Bet. 1993/94:UbU6

Utbildningsutskottets betänkande

1993/94:UBU06

Vissa skollagsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1993/94

UbU6

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändrade regler

för ersättning från kommunen till staten för elever i

specialskolan samt förslag om motsvarande ersättning för elever

i sameskolan. Vidare ställer sig utskottet bakom förslaget om

sådan ändring i skollagen att beslut av Verket för

högskoleservice i fråga om att jämställa annan utbildning än den

gängse för att kunna anställas som lärare inte skall kunna

överklagas till regeringen.

Utskottet behandlar därjämte ett antal motionsyrkanden om

fristående skolor samt motioner om skollagens bestämmelse om vem

som ytterst skall avgöra huruvida ett utvecklingsstört barn

skall tas emot i särskolan eller i grundskolan.

Beträffande särskolan föreslår ett enigt utskott, i

huvudsaklig överensstämmelse med motionsyrkandena, att

regeringen skall återkomma med förslag till sådan ändring i

skollagen att föräldrar till utvecklingsstörda barn skall kunna

ha det yttersta avgörandet i sin hand vid valet mellan särskola

och grundskola för barnet.

När det gäller fristående skolor avstyrker utskottets

majoritet samtliga yrkanden med hänvisning till riksdagens

tidigare ställningstaganden. Socialdemokraterna står fast vid

sin tidigare uppfattning om bidragssystem, elevavgifter,

tillsyn m.m. och har avgivit reservationer härom. Vänsterpartiet

instämmer i huvudsak i dessa och anser dessutom att de

fristående skolorna skall åläggas skyldigheter beträffande

skolhälsovård, skolmåltider och läromedel.

I övrigt avstyrker utskottet motioner om vissa andra ändringar

i skolans regelsystem. Socialdemokraterna vill i en reservation

ändra bestämmelsen om behörighetskrav för nationella program i

gymnasieskolan, som riksdagen beslutade i december 1993.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1993/94:100 bil. 9 (s. 24)

föreslagit

1. att riksdagen antar ett inom Utbildningsdepartementet

upprättat förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).

Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

Motion från allmänna motionstiden 1993

1992/93:Ub429 av Lennart Hedquist och Rune Rydén (m) vari

yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av skollagen att

kommuns skyldighet att utan kostnad hålla elev i gymnasieskolan

med böcker, skrivmaterial, verktyg m.m. slopas.

Motioner från allmänna motionstiden 1994

1993/94:Ub310 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar om sådan ändring i skollagen att

regeln om 85-procentsnivån tas bort,

6. att riksdagen -- om yrkande 5 avslås -- beslutar om sådan

ändring i skollagen att nivån på statsbidraget till fristående

skolor sänks till 70 %,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter

då det gäller skolhälsovård,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter

då det gäller plats för barn med handikapp,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika skyldigheter

då det gäller fri skollunch,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att alla skolor skall ha lika

skyldigheter då det gäller fria läromedel.

1993/94:Ub311 av Stina Gustavsson och Ivar Franzén (c) vari

yrkas att riksdagen beslutar om möjligheter för landsting att i

vissa fall anordna andra utbildningar än inom omvårdnads- och

naturbruksprogrammen.

1993/94:Ub323 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

beslutar om sådan ändring i skollagen att föräldrar till

utvecklingsstörda barn får samma rättigheter och möjligheter

till föräldrainflytande över sina barns skolgång som övriga

skolbarnsföräldrar har.

1993/94:Ub325 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om friskolor,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av 6

och 7 §§ skollagen om friskolor i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1993/94:Ub327 av Björn Samuelson och Eva Zetterberg (v) vari

yrkas att riksdagen beslutar att föräldrar till

utvecklingsstörda barn skall ha samma rättigheter och

möjligheter till inflytande över sina barns skolgång som övriga

skolbarns föräldrar har.

1993/94:Ub328 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de skolor som får offentliga bidrag

skall vara öppna för alla elever,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att rätten att välja skola och skolform

bör tillkomma alla.

1993/94:Ub338 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen begär att regeringen utan dröjsmål skall återkomma med

förslag till lagstiftning som ger föräldrar till

utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande över valet av

skolform för barnet.

1993/94:Ub341 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

högst 75 % av kommunens genomsnittliga kostnad per elev i

hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det stadium

som eleven tillhör får tilldelas privata skolor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

kommunerna vid fördelning av resurser till privat skola får

möjlighet att väga in de merkostnader som kan uppkomma för

kommunens övriga skolväsende.

1993/94:Ub345 av Peeter Luksep (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om avskaffande av onödiga regleringar på skolans område.

1993/94:Ub351 av Alwa Wennerlund och Rose-Marie Frebran (kds)

vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att föräldrar till utvecklingsstörda barn

bör ges samma möjligheter till inflytande över sina barns

skolgång som andra föräldrar har.

1993/94:Ub356 av Marianne Andersson och Birgitta Carlsson (c)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bidrag till fristående skolor.

1993/94:Ub905 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fristående skolors rätt att få medel

av kommunen utformas som en skyldighet för kommunen att tillämpa

samma bedömningsgrunder som gäller för medelstilldelningen till

de kommunala skolorna,

10. att riksdagen beslutar att fristående skolor som erhåller

medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt åläggs

att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och att medverka

i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen redovisar,

11. att riksdagen beslutar att fristående skolor som erhåller

medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt skall

finnas upptagna i kommunens skolplan,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ej tillåta elevavgifter vid

fristående skolor när de erhåller medel för verksamheten från

kommunen på ett med kommunens skolor likvärdigt sätt,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behörighetskrav för nationella program

i gymnasieskolan.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet dels regeringens i

budgetpropositionen framlagda förslag om ändring i skollagen,

dels motioner om regelsystemet för fristående skolor och

särskolan, dels ock vissa andra motionsledes framlagda

förslag rörande regelsystemet för skolväsendet.

