Bet. 1993/94:UU15

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

UU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas den del av regeringens budgetproposition som

avser utvecklingssamarbete med u-länder (littera C i bil. 4 till prop.

1993/94:100) samt motioner på biståndsområdet.

Regeringen föreslår att det samlade biståndet för budgetåret 1994/95 skall

uppgå till 13 360 miljoner kronor vilket innebär en ökning med 400 miljoner i

jämförelse med innevarande budgetår. Ökningen sker i enlighet med regeringens

ambitioner att Sverige inom en femårsperiod åter skall avsätta en procent av

BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Den föreslagna ökningen av

biståndsramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika anslagen.

Övergången till en ny budgeteringsteknik för Sveriges bidrag till

Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel numera inte anslås

förrän IDA drar på en skuldsedel. Detta medför att reserverade medel under

anslagsposten för täckande av lagda skuldsedlar successivt minskar. Vid

budgetårsskiftet utgjorde det totala skuldsedelsbeloppet under anslaget drygt

4,7 miljarder kronor medan reserverade medel för kommande utbetalningar uppgick

till 3,3 miljarder kronor. Av den ingående reservationen på ca 940 miljoner

kronor för övriga ändamål är allt utom drygt 70 miljoner kronor reserverat

genom beslut eller utfästelser.

I betänkandet behandlas regeringens förslag om en ny struktur för

biståndsanslagen under littera C. Den föreslagna anslagsstrukturen, som utgår

från riksdagens beslut våren 1993 med anledning av proposition 1992/93:244 om

styrnings- och samarbetsformer i biståndet, innebär att det hittillsvarande

anslaget C 3. Andra biståndsprogram delas upp i anslagen C 4. Stöd till

ekonomiska reformer och skuldlättnad, C 5. Utvecklingssamarbete genom

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), C 7.

U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), C 9.

Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(SwedeCorp) och Swedefund International AB och slutligen delar av C 13.

Projektbistånd till vissa länder m.m. Varje myndighets verksamhetsanslag följs

av dess administrationsanslag.

Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder slås samman med

det importstöd som tidigare redovisats under det hittillsvarande anslaget C

2. Utvecklingssamarbete genom SIDA till ett nytt anslag som kallas C 4. Stöd

till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Styrelsen för u-landsutbildning i

Sandö (Sandö U-centrum) har tidigare budgetår erhållit medel under två anslag.

Dessa sammanförs nu till ett anslag så att elevförmåner och utbildningsbidrag

anslås under myndighetens ramanslag. Till det nya anslaget C 1 har förts olika

typer av insatser som inte naturligt hör hemma under något av de andra

anslagen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny anslagsstruktur liksom även

regeringsförslaget om att ett anslagsfinansierat biståndskreditsystem skall

inrättas under en försöksperiod av två år. Medelsbehovet för systemet som

skall administreras av BITS beräknas till 50 miljoner kronor under första

verksamhetsåret. Utskottet tillstyrker att 50 miljoner kronor skall anvisas för

ändamålet under budgetåret 1994/95 och framhåller att försöket med

biståndskrediter noga bör utvärderas. I den mån intäkter genereras bör dessa

återföras till biståndsramen.

De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram ökar med ca 146,6 miljoner kronor och uppgår totalt till 3 295

miljoner kronor. Det sammanlagda multilaterala biståndet är dock större

eftersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från andra

anslag inom biståndsramen.

Som nämnts har ökningen av biståndsramen i huvudsak fördelats jämnt över de

olika anslagen. Vissa områden har dock prioriterats. Bland dessa märks främst

anslagsposterna Bidrag till FN-organen UNWRA (+16 mkr), UNHCR (+40 mkr),

Miljöinsatser (+ 105 mkr), Katastrofer och återuppbyggnad (+ 119 mkr) samt

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer (+125 mkr).

Regeringens förslag, nedbrutet på anslagsposter, framgår av bilaga 2 till

detta betänkande.

Utskottet godkänner regeringens förslag till medelsram för biståndet.

Utskottet föreslår på en punkt avvikelse från propositionens medelsförslag,

nämligen med avseende på basprogrammet för Laos som utskottet förslår skall öka

med 10 miljoner kronor till 100 miljoner kronor. Denna ökning föreslås ske inom

ramen för det i propositionen föreslagna anslaget till C 2.

Utvecklingssamarbete genom SIDA genom att anslagsposten Katastrofer och

återuppbyggnad minskas med motsvarande belopp.

Utskottet anser att riksdagen bör godkänna propositionens förslag angående

riktlinjer för utvecklingssamarbetet, de utfästelser som redovisats samt

bemyndiganden att göra utfästelser, åtaganden och utbetalningar med de

preciseringar som angivits av utskottet.

De förslag avseende medelsfördelning som framförts i partimotioner av

Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet finns sammanfattade i

bilaga 2 till detta betänkande.

Utöver reservationer avseende beloppsberäkningar på enskilda anslagsposter

lyfter Socialdemokraterna i två större reservationer fram sina synpunkter

rörande de biståndspolitiska målen resp. biståndsanslagens struktur. I den

sistnämnda reservationen förordar Socialdemokraterna att samarbetsavtal och

landramar skall återinföras. Som en konsekvens härav avstyrks i ytterligare en

reservation regeringsförslaget om införande av ett nytt anslag C 4. Stöd till

ekonomiska reformer och skuldlättnader. Socialdemokraterna avvisar även

förslaget om införande av ett system för biståndskrediter.

I fråga om de biståndspolitiska målen menar Socialdemokraterna att den av

riksdagen vid flera tillfällen fastlagda fattigdomsinriktningen av det svenska

biståndet bör kvarstå. Bara på en grund av internationell solidaritet kan en

gemensam framtid byggas. Biståndets långsiktighet betonas liksom att det bör

bygga på en dialog med mottagarländerna. Biståndet skall koncentreras till de

fattigaste länderna och medverka till att utforma en socialt och ekologiskt

ansvarsfull marknadsekonomi och ett gott styrelseskick. Biståndet skall stödja

utvecklingen av demokratiska samhällen, och det måste vara starkt

kvinnoinriktat.

Ny demokrati menar att biståndets omfattning inte är rimligt i rådande

statsfinansiella läge. Sverige bör i stället ha det av FN fastställda målet om

0,7 % av BNI som långsiktigt riktmärke. Enligt Ny demokrati bör

u-landsbiståndet och samarbetsbiståndet till Central- och Östeuropa ses i ett

sammanhang. Svenskt bistånd bör inriktas på hjälp och bistånd till länder i vår

närhet. Stödet till skuldlättnadsåtgärder bör slopas och överenskommelser

främjas mellan givar- och mottagarländer om avskrivning av utvecklingsländernas

skulder. Sverige bör i internationella forum verka för ökad internationell

frihandel. Ny demokrati avstyrker alltså regeringens förslag om inrättande av

ett nytt anslag C 4 och medel härför. Ny demokrati reserverar sig också på en

rad andra punkter, bl.a. vad avser belopp.

Sammanlagt har till betänkandet fogats 35 reservationer och en

meningsyttring.

I meningsyttringen framhålls Vänsterpartiets syn i en rad frågor. Partiets

suppleant i utskottet anför bl.a. att det svenska statsfinansiella läget inte

är så ansträngt att världens fattiga folk skall behöva känna av det. En höjning

av biståndsanslaget med drygt 87 miljoner kronor föreslås samt att vissa

asylkostnader och bidraget till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad skall

lyftas ur biståndsanslaget.

I meningsyttringen framhålls även att u-ländernas skulder måste avskrivas för

att man skall få en utveckling som är ekologiskt och socialt hållbar.

Miljöhänsyn måste integreras i allt utvecklingssamarbete för att säkra en

hållbar utveckling i tredje världen.

I meningsyttringen riktas också kritik mot regeringens förslag till

fördelning av det bilaterala biståndet som utskottet godtagit. Biståndet till

samtliga mottagarländer i Afrika bör höjas. Regeringens förslag att flytta

importstödet till det nya anslaget C 4 kritiseras också i meningsyttringen. I

meningsyttringen föreslås att en avveckling av u-krediterna skall inledas.

TREDJE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen framlägger i proposition 1993/94:100 bilaga 4 följande förslag

under littera C vari yrkas:

C 1

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt

utvecklingssamarbete som förordats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som redogjorts för,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden

och utbetalningar som härutöver förordats i propositionen,

4. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 295 000 000 kr.

C 2

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA

som förordats i propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som förordats i propositionen,

3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret

1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 6 290 000 000 kr.

C 3

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för

budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 314 700 000 kr.

C 4

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats

i propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som förordats i propositionen,

3. att riksdagen till Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad för

budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr.

C 5

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats

i propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som förordats i propositionen,

3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom Beredningen för

internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95

anvisar ett reservationsanslag på 815 000 000 kr.

C 6

att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 700 000 kr.

C 7

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som förordats

i propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som förordats i propositionen,

3. att riksdagen till U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning

(SAREC) för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 425 000 000

kr.

C 8

att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 27 500 000 kr.

C 9

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats

i propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som förordats i propositionen,

3. att riksdagen till Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB för budgetåret

1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 135 000 000 kr.

C 10

att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(SwedeCorp) för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 29 000 000 kr.

C 11

att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 32 300 000 kr.

C 12

att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar

ett ramanslag på 6 100 000 kr.

C 13

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordats i

propositionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra utfästelser och åtaganden

som förordats i propositionen,

3. att riksdagen till Projektbistånd till vissa länder m.m. för budgetåret

1994/95 anvisar ett reservationsanslag om 66 900 000 kr.

Motionerna

1993/94:U201 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stoppa allt bistånd till Marocko,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till Polisario.

1993/94:U202 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

enskilda institutioner och om inrättandet av en AT-organisation och ett svenskt

Innovationscentrum till förmån för biståndsverksamheten.

1993/94:U203 av Karin Pilsäter och Lotta Edholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att upphöra med utbetalningar av u-krediter till Kina,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd åt oppositionella krafter i Kina,

1993/94:U204 av Maud Ekendahl och Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndets

inriktning.

1993/94:U205 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till de demokratiska

krafterna på Kuba.

1993/94:U207 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av biståndet

till Somalia.

1993/94:U208 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av

ytterligare utbildningsverksamhet inom biståndsområdet till Sandö U-centrum.

1993/94:U209 av Bertil Måbrink och Eva Zetterberg (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om humanitär hjälp till Kuba.

1993/94:U210 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansieringen av 665 000 000 kr i asylkostnader och 150 000 000 kr

för FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad från annat anslag än

Internationellt utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret

1994/95 anvisar 902 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit exklusive

asylkostnader och kostnad för FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad eller

således 13 447 500 000 kr,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om initiativ till en svensk utredning och utvärdering av IDA-biståndets

effekter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att 540 000 000 kr i importstöd återförs till anslaget för

utvecklingssamarbete genom SIDA,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att betalningsbalansstödet exklusive importstödet samt stödet till

skuldlättnader avvecklas och att motsvarande medel om ca 460 000 000 kr

överförs till andra anslag,

6. att riksdagen till det ordinarie bidraget till FN:s utvecklingsprogram

UNDP för budgetåret 1994/95 anvisar 40 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 610 000 000 kr,

7. att riksdagen till FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) för budgetåret

1994/95 anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 50

000 000 kr,

8. att riksdagen till FN:s befolkningsfond (UNFPA) för budgetåret 1994/95

anvisar 40 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 180 000

000 kr,

9. att riksdagen till FN:s barnfond (Unicef) för budgetåret 1994/95 anvisar

50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 400 000 000 kr,

10. att riksdagen till Världslivsmedelsprogrammet (WFP) för budgetåret

1994/95 anvisar 30 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

300 000 000 kr,

11. att riksdagen till FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar

(UNRWA) för budgetåret 1994/95 anvisar 54 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 200 000 000 kr,

12. att riksdagen till FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) för budgetåret

1994/95 anvisar 25 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

300 000 000 kr,

13. att riksdagen till UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

för budgetåret 1994/95 anvisar 4 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 19 000 000 kr,

14. att riksdagen till narkotikabekämpning genom FN-systemet för budgetåret

1994/95 anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 60

000 000 kr,

15. att riksdagen till FN:s miljöinsatser för budgetåret 1994/95 anvisar 100

000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller således 250 000 000 kr,

16. att riksdagen till anslaget för utvecklingssamarbete genom SIDA för

budgetåret 1994/95 anvisar 1 630 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 7 920 000 000 kr varav 540 000 000 kr utgörs av det importstöd

regeringen vill föra över till anslaget C 4,

17. att riksdagen till basprogrammet för Angola för budgetåret 1994/95

anvisar 140 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 200 000

000 kr,

18. att riksdagen till basprogrammet för Botswana för budgetåret 1994/95

anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 70 000 000

kr,

19. att riksdagen till basprogrammet för Eritrea för budgetåret 1994/95

anvisar 5 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 35 000 000

kr,

20. att riksdagen till basprogrammet för Etiopien för budgetåret 1994/95

anvisar 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 150 000

000 kr,

21. att riksdagen till basprogrammet för Guinea-Bissau för budgetåret

1994/95 anvisar 40 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 40

000 000 kr,

22. att riksdagen till basprogrammet för Kap Verde för budgetåret 1994/95

anvisar 5 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 40 000 000

kr,

23. att riksdagen till basprogrammet för Lesotho för budgetåret 1994/95

anvisar 5 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 35 000 000

kr,

24. att riksdagen till basprogrammet för Moçambique för budgetåret 1994/95

anvisar 55 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 300 000

000 kr,

25. att riksdagen till basprogrammet för Namibia för budgetåret 1994/95

anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 100 000

000 kr,

26. att riksdagen till basprogrammet för Tanzania för budgetåret 1994/95

anvisar 35 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 330 000

000 kr,

27. att riksdagen till basprogrammet för Uganda för budgetåret 1994/95

anvisar 5 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 100 000 000

kr,

28. att riksdagen till basprogrammet för Zambia för budgetåret 1994/95

anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 145 000

000 kr,

29. att riksdagen till basprogrammet för Zimbabwe för budgetåret 1994/95

anvisar 35 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 170 000

000 kr,

30. att riksdagen till regionala insatser i Afrika för budgetåret 1994/95

anvisar 35 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 200 000

000 kr,

31. att riksdagen till samarbete med Sydafrika inom ramen för demokrati och

MR-anslaget för budgetåret 1994/95 anvisar 80 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 300 000 000 kr,

32. att riksdagen till basprogrammet för Vietnam för budgetåret 1994/95

anvisar 70 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 250 000

000 kr,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om höjning av biståndet till Kambodja för budgetåret 1994/95 inom ramen

för katastrofbiståndet,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre redovisning av kraftöverföringsprojektet i den indiska

delstaten Maharashtra,

35. att riksdagen till basprogrammet för Sri Lanka för budgetåret 1994/95

anvisar 15 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 35 000

000 kr,

36. att riksdagen till basprogrammet för Bangladesh för budgetåret 1994/95

anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 145 000

000 kr,

37. att riksdagen till basprogrammet för Laos för budgetåret 1994/95 anvisar

60 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 150 000 000 kr,

38. att riksdagen till regionala insatser i Asien för budgetåret 1994/95

anvisar 25 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

45 000 000 kr,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ökat bistånd till Bolivia, Ecuador och Paraguay bör övervägas

inom de närmaste åren,

40. att riksdagen till basprogrammet för utvecklingssamarbetet med

Sydamerika för budgetåret 1994/95 anvisar 15 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 100 000 000 kr,

41. att riksdagen till basprogrammet för utvecklingssamarbetet med

Centralamerika för budgetåret 1994/95 anvisar 10 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 195 000 000 kr,

42. att riksdagen till basprogrammet för Nicaragua för budgetåret 1994/95

anvisar 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 255 000

000 kr,

43. att riksdagen till Demokrati och mänskliga rättigheter för budgetåret

1994/95 anvisar 105 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

700 000 000 kr varav 300 000 000 kr avsätts för Sydafrika,

44. att riksdagen till Katastrofer och återuppbyggnad m.m. för budgetåret

1994/95 anvisar 70 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 1

370 000 000 kr,

45. att riksdagen till Särskilda miljöinsatser för budgetåret 1994/95

anvisar 160 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 390 000

000 kr,

46. att riksdagen till Särskilda program för budgetåret 1994/95 anvisar 45

000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 350 000 000 kr,

47. att riksdagen till SIDA:s rekrytering och utbildning av fältpersonal för

budgetåret 1994/95 anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller

således 50 000 000 kr,

48. att riksdagen till U-landsforskning genom SAREC för budgetåret 1994/95

anvisar 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 445 000

000 kr,

49. att riksdagen till utvecklingssamarbete genom BITS för budgetåret

1994/95 anvisar 110 500 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller

således 704 500 000 kr,

50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omfördelning av anslaget till BITS så att en lägre andel avsätts för

u-krediter och en högre andel för tekniskt samarbete inklusive den

internationella kursverksamheten,

51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en avveckling av u-krediterna bör inledas,

52. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att avsätta

50 000 000 kr av BITS-anslaget för de nya biståndskrediterna,

53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avveckling av allt samarbete BITS har med Kina, Marocko och

Indonesien.

1993/94:U211 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt stöd för Unicefs förslag för att förstärka Afrikas ekonomi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt engagemang för en internationell konferens om utvecklingens

finansiering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskrivning av u-länders skulder,

4. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en bred parlamentarisk

utredning om den svenska u-landspolitiken utgående från de i motionen anförda

förslagen i UNDP-rapporten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt initiativ till Gattförhandlingar syftande till att öka

u-ländernas tillträde till världsmarknaden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt initiativ för marknadsinformation riktad till u-länderna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt initiativ i Internationella valutafonden (IMF) för att

kravet på u-länderna att slopa alla importrestriktioner skall avskaffas som

villkor i strukturanpassningsprogrammen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska initiativ i råvarufrågorna i Gatt, IMF, Världsbanken och de

regionala utvecklingsbankerna.

1993/94:U212 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de fattigas rätt och om ett utvecklingssamarbete för en gemensam

framtid,

2. att riksdagen klargör att enprocentsmålet snarast möjligt skall

återuppnås,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationella insatser för att i-länderna skall uppnå

0,7-procentsmålet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokratins förankring, om socialt och ekologiskt ansvarsfull

marknadsekonomi, om statens och den offentliga sektorns roll i

utvecklingsprocessen och om god samhällsförvaltning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundläggande biståndsprinciper, i synnerhet om att koncentrera

biståndet till de fattigaste länderna, om ett demokratifrämjande bistånd, om

ett bistånd inriktat på social utveckling och kvinnors rättigheter, om en

strategi för miljöbistånd, om en mer radikal skuldstrategi samt om att åter

göra en analys av Afrikas utveckling,

6. att riksdagen beslutar återinföra samarbetsavtal och landramar,

7. att riksdagen beslutar att inte inrätta ett särskilt anslag för

betalningsbalansstöd C 4, att betalningsbalansstödet skall ingå som en

anslagspost under C 2 och att importstöd till programländer skall redovisas som

en del av planeringsramarna, samt i övrigt som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om importstödets hantering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riksdagens inflytande,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bundet bistånd,

10. att riksdagen beslutar att anslagsposten FN-insatser för fred och

återuppbyggnad under C 1 skall betecknas Insatser för fred, säkerhet och

återuppbyggnad,

11. att riksdagen beslutar anslå 80 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Angola,

12. att riksdagen beslutar anslå 40 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Botswana,

13. att riksdagen beslutar anslå 260 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Moçambique,

14. att riksdagen beslutar anslå 250 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Sydafrika,

15. att riksdagen beslutar anslå 300 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Tanzania,

16. att riksdagen beslutar anslå 100 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Uganda,

17. att riksdagen beslutar anslå 130 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Zambia

18. att riksdagen beslutar anslå 140 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Zimbabwe,

19. att riksdagen beslutar anslå 325 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Indien,

20. att riksdagen beslutar anslå 100 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Laos,

21. att riksdagen beslutar anslå 200 000 000 kr för

utvecklingssamarbete med Vietnam samt att av regeringen begära att

behovet av ytterligare betalningsbalansstöd ses över,

22. att riksdagen beslutar anslå 175 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Nicaragua,

23. att riksdagen beslutar anslå 190 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Centralamerika samt att vissa systemöppnande eller demokratifrämjande insatser

i Kuba skall vara möjliga,

24. att riksdagen beslutar anslå 90 000 000 kr för utvecklingssamarbete med

Sydamerika,

25. att riksdagen beslutar anslå 420 000 000 kr till anslagsposten

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd,

26. att riksdagen beslutar anslå 1 250 000 000 kr för katastrofbistånd,

27. att riksdagen beslutar anslå 915 000 000 kr för utvecklingssamarbete

genom folkrörelser och enskilda organisationer,

28. att riksdagen beslutar anslå 1 000 000 000 kr för betalningsbalansstöd i

särskild anslagspost inom anslaget C 2,

29. att riksdagen beslutar anslå 250 000 000 kr för särskilda bilaterala

miljöinsatser,

30. att riksdagen beslutar anslå 430 000 000 kr för u-krediter genom BITS,

31. att riksdagen ej beslutar anslå medel för biståndskrediter,

32. att riksdagen beslutar anslå 405 000 000 kr för utvecklingssamarbete

genom SAREC.

1993/94:U213 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

demokratibistånd.

1993/94:U214 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till

grundutbildning vid universiteten i tredje världen.

1993/94:U215 av Jan Erik Ågren och Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flyktingutbildning i Sverige på försök.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att denna

försöksflyktingutbildning skall utföras på Sandö U-centrum,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att denna

utbildning finansieras inom anslaget för SIDA:s verksamhet.

1993/94:U216 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål och inriktning för biståndspolitiken såväl i u-länder som i

central- och östeuropeiska samarbetsländer (delvis; yrkandet såvitt gäller

central- och östeuropeiska länder behandlas i betänkande 1993/94:UU16),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågan om att skapa en ny katastrof- och biståndsbataljon med

utgångspunkt från Räddningsverkets verksamhet närmare utreds,

6. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för multilateralt

utvecklingssamarbete som förordats under tredje huvudtiteln C 1,

7. att riksdagen inte godkänner de gjorda utfästelser som regeringen

redogjort för under tredje huvudtiteln C 1,

8. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser,

åtaganden och utbetalningar som regeringen härutöver förordat under tredje

huvudtiteln C 1,

9. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för

budgetåret 1994/95 anvisar 1 489 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

eller 1 806 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 1),

10. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete

genom SIDA som förordats under tredje huvudtiteln C 2,

11. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 2,

12. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret

1994/95 anvisar 3 954 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller 2

336 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 2),

13. att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för

budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 164 700 000 kr och anvisar 150 000 000

kr (tredje huvudtiteln C 3),

14. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som

förordats under tredje huvudtiteln C 4,

15. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 4,

16. att riksdagen till Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad för

budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 1 000 000 000 kr och således inte

anvisar några medel (tredje huvudtiteln C 4),

17. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som

förordats under tredje huvudtiteln C 5,

18. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 5,

19. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom Beredningen för

internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95

minskar anslaget med 179 000 000 kr och anvisar 636 000 000 kr (tredje

huvudtiteln C 5),

20. att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 4 700 000 kr

och anvisar 16 000 000 kr (C 6),

21. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som

förordats under tredje huvudtiteln C 7,

22. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 7,

23. att riksdagen till U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning

(SAREC) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 185 000 000 kr och

anvisar 240 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 7),

24. att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret

1994/95 minskar anslaget med 6 000 000 kr och anvisar 21 500 000 kr (tredje

huvudtiteln C 8),

25. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som

förordats under tredje huvudtiteln C 9,

26. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 9,

27. att riksdagen till Näringslivsbistånd genom Styrelsen för

internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB

för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 27 000 000 kr och anvisar 108 000

000 kr (tredje huvudtiteln C 9),

28. att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(SwedeCorp) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 6 000 000 kr och

anvisar 23 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 10)

29. att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 16 300 000 kr och

anvisar 16 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 11),

30. att riksdagen till Nordiska Afrikainstitutet för budgetåret 1994/95

minskar anslaget med 6 100 000 kr och således inte anvisar några medel (tredje

huvudtiteln C 12),

31. att riksdagen inte godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som

förordats under tredje huvudtiteln C 13,

32. att riksdagen inte bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och

åtaganden som regeringen förordat under tredje huvudtiteln C 13,

33. att riksdagen till Projektbistånd till visssa länder m.m. för budgetåret

1994/95 minskar anslaget med 29 400 000 kr och anvisar 37 500 000 kr (tredje

huvudtiteln C 13).

1993/94:U217 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda huruvida

något belopp för humanitära insatser kan reserveras för varje svensk FN-trupp

av medel som avsatts för svenskt bistånd.

1993/94:U218 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en årlig utvärderingsrapport av

Världsbanken och IMF, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om u-ländernas skuldkris och bistånd via Världsbanken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betalningsbalansstöd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om u-länderna och handel samt stöd till UNCTAD:s arbete,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till institutioner och organisationer i u-länder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det traditionella biståndet i högre grad bör inriktas på

människors grundläggande problem,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en probleminriktning av biståndet framför ett landstyrt bistånd,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om landsbygdsutveckling,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokrati och stöd till politiska organisationer.

1993/94:U219 av Jan Erik Ågren och Åke Carnerö (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör

agera både i Sverige och internationellt för att underlätta sanering av minor i

de värst drabbade länderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör

agera både i Sverige och internationellt för att få till stånd ett stopp för

användandet och spridningen av landminor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det finns

behov av att snarast inleda försök med minhundar i samarbete med Statens

Hundskola,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ovan nämnda

försök med minhundar bör bekostas med medel inom biståndsmedlens ram.

1993/94:U220 av Lennart Rohdin och Lotta Edholm (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en återgång

till enprocentsmålet senast budgetåret 1995/96.

1993/94:U221 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om programlandssamarbete med

Eritrea.

1993/94:U222 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om katastrofhjälp av

livsmedel till Tchad.

1993/94:U223 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

angetts om bistånd till Marocko,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om direkt bistånd till Polisario.

1993/94:U224 av Inger René och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fokusering på

kvinnoinriktat bistånd.

1993/94:U225 av Charlotte Branting och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

ny organisation för SIDA:s kvinnoråd (KIB).

1993/94:U226 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny organisation

och resurser för SIDA:s kvinnoråd (KIB).

1993/94:U227 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade satsningar av humanitärt och MR-bistånd till oberoende krafter

i Östtimor med 10 miljoner kronor.

1993/94:U228 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en tvåårig försöksperiod med

ett biståndskreditsystem,

2. att riksdagen till BITS anvisar ett i jämförelse med regeringens förslag

för budgetåret 1994/95 sänkt anslag med 50 000 000 kr.

1993/94:U229 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om främjandet av

effektiviteten i biståndet.

1993/94:U230 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av

ett FN-universitet World Aviation University (WAU) till Norrköping att

finansieras inom ramen för det totala biståndsanslaget.

1993/94:U231 av Margareta Viklund m.fl. (kds, s, m, fp, c, nyd, v, -) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inom ramen för biståndsmedlen stödja projekt som syftar till att

hjälpa de på grund av hiv/aids föräldralösa barnen.

1993/94:U232 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

skyndsam utredning om ny organisation och resurser för SIDA:s kvinnoråd (KIB).

1993/94:U313 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fler svenskar bereds möjligheter att verka inom FN-systemet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att intensifiera informationen till svenska företag för att dessa

bättre skall kunna utnyttja upphandlingar inom FN-systemet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts dels om stödåtgärder för svenska företagsinvesteringar i Sydafrika,

dels om medel härför från C 2, budgetposten Demokrati och mänskliga

rättigheter.

1993/94:U401 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat stöd för minornas offer.

1993/94:U407 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i kontakterna med den ryska respektive kinesiska

regeringen bör kräva att de nationella problemen i Centralasien måste lösas med

fredliga medel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska initiativ i Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken för

att utveckla bistånd till gränsregionala samarbetsprojekt i Centralasien,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör ge ökat bistånd till länder som minskar sina

militärutgifter.

1993/94:U602 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till det västsahariska folket.

1993/94:U606 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om katastrofhjälp till södra Irak,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till den skyddade zonen i norra Irak,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till den irakiska oppositionsfronten INC.

1993/94:U610 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i enlighet med Europarådets resolution från den 28 juni

1991 via den katolska kyrkan i Östtimor skall ge humanitärt bistånd till det

östtimoresiska folket,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige via CNRM skall ge bistånd till det arbete för mänskliga

rättigheter som utförs i Östtimor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i Nordiska ministerrådet bör verka för att Nordiska

investeringsbankens och Nordiska utvecklingsfondens kreditgivning till projekt

i Indonesien stoppas,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inte bör bevilja u-krediter till Indonesien.

1993/94:U611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en undersökning av hur det svenska biståndet till El Salvador

använts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall planera ett långsiktigt stöd till

återuppbyggnadsprocessen i El Salvador och också verka för att den i

fredsavtalet inskrivna jordreformen genomförs.

1993/94:U613 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat svenskt stöd till MR-organisationer i länder där de mänskliga

rättigheterna kränks,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade svenska insatser för att bekämpa barnarbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade svenska biståndsinsatser på områden som är av betydelse för

att motverka barnprostitutionen.

1993/94:U614 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stödet till

flyktingarna bör ökas.

1993/94:U615 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen begär att regeringen skall ge ekonomiskt stöd till ILO:s

program kring barnarbete och ekonomisk exploatering av barn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilt stödja de internationella processer som inletts för att

göra verklighet av barnkonventionens och barntoppmötets beslut,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att verka för att den ekonomiska reformpolitik, som fattiga länder

av IMF och Världsbanken åläggs genomföra, inte får följder som innebär

kränkningar av barnets rättigheter,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige ger fortsatt stöd till FN:s fond för

tortyroffer.

1993/94:U620 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samarbete inom kultur och vetenskap snarast återupptas med Kuba,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att behov föreligger av katastrofbistånd till Kuba.

1993/94:U628 av Kristina Svensson och Hans Göran Franck (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett

ökat humanitärt stöd till Guatemala.

1993/94:U629 av Kristina Svensson (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige utökar

sitt humanitära stöd till Burma/Myanmar att även omfatta de befriade områdena

som kontrolleras av etniska minoriteter.

1993/94:U633 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, s, m, c, kds, nyd, v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt bistånd till humanitära insatser till organisationer i Tibet

och till flyktinglägren i Dharamsala och Missouri.

1993/94:U636 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Västpapua,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd eller u-krediter till Indonesien,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Nordiska investeringsbanken.

1993/94:U639 av Bertil Måbrink och Berith Eriksson (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det svenska Kinabiståndets inriktning.

1993/94:U642 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, s, m, c, nyd, v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en hållbar utveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att utrota analfabetismen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stärkt social ställning för kvinnor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätten till abort,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av information om preventivmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd och befolkningsfrågan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnor och bistånd.

1993/94:U646 av Margareta Viklund m.fl. (kds, s, m, c, nyd, v, -) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frågan om prenatal könsdiskriminering lyfts fram inom det

bilaterala utvecklingssamarbetets ram,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stöd bör ges till allmän utbildning och upplysningskampanjer för

att ändra attityder till flickors/kvinnors människovärde och mänskliga

rättigheter.

1993/94:U647 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om humanitärt bistånd i enlighet med Europarådets resolution den 28

juni 1991,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till MR-organisationer på Östtimor och i Indonesien.

1993/94:Fö334 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör öka sitt u-landsbistånd för att snarast uppfylla

enprocentsmålet.

1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett skuldbetalningsmoratorium och en allmän avskrivning av

u-ländernas skulder.

1993/94:Sf621 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomiska sanktioner i form av neddraget eller indraget bistånd

till länder som motsätter sig eller försvårar ett mottagande av sina egna

medborgare.

1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att stoppa skuldkriget mot u-länderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ökad inriktning av svenska biståndsinsatser för att främja

demokrati och mänskliga rättigheter i mottagarländerna.

1993/94:Sf627 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar stärka UNHCR:s verksamhet genom ytterligare

ekonomiskt stöd via katastrofbiståndet enligt vad som anförts i motionen.

1993/94:Sf634 av Ingela Mårtensson och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsinsatser för kvinnor som utsatts för sexuellt våld.

1993/94:T215 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokalisering av mer utbildning till Sandö U-centrum i Kramfors,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning av en civil biståndskår i Sollefteå.

1993/94:N305 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om exportfrämjande åtgärder och bistånd i syfte att stödja svenskt

näringsliv.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnors betydelse för en ekonomiskt uthållig utveckling i

utvecklingsländerna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnors integrering på jordbruksområdet inom biståndet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av att förberedelsekommittén inför befolkningskonferensen

beaktar en helhetssyn på kvinnans situation inom befolknings- och

utvecklingsområdet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnors och mäns lika rättigheter att medverka i utvecklingsarbetet

för att uppnå demokrati,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till politiska kvinnorörelser,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnor som flyktingar.

1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen till SIDA:s kvinnoråd anvisar 500 000 kr till Anslagspost

C 2 huvudtiteln.

Utvecklingssamarbetet i ett internationellt perspektiv

Sammanfattning av propositionen (s. 51--58)

Utvecklingen i världen sammanfattas i propositionen på följande sätt.

En miljard människor i världen lever i dag i djup fattigdom och har ofta inte

mat för dagen. Ungefär lika många är analfabeter. Särskilt är detta, liksom

många andra jämförbara frågor, ett kvinnoproblem -- två analfabeter av tre är

kvinnor. Väpnade konflikter skakar mer än 50 länder och 35 miljoner människor

är på flykt. Relationen mellan inkomsterna i den rikaste femtedelen av

mänskligheten och den fattigaste uppskattas till en på 150. Inkomstskillnaderna

har ökat stadigt sedan 1960 då motsvarande relation var en på 30.

Framstegen på många områden har varit betydande de senaste tre decennierna.

Livslängden i utvecklingsländerna har ökat med en tredjedel. Mer än 70 % av

befolkningen har numera tillgång till hälsovård. Läskunnigheten bland vuxna har

under samma period ökat från drygt 40 % till 60 %. Inte minst viktig är de

senaste årens demokratisering i olika delar av världen.

Framgångarna och problemen är dock inte jämnt fördelade i

utvecklingsländerna. Den ekonomiska och politiska utvecklingen i olika delar av

världen uppvisar stora regionala skillnader.

Den ekonomiska tillväxten i u-länderna har, trots lågkonjunkturen, varit

svagt positiv under de senaste åren. 1992 uppgick den ekonomiska tillväxten

till drygt 4 % och det sammanlagda värdet av u-ländernas export ökade med över

6 % jämfört med 1991 (UNCTAD: Trade and Development Report 1993). Stora

regionala variationer finns emellertid och skillnaden mellan levnadsnivåer i de

olika u-länderna har ökat. Statistiken inkluderar dock inte den informella

sektorn som utgör en betydande del av ekonomin i många u-länder.

I Asien är skillnaderna i utvecklingsnivå mellan länderna mycket stora. Den

ekonomiska tillväxten för kontinenten som helhet uppgick under 1992 till 6 %,

medan befolkningstillväxten ligger på knappt 2 % årligen. Samtidigt ökade

värdet av hela Asiens export med drygt 8 %. I östra och sydöstra Asien, finns

länder som uppnått särskilt höga tillväxtnivåer de senaste åren bl.a. Kina,

Malaysia, Thailand, Indonesien och Vietnamn.

I Latinamerika uppgick den genomsnittliga ekonomiska tillväxten år 1992 till

3 %, medan befolkningstillväxten var 2 %. Samtidigt ökade värdet av exporten

med drygt 3 %. Den ekonomiska tillväxten, fördelas dock ojämnt över kontinenten

och också inom länderna. Fattigdomsproblemen och de sociala problemen är mycket

stora i regionen och endast en liten del av den senaste tidens inkomstökningar

har investerats i åtgärder för att förbättra situationen för de bredare

folklagren.

I Afrika var den genomsnittliga ekonomiska tillväxttakten år 1992 endast 1,5

% samtidigt som befolkningsökningen uppgick till 3 %, vilket innebär att den

genomsnittliga inkomsten per invånare sjönk. Under samma år föll värdet av

exporten med 1 %.

Beträffande resursflöden och skuldsituationen framhålls i propositionen att

den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för

ekonomisk och social utveckling.

Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till

u-länderna, har en återhämtning ägt rum. Det samlade långfristiga

nettoresursflödet till u-länderna -- offentlig och privat nettoutlåning,

bistånd och utländska direktinvesteringar -- uppskattades enligt Världsbanken

ha ökat från 158 miljarder US dollar 1992 till 177 miljarder US dollar 1993.

Huvuddelen av ökningen kan förklaras av en ökning i privata flöden i form av

ökad privat långivning och ökade direktinvesteringar.

De ökade privata investeringarna innebär att de totala nettotransfereringarna

-- nettoresursflödet minus räntebetalningar och hemtagna vinster på utländskt

kaptial -- till u-länderna beräknades öka från 80 miljarder US dollar 1992 till

92 miljarder US dollar 1993.

De samlade nettotransfereringarna döljer stora regionala skillnader. De

privata flödena har främst gått till medelinkomstländerna i Asien och

Latinamerika, vilket inneburit positiva nettotransfereringar för dessa två

kontinenter. För länderna i Afrika söder om Sahara, som i huvudsak är svårt

skuldtyngda låginkomstländer, har de positiva nettotransfereringarna nu

stabiliserats efter en ökning i slutet av 1980-talet. För dessa länder består

resursflödet främst av bistånd och offentlig utlåning på förmånliga villor.

1980-talets skuldkris och de kommersiella bankernas minskade utlåning har

inneburit att beroendet av utlåning från de internationella finansiella

institutionerna har vuxit. Antalet låg- och medelinkomstländer som har tillgång

till IDA-lån, Världsbankens utlåning på förmånliga villkor, har ökat. Detta

gäller även antalet länder som är behöriga för den förmånliga utlåning som

administreras av Internationella valutafonden (IMF).

Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komplement

till andra insatser för att öka resursflödet till u-länderna. Trots omfattande

skuldlättnadsåtgärder fortsätter emellertid u-ländernas skulder totalt att öka.

U-ländernas totala utlandsskuld, inkl. f.d. Sovjetunionen, ökade från 1 660

miljarder US dollar 1992 till 1 770 miljarder US dollar 1993, en ökning med

drygt 6 %.

För de stora gäldenärerna, de svårt skuldtyngda medelinkomstländerna som

huvudsakligen har skulder till kommersiella banker, har under de senaste åren

överenskommelser ingåtts om skuld- eller skuldtjänstminskning. Skuldstrategin

för dessa länder, den s.k. Brady-modellen, som möjliggjorts genom stöd från

Världsbanken, IMF och bilaterala givare, har varit framgångsrik. Ekonomiska

reformer och skuldlättnad enligt denna modell har lett till att ett växande

antal latinamerikanska länder åter blivit kreditvärdiga. Den internationella

skuldkrisen är nu över och de stora gäldenärerna hotar inte längre det

internationella finansiella systemet genom betalningsinställelser.

Däremot är skuldsituationen för de fattigaste låginkomstländerna fortsatt

svår. Deras skuldsättning är inte stor i absoluta tal, men är i många fall

mycket betungande i förhållande till de enskilda ländernas betalningsförmåga.

Sammantaget har framstegen i skuldstrategin för de fattigaste länderna varit

otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att en hanterlig

skuldbörda skall uppnås.

När det gäller det internationella biståndet har enligt propositionen

förändringarna i världen bidragit till ett ökat behov av samordning.

På det bilaterala området har OECD:s biståndskommitté, Development Assistance

Committee (DAC), en viktig samordnande roll. Inom ramen för DAC har riktlinjer

utarbetats för hur ett effektivt bistånd bör utformas. DAC skall hjälpa

medlemsländerna tillämpa riktlinjerna i praktiken, bl.a. genom regelbundna

granskningar av deras biståndsprogram. Statistikinsamling från medlemsländerna

om deras biståndsinsatser är ett annat viktigt led i DAC:s ansträngningar att

följa upp biståndets volym och inriktning.

I DAC:s statistik definieras bistånd som resursflöden i form av gåvor eller

lån på mjuka villkor (minst 25 % gåvoelement).

Vidare skall mottagarlandet finnas med på DAC:s lista över biståndsmottagare,

och resurserna skall finansieras över statsbudgeten. Huvudsyftet skall vara att

främja ekonomisk utveckling eller social välfärd.

Biståndsbegreppet är för närvarande föremål för diskussioner inom DAC. En

komplicerad, men viktig, fråga är vilka nya former av resursöverföring som bör

inkluderas i DAC:s definition av bistånd, bl.a. diskuteras om stöd till

fredsbevarande operationer och asylkostnader skall inkluderas i definitionen av

bistånd. DAC:s lista över biståndsmottagare är också föremål för en

omfattande revidering. DAC-listan som kom till på 1960-talet omfattar ännu inte

de östeuropeiska stater, som för närvarande upplever svåra omställningsproblem

i samband med strukturomvandlingsprocessen.

DAC-statistiken från 1992 visar att de totala biståndsflödena till

utvecklingsländerna ökade under 1992 till 61 miljarder US dollar jämfört med 57

miljarder US dollar föregående år. Detta motsvarar i reala termer en ökning med

0,8 %. Det multilaterala biståndet uppgick till knappt 20 miljarder kronor,

dvs. 32 % av det totala biståndet. Detta innebär en relativ ökning av det

multilaterala biståndet, från 26 % 1991. Biståndets relativa andel av de totala

resursflödena till utvecklingsländerna minskade dock 1992 till 33 % jämfört med

40 % 1991. Den viktigaste förklaringen till minskningen var en rejäl uppgång i

privata flöden till de mer utvecklade u-länderna.

Fördelningen på de olika biståndsgivarna visar att USA, som traditionellt

varit den störste biståndsgivaren i världen räknat i absoluta termer, behöll

sin förstaplats. Totalt utbetalades 11,7 miljarder US dollar i bistånd från den

amerikanska statsbudgeten. Japan, som under hela 1980-talet ökat

biståndsinsatserna, var den näst största biståndsgivaren med 11,1 miljarder US

dollar. Sverige hamnade på nionde plats bland DAC:s medlemsländer med

utbetalningar på 2,5 miljarder US dollar.

Tabell 1. Biståndsutbetalningar från DAC:s medlemsländer år 1992

___________________________________________________________________________

Biståndets andel Biståndets storlek

av BNI (%) (miljoner US dollar)

(1992) (1992)

___________________________________________________________________________

DAC-länder totalt 2) 0,33 60 589

Norge 1,16 1 273

Danmark 1,03 1 408

Sverige 1,03 2 463

Nederländerna 0,86 2 748

Frankrike 0,63 8 288

Finland 0,62 644

Canada 0,46 2 518

Schweiz 0,46 1 140

Belgien 0,38 842

Australien 0,37 1 017

Tyskland1) 0,36 7 002

Italien 0,31 3 778

Portugal 0,31 267

Storbritannien 0,31 3 202

Japan 1) 0,30 11 149

Österrike 1) 0,29 529

Luxemburg 0,29 40

Spanien 0,28 1 615

Nya Zeeland 0,26 97

USA 1) 0,20 11 656

Irland 0,16 69

____________________________________________________________________________

1) Inkluderar skulder som ej är definierade som ODA (Official

Development Assistance) enligt följande: - Exportkrediter: Österrike 5 miljoner

US dollar, Tyskland 147 miljoner US dollar, Japan 32 miljoner US dollar. -

Militärskulder: USA 894 miljoner US dollar.

2) I denna totalsumma är exportkrediter och militärskulder enligt ovan

exkluderade.

Den genomsnittliga relativa biståndsnivån för DAC-medlemmarna uppgick 1992,

liksom året dessförinnan, till 0,33 % av BNI. Det är således långt kvar till

FN:s målsättning från 1970 om att 0,7 % av BNI i de industriellt utvecklade

länderna skall avsättas till utvecklingssamarbete. Sverige uppnådde detta mål

redan år 1974. 1992 utbetalades 1,03 % av Sveriges BNI till bistånd och Sverige

var därmed ett av de fyra länder som uppfyllde volymmålet. Övriga länder som

uppnådde 0,7 %-målet var Norge, Danmark och Nederländerna. Norge betalade ut

störst andel av BNI, 1,16 %. Kraftiga minskningar av biståndet kan urskiljas i

några länder, främst i Finland, Irland, Österrike, Luxemburg, Tyskland, Belgien

och Canada.

Under 1990-talet förutskickas i propositionen ökande finansieringsbehov och

stagnerande biståndsresurser.

Under de senaste decennierna och i synnerhet under 1980-talet har behoven av

koncessionell eller mjuk finansiering ökat långt utöver de ca 60 miljarder

dollar om året som industriländerna sammantaget mobiliserar i bistånd.

Orsakerna till de växande behoven är flera och av olika karaktär. Dessutom har

under de senaste åren en rad "nytillkomna" finansieringsbehov lagts på toppen

av de "hittillsvarande" behoven.

De "nytillkomna" finansieringsbehoven kan ses som en följd av dels de senaste

årens världspolitiska förändringar, bl.a. Sovjetunionens upplösning och

förändringarna i Östeuropa, dels den alltmer utbredda insikten om miljöhotens

globala karaktär.

Mål och förutsättningar för det svenska utvecklingssamarbetet

Sammanfattning av propositionen (s. 58--64).

Det svenska utvecklingssamarbetet måste bedrivas inom ramen för en

sammanhållen u-landspolitik, i den meningen att de frågor Sverige aktivt driver

i internationella fora och våra direkta bidrag samverkar med och stöder

u-ländernas egna ansträngningar till utveckling.

Samarbetet måste bygga på ömsesidigt förtroende för parternas krav och

förpliktelser. I propositionen understryks att det fria handelsutbytets värde

som utvecklingsmotor bör betonas mer i svensk u-landspolitik. Som ett led i

kampen mot den rika världens protektionism måste enligt propositionen handeln

med jordbruksprodukter liberaliseras.

De totala finansiella flödena från Sverige till u-länder och östländer består

förutom biståndet på ca 13 miljarder kronor under innevarande år även av andra

resursöverföringar. Dessa omfattar vårt samarbete med Öst- och Centraleuropa,

bidrag till FN, fredsbevarande insatser samt satsningar på miljöområdet och

uppgår totalt till drygt 2 miljarder kronor/år. Om asylkostnader som avser stöd

till flyktingar från u-länder och östländer räknas in i biståndet blir de

sammanlagda insatserna till u-länder och östländer ca 25 miljarder kronor

årligen.

I propositionen erinras om att enligt regeringsdeklarationerna åren 1991 och

1992 skall biståndet uppgå till 1 % av BNI. Det faktiska utfallet för 1992

blev 1,03 % av BNI. Den ekonomiska krissituationen ledde samma år till en

uppgörelse mellan regeringen och socialdemokraterna, vilken bl.a. innebar att

biståndet budgetåret 1993/94 sänktes med 1,5 miljarder kronor. Detta fick till

följd att biståndsbudgeten kom att utgöra 0,93 % av BNI. Samtidigt förklarade

regeringen att enprocentsmålet inte övergetts och att biståndsnivån skulle

höjas till 1 % så snart den ekonomiska situationen medgav detta.

Enprocentsmålet kvarstår alltså som ett riktmärke för det svenska biståndet.

I takt med att den svenska ekonomin förstärks bör enligt propositionen nivån på

biståndet successivt kunna höjas, så att det inom en femårsperiod når upp till

en procent av BNI.

För att biståndet skall bli verkningsfullt krävs emellertid att rimliga

förutsättningar föreligger vad gäller utvecklingspolitiken i de enskilda

länderna. Biståndet bör enligt propositionen inriktas på insatser som stärker

ländernas förmåga till ett gott styrelseskick, "good governance".

Biståndsgivningen skall ta hänsyn till hur demokratin utvecklas, hur mänskliga

rättigheter respekteras, hur den ekonomiska politiken och marknadsekonomin

fungerar och hur effektivt biståndsresurserna används i mottagarländerna. I det

sistnämnda kriteriet skall budgetens resursanvändning i sin helhet --

militärutgifterna i synnerhet -- beaktas.

Jordbruket som är ryggraden i de fattiga ländernas ekonomier bör ges hög

prioritet i mottagarländernas utvecklingsstrategi. Biståndet inom denna sektor

bör ägnas åt att på olika sätt skapa förutsättningar för fungerande marknader

och inte åt att subventionera produktion.

Arbetslöshet och undersysselsättning drabbar i första hand de fattiga.

Åtgärder mot arbetslöshet och undersysselsättning, särskilt hos de unga, måste

därför få ökad uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet.

Kampen mot analfabetismen och satsningar på utbildning är verkliga uppgifter

för utvecklingssamarbetet.

I avsnittet Bistånd i samverkan betonas att Sverige bör driva frågan om

integrering av utvecklingsperspektiven i handelspolitiska överväganden. Ökad

frihandel skulle innebära en framgång för u-länderna och ge bättre

förutsättningar för att uppnå ekonomisk tillväxt.

I arbete på att få till stånd en ökad samverkan mellan handel och

biståndssamarbete måste svenskt näringsliv involveras. Inom ramen för principen

om att gåvobistånd skall vara obundet och upphandling ske i öppen konkurrens

bör den svenska resursbasen i form av svenskt kunnande och svenska produkter

tillvaratas. Så sker också i hög utsträckning avseende det bilaterala

biståndet. Ungefär hälften av det bilaterala biståndet går tillbaka till

Sverige i form av upphandling av produkter eller tjänster. Vad gäller det

multilaterala biståndet, är motsvarande siffra låg. Biståndet måste samverka

med mottagarländernas egna ansträngningar. Det svenska biståndet bör vara ett

stöd för förändringar som syftar till att utforma en effektivare och rättvisare

utvecklingspolitik.

Biståndet måste därför utformas så att det underlättar en mobilisering av

landets egna resurser och ha en sådan inriktning att det inte snedvrider

investeringspolitiken i mottagarländerna. Biståndet bör särskilt inriktas på

stöd till utveckling av bärkraftiga institutioner och program som förbättrar

mottagarlandets förmåga att häva fattigdomen.

