Bet. 1993/94:UU7

Utrikesutskottets betänkande

1993/94:UU07

Avskaffande av ekonomiska sanktioner mot Sydafrika

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1993/94

UU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

1993/94:47 om avskaffande av ekonomiska sanktioner mot Sydafrika

jämte en motion som väckts med anledning av propositionen.

Regeringens förslag innebär att alla ekonomiska sanktioner mot

Sydafrika utom vapenembargot upphävs. Till betänkandet har

fogats särskilda yttranden från Moderata samlingspartiet samt Ny

demokrati.

Propositionen

I regeringens proposition 1993/94:47 hemställs att riksdagen

antar förslagen till:

1. lag om upphävande av lagen (1985:98) om förbud mot

investeringar i Sydafrika,

2. lag om upphävande av lagen (1990:77) med bemyndigande att

tillämpa lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i

fråga om en handelsblockad mot Sydafrika,

3. lag om upphävande av lagen (1985:1052) om rätt för kommuner

och landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika.

Lagarna om upphävande av respektive lag (1985:98, 1990:77 samt

1985:1052) föreslås träda i kraft den 1 december 1993.

Motionen

1993/94:U1 av Simon Liliedahl och Lars Moquist (nyd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning för att främja svensk

företagsamhet i Sydafrika.

Utskottet

Bakgrund

Regeringen föreslog i proposition 1991/92:146 att de

ekonomiska sanktionerna mot Sydafrika skulle avskaffas stegvis

under vissa förutsättningar sammanhängande med utvecklingen i

Sydafrika. Regeringen ansåg det rimligt att avvecklingen av

Sveriges sanktioner inleddes med ett upphävande av förbudet mot

handel när en bindande överenskommelse träffats om en

interimsregering. Investeringsförbudet borde, enligt

propositionen, inte längre tillämpas när en interimsregering

bildats i Sydafrika, såvida överenskommelse inte träffats inom

ramen för Codesa (Convention for a Democratic South Africa) om

att rekommendera ett tidigare avskaffande. Förslagen byggde på

den s.k. Sydafrikadelegationens rapport.

Regeringens proposition behandlades av utskottet i betänkande

1991/92:UU13. Utskottet ställde sig bakom regeringens förslag om

en stegvis avveckling av sanktionerna under förutsättning av att

vissa villkor kopplade till en fortsatt utveckling i Sydafrika

mot demokrati hade uppfyllts. Riksdagen biföll utskottets

hemställan (rskr. 1991/92:302).

Regeringen redogjorde i skrivelse 1992/93:204 för utvecklingen

i Sydafrika under år 1992. I skrivelsen konstaterades att en

positiv utveckling ägt rum mot ett demokratiskt Sydafrika under

hösten 1992 bl.a. i och med att ANC och den sydafrikanska

regeringen i september kom överens om att en interimsregering

borde tillsättas. Regeringen gjorde i skrivelsen bedömningen att

det s.k. övergångsråd (Transitional Executive Council) som

diskuterades inom ramen för flerpartiförhandlingarna i Sydafrika

borde kunna jämställas med en interimsregering.

Utskottet behandlade regeringens skrivelse i betänkande

1992/93:UU13. I betänkandet redovisas utförligare bakgrunden

till den svenska politiken visavi Sydafrika och framstegen i den

sydafrikanska demokratiprocessen. Utskottet vidhöll i

betänkandet sin uppfattning att upphävande av sanktionerna mot

Sydafrika bör kopplas till utvecklingen mot demokrati i landet.

Utskottet delade regeringens bedömning att övergångsrådet, om

det skulle få den roll som parterna då syntes diskutera, borde

kunna jämställas med en interimsregering. Utskottet uttryckte

också uppfattningen att beslut om upprättande av ett

övergångsråd var en förutsättning för upphävande av

handelsförbudet samt att investeringsförbudet borde upphävas

först när interimsregeringen -- övergångsrådet -- har tillträtt.

