Bet. 1993/94:UU12

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU12

Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta

nationernas konvention mot kemiska vapen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1993/94

UU12

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

(Utrikesdepartementet) proposition 1993/94:120 Lagstiftning med

anledning av Sveriges tillträde till FN-konventionen mot kemiska

vapen.

Inga motioner har avlåtits med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om

inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot

kemiska vapen samt förslagen till ändringar vad avser

brottsbalken, lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i

vissa fall, lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa

produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. och lagen

(1992:1300) om krigsmateriel.

Till betänkandet är justitieutskottets yttrande 1993/94:JuU3y

fogat, bilaga 7.

Propositionen

I proposition 1993/94:120 Lagstiftning med anledning av

Sveriges tillträde till FN-konventionen mot kemiska vapen

hemställs att riksdagen antar förslagen till

1. lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention

om förbud mot kemiska vapen,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och

privilegier i vissa fall,

4. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av

vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,

5. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.

Lagarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Förutsättningarna för att bestämmelserna skall träda i kraft är

att konventionen har trätt i kraft i förhållande till Sverige.

I fråga om 6b, 6c, 12 och 15 §§ i massförstörelselagen

föreslår regeringen att dessa skall träda i kraft den 1 juli

1994.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sverige ratificerade FN-konventionen mot kemiska vapen den 17

juni 1993 (prop. 1992/93:181, med konventionens text på

engelska och svenska, bet. 1992/93:UU30, rskr. 1992/93:409).

En departementspromemoria (Ds 1993:50), Sveriges tillträde

till Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling,

produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om

deras förstöring -- Lagstiftningsdel, har remissbehandlats och

sammanfattas på s. 61 i propositionen. En remissammanställning

finns på s. 69 ff.

Många av de krav som ställs på Sverige såsom part i

konventionen tillgodoses redan genom gällande lagstiftning. Där

lagstiftning har bedömts nödvändig föreslår regeringen att

behövliga regler förs in i gällande lagar. Detta gäller för den

kontroll av utförsel och införsel som konventionsstaterna är

skyldiga att upprätthålla beträffande vissa produkter liksom för

insamlandet av de uppgifter som behövs för att kontrollera

konventionens efterlevnad. Brott mot konventionen föreslår man

skall omfattas av brottsbalkens bestämmelser. Vidare föreslås

att svensk jurisdiktion skall utvidgas till att avse sådana

brott oavsett var brottet är begånget. För att tillgodose

konventionens krav på inspektioner föreslås en ny lag.

Regeringen föreslår också att konventionens immunitets- och

privilegiebestämmelser införlivas i svensk rätt genom att en

hänvisning görs till konventionen i bilagan till lagen

(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Lagrådets yttrande har inhämtas över lagförslagen, s. 83--90 i

propositionen. Regeringen har följt Lagrådets förslag till

ändringar som avser förslaget till lag om inspektioner enligt

Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen och

förslag till ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel

av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,

m.m., 10 §.

Lagförslagen finns på s. 5--11 i propositionen och fogas till

betänkandet som bilaga 1--5.

Sammanfattning av propositionens lagförslag och bedömningar

Konventionen

Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling,

produktion, innehav och användning av kemiska vapen innehåller

regler genom vilka allt innehav och all användning av kemiska

vapen förbjuds. Konventionen innehåller vidare regler om

sanktioner ifall förbudet skulle överträdas, bestämmelser om

rutinkontroller av den kemiska industrin och inspektioner av

såväl civila som militära anläggningar vid misstanke om

konventionsbrott. En internationell kontrollorganisation,

Organisationen för förbud mot kemiska vapen, skall upprättas i

Haag. Ett tekniskt sekretariat inom organisationen skall ha till

uppgift att genomföra de kontrollåtgärder som föreskrivs i

konventionen.

Konventionen är uppdelad i en ingress, 24 artiklar och 3

bilagor. Artiklarna innehåller de grundläggande åtagandena. I

bilagorna finns följdbestämmelser på olika områden.