Biståndet bör enligt propositionen ge stöd till uppbyggnad av en fungerande

marknadsekonomi som skapar växande resurser för utveckling. Småföretagsamhet är

en viktig utvecklingspotential, inte minst för att kunna öka sysselsättningen.

Ett fungerande näringsliv kräver också utveckling av en ansvarsfull och

effektiv offentlig sektor och samhälleliga institutioner som sätter ramar och

fastställer spelregler. Det är viktigt att bevaka hur biståndet påverkar

utvecklingen av staten, marknaden och samhället.

Biståndet bör ge viktiga bidrag till uppbyggnaden av ett pluralistiskt

samhälle. De enskilda organisationernas insatser framhålls i propositionen.

Folkrörelsernas och enskilda organisationers biståndsverksamhet har stor

betydelse genom deras speciella möjligheter till direkta kontakter med

människor på lokal nivå i u-länder. Det är därför viktigt att beakta

förutsättningarna för deras verksamhet och arbetsvillkor i mottagarländerna.

Det är vidare angeläget att följa hur de kraftigt ökade anslagen till deras

verksamhet påverkat arbetet och vilka möjligheter och begränsningar som de

enskilda organisationernas framtidsperspektiv rymmer.

I propositionen betonas betydelsen av en förtroendefull dialog mellan

biståndsgivare och biståndstagare rörande prioriteringar och avvägningar i

biståndet. Det kan t.ex. röra sig om landets prioriteringar av offentliga

resurser inkl. militärutgifter, subventionering av verksamhet som har ringa

betydelse för utvecklingen, satsningar på hälsovård, utbildning och miljö.

Biståndsdialogen måste också bli ett verksamt instrument för att främja

demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna. Det måste också stå

klart för mottagaren att biståndets omfattning och inriktning påverkas av hur

de mänskliga rättigheterna, demokratifrågan och de ekonomiska reformprogrammen

utvecklas samt av hur effektivt biståndet används. På senare år har den

politiska konditionaliteten i biståndet ökat. De ökade politiska kraven måste i

större utsträckning tillämpas i det praktiska biståndssamarbetet. Främst

handlar det om ökade krav på mottagarländerna i fråga om demokrati och

respekt för mänskliga rättigheter samt rimliga militärutgifter.

Den mängd biståndsprojekt som ett mottagarland har att hantera bör begränsas

genom ökad givarsamordning. Enklare och bredare överföringsformer som olika

typer av sektorstöd och villkorade programbistånd samt betalningsbalansstöd

till länder som genomför marknadsorienterade ekonomiska reformprogram bör

väljas.

Stöd till processer och breda sektorsprogram kräver effektivare samverkan

inte bara mellan givare och mottagare utan också mellan givarna. Mottagarna

skall ha ansvaret för samordningen och det är viktigt att stärka deras

kapacitet för detta. Koncentration till färre eller mindre antal insatser och

utveckling av breda sektorsstöd, krav på större enhetlighet i rapportering,

samverkan i analys och utvärderingar är exempel på åtgärder som kan underlätta

för mottagarländerna.

För ett effektivare bistånd spelar även vår egen berednings- och

beslutsprocess roll, anförs i propositionen. Regeringens insatser tar bl.a.

sikte på att formulera övergripande krav och kriterier för biståndet samt att

förbättra styrningen och samordningen i biståndet.

För biståndsverksamheten i stort är det enligt propositionen viktigt att det

finns en stark opinion för biståndet och folklig biståndsvilja. Regeringen

utformar därför en ny informationsstrategi och förstärker insatserna på

informationsområdet.

Biståndsanslagen m.m.

Sammanfattning av propositionen (s. 80--84)

Regeringens förslag innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1994/95

skall uppgå till 13 360 miljoner kronor. Beloppet utgör en ökning med 400

miljoner kronor, i jämförelse med innevarande budgetår. Ökningen sker i

enlighet med regeringens ambitioner att Sverige inom en femårsperiod åter

avsätter en procent av BNI till internationellt utvecklingssamarbete.

Den föreslagna ökningen av biståndsramen är i huvudsak jämnt fördelad över de

olika anslagen. Sedvanlig pris- och löneomräkning har skett av myndigheternas

förvaltningsanslag.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr.

1992/93:342) föreslås en ny struktur av anslagen under littera C. Förändringen

innebär att anslaget C 3. Andra biståndsprogram delas upp i anslagen C 4. Stöd

till ekonomiska reformer och skuldlättnad, C 5. Utvecklingssamarbete genom

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), C 7.

U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC),

C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(SwedeCorp) och Swedefund International AB och slutligen delar av C 13.

Projektbistånd till vissa länder m.m. Varje myndighets verksamhetsanslag följs

av dess administrationsanslag.

Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder slås samman med

det importstöd som tidigare redovisats i några av programländernas s.k.

landramar under det hittillsvarande anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom

SIDA till ett nytt anslag som kallas C 4. Stöd till ekonomiska reformer och

skuldlättnad. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) har

tidigare budgetår erhållit medel under två anslag. Dessa sammanförs nu till ett

anslag så att även elevförmåner och utbildningsbidrag anslås under myndighetens

ordinarie ramanslag. Ett nytt anslag föreslås och benämns C 13.

Projektbistånd till vissa länder m.m. Hit har förts olika typer av insatser

som inte naturligt hör hemma under något av de andra anslagen.

De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella

biståndsprogram ökar med 146,6 miljoner kronor och uppgår till totalt 3 295

miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större eftersom

stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra

anslagen inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska bidragen avseende

multilateralt utvecklingssamarbete till ca en tredjedel av det totala svenska

biståndet.

Övergången till ny budgeteringsteknik för Sveriges bidrag till

Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel numera inte anslås

förrän IDA drar på en skuldsedel. Detta medför att reserverade medel under

anslagposten för täckande av lagda skuldsedlar successivt minskar. Vid

budgetårsskiftet utgjorde sålunda det totala skuldsedelsbeloppet under anslaget

drygt 4,7 miljarder kronor medan reserverade medel för kommande utbetalningar

uppgick till 3,3 miljarder kronor. Av den ingående reservationen på ca 940

miljoner kronor för övriga ändamål är allt utom drygt 70 miljoner kronor

reserverat genom beslut eller utfästelser.

Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar som

utfärdats för IDA:s räkning men ännu ej utbetalats har regeringen efter

riksdagens godkännande under budgetåret 1990/91 beslutat att disponera 125

miljoner kronor för multilaterala insatser i Central- och östeuropa samt 220

miljoner kronor för katastrofinsatser, under budgetåret 1991/92 ytterligare 125

miljoner kronor för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa samt under

budgetåret 1992/93 150 miljoner kronor utan att Sveriges åtaganden gentemot IDA

inskränks.

Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 6 290

miljoner kronor vilket innebär en ökning med 130,5 miljoner kronor.

Icke utnyttjade medel i form av anslagsreservationer under resp. C 1--C 3

avslag redovisas i propositionen (s. 81--82).

Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra anslag än

biståndsanslagen, bör beaktas vid summeringen av det samlade biståndet. För

budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 902,8 miljoner kronor varav 665

miljoner kronor hänför sig till avräkningar för vissa asylkostnader.

Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande

tabell.

Tabell 2. Biståndsanslagen 1991/92--1994/95 (mkr)1)

______________________________________________________________________________

Anvisat Anvisat Anvisat Förslag Förändr.

1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 1993/94

--1994/95

_______________________________________________________________________________

C 1. Bidrag till interna-

tionella biståndsprogram 3 319,4 3 566,1 3 148,4 3 295,0 146,6

C 2. Utvecklingssamarbete

genom Styrelsen för 7 300,0 7 517,0 6 699,5 6 290,0 -409,5

internationell utveckling

(SIDA)

C 3. Styrelsen för interna-

tionell utveckling (SIDA) 269,6 293,8 297,4 314,7 17,3

C 4. Stöd till ekonomiska

reformer och skuldlättnad 500,0 700,0 500,0 1 000,0 500,0

C 5. Utvecklingssamarbete 815,0 110,5

genom Beredningen för

tekniskt--ekonomiskt sam-

arbete (BITS)

Tekniskt samarbete och

internationella kurser 315,0 324,5 304,5

U-krediter 400,0 420,0 400,0

C 6. Beredningen för inter-

nationellt tekniskt-

ekonomiskt samarbete (BITS) 14,6 18,7 20,6 20,7 0,1

C 7. U-landsforskning genom

Styrelsen för u-lands- 395,0 425,0 405,0 425,0 20,0

forskning (SAREC)

C 8. Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC) 21,0 25,4 26,7 27,5 0,8

C 9. Näringslivsbistånd genom

Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (SwedeCorp)

och Swedfund International AB 135,0 -25,0

Näringslivsfrämjande 125,0 160,0 135,0

Investeringsfrämjande 24,5 25,0 25,0

C 10. Styrelsen för interna-

tionellt näringslivsbistånd

(SwedeCorp) 34,4 35,5 29,0 -6,5

C 11. Styrelsen för u-lands-

utbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) 54,9 23,0 24,9 32,3 0,3

Utbildningsbidrag och

elevförmåner 6,8 7,1 7,1

C 12. Nordiska afrikainstitutet 5,7 6,0 5,5 6,1 0,6

C 13. Projektbistånd till

vissa länder m.m. 66,9 29,4

Projektbistånd till vissa 200,0 40,0 20,0

länder

Utredningar m.m. 8,0 10,0 7,5

Gäststipendie- och utbytes-

program genom Stiftelsen

Svenska institutet 5,5 10,0 10,0

Biståndskostnader som

finansieras över andra

huvudtitlar eller anslag 206,0 188,9 215,0 237,8 22,8

Avräkning för vissa asyl-

kostnader 700,0 665,0 665,0 665,0 0

Ofördelat belopp på grund av

tekniska justeringar på

myndigheternas förvaltningsanslag 7,4

______________________________________________________________________________

TOTALT:

13 871,0 14 460,0 12 960,0 13 360,0

_______________________________________________________________________________

1) En ny anslagsstruktur föreslås för budgetåret 1994/95 varför

tabellen inte blir helt jämförbar över åren.

Enprocentsmålet och biståndsanslagen

Sammanfattning av motionerna

I partimotioner från Socialdemokratiska partiet, Vänsterpartiet och Ny

demokrati förs fram synpunkter och förslag rörande enprocentsmålet.

I partimotionen U212 yrkande 2 föreslår Socialdemokraterna att

enprocentsmålet snarast möjligt bör återuppnås. Motionärerna betonar att

biståndet under senare tid ansatts hårt. Å ena sidan har en värld i snabb

förändring ställt långt större krav på ökade resurser och nya ändamål. Å andra

sidan har biståndets volym urgröpts genom krisuppgörelsen hösten 1992,

utnyttjandet av biståndets resurser till vissa flyktingkostnader och för

Östeuropasamarbete samt genom att dess reala storlek sänkts avsevärt genom

kronans minskade värde. De erinrar om att Sverige när det gäller satsningar på

bistånd internationellt sett har legat högt. För många som argumenterar för

bättre bistånd i sina egna länder är det enligt motionärerna viktigt vad

Sverige gör.

I motionen anförs vidare följande. 1 % av BNI skulle för 1994/95 ha gett 14

550 miljoner kronor. Biståndsnivån ligger i dag på 12 457 miljoner kronor

vilket motsvarar 0,85 %. Inklusive avräkning för vissa asylkostnader stiger

nivån till knappt 0,92 %. Den höjning av biståndsanslaget som återfinns i årets

budget innebär inte att biståndsbudgeten har kommit närmare enprocentsnivån.

Det ligger på samma nivå som förra året.

Sverige måste, anför motionärerna, internationellt arbeta för att öka

världens samlade bistånd. På Rio-konferensen om miljö och utveckling förband

sig i-länderna med undantag för USA att uppfylla 0,7-procentsmålet. Sverige

tillsammans med de länder som uppnått FN:s biståndsvolym om 0,7 % måste

fortsätta att arbeta för att också andra länder ökar sitt bistånd (yrkande 3).

Vänsterpartiet betonar i motion U210 att Sverige länge har varit ett

föregångsland i fråga om bistånd till de fattiga i tredje världen. Under senare

år har dock det svenska biståndet skurits ned och förändrats i sådan omfattning

att epitetet föregångsland knappast längre kan användas. Regeringens förslag är

enligt motionärerna ytterligare ett steg mot en alltmer egoistisk och

affärsmässig biståndspolitik.

Motionärerna anser att asylkostnader och bidrag till FN:s fredsbevarande

verksamhet inte kan betraktas som utvecklingsbistånd. De föreslår därför att

dessa två poster skall lyftas ur biståndsanslaget (yrkande 1). Biståndet bör

enligt motionen under en tvåårsperiod åter uppgå till en procent av BNI. I ett

första steg föreslås därför för budgetåret 1994/95 en höjning av det reella

biståndet i förhållande till regeringens förslag från 12,5 miljarder kronor

till 13,4 miljarder kronor. Härmed skulle uppnås ett bistånd som utgör 0,94 %

av BNI (yrkande 2 delvis).

I motion U216 framhåller Ny demokrati att Sverige bör ha det av FN

fastställda målet 0,7 % av BNI som långsiktigt riktmärke för biståndet. Med

hänsyn till våra bedrövliga finanser bör vi, säger motionärerna, i avvaktan på

en budget i balans sänka vår ambitionsnivå. De föreslår att det totala

biståndet till utvecklingsländer och till östsamarbetet skall uppgå till 7,4

miljarder kronor (yrkande 1 delvis).

Enligt motion U220 (fp) är enprocentsmålet ett moraliskt bindande åtagande

från Sveriges sida gentemot de fattiga människorna i de fattiga länderna.

Motionärerna anför att en återgång till en biståndsnivå som motsvarar en

procent av BNI måste anses vara en högt prioriterad ambitionshöjning och att

enprocentsmålet bör uppnås senast budgetåret 1995/96.

I motion Fö334 (s) förordas en rad nedskärningar av försvarsutgifterna i

syfte att frigöra resurser för en bättre och modernare försvars- och

säkerhetspolitik. Motionärerna menar att en omprioritering från militärutgifter

till en offensiv och modern säkerhetspolitik skulle ge Sverige en bättre

säkerhet på sikt. Till viss del skulle dessa härigenom frigjorda resurser kunna

användas för biståndsinsatser. Nivån på den svenska u-hjälpen skulle därmed

snarast kunna komma upp till enprocentsnivån (yrkande 7).

I den socialdemokratiska partimotionen U212 avvisas den i propositionen

föreslagna nya strukturen för biståndsanslagen under littera C.

Motionärerna framhåller att importstöd och betalningsbalansstöd är stora och

viktiga komponenter i de s.k. strukturanpassningsprogram som flera av Sveriges

samarbetsländer genomgår. Regeringens förslag om att lägga allt import- och

betalningsbalansstöd i en stor pott utan närmare angivande av hur dessa medel

skall användas och utan uppdrag till SIDA att bereda detta är

otillfredsställande både ur riksdagens och mottagarländernas perspektiv. Det

finns enligt motionärerna skäl att säkerställa att allt betalningsbalansstöd

hanteras enligt samma principer. Om allt betalningsbalansstöd läggs samman bör

det hanteras inom ramen för SIDA:s samlade bistånd.

I motionen föreslås att betalningsbalansstödet läggs som en anslagspost inom

anslaget C 2 med uppdrag till SIDA att bereda detta för regeringsbeslut. Något

nytt anslag C 4 benämnt Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad bör inte

inrättas. Vidare bör programländernas importstöd inkluderas i resp. lands

planeringsram (yrkande 7 delvis).

I samma motion erinrar socialdemokraterna om att en viktig del av det svenska

biståndet har utgjorts av landprogrammerat bistånd genom SIDA. Detta system gav

mottagarlandet långsiktig planeringstrygghet och ett viktigt mått av

flexibilitet. Genom att ta bort samarbetsavtalen och landramarna och ersätta

dessa med enbart insatsavtal i särskilda sektorer som nu har skett kommer

mottagarländerna i en osäkrare position i förhållande till givaren, säger

motionärerna. Genom att fastställa landramarnas storlek gavs också riksdagen

ett avgörande inflytande över biståndets inriktning. I motionen föreslås att

samarbetsavtal och landramar återinförs (yrkande 6).

I motion U210 föreslår Vänsterpartiet att importstödet skall föras från det

nya anslaget C 4 till SIDA:s anslag (yrkande 4 delvis). Motionärerna anser att

åtgärden att flytta importstödet till ett nytt anslag är ett led i regeringens

politik att i högre grad politiskt styra biståndet. Enligt motionärerna innebär

förändringen att importstödet fullt ut knyts till Världsbankens och IMF:s

strukturanpassningsprogram.

Ny demokrati förordar i motion U216 att alla biståndsanslag samlas under en

enda anslagstitel. I motionen anförs att uppdelningen av biståndsanslagen på

utvecklingsländer och europeiska länder synes vara ett sätt att vilseleda det

svenska folket till att tro att vi endast lämnar bistånd motsvarande 0,93 % av

vår BNI. Det totala biståndet inkl. Central- och Östeuropa uppgår till eller

överstiger det s.k. enprocentsmålet (yrkande 1 delvis).

Motionärerna avvisar regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget

C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad. Vidare anser de att

landramsbiståndet på sikt skall slopas (yrkande 1 delvis).

Utskottet

I budgetpropositionen föreslås en ökning av biståndsanslaget med 400

miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår. Biståndet för

budgetåret 1994/95 motsvarar därmed 0,92 % av BNI enligt den beräkning av BNI

som förelåg vid budgetpropositionens framläggande.

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget beslöt riksdagen hösten 1993 om en

nedskärning av biståndsramen. Biståndet kom härigenom att uppgå till 0,93 % av

BNI från att tidigare under ett antal år ha legat på 1% av BNI.

I den socialdemokratiska partimotionen U212 samt i motionerna U220 (fp) och

Fö334 (s) förordas en återgång till enprocentsmålet för biståndet.

Förslaget i motion U210 från Vänsterpartiet (yrkande 2) om en höjning av

biståndsramen med 900 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag

syftar till att inom en tvåårsperiod återföra biståndet till enprocentsnivån.

I motion U216 förordar Ny demokrati en kraftig nedskärning av det svenska

biståndet.

Utskottet har vid två tillfällen under riksmötet 1992/93 behandlat

motionsförslag om en återgång till enprocentsnivån. På våren 1993 underströk

utskottet (bet. 1992/93:UU15) vikten av en återgång till enprocentsnivån så

snart det statsfinansiella läget tillåter. Utskottet betonade att neddragningen

skall ses som en tillfällig åtgärd och att en återgång till enprocentsmålet bör

prioriteras. Utskottet anförde vidare följande.

Motiven till att industriländerna lämnar stöd till fattiga länder kvarstår.

Behovet av bistånd, i synnerhet i de minst utvecklade länderna, har inte

minskat. Biståndet behövs för att underlätta för u-länderna att mobilisera sin

egna resurser, för att medverka till att de blir delaktiga i det

internationella handelsutbytet, för att medverka till en demokratisk

utveckling och respekt för mänskliga rättigheter, för snabba hjälpinsatser i

samband med naturkatastrofer och konflikter och till flyktingar samt inte minst

för att möta de växande miljöproblemen.

Att lämna ett generöst bistånd står inte i någon motsättning till att ställa

ökade krav på biståndets effektivitet. Ansträngningarna att utarbeta allt

bättre metoder för ett effektivt internationellt utvecklingssamarbete måste

fortsätta.

Utskottet delar uppfattningen att enprocentsmålet internationellt sett har en

symbolisk innebörd, varför det även av det skälet bör prioriteras.

Vad utskottet då anförde äger alltjämt sin giltighet.

Utskottet vill även erinra om att, enligt propositionen, målet att biståndet

skall uppgå till en procent av BNI kvarstår som ett riktmärke. I takt med att

den svenska ekonomin förstärks bör, sägs det, nivån på biståndet successivt

kunna höjas så att det inom en femårsperiod når upp till en procent av BNI.

Med det ovan anförda får motionerna U212 yrkande 2, U220 och Fö334 yrkande 7

anses besvarade.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående avstyrks motionerna

U210 yrkande 2 i berörd del samt U216 yrkande 1 i berörd del.

0,7-procentsmålet är ett internationellt åtagande som FN:s medlemsstater

enats om. I propositionen framhålls att Sverige bör fortsätta att

internationellt driva frågan om ett uppfyllande av 0,7-procentsmålet. Med

hänvisning härtill utgår utskottet från att Sverige, i samarbete med främst

övriga nordiska länder, även i fortsättningen kraftfullt kommer att driva

frågan om FN:s 0,7-procentsmål i olika internationella fora. Härmed får motion

U212 (s) yrkande 3 anses besvarad.

I partimotionen U210 från Vänsterpartiet föreslås att finansiering av

asylkostnader och bidrag till FN:s fredsbevarande verksamhet inte skall ske via

biståndsbudgeten. Med anledning härav konstaterar utskottet att finansiering av

asylkostnader med biståndsmedel ligger i linje med de regler som uppställts av

OECD:s biståndskommitté, DAC, det organ som bl.a. har till uppgift att granska

i-ländernas bistånd. Frågan om bidrag till FN:s fredsbevarande verksamhet

behandlar utskottet i det följande under anslaget C 1.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion U210 yrkande 1 i berörd del.

Den nya struktur av biståndsanslagen under littera C som föreslås i

propositionen avvisas i de båda partimotionerna U212 (s) och U210 (v). Enligt

den socialdemokratiska partimotionen U212 yrkande 6 skall riksdagen besluta

återinföra samarbetsavtal och landramar.

Våren 1993 fattade riksdagen beslut om nya styrnings- och samarbetsformer i

biståndet (prop. 1992/93:244, bet. UU26, rskr. 342). Med anledning av

motionsförslag om avvisande av regeringens förslag om en förändrad

anslagsstruktur anförde utskottet bl.a. följande:

Regeringens förslag syftar till en tydligare redovisning av biståndets olika

delar. Indikativa planeringsramar avses ersätta nuvarande avtalsfästa

landramar. I begreppet "indikativ " ligger därvid att ett visst mått av

flexibilitet införs i medlens användning. Riksdagen fattar beslut om

planeringsramen för varje land, men en möjlighet till begränsade överföringar

mellan olika verksamhetsområden bibehålls. Samtidigt är avsikten att mera

långsiktiga delar av det ändamålsbestämda biståndet skall infogas i de

indikativa planeringsramarna.

Utskottet underströk också att fleråriga insatsavtal för projektsamarbetet

kommer som hittills att utgöra grunden för långsiktigheten och ge

mottagarlandet den nödvändiga planeringstryggheten.

Utskottet vidhåller denna sin uppfattning. Utskottet vill även erinra om att

ett huvudsyfte med de nya styrnings- och samarbetsformerna är att inrikta

styrningen på hela verksamheten Landramarna som under senare år utgjort en

minskande andel av utvecklingssamarbetet svarar för närvarande för ca en

tredjedel av det bilaterala biståndet. Indikativa planeringsramar ger såväl

ökad flexibilitet mellan olika biståndsformer som ökade möjligheter till klar

mål- och resultatstyrning.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna U212

yrkandena 6 och 7, den senare i berörd del, och U210 yrkande 5 i berörd del.

Utskottet behandlar i det följande förslagen i propositionen beträffande

biståndsanslagen och därtill anknutna motionsförslag. Avslutningsvis tar

utskottet ställning till regeringens förslag till den totala biståndsramen och

motionsyrkanden om höjning resp. sänkning av denna.

Viktiga frågor i utvecklingssamarbetet

Sammanfattning av propositionen (s. 64--80)

Under avsnittet demokrati och mänskliga rättigheter framhålls att demokrati

är det samhällsskick som bäst tillgodoser människors berättigade krav på

inflytande och delaktighet i sitt lands utveckling. Denna politiska dimension

är därför mycket betydelsefull vid bedömning av förutsättningarna för

biståndssamarbete med enskilda u-länder. I händelse av att en demokratiprocess

avbryts eller stannar av finns anledning att ompröva det svenska

biståndssamarbetet. Denna hållning markeras i de avtal och protokoll som

undertecknas med samarbetsländerna.

Respekten för de mänskliga rättigheterna har under senare år erkänts som en

viktig förutsättning för ett lands utveckling. För att skapa en bättre grund

för de fortsatta diskussionerna av dessa frågor och deras roll i

utvecklingssamarbetet kommer under våren 1994 en studie att göras av relationen

mellan brott mot religionsfriheten och olika yttringar av religioner, etniska

och politiska förhållanden. Det ökade antalet förfrågningar om stöd för

främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati i Öst- och Centraleuropa och

i det forna Sovjetunionen har aktualiserat frågan om ändamålsenliga former för

sådant stöd. Dessa frågor kommer att utredas under våren 1994.

I propositionen anges att även under det kommande året måste det finnas

beredskap för insatser vid ett ökat antal katastrofer. Från svensk sida bör en

övergripande målsättning vara att verka för att det internationella

katastrofbiståndet kännetecknas av en helhetssyn där en jämvikt uppnås mellan

insatser av rent humanitär natur och andra insatser av politisk och

fredsbevarande karaktär. Under det kommande året bör det svenska arbetet inom

katastrofområdet särskilt inriktas mot följande tre områden:

Att snarast uppnå en väl fungerande samordning av det multilaterala

katastrofbiståndet inom ramarna för FN.

Att klargöra och stärka sambandet mellan akuta katastrofinsatser, uppbyggnad

och utveckling.

Att vidta åtgärder för att upprätthålla fortsatt hög kvalitet på de svenska

katastrofinsatserna utan att ge avkall på kravet på effektivitet och snabbhet.

Sverige bör verka för att det etableras ett sådant samarbete mellan givarna

och mottagarna så att maximal effektivitet i insatserna uppnås såväl på kort

som på lång sikt. FN har i detta sammanhang en nyckelroll, men ökad

uppmärksamhet måste ägnas åt relationen mellan olika aktörer som t.ex.

FN-systemet, utvecklingsbankerna, de bilaterala givarna och de enskilda

organisationerna.

När det gäller ökade resursflöden och skuldlättnad för stöd till

marknadsekonomiska reformer bör Sverige fortsätta att internationellt driva

frågan om ett uppfyllande av 0,7-procentsmålet. De fattigaste, mest skuldtyngda

länderna kommer för lång framtid att för sin utveckling vara beroende av

biståndsresurser. Deras situation är ännu inte sådan att de förmår attrahera

tillräckligt privat kapital.

En viktig och nödvändig del av resursmobiliseringen till utvecklingsländerna

utgörs av skuldlättnadsåtgärder. Många av låginkomstländerna har skuldbördor

som utgör ett allvarligt hot mot deras utveckling. De årliga räntebetalningarna

och amorteringarna uppgår i vissa fall till hela eller mer än den årliga

exportinkomsten. Sverige har sedan flera år internationellt drivit frågan om

ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste, mest skuldtyngda länderna,

som genomför ekonomiska reformprogram. En del av biståndet används också direkt

till skuldlättnad för att lindra dessa länders skuldbörda.

Så gott som samtliga samarbetsländer för svenskt bistånd genomför i dag

ekonomiska reformer i riktning mot ökad marknadsorientering av ekonomin.

Erfarenheterna av reformprocessen har på kort sikt visat på svårigheter att

samtidigt klara den ekonomiska och politiska omvandlingen. Regeringen avser

därför att underlätta de ekonomiska reformprocesserna genom fortsatt omfattande

finansiellt och tekniskt stöd.

Begreppet "hållbar utveckling" har under senare år kommit att sammanfatta

mycket av inriktningen av både multi- och bilateralt utvecklingssamarbete. I

propositionen hänvisas till Brundtlandskommissionens definition av begreppet:

"En hållbar utveckling kan definieras som en utveckling som tillfredsställer

dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att

tillfredsställa sina behov". Utgångspunkten är att vidga människors

valmöjligheter och livskvalitet i ett tidsperspektiv som sträcker sig över

generationer.

Följande aspekter av hållbar utveckling med betydelse för det svenska

utvecklingssamarbetet anges i propositionen.

Miljö- och utveckling. Med hänvisning till arbetet inför och resultaten

av Rio-konferensen (UNCED) bör Sverige i det internationella

utvecklingssamarbetet sträva efter att synsättet "hållbar utveckling" inte

bara blir ord utan också präglar arbetet med policy, program och projekt. Detta

bör genomsyra såväl globala miljöfrågor, exempelvis klimatkonventionen och

konventionen om biologisk mångfald, som lokala frågor vilka mer direkt berör

fattiga människors livsmiljö.

Sverige bör i det multilaterala och bilaterala utvecklingsarbetet aktivt söka

följa upp de beslut och riktlinjer som antogs under Rio-konferensen på miljö-

och utvecklingsområdet. En särskild arbetsgrupp med representanter för närmast

berörda departement och myndigheter skall tillsättas för att utarbeta förslag

till principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hur UNCED-besluten och de

globala miljöfrågorna kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet.

Befolkning och utveckling. Den tilltagande obalansen mellan befolkningen

och de tillgängliga resurserna på många håll i världen inger oro. En varaktigt

hållbar ekonomisk utveckling förutsätter en bättre hushållning med resurser. I

u-världen har fattigdomen och en därmed förknippad folkökning allvarliga

konsekvenser i nuet och ännu mer på längre sikt. Jorden har nu en befolkning på

5,6 miljarder människor. Vid mitten av nästa sekel är antalet sannolikt mellan

tio och elva miljarder. Denna snabba och historiskt unika folkökning utgör en

av de största utmaningarna i vår tid.

En större andel av det svenska utvecklingssamarbetet bör mot denna bakgrund

gå till befolkningsrelaterade insatser. Den nationalkommitté som tillsatts för

att förbereda det svenska agerandet inför FN:s konferens om befolkning och

utveckling i Kairo i september 1994 har identifierat en rad områden, inom

vilka mer stöd borde utgå. Till dem hör att främja kvinnornas ekonomiska och

sociala ställning och att verka för att männens roller och attityder förändras.

Ett annat område är som prioriteras är sexuell och reproduktiv hälsa -- vari

inbegrips tillgång till billiga och kvalitativt fullgoda preventivmedel. Med

hänsyn till att antalet hiv/aids-sjuka ökar dramatiskt i många länder är det

enligt propositionen viktigt att fortsätta utveckla insatserna på detta område.

Jordbruk och utveckling. Jordbrukets centrala roll i utvecklingsprocessen

är oomtvistad -- ett fungerande jordbruk och en tryggad inhemsk

livsmedelsförsörjning bildar basen för en långsiktigt hållbar utveckling.

Insatser för att öka och effektivisera jordbruksproduktionen är därför

nödvändiga. Tillväxten måste i första hand åstadkommas genom ökad

produktivitet. Avgörande faktorer härvidlag är att få till stånd avreglering av

jordbrukspriserna och liberalisering av distributionssystemen.

Kvinnor och utveckling. Det är enligt propositionen en betydelsefull och

ansvarsfull uppgift att verka för att kvinnor i allt högre grad blir delaktiga

i utvecklingssamarbetet. Det gäller såväl på global, regional som på lokal

nivå.

Det poängteras att det kvinnoinriktade biståndssamarbetet bör ges ökad

fokusering på kvinnans hela livscykel varvid en viktig aspekt är rätten och

tillgången till primärutbildning.

Ett av de fundamentala hindren mot en varaktig utveckling i u-länder är

diskrimineringen av kvinnor såväl genom lagreglering som i praktiken.

Förberedelserna inför kvinnokonferensen i Peking 1995 blir betydelsefulla.

Tyngdpunkten bör här enligt svenskt synsätt läggas på frågor som har avgörande

betydelse för en majoritet av världens kvinnor. Viktiga tema är

fattigdomsperspektivet och delaktighet i beslutsprocessen på alla nivåer.

Barn och utveckling. I propositionen redovisas att regeringen inom

biståndssamarbetet och i uppföljningen inom FN-systemet avser att ge fortsatt

hög prioritet åt barnets rättigheter. Vidare ser regeringen som sin uppgift att

se till att staternas åtagande omsätts i nationell politik så att barnets

rättigheter och behov de facto tillgodoses. Det förhållande att

barnprostitution, jakt på gatubarn, slavarbetet m.m. i många länder inte aktivt

motarbetas tyder enligt propositionen på att det inte endast är en fråga om

fattigdom utan också avsaknad av vilja till förändring.

Sverige är också pådrivande för att situationen för de barn som drabbas av

krig och konflikter uppmärksammas.

Under avsnittet utredningar, utvärdering och fördjupat analysarbete lämnas en

redogörelse för pågående förberedelsearbete inför ett eventuellt svenskt

medlemskap i Europeiska unionen (EU).

Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EU:s bistånd har enligt

preliminära beräkningar fastställts till 1,6--1,8 miljarder kronor eller ca 12

% av den nuvarande svenska biståndsbudgeten. Det bistånd som bedrivs inom EU

och som Sverige aktivt kommer att deltaga i överlappar i viss mån det nuvarande

svenska biståndet. I propositionen aviseras att en jämförande kartläggning av

de båda biståndsprogrammen främst vad avser prioriteringar i och fördelning av

resurser kommer att genomföras. När Sverige skall bidra till EU:s bistånd är

det viktigt att fördela biståndsresurserna så att EU blir en kompletterande

kanal till Sveriges övriga bistånd.

Resultatet av de genomgångar av EG:s regelverk som skett i samband med

medlemsförhandlingarna är att regeringen inte ser några problem med att ta över

detta regelverk på biståndsområdet. Detta innebär dock inte att den politik som

EU bedriver på biståndsområdet helt delas från svensk sida.

I propositionen tar regeringen ställning till förslag som lagts fram av

biståndskreditutredningen i betänkandet Biståndskrediter som komplement till

gåvobistånd. Utredningsförslaget och regeringens ställningstagande redovisas i

det följande i samband med behandlingen av anslaget C 5. Utvecklingssamarbete

genom Beredningen för Internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete.

Vidare redovisas att sekretariatet för analys av utvecklingssamarbetet (SAU)

under våren 1993 har inlett sin verksamhet samt att administrativa besparingar

har genomförts, bl.a. genom att integrationen av ambassader och biståndskontor

har inletts.

I fråga om multilateral upphandling påpekas i propositionen att den är

relativt stor och växande men också svårpenetrerad och omgärdad av speciella

upphandlingsregler. Trots det svenska näringslivets internationalisering har

svenska företag haft begränsade framgångar på denna marknad.

En projektgrupp inom Utrikesdepartementet undersöker för närvarande hur den

svenska andelen av de multilaterala organens upphandling skulle kunna öka inom

ramen för gällande principer om obundet bistånd och internationella

upphandlingsregler.

Till projektgruppen har knutits en kontaktgrupp med företrädare för

Utrikesdepartementet, Finansdepartementet, BITS, SIDA och SwedeCorp,

Exportrådet och Industriförbundet samt Svensk Exportkredit.

Projektets övergripande mål är att på grundval av en analys lägga förslag

till mer effektiva, koordinerade och strategiska svenska främjandeinsatser på

det multilaterala upphandlingsområdet.

Projektgruppen kommer att avlämna sin rapport under våren 1994. En

departemental prövning av projektgruppens förslag kommer därefter att göras.

Valövervakningsinstitutet

I betänkandet Free and Fair Elections -- and Beyond (SOU 1993:100) föreslås

att ett nytt institut för stöd till valprocesser skall inrättas. Institutet

föreslås ägna sig åt följande fyra uppgifter: normativ och forskningsorienterad

verksamhet, kapacitetsuppbyggnad, konsulttjänster och bistånd samt

internationellt samarbete i form av erfarenhetsutbyte och valövervakning.

Det föreslås att det i institutets styrelse skall ingå företrädare för

finansiärer, internationella organisationer samt erfarna personer med olika

professionell bakgrund och geografisk hemvist.

I propositionen aviseras att en konferens skall sammankallas i början av år

1994 för att formellt börja en process som avses leda till bildandet av ett

valövervakningsinstitut.

Övergripande principer och riktlinjer

Sammanfattning av motionerna

I motion U212 för Socialdemokraterna fram en rad synpunkter och förslag i

fråga om biståndspolitikens mål och inriktning som motionärerna vill att

riksdagen i uttalande till regeringen skall ställa sig bakom. Utgångspunkten är

solidaritetstanken om de fattigas rätt. Fattigdomsbekämpningen skall stå i

förgrunden. Biståndets huvudmål är enligt motionärerna att höja de fattiga

folkens levnadsnivå (yrkandena 1 och 5 delvis). Biståndet bör därför

koncentreras till de fattigaste länderna. En annan viktig uppgift är att hjälpa

u-länderna att utforma en bärkraftig utvecklingspolitik och att bygga upp de

institutioner som krävs. Demokratin och respekten för mänskliga rättigheter

måste främjas genom biståndet. Staten har enligt motionen en viktig roll när

det gäller uppbyggnaden av de institutioner i form av lagar, myndigheter,

organisationer m.m. som krävs för att en marknadsekonomi skall kunna fungera.

Det s.k. förvaltningsbiståndet är ett av de områden inom det svenska biståndet

som under det senaste decenniet har utvecklats snabbast (yrkande 4).

Motionärerna tar även upp frågan om samordning av biståndet. De framhåller

att effektiviteten i biståndet också kan öka avsevärt genom en bättre

samordning mellan givare. Den bästa samordningen är den som kan styras av

mottagarländerna själva. Ofta saknas dock tillräcklig kapacitet. Den samordning

som i dag sker i Världsbankens regi, i form av s.k. konsultativa grupper, har i

praktiken visat sig vara den mest effektiva. Sverige bör enligt motionärerna

verka för att denna multilaterala samordning vidareutvecklas och förstärks. Det

gäller särskilt för de länder som genomgår strukturanpassningsprogram, där ett

givarsamordnat agerande i biståndet är en förutsättning för att nå effektivare

resultat.

När det gäller social utveckling understryker motionärerna kvinnans roll och

vikten av utbyggd utbildning, förbättrad mödrahälsa samt reformer i arvs- och

äganderätt. En strategi för miljöbistånd bör formuleras. Utvecklingen i Afrika,

som är mycket olikartad, motiverar enligt motionärerna att en djuplodande

analys kommer till stånd (yrkande 5 delvis).

Utskottet behandlar vissa av förslagen i motionen i det följande under

delrubriker.

I en kommittémotion från Centerpartiet, U218 yrkande 6, hävdas att tidigare

biståndsstrategier haft allvarliga brister. Den betydelse som lokala resurser

och lokalt kunnande har för utvecklingsprocessen har inte uppmärksammats. Detta

har bidragit till svårigheterna att nå ut till de allra fattigaste. Vidare

anför motionärerna att den knytning till Världsbankens

strukturanpassningsprogram som gjorts under senare år inte tagit tillräcklig

hänsyn till grundläggande sociala och miljömässiga behov. Biståndet måste

koncentreras på människors grundläggande basbehov och på deras förmåga att

lokalt lösa sina problem.

Enligt motionärerna skulle en probleminriktning av biståndsplaneringen skapa

möjligheter att göra insatser inom områden där det finns speciella behov. Det

skulle också underlätta att ställa krav på mottagarländerna. I samband med den

nu pågående omläggningen av det s.k. landramssystemet bör regeringen beakta

möjligheten att förändra biståndsplaneringen så att den inriktas mot

problemområden i stället för som nu är fallet mot länder (yrkande 7).

Vidare framhåller motionärerna den viktiga roll som FN-systemets policyorgan

och UNDP samt enskilda organisationer har när det gäller att nå ut till de

fattiga människorna. Enskilda organisationer, såväl i Sverige som i u-länderna,

inkl. olika forskningsinstitut bör få en ökad roll som kanal för biståndet

(yrkande 5).

I fråga om biståndets inriktning anser Ny demokrati i motion U216 yrkande 1

(delvis) att kunskapsöverföring och kompetensutveckling bör prioriteras. Det är

viktigt, säger motionärerna, att utvecklingsländerna får ta ett utökat ansvar

för sin egen utveckling. En större del av biståndsanslagen bör avse samarbetet

med Baltikum, Öst-och Centraleuropa. Bistånd förmedlat genom folkrörelser och

enskilda organisationer bör vara ett viktigt inslag i biståndsprogrammet.

Vänsterpartiet betonar i motion Sf622 att svenska biståndsinsatser i ökande

utsträckning bör ges en inriktning och utformning som syftar till att främja

demokrati och mänskliga rättigheter i mottagarländerna. Motionärerna vill

(yrkande 2) att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen härom.

I motion U642 (fp, s, m, c, nyd, v) betonar motionärerna (yrkande 1) att

målsättningen är att skapa förutsättningar för en globalt hållbar utveckling.

De menar att erfarenheten visar att enbart länder med demokratiskt

samhällssystem och marknadsekonomi har förutsättningar för en hållbar

utveckling på sikt.

I motion U204 (m) hävdas att länder med ekonomisk frihet under en enda

generation kan gå från djupaste fattigdom till relativt välstånd. I u-ländernas

informella sektor finns dynamiken och innovationsförmågan. Biståndet ska stärka

de fattiga människorna och inte ineffektiv statsförvaltning. Generellt sett

måste biståndsarbetet ske mera mot resultatinriktade mål och i större

omfattning bygga på frivilliga organisationers medverkan. De statligt adm-

inistrerade projekten bör bli mer koncentrerade.

I motion U407 (v) förordas att bistånd till reformer bör kopplas samman med

ländernas militärutgifter. Låga militärutgifter bör enligt motionärerna inte

göras till ett villkor för biståndet. De anser att det är effektivare att

"belöna" landet med ökat bistånd om det minskar sina militärutgifter. Sverige

bör därför ge ökat bistånd till länder som minskar sina militärutgifter

(yrkande 10).

I motion Sf621 (yrkande 7) föreslår Ny demokrati att Sverige skall vidta

ekonomiska sanktioner genom att minska eller dra in bistånd till dem som

motsätter sig eller försvårar ett mottagande av sina egna medborgare. Som

exempel nämns Etiopien och Eritrea som vägrat att ta emot medborgare i resp.

länder som utvisats från Sverige.

Utskottet

Att höja de fattiga folkens levnadsnivå är det av riksdagen fastlagda

övergripande målet för den svenska biståndspolitiken. Inom denna ram skall

biståndet bidra till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, en

demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med naturresurser

och omsorg om miljön. Dessa mål utgör en enhet. De förstärker och kompletterar

varandra i syfte att åstadkomma en höjd levnadsstandard och rättvisare

levnadsvillkor för fattiga människor.

Utskottet konstaterar att det råder allmän enighet om dessa övergripande

biståndspolitiska mål.

Utskottet vill särskilt betona den av riksdagen fastlagda

fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet. Att söka lösa människornas

grundläggande behov är en angelägen uppgift för biståndet. Exempel på

biståndsformer som i särskilt hög grad når de fattigaste är bistånd genom

enskilda organisationer, katastrofbistånd, bistånd genom multilaterala organ

samt det bilaterala biståndet till de fattigaste afrikanska staterna. En stor

del av det utvecklingsarbete som sker genom SIDA består av långsiktiga insatser

som syftar till att tillgodose människors grundläggande behov. Särskilt kan

nämnas stöd till undervisning och hälsovård samt bistånd för att förbättra

vattenförsörjning och sanitetsförhållanden.

Ett samlande begrepp för de olika komponenterna i utvecklingssamarbetet är

"hållbar utveckling". Utgångspunkten är att vidga människors valmöjligheter och

livskvalitet i ett tidsperspektiv som sträcker sig över generationer. Begreppet

innefattar även målsättningar som tar fasta på förändringar av

samhällsstrukturer både nationellt och internationellt av social, ekonomisk,

ekologisk och säkerhetspolitisk natur.

För att biståndet skall bli verkningsfullt måste det samverka med

mottagarländernas egna ansträngningar. Det är därför väsentligt att biståndet

inriktas på att stärka u-ländernas förmåga till ett gott styrelseskick "good

governance". Utskottet delar regeringens uppfattning att biståndsgivningen

skall ta hänsyn till hur demokratin utvecklas, hur mänskliga rättigheter

respekteras, hur den ekonomiska politiken och marknadsekonomin fungerar och hur

effektivt biståndsresurserna används i mottagarländerna. Budgetens

resursanvändning i sin helhet-- och militärutgifterna i synnerhet -- måste

beaktas. Biståndet bör inriktas på stöd till utveckling av bärkraftiga

institutioner och program som förbättrar mottagarlandets förmåga att häva

fattigdomen. Av avgörande betydelse härvidlag är att främja människors

möjligheter att lösa sina problem på den lokala nivån.

Om biståndet skall kunna samverka som avsett med mottagarländernas egna

insatser krävs en koordination av biståndsprojekten och mellan de olika

aktörerna. I propositionen påpekas att det för närvarande finns viss risk för

att u-länderna överlastas med ett stort antal projekt som de inte klarar av. En

viss samordning sker numera i Världsbankens regi genom s.k. konsultativa

grupper. Dessa grupper har bidragit till en förbättrad koordination av

biståndet i många länder.

Utskottet vill för sin del understryka att det är viktigt att biståndet i

större utsträckning än vad som för närvarande är fallet koncentreras till färre

antal insatser. Koncentration till färre antal biståndsprojekt och ökad

givarsamordning är åtgärder som torde underlätta för mottagarländerna att

effektivt kunna självständigt hantera resurser som tillkommer genom biståndet.

Det kan också övervägas om biståndet mer bör inriktas mot vissa slag av

insatser inom ett antal för u-ländernas utveckling viktiga sektorer snarare än

som nu är fallet mot vissa utvalda länder.

Med det ovan anförda får motionerna U204 (m), U212 (s) yrkandena 1, 4 och 5,

de senare i berörd del, U216 yrkande 1 i berörd del samt motion U218 (c)

yrkandena 6 och 7 anses besvarade.

Enligt motion U407 (v) yrkande 10 bör Sverige ge ökat bistånd till de länder

som minskar sina militärutgifter. Utskottet har i det föregående uttalat sig

för att i bidragsgivningen ökad hänsyn bör tas till mottagarländernas

användning av tillgängliga resurser och då i synnerhet militärutgifternas andel

av budgeten. Det är i sammanhanget också väsentligt att resp. mottagarlands

säkerhetspolitiska situation beaktas. Utskottet är därför inte berett att

föreslå riksdagen att göra det av motionärerna önskade uttalandet. Motion U407

yrkande 10 avstyrks sålunda.

Utskottet avstyrker likaledes förslaget i motion Sf621 (nyd) yrkande 7 om att

Sverige skall minska eller dra in sitt bistånd till de länder som motsätter sig

eller försvårar ett mottagande av sina egna medborgare.

Demokrati och mänskliga rättigheter

Sammanfattning av motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen U212 anförs att demokratin och

respekten för mänskliga rättigheter är särskilt viktiga för de fattiga som

saknar andra medel för att hävda sina intressen. Biståndet måste ha en sådan

inriktning att demokratin och mänskliga rättigheter främjas. Motionärerna

konstaterar att det svenska biståndet har spelat en viktig roll härvidlag och

poängterar att demokratistödet måste utformas så att det verkligen bidrar till

att utveckla förutsättningarna för demokrati. De önskar att riksdagen skall

göra ett uttalande av denna innebörd (yrkande 5 delvis).

Vänsterpartiet betonar i motion Sf622 (yrkande 2) att svenska

biLståndsinsatser i ökande utsträckning bör ges en inriktning och utformning

som syftar till att främja demokrati och mänskliga rättigheter i

mottagarländerna. Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande till

regeringen härom.

Utskottet

Det finns enligt utskottets mening en hög grad av samstämmighet mellan

motionerna och regeringens inställning i fråga om den stora betydelsen av

demokratimålet i det svenska utvecklingssamarbetet.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om sitt uttalande våren 1993

(bet.1992/93:UU15) att den fulla respekten för de mänskliga rättigheterna

förutsätter ett demokratiskt styrelseskick. Ett öppet och demokratiskt

styrelseskick och respekt för mänskliga rättigheter gynnar också ekonomisk

utveckling samtidigt som brist på social och ekonomisk utveckling försvårar

demokratisering. Fattigdom, orättvisor och låg utbildningsnivå är en dålig

grogrund för demokratin.

Samma synsätt kommer till uttryck i slutdokumentet från

FN:s världskonferens om de mänskliga rättigheterna i juni 1993 där det slås

fast att "demokrati, utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna och

grundläggande friheter är ömsesidigt beroende och inbördes förstärkande".

Det råder vidare enighet om behovet av riktade biståndsinsatser i syfte att

främja demokrati och mänskliga rättigheter som specifik målsättning. Det kan

gälla stöd för att stärka demokratiska institutioner, uppbyggnad av fungerande

rättssystem eller utbildning.

Utskottet ansluter sig till de allmänna riktlinjerna för arbetet på att

främja demokrati och mänskliga rättigheter som dras upp i budgetpropositionen.

Dessa innebär bl.a. att biståndssamarbetet kan omprövas från svensk sida om en

demokratiprocess avbryts eller stannar av.

Med det anförda får motion U212 (s) yrkande 5 i berörd del och motion Sf622

yrkande 2 anses besvarade.

I detta sammanhang finns anledning att nämna den pågående utredningen om

utvidgade insatser för demokratisk uppbyggnad som tillkallades i november 1993.

Det svenska demokratibiståndet är inriktat på att stödja och främja

demokratiska institutioner och principer. I det svenska demokratibiståndet

förekommer stöd genom svenska partianknutna organ endast i begränsad

omfattning.

Utredaren har i uppgift att lägga fram förslag till åtgärder som syftar till

att tillvarata svenska politiska partiers kunskaper och engagemang för att

bygga upp och stärka demokratin i länder med otillräcklig demokratisk

infrastruktur. Utredaren skall i samråd med politiska partier och

biståndsmyndigheter göra en kartläggning av i vilken utsträckning och genom

vilka kanaler svenska politiker i dag deltar i det svenska biståndssamarbetet

på demokratiområdet. En bedömning av behovet av nya kompletterande organ skall

även göras. Enligt direktiven skall utredningsarbetet vara avslutat den 30

april 1994.