Utskottet angav vidare att framsteg på andra områden också var

av betydelse, bl.a. beslut om valdatum samt om etablerandet av

oberoende s.k. val- och mediakommissioner. Utskottet underströk

betydelsen av det överenskomna förslaget om en lag i parlamentet

gällande övergångsarrangemang (Transitional Democracy Act) som

skulle ge demokratiprocessen legitimitet.

Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1992/93:314).

Fortsatta samtal mellan ANC och den sydafrikanska regeringen

ledde till framsteg i den politiska processen under senhösten

1992 och början av år 1993. Flerpartiförhandlingarna har under

sommaren lett till ytterligare framsteg. I juni uppnåddes

enighet om valdatum (27 april 1994). Den 31 augusti 1993 antogs

utkast till lagförslag om oberoende val- och mediakommissioner.

Den 7 september 1993 kom överenskommelsen om lagförslag om

övergångsrådet. Dessa lagförslag har underställts det

sydafrikanska parlamentet, som den 23 september 1993 fattade

beslut i enlighet med förslagen.

Parallellt med framstegen i flerpartiförhandlingarna har en

diskussion förts i Sydafrika om inställningen till andra länders

ekonomiska sanktioner. Bl.a. inom ANC har man övervägt frågan om

när man skulle anse det lämpligt att uppmana omvärlden att häva

sina sanktioner. I ett anförande i FN:s generalförsamling den 24

september deklarerade ANC:s ordförande Nelson Mandela att det

var dags att upphäva alla ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. I

anförandet framfördes en begäran till andra länder att vidta

åtgärder i detta syfte. En förhoppning uttrycktes att både

sydafrikanska och internationella investerare skulle ta

tillfället i akt att bidra till att revitalisera den

sydafrikanska ekonomin.

Mot bakgrund av den överenskommelse som träffades i Sydafrika

den 7 september, om upprättande av övergångsrådet, beslutade

regeringen den 9 september att avskaffa handelsförbudet mot

Sydafrika med verkan från den 13 september 1993. Med hänsyn till

detta och till vad regeringen tidigare anfört om

händelseutvecklingen i Sydafrika finns inte längre skäl för det

bemyndigande som riksdagen gav regeringen genom lagen (1990:77)

med bemyndigande att tillämpa lagen (1971:176) om vissa

internationella sanktioner i fråga om en handelsblockad mot

Sydafrika. Regeringen föreslår därför att lagen upphävs.

Riksdagen tillstyrkte våren 1992 regeringens förslag att ge

regeringen ett bemyndigande att efter samråd i Utrikesnämnden

föreskriva att bestämmelserna i lagen (1985:98) om förbud mot

investeringar i Sydafrika inte skall tillämpas. I regeringens

föreliggande proposition (prop. 1993/94:47) anförs att det av

riksdagens ställningstaganden såväl våren 1992 som våren 1993

framgår att avsikten har varit att en sådan föreskrift bör

utfärdas först när övergångsrådet har tillträtt i Sydafrika

eller tidigare om t.ex. en rekommendation antas inom ramen för

Codesa om att sanktionerna skall avskaffas dessförinnan. Enligt

propositionen innebär gällande tidsplan att övergångsrådet

beräknas tillträda under hösten 1993.

Mot bakgrund av framstegen i demokratiseringsprocessen och med

tanke på Nelson Mandelas uttalanden i sanktionsfrågan föreslår

regeringen emellertid att riksdagen nu upphäver lagen (1985:98)

om förbud mot investeringar i Sydafrika. I avvaktan på

riksdagens ställningstagande till föreliggande proposition avser

regeringen bevilja ansökningar om undantag från

investeringsförbudet i enlighet med de i

investeringsförbudslagen angivna möjligheterna till sådana

undantag.

I samband med upphävande av investeringsförbudet föreslås även

att lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och

landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika

upphävs.

