Bet. 1993/94:UU21

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU21

Situationen i det tidigare Jugoslavien

Innehåll

1. Sammanfattning

2. Motionerna

3. Utskottet

4. Hemställan

1993/94

UU21

1. Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner från

allmänna motionstiden 1993/94 om situationen i det tidigare

Jugoslavien. Utskottet besvarar 19 yrkanden och avstyrker 3

yrkanden.

2. Motionerna

1993/94:U612 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att kraftfullt verka för att vapenembargot

mot Bosnien-Hercegovina hävs.

1993/94:U617 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige i FN bör verka för fördömande

av apartheidsystemet i Kosovo,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen i FN skall verka för att

respekt för mänskliga rättigheter i Kosovo krävs för upphävande

av FN-sanktionerna mot Serbien-Montenegro.

1993/94:U618 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förberedelser för en Marshall-liknande

plan för återuppbyggnad i f.d. Jugoslavien,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att flyktingar från f.d. Jugoslavien bör

betraktas som en resurs i ett återuppbyggnadsarbete,

3. att riksdagen begär att regeringen i ESK och FN skall

kräva att Serbien respekterar de mänskliga rättigheterna i

Kosovo samt kräva av Serbien att ESK:s rapportörer tillåts

återvända till Kosovo, Vojvodina och Sandjak samt verkar för

direkta förhandlingar syftande till en mer autonom ställning för

kosovoalbanerna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om diplomatisk representation i Sarajevo,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt stöd till

krigsförbrytartribunalen,

8. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i

Europarådet eller Unesco till åtgärder för att rädda kulturarvet

i främst Kroatien och Bosnien-Hercegovina, enligt vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ i Unesco

och Europarådet om stöd till oberoende media i f.d. Jugoslavien,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om stöd till det civila samhället inom FN:s

eller europeiska organisationers ram.

1993/94:U630 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det allvarliga läget beträffande mänskliga

rättigheter i Kosovo,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att regeringen omedelbart bör göra en

heltäckande analys av läget i Kosovo,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige ånyo bör skicka en

parlamentarikerdelegation till Kosovo,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör verka för att ESK skickar

observatörer till Kosovo,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till

radiosändningar på albanska.

1993/94:U631 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om republiken Bosnien-Hercegovinas rätt att

fortbestå som självständig stat av multietnisk karaktär inom de

gränser som erkändes av FN och världssamfundet våren 1992,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fullfölja sanktionerna mot

Serbien-Montenegro,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sanktioner mot Kroatien,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att häva vapenembargot mot

Bosnien-Hercegovina,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att omedelbart byta ut Bosnienmedlarna

lord Owen och Torvald Stoltenberg.

1993/94:U808 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av ett samarbete med andra

länder, särskilt med det forna Jugoslavien,

3. Utskottet

3.1. Situationen allmänt i det f.d. Jugoslavien

3.1.1. Sammanfattning av motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen (U618) om kriget och

konflikten i det f.d. Jugoslavien hävdas att Sverige som

europeisk demokrati inte bara har en självklar plikt att

förhindra krig och folkmord utan också ett moraliskt och

politiskt ansvar för att aktivt bistå och skydda folk och

nationer som hotas av undergång. Hoppet om fred i det f.d.

Jugoslavien tycks dock avlägset, sägs det i motionen. Den

katastrofala situationen för civilbefolkningen i

Bosnien-Hercegovina är till stora delar ett resultat, menar

motionärerna, av att FN:s medlemsländer inte förmår genomföra

och upprätthålla respekten för den resolution av FN:s

säkerhetsråd som ligger till grund för bl.a. den svenska

FN-truppens fredsbevarande insats. Ingen av FN-resolutionerna,

sägs det i motion U618 (s), talar om en uppdelning av

Bosnien-Hercegovina utan om att bevara landets integritet. I ett

kortsiktigt perspektiv gäller det att få till stånd ett

eldupphör. En kortsiktig lösning får emellertid inte permanenta

en orättvis, illegitim ordning som belönar aggression och

etnisk rensning, framhålls det i motionen.

Motionärerna anser att de olika insatser av humanitär karaktär

som Sverige hittills bidragit med i det f.d. Jugoslavien är

värda all uppskattning. Ett stort antal flyktingar från området

har tagits emot i Sverige, och även många organisationer,

folkrörelser och enskilda människor har engagerat sig starkt för

den nödlidande befolkningen. I motionen begärs att mer

målmedvetna politiska initiativ nu skall tas som kan motsvara

allvaret i den pågående tragedin. Det är nödvändigt, anförs det

i motionen, att försöka se längre än till det nu akuta kriget

och kriserna i det f.d. Jugoslavien.

Regeringen bör därför redan nu, föreslås det i motion U618

(s), ta initiativ till och delta i internationella

förberedelser, i relevanta internationella fora, för

återuppbyggnaden av de krigshärjade områdena i det f.d.

Jugoslavien. En sådan plan, som motionärerna karaktäriserar som

Marshall-liknande, skulle inbegripa återupprättande av ett

fungerande civilt samhälle genom insatser förmedlade av

multinationella organisationer, stater och myndigheter,

folkrörelser, hjälporganisationer samt enskilda individer. Denna

uppfattning bör, enligt motionens yrkande 1, riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. I motionens yrkande 2 föreslås

att flyktingar från området bör betraktas som en resurs för det

framtida återuppbyggnadsarbetet. Motionärerna menar att

flyktingarna redan under tiden i exil i Sverige borde erbjudas

och uppmuntras till utbildning och förberedande verksamhet med

detta syfte.

I den socialdemokratiska partimotionen om situationen i det

f.d. Jugoslavien (U618) framhävs vidare vikten av att Sverige

fortsätter att aktivt stödja den tribunal som inrättats för att

döma personer som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser i

detta konfliktområde. Denna uppfattning föreslås riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna (yrkande 5). Tribunalen sägs

i motionen ha stött på ekonomiska och politiska svårigheter vid

insamlandet av fakta i olika huvudstäder.