Förslag om inrättande av ett internationellt institut för valövervakning har

lagts fram i betänkandet Free and Fair Elections -- and Beyond (SOU 1993:100).

Utskottet har i det föregående redovisat huvuddragen i utredningsförslaget.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att biståndsministern avser att under

första delen av 1994 sammankalla en konferens för att formellt börja en process

som avses leda till bildandet av ett valinstitut.

Bindning, återflöde

Sammanfattning av motionerna

Enligt den socialdemokratiska partimotionen U212 måste biståndet vara obundet

för att fungera effektivt. Det är, säger motionärerna, oförenligt att binda

biståndet samtidigt som man verkar för marknadsekonomisk konkurrens. Vinsterna

för svenskt näringsliv av eventuella bindningar är högst marginella. I motionen

föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd (yrkande 9).

I motion U229 (m) framhålls att de resurser som finns i Sverige bör tas till

vara i större utsträckning än vad nu är fallet.

Motionärerna anser att svenskt bistånd i betydligt större utsträckning än i

dag bör inriktas på former som främjar samarbete mellan företag i givar- och

mottagarland. Härigenom kan utvecklingen i mottagarländerna på bästa sätt

främjas samtidigt som svenska företag ges möjlighet att vara med och slåss på

dessa framtidsmarknader.

I motion U313 anför Ny demokrati att Sverige på ett bättre sätt måste

utnyttja de upphandlingar som sker inom FN. Motionärerna hävdar att den del av

FN-upphandlingen som är mest intressant för svensk industri uppskattas till ca

2,5 miljarder US dollar. Svensk industri har hittills visat ett ganska litet

intresse för denna FN-marknad. Detta måste rättas till genom en intensifierad

information från den svenska FN-delegationen i New York till svenska företag

(yrkande 5).

Enligt motion N305 (s) yrkande 21 måste biståndet i större utsträckning komma

svenska företag till godo. I första hand är det återföringen av det

multilaterala biståndet som måste bli bättre. Biståndsmyndigheterna har enligt

motionärerna en viktig uppgift att genom aktiva kontakter med svenska företag

uppmärksamma dessa på aktuella projekt. Riksdagen bör årligen få en redovisning

av hur mycket av biståndet som kommer svenska företag till del.

Utskottet

Med anledning av förslaget i motionerna U229 (m) och N305 (s) vill utskottet

erinra om att frågan om hur den svenska andelen av de multilaterala organens

upphandling skall kunna öka har analyserats i en inom Utrikesdepartementet

särskilt tillsatt projektgrupp. Gruppen har haft i uppgift att lägga fram

förslag till mer effektiva, koordinerade och strategiska svenska

främjandeinsatser på det multilaterala upphandlingsområdet med hänsyn tagen

till gällande principer om obundet bistånd och internationella

upphandlingsregler på området.

I den nyligen publicerade rapporten "Satsa på utveckling" föreslår gruppen en

rad svenska åtgärder på det multilaterala upphandlingsområdet. Vidare föreslås

att en projektsamrådsgrupp för samverkan mellan näringsliv och statliga organ

samt ett nytt projektexportsekretariat skall inrättas inom

Utrikesdepartementet.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att syftet med här aktuella

motionsförslag i allt väsentligt är tillgodosett. Utskottet finner därför inte

anledning att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna U229,

U313 yrkande 5 och N305 yrkande 21.

Vad avser de synpunkter och förslag som läggs fram i motion U212 (s) yrkande

9 vill utskottet erinra om att det under en lång följd av år behandlat frågan

om bundet bistånd. Vid behandlingen av denna fråga våren 1993 gjorde utskottet

följande uttalande (bet. 1993/93:UU15).

Utskottet har tidigare mycket klart framhållit sin principiella syn att

biståndet bör vara obundet. Upphandling enligt frihandelsprinciper och i fri

konkurrens ger bäst utbyte i förhållande till de resurser som avsätts.

Effektiviteten är enligt utskottet högre i obundet bistånd än i bundet.

Återflödet av svenska biståndsmedel är dessutom betydligt större än vad graden

av bindning kan ge intryck av. Närmare hälften av biståndet återvänder till

Sverige i form av betalning för svenska varor och tjänster. Den del av

biståndet som är formellt bunden till upphandling i Sverige inriktas på

konkurrenskraftiga varor som direkt efterfrågas av mottagarländerna.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att motion U212 yrkande 9 är

besvarad.

Bistånd för ekonomisk återhämtning, skuldfrågor m.m.

Sammanfattning av motionerna

Frågan om u-ländernas skulder tas upp i en rad motioner.

I den socialdemokratiska partimotionen U212 (yrkande 5 delvis) betonas behovet

av skuldavskrivningar. Många av de fattigaste länderna har, anför motionärerna,

en skuldtjänst som berövar dem en stor del av deras små exportinkomster.

Motionärerna anser att Sverige aktivt bör driva frågan om internationellt

samordnade aktioner för att förbättra situationen för de fattigaste länderna

så att inte eventuellt förbättrade exportinkomster måste gå till att betala

skuldräntor, i första hand då till IMF och Världsbanken.

I samma motion, yrkande 4, betonas vikten av gott styrelseskick och ekologisk

och socialt ansvarsfull marknadsekonomi. Biståndet kan enligt motionen spela en

viktig roll när det gäller att skapa bättre fungerande offentliga institutioner

och gott styrelseskick.

I en kommittémotion från Centerpartiet, U218 yrkande 2, framhålls att

skuldkrisen är ett av de största hindren för många länder i tredje världen att

utvecklas. För att klara av räntebetalningarna till Världsbanken och

Internationella utvecklingsfonden (IDA) måste länderna ta nya lån. Motionärerna

påpekar att många u-länder betalar ut mer i amorteringar och räntor än vad de

får i bistånd.

Motionärerna erinrar om de krav som ställs för att ett land skall kunna

erhålla stöd från Världsbanken och få omförhandling av sina skulder, nämligen

att landet genomgår Internationella valutafondens (IMF)

strukturanpassningsprogram. Programmet medför att länderna tvingas satsa på

ensidig produktion och att allt fler länder konkurrerar med samma typ av varor,

vilket medför att priserna går ner.

Motionärerna anser att Sverige bör inta en mer kritisk hållning gentemot

Världsbanken. Nordens gemensamma representanter i Världsbanken, IMF och de

olika gemensamma kontoren bör verka för att Världsbankens projekt uppfyller de

krav vi i Sverige ställer på biståndets utformning och effekter. Vidare bör

noggranna överväganden göras om det svenska IDA-anslagets storlek nästa gång

det skall omförhandlas.

Motionärerna är också tveksamma till bistånd i form av betalningsbalansstöd

eller importstöd. De anser att dessa stödformer innebär tämligen villkorslösa

tillskott till statsbudgeten i mottagarländerna. De anser att importstödet på

sikt bör minskas och frigjorda medel omfördelas till områden som har en mer

utvecklingsinriktad karaktär. Riksdagen bör enligt yrkande 3 göra ett uttalande

av denna innebörd.

I motionen diskuteras även GATT-avtalets betydelse för u-länderna.

Motionärerna framhåller i yrkande 4 att u-länderna måste ges ekonomiska

förutsättningar och tillgång till nödvändig kompetens och teknik för att

utveckla en miljövänlig produktion samt för att skydda sina naturresurser.

UNCTAD har enligt motionärerna en viktig uppgift i detta arbete. Sverige bör

därför verka för att UNCTAD får de resurser som är nödvändiga för att fullgöra

detta arbete.

Vänsterpartiet tar i två motioner, U211 yrkande 3 och Sf622 yrkande 1, upp

frågan om avskrivning av u-ländernas skulder. Skulderna för de allra fattigaste

länderna i Afrika söder om Sahara, för länder som genomgått regimskifte och

avser bli demokratier samt för länder vars återbetalningar överstiger den

ursprungliga skulden bör enligt motionärerna avskrivas. Världsekonomin skulle

stimuleras då skuldländerna kunde använda sina exportinkomster till att

importera nyttigheter. Skälet till att skulderna inte avskrivs är politiska.

Skuldhanteringen är ett sätt att förhindra att u-länderna politiskt och

ekonomiskt blir oberoende.

Även i motion Sf608 (-) yrkande 3 föreslås att Sverige skall verka för ett

omedelbart skuldbetalningsmoratorium, följt av en avskrivning av u-ländernas

skulder.

Vänsterpartiet framhåller i motion U211 att det nya GATT-avtalet var dåligt

för u-länderna. Därför föreslås i yrkande 5 att Sverige skall ta initiativ till

nya GATT-förhandlingar i syfte att öka u-ländernas tillträde till

världsmarknaden.

Vänsterpartiet menar också att världsmarknadspriset snedvrids av i-ländernas

subventioner, framför allt till jordbruket. U-länderna måste få rätt att

försvara sig mot dumpning och införa importrestriktioner. Internationella

valutafonden (IMF) måste, föreslås i yrkande 7, slopa kravet att skuldländerna

skall avskaffa alla importregleringar för att få nya uppgörelser om

skuldlättnader och ny finansiering av strukturanpassningsprogrammen.

I sammma motion, yrkande 8, föreslås att Sverige skall ta upp råvarufrågorna

i GATT, IMF, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna.

Vänsterpartiet hävdar att resursflödet från i-länder till u-länder fördelas

ojämnt. Huvuddelen går till Asien och en mindre del till Afrika. Motionärerna

anser att detta mönster måste brytas. De föreslår i motion U211 yrkande 1 att

det förslag som Unicef lagt fram om att stärka Afrikas ekonomi skall stödjas.

Förutom att skulder måste avskrivas, skall råvarupriser stabiliseras och bli

mer rättvisa. Tullarna på Afrikas tillverkningsexport måste sänkas och

biståndet måste öka.

Utskottet

Många u-länder har en orimligt tung skuldbörda som utgör ett allvarligt

hinder för social och ekonomisk utveckling. Av budgetpropositionen framgår att

u-länderna inkl. f.d. Sovjetunionen, ökade sin totala utlandsskuld från 1 660

miljarder dollar 1992 till ca 1 770 miljarder dollar 1993, en ökning med drygt

6 %. Skuldtjänsten, dvs. räntor och amorteringar, uppgår för många länder till

ca 30 % av exportintäkterna, i vissa fall betydligt mer.

För de stora gäldenärerna, de svårt skuldtyngda medelinkomstländerna som

huvudsakligen har skulder till kommersiella banker, har under de senaste åren

överenskommelser ingåtts om skuld- eller skuldtjänstminskning. Skuldstrategin

för dessa länder, den s.k. Brady-modellen, som möjliggjorts genom stöd från

Världsbanken, IMF och bilaterala givare har varit framgångsrik.

För de fattigaste låginkomstländerna är däremot skuldsituationen fortsatt

svår. Deras skuldsättning är inte stor i absoluta tal men är i många fall

mycket betungande i förhållande till de enskilda ländernas betalningsförmåga.

Vissa positiva tecken kan dock skönjas när det gäller u-ländernas finansiella

situation. Nettoresursflödet till u-länderna, som generellt sett var negativt

för ett stort antal u-länder under delar av 1980-talet, har vänts i positiv

riktning. Det framgår av budgetpropositionen att de samlade

nettotransfereringarna till u-länderna ökade från 158 miljarder US dollar 1992

till 177 miljarder US dollar 1993. Huvuddelen av ökningen kan förklaras av en

ökning i privata flöden i form av ökad privat långivning och ökade

direktinvesteringar.

Med anledning av de förslag och synpunkter på skuldproblematiken som förs

fram i motionerna U212 (s) och U218 (c) vill utskottet erinra om att Sverige

sedan länge har förespråkat utveckling av en mer sammanhängande och långsiktig

skuldstrategi. Sverige har också spelat en pådrivande roll för att få till

stånd mer långtgående skuldlättnad för de fattigaste, mest skuldtyngda

länderna. Detta har bl.a. skett i Parisklubben som är det forum där de

bilaterala, offentliga kreditorernas fordringar omförhandlas. Vikten av mellan

kreditorerna samordnade aktioner har därvid betonats liksom att externt stöd,

inklusive skuldlättnad bör vara kopplat till makroekonomisk anpassning och

strukturreformer för att kunna bidra till en långsiktigt hållbar ekonomisk

utveckling. För de fattigaste länderna är de insatser som hittills kommit till

stånd otillräckliga. Sverige fortsätter därför att verka aktivt för mer

radikala och långsiktigt hållbara lösningar på dessa länders skuldproblem såväl

i Parisklubben som i andra relevanta fora. Sverige kommer tillsammans med

Schweiz att i maj arrangera ett internationellt seminarium om extern

finansiering för de fattigaste länderna med tonvikt på skuldfrågorna. Syftet är

att söka bidra till att ge dessa frågor högre prioritet på den internationella

agendan liksom att mobilisera ett bredare stöd för samordnade insatser.

Samtliga skuldtyper, bilaterala, kommersiella och multilaterala, kommer att

behandlas.

De internationella finansinstitutionerna har under 1980-talets skuldkris fått

ta på sig en allt viktigare roll både som finansiärer och katalysatorer av

andra flöden. Utlåningen har ökat kraftigt totalt och andelen lån på mjuka

villkor främst från IDA har också ökat.

För enstaka länder är skuldtjänsten till de multilaterala institutionerna

betungande. Åtgärder för att lindra skuldtjänsten till institutionerna måste

finansieras utifrån för att inte leda till försämrade lånemöjligheter för andra

låntagare, t.ex. fattiga länder som inte behövt omförhandla sina skulder. Inom

Världsbanken bidrar Sverige till ett arrangemang för att underlätta

återbetalning av gamla lån på marknadsmässiga villkor. Sverige bidrar också

till ett arrangemang för reduktion av kommersiella skulder genom finansiering

av s.k. återköp. För länder med betalningsdröjsmål till de multilaterala

institutionerna har särskilda stödgruppsoperationer genomförts med finansiering

från bilaterala givare, bl.a. Sverige.

Dessa och andra åtgärder, bl.a. extra räntelättnader i bilaterala avtal med

Sverige utöver den skuldminskning om 50 % som skuldtyngda låginkomstländer för

närvarande beviljas i Parisklubben, finansieras under anslagsposten Stöd till

ekonomiska reformer och skuldlättnad.

Utskottet vill betona att skuldlättnad och betalningsbalansstöd bör kopplas

till att mottagarlandet genomför ekonomiska reformer och

strukturanpassningsprogram. Målsättningen är att landet skall uppnå ekonomisk

tillväxt och en långsiktigt hållbar utveckling. Strukturanpassningsprogrammen

utarbetas normalt i nära samråd med IMF och Världsbanken, varvid IMF har en

huvudroll vad gäller makroekonomisk stabilisering.

Under förutsättning att medlemslandet genomför anpassningsprogrammen ger IMF

finansiellt stöd genom lån på förmånliga villkor. Stödet från IMF fungerar som

en signal till andra lån- och biståndsgivare att landet i fråga är berett att

vidta nödvändiga åtgärder, vilket ökar intresset för att ge lån, omförhandla

skulder eller att investera. En fortsatt koppling mellan

strukturanpassningsprogram och IMF är därför viktig.

Stödåtgärder utan koppling till sådana långsiktiga program riskerar att

allvarligt underminera biståndsviljan, eftersom erfarenheten visar att

lånemedel på förmånliga villkor används ineffektivt förutan villkor om

ekonomiska reformprogram. Strukturanpassningsprogrammen leder inte automatiskt

till att svaga grupper drabbas hårdast. I många fall gynnas i stället svaga

grupper av programmen, exempelvis i fall där en sundare prissättning på

jordbruksprodukter införs.

I propositionen framhålls att så gott som samtliga samarbetsländer för

svenskt bistånd i dag genomför ekonomiska reformer i riktning mot ökad

marknadsorientering av ekonomin. Reformprocessen är dock ingalunda smärtfri och

för dessa länder, främst de i Afrika söder om Sahara, uppstår många nya

problem. Härtill kommer de ofta återkommande naturkatastroferna och inbördes

stridigheter som drabbat flera länder. Erfarenheterna visar på svårigheter att

samtidigt klara den ekonomiska och politiska omvandlingen. Enligt propositionen

avser regeringen att underlätta de ekonomiska reformprocesserna genom fortsatt

omfattande finansiellt och tekniskt stöd.

Utskottet vill understryka att strukturanpassningen måste ske i socialt

acceptabla former med särskilt hänsynstagande till svaga grupper. Multilaterala

organ och bilaterala givare bör uppmärksamma behovet av sociala insatser i

samband med strukturanpassningsprogram. Sverige och de övriga nordiska länderna

har med framgång verkat för en utökad social inriktning i Världsbankens

utlåningsverksamhet. Utskottet utgår från att Sverige även fortsättningsvis

verkar i denna riktning. Det är också viktigt att hänsyn tas till att det kan

ta lång tid att genomföra strukturanpassningsprogrammen. Enligt utskottets

mening bör program där svenskt bistånd ingår bli föremål för en ingående

kritisk granskning.

För de allra fattigaste länderna kommer gåvobistånd även framgent att vara

den viktigaste faktorn för att få i gång självgenererande ekonomisk utveckling

och tillväxt. Sverige bör fortsatt verka för en ökad internationell

biståndsvolym och för en omfördelning av biståndet till de fattigaste länderna.

Förslag om betalningsbalansstöd tar utskottet upp

i det följande i samband behandlingen av anslaget C 4.

Härmed får de yrkanden som tar upp utlandsskulden och ekonomisk politik

generellt, dvs. motionerna U212 (s) yrkandena 4 och 5 (båda delvis) samt U218

(c) yrkandena 2 och 3 (delvis) anses besvarade.

Förslaget i motionerna U211 (v) yrkande 3, Sf608 (-) yrkande 3 och Sf622 (v)

yrkande 1 om avskrivning av u-ländernas skulder avstyrks.

Beträffande förslaget i motion U211 (v) om att Sverige i IMF skall föreslå

upphävande av kravet på u-länderna att i strukturanpassningsprogrammen slopa

alla importrestriktioner

vill utskottet erinra om att IMF inte ställer krav på att

alla importrestriktioner skall avskaffas. De villkor som förs fram i samband

med långivning syftar i stället till att gå ifrån de mest omfattande formerna

av restriktioner till förmån för ett mer enhetligt och transparent regelverk. I

flertalet fall handlar det om att minska eller avskaffa icke-tariffära hinder

som kvoter, licenser och statliga handelsmonopol.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion U211 (v) yrkande

7.

Av särskilt stor betydelse för u-ländernas återhämtning är förbättrade

handelsvillkor för deras export. Avskaffande av handelshinder och

jordbrukssubventioner skulle enligt vissa uppskattningar på sikt kunna öka

u-ländernas exportinkomster med ett värde motsvarande 1,5--3 gånger det totala

u-landsbiståndet. Av allra största betydelse för u-länderna är därför att

GATT-förhandlingarna i december 1993 framgångsrikt slutförts.

Genom GATT-avtalet har nu för första gången handeln med teko- och

jordbruksvaror integrerats i de multilaterala handelsreglerna. Förutom beslut

om avveckling av importrestriktionerna för tekovaror sänks tullarna på detta

område med i genomsnitt 20 %. På jordbruksområdet görs åtaganden om

tullsänkningar med i genomsnitt 36 %. Det är också viktigt för u-länderna att

regelverket förstärkts och effektiviserats.

Förutsättningarna att utnyttja den ökade handelspotential som det nya

GATT-avtalet ger är olika i skilda u-länder. Utskottet delar därför den

uppfattning som förs fram i motion U218 (c) att det är viktigt att Sverige i

olika sammanhang följer upp avtalets inverkan på u-ländernas handel. Sverige

har föreslagit att UNCTAD skall ges mandat att utvärdera resultatet av rundan.

Sverige har också tillsammans med de nordiska länderna tagit initiativ till att

miljöfrågorna getts ökad tyngd i UNCTAD:s verksamhet.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion U218 (c) yrkande 4

är besvarad.

Förslaget i motion U211 (v) yrkande 5 om att Sverige skall ta initiativ till

GATT-förhandlingar i syfte att öka u-ländernas tillträde till världsmarknaden

avstyrker utskottet med hänvisning till vad ovan anförts.

Utskottet anser sig inte heller ha skäl att föreslå riksdagen att göra en

framställning till regeringen om svenska initiativ i råvarufrågorna i GATT,

IMF, Världsbanken och de regionala utvecklingbankerna eller om att Sverige

skall stödja Unicefs förslag om hur Afrikas ekonomi skall förstärkas.

Motion U211 (v) yrkandena 1 och 8 avstyrks sålunda.

Utredningar m.m.

Sammanfattning av motionerna

I motion U212 yrkande 8 föreslår Socialdemokraterna att regeringen skall låta

utreda och lägga fram förslag som syftar till att öka riksdagens överblick över

biståndsbudgeten. Motionärerna vill att riksdagen skall få en bättre

redovisning av det samlade biståndet och efterlyser därför en mer ingående

redovisning i budgetpropositionen.

Enligt yrkande 5 (delvis) i samma motion bör en analys av Afrikas utveckling

göras. Motionärerna påpekar att utvecklingen i Afrika är sammansatt. De menar

att det nu -- tio år efter strukturanpassningsprogrammens införande och efter

det kalla krigets slut -- är påkallat att göra en grundlig genomlysning av

utvecklingen i Afrika.

Vänsterpartiet föreslår i motion U211 yrkande 4 att en parlamentarisk

utredning skall tillsättas med uppdrag att utarbeta riktlinjer för en bredare

svensk u-landspolitik där biståndet ingår som en del. Utredningsarbetet skall

utgå från de synpunkter som lagts fram av UNDP i 1993 års rapport, som

kritiserar den nuvarande inriktningen av i-ländernas biståndspolitik. Enligt

motionärerna bör solidaritetsrörelser och humanitära organisationer medverka i

den föreslagna utredningen.

I samma motion, U211 yrkande 2, föreslår Vänsterpartiet att i enlighet med

förslag från den alliansfria rörelsen en internationell konferens bör

sammankallas för att penetrera frågan om hur en förstärkning av Afrikas

ekonomiska utveckling skall kunna finansieras.

Enligt motion U210 (v) yrkande 3 bör regeringen ta initiativ till en svensk

utredning och utvärdering av IDA-biståndets effekter.

I motion U216 yrkande 1 (delvis) efterlyser Ny demokrati en bättre

redovisning av biståndet. Riksdagen bör årligen få en utförlig redovisning av

vilken skall framgå projektanalyser samt löne- och administrationskostnader.

I motion U218 (c) yrkande 1 begärs att regeringen årligen skall presentera en

utvärderingsrapport av Världsbankens och IMF:s verksamhet ur social och

miljömässig synpunkt. I utvärderingen bör kritiska rapporter från u-länderna

och från oberoende forskare och organisationer ingå.

Motionärna anser också att en noggrann bedömning av det svenska bidraget till

IDA bör göras vid nästa omförhandling.

Utskottet

Olika delar av biståndet har under senare år granskats och utvärderats inom

ramen för ett flertal separata översyner och utredningar. Ett tiotal

utredningar har under den senaste femårsperioden lagt fram förslag rörande

biståndsverksamheten. För närvarande är utvecklingssamarbetet föremål för

översyn i flera utredningar. Sekretariatet för analys av utvecklingssamarbetet

(SAU) som inledde sin verksamhet under våren 1993 har i uppdrag att på ett

systematiskt sätt söka besvara övergripande frågor om biståndets nytta och

effektivitet. SAU:s arbete leds av en kommitté (dir. 1992:59) som avser att

under sommaren 1994 avlämna ett betänkande med förslag om inriktningen av och

formerna för en fortsatt kvalificerad analys- och utvärderingsverksamhet

inriktad på biståndets effektivitetsfrågor. Biståndsförvaltningsutredningen har

i sitt nyligen avlämnade betänkande Rena roller i biståndet (SOU 1994:19) tagit

upp frågor rörande biståndsförvaltningens organisation samt styrningen av

svensk medverkan i det internationella utvecklingssamarbetet. Utredningen har

bl.a. föreslagit en genomgripande reform av biståndsorganisationen.

Remissbehandlingen skall vara avslutad till den 22 april.

Förutsättningarna för demokratibistånd via politiska partier utreds för

närvarande av en särskild utredare. Denne har i uppdrag att i samråd med

svenska politiska partier och biståndsmyndigheter överväga och ge förslag till

åtgärder som syftar till att tillvarata svenska politiska partiers kunskaper

och engagemang för att bygga upp och stärka demokratin i länder med

otillräcklig demokratisk infrastruktur.

Utskottet har vid tidigare behandling av motionsvis framförda förslag om

utredning av biståndsverksamheten (se senaste bet. 1992/93:UU15) uttalat sig

positivt till att olika aspekter av biståndet ingående analyseras och granskas.

Utskottet konstaterade våren 1993 att de förslag inom olika delar av

biståndsverksamheten som lagts fram med anledning av utredningarnas slutsatser

har gett värdefulla bidrag till förnyelsen och anpassningen av formerna och

metoderna i biståndet. Utskottet ansåg också att det är av stort värde att

efter en längre tidsperiod göra en bredare och mer övergripande översyn av

biståndet.

De synpunkter på värdet och behovet av en ingående redovisning till riksdagen

av det samlade biståndet som förs fram i motion U212 (s) är enligt utskottets

mening beaktansvärda. I propositionen påpekas också att om allmänhetens

intresse för ett långsiktigt biståndsarbete skall kunna vidmakthållas krävs en

aktiv opinionsbildning. Utskottet konstaterar därför med tillfredsställelse att

den årsredovisning som lämnas i skriften Sveriges bistånd 1992/93 ger en samlad

och lättillgänglig information om utvecklingssamarbetet och dess resultat.

Vad avser motionärernas förslag om redovisningen till riksdagen i

budgetpropositionen utgår utskottet från att regeringen i den kommande

beredningen av utredningsförslagen och i budgetarbetet väger in motionärernas

propåer om hur redovisningen av utvecklingssamarbetet bör utformas.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att något uttalande från

riksdagens sida med anledning av motion U212 (s) yrkande 8 inte är påkallat.

Regeringen gör i samband med den årliga prövningen i budgetarbetet en

uppföljning av biståndets administrativa kostnader. Vissa år sker en

fördjupning av detta arbete i samband med utredningar av olika delar av

biståndet.

Med hänvisning till vad som anförts i det föregående avstyrker utskottet

motion U216 yrkande 1 (delvis).

Med anledning av förslaget i motion U211 (v) yrkande 4 vill utskottet

framhålla att det enligt utskottets mening är rimligt att avvakta resultatet av

pågående utredningsarbete innan behovet av en eventuell samlad biståndspolitisk

utredning övervägs. Utskottet avstyrker alltså motionen i här aktuell del.

Med anledning av förslaget i motion U212 (s) om att utvecklingen i Afrika

bör bli föremål för analys vill utskottet erinra om att en större studie av det

svenska utvecklingssamarbetet med Afrika gjordes år 1988. I internationella

sammanhang pågår en intensiv utredningsverksamhet om utvecklingen i Afrika.

Afrikanska utvecklingsbanken har utarbetat en rapport med rekommenationer till

olika åtgärder beträffande södra Afrika. Nordiska Afrikainstitutet deltar för

närvarande i en internationell studie om Afrika.

Världsbanken har i mars 1994 lagt fram en studie rörande utvecklingen i 29

afrikanska stater -- Adjustment in Africa: Reforms, Results and the Road Ahead.

Även om utvecklingen i vissa områden i Afrika går i positiv riktning är

utvecklingsproblemen mycket stora. Det är därför enligt utskottets mening

viktigt att Afrikas komplexa utveckling fortlöpande analyseras. Utskottet är

dock inte berett att med anledning av det här aktuella förslaget uttala sig

för att en studie och analys av Afrikas utveckling skall komma till stånd.

Utskottet anser alltså att motion U212 yrkande 5 (delvis) inte bör föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Beträffande förslaget i motion U211 (v) yrkande 2 om sammankallande av en

internationell konferens om Afrikas ekonomiska utveckling vill utskottet

hänvisa till vad som anförs i det föregående om utredningsverksamheten

internationellt. Sverige har också tillsammans med Schweiz tagit initiativ till

ett internationellt seminarium om de fattigaste ländernas skuldproblem. Vid

seminariet som ägt rum i mars 1994 har även effektiviteten av olika

skuldlättnadsåtgärder analyserats. Syftet med seminariet var att nå ökad

förståelse internationellt för behovet av ytterligare skuldlättnad för de

fattigaste länderna.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning att föreslå någon

riksdagens åtgärd. Motion U211 yrkande 2 avstyrks alltså.

Vad avser förslaget i motion U218 (c) att regeringen årligen skall presentera

en utvärderingsrapport av Världsbankens och IMF:s verksamhet vill utskottet

erinra om att det inom Världsbanken finns en speciell utvärderingsenhet (OED)

som rapporterar direkt till styrelsen. OED genomför kontinuerligt utvärderingar

av bankens projekt och program varvid även sociala och miljömässiga synpunkter

anläggs. I detta sammanhang kan nämnas att en omfattande intern utvärdering av

Världsbankens verksamhet har skett under år 1992. Utvärderingen, den s.k.

Wapenhans-rapporten, är starkt självkritisk och visar att cirka en fjärdedel

av Världsbankens program inte kan betraktas som tillfredsställande och att ett

antal program på grund härav har måst avbrytas i förtid. Styrelsens behandling

av denna utvärderingsrapport har bl.a. lett till starkare betoning av behovet

av att förankra Världsbankens program och projekt på det lokala planet samt att

inom Världsbanken avsätta mer resurser för att stödja ett land under

genomförandefasen.

Världsbanken har kommit att inta en ledande roll som utvecklingsorganisation

och verkar bl.a. som katalysator för investeringar och samordnare av

internationellt stöd. Världsbankens målsättning och verksamhet är därför av

stor betydelse för svensk biståndspolitik. Med hänsyn bl.a. härtill utgår

utskottet från att regeringen kontinuerligt redovisar Världsbankens verksamhet

och erfarenheter på det sociala området och miljöområdet lika väl som på det

ekonomiska området.

Med hänvisning till det anförda får motion U218 (c) yrkande 1 anses besvarad.

I detta sammanhang kan nämnas att Världsbankens styrelse i september 1993 har

beslutat att inrätta en oberoende granskningsnämnd--Inspection Panel. Denna

nämnd skall ha i uppgift att säkerställa att Världsbankens verksamhet följer

fastställda regler och målsättningar. Nämnden består av tre medlemmar som skall

väljas från olika länder och vara helt fristående från Världsbanken.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet förslaget i motion U210

(v) yrkande 3 om en utredning och utvärdering av IDA-biståndets effekter.

Landsbygdsutveckling

Sammanfattning av motionerna

I motion U218 (c) yrkande 8 poängteras jordbrukets betydelse för utvecklingen

i u-länderna. Motionärerna anser därför att stödet till landsbygdsutveckling

bör prioriteras i biståndet. Landsbygdsutveckling berör enligt motionärerna

traditionella områden som utbildning, sjuk- och hälsovård och infrastruktur i

form av vägar, tillgång till vatten m.m. Även teknikbistånd och

näringslivsutveckling måste ingå.

Motionärerna understryker behovet av enkel, vardagsnära anpassad teknik för

att framgångsrika utvecklingsprocesser skall komma till stånd. Den kunskap och

erfarenhet som finns tillgänglig bör tas till vara.

I motion A815 (c) yrkandena 5 och 6 framhålls att kvinnor i

utvecklingsländerna har stort ansvar för hem, barn och familjens försörjning.

Kvinnor har enligt motionärerna en avgörande betydelse för att en ekonomisk

uthållig utveckling skall komma till stånd i tredje världen. Målsättningen att

integrera kvinnor inom allt bistånd är av största betydelse.

Utskottet

Insikten om jordbrukets centrala betydelse för de fattiga ländernas ekonomier

och för utvecklingsprocessen är allmänt omfattad. U-länderna har en stor

potential vad jordbrukets utveckling beträffar men denna potential kan i många

fall inte utnyttjas på grund av bristfällig ekonomisk politik, flykten från

landsbygden, miljöförstöring m.m.

SIDA påpekar i årets anslagsframställning att jordbruk, skogsbruk och fiske

utgör den ekonomiska basen för de minst utvecklade länderna. I södra Afrika

bidrar jordbruket och andra areella näringar i genomsnitt till över 30 % av

BNP, sysselsätter omkring 70 % av arbetskraften och genererar en stor del av

exportintäkterna. Direkt och indirekt beskattning av jordbruket har

subventionerat den urbana sektorns konsumtion. I Asien och Latinamerika spelar

jordbruket generellt en mindre ekonomisk roll dock med stora skillnader mellan

länderna. Vidare anför SIDA att det, oavsett jordbrukets makroekonomiska

betydelse, är uppenbart att fattigdomen i flertalet u-länder är intimt

förknippad med tillgången på mark och den låga produktiviteten i jordbruket.

Det finns ett komplicerat samband mellan fattigdom, jordbruksproduktion och

förslitning av naturresurser.

Biståndet måste, framhåller SIDA, i större utsträckning än tidigare utgå från

att majoriteten av småbrukare, särskilt i Afrika, är kvinnor. Detta ställer

krav på ökade kunskaper om roller, ansvar, tillgång till resurser och

beslutsfattande hos kvinnor respektive män. Kvinnorna saknar emellertid många

nödvändiga resurser, framför allt tillgång till jord, rådgivning och krediter

till viktiga investeringar. Forskning och rådgivning måste enligt SIDA i ökad

utsträckning ta hänsyn till kvinnors och mäns olika roller och utveckla metoder

för både kvinnor och män.

Vidare är det enligt SIDA nödvändigt att biståndet anpassas till den nya

situationen. För att åstadkomma en varaktig utveckling på naturresursområdet

krävs en breddning av insatserna. För att säkerställa att stödet är anpassat

till den enskilde bondens behov och produktionssituation krävs ett större

folkligt, framför allt kvinnligt deltagande i beredning och genomförande av

insatser.

SIDA anser att det är alltmer uppenbart att nyckeln till såväl förbättrad

livsmedelssäkerhet som ökad ekonomisk tillväxt, ökade exportintäkter och

fattigdomsbekämpning ligger i en förnyad satsning på landsbygdens näringar i

allmänhet och jordbrukssektorns i synnerhet. För att åstadkomma den

produktionstillväxt som är nödvändig krävs enligt SIDA åtgärder på en rad olika

områden. Strukturanpassningsåtgärderna måste fortsätta. Därvid kan

statsutgifterna behöva omprioriteras så att en större andel utnyttjas för

landsbygdens utveckling. Investeringarna i såväl jordbrukets produktions- som

marknadsföringssystem, liksom i vägar, utbildning och primärhälsovård på

landsbygden måste öka. I större utsträckning än tidigare måste investeringarna

i jordbruket göras av den privata sektorn. Ökad satsning på forskning,

försöksverksamhet och rådgivning är en viktig åtgärd för att de strukturella

ekonomiska förändringara verkligen skall kunna slå igenom i ökad produktion,

liksom i ökad sysselsättning.

Det svenska biståndet har sedan länge en klar inriktning på

landsbygdsutveckling. Inom de bilaterala programmen utgör projekt inom områden

som jord- och skogsbruk, markvård, landsbygdsskolor, primärhälsovård och

landsbygdsvägar en stor andel.

SIDA har sedan länge stött insatser på områden som jordbruksrådgivning,

jordbruksforskning, markvård, kreditförsörjning och utbildning på alla nivåer.

Det stöd som SIDA lämnar är inriktat på att främja uthålligt utnyttjande av

naturresurserna. Som exempel kan nämnas att SIDA sedan 1989 stöder ett

utvecklingsprogram i södra Afrika som har till syfte att förbättra den fattige

bondens situation. SIDA stöder även markvårdsprojekt i många länder av vilka

flera är inriktade på småbrukarnas behov.

SIDA fastställde år 1990 nya riktlinjer för stöd inom naturresurssektorn,

vilka bl.a. betonar institutionsutveckling. Vidare har en åtgärdsplan för

uthålligt naturbruk utarbetats som behandlar miljöperspektivet. Bistånd till

jordbrukssektorn har getts särskild vikt inom ramen för utredningen om stat och

marknad. Särskilda utredningar görs om markägande och kreditfrågor.

SIDA har även i uppdrag att se över insatserna för landsbygdsutveckling och

livsmedelsproduktion för Sveriges samarbetsländer i Afrika.

En stor del av det stöd som SAREC lämnar till internationella

forskningsprogram rör landsbygdsutveckling och miljö. Forskning om skog, mark

och vatten hör till de områden som är högt prioriterade av SAREC.

Mot här angiven bakgrund noterar utskottet med tillfredsställelse att SIDA i

enlighet med vad utskottet uttalade våren 1993 nu ser över insatserna för

landsbygdsutveckling och livsmedelsproduktion för Sveriges samarbetsländer i

Afrika. Utskottet konstaterar även att flera av de synpunkter och förslag som

förs fram i här aktuella motioner uppmärksammas i SIDA:s verksamhet. Utskottet

vill dock understryka vikten av att vid utformningen och genomförandet av

biståndsinsatserna den kunskap och erfarenhet som finns lokalt hos småbrukarna

tas till vara. Det betyder att utvecklingsarbetet måste bedrivas i närmare

samarbete med brukarna som i många fall är kvinnor.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U218 (c) yrkande 8 och

A815 (c) yrkandena 5 och 6 som besvarade.

Befolkning och sociala frågor

Sammanfattning av motioner

I den socialdemokratiska partimotionen U212 betonas att en förstärkning av

kvinnans rättigheter och höjning av hennes legala och sociala ställning är av

avgörande betydelse för utvecklingen i u-länderna. Utbildning är en viktig del

av jämställdhetsarbetet, liksom reformer i arvs- och äganderätt. Insatser för

förbättrad mödrahälsa och sänkt barnadödlighet är angelägna (yrkande 5 delvis).

I motion U224 (m) framhålls att biståndet bör ha som mål att främja kvinnors

möjligheter att försörja sig och bli ekonomiskt självständiga. Kvinnor skall,

sägs det, vara medaktörer i en ekonomisk process och inte i första hand

mottagare av välfärdsskapande åtgärder. Biståndet måste omfördelas så att det

inriktas mot kvinnor och familjen i avsevärt större utsträckning än vad som nu

är fallet.

I motion A815 (c) yrkande 8 betonas att kvinnors och mäns lika möjligheter

att delta i samhällsutvecklingen bör uppmärksammas som ett av de framväxande

demokratiernas kännetecken. Motionärerna anser att den definition av demokrati

som lämnas i budgetpropositionen även bör innefatta kvinnors och mäns lika

rättigheter att medverka till utvecklingsarbetet.

Ett förslag i motionen, yrkande 7, tar sikte på förberedelsearbetet inför

Befolkningskonferensen i Kairo. Sociala satsningar, förbättrad utbildning och

inkomstmöjligheter är enligt motionärerna viktigare insatser i u-landssamhällen

än direkta familjeplaneringsåtgärder. Den viktigaste befolkningsåtgärden är att

stärka kvinnans ställning. Förberedelsearbetet inför Befolkningskonferensen bör

utgå från en helhetssyn på kvinnans situation inom befolknings- och

utvecklingsområdet.

Enligt motion U642 (fp, s, m, nyd, v) yrkande 2 är det väsentligt att bistånd

satsas på grundläggande utbildning. Motionärerna påpekar att det finns ett

tydligt samband mellan å ena sidan demokratisk utveckling, läskunnighet,

utbildning, hälsovård och å andra sidan utvecklingsnivå samt

befolkningstillväxt. Det är därför viktigt att analfabetismen utrotas.

Motionärerna tar i yrkande 6 även upp svenska biståndsinsatser på

familjeplaneringsområdet. Det är angeläget, säger de, att satsningar inom

familjeplanering medvetet förs in i bilaterala förhandlingar så att konkreta

projekt kan sättas i gång i våra programländer.

Bland de åtgärder som motionärerna anser särskilt angelägna märks

familjeplanering och att preventivmedel görs tillgängliga för kvinnor världen

över. Informationsinsatser om preventivmedel riktade till kvinnor och ungdomar

bör enligt yrkande 5 komma till stånd. Vidare är abortlagstiftningens

inriktning viktig. Restriktiva abortlagar leder i de flesta fall till en ökning

av illegala aborter. Enligt yrkande 4 bör riksdagen göra ett uttalande om

rätten till abort.

I motionen, yrkandena 3 och 7, betonas att arbetet med att integrera

kvinnofrågor i biståndet måste intensifieras. Motionärerna menar att detta kan

ske genom direkt kvinnoinriktade insatser i programländerna samt genom ökat

kvinnodeltagande i planering, genomförande och utvärdering av enskilda

biståndsinsatser. Biståndet får dock inte medverka till att könsdiskriminerande

attityder bibehålls.

Enligt motion U646 (kds, s, m, nyd, v, -) bör stöd ges till allmän utbildning

och upplysningskampanjer för att ändra attityder till kvinnors/flickors

människovärde och mänskliga rättigheter (yrkande 4).

Motionärerna tar också upp förekomsten av prenatal könsdiskriminering, dvs.

aborter av flickfoster. Motionärerna hävdar att könsselektiv abort förekommer

inte bara i Indien och Kina utan också i Sydkorea, Singapore, Malaysia och på

Taiwan. De anser att inom utvecklingssamarbetet stöd bör ges till

kvinnoorganisationer, läkare och jurister som kämpar mot könsbestämning av

foster. Frågan om prenatal könsdiskriminering bör lyftas fram inom det

bilaterala utvecklingsarbetets ram (yrkande 3).

I motion A815 (c) yrkande 10 påtalas även kvinnors och barns svåra situation

i flyktinglägren. När flyktingläger upprättas bör hänsyn tas till att

majoriteten utgörs av kvinnor och barn. Inte minst viktigt är att den

utbildningsverksamhet som bedrivs i flyktingläger tar sikte på att ge

flyktingarna kunskap av värde den dag då de kan återvända till sina hemorter.

Som exempel nämner motionärerna att kvinnor bör utbildas i husbygggande.

I motion Sf634 (fp) yrkande 3 anförs att i krigssituationer som i det forna

Jugoslavien bör biståndsmedel kunna användas för att hjälpa kvinnor som utsatts

för sexuellt våld.

Utskottet

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare betonat att

befolkningsutvecklingen är en av vår tids viktigaste framtidsfrågor (se senast

1992/93:UU15). Tillgängliga prognoser visar i dag på att världens befolkning

redan inom tio år -- år 2000 -- kommer att uppgå till drygt 6 miljarder.

En fortsatt snabb ökning av världens befolkning får allvarliga följder på

många områden. Miljöförstöring, okontrollerad urbanisering, tilltagande

migration liksom det starkt ökande trycket på hälso- och sjukvården samt

utbildningen kan nämnas som de mest akuta problemområdena.

Sverige ger ett omfattande bistånd till insatser på befolkningsområdet såväl

genom multilaterala organisationer som genom det bilaterala stödet via SIDA.

Bland de områden som prioriteras i SIDA:s arbete och som fortsättningsvis

kommer att ägnas särskild uppmärksamhet märks befolkningsutvecklingen i

världen, kvinnornas situation i u-länder och deras roll i utvecklingssamarbetet

samt en miljömässigt hållbar utveckling bl.a. inom ramen för uppföljningen av

den s.k. Agenda 21.

SIDA arbetar också med att kartlägga situationen för kvinnor i u-länderna

genom t.ex. att stödja mottagarländernas kapacitet att ta fram könsuppdelad

statistik och med att kontinuerligt ta fram en norm för både kvinnors och mäns

bidrag i ett samhälles utveckling -- s.k. genderanalys.

På det internationella planet har Sverige tillsammans med övriga nordiska

länder fört fram krav i FN:s olika organ på att kvinnors såväl som mäns behov

skall beaktas i respektive organs arbete. Bland FN-organen arbetar UNDP aktivt

med en kvinnostrategi inom hela sin verksamhet, och UNFPA inriktar sin

verksamhet i dag både på kvinnans och mannens reproduktiva roller. Unicef

riktar sig numer, efter ett aktivt arbete från bl.a. Sverige, till barn och

kvinnor i hela deras livscykler.

Också Världsbanken och de regionala bankerna uppmärksammar i dag vikten av

att ta till vara och stärka kvinnans situation i u-världen. Inom Världsbanken

och de regionala utvecklingsbankerna har en strategi utarbetats som innebär att

de sociala aspekterna och speciellt då kvinnoaspekterna beaktas. Världsbanken

har gett en av sina vice-presidenter policyansvaret för kvinnofrågorna.

Den internationella jordbruksfonden (IFAD), vars verksamhet är speciellt

inriktad på småbrukare i de fattigaste utvecklingsländerna, har under de

senaste tio åren ägnat uppmärksamhet åt kvinnans situation och

utvecklingsmöjligheter. Enligt vad utskottet inhämtat verkar Sverige aktivt

inom organisationen för att tillvarata de fattiga landsbygdskvinnornas

intressen.

Av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen på befolkningsområdet och

för kvinnans situation är FN-konferensen om befolkning och utveckling som äger

rum i Kairo i september 1994, FN:s sociala toppmöte i Köpenhamn 1995 och FN:s

världskvinnokonferens som skall hållas i Peking år 1995. I Sverige förbereds

arbetet inför Befolkningskonferensen i en särskild nationalkommitté för

befolkningsfrågor. Nationalkommittén har i en skrivelse till konferensens

generalsekreterare lämnat vissa synpunkter på utformningen av slutdokumentet

inför Kairokonferensen. I denna skrivelse förordas bl.a. att uppmärksamhet

skall fästas vid att en varaktigt ohållbar livsstil i i-länderna är lika

oroande som en ohållbar folkökning i u-länderna -- en balans mellan befolkning

och resurser är ett gemensamt ansvar för alla länder. Vidare bör sambandet på

samhällsnivå mellan en snabb folkökning och fattigdom betonas. Det bör

understrykas att de nationella regeringarna har huvudansvar för en hållbar

politik på befolkningsrelevanta områden. Ett perspektiv på befolkningsfrågorna

som utgår från kvinnans och mannens roller och som betonar social och ekonomisk

utveckling för kvinnor bör anläggas. Frågorna om utbildning för flickor och

kvinnor och om en könsuppdelad statistik poängteras.

Världskvinnokonferensen har bl.a. till syfte att skapa ett förnyat politiskt

åtagande för att de åtgärder som tas upp i slutdokumentet för FN:s

kvinnokonferens i Nairobi 1985 skall kunna genomföras före år 2000.

Pekingkonferensen kommer att ägnas följande två huvudfrågor. En utvärdering av

i vilken utsträckning de framåtsyftande strategierna har genomförts på

nationell, regional och internationell nivå samt antagande av en handlingsplan.

Följande frågor ingår i handlingsplanen.

kvinnors rättigheter enligt nationell lagstiftning och internationella

konventioner,

kvinnor i beslutsfattande positioner (särskilt när det gäller ekonomiska,

sociala och politiska frågor),

analfabetism bland kvinnor och flickor,

kvinnor och flickor som lever i fattigdom, i synnerhet de som lever i extrem

fattigdom,

kvinnors och flickors hälsa (särskilt tillgång till föda, mödrahälsovård och

familjeplanering),

våld mot kvinnor och flickor; i familjen, på arbetsplatsen och i samhället,

nationella, institutionella mekanismer för kvinnofrågor,

flyktingkvinnor och flickor, migrerande kvinnor och flickor samt

kvinnor/flickor som lever i konfliktdrabbade områden och

kvinnor och ny teknologi (särskilt högteknologi).

Mot här angiven bakgrund konstaterar utskottet att flertalet av de frågor som

tas upp i motionerna kommer att behandlas vid Befolkningskonferensen och

Världskvinnokonferensen. Utskottet utgår från att Sverige såväl i

förberedelsearbetet inför konferenserna som vid själva konferenserna aktivt

kommer att betona vikten av olika familjeplaneringsåtgärder som exempelvis

tillgängligheten av preventivmedel, utbildning för kvinnor och allmänt höjande

av kvinnors legala och sociala ställning.

Till krav som syftar till att förbättra kvinnors ställning och

levnadsvillkor hör rätten till säker och legal abort. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att utskottet hösten 1993 (bet. 1993/94:UU3) underströk

att människor måste ha tillgång till en kvalitativt fullgod service för

reproduktiv hälsa, inkl. familjeplanering och rätt till säker och legal abort.

Det är också viktigt, sade utskottet, att informera om skadeverkningar av

osäkra och illegala abortmetoder.

Vad gäller det svenska biståndet har utskottet vid flera tillfällen

understrukit (senast 1992/93:UU15) att det är fullt motiverat att allt

utvecklingssamarbete genomsyras av en vilja att identifiera och åtgärda problem

som rör kvinnans ställning. Det omfattande arbete som pågår för att integrera

kvinnofrågor i det svenska biståndet bör enligt utskottets mening ytterligare

byggas ut.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna U212 (s)

yrkande 5 (delvis), U224 (m), U642 (fp, s, m, c, nyd, v) yrkandena 1--7, U646

(kds, s, m, c, nyd, -) yrkande 4 samt motion A815 (c) yrkandena 7 och 8 är

besvarade.

Förekomsten av prenatal könsdiskriminering, dvs. abort av flickfoster, är ett

utslag av patriarkaliska och sociala strukturer och därmed följande ojämlikhet

mellan könen som råder i stora delar av världen. De svenska biståndsinsatserna

är, som utskottet redovisat i det föregående, i hög grad inriktade på åtgärder

som syftar till att på olika områden stärka kvinnornas och barnens ställning

och rättigheter. Utskottet utgår från att man i det svenska biståndet

uppmärksammar och genom olika insatser, bl.a. genom utbildnings- och

upplysningskampanjer, söker ändra attityder till flickors/kvinnors

människovärde. Det är därvid angeläget att kvinnor och flickor ses som en

tillgång i alla samhällen och inte som en belastning. Med hänvisning till det

anförda finner utskottet motion U646 (kds, s, m, c, nyd, -) yrkande 3 besvarad.

