Bet. 1993/94:UbU2

Utbildningsutskottets betänkande

1993/94:UBU02

Ny läroplan för gymnasieskolan, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

UbU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

1992/93:250 om ny läroplan och nya betygssystem för

gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux. Ett

70-tal motionsyrkanden om olika gymnasieskolfrågor behandlas i

anslutning till detta.

Utskottet tillstyrker på alla punkter regeringens förslag.

Det innebär att den nya läroplanen skall vara gemensam för de

angivna skolformerna. I läroplanen skall den gemensamma

värdegrunden anges, men också de skilda målen för de olika

skolformerna.

En mer kursutformad gymnasieskola skall underlättas. I varje

ämne skall det liksom i dag finnas en eller flera kurser.

Utskottet räknar med att det normalt blir kurser som är längre

än 30 timmar. Ett poängsystem införs så att eleverna skall

kunna gå igenom gymnasieskolan även på kortare eller längre tid

än tre år. Systemet med program, som riksdagen beslutade om för

två år sedan, behålls. Utskottet anser att utvecklingsarbetet i

gymnasieskolan bör följas av en parlamentarisk kommitté, vilket

(s) föreslagit i en partimotion.

Den femgradiga s.k. grupprelaterade betygsättningen avskaffas

och ersätts av ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem. I

gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning blir betygsskalan

fyragradig, med stegen Icke godkänd, Godkänd, Väl godkänd och

Mycket väl godkänd. Betyg sätts på varje kurs. Motionsyrkanden

från (s) om att betyg inte skall sättas på kärnämnet estetisk

verksamhet avstyrks, liksom yrkanden (m och nyd) om att införa

betyg i ordning och uppförande. Krav på godkänt betyg från

grundskolan i ämnena svenska, matematik och engelska för

tillträde till de nationella programmen i gymnasieskolan

införs.

Den frivilliga särskolan byter namn till gymnasiesärskolan

och får också ett system med program i stället för linjer.

Socialdemokraterna avger 10 reservationer. De vänder sig mot

att läroplanen görs gemensam för de fyra skolformerna. Vidare

avvisar (s) den centralt reglerade kursutformningen och

särskilt dess koppling till betygen. De avstyrker också

behörighetsvillkor för tillträde till nationella program och

betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet. Svenska som

andraspråk bör enligt (s) ha en egen kursplan.

Ny demokrati reserverar sig när det gäller skolans

värdegrund. De ser i regeringens riktlinjer en målkonflikt

mellan att hävda kristen etik och västerländsk humanism och

samtidigt välkomna ett mångkulturellt samhälle. Ny demokrati

reserverar sig också för betyg i ordning och uppförande.

Vänsterpartiet tar i en meningsyttring upp det

internationella perspektivet i läroplanen, avstyrker

kursutformning av gymnasieskolan och pläderar för en betygsfri

gymnasieskola och för självförtroendeträning och undervisning i

självförsvar för flickor. (v)-suppleanten instämmer i

(s)-reservationerna om gemensam läroplan, betygssystemet, betyg

i estetisk verksamhet, behörighetsvillkor för nationella

program och kursplan i svenska som andraspråk.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:250 En ny läroplan och

ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux,

gymnasiesärskolan och särvux föreslagit

1. att riksdagen antar förslaget till

lag om ändring i skollagen (1985:1100),

2. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för en

ny gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna (avsnitt

3.1),

3. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för

den principiella uppbyggnaden av läroplanen (avsnitt 3.2),

4. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för

regleringen av friluftsdagarna (avsnitt 5.3),

5. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för

betygssystemet för gymnasial utbildning (avsnitt 6.1),

6. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för

betygssystemet för gymnasiesärskolan (avsnitt 7.5),

7. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för

betygssystemet i grundläggande vuxenutbildning, särvux och

påbyggnadsutbildning i komvux (avsnitt 8.2),

8. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för

ikraftträdande såvitt gäller läroplanerna och det nya

betygssystemet för den reformerade utbildningen (avsnitt 10).

Lagförslaget återfinns som bilaga 1 till detta

betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av proposition 1992/93:250

1993/94:Ub37 av Stina Gustavsson och Marianne Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Norden i läroplan och

kursplaner.

1993/94:Ub38 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens lagförslag om ändring av

5 kap. 5 § första stycket punkt 1 skollagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att gymnasieskolan ej nu skall

kursutformas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om fortsatt utvecklingsarbete inom

gymnasieskolan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en kommitté för fortsatt

utvecklingsarbete samt redovisning för riksdagen av detta

arbete,

5. att riksdagen avslår regeringens lagförslag 5 kap. 4 a §

och därmed avvisar regeringens förslag om gymnasiepoängsystem

samt om att betygssystemet anpassas till en kursutformad

gymnasieskola,

6. att riksdagen godkänner riktlinjer för ett nytt

betygssystem i enlighet med vad som redovisats i motionen,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om en ny

gemensam läroplan för gymnasieskolan, komvux, SSV,

gymnasiesärskolan och särvux,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om samverkan mellan gymnasieskolan och

komvux.

1993/94:Ub39 av Inga Berggren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av utbildning i

hushållsekonomi med kostkunskap,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att klart betona

kontinuiteten i denna utbildning [i hushållsekonomi] mellan

grundskolan och gymnasieskolan och vidare till högskolan.

1993/94:Ub40 av Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att läroplanerna i

definitionerna av det internationella perspektivet bör

inbegripa ett globalt synsätt.

1993/94:Ub41 av Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att i läroplanerna förstärka det nordiska inslaget.

1993/94:Ub42 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om minsta garanterad tid för studie- och yrkesvägledning.

1993/94:Ub43 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till

kursutformad gymnasieskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om de internationella

överenskommelserna,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till betyg

grundat på en kursutformad gymnasieskola.

1993/94:Ub44 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till

riktlinjer för läroplanen avseende den gymnasiala utbildningens

värdegrund i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om lärarprofessionalitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om betygssystem,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om syo.

1993/94:Ub45 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om vikten av att betoningen av de

globala frågorna får samma utrymme som tidigare i den nu

föreslagna läroplanen för gymnasieskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att Sveriges långa tradition av

solidaritet och bistånd med tredje världen bör komma till

uttryck i den nu föreslagna läroplanen.

1993/94:Ub46 av Rose-Marie Frebran och Harry Staaf (kds) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om formuleringarna om skolans värdegrund

i läroplanerna.

1993/94:Ub47 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m) vari yrkas

att riksdagen i den nya läroplanen för gymnasieskolan klart

anger att varje svensk elev skall få korrekt information om

nazismen, andra världskriget och Förintelsen.

Motioner från allmänna motionstiden 1993

1992/93:Ub404 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utökat samarbete mellan kronofogdemyndigheten och skolan i

konsumentekonomi.

1992/93:Ub405 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (m) vari

yrkas

2. (delvis) att riksdagen beslutar att ämnets namn skall

vara "Idrott och hälsa" både i grundskolan och gymnasieskolan.

1992/93:Ub412 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om översyn av 5 kap. 6 § gymnasieförordningen

vad avser undervisningsgruppernas storlek i C-språk.

1992/93:Ub415 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kvalitetskrav och meritvärdering vid lärartillsättning.

1992/93:Ub420 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utökad samverkan mellan

kronofogdemyndigheten och skolan för spridande av grundläggande

ekonomisk information.

1992/93:Ub421 (delvis) av Ulla Orring och Barbro Westerholm

(fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om ett bevarande av nuvarande

antal timmar för ämnet idrott och hälsa såväl i grundskolan som

i gymnasieskolan.

1992/93:Ub423 (delvis) av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om värdet av idrottsämnet och gymnastiken samt

gymnastikbetygets betydelse.

1992/93:Ub424 av Lars Sundin och Charlotte Branting (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en mer flexibel och kursutformad

gymnasieskola.

1992/93:Ub427 av Inger Lundberg och Ulrica Messing (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att graderade betyg ej skall ges i

det obligatoriska ämnet estetisk verksamhet inom

gymnasieskolan.

1992/93:Ub428 (delvis) av Laila Strid-Jansson och Arne

Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att bestämmelser bör utfärdas, som

ålägger idrottslärare och övriga lärare i grundskolan och

gymnasiet att genomföra i motionen nämnda åtgärder för att

förebygga att eleverna får arbetsskador.

1992/93:Ub432 (delvis) av andre vice talman Christer Eirefelt

m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om skilda

undervisningsgrupper för pojkar och flickor i grund- och

gymnasieskolan.

1992/93:Ub439 av Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om schemalagd gymnasieundervisning i

självförsvar för flickor.

1992/93:Ub442 (delvis) av Kjell Ericsson och Tage Påhlsson

(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om idrottsämnets stora betydelse

och att några nedskärningar i timplanen ej bör verkställas.

1992/93:Ub444 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om försöksverksamhet med ett samlat

ekonomiprogram inom gymnasieskolan.

1992/93:Ub457 av Margitta Edgren och Bengt Rosén (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skolbetyg i original på två språk.

1992/93:Ub460 (delvis) av Birgit Henriksson och Ingvar

Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg i ordning

och uppförande inom grund- och gymnasieskolan.

1992/93:Ub462 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om geografiämnet i gymnasieskolan.

1992/93:Ub463 (delvis) av Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood

(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om komplettering av betyg.

1992/93:Ub469 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om svenska som andraspråk i gymnasieskolan.

1992/93:Ub470 av Olle Schmidt och Karin Pilsäter (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om möjligheter till flexiblare

gymnasiestudier.

1992/93:Ub472 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om överklagande av betyg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om prövning för annan lärare.

1992/93:Ub492 (delvis) av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ingen nedskärning får ske av

idrottsämnet i skolan.

1992/93:Ub494 av Marianne Carlström och Gunnar Thollander (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att en utredning om fördelar och nackdelar med en

kursutformad gymnasieskola omgående bör tillsättas.

1992/93:Ub499 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning med

syfte att förutsättningslöst utreda förutsättningarna för att

införa ett nytt lärlingssystem i Sverige.

1992/93:Ub501 av Maj Britt Theorin och Sylvia Lindgren (s)

vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att dansen bör inarbetas i

grundskolans schema och beredas plats bland de estetiska

programmen i gymnasieskolan.

1992/93:Ub502 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

8. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att självförtroendeträning med

inslag av självförsvarsträning bör ingå i flickornas utbildning

på högstadiet och gymnasiet,

12. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om utredning av en betygsfri

skola.

1992/93:Ub503 (delvis) av Henrik Landerholm (m) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om betygsättningen i grund- och gymnasieskola.

1992/93:Ub507 av Stina Gustavsson och Birger Andersson (c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ämnet kost--hälsa i

gymnasieskolan.

1992/93:Ub509 av Lars Sundin och Håkan Holmberg (fp) vari

yrkas

2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om obligatorisk och korrekt

undervisning i grundskola, gymnasieskola och folkhögskolor om

andra världskriget och nazisternas folkmord.

1992/93:Ub510 (delvis) av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att stärka bildämnet såväl i

grundskolan som i gymnasieskolan.

1992/93:Ub511 (delvis) av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att minst tre veckotimmar för

ämnet idrott och hälsa införs i läroplanen genom hela skolan.

1992/93:Ub515 (delvis) av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om gymnastikundervisningen i grund- och

gymnasieskola.

1992/93:Ub516 (delvis) av Sinikka Bohlin och Monica Widnemark

(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om ämnet bild i ungdomsskolan.

1992/93:Ub522 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts med uppgift att lösa problemet med sexual- och

samlevnadsundervisningens organisation i gymnasiet.

1992/93:Ub526 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utökad användning av interaktiv

television i undervisningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skiftanvändning av skollokaler,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om inrättande av skiftklasser.

1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om införandet av ett lärlingssystem.

1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om intensifierade

undervisningsinsatser mot främlingsfientlighet och rasism.

1992/93:Ju619 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om utökad och mer kvalificerad

undervisning om rasism och främlingsfientlighet i alla skolor.

1992/93:Ju839 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, kds, nyd, v)

vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att skolan bör få ett utökat ansvar

för att behandla frågor som rör våld och sexuella övergrepp mot

kvinnor.

1992/93:Sf644 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om studier i svenska som andraspråk samt

om eventuell behörighet till högskolestudier för elever med

betyg i detta ämne.

1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om skolans sex- och

samlevnadsundervisning.

1992/93:Kr514 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om utveckling av hemortsalternativet för

gymnasiestuderande idrottsaktiva ungdomar.

1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

40. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om syo-funktionärernas arbete

med flickors yrkesval.

Motion med anledning av förslag 1992/93:RR4

1992/93:Ub32 av Anders G Högmark och Kent Olsson (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om en kursutformad gymnasieskola.

Utskottet

Inledning

I proposition 1992/93:250 lägger regeringen fram förslag om

riktlinjer för en ny läroplan och nya betygssystem för

gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux. Det

föreslagna nya betygssystemet för gymnasieskolan anknyter till

lagförslag som också läggs fram för att bereda vägen för en mer

kursutformad gymnasieskola. Den frivilliga särskolan föreslås

få ett nytt namn, gymnasiesärskolan, och organiseras i

nationella, individuella och specialutformade program.

Behovet av förändrade läroplaner har vuxit fram ur

förändringar dels i styrsystemet för skolan, dels i

organisationen av utbildningen inom de olika skolformerna.

Genom beslutet hösten 1990 om ansvaret för skolan (prop.

1990/91:18, bet. UbU9, rskr. 58) slutfördes uppdelningen av

ansvaret mellan staten och kommunerna. Genomförandet av

skolverksamheten blev helt kommunernas ansvar, medan staten

skulle ange nationella mål och följa upp och utvärdera skolans

resultat.

Gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen (komvux) och

vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) har

genom ett antal beslut av riksdagen under 1990-talets första år

förändrats kraftigt. Gymnasieskolan var tidigare uppbyggd av

två- och treåriga linjer och ett stort antal specialkurser. Med

början läsåret 1992/93 ersätts dessa av ett system med treåriga

nationella och specialutformade program och individuella

program av varierande omfattning. Reformen skall vara genomförd

senast läsåret 1995/96 (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr.

356; prop. 1991/92:157, bet. UbU26, rskr. 311). Den kommunala

vuxenutbildningen förändrades läsåret 1992/93 då det infördes

en ny grundläggande vuxenutbildning som vänder sig till dem som

saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i grundskolan, men

inte är en direkt anpassning av grundskolan såsom tidigare var

fallet med etapp 1 (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356).

Särvux utvidgades läsåret 1991/92 till att omfatta även viss

utbildning på träningsskolenivå (prop. 1990/91:85, bet. UbU16,

rskr. 356) och läsåret 1992/93 till att omfatta även

yrkesutbildning (prop. 1991/92:94, bet. UbU21 och UbU28, rskr.

285).

1. En ny, gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna

För gymnasieskolan gäller för närvarande en läroplan, som

fastställdes av regeringen år 1970 (Lgy 70) och därefter har

reviderats flera gånger, senast 1992 med anledning av besluten

om ny gymnasieskola. Vuxenutbildningen fick år 1982 en egen

läroplan, Lvux 82, som också reviderades våren 1992 med

anledning av besluten om ändringar i komvux och särvux. För den

frivilliga särskolan gäller fortfarande Läroplan för särskolan,

som utfärdades av Skolöverstyrelsen år 1973. (För den

obligatoriska särskolan utfärdades en ny läroplan år 1990.)

Möjligheten att ha en gemensam läroplan för gymnasieskolan

och komvux aktualiserades i direktiven (dir. 1991:9) till den i

februari 1991 tillsatta Läroplanskommittén. Kommittén skulle

överväga om det var möjligt och önskvärt med ett gemensamt

måldokument med mål och riktlinjer för hela skolväsendet och

även barnomsorgen. När den tillträdande regeringen hösten 1991

gav kommittén nya direktiv (dir. 1991:117) avfördes

barnomsorgen från uppdraget, och det angavs att kommittén

skulle utarbeta förslag till dels en ny läroplan för

grundskolan, dels en ny läroplan gemensam för gymnasieskolan

och komvux.

I Skola för bildning (SOU 1992:94) lade Läroplanskommittén

fram sitt förslag till bl.a. en ny läroplan för gymnasieskolan

och komvux. Detta förslag har sedan inom

Utbildningsdepartementet bearbetats för att kunna avse även

gymnasiesärskolan och särvux. Läroplanskommitténs förslag i

sålunda bearbetat skick har bifogats förevarande proposition

som bilaga A.

Läroplanskommitténs betänkande har remissbehandlats. En

sammanfattning av betänkandet och en sammanställning av

remissyttrandena har publicerats separat som bilaga 1 resp. 2

till förevarande proposition och propositionen om ny läroplan

m.m. för grundskolan (prop. 1992/93:220).

Regeringens förslag är att en ny läroplan skall vara

gemensam för gymnasieskolan, komvux, statens skolor för vuxna

(SSV), gymnasiesärskolan och särvux. Regeringen vill främja en

ökad samverkan mellan alla frivilliga skolformer, och de bör då

i så stor utsträckning som möjligt ha gemensamma mål. Genom den

gemensamma läroplanen uppnår man enligt regeringen att

värdegrunden, de övergripande målen och riktlinjerna och

ansvarsfrågorna blir gemensamma för hela det frivilliga

skolväsendet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i

frågan om även den nuvarande svenskundervisningen för vuxna

invandrare (sfi) skall följa samma läroplan.

Regeringens avsikt är att när riksdagen har fattat beslut om

riktlinjer utforma och fastställa läroplanstexten. Därvid

kommer regeringen att använda Läroplanskommitténs förslag till

text, bearbetad för att kunna användas även för

gymnasiesärskolan och särvux (och återgiven som bilaga A i

propositionen), som utgångspunkt och göra justeringar i texten

i de avseenden som redovisas i propositionen. Bl.a. anser

regeringen att det i läroplanen skall anges inte bara mål att

sträva mot, utan också krav, dvs. sådana mål som skolan har

ansvar för att alla elever uppnår. Kraven skall självfallet

anpassas till de olika utbildningarnas målgrupper och

uppgifter. Regeringen avser också att i läroplanen föra in de

programmål som är gemensamma för alla nationella program i

gymnasieskolan och som anger målen för kärnämnena. Läroplanen

skall vara en författning för mål- och resultatstyrning och

avses få en helt ny struktur jämfört med tidigare läroplaner.

Den skall varken innehålla sådant som redan står i andra

författningar eller anvisningar om hur målen skall nås, dvs.

arbetssätt, arbetsmetoder och val av stoff.

Förslaget om en för gymnasieskolan och komvux gemensam

läroplan avvisas i motion 1993/94:Ub38 (s) yrkande 7.

Motionärerna framhåller att även om det finns stora likheter

mellan komvux och gymnasieskolan finns det anledning att slå

vakt om den kommunala vuxenutbildningens särskilda prägel som

en utbildning för vuxna medborgare. De båda skolformernas

målgrupper -- heltidsstuderande tonåringar resp.

deltidsstuderande vuxna med försörjningsansvar och kanske

mångåriga erfarenheter av yrkesarbete -- skiljer sig från

varandra i så många avseenden att en gemensam läroplan löper

risk att bli en urvattnad produkt utan nämnvärt styrande

effekt, anser motionärerna. De betydande skillnaderna mellan

gymnasieskolan, komvux, särvux resp. sfi motiverar att

skolformerna hålls isär. Komvux viktigaste särdrag är att

pedagogiken är -- eller åtminstone bör vara -- annorlunda än i

gymnasieskolan.

Samma motionärer anför i yrkande 8 att det i flertalet

kommuner inte finns elevunderlag för både gymnasieskola och

gymnasial komvux i ett betydande antal ämnen. För att

undervisning alls skall kunna komma till stånd i vissa kurser

måste vuxna och ungdomar undervisas i en gemensam grupp, men

enligt motionärerna ställs det då stora krav på lärarna, och

undervisningen måste organiseras och tidsförläggas så att den

passar för båda elevkategorierna.