Regeringens lagförslag

Enligt 7 kap. 7 § skollagen (1985:1100, omtryckt 1991:1111)

skall hemkommunen betala ersättning till staten för vissa

kostnader för elever i specialskolan. Detta gäller dock inte

en elev som går i sådan särskild klass av specialskolan som är

förlagd till hemkommunens grundskola (externa klasser).

Ersättningens storlek regleras i förordningen (SKOLFS 1993:18)

om ersättning för elever i specialskolan. För budgetåret 1992/93

uppgår den till 11 450 kr för elever i årskurserna 1--6 och

13 425 kr för övriga elever. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall

beloppen räknas upp med skolindex, för vilket indextalet 1,0412

skall tillämpas (SKOLFS 1993:25). För elever i sameskolan

betalar hemkommunen ingen ersättning till staten.

Regeringen anser att kommunerna i fortsättningen bör betala en

ersättning till staten för en elev i de statliga

motsvarigheterna till grundskolan -- specialskolan och

sameskolan -- med ett belopp som motsvarar den genomsnittliga

kostnaden i riket för en elev i grundskolan. Detta genomsnitt är

för närvarande ca 51 000 kr. En reducerad avgift bör tas ut

även för elever som går i s.k. extern klass av specialskolan som

är förlagd till hemkommunens grundskola. Detta kräver en ändring

av 7 kap. 7 § skollagen. Regeringen föreslår även att en

bestämmelse om skyldighet för hemkommunen att betala ersättning

till staten för elever i sameskolan tas in i 8 kap. skollagen i

en ny paragraf, 7 §. Regeringen anför i sammanhanget att

hälften av de ökade statliga intäkterna bör återföras till

kommunerna.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag i nu berörd del.

I 2 kap. 4 § skollagen regleras vilken utbildning m.m. som

skall krävas för anställning som lärare i det offentliga

skolväsendet utan tidsbegränsning. Verket för högskoleservice

(VHS) kan förklara att viss annan utbildning i huvudsak

motsvarar sådan som anges i nämnda paragraf. Sådant beslut av

VHS kan i dag överklagas till regeringen. Regeringen anser att

ärenden om att jämställa utbildningar inte är av den arten

att det bör ankomma på regeringen att avgöra dem och föreslår nu

att en bestämmelse förs in som ny paragraf, 4 a §, om att

överklagande inte får ske i de ärenden som nu är i fråga.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag även i denna del.

I motioner framlagda förslag om reglerna för fristående skolor

Enligt gällande lag skall en fristående skola, som är godkänd

för elever som har vanlig skolplikt, tilldelas bidrag för

verksamheten av elevernas hemkommuner. För varje elev skall

lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per

elev i hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det

stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra

ett avdrag som uppgår till högst 15 % av den framräknade

genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda

skäl (9 kap. 6 § första stycket skollagen).

Innan utskottet behandlar förevarande motioner om fristående

skolor, väckta under den allmänna motionstiden i år, vill

utskottet i korthet återge vad Skolverket i sin fördjupade

anslagsframställning för den närmast följande treårsperioden

(Bilden av skolan 1993) säger om fristående skolor. Det framgår

bl.a. att omkring 110 fristående skolor erbjöd

grundskoleutbildning läsåret 1992/93, vilket är 30 fler än

läsåret dessförinnan. Skolorna är koncentrerade till de mest

tätbefolkade områdena av landet. De sex största kommunerna hade

41 fristående skolor, medan det i 234 kommuner inte fanns någon

fristående skola alls. Andelen elever i fristående skolor i

Stockholm och Göteborg är relativt hög, 4,8 % resp. 3,6 %.

Under budgetåret 1992/93 har 97 huvudmän fått Skolverkets

godkännande att etablera nya fristående skolor för skolpliktiga

elever. De flesta av de nya skolorna, ett 40-tal, har en allmän

inriktning. Ett 20-tal har montessoriinriktning och övriga en

waldorfpedagogisk, konfessionell eller tvåspråkig inriktning.

I avsnittet Skolorganisationen i kommunen redogör Skolverket

för resultaten från verkets utvärdering av valfrihet inom

skolpliktens ram. De visar att de kommuner där resvägarna är

korta, kommunikationerna goda och där det finns många skolor

inom begränsade områden ofta har varit mer aktiva i arbetet med

att låta föräldrar och elever välja skola än andra kommuner. Än

så länge har det inte gått att utläsa några tydliga effekter av

reformen för kommunernas del annat än det ökade antalet

fristående skolor.

Utskottet övergår till att behandla de föreliggande motionerna

om fristående skolor.

Bidragssystemet kritiseras av flera motionärer. Enligt

motion 1993/94:Ub905 (s) yrkande 5 medverkar de regler om bidrag

till fristående skolor som riksdagen lagt fast till en orättvis

resursfördelning i hela skolväsendet. Garantin om ett bidrag som

motsvarar minst 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev

har i flera fall lett till privatiseringar av kommunala skolor i

gynnade områden. Betydande resurser förs därmed över från mindre

gynnade områden och förstärker segregationen. Resurserna, menar

motionärerna, skall fördelas med utgångspunkt i elevernas behov

och inte som nu i vem som är huvudman för skolan. Den nuvarande

garantin innebär en överkompensation i många kommuner, då de

fristående skolorna är fritagna från många uppgifter som åvilar

den kommunala skolan, såsom skolhälsovård,

hemspråksundervisning, skolskjuts, ansvaret för handikappade

barn och ansvaret för att erbjuda grundskoleutbildning åt alla

barn och i alla delar av en kommun. Det är kommunen, slås det

fast i motionen, som har kompetensen att fördela resurserna till

skolor på ett rättvist sätt, och därför bör de fristående

skolornas rätt att få medel av kommunerna utformas som en

skyldighet för kommunerna att tillämpa samma bedömningsgrunder

som gäller för medelstilldelningen till de kommunala skolorna.