Motionsförslag som tangerar de här behandlade kommer att behandlas i

utskottets betänkande UU26 om mänskliga rättigheter.

Med anledning av förslaget i motion A815 (c) som syftar till en förbättring

av kvinnors och barns situation i flyktinglägren vill utskottet anföra

följande.

Inom UNHCR (FN:s flyktingkommissarie) har man vid planeringen av insatser

samt vid upprättandet av flyktingläger tagit stor hänsyn till kvinnornas och

barnens situation och speciella behov. En särskild koordinator med uppgift att

ansvara för att denna aspekt på att flyktingproblemet fullt ut beaktas har

tillsatts. Efter beslut av UNHCR:s styrelse har särskilda åtgärder vidtagits

för att öka skyddet och förbättra omhändertagandet av kvinnor som våldtagits.

Utskottet vill också erinra om att Sverige ställt upp som samordnare i frågor

som avser barns välfärd inom ramarna för den multilaterala arbetsgrupp som

behandlar flyktingfrågor i Mellanöstern. I uppdraget ingår både normativt

arbete samt konkreta insatser för att främja flyktingbarnens välfärd bl.a. på

Västbanken och Gaza.

Enligt vad utskottet inhämtat har Sverige och de nordiska länderna verkat för

att i UNHCR:s arbete större hänsyn skall tas till det faktum att majoriteten av

världens flyktingar utgörs av kvinnor och barn.

Mot denna bakgrund räknar utskottet med att man från svensk sida även

fortsättningsvis aktivt kommer att verka för att de speciella problem som

drabbar kvinnor och barn i katastrof- och flyktingsituationer beaktas.

När det gäller förslaget i motion Sf634 (fp) om biståndsinsatser för kvinnor

i det tidigare Jugoslavien som utsatts för sexuellt våld vill utskottet erinra

om att Sverige har gett stöd till insatser för att stödja dessa kvinnor genom

Världshälsoorganisationen, WHO, och Internationella rödakorsfederationen.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att en framställning från

riksdagens sida med anledning av motionerna A815 (c) yrkande 10 och Sf634 (fp)

yrkande 3 inte är påkallad.

Barn och utveckling

Sammanfattning av motionerna

Motion U231 (kds, s, m, fp, c, nyd, v,-) yrkande 2 tar upp de problem som

hiv/aids-epidemin har fört med sig för många barn. Sverige bör, anser

motionärerna, ta initiativ till en kartläggning av situationen för de barn som

blivit föräldralösa och initiera olika projekt för att hjälpa dem. Frågan bör

också tas upp i diskussioner med biståndsländerna.

Vänsterpartiet tar i motion U613 yrkande 7 upp det barnarbete som förekommer

i många u-länder och pekar på de svåra förhållanden som dessa barn lever under.

Motionärerna vill att man från svensk sida skall vidta kraftfulla åtgärder för

att motverka förekomsten av barnarbete. De betonar betydelsen av

fattigdomsbekämpning och bistånd till skolor i de länder där barnarbete

förekommer.

Den vedervärdigaste formen av barnarbete är, säger motionärerna,

barnprostitution. Direkta hjälpinsatser för att rädda barnen ur sexträsket är

givetvis viktiga. Men enligt motionärerna är det ännu viktigare att angripa

fattigdomen, ge ökat bistånd till skolor, genomföra jordreformer, skaffa

arbetstillfällen och att genom upplysning förändra attityder. Motionärerna

föreslår i yrkande 8 att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ställa

sig bakom motionärernas synpunkter på behovet av ökade svenska biståndsinsatser

på områden som är av betydelse för att motverka barnprostitution.

I den socialdemokratiska partimotionen U615 (yrkandena 3, 4 och 5) föreslås

en rad åtgärder inom biståndspolitiken för att bygga ut stödet till barnen.

Motionärerna menar att nästan allt bistånd har en barnaspekt men att olika

biståndsprogram i olika hög grad främjar barnens rättigheter. De anser att de

ekonomiska reformer som nu genomförs i biståndsländerna måste kompletteras med

sociala skyddsnät för att förhindra att vissa grupper av barn blir

strukturomvandlingens offer. Barnperspektivet måste ges utrymme i de

landanalyser som ligger till grund för planeringsdiskussioner.

Utskottet

Konventionen om barnets rättigheter som trädde i kraft i september 1990 kan

betraktas som en uppmaning till alla länder att på alla plan se till barnens

bästa. Den är ett av flera internationella avtal, som bl.a. förpliktigar

anslutna stater att främja och skydda barnets rättigheter. Samtidigt som

barnkonventionen är den konvention som flest stater har ratificerat, ökar

antalet arbetande barn i världen. Det är uppenbart att hoten mot barnens

överlevnad, hälsa och utveckling är störst i de fattigaste, mest skuldtyngda

och konfliktdrabbade länderna. Situationen för barnen fortsätter att vara svår

i många delar av världen. Undernäring, övergepp av olika slag, dåliga eller

inga utbildningsmöjligheter hör till vardagen. FN:s barnkommitté, i vilken

bl.a. Sverige har en ledamot, har till uppgift att granska och följa upp de

rapporter konventionsstaterna lämnar beträffande efterlevnaden av

barnkonventionen. Konventionsstaterna förpliktigas också att främja och

uppmuntra internationellt samarbete speciellt i fråga om utvecklingsländernas

behov av bistånd i frågor som rör barnens möjligheter till utveckling.

Sveriges bistånd är också i hög grad inriktat på primärhälsovård,

familjeplanering, nutrition, vatten och sanitet samt primärskolor och andra

utbildningsinsatser. Sverige är den största bidragsgivaren till FN:s barnfond

Unicef och finansierar drygt 17 % av fondens basbudget. En viktig del av

Unicefs arbete är att följa upp efterlevnaden av barnkonventionen och

barntoppmötet som ägde rum år 1990. Detta har inneburit att Unicef stött ett

åttiotal utvecklingsländer med att ta fram nationella handlingsplaner i syfte

att tillvarata barnens rätt i samhället. Av årsredovisningen Svenskt bistånd

1992/93 framgår att Sverige under år 1993 har haft bilaterala konsultationer

med Unicef. Sverige har vid dessa möten tagit upp frågor om bl.a. barn i

särskilt utsatta omständigheter såsom gatubarn och barn i krig, kvinnofrågor

och Unicefs familjeplaneringspolitik. Från svensk sida kommer samtalen att

följas upp årligen.

För att på sikt komma till rätta med förekomsten av barnarbete måste en

inkomstgenererande verksamhet knytas ihop med utbildningsinsatser. Unicef

stödjer därför projekt i en rad länder där fattiga barn ges både möjlighet att

utföra ett arbete under kontrollerade former och få organiserad skolgång.

Barnprostitution har samma grundorsak som barnarbete -- fattigdom. Det är de

oskolade och fattigaste barnen som i första hand blir föremål för sexuell

exploatering. I barnkonventionen åtar sig konventionsstaterna att skydda barnet

mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Vidare skall

staterna vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas för

prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet, i pornografiska

föreställningar och i pornografiskt material. Likväl bryter ett stort antal

länder mot artiklar i den konvention de ratificerat.

SIDA har nyligen beslutat att från anslagsposten Bistånd till demokrati och

mänskliga rättigheter avsätta medel för bekämpning av barnsexturism.

I propositionen påpekas att många länders regeringar i praktiken är

likgiltiga för barnens situation genom att förekomsten av barnprostitution,

jakt på gatubarn, slavarbetet m.m. inte aktivt motarbetas. Här är det inte

endast en fråga om fattigdom utan också avsaknad av en vilja till förändring.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen avser att i det

svenska biståndsarbetet ge fortsatt hög prioritet åt barnens rättigheter inom

biståndssamarbetet och i uppföljningen inom FN-systemet. Ökad uppmärksamhet

måste ägnas det växande våldet mot barn, vilket tar sig uttryck i slavarbete,

jakt på gatubarn och barnprostitution. Det är också positivt att regeringen

avser att verka för att staternas åtaganden enligt barnkonventionen och

aktionsprogrammet omsätts i nationell politik så att barnens rättigheter och

behov de facto tillgodoses. Barnperspektivet bör ingå i de landanalyser som

ligger till grund för planeringsdiskussioner.

Utskottet vill understryka vikten av att man från svensk sida på alla sätt

söker förbättra situationen för de barn som drabbas av krig och konflikter.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna U613 (v)

yrkandena 7 och 8 samt U615 (s) yrkandena 3, 4 och 5 och är besvarade.

Med anledning av förslaget i motion U231 yrkande 2 om stöd till projekt för

att hjälpa de barn vilkas föräldrar avlidit i hiv/aids vill utskottet anföra

följande.

Världshälsoorganisationens (WHO) globala aidsprogam har en ledande roll när

det gäller stöd till de mest utsatta länderna att utveckla och genomföra

nationella aidsprogram. Dessa program har främst tagit sikte på insatser inom

hälsoområdet och endast i mindre utsträckning inbegripit insatser inom andra

sektorer.

Efter diskussioner mellan ett antal givarländer har WHO:s styrelse i januari

1994 beslutat att rekommendera att ett särskilt program inrättas. Programmet

skall vara ett integrerat program i vilket personal från WHO samt från andra

berörda FN- organ som UNDP, Unicef, UNFPA, Unesco och Världsbanken skall ingå.

Syftet är att få de berörda organisationerna att samordna sina insatser i de

särskilt drabbade utvecklingsländerna.

Sverige har varit aktivt engagerat i arbetet för att få fram en samordning

internationellt. Enligt vad utskottet inhämtat kommer Sverige även

fortsättningsvis att vara pådrivande för att Unicef tillsammmans med andra

organisationer i större utsträckning än hittills uppmärksammar den svåra

situation som de barn vilkas föräldrar avlidit i aids har.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion U231 (kds, s, m,

fp, c, nyd, v, -) yrkande 2 är besvarad.

Multilateralt utvecklingssamarbete

Sammanfattning av propositionen (s. 84--90)

I propositionen diskuteras effektiviteten i det multilaterala systemet. Det

gäller, sägs det, att skapa multilaterala institutioner som är starka och

professionella, väl definierade med hög integritet och avgränsade mandat och

med tydliga styr- och finansieringssystem där just multilateralismen, dvs. det

gemensamma åtagandet, står i förgrunden. Sveriges agerande i multilaterala

utvecklingsorgan styrs av en strävan att utifrån våra egna biståndspolitiska

mål och prioriteringar skapa förutsättningar för dessa institutioner att verka

på ett effektivt sätt. Kraven på effektivitet från medlemsländerna måste

således i första hand riktas mot organisationernas styrformer som ett medel för

att effektivisera den faktiska verksamheten.

Enligt propositionen är de styrformer som finns i de internationella

finansieringsorganen, dvs. främst Världsbanken och de regionala

utvecklingsbankerna, i huvudsak ändamålsenliga och funktionella medan för

FN-systemet bilden är mer komplicerad.

I propositionen redovisas att FN:s generalförsamling i december 1993 beslöt

om en reformering av FN:s biståndsverksamhet. De nya principer för verksamheten

som fastlagts bygger till stora delar på Nordiska FN-projektets analys och

förslag. Beslutet innebär att Ecosocs arbetsformer förändras. Under en del av

Ecosoc skall ett årligt högnivåmöte hållas om FN:s samlade biståndsverksamhet

varvid bl.a. riktlinjer skall ges för hur denna verksamhet skall drivas. Detta

möjliggör att FN får en samlad policy och klarare prioriteringar för den

ekonomiska och sociala verksamheten.

En central del av beslutet är att de nuvarande styrelserna för FN:s program

och fonder skall ersättas med mindre, exekutiva styrelser.

Styrelserna skall träffas regelbundet under året för att löpande styra

verksamheten med utgångspunkt från de övergripande riktlinjer som ges av

Ecosoc. Styrelserna skall inte som nu sammanträda i FN:s lokaler utan i

respektive organs högkvarter.

Genom beslutet om förändrade styrformer har ett första viktigt steg tagits

för att få till stånd ett effektivare FN-bistånd. Det är ett grundläggande och

avgörande steg för att stoppa fragmentiseringen av FN-biståndet, liksom för att

hejda den marginalisering som pågått under senare år.

Enligt propositionen är det angeläget att Sverige tillsammans med de övriga

nordiska länderna finner former för fortsatt aktivt agerande bl.a. när det

gäller styrelsearbetets utformning. Ett instrument i detta arbete är, sägs det,

vår bidragsgivning, där våra höga andelar ger oss ett gynnsamt läge. För att

fullt ut kunna nyttja detta instrument har regeringen en beredskap att

periodicera utbetalningarna på grundval av takten och framstegen i det

fortsatta reformarbetet.

I propositionen lämnas följande redovisning av budgetering av internationellt

förhandlade bidrag.

Utlåningen via Världsbankens och de regionala utvecklingsbankernas

utvecklingsfonder finansieras genom bidrag från medlemsländerna, vilka i

återkommande förhandlingar beslutar om påfyllnader av fondernas resurser. En

sådan påfyllnad sträcker sig normalt över en tre- eller fyraårsperiod, och

medlemsländerna fastställer vid förhandlingarna sina respektive bidrag för hela

perioden, vilka sedan erläggs genom årliga bidrag.

Budgetering av dessa bidrag har tidigare skett på så sätt att det i varje års

budget anslagits en summa motsvarande det totala svenska årsbidraget. Detta har

sedan erlagts i form av en skuldsedel som deponerats i Riksbanken. Då

organisationen begärt att få tillgång till medel har en s.k. dragning

genomförts, vilket innebär att medlen dragits från summan på skuldsedeln. Dessa

dragningar sker emellertid först då organisationen behöver resurser för

utbetalningar till godkända projekt, varför delar av de anslagna medlen

förblivit outnyttjade under en följd av år. En betydande mängd outnyttjade

medel härrörande från tidigare påfyllnader har på detta sätt kommit att byggas

upp under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.

För IDA gäller sedan budgetåret 1992/93 en ny budgeteringsmetod, vilken

innebär att regeringen inte längre anslår medel motsvarande det totala svenska

årsbidraget, utan i stället anslår summan av årets beräknade dragningar från

lagda skuldsedlar. På detta sätt kommer de anslagna medlen att motsvara de

medel som verkligen används för utbetalningar under året, och inga nya reserver

byggs därför upp. Samtidigt minskar den existerande potten outnyttjade medel i

takt med att dragningarna från tidigare fondpåfyllnader, för vilka budgetering

skett enligt de gamla principerna, fortsätter.

Det är viktigt att understryka att systemförändringen inte i sig påverkar

omfattningen av de svenska åtagandena gentemot IDA utan endast utgör en

budgetmässig omfördelning över tiden. Anslagen fördelas över ett större antal

år och medel till respektive påfyllnad anslås så länge som IDA:s dragningar

från motsvarande skuldsedlar pågår. Därigenom måste medel anslås för dragningar

från flera påfyllnader samtidigt. På sikt kommer årliga åtaganden och anslag

för beräknade dragningar att ligga ungefär på samma nivå.

Regeringen avser införa samma budgeteringssystem för de regionala

utvecklingsfonderna (AfDF och AsDF) fr.o.m. nästa påfyllnad i respektive fond.

Den fond som härnäst påverkas av ett sådant systemskifte är Afrikanska

utvecklingsfonden.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det nya budgeteringssystemet har flera

fördelar. För det första byggs inga nya reserver upp, samtidigt som den

existerande mängden outnyttjade medel minskar i takt med att dragningarna från

tidigare fondpåfyllnader fortsätter. Det ger också en sannare bild av den

faktiska resursöverföringen till u-länderna och ligger därmed i linje med en

allmän strävan att inom biståndet avpassa tilldelningen av medel till

utnyttjandet.

Det nya systemet innebär därigenom att anslagen kan komma att fluktuera från

år till år betydligt mer än vad som varit fallet i det tidigare

budgeteringssystemet. Det är därför angeläget att se till budgetbeloppen över

en flerårsperiod för att bedöma hur nivån på de svenska åtagandena gentemot

fonderna förändras över tiden.

Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåren 1993/94 och

1994/95 (mkr)

_____________________________________________________________________________

Anslagspost/delpost 1993/94 1994/95 Förändring

Anslag Förslag (mkr)

(mkr) (mkr)

_____________________________________________________________________________

FN:s EKONOMISKA OCH SOCIALA VERKSAMHET I FÄLT

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

varav

- ordinarie bidrag 560 570 10

- FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) 40 40 0

FN:s befolkningsfond (UNFPA) 140 140 0

FN:s barnfond (UNICEF) 350 350 0

Världslivsmedelsprogrammet (WFP) 270 270 0

FN:s hjälporganisation för 130 146 16

palestinaflyktingar (UNRWA)

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 235 275 40

UNCTAD/GATT:s internationella 20 15 -5

handelscentrum (ITC)

Narkotikabekämpning genom FN-systemet 53 50 -3

SUB. TOTALT 1 798 1 856 58

INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN

Världsbanksgruppen

varav

- Internationella utvecklingsfonden

(IDA) 500 625 125

- Internationella finansieringsbolaget 14 14 0

(IFC)

Delsumma 514 639 125

Regionala utvecklingsbanker

varav

- Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) 0 0 0

- Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) 321 0 -321

- Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) 0 0 0

- Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) 0 115 115

- Interamerikanska utvecklingsbanken 0 18 18

(IDB/FSO)

Delsumma 321 133 -188

Övriga utvecklingsfonder

varav

- Nordiska utvecklingsfonden (NDF) 62 105 43

- Internationella jordbruks- 0 0 0

utvecklingsfonden (IFAD)

Delsumma 62 105 43

SUB. TOTALT 897 877 -20

ÖVRIGT

- Miljöinsatser 45 150 105

- Internationella familjeplanerings- 89 89 0

federationen (IPPF)

- Internationella sjöfarts- 18 18 0

universitetet (WMU)

- Multilaterala biträdande 55 62 7

experter m.m.

- FN-aktioner för fred och återupp- 150 150 0

byggnad

- Övriga insatser 96 93 -3

SUB. TOTALT 453 562 109

SUMMA 3 148 3 295 147

____________________________________________________________________________

Motionen

I motion U407 (v) yrkande 4 föreslås att Sverige i Världsbanken och Asiatiska

utvecklingsbanken tar initiativ till att bistånd ges till gränsregionala

samarbetsprojekt i Centralasien. I samma motion yrkande 3 förordas att Sverige

i kontakter med den ryska respektive kinesiska regeringen bör kräva att de

nationella problemen i Centralasien måste lösas med fredliga medel.

Utskottet

Tre centralasiatiska republiker beviljades i augusti 1993 medlemskap i

Asiatiska utvecklingsbanken och ytterligare tre kan förväntas bli medlemmar

inom en snar framtid. Med anledning av motionsförslaget vill utskottet anföra

följande.

Världsbankens lån baseras på förslag från enskilda medlemsländer. Banken gör

en bedömning och analys av projektförslagen. Det låntagande landet och banken

diskuterar uppläggning och finansiering samt ingår ett avtal innan förslaget

presenteras för bankens styrelse. Samma förfaringssätt används i de fall där

två eller flera länder önskar samverka i olika regionala projekt. Varje enskilt

land svarar för sin del av projektet. Världsbanken lånar ut till enskilda

länder och inte till sammanslutningar av stater.

Då förslag om regionala projekt föreläggs styrelsen har Sverige möjlighet att

yttra sig om förslagen genom den styrelserepresentant som Sverige har gemensamt

med övriga nordiska länder och de baltiska länderna. Det ankommer dock endast

på de enskilda låntagarländerna att föreslå projekt. Sverige har alltså inte

mandat att inom banken föreslå projekt i andra länder.

Enligt vad utskottet inhämtat har inom Världsbanken flera projekt

aktualiserats för att bl.a. öka de centralasiatiska ländernas ekonomiska

tillväxt och för att åstadkomma en ekonomisk integration i regionen.

Beträffande motionärernas önskemål om initiativ från svensk sida för att lösa

nationella konflikter i Centralasien vill utskottet erinra om att ESK under det

svenska ordförandeskapet har lagt ner ett betydande arbete på att öka ESK:s

engagemang i de nya medlemsstaterna i Centralasien. ESK har också inrättat en

högkomissarie för nationella minoriteter och har även i krishanteringssyfte

upprättat en lokalnärvaro i flera delar av det f.d. Sovjetunionen. Utskottet

konstaterar att frågan om hur konflikter i Centralasien skall lösas i första

hand bör lösas inom ESK:s ram.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion U407 yrkandena 3

och 4.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

Sammanfattning av propositionen (s. 92--94)

UNDP skall vara FN-systemets centrala organ för finansiering och samordning

av tekniskt bistånd. UNDP ger råd och finansierar insatser inom alla

samhällssektorer. UNDP har program i 174 länder och territorier med tyngdpunkt

i de fattigaste u-länderna.

UNDP har en viktig uppgift i att stödja mottagarländernas kompetensutveckling

liksom i att samordna FN:s biståndsverksamhet på landnivå. UNDP spelar också en

viktig roll i FN:s katastrofarbete.

En av UNDP:s viktigaste uppgifter är att stödja u-ländernas

kapacitetsuppbyggande inom miljöområdet. UNDP är ett av de organ som genomför

projekt finansierade av den globala miljöfaciliteten (GEF). Sverige driver

också aktivt att miljöfrågorna skall vara en viktig del av UNDP:s reguljära

arbete.

UNDP har nu också påbörjat verksamhet i Central- och Östeuropa samt i OSS.

UNDP:s nye chef har markerat att organisationens arbete skall renodlas och

effektiviseras. Arbetet skall i högre utsträckning inriktas på policyfrågor

liksom på hållbar mänsklig utveckling. Samarbetet med andra FN-organ skall

förbättras och samarbetet med Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna

fortsätta att utvecklas. En omfattande översyn av såväl den interna

administrationen som av fältverksamheten har påbörjats.

Sverige har sedan länge tillhört en av de största givarna till UNDP. Sveriges

bidrag för nästa budgetår föreslås öka med 10 miljoner kronor till totalt 570

miljoner kronor för nästa budgetår.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd

till små eller mindre investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten

i de minst utvecklade länderna. Verksamheten är inriktad på att stöjda

marknadsekonomisk utveckling. Fondens verksamhet har visat sig vara ett viktigt

komplement till UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som

utvecklingsbankerna stödjer.

Sverige är en av de större bidragsgivarna till fonden. Regeringen förordar

att bidraget för budgetåret 1994/95 beräknas till oförändrade 40 miljoner

kronor.

Motionerna

Vänsterpartiet föreslår i motion U210 yrkande 6 att bidraget till UNDP skall

höjas med 40 miljoner kronor. Vidare föreslås i yrkande 7 en höjning av

bidraget till UNCDF med 10 miljoner kronor.

I motion U216 erinrar Ny demokrati om att Sverige är sjunde största

bidragsgivare till UNDP. Med hänvisning till den svåra ekonomiska situation

som Sverige befinner sig i anser motionärerna att bidraget bör minskas med 520

miljoner kronor och alltså beräknas till 50 miljoner kronor. Motionärerna

föreslår också att bidraget till UNCDF skall skäras ned med 75 %. Bidraget

beräknas till 10 miljoner kronor.

Utskottet

UNDP har en central och viktig uppgift i arbetet med att stärka och

vidareutveckla FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Utskottet vill särskilt

framhålla den viktiga uppgift som UNDP har att stödja u-ländernas

kapacitetsuppbyggnad inom miljöområdet. UNDP är ett av de organ som genomför

projekt finansierade av den globala miljöfaciliteten (GEF). Utskottet noterar

med tillfredsställelse att UNDP:s nye chef vid besök i utskottet bl.a.

klargjorde att organisationens arbete skall effektiviseras.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att det svenska bidraget till UNDP

skall öka med 10 miljoner kronor och alltså beräknas till 570 miljoner kronor

för nästa budgetår. Förslaget i propositionen beträffande bidraget till UNCDF

tillstyrks likaledes.

Motionerna U210 yrkandena 6 och 7 samt U216 yrkande 9 i berörd del avstyrks

sålunda.

FN:s befolkningsfond (UNFPA)

Sammanfattning av propositionen (s. 94--95).

Ett övergripande mål för UNFPA:s verksamhet är att bistå u-länderna att bygga

upp egen kunskap och kapacitet för att möta de växande behoven på

befolkningsområdet.

I propositionen förutses ett ökande behov av den verksamhet som UNFPA

bedriver, både som pådrivare inom FN-systemet och i relation till

medlemsländerna. Den kommande konferensen 1994 om befolkning och utveckling

kommer att visa i vad mån mandatet skall förändras eller omtolkas.

Regeringen föreslår att bidraget till UNFPA beräknas till 140 miljoner kronor

för budgetåret 1994/95.

Motionerna

I motion U210 yrkande 8 föreslår Vänsterpartiet att bidraget höjs med 40

miljoner kronor utöver regeringens förslag. Ny demokrati föreslår i motion U216

en höjning av bidraget med samma belopp.

Utskottet

FN:s befolkningsfond har en viktig uppgift att fylla när det gäller

u-ländernas ansträngningar att bygga upp egen kapacitet för effektiva program

på befolkningsområdet. Enligt propositionen kommer det framöver att föreligga

ett ökande behov av den verksamhet som UNFPA bedriver.

Utskottet godtar regeringens medelsförslag som innebär ett i förhållande till

innevarande budgetår oförändrat bidrag om 140 miljoner kronor. Motionerna U210

yrkande 8 och U216 yrkande 9 (delvis) avstyrks alltså.

FN:s barnfond (Unicef)

Sammanfattning av propositionen (s. 95--97)

Under den senaste tioårsperioden har omfattningen av Unicefs verksamhet mer

än fördubblats. Insatserna har dessutom utökats till nya sektorer och till

större målgrupper inkl. kvinnan i alla hennes roller och i vissa fall mannen.

Organisationen har dock inte i samma takt anpassats till de nya uppgifterna

eller förväntningarna. Trots att Unicef, i jämförelse med andra FN-organ,

lyckas förhållandevis bra med genomförandet av program och framför allt som

opinionbildare, uppfylls inte de svenska kraven på insyn och rapportering i

verksamheten. Det snabbt ökade ansvaret för insatser i katastrofområden har

också ställt Unicefs arbetssätt och personalstruktur på sin spets. För att få

lämpliga former för en konstruktiv dialog mellan sekretariatet och

medlemsländerna har Sverige för Unicef vid flera tillfällen betonat vikten av

framsteg i den nu pågående reformprocessen.

Under kommande arbetsår är det enligt propositionen av särskild vikt att

följa barnfondens utveckling vad gäller den snabbt växande rollen i

katastrofinsatser. Befolkningsfrågan är föremål för en intensiv debatt i

Unicef. I propositionen framhålls att en bredare syn på befolkningsområdet

samt intensifierade insatser för att mildra effekterna av hiv/aids är

angelägna.

Mot bakgrund av Unicefs breda verksamhetsfält har det svenska bidraget till

organisationen utvecklats i tre riktningar; ett fortsatt stort basbudgetstöd,

ett växande stöd via SIDA:s landprogram och ett växande stöd för

katastrofinsatser. Det svenska totala stödet till Unicef uppgick 1992/93 till

765 miljoner kronor.

Med stöd av resonemanget kring Unicefs framtida inriktning och utveckling

föreslår regeringen att det svenska basbudgetstödet skall utgå med 350 miljoner

kronor.

Motionerna

En höjning av bidraget med 50 miljoner kronor föreslås i motion U210 (v)

yrkande 9. Ny demokrati föreslår i motion U216 att bidraget skall minskas med

250 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet vill framhålla att Unicefs verksamhet har mer än fördubblats under

den senaste tioårsperioden. Insatserna har utökats till nya sektorer och till

större målgrupper inkl. kvinnan i alla hennes roller och i vissa fall mannen.

Unicef har också fått ett ökat ansvar för insatser i katastrofområden.

Utskottet godtar det i propositionen föreslagna bidraget till

Unicef och avstyrker motionerna U210 yrkande 9 och U216 yrkande 9 (delvis).

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

Sammanfattning av propositionen (s. 97--98)

Världslivsmedelsprogrammet, WFP, ansvarar för livsmedelsbistånd till FN:s

katastrofverksamhet, till flyktingar under FN:s flyktingkommissaries mandat

samt till utvecklingsprojekt där livsmedel kan utgöra en delkomponent. I dag

kanaliseras ca 25 % av världens totala livsmedelsbistånd genom WFP.

Sverige verkar för att WFP:s andel av världens sammanlagda livsmedelsbistånd

skall bli större samt för att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att

lindra verkningarna av katastofer av olika slag. Sverige driver också linjen

att WFP skall fungera som ett forum för policydialog i

livsmedelsbiståndsfrågor.

Sedan 1986 har WFP mer än fördubblat sin omsättning som i dag uppgår till

närmare 2 miljarder US dollar per år. Ökningen beror främst på det ökande

antalet katastrofer i världen och på att WFP sedan 1992 från UNHCR övertagit

ansvaret för livsmedelsbiståndet till världens flyktingar. Dessa två områden

har ökat från 10 % till 60 % av den totala verksamheten.

I propositionen påpekas att organisationen har strukturella problem och att

en ny policy anpassad till den nya, utvidgade verksamheten behöver utvecklas.

Ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner kronor föreslås i propositionen. I

denna summa ingår det svenska årsbidraget till Food Aid Convention motsvarande

kostnaden för 40 000 ton vete.

Motionerna

Bidraget till WFP bör enligt motion U210 (v) höjas med 30 miljoner kronor

utöver regeringens förslag. I motion 216 föreslår Ny demokrati att bidraget

skall minska med 220 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet finner det i propositionen beräknade bidraget till WFP väl avvägt.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker motionerna U210

yrkande 10 och U216 yrkande 9 (delvis).

FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA)

Sammanfattning av propositionen (s. 97--98)

I propositionen anförs att avtalet den 13 september 1993 om ett ömsesidigt

erkännande mellan PLO och Israel förändrar förutsättningarna för UNRWA:s

arbete. Tills dess att ett fungerande palestinskt självstyre etablerats kommer

UNRWA att spela en nyckelroll i fredsprocessen dels som "kommunal fövaltning"

för främst utbildning och hälsovård, dels som en av kanalerna för det

internationella bistånd som syftar till att snabbt förbättra palestiniernas

levnadsvillkor. I ljuset av den nya utvecklingen är det naturligt att UNRWA:s

verksamhet nu integreras i en sammanhållen administration för samtliga

palestinier.

UNRWA kommer även i fortsättningen att ha en viktig uppgift för de

palestinska flyktingar som inte befinner sig på Västbanken eller i Gaza.

Utöver bidraget till UNRWA utgår stöd till uppbyggnad och förstärkning av de

sociala, ekonomiska, infrastrukturella, administrativa och demokratiska

strukturerna från SIDA, BITS och SwedeCorp samt enskilda organisationer.

Bidraget till UNRWA föreslås utgå med 146 miljoner kronor för budgetåret

1994/95.

Motionerna

I motion U210 (v) föreslås en bidragshöjning med 54 miljoner kronor. I motion

U216 (nyd) föreslås att bidraget på 146 miljoner kronor slopas.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende bidrag till

UNRWA.

Därmed avstyrks motionerna U210 (v) yrkande 11 och U216 (nyd) yrkande 9

(delvis).

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

Sammanfattning av propositionen (s. 99--100)

UNHCR har i uppgift att ge skydd och bistånd till personer som flyr undan

bl.a. politisk och religiös förföljelse, samt att medverka till långsiktiga

lösningar på flyktingarnas situation. Genom uppkomsten av stora

flyktingströmmar såväl inom ett lands gränser som mellan länder har UNHCR

kommit att bli ett av de största och viktigaste FN-organen inom

katastrofområdet.

I propositionen understryks att det är angeläget att UNHCR ökar sina

ansträngningar att samverka med övriga relevanta FN-organ för att möta

internflyktingproblematiken, ansträngningarna att angripa grundorsakerna till

flykt samt integrationen av återvändande flyktingar i respektive hemländer.

Frågor relaterade till migration och flyktingar blir allt viktigare och

behovet av den typ av verksamhet som UNHCR bedriver ökar. En samlad bedömning

av organisationens effektivitet och den vikt Sverige fäster vid dessa frågor

samt organisationens viktiga mandat i konfliktområden och då särskilt Bosnien,

visar att det enligt propositionen är angeläget att det svenska bidraget även

fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå.

Mot denna bakgrund beräknas det svenska bidraget till UNHCR till 275 miljoner

kronor för budgetåret 1994/95.

Motionerna

I motion U210 (v) yrkande 12 föreslås att bidraget höjs med 25 miljoner

kronor. En höjning av bidraget med 100 miljoner kronor föreslås av Ny demokrati

i motion U216.

Utskottet

De senaste årens utveckling har bl.a. medfört att behovet av den typ av

verksamhet som UNHCR bedriver har ökat. UNHCR har också kommit att bli ett av

de största och viktigaste FN-organen inom katastrofområdet. Utskottet finner

den ökning av bidraget med 40 miljoner kronor som föreslås i propositionen väl

motiverad.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker motionerna

U210 yrkande 12 och U216 yrkande 9 (delvis).

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

Sammanfattning av propositionen (s. 100--101)

ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till förmån

för u-länderna. Det erhåller sina finansiella resurser dels från UNCTAD och

GATT för den administrativa budgeten, dels från UNDP och enskilda bidragsgivare

för särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den största bilaterala

bidragsgivaren. Styrelsen för internatonellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) har

det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de projektmedel som

Sverige ställer till ITC:s förfogande.

I syfte att minska andelen öronmärkta bidrag inledde Sverige under 1991 en

diskussion inom ITC om dess framtida struktur och organisation i enlighet med

reformtankarna inom det nordiska FN-projektet. Ett svenskt förslag om att

inrätta en rådgivande kommitté för bättre styrning av verksamheten samt att

etablera en global bidragsfond godtogs i princip men har inte närmare

behandlats bl.a. eftersom chefsposten för organisationen varit obesatt sedan

januari 1992. FN:s generalsekreterare beslutade då att omklassificera tjänsten

och att inte tillsätta den kandidat som GATT och UNCTAD enligt normal

tillsättningsprocess föreslagit. För att söka påskynda en lösning av denna

fråga har Sverige liksom andra länder hållit inne utbetalningen av vissa

bidrag. Generalsekreterarens kontor beslutade i november 1993 att snabbutreda

ITC:s ledningsfunktioner vilket kan leda till att en ny chef tillsätts under

våren 1994.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen för budgetåret 1994/95 att det svenska

bidraget till ITC beräknas till 15 miljoner kronor. Utbetalningen av svenskt

bidrag får göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan.

Motionerna

Enligt förslaget i motion U210 (v) skall bidraget till ITC höjas med fyra

miljoner kronor utöver regeringens förslag. I motion U216 (nyd) föreslås att

bidraget skall minskas med 10 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet finner regeringens förslag till beräkning av det svenska bidraget

väl avvägt. Utskottet delar också regeringens bedömning att utbetalning av

bidraget får bero på om en lösning av ITC:s organisation och styrformer kommer

till stånd.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och avstyrker

motion U210 yrkande 13 och motion U216 yrkande 9 (delvis).

Narkotikabekämpning genom FN-systemet

Sammanfattning av propositionen (s. 101--102)

FN:s narkotikaprogram (UNDCP) skall samordna den internationella

narkotikabekämpningen, främst inom ramen för FN:s verksamhet. UNDCP skall även

utgöra ett kunskapscentrum för narkotikabekämpning. Vidare ansvarar UNDCP för

uppföljningen av de tre FN-konventioner som finns inom narkotikaområdet. Målet

för organisationens verksamhet är att påverka den illegala narkotikahanteringen

i alla led: när den produceras, när den smugglas, när den säljs och när den

konsumeras.

Sverige driver tanken att UNDCP skall vara en relativt liten organisation med

hög kunskap om narkotikans verkningar på samhällen och med kapacitet att

informera andra organisationer och regeringar. UNDCP:s begränsade resurser för

bekämpning av den omfattande narkotikaproblematiken måste användas katalytiskt:

UNDCP skall identifiera behov, initiera verksamhet och utvärdera effekter,

snarare än bygga upp en omfattande projekthanteringsapparat.

Det förhållandet att många länder ger bidrag endast till specifika projekt

har enligt propositionen försvårat UNDCP:s möjligheter att verka katalytiskt.

Det blir under det kommande året viktigt att utvärdera bidragssystemet till

UNDCP, inte minst mot bakgrund av den låga andelen projektobundna bidrag.

WHO:s program mot missbruk av beroendeframkallande substanser, WHO/PSA, skall

erbjuda kunskapsmässigt ledarskap i hälsofrågor relaterade till missbruk av

narkotika och alkohol. WHO/PSA:s ambition att utgöra ett kunskapscentrum, med

betoning på insamlande, utvecklande och spridande av information kring

substansberoende och dess bekämpning ligger väl i linje med den svenska synen

på dessa frågor.

I propositionen föreslås ett bidrag till den internationella

narkotikabekämpningen för budgetåret 1994/95 på 50 miljoner kronor för insatser

i utvecklingsländer genom UNDCP och andra multilaterala organisationer, främst

WHO/PSA.

Motionerna

En höjning av bidraget med 10 miljoner kronor föreslås i motion U210 (v).

Enligt motion U216 (nyd) bör bidraget minska med 20 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är väl befogat att lämna ett

betydande stöd till multilaterala organisationer vilkas verksamhet syftar till

internationella ansträngningar för att bekämpa narkotika.

Med hänsyn bl.a. härtill godtar utskottet regeringens förslag om ett bidrag

på 50 miljoner kronor till organisationen för budgetåret 1994/95. Motionerna

U210 yrkande 14 och U216 yrkande 9 (delvis) avstyrks alltså.

Internationella finansieringsorgan

Världsbanken (IBRD och IDA)

Sammanfattning av propositionen (s. 102--106)

Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för

u-länderna. Världsbanken består av den internationella återuppbyggnads- och

utvecklingsbanken (IBRD) och den internationella utvecklingsfonden (IDA). I

världsbanksgruppen ingår även det internationella finansieringsbolaget (IFC),

det internationella multilaterala garantiorganet (MIGA) samt det

internationella centret för biläggande av investeringstvister (ICSID). Under

biståndsanslagen finansieras bidrag till IDA, IFC och MIGA. Riksbanken svarar

för Sveriges kapitalinsats i IBRD.

Världsbankens övergripande målsättning är att bistå utvecklingsländerna i

deras ekonomiska och sociala utveckling. Världsbanken gör detta genom att ge

lån till offentliga projekt och ekonomiska anpassningsprogram, tillhandahålla

ekonomisk rådgivning och experthjälp samt genom att verka som katalysator för

andra investeringar och som samordnare av internationellt stöd.

IBRD ger långfristiga lån på marknadsrelaterade villkor. Budgetåret 1992/93

uppgick IBRD:s nya låneåtaganden till 16,9 miljarder US dollar.

IDA

IDA ger lån till de fattigaste u-länderna på särskilt förmånliga villkor.

Dessa villkor innebär räntefrihet och lång återbetalningstid. Budgetåret

1992/93 uppgick IDA:s nya utlåningsåtaganden till 5,9 miljarder US dollar.

Ungefär 80 % gick till de allra fattigaste länderna, dvs. länder med högst 635

US dollar i BNP per invånare (1991 års penningvärde).

Stora återbetalningar på tidigare lån har under senare år resulterat i att

mer resurser gått tillbaka till Världsbanken i form av räntor och amortering än

vad som gått ut i form av nyutlåning, dvs. nettotransfereringarna från

Världsbanken är för närvarande negativa. Denna uppgift döljer emellertid stora

regionala skillnader. Latinamerika står för ett återflöde som är mer än fyra

gånger så stort som det från Östasien och Mellanöstern, medan utlåningen till

Öst- och Centraleuropa hittills i stort sett balanserats. Till de två regioner

där man finner det största antalet fattiga, Afrika söder om Sahara resp.

Sydasien, är nettoinflödet betydande. Budgetåret 1992/93 var nettoflödet från

Världsbanken närmare 900 miljoner US dollar till respektive region.

I praktiken har Världsbankens målsättning formulerats som strategin för

fattigdomsreduktion, dvs. främjande av tillväxtmönster som möjliggör för den

fattiga befolkningen att delta med sin arbetskraft och öka sin tillgång till

hälsovård, utbildning och annan social service.

I de förhandlingar mellan givarländerna och IDA som leder till att fondens

resurser förstärks, normalt vart tredje år, fastläggs därutöver särskilda

riktlinjer för IDA:s utlåning. I samband med den tionde påfyllnaden bestämdes

att IDA-utlåningen skall fortsätta att vara helt inriktad på

fattigdomsbekämpande projekt och program -- IDA skall därvid ytterligare öka

långivningen till de sociala sektorerna med särskild tonvikt på stöd till

kvinnor. IDA skall också kraftigt förstärka inslaget av miljörelaterade

åtgärder i sina låneprogram. Vidare kommer stor vikt att läggas dels vid att

mottagarländerna tillämpar ett gott styrelseskick (good governance) som bidrar

till att lånemedlen används effektivt och på avsett sätt, dels vid att IDA

fullföljer det pågående arbetet med att förbättra stödet till mottagarländerna

under själva genomförandet av IDA-finansierade projekt.

En under år 1993 genomförd intern utvärdering av Världsbankens verksamhet,

den s.k. Wapenhans-rapporten, visar som nämnts ovan att ca en fjärdedel av

Världsbankens program inte kan betraktas som tillfredsställande och att ett

antal program främst inom jordbrukssektorn på grund härav har måst avbrytas i

förtid. Styrelsens behandling av denna utvärderingsrapport har bl.a. lett till

starkare betoning på behovet av att förankra Världsbankens program och projekt

på det lokala planet samt att inom Världsbanken avsätta mer resurser för att

stödja ett land under genomförandefasen.

När det gäller miljöeffekter relaterade till världsbanksprojekt har

Världsbanken under verksamhetsåret varit föremål för uppmärksamhet och kritik.

I några stora vattenkraftsprojekt -- bl.a. det s.k. Narmadaprojektet i Indien

-- är det framför allt frågan om förflyttning av berörda befolkningsgrupper som

diskuterats. En följd av de negativa erfarenheterna i samband med

Narmada-projektet är att Världsbanken för närvarande genomför en översyn av

samtliga världsbanksprojekt som medför befolkningsomflyttningar.

För att skydda miljön och stödja en hållbar utveckling i medlemsländerna

bildades under verksamhetsåret 1993 en särskild avdelning under ledning av en

vicepresident. Sverige avser att bevaka att den nya avdelningens helhetssyn --

dvs. att miljön utgör en integrerad del av utvecklingen -- får genomslag i

Världsbankens låneprogram.

IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna. Den senaste, och tionde

s.k. påfyllnaden, avser den treårsperiod som började den 1 juli 1993 och uppgår

till ca 18 miljarder US dollar.

Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med totalt drygt 2,8 miljarder

kronor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka deponeras i Riksbanken.

Utöver samma andel som vid den nionde påfyllnaden, dvs. 2,62 %, bidrar Sverige

med ca 7,5 miljoner kronor per år under de åtta år som dragningar på

skuldsedlarna sker.

Budgeteringssystemet för de svenska bidragen till IDA ändrades budgetåret

1991/92. Numera anslås endast ett belopp svarande mot IDA:s beräknade

dragningar på skuldsedlarna under det aktuella budgetåret. Eftersom

dragningarna under tidigare påfyllnader kommit att fördelas på ca tio år har

reserver byggts upp under tidigare påfyllnadsperioder. Den nya

budgeteringstekniken innebär att inga nya reserver byggs upp och att de gamla

stegvis försvinner.

Riksdagen har i några fall beslutat att delar av outnyttjade skuldsedlar

tillfälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda önskemål (i

Central- och Östeuropa och f.d. Jugoslavien bl.a. för katastrofinsatser). Under

budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor, avseende

täckning för tidigare lagda skuldsedlar fram till och med den åttonde

påfyllnaden, tillfälligt tagits i anspråk för sådana särskilda insatser. Dessa

medel måste successivt budgeteras för IDA, så att täckning finns när dragning

på tidigare gjorda åtaganden skall ske.

Återläggningen måste avslutas senast budgetåret 1998/99 dvs. sista året för

dragningar på IDA 8. Regeringens avsikt är enligt propositionen att börja denna

process budgetåret 1994/95 och att fördela återstående belopp på de fyra

kommande budgetåren.

Under budgetåret 1994/95 kommer det andra årsbidraget till IDA 10 att

erläggas. Dragningarna sker över en åttaårsperiod. Det budgeterade beloppet

fördelar sig sålunda på 251 miljoner avseende förväntade dragningar under IDA

9, 262 miljoner avseende förväntade dragningar under IDA 10 samt 112 miljoner

avseende den första återläggningen av de medel som tillfälligt tagits i anspråk

för andra angelägna insatser.

Regeringen beräknar 625 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 avseende

Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA).

Internationella finansieringsbolaget (IFC)

IFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att stödja

privata investeringar. I propositionen konstateras att detta mål ligger väl i

linje med det svenska biståndspolitiska målet att främja utveckling i den

privata sektorn.

Den ökade betoningen av de privata investeringarnas roll för länders

utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt. Sedan IFC

bildades 1956 har 12 miljarder US dollar lånats ut till över 11 000 företag i

drygt 100 länder. Det har visat sig svårare att finna lämpliga projekt i Afrika

än på övriga kontinenter. Ansträngningar pågår emellertid för att, bl.a. via

African Project Development Facility (APDF) och African Management Service

Cooperation (AMSCO), öka IFC:s verksamhet i Afrika.

Inom IFC:s ram finns dessutom ett ökande antal specialverksamheter som

finansieras med biståndsmedel och övervakas direkt eller indirekt genom

SwedeCorp, BITS eller SIDA.

Efter den senaste allmänna kapitalökningen 1991 med 1 miljard US dollar och

en särskild kapitalökning på 150 miljoner US dollar 1992 för att möjliggöra för

de nya medlemsländerna att teckna andelar är IFC:s aktiekapital nu uppe i 2,45

miljarder US dollar. Sveriges andel i den allmänna kapitalökningen är 1,17 %

dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta bidrag skall inbetalas under fem år. Det

första bidraget betalades budgetåret 1992/93.

Regeringen beräknar 14 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 under denna

budgetpost.

Regionala utvecklingsbanker

Sammanfattning av propositionen (s. 106--110)

Afrikanska utvecklingsbankens (AfDB) mål är att främja ekonomisk utveckling

och sociala framsteg i medlemsländerna i Afrika. Under 1980-talet har strävan

mot att nå detta mål tagit sig uttryck i en kraftigt ökad utlåningsvolym och en

allt bredare verksamhet inriktad bl.a. mot fattigdomsbekämpning, miljö samt

kvinnans roll i utvecklingsprocessen. AfDB:s breda utvecklingsperspektiv kan

därmed sägas vara väl etablerat.

Under de senaste åren har det stått klart att den utökade och breddade

verksamheten i banken inte följts av en motsvarande ökning av långivningens

totala utvecklingseffekter. Detta har som grund bl.a. en tveksam kvalitetsnivå

i genomförandet och en överdriven utlåning till icke kreditvärdiga

medlemsländer. Dessa förhållanden har också bidragit till en i vissa avseenden

oroväckande försvagning av bankens finansiella ställning.

Sverige fullgjorde under budgetåren 1987/88 till 1991/92 sina finansiella

åtaganden i enlighet med överenskommelse om den senaste kapitalökningen i

banken. Då en ny ökning av bankens kapital kan bli aktuell tidigast vid

utgången av 1996 föreligger för närvarande inget medelsbehov under denna

anslagspost.

Afrikanska utvecklingsfonden

Den senaste internationella överenskommelsen om en resurspåfyllnad i

Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) slöts i februari 1991 och innebar att

givarsamfundet ställde ca 3,3 miljarder US dollar till fondens förfogande

samtidigt som principerna för verksamhetens inriktning under perioden 1991--93

fastställdes. I huvudsak innebär dessa att fattigdomsbekämpning är ett

övergripande mål och att verksamheter inriktade på miljö, kvinnans roll och

gott styrelseskick prioriteras.

I november 1992 genomförde givarländerna en s.k. halvtidsöversyn av den

innevarande påfyllnadsperioden i fonden. Denna visade att utformningen av

utlåningsprogrammet på det hela taget följer de givna riktlinjerna, men att

förbättringar krävs på vissa viktiga områden främst beträffande genomförandet

av enskilda projekt samt överensstämmelsen mellan dessa och övergripande

prioriteringar i respektive låntagarland.

Förhandlingarna om en ny påfyllnad av AfDF:s resurser (ADF VII) inleddes

under våren 1993. Dessa har bekräftat att fonden har en mycket viktig roll

genom att sörja för utvecklingsfinansiering i de många afrikanska stater som

inte har en tillräcklig kreditvärdighet för att kunna erhålla lån på

kommersiella villkor.

Enligt regeringens bedömning är det mycket viktigt att Sverige deltar aktivt

i förhandlingarna om en resurspåfyllnad i AfDF. Om dessa leder till en slutlig

överenskommelse med ett ur svensk synpunkt tillfredsställande policyinnehåll

synes ett bibehållande av den nuvarande svenska bidragsandelen (4,5 %) vara

eftersträvansvärd.

Med hänsyn bl.a. till pågående diskussioner är det inte troligt att något

bidrag kommer att behöva utbetalas under det kommande budgetåret. För

budgetåret 1994/95 förutses således inget medelsbehov under denna analyspost.

Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)

Asiatiska utvecklingsbanken skall främja ekonomisk och social utveckling i

medlemsländerna i Asien och Stillahavsområdet. Under senare delen av 1980-talet

har verksamheten alltmer inriktats inte bara på ekonomisk tillväxt utan även på

fattigdomsbekämpning, främjande av kvinnors roll i utvecklingsprocessen,

utveckling av de mänskliga resurserna och en miljömässigt hållbar utveckling. I

den pågående förhandlingen om den fjärde ökningen av bankens kapital har

kvalitetsfrågan kommit att hamna allt mer i fokus.

Under de senaste två åren har en ny ökning av bankens kapital förberetts.

Riktlinjerna för det svenska agerandet är att verka för en kapitalökning som

till storleken tillåter bankens verksamhet att växa med kvalitet genom hela

utlåningsprocessen och som försäkrar ett finansiellt sunt utvecklande av medlen

samt att bättre integrera de bredare utvecklingsmålen.

Det är troligt att det första bidraget till kapitalökningen i den Asiatiska

utvecklingsbanken kommer att infalla under budgetåret. Detta bidrag förväntas

rymmas inom för ändamålet redan avsatta medel. För budgetåret 1994/95

föreligger således inget medelsbehov under denna anslagspost.

Regeringen beräknar att det tredje årsbidraget av fyra till Asiatiska

utvecklingsfonden under budgetåret uppgår till 115 miljoner kronor.

Interamerikanska utvecklingsbankens (IDB/FSO) verksamhet syftar till att

främja den pågående strukturanpassningen i de latinamerikanska länderna och

samtidigt använda en betydande del av utlåningen till förmån för fattiga

befolkningsgrupper. Verksamheten har också präglats av en väsentlig satsning på

en integration av miljöfrågor i all utlåning.

Förhandlingar om en ökning av bankens kapitalbas och en resurspåfyllnad i

fonden för koncessionell utlåning (FSO) påbörjades under våren 1993 och

beräknas kunna slutföras under 1994.

Det är enligt propositionen naturligt att omfattningen av ett svenskt

deltagande i den kommande kapitalökningen i IDB/SFO görs avhängig av vilken mån

den slutliga överenskommelsen kan sägas överensstämma med svenska

biståndspolitiska intressen. Därutöver måste bidraget bestämmas utifrån en

bedömning av i vilken mån en eventuellt förändrad kapitalstruktur kan

underlätta för Sverige att utöva inflytande och driva frågor av särskilt

svenskt intresse i institutionen. En bibehållen eller något ökad svensk andel

av det totala kapitalet, vilken för närvarande uppgår till 0,16 %, synes i

detta skede av förhandlingarna kunna motiveras.

Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till svenska åtaganden i tidigare

kapitalökningar, uppskattar regeringen medelsbehovet budgetåret 1994/95 till

18 miljoner kronor.

Motionen

I motion U216 anför Ny demokrati att det inte finns anledning för Sverige att

fortsättningsvis engagera sig i den Interamerikanska utvecklingsbanken.

Motionärerna föreslår att det svenska bidraget till banken helt skall dras in.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett bidrag på 18 miljoner kronor

till Interamerikanska utvecklingsbanken.

Motion U216 yrkande 9 (delvis) avstyrks alltså.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

Sammanfattning av propositionen (s. 110--112)

Nordiska utvecklingsfonden (NDF) är en nordisk biståndsinstitution för

finansiering av angelägna utvecklingsprojekt, som främjar ekonomisk och social

utveckling i u-länder.

Till fonden har hittills inbetalats 90 miljoner SDR. Den svenska andelen av

det ännu inte inbetalade kapitalet uppgår till 59,7 miljoner SDR vilket med

dagens växelkurser motsvarar ca 700 miljoner kronor.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 105 miljoner

kronor.

Motionen

I motion U216 anför Ny demokrati att det är befängt att ha en särskild fond

som skall bidra till den nordiska profileringen i multilaterala

finansieringsinstitutioner. Motionärerna anser att fonden bör avvecklas och

föreslår att bidraget till fondens verksamhet skall dras in.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende bidrag till

Nordiska utvecklingsfonden.

Därmed avstyrks motion U216 yrkande 9 (delvis).

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

Sammanfattning av propositionen (s. 111--112)

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) som tillkom i slutet av

70-talet, är en ovanlig organisation av i huvudsak två skäl. Det ena är att

ansvaret för de finansiella resurserna skall delas av OPEC- och OECD-länder.

Det andra är att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i organisationens

stadgar. Huvudmålsättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen

i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad

jordbruksproduktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation.

IFAD:s tredje kapitalpåfyllnad avsåg perioden 1990--1992 och uppgick till 562

miljoner US dollar. Den svenska andelen var 140 miljoner kronor, eller 3,9 % av

den totala påfyllnaden.

Förhandlingar om en kapitalpåfyllnad för perioden 1994--1996 inleddes under

1992.

Förhandlingarna bröt dock samman i oktober 1993 sedan nyckellandet på

OPEC-sidan, Saudiarabien, överraskande klargjort att landet endast var villigt

att bidra med en tiondel av det bidrag som det gav under den tredje

påfyllnaden.

IFAD har i dag ett gott finansiellt läge. Likviditet och reserver bedöms

räcka för finansiering av verksamheten en bit in på 1995 utan behov av

påfyllnad. Därefter behövs dock tillskott om verksamheten skall kunna drivas

vidare på ett meningsfullt sätt. Samtidigt är det i dag inte möjligt att

förutsäga vilka beslut som kan komma att fattas om organisationens framtid.

Mot denna bakgrund bör enligt propositionen beredskap hållas för ett svenskt

deltagande i en fjärde kapitalpåfyllnad i IFAD. Beredskapen bör omfatta

inbetalning av ett första årsbidrag under budgetåret 1995/96. För budgetåret

1992/93 anslogs ett belopp om 60 miljoner kronor för IFAD avsett att täcka ett

första svenskt bidrag till IFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad. En rimlig

utgångspunkt bör vara att inbetalning av ett svenskt bidrag av sådan storlek

kan komma att aktualiseras under budgetåret 1994/95. Med hänsyn till den från

budgetåret 1992/93 liggande reservationen beräknar regeringen inte något

medelsbehov för budgetåret 1994/95.

Miljöinsatser

Sammanfattning av propositionen (s. 112--113)

Under denna anslagspost finansieras vissa riktade multilaterala bidrag till

särskilda miljöfonder och program.

Den globala miljöfaciliteten (GEF) finansierar insatser inom områdena globala

klimatförändringar, stratosfäriskt ozon, biologisk mångfald samt

internationella vatten. Förhandlingar pågår för närvarande för att

omstrukturera fonden och dess styrsystem i en effektivare riktning.

Förhandlingarna inom GEF och inom ramen för de båda globala konventionerna,

klimatkonventionen och den biologiska mångfaldskonventionen, syftar också till

att underlätta för faciliteten att fungera som finansiell mekanism för båda.

Detta kommer att medföra behov för en substantiell påfyllnad.

Påfyllnadsförhandlingar pågår parallellt med omstruktureringsförhandlingarna

med sikte på en påfyllnad av 15--20 miljarder SEK på en treårsperiod, dvs. en

dryg fördubbling.

Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra en

avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Protokollets multilaterala fond

finansierar u-ländernas deltagande i avvecklingsprogrammet. Allt fler u-länder

ansluter sig till protokollet vilket ökar behovet av resurser. En ökning av

fondens totala storlek till det dubbla är ett resultat av förhandlingar vid

årets möte. Sverige förväntas här bidra med samma andel som tidigare.

Montrealprotokollets multilaterala fond har fungerat sedan 1990, från början

på interimsbasis och sedan 1992 som permanent finansieringsmekanism. Tiden är

dock hittills för kort för någon riktig utvärdering. Fondens användning tycks

dock visa på en utveckling i rätt riktning om än i långsammare takt än

förväntat.

Den internationella målsättningen inom FN-systemet är att alla länder

långsiktigt skall sträva mot en hållbar utveckling. För att u-länderna skall

kunna genomföra åtaganden som gjordes i Rio krävs, förutom egna resurser från

länderna själva, också nya och additionella resurser från det internationella

samfundet. Detta medför ett ökat behov av bistånd inom området.

I FN-systemet hålls under 1993/94 flera förhandlingar som kommer att kräva

aktiva biståndsinsatser under det kommande budgetåret.

SIDA:s arbete inom ramen för det multilaterala miljöanslaget har haft en

inriktning som stämmer med den som uttrycks i UNCED-arbetet. SIDA:s

multilaterala insatser är av långsiktig karaktär och kräver kontinuitet.

FN-systemets reaktion på UNCED har genom systemtröghet skett långsammare än

vad man på vissa håll förväntat sig. Av den anledningen kommer också kraven på

det internationella systemet med fördröjd effekt, dvs. först ett par år efter

själva konferensen. Detta kommer att innebära ökade krav på svenska bidrag

fr.o.m. budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår ett bidrag med 150 miljoner

kronor för budgetåret 1994/95.

Motionerna

I motion U210 (v) föreslås att bidraget höjs med 100 miljoner kronor. Som

motiv för den kraftiga höjningen anger motionärerna att miljöhänsyn måste

integreras i allt utvecklingsarbete för att säkerställa en hållbar utveckling i

tredje världen. Den rika världen måste via finansiella och andra medel bidra

till att den ekonomiska och sociala utvecklingen i syd inte får samma förödande

miljökonsekvenser som den fått i nord.

Åberopande budgetskäl och Sveriges stora upplåning föreslår Ny demokrati i

motion U216 att bidraget skall minskas med 105 miljoner kronor.

I den socialdemokratiska partimotionen U212 yrkande 5 (delvis) diskuteras

hur utvecklingsländerna skall kunna delta i arbetet med att komma till rätta

med de globala miljöproblemen. Motionärerna anser att det behövs en strategi

för stöd till miljövårdsförhandlingar om den globala miljöfaciliteten -- GEF --

måste slutföras på ett sätt som tydligare kopplar bistånd på miljöområdet till

ett generellt utvecklingsfrämjande bistånd.

Utskottet

Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige bör föra en aktiv politik

i uppföljningsarbetet efter UNCED såväl inom landet som internationellt.

I propositionen (s. 70) betonas också att Sverige i det internationella

utvecklingssamarbetet måste sträva efter att synsättet "hållbar utveckling"

präglar arbetet med policy, program och projekt. Detta bör genomsyra såväl

globala miljöfrågor som lokala frågor vilka mer direkt berör fattiga människors

livsmiljö.

Utskottet har vid flera tillfällen (senast bet. 1993/94:UU4 och 1993/94:UU5y)

framhållit den vikt som utskottet fäster vid att en effektivare kontroll och

efterlevnad av de internationella avtalen på miljöområdet främjas. När det

gäller inriktningen av GEF:s verksamhet uttalade utskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1993/94:UU4 att utskottet utgår från att regeringen

fortsätter sina ansträngningar beträffande förhandlingarna om omstrukturering

av GEF så att GEF effektivt kompletterar det arbete som bedrivs inom andra

internationella organ. Det är också angeläget att verka för ett aktivt

u-landsdeltagande i GEF.

I detta sammanhang kan också nämnas att regeringen i mars 1994 har tillsatt

en särskild arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till hur

UNCED-besluten och de globala miljöfrågorna kan integreras i det svenska

utvecklingssamarbetet.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion U212 (s) yrkande 5

(delvis) är besvarad.

Den internationella målsättningen inom FN-systemet är att alla länder

långsiktigt skall sträva mot en hållbar utveckling. För att u-länderna skall

kunna genomföra åtaganden som gjordes i Rio krävs, förutom egna resurser från

länderna själva, också nya och additionella resurser från det internationella

samfundet.

Med hänvisning härtill godtar utskottets regeringens förslag om en höjning av

bidraget på 105 miljoner kronor. Utskottets ställningstagande innebär att

motionerna U210 yrkande 15 och U216 yrkande 9 (delvis) avstyrks.

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Sammanfattning av propositionen (s. 114--115)

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) som är den största

enskilda organisationen på befolkningsområdet har som övergripande mål att

främja ett ansvarsfullt föräldraskap. I den strategiska plan för nittiotalet

som IPPF antog år 1993 framhålls den mänskliga rättigheten för alla kvinnor,

män och ungdomar att fritt bestämma över sin sexuella och reproduktiva hälsa.

Information, rådgivning, vård och tillhandahållande av preventivmedel inom

området sexuell och reproduktiv hälsa är ett annat viktigt område för IPPF.

Planen antogs efter en grundlig behandling med medlemsorganisationerna och

har också i stort sett fått gehör hos givarländerna. Samtidigt finns vissa

tecken på att planen inte är så väl förankrad som man tidigare hävdat.

IPPF finansieras till nästan 90 % av regeringsbidrag. Det ger regeringarna en

mycket stor möjlighet att påverka verksamheten. Man kan ifrågasätta denna

påverkan på en enskild organisations verksamhet. Samtidigt ger den

finansierande regeringar en möjlighet att stödja den typ av verksamhet som

enskilda organisationer bedriver, vilket annars inte är möjligt.

Den kommande FN-konferensen om befolkning och utveckling kommer att påverka

även IPPF:s verksamhet.

I propositionen förutses ett ökande behov av medel för IPPF:s verksamhet,

inte minst i ljuset av den förestående FN-konferensen om befolkning och

utveckling. Med hänsyn till den osäkerhet som råder beträffande genomförandet

av den strategiska planen och Sveriges vilja att verka för en mer balanserad

bördefördelning föreslås ett oförändrat bidrag till IPPF, nämligen 89 miljoner

kronor för budgetåret 1994/95.

Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU)

Sammanfattning av propositionen (s. 115)

Internationella sjöfartsuniversitetet (World Maritime University), som är

beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO)

regi. Varje årskurs består av ca 100 studenter som till omkring 90--95 % kommer

från utvecklingsländer.

Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad

länder. Sverige är en av de största bidragsgivarna till universitetet och skall

enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För

budgetåret 1994/95 föreslår regeringen ett bidrag om 18 miljoner kronor.

Multilaterala biträdande experter m.m.

Sammanfattning av propositionen (s. 115--116)

Medel under anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och

finansiering av biträdande experter (Associated Experts och Junior Professional

Officers) inom internationella organisationer, särskilt inom FN-systemet.

Under budgetåret 1993/94 finansierar Sverige ett 90-tal multilaterala

biträdande experter. FN-organ har med svensk finansiering getts möjlighet att

rekrytera biträdande experter från u-länder. Vidare finansieras ett antal

tjänster genom FN:s volontärprogram (UNV).

En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och

institutioner i Sverige.

Från anslagsposten tas medel för förstärkning av SIDA:s kapacitet att

rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i internationella

organisationer.

För budgetåret 1994/95 föreslår regeringen ett anslag för ovan redovisade

ändamål på 62 miljoner kronor.

Motionerna

I motion U216 föreslår Ny demokrati en minskning av anslagsposten med 12

miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.

I motion U313 yrkande 4 framhåller Ny demokrati att Sverige aktivt bör verka

för att fler svenskar skall kunna få arbete inom FN-systemet. Med tanke på

Sveriges generösa bidragsgivning borde många fler styrelseposter och

tjänstemannabefattningar inom FN kunna besättas med svenskar.

Utskottet

I propositionen påpekas att Sverige är underrepresenterat vad gäller personal

i flertalet frivilligfinansierade multilaterala organ. Den svenska kompetensen

inom många av de områden där dessa organ verkar torde enligt regeringens

bedömning vara hög. Det gäller därför att finna kreativa och flexibla former

för rekrytering i syfte att skapa en svensk resursbas samt för att öka antalet

svenskar i internationell tjänst, främst inom FN-systemet. Anslagsposten har

ett sådant syfte och är inte riktat mot en viss organisation.

Utskottet konstaterar att regeringens uttalade målsättning och syftet med

anslagsposten väl stämmer överens med de synpunkter som förs fram i motion U

313 yrkande 4. Utskottet finner därför motionen i allt väsentligt tillgodosedd

med vad utskottet anfört.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet inte att det finns anledning att

minska anslagsposten. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag och

avstyrker motion U216 yrkande 9 (delvis).

FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad

Sammanfattning av propositionen (s. 116)

I propositionen framhålls att det stöd till FN:s aktioner för fred och

återuppbyggnad som lämnas från denna anslagspost även fortsättningsvis skall

syfta till att framhäva och stärka de civila och humanitära aspekterna av de

fredsbevarande operationerna i utvecklingsländerna.

Användande av medel under denna delpost får ske i de länder vilka enligt

OECD:s biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Undantagsvis bör

anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser i ESK:s regi. Vidare

får anslås medel för finansiering av Swedreliefs (specialenheten för

katastrofhjälp inom Försvarsmaktens utlandsstyrka) verksamhet i Sverige. För

budgetåret 1994/95 beräknar regeringen ett belopp om 150 miljoner kronor.

Motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen U212 yrkande 10 föreslås att

anslagsposten får benämningen Insatser för fred, säkerhet och återuppbyggnad.

I motion U216 yrkande 9 (delvis) föreslås att anslagsposten skall minska med

150 miljoner kronor, dvs. att Sverige inte fortsättningsvis skall lämna något

bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad. Förslaget motiveras med

att Sveriges stora engagemang i internationella utvecklingsbanker och

utvecklingsfonder gör att vi inte har råd att lämna även detta bidrag till FN:s

verksamhet.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motion U216 yrkande 9 (delvis)

avstyrks alltså.

Förslaget i motion U212 är nära kopplat till förslag i de socialdemokratiska

partimotionerna U304 och Fö201 om ett program för gemensam säkerhet. I motion

U304 föreslås att i ett gemensamt program mellan Utrikesdepartementet och

Försvarsdepartementet sammanlagt 1 300 miljoner kronor skall avsättas för

säkerhetsstärkande insatser. Anslagsposten FN-insatser för fred och

återuppbyggnad skall samordnas med det föreslagna programmet för

säkerhetsstärkande insatser och bör därför få beteckningen Insatser för fred,

säkerhet och återuppbyggnad.

Enligt vad utskottet inhämtat har huvudsakligen insatser till stöd till

fredsprocesser finansierats från anslaget. Som exempel kan nämnas att i

Somalia har finansierats ett fältsjukhus och i Moçambique har civilpoliser och

demobiliseringsprogram för Onumoz fått stöd. Vidare kan nämnas att i f.d.

Jugoslavien har stöd lämnats till ESK-monitorer och civilpoliser inom ramen för

Unprofor. I Sverige har utbildning av civilpoliser inför förestående

utlandstjänstgöring finansierats över anslaget.

Det framgår inte av motionen om avsikten är att anslaget skall få en

förändrad inriktning.

Förslagen i motion U304 om ett gemensamt program för säkerhetsstärkande

insatser och därmed sammanhängande budgettekniska förändringar behandlas av

utrikesutskottet i betänkande 1993/94:UU14. Utskottet framhåller där att de

fredsbevarande insatserna, som under de senaste åren ändrat karaktär,

inbegriper ett stort inslag av civila åtgärder, varav en del finansieras över

biståndsanslaget. Utskottet anser att detta talar för ett samlat ansvar i

Utrikesdepartementet och avstyrker därför motionen i här aktuella delar.

Mot här angiven bakgrund anser sig utskottet inte ha skäl att föreslå

riksdagen att besluta om en ändring av beteckningen på den här aktuella

anslagsposten.

Motion U212 yrkande 10 avstyrks alltså.

Övriga insatser

Sammanfattning av propositionen (s. 117--120)

Under denna delpost finansieras bidrag till ett stort antal organisationer,

program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar

internationell samverkan och utveckling.

Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl

visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna anslagspost medges

ett visst utrymme för att möta sådana behov.

Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa

internationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där

beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1994/95 räknar regeringen med

bidrag till följande organisationer:

Internationella rödakorskommittén (ICRC)

FN:s boende- och bebyggelsecenter (Habitat)

FN:s utvecklingsfond för kvinnor (Unifem)

Internationella programmet för kommunikationsutveckling (IPDC)

Medel för människor med funktionshinder

Gemensamma fonden för råvaror

Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO)

Internationella juteorganisationen (IJO)

Fonden för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF)

Motionerna

I motion U216 föreslår Ny demokrati en minskning av delposten med 43 miljoner

kronor i förhållande till regeringens förslag. Motionärerna anför att en

översyn av de olika anslagen är motiverad och att vi någon gång måste kunna

säga nej.

I motion U230 (kds) redovisas den planering som pågår för att etablera ett

World Aviation University (WAU) i Norrköping. WAU avses bli ett FN-universitet

och byggas upp på likartat sätt som World Maritime Univerisity i Malmö. WAU

skall ge utbildning och träning inom flygsäkerhet och luftfartsadministration

för elever från utvecklingsländer och f.d. Östeuropa och Sovjetunionen. Fullt

utbyggt beräknas WAU kosta ca 8 miljoner US-dollar per år. Motionären anser att

svenska staten bör garantera en betydande del av WAU:s budget bl.a. genom

anslag från BITS och särskilt riktade biståndsmedel. Regeringen bör, säger han,

på lämpligt sätt, stödja arbetet på att WAU lokaliseras till Norrköping dels

för att använda den unika kompetens och de lämpliga resurser som finns

tillgängliga i regionen, dels för att kompensera för nedläggningen av F13

Bråvalla flygflottilj (F 13).

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende

medelsberäkningen under delposten Övriga insatser.

Motion U216 yrkande 9 (delvis) avstyrks sålunda.

När det gäller förslaget om inrättande av ett World Aviation University (WAU)

vill utskottet anföra följande.

Vid Linköpings universitet har genomförts en studie om behovet och

möjligheten att inrätta en internationell utbildning på akademisk nivå inom

flygsäkerhetsområdet. Utbildningen skulle förläggas till

Linköping--Norrköpings-regionen. Studien visar att det finns behov av

en sådan utbildning främst i u-länderna och i länder i forna Sovjetunionen. Ett

program för utbildning på master-nivå är under utarbetande.

En samarbetsgrupp med företrädare för Länsstyrelsen i Östergötlands län,

Luftfartsverket, Universitetet i Linköping, Linköpings och Norrköpings kommuner

samt Saab-Scania AB har i skrivelse till Utbildningsdepartementet hemställt om

att bl.a. frågan om en internationell utbildning för flygsäkerhet närmare skall

utredas.

Mot här angiven bakgrund konstaterar utskottet att den fråga som väckts i

motion U230 är föremål för beredning inom regeringskansliet. Utskottet

avstyrker därför motionen.

Medelsanvisningen under anslaget C 1, bemyndiganden för regeringen m.m.

Utskottet

Regeringen föreslår till Bidrag till internationella biståndsprogram ett

anslag för budgetåret 1994/95 på 3 295 000 000 kronor. Förslaget innebär att

anslaget ökar med 147 miljoner kronor i förhållande till innevarande budgetår.

Vänsterpartiets förslag i motion U210 under olika anslagsposter vilka

behandlats i det föregående innebär en höjning av anslaget med 213 miljoner

kronor till totalt 3 508 000 000 miljoner kronor.

I motion U216 yrkande 9 (delvis) föreslår Ny demokrati att anslaget skall

minskas med 1 489 miljoner kronor till totalt 1 806 miljoner kronor.

Med anledning av vad utskottet anfört tidigare tillstyrker utskottet

regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna U210 (v) i

berörda delar och motion U216 yrkande 9 i berörda delar.

Utskottet har i det föregående redogjort för de av regeringen förordade

riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete samt för redovisade gjorda

utfästelser. Enligt utskottets uppfattning avses med det bemyndigande

regeringen begär dels att vid en kommande resurspåfyllnad i Afrikanska

utvecklingsfonden den nuvarande svenska bidragsandelen om 4,5 % bör

bibehållas, dels att den svenska andelen av IDB:s taotala kapital om 0,16 %

vid den kommande kapitalökningen bör bibehållas eller något ökas, dels att

beredskap bör hållas för ett svenskt deltagande i en fjärde kapitalpåfyllnad i

IFAD. Utskottet tillstyrker de begärda bemyndigandena.

Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas att göra dessa utfästelser.

Utskottet avstyrker således motion U216 yrkandena 6, 7 och 8.

Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen (s. 120--122)

Ökade krav på prioriteringar i biståndet

Propositionen (s. 120--121)

Från 1985/86 till 1991/92 ökade antalet länder som mottog bistånd från

Sverige från 58 till 91. Omfattningen av det svenska samarbetet varierar dock

kraftigt mellan olika länder.

Mångfalden i biståndet kräver god överblick. Krav på tydlig ansvarsfördelning

och samordning mellan olika myndigheter ökar. Stora behov och begränsade

resurser ökar kraven på prioriteringar. Det kan innebära arbete i ett mindre

antal sektorer i samarbetsländerna och arbete med ett mindre antal projekt inom

sektorerna. Det innebär att man, när stöd till en ny långsiktig insats

beslutas, också bör ha en plan för avveckling av biståndet. Inriktningen på de

fattigaste länderna och på fattiga grupper i mottagarländerna måste betonas.

För biståndet nya länder är Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Makedonien och

Albanien.

Mål- och resultatorientering

Propositionen (s. 121--122)

Regeringens styrning av myndigheterna har blivit alltmer mål- och

resultatorienterad. Åtgärder har således vidtagits för att förbättra styrnings-

och samarbetsformerna i biståndet (prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr.

1992/93:342). Det rör bl.a. anslagsstruktur, införande av planeringsramar som

ej avtalas med mottagaren, ny ordning för importstöd, införande av

landstrategier för styrning och samordning samt integration av

fältadministrationen. Detta förändringsarbete är nu under genomförande.

Biståndskontoren och ambassadernas allmänna avdelningar skall, beträffande

berörda ambassader, vara integrerade senast den 1 januari 1995.

Landstrategier skall upprättas för alla större mottagarländer. Revidering av

strategierna företas normalt vart tredje år.

Under budgetåret 1993/94 upprättas strategier för Botswana, Namibia, Sri

Lanka, Tanzania, Vietnam och Zambia. För budgetåret 1994/95 planeras

landstrategier för Eritrea, Etiopien, Guinea-Bissau, Kenya, Lesotho, Nicaragua

och Sydafrika.

De indikativa planeringsramarna genom SIDA innehåller dels ett basprogram av

långsiktig verksamhet (exempelvis undervisning och infrastruktur), dels sådant

långsiktigt bistånd som är möjligt att fördela på länder men som tidigare

endast redovisats som särskilda anslagsposter. Det berör i första hand

anslagsposterna för demokrati och mänskliga rättigheter, miljö, särskilda

program och regionala insatser i Afrika.

Utskottet

Utskottet noterar att införandet av de nya former för styrning och samarbete

som riksdagen beslutat (prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr.

1992/93:342) påbörjats. Utskottet utgår från att detta arbete genomförs på ett

sådant sätt att minskningar av eller avbrott i biståndsflödena vid

övergången till det nya systemet kan undvikas och att den tid under vilken det

gamla och det nya systemet löper parallellt i görligaste mån nerkortas.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att ett förslag om att

lägga om budgetåret till att sammanfalla med kalenderåret är under beredning i

riksdagen.

C 2. Utvecklingssamarbete genom Styrelsen för internationell utveckling

(SIDA)

1992/93 Utgift 7 122 942 282 Reservation 2 669 809 144

1993/94 Anslag 6 699 500 000

1994/95 Förslag 6 290 000 000

Tabell 4. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1993/94--1994/95 (mkr)

___________________________________________________________________________

Anvisat Förslag 1994/95

1993/94 Basprogram Planeringsram

(varav importstöd)

___________________________________________________________________________

A. PLANERINGSRAMAR OCH REGIONALA INSATSER

AFRIKA

Angola 160 60 70

Botswana 67,5 55 60

Etiopien 130 130 140 1)

Kenya 105 80 95

Moçambique 320 (70) 245 335 1)

Namibia 90 85 90

(Sydafrika) (240) 220 2)

Tanzania 445 (140) 295 330 1)

Uganda 85 95 105 1)

Zambia 255 (115) 135 185 1)

Zimbabwe 195 (65) 135 140 1)

Övriga länder i Afrika 95 (10) 95 125 3)

Regionala insatser 130 165 35 4)

ASIEN

Bangladesh 120 130 170

Indien 345 305 325

Laos 100 90 95

Sri Lanka 35 50 60

Vietnam 180 180 190

Regionala insatser 0 20 20

LATINAMERIKA

Nicaragua 270 (140) 155 170 1)

Utvecklingssamarbete

Centralamerika 135 185 260

Utvecklingssamarbete

Sydamerika 95 85 125

___________________________________________________________________________

3 357,5 2 775

B. ICKE LÄNDERFÖRDELAT

Demokrati, mänskliga

rättigheter 650 595 5)

Katastrofer och återupp-

byggnad m.m. 1 181 1 300 6)

Bistånd genom folkrörelser

och andra enskilda

organisationer 875 1 000 7)

Särskilda miljöinsatser 225 230 8)

C. ÖVRIGT

Särskilda program 305 305 9)

Rekrytering och utbildning

av fältpersonal 40 40

Vissa landprogramkostnader 43 20

Information genom SIDA 23 25

_____________________________________________________________________________

3 342 3 515

_____________________________________________________________________________

SUMMA 6 699,5 6 290

____________________________________________________________________________

1) Dessa ingår i den krets av länder som kan komma i fråga för

betalningsbalansstöd. Fördelning enligt regler angivna under anslaget C 4. Stöd

till ekonomiska reformer och skuldlättnad

2) Medlen anvisas under anslagsposten Demokrati och mänskliga

rättigheter varför beloppet ej ingår i basprogrammet

3) Avser basprogram/planeringsramar för Eritrea (30/35), Kap Verde

(35/35), Guinea-Bissau (0/10), Lesotho (30/45)

4) Regionalt stöd genom SADC har fördelats på planeringsramar för

Angola, Lesotho, Moçambique, Tanzania och Zambia. Ofördelat 35 miljoner kronor

5) 60 miljoner kronor har förts över till basprogram för El Salvador

inom anslagsposten utvecklingssamarbete Centralamerika, 220 miljoner kronor

redovisas som planeringsram för Sydafrika och ytterligare 200 miljoner kronor

fördelas på planeringsramar för andra länder i huvudsak enligt SIDA:s förslag

6) För Afghanistan och Kambodja beräknas 100 miljoner kronor vardera

7) Direktstöd om totalt 40 miljoner kronor har fördelats på

planeringsramar för Bangladesh, Indien och Sri Lanka

8) Av beloppet har 65 miljoner kronor fördelats på planeringsramar

9) Av beloppet har 40 miljoner kronor fördelats på planeringsramar

Tabell 4 sammanfattar förslag om basprogram samt indikativa planeringsramar

för biståndet genom SIDA. Basprogrammet motsvarar de tidigare s.k. landramarna

minskat med importstödet. Importstödet har lagts tillsammans med

betalningsbalansstödet till ett eget anslag. Detta anslag (C 4. Stöd till

ekonomiska reformer och skuldlättnad) omfattar 1 000 miljoner kronor och

fördelas till fattiga, skuldtyngda länder som genomför ekonomiska

reformprogram, framför allt i Afrika. Planeringsramarna innehåller det

långsiktiga basprogrammet (undervisning, hälsa, infrastruktur etc.) och sådant

långsiktigt bistånd som är möjligt att länderfördela men som tidigare endast

redovisats som särskilda anslagsposter (demokrati/mänskliga rättigheter, miljö

etc.). Länder med föreslagna planeringsramar understigande 50 miljoner kronor

har sammanförts i anslagspost "Övriga länder".

Samarbete med enskilda länder

Angola

Motionerna

I partimotion U210, yrkande 17, (v) konstaterar motionärerna att Angola står

inför ett gränslöst behov av hjälp. Regeringens förslag till nedskärning av

Angolaanslaget är cyniskt. De pengar som inte längre kan gå till

utvecklingsprojekt borde finnas kvar inom basprogrammet för akuta humanitära

insatser. Vänsterpartiet yrkar på ett biståndsanslag till Angola om 200 000 000

kr vilket är 140 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit.

I partimotion U212, yrkande 11, (s) föreslår motionärerna att landramen till

Angola i jämförelse med regeringens förslag ökas med 20 000 000 kr till 80

000 000 kr. Landet anses ha den svåraste situationen bland länderna i södra

Afrika.

Utskottet

Efter de allmänna valen i september 1992, som gav det regerande MPLA-partiet

en majoritet i nationalförsamlingen, tog oppositionspartiet Unita åter till

vapen. Därefter har situationen präglats av krig och förödelse. USA:s

erkännande i maj 1993 gav den nya regeringen viss styrka. FN:s säkerhetsråd har

fördömt Unitas vägran att fullt ut respektera fredsavtalet och säkerhetsrådets

resolutioner. Den 15 september 1993 beslöt rådet att införa vapen- och

oljesanktioner mot Unita. Detta har också stärkt regeringens ställning.

Mandatet för FN:s fredsbevarande insats Unavem II har förlängts. Förhandlingar

mellan regeringen och Unita om en lösning på konflikten har pågått i omgångar

men ännu inte givit konkreta resultat. Hittills har drygt 3 miljoner människor

i Angola drabbats av inbördeskriget och den därav följande svälten. I höstas

kom rapporter om tusen döda per dag. Sammanlagt har mer än 100 000 personer

dött. Situationen är nu något bättre sedan FN-flygningarna når fram med hjälp

till de avskurna regionerna i inlandet.

Efter valet påbörjade regeringen ett nytt ekonomiskt stabiliseringsprogram.

Detta avbröts i mars 1993 genom införande av krigsekonomi med ökande

budgetunderskott och hög inflation. Den statliga förvaltningen har försvagats

ytterligare, och en tilltagande korruption kan noteras. Det ekonomiska läget är

kritiskt.

Dödligheten i Angola är en av de högsta i världen, särskilt bland mödrar och

barn. Hälsostandarden är mycket låg enär en stor del av klinikerna förstörts

under tidigare och nu pågående krig. Brist på utbildad personal har ytterligare

förvärrat situationen.

I propositionen anför regeringen att neddragningen av planeringsramen helt

betingats av krigsförhållandena i Angola, som för närvarande omöjliggör ett

långsiktigt utvecklingssamarbete med den volym som tidigare gällt. Verksamheten

inom samtliga projekt fortsätter dock på sparlåga och kompletteras med

katastrofinsatser. Den förväntade, ingående reservationen 1994/95 bör, enligt

regeringen, användas för katastrofinsatser genom i första hand FN. Beredskap

finns att återuppta det långsiktiga samarbetet när förhållandena i landet så

medger.

Regeringen har vid olika tillfällen anslagit medel för katastrofinsatser. I

juni 1993 gav Sverige 75 miljoner kronor till katastrofprogrammet i Angola. I

mars 1994 anslogs ytterligare 40 miljoner kronor. Av dessa går 10 miljoner till

FN:s världslivsmedelsprogram (WFP) och samordningsorgan (UCAH). Enskilda

organisationers insatser stöds med 30 miljoner kronor.

Förutsättningarna för att under rådande omständigheter bedriva ett effektivt

utvecklingssamarbete är, enligt utskottets förmenande, begränsade.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens medelsförslag och syn på

medlens användning.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 17 och motion U212 (s) yrkande 11.

Botswana

Motionerna

Vänsterpartiet föreslår i motion U210, yrkande 18, en höjning av biståndet

till Botswana med 15 000 000 kr utöver det regeringen föreslagit, till 70 000

000 kr.

I partimotion U212 (s), yrkande 12, föreslår motionärerna en sänkt landram om

40 000 000 kr till Botswana, vilket är 15 000 000 kr mindre än regeringens

förslag. Sänkningen motiveras med att andra biståndsformer så småningom kommer

att bli mer lämpliga.

Utskottet

Som framgår av propositionen är regeringens avsikt, i likhet med vad som

föreslås i den socialdemokratiska partimotionen, att successivt övergå till ett

bredare biståndssamarbete. Det har dock visat sig att en övergång tar längre

tid än som tidigare förutsetts. Regeringen menar att de betydande fickor av

djup fattigdom som finns i landet motiverar ett gåvobistånd av den storlek som

regeringen föreslagit.

Utskottet delar denna uppfattning.

Därmed avstyrks motionerna U210 (v) yrkande 18 och U212 (s) yrkande 12.

Eritrea

Motionerna

I motion U210, yrkande 19, (v) yrkar Vänsterpartiet att basprogrammet för

Eritrea anvisas 5 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller således 35

000 000 kr.

I motion U221 (fp) konstateras att det snart blir svårt att förklara varför

ett beslut dröjer om att etablera Eritrea som programland för svenskt bistånd.

Många eritreaner som återvänt hem har i Sverige skaffat sig utbildning och

erfarenhet som kan ge särskilt goda förutsättningar för svenska

biståndspolitiska insatser i Eritrea.

Utskottet

I budgetpropositionen föreslås att en landstrategi för Eritrea utarbetas

under budgetåret 1994/95, vilket innebär att Eritrea blir ett nytt

samarbetsland. Utskottet anser att detta är en lämplig åtgärd. Utskottet har

ingen invändning mot den indikativa planeringsram som föreslås för landet.

Därmed avstyrks motionerna U210 (v) yrkande 19 och U221 (fp).

Etiopien

Motionen

Vänsterpartiet yrkar i motion U210, yrkande 20, att till basprogram för

Etiopien anvisas 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

150 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Etiopien.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 20.

Guinea-Bissau

Motionen

Guinea-Bissau har enligt Vänsterpartiet gjort stora framsteg mot politisk

demokrati. Motionärerna menar i motion U210, yrkande 21, att SIDA:s äskande bör

följas och Guinea-Bissau erhålla 40 000 000 kr ur basprogrammet, vilket är 40

000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Guinea-Bissau.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 21.

Kap Verde

Motionen

I motion U210, yrkande 22, yrkar Vänsterpartiet att riksdagen avseende Kap

Verde anvisar 5 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 40

000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Kap Verde.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 22.

Lesotho

Motionen

Vänsterpartiet yrkar i motion U210, yrkande 23, att riksdagen till

basprogrammet för Lesotho anvisar 5 000 000 kr utöver det regeringen föreslagit

eller således 35 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Lesotho.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 23.

Moçambique

Motionerna

För Moçambique yrkar Vänsterpartiet i motion U210, yrkande 24, att riksdagen

anvisar 55 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 300 000

000 kr.

Socialdemokraterna skriver i sin motion U212, yrkande 13, att de vill öka

landramen till Moçambique med 15 000 000 kr till 260 000 000 kr. Motionärerna

konstaterar att Moçambique tillsammans med de övriga länderna i regionen nu har

förutsättning att integreras politiskt och ekonomiskt.

Utskottet

Regeringen framhåller att framstegen i fredsprocessen motiverar ett

omfattande svenskt bistånd för återuppbyggnad men anser att mottagarkapaciteten

för närvarande är starkt begränsad. Enligt utskottets mening kan det dock bli

aktuellt med extra insatser med katastrofmedel.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Moçambique.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 24 och motion U212 (s) yrkande 13.

Namibia

Motionen

Namibia bör enligt motion U210, yrkande 25, (v) få ökat anslag för baspro-

grammet till 100 000 000 kr, vilket är 15 000 000 kr mer än vad regeringen

föreslår.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Namibia.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 25.

Sydafrika

Motionen

Enligt motion U212, yrkande 14, (s) kan Sydafrikas förmåga att klara

övergången till demokrati bli avgörande för utvecklingen i södra Afrika.

Socialdemokraterna vill föra upp Sydafrika på listan över mottagarländer och

yrkar på att riksdagen beslutar anslå 250 000 000 kr för utvecklingssamarbete

med Sydafrika.

Utskottet

I propositionen anförs att utvecklingen i Sydafrika gör att det humanitära

biståndet bör övergå till ett bredare utvecklingssamarbete. Fortsatt bistånd

kommer att behövas under en övergångsperiod. Nya samarbetspartner kan komma i

fråga och regeringssamarbete kan bli aktuellt. En landstrategi för

biståndssamarbete med Sydafrika kommer att utarbetas under första hälften av

budgetåret 1994/95. I avvaktan härpå föreslår regeringen att biståndet under

budgetåret 1994/95 fortsätter att belasta anslagsposten Demokrati, mänskliga

rättigheter.

Huvudsyftet med utvecklingssamarbetet med Sydafrika bör, enligt regeringen,

vara att bidra till en fördjupad demokratisering och vaktslående av de

mänskliga rättigheterna samt till en väl fungerande marknadsekonomi. Genom

fortsatt svenskt bistånd bör enskilda organisationer i Sverige och i Sydafrika

även i fortsättningen kunna spela en stor roll för demokratins utveckling.

Utskottet delar detta synsätt.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Sydafrika.

Därmed avstyrks motion U212 (s) yrkande 14.

Tanzania

Motionerna

Vänsterpartiet yrkar i motion U210, yrkande 26, att riksdagen till

basprogrammet för Tanzania anvisar 330 000 000 kr, vilket är 35 000 000 kr

mer än vad regeringen föreslagit.

Socialdemokraterna yrkar i motion U212, yrkande 15, att riksdagen beslutar

anslå 300 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Tanzania.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Tanzania.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 26 och motion U212 (s) yrkande 15.

Uganda

Motionerna

I Vänsterpartiets motion U210, yrkande 27, föreslås att till basprogrammet

för Uganda anvisas 5 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

100 000 000 kr.

Socialdemokraterna skriver i motion U212 att de vill öka landramen för

Uganda. Enligt yrkande 16 vill motionärerna att riksdagen beslutar anslå 100

000 000 kr för utvecklingssamarbete i Uganda.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Uganda.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 27 och motion U212 (s) yrkande 16.

Zambia

Motionerna

I partimotion U210, yrkande 28, anser Vänsterpartiet att Zambia bör anvisas

10 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit, vilket innebär 145 000 000 kr.

Socialdemokraterna föreslår i motion U212, yrkande 17, att riksdagen beslutar

anslå 130 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Zambia. Det är 5 000 000 kr

mindre än vad regeringen föreslagit.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Zambia.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 28 och motion U212 (s) yrkande 17.

Zimbabwe

Motionerna

I motion U210, yrkande 29, (v) yrkas att riksdagen till basprogrammet för

Zimbabwe anvisar 35 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

170 000 000 kr.

I den socialdemokratiska partimotionen U212, yrkande 18, skriver motionärerna

att riksdagen bör anslå 140 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Zimbabwe.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Zimbabwe.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 29 och motion U212 (s) yrkande 18.

Regionala insatser i Afrika

Motionen

I motion U210, yrkande 30, skriver Vänsterpartiet att riksdagen till

regionala insatser i Afrika bör anvisa 35 000 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit eller således 200 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Regionala insatser i Afrika.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 30.

Bangladesh

Motionen

Vänsterpartiet konstaterar i motion U210 att ett av Asiens och världens

fattigaste länder är Bangladesh. När biståndet skärs ner anser motionärerna att

det drabbar fattiga länder extra hårt. I Bangladesh drabbas exempelvis

Diakonias program för jordlösa. Vänsterpartiet vill därför i motionens yrkande

36 att riksdagen till Bangladesh anvisar 145 000 000 kr.

Utskottet

Enligt en utvärdering, som SIDA låtit göra, är det svenska biståndet till

Bangladesh av hög kvalitet och det ger betydande spridningseffekter. SIDA ger

bl.a. ett omfattande stöd till svenska och lokala, enskilda organisationer.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Bangladesh.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 36.

Indien

Motionerna

I motion U210 (v) konstateras, att biståndet bör ligga på den nivå regeringen

föreslagit. I yrkande 34 framhålls att kraftöverföringsprojektet i delstaten

Maharashtra, som till största delen finansieras av Världsbanken, har Sverige

som stor bidragsgivare (535 miljoner kronor i u-krediter och 215 miljoner

kronor genom SIDA). Motionärerna yrkar att en bättre redovisning måste göras

till riksdagen innan beslut om medelstilldelning fattas.

I den socialdemokratiska partimotionen U212 krävs i yrkande 19 att 325 000

000 kr anslås för utvecklingssamarbete med Indien.

Utskottet

I anledning av motion U210 (v) yrkande 34 har utskottet inhämtat att

regeringen i juni 1993 beslöt godkänna svenskt stöd till

kraftöverföringsprojektet Maharashtra i Indien. Projektet är ett led i ett

långvarigt svensk-indiskt samarbete inom energisektorn. Det svenska

biståndsengagemanget i projektet består av en gåva från SIDA på 215 miljoner

kronor samt en u-kredit genom BITS på högst 535 miljoner kronor med ett

gåvoelement på 135 miljoner kronor. Det aktuella kraftöverföringsprojektet är

en integrerad del av "Second Maharashtra Power Projekt" med Världsbanken som

utländsk huvudfinansiär. SIDA och BITS har tidigare finansierat två

kraftöverföringsprojekt (HVDC) i Indien.

Utskottet har mot bakgrund av det anförda inga invändningar mot regeringens

förslag avseende medel till Indien.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 34 och motion U212 (s) yrkande 19.

Laos

Motionerna

Enligt vänsterpartiets motion U210 är Laos ett av världens fattigaste länder,

samtidigt som det är ett av de länder som drabbas mest när regeringen skär ner

biståndet. I yrkande 37 vill motionärerna att riksdagen till basprogrammet för

Laos anvisar 60 000 000 kr mer än vad regeringen föreslår, vilket totalt blir

150 000 000 kr.

Socialdemokraterna menar i motion U212 att Indokina har en chans att komma ur

de konflikter som härjat området. I yrkande 20 skriver motionärerna att

riksdagen bör anslå 100 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Laos.

Utskottet

Det är angeläget att pågående samarbetsverksamhet med Laos inte avbryts. I

likhet med motionärerna anser utskottet därför det motiverat att anslå medel

till basprogrammet för Laos utöver vad som föreslås i budgetpropositionen.

Enligt utskottets uppfattning bör ökningen uppgå till 10 miljoner kronor,

vilket skulle innebära att basprogrammet för Laos för budgetåret 1994/95 totalt

skulle uppgå till 100 miljoner kronor. Som konsekvens härav bör planeringsramen

beräknas till 105 miljoner kronor.

Därmed tillstyrks motion U212 (s) yrkande 20. Motion U210 (v) yrkande 37

avstyrks.

Sri Lanka

Motionen

I sin partimotion U210 påpekar Vänsterpartiet att en stor del av Sri Lankas

statsbudget går till militärutgifter orsakade av kriget i landets norra

tamilska delar. Biståndet till Sri Lanka bör därför inte höjas. I yrkande 35

har Vänsterpartiet yrkat att Sri Lanka skall anvisas 15 000 000 kr mindre än

vad regeringen föreslagit eller således 35 000 000 kr.

Utskottet

Sedan tio år tillbaka pågår en väpnad kamp mellan regeringen och en tamilsk

rörelse, Liberation Tigers of Tamil Ealam, som kämpar för en självständig

tamilsk stat i landets norra och östra delar. Detta inbördeskrig fortsätter

oavbrutet och utvecklingen är svår att förutse.

Sedan omvärlden i slutet av 1980-talet fått kännedom om grava övergrepp mot

de mänskliga rättigheterna i landet har den lankesiska regeringen utsatts för

mycken kritik utifrån. Flera internationella organisationer för mänskliga

rättigheter har bjudits till Sri Lanka. Dessa har rapporterat om MR-läget och

fört en dialog med den lankesiska regeringen med påföljd att antalet

kränkningar minskat.

Utskottet understyrker vikten av att följa MR-utvecklingen i landet men har

ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till Sri Lanka.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 35.

Vietnam

Motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen, U212, yrkande 21, krävs att riksdagen

beslutar anslå 200 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Vietnam samt att

riksdagen begär att behovet av ytterligare betalningsbalansstöd ses över.

Vietnam måste enligt Vänsterpartiets motion U210 få ökat bistånd, bl.a. för

att kunna lindra effekterna av inflationsbekämpning och andra ekonomiska

reformer. I yrkande 32 skriver motionärerna att basprogrammet bör få 70 000 000

kr mer än vad regeringen föreslagit, vilket totalt innebär 250 000 000 kr.

Utskottet

Vietnams utvecklingspolitik har under de senaste åren visat upp goda

resultat, och omvandlingsprocessen mot marknadsekonomi går vidare. Hämmande för

denna process har dock varit bortfallet av bistånd från de tidigare

Comeconstaterna samt, intill helt nyligen, ett fortsatt handelsembargo och

motstånd från amerikansk sida mot kreditgivning till Vietnam via de

internationella finansinstituten. Utöver regeringens ekonomiska reformpolitik i

marknadsekonomisk riktning, torde en viktig roll för den positiva utvecklingen

ha spelats av den utrikespolitiska omorientering som inleddes under 1990-talets

första år. Denna har inneburit ett politiskt och ekonomiskt närmande till

omvärlden med särskild betoning på länderna i närområdet. Ett viktigt hinder

för en snabb ekonomisk utveckling utgörs av den svaga infrastrukturen. Andra

problem är en växande korruption samt en utbredd varusmuggling.

Parallellt med de ekonomiska reformerna genomförs, om än i långsam takt och

inom de gränser enpartistaten sätter, vissa lättnader i det politiska

förtrycket. Antagandet av 1992 års konstitution med åtföljande val medförde ett

viktigt steg i demokratisk riktning. De sista fångarna som hållits i

"omskolningsläger" sedan slutet av 1970-talet har nu släppts. Ett mindre antal

politiska fångar finns dock kvar, och några rättegångar mot personer som

anklagats för omstörtande verksamhet har resulterat i långa fängelsestraff.

Det svenska biståndet till Vietnam, som inleddes redan 1965

(SIDA-samarbetsland 1970) och som hittills omfattat utbetalningar om närmare 7

miljarder kronor i löpande priser, är för närvarande föremål för en översyn. En

landstrategi skall utarbetas för ett breddat bistånd inkluderande alla svenska

biståndsmyndigheter samt enskilda organisationer med verksamhet i landet.

Enligt vad utskottet inhämtat utbetalades, inom ramen för en internationell

insats, hösten 1993 80 miljoner kronor i betalningsbalansstöd till Vietnam.

Regeringen följer noga den fortsatta utvecklingen i landet för att fortlöpande

kunna bedöma huruvida ytterligare betalningsbalansstöd kan motiveras.

