Bet. 1993/94:UU6

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU06

Nordiskt samarbete

Innehåll

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1993/94

UU6

Berättelsen

I detta betänkande behandlas Nordiska rådets svenska

delegations berättelse (Redog. 1993/94:NR1) angående

verksamheten sedan rådets 40:e session i mars 1992. Berättelsen

redogör särskilt för rådets 41:a session i Århus den 9--11

november 1992 samt för den 42:a sessionen i Oslo den 1--4 mars

1993. Betänkandet behandlar även ett antal motioner som väckts

under allmänna motionstiden 1992/93. Inga motioner har väckts i

anledning av berättelsen. Till betänkandet har fogats

reservation och särskilt yttrande från Ny demokrati samt

meningsyttring från Vänsterpartiets suppleant.

Av berättelsen framgår bl.a. följande:

Såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet har i

väsentliga avseenden reformerat sin verksamhet under det gångna

året. Reformerna har medverkat till att på ett högst påtagligt

sätt förnya formerna för och innehållet i det nordiska

officiella samarbetet. I berättelsen framhålls att detta även

innebär avsevärda fördelar för de nordiska ländernas agerande i

europeiska och andra internationella sammanhang.

För Nordiska rådets vidkommande baseras reformerna på dels två

utredningar om europeiska resp. internationella samarbetsfrågor

i rådet, dels en organisationsutredning. I de förstnämnda

värderades behovet av ökade eller samordnade nordiska insatser i

det internationella samarbetet på miljö-, bistånds-, kultur- och

jämställdhetsområdet samt i internationella organisationer. I

den senare utredningen behandlades rådets arbetsformer med målet

att ge rådet en effektiv och slagkraftig organisation anpassad

till nya tiders krav.

Samtliga av Organisationskommitténs förslag har förverkligats,

vilket bl.a. innebär att Nordiska rådet hädanefter håller två

sessioner per år samt att utrikesministrarna deltar i rådets

sessioner. Dessa och övriga reformer -- t.ex. införandet av

presidie- och utskottsförslag utöver medlemsförslag i syfte att

påskynda ärendehanteringen -- har avsevärt förändrat rådets

arbete. I berättelsen framhålls att den snabba uppslutningen

kring förslagen även från regeringarnas sida också kan ses som

ett uttryck för en gemensam strävan att förstärka Nordiska rådet

som organ för det fortsatta officiella samarbetet.

Som grund för reformeringen av Nordiska ministerrådets

verksamhet har legat en av statsministrarna i november 1991

beslutad utredning, med efterföljande diskussion och

uppföljning, om de nya förutsättningarna för nordiskt samarbete

till följd av den europeiska integrationsprocessen.

Utgångspunkten var att finna former för ett vitaliserat och

stärkt samarbete inom en vidare europeisk ram. Bland reformernas

övergripande mål kan särskilt nämnas stärkandet av det

parlamentariska inflytandet i arbetet med den nordiska budgeten,

direkt ansvarstagande från statsministrarnas sida för den

politiska styrningen av det nordiska samarbetet samt förstärkt

nordiskt regeringssamarbete om utrikes- och säkerhetspolitiska

frågor.

Nordiska rådet ställde sig i princip positivt till

statsministrarnas förslag om prioritering av vissa områden i det

fortsatta samarbetet, nämligen kultur, forskning och utbildning,

miljö, medborgarnas rättigheter, ekonomi, fiske och juridiska

frågor. Man var också ense om att lägga särskild vikt vid

utvecklingen av infrastrukturen i Norden och samarbetet om

resursfrågor, energi och regionala samarbetsfrågor. Enighet

råder mellan statsministrarna och rådets parlamentariker om

behovet att stärka det nordiska kultursamarbetet och betona den

nordiska identiteten i den fortsatta europeiska

integrationsprocessen. Rådet har dock uttryckt tveksamhet till

att tilldela kultur- och utbildningssamarbetet kraftigt ökade

resurser på bekostnad av andra samarbetssektorer.

Reformverksamheten har haft som förutsättning vissa

organisatoriska förändringar i det nordiska officiella

samarbetet. Efter överväganden av ministerrådet samt Nordiska

rådet och dess juridiska utskott antog Nordiska rådet en

rekommendation (nr 14/1993) med hemställan om vissa ändringar i

den nordiska samarbetsöverenskommelsen, Helsingforsavtalet.

