen i

december 1987 att regeringen skyndsamt borde förelägga riksdagen

förslag till långsiktiga åtgärder som skulle göra det möjligt

att bibehålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig

omfattning (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). I riksdagsbeslutet

framhölls att den svenska handelsflottan snabbt hade minskat och

att den utvecklingen var ägnad att inge allvarlig oro i fråga om

möjligheterna att behålla en svensk handelsflotta för att trygga

vår transportförsörjning i krissituationer. De erforderliga

sjöfartspolitiska åtgärderna skulle visserligen innebära

kostnader för staten, konstaterades det i beslutet, men den

nackdelen uppvägdes av fördelarna av att inom landet kunna

bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig

omfattning. Vidare framhölls att näringen var väsentlig inte

bara från beredskapssynpunkt, utan att den också bidrog till att

stärka Sveriges bytesbalans genom det s.k. sjöfartsnettot, som

då uppgick till ca 7 miljarder kronor. Sysselsättningsaspekterna

berör -- erinrade riksdagen -- inte endast de ombordanställda

utan också andra sjöfartsanknutna verksamheter än själva

fartygsdriften.

1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av rederistöd

Våren 1988 framlade regeringen, i enlighet med riksdagens

önskemål, förslag till vissa sjöfartspolitiska åtgärder i

proposition 1987/88:129. I den propositionen framhölls att den

viktigaste förklaringen till den svenska handelsflottans

negativa utveckling var alltför höga bemanningskostnader och att

dessa hade en avgörande betydelse för konkurrenskraften i

förhållande till ett ökande antal fartyg under bekvämlighets-

eller lågkostnadsflagg. Konkurrenskraften skulle kunna stärkas

om man i Sverige -- liksom i t.ex. Norge och Danmark -- införde

ett internationellt fartygsregister. Kännetecknande för sådana

register är att de skapar möjlighet att anställa utländska

besättningar på fartyg enligt s.k. lokala avtal, dvs. avtal som

tecknas med de fackliga organisationerna i sjöfolkets hemländer.

I propositionen konstaterades emellertid att sjöarbetsmarknadens

parter inte var eniga om en sådan lösning. Regeringen sade sig

inte heller för egen del vara beredd att förorda ett svenskt

internationellt fartygsregister.

Vad regeringen i stället föreslog -- och riksdagen ställde

sig bakom -- var att man skulle införa ett särskilt stöd till

svenska rederier för att sänka den del av deras

bemanningskostnader som avser sociala avgifter (bet.

1987/88:TU27, rskr. 337). Bidraget infördes fr.o.m. den 1

januari 1989 med 38 000 kr per helårsanställd sjöman,

sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Med fjärrfart

avses sjöfart huvudsakligen i området bortom en tänkt linje över

Skagerrak mellan Hanstholm på Jyllands nordkust och Lindesnes på

Norges sydkust eller bortom Cuxhaven, som är beläget vid Elbes

mynning och därmed i närheten av Kielkanalens västra inlopp. Med

den angivna definitionen av fjärrfart kunde stödet omfatta

huvuddelen av den svenska handelsflottan, dock inte

färjesjöfarten till våra grannländer.

Hösten 1988 beslöt riksdagen att utöver det nämnda bidraget

införa ett särskilt statsbidrag till svenska rederier som

motsvarar den sjömansskatt som inbetalas för sjömän sysselsatta

på svenska handelsfartyg i fjärrfart (prop. 1988/89:56, bet.

TU6, rskr. 85).

Riksdagens båda beslut innebar att berörda rederiers

bemanningskostnader kunde sänkas med ca 40 % och att deras

internationella konkurrenskraft ökade i motsvarande mån.

Riksdagsbeslutet våren 1988 omfattade en medelsanvisning på

300 miljoner kronor för budgetåret 1988/89 under anslaget Bidrag

till svenska rederier. För vart och ett av budgetåren 1989/90,

1990/91 och 1991/92 anvisades under anslaget 550 miljoner

kronor.

1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om avveckling av

rederistödet, m.m.

I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska

politiken (bet. 1991/92:FiU10, rskr. 108) anmälde regeringen att

den ämnade föreslå riksdagen att det år 1988 beslutade

rederistödet skulle avvecklas och ersättas med ett svenskt

internationellt fartygsregister.

