Bet. 1993/94:UU1

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU01

Krigsmaterielexport

Innehåll

1. Sammanfattning

3. Motionerna

4. Utskottet

4.7 Hemställan

5. Reservationer

Innehållsförteckning

1993/94

UU1

1. Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse

1992/93:224 med en redogörelse för den svenska

krigsmaterielexporten 1992 samt motioner i dithörande ämnen,

vilka väckts dels under den allmänna motionstiden 1992, dels i

anslutning till skrivelsen. Motionerna avser redovisningsfrågor,

ändrad lagstiftning, generella begränsningar av

krigsmaterielexporten, försvarsindustriellt samarbete samt

krigsmaterielexport till enskilda länder och områden.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

2. Skrivelsen

Regeringen (Utrikesdepartementet) yrkar i skrivelse

1992/93:224

1. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som

anförts i skrivelsen,

2. att riksdagen tar emot redogörelsen för den svenska

krigsmaterielexporten år 1992.

3. Motionerna

3.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:U408 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

regeringen intensivt bör verka för ett mer fruktsamt och givande

nordiskt försvarsindustrisamarbete,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny inriktning på

försvarsmateriellagstiftningen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny

lagstiftning enligt i motionen angiven riktning avseende

försvarsmaterielexporttillstånd,

1992/93:U604 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vapenexport till Indonesien.

1992/93:U611 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ställa sig bakom Europarådets

parlamentariska församlings resolutioner nr 966 och 470 gällande

vapenembargo mot Indonesien, samt att verka för att FN beslutar

om vapenembargo mot Indonesien,

1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en successiv avveckling av svensk

vapenexport.

3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse

1992/93:224

1992/93:U24 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till

u-länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till

Indonesien,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till

Pakistan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till

Indien,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anfört som stopp för svensk krigsmaterielexport till

Singapore,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till

Malaysia,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till

Thailand,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om krigsmaterielexport till Turkiet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stopp för all svensk krigsmaterielexport,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan

för avveckling av krigsmaterielexporten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att den bör planera och förbereda stöd till regioner, företag

och enskilda som drabbas vid nedläggningar och omstruktureringar

av svensk krigsmaterielindustri,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om klarare redovisning till riksdagen av

krigsmaterielexportens sammansättning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om redovisning till riksdagen av

tillstånd för svenska företags utlandssamarbete på

krigsmaterielområdet.

4. Utskottet

4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll

En ny krigsmateriellagstiftning trädde i kraft den 1 januari

1993 då lagen (1992:1300) om krigsmateriel och förordningen

(1992:1303) om krigsmateriel ersatte tidigare författningar i

ämnet. Regeringens redogörelse för den svenska

krigsmaterielexporten avseende år 1992 (regeringens skrivelse

1992/93:224) grundas emellertid på den tidigare lagstiftningen.

4.1.1 Tidigare lagstiftning

Tillverkning och tillhandahållande av krigsmateriel har

reglerats genom lagen (1983:1034) om kontroll över

tillverkningen av krigsmateriel, m.m. (tillverkningslagen;

ändrad senast genom SFS 1991:1896) och förordningen (1983:1036)

i samma ämne (ändrad senast genom SFS 1989:565).

I tillverkningslagen föreskrevs att tillverkning av

krigsmateriel inte får ske utan regeringens tillstånd. Vidare

krävdes tillstånd för att försälja, utbjuda mot vederlag eller

förmedla krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och

metod för framställning av sådan materiel.

För utövande av kontroll över tillverkning och försäljning av

krigsmateriel inrättades år 1935 Krigsmaterielinspektionen

(KMI), som numera finns inom Utrikesdepartementets

handelsavdelning. Berörda företag är skyldiga att till KMI avge

deklarationer rörande bl.a. import och försäljning av

krigsmateriel.

I Sverige råder sedan länge ett förbud mot utförsel av

krigsmateriel utan regeringens tillstånd.

Regler om krigsmaterielexport fanns i lagen (1988:558) om

förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen) och

dithörande förordning (1988:561) ändrad senast (1989:566).