Med hänvisning till förhållandena i Göteborg föreslås i motion

1993/94:Ub325 (s) i denna del att stödet till fristående skolor

skall anpassas till lokala förhållanden, vilka varierar inom

kommunerna och mellan landets kommuner. I motion 1993/94:Ub341

(s) yrkande 2 anförs att det nuvarande bidragssystemet har

inneburit stora planeringssvårigheter för kommunerna. Motionären

anser att det är inledningen till en utveckling mot ett starkt

uppdelat skolsystem. Hon föreslår att kommunerna vid

fördelningen av resurser skall få möjlighet att väga in de

merkostnader som kan uppkomma för kommunens övriga skolväsende.

Privatiseringens spår inom ungdomsskolesektorn förskräcker,

heter det i Vänsterpartiets partimotion 1993/94:Ub310 yrkande 5.

De fristående skolorna och skolpengen har redan lett till ökad

segregation. Den nuvarande ordningen innebär en

överkompensation, och motionärerna motsätter sig schabloniserade

ersättningsnivåer. De yrkar att regeln om 85-procentsnivå helt

skall tas bort.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Vid sin behandling våren 1992 av propositionen om valfrihet

och fristående skolor (prop. 1991/92:95) pekade utskottet på att

syftet med regeringens förslag om nytt bidragssystem var att ge

de fristående skolorna på grundskolenivå förutsättningar att

verka på i stort sett samma villkor som de kommunala skolorna.

Samtidigt ansåg utskottet -- liksom regeringen -- att man borde

undvika ett system som innebär en sådan detaljreglering av de

fristående skolornas verksamhet och arbetsmetoder att de

riskerar sin särart. Inför kommunens resursfördelning mellan

kommunala och fristående skolor är de fristående skolorna den

svagare parten. Det var därför enligt utskottets mening viktigt

att i lagen garantera deras minsta rätt så tydligt som möjligt,

dels för att undvika tvister vid tillämpningen, dels för att ge

de fristående skolorna en så klar bild som möjligt av vilka

belopp de kunde påräkna från kommunen. Utskottet ansåg att den

modell som regeringen förespråkat och som kommit till uttryck i

lagförslaget tillgodosåg detta. Utskottet avstyrkte därmed

motionsyrkanden med i huvudsak samma innebörd som de nu

förevarande (bet. 1991/92:UbU22).

Frågan om bidragssystemet återkom våren 1993 och utskottet

avstyrkte även då motionsledes framförda förslag om ändrad

utformning av detsamma (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet, som i

det följande behandlar förslag om sänkt bidragsnivå för de

fristående skolorna, anser inte att riksdagen med anledning av

motionsyrkandena bör ta initiativ till förändringar i den

nuvarande ordningen med ett schabloniserat bidrag till de

fristående skolorna. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna

1993/94:Ub310 yrkande 5, 1993/94:Ub325 delvis, 1993/94:Ub341

yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5.

I några motioner yrkas om ändrad nivå på det kommunala

bidraget till fristående skolor. Som framgått av det

föregående skall hemkommunen för varje elev vid godkänd

fristående skola lämna ett belopp som motsvarar minst 85 % av

den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola

på det stadium som eleven tillhör.

Såsom ett andrahandsyrkande föreslås i motion 1993/94:Ub310

(v) yrkande 6 att riksdagen beslutar om sådan ändring i

skollagen att nivån på statsbidraget till fristående skolor

sänks till 70 %. Motionärerna anser att det nuvarande bidraget

redan lett till ökad segregation och menar att tilldelningen av

medel skall utgå efter elevernas behov. I motion 1993/94:Ub341

(s) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att

högst 75 % av kommunens genomsnittliga kostnad per elev i

hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det stadium

som eleven tillhör skall få tilldelas privata skolor. De

fristående skolorna har som regel överkompenserats, hävdas det i

motion 1993/94:Ub356 (c) yrkande 1. Ersättningsnivån bör därför

sänkas till 75 % av kommunernas genomsnittskostnad.

Likartade motionsyrkanden om sänkt bidragsnivå för fristående

skolor behandlades av utskottet under det förra riksmötet (bet.

1992/93:UbU17). Utskottet konstaterade då att det nya

statsbidragssystemet för de fristående skolorna ännu inte verkat

ett år och att det var för tidigt att dra några definitiva

slutsatser. Utskottet utgick från att regeringen i anslutning

till den fördjupade anslagsprövningen för Skolverkets

ansvarsområde skulle redovisa sina överväganden i 1994 års

budgetproposition när det gäller resurstilldelningen till

fristående skolor. Med hänvisning härtill avstyrkte utskottet de

då förevarande motionerna.

Utskottet har i det föregående kortfattat återgivit vad

Skolverket anfört i sin fördjupade anslagsframställning om

fristående skolor. Enligt de särskilda direktiven för

Skolverkets fördjupade anslagsframställning för budgetåren

1994/95--1996/97 skall verket såvitt avser fristående skolor

följa bl.a. effekterna av systemet för resurstilldelning. Verket

skall vidare göra en bedömning av de samhällsekonomiska

konsekvenserna på kort och lång sikt. Utskottet utgår från att

det varit för tidigt för Skolverket att i anslutning till

anslagsframställningen redovisa det kommunala bidragets effekter

utöver att antalet fristående skolor har ökat kraftigt.

Regeringen tar i budgetpropositionen inte upp frågan om nivån på

bidraget till fristående skolor.

