Bet. 1993/94:UU5

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU05

Verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1992

Innehåll

Motionen

Utskottet

Hemställan

1993/94

UU5

Regeringens skrivelse

I regeringens skrivelse 1992/93:248 överlämnas en redogörelse

för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år

1992 till riksdagen.

Motionen

I motion 1992/93:U283 av Lars Sundin och Charlotte Branting

(fp) yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de baltiska länderna snarast möjligt bör tas upp som fullvärdiga

medlemmar av Europarådet.

Utskottet

Redogörelsen

Även under 1992 kom verksamheten inom ministerkommittén

att i hög utsträckning präglas av de politiska förändringarna i

Central- och Östeuropa.

Under året inlämnade ytterligare fem länder (Albanien,

Kroatien, Ryssland, Slovenien och Ukraina) ansökan om

medlemskap. Bulgarien upptogs som medlem. I och med

Tjeckoslovakiens delning vid årsskiftet 1992/93 upphörde landets

medlemskap i Europarådet. De nya staterna Tjeckien och Slovakien

fick därmed ansöka om medlemskap var för sig.

Ministerkommittén höll två ordinarie möten och dessutom ett

extra möte under år 1992. Ställföreträdarkommittén sammanträdde

nio gånger för att behandla allmänna frågor och åtta gånger för

att behandla frågor rörande främst mänskliga rättigheter. I

tillägg till ordinarie ställföreträdarmöten hölls ett antal

extra endagsmöten vid vilka bl.a. dryftades Europarådets

relationer med de nya staterna i f.d. Sovjetunionen samt

ansökningar om medlemskap i organisationen.

Fem ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom

Europarådet under året. Sålunda hölls en ministerkonferens om

kulturarvsfrågor den 16--17 januari på Malta, en

sportministerkonferens den 13--15 maj på Rhodos, en konferens

för ministrar med ansvar för social trygghet den 20--21 maj i

Limerick (Irland), en justitieministerkonferens den 9--10 juni i

Nicosia och en kulturministerkonferens den 15--16 oktober i

Paris.

Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1992 till ca

665 miljoner franska francs. Sveriges totala bidrag till

organisationen uppgick under kalenderåret till knappt 25

miljoner kronor.

Europarådet höll sitt 90:e ministerkommittémöte den 7 maj

under ordförandeskap av den schweiziske utrikesministern René

Felber. Den svenska delegationen leddes av utrikesminister

Margaretha af Ugglas.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera

Bulgariens inträde i Europarådet som organisationens 27:e

medlemsstat.

Under mötet diskuterade ministrarna främst Europarådets

relationer med staterna i Central- och Östeuropa, situationen i

f.d. Jugoslavien, Europarådet och ESK-processen samt en

reformering av övervakningsorganen för konventionen om de

mänskliga rättigheterna.

Ministrarna välkomnade Estlands, Lettlands och Litauens

tillträde till den europeiska kulturkonventionen och uttryckte

en förväntan att det fortsatta reformarbetet i dessa stater

skulle möjliggöra att deras ansökningar om medlemskap i

Europarådet snart skulle kunna accepteras.

Vid ett särskilt meningsutbyte med den ryske utrikesminstern

Andrej Kozyrev enades man om att utvidga och stärka

samarbetsprogrammen med Ryssland. Ministrarna välkomnade

Rysslands ansökan om medlemskap i Europarådet.

Ministrarna välkomnade också att de första kontakterna med

Vitryssland, Moldavien och Ukraina etablerats. De uttryckte akut

oro över konflikten i Nagorno-Karabach och uttalade sitt stöd

för de medlingsförsök som företogs i ESK:s regi.

Ministrarna ansåg att Europarådets biståndsprogram till

länderna i Central- och Östeuropa hade varit betydelsefulla.

Efterfrågan på dessa program var av en sådan omfattning att man

fick överväga att inrätta ytterligare biståndsprogram gällande

utvecklingen av rättsstatens grundvalar och lokal demokrati.

Beträffande f.d. Jugoslavien fördömde ministrarna kraftigt

bruket av våld för politiska ändamål, särskilt i

Bosnien-Hercegovina, liksom kränkningarna av de mänskliga

rättigheterna och förstörelsen av ett omistligt arkitektoniskt

och kulturellt arv. Ett omedelbart stopp på stridigheterna

krävdes.