Utskottet vill framhålla den svenska kommunala

vuxenutbildningens unika ställning, sedd i ett internationellt

perspektiv. Enligt utskottets mening är det viktigt att bevara

den särskilda kompetens och prägel som komvux har genom att

vara en speciell utbildningform för vuxna medborgare, inte

minst kvinnor. Särskilt viktig är komvux kompensatoriska

uppgift dvs. att ge möjlighet för vuxna människor med begränsad

utbildning att komplettera och uppdatera denna.

Utskottet konstaterar att gymnasieskolan, komvux,

gymnasiesärskolan, särvux och sfi enligt regeringens förslag

även i fortsättningen skall utgöra skilda skolformer. Att

värdegrunden är densamma för alla dessa skolformer har inte

ifrågasatts. Genom en gemensam läroplan klargörs detta enligt

utskottets mening tydligare än om varje skolform skulle ha en

särskild läroplan. Det framgår av propositionen att regeringen

i den gemensamma läroplanen avser att ange både de mål som är

gemensamma för skolformerna och för varje skolform de mål som

är specifika för denna. Där utgår utskottet från att komvux

särart och skillnaden mellan dess förutsättningar och

gymnasieskolans skall komma till uttryck.

Frågor om undervisningens uppläggning, tidsplanering,

inlärningsmetoder etc. skall enligt regeringens förslag -- som

utskottet ställer sig bakom -- inte regleras i läroplanen, och

inte heller i andra centralt fastställda dokument, utan ankomma

på lärarna och skolledarna såsom professionella. Liksom

regeringen (prop. s. 44) anser utskottet att den målstyrda

skolan ger läraren möjlighet att anpassa sina metoder och sina

preciseringar av stoffurval vid olika tillfällen till den

inlärningssituation som eleverna befinner sig i. Denna kan

otvivelaktigt vara ganska olika mellan grupperna tonåringar i

gymnasieskolan å ena sidan och yrkeserfarna men studieovana

vuxna i komvux å den andra. Utskottet anser för övrigt att

lärarna inte bara kan utan har skyldighet att anpassa sin

pedagogik till skilda elevgruppers förutsättningar, eftersom

deras uppgift är att hjälpa alla elever att nå målen för

utbildningen. Målen å andra sidan anges i läroplanen och

kursplanerna, som fastställs centralt av regeringen resp. --

för flertalet kursplaner -- av Skolverket.

Den del av komvux som enligt regeringens planer skall styras

av samma kursplaner som gymnasieskolan är den gymnasiala

vuxenutbildningen. Det förefaller också vara på det området som

farhågorna är störst att kommunerna skall dra in på den

särskilt för vuxna organiserade utbildningen och i stället

hänvisa vuxna till undervisning tillsammans med gymnasieelever.

Utskottet vill här peka på att kommunerna i skollagen (11 kap.

17 §) är ålagda att sträva efter att erbjuda vuxna gymnasial

utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Av

specialmotiveringen till denna bestämmelse i proposition

1990/91:85 (s. 200) framgår att därmed avses bl.a. att

kommunerna skall ge utbildningen en med hänsyn till resor,

tidsplanering och uppbyggnad lämplig form. Att kursplanerna är

gemensamma för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning och

att skolformerna har en gemensam värdegrund och vissa

gemensamma mål fritar inte kommunerna från denna skyldighet.

Ansvaret för hur utbildningen organiseras och genomförs är

numera i mycket stor utsträckning överlämnat till kommunerna.

Inom ramen för de ekonomiska och andra resurser som kommunerna

förfogar över skall de på bästa möjliga sätt uppfylla de krav

som statsmakterna ställer på dem när det gäller utbildning för

barn, ungdomar och vuxna. Att ungdomar och vuxna erbjuds

undervisning i gemensamma grupper är ett sätt att på orter där

underlaget är litet ändå kunna erbjuda undervisning som

invånare i olika åldersgrupper behöver. Självklart gäller de

mål som anges i läroplanen för resp. skolform även i sådana

situationer, vilket ställer särskilt stora krav på hur

undervisningen organiseras och genomförs. Statens skolverk har

till uppgift särskilt att följa upp och utvärdera

skolverksamheten i förhållande till de mål som ställts upp och

de riktlinjer som givits i de riksgiltiga styrdokumenten,

främst skollagen och läroplanerna.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7 och 8 och godkänner regeringens

förslag till riktlinjer för en ny, gemensam läroplan.

Regeringen begär riksdagens godkännande av de riktlinjer för

läroplanens principiella uppbyggnad som redovisas i

propositionen. Därefter avser regeringen att formulera och

utfärda läroplanen i enlighet med de riktlinjer som riksdagen

godkänt. Läroplanen skall enligt regeringens förslag ange dels

värdegrunden och målen för utbildningen av ungdomar och vuxna,

dels -- som redan nämnts -- särskilda mål för de olika

skolformer, för vilka läroplanen skall gälla och dels

riktlinjer för arbetet i skolan. Målen och riktlinjerna skall

enligt regeringens bedömning grupperas i följande huvudområden:

Kunskaper

Normer och värden

Elevernas ansvar och inflytande

Utbildningsval -- arbetsliv

Rektors ansvar

Betyg och bedömning

Läroplanen skall ange vem som har ansvar för olika delar av

verksamheten i skolan och vad detta ansvar innebär.

De föreslagna riktlinjerna innebär i vissa avseenden

förändringar i förhållande till Läroplanskommitténs förslag,

som således kommer att bearbetas ytterligare (utöver vad som

skett i bilaga A till propositionen), när riksdagen fattat sitt

beslut.

Under rubriken Den gymnasiala utbildningens värdegrund tar

regeringen bl.a. upp det internationella perspektivet i

utbildningen. Den pågående internationaliseringen motiverar

enligt regeringen att skolan skall ge både djupare

språkkunskaper och kunskaper i fler språk än i dag. Vidare är

det viktigt att underlätta och stimulera internationellt utbyte

för elever och lärare. Skolans uppgift att förmedla vårt

kulturarv får ny aktualitet som grund för internationell

samverkan och för förståelse av andra folks kulturer. Skolan

skall bidra till att människor får en identitet som kan

innefatta och relateras inte bara till det specifikt svenska

utan också till en nordisk, europeisk och ytterst en global

identitet. Till utgångspunkterna för läroplaner och kursplaner

hör ett antal internationella fördrag och konventioner som

Sverige har undertecknat. Dessa bör på lämpligt sätt göras

tillgängliga och kända för dem som arbetar i skolan, men det är

enligt regeringen inte lämpligt att förteckningen över dessa

dokument -- så som Läroplanskommittén föreslagit -- ges

förordningskaraktär genom att tas in som bilaga till den av

regeringen utfärdade läroplanen.

Det internationella perspektiv som regeringen skisserar är

enligt motionerna 1993/94:Ub40 (m) och 1993/94:Ub45 (kds) för

snävt inriktat på det europeiska och på den industrialiserade

världen. Skolan måste ha ett globalt perspektiv, vilket inte

kommer till tydligt uttryck i propositionen, anser

motionärerna. Enligt den sistnämnda motionen riskerar

undervisningen om tredje världen och de globala sambanden att

minska betydligt och solidaritetsaspekten att tonas ner i

gymnasieskolan, när den nya läroplanen införs. Samma motionär

anför också att de internationella fördragen och konventionerna

borde ingå som bilaga till läroplanen. Förslag om detta

framförs i motion 1993/94:Ub43 (v) yrkande 2.

I motionerna 1993/94:Ub37 (c) och 1993/94:Ub41 (m) efterlyses

en starkare betoning i läroplanen av den nordiska dimensionen.

Utskottet erinrar om att såväl regeringen som riksdagen i

samband med propositionen om skolans internationalisering

(prop. 1992/93:158, bet. UbU12, rskr. 329) understrukit att det

internationella perspektivet inte får begränsas till den

västeuropeiska integrationen. Utskottet utgick (s. 4 f.) från

att de aspekter som framfördes bl.a. i en motion från

Vänsterpartiet -- de grundläggande frågorna om rika och fattiga

länder, de globala problemen, mänskliga rättigheter, arbetet

mot rasism och fredsfostran -- kommer att finnas med i ett

kommande regeringsförslag till läroplaner när det gäller

undervisningens mål och innehåll. Det ankommer på regeringen

att fastställa läroplanen, sedan riksdagen tagit ställning till

riktlinjer för denna. Mot bakgrund bl.a. av riksdagens

ställningstagande till propositionen om skolans

internationalisering och av omnämnandet i förevarande

proposition av såväl en nordisk som en global identitet

förutsätter utskottet att regeringen avser att ge det nordiska

och det globala perspektivet ett tydligt uttryck i den nya

läroplanen. Regeringen har den 23 september 1993 givit

Skolverket i uppdrag att göra kända de internationella

deklarationer och rekommendationer som Sverige har förbundit

sig att beakta i skolan.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag

på motionerna 1993/94:Ub37, 1993/94:Ub40, 1993/94:Ub41,

1993/94:Ub43 yrkande 2 och 1993/94:Ub45 godkänner de riktlinjer

som regeringen föreslagit när det gäller det internationella

perspektivet i läroplanen.

När det gäller de frivilliga skolformernas värdegrund i

övrigt hänvisar regeringen till det resonemang som förs i

proposition 1992/93:220 om en ny läroplan för grundskolan m.m.

rörande skolans värdegrund och etiska ansvar. Som normer som

skolans verksamhet skall bygga på nämns respekt för människans

värdighet, individens frihet och integritet, jämställdhet

mellan kvinnor och män, omsorgen om dem som har det svårt samt

det personliga ansvaret. Dessa värden har en djup förankring i

vårt land och vår kultur. Det är normer och grundläggande

värden som har djupa rötter i vår historiska utveckling. Som

särskilt viktig framstår skolans värdegrund, förankrad i

kristen etik och västerländsk humanism. Skolan har en viktig

uppgift i att hävda dessa värden och förklara hur de vuxit fram

och förankrats, och att hjälpa eleverna att utveckla ett

personligt förhållningssätt till dem och till den grund de

vilar på. En ökad invandring och mångkulturella inslag i

samhället leder enligt regeringen till att etiska frågor kräver

större uppmärksamhet, bl.a. för att bemöta tendenser till

främlingsfientlighet som i grunden strider mot de mest

fundamentala värden om alla människors rätt till värdighet,

respekt och integritet. Det är en viktig uppgift för skolan att

aktivt motarbeta åsikter och uttrycksformer som träder andra

för när och att ingripa mot alla slags trakasserier eller

kränkande behandling av medmänniskor i skolan.

Riksdagen bör enligt motion 1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 1

begära ett nytt förslag till riktlinjer för läroplanen när det

gäller den gymnasiala utbildningens värdegrund. Enligt

motionärerna finns det en uppenbar målkonflikt i att dels säga

sig välkomna ett mångkulturellt samhälle, dels vilja värna vår

kristna etik och vårt västerländska humanistiska kulturarv. De

ser en risk att läroplanen lämnar ett dubbelt budskap, genom

att denna målkonflikt inte tydligt behandlas i propositionen.

Det finns enligt motionärerna ingenstans på jorden exempel på

harmoniska mångkulturella samhällen.

Formuleringarna "människolivets okränkbarhet" och "allas lika

värde" bör enligt motion 1993/94:Ub46 (kds) finnas med i

läroplanstexten om skolans värdegrund.

I motion 1992/93:Ju618 (v) yrkande 1 anförs att skolans

undervisningsinsatser mot främlingsfientlighet och rasism måste

förstärkas. Enligt motion 1992/93:Ju619 (s) yrkande 1 behövs en

utökad och mer kvalificerad undervisning om rasism och

främlingsfientlighet i alla skolor, och lärarnas

kvalifikationer för detta behöver förbättras.

Enligt utskottets mening har regeringen i proposition

1992/93:220, till vilken hänvisas i förevarande proposition,

gjort helt klart att de grundläggande värdena skall

upprätthållas i skolan. Den tolerans och respekt för

medmänniskor som skolan skall fostra till innebär inte att

vilka åsikter som helst skall bejakas i skolans verksamhet.

Enligt utskottets mening föreligger det inte någon motsättning

mellan att vara öppen för och se möjligheterna i ett

mångkulturellt samhälle och samtidigt värna om och få en fast

förankring i det nationella kulturarvet. Medvetenhet och

kunskap om kulturarvet och en trygg identitet är viktiga att

utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i

andras villkor och värderingsgrunder. Skolan har, sägs det i

Läroplanskommitténs förslag (prop. s. 115), som social och

kulturell mötesplats en möjlighet och ett ansvar för att stärka

denna förmåga hos alla som arbetar där. Utskottet, som delar

denna uppfattning, föreslår att riksdagen avslår motion

1993/94:Ub44 yrkande 1.

Såväl i den nuvarande läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 70)

som i direktiven till Läroplanskommittén (dir. 1991:117)

framhålls de etiska normer, bl.a. människolivets okränkbarhet

och allas lika värde, som skolans verksamhet även i

fortsättningen skall bygga på. Utskottet delar de värderingar

som dessa formuleringar ger uttryck för. Det ankommer på

regeringen att slutligt formulera läroplanstexten. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub46.

Insatser för att motverka främlingsfientlighet och rasism är

redan i dag en förpliktelse för skolan mot bakgrund av gällande

läroplaner. De riktlinjer för en ny läroplan som regeringen nu

föreslår innebär att denna förpliktelse bekräftas. På vilket

sätt och i vilka former den skall uppfyllas kommer dock enligt

regeringens förslag inte att föreskrivas i läroplanen, utan

skall bestämmas av den professionella personalen i skolorna.

Varje kommun skall ha en skolplan av vilken det framgår vilka

åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå de

nationella mål som har satts upp för skolan. Kommunen skall

kontinuerligt följa upp samt utvärdera skolplanen (2 kap. 8 §

skollagen). Statens skolverk har i uppgift att på riksnivå

följa upp och utvärdera hur väl skolverksamheten uppfyller de

mål som statsmakterna har fastlagt. Skolverket skall också ge

stöd till kommunernas utveckling av skolan. Det sker bl.a.

genom insatser för kompetensutveckling och genom att verket ger

ut referens- och annat idématerial.

Ett särskilt anslag för åtgärder mot främlingsfientlighet och

rasism infördes budgetåret 1992/93 under Kulturdepartementets

huvudtitel. Anslaget (D 11), som fördelas av regeringen,

omfattar innevarande budgetår 10 miljoner kronor. Medel ur

anslaget, med uppdrag att vidta åtgärder, har tilldelats

Skolverket, Statens kulturråd, Statens ungdomsråd och Statens

invandrarverk. De fyra myndigheterna, som samverkar, har i en

skrivelse till regeringen den 30 september 1993 begärt att

tiden för uppdraget förlängs och att medel anvisas även

budgetåret 1994/95. Enligt Skolverkets rapport över det första

årets verksamhet kan långsiktiga effekter av åtgärderna ännu

inte påvisas, men vissa omedelbara kortsiktiga effekter

redovisas. Skolverkets insatser hittills har bestått i stöd

till projekt i 23 kommuner, spridda med avseende på geografiskt

läge, storlek, skolstorlek samt befolkningsstruktur och social

struktur. Målet är att få fram goda exempel på insatser i

skolan för att påverka attityder och normer. En broschyr om

skolors arbete mot rasism och främlingsfientlighet publicerades

i september 1993 och sprids i kommunerna. Vidare har

Skolverket, med medel ur reguljära anslag, gjort insatser för

fortbildning av skolpersonal och rektorsutbildning på detta

område. Ett samarbete med SIDA har genomförts i fyra av SIDA:s

åtta regioner och har enligt Skolverkets bedömning visat goda

resultat på kort sikt. Under innevarande budgetår planerar

Skolverket att även rikta sig till universitet och högskolor

som har lärarutbildning.

Utskottet anser liksom de berörda myndigheterna att de

långsiktiga effekterna av de påbörjade insatserna ännu inte kan

bedömas. Regeringen har anlitat en forskare att utvärdera

insatserna som görs med medel från det särskilda anslaget.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör

avslå motionerna 1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis och

1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer för

de frivilliga skolformernas värdegrund som regeringen

föreslagit.

Motionerna 1992/93:Ub509 (fp) yrkande 2 och 1993/94:Ub47 (fp,

s, m) rör undervisning om nazismen, andra världskriget och

Förintelsen. Motionärerna anser att det finns risk för att

sådana händelser som Förintelsen kan upprepas, särskilt som

nynazistiska och närbesläktade grupper bedriver en antisemitisk

propaganda som bl.a. går ut på att Förintelsen aldrig ägt rum.

Det är därför nödvändigt att alla elever genom skolan får

korrekt information om vad som hände. Detta är av så

övergripande betydelse att det enligt motionärernas mening hör

hemma i läroplanen och inte enbart i kursplanerna.

Utskottet erinrar om vad som sagts i det föregående om

skolans ansvar att hävda varje människas värde och värdighet

och att motverka främlingsfientlighet och rasism. Detta kan

inte ses skilt från skolans kunskapsförmedlande uppgift. Det är

enligt utskottets mening naturligt att den massiva kränkning av

människovärdet som Förintelsen utgör tas upp i skolans

undervisning i historia. Detta ämne är obligatoriskt i

grundskolan. I gymnasieskolan, där historia inte ingår i alla

elevers program, är det också naturligt att ta upp dessa

händelser som ett led i skolans insatser mot

främlingsfientlighet och rasism, vilka självfallet skall rikta

sig till alla elever. Utskottet utgår från att den kommande

läroplanen för de frivilliga skolformerna, i likhet med

Läroplanskommitténs förslag, kommer att stryka under vikten av

att eleverna lär sig att kritiskt granska påståenden om fakta

och att de tillägnar sig ett alltmer vetenskapligt sätt att

tänka och arbeta. För att utveckla elevernas kritiska tänkande

och för att motverka rasistiska värderingar skulle den

antisemitiska propaganda, som motionärerna talar om, kunna

användas som arbetsmaterial. Utskottet noterar i detta

sammanhang att de fyra nyss nämnda myndigheterna, som samverkar

om åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, avser att

utveckla samarbetet bl.a. med Svenska kommittén mot

antisemitism (enligt rapport från Statens invandrarverk

1993-09-30). Det är enligt utskottets mening en självklarhet

att den information som skolan förmedlar till eleverna skall

vara sakligt korrekt. Om detta skall komma till uttryck i

läroplanen bör det ske som en generell princip och inte knytas

till undervisningen på något särskilt område. Utskottet anser

inte att det är lämpligt att i läroplanen för de frivilliga

skolformerna -- som i övrigt inte specificerar vilket stoff som

skall behandlas i undervisningen -- föreskriva att Förintelsen

skall behandlas. Riksdagen bör därför enligt utskottets mening

avslå motionerna 1992/93:Ub509 yrkande 2 delvis samt

1993/94:Ub47.

Studie- och yrkesvägledningen i gymnasieskolan tas upp i

två motioner. Enligt motion 1993/94:Ub42 (c) ställer

kursutformningen ökade krav på denna vägledning, och det är

viktigt att den bedrivs av för ändamålet utbildad personal.

Motionären anser att det i gymnasieskolan bör avsättas en

minsta garanterad tid för studie- och yrkesvägledning. I motion

1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 4 anförs å andra sidan att de bästa

och mest kvalificerade syo-insatserna kräver kunskaper och

erfarenheter som mera sällan finns inom skolans enligt

motionärerna slutna värld men som med fördel kan hämtas från

olika håll i arbetslivet.

