Bet. 1993/94:UU23

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU23

Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES-avtalet) m.m.

Innehåll

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

Innehållsförteckning

1993/94

UU23

Sammanfattning av betänkandet

Riksdagen godkände i november 1992 med anledning av

regeringens proposition 1991/92:170 avtalet mellan Europeiska

ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och

stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt

medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),

bland dem Sverige, om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES-avtalet). Till följd av utebliven ratifikation av Schweiz

justerades avtalet genom särskilt protokoll den 17 mars 1993.

Schweiz är därmed inte part i avtalet. EES-avtalet trädde i

kraft den 1 januari 1994.

De rättsakter som ingår i EES-avtalet är sådana som antagits

och publicerats inom Europeiska gemenskaperna (EG) senast den

31 juli 1991, vilket datum enligt avtalsparterna av

förhandlingstekniska skäl utgjort "brytpunkt" för integrering i

avtalet.

EG:s regelverk utvecklas emellertid fortlöpande. Också

EES-avtalet har en dynamisk karaktär i det att avtalet avses

utvecklas parallellt med EG:s regelverk. Under tiden den

1 augusti 1991--den 31 december 1993 har EG antagit närmare

500 rättsakter som har relevans för EES-avtalet. Den genom

avtalet upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21 mars

1994 fattat beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att

dessa rättsakter integreras i avtalet. Den gemensamma

EES-kommittén har också beslutat om ändringar i vissa protokoll

till EES-avtalet.

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition

1993/94:203 om godkännande av dessa ändringar i EES-avtalet och

avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en

övervakningsmyndighet och en domstol (övervakningsavtalet). De

rättsakter som integreras i EES-avtalet täcker i stort alla de

sakområden som ingår i avtalet. I fråga om övervakningsavtalet

har vissa protokoll ändrats.

Betänkandet behandlar även propositionens förslag till de

ändringar i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt

samarbetsområde (EES) som föranleds av ändringarna i EES-avtalet

och i övervakningsavtalet. Vidare behandlas de i propositionen

framlagda förslagen till ändringar i ytterligare ett antal lagar

som anknyter till EES-avtalet. I propositionen föreslås att

flertalet lagändringar skall träda i kraft den dag regeringen

bestämmer.

I anslutning till regeringens förslag behandlar utskottet en

motion från Vänsterpartiet som väckts med anledning av

propositionen.

Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle

att avge yttrande över propositionen jämte den motion som väckts

med anledning av regeringens förslag. Yttranden har avgivits av

lagutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,

trafikutskottet samt bostadsutskottet. Yttrandena har intagits i

bilaga 1 till betänkandet. I bilaga 2 har intagits de i

propositionen framlagda lagförslagen.

Lagutskottet behandlar i sitt yttrande förslaget till lag om

ändring i produktsäkerhetslagen, förslaget till lag om ett

europeiskt miljömärkningssystem samt förslaget till lag om

ändring i lagen om märkning av hushållsapparater.

Socialförsäkringsutskottet behandlar i sitt yttrande förslaget

till lag om ändring i lagen om samordning av systemen för social

trygghet när personer flyttar inom EES-området samt diskuterar i

detta sammanhang även vissa andra konsekvenser av

EES-anpassningen av den svenska trygghetslagstiftningen.

Socialutskottet tillstyrker propositionen i de delar som berör

utskottets beredningsområde.

Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens

förslag till lag om upphävande av 1992 års lag om tillämpning av

avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart samt

förslaget till lag om ändring i luftfartslagen.

I bostadsutskottets yttrande uppmärksammas särskilt frågan om

införlivandet i svensk lagstiftning av ett direktiv om

effektivitetskrav för vissa värmepannor.

I propositionen läggs även fram vissa andra lagförslag med

anknytning till EES-avtalet, nämligen förslag till ändring i

epizootilagen, i lagen om bekämpande av salmonella hos djur, i

utsädeslagen samt förslag till lag om jordbruksprodukter och

livsmedel som är ekologiskt framställda.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner regeringens

förslag till ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES-avtalet) och avtalet mellan EFTA-staterna

om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol

(övervakningsavtalet). Utskottet förordar vidare att riksdagen

antar de lagförslag som framläggs i propositionen.

Som framgått ovan gäller ett av de i propositionen framlagda

förslagen en ny lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är

ekologiskt framställda. Med hänvisning till den vikt som

riksdagen fäster vid utvecklingen av ekologisk odling föreslår

utskottet att riksdagen ger regeringen till känna att de

konsekvenser som den föreslagna lagen kan få noga bör följas

samt att de åtgärder vidtas som är önskvärda och möjliga för att

inte den nya lagstiftningen skall innebära svårigheter för

svensk ekologisk odling.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats en meningsyttring från

Vänsterpartiets suppleant.

Propositionen

I proposition 1993/94:203 hemställs

1. att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut

den 21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor samt

protokoll 47 till EES-avtalet,

2. att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut

den 8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet

och beslut samma dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,

3. att riksdagen godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21

mars 1994 om ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan

EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en

domstol samt avtalet mellan EFTA-staterna den 7 mars om ändring

i protokoll 4 till samma avtal,

4. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:1317) om ett europeiskt

ekonomiskt samarbetsområde (EES),

5. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:1776) om samordning av systemen

för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (EES),

6. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1993:584) om medicintekniska

produkter,

7. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om upphävande av lagen (1992:138) om tillämpning av avtal

mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart,

8. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

9. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i epizootilagen (1980:369),

10. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella

hos djur,

11. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt

framställda,

12. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

13. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604),

14. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ett europeiskt miljömärkningssystem,

15. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:1232) om märkning av

hushållsapparater.

De i propositionen framlagda lagförslagen har intagits i

bilaga 2 till betänkandet.

Motionen

1993/94:U11 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:203,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nya propositioner med anledning av de

förslag som aktualiserats i proposition 1993/94:203,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regeringsinitiativ för att integrera

riksdagen i EES-beslutsmekanismen.

Ärendet och dess behandling i riksdagen

Riksdagen har i november 1992 med anledning av regeringens

proposition 1991/92:170 godkänt avtalet mellan Europeiska

ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska kol- och

stålgemenskapen (EKSG) och deras medlemsstater samt

medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),

bland dem Sverige, om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES-avtalet) (bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18). Till följd

av utebliven ratifikation av Schweiz har avtalet justerats genom

protokoll den 17 mars 1993 (prop. 1992/93:225, bet.

1992/93:EU3, rskr. 1992/93:404). Protokollet innebär att Schweiz

inte är part i avtalet. För furstendömet Liechtenstein gäller

enligt protokollet vissa bestämmelser om ikraftträdande vid en

senare tidpunkt. EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994.

EES-avtalet omfattar en huvuddel med 129 artiklar, 48

protokoll och 22 bilagor. I bilagorna görs hänvisningar till ca

1 600 rättsakter som med nödvändiga anpassningar har integrerats

i avtalet. Till avtalet är fogat ett antal

protokollsanteckningar och förklaringar jämte viss

skriftväxling.

De rättsakter som ingår i avtalet är sådana som antagits och

publicerats inom Europeiska gemenskaperna (EG) senast den

31 juli 1991, vilket datum enligt avtalsparterna av

förhandlingstekniska skäl utgjort "brytpunkt" för integrering i

avtalet.

EG:s regelverk utvecklas emellertid fortlöpande. Också

EES-avtalet har en dynamisk karaktär i det att avtalet avses

utvecklas parallellt med EG:s regelverk. Under tiden den

1 augusti 1991--den 31 december 1993 har EG antagit närmare

500 rättsakter som har relevans för EES-avtalet. Den genom

avtalet upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21 mars

1994 fattat beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att

dessa rättsakter integreras i avtalet.

Den gemensamma EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets

bilagor omfattar också en ändring i protokoll 47 till

EES-avtalet om avskaffande av tekniska handelshinder för vin.

Ändringen innebär att det till EES-avtalets protokoll 47 har

fogats en bilaga 2 om det ömsesidiga kontrollsamarbetet inom

vinsektorn. Syftet med samarbetet är att se till att reglerna

för handel med vin, dvs. alla regler som finns i protokoll 47,

följs. De överträdelser som särskilt nämns är överträdelser i

fråga om sammansättning och vissa egenskaper hos produkterna,

märkning och presentation samt tillverkning och saluhållande.

Varje land skall se till att lämpliga kontroller görs, antingen

systematiskt eller stickprovsvis.

En sammanfattning av EES-relevanta rättsakter som antagits och

publicerats inom EG under tiden den 1 augusti 1991--den 1

januari 1993 har genom Utrikesdepartementets försorg utgivits i

en grönbok "EES-avtalet: aktuella nytillkomna rättsakter".

Diskussioner och samråd rörande rättsakter m.m. som nu föreslås

ingå i EES-avtalet har ägt rum inom ramen för de referensgrupper

med företrädare för myndigheter och organisationer som

upprättats inom regeringskansliet. I vissa fall har förslag till

lagstiftning gjorts till föremål för särskild remissbehandling.

Regeringen har, med förbehåll för ratifikation, genom beslut den

3 mars 1994 godkänt att den Gemensamma EES-kommittén beslutar

om ändring av vissa bilagor till EES-avtalet samt protokoll 47

till EES-avtalet. Gemensamma EES-kommitténs beslut har fogats

till propositionen i svensk och engelsk text (bilagorna 1

och 2). Till beslutet är fogat vissa gemensamma och enskilda

uttalanden.

Därutöver har Gemensamma EES-kommittén den 8 februari 1994

beslutat om ändring i protokoll 1 och 21 till EES-avtalet.

Regeringen har, med förbehåll för ratifikation, genom beslut den

3 februari 1994 godkänt att Gemensamma EES-kommittén fattar

nyssnämnda beslut. Gemensamma EES-kommitténs beslut har fogats

till propositionen i svensk och engelsk text (bilagorna 3

och 4).

Besluten är upprättade på samma språk som EES-avtalet, dvs. de

nio officiella EU-språken samt finska, isländska, norska och

svenska. Alla språkversionerna äger lika giltighet. Besluten

träder i kraft den 1 juli 1994 under förutsättning att de

avtalsslutande parterna har anmält till EES-kommittén att de

konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker, kommer

ändringarna att träda i kraft senare enligt närmare bestämmelser

i artikel 103 i EES-avtalet.

Vidare har avtal träffats mellan EFTA-länderna om ändring i

protokoll 2, 3 och 4 till avtalet mellan EFTA-staterna om

upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol

(övervakningsavtalet). Avtalen har fogats till propositionen i

svensk och engelsk språkdräkt (bilagorna 5 och 6). Avtalen är

upprättade på engelska, franska, tyska samt finska, isländska,

norska och svenska språken. Avtalen om ändringar i

övervakningsavtalet träder i kraft samma dag som EES-kommitténs

beslut om ändring i avtalets bilagor och protokoll 47 till

EES-avtalet eller den dag då godkännandeinstrumenten deponerats,

om den dagen är senare.

Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle

att avge yttrande över propositionen jämte de motioner som

väckts med anledning av regeringens förslag. Yttranden har

avgivits av lagutskottet, socialförsäkringsutskottet,

socialutskottet, trafikutskottet samt bostadsutskottet.

Yttrandena har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Sammanfattande redogörelse för ändringarna i EES-avtalets

bilagor

EES-avtalet är ett folkrättsligt avtal som har särdrag vilka

sammanhänger med dess nära samband med det EG-rättsliga

systemet. De EG-regler som tas över genom avtalet rör främst de

s.k. fyra friheterna, dvs. fri rörlighet för varor, personer,

tjänster och kapital, men även vissa angränsande områden, t.ex.

sociala frågor, konsumentskydd, miljö, forskning och utbildning.

Den fria rörligheten förutsätter även ett system för fri

konkurrens. EES-avtalet innehåller också regler för

institutionell uppbyggnad med gemensamma organ och procedurer

för utveckling, administration, belutsfattande och tvistlösning.

De rättsakter som integrerats i avtalet fördelas på de 22

bilagorna till EES-avtalet för skilda sakområden, såsom Tekniska

föreskrifter, Social trygghet, Etableringsrätt, Finansiella

tjänster, Transport, Konkurrens och Offentlig upphandling.

Närmare redovisning av ändringarna lämnas i propositionens

avsnitt 4--15 som behandlar rättsakterna under resp.

departements verksamhetsområde.

De rättsakter som omfattas av Gemensamma EES-komitténs beslut

har publicerats i en särskild utgåva, i 6 band, av

EES-supplementet till Europeiska gemenskapernas officiella

tidning (EGT).

Sammanfattning av motionen

I motion U11 av Gudrun Schyman m.fl. (v), som väckts med

anledning av regeringens förslag (prop. 1993/94:203), begärs att

riksdagen skall avslå propositionen (yrkande 1). I motionen

anförs att informationen om de rättsakter som genom de

föreslagna ändringarna i EES-avtalets bilagor skall integreras i

avtalet är alltför knapphändig för att riksdagen skall kunna

fatta beslut. Vänsterpartiet menar att det är djupt

otillfredsställande ur demokratisynpunkt att rättsakternas text

endast vid senare tidpunkt kommer att bli fullständigt

tillgänglig, i svensk språkdräkt, för riksdagens ledamöter. Mot

bakgrund av en del rättsakters långtgående detaljreglering anser

motionärerna att ett resonemang om hur den s.k.

subsidiaritetsprincipen i framtiden skall utvecklas också hade

varit på sin plats i propositionen.

I ljuset av ett eventuellt nej i folkomröstningen om svenskt

medlemskap i EU är det särskilt angeläget, anförs det vidare i

motionen, att EES-processen förankras demokratiskt. Regeringen

bör därför ges i uppdrag -- föreslås det i yrkande 2 -- att

återkomma till riksdagen med mer lättbegripliga och pedagogiskt

uppställda propositioner som behandlar de olika rättsakterna

ämnes- eller departementsvis och på sådana villkor att

riksdagens ledamöter har tillgång till samtliga rättsakter på

svenska. Den nu föreliggande propositionen föreslås således

återförvisad och uppdelad på mindre områden.

I motionen framhålls som angeläget att parlamentet så långt

möjligt integreras i EES-avtalets beslutsmekanismer.

Motionärerna menar att inga hinder torde föreligga för att

EG-kommissionen redan under beredningsfasen av rättsakter låter

EES-parlamenten få tillgång till förslag och basmaterial.

Beslutstakten om cirka en rättsakt per dag borde inte föranleda

någon större arbetsbelastning i parlamenten. Enligt motionen

skulle en bredare politisk förankring och en mer demokratisk

beslutsprocess kunna medföra ett hållbarare EES-avtal och

sannolikt främja tillämpningen av avtalet. I yrkande 3 begärs

att riksdagen, mot denna bakgrund, som sin mening skall ge

regeringen till känna att regeringsinitiativ bör tas för att

bättre integrera riksdagen i EES beslutsmekanism.