4.1.2 Lagstiftning gällande fr.o.m. 1993

Den lagstiftning vilken ovan redovisats har, som inledningsvis

nämnts, från den 1 januari 1993 ersatts av lagen (1992:1300) med

tillhörande förordning (1992:1303) om krigsmateriel.

Den nya krigsmateriellagen bygger i allt väsentligt på

tidigare gällande lagstiftning liksom på tidigare praxis. Den

nya lagen innebär bl.a. en utvidgning av krigsmaterielbegreppet

till att omfatta två klasser -- krigsmateriel för strid

respektive övrig, dvs. ej förstörelsebringande, krigsmateriel.

Enligt det nya regelverket skall i den utrikespolitiska

bedömningen större uppmärksamhet läggas vid mottagarlandets

respekt för de mänskliga rättigheterna. Vidare skärps

lagstifningen så att ett svenskt företag numera endast får ingå

avtal om utlandssamarbete på krigsmaterielområdet efter

regeringens tillstånd. Vid avtal om utlandssamarbete skall

regeringen i högre grad beakta Sveriges försvarspolitiska behov.

Med hänsyn till den utvidgade klassificeringen av krigsmateriel

tillämpas i vissa avseenden skilda riktlinjer för utförsel av

krigsmateriel för strid respektive för övrig krigsmateriel.

4.1.3 Krigsmaterielexport m.m. under år 1992

Utförseltillstånd för försåld krigsmateriel har under år 1992

lämnats till ett värde av 3 360 miljoner kronor jämfört med

2 559 miljoner kronor under år 1991. Detta innebär räknat i

fasta priser en ökning med 31 %. År 1991 skedde en minskning med

17 % i förhållande till värdet av utförseltillstånd som

meddelats under år 1990.

Av regeringens redovisning framgår bl.a. att värdet av svenska

tillverkares faktiska krigsmaterielexport under år 1992 uppgick

till 2 753 miljoner kronor mot 2 705 miljoner kronor under år

1991. I löpande priser innebär detta en ökning med 1,8 %. Värdet

av krigsmaterielexporten för 1992 ligger därmed på den nivå som

förelåg under den första delen av 1980-talet.

FN:s generalförsamling antog i december 1991 en resolution som

anmodar medlemsländerna att redovisa såväl sin import som sin

export av vissa kategorier av tyngre konventionella vapen. Trots

att resolutionen ej är bindande torde öppenheten i fråga om

internationella vapenöverföringar härigenom komma att öka i

väsentlig grad.

Krigsmaterielinspektionen har, i enlighet med den nyss nämnda

FN-resolutionen och i samråd med försvarets myndigheter,

sammanställt begärda uppgifter för år 1992 avseende Sverige.

Denna sammanställning har våren 1993 överlämnats till FN:s

generalsekreterare.

Sedan 1990 har regeringens redogörelse för

krigsmaterielexporten överlämnats till FN i engelsk

översättning. Även årets redogörelse kommer att överlämnas till

FN som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet på detta

område.

Sverige deltar i Europeiska säkerhetskonferensens (ESK)

säkerhetsforum och i FN:s nedrustningskonferens (CD) i ett

motsvarande arbete för att öka öppenheten beträffande

vapentransfereringar.

Krigsmaterielens andel av Sveriges totala varuexport för år

1992 uppgick till 0,84 %, mot 0,81 % för år 1991.

Genomsnittssiffran för den senaste tioårsperioden är 1,18 %.

Europas andel av den svenska krigsmaterielexporten har visat

en växande tendens (1992 ca 70 %), medan andelen för Asien

minskat kraftigt (1992 till en nivå på ca 5 %). Australien har

vidare tillkommit som en viktig mottagare (1992 ca 17 %).

Under år 1992 levererade svenska tillverkare krigsmateriel

till 40 länder. I 16 av dessa fall understeg exportvärdet

1 miljon kronor. 8 av mottagarländerna har endast importerat

finkaliberammunition från Sverige.

Under år 1992 har sex tillstånd lämnats till upplåtelse av

tillverkningsrättigheter utom riket. De har avsett tillverkning

i USA (två tillstånd), Canada, Finland, Japan respektive Norge.