Enligt utskottets uppfattning är det fortfarande för tidigt

att dra säkra slutsatser av den nuvarande bidragsnivån när det

gäller kommunens skolorganisation, de fristående skolornas

ekonomi etc. De fristående skolornas momsplikt,

pensionskostnader, beräkning av lokalkostnader m.m. gör att det

även med nuvarande bidragsnivå inte går att hävda att

kostnadsneutralitet fullt ut råder mellan fristående och

offentligt drivna skolor. Det är viktigt att regeringen följer

utvecklingen med stor uppmärksamhet. Enligt vad utskottet

erfarit går innevarande läsår totalt ca 2 % av de skolpliktiga

eleverna i fristående skolor och tar i anspråk knappt 1 % av de

totala skolkostnaderna. Utskottet utgår från att riksdagen vid

lämpligt tillfälle får ett så säkert underlag som möjligt för en

bedömning av bidragsnivån. Med hänvisning härtill föreslår

utskottet att riksdagen inte beslutar om ändrad bidragsnivå för

fristående skolor eller gör något uttalande härom med anledning

av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6, 1993/94:Ub341 yrkande 1

och 1993/94:Ub356 yrkande 1.

Fristående skolor som erhåller medel på ett med kommunens egna

skolor likvärdigt sätt skall åläggas att stå under tillsyn

av bidragsgivande kommun och medverka i sådan uppföljning och

utvärdering som kommunen redovisar, föreslås det i motion

1993/94:Ub905 (s) yrkande 10. Kommunernas skyldighet att lämna

ekonomiskt bidrag och göra en rättvis fördelning av resurserna

talar för denna medverkan. Det finns enligt motionärerna också

starka skäl som talar för att de fristående skolor som får

bidrag skall ingå i kommunens skolplan (yrkande 11).

Likartade yrkanden behandlades av utskottet under det förra

riksmötet (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet ansåg att den

myndighet som har bedömt en ansökan från en fristående skola och

godkänt den även bör utöva tillsyn över ifrågavarande

utbildning. Det var vidare angeläget, menade utskottet, att

bedömningen gjordes på ett likartat sätt för hela landets skolor

och hänvisade till att undervisningen vid de fristående skolorna

ofta bedrivs utifrån annan pedagogik än i den kommunala skolan

eller att de erbjuder en annan konfessionell miljö. Det borde

således ankomma på Skolverket att svara för den pedagogiska

tillsynen. Utskottet ansåg också att de fristående skolorna inte

borde ingå i kommunens skolplan och påverkas av målen i den.

Däremot borde skolplanen innehålla uppgifter om vilka fristående

skolor som finns i kommunen och efter vilka principer

undervisningen bedrivs där.

Då utskottet inte ändrat uppfattning i frågan, avstyrker

utskottet bifall till yrkandena 10 och 11 i motion

1993/94:Ub905.

I motion 1993/94:Ub905 (s) åberopar motionärerna sitt eget

förslag om nytt bidragssystem för fristående skolor, enligt

vilket samhället bör ikläda sig samma ekonomiska ansvar för en

godkänd fristående skola som för den kommunala. En följd av

detta blir att behovet av att ta ut elevavgifter bortfaller.

Om en skola skall kunna anses öppen för alla, i ett samhälle där

skolan är en gemensam angelägenhet som finansieras genom

skatter, måste den vara fri från avgifter. Även låga avgifter

riskerar att verka segregerande (yrkande 12). I motion

1993/94:Ub325 (s) i denna del uttrycks kritik mot elevavgifter

vid fristående skolor, eftersom de bidrar till att öka

segregationen i samhället.

Möjligheten för de fristående skolor på grundskolenivå som har

rätt till kommunalt bidrag att ta ut elevavgifter regleras i 9

kap. 7 § skollagen. Där föreskrivs att avgifterna skall vara

skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har,

förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten. Om

Skolverket finner att elevavgifterna vid en fristående skola

inte kan anses skäliga, skall verket, om skolan godkänns,

förklara att den inte skall ha rätt till kommunalt bidrag.

Skolverket skall också förklara rätten till fortsatt bidrag

förverkad, om en skola efter godkännandet tar ut elevavgifter

som inte kan anses skäliga. Med hänvisning till dessa

bestämmelser avslog riksdagen under det förra riksmötet yrkanden

att slopa möjligheten för fristående skolor att ta ut

elevavgifter (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet föreslår att

riksdagen med samma motivering avslår även nu förevarande

motionsyrkanden.

De skolor som får offentliga bidrag skall vara öppna för alla

elever. Ett uttalande härom begärs i motion 1993/94:Ub328 (s)

yrkande 1. Rätten att välja skola måste gälla alla, även

elever med funktionshinder. De fristående skolorna tar i

allmänhet inte samma ansvar för elever med särskilda behov som

de kommunala skolorna, heter det i motionen. Ett likartat

yrkande framförs i motion 1993/94:Ub310 (v), vari föreslås att

alla skolor som skall uppfylla läroplanens krav och vid vilka

skolplikten kan fullgöras skall ha lika skyldighet när det

gäller att ta emot barn med olika handikapp (yrkande 8).

Funktionshindrade elevers rätt att fritt välja skola

behandlades utförligt av utskottet vid två tillfällen under det

förra riksmötet (1992/93:UbU9 och UbU17). Utskottet slog fast

att rätten att välja skola bör gälla alla elever och erinrade om

ansträngningarna sedan lång tid att förbättra byggnaders

tillgänglighet för funktionshindrade. Utskottet utgick från att

kommunen tillsammans med föräldrarna kommer överens om i vilken

skola barnet skall gå och att man då väljer den skola som bedöms

ha förutsättningar för att kunna ge en funktionshindrad elev den

bästa skolgången. Utskottet utgick vidare från att de fristående

skolornas huvudmän har samma ambition som kommunerna att anpassa

lokaler och verksamhet efter behoven hos de elever som söker sig

dit. En elevs funktionshinder kan dock vara av sådan art att det

behövs åtgärder i byggnaden eller i undervisningen, t.ex.

anlitande av specialutbildad personal, som det inte är möjligt

att vidta annat än i vissa skolor. Att funktionshindrade barn

och ungdomar får en med övriga elever likvärdig utbildning i

största möjliga gemenskap med andra måste vara det överordnade

målet, framhöll utskottet.