Utskottet

1. Allmänna överväganden

EES-avtalet och dess konsekvenser belystes ingående då

riksdagen hösten 1992 tog ställning till frågan om Sverige

skulle tillträda avtalet. I sitt av riksdagen godkända

betänkande 1992/93:EU1 bedömde EES-utskottet avtalet både från

ett mera övergripande perspektiv och med utgångspunkt i de olika

samarbetsområden som det omfattar. Med anledning av motioner

ägnade utskottet särskild uppmärksamhet åt frågor om avtalets

ekonomiska betydelse för Sverige och dess grundlagsenlighet,

åt de regionalpolitiska konsekvenserna samt miljö- och

konsumentskyddsaspekterna samt åt frågor rörande arbetsrätten,

arbetsmiljön och jämställdheten. Till grund för EES-utskottets

ställningstaganden låg bl.a. yttranden som avgivits av 15 andra

utskott.

Sammanfattningsvis fann EES-utskottet att avtalet ger

betydande fördelar för Sverige men att det inte är helt fritt

från avigsidor. Bland fördelarna pekade utskottet på att den

fria rörligheten för personer ger medborgarna i Sverige

möjlighet till nya erfarenheter och kontakter över gränserna.

Vidare kunde EES-samarbetet allmänt sett leda till en bättre

ekonomisk utveckling i Sverige än vad som annars skulle vara

möjligt. En öppen marknad för offentlig upphandling kunde bli av

särskilt stor betydelse för viktiga branscher av det svenska

näringslivet. Avskaffandet av handelshinder ökade enligt

utskottet de små och medelstora företagens exportmöjligheter. En

ökad effektivitet och konkurrens följde med ett EES-samarbete,

och det gav konsumenterna vinster. En väsentlig fördel med

EES-avtalet ansåg utskottet också vara att vi får nya och bättre

förutsättningar att påverka miljöpolitiken i Västeuropa och

världen i övrigt. Detta var av särskild betydelse, eftersom

många miljöfaror är regionala eller globala.

Nackdelarna med avtalet fann EES-utskottet inte lika tungt

vägande och påpekade att de ofta kan motverkas. Utskottet tog

avstånd från sådana påståenden som att avtalet skulle inskränka

allemansrätten och att kvinnornas situation skulle försämras.

Också ur miljösynpunkt ansåg utskottet att de positiva

effekterna av avtalet överväger. När det gällde arbetsrätten och

arbetsmiljön fann utskottet inte några bärande skäl mot avtalet.

I ett par av de yttranden som avgivits av andra utskott berörs

den kritik mot proposition 1993/94:203 som framförs i

Vänsterpartiets motion U11.

Lagutskottet framhåller i sitt yttrande (1993/94:LU4y) att de

lagförslag som berör lagutskottets beredningsområde, nämligen

förslaget till lag om ändring i produktsäkerhetslagen

(1988:1640), förslaget till lag om ett europeiskt

miljömärkningssystem och förslaget till lag om ändring i lagen

(1992:1232) om märkning av hushållsapparater (lagförslagen

13--15), beretts i sedvanlig ordning. Sålunda har förslaget till

ändringar i produktsäkerhetslagen föregåtts av en utredning,

Produktsäkerhetsutredningen, som i september 1993 presenterat

sitt arbete i delbetänkandet (SOU 1993:88) Produktsäkerhetslagen

och EG. I utredningsdirektiven, som beslutades för över ett år

sedan, finns en översiktlig presentation på svenska av EG:s

produktsäkerhetsdirektiv. Betänkandet har remissbehandlats.

Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att

införliva EG:s miljömärkningsförordning med svensk rätt har på

Civildepartementets uppdrag utretts av en särskild utredare.

Uppdraget redovisades i en promemoria den 1 december 1993.

Promemorian, som bl.a innehåller en genomgång på svenska av

huvudpunkterna i förordningen, har remissbehandlats. När det

gäller de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen om

märkning av hushållsapparater har i september 1993 inom

Civildepartementet upprättas en promemoria med förslag till de

ändringar i lagen som behövs för att införliva det nya s.k.

energidirektivet i svensk rätt. Också denna promemoria har

remissbehandlats.

Trafikutskottet delar den i v-motionen uttalade uppfattningen

att regeringens redogörelser för riksdagen om de europeiska

integrationsfrågorna kan förbättras så att t.ex. innebörd och

konsekvenser av olika rättsakters införlivande med svensk rätt

anges mer fullständigt än i föreliggande proposition. Utskottet,

som förutsätter att fortsättningsvis så sker, anser emellertid

att Sverige bör söka medverka till att tilläggsavtalet träder i

kraft vid den avsedda tidpunkten, den 1 juli 1994. Något sådant

uppskov som ett bifall till motion 1993/94:U11, yrkandena 1 och

2, skulle innebära, kan utskottet därför för sin del inte

förorda. Trafikutskottet anser därför att utrikesutskottet bör

avstyrka dessa motionsyrkanden.

Med anledning av vad som anförs i motion U11 (v) vill

utrikesutskottet för sin del erinra om att beslutsproceduren

inom EES och de konstitutionella aspekterna på den utförligt

behandlades i betänkandet 1992/93:EU1. EES-utskottet slog därvid

fast att EES-avtalet inte innebär att vi på något EES-organ

överlåter befogenheten att besluta om föreskrifter som skall

tillämpas här i landet. För att nya EES-regler skall bli

gällande inom Sverige fordras det i varje särskilt fall ett

efterföljande beslut från svensk sida varigenom bestämmelserna

införlivas med svensk rätt. I likhet med konstitutionsutskottet

konstaterade EES-utskottet att avtalet inte innehåller någon

bestämmelse som innebär att framtida avtalsändringar får

automatisk giltighet i Sverige. Utskottet framhöll vidare att

beslut i EES-kommittén skall fattas i enhällighet och genom

överenskommelse. När Sverige biträder ett sådant beslut blir det

rättsligt sett jämställt med andra internationella avtal som

Sverige ingår. Av EES-avtalet framgår, fortsatte EES-utskottet,

att EES-kommitténs beslut inte blir folkrättsligt bindande för

en part förrän konstitutionella krav uppfyllts. För Sveriges del

innebär det att bestämmelserna i 10 kap. 1 och 2 §§

regeringsformen blir tillämpliga vid beslut i EES-kommittén.

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen får regeringen ingå

internationella överenskommelser. I 2 § föreskrivs att

regeringen inte får ingå bindande överenskommelser utan att

riksdagen har godkänt dem när överenskommelserna förutsätter att

lagstiftningsåtgärder vidtas i Sverige eller om de i övrigt rör

ämnen i vilka riksdagen skall besluta. Detsamma gäller i princip

när det är fråga om överenskommelser av större vikt. I de fall

EES-kommittén fattar beslut i en fråga som hör till riksdagens

beslutsområde eller som eljest är av större vikt blir beslutet

inte bindande för Sverige förrän riksdagen godkänt det. Rör

beslutet ett ämne som endast hör till regeringens

kompetensområde blir det däremot bindande för Sverige när det

träder i kraft. I båda fallen måste beslutet, som tidigare

sagts, sedan införlivas med svensk rätt för att de nya reglerna

skall kunna tillämpas i Sverige.

Som framgår av det anförda tillämpas samma svenska

konstitutionella regler på EES-kommitténs beslut om

tilläggsavtalet (den s.k. skarvacquin) som på andra

internationella överenskommelser. Om ett sådant beslut måste

följas av lagändringar i Sverige skall det godkännas av

riksdagen. Utskottet får i detta sammanhang även hänvisa till

vad EES-utskottet tidigare uttalat om att regeringen bör

informera riksdagen när EES-kommittén fattar beslut om nya

EES-regler som är av större principiell betydelse men som inte

kräver riksdagens godkännande. Som exempel på fall då det är

lämpligt att riksdagen informeras har EES-utskottet nämnt

ändringar eller tillägg på avtalsområden där särskilda

övergångsarrangemang och andra särlösningar ansetts påkallade

liksom införandet av nya regler beträffande vilka det kan finnas

anledning att överväga liknande lösningar. Härutöver har som en

allmän riktlinje angetts att information skall lämnas när

väsentligt svenska intressen står på spel. EES-utskottet har

vidare understrukit vikten av att informationen lämnas snarast

möjligt efter det att besluten fattats och i vart fall innan

erforderliga svenska föreskrifter utfärdas.

Utskottet vill också erinra om EES-utskottets uttalanden om

samråd mellan regering och riksdag. Även om det inte finns någon

formell skyldighet härtill, bör regeringen inför beslut i

EES-kommittén om nya EES-regler informera och samråda med

riksdagen i den utsträckning och omfattning som har varit vanlig

när det gällt förhandlingarna inför EES-avtalet. Utskottet utgår

från att regeringen under det förfarande som föregår

beslutsfattandet i Gemensamma EES-kommittén även

fortsättningsvis kommer att informera och samråda med riksdagen

i samma utsträckning som tidigare. Sådant samråd rörande

tilläggsavtalet (den s.k. skarvacquin) har också kommit till

stånd i riksdagens EFTA-delegation. EES-utskottet redovisade i

sitt betänkande (1992/93:EU1, s. 141--152) utförligt

EES-samarbetets institutionella struktur och ordningen för

beslutsfattande, övervakning och tvistlösning. Bl.a. med

anledning av motioner som väckts härom behandlade utskottet

vidare frågor rörande Sveriges medverkan i de nya

institutionerna.

Arbetet med tilläggsavtalet har omfattats av särskilda

konsultations- och beslutsarrangemang eftersom EES-avtalets

institutionella struktur och ordning för beslutsfattande m.m.

inte varit formellt gällande före avtalets ikraftträdande den 1

januari 1994. Dessa arrangemang, som fastställdes i en

skriftväxling mellan förhandlingsordförandena för EFTA-

respektive EG-sidan, innebar i praktiken att de strukturer och

förfaranden som fastställdes under förhandlingarna om

EES-avtalet bibehölls för interimsperioden fram till

ikraftträdandet. Även arbetet med tilläggsavtalet har således

letts på tjänstemannanivå av en särskild gemensam

chefsförhandlargrupp, High Level Negotiating Group (HLNG) till

vilken fem arbetsgrupper (Interim Working Groups/IWGs) varit

knutna. Arbetsfördelningen mellan grupperna har motsvarat den

som gällde också under förhandlingarna om EES-avtalet, dvs. en

grupp har förhandlat om varor, en om tjänster och kapital, en om

personers rörlighet, en om s.k. angränsande politikområden samt

en femte grupp som förhandlat om rättsliga och institutionella

frågor. Under arbetsgrupperna har funnits ett antal

expertgrupper. I regeringens proposition om Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (1991/92:170, Bil. 1) gavs en

utförligare beskrivning av uppläggningen av förhandlingarna om

EES-avtalet.

EFTA-länderna (Schweiz undantaget) har, liksom tidigare under

förhandlingarna om EES-avtalet, försökt att så långt möjligt

agera samordnat. Det EFTA-interna organet i förhandlingarna om

tilläggsavtalet, den s.k. Interim Standing Committee (ISC),

sammanträdde vid ca 12 tillfällen under 1993 med den gemensamma

chefsförhandlargruppen (HLNG). Sammanträdesfrekvensen för de

olika arbetsgrupperna och expertgrupperna har varierat kraftigt

beroende på sakområde. Mer än hälften av de nytillkomna

EG-reglerna inom ramen för tilläggsavtalet rör varors rörlighet

och tekniska frågor med anknytning till detta område, varför den

första arbetsgruppen och dess betydande antal expertgrupper

sammanträtt särskilt ofta.

Enligt vad utskottet erfarit har EFTA-sidan under

interimsperioden fram till EES-avtalets ikraftträdande i

praktiken haft goda möjligheter till konsultationer med EG-sidan

om nytillkomna EES-relevanta regler. EES-avtalet innebär dock

självfallet större möjligheter och rättigheter till insyn och

delaktighet, inte minst vad gäller de tidiga faserna av EU:s

beslutsprocess.

På svensk sida har riksdagen, fackdepartement och

förvaltningsmyndigheter varit engagerade i arbetet med

tilläggsavtalet på samma sätt som tidigare varit fallet i själva

EES-förhandlingarna. Riksdagen har även regelbundet erhållit

information från regeringen om förhandlingsarbetets gång. Detta

innebär att Sverige under förhandlingarna har kunnat framföra

väl avstämda synpunkter i alla angelägna frågor. Utskottet

konstaterar att det stora flertalet av de närmare 500

rättsakterna i tilläggsavtalet för svensk del befunnits vara

oproblematiska. Övriga frågor har kunna lösas successivt på ett

för svenskt vidkommande huvudsakligen tillfredsställande sätt.

Mot denna bakgrund anser utskottet att den uppfattning som

uttrycks i motion U11 (v), nämligen att EES-processen skulle

sakna fast politisk förankring i den svenska riksdagen, är

ogrundad. Något särskilt tillkännagivande i enlighet med

motionärernas önskemål (yrkande 3) är enligt utskottets

uppfattning inte erforderligt.

Ett av de exempel som framförs av motionärerna som grund för

deras kritik av propositionen rör frågan om förändrade

bestämmelser för gentekniken på grund av EES-avtalet. I motionen

anförs att propositionen inte redovisar vad förändringarna

kommer att innebära. Enligt vad utskottet erfarit är frågan om

gentekniken för närvarande föremål för behandling i

jordbruksutskottet. Regeringen har i proposition 198 föreslagit

en lag om genetiskt modifierade organismer. Genom lagen

införlivas regler i två EG-direktiv om genteknik vilka omfattas

av EES-avtalet. Enligt planerna kommer riksdagen att fatta

beslut i ärendet under innevarande vår.

Med anledning av motionärernas åsikt att propositionen, med

hänsyn till en del av de aktuella rättsakternas långtgående

detaljreglering, även borde ha inbegripit ett resonemang om hur

den s.k. subsidiaritetsprincipen skall utvecklas i framtiden,

vill utskottet erinra om att denna fråga fått utförlig

behandling i konsekvensutredningen Suveränitet och demokrati

(SOU 1994:12). Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut inte

skall fattas på högre politisk nivå än nödvändigt. I utredningen

redogörs för principens uppkomst, innebörd, allmänna funktion

och tillämpning mot bakgrund av bl.a. EU:s klart uttalade

ambition att begränsa de gemensamma besluten till politikområden

som inte kan hanteras på nationell nivå på ett effektivt sätt.

En fråga som debatterats av experter på senare tid har gällt hur

EG-domstolen kan tänkas tillämpa principen, framför allt vad

avser avvägningen mellan gemenskapens kompetens och den

nationella kompetensen. Utredningen anser det emellertid inte

meningsfullt att närmare spekulera i domstolens framtida

tolkning av principen. I utredningens betänkande diskuteras

vidare bl.a. EG-kommissionens kontinuerliga översyn av och

strävan att förenkla och modernisera det europeiska

integrationsarbetets regelverk, särskilt i beaktande av

subsidiaritetsprincipen.