I den första bilagan, kemikaliebilagan, anges vilka

kemikalier som omfattas av konventionen. Bilagan är indelad i

tre avsnitt (lista 1--3). Lista 1 innehåller åtta giftiga

kemikalier och fyra kemiska utgångsämnen. Lista 2 innehåller tre

giftiga kemikalier och elva kemiska utgångsämnen. Lista 3

innehåller fyra giftiga kemikalier och tretton utgångsämnen.

I den andra bilagan, verifikationsbilagan, finns

detaljerade bestämmelser om kontrollen av konventionens

efterlevnad bestående av deklarationer och inspektioner samt

bestämmelser om immunitet och privilegier för medlemmar i

inspektionsgrupperna. Verifikationsbilagan anger också

regelverket för kemikalierna enligt lista 1--3 i

kemikaliebilagan.

I den tredje bilagan, sekretessbilagan, finns allmänna

principer för hanteringen av konfidentiell information, åtgärder

till skydd för installationer som är känsliga från

sekretessynpunkt och för att förhindra att konfidentiella

uppgifter avslöjas i samband med

verifikations-/inspektionsverksamhet. Skyldigheten att skydda

konfidentiell information gäller oavsett om denna härrör från

civila eller militära anläggningar. Information skall betraktas

som konfidentiell om den betraktas som konfidentiell av den stat

som lämnat den eller -- om uppgifterna lämnats av annan stat --

om generaldirektören för Tekniska sekretariatet gör bedömningen

att det finns skäl att anta att dess otillåtna spridning skulle

skada den stat till vilken informationen hänför sig eller skulle

skada mekanismerna för genomförandet av konventionen.

Lagförslagen m.m.

Produktion i en enda småskalig anläggning

I verifikationsbilagan (del VI) stadgas att tillverkning av

lista 1-ämnen för forsknings-, medicinska, farmaceutiska

eller skyddsändamål endast får förekomma vid en enda småskalig

anläggning godkänd av konventionsstaten. Detta konventionskrav

bedömer regeringen vara tillgodosett av krigsmateriellagens

bestämmelser om krav på tillstånd för tillverkning av

krigsmateriel. Flertalet remissinstanser delar denna bedömning

eller lämnar den utan erinran.

Produktion vid andra anläggningar

Konventionens krav att övrig tillverkning av lista 1-ämnen

för skydds-, forsknings-, medicinska eller farmaceutiska ändamål

skall ske i anläggningar godkända av regeringen bedömer

regeringen också vara tillgodosett av krigsmateriellagens regler

om regeringens tillstånd för tillverkning av krigsmateriel.

Syntes av lista 1-ämnen för forsknings-, medicinska eller

farmaceutiska ändamål men inte för skyddsändamål får enligt

konventionen utan tillstånd äga rum vid laboratorier, om den

sammanlagda mängden är mindre än 100 gram per år och anläggning.

Sådan syntes omfattas av krigsmateriellagens krav på

tillverkningstillstånd. I propositionen föreslås därför att

regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om undantag från

kravet på tillverkningstillstånd avseende högst 100 gram kemiska

produkter som klassificeras som krigsmateriel (3 § ny punkt 3

krigsmateriellagen). Flertalet remissinstanser tillstyrker detta

förslag eller lämnar det utan erinran.

Utförsel av lista 1-ämnen

Utförsel av lista 1-ämnen får enligt konventionen endast ske

till en annan part i konventionen och endast för forsknings-,

medicinska, farmaceutiska eller skyddsändamål. Utförda ämnen får

inte vidareexporteras till annan stat. I propositionen redovisas

att krigsmateriellagens bestämmelser om utförsel av

krigsmateriel (lista 1-ämnen) är till fyllest för att

konventionsåtagandet skall uppfyllas. Den svenska lagens krav på

regeringens tillstånd är i princip undantagslöst. Export av ett

lista 1-ämne utan regeringens tillstånd utgör brott mot lagen

(1960:418) om straff för varusmuggling. Remissinstanserna

instämmer i bedömningen eller lämnar denna utan erinran.