I motion U618 (s) refereras vidare till den omfattande

förstörelse av kulturella och religiösa monument och

minnesmärken som ägt rum i det f.d. Jugoslavien, främst

Bosnien-Hercegovina och Kroatien. Motionärerna anser att en stor

del av denna förstörelse har ägt rum på ett målmedvetet sätt och

inom ramen för den etniska rensningens strategi. I yrkande 8

föreslås att Sverige i t.ex. Unesco och Europarådet skall ta

initiativ till att experter skickas till dessa områden för att

utröna omfattningen av skadorna på kulturarvet och föreslå

åtgärder för eventuell restaurering och återuppbyggnad av

monument, m.m.

Konflikten i det f.d. Jugoslavien har enligt motion U618 (s)

visat på behovet att också stödja det civila samhället; att

ingjuta mod och kraft hos de människor och organisationer som

arbetar för fred och tolerans. En viktig orsak till kriget,

anförs det i motion U618 (s), är den propaganda som via

massmedierna ger ständigt ny näring åt rädslan, hatet och

bitterheten. Unesco:s mediaavdelning genomför enligt

motionärerna redan en del insatser till stöd för oberoende media

i det f.d. Jugoslavien. I yrkande 10 föreslås att regeringen i

Unesco och Europarådet skall ta initiativ till ytterligare

sådana stödåtgärder. Regeringen bör, enligt yrkande 11 i

motionen, även ta initiativ i FN eller olika europeiska

organisationer till att utöka stödet till det civila samhället

och fredskrafterna i det f.d. Jugoslavien.

I socialdemokraternas motion om samarbete med Central- och

Östeuropa, U808, återkommer förslaget om särskilda insatser i

det forna Jugoslavien, särskilt för att stärka det civila

samhället. Enligt motionen kommer ett återuppbyggnadsprogram att

behövas vid en framtida överenskommelse om fred. Förberedelser

för ett dylikt bör vidtas redan idag, föreslås det i yrkande 6.

3.1.2. Utskottets överväganden

Inte sedan andra världskriget har det i Europa begåtts så

omfattande och hänsynslösa brott mot de mänskliga rättigheterna

och rättsstatens principer som under de senaste årens konflikter

i det f.d. Jugoslavien. Urskillningslös artilleribeskjutning,

etnisk rensning, systematiska våldtäkter, tortyr och andra

grymheter utgör delar av dessa fruktansvärda brott.

Utskottet beklagar starkt att det ännu ej varit möjligt att nå

en fredsuppgörelse i Bosnien-Hercegovina och uttrycker djup oro

över det förvärrade humanitära, politiska och militära läget.

De pågående konflikterna rymmer också betydande risker för

spridning. Faran för öppna konflikter, bl.a. i Kosovo, inger

allvarliga bekymmer.

Utskottet har i flera tidigare betänkanden (senast i

betänkandena 1992/93:UU21 och 1992/93:UU35) ingående belyst

bakgrunden till och olika aspekter på utvecklingen i det forna

Jugoslavien. Utskottet har därvid bl.a. framhållit att det är av

avgörande betydelse att parterna förmås att genast avbryta alla

stridshandlingar. Arbetet för att nå en politisk lösning och

genomdriva denna måste fortsätta med största beslutsamhet, så

att en uppgörelse och en bestående fred i de av konflikter

sönderslitna delarna av det f.d. Jugoslavien snarast blir

verklighet. Utskottet vidhåller dessa synpunkter.

Sverige har av principiella skäl och i positiv anda prövat de

framställningar FN gjort om insatser i det tidigare Jugoslavien.

De svenska åtagandena har varit avsevärda. Även utanför FN:s ram

har Sverige betydande engagemang i området.

Sverige tar ett väsentligt ansvar genom närvaro med personal.

Inom UNPROFOR bidrar Sverige med huvuddelen av en bataljon i

Bosnien-Hercegovina och ca 250 man till den nordiska bataljonen

i Makedonien. Svensk stabspersonal finns vid UNPROFOR:s

högkvarter. Därutöver deltar från Sverige civilpolis och ett

mindre antal militära observatörer i UNPROFOR:s insatser.

Sverige deltar även med personal i ESK:s och EG:s

övervakningsaktiviteter. Personal från Statens räddningsverk och

Flygvapnet deltar i den rent humanitära hjälpverksamheten. Ett

viktigt och omfattande stöd förmedlas också via frivilliga

organisationer.

Utskottet vill i detta sammanhang uppmärksamma de omfattande

och engagerade insatser som görs av svensk personal i det f.d.

Jugoslavien.

Utskottet konstaterar att Sverige, bl.a. tillsammans med de

övriga nordiska länderna, ställt kravet på att få slut på

beskjutningen av Sarajevo. Sverige har också stött förslag om

demilitarisering i Sarajevo-området, kravet på att området

ställs under FN:s omedelbara politiska och militära kontroll

samt kravet på ett borttagande av alla tyngre vapen från

Sarajevo och dess omgivningar. Efter påtryckningar från det

internationella samfundet är parterna nu i färd med att vidta

åtgärder med denna inriktning. Enligt utskottets uppfattning bör

regeringen fortsatt och med största kraft verka för att nämnda

åtgärder snarast vidtas.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om FN:s beslut

i resolution 836 om fredade områden. Utskottet anser att ett

snart genomförande av detta beslut är av största betydelse för

att en fredlig lösning skall kunna uppnås.

Enligt utskottets uppfattning måste besluten om mål och medel

för eventuella insatser bestämmas av FN:s politiska och

strategiska ledning. Vid fredsbevarande FN-insatser förblir

kraven på opartiskhet och förtroendeskapande de centrala

elementen. Om våld kommer till användning enligt kapitel VII i

FN-stadgan måste en strävan vara att snarast återgå till

normala, fredsbevarande insatser.