Mot bakgrund av vad som anförs i motionen (U11 (v))

beträffande rättsakternas tillgänglighet vid tidpunkten för

riksdagens behandling av proposition 1993/94:203, får utskottet

i denna fråga avslutningsvis konstatera att de rättsakter som

omfattas av Gemensamma EES-kommitténs beslut finns publicerade,

på svenska, i en särskild utgåva, i 6 band, av EES-supplementet

till Europeiska gemenskapens officiella tidning (EGT). Detta

förhållande hindrar emellertid inte att utskottet också delar

den uppfattning som uttrycks i trafikutskottets yttrande,

nämligen att regeringens redovisning för riksdagen om t.ex.

innebörd och konsekvenser av olika rättsakters införlivande med

svensk rätt kunde göras mer fullständig än vad som är fallet i

föreliggande proposition.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion U11 (v)

yrkandena 1--3.

2. Utrikesdepartementets verksamhetsområde

2.1 Ändringar i EES-avtalets bilagor

Avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde

(EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994. EES-avtalet är

-- som framhölls i bl.a. utrikesutskottets yttrande till

EES-utskottet (1992/93:UU1y) -- ett mycket betydelsefullt avtal

i sig men utgör samtidigt ett viktigt steg på vägen till ett

svenskt medlemskap i EU. Avtalet ger oss den väsentliga frihet

och rörlighet som förknippas med europeisk integration,

samtidigt som det ger oss möjlighet att samarbeta med EU på en

rad angränsande områden som inom forskning och utveckling,

utbildning, miljöfrågor, sociala frågor och konsumentfrågor.

Som nämnts inledningsvis innebär EES-avtalet att omkring 1 600

rättsakter, som antagits och publicerats inom EG, blir gällande

för svenskt vidkommande. Det är rättsakter som antagits på de

områden, som avtalet omfattar, fram till den 1 augusti 1991.

Under tiden därefter fram till avtalets ikraftträdande den

1 januari 1994 har på samma områden inom EU antagits närmare

500 nya rättsakter. Gemensamma EES-kommittén har den 21 mars i

år beslutat att ändra EES-avtalet genom att de rättsakter som

nyss nämnts tas in i avtalets olika bilagor. Regeringen har, med

förbehåll för ratifikation, inledningsvis godkänt att Gemensamma

EES-kommittén fattat beslutet. En översiktlig redovisning av de

nu aktuella rättsakterna ges i inledningen till föreliggande

proposition i den ordning som bilagorna till EES-avtalet visar.

En närmare redovisning av rättsakternas innehåll finns i

propositionens avsnitt om resp. departements verksamhetsområde.

Bland dessa nya rättsakter finns flera som är viktiga på de

fyra friheternas områden. Sålunda finns vissa väsentliga

ändringar i de centrala reglerna för social trygghet för

anställda m.fl. som flyttar inom EES. Vidare finns i fråga om

produktsäkerhet ett direktiv vars syfte är att åstadkomma att

endast produkter som är säkra släpps ut på EU-marknaden.

Dessutom finns EG-regler om ett europeiskt miljömärkningssystem

och om hushållsapparaters energiförbrukning.

Den Gemensamma EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets

bilagor omfattar också en ändring i protokoll 47 till

EES-avtalet om avskaffandet av tekniska handelshinder för vin.

Ändringen i protokoll 47 behandlas under Jordbruksdepartementets

verksamhetsområde (avsnitt 10 i propositionen).

I propositionen anförs att den utveckling som dessa rättsakter

representerar tydligt visar avtalets dynamiska karaktär.

Att integrera dessa rättsakter i EES-avtalet är en nödvändig

förutsättning för att uppfylla EES-avtalets målsättning om ett

homogent EES, där enskilda och företag kan konkurrera på lika

villkor.

Enligt proposition 1993/94:203 utgör de nya EES-reglerna

sammantaget en viktig utveckling av EES-avtalet som är av stor

betydelse för enskilda och för näringslivet i Sverige. Utskottet

delar denna uppfattning.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner

Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 om

ändring i EES-avtalets bilagor.

2.2 Övriga ändringar i EES-avtalet

2.2.1 Ändring i protokoll 1 till EES-avtalet

Som tidigare påpekats omfattar EES-avtalet för närvarande

närmare 1 600 rättsakter som antagits av EG. Dessa rättsakter

föreskriver i sin ursprungliga form rättigheter och skyldigheter

för EG:s medlemsstater. Rättsakterna har i EES-avtalet anpassats

till EES-förhållanden. Protokoll 1 till EES-avtalet om

övergripande anpassningar anger sålunda hur rättsakterna skall

anpassas för EES-förhållanden. Protokollet innehåller

bestämmelser som bl.a. rör inledningen till rättsakterna,

bestämmelser om EG-kommittéer, informationsutbyte och

anmälningsförfaranden. I punkten 4 a föreskrivs att i de fall

en rättsakt som det hänvisas till i EES-avtalet anger att en

EG-medlemsstat har att lämna uppgifter till EG-kommissionen, en

EFTA-stat skall lämna motsvarande uppgifter till EFTA:s

övervakningsmyndighet och till en ständig kommitté för

EFTA-staterna.

Genom EES-kommitténs beslut nr 2 av den 8 februari 1994 ändras

punkt 4 a i protokoll 1 till EES-avtalet. Ändringen innebär att

uppgifter i fortsättningen av EFTA-staterna skall lämnas endast

till EFTA:s övervakningsmyndighet som skall vidarebefordra

uppgifterna till den ständiga kommittén. Syftet med ändringen är

att förenkla dokumentflödet från EFTA-staterna genom att

ifrågavarande uppgifter endast skall lämnas till

övervakningsmyndigheten. Därigenom undviks dubbelarbete.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund att riksdagen

godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 2 av den

8 februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet.

2.2.2 Ändring i protokoll 21 till EES-avtalet

Genom EES-avtalet upprättas en ordning varigenom det är

möjligt att kontrollera att reglerna i EES-avtalet följs. Detta

skall ske enligt ett s.k. tvåpelarsystem. EES-reglernas

efterlevnad skall övervakas av kommissionen såvitt avser EU:s

medlemsstater och av EFTA:s övervakningsmyndighet såvitt avser

EFTA-staterna. Dessa två myndigheter kan också inom sina resp.

behörighetsområden ingripa mot företag som handlar i strid mot

EES-avtalets konkurrensregler. I protokoll 21 till EES-avtalet

åtar sig EFTA-staterna att anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet

befogenheter och funktioner motsvarande kommissionens för

tillämpning av konkurrensreglerna i gemenskapsrätten. För detta

ändamål omnämns i protokoll 21 (art. 3) de rättsakter på

konkurrensområdet varigenom kommissionen anförtrotts

befogenheter och funktioner inom gemenskapen. Genom

övervakningsavtalet och särskilt protokoll 4 därtill har EFTA:s

övervakningsmyndighet anförtrotts motsvarande befogenheter och

funktioner.

Om de rättsakter som omnämns i protokollet ändras, eller om

nya rättsakter antas inom gemenskapen, som ger kommissionen nya

befogenheter och funktioner, avses också protokoll 21 ändras.

Motsvarande ändringar skall då även göras i övervakningsavtalet.

Den 23 juli 1992 antog ministerrådet förordning (EEG) nr

2410/92 om ändring av förordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet

för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom

luftfartssektorn. Förordningen innebär i sak att kommissionen

får rätt att utreda eventuella överträdelser av Romfördragets

konkurrensregler även på nationella lufttransporter mellan

flygplatser inom gemenskapen. Tidigare fick detta ske endast på

internationella lufttransporter.

EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari 1994 innebär att

den inom gemenskapen antagna rättsakten tas upp i protokoll 21.

Som har framgått inledningsvis har regeringen genom beslut den

3 februari 1994, med förbehåll för ratifikation, godkänt att

Gemensamma EES-kommittén fattar beslut. Motsvarande ändring görs

i övervakningsavtalet vad avser befogenheterna för EFTA:s

övervakningsmyndighet (se 4.3.2).

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner

Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari 1994

om ändring i protokoll 21 till EES-avtalet.

2.2.3 Tidigare av regeringen godkända ändringar i EES-avtalets

protokoll

Utöver de ändringar i EES-avtalets protokoll som angetts ovan

har EES-kommittén fattat beslut om ett antal ytterligare

ändringar i EES-avtalets protokoll. Således har EES-kommittén

fattat beslut om ändring i protokoll 4 om EES-avtalets

ursprungsregler. EES-kommittén har vidare fattat beslut om

ändring i protokoll 30 om samarbetet på statistikområdet.

EES-kommittén har slutligen också fattat beslut om ändring i

protokoll 37 om EFTA-staternas medverkan i ett antal

EG-kommittéer. Bestämmelserna i dessa protokoll är av sådant

innehåll att det har ankommit på regeringen att, utan förbehåll

för ratifikation, godkänna EES-kommitténs beslut.

2.3 Ändringar i övervakningsavtalets protokoll

2.3.1 Ändring i protokollen 2 och 3 till övervakningsavtalet

Med undantag för att det i artikel 65.1 hänvisas till bilagan

XVI till avtalet, innehåller EES-avtalets huvuddel inte någon

bestämmelse som särskilt behandlar frågan om offentlig

upphandling. Bilagan innehåller särskilda bestämmelser och

arrangemang om offentlig upphandling. I bilagan görs hänvisning

till de EG-rättsakter om offentlig upphandling som med

nödvändiga anpassningar har integrerats i EES-avtalet.

Övervakningsavtalet innehåller i artikel 23 en bestämmelse om

att EFTA:s övervakningsmyndighet skall tillförsäkra att

EES-avtalets bestämmelser om offentlig upphandling tillämpas av

EFTA-länderna. I protokoll 2 till övervakningsavtalet

föreskrivs särskilt om övervakningsmyndighetens uppgifter i

fråga om offentlig upphandling. Bestämmelserna i protokoll 2,

som motsvarar vissa bestämmelser i rådsdirektivet 89/665/EEG,

innebär i korthet att övervakningsmyndigheten enligt ett

särskilt förfarande kan vända sig till en EFTA-stat under en

pågående upphandling med begäran om rättelse för det fall

myndigheten anser att en klar och konkret överträdelse av

upphandlingsbestämmelserna föreligger. Även den upphandlande

enheten skall underrättas. Övervakningsmyndigheten skall ange de

skäl som ligger till grund för dess begäran. EFTA-staten har att

inom 21 dagar från mottagandet av övervakningsmyndighetens

begäran lämna en bekräftelse på att överträdelsen korrigerats,

en motiverad inlaga om varför någon rättelse inte gjorts eller

en uppgift om att upphandlingen har ställts in tills vidare. Som

anförts i regeringens proposition 1991/92:170 lämnar förfarandet

utrymme för staterna att själva avgöra vilka åtgärder en begäran

från övervakningsmyndigheten föranleder i det enskilda fallet

(s. 156).

Om rättsakter antas inom gemenskapen som ger kommissionen nya

uppgifter och befogenheter på upphandlingsområdet avses

motsvarande ändringar med avseende på EFTA:s

övervakningsmyndighet göras i protokoll 2 till

övervakningsavtalet.

Den 25 februari 1992 antogs rådsdirektivet 92/13/EEG om

samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler

om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom

vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna

(de s.k. försörjningssektorerna). Direktivet innebär att ett

rättelseförfarande införs även för upphandling inom

försörjningssektorerna. Den tid inom vilken den berörda

EFTA-staten skall svara på en begäran om rättelse från

övervakningsmyndigheten är dock här utsträckt till 30 dagar. I

direktivet 92/13/EEG finns vidare bestämmelser om ett särskilt

medlingsförfarande vid offentlig upphandling inom

försörjningssektorerna.

EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 innebär att den

inom gemenskapen antagna rättsakten 92/13/EEG tas upp i bilaga

XVI till EES-avtalet (se propositionens avsnitt 8,

Finansdepartementets verksamhetsområde). EFTA-staterna har med

anledning av ändringen i bilaga XVI till EES-avtalet den

21 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring i protokoll 2

till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas av

EFTA-staterna i enlighet med deras resp. konstitutionella krav.

Ändringarna innebär, som ovan framgått, att ett

rättelseförfarande införs även inom försörjningssektorerna.

Vidare inrättas ett medlingsförfarande. Detta förfarande, som

beskrivs i sina huvuddrag i propositionen (1993/94:203, s. 124)

kan när som helst avbrytas av någondera deltagaren. Medlarna

skall avlämna en rapport till övervakningsmyndigheten om sina

slutsatser och om utgången av medlingsförfarandet. Vardera

deltagaren skall, om inte annat avtalas, bära sina egna

kostnader. Förfarandet inverkar inte på åtgärder som

övervakningsmyndigheten eller någon EFTA-stat kan komma att

vidta enligt övervakningsavtalet eller i övrigt på sökandens,

den upphandlande enhetens eller annan persons rättigheter i

något avseende.

För att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör

EFTA:s övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet

som EG-kommissionen.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner avtalet

mellan EFTA-staterna om ändring i protokoll 2 till

övervakningsavtalet.

Bestämmelserna om medling i rådsdirektivet 92/13/EEG har

införlivats med svensk rätt genom vissa föreskrifter i lagen

(1992:1528) om offentlig upphandling (7 kap. 10--12 §§).

I protokoll 26 till EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att

anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet uppgifter och befogenheter

motsvarande kommissionens beträffande tillämpningen av

statsstödsreglerna i gemenskapsrätten. Övervakningsmyndighetens

befogenheter skall även omfatta statligt stöd med avseende på

produkter som faller inom ramen för fördraget om upprättande av

Europeiska kol- och stålgemenskapen i enlighet med protokoll 14

till EES-avtalet. Övervakningsavtalet innehåller i artikel 24 en

bestämmelse om att EFTA:s övervakningsmyndighet skall

tillförsäkra att EES-avtalets bestämmelser om statsstöd

tillämpas av EFTA-länderna. I protokoll 3 till

övervakningsavtalet föreskrivs särskilt om

övervakningsmyndighetens uppgifter i fråga om statsstöd.

Om rättsakter antas inom gemenskapen som ger kommissionen nya

uppgifter och befogenheter i fråga om statsstöd skall

motsvarande ändringar med avseende på EFTA:s

övervakningsmyndighet göras i protokoll 3 till

övervakningsavtalet.

Den 27 november 1991 antogs kommissionens beslut (EKSG)

3855/91 om gemenskapsregler för stöd till stålindustrin.

Beslutet innebär att vissa särskilda bestämmelser införs för

övervakningen av stöd till stålindustrin.

EES-kommitténs beslut nr 7 av den 21 mars 1994 innebär att den

inom gemenskapen antagna rättsakten (EKSG) 3855/91 tas upp i

bilaga XV till EES-avtalet (se propositionens avsnitt 13,

Näringsdepartementets verksamhetsområde).

EFTA-staterna har med anledning av ändringen i bilaga XV till

EES-avtalet den 21 mars 1994 undertecknat ett avtal om ändring i

protokoll 3 till övervakningsavtalet. Avtalet skall godkännas

av EFTA-staterna i enlighet med deras resp. konstitutionella

krav.

För att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör

EFTA:s övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet

som EG-kommissionen.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner avtalet

mellan EFTA-staterna om ändring i protokoll 3 till

övervakningsavtalet.