Utskottet konstaterar att regeringen avser att i läroplanen

slå fast rektors ansvar för att eleverna får studie- och

yrkesvägledning (prop. s. 28). Med utvecklingen mot allt mera

variation och fler alternativ och möjliga vägar såväl inom

högre utbildning som arbetsliv, måste enligt propositionen

gymnasieskolans avnämare, dvs. universitet och högskolor,

branscher och arbetsgivare ta ett mycket större ansvar för

information och rekrytering i gymnasieskolan. Därför anser

regeringen inte att syo-personalens uppgifter bör definieras i

läroplanen, vilket Läroplanskommittén föreslagit.

För egen del anser utskottet att riksdagen inte bör göra

några sådana tillkännagivanden som begärs i de två motionerna.

Riksdagen har tagit ställning för att det bör finnas

professionell personal för studie- och yrkesvägledning i

skolorna. Det kommer till uttryck dels i skollagens bestämmelse

om att kommunerna får ge tillsvidareanställning för sådan

verksamhet endast åt den som har en utbildning avsedd för detta

(2 kap. 6 § skollagen), dels i att det vid universitet och

högskolor på riksdagens initiativ har inrättats en särskild

studie- och yrkesvägledarexamen (bet. 1992/93:UbU3, rskr. 103).

Utskottet är helt överens med regeringen och motionärerna bakom

motion 1993/94:Ub44 när det gäller behovet av att även

intressenter utanför skolans organisation engagerar sig i

studie- och yrkesvägledningen av gymnasieskolans elever. Det

är viktigt att gymnasieskolans avnämare, inom universitet och

högskolor och inom arbetslivet, medverkar i studie- och

yrkesvägledningen i skolan. Också lärarna i gymnasieskolan bör

spela en viktig roll i denna vägledning. I linje med det nya

styrsystemet har den centrala regleringen av tidsanvändningen i

gymnasieskolan begränsats till att timplanen, som anger den

minsta garanterade undervisningstiden i olika ämnen, ingår som

bilaga till skollagen. Utskottet ser inte anledning att frångå

den ordningen.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1993/94:Ub42 och 1993/94:Ub44 yrkande 4 och

godkänner de riktlinjer för läroplanen som regeringen

föreslagit beträffande studie- och yrkesvägledning.

Utskottet anser att riksdagen bör godkänna de av regeringen

föreslagna riktlinjerna i övrigt för den principiella

uppbyggnaden av läroplanen.

2. En mer kursutformad gymnasieskola

Huvuddragen i den nuvarande gymnasieorganisationen beslutades

av riksdagen våren 1991 efter förslag i propositionen Växa med

kunskaper (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Under

rubriken Gymnasieskolan i framtiden anförde föredragande

statsrådet (s. 52) att förutsättningar måste skapas för en

övergång till en på sikt kursutformad gymnasieskola. I en sådan

kan innehållet i enskilda kurser förändras och kurser avvecklas

och nya kurser inrättas när behoven förändras, utan att

systemet i övrigt påverkas. Något ställningstagande av

riksdagen begärdes inte i denna del, och gjordes inte heller.

Därefter gav den dåvarande regeringen i uppdrag till Skolverket

att utforma kursplaner för gymnasieskolan och komvux. Detta har

resulterat i att Skolverket har utfärdat kursplaner där

flertalet ämnen är indelade i olika kurser.

Regeringen föreslår i förevarande proposition ett antal

förändringar i skollagen i syfte att underlätta en övergång

till en mer kursutformad gymnasieskola. De fördelar som

regeringen vill uppnå med detta är enligt propositionen (s. 32)

ökad valfrihet för eleverna att påverka sin utbildning,

bättre möjligheter att successivt och i takt med arbetslivets

förändrade behov förnya utbildningen genom utbyte av kurser,

större möjligheter för kommunerna att profilera sin

utbildning mot det lokala arbetslivets behov,

möjligheter att sätta samman utbildning med klarare

definierad yrkesinriktning än vad nationella program och grenar

ger,

ökade möjligheter till en flexibel planering,

möjligheter att utveckla ämnesinstitutioner som i sin tur kan

bidra till lärarnas kompetensutveckling,

större möjligheter för eleverna att kombinera

studieförberedande och yrkesförberedande kurser än de nuvarande

nationella programmen,

större möjligheter för eleverna att sätta samman sina program

efter individuella önskemål, vilket ökar elevernas

studiemotivation,

möjligheter för elever att gå långsammare eller snabbare

igenom gymnasieskolan än på normaltiden tre år,

möjlighet att låta elevernas studier börja på vars och ens

egen kunskapsnivå, varigenom anknytningen till grundskolan blir

lättare,

förberedelse inför den högre utbildningens arbetsformer,

utvecklad samverkan med komvux bl.a. genom möjligheter till

samläsning och

möjligheter att utnyttja komvux erfarenhet av kursutformning,

både vad det gäller organisation och pedagogik.

Regeringen pekar också på vissa risker som måste undvikas.

Kurserna får inte bli så hårt strukturerade att elevernas

inflytande inom kursen försvinner. Förutsättningarna i kommuner

av olika storlek måste också uppmärksammas.

De förslag som regeringen nu lägger fram innebär inte att

systemet med program överges. En modell av total frihet att

välja kurser är inte aktuell för ungdomsskolan, åtminstone inte

för närvarande, framhåller regeringen.

I skollagens 5 kap. föreslås en ny paragraf, 4 a §. Där

fastslås att utbildningen i varje ämne sker i form av en eller

flera kurser. Vidare introduceras begreppet gymnasiepoäng som

mått på omfattningen av en fullständig gymnasieutbildning och

av olika kurser. Gymnasiepoängtalet för varje ämne motsvarar

det minsta antal undervisningstimmar som eleven garanteras

enligt timplanen (bilaga 2 till skollagen). I 3 § i samma

kapitel står nu att gymnasieskolans nationella och

specialutformade program omfattar tre årskurser. Detta föreslås

ändrat till att sådana program är avsedda att kunna genomgås på

tre läsår.

Genom att utbildningens omfattning definieras i gymnasiepoäng

och inte i undervisningstid blir det därmed möjligt för elever

att genomgå ett nationellt program även på kortare eller längre

tid än tre år. Elever i gymnasieskolan har rätt till

undervisning i hela den omfattning som timplanen anger.

Kommunen kan dock, om det finns efterfrågan, erbjuda samma

kurser även med färre undervisningstimmar, så som nu vanligen

sker inom komvux. En gymnasieelev skall i sådana fall kunna

välja att gå kursen med den mindre omfattande undervisningen,

om han eller hon så önskar. Poängtalet för kursen är inte

beroende av den undervisningstid som eleven faktiskt har

utnyttjat, utan är förknippat med kursen som sådan och de mål

för den som anges i kursplanen. En elev som har uppnått kursens

mål och fått godkänt betyg tillgodoräknas kursens poängtal, och

eleven kan inte göra anspråk på ytterligare undervisning inom

den kursen. Ingen elev i gymnasieskolan kan tvingas att välja

mindre undervisningstid än den som följer av timplanen.

En möjlighet att kombinera kurser från både

studieförberedande och yrkesförberedande program finns redan

genom möjligheten att få ett specialutformat program.

Regeringen föreslår vissa förändringar av 13 § i 5 kap.

skollagen i syfte att tydliggöra att specialutformade program

kan erbjudas både en enstaka elev och en grupp av elever. I det

senare fallet skall enligt regeringens förslag styrelsen för

utbildningen fastställa programmål för programmet.

Liksom hittills skall det för elever i individuella och

specialutformade program finnas en individuell studieplan, som

fastställs av styrelsen (5 kap. 13 § fjärde stycket). Någon

reglering i skollagen när det gäller individuell studieplan för

elever i nationella program föreslås inte i propositionen. I

Läroplanskommitténs förslag till läroplan ingår som en punkt

under rubriken Rektors ansvar att varje elev -- alltså även

elever i nationella program -- vid olika tillfällen under

utbildningen skall göra upp en individuell studieplan i dialog

med skolan. Regeringen säger sig dela kommitténs uppfattning.

I propositionen redovisas också regeringens bedömning av hur

kurser och kursplaner bör vara beskaffade för att underlätta en

ökad grad av kursutformning av gymnasieskolan. Ingen kurs bör

få omfatta mindre än 30 gymnasiepoäng (motsvarande en

garanterad undervisningstid på 30 timmar), men detta är i

flertalet fall en alltför liten omfattning för att eleverna

skall få sammanhang och djup i sina studier. Ämnen med stort

timtal och som vanligen läses under hela gymnasietiden bör

enligt regeringens mening delas upp i något mindre kurser. För

detta talar både planeringsskäl och betygsskäl, heter det i

propositionen. Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att

göra en sådan uppdelning.

Kurserna skall vara påbyggbara, utbytbara eller sidoordnade.

Det skall inte vara möjligt för en elev att i något program ha

med flera kurser med innehåll som täcker varandra helt eller

delvis. Kurser som överlappar varandra bör därför enligt

regeringens uppfattning inte förekomma.

Varje kursplan skall innehålla kursens syfte och mål samt de

kunskaper som eleverna skall ha fått genom undervisningen.

Detta skall anges så tydligt att det inte råder något tvivel om

vad som avses. Kursplanerna skall inte innehålla några

anvisningar om metoder för undervisningen eller preciseringar

av stoff. Lärarna skall i samarbete med eleverna lägga upp

undervisningen så att eleverna når kunskapsmålet. Eftersom det

i många ämnen skall kunna förekomma kurser som bygger på

varandra, anser regeringen till skillnad från

Läroplanskommittén att kursplanerna för gymnasieskolan inte

skall innehålla mål att sträva mot.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vänder sig i var sin

partimotion mot regeringens förslag om en mer kursutformad

gymnasieskola.

I den socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Ub38 anförs

(yrkande 2) att regeringens förslag är dåligt underbyggt och

att regeringens avsikt med att framhålla kursutformning är

otydlig. Regeringen hävdar att den inte vill tvinga in kommuner

i denna modell, men det blir enligt motionärerna resultatet av

förslagen. Motionärerna saknar en beskrivning i propositionen

av hur de olika ämnena skall delas in i kurser och en

presentation av betygskriterier för dessa. De avstyrker

(yrkande 5 delvis) regeringens förslag om 4 a § i 5 kap.

skollagen. Det viktigaste nu är enligt motionärerna att

reformen med den programbaserade gymnasieskolan genomförs i

kommunerna. De förordar (yrkande 3) ett fortsatt

utvecklingsarbete inom gymnasieskolan längs olika vägar, där

kursutformning är en modell. Andra modeller bör också prövas,

där särskilt möjligheterna att utveckla långtgående samverkan

mellan samtliga lärare och elever inom den sammanhållna klassen

uppmärksammas.

Vänsterpartiet avstyrker i motion 1993/94:Ub43 yrkande 1

regeringens förslag till kursutformad gymnasieskola. Förslaget

leder enligt deras mening till att valfriheten för eleverna

bara blir att välja kurser från en redan dukad bricka, och att

klassgemenskapen försvinner genom kurssystemet. Motionärerna

påpekar också att erfarenheterna av den nya programbaserade

gymnasieskolan är begränsade. De ifrågasätter vidare om en

indelning i kurser verkligen är rätt sätt att tillvarata

lärarnas professionalism och kreativitet.

Tveksamhet inför kursutformningen framförs också i motion

1992/93:Ub494 (s). Motionärerna anser att en utredning om

fördelar och nackdelar med kursutformning omedelbart bör

tillsättas. Denna motion väcktes innan propositionen lades fram

för riksdagen.

Tre andra motioner, också väckta innan propositionen lades

fram, pekar på fördelar med en kursutformad gymnasieskola. I

motion 1992/93:Ub32 (m) sägs bl.a. att lärarresurserna skulle

kunna utnyttjas effektivare i en sådan gymnasieskola. Den bästa

metoden att motivera elever är att låta dem själva ta ansvar

för sin studieplanering, heter det i motion 1992/93:Ub424 (fp).

En friare studietakt och möjligheter att gå ut och in i

gymnasieskolan skulle vara till fördel framför allt för de

skoltrötta tonåringarna, enligt motion 1992/93:Ub470 (fp). I

övrigt framhåller motionärerna liknande fördelar som också

anförts i propositionen.

Utskottet vill först och främst slå fast, att regeringens

förslag inte innebär att den programbaserade gymnasieskolan

överges. Nationella, specialutformade och individuella program

skall finnas kvar. Såväl för nationella som för

specialutformade program skall även i fortsättningen gälla att

samtliga kärnämnen skall ingå i utbildningen. De lagändringar

som regeringen föreslår ökar utrymmet för att lokalt organisera

utbildningen på olika sätt men tvingar inte kommunerna att

ändra sin gymnasieorganisation om de inte vill. Systemet med

gymnasiepoäng gör det enligt utskottets uppfattning lättare att

anpassa studietiden till olika elevers förutsättningar och ökar

därmed gymnasieskolans karaktär av en skola för alla.

Ämnenas indelning i kurser är en fråga som närmare kommer att

övervägas av regeringen och Skolverket. Utskottet konstaterar

att regeringen inte har uttalat sig för en uppdelning av alla

ämnen i småkurser. Minimitalet 30 gymnasiepoäng för

omfattningen på en kurs är föranlett av den timplan som

riksdagen fastställt, och som omfattar tre kärnämnen med 30

undervisningstimmar var, nämligen religionskunskap, estetisk

verksamhet och naturkunskap. För de omfattande ämnen där

regeringen bedömer att en uppdelning i kurser kan vara lämplig,

är det uttryckligen fråga om en uppdelning i något mindre

(kurs. här) kurser (prop. s. 46). Utskottet tolkar detta som

att det i allmänhet torde bli fråga om kurser av större

omfattning än 30 gymnasiepoäng. När den nya läroplanen har

utfärdats, skall programmål och kursplaner utfärdas, som är

anpassade till denna. Regeringen har den 23 september 1993

givit Skolverket i uppdrag bl.a. att senast den 1 februari 1994

lämna regeringen förslag till kursplaner i kärnämnen.

Skolverket skall också, i den utsträckning som den nya

läroplanen och de nya riktlinjerna för kursplaner kräver,

utarbeta nya eller revidera befintliga kursplaner i övriga

ämnen för de frivilliga skolformerna.

Utbildningen i gymnasieskolan skall vara likvärdig, varhelst

den anordnas i landet. För likvärdighetens skull är det

nödvändigt att indelningen i kurser när det gäller nationella

program och grenar fastställs på riksnivå och att kursplanerna

för dessa också är nationellt fastställda. Utskottet erinrar om

att det för behov som inte täcks av någon nationell kursplan

kan inrättas lokala kurser med lokalt fastställda kursplaner.

Sådana kurser kan förekomma inom ämnesblocken estetiska ämnen,

ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen, som

individuellt val och lokalt tillägg på nationella program, inom

lokala grenar av sådana program och på specialutformade och

individuella program.

Utskottet tillstyrker de i det föregående beskrivna

lagändringarna. Dock anser utskottet att ordföljden i andra

meningen i 4 a § bör ändras. Meningen bör enligt utskottets

uppfattning lyda: För varje ämne motsvarar antalet

gymnasiepoäng minsta antalet garanterade undervisningstimmar i

ämnet.

Utskottet delar uppfattningen att ett fortsatt

utvecklingsarbete inom gymnasieskolan bör äga rum. Sådant

förekommer också i många kommuner. Regeringen har tillsatt en

arbetsgrupp som följer utvecklingen av kursutformad

gymnasieskola i ett antal kommuner. Arbetsgruppen har

publicerat en delrapport (Ds 1993:69) med titeln Centrala

frågor i utvecklingen av kursutformad gymnasieskola. Där

beskrivs i ett inledande avsnitt vad regeringens förslag om en

mera kursutformad gymnasieskola betyder och vad det inte

betyder. Rapporten innehåller bidrag från företrädare för några

kommuner samt Svenska kommunförbundet, som diskuterar olika

frågor kring utvecklingen av en kursutformad gymnasieskola. Ett

bidrag handlar om frågan om klassgemenskapen. Arbetsgruppen

framhåller vikten av att en kursutformning inte tvingas fram

och att förändringen förankras hos alla berörda parter inom

skolan. Utskottet anser inte att något tillkännagivande till

regeringen om fortsatt utvecklingsarbete kring olika modeller

är påkallat.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424,

1992/93:Ub470, 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38 yrkandena 2, 3 och 5

delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 antar regeringens förslag

till lag om ändring av skollagen såvitt avser 5 kap. 3, 4 a

samt 13 §§, med den ändringen att 4 a § ges den lydelse som

utskottet i det föregående har förordat.

I partimotionen 1993/94:Ub38 (s) yrkande 4 föreslås att

regeringen skall tillsätta en politiskt sammansatt kommitté

för att följa utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Den bör

enligt motionärerna bestå av företrädare för riksdagen och

kommunerna och samarbeta med den nyss nämnda arbetsgruppen.

Utskottet delar uppfattningen att en parlamentarisk kommitté

bör tillsättas för att följa utvecklingsarbetet. Enligt

utskottets mening bör den bestå av företrädare för partierna i

riksdagen. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning

av motion 1993/94:Ub38 yrkande 4 som sin mening ge regeringen

till känna.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp motion

1992/93:Ub444 (s) som föreslår en försöksverksamhet med ett

samlat ekonomiprogram inom gymnasieskolan. Motionärerna anser

att det är otidsenligt att dela upp gymnasieutbildningen på det

ekonomiska området i ett studieförberedande program

(samhällsvetenskapsprogrammets ekonomiska gren) och ett

yrkesförberedande program (handels- och

administrationsprogrammet). Det skulle vara mera ändamålsenligt

med en ekonomisk utbildning i gymnasieskolan som förbereder

ungdomarna både för yrkesarbete och fortsatta studier senare i

livet.

Utskottet hänvisar till att en sådan utbildning som

motionärerna avser kan inrättas som ett specialutformat

program. Detta kan ske genom lokalt beslut i den eller de

kommuner som är intresserade. Ett initiativ i frågan från

riksdagens sida är enligt utskottets mening inte påkallat,

varför motionen bör avslås.

3. Betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial

vuxenutbildning

I gymnasieskolan har i mer än 20 år tillämpats ett system med

s.k. grupprelaterade betyg i en femgradig skala (1--5 med 5 som

högsta betyg). Betyget skall ge en anvisning om elevens

kunskaper och färdigheter i förhållande till övriga elever i

samma årskurs i landet som helhet.

Det relativa betygssystemet har varit mycket omdiskuterat

ända från sin tillkomst. Flera betygsutredningar har genomförts

under åren. Den senaste, Betygsberedningen, tillsattes i

november 1990 och avgav sitt förslag Ett nytt betygssystem (SOU

1992:86) i september 1992. Betygsberedningen var

parlamentariskt sammansatt. Dess uppdrag och dess förslag avsåg

både grundskolan, gymnasieskolan och komvux.

Regeringen begär nu att riksdagen godkänner de riktlinjer

för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial

vuxenutbildning som framläggs i propositionen. Liksom

Betygsberedningen föreslår regeringen att det relativa

betygssystemet ersätts med ett mål- och kunskapsrelaterat

system med en definierad gräns för godkänt. Betygsättningen

knyts till varje kurs, inte till termin. Varje elevs kunskaper

skall jämföras med de kunskapsmål som anges i kursplanen.

Betyget skall ange i vilken utsträckning eleven har nått målen.

Regeringens förslag innebär till skillnad från

Betygsberedningens att skilda betygsskalor skall gälla för

grundskolan å ena sidan och gymnasieskolan och gymnasial

vuxenutbildning å den andra.

För gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning föreslår

regeringen att en fyragradig skala skall användas, nämligen

Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl

godkänd (MVG). Till skillnad från i dag skall betyg sättas även

på specialarbetet, vilket även Betygsberedningen föreslagit.

