Bet. 1993/94:UU4

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU4

Internationella miljöfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1993/94

UU4

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett antal motioner från den

allmänna motionstiden 1992/93 angående internationella

miljöfrågor. Två motioner från skilda partier poängterar behovet

av internationella kontroll- och sanktionsmöjligheter. Två andra

motioner tar upp frågan om kvinnans roll i det internationella

miljöarbetet. Även frågan om uppföljningen av FN:s konferens om

miljö och utveckling återfinns i en motion. Två motioner

behandlar inrättandet av FN-organ i Sverige på miljöområdet.

Motionerna

1992/93:U630 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att svenska staten med kraft bör

verka för att en internationell miljödomstol inrättas.

1992/93:U635 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ett svenskt initiativ för en internationell miljö- och

kvinnokonferens.

1992/93:U638 av Dan Ericsson i Kolmården m.fl. (kds) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör verka för att en ung

delegat ges representation i FN-kommissionen och/eller det

rådgivande expertorganet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av kvinnlig representation i

FN-kommissionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om NGO-medverkan i svenska delegationer vid

de uppföljande konferenserna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om NGO-medverkan vid rapportering till

kommissionen om hur Agenda 21 följs upp,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att säkerställa NGO:s möjlighet att delta

i beslutsprocessen på lokal, nationell och regional nivå, samt

tillse NGO:s möjligheter att delta i mekanismer eller förfarande

som upprättas för att genomföra Agenda 21,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att Sverige verkar för att

reformeringen av GEF fortsätter, samt för att den formella

makten över programmen ligger hos GEF:s participants assembly,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att lyfta fram frågor om

frihandelns baksida samt verka för att kommissionen för hållbar

utveckling uppmanas att nogsamt följa upp dessa frågor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

som i motionen anförts om att Sverige i internationella fora bör

verka för en breddad säkerhetspolitisk analys,

1992/93:U641 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om internationella sanktionsmöjligheter på

miljöområdet.

1992/93:U656 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör verka för att fler

miljökonferenser skall ske på ministernivå,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att miljömålen

i internationella överenskommelser görs realistiska beträffande

vad som kan förväntas genomföras och uppnås, så att man kan få

med fler länder i miljöarbetet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige skall verka för att skärpa

kontrollen av att internationella avtal och regler efterlevs

genom att låta någon av FN:s organisationer, t.ex. UNEP, fungera

som kontrollmyndighet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Sverige bör verka för införandet av

förbättrade sanktionsmöjligheter, t.ex. i form av handelshinder,

för de fall då internationella avtal och regler inte följs.

1992/93:Ub904 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att stödja ett FN-institut för

miljövårdsteknik i Malmö.

1992/93:A440 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för

etableringar av FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor till

Stockholm.

Utskottet

Sammanfattning av motionerna

I motion 1992/93:U630 (nyd) anser motionärerna att Sverige

skall verka för att en internationell miljödomstol

inrättas. Domstolen bör ha global omfattning, alternativt vara

en ren Europadomstol.

Den skall kunna ta emot anmälningar från länder, företag,

organisationer och enskilda. Inrättandet av en miljödomstol

skulle bl.a. bidra till att öka allmänpreventionen mot att begå

miljöbrott.

I en socialdemokratisk motion, 1992/93:U641, konstateras att

en rad internationella överenskommelser ingås på miljöområdet.

En ansenlig mängd handlingsprogram och överenskommelser som inte

är bindande bidrar också till att stärka den internationella

miljörätten. En brist i regelsystemet är enligt motionärerna att

sanktionsmöjligheter ofta saknas. Om det internationella

samarbetet skall bli effektivt, bör sanktionsmöjligheterna

avsevärt utvecklas. Mot bakgrund av Sveriges långa erfarenhet av

internationellt samarbete borde Sverige ta initiativ till att en

modell utvecklas för effektivare uppföljning av olika

avtalstyper inkluderande sanktionsmöjligheter.

Ett liknande resonemang förs i motion 1992/93:U656 (nyd)

yrkande 4. Internationellt accepterade avtal och regler måste

följas för att önskvärda resultat skall uppnås. Ökad kontroll

för efterlevnad av avtalen behövs. Någon av FN:s organisationer,

t.ex. UNEP, bör fungera som kontrollmyndighet.

