Bet. 1993/94:UU10

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU10

Tillämpning i fråga om Angola av lagen (1971:176) om vissa

internationella sanktioner

Innehåll

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

UU10

Propositionen

I regeringens proposition 1993/94:81 föreslås att riksdagen

godkänner regeringens förordnande om tillämpning av 3 § och 4 §

1 lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga

om Angola.

Motionerna

1993/94:U3 av Bertil Måbrink och Eva Zetterberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om utvidgning av sanktionerna mot Unita,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om FN-övervakning av sanktionernas

tillämpning.

1993/94:U4 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om utvidgning av sanktionerna mot Unita samt förlängning av

mandatet för och utökning av FN:s fredsbevarande styrkor i

Angola.

Propositionens huvudsakliga innehåll

FN-sanktioner för internationell fred och säkerhet

Enligt stadgan för Förenta nationerna kan FN:s säkerhetsråd

under vissa förhållanden anta resolutioner om sanktioner av

icke-militär art för upprätthållande av internationell fred och

säkerhet. Sådana resolutioner kan ges i form av bindande beslut

eller rekommendationer.

För att ge regeringen möjlighet att snabbt vidta åtgärder i

den mån sådana påkallas antogs år 1971 lagen (1971:176) om vissa

internationella sanktioner. Regeringen skall föreskriva att

lagen skall tillämpas. Har lagen satts i tillämpning ger den

regeringen bemyndigande att införa sanktioner.

En föreskrift om tillämpning av lagen skall, om riksmöte

pågår, underställas riksdagen för prövning inom en månad från

utfärdandet.

Regeringen har hittills förordnat om lagens tillämpning mot

åtta länder, nämligen Rhodesia, Sydafrika och Namibia, Irak och

Kuwait, Libyen, "Förbundsrepubliken Jugoslavien"

(Serbien--Montenegro) och Haiti.

Utvecklingen i Angola

Ett fredsavtal mellan den angolanska regeringen och Unita

ingicks i maj 1991. Ett ekonomiskt och politiskt reformarbete

inleddes, som bl.a. gjorde slut på enpartisystemet i landet. En

av FN övervakad försoningsprocess började. De val till parlament

och presidentpost som fredsavtalet stadgade ägde rum i september

1992. I parlamentsvalet segrade regeringspartiet MPLA, medan

president Dos Santos inte nådde egen majoritet i presidentvalet.

Valutslaget, som omgående kritiserades skarpt av Unita, har

dock av FN och andra valobservatörer betraktats som i huvudsak

rättvist. Trots uppmaningar från en enig omvärld har Unita

vägrat godta valresultaten.

Under hösten 1992 återupptogs inbördeskriget. Unita hade länge

framgång. Sedan sensommaren 1993 har dock regeringstrupperna

återtagit det militära initiativet.

Säkerhetsrådet har vid flera tillfällen behandlat konflikten i

Angola för att förlänga mandatet för FN-observatörerna i landet.

Rådet har enhälligt fördömt Unitas agerande och uppmanat

rörelsen att acceptera fredsavtalet och valutgången. Den

humanitära situationen har under året gradvis förvärrats.

Den politiska utvecklingen och det allvarliga mänskliga

lidandet i Angola har lett fram till att säkerhetsrådet den 15

september 1993 beslutat införa sanktioner riktade mot Unita.

Säkerhetsrådets beslut om sanktioner

I resolution nr 864 (1993) om sanktioner mot Unita i Angola

uttrycker säkerhetsrådet sin allvarliga oro över den försämrade

politiska och militära situationen i Angola. Rådet kräver att

Unita oreserverat godtar resultatet av de demokratiska valen den

30 september 1992 och fördömer Unitas fortsatta militära

aktioner och dess försök att lägga under sig ytterligare

territorium. Vidare noteras i resolutionen Unitas uttalanden om

beredskap att återuppta fredsförhandlingarna, och krav ställs

att så skall ske. Säkerhetsrådet fördömer starkt Unita och

konstaterar att dess militära aktioner utgör ett hot mot

internationell fred och säkerhet.

De svenska sanktionsbestämmelserna

De svenska sanktionsbestämmelserna, som finns i förordningen

(1993:1061) om vissa sanktioner avseende Angola, omfattar

krigsmateriel samt petroleum och petroleumprodukter.

Bestämmelserna trädde i kraft den 7 oktober 1993.

Motionssammanfattning

I motion 1993/94:U3 (v) konstateras att det enligt

säkerhetsrådets resolution 864 om sanktioner mot Unita skall

finnas beredskap för ytterligare åtgärder om inte eldupphör

inträtt och framsteg gjorts i fredsförhandlingarna före den 1

november 1993. Det beslut som fattades detta datum innebar dock

ingen skärpning av sanktionerna, utan endast att säkerhetsrådet

på nytt skall fatta beslut den 15 december. De ytterligare

åtgärder som åsyftas är bl.a. visumrestriktioner för

Unita-medlemmar och frysning av Unitas tillgångar utomlands.

Yrkande 1 i motionen kräver att Sverige snarast möjligt tar

initiativ till införande av sådana sanktioner.