Regeringen föreslog i proposition 1992/93:247 att riksdagen

skulle godkänna överenskommelsen om ändring av den nordiska

samarbetsöverenskommelsen. Utrikesutskottet behandlade

regeringens förslag i betänkande 1992/93:UU29. Riksdagen biföll

utskottets hemställan om godkännande av överenskommelsen

1993-05-19 (rskr. 1992/93:339).

Juridiska utskottets viktigaste uppgift under

verksamhetsperioden har varit att diskutera statsministrarnas

rapport om det framtida nordiska samarbetet och att behandla

ministerrådets förslag om ändringar i Helsingforsavtalet.

Utskottet har vidare sökt stödja rättsutvecklingen i de baltiska

staterna samt i sin verksamhet prioriterat de rättsliga

aspekterna hos de nordiska ländernas förhållande till EG och

EES-avtalet.

Kulturutskottets arbete har präglats av

statsministergruppens rapport och planerna på en nyvärdering av

det framtida nordiska kultursamarbetet. Enligt de framlagda

förslagen skall kulturbudgeten få en 25-procentig ökning 1994

och utgöra 50 % av den nordiska budgeten 1996. Utskottets

internationella verksamhet har fortsatt inom de år 1991

tillsatta arbetsgrupperna för relationer till EG-parlamentet,

Europarådet och Baltikum. Utskottet har vidare behandlat såväl

ministerrådsförslaget om nysatsning och ny struktur på kultur-,

utbildnings- och forskningsområdet som förslag bl.a. om nya

riktlinjer för forskningspolitiska rådet, klarare profilering av

den nordiska dimensionen i läroplanerna och

hushållsundervisning i de baltiska länderna.

Socialutskottet har under året lagt stor vikt vid

arbetsmarknadsfrågor, bl.a. arbetslösheten och socialt utsatta

gruppers problem. Utskottet har därvid bl.a. tagit ställning för

ett bevarande av den nordiska arbetsrättsmodellen i ett

Europaperspektiv. Utskottet har uttalat sig för särskilda

insatser för utsatta grupper i samhället och för åtgärder för

att uppnå WHO:s målsättning om jämställdhet i hälsa och

levnadsvillkor. Utskottet har vidare uppmärksammat bl.a. de

äldres villkor, alkoholpolitiken i ett EG-perspektiv samt följt

upp sitt tidigare engagemang i handikappfrågor.

Ekonomiska utskottet har under verksamhetsperioden

behandlat särskilt energifrågor samt valuta- och finanspolitik.

Utskottet har med representanter för Baltiska församlingens

ekonomiska och sociala kommitté dryftat nordiska insatser för de

Baltiska staterna.

Miljöutskottets arbete under året har dominerats av de

ökande hoten mot miljön i Norden och dess närområden. Utskottet

har bl.a. tillstyrkt ett ministerrådsförslag om arbetsprogram

för en långsiktig miljökvalitetsövervakning i Norden. Utskottet

har också tagit ställning för utformandet av en strategi för att

påskynda internationella uppförandekoder inom miljösektorn och i

internationella fora verka för genomförande av Agenda 21 m.fl.

konventioner antagna vid FN:s konferens om miljö och utveckling

i Rio de Janeiro 1992.

Utskottet har vidare med skärpa påtalat behovet av åtgärder

för att främja atomsäkerheten i nordområdena, bl.a. genom att

verka för bindande internationella avtal om atomsäkerhet och om

hantering av avfall från civil och militär verksamhet. Utskottet

har också uttalat sig för snabbast möjliga åtgärder för att

modernisera kärnkraftverken i Sosnovy Bor i västra Ryssland och

Ignalina i Litauen. Utskottet har vidare följt upp sitt tidigare

engagemang för Östersjön bl.a. avseende nordisk samverkan om

finansiering av aktionsprogrammet för Östersjön.

Budgetutskottets arbete har till stor del inriktats på

budgeten för 1993. Arbetet har präglats av diskussioner kring

vilka konsekvenser ett utökat internationellt samarbete kommer

att få på det formella nordiska samarbetet.

Motionerna

1992/93:U601 av Ulla Orring (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om betydelsen av ett fungerande Kvarkenråd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Kvarkenrådets finansiering inom

Nordiska Rådets ram kan säkerställas.

1992/93:U602 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om gemensam tid i de nordiska länderna.