För att förbättra efterlevnaden av avtalen anförs i yrkande 5

att Sverige bör verka för införandet av förbättrade

sanktionsmöjligheter, t.ex. i form av handelshinder, för de fall

då internationella avtal och regler inte följs.

Enligt 1992/93:U635 (-) var kvinnors deltagande i olika

processer ett tema vid FN:s konferens om miljö och utveckling i

Rio de Janeiro sommaren 1992. Motionären konstaterar att den

manliga dominansen under konferensen var massiv. Kvinnans stora

roll i utvecklings- och miljöarbetet borde bättre belysas. En

konferens inriktad på konkreta exempel på kvinnligt

miljöarbete världen över borde anordnas. Sverige bör ta

initiativ till att en sådan konferens äger rum. Det är då

angeläget att kvinnor från hela världen ges ekonomiska

möjligheter att delta i en sådan konferens.

Även motion 1992/93:U638 (kds) pekar på vikten av kvinnans

roll i miljöarbetet. I yrkande 2 anförs att Sverige bör verka

för att den kvinnliga representationen i samband med

bildandet av FN:s kommission för hållbar utveckling tillgodoses.

I samma motion framhävs också vikten av att en

ungdomsdelegat (yrkande 1) finns representerad i denna

kommission och/eller rådgivande expertorganet. Värdet av ett

deltagande från företrädare för icke-statliga organisationer

(NGO) betonas i yrkande 3. I delegationerna till de

efterföljande konferenserna på miljöområdet bör någon svensk

NGO-representant ingå. Inför rapporteringen till FN-kommissionen

är det angeläget att Sverige låter företrädare för icke-statliga

organisationer lämna synpunkter (yrkande 4). Vidare är det

viktigt att säkerställa NGO:s möjligheter att delta i

beslutsprocessen på lokal, nationell och regional nivå. NGO bör

beredas tillfälle att delta i genomförandet av Agenda 21

(yrkande 5).

I motionen (yrkande 6) anförs vidare behovet av att Sverige

verkar för att reformeringen av den globala miljöfaciliteten

(Global Environment Facility, GEF) fortsätter samt att den

formella makten över fonden läggs hos GEF:s deltagande

församling. U-ländernas delaktighet i GEF måste öka.

Motionärerna pekar i yrkande 7 på att det är angeläget att lyfta

fram frågor om frihandelns baksida samt verka för att

FN-kommissionen nogsamt följer dessa frågor. För att på

internationell nivå verka för avspänning, större ekonomisk

rättvisa och militär nedrustning bör Sverige aktivt bidra till

debatten om en breddad säkerhetspolitisk analys i

FN-kommissionen (yrkande 8).

I motion 1992/93:U656 (nyd) anförs att antalet

miljökonferenser liksom antalet avtal angående miljö ökar. Trots

detta ser världen från miljösynpunkt ut som den gör. I det andra

yrkandet föreslås därför att Sverige bör verka för att

internationella konferenser i ökad utsträckning äger rum på

ministernivå. Sådana konferenser kan bidra till att mer

långtgående resultat uppnås snabbare. Enligt motionens yrkande 3

är det viktigt att Sverige verkar för att miljömålen i

internationella överenskommelser görs realistiska beträffande

vad som kan förväntas genomföras och uppnås, så att man kan få

med fler länder i miljöarbetet.

Motion 1992/93:Ub904 (fp) yrkande 6 tar upp den utbildning som

Lunds universitet, länsstyrelsen i M-län och Malmö stad planerar

att genomföra tillsammans med FN-organen Unesco och Unido på

miljöområdet. Utbildningen inriktas i första hand på de baltiska

länderna. Faller utbildningsprogrammet väl ut är avsikten att

utveckla Lund/Malmö till ett internationellt kunskapscentrum på

miljöområdet. Motionärerna anser att Sverige bör stödja ett

FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö.