Ministrarna uttalade stöd för en stärkt länk till ESK i syfte

att på bästa sätt utnyttja Europarådets erfarenheter i ESK:s

mänskliga dimension och hänvisade i detta sammanhang till

förslagen om att vissa program inom Europarådet görs

tillgängliga för hela ESK-kretsen.

Europarådet höll sitt 91:a ministerkommittémöte i

Strasbourg den 5 november under ordförandeskap av den turkiske

utrikesministern Hikmet Cetin. Den svenska delegationen leddes

av utrikesminister Margaretha af Ugglas.

Vid mötet diskuterade ministrarna främst Europarådets framtida

roll och dess utvidgning, förberedelserna inför Europarådets

planerade toppmöte i Wien den 8--9 oktober 1993, reformen av

övervakningsorganen för konventionen om de mänskliga

rättigheterna samt konflikten i f.d. Jugoslavien.

Ministrarna ansåg att Europarådets utvidgning skulle fortgå i

enlighet med det etablerade mönstret, utan att de krav och

normer som organisationen står för skulle sänkas. Vid

granskningen av ansökningar om medlemskap borde dialogen mellan

ministerkommittén och parlamentarikerförsamlingen intensifieras.

Beträffande reformeringen av övervakningsorganen för

konventionen om de mänskliga rättigheterna noterade ministrarna

att allt tekniskt bakgrundsarbete nu var avklarat. Ett politiskt

beslut om reformens inriktning behövdes så snart som möjligt och

senast vid toppmötet i Wien.

I en separat deklaration om situationen i f.d. Jugoslavien

fördömde ministrarna våldet och de grova kränkningarna av de

mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt.

Ministrarna uttryckte sitt stöd för FN och den internationella

fredskonferensen. De fördömde "etnisk rensning" och uttryckte

sin djupa oro för att stridigheterna kunde spridas till andra

republiker och territorier. Ministrarna välkomnade idén att,

inom ramen för Bosnien-Hercegovinas konstitution, skapa en

juridisk kontroll av de mänskliga rättigheterna där Europarådet

skulle delta.

Ett extra ministerkommittémöte ägde rum i Istanbul den

10--11 september. Mötet hade kallats på turkiskt initiativ för

att ge tillfälle till ett meningsutbyte med företrädare för

staterna i Oberoende Staters Samvälde (OSS) och Georgien samt

för att dryfta hur Europarådet kunde förhålla sig till dessa

stater. Ordförande vid mötet var den turkiske utrikesministern

Hikmet Cetin. Den svenska delegationen leddes av utrikesminister

Margaretha af Ugglas.

Ministrarna välkomnade resultaten från ESK:s toppmöte i

Helsingfors den 9--10 juli och utvecklingen av förbindelserna

mellan ESK och Europarådet.

Ministrarna var djupt alarmerade över situationen i f.d.

Jugoslavien och antog en deklaration som fördömde "etnisk

rensning".

Parallellt med verksamheten inom ministerkommittén pågår på

andra nivåer inom Europarådet arbetet inom nio olika

huvudsektorer: mänskliga rättigheter, minoritets- och

jämställdhetsfrågor; massmediafrågor; sociala frågor,

arbetsmarknads-, migrations- och befolkningsfrågor; utbildning,

kultur, kulturmiljövård och idrott; ungdomsfrågor; hälso- och

sjukvård; frågor rörande miljö och regional planering; regionala

och kommunala frågor samt rättsfrågor. En av de frågor som står

i fokus är reformeringen av övervakningsmaskineriet för den

europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. Från svensk sida

har konkreta förslag lagts fram om hur rättegångsförfarandet

skall kunna rationaliseras. Detta förslag behandlas för

närvarande tillsammans med andra förslag i en expertkommitté.

Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att

undersöka behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka

skyddet mot tortyr m.m. besökte under året 1990/91 bl.a.

Sverige. De rapporter som kommittén avfattar efter sina besök är

inte automatiskt offentliga, men de kan offentliggöras om den

berörda staten så begär. Rapporten från besöket i Sverige, som

tillställdes Utrikesdepartementet i februari 1992, har

offentliggjorts liksom det svar som den svenska regeringen

lämnade kommittén i augusti 1992.

Europarådets sociala utvecklingsfond bildades år 1956.