Två tillstånd har lämnats att utveckla krigsmateriel för annans

räkning.

Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare fick

enligt utförsellagen i princip inte bedrivas inom landet utan

regeringens tillstånd. Under år 1992 har inget sådant tillstånd

lämnats.

168 företag har tillstånd att tillverka krigsmateriel, varav

35 exporterade sådan materiel under år 1992. Ca 40 mindre

företag har tillstånd att handla med jakt- och sportskyttevapen.

För år 1992 gäller att 6 krigsmaterielproducerande företag

redovisat ägande i 21 utländska rättssubjekt i 12 länder.

Tillsammans svarade 22 företag för ca 99 % av den totala

svenska krigsmaterielexporten under år 1992.

4.2 Redovisningsfrågor m.m.

4.2.1 Motionerna

I motion U24 (v) yrkas (yrkande 12) att regeringen klarare

redovisar krigsmaterielexportens sammansättning till riksdagen

samt (yrkande 13) att redogörelsen bör innehålla uppgifter om

vilka tillstånd som lämnats för de svenska företagens avtal om

utlandssamarbete.

Motionärerna saknar uppgifter om vilken typ av materiel som

fått säljas till respektive land, och de menar att regeringen

bör lämna minst lika utförliga uppgifter som SIPRI. De anser

vidare att nästa års redovisning, som sker enligt den nya

krigsmateriellagen, åtminstone skall innehålla en uppdelning av

krigsmateriel i två klasser -- krigsmateriel för strid och

krigsmateriel av icke förstörelsebringande karaktär.

4.2.2 Utskottets överväganden

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om

krigsmaterielexportens utveckling under 1992. Skrivelsen finns

sammanfattad tidigare i detta betänkande.

I enlighet med utfästelse i proposition 1984/85:82 har

regeringen fr.o.m. riksmötet 1984/85 i årliga skrivelser

redovisat krigsmaterielexportens utveckling. Utskottet finner

att den redogörelse som lämnas genom årets skrivelse uppfyller

de krav som kan ställas. Den svenska redovisningen är mera öppen

än vad som gäller för flertalet övriga länder som exporterar

krigsmateriel. Regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om

att ta med alla uppgifter som det inte finns skäl att

hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade

krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha

och de krav som utrikessekretessen kräver. Utskottet utgår från

att regeringens redogörelse för år 1993 på vederbörligt sätt

anpassas till den fr.o.m. detta år ändrade lagstiftningen.

Härmed avstyrks yrkandena 12 och 13 i motion 1992/93:U24 (v).

Med vad som ovan anförts om regeringens skrivelse får

utskottet föreslå att riksdagen utan erinran lägger den till

handlingarna.

4.3 Lagstiftningsfrågor

4.3.1 Motionerna

I motion U408 (nyd) yrkande 6 anförs att riksdagen som sin

mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en

ny inriktning på försvarsmateriellagstiftningen samt att

(yrkande 7) riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny

lagstiftning avseende försvarsmaterielexporttillstånd.

Motionärerna menar att den nuvarande tillståndslagstiftningen

inom området bör bytas ut mot en lagstiftning som medför

anmälningsplikt för svenska företag i försvarsmaterielbranschen.

Företag föreslås vidare tillåtas producera enbart för export och

inte som nu primärt för det svenska försvarets behov.

Motionärerna anser vidare att det räcker med tre begränsande

kriterier för att hindra missbruk av vapenexport:

vapen får ej säljas till krigförande land;

handel med försvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt

att Sveriges säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas;

förbud mot handel med land som grovt förbryter sig mot de

mänskliga rättigheterna.

4.3.2 Utskottets överväganden

Den svenska politiken för utlandssamverkan på

krigsmaterielområdet har nyligen behandlats av utskottet (bet.

1992/93:UU1) och fastlagts av riksdagen (rskr. 1992/93:61).

Riksdagen har därigenom tagit ställning för en annan

grundläggande syn än den som framförs i motionen. Enligt

utskottets uppfattning bör de nu gällande principerna för

krigsmaterieltillverkning och krigsmaterielexport ligga fast.