I april 1992 beslöt riksdagen att per den 1 juli 1992

avveckla det rederistöd som riksdagen hade beslutat om år 1988

(prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186). 200 miljoner

kronor anvisades emellertid under anslaget Bidrag till svenska

rederier för budgetåret 1992/93 för att täcka vissa kvardröjande

kostnader. I den nämnda propositionen anmäldes vidare att

regeringen avsåg att senare under våren förelägga riksdagen

förslag till nya förutsättningar för den svenska sjöfarten.

1.4 Beslut under 1992/93 års riksmöte om återinförande av

rederistödet m.m.

I december 1992 beslöt riksdagen att ett rederistöd skulle

återinföras i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till

frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart (prop.

1992/93:128, bet. TU12, rskr. 153). Beslutet tillkom som en

följd av att sjöarbetsmarknadens parter inte hade kunnat enas i

frågan om införande av ett svenskt internationellt

fartygsregister.

Beslutet skall vidare ses mot bakgrund av en överenskommelse

mellan parterna, vilken redovisades i den nämnda propositionen,

om rationaliseringar och andra åtgärder inom rederinäringen.

Detta s.k. rationaliseringsavtal, som hade träffats i oktober

1992, skulle enligt parternas beräkning medföra

kostnadssänkningar på genomsnittligt 15 %. Parterna hade vidare

beräknat att deras egna åtgärder i förening med statliga

åtgärder -- bestående av befrielse från sjömansskatt och en

reducering av de sociala avgifterna med 18 procentenheter --

skulle innebära en sammanlagd kostnadsreduktion på 40 %.

Av riksdagsbeslutet framgår att en reducering av de sociala

avgifterna med 18 procentenheter motsvarar ett bidrag på 29 000

kr per år och helårsanställd sjöman. Beslutet innebar att det

våren 1992 avvecklade rederistödet återinfördes i oförändrad

omfattning, såvitt gäller återbetalning av sjömansskatt.

Beslutet innebar vidare att bidraget avseende socialavgifter

återinfördes. Bidragsbeloppet skulle för andra halvåret 1992

oförändrat uppgå till 38 000 kr per kalenderår och

helårsanställd sjöman. Med verkan från den 1 januari 1993 skulle

bidragsbeloppet sänkas till 29 000 kr per år och helårsanställd

sjöman. Under anslaget Bidrag till svenska rederier anvisade

riksdagen 360 miljoner kronor för budgetåret 1992/93.

I beslutet ställde sig riksdagen också bakom de överväganden

som enligt regeringen talade för att resultatet av

rationaliseringsavtalet skulle utvärderas före halvårsskiftet

1993, innan beslut fattades om en mer permanent insats från

statens sida till förmån för rederinäringen.

I årets budgetproposition framhölls att kostnaden för

rederistödet hade beräknats till 450 miljoner kronor per år och

erinrades om att riksdagen hade anvisat 360 miljoner kronor för

budgetåret 1992/93. Regeringen föreslog att resterande 90

miljoner kronor skulle anvisas under anslaget Bidrag till

svenska rederier för innevarande budgetår under hänvisning

till att bidraget för sociala avgifter betalas i efterhand.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (prop.

1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244).

2 Propositionens överväganden och förslag

I den nu aktuella propositionen framhålls att

sjöarbetsmarknadens parter under våren 1993 och senare redovisat

vilka åtgärder som vidtagits inom ramen för

rationaliseringsavtalet. Svenska sjöfolksförbundet har redovisat

ett konkret avtal som medför betydande kostnadsbesparingar på

manskapssidan. Dessa uppgår till minst, i flera fall mer än,

15 %. På maskinbefälssidan har bemanningsreduceringar och andra

kostnadsbesparingar skett, men inte i någon större omfattning.

Detta bör dock ses mot bakgrund av att

maskinbefälsbefattningarna i fartygen är få. På

fartygsbefälssidan är det mest konkreta som redovisats en

provverksamhet med två styrmän på två fartyg under sex månader.

I sammanhanget betonas att befälslönerna utgör en betydande del

-- ca 60 % -- av bemanningskostnaderna.