Underrättelse om överföring

Någon bestämmelse som motsvarar konventionsåtagandet rörande

underrättelse till Tekniska sekretariatet om utförsel och

införsel finns inte i krigsmateriellagen. Lagen innehåller inte

heller några bestämmelser som gör det möjligt att uppfylla

motsvarande åtagande som mottagande stat. Konventionskravet kan,

enligt propositionen, tillgodoses på administrativ väg.

Regeringen bedömer att det beträffande utförsel torde vara

tillräckligt att regeringen dels i utförselbeslutet

(krigsmateriellagen 6 och 14 §§) anger att detta kan

verkställas först vid ett angivet datum räknat minst 30 dagar

efter beslutsdagen, dels genast vidarebefordrar informationen

till Tekniska sekretariatet. Några bestämmelser om detta behövs

inte, eftersom regeringen avgör hur ett tillstånd skall utformas

och vilka villkor som kan förenas med tillståndet. Det ankommer

på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att

se till att underrättelsen når sekretariatet.

När det gäller konventionsåtagandet som mottagande stat anges

det i propositionen att de kemikalier (lista 1-ämnen) det är

fråga om är sådana som enligt lagen (1985:426) om kemiska

produkter kräver tillstånd för införsel med hänsyn till

produkternas farlighet från hälso- och miljösynpunkt. Sådana

tillstånd meddelas av länsstyrelserna. För att Sverige skall

kunna uppfylla åtagandet räcker det med att länsstyrelserna dels

i besluten anger att införsel får ske tidigast 30 dagar efter

beslutsdagen, dels åläggs att vidarebefordra beslut om införsel

av dessa produkter till regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer. Remissinstanserna har inte kommenterat

regeringens argumentation i denna del.

Deklarationer inom lista 1-området

Skyldigheten att lämna årliga deklarationer (lista 1-ämnen) om

den verksamhet som har bedrivits under det gångna året

respektive planeras för det kommande året bedöms vara

tillgodosedd genom bestämmelsen om deklarationsskyldighet i

19 § krigsmateriellagen. I denna paragraf finns en bestämmelse

om skyldighet för den som har tillstånd att tillverka

krigsmateriel att, enligt de närmare föreskrifter som regeringen

meddelar, lämna deklarationer rörande den verksamhet för vilken

tillstånd har meddelats.

21 § krigsmateriellagen reglerar skyldigheten att till

regeringen anmäla ändring i förhållanden som upptagits i

tillståndsansökan. I propositionen sägs att det därför

förefaller vara lämpligt att komplettera 21 §

krigsmateriellagen med en skyldighet för den som har tillstånd

att tillverka kemiska krigsmaterielprodukter att, i enlighet med

föreskrifter som regeringen meddelar, till regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer lämna anmälan om planerna för

verksamheten ändras under pågående kalenderår. Flertalet

remissinstanser kommenterar inte förslaget.

Klassificering av lista 2- och 3-ämnen

I verifikationsbilaga VII finns konventionens regelverk för

lista 2-ämnen som kan ha såväl ett civilt som ett militärt

användningsområde, s.k. dual use-produkter. I listan finns tre

giftiga kemikalier och elva grupper utgångsämnen. De

utgångsämnen som direkt anges respektive exemplifieras i

konventionen lista 2B ingår redan i dag i bilaga 3 till

massförstörelseförordningen. Förutom dessa utgångsämnen regleras

i konventionens kemikaliebilaga också grupper av kemikalier,

exempelvis kemikalier innehållande en fosforatom till vilken är

bundet en metyl-, etyl- eller propylgrupp, men inga ytterligare

kolatomer. Även sådana kemikalier bör enligt propositionen anses

omfattas av massförstörelselagstiftningen. I 1 §

massförstörelselagen är regeringen bemyndigad att meddela

föreskrifter om lagens omfattning. De ämnen enligt lista 2 i

konventionen som inte redan omfattas av massförstörelselagen

bör, enligt propositionen, genom en förordningsändring föras

till denna grupp.