2.3.2 Ändring i protokoll 4 till övervakningsavtalet

I protokoll 21 till EES-avtalet åtar sig EFTA-staterna att

anförtro EFTA:s övervakningsmyndighet befogenheter och

funktioner motsvarande kommissionens för tillämpning av

konkurrensreglerna i gemenskapsrätten. För detta ändamål omnämns

i protokoll 21 (art. 3) de rättsakter på konkurrensområdet

varigenom kommissionen anförtrotts befogenheter och funktioner

inom gemenskapen. Genom övervakningsavtalet, och särskilt

protokoll 4 till detta, har EFTA:s övervakningsmyndighet

anförtrotts motsvarande befogenheter och funktioner.

Om de rättsakter som omnämns i protokollet ändras, eller om

nya rättsakter antas inom gemenskapen, som ger kommissionen nya

befogenheter och funktioner, avses också protokoll 21 ändras.

Motsvarande ändringar skall då göras även i övervakningsavtalet.

Den 23 juli 1992 antog ministerrådet förordning (EEG) nr

2410/92 om ändring av förordning (EEG) nr 3975/87 om förfarandet

för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom

luftfartssektorn. EES-kommitténs beslut nr 3 av den 8 februari

1994 innebär att den inom gemenskapen antagna rättsakten tas upp

i protokoll 21 (se betänkandets avsnitt 2.2.2).

Motsvarande ändring skall enligt artikel 3 i protokoll 21 till

EES-avtalet införas i övervakningsavtalet för att säkerställa

att EFTA:s övervakningsmyndighet samtidigt anförtros

befogenheter och funktioner motsvarande dem som tillkommer

EG-kommissionen.

EFTA-staterna har den 7 mars 1994 undertecknat ett avtal om

ändring av protokoll 4 till övervakningsavtalet. Avtalet skall

godkännas av EFTA-staterna i enlighet med deras resp.

konstitutionella krav.

Ändringen i protokoll 4 i övervakningsavtalet innebär att

EFTA:s övervakningsmyndighet får rätt att utreda eventuella

överträdelser av EES-avtalets konkurrensregler även på

nationella lufttransporter mellan flygplatser inom EES. Tidigare

fick detta ske endast på internationella lufttransporter. För

att främja en enhetlig övervakningspolitik inom EES bör EFTA:s

övervakningsmyndighet anförtros motsvarande behörighet som

EG-kommissionen.

Utskottet tillstyrker därför att riksdagen godkänner avtalet

mellan EFTA-staterna om ändring i protokoll 4 till

övervakningsavtalet.

2.4 Förslag till ändring i EES-lagen

Protokoll 1 till EES-avtalet har inkorporerats genom lagen

(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde

(EES-lagen). Ändringen i punkt 4 a i protokoll 1 om förenkling i

uppgiftslämnande (se betänkandets avsnitt 2.2.1) medför således

att även lagen bör ändras i denna del.

Protokoll 21 till EES-avtalet har inkorporerats genom

EES-lagen. Ändringen i artikel 3 i protokoll 21 om uppräknandet

av kommissionens behörigheter och funktioner inom gemenskapen

(se betänkandets avsnitt 2.2.2) medför således att även lagen

bör ändras i denna del.

Protokoll 2 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom

EES-lagen. Ändringen i protokoll 2 om övervakningsmyndighetens

utökade behörighet på upphandlingsområdet (se betänkandets

avsnitt 2.3.1) medför således att även lagen bör ändras i denna

del.

Protokoll 3 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom

EES-lagen. Ändringen i protokoll 3 om övervakningsmyndighetens

utökade behörighet på statsstödsområdet (se betänkandets avsnitt

2.3.1) medför således att även lagen bör ändras i denna del.

Protokoll 4 till övervakningsavtalet har inkorporerats genom

EES-lagen. Ändringen i protokoll 4 om övervakningsmyndighetens

utökade behörighet på konkurrensområdet (se betänkandets avsnitt

2.3.2) medför således att även lagen bör ändras i denna del.

Ändringarna i protokoll 1 och 21 till EES-avtalet skall träda

i kraft den 1 juli 1994 under förutsättning att de

avtalsslutande parterna före den dagen enligt artikel 103 i

EES-avtalet har anmält till EES-kommittén att de

konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker, kommer

ändringarna att träda i kraft senare enligt närmare bestämmelser

i artikel 103 i EES-avtalet.

Avtalen om ändringar i protokollen 2 och 3 samt protokoll 4

till övervakningsavtalet träder i kraft samma dag som

EES-kommitténs beslut om ändring i EES-avtalets bilagor och i

protokoll 47 till EES-avtalet eller den dag då de avtalsslutande

parterna till övervakningsavtalet har deponerat sina

godkännandeinstrument, beroende på vilken av dessa dagar som är

den senare.

Enligt propositionen är strävan att de nu aktuella ändringarna

i EES-avtalet och i övervakningsavtalet skall kunna träda i

kraft den 1 juli 1994. Detta kan emellertid för närvarande inte

med säkerhet fastslås. Med anledning härav föreslås i

propositionen att det bör få ankomma på regeringen att besluta

om ikraftträdande av de nu föreslagna ändringarna i EES-lagen.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund att riksdagen

godkänner det i proposition 1993/94:203 framlagda förslaget till

ändringar i EES-lagen. Utskottet tillstyrker vidare förslaget

att det bör få ankomma på regeringen att besluta om

ikraftträdande av de föreslagna ändringarna i EES-lagen.

3. Övriga departements verksamhetsområden

Lagutskottet har till utrikesutskottet avgivit ett yttrande

(1993/94:LU4y) över propositionen jämte den motion som väckts

med anledning av propositionen. Lagutskottet anför däri bl.a.

följande:

Av de i propositionen framlagda lagförslagen berör tre

lagutskottets beredningsområde, nämligen förslaget till lag om

ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1640), förslaget till lag

om ett europeiskt miljömärkningssystem och förslaget till lag om

ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater

(lagförslagen 13--15). Förslagen behandlas i propositionen i

avsnitt 14 (Civildepartementet). I den mån annan lagstiftning

inom utskottets beredningsområde inte redan är anpassad till vad

som skall gälla enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut

förutsätter utskottet att sådana förslag kommer att läggas fram

i särskild ordning. I vilka hänseenden detta kommer att ske inom

Justitiedepartementets verksamhetsområde redovisas i avsnitt 5 i

propositionen.

Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker ta upp

de för utskottets del aktuella lagförslagen.

Produktsäkerhet (avsnitt 14.2)

Bland de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma

EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet hör

produktsäkerhetsdirektivet (92/59/EEG). Genom direktivet åläggs

medlemsländerna att genomföra vissa åtgärder för att införa

enhetliga regler om produktsäkerhet i syfte att främja fri

rörlighet av säkra produkter på den gemensamma marknaden.

Direktivet beslutades av EG:s ministerråd år 1992 och träder i

kraft den 29 juni 1994.

I Sverige regleras produktsäkerhet i produktsäkerhetslagen

(1988:1604), som trädde i kraft den 1 juli 1989 (prop.

1988/89:23, bet. LU13, rskr. 61). Lagen syftar till att motverka

att farliga varor och tjänster orsakar person- och

egendomsskador. Produktsäkerhetslagen tillämpas i fråga om

sådana varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet

och som konsumenterna i inte obetydlig omfattning utnyttjar

eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. För att motverka

att farliga varor och tjänster förorsakar person- och sakskador

kan en näringsidkare med stöd av lagen åläggas att lämna

säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla produkten i

fråga, åläggas att lämna varningsinformation samt åläggas att

återkalla produkten. Återkallelse av varor kan ske i tre olika

former, nämligen som rättelse, utbyte eller återgång (8 §). I

fråga om tjänster kan endast rättelse eller ersättning för

rättelse komma i fråga (9 §). Ett åläggande om återkallelse kan

endast omfatta återkallelse från den som innehar varan eller

egendom som tjänsten avsett för att bruka den.

I propositionen gör regeringen bedömningen att

produktsäkerhetslagen i förening med viss annan lagstiftning i

huvudsak uppfyller de krav som produktsäkerhetsdirektivet

ställer upp. På en punkt anser regeringen dock att lagen behöver

ändras för att bättre överensstämma med direktivet, nämligen när

det gäller möjligheterna till återkallelse. I propositionen

framläggs därför förslag om ändringar i 8 och 9 §§

produktsäkerhetslagen.

Till skillnad från produktsäkerhetslagen innehåller

EG-direktivet inte någon begränsning i fråga om från vem eller

vilka återkallelse kan ske. Direktivet anger endast att det

skall vara fråga om varor "på marknaden" (artikel 6). Enligt

regeringens mening kan direktivet inte läsas på annat sätt än

att en farlig vara skall kunna återkallas så snart den lämnat

tillverkaren eller importören, dvs. även om den befinner sig i

ett senare säljled och inte hunnit ut till konsumenten. När det

gäller återkallelse av en vara som inte är säker är således de

svenska reglerna mer restriktiva än direktivets. Direktivet ger

således, enligt regeringens bedömning, i detta avseende på sitt

sätt ett starkare konsumentskydd.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att

produktsäkerhetslagen (8 §) ändras så att det blir möjligt att

återkalla varor även från andra än brukarna. Förslaget innebär

att det blir möjligt att återkalla varor även från t.ex.

detaljister. Eftersom en likartad reglering om återkallelse

finns beträffande tjänster som avser egendom och för att undvika

gränsdragningsproblem bör, enligt regeringens mening, en

motsvarande ändring göras också för tjänster (9 §), trots att

detta inte påkallas av direktivet. Förslaget innebär således att

det blir möjligt att återkalla tjänster som avser egendom även

om den egendom som tjänsten avser inte nått brukaren.

Lagändringen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottet förordar att det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i produktsäkerhetslagen tillstyrks.

Miljömärkning (avsnitt 14.3)

Sedan hösten 1989 finns det i Sverige ett system för frivillig

och enhetlig positiv miljömärkning. Systemet har tillkommit i

nordisk samverkan och bygger på enhetliga nordiska kriterier,

vilka fastställs av ett särskilt samordningsorgan under Nordiska

ministerrådet (prop. 1989/90:25, bet. LU13, rskr. 81). Medel för

verksamheten tillhandahålls i viss del över statsbudgeten.

Utöver detta miljömärkningssystem -- svanmärkningen -- finns

numera också andra frivilliga system för miljömärkning, t.ex.

Bra Miljöval, som sedan år 1989 drivs av Naturskyddsföreningen i

samarbete med representanter för handeln.

Inom EG gäller sedan våren 1992 ett gemensamt

miljömärkningssystem. Systemet har införts genom rådets

förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett

gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke. Förordningen är

en av de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma

EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet. EG:s

miljömärkningsförordning syftar till att skapa ett enhetligt och

effektivt miljömärkningssystem som skall främja tillverkning av

och efterfrågan på de produktalternativ som är minst

miljöbelastande. Syftet skall uppnås genom att produkter som i

jämförelse med andra liknande produkter är mindre skadliga för

miljön kan tilldelas ett miljömärke i form av en stiliserad

blomma. Miljömärket kan efter ansökan tilldelas produkter som

uppfyller vissa fastställda miljökriterier. Även om målet för

EG-förordningen är att på sikt skapa ett enhetligt system för

miljömärkning hindrar den inte förekomsten av andra system.

Till följd av EES-avtalet och EES-lagen (1992:1317) är Sverige

förpliktat att införa EG-förordningar i den nationella

rättsordningen genom inkorporering. I propositionen föreslås

därför att den aktuella EG-förordningen inkorporeras genom en

särskild lag -- lag om ett europeiskt miljömärkningssystem --

som avses träda i kraft den dag regeringen bestämmer. I likhet

med vad som gjorts i andra liknande fall föreslås att

inkorporeringslagen skall innehålla regler om vilka anpassningar

som skall göras för att EG-reglerna skall kunna tillämpas inom

EES. Vidare föreslås att regeringen i lagen bemyndigas att

meddela föreskrifter om de kriterier som skall vara uppfyllda

för att en produkt skall få märkas med EG:s miljömärke (5 §)

samt utse ett behörigt organ i Sverige (4 §).

Vad gäller förslaget till 4 § konstaterar utskottet att

artikel 9.1 i förordningen möjliggör att fler än ett organ

utses. För att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan

artikel 9.1 och 4 § i lagförslaget förordar utskottet att

lagrummet får följande lydelse: "Organ som avses i artikel 9.1

bestäms för Sveriges del av regeringen."

I övrigt finns det från lagutskottets utgångspunkter inte

några hinder mot att förslaget till lag om ett europeiskt

miljömärkningssystem antas i enlighet med vad som föreslås i

proposition 1993/94:203.

När det gäller kostnadskonsekvenserna bedömer regeringen att

kostnaderna för själva tilldelningen av EG:s miljömärke bör

kunna täckas med avgifter. Däremot förutsätts att kostnaderna

för Sveriges deltagande i utvecklingen av EG:s system i fråga om

nya produktgrupper och kriterier bör täckas av staten inom ramen

för anslaget C 5 -- Stöd till miljömärkning av produkter (se

bet. 1993/94:LU21). Hur stora resurser som bör avsättas för det

statliga engagemanget kommer regeringen att överväga senare.

Utskottet konstaterar att vad som föreslås i propositionen i

vart fall inte omedelbart påverkar det nordiska

miljömärkningssystemet eller andra inhemska system. Nationella

miljömärkningssystem kommer att få finnas parallellt med EG:s

åtminstone fram till år 1997, då EG:s system skall utvärderas.

En särskild fråga inför den närmaste framtiden blir emellertid

hur de statliga medel som utgår som stöd till miljömärkning av

produkter skall fördelas mellan det nordiska och det europeiska

systemet. Utskottet förutsätter att regeringen noga överväger

denna fråga liksom att regeringen snarast möjligt utser det

eller de organ som enligt artikel 9.1 bl.a. skall ansvara för

fullgörande av de uppgifter som anges i förordningen.

Märkning av hushållsapparater (avsnitt 14.4)

Genom lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater har i

enlighet med EES-avtalet bl.a. rådets direktiv 79/530/EEG av den

14 maj om märkning som anger hushållsapparaters

energiförbrukning införlivats i svensk rätt (prop. 1992/93:34,

bet. LU13, rskr. 49). Direktivet har emellertid hösten 1992

ersatts av ett nytt direktiv i samma ämne, nämligen rådets

direktiv den 22 september 1992 om märkning och annan

produktinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av

energi och andra resurser. Gemensamma EES-kommittén har beslutat

att det nya direktivet skall omfattas av EES-avtalet.

Det nya direktivet innebär en del ändringar och en rad

skärpningar i fråga om kraven på information. Medan det gamla

direktivet omfattade endast information om hushållsapparaters

energiförbrukning omfattar det nya direktivet också information

om andra resurser, t.ex. vatten och kemikalier. Vidare införs

genom det nya direktivet ett obligatoriskt krav på information i

de avseenden och på det sätt som anges i särskilda

genomförandedirektiv för olika slag av apparater. Innebörden av

direktivet är närmare redovisat i propositionen (avsnitt

14.4.2).