Regeringen anser att det finns en obalans i det redovisade

materialet och att denna i allt väsentligt kan härledas till

Fartygsbefälsföreningens avtalsområde. Materialet utgör sålunda

inte -- framhåller regeringen -- någon sådan entydig grund som

avsågs i den nämnda propositionen 1992/93:128 och som skulle

visa att förutsättningar skapats för en utvecklad svensk

sjöfart. Avgörande steg har dock enligt regeringen tagits från

parternas sida som ger anledning tro att en process har inletts

med inriktningen att stärka konkurrenskraften genom

rationaliseringar. Mot den bakgrunden anser sig regeringen kunna

föreslå fortsatta statliga insatser i form av rederistöd. Dessa

bör oförändrat innebära återbetalning av sjömansskatt samt en

reduktion av socialavgifterna med 18 procentenheter,

motsvarande ett bidrag på 29 000 kr per år och helårsanställd

sjöman på fartyg i fjärrfart.

Regeringen betonar att ett statligt ekonomiskt stöd inom

ramen för en långsiktig sjöfartspolitik måste ha sin

utgångspunkt i den överenskommelse som parterna träffade hösten

1992, dvs. rationaliseringsavtalet. Hittills har inte

överenskommelsen uppfyllts fullt ut av samtliga parter,

framhålls det i propositionen. Långsiktigheten i det statliga

stödet kan därför inte göras oberoende av de åtgärder parterna

själva kan åstadkomma för att pressa bemanningskostnaderna.

Regeringen säger sig följaktligen fästa stort avseende vid att

rationaliseringsarbetet fortsätter. Om detta avstannar, faller

en viktig förutsättning för svensk sjöfarts överlevnad och

förlorar fortsatt statligt stöd sin mening. För att möjliggöra

en uppföljning av rationaliseringsavtalet från statens sida bör

en årlig redovisning lämnas till regeringen över hur

bemanningskostnaderna för fartygen utvecklas. Om

kostnadsutvecklingen visar sig gå i en riktning som klart

avviker från avtalet, bör statens insatser på det

sjöfartspolitiska området kunna omprövas.

I de fall det bedöms finnas möjligheter till

rationaliseringar ombord på de enskilda fartygen -- fortsätter

regeringen -- och dessa inte genomförs, bör sådan underlåtenhet

också kunna föranleda överväganden i fråga om det statliga

stödet. Nämnden för rederistöd, som administrerar

bidragsgivningen, bör vid sin behandling av frågor om statligt

stöd till sådana fartyg inhämta ett yttrande från

Sjöfartsverket. Om verket anser att fartyget skulle kunna

handhas med färre ombordanställda, bör en sådan minimibemanning

tjäna som utgångspunkt vid beräkning av bidraget för reduktionen

av sociala avgifter. Överväganden av ifrågavarande slag bör

nämnden göra i fråga om bidrag fr.o.m. innevarande budgetår,

dvs. för andra hälften av kvalifikationsåret 1993 och framåt. I

sammanhanget framhåller regeringen vikten av att inte

sjöarbetstidslagen (1970:105) lägger hinder i vägen för ett

ändamålsenligt rationaliseringsarbete. Med sjösäkerheten som en

självklar utgångspunkt är det önskvärt att den ansvariga

sjösäkerhetsmyndigheten kan besluta i ärenden om minimibemanning

på ett mer flexibelt sätt än för närvarande. Regeringen kommer

därför att ta initiativ till en översyn av sjöarbetstidslagens

bestämmelser.

Regeringen säger sig uppskatta kostnaderna för ett fortsatt

rederistöd till ca 400 miljoner kronor per år under

förutsättning att antalet stödberättigade fartyg inte förändras

i någon större utsträckning.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner dess förslag

till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende

svenska handelsfartyg i fjärrfart och att riksdagen till

Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget för

innevarande budgetår anvisar ett förslagsanslag på 310 miljoner

kronor. Vidare säger sig regeringen ämna återkomma i nästa

budgetproposition vad gäller medelsbehovet för budgetåret

1994/95.

