Bet. 1993/94:UU20

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU20

Sverige och Europeiska unionen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Bilaga

Innehållsförteckning

1993/94

UU20

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett antal motioner från allmänna

motionstiden 1993/94 angående Sverige och Europeiska unionen.

Betänkandet är uppdelat i två kapitel. Det första kapitlet

behandlar övergripande frågor rörande Sveriges förhållande till

EG/EU. I det andra kapitlet, som är indelat i flera avsnitt,

behandlas frågor inom olika ämnesområden som aktualiserats i

motionerna. Varje kapitel resp. avsnitt inleds med en

sammanfattning av de aktuella motionsyrkandena. Därefter följer

utskottets överväganden. Betänkandet inleds med en kort

bakgrundsbeskrivning. Till betänkandet har fogats en

meningsyttring från Vänsterpartiets suppleant.

Motionerna

1993/94:U501 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att bibehålla grunderna för den

svenska handikappolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av att i förhandlingsarbetet

med EU aktivt driva frågor av stor vikt för funktionshindrade,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att informationen om det

europeiska integrationsarbetet också görs tillgänglig för

funktionshindrade.

1993/94:U502 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en konvention om insolvensrätt inom Europeiska unionens ram.

1993/94:U503 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av en omedelbar och fullständig

integrering i samband med ett eventuellt svenskt medlemskap i

EU.

1993/94:U504 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att EES-avtalet bör utvärderas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alternativ på utrikes- och

säkerhetspolitikens område bör utarbetas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om deltagande i utformningen av EU:s utrikes-

och säkerhetspolitik före folkomröstningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att alternativ på den ekonomiska

politikens område bör utvecklas.

1993/94:U505 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av stöd från EU för att utveckla

Europaturismen, under hänsynstagande till naturmiljön.

1993/94:U506 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om offentlighetsprincipen.

1993/94:U508 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för

en strikt tillämpning av närhetsprincipen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för

att den lagstiftande makten på sikt överförs till ett parlament

med två kamrar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i EU skall bibehålla och

sprida offentlighetsprincipen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för

ökat stöd till och samarbete med Öst- och Centraleuropa,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör delta i en gemensam

utrikes- och säkerhetspolitik inom ramen för EU,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EU

driver en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EU

verkar för en effektiv narkotikabekämpning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i EU skall verka för ett

bibehållet monopol för Systembolaget AB,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EU

verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela EU,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka

för en kraftfull politik beträffande gränsöverskridande

miljöproblem,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka

för ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka

för en avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka

för en aktiv regionalpolitik,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka

för en öppnare och mer solidarisk politik mot omvärlden.

1993/94:U509 av Lotta Edholm och Håkan Holmberg (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för

en allmän handelsliberalisering i förhållande till Öst- och

Centraleuropa samt f.d. Sovjetunionen.

1993/94:U510 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av att stimulera och stödja

folkrörelsernas medverkan i det europeiska samarbetet.

1993/94:U511 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om EU-förhandlingarna och fortsatt

sockerproduktion på Gotland.

1993/94:U512 av Karin Pilsäter och Lotta Edholm (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör få en övergångsperiod

beträffande tekokvoterna gentemot Öst- och Centraleuropa vid ett

framtida inträde i EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sverige och handelsrelationerna med de

baltiska staterna.

1993/94:U809 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de handelsavtal som träffas med de öst-

och centraleuropeiska staterna.

1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Sveriges krav vid förhandlingar om ett

svenskt EG/EU-medlemskap.

1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i medlemskapsförhandlingarna

med EG/EU inte får göra eftergifter beträffande asylsökandes

rättssäkerhet.

1993/94:Ub714 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det åligger regeringen att driva

frågan om studentinflytande i medlemsförhandlingarna med EU.

1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen -- vid beslut om ett svenskt

EU-medlemskap -- aktualiserar frågan om ett EU-organ till

Stockholm med berörda EU-institutioner.

Bakgrund

Riksdagen beslutade den 12 december 1990 att Sverige borde

eftersträva att bli medlem i Europeiska gemenskapen.

Fördraget om Europeiska Unionen (EU), Maastrichtfördraget, som

trädde i kraft den 1 november 1993, omfattar såväl de

samarbetsområden som regleras i grundfördragen (Europeiska

ekonomiska gemenskapen, numera Europeiska gemenskapen (EG), EKSG

(Europeiska kol- och stålgemenskapen) och Europeiska

atomenergigemenskapen (Euroatom)) -- dvs. det vi tillsammans

kallar EG -- som de nya, mellanstatliga, samarbetsområdena.

Detta innebär i sin tur, enligt artikel O i Maastrichtfördraget,

att Sverige fr.o.m. den 1 november 1993 förhandlat om medlemskap

i Europeiska unionen, EU.

Beslutet att söka medlemskap i EU har en mycket bred

förankring i riksdagen. Ansökan inlämnades till EG den 1 juli

1991.

Medlemsförhandlingarna med EG:s medlemsstater inleddes i

Bryssel den 1 februari 1993 och avslutades den 1 mars 1994. En

stor riksdagsmajoritet har stått bakom den svenska

förhandlingsuppläggningen, så som den presenterades för de

dåvarande EG-staterna av statsrådet Dinkelspiel i samband med

inledandet av förhandlingarna. Anförandet, som redovisade de

svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad

centrala områden, återgavs som bilaga till utskottets senaste

betänkande om Sverige och EG (1992/93:UU20). Utskottet har även

i andra, tidigare betänkanden (främst 1990/91:UU8,

1990/91:UU21 samt 1991/92:UU24) utförligt redovisat bakgrunden

till Sveriges strävan att delta i det europeiska

integrationsarbetet och den utveckling som lett fram till

beslutet att ansöka om medlemskap i Europeiska

gemenskapen/unionen.

Riksdagen har tillsatt en särskild delegation, Svenska

delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén

EU--Sverige (EU-delegationen), som i egenskap av organ för

riksdagens kontakter med Europaparlamentet nära följer den

europeiska integrationsprocessen. Delegationen, som består av

sammanlagt 18 ledamöter, har också svarat för samrådet mellan

riksdagen och regeringen under förhandlingarna om medlemskap i

EU.

Utgångspunkten för förhandlingarna mellan Sverige och EU:s

medlemsstater har varit de existerande fördragen, inkl.

Maastrichtfördraget. Resultatet är ett fördrag som reglerar

villkoren för Sveriges anslutning till Europeiska unionen. På

EU-sidan skall fördraget godkännas av Europaparlamentet och

ratificeras av medlemsländernas parlament innan det kan träda i

kraft och Sverige upptas som medlem. I Sverige kommer regeringen

i anslutning till förhandlingarnas avslutande att ge ut en

departementspromemoria som redovisar EU-medlemskapets innebörd

med tonvikt på en presentation av förhandlingsresultatet.

Departementspromemorian kommer att remissbehandlas. En

folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU kommer att hållas den

13 november 1994.

Förhandlingarna om medlemskap i EU har förts under 29 olika

ämnesrubriker, s.k. kapitel. Förutom en presentation av

förhandlingsresultatet kommer ovan nämnda departementspromemoria

även att innehålla en kort historik över Sveriges strävan att

delta i det europeiska integrationsarbetet, EES-avtalet,

förutsättningarna och villkoren för medlemskap i EU, m.m.

Utskottet begränsar i detta betänkande sin behandling till ett

antal frågor som aktualiserats i motioner väckta under allmänna

motionstiden 1993/94 angående Sveriges förhållande till den

europeiska integrationsprocessen och EG/EU.

Utskottet

1. Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till

EG/EU

Sammanfattning av motionerna

Folkpartiet liberalerna är klart och otvetydigt för ett

svenskt medlemskap i Europeiska unionen, EU, anförs det i motion

U508 (fp). Ställningstagandet är grundat på övertygelsen om att

det mellan demokratier inte behövs gränser som skiljer

medborgarna åt och reser hinder mot samarbete, ömsesidig

förståelse och vänskap. Den europeiska gemenskapen är ett unikt

samarbetsprojekt, framhålls det i motionen. EU skall i första

hand koncentrera sig på att hantera uppgifter på de områden där

nationella beslut är otillräckliga; där gemensamma lösningar

krävs för att lösa gemensamma frågor. Motionärerna framhåller

att Sverige som medlem i EU bör verka för en strikt tillämpning

av den s.k. närhets- eller subsidiaritetsprincipen (yrkande 1).

En fördjupning av demokratin kräver enligt motionen även att

Europaparlamentets ställning stärks och att det ges en tydligare

roll. De europeiska liberalernas vision, framhålls det, är att

ministerrådets lagstiftande befogenheter efter hand överförs

till ett parlament med två kamrar, dels en första kammare som

ersätter dagens ministerråd, dels en andra kammare som skulle

motsvara dagens parlament men med utvidgade funktioner. I

yrkande 2 begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för en

sådan reformering av parlamentet.

I motion U508 (fp) yrkande 4 begärs att Sverige som medlem i

EU skall bibehålla och sprida offentlighetsprincipen. I motion

U506 (fp) begärs att Sverige -- bl.a. mot bakgrund av ett

direktiv om personlig integritet som förbereds inom EG -- skall

få garantier, före ett eventuellt medlemskap i EU, för att den

svenska offentlighetsprincipen tryggas, t.ex. i form av

särskilda bestämmelser.

EU utgör enligt motion U508 (fp) en hörnsten i en framtida

säkerhetsordning syftande till internationell samverkan i avsikt

att lösa konflikter i ett tidigt, preventivt, skede. Det ligger

i Sveriges intresse att denna säkerhetsordning blir så stark som

möjligt. Motionärerna önskar därför att Sverige skall delta i en

gemensam utrikes- och säkerhetspolitik inom ramen för EU

(yrkande 6).

Sverige skulle som medlem i EG/EU ha många viktiga

erfarenheter att tillföra det europeiska samarbetet, framhålls

det vidare i motion U508 (fp). Flera av motionens yrkanden

rörande mer specifika aspekter på ett svenskt agerande i EU

behandlas i senare avsnitt i betänkandet. Motionärerna ser

medlemskapet som ett redskap för att påverka utvecklingen i vårt

eget land, i Europa och världen. I ett övergripande yrkande,

yrkande 15, begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för

att Unionen blir betydligt öppnare och mer solidarisk mot

omvärlden.

I Vänsterpartiets motion U504 (v) hävdas att regeringen, trots

att det kan bli ett nej i folkomröstningen, utformar en politik

som om ett medlemskap i EU vore nära förestående. Regeringen

redovisar inte heller en alternativ politik som måste bli

följden vid ett nej. Motionärerna menar att regeringens politik

undergräver förtroendet för folkomröstningen.

Enligt Vänsterpartiet, motion U504 (v), har EES-avtalet på

många viktiga områden föregripit folkomröstningen om EU.

Motionärerna anser att vissa delar av detta avtal är bra. De

positiva delarna, hävdas det i motionen, hade i allt väsentligt

kunnat uppnås på det gamla frihandelsavtalets och

samarbetsavtalens grund. EES-avtalet sägs dock vara ett

betydligt bättre alternativ än fullt medlemskap i EU. I

praktiken kommer folkomröstningen att bli ett val mellan

EES-avtalet och fullt EU-medlemskap, anförs det vidare i motion

U504 (v). I motionens yrkande 1 begärs en utvärdering, efter ett

eventuellt nej i folkomröstningen, av EES-avtalets sätt att

fungera samt att initiativ tas till förändringar av avtalet.