Utskottet erinrar om vad utskottet tidigare anfört i frågan

och avstyrker därmed bifall till yrkande 1 i motion

1993/94:Ub328 och yrkande 8 i motion 1993/94:Ub310.

I Vänsterpartiets partimotion 1993/94:Ub310 yrkas utan närmare

motivering att alla skolor vars undervisning skall uppfylla den

nya läroplanens krav och i vilka skolplikten kan fullgöras skall

ha lika skyldigheter när det gäller skolhälsovård (yrkande

7), fri skollunch (yrkande 9) och fria läromedel

(yrkande 10).

Utskottet vill erinra om att det vid riksdagens beslut våren

1992 om kommunala bidrag till fristående skolor fanns en strävan

att i minsta möjliga utsträckning styra de fristående skolornas

verksamhet (prop. 1991/92:95, bet. 1991/92:UbU22, rskr. 346).

Skollagens bestämmelser om fristående skolor tar i huvudsak

sikte på godkännande, bidrag och tillsyn (9 kap.). Några

tillämpningsföreskrifter har inte meddelats. Utskottet är inte

berett att förorda nya regler för deras verksamhet i enlighet

med motionärernas önskemål. Utskottet utgår från att berörda

huvudmän för skolorna och elevernas föräldrar tillsammans löser

frågor om skolhälsovård, skolmat och läromedel på ett sätt som

bäst gagnar barnen. Inget hindrar att den fristående skolan

kommer överens med kommunen eller avtalar med någon annan om de

verksamheter som nu är i fråga. Enligt en uppföljning av

Skolverket under läsåret 1992/93 hade de allra flesta fristående

skolorna skolhälsovård.

Riksdagen bör med hänvisning till vad utskottet anfört avslå

yrkandena.

Föräldrainflytandet vid val av skolform för utvecklingsstörda

I fem motioner, 1993/94:Ub323 (fp), 1993/94:Ub327 (v),

1993/94:Ub328 (s) yrkande 2, 1993/94:Ub338 (s) och

1993/94:Ub351 (kds) yrkande 4, föreslås att föräldrar till

utvecklingsstörda barn skall ha ett avgörande inflytande över

valet av skolform för barnet. Flera av motionärerna anser det

obegripligt att en särskild grupp föräldrar skall undantas en

sådan rätt. I motion 1993/94:Ub338 anförs att man visserligen i

de flesta fall kommer överens om vad som är bra för barnet, men

det förekommer dess värre ett fåtal fall där kommunen ensidigt

beslutar om placering mot föräldrarnas vilja. Detta bildar

sällan en god grund för barnets skolgång, hur starka skäl än

kommunen har för sitt beslut. Regeringen bör, begär dessa

motionärer, påskynda arbetet med att lägga fram förslag till

riksdagen under innevarande år.

Enligt gällande bestämmelser har barn som inte kan gå i

grundskolan därför att de är utvecklingsstörda särskild

skolplikt, som skall fullgöras i särskolan. Styrelsen för

särskolan i hemkommunen prövar om ett barn skall tas emot i

särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får även

väckas av barnets vårdnadshavare (3 kap. 3 och 4 §§

skollagen). I lagtexten finns ingen bestämmelse om samråd med

elevs vårdnadshavare inför beslut om mottagande i särskola.

Emellertid uttalas i lagmotiven (prop. 1991/92:94 s. 37) att det

är en självklarhet att stor vikt alltid måste tillmätas den

uppfattning som en elevs vårdnadshavare har när det gäller att

bedöma vilken skolform som är bäst för eleven.

Vid sin behandling av motionsyrkanden för ett år sedan med

samma innehåll som de nu aktuella åberopade utskottet att en

referensgrupp tillsatts inom Utbildningsdepartementet med

uppgift att följa utvecklingen när det gäller föräldrars och

skolans samverkan i nu berört hänseende. I gruppen ingick

företrädare för såväl särskolan som föräldrar och

handikapporganisationer. I avvaktan på arbetsgruppens förslag

och synpunkter samt den fortsatta beredningen inom departementet

avstyrkte utskottet förslag om särskilt uttalande av riksdagen i

frågan (bet. 1992/93:UbU17).

Utskottet har under beredningen av de nu förevarande

motionerna erfarit att arbetsgruppen avser att i mars 1994

redovisa sitt arbete för det statsråd i regeringen som är

ansvarigt för skolfrågor.

Med beaktande av vad som framförts i de nu aktuella motionerna

och mot bakgrund av att ingen tidpunkt är bestämd för en

redovisning till riksdagen av regeringens uppfattning i frågan

om föräldrars inflytande vid val av skolform för

utvecklingsstörda barn vill utskottet anföra följande.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet inhämtat att

föräldrar och styrelsen för särskolan normalt kommit överens om

placeringen av de för närvarande ca 8 000 barnen i särskolan.

På fem år har vårdnadshavarna till åtta elever överklagat

styrelsens beslut hos Skolväsendets överklagandenämnd. Det kan

emellertid inte uteslutas att det i flera fall har förekommit

att barn placeras i särskolan mot föräldrarnas vilja utan att

dessa har överklagat. Hur stort detta "osynliga" problem är med

oenighet mellan föräldrar och den berörda kommunala myndigheten,

har det varit svårt att få en uppfattning om.

Utskottet instämmer i vad i motion 1993/94:Ub338 anförs om att

ett barns placering i särskolan mot föräldrarnas vilja utgör en

dålig grund för barnets skolgång. Det är därför angeläget att

samverkansformerna mellan föräldrar och berörda myndigheter

utvecklas. Det bör ankomma på regeringen att föranstalta härom.