Förenta nationernas generalförsamling antog den 8 oktober

enhälligt en resolution som upphäver flertalet ekonomiska

sanktioner mot Sydafrika. I resolutionen sägs att alla förbud

eller restriktioner mot ekonomiska relationer med Sydafrika och

sydafrikaner, inklusive handel, investeringar, finansiering,

resor och transporter upphör i och med antagandet av

resolutionen. I resolutionen beslutas vidare att det av

generalförsamlingen tidigare rekommenderade oljeembargot mot

Sydafrika skall upphöra att gälla samma datum som övergångsrådet

(TEC) i Sydafrika blir operationellt. FN:s vapenembargo mot

Sydafrika kvarstår tills vidare.

Utskottets överväganden

Utskottet välkomnar de betydelsefulla steg mot demokrati som

tagits i Sydafrika. Apartheidsystemets grundvalar håller på att

raseras. Den internationella sanktionspolitikens syfte kan

därmed anses vara nära att uppnås. Även om det är den inre

utvecklingen som varit avgörande för apartheidsystemets

sammanbrott är det uppenbart att den internationella

sanktionspolitiken -- där Sverige varit pådrivande -- verksamt

bidragit. Utskottet noterar detta med tillfredsställelse och

delar regeringens bedömning att det stora flertalet av Sveriges

ekonomiska sanktioner mot Sydafrika nu kan upphävas.

Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag.

I sitt senaste betänkande 1991/92:UU13 om Sydafrikafrågan

konstaterade utskottet att viktiga inslag i processen mot

demokrati har varit förhandlingarna mellan Sydafrikas regering

och bl.a. ANC om en ny författning för Sydafrika. Samtidigt

erinrades i betänkandet om att demokratiprocessen kontinuerligt

utsatts för påfrestningar, i synnerhet genom det utbredda våldet

i landet.

Det är utskottets förhoppning att den politiska uppgörelse som

eftersträvas av de demokratiska krafterna i Sydafrika kommer att

ge inte bara fred och ekonomisk utveckling utan också en jämlik

fördelning av landets välstånd och inkomster. Detta är i sin tur

nödvändigt för att garantera stabilitet och fortsatta framsteg

på vägen mot demokrati.

Hävandet av flertalet av de internationella ekonomiska

sanktionerna mot Sydafrika vid nuvarande tidpunkt kan bidra till

att stärka landets ekonomiska tillväxt och utveckling. Enligt

utskottets uppfattning bör svenskt näringsliv genom avskaffandet

av flertalet av de svenska sanktionerna nu få goda

förutsättningar att göra aktiva insatser till förmån för

utvecklingen i Sydafrika.

I motion 1993/94:U1 (nyd) anförs att de svenska sanktionerna

har gjort att svenska företag verksamma i Sydafrika sedan ett

tjugotal år berövats möjligheterna att expandera. Vissa företag

har tvingats att likvidera eller sälja ut verksamheten.

Sanktionerna sägs vidare i motionen ha bidragit till att

permanenta eller öka en redan rekordstor arbetslöshet i

Sydafrika.

Motionärerna föreslår mot denna bakgrund tillsättandet av en

snabbutredning i syfte att komma med konstruktiva förslag om

stöd till svenska företag i Sydafrika. I motionen föreslås att

utredningen speciellt bör undersöka möjligheten att stödja

företagen med mjuka lån via BITS eller med riskkapital

kanaliserat via SwedeCorp.

Utskottet noterar att regeringen till stöd för svensk

företagsamhet i Sydafrika beslutat ge Sveriges Exportråd två

miljoner kronor för upprättandet av ett handelskontor i

Johannesburg. Det svenska näringslivets intressen i Sydafrika

kommer ytterligare att markeras i samband med att en

industridelegation under ledning av utrikeshandelsminister

Dinkelspiel besöker Sydafrika i början av 1994.

Förutsättningar finns också för ett näringslivsbistånd till

Sydafrika genom bl.a. SwedeCorp (Styrelsen för internationellt

näringslivsbistånd) samt Swedfund International AB. Enligt vad

utskottet erfarit bedriver SwedeCorp sedan en tid en relativt

omfattande managementutbildning i samarbete med Black Management

Forum i Sydafrika och Näringslivets internationella råd. Inom

Swedefund finns beredskap för att med riskkapital stödja

exempelvis joint ventures mellan svenska och sydafrikanska

företag.