Därmed avstyrks yrkandena 6 och 7 i motion 1992/93:U408 (nyd).

4.4 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m.

4.4.1 Motionerna

I partimotionen 1992/93:Sf633 (v) från allmänna motionstiden

krävs i yrkande 2 att den svenska vapenexporten successivt

avvecklas. Motionärerna pekar på sambandet mellan vapenexport

och världens flyktingsituation. I motionen hävdas att de länder

som Sverige exporterade mest vapen till under åren 1987--89 var

kända av Amnesty International för övergrepp mot de

grundläggande mänskliga rättigheterna. Motionärerna menar att

den enda försvarbara linjen när det gäller svensk vapenexport är

en successiv och snabb avveckling.

I en annan partimotion (v) (1992/93:U24 yrkande 9) krävs, mot

bakgrund av svårigheterna att förhindra okontrollerad spridning

av svenska vapen, att all svensk export av krigsmateriel

stoppas. Riksdagen bör mot bakgrund härav hos regeringen begära

förslag till en plan för avveckling av krigsmaterielexporten

(yrkande 10).

I samma motion (yrkande 11) krävs att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att den bör planera och förbereda stöd

till regioner, företag och enskilda som drabbas vid

nedläggningar och omstruktureringar av svensk

krigsmaterielindustri.

Motionärerna förutspår en hård strukturomvandling av svensk

krigsmaterielindustri med produktionsinskränkningar och

utlandsetableringar som följd. För att möta denna utveckling bör

regeringen utarbeta en plan för avveckling och omställning.

Omställningsfonder behövs, och de bör finansieras genom att de

krigsmaterielexporterande företagen avsätter en viss del --

minst 2 % -- av exportens värde.

4.4.2 Utskottets överväganden

Som ovan anförts har den svenska politiken på

krigsmaterielområdet nyligen varit föremål för en samlad

prövning varvid den behandlats av utskottet och fastlagts av

riksdagen. I samband därmed framhöll utskottet i sitt betänkande

1992/93:UU1 betydelsen av att utlandssamverkan inte står i strid

med de utrikespolitiska målen. Bland dessa nämndes främjandet av

demokrati, av mänskliga rättigheter, av avspänning och

nedrustning samt av en höjd levnadsnivå i de fattiga länderna.

Utskottet avstyrkte vid sin prövning också förslag om en

avveckling av krigsmaterielexporten.

Enligt utskottets uppfattning äger tidigare gjorda

ställningstaganden alltjämt giltighet.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion 1992/93:Sf633 (v) och

yrkandena 9 och 10 i motion 1992/93:U24 (v).

Utskottet anser att inte heller övriga av motionärerna angivna

skäl motiverar att riksdagen uppdrar åt regeringen att utarbeta

en plan för omställning av svensk krigsmaterielindustri.

Därmed avstyrks motion 1992/93:U24 (v) yrkande 11.

4.5 Försvarsindustriellt samarbete

4.5.1 Motionen

I motion 1992/93:U408 (nyd) krävs (yrkande 4) att regeringen

intensivt bör verka för ett mer fruktsamt och givande nordiskt

försvarsindustrisamarbete.

4.5.2 Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att avtal med utländsk part om gemensam

utveckling eller tillverkning av krigsmateriel alltid skall utgå

från de av riksdagen fastlagda, grundläggande kriterierna.

När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare

utlandssamverkan på krigsmaterielområdet bör en

regeringsöverenskommelse träffas mellan Sverige och

samverkanslandet. Innan överenskommelser av detta slag ingås bör

Utrikesnämnden höras.

Det ankommer på regeringen att göra prövningar av angivet slag

i varje enskilt fall.

Enligt vad utskottet inhämtat har de fyra nordiska

försvarsministrarna under innevarande år tagit initiativ till

ökat försvarsindustriellt samarbete inom Norden. De närmare

förutsättningarna härför undersöks för närvarande på

ämbetsmannanivå.

Även på bilateral nivå förekommer samarbete mellan Sverige och

andra nordiska länder. Mest omfattande härvidlag är det

svensk-norska samarbetet.

Därmed avstyrks yrkande 4 i motion 1992/93:U408 (nyd).