När det gäller frågan om vem som skall ha sista ordet, i de fall

man inte blir överens om val av nu aktuell skolform, finner

utskottet, efter noggrant övervägande, att det är principiellt

betänkligt att myndighet ges möjlighet att slutligt ta över

föräldrarnas ansvar. Utskottet vill därför föreslå att riksdagen

av regeringen begär en översyn av nu gällande regler såvitt

avser val av skolform för utvecklingsstörda barn. Den bör syfta

till att föräldrarna i princip får det slutliga avgörandet när

det har varit omöjligt att nå fram till ett gemensamt

ställningstagande i vad gäller valet mellan grundskola och

särskola samt inom särskolan. Översynen bör ske så skyndsamt att

regeringen kan förelägga riksdagen ett förslag i ärendet före

utgången av år 1994.

Utskottets grundläggande uppfattning är att särskolan även

framdeles skall utgöra en oundgänglig tillgång för skolväsendet

och vara det naturliga alternativet för de barn som bedöms inte

klara av skolgången i grundskolan. Det enskilda barnets bästa

måste gälla som norm vid valet mellan grundskola och särskola.

Vad utskottet har anfört om föräldrainflytandet vid beslut om

skolform för utvecklingsstörda bör riksdagen med bifall till

motion 1993/94:Ub338 och med anledning av motionerna

1993/94:Ub323, 1993/94:Ub327, 1993/94:Ub328 yrkande 2 och

1993/94:Ub351 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motionsledes väckta skollagsfrågor

Den nya bestämmelsen om behörighetskrav för de nationella

programmen i gymnasieskolan tas upp i motion 1993/94:Ub905 (s)

yrkande 33. Motionärerna finner att den utgör en onödig

reglering; den lokala intagningsnämnden bör ha rätt att bedöma

huruvida en elev kommer att klara av studierna, trots att eleven

saknar godkänt betyg i något basämne.

Den aktuella bestämmelsen (5 kap. 5 § skollagen) infördes i

samband med riksdagens behandling av den nya läroplanen för

gymnasieskolan tidigare under innevarande riksmöte (prop.

1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 93). Den kommer att

tillämpas fr.o.m. intagningen till gymnasieskolan inför läsåret

1998/99. Utskottet avstyrkte då ett liknande motionsyrkande och

hänvisade därvid till vad regeringen anfört i proposition

1992/93:220 om ny läroplan för grundskolan m.m., nämligen att

grundskolan skall ge alla elever sådana kunskaper och

färdigheter som är nödvändiga för var och en, både som individ

och samhällsmedlem, och som ger en grund för fortsatt

utbildning. Uskottet såg regeringens förslag som ett uttryck för

ett tydligt resultatansvar för grundskolan. Utskottet pekade

också på elevens möjligheter att erhålla ett godkänt betyg genom

en förnyad prövning för att därmed bli behörig sökande till ett

nationellt program. Samtidigt strök utskottet under kommunernas

ansvar för att erbjuda individuella program till de elever som

inte tas in på nationella program eller specialutformade sådana.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anförde i frågan

sistlidna höst avstyrks det nu aktuella yrkandet.

I motion 1993/94:Ub311 (c) föreslås att riksdagen beslutar om

möjligheter för landstingen att i vissa fall anordna annan

utbildning än sådan inom omvårdnads- och naturbruksprogrammen.

Motionärerna menar att den nuvarande ordningen ibland motverkar

samverkan och rationell organisation.

Liknande motionsyrkanden har vid flera tillfällen behandlats

av utskottet, bl.a. i anslutning till proposition 1990/91:85

Växa med kunskaper -- om gymnasieskolan och vuxenutbildningen

(bet. 1990/91:UbU16, rskr. 356). Riksdagen anslöt sig då till

regeringens uppfattning att landstingen inte borde ha rätt att

anordna utbildning på andra program än sådana som avser

naturbruk och omvårdnad. Begränsningen i landstingskommunernas

rätt svarade i huvudsak mot den då gällande ordningen. Frågan

återkom för ett år sedan (bet. 1992/93:UbU17). Utskottet var

inte heller då berett att förorda ett ändrat huvudmannaskap för

gymnasieskolans nationella program.

Utskottet anser att den nuvarande ordningen bör bibehållas. De

problem som kan uppstå och som motionärerna åberopar bör kunna

lösas genom samarbete mellan de berörda parterna. Med det

anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:Ub311.

Riksdagen bör enligt motion 1992/93:Ub429 (m) besluta om sådan

ändring av skollagen att kommuns skyldighet att utan kostnad

hålla elev i gymnasieskolan med böcker, skrivmateriel, verktyg

m.m. slopas. Motionärerna erinrar om att skolmåltider i

gymnasieskolan kan avgiftsbeläggas. En frihet för kommunen att

själv välja mellan gratis skollunch eller gratis läroböcker

borde vara självklar.

Yrkandet tar sikte på bestämmelsen att utbildningen i

gymnasieskolan skall vara kostnadsfri, vilken återfinns i

5 kap. 21 § skollagen. Utskottet avstyrkte ett likartat

motionsyrkande för två år sedan med hänvisning till att

avgiftsfrågor då bereddes inom regeringskansliet (bet.

1991/92:UbU10). Enligt vad utskottet har erfarit är det från

regeringens sida inte aktuellt med något förslag om ändring i

den anförda föreskriften. Utskottet anser det inte heller för

sin del påkallat med något initiativ i frågan, varför motionen

bör avslås.

Staten bör, heter det i motion 1993/94:Ub345 (m), ta de fulla

konsekvenserna av den decentralisering och målstyrning som

genomförts på skolområdet och så skyndsamt som möjligt

avskaffa resterna av den detaljreglering som alltjämt

finns kvar. Motionären begär ett uttalande av riksdagen om att

onödiga regleringar på skolans område skall slopas.