Enligt yrkande 2 i motion 1993/94:U3 (v) bör FN-operationen i

Angola stärkas avsevärt i syfte att förbättra övervakningen av

sanktionernas tillämpning.

Också i motion 1993/94:U4 (s) yrkas att sanktionerna mot Unita

utvidgas. Motionärerna menar att regeringen snabbt bör agera för

att de i resolution 864 punkt 26 nämnda ytterligare

sanktionsåtgärderna (åtgärder på handelns område och

restriktioner beträffande resor för Unita-personal) införs.

Motionärerna menar även att FN:s fredsbevarande styrkor i Angola

bör utökas och deras mandat förlängas.

Utskottet

Bakgrund

Fredsavtalet i maj 1991 mellan Angolas regering och

motståndsrörelsen Unita innebar förhoppningar om ett slut på ett

trettioårigt tillstånd av krig. En av FN övervakad process mot

nationell försoning inleddes, och parlaments- och presidentval

hölls i september 1992. I parlamentsvalet erhöll det regerande

partiet MPLA en majoritet av rösterna. Striden om

presidentposten stod i praktiken mellan den hittillsvarande

presidenten, MPLA:s José Eduardo Dos Santos, och Unitas Jonas

Savimbi.

I presidentvalet måste dock en andra omgång hållas eftersom

Dos Santos inte vunnit med över 50 % av rösterna. Savimbi

accepterade emellertid inte valresultatet utan anklagade redan

under pågående rösträkning regeringen för valfusk och hotade med

ett nytt inbördeskrig om valresultatet offentliggjordes med Dos

Santos som segrare i presidentvalet. Stridigheter mellan

anhängare till MPLA och Unita utbröt i huvudstaden Luanda och på

andra orter i landet. De nya striderna i Angola tvingade flera

länder, däribland Sverige, att evakuera flertalet av sina

medborgare.

Den 1 november proklamerades en ny vapenvila. Denna blev dock

inte bestående, utom i själva Luanda, där säkerhetsläget uppges

omsider återgått till vad som var normalt före valet. I stora

delar av landet bröt inbördeskrig åter ut.

Striderna mellan Unita och regeringsstyrkor har under 1993

varit bland de häftigaste i det numera 17 år långa

inbördeskriget. Det senaste årets förnyade krig beräknas ha

krävt mellan 50 000 och 100 000 nya civila dödsoffer.

Hundratusentals människor har tvingats på flykt och FN har

varnat för en svältkatastrof i samma storleksordning som den i

Somalia. Situationen i den av Unita belägrade provinshuvudstaden

Kuito har varit särskilt svår. Enligt FN dör omkring 1 000

människor om dagen i Angola, en stor del av dem i Kuito.

Granatregn, svält och sjukdomar som relateras till kriget är

främsta dödsorsakerna. Angolas infrastruktur har sargats värre

än någonsin tidigare under konflikten. På landsbygden finns ca

10 miljoner minor utspridda och orsakar stort mänskligt lidande.

Sedan sensommaren 1993 har regeringstrupperna återtagit det

militära initiativet. Det får dock anses osäkert om någondera

sidan kan nå ett militärt avgörande i konflikten.

Den 30 oktober 1992 antog FN:s säkerhetsråd ett uttalande vari

världssamfundet krävde ett slut på striderna samt varnade för

att ingen regering som tar makten med vapen i hand någonsin

skulle komma att accepteras av omvärlden. Möjligheten

diskuterades inom FN att Angola skulle utsättas för ekonomiska

sanktioner i händelse av ett militärt maktövertagande av Unita.

I en rapport till säkerhetsrådet den 22 januari 1993

rekommenderade FN:s generalsekreterare att FN:s personal i

Angola omedelbart skulle dras tillbaka till Luanda samt varnade

för att hela FN-operationen i Angola kunde komma att avbrytas om

striderna fortsatte och freden inte kunde återupprättas. Unita

uppgav sig då villigt att delta i nya fredssamtal men inledde

samtidigt en ny militär offensiv.

FN:s ansträngningar att få i gång fredssamtal resulterade i en

överenskommelse mellan parterna den 26 januari 1993 om att

respektera en ny, temporär vapenvila. Preliminära samtal mellan

delegationer från regeringssidan respektive Unita kunde därpå

inledas under FN:s hägn i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Dessa

blev dock resultatlösa. Inte heller samtal i Abidjan senare

under våren 1993 kunde föra processen framåt.

FN:s säkerhetsråd har vid flera tillfällen behandlat

konflikten i Angola för att förlänga mandatet för

FN-observatörerna i landet (UNAVEM II). Mot bakgrund av både den

politiska utvecklingen och det allt allvarligare mänskliga

lidandet i Angola införde FN:s säkerhetsråd den 15 september

1993 bindande sanktioner mot Unita.

Helt nyligen har, under FN:s överinseende, nya förhandlingar

mellan parterna inletts i Zambias huvudstad Lusaka.

Säkerhetsrådet följer den allmänna utvecklingen i Angola och

överläggningarna mellan parterna med stor uppmärksamhet. Rådet

avser överväga frågan om ytterligare åtgärder senast den 15

december i samband med behandlingen av den uppföljningsrapport

som rådet begärt av generalsekreteraren i resolution 864.