FN:s generalsekreterare har, åberopande säkerhetsrådets

resolution, begärt att NATO skulle förbereda möjligheten till

bombangepp mot artilleriställningar varifrån Sarajevo beskjuts.

Detta är en tydlig signal från det internationella samfundets

sida för att förhindra ytterligare övergrepp mot Sarajevos

befolkning.

Utskottet konstaterar att Sverige i FN förklarat att NATO:s

beslut om att under vissa förutsättningar kunna sätta in

luftstridskrafter i Bosnien-Hercegovina skall ses som ett inslag

i en politisk process mot en förhandlad lösning av konflikten.

Den svenske FN-ambassadören underströk att konflikten måste

lösas med politiska metoder vid förhandlingsbordet och betonade

samtidigt att flygangrepp enbart skall användas som en sista

utväg.

I ett antal motioner från allmänna motionstiden tas frågan om

våld mot kvinnor i krig och konflikter upp. Flera motionärer

erinrar därvid, i ett vidare perspektiv, bl.a. om att

massvåldtäkter på kvinnor i kriget i det tidigare Jugoslavien är

flagranta brott mot kvinnans mänskliga rättigheter. Utskottet

kommer i ett annat betänkande att behandla dessa motioner. Det

finns dock anledning att i detta sammanhang erinra om att frågan

om massvåldtäkter i det forna Jugoslavien utförligt behandlats i

utskottets betänkande 1992/93:UU21. Utskottet konstaterade

därvid bl.a. att våld mot kvinnor är ett framträdande element i

de omfattande och hänsynslösa brotten mot de mänskliga

rättigheterna och rättsstatens principer under den pågående

konflikten i det tidigare Jugoslavien.

I den socialdemokratiska partimotionen U618 föreslås, enligt

yrkande 1, en Marshall-liknande plan för återuppbyggnaden av det

f.d. Jugoslavien. Vidare föreslås (yrkande 2) särskilda

satsningar på flyktingar från området. Även yrkande 6 (delvis) i

motion U808 (s) innehåller förslag om återuppbyggnad.

I anledning av motionerna konstaterar utskottet att massiva

internationella insatser kommer att behövas för att bygga upp de

ekonomiska, rättsliga och sociala strukturerna i det f.d.

Jugoslavien. Sverige har vid ett flertal tillfällen, särskilt

under senare tid, i internationella fora förklarat sig berett

att delta i återuppbyggnadsarbetet. I föreliggande fredsavtal,

som lagts fram av Jugoslavien-konferensen, förutses också sådana

insatser.

I dagsläget är det självfallet katastrofhjälpen som dominerar.

De svenska insatserna på detta område uppgår nu till totalt över

700 miljoner kronor. Biståndet kanaliseras i första hand genom

FN:s flyktingkommissariat, UNHCR.

Enligt vad utskottet erfarit har en interdepartemental grupp

inom regeringskansliet bildats i syfte att närmare studera hur

Sverige skulle kunna delta i återuppbyggnadsverksamheten.

Utrikesdepartementet har också anordnat ett seminarium med samma

inriktning. Arbetet försvåras dock av att ett fredsavtal ännu

inte föreligger och att oklarhet råder om vem som skall leda

återuppbyggnadsarbetet.

Sverige har också vid ett flertal tillfällen till UNPROFOR,

UNHCR och EU (som bildat en särskild grupp "Infrastructure

Management Group" för återuppbyggnadsfrågor) framfört Sveriges

beredskap att delta. Vid det senaste mötet den 2 februari med

Jugoslavienkonferensens styrkommitté pekade Sveriges

representant, ambassadör Anders Bjurner, särskilt på de insatser

ESK kunde göra. Det förutses att en internationell

pledging-konferens för återuppbyggnadsarbetet i det forna

Jugoslavien kommer att anordnas.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att det

internationella samfundet säkerställer förmågan att på ett

adekvat sätt kunna bidra vid det omfattande

återuppbyggnadsarbete som måste inledas så snart striderna

upphört. Förberedelserna för återuppbyggnadsinsatser bör

prioriteras inte minst av det skälet att de i sig kan ha en

förtroendeskapande effekt i den pågående konflikten. Som vid

annan förtroendeskapande verksamhet är det väsentligt att

opartiskhet härvid iakttas. Sverige har, enligt utskottets

uppfattning, en viktig uppgift i förberedelsearbetet för

återuppbyggnaden i det f.d. Jugoslavien och bör därför spela en

aktiv roll i internationella fora.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att flyktingarna

från området utgör en väsentlig resurs för

återuppbyggnadsarbetet. En för Utrikesdepartementet och

Kulturdepartementet gemensam arbetsgrupp, vilken framlade sin

rapport i januari 1994, har studerat möjligheten för att

bosniska flyktingar i Sverige skulle kunna bidra vid ett

återuppbyggande. I rapporten slås bl.a. fast att

mottagningsprogrammen för flyktingar från Bosnien-Hercegovina

skall ta hänsyn till detta.

Åtgärder, som nämns i arbetsgruppens rapport, för att

möjliggöra för bosniska flyktingar att delta i

återuppbyggnadsarbetet är att inventera vilka vuxenutbildningar

i Sverige som är lämpade utifrån ett "återvändarperspektiv", att

ta fram speciella arbetsmarknadspolitiska program, att stimulera

olika sammanslutningar (branschorganisationer, fackföreningar

m.fl.) att överföra relevanta kunskaper samt att stödja

föreningar i Sverige som kan få en roll inom ramen för

återuppbyggnads- och återvandringsprogram.

Utskottet utgår från att verksamhet av detta slag kommer att

ske i betydande omfattning och att den skall kunna avse

flyktingar och invandrare från olika delar av det f.d.

Jugoslavien.

Även inom ESK har flyktingfrågan studerats i detta perspektiv.

Utskottet förutsätter att Sverige härvidlag kommer att verka

pådrivande.

Med det anförda anser utskottet yrkandena 1 och 2 i motion

U618 samt yrkande 6 (delvis) i motion U808 besvarade.