3 Motionsförslagen

I motion T1 (s) framhålls att regeringens förslag saknar

långsiktighet. Vad sjöfartsnäringen nu behöver -- betonar

motionärerna -- är klara och entydiga besked från statsmakterna

om framtidsutsikter på grundval av långsiktiga spelregler. I

avsaknad av sådana regler äventyras de mycket kostnadskrävande

investeringarna i fartyg. Regelverket bör också ha ett innehåll

som ger näringen möjlighet till framgångsrik konkurrens. Det är

därför angeläget att man utan dröjsmål inleder arbetet med att

forma en långsiktig och konkurrenskraftig svensk

sjöfartspolitik. En sådan politik bör innebära ett närmande till

EG:s sjöfartspolitik.

I motionen framhålls vidare att de villkor för statligt stöd

som regeringen redovisar i vissa fall kan motverka en sund

utveckling inom sjöfartsnäringen. Propositionstexten kan --

säger motionärerna -- tolkas så att regeringen anser att stöd

skall utgå endast för den del av besättningen som krävs från

säkerhetssynpunkt. Att relatera rederistödet till en sådan

minimibemanning innebär en felsyn och skulle motverka

strävandena att driva en rationell sjöfart. Stödet bör --

understryker motionärerna -- omfatta samtliga ombordanställda på

fartyg i fjärrfart.

I motionen behandlas också de administrativa rutinerna för

betalning av den del av rederistödet som avser bidrag till

sociala avgifter. Betalningen sker, som framhållits i det

föregående, i efterhand. Motionärerna framhåller att den

ordningen innebär att rederierna "måste ligga ute med pengarna i

nästan 18 månader" och därmed en kännbar likviditetspåfrestning.

Regeringen bör därför låta se över dessa betalningsrutiner i

syfte att åstadkomma ett system som innebär att reduktion av

avgiften sker i samband med inbetalning av resterande del av de

sociala avgifterna.

Även i motion T2 (v) behandlas den i motion T1 (s)

uppmärksammade frågan huruvida ett fartygs minimibemanning bör

tjäna som utgångspunkt vid beräkning av bidraget för reduktionen

av sociala avgifter. I v-motionen framhålls sålunda att

propositionen synes innebära att en redare som inte

rationaliserar till minimibesättning kan mista stödet till den

del av en fartygsbesättning som inte bedöms tillhöra

minimibesättningen. Motionärerna betonar att rederistödet måste

omfatta även personal som utför servicearbeten med inriktning på

såväl fartyget som dess last för att en rationell sjöfart skall

kunna bedrivas. Om inte nödvändig fartygsservice utförs ombord

under gång till sjöss, måste fartyget tas upp på varv med dryga

kostnader som följd. Mången lastägare kräver också service

ombord i fråga om sin last för att han skall anlita rederiet i

fråga. Det är en brist i propositionen -- framhåller

motionärerna -- att villkoren för rederistöd inte till fullo

redovisas. Det framgår inte heller vem som skall göra

bedömningar om ett fartygs minimibemanning vid prövning av

ärenden om rederistöd.

4 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att långsiktigheten i

det statliga stödet till rederinäringen inte kan göras oberoende

av de åtgärder som parterna på sjöarbetsmarknaden själva kan

åstadkomma för att pressa bemanningskostnaderna. Även utskottet

fäster därför stor vikt vid att rationaliseringsarbetet

fortsätter och vid att alla parter uppfyller sin överenskommelse

enligt rationaliseringsavtalet från hösten 1992. Utskottet

finner det vidare lämpligt att man från statens sida

kontrollerar parternas tillämpning av avtalet och har därför

ingen erinran mot den redovisningsskyldighet i detta avseende

som regeringen förordar.

Vad gäller kravet i motion T1 (s) på en anpassning av svensk

sjöfartspolitik till EG:s sjöfartspolitik vill utskottet

framhålla att det av riksdagen godkända EES-avtalet synes skapa

goda möjligheter till en sådan anpassning (prop. 1991/92:170,

bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18 och prop. 1992/93:225, bet.

EU3, rskr. 404). Avtalet väntas träda i kraft inom kort.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkande 2 i

motion T1 (s) om sjöfartspolitikens huvudsakliga inriktning

och tillstyrker regeringens förslag till inriktning av framtida

sjöfartspolitiska åtgärder i motsvarande del.