1992/93:U603 av Bengt Hurtig och Lars Werner (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ömsesidighet i handeln med Ryssland i

Barentsregionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om plan för utveckling av kommunikationerna i

Barentsregionen.

1992/93:U606 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utreda det framtida nordiska

samarbetet.

1992/93:U618 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen verkar för att Nordiska rådet samlokaliserar

sina sekretariat till Göteborg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Nordiska rådets samlokalisering av sina

sekretariat till Göteborg.

1992/93:U655 av Sten Andersson i Stockholm m.fl. (s, fp, c,

kds, v) vari yrkas

1. att riksdagen i det europeiska och det övriga

internationella samarbetet i ökad utsträckning använder sig av

Nordiska rådet som parlamentens gemensamma nordiska

samarbetsorgan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

för att förbättra uppföljningen av Nordiska rådets

rekommendationer den bör ge den nordiska samarbetsministern ett

ansvar för den nationella uppföljningen av dessa,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den bör uppdra åt den nordiska samarbetsministern att vid

kammarens behandling av Nordiska rådets svenska delegations

berättelse redogöra för av regeringen vidtagna åtgärder med

anledning av de i berättelsen redovisade rekommendationerna och

framställningarna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den för att möjliggöra en effektivare granskning från

parlamentarikernas sida bör medverka till att Nordiska

ministerrådets meddelanden om rekommendationer och

framställningar kompletteras med redogörelser om i varje

nordiskt land vidtagna åtgärder.

1992/93:U656 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att de Nordiska länderna skall träffa en

överenskommelse om att utse varsitt land i Östersjöområdet till

prioriterat projektland.

Utskottet

Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat (senast i

1992/93:UU9 om det nordiska samarbetet) att den ekonomiska och

politiska integrationen i Europa får betydelsefulla effekter för

Norden och det nordiska samarbetet. Tre nordiska stater --

Sverige, Finland och Norge -- söker medlemskap i EG. Danmark

är medlem i EG sedan 1973. EES-avtalet kan komma att träda i

kraft före 1993 års utgång och bl.a. bidra till att tanken om

Norden såsom hemmamarknad realiseras. Den nya europeiska

öppenheten och strävan till integration innebär en utmaning för

det nordiska samarbetet. Ett intensivt arbete har igångsatts i

syfte att finna former för ett vitaliserat och stärkt nordiskt

samarbete inom en vidare europeisk ram.

Under 1992 presenterades det arbete som de fem nordiska

staternas statsministrar hade beställt av sina personliga

representanter. Som redovisas i den svenska delegationens

berättelse genomförs nu, på grundval av framlagda rapporter och

de överväganden som gjorts inom Nordiska rådet, ministerrådet

och utskottsorganisationen, ett angeläget förnyelsearbete. I

samband med rådssessionen i Oslo den 1--4 mars 1993 övertog

Sverige ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Statsminister

Carl Bildt lämnade i sessionens generaldebatt en redogörelse för

regeringarnas syn på det nordiska samarbetet och för samarbetet

rörande europeiska och andra internationella frågor. I talet

belystes ett antal frågor som regeringen avser att prioritera

under det svenska ordförandeskapet. Av dessa kan nämnas bl.a.

samrådet i EES/EG-processen, möjligheten till samordning av de

nationella insatserna i Baltikum, kärnkraftssäkerheten i

närområdet, utbildning och minoritetsfrågor.

I ett antal motioner från allmänna motionstiden 1992/93 berörs

frågan om formerna för det nordiska samarbetet och om Nordens

förhållande till det övriga Europa. I motion U655 (s, c, fp,

kds, v) anförs att det pågående förnyelsearbetet inom Nordiska

rådet och ministerrådet bedrivs i övertygelsen om att det

nordiska samarbetet är ett av de viktigaste medlen för att

främja de nordiska ländernas intressen i internationella

sammanhang. Den förstärkning av det nordiska samarbetet som

Nordens regeringar eftersträvar bör enligt motionärerna följas

av en förstärkning även av parlamentarikernas samarbete. Förutom

att bidra till snabbare och effektivare verkställighet av

Nordiska rådets beslut kan ett effektivt nordiskt

parlamentarikersamarbete, hävdas det i motion U655 (s, c, fp,

kds, v), motverka risken för uppkomsten av ett demokratiskt

underskott i och med att större europeiska samarbetsfora

uppstår. I motionens yrkande 1 föreslås att riksdagen i det

europeiska och det övriga internationella samarbetet i ökad

utsträckning bör använda sig av Nordiska rådet som parlamentens

gemensamma nordiska samarbetsorgan.