Som en del av resultatet av förhandlingarna om medlemskap i EU

ingår, anförs det vidare i motion U504 (v), att EFTA-länderna

bereds möjlighet att delta i utformandet av EU:s utrikes- och

säkerhetspolitik. Motionärerna hävdar dock att Sverige från en

alliansfri position kan utveckla sin roll som pådrivare för att

förebygga konflikter och för att söka skapa fredliga lösningar

av konflikter i samarbete med andra länder. Alliansfriheten och

det nordiska samarbetet har gett Sverige ett säkerhetspolitiskt

kapital som inte får försnillas. Motionärerna vill att Sverige i

första hand bör intensifiera sitt arbete i alleuropeiska

organisationer som ESK, ECE, Europarådet och EBRD. I yrkande 2

begär motionärerna att regeringen skall utarbeta en ny och

tydligare säkerhetspolitik som förutsätter såväl en bestående

alliansfrihet som att Sverige inte ingår som medlem i Europeiska

unionen. I yrkande 3 begärs att Sveriges deltagande i EU:s

utrikes- och säkerhetspolitik utformas i beaktande av ett

eventuellt nej i folkomröstningen om medlemskap i EU. Det

svenska agerandet får enligt motionärerna heller inte innebära

några åtaganden för Sveriges del före denna folkomröstning. I

motionens yrkande 4 begärs att alternativ utvecklas på den

ekonomiska politikens område efter ett eventuellt nej i den

kommande folkomröstningen. I motionen skisseras mer utförligt

hur Vänsterpartiet tänker sig utvecklingen av ett sådant

samarbete med EU och andra delar av Europa inom bl.a. varu- och

tjänstesektorerna och på arbetsmarknadsområdet.

I motion U510 (s) framhävs den stora roll som folkrörelserna,

folkbildningen och den folkliga kulturtraditionen kan spela i

det europeiska samarbetet. Svenska folkrörelser har av tradition

väl utvecklade kontakter och nära samarbete med

systerorganisationer i andra europeiska länder. I motionen

betonas att detta internationella folkrörelsesamarbete är

värdefullt i strävan att göra den europeiska

integrationsprocessen mera demokratisk. I motionen föreslås att

regeringen omgående inbjuder de svenska folkrörelserna till

överläggningar om hur deras erfarenheter och verksamhet kan bli

ett bidrag till denna strävan. Överläggningarna föreslås bl.a.

ta upp frågan om särskilt folkrörelsestöd för översättningar,

resor, möten, seminarier m.m.

I en motion, A456 (s), om Stockholmsregionens näringsliv

framhålls som angeläget att den europeiska integrationen

utvecklas på olika sätt, t.ex. genom att få till stånd en ökad

andel utländska investeringar och etableringar. Ett sätt att

stärka europaintegrationen vore, enligt motionärerna, att -- vid

ett eventuellt svenskt EU-medlemskap -- verka för att få ett

EU-organ lokaliserat till Stockholm. I yrkande 12 föreslås att

regeringen aktualiserar denna fråga med berörda

EU-institutioner.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige och Europeiska unionens

medlemsstater i allt väsentligt har kommit överens om villkoren

för Sveriges inträde som medlem i EU. Det avtal som Sverige och

EU:s medlemsstater har enats om skulle, enligt utskottets

uppfattning, på ett avgörande sätt förbättra förutsättningarna

för en fortsatt utveckling av vårt lands välstånd och välfärd.

Ett närmare och tätare samarbete i Europa skulle också förbättra

förutsättningarna för Unionens viktigaste strävan -- att säkra

freden och friheten i Europa. Ett medlemskap i EU skulle göra

det möjligt för Sverige att, som likvärdig part, delta i

utformningen av Europas framtid och Europas samarbete med

omvärlden. Utskottet välkomnar att Sverige, genom det resultat

som uppnåtts i förhandlingarna med EU:s medlemsstater, nu har

tagit ett viktigt steg för att möjliggöra ett svenskt medlemskap

i Europeiska unionen.

Svenska folket skall avgöra frågan om svenskt medlemskap i EU

i en folkomröstning den 13 november 1994.

Som också framkommit tidigare i betänkandet har regering och

riksdag vid upprepade tillfällen deklarerat sin syn på olika

frågor med anknytning till den europeiska integrationsprocessen.

Även många av de frågor som aktualiseras i föreliggande motioner

har behandlats tidigare av utskottet. Det gäller exempelvis

yrkande 1 i motion U508 (fp) om att Sverige som medlem i EU bör

verka för en strikt tillämpning av närhetsprincipen.

Utskottet har tidigare (bet. 1992/93:UU20) funnit det värt att

notera den ökade vikt som Unionen fäster vid denna princip, som

också benämns subsidiaritetsprincipen. Redan i

Maastrichtfördragets inledande artikel A anförs att detta

fördrag " -- -- -- markerar en ny fas i processen mot skapandet

av en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken,

där besluten skall fattas så nära medborgarna som möjligt".

I Maastrichtfördraget, artikel G 3 b, sägs också följande:

På de områden där gemenskapen inte ensam är behörig skall den

i överensstämmelse med närhetsprincipen agera endast om och i

den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig

utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund

av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre

kan genomföras av gemenskapen.

Gemenskapen skall inte vidta någon åtgärd som går utöver vad

som är nödvändigt för att uppnå målen i detta fördrag.

Närhetsprincipens närmare utformning är föremål för diskussion

inom Unionen. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december

1992 fattades viktiga beslut om tillämpningen av

närhetsprincipen, vilka har välkomnats från svensk sida.

Utskottet vill framhålla att närhetsprincipen bidrar till

respekt för medlemsländernas nationella identitet och till att

säkerställa nationella och lokala myndigheters kompetens.

Utskottet utgår mot denna bakgrund från att motionärens yrkande

kommer att tillmötesgås vid ett svenskt medlemskap i EU.

Med det anförda betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 1

som besvarat.

Vad avser yrkande 2 i motion U508 (fp) angående överförande

av EG/EU:s lagstiftande makt till ett parlament med två kamrar,

anser utskottet att denna fråga är för tidigt väckt. Den kan bli

föremål för diskussion när Sverige inträtt som medlem i Unionen.

Utskottet noterar att frågan studeras intensivt i EU:s

medlemsländer och att den förväntas behandlas vid EU:s

regeringskonferens 1996.

Angående den i sammanhanget betydelsefulla frågan om

medlemsländernas inflytande i EU får utskottet erinra om att

beslutsfattande i Unionen i hög grad bygger på förhandlingar där

man tar hänsyn till alla medlemsstaters intressen. Många frågor

kräver enhällighet. Ministerrådets röstregler gynnar mindre

stater. Dessa röstregler kan inte ändras om inte alla medlemmar

går med på det.

Därmed anser utskottet att motion U508 (fp) yrkande 2

besvarats.

Frågan om offentlighetsprincipens tillämpning, som tas upp i

motionerna U508 (fp) yrkande 4 och U506 (fp), har, i likhet med

andra för förhandlingsarbetet centrala frågor, varit föremål för

fortlöpande samråd inom ramen för EG-delegationens verksamhet.

Delegationen anordnade under 1993 bl.a. en offentlig utfrågning

om offentlighetsprincipen.

Redan när förhandlingarna inleddes i februari 1993

deklarerades från svensk sida i inledningsanförandet att vi

välkomnar den ökade betoning som inom EU läggs vid öppenhet och

insyn samt att Sverige är berett att medverka i arbetet mot

sådan ökad öppenhet:

Denna utveckling (mot ökad öppenhet och insyn inom EG/EU)

ligger i linje med den svenska förvaltningens traditionellt

stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande

principer och viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss.

Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör fundamentala

principer som är förankrade i den svenska grundlagen och som

garanterar medborgarna tillgång till information om den

offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa principer är en

omistlig del av vårt politiska och kulturella arv. De främjar

den demokratiska processen, rättssäkerheten och effektiviteten i

den offentliga förvaltningen, vilket också är viktiga mål för

gemenskapen.

Viktiga beslut om ökad öppenhet inom EU fattades senast vid

ministerrådets möte den 6 december 1993. I samband med de

fortsatta förhandlingarna har regeringen ytterligare markerat

Sveriges avsikt att fortsätta tillämpa offentlighetsprincipen.

Sverige har till anslutningsfördraget fogat en deklaration i

vilken framhålls att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten

för svenska tjänstemän utgör en del av Sveriges

konstitutionella, politiska och kulturella arv.

Utskottet konstaterar att det inom EU inte finns något för

medlemsstaterna gemensamt regelverk för hantering av

sekretessfrågor, varför vi även som EU-medlem kommer att ha

möjlighet att fortsätta tillämpa svensk offentlighets- och

sekretesslagstiftning. Utskottet konstaterar vidare att det

direktiv om skydd för enskilda vid behandling av

personuppgifter, som särskilt nämns i motion U506 (fp), dock

inte varit föremål för diskussion inom ramen för förhandlingarna

enär dessa syftat till att avgöra hur existerande EG-regler

skall tillämpas på och av Sverige. Den svenska inställningen

till direktivförslaget har dock, enligt vad utskottet erfarit,

klargjorts för EU-sidan i andra sammanhang.

Därmed betraktar utskottet motionerna U508 (fp) yrkande 4 samt

motion U506 (fp) besvarade med vad utskottet anfört.

Vad avser den fråga som, från olika utgångspunkter,

aktualiseras i yrkande 6 i motion U508 (fp) samt i yrkandena 2

och 3 i motion U504 (v), nämligen europasamarbetets utrikes- och

säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige, får utskottet

konstatera att denna tidigare har behandlats utförligt av

utskottet, bl.a. i betänkande 1991/92:UU19 och senast i

betänkande 1992/93:UU20. I det svenska inledningsanförandet i

Bryssel i februari 1993 hänvisades bl.a. till utskottets

överväganden i dessa avseenden. I utskottets betänkande

1991/92:UU19 framhölls bland annat följande: "Sveriges militära

alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara

neutralt i händelse av krig i vårt närområde består."

Sedan år 1970 har EG:s medlemsländer bedrivit ett utrikes- och

säkerhetspolitiskt samarbete i anslutning till Gemenskapen. I

den s.k. Davignonrapporten från 1970 drogs riktlinjerna upp för

det Europeiska politiska samarbetet (EPS) -- ett mellanstatligt

samarbete inom den utrikespolitiska sfären som bedrivs med

enhällighet som enda beslutsform. Samråd i frågor av ömsesidigt

intresse och samordning av utrikespolitik där så ansågs möjligt

och önskvärt är samarbetets viktigaste beståndsdelar.

Maastrichtöverenskommelsen innebär att det Europeiska

politiska samarbetet (EPS) övergår i en Gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik (GUS). Denna integreras institutionellt med

Gemenskapens övriga verksamhet, men bibehåller särskilda

samråds- och beslutsformer. Unionsfördraget innebär att det

utrikespolitiska samarbetets grundläggande dokument anpassas

till den praxis som utvecklats mellan medlemsländerna under

senare år. Det kan därmed sägas utgöra en förstärkt grund för

Gemenskapens kapacitet att agera i den nya verklighet som vuxit

fram i det europeiska och internationella umgänget.

Europeiska rådet, dvs. medlemsländernas stats- och

regeringschefer, skall enligt Maastrichtfördraget dra upp

riktlinjerna för GUS, den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken. Fördraget skiljer principiellt på två olika

slags beslut inom detta samarbetsområde. Det finns skäl att här

notera att det i fördraget förekommer fyra olika begrepp för att

beskriva den gemensamma politiken. Dessa är utrikes-, säkerhets-

och försvarspolitik samt gemensamt försvar. Begreppens närmare

definitioner diskuteras bl.a. i utredningen om följderna för

Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli,

resp. inte bli, medlem i Europeiska unionen ("Historiskt

vägval", SOU 1994:8).

Det ena slaget av beslut inom det gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiska samarbetet innebär att medlemsstaterna

fastställer en gemensam ståndpunkt vilken därefter skall vara

vägledande för varje lands nationella politik och dess

uppträdande inom internationella organisationer och på

internationella konferenser. Ståndpunkter kan, men behöver inte,

offentliggöras. Sådana beslut fattas av ministerrådet och alltid

med enhällighet.

Det andra slaget av beslut avser s.k. samfällda aktioner. Även

beslut att inleda sådana aktioner fattas av ministerrådet med

enhällighet. Samfällda aktioner kan företas inom hela det område

som betecknas som utrikes- och säkerhetspolitik. Frågor som rör

försvaret är uttryckligen undantagna.

När ministerrådet beslutar om en samfälld aktion skall

aktionen inrymmas inom de riktlinjer som fastställts av

Europeiska rådet. Europeiska rådet handlar alltid i enhällighet.