I motion 1992/93:A440 (s) framhävs betydelsen av

Stockholmsregionens roll som norra Europas centrum för

högteknologi, utbildning och forskning. Stockholm har genom

Sveriges insatser i det globala miljövårdsarbetet skaffat sig

internationell respekt, och Stockholm Environment Institute kan

ge inspiration till ett FN-engagemang. I yrkande 4 hemställs att

riksdagen hos regeringen begär initiativ för etablering av

FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor i Stockholm.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar inledningsvis att Sverige på olika sätt

har varit pådrivande såväl i den förberedande processen som

under själva konferensen om miljö och utveckling -- UNCED. I

förberedelsearbetet ingick bl.a. att framställa

nationalrapporter som överlämnades till konferensens

generalsekreterare. Den svenska nationalrapporten (SOU 1991:55)

utarbetades i samråd med den nationalkommitté (ME 1990:01) som

inrättats i februari 1990. Rapporten presenterades i samband med

världsmiljödagen den 5 juni 1992.

FN:s konferens om miljö och utveckling ägde rum i Rio de

Janeiro 3--14 juni 1992. 181 stater var representerade, i

allmänhet på ministernivå. Vid det avslutande toppmötet deltog

stats- och regeringschefer från ca 120 länder. Tre grundläggande

texter antogs vid konferensen: Rio-deklarationen om miljö och

utveckling, Agenda 21 och Skogsprinciperna.

Rio-deklarationen reflekterar:

grundläggande principer som växt fram i det internationella

miljösamarbetet (försiktighetsprincipen, internationalisering av

miljökostnader, förorenarens ansvar, förhindrande av överföring

till andra länder av skadliga verksamheter eller ämnen)

de senaste årens internationella utveckling och

säkerhetspolitiska tänkande (öppet ekonomiskt system,

demokratiska principer, miljöförstöring som säkerhetshot)

förberedelserna för konferensen (rätten till utveckling,

fattigdomsproblemet, u-ländernas förhållanden, gemensamt men

differentierat ansvar för jordens ekosystem).

Agenda 21 utgör ett långsiktigt handlingsprogram för miljö

och utveckling med utblick mot 2000-talet. Det behandlar bl.a.

sociala och ekonomiska dimensioner, förvaltning av de fysiska

resurserna, olika gruppers och kategoriers roller samt medel för

genomförandet. Det innehåller 40 kapitel, vartdera indelat i ett

eller flera programområden, och utgör sammanlagt ett mycket

omfattande dokument.

Agenda 21 tar särskilt upp sambandet mellan fattigdom och

miljö å ena sidan och å andra sidan de ekonomiska förbindelserna

mellan u-länder och i-länder, inte minst handel, skulder och

överföring av finansiella resurser. Agenda 21 behandlar också

formerna för FN:s framtida arbete rörande miljö och utveckling.

Principuttalandet om skogsfrågor syftar till ett hållbart

utnyttjande av världens skogar vid vilket skogens alla

funktioner skyddas.

Utskottet yttrade sig (1992/93:UU2y) positivt över den

ambition regeringen gav uttryck för i skrivelsen 1992/93:13 om

FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 -- UNCED -- när

det gäller hur Rio-besluten skall förverkligas i Sverige och hur

det internationella uppföljningsarbetet skall fortlöpa.

Utskottet vidhåller denna inställning.

Utskottet instämmer i mycket av vad som framförs i motionerna

om de internationella miljöfrågorna. Flera motionärer framhåller

att det är angeläget att överenskomna avtal och principer dels

förverkligas, dels respekteras både nationellt och regionalt.

Utskottet delar generellt den syn som framförs i motionerna

1992/93:U641 (s) och 1992/93:U656 (nyd) yrkande 4 på att

utveckla en effektivare kontroll och efterlevnad av

internationella avtal och regler inom ramen för respektive

konventioner.

De internationella miljöavtalen innehåller inte alltid så

konkreta åtaganden om åtgärder till skydd för miljön som Sverige

skulle önska. Även parternas rättigheter och skyldigheter under

avtalen uttrycks ofta i allmänna ordalag. Med det finns

undantag. Både Montreal-protokollet om ämnen som bryter ned

ozonlagret och svavelprotokollet till ECE-konventionen om

långväga gränsöverskridande luftföroreningar anger exakt i

procent hur stora minskningar av utsläppen av enskilda ämnen

parterna skall ha uppnått till vissa angivna datum. I sådana

fall är det relativt enkelt att fastställa om en part fullgör

sina åtaganden.