Utskottets överväganden

Sverige har under många år med bistånd bidragit både till

Angolas utveckling och till fredsprocessen. Förhållandena i

landet efter valen är djupt oroande. Det återupptagna

inbördeskriget har lett till mänskliga tragedier och till

omfattande ödeläggelse.

Utskottet har, mot bakgrund av den rådande situationen, ingen

erinran mot regeringens i proposition 1993/94:81 framförda

förslag och tillstyrker därför att riksdagen godkänner

regeringens förordnande om tillämpning av 3 § och 4 § 1 lagen

(1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om

Angola.

I motionerna 1993/94:U3 (v) yrkande 1 och 1993/94:U4 (s)

berörd del framförs krav på att regeringen agerar för att de i

resolution 864 förutsedda sanktionsåtgärderna införs.

Enligt utskottets uppfattning är det beklagligt att de

åtgärder världssamfundet vidtog i samband med valet i Angola

inte var av den omfattningen att de fick avsedd effekt.

Underlåtenheten, främst från Unita och dess ledare Jonas

Savimbi, att följa tidigare uppmaningar av säkerhetsrådet att

avbryta krigföringen och att respektera såväl fredsavtalet från

1991 som utgången av valen i september 1992 framtvingade

beslutet i säkerhetsrådet om sanktioner.

Det är utskottets förhoppning att säkerhetsrådets bestämda

hållning och dess vilja att, om så blir nödvändigt, vidta

ytterligare sanktioner mot Unita skall leda till att kriget

upphör och fredsprocessen återupptas. Därmed skulle också

återuppbyggnaden och den demokratiska utvecklingen, som avbröts

av inbördesstriderna, kunna inledas på allvar.

Utskottet noterar att man från svensk sida noga följer

utvecklingen och till fullo stöder de ansträngningar som görs

inom FN:s ram för att uppnå fred. Det finns, enligt utskottets

uppfattning, fortfarande förhoppningar om att de pågående

samtalen kan leda till positiva resultat. Skulle det visa sig

att så ej blir fallet bör det emellertid från svensk sida finnas

en hög beredskap att ta initiativ till vidare åtgärder inom FN:s

ram och till att verka för de ytterligare sanktioner som

säkerhetsrådet kan komma att besluta om.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motion 1993/94:U3 (v)

yrkande 1 och 1993/94:U4 (s) i berörd del som besvarade.

I motionerna 1993/94:U3 (v) yrkande 2 och 1993/94:U4 (s)

delvis berörs bl.a. närvaron av och mandatet för FN-styrkorna

och annan FN-personal i Angola.

Som utskottet tidigare anfört (bet. 1993/94:UU3) utgår det

från att regeringen i lämpliga former fortsätter att agera för

att bidra till en fredlig lösning av konflikten. Sverige bör

enligt utskottet ha beredskap för att skyndsamt kunna göra

ytterligare humanitära insatser för att lindra det mänskliga

lidandet i Angola och för att främja demokratiprocessen.

Enligt utskottets uppfattning är en fortsatt FN-närvaro i

Angola en förutsättning för att den pågående fredsprocessen

skall kunna leda till ett positivt resultat. Det är därför

angeläget att, i linje med det perspektiv som anläggs i

säkerhetsrådets resolution 864, A 1--2, också från svensk sida

verka för fortsatt FN-närvaro och för att den ges en i

förhållande till uppgiften lämplig omfattning.

Enligt vad utskottet erfarit pågår ett förberedelsearbete inom

regeringskansliet för att studera vidare svenska insatser i

detta avseende.

Också när det gäller stöd till de hjälpbehövande i landet

finns beredskap från svensk sida. Statsrådet Alf Svensson

förklarade den 9 november i riksdagen att Sverige är berett att

svara positivt på den appell som FN kommer med. Han underströk i

sammanhanget också att regeringen vill verka för att ett brett

multilateralt hjälparbete kommer till stånd, först med

katastrofhjälp och sedan med återuppbyggnad.

Sverige har i likhet med övriga nordiska länder vädjat till

parterna i Angola att inställa fientligheterna och ge omedelbart

tillträde för humanitära insatser.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna 1993/94:U3

(v) yrkande 2 och 1993/94:U4 (s) i berörd del som besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens proposition 1993/94:81

att riksdagen godkänner regeringens förordnande om tillämpning

av 3 § och 4 § 1 lagen (1971:176) om vissa internationella

sanktioner i fråga om Angola,

2. beträffande utvidgning av sanktionerna mot Angola

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U3 yrkande 1 och

1993/94:U4 (berörd del) besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande FN:s fredsbevarande styrkor i Angola m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U3 yrkande 2 och

1993/94:U4 (berörd del) besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 23 november 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Maj Britt

Theorin (s), Pär Granstedt (c), Göran Lennmarker (m), Nils T

Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s),

Kristina Svensson (s), Bengt Silfverstrand (s), Håkan Holmberg

(fp), Lena Boström (s) och Richard Ulfvengren (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.