Enhällighet skall inte bara gälla beslut om tillkomst av en

samfälld aktion, utan också aktionens omfattning, de allmänna

och enskilda mål som Unionen vill uppnå samt tidsfrister och

medel. Varje medlemsstat bibehåller alltså möjligheten att

påverka aktionens omfattning och utformning.

När det så gäller de ytterligare beslut som krävs under

aktionens förlopp sägs att sådana beslut kan fattas med

kvalificerad majoritet, om rådet fattar beslut om detta. Det

sistnämnda beslutet skall tas med enhällighet. Systemet innebär

att varje medlemsstat har ett klart, i sista hand avgörande

inflytande på beslutsfattandet även i detta skede, det s.k.

dubbla vetot.

Den juridiska konstruktionen påminner om det system som enligt

FN-stadgan gäller för beslut i säkerhetsrådet. I alla frågor

utom procedurfrågor krävs där en majoritet av nio av rådets

femton medlemmar, däribland de fem ständiga rådsmedlemmarna. Var

och en av dessa har alltså vetorätt. För beslut i procedurfrågor

räcker det med en majoritet av nio rådsmedlemmar, vilka som

helst. Frågan om ett visst ärende är procedurfråga eller inte

och om vetorätten alltså skall gälla avgörs genom beslut som

skall stödjas av alla de ständiga medlemmarna. I sista hand har

således var och en av dessa möjlighet att, om den så önskar,

hindra varje beslut i rådet ("dubbelt veto").

Inom EPS har det varit, och det kommer säkert även inom GUS

att bli, mycket ovanligt att diskussionen leder fram till

formella omröstningar. Alla frågor förbereds noggrant mellan

medlemsstaterna och det är inte sannolikt att man går till

beslut utan att visshet råder om att alla stöder detta. De

grundläggande besluten om riktlinjerna för det gemensamma

agerandet på dessa områden måste även i framtiden fattas genom

enhällighet mellan medlemsländerna.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, GUS, omfattar

alla frågor som berör Unionens säkerhet, inbegripet utformningen

på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden

skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Den gemensamma

utrikes- och säkerhetspolitiken kan således på sikt eventuellt

komma att resultera i utvecklingen av säkerhetsarrangemang, som

kan komma att genomföras om och när medlemsländerna enhälligt så

beslutar.

Vid utformandet av GUS skall, enligt Maastrichtfördraget,

särskild hänsyn tas till vissa medlemsländers speciella karaktär

på det säkerhets- och försvarspolitiska området. Politiken skall

också respektera de förpliktelser som vissa medlemsländer har i

enlighet med sitt medlemskap i NATO och vara förenlig med den

gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom

atlantalliansen. År 1996 skall ministerrådet, i samband med den

översynskonferens som EU-länderna då inleder, avlägga en rapport

till Europeiska rådet med en utvärdering av de framsteg som har

gjorts och de erfarenheter som har vunnits dittills inom den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. En revidering och

ett fullföljande av bestämmelserna i denna del av

Maastrichtfördraget skulle, förutsatt att enhällighet uppnås,

kunna komma att ske vid konferensen. Någon säkerhet att så blir

fallet föreligger inte. De förändringar av EU:s grundfördrag som

kan bli följden kräver godkännande av medlemsländernas

parlament.

Utskottet konstaterar att den svenska synen på EG/EU:s

strävanden i dessa hänseenden redovisades redan i

öppningsanförandet i förhandlingen den 1 februari 1993:

Vi vill medverka i arbetet på att bygga en ny europeisk

säkerhetsordning på grundval av FN-stadgan, ESK:s principer och

beslut och andra internationella rättsprinciper. Därför önskar

vi delta fullt ut i den gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitiken inom unionens ram.

Vårt politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har ett brett

parlamentariskt stöd. Sverige har inga rättsliga hinder mot ett

sådant deltagande. Vi är beredda att ikläda oss samma

fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som gemenskapens

nuvarande medlemmar.

Som den svenska riksdagen nyligen har deklarerat, består

Sveriges militära alliansfrihet alltjämt. Samtidigt inser vi att

utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som

med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, är ett

mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som

kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års

översynskonferens. Vi avser inte hindra Europeiska unionens

utveckling på vägen mot detta mål.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det

säkerhetspolitiska läget i Europa för närvarande har karaktären

av en övergångsordning. Framtida roller och arbetsfördelningen

mellan existerande organisationer -- EG, NATO, ESK, PFP m.fl. --

och de samarbetsformer som håller på att växa fram är långt

ifrån klara. Detta gäller också Västeuropeiska unionens, VEU:s,

framtida förhållande till EU, vilket kommer att diskuteras vid

EU-staternas översynskonferens 1996. VEU är ett organ för visst

militärt samarbete mellan sina för närvarande nio medlemmar, de

tolv EU-medlemmarna utom Irland, Grekland och Danmark. Även ett

eventuellt beslut om en förändrad framtida roll för VEU kommer

att kräva enhällighet inom EU.

Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 1991/92:UU19)

framhållit att det är först vid ett medlemskap i EU som ett

ställningstagande beträffande VEU kan ske för svensk del.

Dessförinnan saknar frågan aktualitet.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Utskottet kan således konstatera att Maastrichtfördraget

talar om ett gemensamt försvar som en framtida möjlighet. Det

innebär dock att ett medlemskap i EU inte förpliktigar Sverige

till något militärt samarbete. Vår militära alliansfrihet

består. Ett gemensamt EU-försvar eller omvandlingen av EU till

en militär allians skulle kräva enhällighet mellan

medlemsländerna och godkännande av samtliga länders parlament,

inkl. den svenska riksdagen.

I ljuset av den redovisade svenska synen på dessa frågor

enades Sverige och EU:s medlemsstater om att beteckna

förhandlingskapitlet om utrikes- och säkerhetspolitiken som

oproblematiskt vid ministermötet den 21 december 1993. I ett

gemensamt uttalande denna dag bekräftades kandidatländernas --

förutom Sverige även Österrike, Norge och Finland -- positioner

samtidigt som vikten betonades av en effektiv och väl

sammanhållen utrikespolitik med utgångspunkt i

Maastrichtfördraget. Kandidatländerna inbjuds också att delta i

utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

redan i en interimsfas, fram till dess att medlemskapet träder i

kraft. Utskottet konstaterar att det från svensk sida har

välkomnats att parterna är ense om hur samarbetet på detta

område nu skall utformas.

Därmed betraktar utskottet motionerna U508 (fp) yrkande 6 samt

U504 (v) yrkandena 2--3 som besvarade.

Utskottet delar till fullo motionärens övergripande önskemål

i motion U508 (fp) (yrkande 15) om att Sverige i EU skall verka

för att Unionen skall bli öppnare och mer solidarisk mot

omvärlden. Utskottet utgår från att Sverige även som medlem i EU

kommer att fortsätta arbetet för att få till stånd globalt ökad

frihandel och föra en biståndspolitik baserad på generositet.

Det är också angeläget att Unionens medlemsländer gemensamt och

i generös anda kan hantera flykting- och migrationsfrågorna.

Den svenska inställningen i dessa frågor redovisades vid

inledningen av förhandlingarna om medlemskap i EU och har

därefter vid upprepade tillfällen markerats under

förhandlingarnas gång.

EG/EU:s centrala roll för utvecklingen av ett brett

alleuropeiskt samarbete kan sägas ha bekräftats bl.a. av de s.k.

Europaavtal som EG har ingått med Polen, Ungern, Tjeckien,

Slovakien, Rumänien och Bulgarien. Denna form av

associationsavtal, som är av en karaktär som EG inte tidigare

tillämpat, innehåller förutom fri handel med industriprodukter

och lättnader i handeln med jordbruksvaror också

överenskommelser om politisk dialog, arbetskraftens rörlighet,

industriellt och tekniskt samarbete, kulturutbyte, m.m. EG/EU

förhandlar även om ett s.k. partnerskapsavtal med Ryssland och

har inlett förhandlingar om frihandelsavtal med de baltiska

staterna. Frihandelsavtalen med Baltikum beräknas kunna träda i

kraft den 1 januari 1995.

Frågor som rör handel och samarbete med länderna i Central-

och Östeuropa behandlas också i avsnitt 2.1. nedan i detta

betänkande. Flykting- och asylpolitiken behandlas i betänkandets

avsnitt 2.5.

Därmed får motion U508 (fp) yrkande 15 anses besvarat.

I motion U504 (v) yrkande 1 begärs en utvärdering, efter ett

eventuellt nej i folkomröstningen, av EES-avtalets sätt att

fungera samt att initiativ tas till förändringar av avtalet. I

motionens yrkande 4 föreslås att alternativ utvecklas på den

ekonomiska politikens område efter ett eventuellt nej i den

kommande folkomröstningen.

Utskottet vill inte föregripa utgången av den kommande

folkomröstningen om Sveriges medlemskap i EU. Rent allmänt kan

dock konstateras att fem av de statliga

EG/EU-konsekvensutredningarna också belyser EES-avtalets

konsekvenser för Sverige ("Sverige och Europa, en

samhällsekonomisk konsekvensanalys" (SOU 1994:6), "EU, EES och

miljön" (SOU 1994:7), "Suveränitet och demokrati" (SOU 1994:12),

"Kommunerna, landstingen och Europa" (SOU 1994:2) samt "EG,

kvinnorna och välfärden" (SOU 1993:117)).

En slutsats som dras i den samhällsekonomiska

konsekvensanalysen (SOU 1994:6) är att ett medlemskap i EU vore

fördelaktigt på sikt för Sverige, jämfört med om vårt land

skulle fortsätta Europasamarbetet enbart inom EES-avtalets ram.

I utredningen framhålls att ett medlemskap skiljer sig från

EES-avtalet i två viktiga avseenden: 1) Den totala

investeringsvolymen kan väntas öka i både varu- och

tjänsteproducerande företag. Uppsvinget kan på kort sikt bli

betydande och sprider sig genom s.k. multiplikatoreffekter ut i

andra delar av ekonomin. 2) Investeringarna får en annan

riktning. Ett EU-medlemskap kan betyda mer specialiserade

investeringar, en större andel huvudkontor med

forskningsavdelningar i Sverige, en högre produktivitet, ett

större förädlingsvärde, starkare tillväxt och bättre

lönebetalningsförmåga. Utredningens slutsats är att svensk

ekonomi därmed kan få bestående effekter i form av högre

tillväxt och ökat välstånd.

Fler av utredningens slutsatser refereras i senare avsnitt av

betänkandet.

Därmed får motion U504 (v) yrkandena 1 och 4 anses besvarade.

I motion U510 (s) framhålls behovet av att stimulera och

stödja folkrörelsernas medverkan i det europeiska samarbetet.

Utskottets bedömning är att motionärens uppfattning ligger väl i

linje med de svenska intentionerna på detta område. Utskottet

noterar att regeringen hösten 1993 tillsatt den s.k. beredningen

för främjande av den ideella sektorns utveckling. Beredningen,

som skall arbeta under tre år och har civilminister Davidson som

ordförande, förväntas lämna en första rapport under våren 1994.

Enligt vad utskottet erfarit är det beredningens avsikt att

bl.a. på olika sätt belysa de områden på vilka den ideella

sektorn -- folkrörelser, föreningar, kooperativ och enskilda --

kan komplettera statens och kommunernas arbete.

Utskottet anser det angeläget att på olika sätt stimulera

folkrörelsernas medverkan i det europeiska samarbetet. Utskottet

utgår från att detta synsätt uppmärksammas inom ramen för

beredningens fortsatta arbete.

Därmed betraktar utskottet motion U510 (s) som besvarad.

Frågan om att få ett EU-organ etablerat i Sverige (motion

A456 (s) yrkande 12) kan aktualiseras först när Sverige blivit

medlem i EU. Utskottet delar motionärens bedömning att en dylik

lokalisering vore eftersträvansvärd. Mot bakgrund av att det

nyligen skett en omfattande fördelning av EU-organ torde den

svenska målsättningen härvidlag inte desto mindre få

karaktäriseras som långsiktig.