Rederistödet syftar som nämnts till att stärka den svenska

rederinäringens internationella konkurrenskraft i fjärrfart. Det

utgör därmed ett alternativ till de internationella

fartygsregister som i samma syfte införts i bl.a. Danmark och

Norge. Utgångspunkten har sålunda varit att stödja

rederinäringen på sådant sätt att några större olikheter i

konkurrensförutsättningar inte skall föreligga för fartyg under

resp. flagg. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande

följer den sjöfartspolitiska utvecklingen och noterar med

tillfredsställelse att kommunikationsministern uppmärksammat

konkurrenssituationen inom den internordiska färjesjöfarten.

Bemanningskostnaderna har, som framhållits i det föregående,

mycket stor betydelse för rederinäringens internationella

konkurrenskraft. Med hänsyn till att staten svarar för en

avsevärd del av dessa kostnader synes det utskottet lämpligt att

även staten, genom rederistödets utformning, söker medverka till

nödvändiga rationaliseringar. Utskottet har därför ingen erinran

mot att Sjöfartsverket får göra bedömningar om en

minimibemanning och att sådana bedömningar får ligga till grund

för Nämndens för rederistöd överväganden och beslut. Utskottet

vill i sammanhanget erinra om att i nämnden finns företrädare

för sjöarbetsmarknadens parter.

Med det sagda avstyrker utskottet yrkande 1 i motion T1 (s)

och motion T2 (v) om rederistödets omfattning i förhållande

till fartygens bemanning. Regeringens förslag -- att riksdagen

godkänner den inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder

avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart som förordas i

propositionen -- tillstyrks i motsvarande del.

Utskottet kan för sin del inte ställa sig bakom formuleringen

i motion T1 (s) att rederistödet, i den del det omfattar

återbetalning av socialavgifter, skulle innebära "att rederierna

måste ligga ute med pengarna". Motionärerna synes mena att

rederierna förskotterar en kostnad som åvilar staten, inte --

såsom utskottet anser -- att det är staten som efterskänker

vissa avgifter till det allmänna genom återbetalning till de

betalningsskyldiga. Formerna för denna återbetalning är desamma

som när rederistödet infördes genom riksdagens beslut år 1988.

De innebär som nämnts att stödet återbetalas i efterhand. I

fråga om återbetalningen av den del av stödet som avser sociala

avgifter sker återbetalningen efter utgången av

kvalifikationsåret, som är detsamma som kalenderåret. Först då

föreligger erforderligt underlag för att bestämma det

bidragsgrundande antalet årsarbetskrafter som sysselsatts på

fartygen. Återbetalning kan därför dröja som längst omkring ett

år. Utskottet har för sin del ingen erinran mot en snabbare

återbetalning, om så kan ske inom ramen för gällande

bestämmelser. Utskottet förutsätter att möjligheterna härtill

undersöks. Någon sådan översyn av de administrativa rutinerna

för betalning av stödet som begärs i motion T1 (s) synes

därför inte erforderlig, varför yrkandet härom avstyrks.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en

medelsanvisning på 310 miljoner kronor för innevarande budgetår

under anslaget Bidrag till svenska rederier.

Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag till

sjöfartspolitiska åtgärder i övrigt, dvs. i de delar som

inte omfattas av utskottets ställningstagande ovan.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sjöfartspolitikens huvudsakliga

inriktning

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:T1 yrkande 2

godkänner regeringens förslag till inriktning av framtida

sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i

fjärrfart i denna del,

res. 1 (s)

2. beträffande rederistödets omfattning

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:T1 yrkande 1

och 1993/94:T2 godkänner regeringens förslag till inriktning av

framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska

handelsfartyg i fjärrfart i denna del,

res. 2 (s)

men. (v)

3. beträffande de administrativa rutinerna för betalning

av rederistödet

att riksdagen avslår motion 1993/94:T1 yrkande 3,

res. 3 (s)

4. beträffande medelsanvisning för rederistöd

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till

Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget till

statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under sjätte huvudtiteln

anvisar ett förslagsanslag på 310 000 000 kr,

5. beträffande sjöfartspolitiska åtgärder i övrigt

att riksdagen godkänner regeringens förslag till inriktning av

framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska

handelsfartyg i fjärrfart i de delar det inte omfattas av

utskottets hemställan ovan.