I den socialdemokratiska partimotionen U618, yrkande 5,

föreslås vidare att Sverige ger aktivt stöd till tribunalen för

krigsförbrytare i det f.d. Jugoslavien.

Sverige har i alla relevanta fora givit sitt aktiva stöd till

krigsförbrytartribunalen -- såväl före som efter det att den

upprättats. Sverige har också lämnat konstruktiva bidrag till

sakdebatten om inrättandet av krigsförbrytartribunalen, inte

minst genom de insatser som UD:s f.d. rättschef Hans Corell har

gjort inom ESK:s ram, bl.a. för att utarbeta förslag till

stadgar för tribunalen.

Enligt vad utskottet erfarit har regeringen uppdragit åt

polisen att samla in vittnesmål från personer som kan lämna

uppgifter om krigsförbrytelser och brott mot humanitär rätt i

det f.d. Jugoslavien. Dessa bearbetas nu av UD och, i avvaktan

på att den nyinrättade tribunalen är redo att pröva enskilda

mål, vidarebefordras till den av säkerhetsrådet upprättade

Expertkommissionen för utredning av krigsförbrytelser i det f.d.

Jugoslavien. Enligt Expertkommissionen utgör de av Sverige

överlämnade vittnesmålen en ytterst värdefull tillgång i dess

arbete.

Sverige har till Expertkommissionens verksamhet givit ett

frivilligt bidrag om 800 000 svenska kronor, vilket gör Sverige

till en av de största ekonomiska bidragsgivarna till hela

utredningsprocessen rörande folkrättsbrott begångna i det f.d.

Jugoslavien.

Förslag till finansiering av tribunalen kommer att läggas fram

av FN:s generalsekreterare, troligen under februari månad 1994.

Enligt utskottets uppfattning är det principiellt väsentligt att

konsekvent slå vakt om domstolens oberoende ställning. Därför

bör den göras oberoende av frivilliga bidrag från enskilda

stater. Kostnaderna bör i stället täckas via FN:s reguljära

budget eller, i sista hand, genom obligatorisk utdebitering

enligt särskild skala, vilket Sverige och de övriga nordiska

länderna föreslagit i FN.

Regeringen har överlämnat en remiss till Lagrådet med förslag

till den lagstiftning som krävs för att Sverige skall kunna

uppfylla de förpliktelser om rättshjälp m.m. som följer av

säkerhetsrådets beslut att upprätta krigsförbrytartribunalen.

Enligt vad regeringen anmält till riksdagen avser den att under

vårriksdagen framlägga en proposition i frågan.

Inför tribunalens utarbetande av procedurregler har Sverige

överlämnat förslag om målsägarbiträde motsvarande vad som kan

ges enligt svensk lagstiftning. Enligt uppgift har tribunalens

domare varit positiva till det svenska förslaget. I

procedurreglerna skulle det således finnas skrivningar om att

vittnen och brottsoffer skall få hjälp av en särskild

sexualbrottsenhet, vilken skulle ingå som en del i åklagarens

kontor.

Med det anförda anser utskottet yrkande 5 i motion U618

besvarat.

I den socialdemokratiska partimotionen U618, yrkande 8,

föreslås olika åtgärder mot skadorna på kulturarvet i det f.d.

Jugoslavien.

Utskottet har erfarit att Sverige stödjer arbetet inom Unesco

och Europarådets kulturarvskommitté med att planera för

restaureringen av förstörda minnesmärken i Bosnien-Hercegovina.

Unesco har i detta sammanhang presenterat förslag bl.a. avseende

återuppbyggandet av bron i Mostar och nationalbiblioteket i

Sarajevo. För denna verksamhet har Unesco utsett en särskild

koordinator. Inom det svenska UNESCO-rådet diskuteras för

närvarande hur Sverige skall kunna hjälpa till med

återuppbyggandet av det bosniska nationalbiblioteket.

Både UNESCO och Europarådet har vidtagit flera rekognoserings-

och kontaktskapande resor i det f.d. Jugoslavien. I juni 1993

hölls ett gemensamt möte mellan UNESCO och Europarådets

parlamentariska församling i syfte att samordna insatserna.

Europarådets parlamentariska församling antog i januari 1994 en

resolution om åtgärder för att rädda kulturarvet i det f.d.

Jugoslavien.

Utskottet vill i sammanhanget peka på den betydelse åtgärder

mot skadorna på kulturarvet har för återuppbyggnadsarbetet i det

f.d. Jugoslavien. Det är mot denna bakgrund angeläget att

Sverige stöder de internationella ansträngningarna på området

för att reparera krigets skador.

Med det anförda anser utskottet yrkande 8 i motion U618 (s)

besvarat.

I motion U618 (s) föreslås också att regeringen tar initiativ

till stöd för oberoende media (yrkande 10) och till utökat stöd

till det civila samhället och fredskrafterna i det f.d.

Jugoslavien (yrkande 11). Ett förslag med samma innebörd som det

sistnämnda återfinns även i motion U808 (s), yrkande 6 (delvis).

Enligt utskottets uppfattning har centraldirigerade media i

det f.d. Jugoslavien i många sammanhang verkat desinformerande

och bidragit till att konflikterna förvärrats. Opartisk

information fyller en viktig roll i arbetet för fred och

försoning. Utskottet delar mot denna bakgrund motionärernas

synpunkter på behovet av stöd till oberoende media och det

civila samhället i det f.d. Jugoslavien. Enligt vad som

inhämtats lämnar Sverige redan sådant stöd. Detta har i huvudsak

kanaliserats genom bidrag till UNESCO.

Europarådets ministerkommitté har sedan en tid tillbaka också

engagerat sig i frågan om stöd till oberoende media i det f.d.

Jugoslavien. I mars 1993 hölls ett informellt koordinationsmöte

med mediaföreträdare från det f.d. Jugoslavien. Detta

resulterade i att beslut togs om en rad stödåtgärder för att

bidra till överlevnad och förstärkning av oberoende media.