I verifikationsbilaga VIII finns konventionens regelverk för

lista 3-ämnen. Den listan innehåller 17 giftiga kemikalier och

utgångsämnen. Elva av dessa ämnen ingår i bilagan till

massförstörelseförordningen. För att Sverige skall uppfylla sitt

konventionsåtagande krävs därför en reglering av de resterande

sex kemikalierna. Detta kan regeringen göra genom en ändring i

bilaga 3 till massförstörelseförordningen. Remissinstanserna har

inte yttrat sig över bedömningen i dessa delar.

Utförsel av lista 2-ämnen och slutanvändarintyg

Lista 2-ämnen får endast utföras till eller erhållas från

konventionsstater. Denna förpliktelse skall träda i kraft tre år

efter konventionens ikraftträdande. Under mellantiden skall

konventionsstaten begära slutanvändarintyg från mottagarstaten.

Förbud mot utförsel av lista 2-ämnen omfattas av

massförstörelselagens bestämmelser. I den utsträckning lista

2-ämnen finns upptagna i bilaga 3 till

massförstörelseförordningen råder utförselförbud redan i dag.

De ämnen som införs i denna bilaga kommer automatiskt att

omfattas av utförselförbudet. Undantag från utförselförbudet kan

beslutas av regeringen efter prövning i det enskilda fallet.

Regeringen bedömer att ingen ändring av massförstörelselagen

behöver göras för att uppfylla konventionens krav i detta

avseende.

Konventionens krav på att slutanvändarintyg skall användas

fram till dess att utförselförbud har genomförts faller enligt

regeringens bedömning inom ramen för massförstörelselagen.

Flertalet remissinstanser delar bedömningen.

Införsel av lista 2-ämnen

När det gäller konventionskravet att avge inledande och sedan

årliga deklarationer som innehåller sammanlagda nationella

uppgifter rörande de mängder av lista 2-ämnen som förs in i

konventionsstaten föreslår regeringen att ett krav på tillstånd

för införsel införs i massförstörelselagen. Regeringen

bemyndigas dels att delegera beslutanderätten till en myndighet,

dels att genom föreskrifter meddela undantag från

tillståndskravet för vissa produkter eller införsel från vissa

länder (ny 6 a § i massförstörelselagen).

Utförsel av lista 3-ämnen

För lista 3-ämnen föreskriver konventionen varken export-

eller importrestriktioner. Däremot skall konventionsstaterna

säkerställa att kemikalierna i mottagarlandet endast skall

användas för ändamål som inte är förbjudna enligt konventionen.

Vid export till en icke-konventionsstat skall konventionsstaten

bl.a. begära att den mottagande staten intygar

att kemikalierna endast skall användas för ändamål som inte

är förbjudna enligt konventionen,

att de inte skall vidareexporteras,

mängder och typer,

deras slutanvändning,

slutanvändarnas namn och adresser.

Kravet på säkerställande bedömer regeringen vara tillgodosett

på samma sätt som för utförsel av lista 2-ämnen inom ramen för

bestämmelserna i massförstörelselagen. Flertalet remissinstanser

delar denna bedömning.

Deklarationer utanför lista 1-området

För att Sverige skall kunna uppfylla konventionsåtagandet att

lämna inledande och årliga deklarationer avseende anläggningar

som hanterar lista 2- och 3-ämnen liksom andra anläggningar som

kan komma i fråga för ett deklarationsförfarande krävs

bestämmelser om hur dessa uppgifter skall infordras. Regeringen

föreslår därför att bestämmelser om deklarationsskyldighet för

den som producerar, bereder, förbrukar, importerar eller

exporterar produkter som avses i 1 § 4 massförstörelselagen

införs (ny 6 b § i massförstörelselagen).

I propositionen omtalas vikten av att regeringen har möjlighet

att kontrollera att de i deklarationen lämnade uppgifterna är

korrekta. Regeringen föreslår därför att den som har lämnat

deklaration enligt nya 6 b § efter anmodan skall lämna de

upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av de

uppgifter som lämnats i deklarationen till regeringen eller den

myndighet som har att ta emot deklarationen (ny 6 c § i

massförstörelselagen).