För att säkerställa efterlevnaden av avtal som innehåller

förbud mot visst agerande, t.ex. dumpning av radioaktivt avfall

i haven, krävs däremot någon form av verifikation. Sådana

förfaranden har det hittills varit svårt att få in i

internationella miljöavtal.

I de globala miljöavtalen väljer man hellre att främja

efterlevnaden än att försöka straffa parter som inte fullgör

sina åtaganden. Att straffa en part som bryter mot ett

miljöavtal är, enligt utskottets bedömning, meningsfullt om

straffet kan förväntas leda till bättre efterlevnad. Hos

utvecklingsländer och länder i Östeuropa beror brister i

efterlevnaden snarare på bristande förmåga och bristande

resurser än på bristande vilja. Utskottet anser det vara

ändamålsenligt att bygga in mekanismer för stöd till sådana

länder i form av tekniskt och finansiellt bistånd och

överförande av tekniskt kunnande. Mer utvecklade länder borde

däremot kunna straffas om de systematiskt undviker att fullgöra

sina åtaganden.

Dessa viktiga frågor behandlas bl.a. inom ramen för FN:s

miljöstyrelse, UNEP (United Nations Environment Programme).

Utskottet förutsätter att regeringen där, men även i andra

lämpliga fora, kommer att fortsätta verka för effektivare

miljöavtal. Det är angeläget, anser utskottet, att Sverige

fortsätter att verka för en effektivare kontroll och vara

pådrivande i arbetet med att införa mekanismer för bättre

efterlevnad i avtalen. I de pågående förhandlingarna om ett nytt

svavelprotokoll bör detta vara en viktig svensk fråga.

Vad beträffar förslaget om inrättandet av en internationell

miljödomstol som framförs i motion 1992/93:U630 (nyd) vill

utskottet erinra om att folkrättsbrott på miljöområdet kan

anhängiggöras hos den Internationella domstolen i Haag.

Därmed får motion 1992/93:U630 (nyd), motion 1992/93:U656

(nyd) yrkandena 4 och 5 samt motion 1992/93:U641 (s) anses

besvarade.

I enlighet med rekommendationen i Agenda 21, kapitel 38,

beslöt FN:s generalförsamling i resolution 47/191 hösten 1992

att en särskild kommission för hållbar utveckling skulle

inrättas under det Ekonomiska och sociala rådet. Kommissionen

skall följa upp besluten och rekommendationerna från konferensen

om miljö och utveckling. En huvuduppgift för kommissionen är att

granska själva genomförandet av Agenda 21 och då särskilt hur

staterna uppfyller sina åtaganden, inklusive åtaganden på det

finansiella området. Kommissionen skall enligt

generalförsamlingsbeslutet mötas en gång om året. Kommissionen

hade sitt första konstituerande möte våren 1993 i New York. På

det andra mötet som också ägde rum i New York samma vår

fastställdes kommissionens arbetsprogram. Arbetsprogrammet

omfattar årlig genomgång av de sociala och ekonomiska

dimensionerna av hållbar utveckling. Det omfattar också

uppgifterna att internationalisera samarbetet för att påskynda

hållbar utveckling i utvecklingsländerna, att bekämpa fattigdom,

att förändra konsumtionsmönster och att analysera den

demografiska utvecklingens inverkan på miljön. Vidare står

frågor som finansiell och teknologisk överföring,

beslutsfattande i nationella och internationella strukturer och

stärkandet av viktiga samhällsgruppers roll i miljöarbetet på

kommissionens dagordning. Härutöver innefattar dagordningen en

punkt om tematisk behandling av hela Agenda 21. Frågor om

sambandet mellan handel och miljö diskuteras aktivt inom OECD

och GATT, men även i UNCTAD. Inte desto mindre finner utskottet

det värdefullt att föra fram handel och miljö som ett tänkbart

ämne för tematisk behandling i kommissionen.

I samband med inrättandet av kommissionen beslöts också att

dagordningen för varje kommissionsmöte skall innefatta ett s.k.

högnivåsegment i vilket ministrar skall delta. Utskottet har

inhämtat att drygt ett 30-tal ministrar deltog i kommissionens

senaste möte i juni 1993.