Stödet har bl.a. bestått i att man i samarbete med International

Federation of Newspaper Editors (FIEJ) och the International

Federation of Journalists (IFJ) samt Unesco upprättat ett

samordningscentrum för oberoende media i Ljubljana. Detta

centrum ägnar sig i huvudsak åt regional kommunikation, men

också åt att övervaka yttrandefriheten. Man ger också materiellt

och tekniskt stöd. Ett annat projekt är ett utbildningsprogram

för journalister där frågor som journalistetik och management

behandlas.

Bilateral hjälp har också givits till enskilda organisationer

i området. Dylik hjälp bör utgå även framgent. Man bör också

framhålla betydelsen av kontakter mellan svenska enskilda

organisationer och deras motsvarigheter i det f.d. Jugoslavien.

En form av stöd, som enligt utskottets mening även bör nämnas,

är de täta kontakter som regeringsledamöter och andra svenska

partiföreträdare har med politiker, partier och enskilda

organisationer i det f.d. Jugoslavien. Enligt utskottets mening

är det ett naturligt led i ESK:s verksamhet att samarbeta med

enskilda organisationer av den typ det här är fråga om.

Med det anförda anser utskottet yrkandena 10 och 11 i motion

U618 samt yrkande 6 (delvis) i motion U808 besvarade.

3.2. Bosnien-Hercegovina -- Sanktionerna

3.2.1. Sammanfattning av motionerna

I likhet med den socialdemokratiska partimotionen om det f.d.

Jugoslavien (U618) beskriver motionerna U612 (kds) samt U630

(fp) den allvarliga situationen i Bosnien-Hercegovina, den

etniska rensningens följder samt det internationella samfundets

hittillsvarande ansträngningar att söka lösa konflikten.

Motionärerna framhåller att republiken Bosnien-Hercegovina är en

fullvärdig stat i Europa, internationellt erkänd och invald som

medlem i FN.

Folkmordet i Bosnien-Hercegovina uppfattas av motionärerna som

resultatet av ett krig som initierats och genomförs med stöd av

regeringarna såväl i Belgrad som i Zagreb. Detta gör det

omöjligt att beskriva konflikten som ett renodlat inbördeskrig,

anförs det bl.a. i motion U612 (kds).

Republiken Bosnien-Hercegovina har, hävdas det i motion U631

(fp), rätt att fortbestå som självständig stat av multietnisk

karaktär inom de gränser som erkändes av FN och världssamfundet

våren 1992. Detta föreslås riksdagen, enligt yrkande 1 i

motionen, som sin mening ge regeringen till känna.

Det vapenembargo mot hela Jugoslavien som FN:s säkerhetsråd

beslutade om i september 1991 har inte verkställts fullt ut,

hävdas det i motion U631 (fp). I yrkande 2 begärs att riksdagen

som sin mening skall ge regeringen till känna att sanktionerna

mot Serbien-Montenegro måste fullföljas. I motionens yrkande 3

föreslås att regeringen skall verka för att samma sanktioner som

nu gäller för Serbien-Montenegro också skall införas mot

Kroatien. FN:s vapenembargo har vidare, enligt motionären, haft

som främsta effekt att hindra Bosnien-Hercegovina från dess

FN-stadgade rätt till självförsvar. I yrkande 4 begärs att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att

vapenembargot mot Bosnien-Hercegovina bör hävas. Som enda

yrkande i motion U612 (kds) framförs samma krav, nämligen att

regeringen kraftfullt skall verka för ett hävande av

vapenembargot mot Bosnien-Hercegovina.

I motion U631 (fp) anförs att den fredsplan som lagts fram som

ett försök att lösa konflikten i det f.d. Jugoslavien, den s.k.

Owen--Stoltenberg-planen, belönar aggression och bygger på

principen att erövrat land skall få behållas. Planen utgör

enligt motionären en entydig och slutlig kapitulation av

omvärlden inför folkmordet i Bosnien-Hercegovina. I yrkande 5

begärs att regeringen skall agera för att få Owen och

Stoltenberg utbytta som medlare i konflikten.

I nuvarande situation är det av avgörande betydelse, anförs

det i motion U618 (s), att Sverige har förmåga att bedriva

diplomatiskt arbete i Bosnien-Hercegovina och kan bilda sig en

egen uppfattning om läget i regionen. Diplomatisk närvaro vore

också en viktig politisk markering, anser motionärerna. I

yrkande 4 föreslås därför att Sverige skall etablera diplomatisk

representation i Sarajevo.

3.2.2. Utskottets överväganden

I motion U631 (fp), yrkande 1, framhålls Bosnien-Hercegovinas

rätt att fortbestå som självständig stat.

Sverige har klart markerat sitt stöd för Bosnien-Hercegovinas

ställning som självständig stat och mångkulturellt samhälle. Ett

flertal uttalanden har gjorts i denna riktning. Senast vid

utrikesministerns besök i Sarajevo under senhösten 1993

framförde den bosniska regeringen sin uppskattning av Sveriges

klara ställningstagande i denna fråga.

De olika fredsförslag som presenterats av

Jugoslavienkonferensen talar ej heller om att landet skall

delas utan att Bosnien-Hercegovina skall fortsätta som ett

folkrättssubjekt. Utskottet beklagar att indelningen i tre

delrepubliker tycks bekräfta den etniska rensningens resultat.

Samtidigt innehåller dock de förslag som lagts fram av

Jugoslavien-konferensen element som är avsedda att motverka att

effekterna av den etniska rensningen blir bestående. En

fungerande samlevnad blir möjlig först när en vapenvila

etablerats och ett fredsavtal föreligger.

Med det anförda anser utskottet yrkande 1 i motion U631 (fp)

besvarat.