Kriminalisering av verksamhet som är förbjuden enligt

konventionen

I artikel VII i konventionen stadgas att en konventionsstat

skall förbjuda fysiska och juridiska personer, var de än

befinner sig på dess territorium eller på andra platser under

dess folkrättsligt erkända jurisdiktion, att utöva verksamhet

som enligt konventionen är förbjuden för en konventionsstat. I

denna skyldighet innefattas införande av strafflagstiftning, som

avser sådan verksamhet, samt att i enlighet med folkrätten

utsträcka denna strafflagstiftning till varje verksamhet som

enligt konventionen är förbjuden för en konventionsstat och som

inletts någonstans av fysiska personer som är medborgare i

staten i fråga.

I propositionen föreslås att en särskild straffbestämmelse

införs i brottsbalken (ny paragraf i 22 kap. 6 a §) för den som

gör sig skyldig till en sådan gärning som staterna förbinder sig

att avstå ifrån enligt artikel I i konventionen.

Konventionskravet på utsträckt jurisdiktion tillgodoses enligt

propositionen genom en hänvisning i 2 kap. 3 § BrB till olovlig

befattning med kemiska vapen.

Inspektioner

I konventionen finns föreskrifter om tre typer av

inspektioner: inledande inspektioner, rutininspektioner och

inspektioner på uppfordran. De två förstnämnda har till syfte

att klargöra att avlämnade deklarationer är riktiga.

Inspektioner på uppfordran har till syfte att undanröja

misstanke om brott mot konventionen. Inspektioner av detta slag

kan därför komma att rikta sig mot vilken plats eller anläggning

som helst inom en konventionsstat där förbjuden verksamhet

misstänks förekomma.

Regeringen föreslår att en lag om inspektioner enligt

konventionen införs. Om inspektion av en anläggning skall ske i

Sverige, skall regeringen fatta de beslut som behövs för

inspektionens genomförande och därvid utse en myndighet som

skall närvara under inspektionen och biträda inspektionsgruppen.

I beslutet skall regeringen också ange vilka åtgärder

inspektionsgruppen får företa. Den som berörs av inspektionen

skall som huvudregel ges tillfälle att yttra sig innan

regeringen fattar sitt beslut.

En inspektion får enligt förslaget innefatta att

inspektionsgruppen ges tillträde till det område som i

underrättelsen angetts som föremål för inspektionen, att

godstrafik på väg från inspektionsområdet får stoppas och

kontrolleras, att prover får tas och att inspektionsgruppen får

ta med sig och använda egen apparatur och annan teknisk

utrustning. Inspektionen får inte göras i någons bostad.

Den myndighet som regeringen utsett att närvara vid

inspektionen får besluta i frågor som avser verkställighet av

regeringens beslut. En fråga kan hänskjutas till regeringen, om

inspektionsgruppen begär det eller frågan annars är av särskild

vikt. En fråga som berör enskilds rätt skall också hänskjutas

till regeringen, om den enskilde begär det. Polismyndighet skall

lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut enligt

lagen.

Vid tillämpningen av lagen skall intresset av att skydda

uppgifter som är av betydelse för rikets säkerhet samt

företagshemligheter särskilt beaktas.

Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.

Justitiekanslern (JK) pekar dock i sitt remissyttrande på

förslagets långtgående åligganden för enskilda. JK anser att det

från olika utgångspunkter kan diskuteras om denna inträngande

reglering av enskildas förhållanden är lämplig eller ej, men att

utrymmet för sådana hänsynstaganden är ytterst begränsat sedan

statsmakterna valt att besluta om ratifikation av konventionen

utan att lagstiftningsfrågorna dessförinnan penetrerats. JK

avstår därför från att närmare analysera om förslaget innefattar

en rimlig avvägning av t.ex. sådana intressen som skall skyddas

av reglerna i 8 kap. 3 § regeringsformen (RF). Nedrustnings- och

folkrättsdelegationen finner förslaget välbalanserat då det

följer Sveriges åtagande enligt konventionen samtidigt som det

ger möjlighet att särskilt beakta intresset av att skydda

uppgifter av betydelse för rikets säkerhet och

företagshemligheter.