Regeringen avser att till kursplanen för varje kurs låta foga

betygskriterier för betygen Godkänd och Väl godkänd. Det

överlämnas till lärarna att själva definiera den högsta

kvalitetsnivån, alltså nivån Mycket väl godkänd.

Betygsättning i ämne i stället för på kurs förordas i den

socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Ub38 yrkande 6. Som

framgått av det föregående avvisar motionärerna den föreslagna

nya 4 a § i 5 kap. skollagen och därmed också att

betygsättningen anpassas till en kursutformad gymnasieskola

(yrkande 5 delvis). Betygssystemet bör i stället anpassas för

den programbaserade gymnasieskolan, enligt motionärerna. De

godtar den föreslagna fyragradiga skalan men anser att betyg

skall sättas terminsvis i ämne. De kommuner som under

utvärderingsperioden utvecklar och genomför metoder för

kursutformning och vill ha rätt att prova betygsättning på kurs

föreslås kunna få dispens av Skolverket för att göra det.

I motion 1992/93:Ub503 (m) anförs att betyg enligt centrala

direktiv endast borde sättas efter årskurs 3 i gymnasieskolan.

I övrigt skall enligt motionären varje skola avgöra när och hur

betyg skall ges.

Avslag på regeringens förslag yrkas i Vänsterpartiets

partimotion 1993/94:Ub43 yrkande 3. Behovet av betyg för urval

till universitet och högskolor kvarstår inte längre. Dessa har

numera stor frihet att bestämma om sin antagning, och

motionärerna anser det inte nödvändigt att gymnasieskolan

tillhandahåller dem ett sorteringsinstrument. Det borde därför

finnas förutsättningar för att nu på allvar pröva en helt

betygsfri gymnasieskola, heter det i motionen. Även i motion

1992/93:Ub502 (v) yrkande 12 framställs förslag om utredning av

möjligheter, villkor, arbetssätt etc. som en betygsfri skola

skulle ge.

Ny demokrati anför i sin partimotion 1993/94:Ub44 yrkande 3

att huvudlinjerna i regeringens förslag till nöds kan

accepteras. Motionärerna anser att betygens viktigaste funktion

är att ge eleven feedback om sin kunskapsutveckling i

förhållande till läroplaner och kursplaner. Däremot är de inte

avsedda att vara urvalsinstrument till högre studier. Utöver

de ämnesinriktade betygen bör eleverna i samtliga årskurser få

en kort verbal beskrivning av sina starka sidor och var resp.

elev har sin förbättringspotential. Likaså bör i samtliga

årskurser betyg ges i ordning och uppförande (enligt en

tregradig skala).

Utskottet anser inte att det finns anledning att riksdagen nu

tar initiativ till en ny utredning, som skulle gälla en

betygsfri skola.

När det gäller riktlinjerna för betygssystemet konstaterar

utskottet att enighet råder om själva betygsskalan och om att

betygen skall relateras till målen för undervisningen sådana de

beskrivs i kursplanerna. Den timplan som gäller för

gymnasieskolan är en stadietimplan, som inte reglerar i vilka

terminer eller årskurser som ämnet skall förekomma. Det är

därför inte möjligt att med betygsättning terminsvis eller i

endast en viss årskurs åstadkomma betyg som är jämförbara

mellan elever i olika skolor när det gäller vilka kunskaper

eleverna har uppnått. Att betygen blir jämförbara i den

bemärkelsen är enligt utskottets mening angeläget från flera

synpunkter. Dels är det en rättvisefråga för elever från olika

skolor som söker till högre utbildning och blir jämförda med

hjälp av betygen, dels har det betydelse för möjligheterna att

bevaka i vilken mån principen om likvärdighet förverkligas.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag

på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis, 1992/93:Ub503

delvis, 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis samt yrkande 6 och

1993/94:Ub43 yrkande 3 godkänner regeringens förslag till

riktlinjer för betygssystemet för gymnasieskolan och gymnasial

vuxenutbildning.

Graderade betyg bör inte sättas i kärnämnet estetisk

verksamhet, hävdas det i motion 1992/93:Ub427 (s). Ämnets

funktion att ge utrymme för kreativitet och gemensamma

upplevelser motverkas av kravet att sätta betyg. Det tvingar

läraren att fokusera intresset på enskilda prestationer i

stället för en kreativ helhet. De elever som av olika skäl vill

ha betyg i ämnen inom ämnesblocket estetiska ämnen kan antas

välja t.ex. bild eller musik som individuellt val, och får där

sina betyg. Den obligatoriska delen -- kärnämnet estetisk

verksamhet -- blir inte sämre om det i slutbetyget endast

markeras att eleven deltagit i verksamheten.

Utskottet konstaterar att betyg hittills har satts i alla

praktisk-estetiska ämnen. De skäl som motionärerna anför för

att undanta kärnämnet estetisk verksamhet från betygsättning

räcker enligt utskottets mening inte för att riksdagen skall gå

emot regeringens förslag. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion 1992/93:Ub427.

Som nämnts i det föregående föreslås i motion 1993/94:Ub44

(nyd) yrkande 3 att betyg skall ges även i ordning och

uppförande. Förslag att betyg skall ges i ordning och

uppförande framförs också i motion 1992/93:Ub460 (m).

Utskottet noterar att Betygsberedningen haft i uppdrag att

överväga frågan om betyg i ordning och uppförande borde

återinföras. Utskottet ansluter sig till beredningens slutsats

att sådan betygsättning inte bör ske, men att skolan bör

rekommenderas att använda sig av regelbundna individuella

samtal med varje elev. I sådana samtal mellan en lärare och en

elev kan frågor om normer och värden behandlas och redas ut på

ett sätt som utvecklar eleven och som kan få en förebyggande

effekt när det gäller sådana förseelser som eljest begås under

anonymitetens täckmantel. Regeringen har inte föreslagit att

betyg skall ges i ordning och uppförande. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub460 delvis och

1993/94:Ub44 yrkande 3.

I motion 1992/93:Ub463 (m) anförs att alla elever bör ha rätt

att genom kompletterande studier och prövningar förbättra

sina betyg och att få tillgodoräkna sig dessa i merithänseende.

Motionen väcktes innan propositionen lades fram för riksdagen.

Utskottet hänvisar till vad regeringen i propositionen anför

om komplettering av betyg (s. 59 f.). Betyg får redan nu

kompletteras genom prövningar, oavsett om det gäller ett ämne

som eleven inte har betyg i eller om det gäller att försöka

höja ett betyg. Det som hittills inte har varit möjligt är att

generellt få tillgodoräkna sig ett genom prövning höjt betyg

vid ansökan till högre utbildning. Hittills har endast s.k.

behörighetskomplettering beaktats. Det är numera varje

universitet och högskola själv som har att ta ställning till

hur man vill göra urval bland sökande till högre utbildning.

Det finns inte längre några centrala föreskrifter om hur

betygspoäng skall beräknas.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1992/93:Ub463 delvis.

Ett avgångsbetyg bör enligt motion 1992/93:Ub472 (m) kunna

överklagas (yrkande 1). Exakt samma skrivning kan enligt

motionären bedömas med helt olika betyg av olika lärare, vilket

visar att lärarna är vanliga människor med sympatier och

antipatier. Systemet behöver därför en kontrollfunktion via en

överprövningsmöjlighet. Motionären föreslår att överklagande

skall kunna göras av eleven till skolstyrelsen eller möjligen

Skolverket. Om överklagningsmyndigheten misstänker en subjektiv

bedömning, bör eleven få rätt till ny prövning för annan lärare

(yrkande 2). Motionären anför också att det bör vara regel att

man använder medbedömare vid betygsättning i avgångsklasser.

Frågan om möjligheten att överklaga betyg diskuterades av

1957 års skolberedning, som föreslog att frågan skulle utredas.

Till det förslaget anslöt sig 1960 års gymnasieutredning.

Utredningen genomfördes enligt Kungl. Maj:ts uppdrag inom

Skolöverstyrelsen av kanslirådet Gunnar Wejle och redovisades i

PM om elevbetygens rättskraft (Skolöverstyrelsen 1968).

Utredarens slutsats var att lärares ämnesbetyg inte bör kunna

överklagas. Skälen för detta var dels farhågor för

överväldigande belastning på den eller de myndigheter som

skulle pröva överklaganden, dels olägenheter med att andra

beslut, avhängiga betygen (t.ex. antagning till högre

utbildning), skulle försenas vid sådana överklaganden, dels

sannolikheten för att överklaganden inte skulle kunna leda till

ändring av besluten annat än i sällsynta undantagsfall,

eftersom det torde vara svårt att förebringa bevisning för att

det överklagade betyget varit felaktigt. Även i de fall då

sådan bevisning skulle kunna företes, skulle det enligt

utredaren bli nödvändigt att skaffa underlag för att sätta ett

riktigare betyg. Därmed skulle det bli nödvändigt att eleven

genomgick en ny prövning, exempelvis för en annan lärare.

På den högre utbildningens område har det under lång tid

varit stadgat att beslut om betyg inte får överklagas. Frågan

aktualiserades år 1968 av Universitetskanslersämbetets

arbetsgrupp för fasta studiegångar, som hänvisade till ett

Kungl. brev den 15 april 1829. I den nuvarande

högskoleförordningen (SFS 1993:100) räknas i 13 kap. upp de

ärenden som får överklagas. I övrigt gäller (4 §) att beslut av

en högskola får överklagas endast om det är särskilt medgivet i

annan författning. Så är inte fallet med beslut om betyg, som

således inte får överklagas. I den högre utbildningen fanns i

äldre tid en rätt till offentlig tentamen, som gav en student

som ansåg sig orättvist bedömd möjlighet att få sina kunskaper

bedömda av mer än en lärare. Denna anordning ersattes år 1977 i

högskoleförordningen (1977:763) av en rätt för studenten att,

sedan han underkänts två gånger i samma prov, begära att en

annan lärare skall förordnas att bestämma betyg för honom (7

kap. 6 § andra stycket). I den högskoleförordning som

utfärdades i februari 1993 (1993:100) finns ingen motsvarande

bestämmelse. Behovet av en "omprövningsmöjlighet" sattes av

Berit Sandqvist-Örnberg i Högskolan i lag och förordning (Liber

UtbildningsFörlaget 1977) i samband med föreskriften att betyg

inte får överklagas.

Syftet i motion 1992/93:Ub472 kan enligt utskottets mening

tillgodoses genom möjligheten att genomgå ny prövning och

tillgodoräkna sig ett därvid höjt betyg. Denna möjlighet har

eleven utan att behöva övertyga någon myndighet om att det

redan satta betyget grundar sig på en subjektiv bedömning.

Utskottet utgår från att en elev som önskar pröva på nytt kan

få göra det för en annan lärare än den som satt det tidigare

betyget, om eleven begär det. Detta bör gå att lösa på det

lokala planet utan särskilda åtgärder från riksdagens sida.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion 1992/93:Ub472.

I motion 1992/93:Ub457 (fp) föreslår motionärerna att

skolbetyg skall utfärdas i original på två språk (t.ex.

svenska och engelska). Det skulle underlätta för elever som

planerar att studera utomlands både genom att spara dem tid och

pengar och genom att öka förtroendet för betygsdokumentet på

det främmande språket.

Utskottet hänvisar till gymnasieförordningens 1 kap. 15 §.

Enligt denna fastställer Skolverket de formulär som behövs för

tillämpningen av förordningen. Därmed avses bl.a.

betygsblanketter. Ingenting hindrar att Skolverket även

fastställer betygsformulär på engelska. Enligt vad utskottet

erfarit överväger Skolverket att utarbeta ett internationellt

slutdokument som kan vara av värde för elever som önskar

studera eller arbeta utomlands.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionen.

4. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan

Elever som i den nya grundskolan inte når godkänd nivå i

något av de grundläggande ämnena svenska, matematik och

engelska bör enligt regeringens bedömning hänvisas till studier

på ett individuellt program i gymnasieskolan. De saknar

nämligen förutsättningar att följa undervisningen på ett

nationellt program innan de kompletterat sina kunskaper genom

studier på individuellt program. Regeringen föreslår en ändring

i 5 kap. 5 § första stycket skollagen i enlighet med detta.

Denna ändring föreslås tillämpas först fr.o.m. läsåret 1998/99.

Den innebär att det införs ett allmänt behörighetsvillkor för

tillträde till nationella program.

Det är regeringens mening att samma krav skall gälla för

specialutformade program, som i fråga om utbildningens nivå

skall motsvara nationella program.

Socialdemokraterna avstyrker i motion 1993/94:Ub38 förslaget

om ändring av skollagens 5 kap. 5 § första stycket (yrkande 1).

Även om huvudregeln enligt motionärerna måste vara att elever

som börjar på ett nationellt program skall ha godkända

kunskaper i alla basämnen är det olämpligt med stela

behörighetsregler som stänger ute elever som visserligen har

brister i sina kunskaper, men intresse och fallenhet för visst

utbildningsprogram. Lokala intagningsmyndigheter bör kunna ta

in sådana elever i nationella program. I sådana fall krävs det

en individuellt upplagd studieplan inom det program som eleven

valt.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag medför att

elever som inte har godkända betyg i de tre basämnena blir

hänvisade till individuella program. Det kan gälla såväl

svenska elever som invandrarelever som inte nått upp till

godkändnivån i svenska eller inte har läst engelska i

grundskolan. Elever som har fått undervisning i svenska som

andraspråk uppfyller behörighetsvillkoret, om de fått godkänt

betyg i svenska.

Utskottet erinrar om regeringens förslag i proposition

1992/93:220 om ny läroplan för grundskolan m.m. Där anförs (s.

39) att grundskolan skall ge alla elever sådana kunskaper och

färdigheter som är nödvändiga för var och en, både som individ

och samhällsmedlem, och som ger en grund för fortsatt

utbildning (kurs. här).

Utskottet ser förslaget som ett uttryck för ett tydligt

resultatansvar för grundskolan. Alla lärare skall kontinuerligt

följa varje elevs kunskapsutveckling så att eventuella problem

uppdagas så tidigt som möjligt. Därmed kan också extra åtgärder

sättas in tidigt för att de kunskapsmål skall kunna nås som

alla elever, enligt läroplan och kursplaner, skall nå i

grundskolan.

Utskottet vill också peka på elevens möjligheter att erhålla

ett godkänt betyg genom en förnyad prövning för att därmed bli

behörig sökande till ett nationellt program. Utskottet vill

vidare understryka kommunernas ansvar för att erbjuda

individuella program till de elever som inte tas in på

nationella eller specialutformade sådana. I ett individuellt

program bör självfallet kurser som eleven har speciellt

intresse eller fallenhet för kunna tas med. Möjligheten till

ämneskombinationer utanför de på förhand fastställda programmen

är en av huvudpoängerna med att gymnasieskolan byggs upp av

kurser.

Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion

1993/94:Ub38 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om

ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 5 § första stycket samt

punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Regeringen tar i propositionen också upp frågan om behovet

att ha särskilda behörighetsvillkor för vissa nationella

program. Sådana kan enligt skollagens nuvarande lydelse bara

fastställas för lokala grenar eller utbildningar på främmande

språk (prop. 1991/92:157, bet. UbU20, rskr. 311). Regeringen

tänker sig nu att det kan finnas anledning exempelvis att

ställa krav på godkänt betyg i musik eller bild för tillträde

till det estetiska programmet. Därför föreslås en ändring av 5

kap. 5 § fjärde stycket skollagen, som öppnar möjlighet för

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att

fastställa särskilda krav på förkunskaper för vissa

utbildningar. Därmed kan regeringen fastställa sådana krav även

när det gäller nationella program.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

5. Gymnasiesärskolan

För elever som fullgjort sin skolplikt i särskolan och som

inte kan gå i gymnasieskolan finns den frivilliga särskolan

(fram till den 1 juli 1992 benämnd yrkessärskolan). Den är

fyraårig och organiserad i yrkesutbildning, yrkesträning och

verksamhetsträning. Yrkesutbildningen anordnas på ett antal

linjer och i vissa fall grenar.

Regeringen föreslår i propositionen att den frivilliga

särskolan skall benämnas gymnasiesärskolan. Yrkesutbildningen i

gymnasiesärskolan föreslås bli organiserad i nationella

program, som omfattar kurser i kärnämnen och karaktärsämnen

(yrkesämnen) och som ger utrymme för dels elevens individuella

val, dels lokal profilering. Program och programmål skall

fastställas av regeringen. En elev skall också kunna få ett

specialutformat program, som sätts samman av kurser ur

gymnasiesärskolans yrkesförberedande nationella program. Av det

totala timtalet i gymnasiesärskolans nationella och

specialutformade program bör minst 15 % utgöras av

arbetsplatsförlagd utbildning.

Regeringen föreslås få bemyndigande att föreskriva att

utbildningen i gymnasiesärskolan skall omfatta minst vissa

ämnen och omfattningen av dessa ämnen. Kärnämnena i

gymnasiesärskolan bör enligt regeringens bedömning vara desamma

som i gymnasieskolan, men varken innehållet i eller

proportionerna mellan kärnämnena kan vara desamma som i

gymnasieskolan.

De ungdomar, som styrelsen för särskolan bedömer kan klara av

att gå en yrkesutbildning, skall erbjudas ett urval av

nationella program. Vilka olika utbildningar som erbjuds skall

avgöras av styrelsen för särskolan i resp. kommun. Urvalet

skall anpassas till elevernas önskemål.

Ungdomar som inte kan eller vill delta i nationella eller

specialutformade program i gymnasiesärskolan skall erbjudas

utbildning på individuella program. För elever som får

yrkesträning inom ramen för individuella program bör

utbildningen enligt regeringens bedömning omfatta ämnena

svenska, matematik, samhällsorientering, idrott och hälsa samt

praktik. Elever som får verksamhetsträning inom individuella

program i gymnasiesärskolan bör få undervisning i kommunikation

och socialt samspel, verklighetsuppfattning och

omvärldskunskap, estetisk verksamhet, idrott och hälsa samt

vardagsaktiviteter. Den minsta garanterade undervisningstiden

för varje elev i gymnasiesärskolan föreslås vara 3 600 timmar.

De föreslagna förändringarna av gymnasiesärskolan medför

ett antal ändringar i 6 kap. skollagen. Bestämmelserna

om särvux i 12 kap. skollagen anpassas till de nya

bestämmelserna om gymnasiesärskolan. Vidare införs termen

gymnasiesärskolan i 9 kap. om fristående skolor.

I proposition 1992/93:220 om en ny läroplan m.m. för

grundskolan m.fl. skolformer, som utskottet behandlat i

betänkande 1993/94:UbU1, föreslås att stadieindelningen i

grundskolan avskaffas. I förevarande proposition föreslås mot

den bakgrunden även en ändring i 6 kap. 3 § andra stycket,

innebärande att den obligatoriska särskolans stadieindelning

slopas.

Inga motioner har väckts med anledning av regeringens förslag

om gymnasiesärskolan.

Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag. Det

är enligt utskottets mening särskilt viktigt för

gymnasiesärskolans elever att, som ett led i sin yrkes- och

arbetslivsorientering, under skoltiden få vara ute på olika

arbetsplatser. Utskottet vill liksom regeringen understryka att

15 % av den totala undervisningstiden är en minimiregel, och

att andelen kan höjas genom lokala beslut. Det är också viktigt

att kommunerna anstränger sig att finna arbetsplatser för

gymnasiesärskolans elever, så att möjligheten att byta ut den

arbetsplatsförlagda utbildningen mot motsvarande utbildning i

skolan kommer till användning så litet som möjligt.

Även i 14 kap. skollagen förekommer uttrycket "den frivilliga

särskolan" i 4 §. Det bör enligt utskottets mening ersättas med

"gymnasiesärskolan".