I motion U612 (kds) och motion U631 (fp), yrkande 4, krävs att

vapenembargot mot Bosnien-Hercegovina hävs. I motion U631 (fp)

krävs också att sanktionerna mot Serbien-Montenegro måste

fullföljas (yrkande 2) och att samma sanktioner som nu gäller

för Serbien-Montenegro också skall införas mot Kroatien

(yrkande 3).

Utskottet konstaterar att FN:s säkerhetsråd med resolution 713

införde ett vapenembargo mot det dåvarande Jugoslavien. Detta

har därefter kommit att fortsatt gälla mot de stater som

uppstått ur Jugoslavien, däribland Bosnien-Hercegovina.

FN:s vapenembargo mot Jugoslavien infördes dels för att hindra

tillförseln av vapen till området, vilket skulle riskera leda

till en eskalering, dels för att vinna tid för en fredlig

lösning.

Serbien-Montenegros roll och ansvar för kriget i

Bosnien-Hercegovina, som påtalas av motionärerna, är också

anledningen till att FN-sanktioner införts mot

Serbien-Montenegro. Som ESK-ordförande har Sverige aktivt verkat

för att sanktionerna upprätthålls.

Utskottet menar emellertid att övervägande skäl, trots vad som

ovan anförts, talar mot att Sverige skall verka för att

vapenembargot gentemot Bosnien-Hercegovina upphör i det rådande

läget.

Ett upphävande av vapenembargot mot Bosnien-Hercegovina skulle

gå stick i stäv med FN:s strävan mot demilitarisering och mot

att, i vissa fall, ställa tunga vapen under FN-styrkornas

kontroll. Risken är också påtaglig att ett vapeninflöde kraftigt

skulle öka risken för omedelbara motåtgärder från dem som vapnen

kunde tänkas användas mot. Faran för eskalering skulle på detta

sätt öka. Till detta kommer att ett hävande av vapenembargot

kräver ett beslut i säkerhetsrådet. Utsikterna för att vinna

enighet för ett sådant beslut bland de fem ständiga medlemmarna

kan betraktas som små.

Sverige har under hela konflikten i Bosnien-Hercegovina

fördömt etnisk rensning och stött den bosniska regeringen och

dess bejakande av mångkulturell samlevnad. Utskottet anser att

utsikterna för att återupprätta tolerans och respekt för andra

är större om den väpnade konflikten upphör och ett fredsavtal

nås än om vapenleveranserna ökar.

Utskottet konstaterar att Sverige aktivt bidragit till det

internationella samfundets ansträngningar att upprätthålla

sanktionerna mot Serbien-Montenegro. Sveriges politiska linje

har också klart deklarerats: sanktionerna kan hävas tidigast då

ett fredsavtal för Bosnien-Hercegovina har implementerats och

konkreta framsteg har gjorts i Krajina-frågan. Sverige har också

påtalat att en normalisering med Serbien-Montenegro inte kan

komma till stånd förrän en acceptabel lösning av Kosovo-frågan

uppnåtts.

Utskottet ser med stort allvar på Kroatiens Bosnienpolitik,

vilken har inneburit en eskalering av kriget. Utskottet menar

också att Kroatiens stöd till en kroatisk statsbildning i

Bosnien-Hercegovina avsevärt kan försvåra Kroatiens strävan att

återupprätta sin suveränitet över Krajina. Sverige har gjort

klart att om Kroatien fortsätter sin militära inblandning i

Bosnien-Hercegovina kommer Sverige att stödja kraven på

sanktioner mot Kroatien.

Med det anförda anser utskottet yrkandena 2--3 i motion U631

(fp) besvarade. Motion U612 (kds) och yrkande 4 i motion U631

(fp) avstyrks.

I motion U631 (fp), yrkande 5, begärs att regeringen skall

verka för att Owen och Stoltenberg skall utbytas som medlare i

Jugoslavienkonflikten.

Utskottet konstaterar att Sverige stödjer fredsprocessen,

Jugoslavienkonferensen och dess medlare Owen och Stoltenberg.

Senast vid säkerhetsrådets debatt den 14 februari om läget i

Bosnien-Hercegovina uttrycktes svenskt stöd för medlarnas Owen

och Stoltenberg arbete. Utskottet menar att det inte finns skäl

att verka för att medlarna byts ut.

Därmed avstyrker utskottet motion U631 (fp), yrkande 5.

I motion U618 (s), yrkande 4, förslås att Sverige skall

etablera diplomatisk representation i Sarajevo.

Utskottet konstaterar att regeringen i dag, den 17 februari,

utser en svensk ambassadör i Sarajevo, vilken också beviljats

agremang av värdlandet. Denne skall tills vidare vara

stationerad i Stockholm men företa regelbundna resor till

regionen. Regeringens bedömning är att en fast representation

måste anstå åtminstone till dess säkerhetsläget så medger. Inget

land har bl.a. av detta skäl ännu öppnat en ambassad på plats i

Sarajevo.

Med det anförda anser utskottet yrkande 4 i motion U618 (s)

besvarat.

3.3. Kosovo

3.3.1. Sammanfattning av motionerna

Flera av motionerna om läget i det f.d. Jugoslavien tar

särskilt upp situationen i Kosovo. I den socialdemokratiska

partimotionen, U618 (s), betonas nödvändigheten av att till

varje pris förhindra en spridning av kriget. Läget i Kosovo

anses därför vara av central betydelse. I motionens yrkande 3

föreslås att Sverige i ESK och FN skall verka för att direkta

förhandlingar syftande till en mer autonom ställning för

kosovoalbanerna kommer till stånd. Vidare krävs i yrkandet att

ESK:s utsända rapportörer skall tillåtas återvända till Kosovo

samt till områdena Vojvodina och Sandjak i Serbien. Härutöver

skall Sverige i de nämnda internationella organen kräva att

Serbien respekterar de mänskliga rättigheterna i Kosovo.

Även motionerna U617 (v) och U630 (fp) tar upp situationen i

Kosovo. Situationen för de mänskliga fri- och rättigheterna i

Kosovo beskrivs också i dessa motioner som mycket allvarlig. Den

albanska majoritetsbefolkningen är utsatt för ett hårt förtryck.