Med det anförda anser utskottet motion A456 (s) yrkande 12

besvarat.

2. Särskilda ämnesområden

2.1. Biståndssamarbete, frihandel

Sammanfattning av motionerna

I motion U508 (fp) anförs att det är av central betydelse att

en ny säkerhetsordning kan byggas i Europa för att värna och

främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Utvecklingen i

Östeuropa och den roll Förenta staterna kommer att spela för

Europas säkerhet är enligt motionen av avgörande betydelse för

valet av framtida säkerhetsordning. Som medlem i EU föreslås

Sverige verka för ökat stöd till och samarbete med Central- och

Östeuropa (yrkande 5).

I motion U509 (fp) begärs att Sverige som medlem i EU skall

verka för en allmän liberalisering av handeln mellan EG/EU och

länderna i Central- och Östeuropa, inkl. staterna i det f.d.

Sovjetunionen. I motion U512 (fp) yrkande 2 anförs att Sverige

inte bör acceptera att EG/EU:s framtida frihandelsavtal med de

baltiska staterna blir mindre generösa än de frihandelsavtal som

Sverige hittills haft med dessa länder. I motion U809 (v)

yrkande 5 föreslås att de handelsavtal som träffas mellan EU och

EFTA och ett antal central- och östeuropeiska länder skall

innehålla möjligheter till asymmetriska arrangemang så att

svagare länder har möjlighet att under en övergångstid skydda

uppbyggnaden av sin egen konkurrenskraft.

I motion U512 (fp) sägs vidare att en konsekvens av svenskt

medlemskap i EU skulle kunna bli att Sverige temporärt tvingades

återinföra kvoter för tekoprodukter. Motionärerna föreslår, för

att undvika en sådan situation, att Sverige bör få en

övergångsperiod beträffande tekokvoterna gentemot Central- och

Östeuropa vid ett framtida inträde i EU (yrkande 1).

Utskottets överväganden

I flera motioner framhålls att en friare handel kan spela en

viktig roll för att utveckla länderna i Central- och Östeuropa,

inkl. staterna i Oberoende staters samvälde, OSS. Utskottet

delar denna bedömning. Sverige har också aktivt verkat för att

få till stånd en sådan utveckling. Här kan exempelvis nämnas de

frihandelsavtal som EFTA-länderna har ingått med sex central-

och östeuropeiska länder -- Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien,

Rumänien samt Bulgarien -- dvs. samma länder som EG/EU ingått

s.k. Europaavtal med. Dessa EFTA-avtal är asymmetriska;

EFTA-länderna avvecklar sina tullar i snabbare takt än motsidan.

De tillgodoser således de synpunkter som framförs i bl.a. motion

U809 (v).

Trots att EFTA:s och EG:s avtal inrymmer vissa temporära

begränsningar inom några s.k. känsliga områden anser utskottet

att avtalen måste ses som ett viktigt steg på vägen mot

frihandel. Det svenska engagemanget för att vid ett

EU-medlemskap kunna bevara frihandeln med t.ex. Baltikum har

enligt utskottets bedömning även varit bidragande till att

förhandlingar om frihandel inletts mellan EG/EU och dessa

länder.

Resultatet av medlemskapsförhandlingarna mellan Sverige och EU

innebär att Sverige vid ett medlemskap får behålla nuvarande

frihandelsavtal med de baltiska staterna till dess att EG/EU har

ingått egna frihandelsavtal med Baltikum. Utskottet noterar att

EU har påskyndat och tidigarelagt sina egna förberedelser för

frihandelsavtal med de baltiska staterna för att tillgodose de

nordiska länderna krav på att bibehålla frihandeln med dessa

stater. Enligt vad utskottet har erfarit räknar EG/EU med att

avtalen skall träda i kraft den 1 januari 1995. Sverige kommer

att följa dessa förhandlingar och ges möjligheter att lämna

synpunkter. De skillnader som eventuellt kan uppstå mellan våra

nuvarande frihandelsavtal och EG/EU:s kommande frihandelsavtal

kommer enligt utskottets uppfattning mer än väl att uppvägas av

att de baltiska länderna redan den 1 januari 1995 kommer att få

tillgång till hela EG-marknaden.

Mot bakgrund av yrkandet i motion U508 (fp) om ökat stöd till

och samarbete med Central- och Östeuropa konstaterar utskottet

att näringslivet i dessa länder kan stödjas också på många olika

andra sätt. I Sverige har Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd, SwedeCorp, till uppgift att främja och

direkt medverka till utvecklingen av näringslivet i denna

region. Via Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete (BITS) och även andra myndigheter stöds projekt som

avser utbildning i företagsledning, småföretagsekonomi m.m.,

vilka enligt utskottets uppfattning också kan förbättra

konkurrensförmågan och marknadskunskapen i mottagarländerna.

Sveriges samarbete med de baltiska staterna och länderna i

Central- och Östeuropa behandlas utförligare i betänkande

1993/94:UU16.

I motion U512 (fp) yrkande 1 aktualiseras frågan om EG/EU:s

kvotsystem för importen av tekoprodukter. Utskottet får därvid

anföra följande:

Sverige kommer vid ett medlemskap i EU att omfattas av EG:s

gemensamma handelspolitik. På tekoområdet innebär detta bl.a.

deltagande i EG:s kvotsystem för importen av tekoprodukter. EG:s

tekokvoter kommer vid ett svenskt medlemskap att räknas upp så

att hänsyn tas till det existerande handelsmönstret mellan

Sverige och våra leverantörsländer vad gäller såväl volym som

varukategorier. Samtidigt kommer tullarna på tekoprodukter att

sänkas eftersom EG har lägre genomsnittlig tullnivå för

tekoprodukter än Sverige.

Självfallet hade en förhandlingslösning varit att föredra som

skulle ha inneburit att Sverige helt hade kunnat stå utanför

EG:s kvotbegränsningar för tekoprodukter i avvaktan på att dessa

enligt Uruguayöverenskommelsen i GATT avveckas under en

tioårsperiod fram till år 2005. Detta visade sig dess värre inte

möjligt eftersom det skulle innebära ett alltför stort ingrepp

såväl i den yttre handelspolitiken som i den inre marknaden

sedan gränskontrollerna avskaffats.

EG:s kvoter upphör 1997 gentemot de fyra s.k.

Visegradsländerna (Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien) och

1998 gentemot Bulgarien och Rumänien. Under åren fram till

avvecklingen kommer dessa kvoter att ökas successivt och

dessutom räknas upp med hänsyn till de nya medlemsländernas

import. Detta gör att kvotsystemet gentemot länderna i Central-

och Östeuropa i realiteten snabbt kommer att minska i betydelse.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U508 (fp)

yrkande 5, U509 (fp), U512 (fp) yrkandena 1 och 2 samt U809 (v)

yrkande 5 som besvarade.

2.2. Miljöfrågor

Sammanfattning av motionerna

I motion U508 (fp) framhålls att miljöförstöringen inte känner

gränser. Genom sin möjlighet att fatta bindande och överstatliga

beslut är EU särskilt lämpad för miljösamarbete, anser

motionärerna. I yrkande 11 begärs att Sverige som medlem i EU

skall verka för en kraftfull politik beträffande de

gränsöverskridande miljöproblemen. I yrkande 12 föreslås att

Sverige som medlem i EU skall verka för ökad användning av

ekonomiska styrmedel i syfte att miljöanpassa konsumtion och

produktion samt för att hindra miljöskadliga utsläpp.

Utskottets överväganden

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat

miljöfrågorna generellt och i anslutning till den europeiska

integrationsprocessen (bl.a. i bet. 1992/93:UU20). Utskottet har

bl.a. i yttranden till jordbruksutskottet (1992/93:UU2y samt

1993/94:UU5y) framhållit betydelsen av att de åtaganden som

gjordes vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de

Janeiro i juni 1992 (UNCED) verkligen följs upp och

förverkligas, såväl nationellt som internationellt. Utskottet

anser följaktligen att de frågor som tas upp i den aktuella

motionen, U508 (fp), är synnerligen angelägna.

Utskottet konstaterar att utgångspunkten i förhandlingarna om

svenskt medlemskap i EU har varit att högsta tillämpade

ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet. Att Sveriges syn

tagits på allvar bekräftades när EG i sitt yttrande över den

svenska medlemskapsansökan uttalade att Sverige som medlem

förväntades komma att bidra till en skärpt miljöpolitik och ett

ökat miljömedvetande inom gemenskapen.

Ett svenskt medlemskap i EU kommer i stor utsträckning att

grundas på överenskommelser som redan gjorts inom ramen för

EES-avtalet. I detta ingår en stor del av EG:s miljöregler.

Endast ett begränsat antal områden tillkommer. Detta gäller

bl.a. regler om kvaliteten på badvatten, skydd av

utrotningshotade djur samt kärnsäkerhet och strålskyddsfrågor

för att nämna några viktiga områden.

Utskottet noterar att regeringen i skrivelse 1992/93:255

redovisat inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och

EG. Skrivelsen jämte motioner har behandlats av

jordbruksutskottet (bet. 1993/94:JoU2). Utrikesutskottet har

yttrat sig över skrivelsen i de delar som berör utskottets

beredningsområde (yttrande 1993/94:UU2y). Socialdemokraterna

reserverade sig respektive uttryckte avvikande mening angående

utskottens skrivningar angående inriktningen av det svenska

miljöarbetet inom EES och EG.

I skrivelsen lämnas, på riksdagens önskemål, en redovisning av

inriktningen av det svenska miljöarbetet i ljuset av de nya

förutsättningar som skapas genom EES-avtalet och vid ett svenskt

medlemskap i EU. Dokumentet anger tio områden, bl.a. försurning,

fysisk planering, bilavgaser och ekonomiska styrmedel, som

omfattats av den svenska förhandlingsstrategin på miljöområdet.

Av dokumentet framgår att Sverige inte har för avsikt att sänka

sina miljökrav på sådana områden där EG i dag har mindre strikta

regler eller t.ex. lägre utsläppskrav.

I sitt yttrande över skrivelsen framhöll utrikesutskottet

bl.a. vikten av att Sverige inom EG/EU verkar för att

existerande regler skärps när det gäller miljöfrågor av särskild

betydelse, t.ex. försurningsproblemet, avfall, kemikalier,

bilavgaser, mark- och vattenanvändning. Sverige bör vidare

medverka till att de miljöövervakningssystem som byggs upp

nationellt, regionalt och globalt samordnas. Klimatpolitiken och

bevarandet av den biologiska mångfalden måste utformas från ett

internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater.

Utskottet betonade att de grundläggande principer om företagens

ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen i

svensk lagstiftning, tillsammans med försiktighetsprincipen, bör

bli vägledande även inom EG/EU.

Den s.k. Miljökonsekvensutredningen ("EU, EES och miljön", SOU

1994:7) har undersökt i vilken mån Sveriges miljöpolitik

påverkas av ett EU-medlemskap, enbart ett EES-avtal eller som en

följd av ett beslut innebärande att Sverige skulle ställa sig

utanför såväl EES som EU. Utredningens slutsats är att Sverige

har störst möjlighet att påverka EU:s regler som medlem. Hur väl

Sverige lyckas med att driva sin linje i miljöpolitiken avgörs i

första hand av om vi kan presentera goda förslag och samarbeta

med andra länder med likartad syn på miljöfrågorna som Sverige.

Utskottet konstaterar att flertalet av EG/EU:s regler på

miljöområdet är minimikrav. Det innebär att Sverige och andra

medlemsländer kan ha strängare regler om så önskas. I

utredningen påpekas att detta förhållande å andra sidan kan leda

till att medlemsländerna inte tar de gemensamma reglerna på

allvar och att miljöarbetet kan ta längre tid.