Ursprungligen avsågs den vara ett instrument i

flyktingpolitiken, men numera är den även inriktad på att

finansiera infrastruktur-, sysselsättnings- och

bostadsbyggnadsprojekt i regioner med stora

befolkningsomflyttningar. Det ändamål som erhållit mest lån är

bostadsbyggande, vilket fått en knapp fjärdedel av lånebeloppet

(totalt uppgår det utestående lånebeloppet till 6 731 miljoner

ecu). Därefter följer infrastrukturinvesteringar samt åtgärder

för flyktingar och migranter.

Under det senaste året har växande kritik riktats mot fonden

dels avseende dess förvaltning, dels med innebörden att den

alltmer fjärmat sig från sin sociala målsättning. För närvarande

pågår ett översynsarbete för att komma till rätta med dessa

problem. Sverige strävar i samband härmed bl.a. efter att

utlåningen skall ges en bättre geografisk fördelning, att den

koncentreras till de socialt mest angelägna projekten, att en

större andel av fondens vinst skall användas för lån på särskilt

fördelaktiga villkor samt att flera länder skall ansluta sig

till fonden.

Sammanfattning av motionen

I motion 1992/93:U283 (fp) anförs att de baltiska staternas

suveränitet har återupprättats, men att hot alltjämt kvarstår.

Ett av dessa består i att den f.d. sovjetiska, numera ryska,

militären dras tillbaka endast i långsam takt samt att

nationalistiska och militära kretsar i Ryssland långt ifrån

alltid accepterat att de baltiska staterna är självständiga.

Motionärerna framhåller att Sverige och Norden måste känna ett

ansvar för Baltikums säkerhet. De menar att Sverige har agerat

på ett berömvärt sätt för att underlätta träffandet av avtal som

skall garantera truppernas tillbakadragande. I

budgetpropositionen föreslås också att svenskt stöd skall kunna

utgå till uppbyggandet av sådana statsfunktioner som är

nödvändiga för hävdande av suveränitet.

Motionärerna menar att deltagande i internationella

organisationer i det anförda perspektivet framstår som något av

ett skyddsnät för de baltiska länderna och att det är oroande

att deras inträde i Europarådet fördröjts. Orsaken är, enligt

motionärernas mening, i huvudsak de problem kring den

ryskspråkiga befolkningens ställning som aktualiserats sedan

självständigheten återvunnits. Det är önskvärt att frågan om de

baltiska ländernas medlemskap i Europarådet snart kan lösas och

att även ett demokratiskt Ryssland kan ta plats där som

fullvärdig medlem.

Utskottets överväganden

Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse 1992/93:248

med redogörelse för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1992 och konstaterar med

tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad ämnen av

central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig

betydelse. Inte minst frågor rörande skyddet av de mänskliga

rättigheterna samt Europarådets roll i formandet av det nya

Europa och demokratiseringen av Central- och Östeuropa är härvid

av stor vikt.

Utskottet ser också mycket positivt på det stöd Europarådet

lämnar till de forna kommunistländerna i Central- och Östeuropa

för utvecklingen av demokrati och ett lagbundet rättssystem.

Många av dessa stater har, trots att de ej är medlemmar i rådet,

anslutit sig till olika Europarådskonventioner. Utskottet ser

detta som betydelsefullt.

Under år 1992 ansökte fem stater -- Albanien, Kroatien,

Ryssland, Slovenien och Ukraina -- om medlemskap. Bulgarien

upptogs som medlem. I samband med Tjeckoslovakiens delning vid

årsskiftet 1992/93 upphörde landets medlemskap i Europarådet. De

två nya staterna Tjeckien och Slovakien har sedermera sökt och

erhållit medlemskap.

Som utskottet noterade i sitt föregående betänkande om

verksamheten inom Europarådet (bet. 1992/93:UU8) har bl.a. de

baltiska staterna tidigare ansökt om medlemskap i Europarådet. I

motion 1992/93:U283 (fp) yrkas att riksdagen bör ge regeringen

till känna att de baltiska länderna snarast möjligt bör tas upp

som fullvärdiga medlemmar av Europarådet. I anledning av detta

yrkande konstaterar utskottet att Estland och Litauen numera

(sedan den 13 maj 1993) är medlemmar i Europarådet. Lettlands

ansökan om medlemskap är fortfarande föremål för prövning.