I propositionen anges att de inspektioner som kan äga rum på

uppfordran vid misstanke om brott mot konventionen särskilt

måste beaktas. Antalet sådana inspektioner förutses bli få. I

propositionen sägs att en grupp för att ta fram underlag och

bereda beslut med anledning av sådana inspektioner bör skapas

inom regeringskansliet.

Sekretess för uppgifter från konventionsorganen

Regeringen gör bedömningen att någon ändring av sekretesslagen

inte behöver göras för att konventionens krav skall tillgodoses.

I propositionen hänvisas till den översyn av

sekretesslagstiftningen som pågår för närvarande (dir. 1993:32).

Immunitet och privilegier

Konventionens immunitets- och privilegiebestämmelser föreslås

införlivas i svensk rätt genom att en hänvisning görs till

konventionen i bilagan till 1976 års lag om immunitet och

privilegier i vissa fall.

Nationell myndighet

Enligt artikel VII p. 4 skall konventionsstaten för att

fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen utse eller

upprätta en nationell myndighet med uppgift att utgöra den

nationella kontaktpunkten för effektiva förbindelser med

organisationen för förbud mot kemiska vapen och andra

konventionsstater.

Regeringen bedömer att det inte krävs någon lagstiftning för

att tillgodose detta konventionskrav. Flertalet remissinstanser

delar denna bedömning. I propositionen anges att

Utrikesdepartementet kan svara för kontakterna gentemot den

internationella kontrollorganisationen, medan de uppgifter som

skall utföras på det nationella planet fördelas på de

myndigheter som i dag fyller funktioner som berörs av

konventionen: främst Krigsmaterielinspektionen och

Kemikalieinspektionen.

Under rubriken Kostnader anges det i propositionen att

regeringen avser presentera den merkostnad som beräknas uppstå

med anledning av konventionen i budgetpropositionen för

budgetåret 1994/95. Sedan propositionen skrevs har, enligt vad

utskottet erfarit, regeringen beslutat återkomma om

finansieringen i en särproposition.

Utskottet

De framlagda lagförslagen är föranledda av den svenska

ratificeringen av FN-konventionen mot kemiska vapen. I ärendet

har utskottet inhämtat yttrande från justitieutskottet som

begränsat sitt yttrande (1993/94:JuU3y) till att avse förslagen

till lag om ändring i brottsbalken och lag om ändring i lagen

(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

I propositionen föreslås att det i 22 kap. 6 a § BrB införs

en ny straffbestämmelse om olovlig befattning med kemiska

vapen. Genom straffbestämmelsen straffbeläggs i princip all

befattning med kemiska vapen. Straffskalan omfattar enligt

förslaget fängelse i högst fyra år eller, om brottet är grovt,

fängelse i högst tio år eller på livstid.

Justitieutskottet, som delar regeringens uppfattning när det

gäller behovet av lagstiftning, noterar i sitt yttrande att

gärningsbeskrivningen utformats på ett sådant sätt att det av

lydelsen direkt framgår vilka gärningar som faller under

bestämmelsen. Någon annan lösning torde inte heller komma i

fråga anser justitieutskottet. Vad beträffar hänvisningen till

konventionen beträffande definitionen av uttrycket "kemiska

vapen" konstaterar justitieutskottet att detta innebär att

gränserna för det straffbara området inte till fullo kan utläsas

direkt ur lagtexten. Enligt yttrandet är detta inte

tillfredsställande, men justitieutskottet anser att det får

godtas med hänsyn till svårigheterna att på annat sätt göra

erforderliga preciseringar.

Utrikesutskottet delar denna syn.

Justitieutskottet pekar i sitt yttrande på att

konventionsåtagandet när det gäller straff för brott mot den nya

bestämmelsen inte omfattar själva straffskalans utformning. Med

hänsyn till brottets likhet med folkrättsbrott faller det sig

dock, enligt justitieutskottets mening, naturligt att ge

straffskalan en utformning som nära anknyter till den som gäller

för sådant brott. Justitieutskottet ställer sig bakom den

utformning av straffskalan som regeringen föreslagit.