Utskottet föreslår att riksdagen dels antar regeringens

förslag till lag om ändring av skollagen såvitt avser 6 kap. 3

och 7 samt 9--11 §§, 9 kap. 16 § och 12 kap. 1 § första

stycket, dels antar utskottets förslag till ändring av 14

kap. 4 § skollagen.

Regeringen ger i propositionen även förslag till riktlinjer

för betygssystemet för gymnasiesärskolan. Av varje kursplan

skall framgå vilka mål varje elev avses uppnå. Enligt förslaget

skall elever som uppnår målet kunna få betyget Godkänd eller

Väl godkänd. Betygskriterier skall fogas till kursplanerna. För

elever som inte når upp till målet utfärdas intyg om att eleven

har deltagit i kursen.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer som

regeringen föreslagit.

6. Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser i

vuxenutbildningen

Betygssystemet i grundläggande vuxenutbildning, särvux och

påbyggnadsutbildning i komvux föreslås ändrat så att

betygsgraderna blir Icke godkänd, Godkänd och Väl godkänd.

Regeringen anför att den nuvarande tvågradiga betygsskalan i

och för sig skulle kunna bibehållas i grundläggande

vuxenutbildning och särvux. Mot bakgrund av att regeringen nu

föreslår ett utökat antal betygssteg i grundskolan och att

gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning föreslås få en

fyragradig skala anser regeringen det dock befogat att införa

en möjlighet till överbetyg även i de nu aktuella formerna av

vuxenutbildning. Fler steg än tre behövs dock inte i en

utbildning vars slutbetyg inte används för urval till fortsatt

utbildning, anser regeringen.

Den tregradiga skalan föreslås också gälla för

påbyggnadsutbildning i komvux. Där har hittills den femgradiga

sifferskalan gällt för vissa utbildningar och en tvågradig

skala (Icke godkänd och Godkänd) för andra.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer som

regeringen föreslagit.

Regeringen föreslår också vissa lagändringar beträffande

komvux och särvux. I 11 kap. 1 § och i 12 kap. 1 § skollagen

föreslås bestämmelser om att utbildningen inom komvux och

särvux skall anordnas i form av kurser. Vidare föreslås

bestämmelser i skollagen om att elever i komvux och särvux har

rätt att fullfölja en kurs som de har tagits in på och påbörjat

(11 kap. 7 a § första stycket samt 12 kap. 12 § första

stycket). Bestämmelsen att undervisningen skall upphöra, om en

elev saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen

eller annars inte gör tillfredsställande framsteg, föreslås

även omfatta elever i gymnasial vuxenutbildning och

påbyggnadsutbildning (11 kap. 7 a § andra stycket samt 12

kap. 12 § andra stycket). I vilka fall en elev, för vilken

utbildningen upphört enligt nämnda stycke, på nytt kan eller

skall beredas utbildning föreslås bli reglerat i 11 kap.

7 a § tredje stycket. Den nya 7 a § motsvarar i huvudsak

tidigare 13 §, som föreslås bli upphävd. I 11 kap. 22 §

regleras vem som beslutar i sådana frågor, och i 23 § hur

sådana beslut kan överklagas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

7. Lärarfrågor

Regeringen för i propositionen ett resonemang om

lärarprofessionalitet. Den ansvarsfördelning som läroplanen

utgår från innebär att ansvaret för att välja arbetssätt och

precisera innehåll i undervisningen för att eleverna skall

kunna uppnå de nationellt fastställda målen ankommer på

lärarna. Rektorernas pedagogiska ledningsansvar får ökad tyngd.

Det utökade ansvar för elevernas uppfostran som skolan fått i

och med att de flesta barn och ungdomar befinner sig i skolan i

12 år medför ökade krav på lärarna och rektorerna. Detsamma gör

de ökade kraven från elever och föräldrar på inflytande över

skolan. Lärarna har också genom decentraliseringen av ansvaret

för skolan fått ökade möjligheter och skyldigheter att utveckla

den egna skolan och att delta i beslut om hur dess resurser

bäst skall användas.

Regeringen påpekar att lärarnas karriärmöjligheter inom

skolområdet är starkt begränsade. Det är viktigt att kommunerna

erbjuder möjligheter till karriär och kompetensutveckling,

anför regeringen. Den förändrade gymnasieutbildningen med

program inriktade mot bredare yrkesområden medför att det i

framtiden blir mycket svårt för lärare i yrkesämnen att besitta

alla skilda yrkeskompetenser inom ett program. En översyn av

kompetenskraven för gymnasielärare med inriktning mot

yrkesämnen aviseras. Regeringen pekar också på möjligheterna

att skapa nya kombinationer av tjänster för lärare i olika

utbildningsformer.

Ett led i lärarkårens professionalisering är enligt

regeringen att kraven på lärarna görs tydliga. Ett annat är att

utbildning, fortbildning och forskning ordnas så att de stödjer

en professionalisering. Regeringen framhåller att

professionalitet bara kan utvecklas av de professionella

själva. Med den pågående debatten om lärarcertifikat har lärare

och skolledare visat vilja och intresse att göra detta. Det

finns enligt regeringen skäl att följa den vidare diskussionen

om lärarcertifikat och lärarlegitimation med stor öppenhet.

Utskottet noterar att en särskild utredare numera har

tillsatts för den aviserade översynen av kompetenskraven för

lärare i yrkesämnen (dir. 1993:79).

Fram till den 1 januari 1991 reglerade staten i

skolförordningen att det i gymnasieskolan skulle finnas

forskarutbildade lärare, lektorer, i vissa ämnen och i viss

omfattning. I och med övergången till mål- och resultatstyrning

har denna reglering upphört. Riksdagen har på senare år på

olika sätt sökt slå vakt om att lektorstjänster bibehålls i

tillräcklig omfattning och besätts med forskarutbildade. Det

skedde bl.a. genom ett tillkännagivande till regeringen i

december 1990 (bet. 1990/91:UbU4 s. 24 f., rskr. 76), till

vilket utskottet återkom våren 1991 (bet. 1990/91:UbU16 s. 61

f., rskr. 356). Frågan om gymnasieutbildningens

forskningsanknytning har förutsatts ingå i den statliga

uppföljningen och utvärderingen av skolverksamheten. Våren 1992

hänvisade utskottet på nytt till sina tidigare

ställningstaganden rörande vikten av lektorstjänsterna (bet.

1991/92:UbU20 s. 35).

Regeringen föreslår nu att det i skollagens 2 kap. 3 § införs

ett nytt stycke, i vilket kommuner och landsting åläggs att

sträva efter att för undervisning i gymnasieskolan, gymnasial

vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning använda lärare som har

forskarutbildning.

Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen av 2 kap. 3 §

skollagen.

Enligt regeringens mening (prop. s. 83) bör som lektor kunna

anställas även personer som avlagt licentiatexamen enligt den

nuvarande ordningen. Utskottet konstaterar att skollagen enbart

reglerar att den som anställs som lärare med förordnande tills

vidare måste ha en lärarutbildning med huvudsaklig inriktning

på den undervisning anställningen avser, eller motsvarande

utbildning. Det är numera kommunernas sak att bestämma vilken

benämning de vill ge olika lärartjänster liksom vilka

kvalifikationer i fråga om ämnesutbildning som skall fordras.

Licentiatexamen kunde avläggas enligt äldre bestämmelser fram

till den 1 juli 1971. Denna examen gav behörighet till

lektorstjänst enligt de tidigare bestämmelserna i

skolförordningen. Med början år 1983 infördes vid de

filosofiska fakulteterna en ny licentiatexamen, som utgör en

etapp i forskarutbildningen. Den nya licentiatexamen har

hittills inte ansetts ge tillräcklig kompetens för att bli

lektor i gymnasieskolan.

Riksdagen avslog för fyra år sedan ett motionsyrkande om att

lektorstjänster skulle kunna besättas med sökande som avlagt

den nya licentiatexamen (bet. 1988/89:UbU22 s. 13, rskr. 197).

Därvid hänvisade utskottet till att uppställandet av

doktorsexamen som behörighetsvillkor till vissa tjänster hade

stor betydelse för rekryteringen av unga forskare. Utskottet

delar regeringens uppfattning att det är viktigt att öka

antalet lektorer i gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning

och påbyggnadsutbildning. Om även personer med den nya

licentiatexamen kan anställas på sådana tjänster, kan antalet

lektorer sannolikt ökas. Möjligen kan också detta bidra till en

ökad rekrytering till forskarutbildningen. Risken för att

studenternas motivation för att avlägga doktorsexamen samtidigt

minskas måste emellertid beaktas. Utskottet utgår från att

regeringen -- som i den senaste forskningspropositionen

föreslagit att antalet doktorsexamina skall fördubblas till år

2000 (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388) -- håller dessa

frågor under uppsikt.

Lärare vid svensk skola måste vara väl förtrogna med och

behärska det svenska språket, framhålls i motion 1992/93:Ub415

(m). Motionären hänvisar till skolans viktiga roll som

förmedlare av kulturarvet bl.a. till de "nya" svenskarna.

Därför, anför han, måste kravet på kompetens, behörighet och

ett därtill anpassat meritvärdessystem vara ett väl

genomarbetat instrument. Riksdagen föreslås göra ett

tillkännagivande till regeringen om kvalitetskrav och

meritvärdering vid lärartillsättning.

Utskottet erinrar om att skollagen nyligen ändrats så att

krav införts på att lärare i den svenska skolan skall behärska

svenska (prop. 1992/93:100 bil. 9, bet. UbU11, rskr. 274). I

detta avseende är alltså motionen tillgodosedd. Regeringen

anmälde i budgetpropositionen 1993 också sin avsikt att upphäva

meritvärderingsförordningen. En motion om att bibehålla denna

avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen (mot.

1992/93:Ub502 yrk. 3, bet. UbU11, prot. 106). Utskottet har

inte funnit anledning att ändra sitt ställningstagande på denna

punkt. Meritvärderingsförordningen upphörde att gälla den 1

juli 1993 (SFS 1993:301). Mot bakgrund av det anförda föreslår

utskottet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub415.

I skollagens 2 kap. finns en bestämmelse (7 §) om att varje

kommun och landsting skall se till att fortbildning

anordnas för den personal som har hand om utbildningen.

Regeringen föreslår nu ett tillägg om att de skall vinnlägga

sig om en planering av personalens fortbildning. Bakgrunden är

en rapport från Skolverket från september 1992, i vilken det

visats att en stor del av kommunerna saknade planer för sin

fortbildning inför gymnasiereformen, något som regeringen

bedömer som otillfredsställande.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av stor

betydelse för skolans utveckling att det finns en genomtänkt

planering för kompetensutvecklingen av personalen, och att

denna planering görs utifrån klara prioriteringar. Riksdagen

bör därför anta regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 2 kap. 7 §.

Motion 1993/94:Ub44 (nyd) yrkande 2 tar upp begreppet

lärarprofessionalitet och framhåller att det finns gott om

skickliga lärare även ute i arbetslivet, utan att de för den

skull har formell lärarutbildning. Skolan skulle enligt

motionärerna bli mycket bättre om man hade modet att ta till

sig denna kompetens och erfarenhet från yrkeslivet. De påpekar

också vikten av att ställa krav på redovisning av faktiskt

genomförda åtgärder, vilket enligt deras mening är mera

verkningsfullt än att kräva att kommunerna håller sig med

planer på olika områden.

Utskottet konstaterar att skollagens bestämmelse om villkor

för att anställas som lärare har införts för att slå vakt om

kvaliteten i skolans verksamhet. Motionärerna föreslår heller

inte någon ändring av skollagen.

De nya bestämmelserna om entreprenadverksamhet i skolan ger

utrymme för att anlita företag för att genomföra utbildningen i

gymnasieskolan i yrkesämnen och yrkesinriktade inslag inom

ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen och tekniska

ämnen (prop. 1992/93:230, bet. UbU17, rskr. 406). Därvid krävs

att de som handhar undervisningen hos företaget har kompetens

för denna, men inte nödvändigtvis lärarutbildning.

Utskottet anser att det kan tillföra skolan värdefull

erfarenhet, om personer som är verksamma i yrkeslivet anlitas

för att medverka i undervisningen i lämpliga sammanhang. Detta

bör dock ske efter de professionella lärarnas och skolledarnas

bedömande och på deras ansvar. Utskottet har ingen annan

uppfattning än motionärerna om det nödvändiga i att kommuner

och skolor redovisar vad de faktiskt gjort i olika avseenden.

Den mål- och resultatorienterade styrning som numera gäller för

skolan innefattar bl.a. att Skolverket följer upp och

utvärderar skolverksamheten. Uppgifter av de slag som

motionärerna nämner insamlas regelbundet inom ramen för

uppföljningsarbetet.

Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något sådant

tillkännagivande som föreslås i motion 1993/94:Ub44 yrkande 2,

som alltså bör avslås av riksdagen.

8. Lagförslaget i övrigt. Ikraftträdande av läroplan och

betygssystem

Utskottet har ingenting att invända mot lagförslaget i

övrigt utan föreslår att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av

vad utskottet hemställt i det föregående.

Den nya läroplanen skall enligt regeringens förslag

träda i kraft den 1 juli 1994 och då gälla för all

utbildning -- alltså även utbildning som påbörjats dessförinnan

-- i de berörda skolformerna. De nya betygssystemen skall

likaså tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1994 för de reformerade

skolformerna. För kvarvarande utbildning på linjer och

specialkurser i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan skall dock

hittillsvarande betygssystem tillämpas fram till dess de gamla

utbildningarna upphör. Detsamma gäller hittillsvarande

kursplaner och timplaner för dessa utbildningar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

9. Vissa ämnen och kunskapsområden

Ett stort antal motioner, flertalet väckta under allmänna

motionstiden 1993, behandlar innehållet i eller utrymmet för

vissa ämnen och kunskapsområden i gymnasieskolan.

Bilden är ett kommunikationsmedel precis som ordet, framhålls

i motion 1992/93:Ub510 (fp). Skapandet av bilder kan också i

sig bidra till att teoretiska kunskaper blir lättare att lära

in. Motionären anser att bild bör vara ett obligatoriskt

ämne både i grundskolan och i gymnasieskolan. Liknande

synpunkter på bildämnets betydelse framförs i motion

1992/93:Ub516 (s), som särskilt invänder mot

Läroplanskommitténs förslag att skära ner den obligatoriska

undervisningen i ämnet bild i grundskolan.

Utskottet behandlar frågan om ämnet bild i grundskolan i

betänkande 1993/94:UbU1.

När det gäller gymnasieskolan erinrar utskottet om att

estetisk verksamhet utgör ett av kärnämnena, som läses på alla

nationella och specialutformade program. Kärnämnet omfattar 30

timmar. När timplanen fastställdes gjordes ingående

överväganden om utrymmet för olika ämnen (prop. 1990/91:85,

bet. UbU16). Enligt den kursplan för kärnämnet estetisk

verksamhet som regeringen fastställde våren 1992 skall eleverna

efter genomgången utbildning kunna använda något eller några

estetiska uttrycksmedel för att gestalta en idé, kunna hämta

stimulans ur kulturella upplevelser och kunna reflektera över

och diskutera olika konstnärliga uttryck. Utskottet utgår från

att alla elever i nationella och specialutformade program inte

minst i ämnet svenska kommer i kontakt med bild och får

erfarenhet av bildskapande, bildtolkande, kritisk granskning

och värdering av bilder i olika medier. Motionärerna kan därför

anses vara tillgodosedda.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Ub510 och 1992/93:Ub516, båda delvis.

I motion 1992/93:Ub501 (s) yrkande 1 föreslås att dans

skall beredas plats bland de estetiska programmen i

gymnasieskolan. Några kommuner tar nu in dansen i det estetiska

programmet, heter det i motionen, men ytterligare kommuner bör

stimuleras så att dansen blir tillgänglig i fler

gymnasieskolor.

Utskottet noterar att det estetiska programmet innefattar en

gren för dans och teater. Detta program med denna gren anordnas

redan eller planeras nu i betydligt fler kommuner än det antal

som hade den tidigare försöksvis anordnade estetisk-praktiska

linjen med en gren för dans eller dans och teater. Kommunerna

har skyldighet att anpassa sitt utbud av program och grenar i

gymnasieskolan med hänsyn till elevernas önskemål. Motionärerna

påpekar att intresset för dans växer påtagligt, vilket således

redan har visat sig leda till att fler elever än tidigare får

tillfälle till utbildning i dans i gymnasieskolan. Utskottet

anser inte att något initiativ av riksdagen är påkallat i denna

fråga och avstyrker därför motion 1992/93:Ub501 yrkande 1

delvis.

Ämnet geografi bör enligt motion 1992/93:Ub462 (m)

återinföras som ett självständigt ämne i gymnasieskolan. Det

bör enligt motionären ha en inriktning på både natur, människa

och miljö.

Utskottet konstaterar att motionärens yrkande är tillgodosett

i och med att geografi -- på utskottets initiativ -- har

införts som ett karaktärsämne på två av grenarna inom

samhällsvetenskapsprogrammet. Elever som följer andra grenar

eller program kan välja ämnet som individuellt val. Den

kursplan som Skolverket har utfärdat för geografi är inriktad

på både natur, människa och miljö. Utskottet föreslår med

hänvisning till det anförda att riksdagen avslår motionen.

Idrott och hälsa omfattar enligt skollagen 80 timmar på

samtliga program utom samhällsvetenskapsprogrammet och

naturvetenskapsprogrammets naturvetenskapliga gren. De senare

har 130 timmar. Läroplanskommittén föreslog (Skola för

bildning, SOU 1992:94) att ämnets timtal på de

studieförberedande programmen skulle minskas till 80 timmar för

att bereda utrymme för utökad undervisning i svenska inom

dessa. Hur utökningen av svenska inom

naturvetenskapsprogrammets tekniska gren skulle åstadkommas

berördes inte av kommittén.

Under allmänna motionstiden -- alltså innan proposition

1992/93:250 lades fram för riksdagen -- väcktes ett antal

motioner om idrottsämnets utrymme i gymnasieutbildningen.

Motionerna 1992/93:Ub421 (fp), 1992/93:Ub423 (fp),

1992/93:Ub442 (c), 1992/93:Ub492 (s) och 1992/93:Ub515 (kds)

pläderar alla för att någon minskning av timtalet inte skall

ske. I motion 1992/93:Ub511 (s) anförs att minst tre

veckotimmar bör avsättas för ämnet idrott och hälsa genom hela

skolan.

Ämnets innehåll berörs också i flera motioner. I motion

1992/93:Ub515 anförs att ergonomin måste få plats i ämnet.

Motion 1992/93:Ub423 (fp) tar upp gymnastiken, som enligt

motionären i undervisningen fått träda tillbaka för andra

aktiviteter, framför allt bollspel. Hon menar att varje

idrottslektion borde inledas med uppvärmning i form av

fristående gymnastik. Poängräkningsreglerna för ämnet idrott

ger vidare enligt motionären fel signal till unga människor att

idrott skulle vara mindre viktigt.

I motion 1992/93:Ub405 (m) yrkande 2 anförs att ämnets namn

bör vara "idrott och hälsa" både i grundskolan och

gymnasieskolan.

Utskottet vill inledningsvis framhålla, att regeringen inte

lagt fram samma förslag som Läroplanskommittén när det gäller

hur utrymme skall skapas för ytterligare undervisning i svenska

på de studieförberedande programmen. Något förslag till

riksdagen om minskning av den garanterade undervisningstiden i

idrott och hälsa föreligger alltså inte. Timplanen har

fastlagts av riksdagen efter ingående överväganden (prop.

1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) och under stora svårigheter

att tillgodose alla befogade önskemål. En utökning till tre

timmar per vecka under vart och ett av tre gymnasieår skulle --

om en veckotimme avser en lektion à 40 minuter per vecka under

ca 32 veckor -- innebära en sammanlagd garanterad

undervisningstid på ca 190 timmar à 60 minuter.