4.6 Krigsmaterielexport till enskilda länder och områden

4.6.1 Motionerna

I partimotion 1992/93:U24 (v) krävs stopp för svensk

krigsmaterielexport till u-länder (yrkande 1),

stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien

(yrkande 2), stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan

(yrkande 3), stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien

(yrkande 4), stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore

(yrkande 5), stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia

(yrkande 6) och stopp för svensk krigsmaterielexport till

Thailand (yrkande 7). Vidare krävs att krigsmaterielexport till

Turkiet inte skall komma i fråga (yrkande 8).

Frågan om vapenexport till Indonesien tas också upp i motion

1992/93:U604 (fp) yrkande 6. Även i denna motion krävs stopp för

vapenexport till Indonesien. Motionären anför emellertid också

att det under åren 1986--89 levererades krigsmateriel dit för

223 miljoner kronor trots att det i princip rådde förbud att

exportera vapen på grund av inre oroligheter.

Jämväl i motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 tas frågan om

krigsmaterielexport till Indonesien upp. Motionären menar dels

att regeringen har att hörsamma rekommendationerna i

resolutionerna 966 och 470 från Europarådets parlamentariska

församling vad gäller vapenembargo mot Indonesien, dels att

regeringen bör agera i FN för ett beslut om vapenembargo.

4.6.2 Utskottets överväganden

Strävan är att handlägga ärenden om utlandssamverkan på

krigsmaterielområdet i politiskt samförstånd. Alla principiellt

viktiga krigsmaterielärenden föreläggs den Rådgivande nämnden

för krigsmaterielfrågor. Denna inrättades år 1985 för att

åstadkomma ökad insyn och samråd i frågor som rör

krigsmaterielexport. I nämnden ingår sex politiska företrädare

för de partier som är representerade i Utrikesnämnden. Nämnden

sammanträder varje månad under ledning av

krigsmaterielinspektören.

När det gäller ställningstaganden beträffande tillstånd för

export av krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande

lag och riktlinjer har att pröva sådana ärenden.

Därmed avstyrks motionerna 1992/93:U604 (fp) yrkande 6 (berörd

del), 1992/93:U611 (v) yrkande 4 (berörd del) samt 1992/93:U24

(v) yrkandena 1--8.

Vad beträffar tidigare års krigsmaterielexport till Indonesien

(före 1992), som berörs i motion 1992/93:U604 yrkande 6, noterar

utskottet att denna redan varit föremål för behandling i

utskottet. Utskottet har tidigare (bl.a. i bet. 1991/92:UU1)

konstaterat att utförseln av krigsmateriel till Indonesien skett

i enlighet med gällande riktlinjer. Utskottet finner emellertid

anledning att i sammanhanget erinra om sina tidigare

överväganden beträffande mänskliga rättigheter i Indonesien

(bet. 1992/93:UU3 och 1992/93:UU15). Utskottet noterade i nämnda

betänkanden att övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i

Indonesien fortsätter och konstaterade sammanfattningsvis att

situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Indonesien

som helhet, liksom bl.a. på Östra Timor, motiverar fortsatt

svensk och internationell uppmärksamhet.

Därmed avstyrks motion 1992/93:U604 (fp) yrkande 6 (berörd

del).

Utskottet konstaterar att Europarådets parlamentariska

församling har status som rådgivande organ till Europarådets

ministerkommitté och kan avge icke-bindande resolutioner.

I de fall som nämns i motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 har

Europarådets ministerkommitté valt att inte följde den

parlamentariska församlingens rekommendation. Utskottet utgår

emellertid från att regeringen vid beslut om utförseln av

krigsmateriel väger in rekommendationer från Europarådet i sina

bedömningar.

Därmed avstyrks motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 (berörd

del).

Behandlingen av Östra Timor-frågan i FN har över tiden ändrat

karaktär. I dag finns ett starkt stöd för en lösning av

konflikten genom en direkt dialog mellan Indonesien och Portugal

under generalsekreterarens överinseende. Det senaste mötet inom

ramen för denna dialog ägde rum den 15 september i år i FN.