Utskottet vill i korthet erinra om att statsmakternas beslut

sedan flera år tillbaka när det gäller lagstiftning, ekonomiska

förutsättningar för skolans verksamhet och läroplaner m.m. bland

annat har tagit sikte på att öka kommunernas frihet att

organisera skolans verksamhet på det sätt som de finner bäst för

att undervisningen skall nå de mål som riksdag och regering

formulerat. De övergripande målen för skolan får ej äventyras,

inte minst när det gäller allas rätt till en likvärdig

utbildning var man än bor i landet. Därför avstyrker utskottet

bifall till det förevarande motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skollagen (1985:1100),

2. beträffande bidragssystemet för fristående skolor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 5,

1993/94:Ub325 delvis, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och

1993/94:Ub905 yrkande 5,

res. 1 (s)

men. (v) - delvis

3. beträffande nivån på det kommunala bidraget till

fristående skolor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6,

1993/94:Ub341 yrkande 1 och 1993/94:Ub356 yrkande 1,

res. 2 (s) - villk. 1

men. (v) - delvis

4. beträffande tillsynen m.m. av fristående skolor

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub905 yrkandena 10 och 11,

res. 3 (s)

5. beträffande elevavgifter vid fristående skolor

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub325 delvis samt

1993/94:Ub905 yrkande 12,

res. 4 (s)

6. beträffande funktionshindrade elevers rätt att välja

fristående skola

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 8 och

1993/94:Ub328 yrkande 1,

res. 5 (s)

7. beträffande vissa skyldigheter för fristående skolor

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub310 yrkandena 7, 9 och

10,

men. (v) - delvis

8. beträffande föräldrainflytandet vid beslut om skolform

för utvecklingsstörda

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub338 och med

anledning av motionerna 1993/94:Ub323, 1993/94:Ub327,

1993/94:Ub328 yrkande 2 och 1993/94:Ub351 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande behörighetskrav för nationella program i

gymnasieskolan

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub905 yrkande 33,

res. 6 (s)

10. beträffande landstingens möjlighet att anordna viss

utbildning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub311,

11. beträffande föreskriften om avgiftsfri utbildning i

gymnasieskolan

att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub429,

12. beträffande avskaffande av vissa regleringar på

skolområdet

att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub345.

Stockholm den 3 mars 1994

På utbildningsutskottets vägnar

Hans Nyhage

I beslutet har deltagit:

Hans Nyhage (m),

Lena Hjelm-Wallén (s),

Rune Rydén (m),

Bengt Silfverstrand (s),

Berit Löfstedt (s),

Marianne Jönsson (c),

Krister Örnfjäder (s),

Bo Arvidson (m),

Eva Johansson (s),

Ingrid Näslund (kds),

Stefan Kihlberg (nyd),

Jan Björkman (s),

Ulf Melin (m),

Inger Lundberg (s) och

Christer Lindblom (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Bidragssystemet för fristående skolor (mom. 2)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,

Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6

börjar med "Vid sin behandling" och på s. 7 slutar med

"1993/94:Ub905 yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det nya bidragssystemet till

fristående skolor har varit föremål för stark kritik från många

håll. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att den

teknik för resurstilldelningen till fristående skolor som

riksdagen införde för två år sedan inkräktar på den kommunala

självbestämmanderätten. En i lag garanterad resurstilldelning

ger, oavsett storleken på denna, inga som helst förutsättningar

för en behovsstyrd resursfördelning. Det nuvarande systemet

motverkar ett effektivt och behovsstyrt utnyttjande av skolans

resurser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att regeringen

framlägger ett lagförslag för riksdagen som innebär att

kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela de fristående

skolorna på grundskolenivå resurser efter samma principer som

gäller för kommunens egna grundskolor.

Riksdagen bör med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna

del, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5 samt

med anledning av motion 1993/94:Ub310 yrkande 5 som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet anfört om utformningen av

bidragssystemet för fristående skolor.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

2. beträffande bidragssystemet för fristående skolor

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna

del, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och 1993/94:Ub905 yrkande 5 samt

med anledning av motion 1993/94:Ub310 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor

(mom. 3)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,

Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7

börjar med "Likartade motionsyrkanden om" och på s. 8 slutar

med "1993/94:Ub356 yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att bidragsnivån är

alltför hög. Den utredning (SOU 1992:38) som presenterades efter

regeringens proposition i frågan våren 1992 föreslog 75 % av

kommunernas genomsnittskostnad per elev som en rimlig nivå.

Utskottet anser att nivån på det kommunala bidraget bör sänkas

till denna nivå. Detta bör riksdagen med bifall till motion

1993/94:Ub356 yrkande 1 och med anledning av motionerna

1993/94:Ub310 yrkande 6 och 1993/94:Ub341 yrkande 1 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande nivån på det kommunala bidraget till

fristående skolor

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub356 yrkande 1

och med anledning av motionerna 1993/94:Ub310 yrkande 6 och

1993/94:Ub341 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

3. Tillsynen m.m. av fristående skolor (mom. 4)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,

Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8

börjar med "Likartade yrkanden behandlades" och slutar med "i

motion 1993/94:Ub905" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunerna vid

sidan av Skolverket har de bästa förutsättningarna att utöva

tillsynen över de fristående skolorna. Mot bakgrund av att det

är kommunerna som tilldelar skolorna medel för sin verksamhet

föreligger också starka skäl för att de fristående skolor som

får bidrag skall ingå i kommunens skolplan. De bör kunna

påverkas av målen i skolplanen, som är ett viktigt instrument

för utveckling och utvärdering av utbildningen inom kommunen.