Utskottet har erfarit att ett tredje möte med kommissionen

kommer att äga rum i maj 1994. Under detta möte skall de 53

medlemsländerna i kommissionen diskutera ovannämnda frågor i

substans. Sverige är inte medlem av kommissionen men kan som

observatör aktivt delta och påverka skeendet. Utskottet utgår

från att regeringen driver på arbetet i de olika ämnena.

Utskottet noterar i detta sammanhang att FN:s

generalsekreterare i enlighet med rekommendationerna i

Rio-besluten i juli 1993 inrättade en s.k. High Level Advisory

Board on Sustainable Development. I denna styrelse ingår 21

personer från såväl utvecklingsländer som industriländer, alla

med erfarenhet av miljöarbete. Sverige representeras av

riksdagsledamoten Birgitta Dahl. Styrelsen skall fungera som

generalsekreterarens rådgivande organ i de globala

miljöfrågorna.

Inom ramen för det paneuropeiska samarbetet anordnades, enligt

vad utskottet erfarit, en miljöministerkonferens i Luzern i

april 1993. På konferensen beslöts bl.a. att nästa möte skall ta

upp frågan om samarbetsformer för ekonomier som är i ett

övergångsskede.

UNEP:s miljöstyrelse möts vartannat år. Representationen är

vid dessa möten som regel på ministernivå.

Med det ovan anförda bedömer utskottet bl.a. antalet möten på

hög nivå som relativt väl tillgodosett. Motion 1992/93:U656

(nyd) yrkande 2 och motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 7 får

betraktas som besvarade.

Utskottet delar i viss mån motionärernas syn som framförs i

yrkande 3 i motion 1992/93:U656 (nyd) om miljömålen i

internationella överenskommelser. Det är viktigt att miljömålen

görs realistiska. Samtidigt vill utskottet betona vikten av att

miljömålen inte sätts för lågt. De skall vara ägnade att driva

miljöarbetet framåt. Utskottet konstaterar att UNCED med aktiv

svensk medverkan får anses ha lyckats slå fast de nära sambanden

mellan miljö och utveckling, uttryckt i begreppet hållbar

utveckling.

Därmed får motion 1992/93:U656 (nyd) yrkande 3 anses besvarat.

Utskottet anser det väsentligt att såväl kvinnor som ungdomar

fortsätter att vara representerade i FN:s arbete för att främja

miljö och utveckling. Utskottet konstaterar att det under

UNCED-processen fanns en stor lyhördhet för de svenska

frivilligorganisationerna (NGO). Som brukligt vid större

FN-möten deltog en ungdomsrepresentant och representanter för

NGO i den svenska delegationen i såväl förberedelsemötena som

under själva konferensen. Utskottet utgår från att regeringen

fortsätter på den inslagna vägen och aktivt verkar för att bl.a.

ungdomar och andra NGO-företrädare kan beredas möjlighet att

delta i kommissionens arbete inom de ramar som finns.

Vad beträffar förslaget i motion 1992/93:U635 (-) om att

Sverige bör ta initiativ till en konferens inriktad på konkreta

exempel på kvinnligt miljöarbete konstaterar utskottet att

Sverige sedan länge aktivt arbetar för att synliggöra kvinnans

roll i samhällsutvecklingen och för att kvinnofrågorna även

uppmärksammas i internationella fora. Detta gäller inte minst

inom ramen för det svenska biståndsarbetet och i det

multilaterala arbetet inom FN. Utskottet har i ett flertal

betänkanden, bl.a i sitt senaste biståndsbetänkande

(1992/93:UU15) och i sitt betänkande om mänskliga rättigheter

(1992/93:UU3), mycket tydligt markerat den vikt utskottet lägger

vid kvinnofrågan.