Utskottets syn på det nordiska samarbetet överensstämmer väl

med den allmänna strävan som uttrycks i motion U655 (s, c, fp,

kds, v), nämligen att det är angeläget att söka förstärka och

reformera detta samarbete i ljuset av i första hand den

europeiska integrationsprocessen. Utskottet delar motionärernas

syn på behovet av att även effektivisera det parlamentariska

samarbetet i takt med att regeringarnas nordiska samarbete inom

Norden reformeras. En grundläggande och, enligt utskottets

mening, central utgångspunkt i det pågående reformarbetet har

varit att Nordiska rådet även i fortsättningen skall vara ett

viktigt forum för den nordiska politiska diskussionen. Samtidigt

är det enligt utskottets uppfattning betydelsefullt att

framhålla att Nordiska rådet inte är något beslutsfattande organ

som är överordnat regeringar eller nationella parlament.

Nordiska rådets ställningstaganden har formen av

rekommendationer till regeringarna. Regeringarna har stundom en

annan inställning än rådet i de olika frågor som

rekommendationerna avser.

En ökad samordning inom riksdagen har skett i och med att

sekretariatsfunktionen för Svenska delegationen till Gemensamma

parlamentarikerkommittén EG--Sverige (EG-delegationen)

integrerats med arbetsuppgifterna i riksdagens internationella

sekretariat. Den nya organisationen benämns sedan den 15 oktober

1993 riksdagens internationella kansli (RIK). Planer finns även

för en integration, sannolikt från och med juli 1994, mellan RIK

och Nordiska rådets svenska delegations kansli i syfte att

effektivisera beredningen av och markera sambandet mellan de

nordiska och de europeiska frågorna. Denna fråga har behandlats

i konstitutionsutskottets betänkande 1992/93:KU29 samt är för

närvarande, på talmannens uppdrag, föremål för vidare

överväganden inom riksdagens förvaltningskontor.

Därmed betraktar utskottet motion U655 (s, c, fp, kds, v)

yrkande 1 som besvarat.

I motion U655 (s, c, fp, kds, v) yrkande 3 begärs att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att den,

för att förbättra uppföljningen av Nordiska rådets

rekommendationer, bör ge den nordiska samarbetsministern ett

ansvar för den nationella uppföljningen av dessa. I samma

motion, yrkande 4, föreslås att riksdagen som sin mening skall

ge regeringen till känna att den bör uppdra åt den nordiska

samarbetsministern att vid kammarens behandling av Nordiska

rådets svenska delegations berättelse redogöra för av regeringen

vidtagna åtgärder med anledning av de i berättelsen redovisade

rekommendationerna och framställningarna.

I motion U655 (s, c, fp, kds, v) yrkande 5 föreslås vidare att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att den,

för att möjliggöra en effektivare granskning från

parlamentarikernas sida, bör medverka till att Nordiska

ministerrådets meddelanden om rekommendationer och

framställningar kompletteras med redogörelser om i varje

nordiskt land vidtagna åtgärder.

Utskottet konstaterar att etablerade rutiner finns inom

Nordiska ministerrådsorganisationen för uppföljning av Nordiska

rådets rekommendationer. Varje år avrapporterar Nordiska

ministerrådet till Nordiska rådet vilka åtgärder som vidtagits

med anledning av varje rekommendation. Många rekommendationer

kräver inte några särskilda uppföljningsåtgärder på nationell

nivå. I andra fall kräver dock rekommendationerna vissa konkreta

nationella åtgärder, t.ex. i form av proposition till riksdagen

om ändring av nordiska samarbetsavtal eller anslag till

exempelvis någon nyupprättad nordisk institution.

Alla rekommendationer följs således upp på något sätt och

avrapporteras till Nordiska rådet. De berörda ministrarna i de

nordiska regeringarna har ett ansvar för att rekommendationer

inom deras områden följs upp. Den nordiska samarbetsministern,

som har ett övergripande ansvar för verksamheten, redogör

regelbundet i resp. nationellt parlament för den pågående

utvecklingen i det nordiska officiella samarbetet. Under 1992/93

års riksmöte har redogörelser om det nordiska samarbetet lämnats

av statsministern i oktober 1992 och av miljöministern/nordiska

samarbetsministern Johansson i februari och oktober 1993.