Enligt utskottets uppfattning är det särskilt angeläget att förstärka det

svenska stödet till de ekonomiska och demokratiska reformprocesserna. Utskottet

förutsätter således att regeringen även fortsättningsvis verkar för en

utveckling av de demokratiska processerna i landet som bl.a. leder till

flerpartisystem.

Utskottet har mot denna bakgrund ingen invändning mot regeringens förslag

avseende medel till Vietnam.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 32 och motion U212 (s) yrkande 21.

Regionala insatser i Asien

Motionen

I partimotion U210 (v) krävs i yrkande 38 att 45 000 000 kr anvisas för

regionala insatser i Asien.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Regionala insatser i Asien.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 38.

Centralamerika

Motionerna

Gudrun Schyman m.fl. (v) hävdar i partimotion U210 att flera

centralamerikanska stater är inne i en mycket kritisk period. De krig som

berört regionen bottnar i jordbrist, fattigdom och enorma ekonomiska klyftor.

Sveriges stöd till regionen bör enligt Vänsterpartiet inriktas på den sociala

sektorn och jordreformer. I yrkande 41 skriver motionärerna att riksdagen till

basprogrammet för utvecklingssamarbete med Centralamerika bör anvisa 195 000

000 kr.

I Socialdemokraternas partimotion U212, yrkande 23, yrkas att riksdagen

beslutar att anslå 190 000 000 kr till utvecklingssamarbete med Centralamerika.

Motionärerna föreslår även att insatser skall var möjliga i Cuba, där dessa kan

verka systemöppnande och demokratistödjande.

Utskottet

Enligt regeringens bedömning motsvarar det i propositionen föreslagna

beloppet den kapacitet som för närvarande finns för att på ett effektivt sätt

bereda och följa upp insatser.

Något generellt hinder för systemöppnande och demokratifrämjande åtgärder i

Cuba föreligger, enligt utskottets mening, ej.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Centralamerika.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 41 och motion U212 (s) yrkande 23.

Cuba

Motionerna

I motion U205 (fp) föreslås att medel bör överföras från Cubahjälpen till

Kommittén för mänskliga rättigheter i Cuba och till de demokratiska politiska

organisationer som formar den Demokratiska Plattformen.

I motion U209 (v), yrkande 2, påtalas att Cubas befolkning utsätts för stora

umbäranden på grund av USA:s ekonomiska blockad av Cuba. En viktig

solidaritetshandling skulle vara att Sverige gav det kubanska folket, inte den

kubanska regimen, humanitärt bistånd i form av mat, mediciner och kläder.

I motion U620 (s), yrkande 5, uppmärksammas också de kraftigt försämrade

levnadsförhållandena på Cuba. Förutom USA:s sanktioner som orsak till

situationen, påtalar motionären att den främsta orsaken är att de förmånliga

handelsförbindelserna med Östeuropa upphört. Cuba har därför stort behov av

katastrofbistånd.

Vidare krävs i motion U620 (s), yrkande 4, att samarbete inom kultur och

vetenskap snarast återupptas med Cuba.

Utskottet

I flera motioner nämns det nu 30-åriga amerikanska handelsembargot mot Cuba.

Utskottet behandlade i förra årets biståndsbetänkande (bet. 1992/93:UU15) med

viss utförlighet USA:s embargopolitik och Sveriges syn på denna samt problemen

vad gäller de mänskliga rättigheterna i Cuba. Någon förändring av avgörande

betydelse i dessa frågor har sedan dess inte inträffat. Det kan i sammanhanget

tilläggas att Sverige, tillsammans med Norge, under FN:s senaste

generalförsamling för första gången röstade för det kubanska

resolutionsförslaget som kritiserade det amerikanska embargot mot Cuba. Sverige

har också vid andra tillfällen framfört att den amerikanska sanktionspolitiken

är kontraproduktiv om avsiken är att åstadkomma förbättringar avseende de

mänskliga rättigheterna i Cuba.

Enligt utskottets uppfattning är det, med de kriterier som fastställts för

biståndet, inte effektivt och adekvat att bedriva utvecklingssamarbete med

myndigheterna i Cuba. Några hinder mot humanitära insatser eller insatser som

främjar systemöppning, demokrati och mänskliga rättigheter föreligger ej.

Ansökningar på dessa områden handläggs av SIDA. Utskottet finner därför ej

anledning att bedöma sakinnehållet i motion U205 (fp).

Något hinder mot expert- och kulturutbyte, exempelvis genom Svenska

institutet, föreligger ej.

Med det anförda anser utskottet motion U209 (v) yrkande 2 och motion U620 (s)

yrkande 4 besvarade. Utskottet avstyrker motion U205 (fp) och U620 (s) yrkande

5.

Nicaragua

Motionerna

Gudrun Schyman m.fl. (v) konstaterar i partimotionen, U210, att Nicaragua

upplever svåra interna konflikter som bottnar i jordfrågan och svikna löften

från USA. Motionärerna menar att regeringens anslag till basprogrammet till

Nicaragua är för litet för att säkra SIDA:s åtaganden. Vänsterpartiet föreslår

i stället i yrkande 42 ett anslag på 255 000 000 kr.

Socialdemokraterna föreslår i motion U212 ökade insatser i Centralamerika där

förutsättningar för en bestående demokratisering finns. I yrkande 22 skriver

motionärerna att riksdagen bör anslå 175 000 000 kr för utvecklingssamarbete

med Nicaragua.

Utskottet

Utskottet konstaterar att propositionens förslag till basprogram för

Nicaragua innebär en ökning med 25 miljoner kronor jämfört med anvisat belopp

för budgetåret 1993/94 om man beaktar att importstödet, enligt propositionens

förslag, fr.o.m. budgetåret 1994/95 redovisas under ett annat anslag.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Nicaragua.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 42 och motion U212 (s) yrkande 22.

El Salvador

Motionerna

I motion U611, yrkande 4, skriver Vänsterpartiet att regeringen tidigare

beslutat att allt bistånd till El Salvador skall gå via Copaz, UNDP eller

enskilda organisationer. Det finns dock tecken på att svenskt bistånd trots

detta gått till salvadoranska regeringsorgan. Den svenska regeringen bör därför

undersöka om så har skett och sedan vidta åtgärder så att eventuella

biståndsmedel till El Salvadors regering stoppas.

Vänsterpartiet anser vidare att det är viktigt att stöd ges till freds- och

demokratiseringsprocesserna. I motion U611 yrkande 5 skriver motionärerna att

Sverige skall planera ett långsiktigt stöd till återuppbyggnadsprocessen i El

Salvador och även verka för att jordreformer enligt fredsavtalet genomförs.

Utskottet

På begäran av båda parter har Sverige, efter det att fredsavtalet ingåtts i

januari 1992, ökat biståndsinsatserna (60 miljoner kronor per år under tre år).

Utformningen av dessa insatser ansluter strikt till vad som överenskommits i

avtalet, och den har utformats i dialog med parterna och inom ramen för en

utvecklad givarkoordinering. Något bilateralt samarbete i form av avtal mellan

den svenska och den salvadoranska regeringen förekommer, enligt vad utskottet

inhämtat, inte.

Den 20 mars 1994 hölls val (sammanlagt fyra stycken, bl.a. president- och

parlamentsval) i El Salvador. Det nya och för landet viktiga är att detta för

första gången någonsin i landets historia sker med deltagande av alla politiska

krafter från vänster till höger.

Under hösten 1993 svepte en våldsvåg med klara politiska motiv fram över

landet. Denna upphörde dock, bl.a. efter internationella påtryckningar, i

december. På senare tid har dock några nya attentat inträffat. Det kan inte

uteslutas att dessa utförts av de tidigare så aktiva s.k. dödsskvadronerna. En

särskild, gemensam undersökningsgrupp, som nyligen kommit i gång med sitt

arbete, skall före maj månads utgång redovisa sina resultat rörande

dödsskvadronverksamheten i landet.

Den fortsatta demokratiseringsprocessen förutsätter att statliga organ, som

förknippats med de gångna årens förtryck, avskaffas eller förändras i civil

riktning. Detta gäller exempelvis förvandlingen av de tidigare militariserade

poliskårerna till en civil poliskår. Sverige stödjer FN:s insatser på detta

område, bl.a. i form av utbildningsinsatser inom ramen för landets nya

polisakademi. Vidare ges, genom FN, stöd till El Salvadors valmyndighet.

Ytterligare en rad andra insatser har genomförts eller planeras i samverkan med

FN, enskilda organisationer och Copaz.

Andra biståndsgivare, främst USA och EU, har avsatt betydande belopp för att

främja en lösning av jordfrågan. Enligt svensk uppfattning är hindret inte

främst ekonomiskt utan politiskt. Sverige har, tillsammans med andra givare,

till den salvadoranska regeringen uttryckt det angelägna i att fredsavtalet

uppfylls även på detta område.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att behov av någon särskild

undersökning om bistånd till salvadoranska regeringsorgan ej föreligger.

Med det anförda anser utskottet motion U611 (v), yrkande 5, besvarad.

Utskottet avstyrker motion U611 (v) yrkande 4.

Guatemala

Motionerna

I motion U628, yrkande 3, konstaterar motionärerna (s) att internationellt

stöd är nödvändigt för fredsprocessen i Guatemala. De yrkar att riksdagen ger

regeringen till känna behovet av ett ökat humanitärt stöd till Guatemala.

Utskottet

Sverige har från början aktivt stött fredsförhandlingarna mellan den

guatemaltekiska regeringen och gerillan (URNG). Efter ett förhandlingsavbrott

under drygt ett halvår skedde i januari 1994 ett genombrott i de fredssamtal

som förts med FN:s medverkan. Detta genombrott innebar en ändrad

förhandlingsmodell, som bl.a. ger en utökad roll åt FN.

Från svensk sida har framhållits att ett fredsavtal är av fundamental

betydelse för en positiv utveckling inom MR-området. Ett separat avtal angående

mänskliga rättigheter, med omedelbar internationell verifiering, skulle vara av

särskild vikt. Inom ramen för fredsprocessen förväntas separata MR-diskussioner

inledas under senare delen av mars månad.

Såväl genom enskilda organisationer som genom FN bedriver Sverige sedan många

år ett omfattande humanitärt bistånd i Guatemala. Insatserna omfattar stöd till

MR-organisationer, andra enskilda organisationer och den oberoende

MR-ombudsmannen. Också återvändande flyktingar och internflyktingar erhåller

denna typ av bistånd. Enligt vad utskottet inhämtat finns beredskap och utrymme

för ytterligare insatser. Ansökningar handläggs av SIDA.

Med det anförda anser utskottet motion U628 (s) yrkande 3 besvarad.

Sydamerika

Motionerna

I motion U210, yrkande 39, (v) krävs att ökat bistånd till de fattigaste

andinska staterna, Bolivia och Ecuador, samt även till Paraguay bör övervägas

inom de närmaste åren. Konsolideringen av demokratin fortsätter i Bolivia och

Ecuador och stora framsteg sker i Paraguay vad avser demokrati och mänskliga

rättigheter.

Motionärerna (v) kräver också (yrkande 40) att riksdagen till basprogrammet

för utvecklingssamarbetet med Sydamerika för budgetåret 1994/95 anvisar 15 000

000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 100 000 000 kr,

I motion U212 (s), yrkande 24, föreslås att riksdagen beslutar anslå

90 000 000 kr för utvecklingssamarbete med Sydamerika.

Utskottet

Utskottet konstaterar att ett förhållandevis omfattande biståndssamarbete

bedrivs med Ecuador (1992/93 12,6 miljoner kronor), Paraguay (1992/93 4,8

miljoner kronor) och Bolivia (1992/93 59,5 miljoner kronor). Samarbetet med

Ecuador, som huvudsakligen sker genom BITS, bör enligt propositionen fortsätta.

Genom SIDA prövas huruvida väl avgränsade insatser kan lämnas till stöd åt

demokratiprocessen i Paraguay. Det mera omfattande stödet till Bolivia bedrivs

genom SIDA, BITS och SwedeCorp. Samarbetet med Bolivias regering skall, enligt

regeringen, så långt möjligt ta karaktären av programstöd till sociala reformer

och investeringar. Vissa fördröjningar i det framväxande samarbetet med

Bolivia har lett till en relativt omfattande reservation. Biståndet genom SIDA

till Bolivia förutses stabiliseras under 1994/95 på en indikativ nivå av 55

miljoner kronor.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

Sydamerika.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkandena 39 och 40 och motion U212 (s)

yrkande 24.

Icke länderfördelat bistånd

Propositionen (s. 158--174)

Bistånd till demokrati och mänskliga rättigheter

Propositionen (s. 158--161)

Målen är i huvudsak två. Bistånd skall understödja pågående processer mot

demokrati, i synnerhet i de länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt

utvecklingssamarbete. Biståndet skall också främja de mänskliga rättigheterna.

Bistånd kan utgå till enskilda länder eller genom svenska och internationella

enskilda organisationer.

Stärkandet av ett väl fungerande rättssystem har hög prioritet. Andra viktiga

områden förutses bli stöd till parlamentens funktion, genomförande och

övervakning av val samt utformning av författningar.

Inrättande av ett internationellt institut för fria och korrekta val förutses

bli aktuellt som ett resultat av den utredning regeringen företagit. Medel bör

avsättas för svenskt bidrag till finansiering av ett sådant institut.

Respekt för de mänskliga rättigheterna är i första hand en fråga om politisk

vilja. Bistånd skall endast utgöra ett komplement till regeringars egna

åtgärder.

Stödet till inledda demokratiprocesser innebär ökad samverkan med länders

regeringar. Insatser för att främja demokratiska institutioner och rättssystem

förutses leda till ökat s.k. förvaltningsbistånd. Även framöver kommer

betydande medel att riktas till de av staten oberoende samhällsaktörerna.

SIDA har av regeringen fått i uppdrag att för varje programland utarbeta en

handlingsplan för hur demokratisk samhällsutveckling och respekten för de

mänskliga rättigheterna kan stödjas.

För södra Afrika kommer insatser till stöd för ett demokratiskt

icke-rasistiskt Sydafrika att utgöra den dominerande verksamheten. Regeringen

anser i likhet med SIDA:s förslag att insatser för södra Afrika kan beräknas

till 255 miljoner kronor varav 220 miljoner kronor för Sydafrika.

Insatser i östra och västra Afrika inriktas på valprocesser i de länder som

planerar val, stöd för stärkande av rättssystem och stöd till genuina

organisationer för mänskliga rättigheter. Fortsatt stöd till

försoningsprocessen i Somalia förutses liksom stöd till regionala aktiviteter

för konfliktlösning. Insatser i östra och västra Afrika kan beräknas till ca 50

miljoner kronor.

Under budgetåret 1992/93 har stödet till Asien vuxit till att omfatta ett

sextiotal insatser, många med inriktning på att stärka rättssäkerheten.

Större enskilda organisationer förutses ingå i samverkan kring det svenska

biståndet för mänskliga rättigheter i Asien. Insatserna kan beräknas uppgå till

ca 90 miljoner kronor.

Insatserna i Latinamerika kan beräknas till ca 115 miljoner kronor.

Ett trettiotal svenska och internationella organsiationer erhåller bidrag

till stöd för ämnesinriktad verksamhet. Bidragen avser huvudsakligen stöd till

rättsuppbyggnad, stärkande av nationella och regionala enskilda organisationers

verksamhet för mänskliga rättigheter genom utbildning, erfarenhetsutbyte och

nätverksbyggande.

Det sammanlagda stödet till internationella och svenska organisationer kan

beräknas till ca 85 miljoner kronor.

Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslår regeringen att 595 miljoner

kronor avsätts för insatser genom SIDA under anslagsposten Demokrati och

mänskliga rättigheter.

Motionerna

I partimotion U210, yrkande 31, (v) föreslås att riksdagen till samarbete med

Sydafrika inom ramen för demokrati och MR-anslaget för budgetåret 1994/95

anvisar 80 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

300 000 000 kr.

I samma motion (v), yrkande 43, föreslås vidare att riksdagen till Demokrati

och mänskliga rättigheter för budgetåret 1994/95 anvisar 105 000 000 kr utöver

vad regeringen föreslagit eller således 700 000 000 kr varav

300 000 000 kr avsätts för Sydafrika.

I motion U212, yrkande 25, (s) föreslås att riksdagen beslutar anslå 420 000

000 kr under anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt

bistånd.

I motion U613, yrkande 1, (v) anförs att Sverige måste ge ökat stöd till

MR-organisationer i länder där de mänskliga rättigheterna kränks.

I motion U213 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om demokratibistånd. Motionärerna framhåller bl.a.

att politisk mångfald och övergång till flerpartisystem kan uppmuntras genom

bistånd. Bildandet av självständiga partier är grundläggande för den

demokratiska utvecklingen. Samtidigt framhålls att stöd till exempelvis

fristående politiska stiftelser kan vara bättre ägnat att främja

demokratiseringsprocesser i mottagarländerna än direkt stöd till statliga

myndigheter.

I motion U218, yrkande 9, (c) föreslås att den utredning som pågår om

politiska partier tar upp frågan om bistånd till demokratifrämjande verksamhet

och stöd till politiska organisationer.

I motion A815, yrkande 9, (c) anförs att biståndsmedel i högre utsträckning

bör kunna anslås ur demokratianslaget för att stärka framväxande och befintliga

gräsrotsorganisationer som organiserar kvinnor. Även politiska sådana, som

t.ex. kvinnoförbund i tredje världens länder, bör ha möjlighet att få del av

demokratistöd.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion U227, yrkande 3, (s) föreslås ökade satsningar av humanitärt och

MR-bistånd till oberoende krafter i Östtimor med 10 miljoner kronor. Det

humanitära biståndet bör kanaliseras via oberoende kanaler till projekt i

kyrkans regi. Stöd bör också gå till frihetsrörelsen CNRM och dess ingående

organisationer för bl.a. utbildning och sociala projekt.

I motion U647 (c) anförs att Östtimor är i stort behov av både humanitärt

bistånd och stöd till de krafter utanför den indonesiska militärens kontroll

som försvarar mänskliga rättigheter samt stöd för bevarandet av den timoresiska

kulturen inne i Östtimor och i exil. Enligt yrkande 4 bör Sverige, i linje med

rekommendationen i Europarådets resolution den 28 juni 1991, ge humanitärt

bistånd till det timoresiska folket. Detta humanitära bistånd bör kanaliseras

via oberoende kanaler till projekt i kyrkans regi. Sverige bör också (yrkande

5) under anslaget till demokrati och mänskliga rättigheter finna former för hur

stöd kan utgå till det MR-arbete som den östtimoresiska frihetsrörelsen, CNRM,

och dess ingående organisationer utför samt hur stöd kan kanaliseras till

utbildning och sociala projekt i regi av katolska församlingar i Östtimor.

Även i motion U610, yrkande 5, (v) föreslås att Sverige via CNRM skall ge

bistånd till det arbete för mänskliga rättigheter som utförs i Östtimor.

Enligt yrkande 4 i samma motion bör Sverige, till efterkommande av

Europarådets resolution från den 28 juni 1991, via den katolska kyrkan i

Östtimor också ge humanitärt bistånd till det östtimoresiska folket.

I motion U313, yrkande 8, (nyd) föreslås att 50 miljoner kronor av de för

sydafrikanskt bistånd öronmärkta medlen i stället nyttjas för att främja svensk

industriell verksamhet i Sydafrika och dess grannstater. Medel härför bör tas

från C 2, budgetposten Demokrati och mänskliga rättigheter.

Enligt motion U606, yrkande 6, (v) bör Sverige utreda hur ett omfattande,

kontinuerligt stöd till den irakiska oppositionsfronten INC skall utformas.

Enligt motion U615, yrkande 27, (s) bör Sverige ge fortsatt stöd till FN:s

fond för tortyroffer. Sverige har, tillsammans med övriga nordiska länder,

tagit initiativ till bildandet av denna fond.

I motion U217 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna att det bör utredas huruvida något belopp för humanitära insatser kan

reserveras för varje svensk FN-trupp av medel som avsatts för svenskt bistånd.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende disposition

av och medel till anslagsposten Demokrati och mänskliga rättigheter.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkandena 31 och 43, motion U212 (s) yrkande

25 och motion U227 (s) yrkande 3 (delvis).

Utskottet konstaterar att ett av målen för insatserna inom området demokrati

och mänskliga rättigheter är att främja de mänskliga rättigheterna. Bistånd för

denna typ av verksamhet kan bl.a. utgå till enskilda MR-organisationer.

Förutsättningarna för att lämna stöd har ökat i takt med att det i många länder

under senare tid inletts processer i riktning mot en demokratisering av

samhällsskicket. Bistånd skall, enligt propositionen, understödja processer

mot demokrati, i synnerhet i de länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt

utvecklingssamarbete. SIDA har av regeringen erhållit i uppdrag att för varje

programland utarbeta en handlingsplan bl.a. för hur de mänsliga rättigheterna

bäst kan stödjas.

Med det anförda anser utskottet motion U613 (v) yrkande 1 besvarat.

Regeringen tillsatte den 2 december 1993 en utredare, riksdagsledamoten Hadar

Cars, för att utreda frågan om bistånd till stöd för den demokratiska

utvecklingen kanaliserat genom organ med anknytning till politiska partier.

Utredaren förväntas lägga fram sitt betänkande under senare delen av våren

1994.

Med det anförda anser utskottet motionerna U213 (fp), U218 (c) yrkande 9,

U606 (v) yrkande 6 och A815 (c) yrkande 9 besvarade.

I flera motioner föreslås att bistånd finansierat via anslagsposten Demokrati

och mänskliga rättigheter kanaliseras till olika organisationer med verksamhet

på Östtimor.

Som utskottet redovisade i förra årets betänkande (bet. 1992/93:UU15) har

sådant stöd lämnats på olika sätt. Utskottet betonade att någon möjlighet att

direkt styra medlens användning till specificerade mottagare inte finns.

Utskottet, som anser det angeläget med bistånd till Östtimor syftande till

att främja demokrati och mänskliga rättigheter, konstaterar att det ankommer på

SIDA att i de enskilda fallen ta ställning till vilka mottagare som bör komma i

åtnjutande av bistånd från anslagsposten demokrati och mänskliga rättigheter.

Med det anförda anser utskottet motionerna U227 (s) yrkande 3 (delvis), U610

(v) yrkandena 4 och 5 samt U647 (c) yrkandena 4 och 5 besvarade.

Utskottet har tidigare avstyrkt förslag med innebörden att utnyttja

biståndsmedel för främjande av svensk industriell verksamhet i Sydafrika och

dess grannstater. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Därmed avstyrks motion U313 (nyd) yrkande 8.

I motion U615 (s) yrkande 27 krävs att Sverige skall ge fortsatt stöd till

FN:s frivilliga fond för tortyroffer. Sverige bidrog under budgetåret 1993/94

med 3 miljoner kronor till fonden. En ansökan om bidrag för budgetåret 1994/95

är för närvarande under beredning. Enligt vad utskottet erfarit är det aktuellt

att fortsatt stöd ges från svensk sida.

Med det anförda anser utskottet motion U615 (s) yrkande 27 besvarat.

Utskottet delar den i motion U217 (fp) framförda uppfattningen att de

humanitära aspekterna av FN:s fredsfrämjande operationer bör framhävas. Som

framgått vid en föredragning som generallöjtnant Lars-Erik Wahlgren gjort inför

utskottet kan svensk FN-trupp ofta med små, egna medel göra viktiga insatser

vid sidan av de omedelbara uppdrag som givits av FN. Utskottet ser positivt på

denna typ av verksamhet och anser att den bör uppmuntras. Förutsättningarna för

att anvisa särskilda medel från biståndsanslaget får prövas i varje enskilt

fall då fråga uppkommer.

Med det anförda anser utskottet motion U217 (fp) besvarad.

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer

Propositionen (s. 161--163)

Genom anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda

organisationer finansieras mer än 600 utvecklings- och informationsprojekt samt

omkring 700 volontärer. Ca 300 enskilda organisationer erhåller statligt stöd

till sin biståndsverksamhet. En ingående beskrivning av denna biståndsform

återfinns i "Svenskt bistånd 1992/93" (bilaga till budgetpropositionen; s.

214--217).

Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra

enskilda organisationer 829 miljoner kronor under budgetåret 1992/93. I posten

ingår medel avseende direktstöd till kvinnoorganisationer. Den utgående

reservationen uppgår till 46 miljoner kronor och avser redan ingångna

åtaganden.

I takt med att förändringar i vissa länder skapar förusättningar för att

nödhjälpsinsatser kan övergå i mer långsiktiga insatser, blir det naturligt att

finansiera uppföljande projekt och program enligt den gängse

20/80-procentsregeln.

I utredningsbetänkandet "Organisationernas bidrag" (SOU 1993:71) vilket

överlämnades i augusti 1993 betonas att Sveriges engagemang för mänskliga

rättigheter har en bred förankring bland organisationerna.

Det breda och vittförgrenade kontaktnät som organisationerna genom sin

biståndsverksamhet upprätthåller är här en ovärderlig resurs. Utredningen

föreslår också att rollfördelningen mellan staten och organisationerna görs

tydligare och att organisationernas självständighet stärks.

Till grund för biståndet genom de enskilda organisationerna ligger idealitet

och frivilligt arbete. Men ett väl administrerat, kompetent och

resultatinriktat bistånd ställer krav på ekonomiska resurser.

Ett system med ramavtal och andra administrativa förenklingar genomförs

successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad tonvikt på

kapacitetsstudier, efterhandsgranskning, utvärderingar och andra

kvalitetshöjande insatser.

I detta sammanhang vill regeringen även understryka vikten av de enskilda

organisationernas volontärverksamhet. Volontärverksamheten är den i särklass

största personalresursen inom svenskt bistånd.

Riksdagen efterlyste i rskr. 1992/93:210, mom. 69 i utrikesutskottets

betänkande 1991/92:UU15, förbättringar i den statistiska redovisningen av

fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrörelser och andra enskilda

organisationer. Årsredovisningen för 1992/93 visar att betydande förbättringar

inom SIDA:s redovisningssystem har skett.

Regeringen föreslår att en medelsram på 1 000 miljoner kronor anvisas för

anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.

Motionerna

Enligt motion U212, yrkande 27, (s) bör 915 000 000 kr anslås för

utvecklingssamarbete genom folkrörelser och enskilda organisationer.

I motion U201, yrkande 3, (v) bör de svenska biståndsmedlen till Västsahara

gå direkt till Polisario annars riskerar de sahariska flyktingarna att bli utan

svenskt stöd eftersom Rädda Barnen beslutat trappa ner på sitt engagemang i

området.

Enligt motion U223, yrkande 3, (fp) bör biståndet till Västsahara öka och

delvis kanaliseras direkt till Polisario.

Enligt motion U602, yrkande 3, (c) är det ett problem att det svenska

biståndet till Västsahara varierar kraftigt mellan åren. Problemet är att

bidragen måste kanaliseras via svenska organisationer och att dessa oftast

måste bistå med egna medel, vilket ibland upplevs som ett hinder för

stödinsatsernas omfattning.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion U614, yrkande 3, (s) anförs att riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna att stödet till de västsahariska flyktingarna bör ökas.

I motion U202 (s) pekar motionärerna på att enskilda organisationer och

stiftelser vars verksamhet huvudsakligen är förlagd till Sverige i dag är

utestängda från bidrag från biståndsmyndigheterna. De förespråkar att en

AT-organisation och ett svenskt Innovationscentrum till förmån för

biståndsverksamheten inrättas. Idén med AT (Appropriate Technology) är att

utnyttja kunnandet hos personer med lång erfarenhet av teknikutveckling och

innovation för att bistå u-länderna. Praktiskt går det till så att ett s.k.

Innovationscentrum inrättas som kontaktyta mellan exempelvis forskning och

biståndsorganisationer. AT skall medverka till bl.a. metodikutveckling och

erfarenhetsuppbyggnad på biståndsområdet.

I motion U633, yrkande 5, (fp, s, m, c, kds, nyd, v) krävs att regeringen

specialdestinerar biståndsresurser till humanitära insatser till organisationer

i Tibet och till flyktinglägren i Dharamsala och Missouri i Indien.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende disposition

av och medel till anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda

organisationer.

Därmed avstyrks motion U212 (s) yrkande 27.

SIDA har sedan 1985/86 bidragit med stöd till de västsahariska flyktingarna

bl.a. via Rädda Barnen. Sahariska Röda Halvmånen är den mottagande

organisationen och sköter distributionen av hjälpen. Enligt vad som uppges av

Rädda Barnen fungerar samarbetet tillfredsställande och kontinuerliga rapporter

och redovisningar lämnas. Anklagelser, från marockansk sida, om förskingring av

den humanitära hjälpen har, vid undersökningar ledda av UNHCR/WFP, visat sig

vara felaktiga, varför fortsatt stöd via Rädda Barnen beviljats av SIDA.

Enligt vad som uppgivits för utskottet avser Rädda Barnen dock att avveckla

sin medverkan i programmet med motiveringen att det inte ligger inom

organisationens normala verksamhetsområde. Med anledning härav har

Utrikesdepartementet föreslagit SIDA att söka finna andra, lämpliga kanaler för

det svenska biståndet efter det att Rädda Barnen fullföljt sitt deltagande i

programmet.

Medel för verksamheten beviljas av SIDA. Några planer på att dra ner eller

avbryta biståndet uppges ej finnas.

Med det anförda anser utskottet motionerna U201 (v) yrkande 3, U223 (fp)

yrkande 3, U602 (c) yrkande 3 och U614 (s) yrkande 3 besvarade.

I motion U202 (s) anförs bl.a. att ett s.k. Innovationscentrum inrättas som

kontaktyta mellan exempelvis forskning och biståndsorganisationer. Enligt

utskottets mening är det, generellt sett, positivt när kunnande inom olika

sektorer av det svenska samhället är möjligt att utnyttja i

utvecklingssamarbetet. Utskottet anser dock att det i första hand bör ankomma

på berörda biståndsorganisationer att ta ställning till uppkommande, konkreta

förslag med den inriktning som nämns i motionen.

Med det anförda anser utskottet motion U202 (s) besvarad.

Enligt vad utskottet inhämtat har SIDA nyligen, genom Svensk-tibetanska

skolföreningen, börjat stödja byggandet av en skola, vilken beräknas vara

invigningsklar i september 1994. Kostnaden för detta projekt uppgår till drygt

2 miljoner kronor. Generellt, uppges det, föreligger problem att finna lämpliga

svenska kanaler för humanitära insatser i Tibet. Mot bakgrund härav undersöks

för närvarande möjligheterna att inleda samarbete med internationella

NGO-sammanslutningar som är verksamma i Tibet. Från kinesisk sida är man

positiv till utökade svenska biståndsinsatser i Tibet.

Svenska biståndsinsatser till tibetanska exilgrupper har genomförts under

många år genom svenska, enskilda organisationer såsom Individuell

Människohjälp, Diakonia, Svenska Tibetkommittén m.fl. Huvudsakligen har

insatserna koncentrerats till norra Indien och Nepal. Det har för utskottet

uppgivits att Diakonia har planer på att kraftigt utvidga sitt program för

dessa flyktinggrupper.

Med det anförda anser utskottet motion U633 (fp, s, m, c, kds, nyd, v)

yrkande 5 besvarad.

Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m.m.

Propositionen (s. 163--164)

Katastrofhjälpen går för närvarande främst till människor på flykt undan krig

eller sådana som drabbats av torka. Naturkatastrofer har successivt fått en

minskad andel av medlen för katastrofhjälp. Den svenska hjälpen avser främst

insatser för överlevnad.

De vanligaste kanalerna för svenskt katastrofbistånd genom FN är UNHCR, WFP

och Unicef. Vid sidan av FN:s organ används framför allt Röda Korset och en rad

svenska enskilda organisationer.

Det svenska biståndet i f.d. Jugoslavien har efter hand blivit alltmer

omfattande. Det gäller att skapa förutsättningar för flyktingarna att stanna

kvar i närområdet.

Svenska enskilda organisationer samt Räddningsverket spelar en allt större

roll. En beredskap måste finnas för omfattande insatser vad gäller

återuppbyggnad och repatriering av flyktingar om ett fredsavtal träffas.

De diplomatiska insatserna blir allt viktigare. Det kan gälla att mäkla fred,

men även att säkerställa att t.ex. mattransporter inte plundras. I dessa

sammanhang har FN kommit att spela en allt viktigare roll. Regeringen avser att

verka för ett intensifierat stöd till den organisation inom FN för samordning

av katastrofhjälp, Department of Humanitarian Affairs (DHA), som har till

uppgift att koordinera biståndet när stora och komplexa katastrofer har

inträffat. I DHA:s mandat ingår också diplomatiska uppgifter.

Med tanke på fortsatt stora behov av katastrofhjälp, föreslår regeringen en

medelsram på 1 300 miljoner kronor för anslagsposten katastrofer, stöd till

återuppbyggnad m.m. Inom denna ram förutses ett behov av betydande humanitära

insatser i f.d. Jugoslavien, i första hand för flyktingar från

Bosnien-Hercegovina.

Motionerna

I motion U210, yrkande 44, (v) krävs att riksdagen till Katastrofer och

återuppbyggnad m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 70 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 1 370 000 000 kr.

Enligt motion U212, yrkande 26, (s) bör riksdagen anslå 1 250 000 000 kr

för katastrofbistånd.

I motion U210 (v) konstateras att någon minskning av behoven av

katastrofbistånd till u-världen inte föreligger. I yrkande 33 krävs mot denna

bakgrund en höjning av biståndet till Kambodja inom ramen för

katastrofbiståndet.

I motion Sf627, yrkande 3, (s) anförs att regeringen i budgetpropositionen

föreslagit att anslaget till UNHCR höjs med 40 miljoner kronor. Med hänsyn till

de mycket stora behov som föreligger bör detta stöd ytterligare utökas via

katastrofbiståndet.

I motion U216, yrkande 2, (nyd) föreslås att frågan om att skapa en ny

katastrof- och biståndsbataljon med utgångspunkt från Räddningsverkets

verksamhet närmare utreds.

Enligt motion U219, yrkande 1, (kds) bör regeringen agera både i Sverige och

internationellt för att underlätta sanering av minor i de värst drabbade

länderna.

I samma motion, yrkande 2, krävs att regeringen bör agera både i Sverige och

internationellt för att få till stånd ett stopp för användandet och spridningen

av landminor.

Motionärerna föreslår också, i yrkande 3, att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att det finns behov av att snarast inleda försök med

minhundar i samarbete med Statens Hundskola. Dessa försök bör, enligt yrkande

4, bekostas med medel inom biståndsramen.

I motion U401, yrkande 4, (s) anförs att Sverige har bidragit med ekonomiskt

stöd för minröjning och rehabilitering av minoffer i bl.a. Kambodja, Moçambique

och Afghanistan. Detta stöd måste emellertid ökas och också omfatta bistånd

till minröjning i Kurdistan.

Detta bör ges regeringen till känna.

I motion U222 (fp) redovisas en sexpunktsplan för katastrofhjälp med

livsmedel till Tchad. Svenska Alliansmissionen har ansökt om medel till detta

projekt från SIDA, som, enligt motionärerna, bör kunna finansiera det genom

anslaget för katastrof- och livsmedelsbistånd.

Enligt motion U606, yrkande 1, (v) bör Sverige inom FN agera för ökad

katastrofhjälp till flyktingarna i södra Irak, på gränsen till Iran. Enligt

yrkande 5 i samma motion bör Sverige från biståndsanslagen för demokrati och

mänskliga rättigheter samt katastrofhjälp satsa medel för att stödja demokratin

och för återuppbyggnad av infrastruktur, bostäder och jordbruk i den skyddade

zonen i norra Irak.

I motion U629, yrkande 3, (s) betonas att Sverige bör utöka sitt humanitära

stöd till Burma/Myanmar att även omfatta de befriade områdena som kontrolleras

av etniska minoriteter. Särskilt framhålls vikten av insatser på utbildningens

område och för att utveckla alternativ till opiumodling.

Sten Söderberg (-) anför i motion U207 att regeringen bör pröva hur

fördelningen av biståndet till Somalia skall göras. Somalialand, den s.k.

utbrytarrepubliken i norra Somalia, bör få en större del av biståndet till

Somalia än vad som nu är fallet.

Utskottet

I budgetpropositionen föreslås en ökning av anslaget Katastrofer och

återuppbyggnad m.m. från 1 181 miljoner kronor för innevarande budgetår till

1 300 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Enligt utskottets uppfattning bör

dock en något mindre höjning än den föreslagna komma ifråga.

Utskottet föreslår därför att anslaget sätts till 1 290 miljoner kronor.

Utskottet har i övrigt ingen invändning mot regeringens förslag till

dispositioner.

Med anledning av yrkanden i några motioner finner utskottet anledning påpeka

att fördelningen av medel på denna anslagspost ej görs av riksdagen.

Därmed avstyrks motionerna U210 (v) yrkandena 33 och 44, U212 (s) yrkande 26,

U222 (fp) och Sf627 (s) yrkande 3.

Sveriges roll vid katastrofinsatser har främst varit att delta i

finansieringen av multilaterala program, vanligen i FN:s regi. I vissa fall har

även insatser skett genom svenska enskilda organisationer och genom

Räddningsverket eller Swedrelief (en särskild enhet under försvaret). Enligt

utskottets uppfattning har dessa resurser varit flexibla, kostnadseffektiva och

visat sig fungera väl. Utskottet ser därför inget behov av att genom en

utredning granska förslaget om en ny katastrof- och biståndsbataljon.

Med det anförda anser utskottet motion U216 (nyd) yrkande 2 besvarat.

I motion U219 (kds) föreslås bl.a. att biståndsmedel skall användas för att

bekosta försök med minhundar. Motionärerna menar också att Sverige bör agera

för att underlätta sanering av minor i de värst drabbade länderna.

Som utskottet har framhållit i tidigare betänkanden har under en följd av år

medel avsatts för minröjningsprogram i olika delar av världen. Bl.a. har

Sverige givit omfattande stöd till minröjning i Afghanistan. Sverige har under

de senaste åren också deltagit i minröjningsprogram i flera andra av de värst

drabbade länderna, däribland Kambodja. Det finns dock begränsade möjligheter,

såväl vad gäller teknologisk kompetens som personell kapacitet, att från svensk

sida bistå med minröjning under de speciella förhållanden som råder i den typ

av länder det oftast är fråga om. Det finns, enligt utskottets uppfattning,

därför anledning att på detta område sträva efter ett internationellt samarbete

genom FN.

Det är naturligen så att den som lagt ut minor utan erforderliga utmärkningar

borde ansvara för minröjningen. Den civilbefolkning som drabbas av effekterna

av de utlagda minorna är emellertid främst betjänt av att minröjning sker och

att arbetet inte förhalas. Om de som lagt ut minorna inte tar sitt ansvar,

löses problemet med minröjning bäst med gemensamma, av FN samordnade insatser.

Under hösten 1993 antog FN:s generalförsamling en resolution om åtgärder för

att hjälpa de länder som är drabbade av minor. Sverige var medförslagsställare

till denna resolution.

Enligt utskottets uppfattning är det ett starkt svenskt intresse att 1980 års

FN-konvention om särskilt inhumana vapen, i vilken bl.a. minor behandlas,

förstärks och bringas i överensstämmelse med den tekniska utveckling som skett

sedan konventionen tillkom. Konventionen bör utsträckas till att täcka även

interna konflikter.

Under senare år har det blivit allt tydligare att konventionen är

otillräcklig, vilket inte minst framgår av det ökande problemet med

antipersonella landminor. Utvecklingen av moderna landminor har, som nämnts

ovan, gjort minröjning allt svårare. Problemet, som utgör en stor fara för

civilbefolkningen, måste angripas på ett sammanhållet sätt. Ett av flera sätt

är att stärka 1980 års konvention. Det är även av stor vikt att utveckla nya

och ekonomiskt användbara metoder för minröjning i drabbade länder.

Att utbilda minhundar är mycket resurskrävande, och Sverige har, enligt vad

utskottet erfarit, begränsade möjligheter att utbilda minhundar för externt

bruk. Nationellt har Försvarets forskningsanstalt (FOA) inlett ett arbete med

att utveckla nya metoder för minröjning. Utskottet anser det angeläget att

dessa ansträngningar fullföljs.

Med det anförda anser utskottet motionerna U219 (kds) yrkandena 1--4 och U401

(s) yrkande 4 besvarade.

Enligt vad utskottet erfarit är Sverige en av de största bidragsgivarna till

det humanitära programmet för Irak. Hittills under 1993/94 har 65 miljoner

kronor utgått till FN:s katastrofprogram för området. 15 miljoner kronor av

dessa medel går till Unicef. Av Unicefs insatser går ca 60 % till södra Irak,

där projekt avseende vatten och sanitet prioriteras.

Av de svenska insatserna via FN går en stor del till Iraks norra provinser.

Svenskt bistånd kanaliseras också genom enskilda organisationer. Genom Svenska

kommittén för kurdernas mänskliga rättigheter lämnas stöd till Quandilprojektet

(hälsovård och återuppbyggnad av ett tjugotal byar), som är ett hjälpprogram

för kurder i norra Irak.

Med det anförda anser utskottet motion U606 (v) yrkandena 1 och 5 besvarade.

MR-situationen i Burma/Myanmar är fortsatt bekymmersam. Situationen för

stadsbefolkningen i Burma har i materiellt hänseende blivit bättre på senare

tid. Däremot är situationen på landsbygden, framför allt för de etniska

minoriteterna, mycket dålig såväl ekonomiskt som i MR-hänseende.

Sverige är sedan flera år mycket aktivt när det gäller att bilda opinion mot

den odemokratiska regimen och MR-kränkningarna i Burma. Den viktigaste insatsen

är otvivelaktigt att Sverige under en följd av år varit huvudföslagsställare

till en konsensusresolution om situationen i Burma/Myanmar i FN:s

generalförsamling, vilket är av stor betydelse för att åstadkomma tryck på

militärregimen.

Svenskt bistånd utgår, enligt vad utskottet erfarit, redan till de s.k.

befriade områdena i Burma/Myanmar. Sålunda bedrivs via Diakonia utvecklings-

och humanitärt bistånd i regi av Burmesiska kyrkorådet. Detta ägnas specifikt

Karen-folket i de östra delarna av landet och är bl.a. inriktat på

jordbruksutveckling, fiskodling och hälsovård. För insatser för

internflyktingar i Burma har för innevarande budgetår utbetalats 500 000 kr

till Burmesiska baptitsförbundet. Såväl Diakonia som Olof Palmes

Internationella Centrum bedriver verksamhet för burmesiska flyktingar i och

utanför Burma. Bl.a. inriktas verksamheten på flyktinggrupper i Thailand.

Med det anförda anser utskottet motion U629 (s) yrkande 3 besvarad.

Utskottet konstaterar att eftersom Sverige inte erkänt den självutnämnda

republiken Somaliland kan bilaterala bidrag inte utgå. Däremot finns det

ingenting som hindrar att katastrof- och återuppbyggnadsstöd kanaliseras via

enskilda organisationer eller FN:s program i området. Ett begränsat stöd via

enskilda organisationer har redan utgått.

Med det anförda anser utskottet motion U207 (-) besvarad.

Särskilda miljöinsatser

Propositionen (s. 165--166)

Fattigdomsproblemet är den enskilt viktigaste orsaken till miljöförstöring i

u-länderna. Miljökonferensen i Rio de Janeiro, 1992, underströk att insatser på

miljöområdet måste utgå från en helhetssyn och klarhet om samspelet mellan en

rad olika sektorer och aktörer. Det internationella utvecklingssamarbetet måste

utformas på ett sådant sätt att det bidrar till en uthållig utveckling. Därför

strävar man efter att integrera miljöaspekterna och miljökomponenter i samtliga

program och projekt.

Det särskilda miljöbiståndet bör även fortsättningsvis användas strategiskt

och koncentreras till lämpliga problemområden för att kunna hanteras inom ramen

för begränsade administrativa resurser. Miljöinsatserna bör koncentreras till

samarbesländer med basprogram. Då miljöfrågorna ofta berör fler än ett land bör

samarbete upprättas med andra biståndsgivare för att möjliggöra regionala

insatser och andra selektiva insatser utanför landramskretsen. Regeringen vill

i detta sammanhang betona vikten av nära samarbete mellan SIDA, BITS, SwedeCorp

och SAREC.

Det sammanlagda biståndet på miljöområdet genom SIDA uppgick under budgetåret

1992/93 till omkring 670 miljoner kronor, varav 408 miljoner kronor

finansierades via landramar och ytterligare 21 miljoner kronor via det

multilaterala anslaget. Den utgående reservationen uppgick till 72,7 miljoner

kronor främst beroende på att flera av insatserna byggs upp successivt.

Det är angeläget att anslaget för Särskilda miljöinsatser bibehålls på en

fortsatt hög nivå. Regeringen föreslår en medelsram för 1993/94 på 230 miljoner

kronor. Dispositionen av anslaget bör ungefärligen motsvara 1993/94 års

fördelning med tonvikt på uthålligt utnyttjande av naturresurserna, kopplingen

till de sociala dimensionerna och behovet av kapacitetsutveckling.

Motionerna

I motion T215, yrkande 12, (s) föreslås att Sverige som en del i en samlad

bistånds- och miljömobilisering upprättar en civil biståndskår för breda

nationella och internationella miljöskyddsinsatser. Utbildningen av denna kår

bör ske i Sollefteå med utnyttjande av de resurser som finns på Sandö

U-centrum, Hundskolan i Sollefteå och Räddningsskolan på Sandö.

I Vänsterpartiets motion U210, yrkande 45, krävs att riksdagen till särskilda

miljöinsatser för budgetåret 1994/95 anvisar 160 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit eller således 390 000 000 kr.

Socialdemokraternas partimotion, U212, yrkande 29, innebär att riksdagen bör

besluta anslå 250 000 000 kr för särskilda bilaterala miljöinsatser.

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag avseende medel till

anslagsposten Särskilda miljöinsatser.

Därmed avstyrks motionerna U210 (v) yrkande 45 och U212 (s) yrkande 29.

Utskottet anser inte att det föreligger behov av att upprätta en särskild

civil biståndskår för breda nationella och internationella

miljöskyddsinsatser, vilken föreslås bli utbildad i Sollefteå.

Därmed avstyrks motion T215 (s) yrkande 12.

SIDA

Propositionen (s. 168--170)

I sin anslagsframställning föreslår SIDA en total biståndsram på 13 300

miljoner kronor, vilket är en ökning med 340 miljoner kronor. Beräkningen

bygger på ett antagande om en successiv återgång till enprocentsmålet.

För anslaget C 2 föreslår SIDA en ökning med 143 miljoner kronor till 6 845

miljoner kronor. En ny anslagspost bör inrättas inom C 2 för

betalningsbalansstöd och skuldlättnader föreslår SIDA vidare.

SIDA redovisar sina förslag dels i form av basprogram, som är de tidigare

landramarna minus eventuellt importstöd, dels i form av indikativa

planeringsramar, som består av basprogrammet plus annat ändamålsbestämt bistånd

(demokrati/mänskliga rättigheter, särskilda miljöinsatser, särskilda program,

regionala insatser samt landramsanknutet direktstöd via enskilda

organisationer).

Antalet programländer för utvecklingssamarbete genom SIDA är nu nitton, och i

varje land arbetar SIDA genomsnittligen i drygt sex sektorer. I båda fallen

förespråkar SIDA en koncentration.

För 1994/95 föreslår regeringen att 6 290 miljoner kronor anvisas för

utvecklingssamarbete genom SIDA.

Regeringen biträder inte SIDA:s förslag om att under anslaget C 2.

Utvecklingssamarbete med SIDA inrätta en ny anslagspost för

betalningsbalansstöd och skuldlättnader. Övervägande skäl talar för att bistånd

av denna speciella karaktär bör ges ett särskilt anslag, C 4. Stöd till

ekonomiska reformer och skuldlättnad.

Regeringen delar SIDA:s syn på behovet av ökad flexibilitet i

anslagsstrukturen och planeringsmetodiken. Den biträder därför de förslag som

gäller rätten till överskridanden med högst fem procent av enskilda

anslagsposter (men begränsad till anslagsposter för landsamarbeten) samt

förslaget om att medel som inte utnyttjats i de indikativa planeringsramarna

skall kunna reserveras till nästkommande budgetår.

Nuvarande regler för SIDA:s egen beslutsrätt rörande samarbetet med enskilda

länder gäller till dess att regeringen fastställt sammansättning och inriktning

av biståndet. Regeringen är därför inte beredd att generellt biträda förslaget

om att ge SIDA beslutsrätt om insatser oavsett belopp om de ligger inom ramen

för regeringens riktlinjer och det finansiella utrymmet. Regeringen vill också

erinra om den möjlighet som finns att öka långsiktigheten i biståndet genom att

utöka utfästelserna från tre till fem gånger den aktuella planeringsramen. I de

fall regeringen anser att denna möjlighet bör utnyttjas kommer detta att anges

i landstrategin för varje enskilt land.

Regeringen delar, vad avser den allmänna inriktningen, SIDA:s förslag till

ökad koncentration inom biståndet.

Det ligger i Sveriges intresse att i olika former bedriva

utvecklingssamarbete med ett stort antal länder. Det behöver dock inte betyda

bistånd genom SIDA eller ens att SIDA behöver tillämpa samma krävande

planeringsmetodik på alla länder, oavsett insatsens storlek eller karaktär.

Utveckling av nya planeringsformer inom SIDA kan vara ett sätt att höja

kostnadseffektiviteten.

Redan nu lämnas bistånd i betydande omfattning till insatser som är

befolkningsrelaterade. Regeringen vill särskilt framhålla vikten av att främja

kvinnans ekonomiska och sociala ställning. Utbildningsinsatser och hälsovård är

särskilt viktiga medel.

Övrigt (prop. s. 171--173)

Särskilda program (prop. s. 171)

Särskilda program är en samlande rubrik för verksamhet och stöd till insatser

som av olika skäl är särskilt prioriterade eller är av utpräglad försöks- och

metodutvecklingskaraktär.