Ämnets namn är i gymnasieskolan redan "idrott och hälsa".

Ergonomi ingår i ämnet enligt den kursplan som regeringen har

fastställt för idrott och hälsa som kärnämne och enligt den

kursplan som Skolverket har fastställt för undervisningen

utöver kärnämneskursen på de studieförberedande programmen.

Dessa kursplaner gäller för närvarande, i avvaktan på en ny

läroplan. I kursplanen för kärnämnet sägs att undervisningen

skall bidra till att eleverna, var och en utifrån sina

förutsättningar, får möjlighet att uppleva glädje, rekreation

och gemenskap i fysisk aktivitet av olika slag. Eleverna skall

bl.a. få pröva hur olika former av gymnastik, rörelse och dans

till musik kan ge motion och rekreation. När det gäller

värderingen av betyget i idrott och hälsa vid antagning till

högre utbildning noterar utskottet att detta numera är en fråga

som avgörs av varje universitet eller högskola själv. Enligt

vad utskottet erfarit har universiteten och högskolorna

hittills i allmänhet fortsatt att beakta betyget i idrott, om

det är lika med eller högre än medelvärdet av betygen i övriga

ämnen i avgångsbetyget, men att bortse från det om det drar ner

medelvärdet.

Utskottet anser inte att riksdagen bör göra några sådana

tillkännagivanden som föreslås i motionerna. Riksdagen bör

enligt utskottets mening alltså avslå motionerna 1992/93:Ub405

yrkande 2, 1992/93:Ub421, 1992/93:Ub423, 1992/93:Ub442,

1992/93:Ub492, 1992/93:Ub511 och 1992/93:Ub515, samtliga

delvis.

För att förebygga att flickor utsätts för våld, eller tvingas

inskränka sin frihet på grund av hot om våld, bör enligt motion

1992/93:Ub502 (v) yrkande 8 självförtroendeträning,

eventuellt med inslag av självförsvar, ingå i

flickornas utbildning i gymnasieskolan. Motionärerna framhåller

att pojkars våldsbenägenhet är ett problem på många skolor och

ofta drabbar flickorna. Förslag om obligatorisk undervisning i

självförsvar för flickor framläggs också i motion 1992/93:Ub439

(nyd). Enligt motionären kan detta utan någon nämnvärd

kostnadsökning relativt omgående införas i undervisningen i

idrott och hälsa.

Utskottet vill peka på att skolans uppgift bl.a. är att

främja elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande

människor och samhällsmedlemmar. Det är viktigt att skolan

medverkar till att stärka självförtroendet hos elever som har

dåligt sådant. Skolan måste på alla tänkbara sätt motverka våld

och hot om våld mellan människor, både inom och utom skolan.

Åtgärder av de slag som föreslås i motionerna kan komma i fråga

i detta syfte. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen

bör ta ställning till det närmare innehållet i kursplanerna i

olika ämnen och inte heller till formerna för undervisningen.

Riksdagen bör därför avslå motionerna 1992/93:Ub439 och

1992/93:Ub502 yrkande 8 delvis.

Behovet av kunskap om sambandet mellan kost och hälsa

tas upp i motionerna 1992/93:Ub507 (c) och 1993/94:Ub39 (m).

Enligt den förstnämnda motionen bör ett par obligatoriska

veckotimmar i någon årskurs på samtliga program i

gymnasieskolan avsättas för kost--hälsa-ämnet. I båda

motionerna understryks vikten av undervisning i praktisk

matlagning även i gymnasieskolan. Den sistnämnda motionen slår

vakt om hushållsekonomi med kostkunskap. Motionärerna menar

att läroplanens avsnitt om kunskaper bör formuleras tydligare,

så att det klart anges i vilken omfattning fördjupad kunskap

skall kunna nås inom hemkunskapens områden och vilka mål som

skall gälla för gymnasieskolan när det gäller vardagskunskaper.

Vidare betonar de vikten av att det i gymnasieskolan ges

möjligheter att sätta samman utbildning med klarare definierad

yrkesinriktning också vad gäller hem- och hushållskunskap och

hushålls- och konsumentekonomi.

Utskottet konstaterar att alla elever i gymnasieskolans

nationella och specialutformade program skall få kunskaper om

kostens betydelse för hälsan inom ramen för kärnämnet idrott

och hälsa enligt den kursplan som regeringen fastställt. En

grundkurs i matlagning ingår obligatoriskt i

naturbruksprogrammet. Utbildningen i gymnasieskolan är

organiserad så att det finns ett betydande utrymme för enskilda

elever att inom de nationella programmen välja ämnen och kurser

efter eget intresse. Systemet med specialutformade program gör

det också möjligt för kommuner och skolor att erbjuda

ämneskombinationer utöver dem som kan förekomma inom de

nationella programmen. I femton av de sjutton nationella

programmen och i den ekonomiska grenen av

samhällsvetenskapsprogrammet ingår för närvarande en kurs i

företagsekonomi, kallad Ekonomi -- grundkurs. Enligt den av

Skolverket fastställda kursplanen skall kursen ge insikt i

ekonomins betydelse för individen (kurs. här), företagen

och samhället. Som individuellt val eller som av kommunen

beslutat lokalt tillägg kan denna kurs ingå i utbildningen

också för elever på de program och grenar där den inte är

obligatorisk enligt Skolverkets föreskrifter.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att något

tillkännagivande av riksdagen är påkallat, varför motionerna

1992/93:Ub507 och 1993/94:Ub39 bör avslås.

I motionerna 1992/93:Ub404 (fp) och 1992/93:Ub420 (s) anförs

att skolorna i större utsträckning borde samverka med

kronofogdemyndigheterna för att sprida grundläggande

ekonomisk information till ungdomarna.

Riksdagen behandlade ett motsvarande yrkande vid riksmötet

1991/92. Utskottet anförde då att frågor om samarbete mellan

skolan och olika myndigheter och organisationer bör avgöras i

kommunerna med utgångspunkt i lokala förhållanden (bet.

1991/92:UbU4 s. 17). Utskottet står kvar vid denna uppfattning

och föreslår att riksdagen avslår motionerna 1992/92:Ub404 och

1992/93:Ub420.

Skolans sex- och samlevnadsundervisning måste

effektiviseras, enligt motion 1992/93:So475 (fp) yrkande 4. I

motion 1992/93:Ub522 (s) yrkande 4 anförs att ett huvudproblem

är att denna undervisning på flertalet gymnasielinjer inte kan

anknytas till något visst ämne, och att det har medfört att

enstaka gymnasieskolor helt försummar detta område, medan

undervisningen på andra håll uppvisar en mycket hög nivå.

Motionärerna anser det inte tillfredsställande att ålägga

rektor ensam ansvaret för att undervisning bedrivs i ämnet. De

vill att det olösta problemet med sex- och

samlevnadsundervisningens organisation i gymnasieskolan blir

föremål för en utredning. Enligt motion 1992/93:Ju839 (fp, s,

kds, nyd, v) yrkande 6 bör skolan få ett utökat ansvar för att

behandla frågor som rör våld och sexuella övergrepp mot

kvinnor. Syftet bör vara att påverka attityderna och att

förmedla information om hur man bör agera då en kvinna utsatts

för sådana övergrepp.

Utskottet anser det viktigt att undervisning om sex- och

samlevnadsfrågor inleds i grundskolan och fortsätter i

gymnasieskolan. Det är allvarligt, om det i några

gymnasieskolor inte förekommer sådan undervisning. Utskottet

förutsätter att det i den nya läroplanen kommer att markeras

att eleverna i gymnasieskolan skall få kunskaper inom detta

område. Form, innehåll och tyngdpunkt i denna undervisning

måste anpassas till elevernas successivt ökande mognad.

Regeringen har i proposition 1992/93:220 om ny läroplan för

grundskolan m.m. (s. 61 f.) nämnt sex och samlevnad bland de

ämnesövergripande frågor som Skolverket bör stödja med

kommentar- och referensmaterial. I det kommande

kursplanearbetet avser regeringen att beakta sådana frågor, som

ofta berör flera ämnen och där kunskapsområdet inte naturligt i

sin helhet kan infogas i ett enda ämnes kursplan. Utskottet

utgår från att regeringen har samma avsikter när det gäller

sex- och samlevnadsundervisningen i gymnasieskolan. Skolans

viktiga uppgift att påverka elevernas attityder till våld mot

medmänniskor har utskottet behandlat i det föregående.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna 1992/93:Ju839 yrkande 6, 1992/93:So475 yrkande 4 och

1992/93:Ub522 yrkande 4.

Svenska som andraspråk tas upp i två motioner. Enligt

motion 1992/93:Sf644 (s) yrkande 4 är det angeläget att detta

ämne förstärks och får ställning som kärnämne för berörda

elever. Vidare bör det övervägas om betyg i ämnet skall ge

allmän behörighet till studier vid universitet och högskolor. I

motion 1992/93:Ub469 (fp) påtalas som ett problem att det är

obligatoriskt för skolan att anordna undervisning i detta om

det bedöms att elever har behov av det, men inte obligatoriskt

för elever att delta. Antingen bör obligatorium införas för

eleven eller obligatoriet för kommunen avskaffas, anser

motionären.

Utskottet konstaterar att propositionen inte tar upp frågan

om detta ämnes ställning i gymnasieskolan och

vuxenutbildningen. För närvarande gäller att för elever i

gymnasieskolan som har annat språk än svenska som hemspråk och

som behöver och önskar delta i undervisning i svenska som

andraspråk skall sådan undervisning anordnas. Det kan ske

antingen inom ramen för individuellt val, i utbyte mot ämnet

svenska (om eleven bedöms ha så bristfälliga kunskaper i

svenska att han inte kan följa den ordinarie undervisningen i

svenska på ett tillfredsställande sätt) eller i form av utökad

studiekurs. Bland de kursplaner som regeringen och Skolverket

fastställt att gälla provisoriskt till dess ny läroplan

utfärdats finns också en kursplan för svenska som andraspråk.

Därav följer att betyg också kan sättas i ämnet. I

grundläggande vuxenutbildning är svenska som andraspråk ett

kärnämne som alternativ till svenska. Slutbetyg från

grundläggande vuxenutbildning skall utfärdas när en elev fått

godkänt betyg i samtliga kärnämnen. I gymnasial vuxenutbildning

finns ämnet också med en egen kursplan, för närvarande en annan

än den som gäller för gymnasieskolan.

Enligt vad utskottet erfarit är det en ganska samstämmig

uppfattning bland språkpedagoger att elever med annat modersmål

behöver en annan undervisning i svenska än den som övriga

elever får i kärnämnet svenska. Detta behov finns kvar också

när eleverna har lärt sig att klara svenska språket i

vardagligt umgänge. Det förefaller vara ett problem att elever

tenderar att övergå till "vanlig" undervisning i svenska

alltför tidigt. De går då miste om en specialanpassad

undervisning som skulle ha kunnat hjälpa dem att utveckla sin

språkfärdighet så att svenskan kan bli ett intellektuellt

redskap för deras studier i alla ämnen. Skolverket redovisade

den 31 mars 1993 ett regeringsuppdrag om regelförenkling

avseende svenskundervisning för invandrare, sfi, och svenska

som andraspråk. I anslutning till detta har Skolverket givit ut

ett arbetsmaterial, bestående av bl.a. förslag till kursplan i

svenska som andraspråk och avsett att under läsåret 1993/94

kunna utgöra underlag för planering och diskussioner i

skolorna. Skolverket understryker att det inte ersätter de

provisoriskt fastställda kursplanerna som nämnts i det

föregående. I nämnda arbetsmaterial sägs bl.a. följande (s. 7).

Ungdomar som studerar ämnet skall utveckla två språk

samtidigt, både sitt modersmål och sitt andraspråk, svenska.

Studiesituationen är krävande, eftersom dessa elever måste

inhämta faktakunskaper i skolans olika ämnen genom ett språk

som de ännu inte behärskar. De bör, som stöd för sin språk- och

kunskapsutveckling, få riktad språkundervisning även på

fördjupad nivå. Utvecklingen av ett andraspråk till en så hög

nivå att man kan följa gymnasiestudier i teoretiska ämnen är en

tidskrävande process som i allmänhet förutsätter undervisning i

svenska som andraspråk under hela skoltiden.

Skolverket beskriver i arbetsmaterialet kurser på fem nivåer.

Den lägsta nivån anger mål för kurser för nybörjare i svenska.

Den femte nivån i ämnet svenska som andraspråk beskriver den

språkfärdighet som eleverna bör uppnå i slutet av gymnasial

utbildning. Om denna nivå sägs att målen för kursen är

språkfärdighet och kunskap om språk på samma nivå som elever

får som läser kärnämnet svenska i gymnasial utbildning.

Utskottet anser det mycket angeläget att elever med annat

modersmål än svenska under sin gymnasietid får en undervisning

som ger dem lika goda förutsättningar som övriga elever att

tillägna sig kunskaper i de ämnen som de valt för sina

gymnasiestudier, och att gå vidare till högre utbildning. Den

senaste tidens omfattande invandring på grund av händelser i

vår omvärld förstärker behovet av medvetna åtgärder för att

detta skall bli verklighet. Principen om mål- och

resultatstyrning gör att kursplaner framdeles inte avses styra

hur undervisningen bedrivs eller vilka lärare som skall sköta

den, utan renodlas till att ange vilka mål som skall uppnås i

olika ämnen och kurser. Målet för invandrarelevers undervisning

i svenska skall enligt utskottets mening sättas lika högt som

för svenska elevers. Riksdagen avslog vid föregående riksmöte

ett motionsyrkande om att betyg i svenska som andraspråk skulle

ge allmän behörighet till högskoleutbildning. Utskottets

motivering var att målet för undervisningen i svenska som

andraspråk var lägre än för undervisningen i kärnämnet svenska

(bet. 1992/93:UbU3 s. 30 f.). De kursplaner som därvid

åsyftades är de som fortfarande provisoriskt gäller i avvaktan

på en ny läroplan.

Sedan riksdagen godkänt riktlinjer och regeringen utfärdat

den nya läroplanen ankommer det på regeringen och Skolverket

att utforma kursplaner som är anpassade till denna. Det är ett

viktigt ansvar för kommunerna att anordna undervisningen för

olika elevgrupper på det sätt som bäst hjälper eleverna att nå

målet. Utskottet utgår från att undervisning i särskilda

grupper och med lärare med särskild kompetens i stor

utsträckning kommer att behövas för undervisningen i svenska

för elever med annat modersmål. Frågan om obligatorium för

skolan resp. för eleven har hittills reglerats av regeringen i

förordning. Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu

ändra på det förhållandet.

Utskottet anser således att riksdagen bör avslå motionerna

1992/93:Sf644 yrkande 4 och 1992/93:Ub469.

10. Övriga frågor om gymnasieskolan

Regeringen föreslår att den nationella regleringen av

friluftsdagarna skall slopas. Hittills har denna

reglering skett i gymnasieförordningen. I riksdagens beslut år

1991 om ny gymnasieskola (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr.

356) ingick ett tillkännagivande om att läsåret bl.a. skulle

omfatta friluftsverksamhet under 4 dagar, vid sidan av den

garanterade undervisningstiden.

Utskottet har inget att erinra mot att den nationella

regleringen av antalet friluftsdagar i gymnasieskolan slopas.

Riksdagen bör alltså godkänna regeringens förslag därom.

Ett nytt lärlingssystem bör enligt motionerna

1992/93:Fi211 yrkande 15 och 1992/93:Ub499 (båda nyd) införas.

Motionärerna hänvisar till de goda erfarenheterna av det tyska

lärlingssystemet och vill ha en lärlingsutbildning där

yrkesutbildning i ett företags regi kombineras med studier av

vissa ämnen i skolan.

Utskottet konstaterar att den nuvarande skollagen just

innebär möjlighet att ordna individuella program i

gymnasieskolan för elever som vill kombinera yrkesutbildning i

ett anställningsförhållande med studier av vissa ämnen i

skolan. Denna form av lärlingsutbildning infördes den 1 juli

1992 efter förslag i proposition 1991/92:157 (bet. UbU26, rskr.

311). Det tyska lärlingssystemet innebär enligt motionärerna

att staten reglerar även den yrkesutbildning i företagsregi som

ingår i lärlingsutbildningen. Så är inte fallet med det svenska

systemet. Utskottet har inte funnit anledning att förändra den

nuvarande svenska lärlingsutbildningen i det avseendet och

föreslår att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkande

15 och 1992/93:Ub499.

En översyn av bestämmelserna om undervisningsgruppernas

storlek i vissa C-språk begärs i motion 1992/93:Ub412 (s).

Det gäller bestämmelsen i 5 kap. 6 § gymnasieförordningen (SFS

1992:394), där det sägs att kommunen är skyldig att anordna

undervisning i andra C-språk än tyska och franska endast om

antalet elever som önskar detta uppgår till minst fem i

kommunen. Enligt motionären är detta ett mycket högt krav som

kan bli kostsamt för kommunerna och innebära att stora

besparingar måste göras i övrig undervisning. Statsmakterna bör

understryka vikten av att eleverna kan få sina önskemål om

olika ämnesinriktningar tillgodosedda, men det bör inte ske på

ett sätt som omöjliggör ett effektivt resursutnyttjande i de

olika kommunerna.

Utskottet noterar att den bestämmelse som motionärerna

åsyftar infördes på regeringens initiativ den 1 juli 1991.

Tidigare fanns bestämmelser om att undervisning fick

startas endast om antalet elever på en viss gren eller variant

var lägst åtta vid undervisningens början. För vissa grenar och

varianter gällde andra gränser. Dessa regler, som hade samband

med det tidigare statsbidragssystemet, upphörde att gälla den

30 juni 1991.

Den nya bestämmelsen utgör en garanti för att de "mindre"

språken skall förekomma i gymnasieskolan i verkligheten och

inte bara i teorin. Utskottet ser inte anledning för riksdagen

att göra annan bedömning av detta än den dåvarande regeringen

gjorde och föreslår därför att riksdagen avslår motionen.

I motion 1992/93:Ub428 (nyd) föreslås bestämmelser som

ålägger idrottslärare och övriga lärare i bl.a.

gymnasieskolan att låta eleverna under alla lektioner utföra

vissa rörelser i syfte att förebygga arbetsskador.

Utskottet anser inte att föreskrifter av detta slag hör hemma

i den mål- och resultatstyrning som statsmakterna numera

tillämpar. Riksdagen bör därför avslå motion 1992/93:Ub428

delvis.

Riksdagen bör uttala ett fortsatt stöd för

hemortsalternativet för idrottsaktiva ungdomar, anförs det i

motion 1992/93:Kr514 (s) yrkande 4. Motionärerna anser att det

är bra att allt fler idrottsgymnasier har startats under de

senaste åren. De anser det viktigt att också det s.k.

hemortsalternativet blir kvar och utvecklas, när gymnasieskolan

nu reformeras.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra

följande.

I den gymnasieorganisation som föregick det nuvarande

programsystemet fanns det två former för gymnasiestudier där

elitidrottande ungdomar kunde förena idrottsträning med

studier. Det ena var de s.k. idrottsgymnasierna, där ungdomar

från hela landet kunde söka till en specialanpassad utbildning

i vissa kommuners gymnasieskola. Många av eleverna fick alltså

gå i denna utbildning långt från hemorten. Det andra var

försöksverksamheten med s.k. hemortsalternativ. Det innebar att

eleven genom individuella timplanejämkningar fick byta ut högst

fem veckotimmar per årskurs i ämne eller ämnen på sin studieväg

för att under motsvarande tid ägna sig åt idrottsträning

utanför skolan. Förutsättningen var att eleven hade särskilt

goda förutsättningar inom den idrottsgren som träningen avsåg,

och att han eller hon hade gynnsamma träningsförhållanden på

skolorten.