Utskottets bedömning är att det knappast är rimligt eller

meningsfullt att härutöver avkräva regeringen en uttömmande

redovisning för samtliga de åtgärder som regeringen vidtar med

anledning av den mängd rekommendationer som härrör från Nordiska

rådet. Sådana redovisningar lämnas direkt till Nordiska rådet.

Det förefaller, enligt utskottets uppfattning, inte

ändamålsenligt att införa ytterligare procedurer som skulle

tynga det redan omfattande och resurskrävande arbete som läggs

ner på behandlingen och uppföljningen av Nordiska rådets

rekommendationer.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion U655 (s, fp,

c, kds, v) yrkandena 4 och 5 samt betraktar motion U655 (s, fp,

c, kds, v) yrkande 3 som besvarat.

I motion U606 (nyd) framförs uppfattningen att kostnaderna

för Nordiska ministerrådet är orimligt stora samt att Nordiska

rådets verksamhet och arbetsformer är förlegade och ineffektiva.

Motionärerna karaktäriserar Nordiska rådet som en otymplig

byråkrati med för många parlamentariker och oklara

prioriteringar. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening

bör ge regeringen till känna att behov mot denna bakgrund

föreligger för en särskild utredning av det framtida nordiska

samarbetet.

Utskottet finner motionärernas negativa syn på Nordiska rådets

och ministerrådets karaktär och arbetsformer omotiverad.

Givetvis är det nödvändigt att Nordiska rådet, lika väl som

andra organisationer, prövar sina arbetsformer och strävar efter

ökad effektivitet och anpassning till förändrade förhållanden.

Så sker också. Ett intensivt förnyelsearbete har redan inletts i

syfte att finna former för ett starkt och dynamiskt nordiskt

samarbete inom en vidare europeisk ram. De reformer som

föreslagits på grundval av detta arbete har verkställts eller

håller på att genomföras.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U606 (nyd).

I motion U618 (fp), yrkandena 1 och 2, föreslås en

samlokalisering av Nordiska rådets sekretariat till Göteborg. I

motionen betonas att Göteborg med sina goda kommunikationer, sin

centrala belägenhet och som hemort redan i dag för ett par

nordiska institutioner borde utgöra en naturlig knutpunkt för

ett ökat nordiskt samarbete.

Frågan om samlokalisering av Nordiska ministerrådets

sekreteriat och Nordiska rådets presidiesekretariat har varit

föremål för diskussion inom berörda organ och regeringar såväl i

tidigare sammanhang som i samband med det senaste årets arbete i

syfte att stärka det nordiska samarbetet inom en vidare

europeisk ram. Hittills har man framför allt övervägt en

samlokalisering innebärande att presidiesekretariatet skulle

flyttas från Stockholm till Köpenhamn och en rad funktioner

sammanslås samtidigt som de två institutionerna skulle fortsätta

sin verksamhet som självständiga sekretariat. Möjligheterna har

också sonderats av att flytta ministerrådssekretariatet från

Köpenhamn till Stockholm. Bland de andra spörsmål som har

belysts under det senaste årets överväganden kan vidare nämnas

frågan om de ekonomiska fördelarna med en samlokalisering. De

diskussioner som förevarit har inte resulterat i något beslut

som skulle tillmötesgå önskemålet i föreliggande motion.

Då något beslut i frågan inte bör fattas av de nationella

parlamenten i enskildhet, avstyrker utskottet motion U618 (fp)

yrkandena 1 och 2.

I motion U601 (fp) anförs att Kvarkenregionen är känd som

ett dynamiskt och samarbetsinriktat område i Norden.

Kvarkenrådet, som utgör samarbetsorgan för kommuner och län på

ömse sidor om Kvarken i Bottniska viken, får sin verksamhet

finansierad genom Nordiska ministerrådet och genom regionala

medel. I motionens yrkande 1 begärs att riksdagen som sin mening

skall ge regeringen till känna att Kvarkenrådet har en

betydelsefull uppgift att fylla när det gäller att utveckla --

inte minst i ett EG-perspektiv -- näringslivsförbindelserna i

öst--västlig riktning. I motionens yrkande 2 begärs att

riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att

Kvarkenrådets finansiering inom Nordiska rådets ram bör

säkerställas.