Den ämnesinriktade verksamheten (ÄIV) består huvudsakligen av insatser som

befinner sig i ett uppbyggnadsskede och där de enskilda insatserna ännu är

relativt små och ännu inte färdiga att infogas i det långsiktiga bilaterala

samarbetet.

Försöks- och metodutvecklingsverksamheten (FOM) ger möjligheter att

identifiera, utvärdera, dokumentera och sprida erfarenheter av nya metoder och

tekniker.

Den tredje kategorin inom Särskilda program utgörs av insatsförberedelser och

resultatvärdering (IRV). Här genomförs analyser och utvärderingar av uppnådda

effekter av utförda prestationer.

Insatserna inom Särskilda program är i flera avseenden av strategisk

betydelse för svenskt utvecklingssamarbete.

Regeringen föreslår att 305 miljoner kronor anvisas för anslagsposten

Särskilda program budgetåret 1994/95.

Motionen

I motion U210, yrkande 46, (v) krävs att riksdagen till Särskilda program för

budgetåret 1994/95 anvisar 45 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller

således 350 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medel för

anslagsposten Särskilda program.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 46.

Rekrytering och utbildning av fältpersonal

Propositionen (s. 171--172)

Från anslagsposten bekostas utbildning av fältpersonal, det bilaterala

expertprogrammet, s.k. Minor Field Studies (MFS) och stöd till fältpersonalens

återinträde på den svenska arbetsmarknaden. Insatserna är således viktiga

inslag i utvecklingen av den svenska resursbasen.

Personalbistånd är och kommer under överskådlig tid framåt att förbli en

viktig del i det svenska utvecklingssamarbetet.

Det är särskilt angeläget att SIDA under de närmaste åren verkar för att fler

kvinnor engageras.

Regeringen föreslår att 40 miljoner kronor anvisas anslagsposten för

budgetåret 1994/95.

Motionen

Enligt motion U210, yrkande 47, (v) bör riksdagen till SIDA:s rekrytering och

utbildning av fältpersonal för budgetåret 1994/95 anvisa 10 000 000 kr

utöver vad regeringen föreslagit eller således 50 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medel för

anslagsposten Rekrytering och utbildning av fältpersonal.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 47.

Vissa landprogramkostnader

Propositionen (s. 172)

Medel från denna anslagspost används främst för skatter och sociala avgifter

för fältpersonal och vissa övriga gemensamma kostnader för fältpersonalen samt

kostnader för handläggning av säkerhetsfrågor.

Regeringen föreslår att 20 miljoner kronor anvisas anslagsposten Vissa

landprogramkostnader budgetåret 1994/95.

Information genom SIDA

Propositionen (s. 173)

Det av riksdagen angivna målet för u-landsinformationen är att utveckla

människors kunskaper om och intresse för u-ländernas utveckling. Ett brett

samhällsengagemang i internationella utvecklingsfrågor är av avgörande

betydelse för en fortsatt hög biståndsvilja och ett omfattande bistånd.

SIDA har som en huvuduppgift att informera om de insatser som görs på

biståndsområdet och om de resultat som uppnåtts i utvecklingssamarbetet samt

att stärka förståelsen för u-länderna och deras situation.

En bred information om andra länder och kulturer är också av stor betydelse

för att minska tendensen mot främlingsfientlighet och rasism i vårt samhälle,

inte minst bland ungdomar.

SIDA:s informationsverksamhet bör prioritera insatser visavi skolungdomar.

Insatserna bör inriktas på en bred informationsspridning i grundskolan och

gymnasiet samt bidra till förbättrad utbildning i u-landsfrågor på

universitetsnivå. En närmare kartläggning och analys av den nuvarande

informationsverksamheten på biståndsområdet kommer att äga rum under våren för

att presenteras i nästa års budgetproposition.

Tjugofem miljoner kronor föreslås avsättas för anslagsposten Information

genom SIDA, varav 6 miljoner kronor ställs till regeringens disposition för

särskilda informationssatsningar.

Medelsanvisning under anslaget C 2, bemyndiganden för regeringen m.m.

Propositionen (s. 174)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats

i det föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas,

3. till Utvecklingssamarbetet genom SIDA anvisar ett reservationsanslag på 6

290 000 000 kr.

Motionerna

I motion U210, yrkande 16, (v) krävs att riksdagen till anslaget för

utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1994/95 anvisar

1 630 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således

7 920 000 000 kr varav 540 000 000 kr utgörs av det importstöd regeringen

vill föra över till anslaget C 4.

I den socialdemokratiska partimotionen U212, yrkande 28, föreslås att

riksdagen beslutar anslå 1 000 000 000 kr för betalningsbalansstöd i särskild

anslagspost inom anslaget C 2.

I motion U216 (nyd), yrkande 10, krävs att riksdagen inte godkänner de

riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats under tredje

huvudtiteln C 2.

Enligt samma motion, yrkande 11, bör riksdagen inte bemyndiga regeringen att

göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under tredje

huvudtiteln C 2.

I motionen, yrkande 12, hemställs vidare att riksdagen till

Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1994/95 anvisar 3 954 000 000

kr mindre än vad regeringen föreslagit eller 2 336 000 000 kr (tredje

huvudtiteln C 2).

Motionen U215, yrkande 1, (kds) föreslår att s.k. försöksflyktingutbildning

anordnas i Sverige på försök.

Innebörden av förslaget är att, som ett försöksprojekt, ett antal personer

ges utbildning i Sverige inom ramen för u-biståndet redan innan de återvänder

till sina hemländer. En tänkbar grupp kunde vara de eritreaner som nu finns i

Sverige. Denna utbildning bör finansieras inom anslaget för SIDA:s verksamhet

(yrkande 3).

I motion U232 (c) framhålls att KIB:s knytning till SIDA kan begränsa KIB:s

möjligheter att påverka genderperspektivet i hela biståndet. En skyndsam

utredning om ny organisation och resurser för SIDA:s kvinnoråd (KIB) bör därför

genomföras. Också i motion U225 (fp) krävs en utredning om en ny organisation

för SIDA:s kvinnoråd (KIB).

Ett liknande synsätt framförs i motion A816, yrkande 6, (s). Motionärerna

föreslår att KIB ges i uppdrag att utarbeta en rapport om hur

genderperspektivet inom olika områden bäst tillgodoses. För detta ändamål, och

viss verksamhet, krävs att riksdagen till SIDA:s kvinnoråd anvisar 500 000 kr

under anslaget C 2, huvudtiteln.

Även i motion U226 (s), krävs att en ny organisation för SIDA:s kvinnoråd

(KIB) utreds och att resurser ställs till förfogande. Motionärerna förutsätter

att det anslag som för innevarande år avsatts för KIB:s räkning kan tas i

anspråk av den nya organisationen när den vuxit fram. Dessutom beräknar de ett

resursbehov om 500 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medel för anslaget

C 2. Utvecklingssamarbete med SIDA. Utskottet ser inget behov av att anslå

medel för betalningsbalansstöd i en särskild anslagspost inom anslaget C 2.

Därmed avstyrks motionerna U210 (v) yrkande 16, U212 (s) yrkande 28 och U216

(nyd) yrkande 12.

Utskottet tillstyrker de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som

förordas i propositionen.

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 10.

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen lämnar bemyndigande att

göra de utfästelser och åtaganden som förordas avseende anslaget C 2.

Enligt utskottets uppfattning åsyftas därmed det avsnitt som på s. 170 i

propositionen börjar med "Riksdagen vill också ..." och slutar med "... för

varje enskilt land.", och som innebär möjlighet att utöka utfästelserna från

tre till fem gånger den aktuella planeringsramen. Enligt utskottets uppfattning

bör detta bemyndigande lämnas.

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 11.

Alla insatser i Sverige till förmån för flyktingar har hittills finansierats

över Kulturdepartementets budget för flyktingmottagarkostnader. Detta gäller

också reskostnader för återvändande flyktingar. Biståndsinsatser har dock

kommit i fråga för att finansiera återvändarprogram i vissa fall när det gällt

flyktingar från Latinamerika (Chile, Argentina och Uruguay).

Frågan om eritreanernas återvändande är speciell enär det gäller personer som

inte anses ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Intresset för deras

återvändande är litet i deras ursprungsland. Kulturdepartementet och UD arbetar

gemensamt för att, tillsammans med Eritreas regering, finna en lösning.

Frågan om flyktingars återvändande har vad avser personer från Bosnien

diskuterats i en för de två departementen gemensam arbetsgrupp. Denna

arbetsgrupp kommer under våren 1994 att fortsätta sitt arbete och därvid belysa

frågor där en samordning mellan bistånd och flyktingpolitik är särskilt

angelägen. Frågan om insatser för att underlätta återvändande och

återuppbyggnad av landet är härvid av särskilt intresse.

Den parlamentariska Invandrar- och flyktingkommittén, som tillsattes av

regeringen våren 1993, kommer även att behandla frågan om flyktingars

återvändande. Förslag från kommittén kan förväntas i ett delbetänkande under

våren 1994.

Utskottet anser att det finns anledning invänta de överväganden som

framkommer genom det ovan redovisade utredningsarbetet.

Med det anförda anser utskottet motion U215 (kds) yrkandena 1 och 3

besvarade.

Under 1970-talet föreslogs i ett tiotal riksdagsmotioner olika

organisatoriska åtgärder för att förbättra planering, genomförande och

utvärdering av stödet till u-ländernas kvinnor inom det svenska biståndet.

Våren 1982 tillstyrkte utrikesutskottet ett motionsförslag om att en beredning

för kvinnobistånd borde tillsättas (mot. 1981/82:1720 av Maj-Lis Lööw m.fl.

(s), bet. UU1981/82:20). I sitt tillkännagivande anförde utskottet bl.a.

följande: "Utskottet kan dela motionärernas synpunkt att en ökad tonvikt på

kvinnor i det reguljära biståndet skulle underlättas om SIDA får tillgång till

ett samråd med organisationer och institutioner med intresse och särskild

kompetens vad gäller kvinnors roll i samhällsutvecklingen. Ett sådant samråd

skulle också ge ifrågavarande organisationer själva ytterligare insikt i

biståndsarbetets villkor."

Riksdagens beslut ledde till inrättandet av SIDA:s kvinnoråd eller som det

formellt kom att heta Kvinnor i biståndet (KIB).

I ett flertal motioner behandlas frågor rörande SIDA:s kvinnoråd (KIB).

Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt att den breda kunskap som i

dag finns inom KIB tillvaratas på lämpligt sätt i det svenska

utvecklingssamarbetet.

Vissa av de i motionerna framförda förslagen anknyter till KIB:s roll inom

SIDA. Enligt utskottets uppfattning bör dessa inte göras till föremål för

riksdagens ställningstagande.

Enligt vad utskottet erfarit vid en föredragning av statssekreterare Alf T

Samuelsson m.fl. från Utrikesdepartementets u-avdelning kommer Sekretariatet

för analys och utvärdering (SAU) att genomföra en grundlig översyn av det

kvinnoinriktade biståndet. Det förutses att KIB:s verksamhet och roll kommer

att granskas i samband med denna utvärdering.

Det kan i samband med genomgången av det kvinnoinriktade biståndet finnas

anledning att överväga huruvida KIB bör ges en mera fristående ställning.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att KIB:s verksamhet säkras

under den tid översynen av detta bistånd sker. I övrigt finner utskottet

anledning invänta vad som framkommer av SAU:s analys och utvärdering.

Med det anförda anser utskottet motionerna U225 (fp) U226 (s), U232 (c) och

A816 (s) yrkande 6 besvarade.

C 3. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

1992/93 Utgift 294 509 000

1993/94 Anslag 297 425 000

1994/95 Förslag 314 700 000

Propositionen (s. 174--176)

Den integrerade fältadministrationen som börjar införas under budgetåret

1993/94 skall bidra med besparingar och kommer att leda till en delvis

förändrad kostnadsfördelning mellan UD och SIDA. Det är i dagsläget svårt att

beräkna effekterna på anslagen. Regeringen kommer senare att fatta nödvändiga

beslut. Integrationen skall vara genomförd senast den 1 januari 1995.

Det övergripande mål för SIDA som gäller för treårsperioden 1992/93--1994/95

bör ligga fast. Regeringen har den 17 juni 1993 beslutat att de övergripande

mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1992/93--1994/95 utsträcks till

att omfatta även budgetåret 1995/96.

Ramanslag 1994/95 314 700 000 kr

Planeringsram 1994/95--1995/96 626 400 000 kr

SIDA disponerar medel för huvuddelen av sin verksamhet under anslaget C 2.

Utvecklingssamarbete genom SIDA. Myndigheten disponerar även vissa medel under

anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsorgan och G 1. Samarbete med

länderna i Central- och Östeuropa.

Den årsredovisning avseende verksamhetsåret 1992/93 som SIDA lämnat till

regeringen visar tydligt på den mycket stora bredden i det bilaterala

biståndet. Samtidigt är det uppenbart att den diversifierade verksamheten

försvårat enhetlighet och entydighet i redovisningen.

RRV har i sin granskning av årsredovisningen pekat på vissa oklarheter och

brister. Regeringen instämmer i allt väsentligt i RRV:s synpunkter.

De förändringar av regeringens planerings- och beredningsprocess avseende det

internationella utvecklingssamarbetet som beslutades av riksdagen våren 1993

(prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342) är ägnade att

precisera SIDA:s roll. Av vikt för regeringens fortsatta arbete med dessa

frågor är även de överväganden och förslag som i dagarna kommer att lämnas från

utredningen om biståndsförvaltningens effektivitet (dir. 1993:87).

I den uppräkning som gjorts vid beräkningen av ramanslaget för budgetåret

1994/95 ingår även en kompensation för höjda utlandstillägg. De insatser vad

gäller kompetensutveckling som inleddes budgetåret 1992/93 bör fortsätta även

under budgetåret 1994/95 (oförändrat 3 000 000 kr).

Vad gäller verksamheten vid den svenska ambassaden i Pretoria delar

regeringen SIDA:s bedömning att en överföring från sak- till förvaltningsanslag

bör ske först när den demokratiska utvecklingen i Sydafrika så medger.

Regeringen instämmer i myndighetens bedömning att en kvalificerad

kassahållningsfunktion bör inrättas. Detta bör myndigheten dock finansiera

genom omprioritering inom föreslaget ramanslag.

Regeringen föreslår

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) anvisar ett

ramanslag på 314 700 000 kr.

Motionen

I motion U216, yrkande 13, (nyd) föreslås att riksdagen till Styrelsen för

internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med

164 700 000 kr och anvisar 150 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 3).

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot regeringens medelsförslag.

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 13.

C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad

Utgift 1992/93 531 695 609 1) Reservation 774 170 970 1)

Anslag 1993/94 500 000 000 1)

Förslag 1994/95 1 000 000 000

1) Dessa uppgifter hänför sig till anslagsposten Stöd till ekonomiska

reformprogram och skuldlättnadsåtgärder inom anslaget C 3. Andra

biståndsprogram som från och med budgetåret 1994/95 föreslås slås samman med

medel för importstöd tidigare anslaget under C 2. Utvecklingssamarbete genom

SIDA.

Propositionen (s. 177--185)

Stöd till ekonomiska reformer syftande till marknadsekonomi för att stimulera

tillväxt och långsiktig utveckling är ett av målen för svenskt

utvecklingssamarbete. En utveckling i riktning mot ökad marknadsorientering av

ekonomin är även ett av regeringens kriterier för biståndssamarbete. Så gott

som samtliga svenska samarbetsländer genomför nu reformprogram med

makroekonomiska stabiliseringsåtgärder och strukturförändringar samt

liberalisering av ekonomin.

Ett viktigt sätt för Sverige att främja denna ekonomiska omvandling från

tidigare planekonomi till marknadsekonomi är genom s.k. betalningsbalansstöd,

vilket möjliggör för ett skuldtyngt land att erhålla utländsk valuta för att

kunna importera de varor som är nödvändiga för att uppnå ekonomisk tillväxt och

en långsiktigt hållbar utveckling. Betalningsbalansstöd ges till de fattigaste,

mest skuldtyngda länderna i anslutning till internationellt samordnade

aktioner. Det kan antingen ta formen av fritt obundet stöd till import eller

skuldlättnad som indirekt frigör medel för import. Betalningsbalansstöd har

tidigare finansierats dels över landramarna inom anslaget C 2, dels över en

särskild anslagspost. Enligt riksdagens beslut skall från och med budgetåret

1994/95 importstödet brytas ut ur landramarna och sammanföras med

betalningsbalansstödet.

Regeringen anser att det är angeläget att upprätthålla ett omfattande

betalningsbalansstöd för att bistå de fattiga, skuldtyngda länder som genomför

ekonomiska reformer.

För att de skuldtyngda länderna skall kunna återupprätta tillväxten och komma

ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt att ekonomiska reformer genomförs.

Dessa ekonomiska reformprogram, som oftast utformas i samarbete med

Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken, syftar till att minska de

makroekonomiska obalanserna och genom marknadsekonomiska, strukturella och

institutionella reformer skapa en bättre grund för tillväxt i ekonomin.

Huvuddelen av det svenska betalningsbalansstödet går till Afrika söder om

Sahara. Våra medel kanaliseras främst via Världsbankens särskilda program för

Afrika, SPA. Det finns dock viktiga mottagarländer även utanför Afrika, t.ex.

Nicaragua, Bolivia och Vietnam.

SPA-samarbetet har visat sig vara ett mycket framgångsrikt initiativ för att

mobilisera och samordna ökade resurser till förmån för de fattigaste och mest

skuldtyngda länderna i Afrika som genomför ekonomiska reformprogram.

Sverige är en av de största bidragsgivarna till SPA och har aktivt deltagit i

policydialogen. Under det senaste året har Sverige lett en arbetsgrupp som

formulerat riktlinjer för givarfinansiering av lönekostnader i

mottagarländerna. Regeringen anser att SPA-samarbetet fyller en viktig funktion

och bör drivas vidare. Den har därför uttryckt sitt stöd för en tredje fas av

samarbetet över perioden 1994--1996. En indikativ utfästelse om 900 miljoner

kronor per år i svenskt betalningsbalansstöd till SPA har givits för

treårsperioden.

Sveriges bidrag har huvudsakligen lämnats i form av obundet importstöd till

marknadsbaserade valutafördelningssystem i mottagarländerna.

Våra uppföljningar av importstödet visar att huvuddelen av den import som

sker genom de marknadsbaserade systemen utgörs av insats- och kapitalvaror, och

enligt Världsbanken går 85 % av stödet till den privata sektorn. Regeringen

anser att obundet importstöd till marknadsbaserade valutafördelningssystem även

fortsättningsvis bör utgöra en betydande insats från anslaget.

Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de fattigaste

ländernas betalning av lån till Världsbanken på marknadsmässiga villkor.

Bidragen för att underlätta återbetalning av sådan skuld är en effektiv form av

skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör

fortsätta att bidra till denna typ av skuldlättnad till länder inom och utanför

SPA som genomför ekonomiska reformer.

En motsvarande typ av skuldlättnad avseende återbetalning av lån från

Afrikanska utvecklingsbanken är under diskussion bland bankens medlemsländer.

Under förutsättning att en ur svensk synvinkel tillfredsställande mekanism med

sådant ändamål kommer till stånd, kan möjligheten att lämna svenska bidrag

övervägas.

IMF, som spelar en huvudroll när det gäller de ekonomiska reformprogrammen,

har särskilda lånearrangemang på mjuka villkor för att stödja de fattigaste

länderna. ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility) finansieras i huvudsak

genom gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga villkor från

medlemsländerna. Utvärderingar av ESAF har visat att stödet varit ett viktigt

instrument i att främja de növdändiga reformerna i mottagarländerna. Sverige

har vid utformningen av efterföljaren till ESAF arbetat för ett brett

deltagande av givarländer och för en rimlig bördefördelning. Ett svenskt bidrag

om totalt 400 miljoner kronor, dvs. 80 miljoner kronor per år, har utfästs till

ESAF II för budgetåren 1993/94--1997/1998.

Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin

ekonomiska politik och försöker klara ut problemen med

betalningseftersläpningarna. Genom att bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga

bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer.

Sverige har under innevarande budgetår bidragit till stödgruppsoperationer för

Vietnam och Kambodja, vilka resulterat i en normalisering av dessa länders

relationer till de internationella finansiella institutionerna och ett ökat

biståndsflöde. Sverige bör även fortsättningsvis bidra till

stödgruppsoperationer, baserade på en bedömning från fall till fall avseende

mottagarlandets uppfyllande av de generella kriterier som gäller för

betalningsbalansstöd.

Sverige har aktivt drivit frågan om ytterligare skuldlättnader i

Parisklubben, och vissa framsteg avseende skuldlättnad för dessa länder har

uppnåtts på senare år. Sverige bör därför även i fortsättningen kunna bidra med

betalningsbalansstöd, bl.a. för att täcka de fattigaste ländernas

räntebetalningar till Sverige som skall betalas i enlighet med

omförhandlingsavtalen.

Många fattiga länder har en visserligen begränsad men ändå betungande

kommersiell skuld, dvs. skuld till privata fordringsägare, främst banker. Ett

antal skuldåterköp planeras för innevarande och kommande budgetår, och Sverige

har utfäst bidrag till en del av dessa. Sverige driver därför frågan om

ytterligare lättnad i skuldbördan för de fattigaste länderna i olika

internationella sammanhang i t.ex. Parisklubben, Utvecklingskommittén (IMF:s

och Världsbankens policyorgan), IDA och SPA. Detta arbete bör fortsätta.

Stöd från anslaget bör även fortsättningsvis utgå till de fattigaste och mest

skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. Bidrag skall kunna

utgå till länder som för en utvecklingsfrämjande politik i riktning mot

marknadsekonomi och demokrati. Stödet skall fördelas på grundval av de resultat

som uppnås avseende överenskomna reformprogram samt av hur det internationella

samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs. Detta innebär

att medelsutnyttjandet kan komma att variera från år till år. Den ingående

reservationen för innevarande budgetår är helt intecknad.

Regeringen föreslår att 1 000 miljoner kronor anslås till stöd för ekonomiska

reformer och skuldlättnad för budgetåret 1994/95. Regeringen ämnar besluta om

fördelningen på olika mottagarländer delvis baserad på förslag från SIDA under

våren 1994. De länder som mot bakgrund av uppnådda ekonomiska resultat,

skuldtyngdhet och finansieringsbehov för närvarande skulle kunna komma i fråga

för stöd från anslaget är Zambia, Tanzania, Moçambique, Uganda, Etiopien,

Zimbabwe, Ghana, Nicaragua och Bolivia. Även andra länder kan komma i fråga

under förutsättning att de uppfyller de kriterier som ovan uppställts för stöd

från anslaget.

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i det

föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats,

3. till Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad anvisar ett

reservationsanslag på 1 000 miljoner kronor.

Motionerna

I Vänsterpartiets partimotion, U210, yrkande 5 (delvis), (v) krävs att

betalningsbalansstödet exkl. importstödet samt stödet till skuldlättnader

avvecklas och att motsvarande medel om ca 460 miljoner kronor överförs till

andra anslag. Enligt motionärerna skulle regeringens förslag leda till en högre

grad av politisk styrning av biståndet och att importstödet fullt ut knyts

till Världsbankens och IMF:s strukturanpassningsprogram.

I motion U210, yrkande 4 (delvis), (v) krävs att 540 000 000 kr i importstöd

återförs till anslaget för utvecklingssamarbete genom SIDA.

I motion U212, yrkande 7, (s) krävs att riksdagen beslutar att inte inrätta

ett särskilt anslag för betalningsbalansstöd C 4, att betalningsbalansstödet

skall ingå som en anslagspost under C 2 och att importstöd till programländer

skall redovisas som en del av planeringsramarna. Motionärerna menar vidare att

regeringens förslag beträffande importstödet minskar möjligheten till insyn

och öppenhet.

Ny demokrati kräver i motion U216, yrkande 16, att riksdagen till Stöd till

ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1994/95 minskar anslaget

med 1 000 miljoner kronor och således inte anvisar några medel (tredje

huvudtiteln C 4).

I motion U216, yrkande 14, (nyd) krävs att riksdagen inte godkänner de

riktlinjer för bidragsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 4.

Ny demokrati yrkar också, motion U216, yrkande 15, att riksdagen inte

bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen

förordat under tredje huvudtiteln C 4.

Utskottet

I propositionen föreslås att ett nytt anslag, C 4. Stöd till ekonomiska

reformer och skuldlättnad, inrättas för att hantera betalningsbalansstödet och

det importstöd som tidigare finansierades inom landramarna under C2-anslaget.

Enligt utskottets uppfattning bör importstöd och betalningsbalansstöd i

görligaste mån samordnas internationellt. Samordningen bör, för att ge önskvärd

effekt, avse villkoren, formerna och uppföljningen. Dessa stödformer är nära

sammankopplade med och villkorat till den ekonomiska och politiska utvecklingen

i mottagarlandet. Detta kräver en helhetssyn i bedömningen från

biståndsgivarens sida. Det innebär också att man inte på förhand kan göra en

bedömning av vad som är en lämplig omfattning av stödet till ett visst land.

Uppskattningsvis två tredjedelar av stödet bereds av SIDA. Efter

regeringsbeslut delegeras genomförandet till SIDA. Den återstående tredjedelen

är av mer multilateral karaktär och bereds av Utrikesdepartementets u-avdelning

i samråd med andra delar av regeringskansliet (bl.a. Finansdepartementet, UD:s

handelsavdelning och ÖSEK). För att få en helhetssyn och konsistens för hela

stödet krävs, enligt utskottets mening, att det samlas till ett särskilt

anslag.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens medelsförslag och tillstyrker

de riktlinjer för bidragsgivning som förordas i propositionen.

Därmed avstyrks motionerna U210 (v) yrkandena 4 (delvis) och 5 (delvis), U212

(s) yrkande 7 (delvis) samt U216 (nyd) yrkandena 14 och 16.

Utskottet uppfattar att de av regeringen begärda utfästelserna och åtagandena

avser dels en indikativ utfästelse om 900 miljoner kronor per år under en

treårsperiod i betalningsbalansstöd till SPA (propositionen s. 178), dels ett

svenskt bidrag om totalt 400 miljoner kronor till ESAF II för budgetåren

1993/94--1997/98, dvs 80 miljoner kronor per år (propositionen s. 179).

Utskottet tillstyrker att regeringen bemyndigas göra dessa utfästelser.

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 15.

C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

Propositionen (s. 182--185)

Tekniskt samarbete

1992/93 Utgift 313 282 449 Reservation 152 989 355

1993/94 Anslag 304 500 000

1994/95 Förslag 335 000 000

Från anslaget finansieras tekniskt samarbete (inkl. internationella kurser)

genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).

För budgetåret 1994/95 förutser BITS ett fortsatt reguljärt samarbete med

Egypten, Botswana, Ghana, Tunisien, Zimbabwe, Namibia, Bolivia, Costa Rica,

Chile, Filippinerna, Kina, Malaysia och Thailand. Vidare räknar man med att

samarbete i några av de länder som hittills varit föremål för enstaka insatser

skall övergå i mer reguljära former. I denna krets av länder ingår bl.a. El

Salvador, Paraguay, Indonesien, Mongoliet, Madagaskar och Senegal. BITS räknar

också med att tekniskt samarbete kan komma att inledas med Indien, Sri Lanka

och Vietnam.

Regeringen delar BITS bedömning att efterfrågan under budgetåren 1993/94 och

1994/95 kommer att öka jämfört med budgetåret 1992/93.

Det tekniska samarbetet med Indonesien skall också fortsättningsvis begränsas

till enstaka insatser. I enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfästa

två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete.

U-krediter

1992/93 Utgift 316 000 000 Reservation 561 461 411

1993/94 Anslag 400 000 000

1994/95 Förslag 430 000 000

Från anslaget finansieras även u-krediter genom Beredningen för

internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).

BITS föreslår att 500 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter.

Förslaget motsvarar en ökning med 100 miljoner kronor jämfört med innevarande

budgetår. Ökningen motiveras bl.a. med att kreditgivningen till länder som

skall erhålla krediter med en högre subventionsgrad (50 %) förväntas öka. BITS

räknar också med någon obunden kredit i samfinansiering med Världsbanken eller

regional utvecklingsbank.

Vidare analyserar BITS möjligheterna att ge u-krediter till länder som

bedriver en aktiv reformpolitik men till vilka kreditgivningen är förknippad

med ett större risktagande. I denna kategori länder ingår Filippinerna, Bolivia

och Costa Rica. BITS erinrar om tidigare framfört förslag att pröva ett visst

u-kreditsamarbete med Indonesien.

BITS resultatredovisning visar att u-kreditgivningen bedrivs med en sådan

inriktning att de fastställda målen kan nås.

Regeringen delar BITS bedömning att efterfrågan på u-kreditfinansiering

kommer att öka. De nya internationella reglerna för bundna u-krediter medför

också att kreditgivningen till länder med begränsad tillgång till

marknadskrediter ökar vilket resulterar i en större anslagsbelastning då sådana

krediter kommer att ges med ett högre gåvoelement än normala u-krediter.

Regeringen anser att BITS bör kunna lämna u-krediter till Indonesien. Beslut

om sådan kreditgivning skall i varje enskilt fall underställas regeringens

prövning.

Regeringen föreslår att 430 miljoner kronor anvisas för gåvoelement i

u-krediter för budgetåret 1994/95 samt att BITS bemyndigas att göra utfästelser

för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle

tillgängliga medlen.

Biståndskrediter

I propositionen redovisas förslag som lagts fram i betänkandet

Biståndskrediter som komplement till gåvobistånd. Utredningsförslaget har

varit föremål för remissbehandling vid BITS, SIDA, SwedeCorp och AB SEK.

Utredningen presenterar en modell för ett biståndskreditsystem för obundna

krediter med en subventionsgrad på ca 80 % (IDA-liknande villkor) för

projektfinansiering i u-länder. Krediterna förutses lämnas företrädesvis till

sektorer där svenskt näringsliv är konkurrenskraftigt. Biståndskrediterna skall

kunna användas som alternativ till gåvofinansiering av främst

infrastrukturprojekt. Till skillnad från u-krediter skall biståndskrediterna

utfästas för finansiering av projekt och ej leveranskontrakt.

Fördelar med biståndskrediter är, enligt utredningen, att dessa ger

investeringar en mer marknadsorienterad prägel, är lämpliga för samfinansiering

samt kan användas vid en utfasning av reguljärt gåvobistånd. Den främsta

nackdelen med biståndskrediterna som alternativ till gåvobistånd är att de ökar

mottagarlandets skuldbörda.

Utredningen förutser att en ram på ca 500 miljoner kronor per år kan behövas

när systemet är fullt utbyggt. I inledningsskedet kommer anslagsbehovet att

vara mindre. En anslagstilldelning om 100 miljoner kronor torde räcka under det

inledande året. BITS, SIDA och SwedeCorp föreslås få möjlighet att, efter

framställning hos regeringen, disponera medel under biståndskreditramen. Den

finansiella administrationen föreslås handhas av AB Svensk Exportkredit.

Av remissinstanserna är BITS och SwedeCorp positiva till införande av ett

biståndskreditsystem, medan SIDA anser att gåvobistånd är att föredra framför

kreditbistånd.

SIDA och SwedeCorp anser att systemet skall vara anslagsfinansierat. BITS

förordar ett huvudsakligen marknadsfinansierat system i syfte att hushålla med

anslagsmedel. Samtliga remissinstanser förordar ett obundet system. BITS och

SwedeCorp anser dock att det i särskilda fall skall vara möjligt att utfästa

bundna krediter.

Remissinstanserna anser att det är väsentligt att länderinriktningen

förtydligas.

Regeringens bedömning är att utredningen klart visat att fördelarna med ett

biståndskreditsystem överväger nackdelarna. Biståndskrediter som komplement

till u-krediter skulle öka flexibiliteten i det svenska kreditbiståndet

varigenom krediter på mycket förmånliga villkor kan ges till fattigare länder.

I huvudsak bör biståndskrediterna ges för finansiering av infrastrukturprojekt

i låginkomstländer med liten eller medelstor skuldbörda. Den biståndsmässiga

beredningen och beslut om biståndskrediter föreslås ligga hos BITS medan själva

kreditadministrationen bör handhas av AB SEK. Vid beredningen av eventuella

biståndskrediter till SIDA:s samarbetsländer skall BITS samråda med SIDA.

SIDA:s stöd till infrastruktursektorn bör också fortsättningsvis ske på

gåvobasis. SwedeCorp kan, vid sidan av det rena gåvobiståndet, inom ramen för

sitt verksamhetsanslag bevilja exempelvis villkorslån till riskkapitalbolag och

investeringsbanker i u-länder.

Biståndskrediterna, som i normalfallet skall vara obundna, bör ges på

IDA-liknande villkor. Undantagsvis skall också bundna krediter kunna komma i

fråga.

Regeringen förordar att ett system för biståndskrediter inrättas under en

försöksperiod av två år. Medelsbehovet beräknas till 50 miljoner kronor under

det första verksamhetsåret. BITS bör tillåtas göra utfästelse om

biståndskrediter till ett belopp som motsvarar tre gånger de vid varje

tillfälle tillgängliga medlen.

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i det

föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats,

3. till Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) anvisar ett reservationsanslag på 815 000

000 kr.

Motionerna

I motion U201, yrkande 2, (v) hävdas att Marocko allvarligt bryter mot

folkrätten och trotsar FN-beslut. Allt bistånd till Marocko bör därför stoppas.

Också i motion U223, yrkande 2, (fp) krävs att biståndet till Marocko inte

längre skall utgå. Motionärerna menar att så skall vara fallet så länge landet

ej följer FN:s fredsplan.

I motion U203, yrkande 1, (fp) krävs att Sverige upphör med

utbetalningar av u-krediter till Kina. Motionärerna hänvisar dels till det

dåliga MR-läget i Kina, dels till att u-krediter är en ineffektiv biståndsform.

De medel som på detta sätt frigörs bör i stället, enligt yrkande 2, komma

oppositionen till godo.

I motion U639, yrkande 4, (v) krävs att det svenska Kinabiståndet skall

satsas på att bekämpa fattigdomen, förbättra miljön och främja de mänskliga

rättigheterna -- inte på u-krediter.

I Vänsterpartiets partimotion, U210, yrkande 53, krävs att allt samarbete

bits har med Kina, Marocko och Indonesien avvecklas. Som grund anförs bl.a. att

Marocko och Indonesien bryter mot folkrätten samt att läget för de mänskliga

rättigheterna i kina inte är acceptabelt.

I v-motion U610 anförs att kreditgivning till Indonesien under inga

förhållanden kan vara förenligt med det biståndspolitiska målet att främja

demokrati och mänskliga rättigheter. I yrkande 11 krävs mot denna bakgrund att

Sverige i Nordiska ministerrådet bör verka för att Nordiska investeringsbankens

och Nordiska utvecklingsfondens kreditgivning till projekt i Indonesien

stoppas. Sverige bör inte heller bevilja u-krediter till Indonesien (yrkande

12).

Enligt motion U636, (fp) yrkande 3, bör svenskt bistånd kunna kanaliseras

direkt till befrielserörelsen OPM på Västpapua. Motionärerna menar också att

Sverige bör överväga en förändrad hållning avseende områdets status samt ta upp

denna fråga i FN.

Yrkande 5 i samma motion kräver att Sverige varken bör lämna bidrag eller

u-krediter till Indonesien så länge landet bryter mot de mänskliga

rättigheterna.

I yrkande 6 menar motionärerna att Sverige, genom sitt deltagande i Nordiska

investeringsbanken (NIB), bör ställa krav på förbättringar av MR-läget i

Indonesien. Om så inte sker bör Sverige verka för att NIB lämnar det

indonesiska biståndskonsortiet.

I motion U216, (nyd) yrkande 17, krävs att riksdagen inte godkänner de

riktlinjer för bidragsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 5.

Vidare kräver motionärerna i yrkande 18 att riksdagen inte bemyndigar

regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under

tredje huvudtiteln C 5.

I partimotionen U210, (v) yrkande 50, krävs att anslaget till BITS omfördelas

så att en lägre andel avsätts för u-krediter och en högre andel för tekniskt

samarbete inkl. den internationella kursverksamheten.

Motionärerna kräver också i yrkande 51 att en avveckling av u-krediterna bör

inledas.

Socialdemokraterna föreslår i motion U212, yrkande 30, (s) att riksdagen

beslutar anslå 430 000 000 kr för u-krediter genom BITS.

I motion U228, (c) yrkande 1, krävs att riksdagen avslår regeringens förslag

om en tvåårig försöksperiod med ett biståndskreditsystem.

Enligt motion U212, (s) yrkande 31, bör riksdagen ej besluta att anslå medel

för biståndskrediter.

I motion U210, (v) yrkande 52, krävs att riksdagen beslutar avslå regeringens

förslag att avsätta 50 000 000 kr av BITS-anslaget för de nya

biståndskrediterna.

I motion U216, (nyd) yrkande 19, anförs att riksdagen till

Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 bör minska anslaget med 179 000 000 kr

och anvisa 636 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 5).

Enligt motion U228, (c) yrkande 2, bör riksdagen till BITS anvisa ett i

jämförelse med regeringens förslag för budgetåret 1994/95 sänkt anslag med 50

000 000 kr.

Motion U210, (v) yrkande 49, innehåller förslag om att riksdagen till

utvecklingssamarbete genom BITS för budgetåret 1994/95 skall anvisa 110 500 000

kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 704 500 000 kr.

Utskottet

Utskottet har under en följd av år i sina betänkanden om det internationella

utvecklingssamarbetet (senast betänkandena 1991/92:UU15 och 1992/93:UU15)

anfört att det inte delar uppfattningen att systemet med u-krediter i det

svenska biståndet bör slopas. Utskottet har i dessa sammanhang också framhållit

att u-kreditgivningen omfattas av de svenska biståndspolitiska målen. Utskottet

vidhåller dessa uppfattningar.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 51.

Utskottet har ingen invändning mot den i propositionen föreslagna

fördelningen av medel inom anslaget C 5 mellan å ena sidan u-krediter och å den

andra sidan tekniskt samarbete inkl. den internationella kursverksamheten. I

likhet med vad som föreslås i propositionen krävs i motion U212 (s) yrkande 30

att 430 miljoner kronor anslås för u-krediter genom BITS. Utskottet tillstyrker

således nämnda motion.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 50.

I ett flertal motioner krävs att olika delar av BITS engagemang avseende

Kina, Marocko och Indonesien skall avvecklas. I partimotion U210 (v) yrkande 53

krävs en total avveckling.

Enligt utskottets uppfattning kan biståndsnärvaro ses som ett viktigt

påverkans- och dialoginstrument i en samlad svensk politik gentemot Marocko,

Indonesien, Kina m.fl. länder. I likhet med flertalet OECD-länder har Sverige

återupptagit visst biståndssamarbete med Kina. Ett skäl till detta är att en

isolering ej gagnar de mänskliga rättigheterna i det isolerade landet.

U-kreditgivning till angelägna utvecklingsprojekt underlättar möjligheterna

till en MR-dialog och ökar chanserna till att denna får effekt. Samtidigt ges

svenska företag möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor med företag från

andra OECD-länder.

I årets budgetproposition anför regeringen att BITS bör kunna lämna

u-krediter till Indonesien. Beslut om sådan kreditgivning skall i varje enskilt

fall underställas regeringens prövning.

Regeringens prövning bör präglas av restriktivitet och ske med hänsyn tagen

till utvecklingen av MR-situationen i Indonesien, inkl. Östtimor. Det

föreslagna förfaringssättet innebär att frågan om u-krediter prövas i ett

övergripande sammanhang i samband med varje individuellt projekt. Utskottet

utgår från, vilket anförts i tidigare betänkanden, att regeringen i de

bilaterala kontakterna med Indonesien kommer att verka för att demokrati och

mänskliga rättigheter skall respekteras. Utskottet anser att u-krediter kan

beviljas Indonesien under denna förutsättning.

Sverige bidrar också till multilateralt bistånd till Indonesien. På nordisk

nivå tar sig detta uttryck i att Nordiska investeringsbanken (NIB) och Nordiska

utvecklingsfonden (NDF) driver projekt med bl.a. svenskt deltagande. Både NIB

och NDF följer samma policy som gäller för motsvarande multilaterala organ. För

NDF tillkommer bl.a. att det skall röra sig om angelägna utvecklingsprojekt som

främjar ekonomisk och social utveckling i u-länder. Några restriktioner för

utlåning till Indonesien finns ej.

Vad avser bistånd till befrielserörelsen OPM på Västpapua, som behandlas i

motion U636 (fp) yrkande 3, konstaterar utskottet att det ankommer på berörd

biståndsmyndighet att pröva eventuellt uppkommen ansökan. Förslaget om att ta

upp frågan om Västpapuas status i FN saknar aktualitet.

Utskottet förutsätter att regeringen, såväl inom ramen för FN:s arbete som

genom bilaterala kontakter, fortsätter att aktivt stödja fredsprocessen i

Västra Sahara samt att aktivt verka för genomförandet av folkomröstningen och

för respekt för de mänskliga rättigheterna i Marocko.

U-krediter till Marocko har kunnat beviljas sedan början av 1980-talet. I

linje med tidigare deklarerade ställningstaganden är det utskottets bedömning

att fredsprocessen inte är betjänt av att generella biståndsinsatser, t.ex. i

form av u-krediter, till Marocko avbryts. Det är i stället genom dialog med

parterna som Sverige bäst kan verka för att konflikten skall få sin lösning.

Det är också genom dialog som Sverige bäst verkar för att respekten för

mänskliga rättigheter förbättras i Marocko.

Därmed avstyrks motionerna U201 (v) yrkande 2, U203 (fp) yrkandena 1 och 2,

U210 (v) yrkande 53, U223 (fp) yrkande 2, U610 (v) yrkandena 11 och 12

(delvis), U636 (fp) yrkande 5 (delvis) och 6 samt U639 (v) yrkande 4. Utskottet

anser motion U636 (fp) yrkande 3 besvarad.

Regeringen föreslår att ett anslagsfinansierat biståndskreditsystem inrättas

under en försöksperiod av två år. Systemet skall administreras av BITS.

Regeringen avser att i regleringsbrev för budgetåret 1994/95 meddela

detaljerade riktlinjer för biståndskreditsystemets utformning. I propositionen

föreslås att 50 miljoner kronor anvisas för biståndskrediter under budgetåret

1994/95 samt att BITS bemyndigas att göra utfästelser om biståndskrediter med

ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att försök med ett

biståndskreditsystem bör göras under två år. Försöket bör noga utvärderas.

I den mån intäkter genereras bör dessa återföras till biståndsramen.

Därmed avstyrks motionerna U212 (s) yrkande 31 (delvis) och U228 (c) yrkande

1.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens medelsförslag vad avser

Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbetet (BITS).

Därmed avstyrks motionerna U210 (v) yrkandena 49 och 52, U212 (s) yrkande 31,

U216 (nyd) yrkande 19 samt U228 (c) yrkande 2.

Enligt utskottets uppfattning begär regeringen i propositionen bemyndigande

att göra följande utfästelser och bemyndiganden:

att BITS får utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete;

att BITS bör kunna lämna u-krediter till Indonesien. Beslut om sådan

kreditgivning skall i varje enskilt fall underställas regeringens prövning;

att BITS bemyndigas göra utfästelser för u-krediter med ett belopp om högst

tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen;

att ett anslagsfinansierat biståndskreditsystem inrättas under en

försöksperiod av två år;

att BITS bemyndigas att göra utfästelser om biståndskrediter med ett belopp

om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.

Utskottet har tidigare anfört som sin uppfattning dels att BITS bör kunna

lämna u-krediter till Indonesien efter regeringens prövning i varje enskilt

fall, dels att ett anslagsfinansierat biståndskreditsystem försöksvis inrättas

under en period av två år. Utskottet anser mot denna bakgrund att begärda

bemyndiganden för genomförande av dessa åtgärder bör lämnas. Även övriga

begärda bemyndiganden tillstyrks.

Därmed avstyrks motionerna U216 (nyd) yrkande 18, U610 (v) yrkande 12

(delvis) och U636 (fp) yrkande 5 (delvis).

Utskottet tillstyrker de riktlinjer för bidragsgivning som förordas i

propositionen under anslaget C 5.

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 17.

C 6. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

1992/93 Utgift 17 748 686

1993/94 Anslag 20 620 000

1994/95 Förslag 20 700 000

Propositionen (s. 185--187)

Det övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93--1994/95 bör ligga

fast. Regeringen har den 17 juni 1993 beslutat att de övergripande mål och

verksamhetsmål som gällt för perioden 1992/93--1994/95 skall gälla även under

budgetåret 1995/96.

Ramanslag 1994/95 20 400 000

Planeringsram 1994/95--1995/96 40 400 000

BITS disponerar medel för sin verksamhet i u-länder under anslaget C 5.

Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete. För insatser i Central- och Östeuropa disponerar myndigheten medel

under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa.

Regeringen föreslår att BITS kommande budgetår får ett oförändrat anslag och

medges en merutgift om 1 000 000 kr för kompetensutvecklande åtgärder.

Regeringen föreslår att riksdagen

till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

anvisar ett ramanslag på 20 700 000 kr.

Motionen

I motion U216 (nyd) yrkande 20 krävs att riksdagen till Beredningen för

internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95

minskar anslaget med 4 700 000 kr och anvisar 16 000 000 kr (C 6).

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot propositionens medelsförslag avseende

anslaget C 6. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete

(BITS).

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 20.

C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning

(SAREC)

1992/93 Utgift 392 108 242 Reservation 191 765 991

1993/94 Anslag 405 000 000

1994/95 Förslag 425 000 000

Propositionen (s. 187--189)

Innevarande budgetår har SAREC till följd av de realt sett minskade anslagen

trappat ned sina bidrag till internationella organisationer (i första hand

WHO/HRP och CGIAR). SAREC vill kunna bibehålla den tidigare nivån på dessa

bidrag (+ 15 000 000 kr).

Det finns enligt SAREC goda förutsättningar för ett vidgat samarbete mellan

institutioner i Sydafrika och i andra länder i regionen. SAREC vill mot denna

bakgrund söka länka samman det nationella och regionala forskningssamarbetet i

södra Afrika, t.ex. genom förbättrade möjligheter för utvalda universitet i

SAREC:s samarbetsländer att påbörja samarbete med sydafrikanska universitet

inom områden av i första hand regional betydelse (+ 5 000 000 kr).

Regeringen delar SAREC:s överväganden beträffande inriktningen för stödet

till u-landsforskning. SAREC har inför innevarande budgetår nödgats göra

vissa omprioriteringar i verksamheten.

Stöd till forskning och bedömningar av forskningsresultat måste ske i ett

långsiktigt tidsperspektiv. Det är därför olämpligt om inriktningen av stödet

till u-landsforskningen primärt styrs av mer eller mindre tillfälliga

budgetrestriktioner. Mot denna bakgrund föreslås anslaget bibehållas på en

realt sett oförändrad nivå.

Samtidigt är det angeläget att successivt ompröva och fasa ut stödet till

vissa forskningsinsatser. Såväl administrativa som effektivitetsmässiga skäl

talar för en ökad koncentration i stödet till u-landsforskning. Det bör ankomma

på SAREC att närmare analysera dessa problem och vidta nödvändiga åtgärder.

Under det gångna året har SAREC och SIDA gemensamt sett över den närmare

arbetsfördelningen myndigheterna emellan. Syftet har varit att tydliggöra

ansvarsfördelningen och förhållandet till mottagarna. Regeringens bedömning är

att det i dagsläget är för tidigt att föreslå omfördelningar mellan

myndigheternas anslag. Det bör kunna ankomma på regeringen att, i samband med

beslut om regleringsbrev för budgetåret 1994/95, ge SAREC möjlighet att

disponera vissa medel under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.

Frågan bör även behandlas mot bakgrund av den översyn av uppgiftsfördelningen

mellan myndigheterna inom biståndsområdet som för närvarande pågår.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av proposition 1992/93:170 om

forskning föreslås en överföring av tjänster som professor vid forskningsråden

till de universitet och högskolor där tjänsterna är placerade. För SAREC:s del

handlar det om för närvarande fyra professurer. Kostnaderna för dessa bör

därför från budgetåret 1994/95 överföras till åttonde huvudtiteln och anvisas

under resp. universitets- eller högskolas anslag till forskning och

forskarutbildning. Finansieringen bör ske genom en s.k. avräkning från

biståndsramen.

Riksdagen beslutade med anledning av 1993 års proposition om forskning att

vissa frågor rörande svensk u-landsforskning skulle utvärderas. Utvärderingen

kommer att genomföras under år 1994.

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för biståndsgivningen som förordats i det

föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats,

3. till U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning

(SAREC) anvisar ett reservationsanslag på 425 000 000 kr.

Motionerna

I motion U214 (fp) understryks behovet av stöd till grundutbildning vid

universiteten i tredje världen. Motionären framhåller grundutbildningens roll

för att fostra utvecklingsländernas kommande ledarskikt, inte minst vad avser

demokrati och mänskliga rättigheter. SAREC bör därför ges i uppdrag att också

stödja grundutbildning vid universitet i tredje världen. I detta arbete bör

svenska universitet utnyttjas. Vidare föreslås ett stipendieprogram, GLOBUS,

för utlandsstudenter, vilket bör finansieras över biståndsanslaget.

I motion U216 (nyd) yrkande 21 krävs att riksdagen inte godkänner de

riktlinjer för biståndsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 7.

Enligt motion U216 (nyd) yrkande 22 bör riksdagen inte bemyndiga regeringen

att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under tredje

huvudtiteln C 7.

I motion U216 (nyd) yrkande 23 krävs att riksdagen till U-landsforskning

genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1994/95 minskar

anslaget med 185 000 000 kr och anvisar 240 000 000 kr (tredje huvudtiteln C

7).