Idrottsgymnasierna är i den nya gymnasieorganisationen

riksrekryterande. Hemkommunerna är skyldiga att betala för sina

ungdomar om de söker och antas till sådan utbildning. I det nya

systemet finns däremot inte hemortsalternativet kvar som en

särskild anordning. De nationella programmen ger utrymme för

individuella val och lokala tillägg som totalt omfattar

290--320 timmar, varierande mellan programmen. Såväl

individuellt val som lokalt tilläg kan användas för ämnet

specialidrott, för vilket det finns en särskild kursplan. Det

ankommer på kommunerna att bestämma på vilka sätt och i vilken

utsträckning som elever med olika specialintressen skall få

utrymme för att utveckla dessa inom gymnasieskolans ram.

Utskottet har noterat att regeringen den 14 oktober 1993 har

givit Skolverket i uppdrag att göra en översyn av systemet med

riksrekryterande idrottsgymnasier. Uppdraget skall redovisas

senast den 15 april 1994.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr514

yrkande 4.

Det finns enligt motion 1992/93:Ub432 (fp) mycket som tyder

på att pojkar i skolan gynnas på flickornas bekostnad. Pojkar

tar för sig och flickor sitter tysta och väntar på sin tur. De

tysta flickorna kan enligt motionärerna iakttas särskilt på

gymnasiet. Detta skulle kunna motverkas genom att undervisa

flickor och pojkar i skilda grupper. Motionärerna nämner som

ett exempel på en möjlig åtgärd i sammanhanget att Skolverket

tar initiativ och uppmuntrar sådana anordningar i grundskolor

och gymnasieskolor.

Utskottet har noterat att Skolverket har fått i uppdrag att

utforma en strategi för utvärdering och utveckling av

jämställdheten i skolan. I sin fördjupade anslagsframställning

för perioden 1994/95--1996/97 kommenterar Skolverket detta

uppdrag och anför bl.a. följande (s. 23).

En förutsättning för att förverkliga skolans jämställdhetsmål

är att könsskillnader i skolan definieras som en pedagogisk

fråga där skolans ansvar och hur man hanterar könsskillnader i

undervisningen betonas. Samundervisning av flickor och pojkar

är här den givna grunden för arbetet, vilket inte utesluter

tillfälliga enkönade undervisningsgrupper med tydliga syften.

Att främja väljande och inflytande oberoende av kön innebär

att se, ta hänsyn till och förstå könsskillnader och deras

relationer till existerande skolkoder. Intresset har hittills i

hög grad koncentrerats till att nå en kvantitativt jämn

könsfördelning i skola, undervisning och läromedel. Framöver

måste intresset mer riktas mot kritisk granskning av hur

kunskaper förmedlas och införlivas samt effekterna av innehåll

och budskap i läromedel och undervisning.

Med dessa förutsättningar som utgångspunkt för en vägledande

strategi behöver insatser planeras på flera plan. Skolverket

skall i första hand utveckla och sammanställa sådan kunskap som

kan ligga till grund för lärares, skolledares m.fl. eget

tänkande och utvecklingsarbete. Ny kunskap skall tas fram i

form av forskning om bl.a. könsskillnadernas betydelse i

klassrumsinteraktionen.

Regeringen tillsatte i februari 1993 en arbetsgrupp för att

arbeta med frågor om kvinnligt och manligt i skolan. Utskottet

förutsätter att frågor rörande könsaspekter på bl.a. pedagogik

och klassrumssituationer behandlas av denna grupp.

Arbetsgruppen har nyligen publicerat en antologi med bidrag

från olika forskare (Visst är vi olika!). Antologin syftar till

kunskap och debatt om likheter och olikheter mellan pojkar och

flickor och deras olika villkor och förutsättningar i skolan.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion 1992/93:Ub432.

Mot bakgrund av den könsuppdelade arbetsmarknaden och

flickors tendens att välja traditionellt måste

syofunktionärerna ges ökat utrymme för att arbeta med

flickors yrkesval, framhålls det i motion 1992/93:A811 (c)

yrkande 40. Motionärerna vill att riksdagen gör ett

tillkännagivande om detta.

Utskottet erinrar om att riksdagen ställt sig bakom vissa mål

för jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105,

bet. UbU34 och AU27) som bl.a. innefattar en könsmässigt

betydligt jämnare rekrytering till olika utbildningsvägar.

Ansvaret för att genomföra skolverksamheten så att de av

riksdagen och regeringen angivna målen i olika hänseenden

uppfylls åvilar kommunerna. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion 1992/93:A811 yrkande 40 delvis.

I motion 1992/93:Ub526 (nyd) framförs förslag om ökad

användning av interaktiv TV, skiftanvändning av skollokaler

och inrättande av skiftklasser. Därigenom skulle enligt

motionären nya utbildningsmöjligheter kunna skapas, vilket är

angeläget i den nuvarande sysselsättningskrisen.

Utskottet delar uppfattningen att man bör utnyttja

tillgängliga resurser så att så många medborgare som möjligt

kan erbjudas en bra utbildning. Det är emellertid kommunernas

ansvar att -- eventuellt i samverkan -- finna vägar för detta

på respektive ort. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motion 1992/93:Ub526.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. En ny, gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna

1. beträffande frågan om läroplanen skall vara gemensam för

de frivilliga skolformerna

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7

och 8 godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,

res. 1 (s)

2. beträffande det internationella perspektivet i

läroplanen

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ub37,

1993/94:Ub40, 1993/94:Ub41, 1993/94:Ub43 yrkande 2 och

1993/94:Ub45 godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,

men. (v) - delvis

3. beträffande de frivilliga skolformernas värdegrund i

övrigt

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ju618 yrkande

6 delvis, 1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis, 1993/94:Ub44 yrkande

1 och 1993/94:Ub46 godkänner de riktlinjer regeringen

föreslagit,

res. 2 (nyd)

men. (v) - delvis

4. beträffande undervisning om Förintelsen

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub509 yrkande 2

delvis och 1993/94:Ub47,

5. beträffande ansvaret för studie- och yrkesvägledning

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Ub42 och

1993/94:Ub44 yrkande 4 godkänner de riktlinjer regeringen

föreslagit,

6. beträffande den principiella uppbyggnaden av läroplanen

i övrigt

att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,

2. En mer kursutformad gymnasieskola

7. beträffande åtgärder för att underlätta en övergång till

en mer kursutformad gymnasieskola

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub32,

1992/93:Ub424, 1992/93:Ub470, 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38

yrkandena 2, 3 och 5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 antar

regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt

avser 5 kap. 3, 4 a samt 13 §§, med den ändringen att andra

meningen i 4 a § ges följande lydelse: För varje ämne motsvarar

antalet gymnasiepoäng minsta antalet garanterade

undervisningstimmar i ämnet.,

res. 3 (s)

men. (v) - delvis

8. beträffande kommitté för att följa utvecklingsarbetet i

gymnasieskolan

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ub38 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande ett samlat ekonomiprogram inom

gymnasieskolan

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub444,

3. Betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial

vuxenutbildning

10. beträffande riktlinjer för ett nytt betygssystem för

gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning

att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande

12 delvis, 1992/93:Ub503 delvis, 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis

samt yrkande 6 och 1993/94:Ub43 yrkande 3 godkänner regeringens

förslag,

res. 4 (s)

men. (v) - delvis

11. beträffande betygsättning i kärnämnet estetisk

verksamhet

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub427,

res. 5 (s)

12. beträffande betyg i ordning och uppförande

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub460 delvis och

1993/94:Ub44 yrkande 3,

res. 6 (nyd)

13. beträffande komplettering av betyg

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub463 delvis,

14. beträffande överklagande av betyg

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub472,

15. beträffande skolbetyg i original på två språk

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub457,

4. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan

16. beträffande allmänt behörighetsvillkor för tillträde

till gymnasieskolans nationella program

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ub38 yrkande 1

antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen

såvitt avser 5 kap. 5 § första stycket samt punkt 2 i

ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna,

res. 7 (s)

17. beträffande särskilda behörighetsvillkor för vissa

nationella program

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 5 kap. 5 § fjärde stycket,

5. Gymnasiesärskolan

18. beträffande lagregleringen av gymnasiesärskolan

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 3, 7, 9--11 §§ samt 9

kap. 16 § och 12 kap. 1 § första stycket, dels antar

utskottets förslag till ändring av 14 kap. 4 § skollagen,

innebärande att uttrycket den frivilliga särskolan ersätts med

uttrycket gymnasiesärskolan,

19. beträffande betygssystem för gymnasiesärskolan

att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,

6. Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser i

vuxenutbildningen

20. beträffande betygssystem för grundläggande

vuxenutbildning, särvux och påbyggnadsutbildning i komvux

att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,

21. beträffande vissa lagändringar rörande komvux och

särvux

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 11 kap. 1, 7 a, 22 och 23 §§ samt 12

kap. 1 § andra stycket och 12 §,

7. Lärarfrågor

22. beträffande lektorer i gymnasieskolan m.m.

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 2 kap. 3 §,

23. beträffande kvalitetskrav och meritvärdering vid

lärartillsättning

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub415,

24. beträffande kompetensutveckling för skolans

undervisande personal

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen såvitt avser 2 kap. 7 §,

25. beträffande lärarprofessionalitet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub44 yrkande 2,

res. 8 (s) - motiv

8. Lagförslaget i övrigt. Ikraftträdande av läroplan och

betygssystem

26. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet

hemställt under mom. 7, 16, 17, 18, 21, 22 och 24,

27. beträffande ikraftträdande av ny läroplan och nya

betygssystem

att riksdagen godkänner de riktlinjer regeringen föreslagit,

9. Vissa ämnen och kunskapsområden

28. beträffande bild

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub510 och

1992/93:Ub516, båda delvis,

29. beträffande dans

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub501 yrkande 1 delvis,

30. beträffande geografi

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub462,

31. beträffande idrott och hälsa

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub405 yrkande 2,

1992/93:Ub421, 1992/93:Ub423, 1992/93:Ub442, 1992/93:Ub492,

1992/93:Ub511 och 1992/93:Ub515, samtliga delvis,

32. beträffande självförtroendeträning och självförsvar för

flickor

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub439 och

1992/93:Ub502 yrkande 8 delvis,

men. (v) - delvis

33. beträffande kostkunskap och hushållsekonomi

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub507 och

1993/94:Ub39,

34. beträffande samverkan med kronofogdemyndigheten

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub404 och

1992/93:Ub420,

35. beträffande sex- och samlevnadsundervisning

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju839 yrkande 6,

1992/93:So475 yrkande 4 och 1992/93:Ub522 yrkande 4,

36. beträffande svenska som andraspråk

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf644 yrkande 4 och

1992/93:Ub469,

res. 9 (s)

10. Övriga frågor om gymnasieskolan

37. beträffande regleringen av friluftsdagarna

att riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer,

38. beträffande ett nytt lärlingssystem

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 15 och

1992/93:Ub499,

39. beträffande undervisningsgruppernas storlek i vissa

C-språk

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub412,

res. 10 (s)

40. beträffande åliggande för lärare att förebygga

arbetsskador

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub428 delvis,

41. beträffande hemortsalternativet för idrottsaktiva

ungdomar

att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr514 yrkande 4,

42. beträffande skilda undervisningsgrupper för pojkar och

flickor

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub432 delvis,

43. beträffande syofunktionärernas arbete med flickors

yrkesval

att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 40 delvis,

44. beträffande interaktiv TV, skiftanvändning av

skollokaler och skiftklasser

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub526.

Stockholm den 2 december 1993

På utbildningsutskottets vägnar

Hans NyhageI beslutet har deltagit:

Hans Nyhage (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Rune Rydén (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Marianne Jönsson (c),

Ewa Hedkvist Petersen (s),

Bo Arvidson (m),

Eva Johansson (s),

Ingrid Näslund (kds),

Stefan Kihlberg (nyd),

Ulf Melin (m),

Inger Lundberg (s),

Krister Örnfjäder (s),

Lena Öhrsvik (s) och

Christer Lindblom (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Frågan om läroplanen skall vara gemensam för de frivilliga

skolformerna (mom. 1)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11

börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 12 slutar med

"gemensam läroplan" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att gymnasieskolan, komvux,

gymnasiesärskolan och sfi enligt regeringens förslag även i

fortsättningen skall utgöra skilda skolformer. Att värdegrunden

är densamma för alla dessa skolformer är enligt utskottets

mening självklart. Det framgår av propositionen att regeringen

i den gemensamma läroplanen avser att ange både de mål som är

gemensamma för skolformerna och för varje skolform de mål som

är specifika för denna. Även när det gäller vem som har ansvar

för olika delar av verksamheten i skolan kan det finnas

anledning att skilja mellan skolformerna.

Frågor om undervisningens uppläggning, tidsplanering,

inlärningsmetoder etc. skall liksom för närvarande inte

regleras i läroplanen, och inte heller i andra centralt

fastställda dokument, utan ankomma på elever, lärare och

skolledare. Läraren skall självfallet anpassa sina metoder och

sina preciseringar av stoffurval vid olika tillfällen till den

inlärningssituation, som eleverna befinner sig i. Denna kan

otvivelaktigt vara ganska olika mellan grupperna tonåringar i

gymnasieskolan å ena sidan och yrkeserfarna men studieovana

vuxna i komvux å den andra.

Utskottet anser det viktigt att slå vakt om den kommunala

vuxenutbildningens särskilda prägel som en utbildning för vuxna

medborgare. En för ungdomsutbildning och vuxenutbildning

gemensam läroplan riskerar att bli en urvattnad produkt utan

nämnvärt styrande effekt, och som inte heller uppmärksammar de

särskilda behov som vuxna studerande har när det gäller både

utbudet av ämnen och kurser och när det gäller undervisningens

uppläggning, tidsplanering, läromedel etc. Utskottet anser

därför inte att de nu skilda läroplanerna för å ena sidan

gymnasial ungdomsutbildning, å andra sidan kommunal

vuxenutbildning, bör ersättas med en gemensam läroplan för

gymnasieskola, gymnasiesärskola, komvux, SSV, sfi och särvux.

Den del -- -- -- (= utskottet) -- -- -- denna skyldighet.

Ansvaret för -- -- -- (= utskottet) -- -- -- och

läroplanerna.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion

1993/94:Ub38 yrkandena 7 och 8 och med anledning av regeringens

förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om en gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna

och om samverkan mellan gymnasieskolan och komvux.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

1. beträffande frågan om läroplanen skall vara gemensam för

de frivilliga skolformerna

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkandena 7

och 8 och med anledning av regeringens förslag som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en gemensam

läroplan för de frivilliga skolformerna och om samverkan mellan

gymnasieskolan och komvux,

2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt (mom. 3)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 1" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att Sverige bör slå vakt om den kulturella

homogenitet som kännetecknar vårt land och som är en viktig del

av förklaringen till dess jämförelsevis harmoniska tillstånd.

Tolerans, förståelse och respekt för medmänniskor är

grundläggande värden som skolan skall slå vakt om, och som

genom kristen etik och västerländsk humanism har en djup

förankring i vårt land. Det ligger en uppenbar målkonflikt i

att samtidigt hävda detta och välkomna ett mångkulturellt

samhälle. Regeringen behandlar i propositionen inte alls denna

målkonflikt, vilket är en allvarlig brist. Det är viktigt att

nationella styrinstrument och kulturbärare -- där läroplanen är

en av de viktigaste -- inte lämnar tvetydiga och dubbla

budskap. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

till betydligt mer preciserade riktlinjer i dessa frågor där

målkonflikten antingen eliminerats eller tydligt behandlas och

diskuteras. Detta bör riksdagen med bifall till motion

1993/94:Ub44 yrkande 1 och med anledning av propositionen som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "regeringen

föreslagit" bort utgå,

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

3. beträffande de frivilliga skolformernas värdegrund i

övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 1,

med anledning av propositionen och med avslag på motionerna

1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ju619 yrkande 1 delvis

och 1993/94:Ub46 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om mer preciserade riktlinjer,

3. Åtgärder för att underlätta en övergång till en mer

kursutformad gymnasieskola (mom. 7)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21

börjar med "Utskottet vill" och på s. 22 slutar med "har

förordat" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att framhålla att riksdagen nu

har att ta ställning till frågan om en kursutformad

gymnasieskola. Frågan har således inte tidigare varit föremål

för ett ställningstagande från riksdagens sida. Däremot har

föredraganden i propositionen Växa med kunskaper (1990/91:85)

bedömt att förutsättningar måste skapas för en övergång till en

på sikt kursutformad gymnasieskola. Utskottet noterar också att

många kommuner och gymnasieskolor kallar sitt förnyelsearbete

för kursutformning. Den nya stadietimplanen för den

programutformade gymnasieskolan ger stort utrymme för lokalt

utvecklingsarbete. Begreppet kursutformning har i dag en mycket

skiftande innebörd.

Regeringen har i nu föreliggande proposition olyckligtvis

valt ett språkbruk som inte korrekt beskriver innebörden i

förslagen. Regeringen talar om att "Övergången till en mer

kursutformad gymnasieskola skall underlättas". Förslagen

innebär dock att en kursutformad gymnasieskola skall införas

över hela landet redan från den 1 juli 1994. Utskottet anser

att detta förslag innebär en oacceptabel central styrning av

skolarbetet. Detta åstadkoms genom kombinationen av centralt

fastställd kursindelning och centralt fastställda

betygskriterier för dessa kurser. Gymnasieskolans ämnen

föreslås bli uppdelade i kurser, där många av dem inte omfattar

mer än 30 timmar garanterad undervisningstid. Till varje kurs

utformas centrala kursplaner där precisionen i kunskapsmålen

enligt propositionen föreslås vara sådan att "det inte får råda

något tvivel om vad som avses". Vidare fogas till varje

kursplan centralt fastställda betygskriterier i två steg.

Utskottet anser att ämnena i gymnasieskolans program skall ha

den omfattning som redan fastställts av riksdagen i bilaga 2 i

skollagen.

Ökad valfrihet för eleven är angeläget. Den programutformade

gymnasieskolan som håller på att genomföras medför enligt

utskottets mening ökade möjligheter för den enskilde eleven att

få en utbildning som är anpassad efter dennes behov och

intresse. Denna för eleven ökade valfrihet är således mycket

positiv. För att kunna förverkliga dessa möjligheter är det

ibland nödvändigt att dela ämnen i kurser. De positiva

konsekvenser som enligt vår mening kan erhållas med

kursutformning förtas av den centralstyrda modell som

regeringen valt.

En centralt fastlagd uppdelning av ämnen i kurser och för

varje kurs centralt fastställda betygskriterier innebär att

lärares och elevers frihet att tillsammans planera och

genomföra arbetet inskränks. Det innebär en minskad

flexibilitet i arbetet på att uppnå de mål som studierna i

ämnet bör syfta till.

Ökade valmöjligheter är en bärande tanke bakom den

programutformade gymnasieskolan. När det t.ex. gäller att

möjliggöra det individuella valet eller det lokala valet kan

det vara nödvändigt att dela upp ämnen i kurser. Det bör dock

göras endast då det är nödvändigt för att åstadkomma den

flexibilitet som den programutformade gymnasieskolan kräver.

Den enskilda skolan bör vara den som avgör när och hur en

kursindelning skall göras. Skolverket bör utarbeta

rekommendationer i dessa frågor, vilka lämpligen fogas till

kursplanen för ämnet. Utskottet anser således inte att det i

skollagen bör föreskrivas att utbildningen skall ges i form av

kurser (5 kap. 4 a § andra och tredje styckena i regeringens

lagförslag).