De av den serbiska regeringen framtvingade förhållandena sägs i

motionerna närmast motsvara Sydafrikas apartheidsystem. I motion

U630 (fp) yrkande 6 föreslås att Sverige bör verka för att ESK

skickar observatörer till Kosovo.

I motion U617 (v) yrkande 4 föreslås att regeringen i FN skall

verka för att ett eventuellt upphävande av FN-sanktionerna mot

Serbien-Montenegro skall kopplas till kravet på respekt för de

mänskliga rättigheterna i Kosovo. I motion U630 (fp) yrkande 1

begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till

känna vad i motionen anförts om det allvarliga läget beträffande

de mänskliga rättigheterna i Kosovo. Enligt motion U617 (v)

yrkande 1 bör Sverige i FN verka för fördömande av

apartheidsystemet i Kosovo.

Redan före Jugoslaviens sönderfall var Kosovo Europas kanske

fattigaste område, anförs det i motion U630 (fp). Det kostsamma

kriget i kombination med omvärldens ekonomiska sanktioner har,

menar motionären, i mycket hög grad påverkat provinsen i

ytterligare negativ riktning. I yrkande 2 begärs att regeringen

omedelbart skall företa en heltäckande analys av läget i Kosovo.

I yrkande 5 föreslås att beslut fattas om att Sverige ånyo bör

skicka en parlamentarikerdelegation till Kosovo. Sverige bör

också, enligt vad som föreslås i motionens yrkande 7, verka för

att fria och oberoende radiosändningar på albanska kan startas i

Kosovo.

3.3.2. Utskottets överväganden

I den socialdemokratiska partimotionen U618, yrkande 3

(delvis), föreslås bl.a. att Sverige i ESK och FN skall verka

för att direkta förhandlingar syftande till en mer autonom

ställning för kosovoalbanerna kommer till stånd. Vidare yrkas

att ESK:s utsända rapportörer skall tillåtas återvända till

Kosovo samt till områdena Vojvodina och Sandjak i Serbien. Också

i motion U630 (fp), yrkande 6, krävs att Sverige bör verka för

att ESK skall få sända observatörer till Kosovo.

Utskottet anförde i sitt betänkande 1992/93:UU21 att Sverige

helt ställt sig bakom Jugoslavienkonferensen, vars arbete

bl.a. syftar till att återge Kosovo någon typ av autonom status.

Enligt vad utskottet erfarit har företrädare för regeringen

vid ett flertal tillfällen, senast vid ESK:s ministerrådsmöte i

Rom i december 1993, verkat för ESK:s antagande av kraftfulla

uttalanden i vilka det f.d. Jugoslavien (Serbien-Montenegro)

uppmanats att respektera de mänskliga rättigheterna i Kosovo,

Sandjak och Vojvodina. I samma uttalanden har krävts att ESK:s

missioner till dessa områden snabbt och ovillkorligen måtte få

återvända.

I egenskap av ESK:s ordförande kritiserade utrikesminister af

Ugglas såväl i uttalanden som i samtal och korrespondens med

företrädare för regimen i Belgrad kraftigt dess beslut att inte

vidare låta ESK:s missioner verka i Kosovo, Sandjak och

Vojvodina. Som medlem i ESK:s trojka fortsätter Sverige dessa

ansträngningar.

Under höstens generalförsamling i FN har Sverige varit

medförslagsställare till en resolution i vilken krävs att ESK:s

monitorer åter släpps in i Serbien-Montenegro.

Enligt utskottets uppfattning är utplacerandet av

ESK-missioner i de aktuella områdena särskilt angeläget enär

risken för konfliktspridning dit kan bedömas öka i samband med

ett eventuellt avtrappande av stridigheterna i

Bosnien-Hercegovina.

Med det ovan anförda anser utskottet motion U618 (s), yrkande

3 (delvis), och motion U630 (fp), yrkande 6, besvarade.

I samma motion och samma yrkande (U618 [s], yrkande 3

[delvis]) framhålls att Sverige i ESK och FN skall kräva att

Serbien respekterar de mänskliga rättigheterna i Kosovo. Också

motionerna U630 (fp), yrkande 1, och U617 (v), yrkande 1, tar

upp olika aspekter av MR-läget i Kosovo. I yrkande 4 i den

sistnämnda motionen krävs att ett eventuellt upphävande av

FN-sanktionerna mot Serbien-Montenegro skall kopplas till kravet

på respekt för de mänskliga rättigheterna i Kosovo.

Utskottet konstaterar att Sverige, genom aktiv medverkan i

förhandlingarna om och medförslagsställarskap till resolutioner

om bl.a. situationen i Kosovo i FN:s generalförsamling och i

Kommissionen för de mänskliga rättigheterna, tillsammans med

andra länder har uppmärksammat kränkningarna av de mänskliga

rättigheterna i Kosovo. I den senaste av dessa resolutioner,

antagen av generalförsamlingen hösten 1993, uttrycks djup oro

över den förvärrade situationen för de mänskliga rättigheterna i

Kosovo. Den diskriminering och de kränkningar som begås av de

serbiska myndigheterna gentemot kosovoalbanerna fördöms

kraftigt. De serbiska myndigheterna uppmanas i resolutionen att

omedelbart tillåta internationell övervakning av de mänskliga

rättigheterna i landet och att ändra sitt beslut att inte låta

ESK:s långtidsmissioner i Kosovo, Sandjak och Vojvodina

fortsätta sin verksamhet.

Utskottet utgår från att Sverige kommer att uppmärksamma

situationen i Kosovo även under vårens möte med FN:s kommission

för de mänskliga rättigheterna.