På flera områden med konsekvenser för miljön skulle ett

EU-medlemskap kunna få direkt betydelse för Sverige. Detta

gäller exempelvis avfallsområdet, där det finns ett antal olika

förslag till nya EG-regler. EG-kommissionen har förordat

harmoniserade regler, vilket skulle innebära att enskilda länder

inte kan införa lindrigare eller strängare bestämmelser. Enligt

artikel 100 a i Romfördraget skall EG-kommissionen i sina

förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög nivå för

miljöskydd. Under vissa förutsättningar ges dock medlemsstater

enligt samma artikel (100 a, punkt 4) möjlighet att tillämpa

strängare miljökrav än de gemensamma även på områden som täcks

av handelsrelaterade rättsakter (den s.k. miljögarantin). Flera

medlemsländer motsätter sig dock harmonisering, och frågan är

ännu inte avgjord. Problemkomplexet berörs utförligare i

Miljökonsekvensutredningen (SOU 1994:7).

Den överenskommelse som framförhandlats mellan Sverige och

EG/EU innebär i korthet för de delar av kemikalieområdet där

Sverige har strängare regler, att Sverige kan behålla sina

nuvarande regler under den fyraårsperiod under vilken

gemenskapen skall se över sin lagstiftning. I en gemensam

förklaring som binder samtliga parter anges att denna översyn

skall avslutas under fyraårsperioden. Vidare anges syftet för

översynen, nämligen bibehållande av kandidatländernas

skyddsnormer. Detta innebär att översynen kommer att inriktas på

en anpassning av gällande EG-regler till en högre gemensam

skyddsnivå med utgångspunkt i bl.a. EU:s ambitiösa

miljöhandlingsprogram. Som ny EU-medlem skulle Sverige delta

fullt ut i såväl översynen som beslutet. Skulle översynen av

någon anledning inte leda till önskat resultat befinner sig

Sverige just i den situation som avses i Romfördragets artikel

100 a, punkt 4. Den s.k. miljögarantin kan då åberopas. I den

gemensamma förklaringen bekräftas att hela EG:s regelverk, dvs.

även artikel 100 a, punkt 4, är tillämpligt vid

övergångsperiodens slut.

Maastrichtavtalet innebär en utvidgning av miljösamarbetet

till att innefatta också fysisk planering samt mark- och

vattenanvändning i tätorter och på landsbygden. Detta är frågor

som enligt utskottets uppfattning med fördel kan diskuteras och

samordnas över nationsgränserna utan att för den skull ställa

krav på ett gemensamt regelsystem.

Inom EG pågår ett arbete med att utveckla nya styrmedel inom

miljöpolitiken. EG-regler om miljöavgifter och miljöskatter

finns i dag bara på ett fåtal områden och är i allmänhet

utformade så att en lägsta nivå för avgiften föreskrivs.

Utskottet noterar att Miljökonsekvensutredningen framhåller den

politiska vilja som finns inom EU för arbetet med att utveckla

dessa styrmedel och utredningens bedömning att EFTA-ländernas

inträde i EU kommer att förbättra möjligheterna att föra en mer

framsynt miljöpolitik. I EG:s s.k. femte miljöhandlingsprogram

framhålls fysisk planering som ett viktigt styrmedel för att

uppnå miljöpolitiska mål. Betydelsen av samarbetet och

erfarenhetsutbytet på detta område kan därför komma att öka.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motion U508 yrkandena

11 och 12 som besvarade.

2.3. Regionalpolitik. Jordbruksfrågor

Sammanfattning av motionerna

I motion U508 (fp) hävdas att jordbrukspolitiken är en av EU:s

svagaste sidor. Drygt 60 % av den gemensamma budgeten uppges gå

till jordbruksstöd. Politiken har enligt motionärerna bidragit

till stark belastning på miljön. Som medlem i EU bör Sverige,

enligt motionens yrkande 13, verka för en avreglering av den

gemensamma jordbrukspolitiken och en ökad frihandel av

jordbruksprodukter. Motionärerna begär också -- i yrkande 14 --

att Sverige som EU-medlem skall fortsätta att driva en egen

nationell regionalpolitik i syfte att utjämna de nackdelar som

betingas av vårt lands geografiska karaktär och belägenhet, dvs.

gles befolkningstäthet, långa avstånd och ett kallt klimat.

I motion U503 (kds) anförs att regeringens mål är att anpassa

svenskt jordbruk så att Sverige vid integrationen med EU skall

uppnå så stora positiva samhällseffekter som möjligt. I syfte

att lindra de ekonomiska konsekvenserna av övergången förhandlar

regeringen om en infasning av det svenska bidraget till EU.

Motionärerna anser att regeringen inte bör tillåta en

förhandlingskonstruktion i slutförhandlingarna med EG/EU som

skulle innebära att en eventuell svensk infasning av

budgetkostnaderna endast skulle komma att accepteras av EG/EU på

villkor att jordbruksstödet från EG till Sverige också skulle

infasas stegvis. En sådan lösning skulle nämligen enligt

motionärerna få oacceptabla konsekvenser för det svenska

jordbruket. I motionens yrkande 2 begärs att den svenska

jordbruksnäringen omedelbart och fullständigt skall integreras

med EU i samband med ett svenskt medlemskap i Unionen.

I motion U511 (c) betonas den gotländska sockernäringens

regionala betydelse i ljuset av öns begränsade tillgång på

alternativa arbetstillfällen. I yrkande 1 framhålls som

angeläget att regeringarna i förhandlingarna om ett

EU-medlemskap skall lyckas nå ett resultat som säkerställer

fortsatt sockerproduktion på Gotland i minst den omfattning som

sker för närvarande.

Utskottets överväganden

De regional- och jordbrukspolitiska frågorna tillhör de

områden som ägnats synnerligen stort utrymme i förhandlingarna

om svenskt medlemskap i EU. Utskottet har inte möjlighet att här

gå in i detalj i den komplicerade materia som dessa frågor

innefattar. Utskottet kan allmänt sett konstatera att flertalet

av de aktuella yrkandena ligger väl i linje med de målsättningar

Sverige har haft i förhandlingarna på detta område.

EU:s gemensamma regelverk påverkar regionalpolitiken i Sverige

på två sätt: 1) De gemensamma reglerna för statsstöd anger

ramarna för Sveriges regionalpolitiska företagsstöd. Dessa

regler gäller redan genom EES-avtalet. 2) Reglerna för

strukturfonderna avgör återflödet för regional- och

strukturpolitiska ändamål i utsatta områden från gemenskapens

budget.

Från svensk sida har under förhandlingarna framhållits att

EU:s traditionella kriterier för att utse områden som är

berättigade till stöd inte är tillämpliga på de svenska problem

som förorsakas av gles befolkning, långa avstånd, små lokala

marknader och kallt klimat. Utskottet noterar med

tillfredsställelse att Sverige har fått gehör för dessa

synpunkter, vilket bl.a. innebär att befolkningstäthet har

överenskommits som likvärdigt kriterium beträffande såväl den

nationella som den gemensamma politiken.

Utskottet noterar vidare att den svenska målsättningen att få

klartecken för ett stödområde av samma omfattning som i dag och

att kunna bedriva en fortsatt ambitiös regionalpolitik med de

instrument -- lokaliseringsstöd, utvecklingsbidrag,

sysselsättningsbidrag, nedsatta socialavgifter och transportstöd

-- som används i dag, avses tillgodoses i en skriftväxling

mellan Sverige och kommissionen.

Vad gäller strukturfonderna konstaterar utskottet att Unionen

infört ett nytt s.k. Mål 6, vilket skräddarsytts för områden som

karaktäriseras av gles befolkning. Mål 6-områden skall vara

sammanhängande, med en befolkningstäthet på högst åtta invånare

per kvadratkilometer. I det område som definierats som Mål

6-område bor 450 000 invånare eller 5,2 % av Sveriges

befolkning. Bidraget från EU innebär att området kommer att

tillföras nästan 2 miljarder kronor från EU:s budget under

femårsperioden 1995--1999. Sverige kommer vidare att få

strukturfondsstöd till vissa utsatta områden i olika delar av

landet samt stöd för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det

sammanlagda stödet från EU:s strukturfonder beräknas enligt

uppgift till 2,4 miljarder kronor 1995.

Vad avser budgetbidraget, som aktualiseras i motion U503

(kds), konstaterar utskottet att Sverige har nått en

överenskommelse med EU om en infasning av det svenska bidraget

över fyra år. Varje EU-lands bruttobidrag beräknas på ett knippe

skattebaser (momsbasen, bruttonationalinkomsten, importen) som

alla har det gemensamt att de avspeglar landets ekonomiska

standard. I metoden för beräkning av bruttobidraget finns med

andra ord en fördelningspolitisk grundprincip om skatt efter

bärkraft: rika länder betalar mer än fattiga länder.

Sveriges bruttobidrag för 1995 skulle utan infasning vara ca

18,3 miljarder kronor. Infasningen är totalt över fyra år värd

ca 9,3 miljarder kronor (1 027 miljoner ecu). Utlagt över dessa

fyra år uppgår infasningsbeloppen till 4,4, 3,9, 0,7 resp. 0,3

miljarder kronor. Sverige har viss frihet att lägga ut

totalbeloppet enligt egna önskemål med hänsyn till den

ekonomiska utvecklingen och till att Sverige med viss marginal

aldrig skall vara en ekonomisk börda för övriga medlemsländer.

Det återflöde som skulle komma Sverige till del vid ett

EU-medlemskap skulle inte i huvudsak gå direkt till den svenska

statsbudgeten, men kommer ändå -- främst via jordbruket,

strukturfonderna, de gemensamma programmen och

utvecklingsbiståndet -- att påverka statsbudgeten genom att öka

eller minska utgifter som staten annars skulle ha haft. Den

beräknade belastningen på statsbudgeten, dvs. bruttobidraget

minus återflödet och infasningsbeloppet, uppgår till 9 miljarder

kronor 1995 och 11--12 miljarder 1996.

Utgångspunkten för de svenska jordbruksförhandlingarna med EU

har varit att Sverige skall delta i EU:s gemensamma jordbruks-

och fiskepolitik från första dagen av ett medlemskap. Utskottet

konstaterar att detta mål har uppfyllts.

Stödet till jordbruket i norra Sverige kommer att utgå på

minst nuvarande nivå i form av en ny kombination av olika stöd.

Till Norrlandsjordbruket betalas i dag ut 971 miljoner kronor.

Stödet är differentierat i stödområdena 1--4.

Det totala beloppet för miljöstöd till Sverige skall kunna

uppgå till 165 miljoner ecu, dvs. ca 1,8 miljarder kronor. Till

detta skall läggas en motsvarande svensk medfinansiering. Stöden

till jordbruken i norra Sverige kommer att utformas med en stark

knytning till produktionen, så att denna upprätthålls.

Förhandlingsresultaten med EU innebär även att stora delar av

skogs- och mellanbygderna i södra och mellersta Sverige, inkl.

Gotland, skall anses som mindre gynnade områden och därmed få

stöd. De framförhandlade produktionskvoterna innebär att Sverige

kommer att kunna producera spannmål, mjölk, socker och nötkött

på ungefär nuvarande nivå. Vad gäller sockerproduktionen, som

tas upp i motion U511 (c), kommer Sverige att få en kvot på

370 000 ton socker. Denna kvot ligger över den normalt

kontrakterade produktionen i Sverige.

Med det anförda betraktar utskottet motionerna U508 (fp)

yrkandena 13 och 14, U503 (kds) yrkande 2 samt U511 (c) yrkande

1 som besvarade.

2.4. Sociala frågor

Sammanfattning av motionerna

I motion U508 (fp) anförs att arbetet för jämställdhet i

Europa vinner på att Sverige och övriga nordiska länder deltar i

EU-samarbetet. På detta område sägs Sverige ha mycket att

tillföra. I motionens yrkande 10 begärs att riksdagen skall göra

ett tillkännagivande angående vikten av att Sverige som medlem i

EU verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela

Unionen.