I propositionen föreslås att lagen om märkning av

hushållsapparater ändras så att regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer kan meddela de föreskrifter som behövs för

att det nya direktivet skall kunna införlivas i svensk rätt.

Förslaget innebär ändringar i 1--4 och 6 §§.

Vad som sålunda föreslås föranleder inga erinringar från

utskottets sida. Den föreslagna ordningen för den ytterligare

normgivning som nu behövs överensstämmer med vad utskottet

godtagit i samband med lagens tillkomst och med vad som gäller

på andra konsumentområden (se bl.a. bet. 1992/93:LU12 om

märkning av textiler och bet. 1992/93:LU11 om ändringar i

livsmedelslagen med anledning av EES-avtalet).

Med det anförda förordar utskottet att propositionen också i

nu behandlad del tillstyrks.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts har utskottet från sina

utgångspunkter ingen erinran mot att riksdagen godkänner att

EES-avtalet ändras på sätt som föreslås i propositionen.

I socialförsäkringsutskottets yttrande till utrikesutskottet

(1993/94:SfU6y) anförs följande:

Propositionen berör utskottets område i den del av avsnitt 6:2

(Socialdepartementet) Social trygghet för personer som flyttar

inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som avser social

trygghet genom socialförsäkringar.

Propositionen innehåller i denna del förslag om att två

rättsakter som tillkommit efter den 31 juli 1991 skall

införlivas i den svenska rättsordningen genom ändringar i lagen

(1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när

personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES). De rättsakter det är fråga om är förordningarna (EEG) nr

1247/92 och 1248/92. Genom den förstnämnda förordningen klargörs

vilka folkpensionsförmåner som endast behöver betalas ut vid

bosättning i Sverige och genom den senare förordningen hur

pensionsförmåner som utbetalas från flera medlemsstater kan

samordnas.

Utskottet har ingen erinran mot förslagen.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp vissa andra

konsekvenser av EES-anpassningen av den svenska

trygghetslagstiftningen, vilka enligt utskottets uppfattning kan

komma att vålla betydande problem i framtiden om de inte

åtgärdas.

Genom inkorporeringen av förordningen (EEG) nr 1408/71 och

rättsakter till denna medförde de nya principerna för samordning

av pensionsförmåner mellan EES-länderna att medborgare i

samtliga EES-länder tillförsäkrades samma rättigheter till

pension som svenska medborgare. Sverige ändrade därför sina

bestämmelser om folkpension så att folkpensionsförmåner fr.o.m.

den 1 januari 1993 beräknas antingen i förhållande till

bosättningstid eller i förhållande till intjänandetid (prop.

1992/93:7, bet. SfU4, rskr. 69). För full folkpension krävs

numera 40 års bosättning i Sverige eller 30 års ATP-poäng eller

därmed jämställda år. Vid mindre antal bosättnings- eller

intjänandeår reduceras pensionen proportionellt. Det nya

systemet är försett med en rad undantagsregler, bl.a. vad gäller

personer som fått asyl i Sverige. Dessa får som bosättningsår

även räkna vissa år i det tidigare hemlandet.

Med anledning av motioner, vari framhölls att folkpensionen

genom det nya systemet skulle falla bort eller inskränkas för

många svenska och utländska medborgare, vidtog utskottet vissa

justeringar i de föreslagna övergångsbestämmelserna som gynnade

framför allt äldre personer som inte skulle hinna komplettera

sitt försäkringsskydd med privata försäkringar. Utskottet ansåg

emellertid att det även med dessa vidgade möjligheter till

oreducerad pension, fanns anledning för regeringen att göra en

närmare utredning av de problem som finns och som kan uppkomma i

framtiden när det gäller försörjningen av invandrade

ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller

endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension.

Utredningen borde också undersöka om det, utan att en sådan

förmån kommer att falla under tillämpningsområdet för

förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella

problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på

annat sätt än genom socialbidrag. Detta gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna.

Av de personer som erhåller uppehållstillstånd i Sverige får

majoriteten uppehållstillstånd av andra skäl än asylskäl, främst

humanitära skäl eller på grund av anknytning till personer som

redan finns i Sverige. Så t.ex. har den stora mängd

uppehållstillstånd som beviljats till följd av förhållandena i

det forna Jugoslavien i huvudsak grundats på humanitära skäl.

Beträffande anknytningsfallen kan framhållas att endast i de

fall det rör sig om en anhörig till en person som fått

uppehållstillstånd som flykting betraktas även den senare

anlände familjemedlemmen som mottagen på samma grund.

De ekonomiska problemen för såväl de enskilda invandrade

personerna som för landets kommuner kan mot denna bakgrund inom

en inte alltför avlägsen framtid bli betydande. Eftersom

omfattningen av problemen f.n. kartläggs och frågan ännu inte

blivit föremål för utredning, anser socialförsäkringsutskottet

att det finns anledning för utrikesutskottet att understryka

angelägenheten av att så snarast sker.

På ytterligare två områden förutsåg utskottet att det kunde

bli stora problem med anledning av de ändrade

folkpensionsreglerna. Det ena rör rätten till förtidspension för

unga personer. Utskottet ansåg att beräkningen av

bosättningstiden för svenska ungdomar över 18 år, som lämnade

landet för några års utlandsstudier, fick konsekvenser som inte

kunde accepteras när det gällde deras förtidspensionsskydd.

Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att studerande

ungdomar under 26 år som lämnat Sverige för en längre tids

studier än ett år skulle få ett provisoriskt skydd genom regler

som regeringen bemyndigades utfärda i avvaktan på resultatet av

en fortsatt utredning i frågan. Den andra frågan rörde rätten

till barnpension som i vissa fall kunde falla bort på grund av

de ändrade reglerna. Utskottet föreslog att frågan om vilka

andra möjligheter som kunde finnas att kompensera ett barn för

bortfallet av försörjningsstödet borde utredas.

Inte heller på dessa områden har någon utredning påbörjats

varför utskottet anser att utrikesutskottet även i dessa fall

bör understryka angelägenheten av att frågorna snarast får en

lösning.

Socialutskottet, som begränsar sitt yttrande (1993/94:SoU5y)

till utrikesutskottet till de delar av punkterna 1, 5 och 6 i

förslagen till riksdagsbeslut som berör socialutskottet,

tillstyrker propositionen i dessa delar.

Trafikutskottet har till utrikesutskottet avgivit ett yttrande

(1993/94:TU4y) över propositionen jämte den motion som väckts

med anledning av propositionen. Trafikutskottet anför bl.a.

följande i sitt yttrande:

Regeringens förslag enligt propositionen kan sägas i huvudsak

innebära att riksdagen bör godkänna det nu aktuella

tilläggsavtalet till EES-avtalet. Utskottet anser att de skäl

som det år 1992 anförde till stöd för ett svenskt godkännande av

EES-avtalet även gäller tilläggsavtalet. I det ursprungliga

avtalet saknades den nu redovisade rättsakten om "tillträde till

marknaden för godstransporter på väg i den europeiska

gemenskapen till eller från en medlemsstat eller i transit genom

en eller flera medlemsstater". Genom rättsaktens införlivande

med tilläggsavtalet -- och dettas ikraftträdande -- utvidgas

tillämpningsområdet för de villkor som nu gäller för den

gränsöverskridande lastbilstrafiken inom EU-området till att

gälla hela EES-området. Därmed tas ett viktigt steg på vägen i

riktning mot en alltmer liberaliserad, europeisk

transportmarknad. Utvidgningen synes utskottet tillgodose ett

väsentligt önskemål hos den svenska åkerinäringen.

Utskottet kan konstera att EU ännu inte till alla delar nått

det till år 1992 uppställda målet -- en fri inre

transportmarknad. Den från principiella och praktiska synpunkter

betydelsefulla cabotagerätten gäller sålunda ännu inte i full

utsträckning för vare sig luftfarten, sjöfarten eller

godstransporterna på väg. Sådan rätt införs emellertid gradvis

för alla dessa transportslag och avses komma att gälla utan

inskränkningar inom överskådlig tid. Den utveckling av

cabotagerätten som skett kommer -- utom såvitt avser sjöfarten,

däri inbegripet transporterna på inre vattenvägar -- genom

tilläggsavtalet hela EES-området till del.

Med det anförda tillstyrker utskottet för sin del att

riksdagen godkänner tilläggsavtalet till EES-avtalet. Slutligen

tillstyrker utskottet för sin del att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om upphävande av 1992 års lag om

tillämpning av det nämnda luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge

och EEG samt till lag om ändring i luftfartslagen.

Till trafikutskottets yttrande har fogats en meningsyttring

från Vänsterpartiets suppleant.

Bostadsutskottet har till utrikesutskottet avgivit ett

yttrande (1993/94:BoU7y) över propositionen. I yttrandet anför

Bostadsutskottet följande:

De delar av propositionen som rör bostadsutskottets

beredningsområde avser

Socialdepartementets verksamhetsområde i vad avser social

trygghet för personer som flyttar inom EES-området såvitt rör

lagen (1993:737) om bostadsbidrag (prop. s. 142--143),

Näringsdepartementets verksamhetsområde i vad avser

effektivitetskrav för vissa värmepannor (prop. s. 205).

Sistnämnda förslag rör ett av unionsrådet den 21 maj 1992

antaget direktiv om effektivitetskrav för nya värmepannor som

eldas med flytande eller gasformigt bränsle (92/42/EEG).

Bostadsutskottet delar regeringens mening om att direktivet om

värmepannor bör införlivas i svensk lagstiftning.

I propositionen anges att de produkter som omfattas av

direktivet är av sådan beskaffenhet att det bör införlivas i

byggproduktlagen. I en i mars 1994 avlämnad proposition (prop.

1993/94:178) om ändring i plan- och bygglagen m.m. föreslås att

byggproduktlagen (1992:1535) ersätts med en lag om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk. Denna lag föreslås träda i kraft

den 1 januari 1995 då byggproduktlagen föreslås upphöra att

gälla. I den proposition som behandlas i detta yttrande (prop.

1993/94:203) anförs att regeringen genom den nya lagen ges

möjlighet att genom bemyndigande införliva direktivet om

värmepannor i den föreslagna lagen, givetvis under den

underförstådda förutsättningen att riksdagen beslutar anta den.

Bostadsutskottet behandlar för närvarande proposition

1993/94:178. Avsikten är att riksdagen skall besluta i ärendet

den 1 juni 1994. I några av de motioner som väckts med anledning

av propositionen yrkas avslag på den och därmed alltså också på

den föreslagna nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader.

För det fall att dessa motioner vinner riksdagens gehör bör

ändringar istället göras i byggproduktlagen så att det blir

möjligt att införliva direktivet med svensk lagstiftning.

Osäkerhet råder alltså för närvarande om genom vilken lag

införlivandet bör ske. Denna fråga blir en följd av riksdagens

beslut senare i vår med anledning av bostadsutskottets

betänkande 1993/94:BoU18 Ändring i plan- och bygglagen m.m.

I avsikt att uppnå syftet att införliva direktivet med svensk

lagstiftning föreslår bostadsutskottet att utrikesutskottet

genom ett tillkännagivande gör regeringen uppmärksam på att det

kan bli aktuellt för regeringen att hösten 1994 förelägga

riksdagen förslag till ändring i byggproduktlagen. Så blir

fallet om riksdagen med anledning av det ovan nämnda betänkandet

från bostadsutskottet beslutar att någon lag om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk m.m. inte skall införas. Om

riksdagen å andra sidan beslutar att denna lag skall införas

saknas skäl anmoda regeringen att återkomma i ärendet.

Vad i övrigt anförts i proposition 1993/94:203 om ändringar i

EES-avtalet såvitt rör bostadsutskottets beredningsområde har

inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt

uttalande.

Utrikesutskottet föreslår, med anledning av vad lagutskottet

framför i sitt yttrande (1993/94:LU4y) angående förslaget till

4 § i förslaget till lag om ett europeiskt

miljömärkningssystem, att lagrummet får den lydelse som

lagutskottet förordar.

Utrikesutskottet noterar de önskemål som

socialförsäkringsutskottet gett uttryck för i sitt yttrande

(1993/94:SfU6y) och förutsätter att dessa beaktas av regeringen.

Utrikesutskottet noterar vidare vad bostadsutskottet framför i

sitt yttrande (1993/94:BoU7y) angående införlivandet med svensk

lagstiftning av direktivet om värmepannor och förutsätter att

regeringen i förekommande fall återkommer i ärendet.

Utrikesutskottet delar de bedömningar som i övriga avseenden

gjorts i utskottens yttranden.

Vad gäller regeringens förslag till lag om jordbruksprodukter

och livsmedel som är ekologiskt framställda får utskottet anföra

följande:

Riksdagen har nyligen på förslag av jordbruksutskottet

hemställt att regeringen utarbetar ett program med målsättningen

att 10 % av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år 2000 (prop.

1993/94:157, bet. 1993/94:JoU22, rskr. 1993/94:272). En sådan

inriktning ligger enligt jordbruksutskottet väl i linje med

riksdagens beslut om miljömålet i jordbrukspolitiken. Allt fler

inser att ekologisk odling inte bara är en nischproduktion för

ett fåtal intresserade konsumenter utan att denna odling bör ses

som en del i en strategisk satsning för svenskt jordbruk.

Utskottet anförde vidare att Sverige har goda naturliga

förutsättningar för ekologisk produktion och tillade att

förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap, vilka avslutades

den 1 mars 1994, gett ett resultat som bör ge goda möjligheter

att öka den ekologiskt odlade arealen genom att Sverige får

tillgång till EG:s stöd för ekologisk odling och miljövänliga

produktionsmetoder, under förutsättning av svensk

medfinansiering.

Under beredningen av föreliggande proposition har

utrikesutskottet erfarit att näringen hyser farhågor för att

anpassningen till den nya lagstiftningen skall innebära

svårigheter för svensk ekologisk odling i vissa avseenden.

Med hänvisning till den vikt som riksdagen enligt det

refererade beslutet fäster vid utvecklingen av ekologisk odling

bör riksdagen hemställa att regeringen noga följer de

konsekvenser som den föreslagna lagen kan få, och vidtar de

åtgärder som är önskvärda och möjliga. Det är i detta sammanhang

bl.a. viktigt med övergångsregler som förhindrar att onödiga

praktiska svårigheter uppstår för den ekologiska odlingen.

Kontrollsystemet måste utformas så att smidigheten och

effektiviteten i den tidigare etablerade ordningen -- genom KRAV

(Kontrollföreningen för Ekologisk Odling) och Svenska

Demeterförbundet -- kan bibehållas. Vad utskottet anfört om

ekologisk odling bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag

till lag om jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt

framställda.

Utöver vad utskottet anfört ovan föranleder propositionen inte

några uttalanden från utskottets sida. Utskottet tillstyrker

således de i proposition 1993/94:203 framlagda förslagen till

ändringar i ett antal lagar med anknytning till EES-avtalet.