Utrikesutskottet delar denna uppfattning.

Justitieutskottet omnämner också i sitt yttrande att

konventionen i förslagen till 22 kap. 6 a § BrB och punkt 45 i

bilagan till immunitetslagen givits något olika beteckningar.

Utrikesutskottet föreslår därför att, på sätt som framgår av

betänkandets bilaga 6, en samordning sker och att konventionen

ges en enhetlig beteckning i de olika lagarna.

Justitieutskottet noterar i sitt yttrande att en ändring i

immunitetslagen även föreslås i proposition 1993/94:104 Sveriges

tillträde till den internationella Eurocontrolkonventionen och

den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter.

Utrikesutskottet föreslår därför att ändringarna i proposition

1993/94:120 genomförs på det sätt som framgår av bilaga 6 till

betänkandet.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag till

ikraftträdande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag till lag om inspektioner enligt

Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot

kemiska vapen,

2. beträffande ändring i lagen (1976:661) om immunitet och

privilegier i vissa fall

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall med

den ändringen att lagen erhåller i bilaga 6 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

3. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till ändring i

dels brottsbalken,

dels lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa

produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,

dels lagen (1992:1300) om krigsmateriel.

Stockholm den 24 februari 1994

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Maj Britt

Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T

Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s),

Bertil Persson (m), Lena Boström (s), Fanny Rizell (kds),

Richard Ulfvengren (nyd) och Bengt Ahlquist (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Utskottets förslag till

lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier

i vissa fall

Bilaga 6

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall 1 skall ha följande

lydelse.

00>100>Bilaga 2

00>

00> Immunitet och/eller privilegier gäller för följande

71> Tillämplig internationell överenskommelse

00> Internationella organ

37> Fysiska personer

00> 44

05> Organisationen för förbud mot kemiska vapen

37> Medlemmarnas representanter i organisationen, personer med

tjänst hos eller uppdrag av organisationen och observatörer

under inspektion

71> Förenta nationernas konvention den 30 november 1992 om

förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av

kemiska vapen samt om deras förstöring.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Lagen omtryckt 1987:341

2 Bilagans lydelse enligt SFS 1993:1299

Justitieutskottets yttrande

1993/94:JuU3y

Bilaga 7

Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta

nationernas konvention mot kemiska vapen

Till utrikesutskottet

Inledning

I proposition 1993/94:120 om lagstiftning med anledning av

Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot

kemiska vapen har regeringen (Utrikesdepartementet) föreslagit

riksdagen att anta av Lagrådet granskade förslag till

1. lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention

om förbud mot kemiska vapen,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och

privilegier i vissa fall,

4. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av

vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.

samt

5. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.

Propositionen har hänvisats till utrikesutskottet som har

berett justitieutskottet tillfälle att yttra sig i ärendet.

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.

Utskottet

Bakgrund

Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling,

produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om

deras förstöring öppnades för undertecknande den 13 januari 1993

och undertecknades av Sverige samma dag. Riksdagen godkände

Sveriges tillträde till konventionen den 7 juni 1993 (prop.

1992/93:181, UU30, rskr. 409), och Sverige deponerade

ratifikationsinstrumentet hos FN:s generalsekreterare den 17

juni samma år.

Syftet med konventionen är att totalförbjuda kemiska

massförstörelsevapen och att reglera hur de existerande lagren

av sådana vapen skall förstöras. För att kontrollera

efterlevnaden av konventionen inrättas en kontrollorganisation,

Organisationen för förbud mot kemiska vapen.

I det nu aktuella ärendet behandlas de lagstiftningsåtgärder

som krävs för att Sverige skall uppfylla sina åtaganden enligt

konventionen. Till grund för förslagen ligger en inom

Utrikesdepartementet upprättad promemoria (Ds 1993:50) Sveriges

tillträde till Förenta nationernas konvention om förbud mot

utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen

samt deras förstöring -- Lagstiftningsdel. Promemorian har

remissbehandlats.