Motion U501 (s) tar upp EG/EU-frågor ur handikappolitisk

synvinkel. I motionen anförs att Sverige i förhållande till

andra länder varit framgångsrikt på detta område. Med den

generella välfärdspolitiken och ett miljörelaterat

handikappbegrepp som grund har i Sverige kunnat föras en

offensiv handikappolitik, anser motionärerna. En bidragande

orsak har varit att det i Sverige finns en levande folkrörelse,

handikapprörelsen, som aktivt deltar i samhällsdebatten och

påverkar samhällsutvecklingen. I motionens yrkande 1 framhålls

vikten av att grunderna för den svenska handikappolitiken

bibehålls vid ett eventuellt medlemskap i EU. I motionens

yrkande 2 begärs att regeringen i förhandlingsarbetet med EU

aktivt driver frågor av betydelse för funktionshindrade. Inför

folkomröstningen om EG/EU är det av största vikt att varje

svensk medborgare kan sätta sig in i frågan om ett svenskt

EU-medlemskap. I motionens yrkande 3 begärs att särskilda

åtgärder vidtas för att göra informationen om EU tillgänglig för

alla grupper i det svenska samhället, t.ex. i form av lättlästa

versioner för förståndshandikappade, på teckenspråk för

hörselskadade och på punktskrift för synskadade.

I yrkande 9 i motion U508 (fp) begärs att Sverige i EU skall

verka för ett bibehållet alkoholmonopol för Systembolaget AB.

Den mjukare attityd till narkotika som man kan finna på sina

håll utanför Sverige skall bekämpas, anförs det i motion U508

(fp). Medlemskap i EU ökar förutsättningarna till samarbete för

att stoppa narkotikan vid och innanför EG:s gränser. I yrkande 8

begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för en effektiv

narkotikabekämpning.

En ambitiös socialpolitik förutsätter en stark ekonomisk bas

och främjas därför av europeisk integration, framhålls det i

motion U508 (fp). Inom EU har arbetsmarknadsfrågorna fått

betydligt högre prioritet än tidigare, och nu utformas en

gemensam strategi för tillväxt och jobb. I yrkande 7 begärs att

Sverige som medlem i EU skall driva en aktiv politik i kampen

mot arbetslösheten.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare -- senast i betänkande 1992/93:UU20 --

framhållit vikten av att det parallellt med skapandet av en

gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt

skyddsnät. Ansträngningarna inom EG/EU med att stärka samarbetet

på den sociala dimensionens område beskrevs kortfattat i nämnda

betänkande.

Utskottet vill här framhålla att Sverige under

medlemskapsförhandlingarna markerat sin avsikt att vara

pådrivande i dessa ansträngningar. Det är enligt utskottet

angeläget att ett utvidgat ekonomiskt samarbete på europeisk

nivå även åtföljs av framsteg vad avser den sociala dimensionen.

Utskottet konstaterar att den generella social- och

familjepolitiken inom EU till övervägande del är en fråga för de

nationella regeringarna. Enligt närhetsprincipen skall man inte

på gemenskapsnivå reglera sådant som lika bra eller bättre kan

lösas nationellt.

Utskottet finner det naturligt -- apropå motion U508 (fp)

yrkande 10 -- att bl.a. jämställdhetsfrågorna ägnas ökat

intresse i Unionen. Jämställdhetsfrågorna har utförligt belysts

i Konsekvensutredningen "EG, kvinnorna och välfärden" (SOU

1993:117).

Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män är ett

viktigt mål i Sverige. Svensk jämställdhetspolitik på 1990-talet

skall bl.a. syfta till (enligt prop. 1987/88:105) att ge

kvinnor och män samma rättigheter och skyldigheter inom alla

väsentliga områden i livet. Det betyder rätt till arbete och

försörjning, ett delat ansvar för barn och hemarbete samt att

båda könen skall ha samma möjligheter att engagera sig i

politiska, fackliga och andra gemensamma angelägenheter.

Jämfört med EU-länderna som grupp ligger Sverige långt framme

vad gäller jämställdhet mellan könen, anges det i

Konsekvensutredningen "EG, kvinnorna och välfärden". Under

medlemskapsförhandlingarna har från svensk sida kontinuerligt

framhållits att det är Sveriges bestämda strävan att bidra till

den fortsatta utvecklingen av Unionens politik på detta område.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige och övriga

nordiska länder har viktiga erfarenheter och kunskaper att

tillföra jämställdhetsarbetet i Europa. Enligt vad utskottet

erfarit visar också många av EU:s medlemsländer, liksom

EG-kommissionen, betydande intresse för svenska erfarenheter och

lösningar på jämställdhetsområdet. Enligt utskottets uppfattning

bör Sverige vid ett medlemskap i EU aktivt fortsätta att verka

för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela Unionen.

Därmed får motion U508 (fp) yrkande 10 anses besvarat.

I enlighet med vad som framhållits under

medlemskapsförhandlingarna med EU är det Sveriges avsikt att

aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen av Unionens arbete

för att förbättra de handikappades situation. Samarbetet inom EU

på det sociala området utgörs i stor utsträckning av program-

och projektverksamhet.

Även många åtgärder som Unionen vidtar på andra områden kan

givetvis vara av betydelse för handikappfrågorna, t.ex. EG:s

hissdirektiv som berörs i motion U501 (s). Enligt vad utskottet

inhämtat hanteras dessa frågor i EFTA av en s.k.

maskinexpertgrupp. I denna deltar från svensk sida

representanter från Arbetarskyddsstyrelsen och Kommerskollegium.

Inom EU är hanteringen av dessa frågor föremål för pågående

behandling. Från svensk sida har vid flera tillfällen framförts

vikten av att handikappfrågorna beaktas vid utformningen av

direktivens innehåll. Målsättningen bör enligt utskottet

självfallet vara att söka uppnå en lösning som i största möjliga

utsträckning tillgodoser de svenska ståndpunkterna i dessa

avseenden.

Enligt vad utskottet inhämtat har EG-kommissionen utsett

svenska Handikappinstitutet att leda en stor europeisk utredning

om handikapphjälpmedel och annan teknik för personer med

funktionshinder. Handikappinstitutet har också utsetts att

fungera som sekretariat för ett standardiseringsarbete som

gäller tekniska hjälpmedel. Det finns alltså enligt vad

utskottet inhämtat stora möjligheter för Sverige att påverka och

bevaka utvecklingen på området.

Sverige deltar i EG/EU-samarbetet även på andra relaterade

områden. Det gäller t.ex. Heliosprogrammet, Handicapped People

in the European Community Living Independently in an Open

Society. Målsättningen för fortsättningen, Helios II, är

funktionell anpassning, integration inom utbildningen,

yrkesutbildning, arbetsrehabilitering, ekonomisk och social

integration samt ett självständigt liv för personer med

funktionsnedsättning. Förhandlingar pågår med EU om ett svenskt

deltagande i Helios II.

Utskottet noterar att Konsekvensutredningen "EG, kvinnorna och

välfärden" (SOU 1993:117) även belyser frågan om på vilka sätt

villkoren för personer med funktionshinder påverkas av ett

EG/EU-medlemskap.

När det gäller informationsinsatser för personer med

funktionshinder noterar utskottet att Sekretariatet för

Europainformation har täta kontakter med

handikapporganisationerna. Broschyrerna "EG EES EU -- Inför

folkomröstningen" samt "Sverige i EES" har givits ut i

punktskrift och på ljudkassett. Under 1993 utgavs de 20 första

faktabladen i serien Kort om EG, och även dessa finns numera

inlästa på ljudkassett. Även de faktablad som kommer att

produceras under 1994 liksom nyhetsbrevet Inför folkomröstningen

kommer att läsas in på kassett. Vidare noterar utskottet att

broschyren "EG EES EU -- Inför folkomröstningen" har omarbetats

till en s.k. lättläst version för att finnas tillgänglig för

bl.a. förståndshandikappade. Även sekretariatets kommande

produktion kommer enligt vad utskottet inhämtat att

kontinuerligt göras tillgängligt för grupper med olika former av

kommunikationshinder.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motion U501 (s)

yrkandena 1--3 som besvarade.

I motion U508 (fp) yrkande 9 aktualiseras frågan om det

svenska alkoholmonopolet. Utskottet får därvid konstatera att

EG-kommissionen, i egenskap av övervakningsinstitution inom EU,

i skriftväxling med Sverige i denna fråga uttryckt uppfattningen

att Systembolaget inte strider mot EG:s regler förutsatt att det

ej fungerar på ett diskriminerande sätt. Även de klarlägganden

som gjordes vid förhandlingsmötet den 21 december 1993 rörande

monopolfrågan innebär, enligt vad statsrådet Dinkelspiel

framhållit i en interpellationsdebatt i riksdagen den 18

februari i år, en bekräftelse på att det svenska

detaljhandelsmonopolet inte står i strid med EG-rätten.

Överenskommelse mellan Sverige och EU har träffats angående

restriktioner för resandes införsel av alkohol och cigaretter

från andra EU-länder. Frågan skall bli föremål för en översyn

per den 31 december 1996. Övergångsordningen beträffande

resandebestämmelserna förlängs automatiskt vid utgången av 1996

om ministerrådet då inte enhälligt beslutat att den skall

upphöra. Eftersom beslut i rådet måste fattas med enhällighet

har Sverige ett avgörande inflytande över denna fråga.

Utskottet noterar att regeringen i proposition 1993/94:136

lagt fram riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import,

export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker.

Propositionen behandlas av riksdagens socialutskott. I och med

det föreslagna nya systemet avskaffas de nuvarande import-,

export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller

spritdrycker, vin och starköl. Dessa ersätts av ett

alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för

tillståndsgivning, kontroll och tillsyn inrättas. Regeringen

avser senare återkomma till riksdagen med en proposition med de

lagförslag som behövs för införandet av det nya

tillståndssystemet och inrättandet av den nya myndigheten.

Därmed betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 9 som

besvarat.

Narkotikahandeln är ett internationellt problem som berörs i

motion U508 (fp) yrkande 8.

Utskottet konstaterar att Sverige är aktivt pådrivande i det

internationella arbetet, bl.a. inom FN och Europarådet, mot

narkotikahandel och narkotikamissbruk. Sverige hör till de

länder som ger de största frivilliga bidragen till FN:s arbete

mot narkotika. Under år 1993 har Sverige avslutat sitt

medlemskap i FN:s narkotikakommission, men kommer att kvarstanna

i kommissionen som observatör. Utskottet delar självfallet

motionärernas uppfattning om det angelägna i att Sverige, även

som medlem i EU, kommer fortsätta att verka för en effektiv

internationell narkotikabekämpning.

Sverige är medlem i Europarådets samarbetsgrupp i

narkotikafrågor, den s.k. Pompidougruppen. Vi har där bidragit

med ekonomiskt stöd till Central- och Östeuropa för att

möjliggöra deltagande därifrån i Pompidougruppens olika

verksamheter. Ett av de viktigaste arbetsområdena inom

Pompidougruppen är det epidemiologiska området. En metod för

undersökning av skolelevers drogvanor har bl.a. utvecklats.

Metodens praktiska användbarhet kommer att prövas under våren

1995, då skolundersökningar kommer att genomföras samtidigt i

ett stort antal europeiska länder. Detta sker efter initiativ av

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som

också kommer att samordna arbetet.

Enligt vad utskottet vidare erfarit deltar Sverige även i ett

västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram man samordnar

nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av aktioner mot

drogmissbruk. Stockholms universitet har fått regeringens

uppdrag att svara för den svenska samordningen.

Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att aktivt

stärka Sveriges roll i det europeiska och internationella

narkotikasamarbetet. Utskottet anser detta samarbete

utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den

pågående europeiska integrationen och de genomgripande

förändringarna i Central- och Östeuropa.

Med det anförda betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 8

som besvarat.

I motion U508 (fp) yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i

EU skall driva en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten.

Utskottet har tidigare, bl.a. i betänkande 1992/93:UU20,

behandlat arbetsmarknadsfrågor i ett europaperspektiv och

redogjort för några av de initiativ som tagits inom främst EG,

EFTA och OECD i syfte att skapa ökade förutsättningar för en

aktiv europeisk konjunktur- och arbetsmarknadspolitik med målet

att bekämpa arbetslösheten. Som framkommit bedriver Sverige

redan på det internationella planet en aktiv politik på detta

område. Utskottet konstaterar att dessa ansträngningar görs

utifrån övertygelsen om att gemensamma samordnade insatser över

nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten

framgångsrikt skall kunna bekämpas.