4. Ordningen för riksdagens beslut i ärendet

Enligt 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen får

rättskipning- eller förvaltningsuppgift som inte direkt grundar

sig på regeringsformen genom beslut av riksdagen överlåtas till

bl.a. mellanfolklig organisation eller till internationell

inrättning eller samfällighet. Innefattar uppgiften

myndighetsutövning skall riksdagens förordnande ske genom beslut

varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig.

Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för

stiftande av grundlag.

De uppgifter som enligt EES-avtalet och övervakningsavtalet

ankommer på EFTA:s övervakningsorgan och på EFTA-domstolen

innefattar sådan myndighetsutövning som avses i 10 kap. 5 §

tredje stycket regeringsformen. Då riksdagen hösten 1992 (bet.

1992/93:EU1) godkände avtalen och antog EES-lagen tillämpades

därför den särskilda beslutsordning som föreskrivs i stadgandet.

Med hänsyn till vikten av att avtalen kunde träda i kraft

snarast utnyttjade riksdagen möjligheten att avgöra ärendet

genom ett beslut med kvalificerad majoritet.

Den ändring i protokoll 4 i övervakningsavtalet som nu

överenskommits innebär att EFTA:s övervakningsmyndighet

beträffande konkurrensreglerna på luftfartsområdet utvidgas till

att avse även nationella lufttransporter mellan flygplatser inom

EES. Tidigare omfattade myndighetens övervakningsuppgifter

endast internationella lufttransporter. Bestämmelserna i 10 kap.

5 § tredje stycket regeringsformen om överlåtelse av

myndighetsutövning är således tillämpliga. Med hänsyn till

vikten av att EFTA-staternas överenskommelse om ändring i

protokoll 4 träder i kraft snarast möjligt anser utskottet att

riksdagen även nu bör utnyttja möjligheten att genom beslut med

kvalificerad majoritet godkänna överenskommelsen och anta

förslaget till ändring i EES-lagen i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande protokoll 4 till övervakningsavtalet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:U11 yrkande 1 i denna del,

dels godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 7 mars

1994 om ändring i protokoll 4 till avtalet mellan EFTA-staterna

om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)

såvitt avser ändringen i protokoll 4 i bilaga 2 till nämnda lag,

men. (v) - delvis

2. beträffande ändringar i EES-avtalet och protokollen 2 och

3 till övervakningsavtalet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motion 1993/94:U11 yrkande 1 i denna del och yrkande 2,

dels godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 21

mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor samt protokoll 47

till EES-avtalet,

dels godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8

februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet och

beslut samma dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,

dels godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21 mars

1994 om ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan

EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en

domstol,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) i

den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under moment

1,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när

personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES),

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:584) om medicintekniska produkter,

dels antar regeringens förslag till lag om upphävande av

lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge

och EEG om civil luftfart,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

luftfartslagen (1957:297),

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

epizootilagen (1980:369),

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,

dels antar regeringens förslag till lag om

jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda,

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

utsädeslagen (1976:298),

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

produktsäkerhetslagen (1988:1604),

dels antar regeringens förslag till lag om ett europeiskt

miljömärkningssystem med den ändringen att 4 § erhåller följande

lydelse: "Organ som avses i artikel 9.1 bestäms för Sveriges del

av regeringen."

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1992:1232) om märkning av hushållsapparater,

men. (v) - delvis

3. beträffande initiativ för integrering av riksdagen i EES

beslutsmekanism

att riksdagen avslår motion 1993/94:U11 yrkande 3,

men. (v) - delvis

4. beträffande ekologisk odling

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Stockholm den 19 maj 1994

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit:

Daniel Tarschys (fp), Inger Koch (m), Mats Hellström (s), Maj

Britt Theorin (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s),

Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Birgitta

Hambraeus (c), Lena Boström (s), Sonia Karlsson (s) och Richard

Ulfvengren (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför:

EES-avtalet har stressats igenom i riksdagen. Riksdagen

fattade beslut om att godkänna avtalet innan detta var

ordentligt analyserat och belyst. Vänsterpartiet riktade en

befogad kritik mot avtalet och dess konstruktion.

Förvisso finns i avtalet vissa fördelar -- men också betydande

avigsidor. Fördelarna ligger främst på handelns och det

internationella utbytets område, men nackdelarna är att avtalet

ger en betydande övermakt för EU.

Avtalets konstruktion innebär en begränsning i den nationella

suveräniteten i så måtto att vi, om vi skall följa avtalet,

måste anpassa vår lagstiftning -- på avtalets områden -- till

EU-rätten. I händelse av ett nej till EU-medlemskap i

folkomröstningen kommer vi att ha EES-avtalet, men det bör

revideras så att det mera får karaktär av ett utvidgat

frihandelsavtal.

Proposition 1993/94:203, den s.k. skarvacquin, innebär att vi

nu skall införliva lagstiftning som beslutats inom EU i

skarvperioden mellan avtalets godkännande och ikraftträdande.

Som påpekats i motion l993/94:U11 (v) innebär detta en

oacceptabelt summarisk behandling av lagstiftningsärenden. Även

om vissa lagar behandlats i vederbörlig ordning gäller det långt

ifrån om alla, och först i motionstidens slutskede blev stora

delar av lagtexterna tillgängliga -- men på grund av textmängden

i praktiken ännu otillgängliga för riksdagen.

Vänsterpartiet anser därför att riksdagen i enlighet med

yrkandena i motion l993/94:U11 (v) bör ge regeringen i uppdrag

att presentera lagändringarna i nya ämnesavgränsade

propositioner samt komma med initiativ för att framdeles bättre

integrera riksdagen i EES beslutsmekanismer.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets

hemställan under momenten 1--3 bort ha följande lydelse:

1. beträffande protokoll 4 till övervakningsavtalet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:U11 yrkande 1 i

denna del

dels inte godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 7

mars 1994 om ändring i protokoll 4 till avtalet mellan

EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en

domstol,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde

(EES) såvitt avser ändringen i protokoll 4 i bilaga 2 till

nämnda lag,

2. beträffande ändringar i EES-avtalet och protokollen 2 och

3 till övervakningsavtalet

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:U11 yrkande 1 i

denna del och yrkande 2

dels inte godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den

21 mars 1994 om ändring i EES-avtalets bilagor samt protokoll 47

till EES-avtalet,

dels inte godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 8

februari 1994 om ändring i protokoll 1 till EES-avtalet och

beslut samma dag om ändring i protokoll 21 till samma avtal,

dels inte godkänner avtalet mellan EFTA-staterna den 21

mars 1994 om ändring i protokollen 2 och 3 till avtalet mellan

EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en

domstol,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde

(EES) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under

moment 1,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet

när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1993:584) om medicintekniska produkter,

dels avslår regeringens förslag till lag om upphävande av

lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge

och EEG om civil luftfart,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

luftfartslagen (1957:297),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

epizootilagen (1980:369),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,

dels avslår regeringens förslag till lag om

jordbruksprodukter och livsmedel som är ekologiskt framställda,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utsädeslagen (1976:298),

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

produktsäkerhetslagen (1988:1604),

dels avslår regeringens förslag till lag om ett europeiskt

miljömärkningssystem,

dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater.

3. beträffande initiativ för integrering av riksdagen i EES

beslutsmekanism

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U11 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

Lagutskottets yttrande

1993/94:LU4y

Bilaga 1

Ändringar av EES-avtalet m.m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 14 april 1994 berett samtliga utskott

tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:203 om

ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES-avtalet) m.m. i de delar som har samband med resp.

utskottsområde jämte motioner.

Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande i ärendet, får

anföra följande.

Inledning

I propositionen läggs fram förslag om bl.a. godkännande av

ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES-avtalet) som har fattats av Gemensamma EES-kommittén.

Besluten innebär dels ändringar i ett flertal bilagor till

EES-avtalet, dels ändringar i ett par av avtalets protokoll.

Ändringarna i bilagorna innebär att ytterligare ett antal

rättsakter tas in i EES-avtalet. Dessa rättsakter har antagits

av EG under tiden den 1 augusti 1991--den 31 december 1993.

Rättsakterna uppgår till närmare femhundra och täcker i stort

alla de sakområden som ingår i EES-avtalet. I fråga om

övervakningsavtalet har vissa protokoll ändrats.

Vidare läggs i propositionen fram förslag till de ändringar i

lagen (1992:1317) om ett europeiskt samarbetsområde (EES) som

föranleds av ändringarna i EES-avtalet och i

övervakningsavtalet. Förslag till ändringar i ett ytterligare

antal lagar som anknyter till EES-avtalet läggs också fram.

Flertalet ändringar föreslås träda i kraft den dag regeringen

bestämmer.

Av de i propositionen framlagda lagförslagen berör tre

lagutskottets beredningsområde, nämligen förslaget till lag om

ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1640), förslaget till lag

om ett europeiskt miljömärkningssystem och förslaget till lag om

ändring i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater

(lagförslagen 13--15). Förslagen behandlas i propositionen i

avsnitt 14 (Civildepartementet). I den mån annan lagstiftning

inom utskottets beredningsområde inte redan är anpassad till vad

som skall gälla enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut

förutsätter utskottet att sådana förslag kommer att läggas fram

i särskild ordning. I vilka hänseenden detta kommer att ske inom

Justitiedepartementets verksamhetsområde redovisas i avsnitt 5 i

propositionen.

Med anledning av den kritik som framförts av Gudrun Schyman

m.fl. (v) i den med anledning av propositionen väckta motionen

vill utskottet inledningsvis framhålla att de ovan angivna

lagförslagen beretts i sedvanlig ordning. Sålunda har förslaget

till ändringar i produktsäkerhetslagen föregåtts av en

utredning, Produktsäkerhetsutredningen, som i september 1993

presenterat sitt arbete i delbetänkandet (SOU 1993:88)

Produktsäkerhetslagen och EG. I utredningsdirektiven, som

beslutades för över ett år sedan, finns en översiktlig

presentation på svenska av EG:s produktsäkerhetsdirektiv.

Betänkandet har remissbehandlats. Frågan om vilka

lagstiftningsåtgärder som behövs för att införliva EG:s

miljömärkningsförordning med svensk rätt har på

Civildepartementets uppdrag utretts av en särskild utredare.

Uppdraget redovisades i en promemoria den 1 december 1993.

Promemorian, som bl.a. innehåller en genomgång på svenska av

huvudpunkterna i förordningen, har remissbehandlats. När det

gäller de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen om

märkning av hushållsapparater har i september 1993 inom

Civildepartementet upprättats en promemoria med förslag till de

ändringar i lagen som behövs för att införliva det nya s.k.

energidirektivet i svensk rätt. Också denna promemoria har

remissbehandlats.

Utskottet övergår därmed till att under skilda rubriker ta upp

de för utskottets del aktuella lagförslagen.

Produktsäkerhet (avsnitt 14.2)

Bland de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma

EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet hör

produktsäkerhetsdirektivet (92/59/EEG). Genom direktivet åläggs

medlemsländerna att genomföra vissa åtgärder för att införa

enhetliga regler om produktsäkerhet i syfte att främja fri

rörlighet av säkra produkter på den gemensamma marknaden.

Direktivet beslutades av EG:s ministerråd år 1992 och träder i

kraft den 29 juni 1994.

I Sverige regleras produktsäkerhet i produktsäkerhetslagen

(1988:1604), som trädde i kraft den 1 juli 1989 (prop.

1988/89:23, bet. LU13, rskr. 61). Lagen syftar till att motverka

att farliga varor och tjänster orsakar person- och

egendomsskador. Produktsäkerhetslagen tillämpas i fråga om

sådana varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet

och som konsumenterna i inte obetydlig omfattning utnyttjar

eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. För att motverka

att farliga varor och tjänster förorsakar person- och sakskador

kan en näringsidkare med stöd av lagen åläggas att lämna

säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla produkten i

fråga, åläggas att lämna varningsinformation samt åläggas att

återkalla produkten. Återkallelse av varor kan ske i tre olika

former, nämligen som rättelse, utbyte eller återgång (8 §). I

fråga om tjänster kan endast rättelse eller ersättning för

rättelse komma i fråga (9 §). Ett åläggande om återkallelse kan

endast omfatta återkallelse från den som innehar varan eller

egendom som tjänsten avsett för att bruka den.

I propositionen gör regeringen bedömningen att

produktsäkerhetslagen i förening med viss annan lagstiftning i

huvudsak uppfyller de krav som produktsäkerhetsdirektivet

ställer upp. På en punkt anser regeringen dock att lagen behöver

ändras för att bättre överensstämma med direktivet, nämligen när

det gäller möjligheterna till återkallelse. I propositionen

framläggs därför förslag om ändringar i 8 och 9 §§

produktsäkerhetslagen.

Till skillnad från produktsäkerhetslagen innehåller

EG-direktivet inte någon begränsning i fråga om från vem eller

vilka återkallelse kan ske. Direktivet anger endast att det

skall vara fråga om varor "på marknaden" (artikel 6). Enligt

regeringens mening kan direktivet inte läsas på annat sätt än

att en farlig vara skall kunna återkallas så snart den lämnat

tillverkaren eller importören, dvs. även om den befinner sig i

ett senare säljled och inte hunnit ut till konsumenten. När det

gäller återkallelse av en vara som inte är säker är således de

svenska reglerna mer restriktiva än direktivets. Direktivet ger

således, enligt regeringens bedömning, i detta avseende på sitt

sätt ett starkare konsumentskydd.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att

produktsäkerhetslagen (8 §) ändras så att det blir möjligt att

återkalla varor även från andra än brukarna. Förslaget innebär

att det blir möjligt att återkalla varor även från t.ex.

detaljister. Eftersom en likartad reglering om återkallelse

finns beträffande tjänster som avser egendom och för att undvika

gränsdragningsproblem bör, enligt regeringens mening, en

motsvarande ändring göras också för tjänster (9 §), trots att

detta inte påkallas av direktivet. Förslaget innebär således att

det blir möjligt att återkalla tjänster som avser egendom även

om den egendom som tjänsten avser inte nått brukaren.

Lagändringen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottet förordar att det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i produktsäkerhetslagen tillstyrks.

Miljömärkning (avsnitt 14.3)

Sedan hösten 1989 finns det i Sverige ett system för frivillig

och enhetlig positiv miljömärkning. Systemet har tillkommit i

nordisk samverkan och bygger på enhetliga nordiska kriterier,

vilka fastställs av ett särskilt samordningsorgan under Nordiska

ministerrådet (prop. 1989/90:25, bet. LU13, rskr. 81). Medel för

verksamheten tillhandahålls i viss del över statsbudgeten.

Utöver detta miljömärkningssystem -- svanmärkningen -- finns

numera också andra frivilliga system för miljömärkning, t.ex.

Bra Miljöval, som sedan år 1989 drivs av Naturskyddsföreningen i

samarbete med representanter för handeln.