De ekonomiska sanktioner som är i kraft mot Serbien-Montenegro

har beslutats av FN:s säkerhetsråd och kan endast upphävas genom

rådets beslut. När sanktionerna först infördes kopplades deras

giltighet till upphörandet av all inblandning från den

jugoslaviska folkarmén i Bosnien-Hercegovina och till respekt

för landets territoriella integritet. I samband med det senaste

sanktionsbeslutet framhöll rådet att man är beredd att överväga

ett gradvis hävande av sanktionerna när ett fredsavtal godkänts

av de tre parterna i Bosnien-Hercegovina och det kan visas att

bosnienserberna godvilligt samarbetar för att genomföra ett

sådant avtal.

Sanktionerna mot Serbien-Montenegro är således formellt

kopplade till situationen i Bosnien-Hercegovina. Det ligger dock

inom ramen för säkerhetsrådets mandat att avgöra när och på

vilka villkor de skall hävas. Sverige har förklarat (den

2 februari i ett anförande inför Jugoslavienkonferensen) att

sanktionerna måste fortsätta tillämpas bestämt och att en

normalisering i relationerna med Serbien-Montenegro inte kan

inledas förrän ett godtagbart fredsfördrag undertecknats och

fredsprocessen i Krajina har resulterat i substantiella

framsteg. Sverige uttryckte vidare att en fullständig

normalisering krävde att Serbien börjar behandla sina

minoriteter enligt vad som förväntas av en rättsstat, vilket

bl.a. innebär en rättvis och rimlig överenskommelse om Kosovo

och ett slut på förtrycket där.

Med det ovan anförda anser utskottet motion U618 (s), yrkande

3 (delvis), motion U630 (fp), yrkande 1, samt motion U617 (v),

yrkandena 1 och 4, besvarade.

I motion U630 (fp), yrkande 2, föreslås att regeringen

omedelbart gör en heltäckande analys av förhållandena i Kosovo

samt, yrkande 5, att en parlamentarikerdelegation sänds dit.

Sedan några år tillbaka existerar två samhällen parallellt --

det serbiska och det kosovoalbanska -- med mycket liten kontakt

med varandra. Den serbiska överhögheten upprätthålls genom

omfattande polisiär och militär närvaro. Det är ingen tvekan om

att betydande kränkningar av de mänskliga rättigheterna

förekommer. Läget i Kosovo inger allvarlig oro. Utländska

observatörer har förhindrats att besöka området.

Enligt vad utskottet erfarit följer regeringen fortlöpande

läget i Kosovo så noga som det är möjligt. Något initiativ med

anledning av motion U630 (fp) yrkande 2 är därför för närvarande

ej påkallat.

Med det anförda anser utskottet yrkande 2 i motion U630 (fp)

besvarat.

Utskottet anser det angeläget att breda internationella

kontakter upprätthålls med företrädare för det kosovoalbanska

samhället. I den mån viseringar kan erhållas kan detta ske bl.a.

genom besök av enskilda riksdagsledamöter och grupper av

parlamentariker. Frågor om besök av officiella delegationer från

Sveriges riksdag handhas av talmanskonferensen och faller

utanför utrikesutskottets beredningsområde.

Med det anförda anser utskottet yrkande 5 i motion U630 (fp)

besvarat.

I motion U630 (fp) yrkas också (yrkande 7) att Sverige bör

verka för att fria och oberoende radiosändningar på albanska kan

startas i Kosovo.

Utskottet har tidigare i detta betänkande berört den

problematiska situationen beträffande press, radio och TV i det

forna Jugoslavien och därvid framhållit det angelägna i att

stödja oberoende media. Enligt utskottets mening bör det dock

ankomma på regeringen att, inom ramen för det stöd som utgår,

pröva om insatser för oberoende radiosändningar på andra språk

som talas i området är en lämplig åtgärd.

Med det ovan anförda anser utskottet yrkande 7 i motion U630

(fp) besvarat.

4. Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande insatser för återuppbyggnadsarbetet i forna

Jugoslavien m.m.

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U618 yrkandena 1 och 2

samt motion 1993/94:U808 yrkande 6 i berörd del besvarade med

vad utskottet anfört,

2. beträffande stöd till krigsförbrytartribunalen

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U618 yrkande 5 besvarad

med vad utskottet anfört,

3. beträffande åtgärder mot skador på kulturarvet

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U618 yrkande 8 besvarad

med vad utskottet anfört,

4. beträffande stöd till oberoende media m.m.

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U618 yrkandena 10 och

11 samt motion 1993/94:U808 yrkande 6 i berörd del besvarade med

vad utskottet anfört,

5. beträffande Bosnien-Hercegovinas folkrättsliga status

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U631 yrkande 1 besvarad

med vad utskottet anfört,

6. beträffande vapenembargo och sanktioner

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U612 och 1993/94:U631

yrkande 4 samt förklarar motion 1993/94:U631 yrkandena 2 och 3

besvarad med vad utskottet anfört,

7. beträffande medlare i Jugoslavienkonflikten

att riksdagen avslår motion 1993/94:U631 yrkande 5,

8. beträffande diplomatisk representation i Sarajevo

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U618 yrkande 4 besvarad

med vad utskottet anfört,

9. beträffande kosovoalbanernas ställning

att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U618 yrkande 3 i

berörd del och 1993/94:U630 yrkande 6 besvarade med vad

utskottet anfört,

10. beträffande mänskliga rättigheter i Kosovo

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U618 yrkande 3 i berörd

del, motion 1993/94:U630 yrkande 1 samt motion 1993/94:U617

yrkandena 1 och 4 besvarade med vad utskottet anfört,

11. beträffande analys av situationen i Kosovo

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U630 yrkande 2 besvarad

med vad utskottet anfört,

12. beträffande besök av parlamentarikerdelegation i

Kosovo

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U630 yrkande 5 besvarad

med vad utskottet anfört,

13. beträffande radiosändningar på albanska

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U630 yrkande 7 besvarad

med vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en

bordläggning.

Stockholm den 17 februari 1994

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Mats Hellström

(s), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik

Svartberg (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Fanny

Rizell (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s),

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Kristina Svensson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.