Mycket talar för att denna politik blir mer framgångsrik om

Sverige blir medlem i EU än om Sverige inte blir medlem. I

utredningen "Sverige och Europa, en samhällsekonomisk

konsekvensanalys" (SOU 1994:6) konstateras att Sverige i dag har

en arbetslöshet som ligger på samma eller t.o.m. över de nivåer

som gäller i många EU-länder. Sverige har dock inte drabbats av

lika hög långtidsarbetslöshet. Ytterst är det en fråga om hur

svenska företag och arbetsmarknadsorganisationer klarar pris-,

löne- och kostnadsutvecklingen i Sverige som avgör i vad mån

arbetslöshet och inflation skall kunna begränsas. Ett medlemskap

kommer enligt utredarnas bedömning att skapa förutsättningar för

en tillväxt och reallöneutveckling som underlättar

lönebildningsprocessen.

Vidare konstaterar utredningen att skillnaden mellan

EES-avtalet och ett EU-medlemskap ligger i möjligheten att

attrahera vertikala, dvs. specialiserade, investeringar. Dessa

leder till mer kvalificerade jobb, en högre

produktivitetstillväxt och därmed på sikt en bättre

lönebetalningsförmåga. Enligt utredarna innebär ett

EU-medlemskap att efterfrågan på hög- och specialistutbildade

kan väntas öka som ett resultat av att näringslivsstrukturen går

i riktning mot högre specialisering och av att fler huvudkontor

stannar i Sverige.

Utskottet noterar att det omfattande arbete som gjorts under

1993 inom EG--EFTA och som bl.a. resulterat i en gemensam

strategi för att angripa den ekonomiska krisen och

arbetslösheten fortsätter under 1994. Den vitbok som lagts fram

av EG-kommissionens ordförande Jacques Delors liksom de

europeiska socialdemokraternas program, Sätt Europa i arbete, är

andra exempel på initiativ som tagits på området.

Utskottet utgår givetvis från att Sverige även som medlem i EU

skall fortsätta att driva en aktiv politik i kampen mot

arbetslösheten. Utskottet konstaterar att det står varje

EU-medlemsland fritt att utforma sin egen arbetsmarknadspolitik.

Förutom de regler som rör EU-medborgares frihet att ta

anställning i alla EU-länder bedriver EU ingen gemensam

arbetsmarknadspolitik i strikt mening. Följaktligen skiljer sig

också den förda politiken i olika EU-länder sinsemellan mycket

åt.

Därmed betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 7 som

besvarat.

2.5. Flykting- och asylpolitik

Sammanfattning av motionerna

I motion Sf608 (-) framhålls vikten av att ett alleuropeiskt

godtagbart flyktingsamarbete, där EG ingår, kan utarbetas. I

yrkande 4 begärs att regeringen i förhandlingarna om ett svenskt

medlemskap i EG/EU inte skall göra avkall på Sveriges

möjligheter att även som medlem kunna bedriva en human och

solidarisk flyktingpolitik.

Också i motion Sf622 (v) framhålls nödvändigheten av ett

samarbete om flyktingpolitiken på europeisk nivå. Detta bör

enligt motionärerna ske inom ramen för ESK-samarbetet. I yrkande

6 begärs att regeringen i förhandlingarna med EG/EU inte skall

göra eftergifter beträffande asylsökandes rättssäkerhet.

Utskottets överväganden

Utskottet delar i allt väsentligt de allmänna bedömningar som

görs i de aktuella motionerna. En aktiv flyktingpolitik

erfordrar en helhetssyn på flyktingproblematiken och kräver

åtgärder riktade både mot de grundproblem som skapar

flyktingströmmarna och en humanitär immigrationsreglering på

nationell nivå. Ett omfattande internationellt samarbete, inom

FN, ESK och andra internationella organ, pågår sedan många år

och är föremål för ständig utveckling. Ett viktigt inslag i

flyktingpolitiken utgörs av biståndsinsatser i områden nära de

regioner varifrån flyktingarna härstammar.

Alla EU:s medlemsländer har tillträtt 1951 års konvention om

flyktingars rättsliga ställning och dess tilläggsprotokoll från

1967 samt Europakonventionen om skydd av de mänskliga

rättigheterna och grundläggande friheterna av år 1950. De

mellanstatliga instrument som arbetas fram mellan EU-staterna

har de nämnda konventionerna som utgångspunkt. Detta framgår av

Maastrichtfördraget, vari anges (artiklarna K.1. -- K.2.) att

ett stort antal områden av gemensamt intresse för Unionen, bl.a.

asyl- och invandringspolitiken samt politiken gentemot

medborgare i tredje land, skall behandlas med beaktande av dessa

konventioner, liksom det skydd som medlemsstaterna ger personer

som förföljs av politiska skäl. UNHCR konsulteras fortlöpande.

Utskottet förutsätter att Sverige som medlem av EU fortsatt

kommer att verka för att målsättningarna i dessa konventioner

uppfylls.

I motion Sf622 (v) hänvisas bl.a. till den resolution om

uppenbart ogrundade asylansökningar som antagits av EG/EU:s

invandrarministrar. Denna resolution söker identifiera när en

asylansökan bör anses vara uppenbart ogrundad och rekommenderar

i sådana fall en förenklad handläggning av ärendet.

Handläggningen måste enligt resolutionen dock innehålla de

element som finns föreskrivna i internationell asylrätt, bl.a.

en personlig intervju av behörig tjänsteman. Ett negativt beslut

i första instans skall kunna överklagas. I resolutionen står

vidare inskriven rätten till individuell prövning. Enligt vad

utskottet erfarit stämmer resolutionens riktlinjer väl överens

med internationell asylrätt och svensk praxis på området.

Utskottet noterar att det inom EG/EU pågår ett arbete syftande

till att söka fastställa gemensamma kriterier för att kunna

avgöra när det generellt sett inte föreligger någon risk för

förföljelse i ett land. Aspekter som avses beaktas vid en sådan

bedömning är bl.a. tidigare antal flyktingar från landet, graden

av respekt för mänskliga rättigheter, tillgången på demokratiska

institutioner, landets politiska stabilitet m.m. Dessa

bedömningsgrunder innebär inte att man inom Europeiska unionen

avser frångå rätten till individuell prövning. Unionen har i

dessa sammanhang deklarerat att det alltid är individens

skyddsbehov som skall stå i centrum för prövningen.

Utskottet konstaterar att Sverige som medlem i EU inte kommer

att behöva göra avkall på sina grundläggande värderingar på

detta område. Varje medlemsstat bestämmer t.ex. själv vem som

ges uppehållstillstånd på det egna territoriet. EG/EU-samarbetet

i dessa frågor innebär att beslut grundas på konsensus. I

praktiken innebär detta att samarbetet på detta område kan

uppfattas som mindre omfattande och mindre tvingande till sin

natur än vad fallet är på vissa andra områden.

Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna Sf608 (-)

yrkande 4 samt Sf622 (v) yrkande 6 som besvarade.

2.6. Forskning och utbildning

Sammanfattning av motionerna

I Vänsterpartiets motion om högskole- och forskningspolitiken

(Ub714) framhålls vikten av att studenterna som grupp finns

representerade i EG:s utvecklings- och utvärderingsgrupper för

utbytesprogram. I EU:s och EFTA:s planerade arbetsgrupp för

utbildnings- och ungdomsfrågor bör studenterna finnas

representerade, anser motionärerna. I yrkande 16 begärs att

regeringen -- särskilt i ljuset av ett avvecklat kårobligatorium

-- driver frågan om studentinflytande i medlemsförhandlingarna

med EU.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att representation i EG:s utvecklings-

och utvärderingsgrupper för utbytesprogram är en fråga för varje

enskilt medlemslands regering.

Redan EES-avtalet har inneburit att möjligheterna för Sverige

att delta i ungdoms- och utbildningssamarbetet inom EG avsevärt

förbättrats. Genom avtalet öppnas EG:s program och institutioner

för svenskt deltagande den 1 januari 1995. Ungdomsprogrammet

Youth for Europe samt vissa andra program öppnades omedelbart

efter EES-avtalets ikraftträdande, dvs. den 1 januari 1994. Då

försvann också alla särregler för EFTA-ländernas deltagande

i forsknings- och högskoleprogrammen Comett och Erasmus. Ett

EU-medlemskap kommer enligt vad utskottet erfarit att innebära

ytterligare fördelar. Bl.a. slipper svenska studenter vid ett

medlemskap de höga avgifter som flera högskolor kräver av

icke-EU-medborgare.

Därmed betraktar utskottet motion Ub714 (v) yrkande 16 som

besvarat.

2.7. Övriga frågor

Sammanfattning av motionerna

I motion U502 (c) påtalas det som en stor brist att EG sjösatt

sin inre marknad med bl.a. fri rörlighet för kapital utan att ha

motsvarande samarbete på konkurssidan. Situationen gynnar enligt

motionären skatteflykt och undanhållande av egendom. Priset på

krediter drivs också upp, då detta bestäms i beaktande av alla

förekommande risker. Motionen beskriver utförligare läget på den

internationella insolvensrättens område, bl.a. de initiativ som

redan tagits inom exempelvis Europarådet. Enligt motionären bör

den svenska regeringen i förhandlingarna med EG/EU och efter ett

eventuellt medlemskap verka för att en konvention om den

europeiska insolvensrätten arbetas fram inom den europeiska

unionens ram.

I motion U505 (s) framhålls att EG-kommissionen har insett

turismens olika möjligheter att tillgodose sådana behov som

sysselsättning och service i glesbygder. En ökad förståelse

mellan gemenskapens länder skulle enligt motionärerna även ge

ökade möjligheter till ett kulturellt utbyte och bidra positivt

till medlemsländernas ekonomiska utveckling. Mot denna bakgrund

borde Sverige som en del i ett nordiskt rekreationsområde

erhålla aktivt stöd från EG/EU:s strukturfonder för att utveckla

en miljöanpassad turism. Denna uppfattning föreslås riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets överväganden

I motion U502 (c) framhålls bl.a. att svensk lagstiftning inte

kan lösa de problem som kan vara förenade med "internationella"

konkurser. Utskottet finner mot bakgrund av föreliggande yrkande

anledning att något komplettera den bild av situationen på

insolvensrättens område som ges i motionen:

Ett konkursförfarande innebär att en gäldenärs samtliga

borgenärer i ett sammanhang tvångsvis tar i anspråk gäldenärens

samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Huvudsyftet

med förfarandet är att undvika en kapplöpning mellan

borgenärerna och att se till att den förlust som drabbar dem

genom gäldenärens insolvens, bortsett från eventuella

förmånsrätter, drabbar dem jämnt i proportion till deras resp.

fordringar. Att nå detta syfte har emellertid visat sig svårt,

inte minst när gäldenären har tillgångar i flera länder. Det

grundläggande problemet inom den internationella insolvensrätten

är att varje stats maktbefogenheter i princip är begränsade till

statens eget territorium, medan ett välordnat

insolvensförfarande förutsätter ett helhetsgrepp om gäldenärens

ekonomiska situation utan hänsyn till de nationella gränserna.

Några överstatliga organ som är behöriga att genomföra

insolvensförfaranden existerar ännu inte. Ett annat sätt att

åstadkomma det nödvändiga samarbetet mellan stater är genom

internationella konventioner. Sverige har hittills endast

anslutit sig till en konkurskonvention, nämligen den nordiska

konkurskonventionen av år 1933. I övrigt är man hänvisad till

varje enskild stats internationella insolvensrätt. Åtskilliga

viktiga frågor med internationell anknytning har lämnats olösta

eller lösts på ett sätt som inte är tillfredsställande. Varje

land har en benägenhet att vilja tillerkänna sina egna

insolvensförfaranden större verkningar utomlands än vad man är

beredd att tillerkänna motsvarande utländska förfaranden.

Rättsläget är därför inte tillfredsställande, varken i Sverige

eller i andra länder. Detta förhållande kan, som påpekas i

motion U502 (c), utnyttjas av både gäldenärer och borgenärer.