Enligt U210 (v) yrkande 48 bör riksdagen till U-landsforskning genom SAREC

för budgetåret 1994/95 anvisa 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit

eller således 445 000 000 kr.

Socialdemokraterna föreslår i motion U212 yrkande 32 att riksdagen beslutar

anslå 405 000 000 kr för utvecklingssamarbete genom SAREC.

Utskottet

I motion U214 (fp) föreslås bl.a. att SAREC också bör ges i uppdrag att

stödja grundutbildning vid universitet i tredje världen.

Utskottet konstaterar att forskningsbiståndets båda verksamhetsmål är att

stärka u-ländernas forskningskapacitet och att främja utvecklingsinriktad

forskning. Från anslaget finansieras stöd till forskningssamarbete med

u-länder, forskningssamarbete mellan u-länder, internationella

forskningsprogram och särskilda forskningsprogram/-projekt med inriktning på

u-länder och u-landsrelaterade problem. Enligt utskottets uppfattning finns det

inte anledning att ändra denna inriktning.

I propositionen (s. 188) framhåller regeringen att de övergripande målen för

stöd till u-landsforskning genom SAREC som de kommer till uttryck i föregående

års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4, s. 160--161,

bet. 1992/93:UU15, rskr. 1992/93:297) bör fortsätta gälla. Utskottet delar

denna uppfattning.

Fråga om inrättande av stipendieprogram m.m. finansierat över

biståndsanslaget får prövas av den biståndsmyndighet inom vars ansvarsområde

frågan faller.

Därmed avstyrks motionerna U214 (fp) och U216 (nyd) yrkande 21.

Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag till

medelsanvisning avseende anslaget C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC), ej heller mot att regeringen, i samband med beslut om

regleringsbrev för budgetåret 1994/95, ger SAREC möjlighet att disponera vissa

medel under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.

Därmed avstyrks motionerna U210 (v) yrkande 48, U212 (s) yrkande 32 och U216

(nyd) yrkande 23.

Enligt utskottets uppfattning avser regeringens begäran om bemyndigande under

anslaget C 7 rätten för SAREC att för forskningsinsatser få göra utfästelser

med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen.

Utskottet tillstyrker det begärda bemyndigandet. Därmed avstyrks motion U216

(nyd) yrkande 22.

C 8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

1992/93 Utgift 25 770 812

1993/94 Anslag 26 731 000

1994/95 Förslag 27 500 000

Propositionen

De övergripande målen för SAREC är, som de uttrycks i årets regleringsbrev,

att med utgångspunkt i de av riksdagen fastställda målen stärka u-ländernas

forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Särskild

uppmärksamhet skall ägnas åt forskningsinsatser med inriktning på ekonomisk

utveckling, demokratiska samhällsskick, mänskliga rättigheter,

befolkningsfrågor, miljö, naturresursutnyttjande och -hushållning i u-länderna.

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för

treårsperioden 1993/94--1995/96.

Ramanslag

1994/95 27 500 000 kr

Planeringsram

1994/95--1995/96 55 000 000 kr

Medel för SAREC:s verksamhet anvisas under anslaget C 7. U-landsforskning

genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

Från och med innevarande budgetår har SAREC ålagts ett antal nya uppgifter.

Regeringens bedömning innebär att de riktlinjer som lades fast i 1993 års

budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 182--183, bet. 1992/93:UU15,

rskr. 1992/92:297) bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Regeringen menar att SAREC bör klara tillkommande arbetsuppgifter med

anledning av forskningssamarbete genom EU med omprioritering inom ramanslaget.

Regeringen föreslår att riksdagen

till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) anvisar ett ramanslag på

27 500 000 kr.

Motionen

I motion U216 (nyd) yrkande 24 yrkas att riksdagen till Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 6 000 000

kr och anvisar 21 500 000 kr (tredje huvudtiteln C 8).

Utskottet

Utskottet har ingen invändning mot propositionens förslag till

medelsanvisning avseende anslaget C 8. Styrelsen för u-landsforskning

(SAREC) för budgetåret 1994/95.

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 24.

C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB

1992/93 Utgift 71 114 790 Reservation 100 800 000

1993/94 Anslag 135 000 000

1994/95 Förslag 135 000 000

Propositionen (s. 191--194)

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd bildades den 1 juli 1991.

SwedeCorp skall, inom ramen för de biståndspolitiska målen bidra till

utvecklingen av näringslivet i u-länder. Verksamheten skall bidra till att

skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och företagande i

samarbetsländerna. SwedeCorp skall också främja samarbetsländernas handel och

svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska

marknaden. SwedeCorp skall inom sitt område främja en framsynt hushållning med

naturresurser och omsorg om miljön.

SwedeCorp har som målsättning att bygga upp ett långsiktigt samarbete med 15

u-länder. Kunskapsöverföring från svenskt näringsliv är huvudingrediens i

verksamheten. Insatserna är resurssnåla och förutsätter som regel att

mottagarlandet betalar en rimlig andel av kostnaderna. SwedeCorp har

identifierat sex områden inom vilka verksamheten kommer att koncentreras. Dessa

är småindustriutveckling, utbildning och management, riskkapitalförsörjning,

långsiktiga affärsallianser, privatisering och industriell miljövård. Dessutom

arbetar SwedeCorp aktivt med handelsfrämjande insatser.

Verksamheten har under budgetåret 1992/93 befunnit sig i ett

uppbyggnadsskede. Detta tillsammans med att myndigheten i sin verksamhet

betonar effektivitetsmål snarare än utbetalningsmål har gjort att utnyttjandet

av tilldelade medel varit lågt. Trots detta har SwedeCorp redan etablerat

samarbete med 11 koncentrationsländer i enlighet med den tidplan som lades fast

när myndigheten bildades.

SwedeCorp bör under budgetåret 1994/95 fördjupa samarbetet med de 15

koncentrationsländerna. Eventuellt beslut att utvidga denna krets bör avvakta

arbetet med den fördjupade anslagsframställningen. Enstaka insatser utanför

koncentrationsländerna bör dock kunna komma i fråga.

Verksamheten bör också fortsättningsvis koncentreras till låg- och lägre

medelinkomstländer.

SwedeCorp bör bemyndigas att göra utfästelser som motsvarar två gånger de vid

varje tillfälle tillgängliga medlen. Regeringen delar SwedeCorps bedömning att

garantiramen för stöd till marknadsföringsåtgärder bör bibehållas vid 12

miljoner kronor.

Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga

företag i samarbetsländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med

svenskt näringsliv.

Bolaget redovisade en nettovinst på 21,8 miljoner kronor efter nedskrivningar

i invesetringsportföljen på 12 miljoner kronor.

Resultatet visar att verksamheten bedrivs på ett sätt som förenar bistånd med

affärsmässighet.

Bolagets övergripade mål är att bidra till utvecklingen av bärkraftiga

företag i samarbetsländerna. I valet av samarbetsländer bör SwedeCorp vägledas

av samma riktlinjer som gäller för övrigt svenskt bilateralt bistånd.

Insatserna bör koncentreras till fattigare länder. Endast undantagsvis bör

Swedfund delta i projekt i länder med en per capita-inkomst överstigande

3 000 US dollar.

Swedfunds insatser förutsätter normalt deltagande också av annan svensk --

samt lokal part i projektet.

Beträffande affärsmässiga resultatkrav bör bolagets målsättning vara att

projektintäkterna skall täcka en viss del av projektkostnaderna.

Regeringens bedömning är att realistiskt mål är att projektintäkterna bör

uppgå till 40 % av projektkostnaderna. Målet bör sättas över en rullande

treårscykel.

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i det

föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats,

3. till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) anvisar

ett reservationsanslag på 135 000 000 kr.

Motionerna

Vänsterpartiet anför i motion U211 (v) yrkande 6 att att Sverige bör ta

initiativ till marknadsinformation riktad till u-länderna. U-länderna har,

enligt motionärerna, rätt att få tillgång till all den information om marknaden

som de behöver för att kunna planera rationellt. Informationen måste nå ut till

producenterna. Detta bör ges regeringen till känna.

Enligt motion U216 (nyd) yrkande 25 bör riksdagen inte godkänna de

riktlinjer för bidragsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 9.

I motion U216 (nyd) yrkande 26 yrkas att riksdagen inte bemyndigar

regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under

tredje huvudtiteln C 9.

Enligt motion U216 (nyd) yrkande 27 bör riksdagen till Näringslivsbistånd

genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund

International AB för budgetåret 1994/95 minska anslaget med 27 000 000 kr och

anvisa 108 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 9).

Utskottet

I motion U211 (v) yrkande 6 anförs att Sverige bör ta initiativ till

marknadsinformation riktad till u-länderna.

I det svenska biståndet har SwedeCorp en viktig uppgift i att främja

u-ländernas handel. Vad gäller att sprida kontinuerlig information om

världsmarknadspriser m.m. till den egna befolkningen är detta, enligt

utskottets uppfattning, något som ankommer på respektive regering. Svenskt

bistånd skulle i vissa fall, då så anses motiverat, kunna användas för att

hjälpa till att finansiera sådan informationsspridning. Företrädesvis kunde

detta ske genom tidningar och radio, helst på lokalspråk.

Som jämförelse kan nämnas att Sverige tidigare finansierat spridning av

valinformation genom radioutsändningar på lokalspråk i Zambia.

Med det anförda anser utskottet motion U211 (v) yrkande 6 besvarad.

Enligt utskottets uppfattning avser regeringens begäran om bemyndigande

avseende utfästelser och åtaganden under anslaget C 9 dels att garantiramen för

stöd till marknadsföringsåtgärder bibehålls vid 12 miljoner kronor, dels att

SwedeCorp bemyndigas att göra utfästelser som motsvarar två gånger de vid varje

tillfälle tillgängliga medlen.

Utskottet tillstyrker denna begäran. Därmed avstyrks motion U216 (nyd)

yrkande 26.

Utskottet tillstyrker de riktlinjer för bidragsgivning som förordas i

propositionen. Därmed avstyrks U216 (nyd) yrkande 25.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens medelsförslag avseende anslaget C

9. men anser att anslaget bör benämnas Näringslivsbistånd genom Styrelsen för

internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp).

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 27.

C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(SwedeCorp)

1992/93 Utgift 31 752 000

1993/94 Anslag 35 503 000

1994/95 Förslag 29 000 000

Propositionen (s. 194)

SwedeCorps organisation förändrades den 1 juli 1993 genom att den personal

som huvudsakligen arbetar med investeringsverksamhet anställts av Swefund

International AB. Vissa gemensamma stödfunktioner ligger kvar i SwedeCorp som

mot ersättning utför administrativa tjänster åt Swedfund International AB.

SwedeCorp föreslår för budgetåret 1994/95 att 27 753 000 kr jämte

prisomräkning anvisas för att täcka myndighetens förvaltningskostnader.

Den omorganisation som genomfördes den 1 juli 1993 innebär att

rollfördelningen mellan riskkapital- och främjandeverksamheten i det svenska

näringslivsbiståndet tydliggörs. Samtidigt bibehålls uppnådda

samordningsfördelar genom att bolaget och myndigheten också fortsättningsvis

delar lokaler och vissa administrativa stödfunktioner.

Regeringen föreslår att riksdagen

till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) anvisar ett

ramanslag på 29 000 000 kr.

Motionen

I motion U216 (nyd) yrkande 28 krävs att riksdagen till Styrelsen för

internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) för budgetåret 1994/95 minskar

anslaget med 6 000 000 kr och anvisar 23 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 10).

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag till

medelsanvisning för anslaget C 10. Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (SwedeCorp).

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 28.

C 11. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

1992/93 Utgift 19 820 000

1993/94 Anslag 24 900 000

1994/95 Förslag 32 300 000

Propositionen (s. 195--198)

Sandö U-centrum har till uppgift att tillhandahålla utbildning som

efterfrågas inom det internationella utvecklingssamarbetet.

Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts.

I sin förenklade anslagsframställning redovisar styrelsen förslag till

framtida strategi och verksamhetsinriktning.

Verksamhetens bas skall vara

utbildningar anpassade till kraven inom utvecklingssamarbetet,

utbildning riktad mot behoven inom det svenska biståndet samt näringsliv och

annan offentlig förvaltning,

utbildning med inriktning mot Östeuropa och EG,

u-lands- och kulturkunskap riktad till olika sektorer inom det svenska

samhället.

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92--1993/94 ligger

fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och

verksamhetsmål som gällt för treårsperioden 1991/92--1993/94 utsträcks till att

omfatta även budgetåret 1994/95. Sandö U-centrum skall ytterligare öka sina

ansträngningar att marknadsanpassa utbudet av utbildning till vad som

efterfrågas på marknaden.

Ramanslag

1994/95 32 300 000 kr

Planeringsram

1994/95--1995/96 64 600 000 kr

Sandö har tidigare budgetår tilldelats medel över två anslag dels C 5.

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), dels C 9. Bidrag

till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum). Regeringen

föreslår nu att Sandö tilldelas medel endast under detta anslag. Av föreslaget

belopp utgör 2 542 000 kr medel för elevförmåner.

Styrelsens förslag om förändringar i verksamheten bör genomföras. De mer

generella riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition har därvid

fortsatt giltighet. Myndigheten måste ytterligare öka sina ansträngningar att

marknadsanpassa utbudet av utbildning. Regeringen ansluter sig till styrelsens

förslag till verksamhet och strategi.

Regeringen föreslår att riksdagen

till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) anvisar ett

ramanslag på 32 300 000 kr.

Motionerna

I motion U215 (kds) yrkande 2 anförs att den ovan, under anslaget C 2,

behandlade försöksflyktingutbildningen skall genomföras på Sandö U-centrum.

I motion U208 (s) föreslås att ytterligare utbildningsverksamhet inom

biståndsområdet förläggs till Sandö U-centrum. Motionärerna föreslår att bl.a.

UD:s språkutbildning och annan statlig språkutbildning förläggs dit. Vidare bör

Sandö få resurser för en särskild marknadsföringsinsats.

Också i motion T215 (s) yrkande 6 föreslås att mer utbildning lokaliseras

till Sandö U-centrum i Kramfors.

I motion U216 (nyd) yrkande 29 krävs att riksdagen till Styrelsen för

u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1994/95 minskar

anslaget med 16 300 000 kr och anvisar 16 000 000 kr (tredje huvudtiteln C 11).

Utskottet

I motion U215 (kds) behandlas frågan om försöksutbildning för flyktingar.

Denna utbildning bör, enligt motionens yrkande 2, förläggas till Sandö

U-centrum. Som utskottet anfört ovan, i samband med behandlingen av anslaget

C 2, finns det anledning att invänta pågående utredningsarbete rörande

flyktingutbildning. Härav följer att även frågan om lokalisering av eventuell

sådan utbildning bör anstå.

Med det anförda anser utskottet motion U215 (kds) yrkande 2 besvarad.

I motionerna U208 (s) och T215 (s) föreslås att ytterligare

utbildningsverksamhet förläggs till Sandö U-centrum. Utskottet ser positivt på

om så kan ske. Det ankommer dock på myndigheten själv att försöka utveckla och

bredda sin verksamhet för att öka den intäktsfinansierade delen. Utskottet är

inte berett att tillstyrka att ytterligare utbildning, finansierad av

anslagsmedel, förläggs till Sandö U-centrum.

Utskottet konstaterar att UD:s utbildningssektion gör sina kursbeställningar

på marknadsmässiga grunder. De skräddarsydda utbildningarna på Sandö U-centrum

har då visat sig för dyra. Övriga språkkurser i utbudet har varit för långa för

UD:s behov.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att ett målmedvetet

förändringsarbete vid Sandö U-centrum leder till att ytterligare avnämare

finner kursutbudet attraktivt och konkurrenskraftigt.

Med det anförda anser utskottet motionerna U208 (s) och T215 (s) yrkande 6

besvarade.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag till medelsanvisning

för anslaget C 11. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum).

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 29.

C 12. Nordiska Afrikainstitutet

1992/93 Utgift 6 853 000

1993/94 Anslag 5 469 000

1994/95 Förslag 6 100 000

Propositionen (s. 198--199)

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för

treårsperioden 1993/94--1995/96.

Ramanslag

1994/95 6 100 000 kr

Planeringsram

1994/95--1995/96 11 900 000 kr

Regeringen har den 7 oktober 1993 givit institutet i uppdrag att göra en

översyn av sin organisation och därvid undersöka olika alternativ till den

nuvarande myndighetsformen. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september

1994.

De riktlinjer för institutets verksamhet som redovisades i förra årets

budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4 s. 183--187, bet. 1992/93:UU15,

rskr. 1992/93:297) bör därför äga fortsatt giltighet.

Regeringen föreslår att riksdagen

till Nordiska Afrikainstitutet anvisar ett ramanslag på 6 100 000 kr.

Motionen

I motion U216, yrkande 30, (nyd) krävs att riksdagen till Nordiska

Afrikainstitutet för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 6 100 000 kr och

således inte anvisar några medel (tredje huvudtiteln C 12).

Utskottet

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning

avseende anslaget C 12. Nordiska Afrikainstitutet.

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkande 30.

C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m.

1992/93 Utgift 49 453 261 1) Reservation 138 143 244

1993/94 Anslag 37 500 000 1)

1994/95 Förslag 66 900 000

1) Dessa uppgifter hänför sig till anslagsposterna Gäststipendie- och

utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska institutet, Projektbistånd till vissa

länder och Utredningar m.m. inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram för

budgetåret 1993/94.

Projektbistånd till vissa länder

Propositionen (s. 200--203)

1993/94 Anslag 20 000 000

1994/95 Förslag 20 000 000

Avsikten med denna anslagspost är att möjliggöra insatser till länder som

befinner sig i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets

framtida utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har avsett väl

definierade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt

biståndssamarbete med landet.

Inom anslagsposten har funnits beredskap för att ge andra myndigheter än SIDA

möjlighet till samarbete i nya former med några av de mer utvecklade

programländerna.

Regeringen föreslår därför att riksdagen ger bemyndigande att få göra

utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet.

Utredningar m.m.

1993/94 Anslag 7 500 000

1994/95 Förslag 25 000 000

Anslagsposten är intecknad med kostnaderna för bl.a.

utvärderingssekretariatet och kostnaderna för Nationalkommittén för

Befolkningskonferensen i Kairo. Även nästa budgetår kommer kostnader för

insatser som rör genomförande av riksdagens beslut enligt förslag i

propositionen om styrnings- och samarbetsformer i biståndet att belasta posten.

Även kostnader i samband med Sekretariatet för analys och utvecklingssamarbetet

(SAU) belastar denna anslagspost.

Gäststipendie- och utbytesverksamhet genom Stiftelsen Svenska institutet

1993/94 Anslag 10 000 000

1994/95 Förslag 10 000 000

Från anslaget bekostas Stiftelsen Svenska institutets (SI)

gäststipendieprogram för långtidsstipendier för sökande från vissa u-länder

samt person- och erfarenhetsutbyte med u-länder.

Stipendier till u-landsstudenter för studier i Sverige är ett inslag i det

svenska stödet till u-ländernas högre utbildning och forskning. Dessa stöd kan

och bör aldrig ersätta olika insatser i syfte att bygga upp och vidmakthålla

institutioner för högre utbildning och forskning på plats i u-länderna.

Övriga insatser

Under anslagsposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett antal

organisationer, program och internationella aktiviteter som främjar

internationell samverkan och utveckling. Under anslagsposten medges ett visst

utrymme för att möta angelägna behov som uppstår under pågående budgetår. En

del bidrag är ännu ej fastställda utan bereds ytterligare varför endast en

preliminär bedömning kunnat göras.

Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond (DHF). Ett bidrag om 3 700 000 kr

föreslås.

Nordiska afrikainstitutet bedriver bl.a. en gemensamt nordiskt finansierad

forskningsverksamhet. Den svenska delen av finansieringen av denna verksamhet

sker över detta anslag. Beloppet har beräknats till 2 400 000 kr.

Svenska Unicef-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som nationell

kommitté för FN:s barnfond (Unicef).

Som aviserades i förra årets proposition har en utredare tillsatts för att se

över den svenska kommitténs associationsrättsliga form. För att säkerställa en

bas och kontinuitet har kommittén fått ett statligt bidrag för i huvudsak de

administrativa kostnaderna, och det föreslås att kommittén får ett statligt

stöd för 1994/95 om 2 miljoner kronor.

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för biståndsgivning som förordats i det

föregående,

2. bemyndigar regeringen att göra utfästelser och åtaganden som förordats,

3. till Projektbistånd till vissa länder m.m. anvisar ett reservationsanslag

om 66 900 000 kr.

Motionerna

I motion U216, yrkande 31, (nyd) yrkas att riksdagen inte godkänner de

riktlinjer för biståndsgivningen som förordats under tredje huvudtiteln C 13.

Enligt Ny demokrati, U216, yrkande 32, bör riksdagen inte bemyndiga

regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som regeringen förordat under

tredje huvudtiteln C 13.

I motion U216 (nyd) yrkande 33 krävs att riksdagen till Projektbistånd till

visssa länder m.m. för budgetåret 1994/95 minskar anslaget med 29 400 000 kr

och anvisar 37 500 000 kr (tredje huvudtiteln C 13).

Utskottet

Enligt utskottets uppfattning avses med det bemyndigande regeringen begär

avseende utfästelser och åtaganden under detta anslag att utfästelser får göras

om högst två gånger anslagbeloppet (propositionen s. 200).

Utskottet tillstyrker detta bemyndigande. Därmed avstyrks motion U216 (nyd)

yrkande 32.

Utskottet har ingen invändning mot propositionens förslag till

medelsanvisning för anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m., ej

heller mot de riktlinjer för biståndsgivningen som förordas.

Därmed avstyrks motion U216 (nyd) yrkandena 31 och 33.

Biståndsramen

Utskottets ställningstaganden i det föregående omfattar vad som förordas i

budgetpropositionen under rubriken C. Internationellt utvecklingssamarbete (se

bil. 1). I konsekvens härmed har utskottet tidigare i detta betänkande avstyrkt

ett yrkande om ett högre biståndsanslag än vad som föreslås i

budgetpropositionen, dvs. motion 1993/94:U210 yrkande 2.

Likaledes avstyrks, i enlighet med vad som ovan anförts, yrkandena i motion

1993/94:U216 under olika anslagsposter, vilka sammanlagt påverkar den totala

biståndsramen på sätt som framgår av bilaga 1.

Utskottet har ingen erinran mot budgetpropositionens förslag om avräkning mot

biståndsanslaget av vissa asylkostnader.

I enlighet härmed har utskottet tidigare i detta betänkande avstyrkt motion

1993/94:U210 yrkande 1.

Utskottet tillstyrker således budgetpropositionens förslag till medelsram vad

avser internationellt utvecklingssamarbete (littera C, bil. 4 till prop.

1993/94:100).

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer för biståndet

1. beträffande enprocentsmålet

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 2 i berörd del

och motion 1993/94:U216 yrkande 1 i berörd del förklarar motionerna

1993/94:U212 yrkande 2, 1993/94:U220 och 1993/94:Fö334 yrkande 7 besvarade med

vad utskottet anfört,

res. 1 (nyd)

men. (v) - delvis

2. beträffande 0,7-procentsmålet

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U212 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

3. beträffande finansiering av asylkostnader och bidrag till FN:s

fredsbevarande verksamhet

att riksdagen avslår motion 1993/94:U210 yrkande 1 i berörd del,

men. (v) - delvis

4. beträffande biståndsanslagens struktur

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U210 yrkande 5 i berörd del samt

1993/94:U212 yrkandena 6 och 7, den senare i berörd del,

res. 2 (s)

men. (v) - delvis

5. beträffande de biståndspolitiska målen

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U204, 1993/94:U212 yrkandena 1, 4

och 5, de båda senare i berörd del, 1993/94:U216 yrkande 1 i berörd del samt

motion 1993/94:U218 yrkandena 6 och 7 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 3 (s)

6. beträffande bidrag till länder som minskar sina

militärutgifter

att riksdagen avslår motion 1993/94:U407 yrkande 10,

men. (v) - delvis

7. beträffande bidrag till länder som försvårar mottagande av egna

medborgare

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf621 yrkande 7,

res. 4 (nyd)

8. beträffande demokrati och mänskliga rättigheter

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U212 yrkande 5 i berörd del och

1993/94:Sf622 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

9. beträffande upphandling

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U229, 1993/94:U313 yrkande 5 och

1993/94:N305 yrkande 21 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande bundet bistånd

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U212 yrkande 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

11. beträffande u-ländernas skuldsituation

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U212 yrkandena 4 och 5, båda i

berörd del, och 1993/94:U218 yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet

anfört,

12. beträffande avskrivning av skulder

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U211 yrkande 3, 1993/94:Sf608 yrkande

3 och 1993/94:Sf622 yrkande 1,

men. (v) - delvis

13. beträffande upphävande av importrestriktioner

att riksdagen avslår motion 1993/94:U211 yrkande 7,

14. beträffande u-ländernas handel på världsmarknaden

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U218 yrkande 4 besvarad med vad

utskottet anfört,

15. beträffande svenskt initiativ till GATT-förhandlingar

att riksdagen avslår motion 1993/94:U211 yrkande 5,

men. (v) - delvis

16. beträffande svenskt initiativ om råvarufrågor m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:U211 yrkandena 1 och 8,

men. (v) - delvis

17. beträffande redovisning till riksdagen av det samlade biståndet

att riksdagen avslår motion 1993/94:U212 yrkande 8,

res. 5 (s)

18. beträffande biståndspolitisk utredning

att riksdagen avslår motion 1993/94:U211 yrkande 4,

19. beträffande redovisning av biståndets kostnader

att riksdagen avslår motion 1993/94:U216 yrkande 1 i berörd del,

20. beträffande analys av utvecklingen i Afrika

att riksdagen avslår motion 1993/94:U212 yrkande 5 i berörd del,

21. beträffande internationell konferens om Afrikas ekonomiska utveckling

att riksdagen avslår motion 1993/94:U211 yrkande 2,

22. beträffande årlig utvärdering av Världsbankens och IMF:s verksamhet

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U218 yrkande 1 besvarad med vad

utskottet anfört,

23. beträffande utvärdering av IDA-biståndets effekter

att riksdagen avslår motion 1993/94:U210 yrkande 3,

men. (v) - delvis

24. beträffande landsbygdsutveckling

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U218 yrkande 8 och 1993/94:A815

yrkandena 5 och 6 besvarade med vad utskottet anfört,

25. beträffande befolkning och sociala frågor

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U212 yrkande 5 i berörd del,

1993/94:U224, 1993/94:U642 yrkandena 1--7, 1993/94:U646 yrkande 4 och

1993/94:A815 yrkandena 7 och 8 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 6 (kds) - motiv.

26. beträffande prenatal könsdiskriminering

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U646 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

27. beträffande kvinnors och barns situation i flyktingläger m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:Sf634 yrkande 3 och 1993/94:A815

yrkande 10 besvarade med vad utskottet anfört,

28. beträffande insatser mot barnarbete och barnprostitution

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U613 yrkandena 7 och 8 samt motion

1993/94:U615 yrkandena 3--5 besvarade med vad utskottet anfört,

29. beträffande hjälpinsatser för barn vilkas föräldrar dött i aids

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U231 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

C 1 Multilateralt bistånd

30. beträffande internationellt bistånd till regionala samarbetsprojekt i

Centralasien m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:U407 yrkandena 3 och 4,

31. beträffande bidrag till UNDP

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 6 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 7 (nyd) - delvis

men. (v) - delvis

32. beträffande bidrag till UNCDF

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 7 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 7 (nyd) - delvis

men. (v) - delvis

33. beträffande bidrag till UNFPA

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 8 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 8 (nyd)

men. (v) - delvis

34. beträffande bidrag till Unicef

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 9 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 9 (nyd)

men. (v) - delvis

35. beträffande bidrag till WFP

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 10 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 10 (nyd)

men. (v) - delvis

36. beträffande bidrag till UNRWA

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 11 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 11 (nyd)

men. (v) - delvis

37. beträffande bidrag till UNHCR

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 12 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 12 (nyd)

men. (v) - delvis

38. beträffande bidrag till ITC

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 13 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 13 (nyd)

men. (v) - delvis

39. beträffande bidrag till Narkotikabekämpning genom FN-systemet

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 14 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 14 (nyd)

men. (v) - delvis

40. beträffande bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del

godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 15 (nyd)

41. beträffande bidrag till Nordiska utvecklingsfonden

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del

godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 16 (nyd)

42. beträffande strategi för miljöbistånd

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U212 yrkande 5 i berörd del besvarad

med vad utskottet anfört,

43. beträffande bidrag till miljöinsatser

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 15 och

1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 17 (nyd)

men. (v) - delvis

44. beträffande bidrag till multilaterala biträdande experter

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del

godkänner budgetpropositionens förslag samt förklarar motion 1993/94:U313

yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört,

res. 18 (nyd)

45. beträffande ändrad benämning på delposten FN:s aktioner för fred och

återuppbyggnad

att riksdagen avslår motion 1993/94:U212 yrkande 10,

res. 19 (s)

46. beträffande bidrag till FN:s aktioner för fred och återuppbyggnad

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del

godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 20 (nyd)

men. (v) - delvis

47. beträffande bidrag till delposten Övriga insatser

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del

godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 21 (nyd)

48. beträffande inrättande av World Aviation University

att riksdagen avslår motion 1993/94:U230,

49. beträffande riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 6 godkänner de riktlinjer för multilateralt

utvecklingssamarbete som förordas i budgetpropositionen,

res. 22 (nyd) - delvis

50. beträffande godkännande av gjorda utfästelser

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på

motion 1993/94:U216 yrkande 7 godkänner de gjorda utfästelser som angivits

under avsnitt C 1 i budgetpropositionen,

res. 22 (nyd) - delvis

51. beträffande bemyndiganden att göra utfästelser m.m.

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 8 bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden

och utbetalningar som utöver gjorda utfästelser angivits av utskottet,

res. 22 (nyd) - delvis

52. beträffande bidrag till internationella biståndsprogram (C 1)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:U210 i berörd del och 1993/94:U216 yrkande 9 i berörd del

till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1994/95

under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 295 000 000 kr,

res. 23 (nyd)

men. (v) - delvis

C 2 Utvecklingssamarbete genom SIDA

53. beträffande medelsram för Angola

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 17 och

1993/94:U212 yrkande 11 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

54. beträffande medelsram för Botswana

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 18 och

1993/94:U212 yrkande 12 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

55. beträffande medelsram för Eritrea

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 19 och

1993/94:U221 godkänner budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

56. beträffande medelsram för Etiopien

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 20 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

57. beträffande medelsram för Guinea-Bissau

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 21 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

58. beträffande medelsram för Kap Verde

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 22 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

59. beträffande medelsram för Lesotho

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 23 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

60. beträffande medelsram för Moçambique

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 24 och

1993/94:U212 yrkande 13 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

61. beträffande medelsram för Namibia

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 25 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

62. beträffande programlandssamarbete med Sydafrika

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U212 yrkande 14 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

63. beträffande medelsram för Tanzania

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 26 och

1993/94:U212 yrkande 15 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

64. beträffande medelsram för Uganda

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 27 och

1993/94:U212 yrkande 16 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

65. beträffande medelsram för Zambia

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 28 och

1993/94:U212 yrkande 17 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

66. beträffande medelsram för Zimbabwe

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 29 och

1993/94:U212 yrkande 18 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

67. beträffande medelsram för regionala insatser i Afrika

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 30 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

68. beträffande medelsram för Bangladesh

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 36 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

69. beträffande medelsram för Indien

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U212 yrkande 19 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

70. beträffande redovisning av kraftöverföringsprojekt m.m.

att riksdagen avslår motion 1993/94:U210 yrkande 34,

men. (v) - delvis

71. beträffande medelsram för Laos

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U212 yrkande 20 och med

anledning av budgetpropositionens förslag och motion 1993/94:U210 yrkande 37

för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln, reservationsanslaget C 2.

Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknar 100 000 000 kr till basprogram och

105 000 000 kr till planeringsram för Laos,

men. (v) - delvis

72. beträffande medelsram för Sri Lanka

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 35 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

73. beträffande medelsram för Vietnam

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 32 och

1993/94:U212 yrkande 21 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

74. beträffande medelsram för regionala insatser i Asien

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 38 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

75. beträffande medelsram för utvecklingssamarbete med Centralamerika

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 41 och

1993/94:U212 yrkande 23 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

76. beträffande humanitärt bistånd m.m. till Kuba

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U209 yrkande 2 och 1993/94:U620

yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

77. beträffande stöd till demokratiska krafter på Kuba

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U205 och 1993/94:U620 yrkande 5,

78. beträffande medelsram för Nicaragua

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 42 och

1993/94:U212 yrkande 22 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

79. beträffande medelsram för El Salvador m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U611 yrkande 4 förklarar motion

1993/94:U611 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört,

80. beträffande humanitärt stöd till Guatemala

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U628 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

81. beträffande medelsram för utvecklingssamarbete med Sydamerika

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 40 och

1993/94:U212 yrkande 24 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

82. beträffande utvecklingssamarbete med Bolivia, Ecuador och Paraguay

att riksdagen avslår motion 1993/94:U210 yrkande 39,

men. (v) - delvis

83. beträffande samarbete med Sydafrika

att riksdagen avslår motion 1993/94:U210 yrkande 31,

men. (v) - delvis

84. beträffande stöd till politiska partier m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U213, 1993/94:U218 yrkande 9,

1993/94:U606 yrkande 6 och 1993/94:A815 yrkande 9 besvarade med vad utskottet

anfört,

85. beträffande stöd till MR-organisationer i vissa länder

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U613 yrkande 1 besvarad med vad

utskottet anfört,

86. beträffande stöd till Östra Timor

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U227 yrkande 3 i berörd del,

1993/94:U610 yrkandena 4 och 5 och 1993/94:U647 yrkandena 4 och 5 besvarade med

vad utskottet anfört,

87. beträffande medelsram för anslagsposten Demokrati, mänskliga

rättigheter och humanitärt bistånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 43, 1993/94:U212

yrkande 25 och 1993/94:U227 yrkande 3 i berörd del godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

88. beträffande främjande av svensk industriell verksamhet i Sydafrika

att riksdagen avslår motion 1993/94:U313 yrkande 8,

89. beträffande stöd till FN:s frivilliga fond för tortyroffer

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U615 yrkande 27 besvarad med vad

utskottet anfört,

90. beträffande stöd till humanitära insatser av FN-trupp

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U217 besvarad med vad utskottet

anfört,

91. beträffande medelsram för anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och

andra enskilda organisationer

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U212 yrkande 27 godkänner

budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

92. beträffande bistånd till Västra Sahara

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U201 yrkande 3, 1993/94:U223

yrkande 3, 1993/94:U602 yrkande 3 och 1993/94:U614 yrkande 3 besvarade med

vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

93. beträffande Svenskt innovationscentrum

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U202 besvarad med vad utskottet

anfört,

94. beträffande bistånd till vissa organisationer i Tibet och Indien

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U633 yrkande 5 besvarad med vad

utskottet anfört,

95. beträffande anslagsposten Katastrofer och stöd till återuppbyggnad

m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 44 och

1993/94:U212 yrkande 26 och med anledning av budgetpropositionens förslag för

budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln, reservationsanslaget C 2.

Utvecklingssamarbete genom SIDA, beräknar 1 290 000 000 kr till anslagsposten

katastrofer och stöd till återuppbyggnad m.m.,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

96. beträffande bistånd till Kambodja

att riksdagen avslår motion 1993/94:U210 yrkande 33,

men. (v) - delvis

97. beträffande bidrag till UNHCR

att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf627 yrkande 3,

98. beträffande en katastrof- och biståndsbataljon

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U216 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 25 (nyd)

99. beträffande stöd till minröjning m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U219 yrkandena 1--4 och

1993/94:U401 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

100. beträffande hjälp till Tchad

att riksdagen avslår motion 1993/94:U222,

101. beträffande bistånd till Irak

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U606 yrkandena 1 och 5 besvarade med

vad utskottet anfört,

102. beträffande stöd till Burma/Myanmar

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U629 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

103. beträffande bidrag till Somalialand

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U207 besvarad med vad utskottet

anfört,

104. beträffande medelsram för anslagsposten Särskilda miljöinsatser

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 45 och

1993/94:U212 yrkande 29 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

men. (v) - delvis

105. beträffande biståndskår för miljöskyddsinsatser

att riksdagen avslår motion 1993/94:T215 yrkande 12,

106. beträffande medelsram för anslagsposten Särskilda program

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 46 godkänner

budgetpropositionens förslag,

men. (v) - delvis

107. beträffande medelsram för anslagsposten Rekrytering och utbildning av

fältpersonal

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 47 godkänner

budgetpropositionens förslag,

108. beträffande riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2)

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkandena 4 och 5 båda i

berörd del, 1993/94:U212 yrkandena 7 och 28 båda i berörd del samt motion

1993/94:U216 yrkande 10 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 24 (s) - delvis

res. 26 (nyd)

men. (v) - delvis

109. beträffande bemyndiganden för regeringen (C 2)

att riksdagen med anledning av budgetpropositionens förslag och med avslag på

motionerna 1993/94:U210 yrkandena 4 och 5 båda i berörd del, 1993/94:U212

yrkandena 7 och 28 båda i berörd del samt motion 1993/94:U216 yrkande 11

bemyndigar regeringen att göra av utskottet förordade utfästelser och

åtaganden,

res. 24 (s) - delvis

res. 27 (nyd)

men. (v) - delvis

110. beträffande anslag till C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:U210 yrkandena 4 i berörd del och yrkande 16, 1993/94:U212

yrkande 7 i berörd del och 28 samt 1993/94:U216 yrkande 12 till C 2.

Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1994/95 under tredje

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 6 290 000 000 kr,

res. 24 (s) - delvis

res. 28 (nyd)

men. (v) - delvis

111. beträffande försöksvis ordnad undervisning för flyktingar

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U215 yrkandena 1 och 3 besvarade med

vad utskottet anfört,

112. beträffande KIB:s organisation och resurser

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U225, 1993/94:U226, 1993/94:U232

och 1993/94:A816 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,

C 3. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

113. beträffande C 3. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på

motion 1993/94:U216 yrkande 13 till Styrelsen för internationell utveckling

(SIDA) för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett ramanslag

på 314 700 000 kr,

C 4. Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad

114. beträffande riktlinjer för bidragsgivningen (C 4)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag

på motionerna 1993/94:U210 yrkande 5 i berörd del, 1993/94:U212 yrkande 7 i

berörd del och 1993/94:U216 yrkande 14 godkänner de i propositionen förordade

riktlinjerna avseende anslaget C 4. Stöd till ekonomiska reformer och

skuldlättnad,

res. 29 (s) - delvis villk.

res. 30 (nyd) - delvis

men. (v) - delvis villk.

115. beträffande bemyndiganden för regeringen (C 4)

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:U210 yrkande 5 i berörd del, 1993/94:U212 yrkande 7 i berörd

del och 1993/94:U216 yrkande 15 godkänner av utskottet förordade utfästelser

och åtaganden avseende anslaget C 4. Stöd till ekonomiska reformer och

skuldlättnad,

res. 29 (s) - delvis villk.

res. 30 (nyd) - delvis

men. (v) - delvis villk.

116. beträffande stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad (C 4)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:U210 yrkandena 4 och 5, båda i berörda delar, 1993/94:U212

yrkande 7 i berörd del och 1993/94:U216 yrkande 16 till C 4. Stöd till

ekonomiska reformer och skuldlättnad för budgetåret 1994/95 under tredje

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 1 000 000 000 kr,

res. 29 (s) - villk.

res. 30 (nyd) - delvis

men. (v) - delvis villk.

C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

117. beträffande u-krediter som biståndsform

att riksdagen avslår motion 1993/94:U210 yrkande 51,

men. (v) - delvis

118. beträffande medelsram för u-krediter m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1993/94:U210 yrkande 50 och med bifall

till motion 1993/94:U212 yrkande 30 godkänner budgetpropositionens förslag till

medelsram för u-krediter respektive tekniskt samarbete,

men. (v) - delvis

119. beträffande u-krediter till Indonesien m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 53 i berörd del,

1993/94:U610 yrkandena 11 och 12 i berörd del och 1993/94:U636 yrkandena 5 i

berörd del och 6 förklarar motion 1993/94:U636 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

men. (v) - delvis

120. beträffande u-krediter till Kina

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U203 yrkandena 1 och 2, 1993/94:U210

yrkande 53 i berörd del samt 1993/94:U639 yrkande 4,

men. (v) - delvis

121. beträffande u-krediter till Marocko

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U201 yrkande 2, 1993/94:U210 yrkande

53 delvis och 1993/94:U223 yrkande 2,

men. (v) - delvis

122. beträffande försöksverksamhet med biståndskreditsystem

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på

motionerna 1993/94:U212 yrkande 31 i berörd del, 1993/94:U216 yrkande 17 i

berörd del och 1993/94:U228 yrkande 1 godkänner budgetpropositionens förslag,

res. 31 (s)

123. beträffande riktlinjer för bidragsgivningen (C 5)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag

på motion 1993/94:U216 yrkande 17 i berörd del godkänner de i propositionen

förordade riktlinjerna avseende anslaget C 5. Utvecklingssamarbete genom

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),

res. 32 (nyd) - delvis

124. beträffande bemyndiganden för regeringen (C 5)

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:U216 yrkande 18, 1993/94:U610 yrkande 12 i berörd del och

1993/94:U636 yrkande 5 i berörd del godkänner av utskottet förordade

utfästelser och åtaganden avseende anslaget C 5. Utvecklingssamarbete genom

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),

res. 32 (nyd) - delvis

men. (v) - delvis

125. beträffande C 5. Utvecklingssamarbete genom Beredningen för

internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:U210 yrkandena 49 och 52, 1993/94:U212 yrkande 31 i berörd

del, 1993/94:U216 yrkande 19 och 1993/94:U228 yrkande 2 till C 5.

Utvecklingssamarbete genom Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 815 000 000 kr,

res. 32 (nyd) - delvis

men. (v) - delvis

C 6. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)

126. beträffande C 6. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 20 till C 6. Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1994/95 under tredje

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 20 700 000 kr,

C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

127. beträffande grundutbildning vid u-landsuniversitet

att riksdagen avslår motion 1993/94:U214,

128. beträffande riktlinjer för biståndsgivningen (C 7)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag

på motionerna 1993/94:U210 yrkande 5 i berörd del, 1993/94:U212 yrkande 7 i

berörd del och 1993/94:U216 yrkande 21 godkänner de i propositionen förordade

riktlinjerna avseende anslaget C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC),

men. (v) - delvis

129. beträffande bemyndiganden för regeringen (C 7)

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 22 godkänner av utskottet förordade utfästelser och

åtaganden avseende anslaget C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC),

130. beträffande C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för

u-landsforskning (SAREC)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på

motionerna 1993/94:U210 yrkande 48, 1993/94:U212 yrkande 32 och 1993/94:U216

yrkande 23 till C 7. U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning

(SAREC) för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 425 000 000 kr,

res. 33 (s)

men. (v) - delvis

C 8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

131. beträffande C 8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 24 till C 8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

27 500 000 kr,

C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (SwedeCorp)

132. beträffande insatser för marknadsinformation

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U211 yrkande 6 besvarad med vad

utskottet anfört,

133. beträffande riktlinjer för bidragsgivningen (C 9)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 25 godkänner de i propositionen förordade riktlijnerna

avseende anslaget C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för

internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp),

134. beträffande bemyndiganden för regeringen att göra utfästelser och

åtaganden

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 26 godkänner av utskottet förordade utfästelser och

åtaganden avseende anslaget C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för

internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp),

135. beträffande C 9. Näringslivsbistånd genom Styrelsen för

internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) och Swedfund International AB

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 27 till Näringslivsbistånd genom Styrelsen för

internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp) för budgetåret 1994/95 under

tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 135 000 000 kr,

C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp)

136. beträffande C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

(SwedeCorp)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på

motion 1993/94:U216 yrkande 28 till Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd (SwedeCorp) för budgetåret 1994/95 under tredje

huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 29 000 000 kr,

C 11. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

137. beträffande C 11. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 29 till C 11. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 32 300 000 kr,

138. beträffande försöksflyktingutbildning

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U215 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

139. beträffande utbildningsverksamheten vid Sandö U-centrum

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U208 och 1993/94:T215 yrkande 6

besvarade med vad utskottet anfört,

C 12. Nordiska Afrikainstitutet

140. beträffande C 12. Nordiska Afrikainstitutet

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 30 till C 12. Nordiska Afrikainstitutet för

budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett ramanslag på

6 100 000 kr,

C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m.

141. beträffande riktlinjer för bidragsgivningen (C 13)

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 31 godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna

avseende anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m.,

res. 34 (nyd) - delvis

142. beträffande bemyndiganden för regeringen att göra utfästelser och

åtaganden (C 13)

att riksdagen med anledning av budgetpropositionen och med avslag på motion

1993/94:U216 yrkande 32 godkänner av utskottet förordade utfästelser och

åtaganden avseende anslaget C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m.,

res. 34 (nyd) - delvis

143. beträffande C 13. Projektbistånd till vissa länder m.m.

att riksdagen med bifall till budgetpropositionens förslag och med avslag på

motion 1993/94:U216 yrkande 33 till C 13. Projektbistånd till vissa

länder m.m. för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 66 900 000 kr,

res. 34 (nyd) - delvis

Biståndsramen

144. beträffande total medelsram för biståndet

att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 2 i berörd del

och 1993/94:U216 i berörda delar godkänner vad som förordas i

budgetpropositionen under rubriken C. Internationellt utvecklingssamarbete.

res. 35 (nyd)

men. (v) - delvis

Stockholm den 29 mars 1994

På utrikesutskottets vägnar

Pierre Schori

I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger

Koch (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson (s),

Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s),

Lena Boström (s) och Bengt Ahlquist (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i

utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga

behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Enprocentsmålet (mom. 1)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med

"Utskottet har" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter på nödvändigheten att förändra inriktning

och nivå på det svenska biståndet som förs fram i motion U216 (nyd).

Motionärerna pekar med all rätt på att det är orimligt att i ett läge då

underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 172 miljarder kronor och

lånebehovet till ca 220 miljarder kronor fortsätta att lämna ett bistånd om

nära 1 % av BNI. Enligt utskottets mening bör Sverige ha det av FN fastställda

målet om 0,7 % av BNI som ett långsiktigt riktmärke för biståndet. Denna nivå

är det inte möjligt att uppnå i dagens läge med den svåra ekonomiska situation

som landet befinner sig i. Utskottet anser alltså att det samlade svenska

biståndet -- u-landsbiståndet och samarbetsbiståndet till Central- och

Östeuropa -- skall uppgå till drygt 7 miljarder kronor.

Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att det svenska

biståndet mera skall inriktas på hjälp och bistånd till länder i vår närhet.

Stödet till skuldlättnadsåtgärder bör slopas och överenskommelser främjas

mellan givar- och mottagarländer om avskrivning av utvecklingsländernas

skulder. Sverige bör också i internationella fora verka för ökad internationell

frihandel. Genom ökad frihandel hjälper man verkligen fattiga länder att komma

bort från fattigdom och biståndsberoende och främjar samtidigt en ekonomiskt

hållbar utveckling.

Det anförda innebär att motion U216 yrkande 1 (delvis) tillstyrks. Övriga i

sammanhanget behandlade motioner avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande enprocentsmålet

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U216 yrkande 1 i berörd del samt

med avslag på motionerna 1993/94:U210 yrkande 2 i berörd del, 1993/94:U212

yrkande 2, 1993/94:U220 1993/94:Fö334 yrkande 7 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

2. Biståndsanslagens struktur (mom. 4)

Pierre Schori, Karl-Erik Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke,

Kristina Svensson, Berndt Ekholm och Lena Boström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Våren

1993" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den förändring av

anslagsstrukturen som genomfördes våren 1993 är till nackdel för

mottagarländerna. Det tidigare landprogrammeringssystemet gav mottagarlandet

långsiktig planeringstrygghet och betydande flexibilitet. Genom att ta bort

samarbetsavtalen och landramarna och ersätta dessa med enbart insatsavtal i

särskilda sektorer kommer mottagarländerna i en osäkrare position i förhållande

till givaren. Samtidigt försämrar det förutsättningarna för en öppen kritisk

dialog. Det strider mot all erfarenhet av vad som främjar ett effektivt

bistånd.

Utskottet anser därför att samarbetsavtal och landramar skall återinföras.

Det av SIDA disponerade importstödet bör också ingå i planeringsramarna.

Förslagen som rör betalningsbalansstöd behandlar utskottet i det följande.

Vad utskottet här anfört om att samarbetsavtal och landramar skall återinföras

bör riksdagen ge regeringen till känna.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet motion U210 (v) yrkande 5

(delvis) besvarad.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande biståndsanslagens struktur

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:U212 yrkandena 6 och 7 den

senare i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört samt förklarar motion 1993/94:U210 yrkande 5 i berörd del besvarad med

vad utskottet anfört,

3. De biståndspolitiska målen (mom. 5)

Pierre Schori, Karl-Erik Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke,

Kristina Svensson, Berndt Ekholm och Lena Boström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med

"Utskottet vill" och på s. 44 slutar med "anses besvarade" bort ha följande

lydelse:

Den av riksdagen vid ett flertal tillfällen fastlagda fattigdomsinriktningen

av det svenska biståndet bör enligt utskottets uppfattning kvarstå. Utskottet

delar således motionärernas uppfattning att kärnan i solidaritetens idé är de

fattigas rätt till människovärdighet, till frihet från armod och förtryck. På

samma sätt som kraven på rösträtt och rätt till arbete i Sverige gick hand i

hand måste i dag kraven på en mer demokratisk och en mer rättvis världsordning

också gå hand i hand.

Utskottet delar också motionärernas uppfattning att biståndet är en