I propositionen föreslås att riksdagen skall anta en ny lag om

inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot

kemiska vapen (inspektionslagen). Vidare föreslås att det i

brottsbalken (BrB) skall införas ett nytt brott, olovlig

befattning med kemiska vapen och att den svenska

jurisdiktionen skall utvidgas till att avse sådant brott även om

gärningen förövats utomlands och oberoende av gärningsmannens

nationalitet och hemvist samt oavsett om gärningen är straffbar

enligt lagen på den ort där den förövades. Konventionen

föranleder också ett förslag till tillägg i lagen om immunitet

och privilegier i vissa fall (immunitetslagen) som innebär att

vissa personer inom Organisationen för förbud mot kemiska vapen

kommer att omfattas av lagen. Härtill kommer vissa ytterligare

ändringar i andra lagar.

Den nya lagstiftningen föreslås med något undantag träda i

kraft den dag regeringen bestämmer.

Enligt vad utskottet inhämtat har regeringens förslag till

inspektionslag och till lag om ändring i BrB upprättats inom

Justitiedepartementet.

Förslagen till lag om ändring i BrB och i immunitetslagen

ligger inom justitieutskottets beredningsområde. Utskottet

begränsar sitt yttrande till att avse dessa lagförslag.

Överväganden

Olovlig befattning med kemiska vapen

I propositionen föreslås att det i 22 kap. 6 a § BrB införs en

ny straffbestämmelse om olovlig befattning med kemiska

vapen. Bestämmelsen skall tillämpas vid brott mot konventionen

om gärningen inte är att bedöma som folkrättsbrott enligt 22

kap. 6 § BrB. Genom bestämmelsen straffbeläggs i princip all

befattning med kemiska vapen. Straffskalan omfattar enligt

förslaget fängelse i högst fyra år eller, om brottet är grovt,

fängelse i högst tio år eller på livstid.

Utskottet, som delar regeringens uppfattning när det gäller

behovet av lagstiftning, noterar att gärningsbeskrivningen

utformats på ett sådant sätt att det av lydelsen direkt framgår

vilka gärningar som faller under bestämmelsen. Någon annan

lösning torde inte heller kunna komma i fråga. När det gäller

hänvisningen till konventionen beträffande definitionen av

uttrycket "kemiska vapen" konstaterar utskottet att detta

innebär att gränserna för det straffbara området inte till fullo

kan utläsas direkt ur lagtexten. Detta är självklart inte helt

tillfredsställande men får godtas med hänsyn till svårigheterna

att på annat sätt göra erforderliga preciseringar.

När det gäller straff för brott mot den nya bestämmelsen vill

utskottet peka på att konventionsåtagandet inte sträcker sig

längre än till att införa straffbestämmelser.

Konventionsåtagandet omfattar med andra ord inte själva

straffskalans utformning. Med hänsyn till brottets likhet med

folkrättsbrottet faller det sig dock enligt utskottets mening

naturligt att ge straffskalan en utformning som nära anknyter

till den som gäller för sådant brott. Utskottet kan således

ställa sig bakom den utformning av straffskalan som regeringen

föreslagit.

Övriga lagförslag

I övrigt föranleder lagförslagen inget uttalande från

utskottet annat än att utskottet har noterat att konventionen i

förslagen till 22 kap. 6 a § BrB och punkt 45 i bilagan till

immunitetslagen givits något olika beteckningar. Utskottet

föreslår att en samordning sker och att således konventionen ges

en enhetlig beteckning i de olika lagarna. I sammanhanget kan

också anmärkas att konventionen i rubriken till inspektionslagen

givits en förkortad benämning.

Övrigt

Utskottet har noterat att en ändring i immunitetslagen

föreslås även i proposition 1993/94:104 om Sveriges tillträde

till den internationella Eurocontrolkonventionen och den

multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter. En

samordning av lagstiftningsärendena bör ske.

Stockholm den 22 februari 1994

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik

Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe

Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit

Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl

Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf

Eriksson (s) och Christel Anderberg (m).