Den nordiska konkurskonventionen införlivades med svensk rätt

genom lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar

egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge samt lagen

(1934:68) om verkan av konkurs som har inträffat i Danmark,

Finland, Island eller Norge. Konventionstexen har omarbetats på

senare tid, och i förhållande till Danmark, Finland och Norge

gäller numera lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i

annat nordiskt land och lagen (1981:7) om verkan av konkurs som

inträffat i annat nordiskt land. I förhållande till Island

gäller alltjämt den ursprungliga konventionstexten.

Den nordiska konventionen är en s.k. enkel konvention, dvs.

den reglerar endast frågor om erkännande och verkställighet. En

s.k. dubbel konvention innehåller även bestämmelser som reglerar

domsrätten mellan länderna. Konventionens bestämmelser innebär

att en konkurs som har inletts i ett av länderna omfattar

gäldenärens egendom även i de andra länderna. Konkursen har både

beslags- och hindersverkan i övriga länder. Konventionen

tillämpas endast på s.k. domicilkonkurser.

Vid sidan av den nordiska konkurskonventionen saknas helt

internationella överenskommelser som berör Sverige på detta

område. Den europeiska konventionen den 5 juni 1990 om vissa

internationella aspekter på konkurser har ännu inte tillträtts

av Sverige. I utredningen "Vissa internationella

insolvensfrågor" (SOU 1992:78) föreslås att Sverige tillträder

konventionen. Utredningen har remissbehandlats med ett i

huvudsak positivt utfall. För närvarande pågår inom

Justitiedepartementet arbetet med att införliva konventionen i

svensk rätt. Detta arbete beräknas leda till förslag om

lagstiftning under 1994.

Som påpekas i motion U502 (c) ledde EG:s arbete med en

konkurskonvention i början av 1980-talet inte någon vart. EG har

därefter tillsatt en ad hoc-kommitté med uppgift att utarbeta en

konkurskonvention för medlemsstaterna. Enligt preliminära

uppgifter kommer denna konvention att föreligga för

undertecknande före utgången av 1994. Det har inte varit möjligt

för Sverige att i förhandlingarna om medlemskap i EU verka för

att konventionen får en viss utformning, eftersom dessa enbart

rört existerande lagstiftning. Enligt vad utskottet erfarit ser

regeringen emellertid positivt på det pågående arbetet inom EU.

Utskottet förutsätter att Sverige som medlem i EU kommer att

verka för att främja utvecklingen av den internationella

insolvensrätten.

Därmed betraktar utskottet motion U502 (c) som besvarad.

I anledning av motion U505 (s), angående EU-stöd för

utvecklingen av miljöanpassad turism, får utskottet, som

tidigare i betänkandet, konstatera att förhandlingarna om

EU-medlemskap bl.a. berört frågan om EG:s strukturfonder,

fondernas geografiska mål m.m. Vid ett medlemskap kommer Sverige

att på samma villkor som övriga EU-länder kunna utarbeta planer

och program för insatser inom de olika målområdena och göra

prioriteringar av de åtgärder man anser angelägna inom berörda

regioner.

Inom turistområdet deltar EFTA/EES-länderna i och med

EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994 i ett

programsamarbete som tar sin utgångspunkt i en handlingsplan för

att främja turism. EFTA/EES-länderna har samma rättigheter

beträffande handlingsplanen som EU:s medlemmar. För att lämna

förslag till projekt inom ramen för handlingsplanen gäller dock

att minst två länder måste gå ihop, varav det ena måste vara ett

EU-land och det andra kan vara ett EFTA/EES-land.

Utskottet förutsätter att Sverige vid ett medlemskap i EU

kommer att vara pådrivande i det europeiska samarbetet för en

miljöanpassad turism.

Därmed betraktar utskottet motion U505 (s) som besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 1 besvarat

med vad utskottet anfört,

2. beträffande Europaparlamentets reformering

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 2 besvarat

med vad utskottet anfört,

3. beträffande offentlighetsprincipen

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkande 4 samt

1993/94:U506 besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande utrikes- och säkerhetspolitiken

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkande 6 samt

1993/94:U504 yrkandena 2--3 besvarade med vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

5. beträffande EU:s roll i ett alleuropeiskt samarbete

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 15

besvarat med vad utskottet anfört,

6. beträffande utvärdering av EES-avtalet och alternativ

ekonomisk politik

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U504 yrkandena 1 och 4

besvarade med vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

7. beträffande folkrörelsemedverkan

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U510 besvarad med vad

utskottet anfört,

8. beträffande etablering av EU-organ

att riksdagen förklarar motion 1993/94:A456 yrkande 12

besvarat med vad utskottet anfört,

9. beträffande handeln med bl.a. Central- och Östeuropa

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkande 5,

1993/94:U509, 1993/94:U512 yrkandena 1--2 samt 1993/94:U809

yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande miljöpolitik

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkandena 11 och

12 besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande regional- och jordbrukspolitik

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkandena 13

och 14, 1993/94:U503 yrkande 2 samt 1993/94:U511 yrkande 1

besvarade med vad utskottet anfört,

12. beträffande jämställdhet

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 10

besvarat med vad utskottet anfört,

13. beträffande handikappfrågor

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U501 yrkandena 1--3

besvarade med vad utskottet anfört,

14. beträffande alkoholpolitik

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 9 besvarat

med vad utskottet anfört,

15. beträffande narkotikapolitik

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 8 besvarat

med vad utskottet anfört,

16. beträffande arbetslöshetspolitik

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 7 besvarat

med vad utskottet anfört,

17. beträffande flyktingpolitik

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:Sf608 yrkande 4

samt 1993/94:Sf622 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,

18. beträffande utbytesprogram

att riksdagen förklarar motion 1993/94:Ub714 yrkande 16

besvarat med vad utskottet anfört,

19. beträffande konvention om europeisk insolvensrätt

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U502 besvarad med vad

utskottet anfört,

20. beträffande miljöanpassad turism

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U505 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 29 mars 1994

På utrikesutskottets vägnar

Pierre Schori

I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Alf Wennerfors

(m), Inger Koch (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s),

Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist

(nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina

Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Lena Boström (s), Hans

Hjortzberg-Nordlund och Bengt Ahlquist (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför

Utrikes- och säkerhetspolitiken, m.m. (mom. 4 och 6)

På sikt utgör de stora ekonomiska och sociala klyftorna i

världen ett hot också mot vår säkerhet. Detta hot måste

motverkas av långtgående samverkan mellan självständiga stater i

full respekt för nationella demokratiska spelregler.

Vänsterpartiets uppfattning är att ett sådant samarbete inte

gynnas av att ett fåtal privilegierade länder i Västeuropa

sluter sig samman i en union som präglas av demokratiskt

underskott och som har ambitionen att bli en ny stormakt. EU är

ingen lösning på vår världs gemensamma problem.

Från en alliansfri position kan Sverige i samarbete med andra

länder utveckla sin roll som pådrivare för förebyggande och

fredlig lösning av nationella och internationella konflikter.

Alliansfriheten och det nordiska samarbetet har gett vårt land

en internationell goodwill och ett säkerhetspolitiskt kapital

som inte får försnillas.

Det är av ovanstående anledningar av största vikt att

deltagandet i diskussionerna om EU:s gemensamma utrikes- och

säkerhetspolitik inte innebär några åtaganden från svensk sida

före folkomröstningen i november 1994. Utskottet borde ha

hemställt att riksdagen ger regeringen detta till känna och inte

nöjt sig med att endast konstatera att Sverige välkomnar att

parterna i dessa diskussioner är ense om hur samarbetet inom

utrikes- och säkerhetspolitiken skall utformas.

Det är också av största vikt att regeringen inför ett

eventuellt nej i folkomröstningen utarbetar en ny och tydligare

säkerhetspolitisk strategi som förutsätter såväl en bestående

alliansfrihet som att Sverige inte ingår som medlem i den

Europeiska unionen.

Folkomröstningen om medlemskap i EU kommer i praktiken att bli

ett val mellan EES och fullt medlemskap. I det valet är EES att

föredra men avtalet har för mycket karaktären av språngbräda mot

fullt medlemskap. Efter ett nej i folkomröstningen måste därför

EES-avtalets sätt att fungera noga utvärderas och initiativ till

förändringar tas. De konsekvensutredningar utskottet hänvisar

till anser Vänsterpartiet inte vara tillräckliga då

utredningarnas personsammansättning haft stark övervikt för

ja-sidan.

Regering och riksdag måste också utveckla alternativ på den

ekonomiska politikens område. Det är ansvarslöst att som

regeringen nu gjort låsa fast den ekonomiska politiken så hårt

vid ett ja att situationen efter ett nej skall framstå i

maximalt ofördelaktig dager. Oavsett uppfattningen i sakfrågan

är det ett grundläggande demokratiskt krav att regering och

riksdag förbereder sig för både ett ja och ett nej i

folkomröstningen om ett EU-medlemskap.

Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottets

hemställan under mom. 4 och 6 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utrikes- och säkerhetspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U504 yrkandena 2

och 3 samt med avslag på motion 1993/94:U508 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

6. beträffande utvärdering av EES-avtalet och alternativ

ekonomisk politik

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U504 yrkandena 1

och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Vissa förkortningar

Bilaga

00>BITS 25>Beredningen för internationellt

tekniskt-ekonomiskt samarbete

00>CAN 25>Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning

00>Comett 25>Community Action Programme in Education and

Training for Technology; sv. EG/EU:s program för

samarbete över gränserna mellan universitet och

företag, med tonvikt på högteknologi

00>EBRD 25>Europeiska banken för återuppbyggnad och

utveckling

00>ECE 25>FN:s ekonomiska kommission för Europa

00>ecu 25>European Currency Unit; sv. korgvaluta

bestående av EU-ländernas nationella valutor

00>EES 25>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

00>EFTA 25>Europeiska frihandelssammanslutningen

00>EG 25>Europeiska gemenskapen

00>EKSG 25>Europeiska kol- och stålgemenskapen

00>EPS 25>Europeiska politiska samarbetet

00>Erasmus 25>European Action Scheme for the Mobility of

University Students; sv. EG/EU:s program för

studentutbyte mellan universitet i olika länder

00>ESK 25>Europeiska säkerhets- och

samarbetskonferensen

00EU 25>Europeiska unionen

00>EU-delegationen 25>Svenska delegationen till Gemensamma

parlamentarikerkommittén EU--Sverige

00>Euroatom 25>Europeiska atomenergigemenskapen

00>GATT 25>General Agreement on Tariffs and Trade; sv.

Allmänna tull- och handelsavtalet

00>GUS 25>EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

00>Helios 25>Handicapped People in the European Community

Living Independently in an Open Society; sv.

EG/EU:s program för samarbete på handikappområdet

00>NATO 25>North Atlantic Treaty Organization;

sv. Atlantpakten

00>OECD 25>Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling

00>PFP 25>Partnership for Peace; sv. Partnerskap för

fred

00>SwedeCorp 25>Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd

00>UNCED 25>FN:s konferens om miljö och utveckling

00>UNHCR 25>FN:s flyktingkommissarie

00>VEU 25>Västeuropeiska unionen

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Motionerna1

Bakgrund4

Utskottet5

1. Övergripande frågor beträffande Sveriges

förhållande till EG/EU5

Sammanfattning av motionerna5

Utskottets överväganden7

2. Särskilda ämnesområden15

2.1. Biståndssamarbete, frihandel15

Sammanfattning av motionerna15

Utskottets överväganden15

2.2. Miljöfrågor17

Sammanfattning av motionerna17

Utskottets överväganden17

2.3. Regionalpolitik. Jordbruksfrågor19

Sammanfattning av motionerna19

Utskottets överväganden20

2.4. Sociala frågor22

Sammanfattning av motionerna22

Utskottets överväganden23

2.5. Flykting- och asylpolitik27

Sammanfattning av motionerna27

Utskottets överväganden28

2.6. Forskning och utbildning29

Sammanfattning av motionerna29

Utskottets överväganden29

2.7. Övriga frågor29

Sammanfattning av motionerna29

Utskottets överväganden30

Hemställan32

Meningsyttring av suppleant34

Bilaga -- Vissa förkortningar36