Utskottet noterar att en grupp svenska riksdagsledamöter i

september 1993 besökte Östra Timor. I samtal med den katolska

kyrkans främste företrädare på ön, biskop Belo, framkom att

denne ansåg att förhandlingarna inför FN:s generalsekreterare är

av betydelse. Han framhåller emellertid att timoresernas syn på

saken hotar att komma i bakgrunden. Biskop Belo har sedermera i

en tidningsintervju framhållit den dåliga MR-situationen på

Östra Timor till följd av ockupationen och vädjat om ökat

internationellt tryck på Indonesien.

Utskottet finner det positivt att Indonesien och Portugal nu

tycks inriktade på att gå fram stegvis i den dialog som FN:s

generalsekreterare leder. Utskottet utgår också ifrån att

regeringen noga följer utvecklingen i Indonesien och på Östra

Timor och tar de initiativ i FN som bedöms ändamålsenliga.

Däremot finner utskottet inte anledning till något särskilt

tillkännagivande från riksdagens sida beträffande ett

vapenembargo.

Därmed avstyrks motion 1992/93:U611 (v) yrkande 4 (berörd

del).

4.7 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1992/93:224 till

handlingarna,

2. beträffande regeringens redovisning av

krigsmaterielexporten

att riksdagen avslår motion 1992/93:U24 yrkandena 12 och 13,

men. (v)

3. beträffande krigsmateriellagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkandena 6 och 7 ,

res. 1 (nyd)

4. beträffande generella begränsningar av

krigsmaterielexporten

att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf633 yrkande 2 och motion

1992/93:U24 yrkandena 9--11,

men. (v)

5. beträffande försvarsindustriellt samarbete

att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkande 4,

res. 2 (nyd)

6. beträffande krigsmaterielexport till enskilda länder och

områden

att riksdagen avslår motion 1992/93:U604 yrkande 6, motion

1992/93:U611 yrkande 4 samt motion 1992/93:U24 yrkandena 1--8.

men. (v)

Stockholm den 21 oktober 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Pär

Granstedt (c), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds),

Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s),

Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Håkan

Holmberg (fp) och Lena Boström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

5. Reservationer

1. Krigsmateriellagstiftningen (mom. 3)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6

börjar med "Den svenska politiken" och slutar med "motion

1992/93:U408 (nyd)." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det anledning att den

svenska politiken på försvarsmaterielområdet omprövas så att den

svenska försvarsmaterielindustrin ges förutsättningar för ett

långtgående samarbete med Europa och övriga delar av världen där

demokrati råder. En dylik omprövning bör bl.a. innebära att den

nuvarande tillståndslagstiftningen inom området bör bytas ut mot

en lagstiftning som medför anmälningsplikt under affärens gång

för svenska företag i försvarsmaterielbranschen.

Utskottet är vidare av uppfattningen att nuvarande bestämmelse

med innebörden att svensk försvarsindustri endast får utveckla

vapen som det svenska försvaret har behov av tas bort. För att

hindra missbruk av vapenexport är det, enligt utskottets

förmenande, till fyllest att lagstiftningen utgår från följande

tre grundläggande kriterier:

vapen får ej säljas till krigförande land;

handel med försvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt

att Sveriges säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas;

handel med stat som grovt förbryter sig mot de mänskliga

rättigheterna skall vara förbjuden.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen för riksdagen

framlägga förslag till ny lagstiftning med angiven inriktning.

Detta bör ges regeringen till känna.

Med det anförda tillstyrks yrkandena 6 och 7 i motion

1992/93:U408 (nyd).

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande krigsmateriellagstiftningen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U408 yrkandena 6

och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Försvarsindustriellt samarbete (mom. 5)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 lyder

"Därmed avstyrks yrkande 4 i motion 1992/93:U408 (nyd)." bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att det inledda

försvarsindustriella samarbetet inom Norden, såväl multilateralt

som bilateralt, intensifieras och utvidgas. Detta bör ges

regeringen till känna.

Därmed tillstyrks yrkande 4 i motion 1992/93:U408 (nyd).