Utskottet konstaterar att det gränsregionala samarbetet

förutses spela en alltmer betydelsefull roll i det nya nordiska

samarbete som håller på att utvecklas. Detta samarbete är inte

minst viktigt i glesbygdsområdena. Förutsättningarna för detta

samarbete har stärkts bl.a. genom det utökade samarbete som nu

sker kring Östersjön. Utskottet konstaterar att en väsentlig del

av det pågående reformarbetet syftar till att skapa utrymme för

en avsevärd nysatsning på bl.a. kulturområdet. En målsättning i

detta sammanhang är att göra Norden till en utbildnings- och

forskningsgemenskap, bl.a. genom att främja rörligheten för

studenter, lärare och forskare. Enligt vad utskottet erfarit

innebär de förnyade formerna för det nordiska samarbetet inte i

sig förstärkta ekonomiska resurser för ministerrådet. Däremot är

avsikten att en väsentlig omfördelning av medel kommer att ske

med effekter på praktiskt taget samtliga sektorer, inklusive det

gränsregionala samarbetet.

Därmed får motion U601 (fp) yrkandena 1 och 2 anses besvarade.

Motion U603 (v) behandlar samarbetet inom Barentsregionen. I

motionen framhävs betydelsen av att det handelsutbyte som nu

utvecklas i denna region karaktäriseras av ömsesidighet.

Utvecklingen av ett allsidigt näringsliv på den ryska sidan

måste vara ett gemensamt ansvar, understryker motionären. I

motionens yrkande 1 begärs att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna denna uppfattning angående ömsesidighet i

handeln med Ryssland i Barentsregionen. För att övrigt utbyte

skall kunna utvecklas mellan de områden som ingår i

Barentsregionen måste, anges det i motion U603 (v), en hållbar

infrastruktur byggas upp. I motionens yrkande 3 föreslås att en

gemensam plan utarbetas för hur kommunikationerna i

Barentsregionen skall förbättras.

Utskottet delar i huvudsak motionärens uppfattning om

Barentssamarbetets inriktning. Det ligger, som framhålls i

motionen, i alla de berörda ländernas intresse att ett

handelsutbyte inom regionen karaktäriseras av ömsesidighet. Det

är likaså viktigt att regionens rika naturtillgångar inte

exploateras på ett kortsynt sätt som kan skada den känsliga

arktiska miljön. Det är bl.a. för att motverka sådana tendenser

som regeringen i Kirkenesdeklarationen av den 11 januari 1992

har betonat vikten av att arbeta för en hållbar utveckling i

regionen.

De nordiska regeringarna är, enligt vad utskottet erfarit,

eniga om behovet att också av konjunkturskäl för närvarande

prioritera infrastrukturinvesteringar. Flera utredningar pågår

för närvarande av möjligheten att påskynda sådana investeringar

som kan vara av gemensamt nordiskt intresse. Projekt på

Nordkalotten bedöms i detta sammanhang som värdefulla. I övrigt

får utskottet hänvisa till regeringens infrastrukturproposition

1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.

jämte riksdagens behandling av denna (bet. 1992/93:TU35). Genom

initiativ taget i riksdagens trafikutskott anvisades 264

miljoner kronor för att möjliggöra tidigareläggning av

investeringar i trafikens infrastruktur under första halvåret

1993 inom Vägverkets och Banverkets ansvarsområden (bet.

1992/93:TU38). Några av dessa investeringar rör projekt i övre

Norrland.

Utskottet noterar vidare att Barentsrådets transport- och

kommunikationsministrar i deklarationen från sitt möte i Alta

den 8 september 1993 framhållit infrastruktursatsningarnas

betydelse för ökat samarbete generellt inom regionen. I

deklarationen identifieras särskilt tre transportkorridorer

(Murmansk--Kirkenes/Murmansk--Narvik/Ivalo--Kirkenes)

som enligt ministrarna bör ges prioritet i kommande planering.

Därmed får motion U603 (v) yrkandena 1 och 3 anses besvarade.

I motion U656 (nyd) framhålls behovet av att de

miljösatsningar som görs leder till reella förändringar och

konkreta resultat. Svenska insatser bör inriktas på att maximera

miljöförbättringen per investerad krona. Det innebär, enligt

motionärerna, att svensk miljö förbättras genom att

investeringar i reningsverk och anläggningar görs i Baltikum i

ökad omfattning. I motionens yrkande 9 föreslås att de nordiska

länderna träffar en överenskommelse om att utse var sitt land i

Östersjöområdet till prioriterat projektland.