Utskottet instämmer i motionärens konstaterande att kvinnans

roll i miljöarbetet, framför allt kvinnans erfarenhet i

jordbruket och i livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna,

är betydande. Sverige har inom ramen för FN:s kvinnokommission

medverkat till att resolutioner om kvinnans roll i ett lands

utvecklingsprocess antas och förverkligas i såväl FN-systemet

som nationellt och regionalt. Själva ämnet kvinnor och miljö

behandlas varje år i FN:s kvinnokommission. Vid kommissionsmötet

1992 utgjorde ämnet en särskild punkt på dagordningen. Ett av

målen i kvinnokommissionens arbete är att göra kvinnor delaktiga

i hela utvecklingsprocessen, vilket också innefattar kvinnligt

deltagande i miljöarbetet. Under UNEP:s första möte efter UNCED

lade Sverige tillsammans med de nordiska länderna fram en

resolution med innebörd att UNEP skall integrera

kvinnoperspektivet i all programverksamhet. Vidare uppmanas UNEP

att stärka kvinnorepresentationen i sitt sekretariat och att

arbeta fram förslag om integration av kvinnor och miljö i den

hållbara utvecklingsprocessen. Kvinnans roll i miljöarbetet

kommer att diskuteras vid FN:s världskvinnokonferens som äger

rum i Peking i september 1995 och till vilken kvinnokommissionen

är förberedande organ. Sverige driver också frågan om kvinnors

representation i FN i stort mycket hårt. Sverige är t.ex. varje

år medförslagsställare på en resolution i generalförsamlingen

angående förbättrandet av kvinnans ställning i FN.

I beslutet om inrättandet av kommissionen för hållbar

utveckling (resolution 47/191, som nämnts ovan) hänvisar

generalförsamlingen till vikten av jämställdhet mellan kvinnor

och män och kvinnans deltagande i miljöarbetet. Vidare anförs

att det är viktigt att kvinnor utses på poster i det sekretariat

i FN som skall betjäna kommissionen. Sverige medverkade aktivt

till att dessa skrivningar fördes in i resolutionen. Utskottet

utgår från att regeringen fortsätter sina ansträngningar i detta

avseende.

Därmed betraktar utskottet motion 1992/93:U635 (-) och motion

1992/93:U638 (kds) yrkandena 1--5 som besvarade.

I yrkande 6 i motion 1992/93:U638 (kds) omtalas behovet av att

reformera programmet för den globala miljöfaciliteten (GEF) och

att den formella makten över programmen läggs i GEF:s

församling. Vidare vill motionärerna se ett ökat

u-landsdeltagande.

GEF upprättades i juli 1991 för att hjälpa utvecklingsländerna

med åtgärder på fyra huvudområden: globala klimatförändringar,

internationella vatten, biologisk mångfald samt

ozonskiktsproblematiken. Ansvaret för GEF delas av Världsbanken,

UNDP och UNEP.

Utskottet konstaterar att Sverige aktivt medverkar i

förhandlingarna om en omstrukturering av GEF med sikte på att få

en så effektiv styrning av den som möjligt. Formerna för GEF:s

styrning och förhållandet till de två konventionerna om klimat

och biologisk mångfald diskuteras för närvarande, enligt vad

utskottet har erfarit, inför ett beslut som förhoppningsvis

skall antas i december 1993. Tanken är att GEF skall användas

som finansiell mekanism i dessa konventioner. GEF utformad på

detta sätt utgör därmed en bas för reformeringen. Utskottet har

vidare erfarit att förhandlingar om att fylla på medel i GEF

pågår parallellt med förhandlingarna om omstruktureringen.

Utskottet utgår från att regeringen fortsätter sina

ansträngningar på detta område så att GEF effektivt kompletterar

det arbete som bedrivs inom andra internationella organ. Det är

också angeläget att verka för ett aktivt u-landsdeltagande i

GEF.

Därmed anser utskottet motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 6 som

besvarat.

Utskottet delar motionärernas uppfattning som framförs i

motion 1992/93:U638 (kds) yrkande 8 att det inte längre är

enbart de traditionella faktorerna som påverkar fred och

säkerhet. För varaktig fred måste hänsyn även tas till faktorer

som ekonomisk och social utveckling och mänskliga rättigheter.