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande försvarsindustriellt samarbete

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U408 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför (mom. 2, 4 och 6):

Redovisningen i regeringens skrivelse 1992/93:224 är tunn och

anger inte vilken typ av materiel som tillåtits för försäljning

till respektive land. Jag anser att regeringen skall lämna minst

lika utförliga uppgifter som SIPRI i sin redovisning till

riksdagen. Nästa år bör redovisningen innehålla dels en

uppdelning av krigsmaterielen i de två klasser den nya lagen

anger, dels de tillstånd som lämnats för svenska företags avtal

om utlandssamarbete.

På sikt bör den svenska krigsmaterielexporten avvecklas.

Okontrollerad spridning av svenska vapen är mycket svår att

förhindra även med en strikt tillämpning av de svenska reglerna.

Det är väl dokumenterat att svenska vapen används i krig.

Således underbygger svensk vapenexport den mängd väpnade

konflikter som pågår runt om i världen; konflikter som orsakar

död, förstörelse, flyktingströmmar och annat ohyggligt mänskligt

lidande.

Den kraftiga nedbantningen av svensk krigsmaterielindustri som

följer av stoppet för vapenexporten måste, enligt min mening,

staten ta ansvar för. Omställningsfonder behövs vilka bör

finansieras genom att de krigsmaterielexporterande företagen

avsätter minst 2 % av exportens värde.

Med regeringens goda minne säljs vapen till stater som

allvarligt bryter mot de mänskliga rättigheterna, befinner sig i

väpnad konflikt, är politiskt instabila och/eller tenderar att

sprida de svenska vapnen till konfliktfyllda områden. De länder

Vänsterpartiet i sina motioner framhållit är Indonesien, Indien,

Pakistan, Singapore, Malaysia och Thailand. Vi kräver stopp för

försäljning till dessa länder och ser med oro på tendenserna

till ytterligare vapenexportsamarbete med t.ex. Indonesien. Av

samma orsak kräver vi att Turkiet inte heller i fortsättningen

godkänns som köpare av svensk krigsmateriel.

Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottet under

momenten 2, 4 och 6 borde ha hemställt:

2. beträffande regeringens redovisning av

krigsmaterielexporten

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U24 yrkandena 12

och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om klarare redovisning till riksdagen av svensk

krigsmaterielexport,

4. beträffande generella begränsningar av

krigsmaterielexporten

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf633 yrkande

2 och 1992/93:U24 yrkandena 9--11 som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionerna anförts om successiv avveckling av

den svenska krigsmaterielexporten,

6. beträffande krigsmaterielexport till enskilda länder och

områden

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:U604 yrkande

6, 1992/93:U611 yrkande 4 samt 1992/93:U24 yrkandena 1--8 som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om

stopp för krigsmaterielexport till Indonesien, Pakistan, Indien,

Singapore, Malaysia, Thailand och Turkiet.

Innehållsförteckning

1. Sammanfattning 1

2. Skrivelsen 1

3. Motionerna 1

3.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 1

3.2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse

1992/93:224 2

4. Utskottet 3

4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 3

4.1.1 Tidigare lagstiftning 3

4.1.2 Lagstiftning gällande fr.o.m. 1993 3

4.1.3 Krigsmaterielexport m.m. under år 1992 4

4.2 Redovisningsfrågor m.m. 5

4.2.1 Motionerna 5

4.2.2 Utskottets överväganden 5

4.3 Lagstiftningsfrågor 6

4.3.1 Motionerna 6

4.3.2 Utskottets överväganden 6

4.4 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten

m.m. 6

4.4.1 Motionerna 6

4.4.2 Utskottets överväganden 7

4.5 Försvarsindustriellt samarbete 7

4.5.1 Motionen 7

4.5.2 Utskottets överväganden 8

4.6 Krigsmaterielexport till enskilda länder och

områden 8

4.6.1 Motionerna 8

4.6.2 Utskottets överväganden 9

4.7 Hemställan 10

5. Reservationer 11

1. Krigsmateriellagstiftningen (mom. 3) 11

2. Försvarsindustriellt samarbete (mom. 5) 12

6. Meningsyttring av suppleant 12