Detta påverkar inte Skolverkets allmänna tillsynsansvar för all

skolverksamhet. I skolplanen kan t.ex. anges om en skola

medgivits speciella intagningsregler som påverkar föräldrars och

elevers möjligheter att välja den.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag,

som reglerar såväl Skolverkets som kommunens tillsynsansvar för

fristående skolor på grundskolenivå. Detta bör riksdagen med

bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkandena 10 och 11 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande tillsynen m.m. av fristående skolor

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkandena

10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Elevavgifter vid fristående skolor (mom. 5)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,

Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Möjligheten för de" och slutar med "nu förevarande

motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att sådana skolor på

grundskolenivå som har offentliga bidrag till sin verksamhet

inte skall ha rätt att ta ut elevavgifter för undervisning m.m.

Elevavgifter, även låga sådana, riskerar att verka segregerande

och kan bidra till att valfriheten inskränks. Varje nivå på

elevavgifter innebär i praktiken att vissa elever utestängs.

Riksdagen bör med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna

del och 1993/94:Ub905 yrkande 12 som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet har anfört om elevavgifter vid

fristående skolor.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande elevavgifter vid fristående skolor

att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Ub325 i denna

del och 1993/94:Ub905 yrkande 12 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. Funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola

(mom. 6)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,

Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9

börjar med "Funktionshindrade elevers rätt" och på s. 10 slutar

med "i motion 1993/94:Ub310" bort ha följande lydelse:

Friheten att kunna välja skola inom kommunen måste gälla alla

elever, även elever med funktionshinder. Utskottet delar

uppfattningen som kommer till uttryck i motionerna att en

fristående skola inte skall kunna utestänga elever på grund av

handikapp.

Det bör i princip inte råda någon skillnad mellan offentliga

och fristående skolors ansvar i detta avseende. Med ett

likvärdigt och rättvist resurstilldelningssystem bör alla skolor

åläggas samma ansvar att vidta erforderliga åtgärder för att

underlätta handikappade elevers skolgång.

Vad utskottet anfört om funktionshindrade elevers rätt att

välja fristående skola bör riksdagen med anledning av motionerna

1993/94:Ub310 yrkande 8 och 1993/94:Ub328 yrkande 1 som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande funktionshindrade elevers rätt att välja

fristående skola

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ub310

yrkande 8 och 1993/94:Ub328 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan

(mom. 9)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,

Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Inger

Lundberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Den aktuella bestämmelsen" och slutar med "nu

aktuella yrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att alla lärare kontinuerligt skall

följa varje elevs kunskapsutveckling så att eventuella problem

uppdagas så tidigt som möjligt. Därmed kan också extra åtgärder

sättas in tidigt för att alla elever skall kunna nå de

kunskapsmål som de, enligt läroplan och kursplaner, skall nå i

grundskolan.

Utskottet anser liksom motionärerna att huvudregeln måste vara

att elever som börjar ett nationellt program skall ha godkända

kunskaper i alla basämnen och att individuella program normalt

bör användas för elever som inte har sådana. Gymnasieskolan

skall vara öppen för alla ungdomar. Genom bestämmelsen i 5 kap.

5 § första stycket skollagen blir lokala intagningsmyndigheter

förhindrade att ta in elever, som saknar godkänt betyg i något

av basämnena på ett nationellt program, fastän eleven har

intresse och fallenhet för detta. Enligt utskottets uppfattning

bör intagningsmyndigheten vara oförhindrad att ta in en elev som

bedöms klara av studierna, trots att eleven saknar godkänt i ett

av basämnena. Utskottet föreslår att riksdagen begär en ändring

i skollagen på denna punkt. Detta bör med bifall till motion

1993/94:Ub905 yrkande 33 ges regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

9. beträffande behörighetskrav för nationella program i

gymnasieskolan

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub905 yrkande 33

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

Jag ansluter mig till vad i motion 1993/94:Ub310 anförts om

att de fristående skolorna och skolpengen redan har lett till

ökad segregation. Vi kan i dag se hur elever i kommunala skolor

går ut och demonstrerar för att få behålla sina skolor,

samtidigt som andra kommunala och fristående skolor

överkompenseras inom en och samma kommun. Vänsterpartiet har

kraftigt kritiserat det nuvarande bidragssystemet för

fristående skolor med dess statiska regel om bestämd

bidragsnivå. Jag menar att medlen till den fristående skolan

skall utgå från elevernas behov. Som ett förstahandsyrkande

anser jag att riksdagen med anledning av yrkande 5 i motionen

bör begära att regeringen återkommer med ett förslag till sådan

ändring i skollagen att regeln om 85-procentsnivå upphävs.

Om nu riksdagen inte bifaller mitt förstahandsyrkande föreslår

jag att bidragsnivån på det kommunala bidraget till

fristående skolor sänks till 70 %. Riksdagen bör med anledning

av yrkande 6 i samma motion begära förslag härom.

Jag instämmer i reservation 3 beträffande tillsynen m.m. av

fristående skolor, i reservation 4 beträffande

elevavgifter, i reservation 5 beträffande

funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola.

Jag anser slutligen att riksdagen bör bifalla motion

1993/94:Ub310 yrkandena 7, 9 och 10 när det gäller de i motionen

angivna skyldigheterna att erbjuda skolhälsovård, fri

skollunch och fria läromedel.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.

2, 3 och 7 borde ha hemställt:

2. beträffande bidragssystemet för fristående skolor

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Ub310

yrkande 5, 1993/94:Ub325 delvis, 1993/94:Ub341 yrkande 2 och

1993/94:Ub905 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

3. beträffande nivån på det kommunala bidraget till

fristående skolor

att riksdagen -- vid avslag på moment 2 enligt denna

meningsyttring -- med anledning av motionerna 1993/94:Ub310

yrkande 6, 1993/94:Ub341 yrkande 1 och 1993/94:Ub356 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna att bidragsnivån skall

vara 70 %,

7. beträffande vissa skyldigheter för fristående skolor

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub310 yrkandena

7, 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

Regeringens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Bilaga