Inom EG gäller sedan våren 1992 ett gemensamt

miljömärkningssystem. Systemet har införts genom rådets

förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett

gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke. Förordningen är

en av de nytillkomna rättsakterna som enligt Gemensamma

EES-kommitténs beslut skall omfattas av EES-avtalet. EG:s

miljömärkningsförordning syftar till att skapa ett enhetligt och

effektivt miljömärkningssystem som skall främja tillverkning av

och efterfrågan på de produktalternativ som är minst

miljöbelastande. Syftet skall uppnås genom att produkter som i

jämförelse med andra liknande produkter är mindre skadliga för

miljön kan tilldelas ett miljömärke i form av en stiliserad

blomma. Miljömärket kan efter ansökan tilldelas produkter som

uppfyller vissa fastställda miljökriterier. Även om målet för

EG-förordningen är att på sikt skapa ett enhetligt system för

miljömärkning hindrar den inte förekomsten av andra system.

Till följd av EES-avtalet och EES-lagen (1992:1317) är Sverige

förpliktat att införa EG-förordningar i den nationella

rättsordningen genom inkorporering. I propositionen föreslås

därför att den aktuella EG-förordningen inkorporeras genom en

särskild lag -- lag om ett europeiskt miljömärkningssystem --

som avses träda i kraft den dag regeringen bestämmer. I likhet

med vad som gjorts i andra liknande fall föreslås att

inkorporeringslagen skall innehålla regler om vilka anpassningar

som skall göras för att EG-reglerna skall kunna tillämpas inom

EES. Vidare föreslås att regeringen i lagen bemyndigas att

meddela föreskrifter om de kriterier som skall vara uppfyllda

för att en produkt skall få märkas med EG:s miljömärke (5 §)

samt utse ett behörigt organ i Sverige (4 §).

Vad gäller förslaget till 4 § konstaterar utskottet att

artikel 9.1 i förordningen möjliggör att fler än ett organ

utses. För att få till stånd en bättre överensstämmelse mellan

artikel 9.1 och 4 § i lagförslaget förordar utskottet att

lagrummet får följande lydelse: "Organ som avses i artikel 9.1

bestäms för Sveriges del av regeringen."

I övrigt finns det från lagutskottets utgångspunkter inte

några hinder mot att förslaget till lag om ett europeiskt

miljömärkningssystem antas i enlighet med vad som föreslås i

proposition 1993/94:203.

När det gäller kostnadskonsekvenserna bedömer regeringen att

kostnaderna för själva tilldelningen av EG:s miljömärke bör

kunna täckas med avgifter. Däremot förutsätts att kostnaderna

för Sveriges deltagande i utvecklingen av EG:s system i fråga om

nya produktgrupper och kriterier bör täckas av staten inom ramen

för anslaget C 5 -- Stöd till miljömärkning av produkter (se

bet. 1993/94:LU21). Hur stora resurser som bör avsättas för det

statliga engagemanget kommer regeringen att överväga senare.

Utskottet konstaterar att vad som föreslås i propositionen i

vart fall inte omedelbart påverkar det nordiska

miljömärkningssystemet eller andra inhemska system. Nationella

miljömärkningssystem kommer att få finnas parallellt med EG:s

åtminstone fram till år 1997, då EG:s system skall utvärderas.

En särskild fråga inför den närmaste framtiden blir emellertid

hur de statliga medel som utgår som stöd till miljömärkning av

produkter skall fördelas mellan det nordiska och det europeiska

systemet. Utskottet förutsätter att regeringen noga överväger

denna fråga liksom att regeringen snarast möjligt utser det

eller de organ som enligt artikel 9.1 bl.a. skall ansvara för

fullgörande av de uppgifter som anges i förordningen.

Märkning av hushållsapparater (avsnitt 14.4)

Genom lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater har i

enlighet med EES-avtalet bl.a. rådets direktiv 79/530/EEG av den

14 maj 1979 om märkning som anger hushållsapparaters

energiförbrukning införlivats i svensk rätt (prop. 1992/93:34,

bet. LU13, rskr. 49). Direktivet har emellertid hösten 1992

ersatts av ett nytt direktiv i samma ämne, nämligen rådets

direktiv den 22 september 1992 om märkning och annan

produktinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av

energi och andra resurser (92/75/EEG). Gemensamma EES-kommittén

har beslutat att det nya direktivet skall omfattas av

EES-avtalet.

Det nya direktivet innebär en del ändringar och en rad

skärpningar i fråga om kraven på information. Medan det gamla

direktivet omfattade endast information om hushållsapparaters

energiförbrukning omfattar det nya direktivet också information

om andra resurser, t.ex. vatten och kemikalier. Vidare införs

genom det nya direktivet ett obligatoriskt krav på information i

de avseenden och på det sätt som anges i särskilda

genomförandedirektiv för olika slag av apparater. Innebörden av

direktivet är närmare redovisat i propositionen (avsnitt

14.4.2).

I propositionen föreslås att lagen om märkning av

hushållsapparater ändras så att regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer kan meddela de föreskrifter som behövs för

att det nya direktivet skall kunna införlivas i svensk rätt.

Förslaget innebär ändringar i 1--4 och 6 §§.

Vad som sålunda föreslås föranleder inga erinringar från

utskottets sida. Den föreslagna ordningen för den ytterligare

normgivning som nu behövs överensstämmer med vad utskottet

godtagit i samband med lagens tillkomst och med vad som gäller

på andra konsumentområden (se bl.a. bet. 1992/93:LU12 om

märkning av textilier och bet. 1992/93:LU11 om ändringar i

livsmedelslagen med anledning av EES-avtalet).

Med det anförda förordar utskottet att propositionen också i

nu behandlad del tillstyrks.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts har utskottet från sina

utgångspunkter ingen erinran mot att riksdagen godkänner att

EES-avtalet ändras på sätt som föreslås i propositionen.

Stockholm den 3 maj 1994

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margareta Gard

(m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad

(s), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg

(s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Lennart Fridén (m),

Per Erik Granström (s), Maud Ekendahl (m), Stina Eliasson (c)

och Kenneth Lantz (kds).

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1993/94:SfU6y

Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett socialförsäkringsutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:203 Ändringar

av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES-avtalet) m.m.

Propositionen berör utskottets område i den del av avsnitt 6:2

(Socialdepartementet) Social trygghet för personer som flyttar

inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som avser social

trygghet genom socialförsäkringar.

Propositionen innehåller i denna del förslag om att två

rättsakter som tillkommit efter den 31 juli 1991 skall

införlivas i den svenska rättsordningen genom ändringar i lagen

(1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när

personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES). De rättsakter det är fråga om är förordningarna (EEG) nr

1247/92 och 1248/92. Genom den förstnämnda förordningen klargörs

vilka folkpensionsförmåner som endast behöver betalas ut vid

bosättning i Sverige och genom den senare förordningen hur

pensionsförmåner som utbetalas från flera medlemsstater kan

samordnas.

Utskottet har ingen erinran mot förslagen.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp vissa andra

konsekvenser av EES-anpassningen av den svenska

trygghetslagstiftningen, vilka enligt utskottets uppfattning kan

komma att vålla betydande problem i framtiden om de inte

åtgärdas.

Genom inkorporeringen av förordningen (EEG) nr 1408/71 och

rättsakter till denna medförde de nya principerna för samordning

av pensionsförmåner mellan EES-länderna att medborgare i

samtliga EES-länder tillförsäkrades samma rättigheter till

pension som svenska medborgare. Sverige ändrade därför sina

bestämmelser om folkpension så att folkpensionsförmåner fr.o.m.

den 1 januari 1993 beräknas antingen i förhållande till

bosättningstid eller i förhållande till intjänandetid (prop.

1992/93:7, bet. SfU4, rskr. 69). För full folkpension krävs

numera 40 års bosättning i Sverige eller 30 år med ATP-poäng

eller därmed jämställda år. Vid mindre antal bosättnings- eller

intjänandeår reduceras pensionen proportionellt. Det nya

systemet är försett med en rad undantagsregler, bl.a. vad gäller

personer som fått asyl i Sverige. Dessa får som bosättningsår

även räkna vissa år i det tidigare hemlandet.

Med anledning av motioner, vari framhölls att folkpensionen

genom det nya systemet skulle falla bort eller inskränkas för

många svenska och utländska medborgare, vidtog utskottet vissa

justeringar i de föreslagna övergångsbestämmelserna som gynnade

framför allt äldre personer som inte skulle hinna komplettera

sitt försäkringsskydd med privata försäkringar. Utskottet ansåg

emellertid att det även med dessa vidgade möjligheter till

oreducerad pension fanns anledning för regeringen att göra en

närmare utredning av de problem som finns och som kan uppkomma i

framtiden när det gäller försörjningen av invandrade

ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller

endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension.

Utredningen borde också undersöka om det, utan att en sådan

förmån kommer att falla under tillämpningsområdet för

förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella

problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på

annat sätt än genom socialbidrag. Detta gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna.

Av de personer som erhåller uppehållstillstånd i Sverige får

majoriteten uppehållstillstånd av andra skäl än asylskäl, främst

humanitära skäl eller på grund av anknytning till personer som

redan finns i Sverige. Så t.ex. har den stora mängd

uppehållstillstånd som beviljats till följd av förhållandena i

det forna Jugoslavien i huvudsak grundats på humanitära skäl.

Beträffande anknytningsfallen kan framhållas att i de fall det

rör sig om en anhörig till en person som fått uppehållstillstånd

som flykting betraktas även den senare anlände familjemedlemmen

som mottagen på samma grund.

De ekonomiska problemen för såväl de enskilda invandrade

personerna som för landets kommuner kan mot denna bakgrund inom

en inte alltför avlägsen framtid bli betydande. Eftersom

omfattningen av problemen för närvarande kartläggs och frågan

ännu inte blivit föremål för utredning anser

socialförsäkringsutskottet att det finns anledning för

utrikesutskottet att understryka angelägenheten av att så

snarast sker.

På ytterligare två områden förutsåg utskottet att det kunde

bli stora problem med anledning av de ändrade

folkpensionsreglerna. Det ena rör rätten till förtidspension för

unga personer. Utskottet ansåg att beräkningen av

bosättningstiden för svenska ungdomar över 18 år, som lämnade

landet för några års utlandsstudier, fick konsekvenser som inte

kunde accepteras när det gällde deras förtidspensionsskydd.

Utskottet föreslog ett tillkännagivande om att studerande

ungdomar under 26 år som lämnat Sverige för en längre tids

studier än ett år skulle få ett provisoriskt skydd genom regler

som regeringen bemyndigades utfärda i avvaktan på resultatet av

en fortsatt utredning i frågan. Den andra frågan rörde rätten

till barnpension som i vissa fall kunde falla bort på grund av

de ändrade reglerna. Utskottet föreslog att frågan om vilka

andra möjligheter som kunde finnas att kompensera ett barn för

bortfallet av försörjningsstödet borde utredas.

Inte heller på dessa områden har någon utredning påbörjats

varför utskottet anser att utrikesutskottet även i dessa fall

bör understryka angelägenheten av att frågorna snarast får en

lösning.

Stockholm den 3 maj 1994

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Birgitta

Dahl (s), Börje Nilsson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson

(c), Nils-Olof Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta

Israelsson (s), Pontus Wiklund (kds), Arne Jansson (nyd), Gustaf

von Essen (m), Bengt Lindqvist (s), Liselotte Wågö (m), Widar

Andersson (s) och Rinaldo Karlsson (s).

Socialutskottets yttrande

1993/94:SoU5y

Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES-avtalet) m.m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har beslutat bereda vart och ett av

riksdagens övriga utskott tillfälle att senast den 3 maj 1994

yttra sig över proposition 1993/94:203 Ändringar av avtalet om

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m. i de

delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde

jämte motioner.

Socialutskottet, som begränsar sitt yttrande till de delar av

punkterna 1, 5 och 6 i förslagen till riksdagsbeslut som berör

socialutskottet, tillstyrker propositionen i dessa delar.

Stockholm den 3 maj 1994

På socialutskottets vägnar

Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson

(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s),

Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan

Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd), Leif

Carlson (m), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s) och Barbro

Westerholm (fp).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Trafikutskottets yttrande

1993/94:TU4y

Ändringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES-avtalet) m.m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har den 14 april 1994 berett samtliga övriga

utskott tillfälle att senast den 3 maj 1994 avge yttrande över

proposition 1993/94:203 om ändringar av EES-avtalet m.m. i de

delar som har samband med resp. utskotts beredningsområde jämte

motioner. Trafikutskottet avger med anledning härav följande

yttrande.

1. Trafikutskottets yttrande år 1992 om godkännande av

EES-avtalet

I sitt yttrande 1992/93:TU1y den 31 augusti 1992 över

proposition 1991/92:170 om godkännande av EES-avtalet

tillstyrkte utskottet för sin del ett sådant godkännande.

Utskottet framhöll bl.a. vikten av att transportföretagen i

Sverige och andra europeiska länder får arbeta under så

likvärdiga villkor som möjligt. I sammanhanget påpekades "att

EES-avtalet synes ägnat att i betydande utsträckning säkerställa

det år 1988 fastställda förhandlingsmålet -- likvärdiga villkor

för utförande av de internationella transporterna för svenska

och andra länders transportföretag." I fråga om de nationella

transporterna konstaterade utskottet att det av EG självt

uppsatta målet att till år 1992 nå en fri inre transportmarknad

inte till alla delar hade uppnåtts. Som exempel angavs att

cabotage i full utsträckning inom EG-staterna inte skulle

införas för vare sig luftfarten eller sjöfarten och kanske inte

heller för lastbilstrafiken i och med att den inre marknaden

trädde i kraft den 1 januari 1993. (Cabotage innebär rätt att

utföra inrikes transporter med transportmedel som är

registrerade utomlands.)

I yttrandet erinrades vidare om att EES-avtalet inte

omfattade rättsakter som hade antagits av EG efter den 31 juli

1991. Efter den tidpunkten och fram till i juni år 1992 hade man

inom EG -- framhöll trafikutskottet -- antagit rättsakter, eller

fattat beslut om sådana, som var av betydelse för att

ytterligare liberalisera transportmarknaden.

2. Tilläggsavtal till EES-avtalet enligt propositionen

Av den nu aktuella propositionen framgår att EG under tiden

den 1 augusti 1991--den 31 december 1993 antagit närmare 500

rättsakter av betydelse för EES-avtalet. Den genom avtalet

upprättade gemensamma EES-kommittén har den 21 mars 1994 fattat

beslut om att ändra EES-avtalets bilagor så att dessa rättsakter

integreras i avtalet. Avsikten är att det tilläggsavtal som

dessa och vissa andra ändringar innebär skall träda i kraft den

1 juli 1994. En förutsättning härför är dock att de

avtalsslutande parterna dessförinnan till EES-kommittén anmäler

att de konstitutionella kraven har uppfyllts. Om så inte sker,

kommer tilläggsavtalet att träda i kraft senare enligt närmare

bestämmelser i artikel 103 i EES-avtalet.