När det gäller den föreslagna 4 a § första stycket anser

utskottet att ordföljden i andra meningen bör ändras. Meningen

bör enligt utskottets uppfattning lyda: För varje ämne

motsvarar antalet gymnasiepoäng minsta antalet garanterade

undervisningstimmar i ämnet.

Utskottet delar den uppfattning som förts fram i motion

1993/94:Ub38 (yrkande 3) om vikten av fortsatt

utvecklingsarbete inom gymnasieskolan, längs olika vägar, där

kursutformning är en modell. Genom sådant lokalt

förnyelsearbete kan erfarenheter vinnas till stöd för en analys

av förutsättningen för mer kursutformade gymnasieskolor.

Utvecklingsarbetet bör också omfatta andra modeller, där

särskilt möjligheterna att utveckla långtgående samverkan

mellan samtliga lärare och elever inom den sammanhållna klassen

uppmärksammas.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att

riksdagen dels med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande

2, med anledning av motionerna 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38

yrkande 5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424 och 1992/93:Ub470 avslår

regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt

avser 5 kap. 4 a § andra och tredje styckena, dels med

bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om utvecklingsarbete

i gymnasieskolan. Utskottet föreslår vidare att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt

avser 5 kap. 3 §, 4 a § första stycket samt 13 § med den

ändringen att andra meningen i 4 a § ges den av utskottet

förordade lydelsen.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

7. beträffande åtgärder för att underlätta en övergång till

en mer kursutformad gymnasieskola

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om

ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 3 §, 4 a § första

stycket samt 13 § med den ändringen att andra meningen i 4 a §

ges följande lydelse: För varje ämne motsvarar antalet

gymnasiepoäng minsta antalet garanterade undervisningstimmar i

ämnet., dels med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 2,

med anledning av motionerna 1992/93:Ub494, 1993/94:Ub38 yrkande

5 delvis samt 1993/94:Ub43 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424 och 1992/93:Ub470 avslår

regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt

avser 5 kap. 4 a § andra och tredje styckena, dels med

bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om utvecklingsarbete

i gymnasieskolan,

4. Riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan

och gymnasial vuxenutbildning (mom. 10)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "När det" och på s. 25 slutar med "gymnasial

vuxenutbildning" bort ha följande lydelse:

När det gäller riktlinjerna för betygssystemet ansluter sig

utskottet till uppfattningen att det bör anpassas till den

programbaserade gymnasieskolan. Riksdagen bör alltså avslå

regeringens förslag att det nya betygssystemet skall grundas på

betyg på varje avslutad kurs. Betyg bör enligt utskottets

mening sättas i varje avslutat ämne, med användning av den

fyragradiga skala som regeringen föreslagit. Betygskriterier

för nivåerna Godkänd och Väl godkänd bör anges i kursplanerna.

För ämne som studeras under minst två terminer bör även

terminsbetyg ges, enligt samma skala. I ämnen som inom ett

program kan studeras under olika minsta garanterad

undervisningstid anges på betyget den omfattning i minsta

garanterad undervisningstid som eleven studerat ämnet

(gymnasiepoäng). I ämne som en elev studerat både obligatoriskt

och frivilligt kan det komma att behövas betyg dels för den

obligatoriska, dels för den frivilliga delen med angivande av

minsta garanterad undervisningstid (gymnasiepoäng) för resp.

betyg. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare

bestämmelser.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av regeringens

förslag och motion 1993/94:Ub38 yrkandena 5 delvis samt 6 och

med avslag på motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis,

1992/93:Ub503 delvis och 1993/94:Ub43 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande riktlinjer för ett nytt betygssystem för

gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion

1993/94:Ub38 yrkandena 5 delvis samt 6 och med avslag på

motionerna 1992/93:Ub502 yrkande 12 delvis, 1992/93:Ub503

delvis och 1993/94:Ub43 yrkande 3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. Betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet (mom. 11)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "motion

1992/93:Ub427" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att betyg inte bör

sättas i kärnämnet estetisk verksamhet. Detta bör riksdagen med

bifall till motion 1992/93:Ub427 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande betygsättning i kärnämnet estetisk

verksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub427 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Betyg i ordning och uppförande (mom. 12)

Stefan Kihlberg (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25

börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 3" bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att eleven utöver de ämnesinriktade betygen

på kurser bör få betyg i ordning och uppförande. Eleven bör

nämligen få en strukturerad och bra erfarenhetsåterföring inte

bara på sin kunskapsutveckling i de olika ämnena utan också på

sin personlighetsutveckling och på sitt sätt att utvecklas och

förhålla sig till andra elever och till sina medmänniskor.

Utskottet delar inte Betygsberedningens bedömning att betyg i

ordning och uppförande skulle vara uttryck för bestraffning.

För denna betygsättning föreslår utskottet omdömena Utmärkt

(som bör vara normalomdömet för skötsamma elever), Godtagbart

resp. Klandervärt. Därutöver bör eleven i gymnasieskolan varje

år få en kort verbal beskrivning av sina framträdande

personliga egenskaper. Vad utskottet här anfört bör riksdagen

med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 3 och med anledning

av motion 1992/93:Ub460 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande betyg i ordning och uppförande

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub44 yrkande 3

och med anledning av motion 1992/93:Ub460 (delvis) som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Allmänt behörighetsvillkor för tillträde till

gymnasieskolans nationella program (mom. 16)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Utskottet ser" och slutar med "och

övergångsbestämmelserna" bort ha följande lydelse:

Utskottet understryker att alla lärare kontinuerligt skall

följa varje elevs kunskapsutveckling så att eventuella problem

uppdagas så tidigt som möjligt. Därmed kan också extra åtgärder

sättas in tidigt för att kunna nå de kunskapsmål som alla

elever, enligt läroplan och kursplaner, skall nå i grundskolan.

Utskottet anser liksom motionärerna att huvudregeln måste

vara att elever som börjar ett nationellt program skall ha

godkända kunskaper i alla basämnen och att individuella program

normalt bör användas för elever som inte har sådana.

Gymnasieskolan skall vara öppen för alla ungdomar. Genom den

föreslagna ändringen av 5 kap. 5 § första stycket skollagen

skulle lokala intagningsmyndigheter bli förhindrade att ta in

en elev, som saknar godkänt betyg i något av basämnena, på ett

nationellt program, fastän eleven har intresse och fallenhet

för detta. Enligt utskottets uppfattning bör de ha möjlighet

att göra detta, om det befinns lämpligt för eleven. Utskottet

föreslår att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38

yrkande 1 avslår regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen på denna punkt.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande allmänt behörighetsvillkor för tillträde

till gymnasieskolans nationella program

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub38 yrkande 1

avslår regeringens förslag till lag om ändring i skollagen

såvitt avser 5 kap. 5 § första stycket samt punkt 2 i

ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna,

8. Lärarprofessionalitet (mom. 25) -- motiveringen

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med

"De nya" och slutar med "nödvändigtvis lärarutbildning" bort

utgå.

9. Svenska som andraspråk (mom. 36)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Sedan riksdagen" och slutar med "och 1992/93:Ub469"

bort ha följande lydelse:

För barn och ungdomar som invandrat till Sverige är det av

särskilt stor betydelse att skolan kan ge dem goda kunskaper i

svenska språket för att de skall kunna utnyttja sin kompetens

på en framtida arbetsmarknad och finna sig till rätta i det

svenska samhället.

Många elever även i gymnasieskolan måste tillägna sig det

svenska språket som ett främmande språk. Det förutsätter

att svenska som andraspråk kan studeras utifrån en egen metodik

med egen kursplan och med lärare utbildade för svenska som

andra språk. Målet skall vara att eleven genom studier av

svenska som andraspråk kan erhålla likvärdiga kunskaper som

erhålls efter studier i ämnet svenska.

Sedan riksdagen godkänt riktlinjer och regeringen utfärdat

den nya läroplanen ankommer det på regeringen och Skolverket

att utforma kursplaner som är anpassade till denna. Utskottet

utgår från att det finns ett behov av svenska som andraspråk

och av lärare med behörighet i detta. Det bör som nu vara

obligatoriskt för skolan att anordna undervisning i svenska som

andraspråk för de elever som har behov av detta.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna 1992/93:Sf644 yrkande 4 och 1992/93:Ub469 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

36. beträffande svenska som andraspråk

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sf644

yrkande 4 och 1992/93:Ub469 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

10. Undervisningsgruppernas storlek i vissa C-språk (mom. 39)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42

börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "avslår motionen"

bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att bestämmelsen infördes på regeringens

initiativ den 1 juli 1991. Tidigare fanns bestämmelser om att

undervisning fick startas endast om antalet elever på en

viss gren eller variant var lägst åtta vid undervisningens

början. För vissa grenar och varianter gällde andra gränser.

Dessa regler, som hade samband med det tidigare

statsbidragssystemet, upphörde att gälla den 30 juni 1991.

Utskottet anser det inte befogat att så som nu skett prioritera

främmande språk framför all annan undervisning. Det absoluta

kravet på en särskild undervisningsgrupp för fem elever i t.ex.

portugisiska kan betyda att undervisningsgruppen i engelska för

industriprogrammets elever måste öka från 16 till 32.

Gymnasieförordningens absoluta krav på undervisningsgrupper bör

ses över i syfte att möjliggöra en mer effektiv organisation på

skolorna. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall

till motion 1992/93:Ub412 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

39. beträffande undervisningsgruppernas storlek i vissa

C-språk

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub412 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Det internationella perspektivet i läroplanen (mom. 2)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anför:

I vår motion med anledning av regeringens proposition

1992/93:220 om en ny läroplan för grundskolan m.m. har vi

utvecklat vår syn på betydelsen av internationell och kulturell

förståelse. På gymnasieskolan är det minst lika angeläget att

behandla mänsklighetens stora överlevnadsfrågor.

Arbetet för internationell och kulturell förståelse måste

därför få stort utrymme i gymnasieskolan. Det internationella

beroendet ökar på alla plan, politiskt, tekniskt och

ekonomiskt.

För de unga är frågor om hur världsfattigdomen kan utrotas

och miljöförödelsen hejdas avgörande. Insikt måste skapas om

livsvillkoren i u-länderna. Grundläggande mänskliga rättigheter

kränks på många håll. Klyftan mellan de rikaste och fattigaste

länderna ökar. Det kommer att kräva enorma insatser att skapa

goda levnadsvillkor för jordens ökande befolkning och för att

upprätthålla en balans mellan befolkning, resurser och miljö.

Mot bakgrund av detta måste solidaritets- och

rättviseperspektivet mellan nationer, grupper och människor

ägnas stort utrymme i gymnasieskolan. Sveriges långa tradition

av solidaritet med och bistånd till tredje världen måste

återspeglas i gymnasieskolans arbete.

I dag breder främlingsfientligheten ut sig i Sverige liksom i

övriga delar av Europa. Förenklade och förljugna budskap sprids

som skapar oro bland människor. Det är en viktig uppgift för

gymnasieskolan att genom debatt och ställningstaganden med

kraft motverka främlingsfientlighet och rasism.

Vi beklagar att världen utanför Europa och de stora för

mänsklighetens framtid avgörande överlevnadsfrågorna har tonats

ner av regeringen i förhållande till nu gällande läroplan. Vi

utgår vidare ifrån att de nordiska länderna i förhållande till

övriga Europa måste få ett större utrymme i kommande läroplan.

2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt (mom. 3)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anför:

Med anledning av att utskottet här i referatet av

propositionen nämner skolans värdegrund såsom förankrad i

kristen etik och västerländsk humanism vill vi hänvisa till

utskottets betänkande om läroplan för grundskolan (prop.

1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1). Där föreslår

utskottsmajoriteten att skolan inte skall vara konfessionell.

Det är också vår uppfattning. I en reservation föreslår vi att

begreppen kristen etik och västerländsk humanism inte skall

användas om skolans värdegrund i läroplanen eftersom dessa

begrepp ger utrymme för motstridiga tolkningar och riskerar att

skapa osäkerhet om den gemensamma uppslutningen kring

allmänmänskliga värden som respekt för människovärdet och

individens frihet. Vi har samma uppfattning när det gäller de

frivilliga skolformerna.

3. Ett nytt lärlingssystem (mom. 38)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ewa Hedkvist

Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg, Krister Örnfjäder och

Lena Öhrsvik (alla s) anför:

Socialdemokraterna reserverade sig mot förslaget i

proposition 1991/92:157 (bet. UbU26) om införande av en ny typ

av lärlingsutbildning med kombination av studier och

anställning och ansvaret uppdelat mellan skolan och

arbetsgivaren. Det fanns redan en väl fungerande gymnasial

lärlingsutbildning där skolan hade ansvar för hela

utbildningen. Vi står kvar vid uppfattningen att den tidigare

gymnasiala lärlingsutbildningen är att föredra framför systemet

med delat ansvar.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

När det gäller frågan om läroplanen skall vara gemensam för

de frivilliga skolformerna instämmer jag i reservation 1.

Det internationella perspektivet i läroplanen har i

propositionen beskrivits alltför snävt. Det måste av läroplanen

tydligt framgå att det gäller en strävan mot ökad solidaritet

och global internationell förståelse. Jag anser också att

förteckningen över de internationella överenskommelser som

Sverige har åtagit sig att beakta i skolverksamheten skall

förtecknas i en bilaga till läroplanen.

I fråga om de frivilliga skolformernas värdegrund i

övrigt anser jag att skolan inte får överge sin tidigare

hållning i livsåskådningsfrågor. Formuleringen om skolans

värdegrund såsom förankrad i kristen etik och västerländsk

humanism kan enligt min mening uppfattas så att det krävs av

lärare att de har en kristen grundinställning. Detta kan i sin

tur få förödande konsekvenser för lärarutbildningen. Det finns

enligt min mening inget skäl att framhärda med formuleringar

som vållat så mycket oro. De farhågor om begynnande religiös

intolerans som formuleringen har väckt borde räcka för att helt

ta bort den. Jag menar att stor försiktighet bör råda med

användningen av sådana formuleringar då Sverige nu sakta

omvandlas till ett mångkulturellt samhälle med olika religioner

och livsåskådningar. Riksdagen bör därför göra ett

tillkännagivande om att begreppen kristen etik och västerländsk

humanism inte skall användas om skolans värdegrund i

läroplanen.

Jag vänder mig emot regeringens förslag om åtgärder för att

underlätta övergång till en mer kursutformad gymnasieskola.

Den valfrihet för eleverna, som regeringen säger sig

eftersträva med förslagen, blir i praktiken begränsad till det

utbud en viss skola kan erbjuda. Elevernas möjligheter att

påverka inskränks till att välja mellan på förhand centralt

planerade kurser. Eleverna görs med regeringens förslag till

konsumenter som skall välja och vraka från en redan given meny,

i stället för att betraktas som skapande varelser med intresse

för att aktivt påverka sin situation. Klassgemenskapen

försvinner, vilket är till nackdel för elevinflytandets

utveckling. Det är tveksamt att efter så kort tid som bara

något år gå in och ytterligare detaljstyra i den nya

programbaserade gymnasieskolan, som det ännu finns mycket

begränsade erfarenheter av.

Jag anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag till

riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och

gymnasial vuxenutbildning, anpassat till en kursutformad

gymnasieskola. Högskolor och universitet har nu "frihet" att

själva bestämma om sin antagning och finna sina

urvalsinstrument. Det är då inte nödvändigt att gymnasieskolan

står till tjänst med något sorteringsinstrument. Det borde

därför finnas förutsättningar för att nu på allvar pröva en

helt betygsfri gymnasieskola. Jag instämmer i den kritik mot

regeringens förslag som framförs i reservation 4.

Jag instämmer i reservation 5 om betygsättning i kärnämnet

estetisk verksamhet och i reservation 7 om allmänt

behörighetsvillkor för tillträde till gymnasieskolans

nationella program.

Likaså instämmer jag i reservation 8

(lärarprofessionalitet).

Pojkars våldsbenägenhet är ett problem på många skolor och

drabbar ofta flickorna. Självförtroendeträning med inslag av

självförsvarsträning bör enligt min mening ingå i

flickornas utbildning i gymnasieskolan.

Svenska som andraspråk bör enligt min mening ha en egen

kursplan. Jag instämmer i reservation 9.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

mom. 2, 3, 7, 10 resp. 32 bort hemställa:

2. beträffande det internationella perspektivet i

läroplanen

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub43 yrkande 2,

med anledning av propositionen och motionerna 1993/94:Ub40 och

1993/94:Ub45 och med avslag på motionerna 1993/94:Ub37 och

1993/94:Ub41 som sin mening ger regeringen till känna vad som

ovan anförts,

3. beträffande de frivilliga skolformernas värdegrund i

övrigt

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag

på motionerna 1992/93:Ju618 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ju619

yrkande 1 delvis, 1993/94:Ub44 yrkande 1 och 1993/94:Ub46 som

sin mening ger regeringen tillkänna vad som ovan anförts,

7. beträffande åtgärder för att underlätta en övergång till

en mer kursutformad gymnasieskola

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub43 yrkande 1

och med anledning av motionerna 1992/93:Ub494 och 1993/94:Ub38

yrkandena 2, 3 och 5 (delvis) avslår regeringens förslag till

lag om ändring i skollagen såvitt avser 5 kap. 3, 4 a samt 13

§§ jämte motionerna 1992/93:Ub32, 1992/93:Ub424 och

1992/93:Ub470,

10. beträffande riktlinjer för ett nytt betygssystem för

gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub502

yrkande 12 delvis och 1993/94:Ub43 yrkande 3, med anledning av

motion 1993/94:Ub38 yrkande 5 delvis och med avslag på

regeringens förslag och motionerna 1992/93:Ub503 delvis samt

1993/94:Ub38 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad som ovan anförts,

32. beträffande självförtroendeträning och självförsvar för

flickor

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub439 och

1992/93:Ub502 yrkande 8 delvis, som sin mening ger regeringen

till känna vad som ovan anförts,

Regeringens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Bilaga 1

Översikt av utskottets behandling av motionerna

Bilaga 2

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 9

Inledning 9

1. En ny, gemensam läroplan för de frivilliga

skolformerna 9

2. En mer kursutformad gymnasieskola 18

3. Betygssystem för gymnasieskolan och gymnasial

vuxenutbildning 23

4. Behörighetskrav för nationella program i

gymnasieskolan 27

5. Gymnasiesärskolan 29

6. Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser i

vuxenutbildningen 30

7. Lärarfrågor 31

8. Lagförslaget i övrigt. Ikraftträdande av läroplan och

betygssystem 34

9. Vissa ämnen och kunskapsområden 35

10. Övriga frågor om gymnasieskolan 41

Hemställan 44

Reservationer 49

1. Frågan om läroplanen skall vara gemensam för de

frivilliga skolformerna (s) 49

2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt

(nyd) 50

3. Åtgärder för att underlätta en övergång till en mer

kursutformad gymnasieskola (s) 51

4. Riktlinjer för ett nytt betygssystem för

gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning (s) 53

5. Betygsättning i kärnämnet estetisk verksamhet

(s) 54

6. Betyg i ordning och uppförande (nyd) 54

7. Allmänt behörighetsvillkor för tillträde till

gymnasieskolans nationella program (s) 55

8. Lärarprofessionalitet (s) -- motiveringen 55

9. Svenska som andraspråk (s) 56

10. Undervisningsgruppernas storlek i vissa C-språk

(s) 56

Särskilda yttranden 57

1. Det internationella perspektivet i läroplanen (s) 57

2. De frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt

(s) 58

3. Ett nytt lärlingssystem (s) 58

Meningsyttring av suppleant (v) 59

Bilagor

1 Regeringens förslag till lag om ändring i skollagen

(1985:1100) 62

2 Översikt av utskottets behandling av motionerna 72