Förhindrandet av spridning av massförstörelsevapen och

motverkande av förekomsten av terrorism är liksom kampen för att

rädda vår miljö angelägna i ett bredare angreppssätt för att nå

fred, säkerhet och utveckling. FN:s generalförsamling har i

samband med behandlingen av An Agenda for Peace anslutit sig

till ett säkerhetsbegrepp som även inbegriper miljö. En aktiv

uppföljning av Agenda 21 i Kommissionen för hållbar utveckling,

men även i FN:s fackorgan och andra internationella och

regionala fora, kommer att bli ett viktigt instrument i det

fortsatta arbetet för en hållbar utveckling.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Sverige under

förberedelsearbetet inför UNCED riktade uppmärksamheten på

möjligheterna att använda militär teknik och kunskaper för

miljöändamål. Av regeringens skrivelse 1992/93:13 om UNCED

framgår att Sverige drivit frågan om militära aktiviteter och

miljön. Utskottet konstaterade i yttrande 1992/93:UU2y att detta

arbete inte rönte större framgångar. Utskottet har erfarit att

Sverige tillsammans med de nordiska länderna i UNEP:s senaste

möte lade fram ett förslag som innebär att medlemsstaterna skall

uppmanas att arbeta fram nationella miljöplaner för sina

militära sektorer. Utskottet välkomnar detta initiativ som får

ses som ett led i att följa upp beslutet i Agenda 21 om

militärens hantering av miljöfarligt avfall.

Utskottet vill vidare peka på vikten av att belysa de

säkerhetspolitiska konsekvenserna av utarmningen av den globala

miljön samt risken för potentiella miljöhot.

Utskottet anser mot denna bakgrund motion 1992/93:U638 (kds)

yrkande 8 som besvarat.

FN och dess olika program men även fackorganen har under

senare tid kommit att spela en ökande roll i bl.a. ett stort

antal regionala konflikter. Världsorganisationens ökande

arbetsuppgifter och de ökande kostnader som medföljer gör att

reformarbetet i FN är en mycket angelägen fråga. Sverige spelar

en framträdande roll i denna diskussion i syfte att

effektivisera olika verksamheter. Riktmärket för Sverige är ett

aktivt deltagande i de organisationer vi är medlemmar i och i de

program som vi ekonomiskt och på annat sätt stöder. Stockholm

Environment Institute är ett institut som på ett förtjänstfullt

och kompetent sätt medverkat i UNCED-processen och som kommer

att fortsätta att delta i uppföljningen av UNCED. Mot denna

bakgrund anser sig utskottet inte kunna biträda förslaget i

motion 1992/93:Ub904 (fp) yrkande 6 om att Sverige bör stödja

ett FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö. Av samma skäl

anser sig utskottet inte heller kunna biträda förslaget som

framförs i motion 1992/93:A440 (s) om att etablera ett FN-organ

för vatten- och luftvårdsfrågor i Stockholm.

Följaktligen avstyrks motion 1992/93:Ub904 (fp) yrkande 6 och

motion 1992/93:A440 (s) yrkande 4.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en internationell miljödomstol och

förbättrade sanktionsmöjligheter

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U630, 1992/93:U641

och 1992/93:U656 yrkandena 4--5 besvarade med vad utskottet

anfört,

2. beträffande kvinnor och miljö

att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U635 och

1992/93:U638 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande ungdomsdelegater och NGO

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkandena 1 och

3--5 besvarade med vad utskottet anfört,

4. beträffande reformering av den globala miljöfaciliteten

(GEF)

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkande 6 besvarat

med vad utskottet anfört,

5. beträffande miljö och frihandel

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkande 7 besvarat

med vad utskottet anfört,

6. beträffande säkerhetspolitisk analys

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U638 yrkande 8 besvarat

med vad utskottet anfört,

7. beträffande internationella konferenser på ministernivå

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U656 yrkande 2 besvarat

med vad utskottet anfört,

8. beträffande miljömålen

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U656 yrkande 3 besvarat

med vad utskottet anfört,

9. beträffande FN-institut för miljövårdsteknik i Malmö och

FN-organ för vatten och luftvårdsfrågor i Stockholm

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub904 yrkande 6 och

1992/93:A440 yrkande 4.

Stockholm den 19 oktober 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Alf

Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s),

Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist

(nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina

Svensson (s), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Bertil

Persson (m), Birgitta Hambraeus (c) och Lena Boström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.