Stockholm den 30 november 1993

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Bo

Nilsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars

Björkman (m), Ines Uusmann (s), Lars Biörck (m), Ulrica Messing

(s), Hugo Bergdahl (fp), Kenneth Lantz (kds), Tom Heyman (m) och

Krister Örnfjäder (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Sjöfartspolitikens huvudsakliga inriktning (mom. 1)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Jarl Lander,

Ines Uusmann, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar

med "Utskottet delar" och på s. 8 slutar med "åtgärder i

motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att

regeringen förelägger riksdagen förslag till en långsiktig

sjöfartspolitik med klara besked om vad rederinäringen har att

rätta sig efter under överskådlig framtid. Det gäller att ge

näringen långsiktiga spelregler och möjligheter till en

framgångsrik internationell konkurrens. I arbetet med att forma

sådana förutsättningar bör regeringen närma sig EG:s

sjöfartspolitik.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att yrkande 2 i

motion T1 (s) tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande sjöfartspolitikens huvudsakliga

inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T1 yrkande 2 och

med anledning av regeringens förslag till inriktning av framtida

sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i

fjärrfart i denna del som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Rederistödets omfattning (mom. 2)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Jarl Lander,

Ines Uusmann, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Bemanningskostnaderna har" och slutar med "tillstyrks i

motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion T1 (s) uttalade uppfattningen

att det är felaktigt att relatera rederistödets omfattning till

en minimibemanning som skulle fastställas med utgångspunkt i

andra bedömningar än de som nu görs av Sjöfartsverket och

sjöarbetsmarknadens parter med stöd av gällande regler.

Regeringens förslag i detta avseende synes utskottet utgå från

en verklighetsfrämmande föreställning att rederierna skulle

anställa och avlöna personal som de inte behöver. Utskottet

instämmer följaktligen i vad som sägs i s-motionen om att

rederistöd bör utgå till varje fartyg klassat i fjärrfart enligt

lagen (1958:295) om sjömansskatt och för samtliga anställda

ombord. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att

motion T1 (s) yrkande 1 tillstyrks samt att syftet med motion T2

(v) torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha

följande lydelse:

2. beträffande rederistödets omfattning

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T1 yrkande 1 samt

med anledning av regeringens förslag till inriktning av framtida

sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i

fjärrfart i denna del och motion 1993/94:T2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. De administrativa rutinerna för betalning av rederistödet

(mom. 3)

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Jarl Lander,

Ines Uusmann, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar

med "Utskottet kan" och på s. 9 slutar med "härom avstyrks" bort

ha följande lydelse:

Nuvarande ordning för betalning av rederistödet, i den del

det omfattar återbetalning av socialavgifter, är som framhålls i

motion T1 (s) onödigt långsam. Den innebär därmed en lika onödig

-- och mycket kännbar -- likviditetspåfrestning för rederierna.

Utskottet instämmer därför i motionärernas krav på att

regeringen bör låta se över rederistödet i ifrågavarande del.

Översynen bör syfta till att införa ett system som innebär att

reduktion av avgiften sker i samband med inbetalning av

resterande del av de sociala avgifterna.

Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T1 (s)

yrkande 3 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha

följande lydelse:

3. beträffande de administrativa rutinerna för betalning

av rederistödet

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T1 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Sjöfartspolitiska åtgärder

Kenneth Attefors (nyd) anför:

Jag är för min del övertygad om att ett svenskt

internationellt fartygsregister måste införas, om vi skall kunna

behålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig omfattning. Jag

motsätter mig emellertid inte nu den "vänta-och-se-politik" som

regeringen förordar.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Rederistödets omfattning

Jag biträder hemställan i reservation 2.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen2

Motionerna2

Utskottet2

1 Bakgrund2

1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ2

1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av

rederistöd3

1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om avveckling av

rederistödet, m.m.4

1.4 Beslut under 1992/93 års riksmöte om återinförande av

rederistödet m.m.4

2 Propositionens överväganden och förslag5

3 Motionsförslagen6

4 Utskottets ställningstagande7

Hemställan9

Reservationer10

Särskilt yttrande12

Meningsyttring av suppleant12