3. Propositionens huvudsakliga innehåll såvitt avser

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Bland de nytillkomna rättsakterna märks -- framhålls det

inledningsvis i det avsnitt av propositionen som avser

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde -- de som

behandlar cabotage. Regler om sådant marknadstillträde har

enligt propositionen antagits inom EG för vägtransporter,

transporter på sjöar och floder, sjöfart och luftfart. Avsnittet

innehåller i övrigt huvudsakligen en uppräkning av de för

transport- och kommunikationsområdet relevanta rättsakterna med

angivande av de åtgärder som kan komma att krävas för att de

skall kunna införlivas med svensk rätt. I flertalet fall bedöms

sådana åtgärder kunna underlåtas, eftersom Sverige redan

uppfyller rättsakternas krav, eller kunna vidtas genom

regeringsförordning, alternativt myndighetsföreskrifter. I vissa

fall krävs dock lagstiftning.

Framställningen omfattar fem huvudavsnitt med rubrikerna

Tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering,

Teletjänster, Transporter, Konkurrens samt Hälsa och säkerhet i

arbetet. Inom transportavsnittet, som intar en dominerande plats

i framställningen, synes det delavsnitt som avser vägtransporter

vara av särskilt intresse mot bakgrund av vad utskottet anförde

i sitt ovan nämnda yttrande år 1992.

Under rubriken Tillträde till marknaden (varor) i sistnämnda

delavsnitt nämns rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26

mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg

i den europeiska gemenskapen till eller från en medlemsstat

eller i transit genom en eller flera medlemsstater.

Förordningen inför -- framhålls det i propositionen -- ett

system med gemenskapstillstånd för godstransporter mellan

medlemsstaterna utan kvantitativa restriktioner. Med ändring och

anpassning enligt tilläggsavtalet avses den införlivas med

svensk rätt dels genom ändring i yrkestrafiklagen (1988:263),

dels genom en regeringsförordning. Regeringen säger sig ha för

avsikt att återkomma till riksdagen i frågan.

Under rubriken Tillträde till marknaden (varor) nämns bl.a.

också rådets förordning (EEG) nr 3118 av den 25 oktober 1993

om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes

godstransporter i en medlemsstat där de inte är etablerade.

Rättsakten innebär att cabotage i en till en början begränsad

omfattning får bedrivas inom EES-området. Fr.o.m. den 1 juli

1998 tillåts cabotage i full utsträckning.

I ett avsnitt av propositionen om civil luftfart framhålls

att vissa rättsakter har tillkommit som nästan alla redan har

införlivats med svensk rätt till följd av avtalet mellan

Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. Detta avtal, i det

följande benämnt "luftfartsavtalet", syftar till att på

luftfartsområdet ge Sverige och Norge samma ställning i

förhållande till EG som Danmark. De viktigaste av de nya

rättsakterna ingår i EG:s tredje luftfartspaket, som behandlades

i proposition 1992/93:202 om ändring av luftfartsavtalet (bet.

TU32, rskr. 444). Genom att rättsakterna nu tas med i

tilläggsavtalet till EES-avtalet utvidgas det tredje

luftfartspaketets geografiska tillämpningsområde till att

omfatta hela EES-området. Lufttrafikföretag med säte inom detta

område får härigenom rätt att fritt bedriva kommersiell luftfart

mellan de flygplatser inom området som är öppna för civil

luftfart. Rätten till cabotage införs dock stegvis för att den 1

april 1997 bli i princip obegränsad.

Luftfartsavtalet förutsätts upphöra att gälla den dag

EES-avtalet innehåller de bestämmelser som också ingår i

luftfartsavtalet och båda avtalen sålunda omfattar samma regler

på luftfartens område. Detta kommer att ske genom att

tilläggsavtalet till EES-avtalet träder i kraft. Då bör --

enligt vad som förutskickades i det nämnda riksdagsbeslutet med

anledning av proposition 1992/93:202 -- lagen (1992:138) om

tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil

luftfart upphöra att gälla. Detsamma gäller vissa bestämmelser i

luftfartslagen (1957:297).

Mot bakgrund av det anförda föreslår regeringen en lag om

upphävande av 1992 års lag och en lag om ändring i

luftfartslagen, som båda bör träda i kraft den dag regeringen

bestämmer.

Under rubriken Transport på inre vattenvägar och

underrubriken Tillträde till marknaden nämns rådets förordning

(EEG) nr 392/91 av den 16 december 1991 om förutsättningar för

transportföretag att utföra inrikes transporter av gods eller

passagerare på inre vattenvägar i en medlemsstat där de inte är

hemmavarande. Förordningen bör enligt propositionen införlivas

med svensk rätt genom en regeringsförordning. Rådets förordning

blir dock inte tillämplig beträffande Sverige förrän vi har

tillgång till EU:s inre vattenvägar på samma villkor som

medlemmarna i EU. Detta blir fallet först sedan en uppgörelse

nåtts om sjöfarten på Rhen, som styrs av en särskild konvention.

Åtgärder för införlivande av rättsakten bör därför anstå tills

vidare.

Den ovan nämnda uppgiften att de nu aktuella ändringarna i

EES-avtalet omfattar cabotage på sjöfartsområdet är, enligt vad

utskottet under hand inhämtat från regeringskansliet, felaktig.

Den förklaras av att den rättsakt som reglerar cabotagerätten

för EU:s medlemsstater på tillskyndan från EU-sidan i slutskedet

av förhandlingarna om tilläggsavtalet oväntat undantogs från

dettas tillämpningsområde. I sammanhanget bör nämnas att

cabotagerätten enligt rättsakten i fråga för närvarande är

begränsad. Avsikten är dock att begränsningarna skall avvecklas

gradvis för att helt upphöra den 1 januari 2004.

4. Motionen

I motion 1993/94:U11 (v) yrkas att riksdagen avslår

propositionen (yrkande 1). Vidare framhålls bl.a. (yrkande 2)

att regeringen bör återkomma till riksdagen med mer

lättbegripliga och pedagogiskt uppställda propositioner, som

behandlar de olika rättsakterna ämnes- eller departementsvis och

under sådana villkor att ledamöterna har tillgång till samtliga

rättsakters text på svenska.

5. Trafikutskottets ställningstagande

Regeringens förslag enligt propositionen kan sägas i huvudsak

innebära att riksdagen bör godkänna det nu aktuella

tilläggsavtalet till EES-avtalet. Utskottet anser att de skäl

som det år 1992 anförde till stöd för ett svenskt godkännande av

EES-avtalet även gäller tilläggsavtalet. I det ursprungliga

avtalet saknades den nu redovisade rättsakten om "tillträde till

marknaden för godstransporter på väg i den europeiska

gemenskapen till eller från en medlemsstat eller i transit genom

en eller flera medlemsstater". Genom rättsaktens införlivande

med tilläggsavtalet -- och dettas ikraftträdande -- utvidgas

tillämpningsområdet för de villkor som nu gäller för den

gränsöverskridande lastbilstrafiken inom EU-området till att

gälla hela EES-området. Därmed tas ett viktigt steg på vägen i

riktning mot en alltmer liberaliserad, europeisk

transportmarknad. Utvidgningen synes utskottet tillgodose ett

väsentligt önskemål hos den svenska åkerinäringen.

Utskottet kan konstera att EU ännu inte till alla delar nått

det till år 1992 uppställda målet -- en fri inre

transportmarknad. Den från principiella och praktiska synpunkter

betydelsefulla cabotagerätten gäller sålunda ännu inte i full

utsträckning för vare sig luftfarten, sjöfarten eller

godstransporterna på väg. Sådan rätt införs emellertid gradvis

för alla dessa transportslag och avses komma att gälla utan

inskränkningar inom överskådlig tid. Den utveckling av

cabotagerätten som skett kommer -- utom såvitt avser sjöfarten,

däri inbegripet transporterna på inre vattenvägar -- genom

tilläggsavtalet hela EES-området till del.

Med det anförda tillstyrker utskottet för sin del att

riksdagen godkänner tilläggsavtalet till EES-avtalet. Utskottet

delar den i v-motionen uttalade uppfattningen att regeringens

redogörelser för riksdagen om de europeiska integrationsfrågorna

kan förbättras så att t.ex. innebörd och konsekvenser av olika

rättsakters införlivande med svensk rätt anges mer fullständigt

än i föreliggande proposition. Utskottet, som förutsätter att

fortsättningsvis så sker, anser emellertid att Sverige bör söka

medverka till att tilläggsavtalet träder i kraft vid den avsedda

tidpunkten, den 1 juli 1994. Något sådant uppskov som ett bifall

till motion 1993/94:U11, yrkandena 1 och 2, skulle innebära, kan

utskottet därför för sin del inte förorda. Utrikesutskottet bör

sålunda avstyrka dessa motionsyrkanden. Slutligen tillstyrker

utskottet för sin del att riksdagen antar regeringens förslag

till lag om upphävande av 1992 års lag om tillämpning av det

nämnda luftfartsavtalet mellan Sverige, Norge och EEG samt till

lag om ändring i luftfartslagen.

Stockholm den 5 maj 1994

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf

Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp),

Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s),

Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth

Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s), Ulrica

Messing (s) och Birgitta Wistrand (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Som framhålls i motion 1993/94:U11 (v) är det angeläget att

EES-avtalets beslutsmekanismer är godtagbara från demokratisk

synpunkt. Den beslutsordning som förutsätts för godkännande av

det nu föreliggande tilläggsavtalet till EES-avtalet uppfyller

inte detta krav. Riksdagen bör därför avslå propositionen och ge

regeringen i uppdrag att komma tillbaka till riksdagen med mer

lättbegripliga och pedagogiskt uppställda propositioner, som

behandlar de olika rättsakterna ämnes- eller departementsvis och

under sådana villkor att ledamöterna i god tid har tillgång till

samtliga rättsakters text på svenska. Vidare bör

utrikesutskottet tillstyrka yrkande 3 i motion 1993/94:U11 (v)

om att regeringen bör verka för att riksdagen på ett bättre sätt

än för närvarande integreras i EES-samarbetets beslutsmekanism.

Bostadsutskottets yttrande

1993/94:BoU7y

Ändringar av EES-avtalet m.m. i vad avser bostadsutskottets

beredningsområde

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har beslutat bereda samtliga utskott

tillfälle att senast den 3 maj 1994 yttra sig över proposition

1993/94:203 Ändringar av EES-avtalet i vad avser respektive

utskotts beredningsområde jämte motioner.

Utskottet

De delar av propositionen som rör bostadsutskottets

beredningsområde avser

Socialdepartementets verksamhetsområde i vad avser social

trygghet för personer som flyttar inom EES-området såvitt rör

lagen (1993:737) om bostadsbidrag (prop. s. 142--143).

Näringsdepartementets verksamhetsområde i vad avser

effektivitetskrav för vissa värmepannor (prop. s. 205).

Sistnämnda förslag rör ett av Unionsrådet den 21 maj 1992

antaget direktiv om effektivitetskrav för nya värmepannor som

eldas med flytande eller gasformigt bränsle (92/42/EEG).

Bostadsutskottet delar regeringens mening om att direktivet om

värmepannor bör införlivas i svensk lagstiftning.

I propositionen anges att de produkter som omfattas av

direktivet är av sådan beskaffenhet att det bör införlivas i

byggproduktlagen. I en i mars 1994 avlämnad proposition (prop.

1993/94:178) om ändring i plan- och bygglagen m.m. föreslås att

byggproduktlagen (1992:1535) ersätts med en lag om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Denna lag föreslås träda i

kraft den 1 januari 1995 då byggproduktlagen föreslås upphöra

att gälla. I den proposition som behandlas i detta yttrande

(prop. 1993/94:203) anförs att regeringen genom den nya lagen

ges möjlighet att genom bemyndigande införliva direktivet om

värmepannor i den föreslagna lagen, givetvis under den

underförstådda förutsättningen att riksdagen beslutar anta den.

Bostadsutskottet behandlar för närvarande proposition

1993/94:178. Avsikten är att riksdagen skall besluta i ärendet

den 1 juni 1994. I några av de motioner som väckts med anledning

av propositionen yrkas avslag på den och därmed alltså också på

den föreslagna nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader.

För det fall att dessa motioner vinner riksdagens gehör bör

ändringar i stället göras i byggproduktlagen så att det blir

möjligt att införliva direktivet med svensk lagstiftning.

Osäkerhet råder alltså för närvarande om genom vilken lag

införlivandet bör ske. Denna fråga blir en följd av riksdagens

beslut senare i vår med anledning av bostadsutskottets

betänkande 1993/94:BoU18 Ändring i plan- och bygglagen m.m.

I avsikt att uppnå syftet att införliva direktivet med svensk

lagstiftning föreslår bostadsutskottet att utrikesutskottet

genom ett tillkännagivande gör regeringen uppmärksam på att det

kan bli aktuellt för regeringen att hösten 1994 förelägga

riksdagen förslag till ändring i byggproduktlagen. Så blir

fallet om riksdagen med anledning av det ovan nämnda betänkandet

från bostadsutskottet beslutar att någon lag om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk m.m. inte skall införas. Om

riksdagen å andra sidan beslutar att denna lag skall införas

saknas skäl anmoda regeringen att återkomma i ärendet.

Vad i övrigt anförts i proposition 1993/94:203 om ändringar i

EES-avtalet såvitt rör bostadsutskottets beredningsområde har

inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt

uttalande.

Stockholm den 3 maj 1994

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist

(s), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager

(fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Mikael Odenberg

(m), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c),

Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Harry Staaf (kds) och

Dan Eriksson i Stockholm (nyd).

Innehållsförteckning

Sammanfattning av betänkandet1

Propositionen3

Motionen4

Ärendet och dess behandling i riksdagen4

Sammanfattande redogörelse för ändringarna i EES-avtalets

bilagor6

Sammanfattning av motionen6

Utskottet7

1. Allmänna överväganden7

2. Utrikesdepartementets verksamhetsområde12

2.1 Ändringar i EES-avtalets bilagor12

2.2 Övriga ändringar i EES-avtalet13

2.2.1 Ändring i protokoll 1 till EES-avtalet13

2.2.2 Ändring i protokoll 21 till EES-avtalet13

2.2.3 Tidigare av regeringen godkända ändringar i EES-avtalets

protokoll14

2.3 Ändringar i övervakningsavtalets protokoll15

2.3.1 Ändring i protokollen 2 och 3 till

övervakningsavtalet15

2.3.2 Ändring i protokoll 4 till övervakningsavtalet17

2.4 Förslag till ändring i EES-lagen18

3. Övriga departements verksamhetsområden19

4. Ordningen för riksdagens beslut i ärendet26

Hemställan27

Meningsyttring av suppleant29

Bilaga 1. Yttranden från andra utskott31

Lagutskottets yttrande 1993/94:LU4y31

Socialförsäkringsutskottets yttrande 1993/94:SfU6y37

Socialutskottets yttrande 1993/94:SoU5y40

Trafikutskottets yttrande 1993/94:TU4y41

Bostadsutskottets yttrande 1993/94:BoU7y46

Bilaga 2. I proposition 1993/94:203 framlagda lagförslag48

I proposition 1993/94:203 framlagda lagförslag Bilaga 2