I sitt tal den 1 oktober 1992 inför Europarådets

parlamentariska församling i Strasbourg ägnade statsministern

omfattande uppmärksamhet åt förhållandena i Baltikum samt åt de

baltiska staternas och Rysslands relationer med Europarådet. Han

sade därvid bl.a. (översättning): "Vi är särskilt glada över att

två av våra närmaste grannar -- Estland och Litauen -- sannolikt

blir upptagna [som medlemmar i Europarådet] tidigt nästa år. Jag

hoppas att vår tredje baltiska granne, Lettland, inte kommer

långt efter. Vi är också angelägna om att dialogen och

samarbetet som har inletts mellan Europarådet och Ryska

Federationen skall tillåta detta stora och alltid betydelsefulla

europeiska land att bli medlem så snart som förhållandena är de

rätta."

Situationen i Baltikum och frågan om de baltiska staternas

medlemskap i Europarådet var också föremål för diskussion vid

det nordiska utrikesministermötet i Visby den 1 september 1993.

Ministrarna framhöll därvid betydelsen av ett snabbt, ordnat och

fullständigt tillbakadragande av de ryska trupperna från

Estland och Lettland i enlighet med slutdokumentet från ESK:s

toppmöte i Helsingfors. De uttryckte en förhoppning om att

Lettland skulle utforma sin medborgarskapslagstiftning i nära

samråd med ESK och Europarådet samt föra en bred dialog med sin

icke-lettiska befolkning om denna och närliggande frågor. De

välkomnade också Estland och Litauen som medlemmar i Europarådet

och hoppades att Lettland skulle kunna finna sin plats i

Europarådet inom kort.

Utskottet delar dessa bedömningar.

Med det anförda får motion 1992/93:U283 (fp) yrkande 2 anses

besvarad.

Utskottet ser positivt på att kontakter etableras mellan

Europarådet och ytterligare stater inom det f.d. Sovjetunionen

samt att en starkare länk till ESK etableras för att på bästa

sätt utnyttja Europarådets erfarenheter i arbetet med ESK:s

mänskliga dimension. Utskottet konstaterade i sitt föregående

betänkande om verksamheten inom Europarådet (1992/93:UU8) att

rådet tillkommit för att främja samarbetet mellan Europas

demokratier. Kraven för att bli medlem är högt satta. Medlemskap

i Europarådet kräver att en medlemstat kan uppvisa

parlamentarisk demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna

samt ett lagbundet samhällsskick. Utskottet konstaterar i detta

sammanhang med tillfredsställelse att Europarådets

ministerkommitté framhåller att någon sänkning av

medlemskapskraven ej kan komma i fråga.

Utskottet anser det betydelsefullt att Europarådet med kraft

tagit ställning mot det kraftiga bruket av våld och de grova

kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i det f.d.

Jugoslavien samt att rådet särskilt fördömt de s.k. etniska

rensningar som ägt rum där.

Utskottet framhöll i sitt senaste betänkande om verksamheten

inom Europarådet att utvecklingen i det forna Jugoslavien,

tillsammans med kriser på andra håll i Europa, visar på det

angelägna i att skyddet för minoriteterna stärks. Naturligen har

Europarådet med sin erfarenhet och kapacitet därvidlag en

central roll att spela. Detta gäller såväl minoriteter, vilka

historiskt har hemortsrätt i främmande länder, som grupper

vilka finns etablerade till följd av sentida immigration.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

En kritisk granskning av hur medlemsstaterna sköter sina

förpliktelser är, anförde utskottet i nämnda betänkande, en

väsentlig del av skyddet för de mänskliga rättigheterna. Mot

denna bakgrund finner utskottet det angeläget att frågan om en

reform av övervakningsorganen för den Europeiska konventionen om

de mänskliga rättigheterna fortsatt prioriteras.

Utskottet föreslår att redogörelsen från

Europarådsdelegationen och regeringens skrivelse läggs till

handlingarna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens skrivelse 1992/93:248

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1992/93:248 med

redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté

under år 1992 till handlingarna,

2. beträffande de baltiska staternas medlemskap i

Europarådet

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U283 yrkande 2 besvarad

med vad utskottet anfört.

Stockholm den 12 oktober 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre

Schori (s), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik

Svartberg (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s),

Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke

(s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter

Luksep (m), Berndt Ekholm (s) och Lena Boström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.