Utskottet har i tidigare betänkanden om det nordiska

samarbetet och i betänkanden om internationella miljöfrågor

framhållit vikten av att arbetet med förbättringar av Nordens

och Östersjöns miljö drivs vidare och samordnas. En lång rad

åtgärder har hittills vidtagits på detta område. Inom det

nordiska samarbetet intar miljöfrågorna en framträdande plats,

vilket också framgår av den svenska delegationens berättelse.

Utskottet noterar att de nordiska miljöministrarna vid sitt

möte den 28 september 1993 i Kalmar inledde en diskussion om en

nordisk miljöstrategi för åren 1994--1995. Strategin innehåller

förslag till åtgärder som bör prioriteras i Norden och

närområdena med en bärkraftig utveckling som målsättning.

Strategin innehåller vidare insatser som skall ge Norden

internationellt genomslag för dess miljöpolitik, speciellt i

förhållande till EG. Ytterligare diskussion om strategin som

grund för ett fördjupat nordiskt miljösamarbete äger rum i

anslutning till Nordiska rådets session i Mariehamn i november

1993.

Utskottet konstaterar att ett enormt finansieringsbehov finns

för miljöförbättringar i Nordens närområden. De nordiska

länderna ger, både tillsammans och vart för sig, ekonomiskt

bistånd till miljöfrämjande åtgärder i Östeuropa. Bistånd på

sammanlagt ca 900 miljoner svenska kronor administreras årligen

av de nordiska länderna. Vidare verkar sedan några år det

samnordiska miljöfinansieringsbolaget, NEFCO, som har till

uppgift att främja investeringar av nordiskt miljöintresse i

Östeuropa. Utskottet anser att NEFCO har goda möjligheter att

göra en värdefull samnordisk insats i miljöarbetet i Östersjön

och Barentsregionen.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att den pågående

reformeringen av det nordiska samarbetet förväntas resultera i

förstärkta resurser till miljösektorn. Däremot anser inte

utskottet att den ordning, som föreslås i motion U656 (nyd)

yrkande 9, nödvändigtvis skulle tillföra något av värde för det

aktuella nordiska miljösamarbetet. Det kan dock noteras att viss

projektuppdelning redan existerar mellan de nordiska länderna på

exempelvis kärnssäkerhetsområdet, där Sverige bl.a. påtagit sig

ett särskilt ansvar för arbetena vid Ignalinaverket i Litauen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U656 (nyd) yrkande

9.

I motion U602 (fp) yrkas att regeringen i Nordiska rådet

skall ta upp frågan om gemensam tid i de nordiska länderna.

Bakgrunden är att Sverige, Norge och Danmark tillämpar samma tid

som övriga Västeuropa, medan däremot Finland tillämpar samma tid

som en del öst- och sydeuropeiska stater, bl.a. Grekland,

Turkiet och Rumänien. En tidsmässig harmonisering i Norden

skulle enligt motionären främja kontakter och kommunikationer

över Östersjön. Ett enhetligare Norden skulle även bidra till

den pågående integrationsprocessen i Europa, anges det i motion

U602 (fp).

Utskottet behandlade en likalydande motion i sitt betänkande

1992/93:UU9. Därvid konstaterade utskottet att frågan om

gemensam tid i Norden varit föremål för diskussion inom Nordiska

rådet. I ett betänkande har Nordiska rådets miljöutskott noterat

att några remissinstanser från Finland uttryckt tvekan och

angivit såväl för- som nackdelar för Finlands befolkning om

medlemsförslaget skulle förverkligas. Utskottet ansåg därför att

en grundlig utredning rörande konsekvenserna av den föreslagna

harmoniseringen måste tillkomma. Som en följd härav begärde

Nordiska rådet i rekommendation nr 22/1992/k (A 979/m) att

Nordiska ministerrådet skulle utreda för- och nackdelarna med

införande av gemensam tid i Norden.

Nordiska ministerrådet har meddelat att beslut i ärendet bör

fattas av Finlands regering. De nordiska samarbetsministrarna

har mot denna bakgrund anmodat Finlands regering att utreda

frågan om en anpassning av finsk tid till tiden i Danmark, Norge

och Sverige.

Med det anförda avstyrker utskottet motion U602 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Nordiska rådets svenska delegations

berättelse

att riksdagen lägger Nordiska rådets svenska delegations

berättelse angående dess verksamhet sedan rådets 40:e session

till handlingarna,

2. beträffande Nordiska rådet som parlamentens gemensamma

nordiska samarbetsorgan

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U655 yrkande 1 besvarat

med vad utskottet anfört,

3. beträffande uppföljning av Nordiska rådets

rekommendationer

att riksdagen avslår motion 1992/93:U655 yrkandena 4 och 5

samt förklarar motion 1992/93:U655 yrkande 3 besvarat med vad

utskottet anfört,

4. beträffande utredning av det framtida nordiska

samarbetet

att riksdagen avslår motion 1992/93:U606,

res. (nyd)

5. beträffande samlokalisering av Nordiska rådets och

Nordiska ministerrådets sekretariat

att riksdagen avslår motion 1992/93:U618 yrkandena 1 och 2,

6. beträffande Kvarkenrådet

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U601 yrkandena 1 och 2

besvarade med vad utskottet anfört,

7. beträffande ömsesidighet i handeln med Ryssland

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U603 yrkande 1 besvarat

med vad utskottet anfört,

8. beträffande kommunikationerna inom Barentsregionen

att riksdagen förklarar motion 1992/93:U603 yrkande 3 besvarat

med vad utskottet anfört,

men. (v)

9. beträffande miljösatsningar

att riksdagen avslår motion 1992/93:U656 yrkande 9,

10. beträffande gemensam tid i Norden

att riksdagen avslår motion 1992/93:U602.

Stockholm den 9 november 1993

På utrikesutskottets vägnar

Pierre Schori

I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Alf Wennerfors

(m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson

(s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Håkan

Holmberg (fp), Lena Boström (s), Fanny Rizell (kds) och

Lars-Olof Karlsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Utredning av det framtida nordiska samarbetet (mom. 4)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 inleds

med "Utskottet finner" och slutar med "motion U606 (nyd)" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas syn på Nordiska rådets och

ministerrådets karaktär och arbetsformer. De åtgärder som

hittills vidtagits för att reformera det nordiska samarbetet har

inte medfört en påtagligt effektivare verksamhet. Prioriteringar

måste ske. Utskottet anser att Nordiska rådets verksamhet främst

bör ta fasta på frågor av gemensamt nordiskt intresse och där

ett gemensamt nordiskt agerande kan ge tyngd åt nordiska krav

och behov i ett vidare europeiskt perspektiv. Uppföljningen av

Nordiska rådets beslut bör förbättras. Utskottet anser mot denna

bakgrund att behov föreligger för en särskild utredning av det

framtida nordiska samarbetet.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till

motion U606 (nyd) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande utredning av det framtida nordiska

samarbetet

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U606 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför:

För att ett livskraftigt och utvecklande utbyte mellan de

områden som ingår i Barentsregionen skall kunna komma i gång

måste en hållbar infrastruktur byggas upp. Det existerande

järnvägsnätet måste förstärkas och byggas ut så att godstrafik

mellan norra Skandinavien och Murmansk respektive Arkangelsk kan

ske. I ett sådant utvecklingsprojekt kan ingå Botniabanan och

Norr-Botniabanan liksom omaxlingsstationen i Haparanda. Vidare

måste telekommunikationerna utvecklas så att datakommunikation

och faxkommunikation lätt kan användas. För att denna för

området nödvändiga utveckling skall komma i gång måste

transport- och kommunikationsministrarna i de länder som ingår i

Barentsregionen snarast utarbeta en gemensam plan för

förbättringar av kommunikationerna. Det räcker inte med att

ministrarna träffas och, som i Alta i september 1993,

presenterar deklarationer. På så sätt kommer ingen utveckling i

gång.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

moment 8 borde ha hemställt:

8. beträffande kommunikationerna inom Barentsregionen

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U603 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

Särskilt yttrande

Miljösatsningar (mom. 8)

Lars Moquist (nyd) anför:

De svenska miljöinsatserna i Nordens närområden måste inriktas

på att maximera miljöförbättringen per investerad krona. Det

innebär att svensk miljö kan förbättras genom att investeringar

görs i ökad omfattning i reningsverk och anläggningar i

exempelvis Baltikum. De nordiska länderna bör, i syfte att bl.a.

uppnå högre effektivitet och samverkansfördelar, träffa en

överenskommelse om att utse var sitt land i Östersjöområdet till

prioriterat projektland.

Innehållsförteckning

Berättelsen1

Motionerna1

Utskottet5

Hemställan11

Reservation12

Meningsyttring av suppleant13

Särskilt yttrande13