Även det omfattande, internationella kursprogram som erbjuds

av BITS (Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt

samarbete) kommer, i och med att sanktioner hävs, att bli

tillgängligt även för sydafrikaner. På längre sikt planerar BITS

insatser inom, i första hand, utbildningssektorn i Sydafrika.

Vidare kommer, enligt vad utskottet erfarit,

Exportkreditnämndens, EKN, garantigivning att öppnas för affärer

med Sydafrika så snart sanktionerna avskaffas.

Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets uppfattning behov

av en utredning enligt det förslag som läggs fram i motion

1993/94:U1 (nyd).

Därmed betraktar utskottet motion 1993/94:U1 (nyd) som

besvarad.

Av propositionen framgår att vapenembargot mot Sydafrika

kvarstår, då detta grundas på ett beslut i FN:s säkerhetsråd.

Vad avser oljeembargot noterar utskottet att detta aldrig

givits rättsligt bindande ställning annat än genom det allmänna

handelsförbudet, eftersom det följer på beslut fattat av FN:s

generalförsamling, vilket har karaktären av rekommendation till

medlemsstaterna. Sverige deltog i det beslut som enhälligt

fattades av generalförsamlingen den 8 oktober 1993 och som

innebär att oljeembargot skall fortsätta till dess att

övergångsrådet i Sydafrika blivit operationellt. Utskottet utgår

från att oljeembargot kommer fortsätta att iakttas så länge

detta har FN-majoritetens stöd. Utskottet förutsätter vidare att

regeringen noga bevakar den svenska efterlevnaden av

generalförsamlingens rekommendation och har beredskap för att

med kort varsel föreslå erforderliga lagstiftningsåtgärder om

det skulle visa sig att svenska företag inte hörsammar

rekommendationen.

Demokratiprocessen är enligt utskottets uppfattning starkt

förankrad hos de parter som hittills varit drivande i

förhandlingarna, nämligen president de Klerks regering och ANC.

Utskottet hälsar därför med glädje att Nobels fredspris i år

tilldelats president de Klerk och ANC:s ledare Nelson Mandela.

Priset är ett välförtjänt erkännande av dessa ledares avgörande

personliga insatser för att åstadkomma en fredlig övergång till

demokrati i Sydafrika. Utskottet noterar att utrikesminister af

Ugglas i sina lyckönskningar till de båda fredspristagarna också

gett uttryck för Sveriges fortsatta stöd för

demokratiseringsprocessen i Sydafrika.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i

Sydafrika

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande

av lagen (1985:98) om förbud mot investeringar i Sydafrika,

2. beträffande lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa

lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om

en handelsblockad mot Sydafrika

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande

av lagen (1990:77) med bemyndigande att tillämpa lagen

(1971:176) om vissa internationella sanktioner i fråga om en

handelsblockad mot Sydafrika,

3. beträffande lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och

landstingskommuner att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande

av lagen (1985:1052) om rätt för kommuner och landstingskommuner

att vidta bojkottåtgärder mot Sydafrika,

4. beträffande utredning för att stödja svensk

företagsamhet

att riksdagen förklarar motion 1993/94:U1 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 9 november 1993

På utrikesutskottets vägnar

Pierre Schori

I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Alf Wennerfors

(m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson

(s), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Håkan

Holmberg (fp), Lena Boström (s), Fanny Rizell (kds) och

Lars-Olof Karlsson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilda yttranden

Apardheidsystemet och sanktionspolitiken

Alf Wennerfors och Peeter Luksep (båda m) anför:

Apartheidsystemet i Sydafrika var ett oerhört destruktivt

system mänskligt, ekonomiskt och socialt. Det ruttnade inifrån

och föll sönder av egen kraft på samma sätt som det

kommunistiska och socialistiska systemet i Östeuropa. Systemen

hade betydande likheter; en liten minoritets diktatur över

folkflertalet och en helt genomreglerad samhällsordning. Det var

alltså inte yttre krafter eller väpnad kamp som ledde till

apartheids fall.

Sanktionspolitiken mot Sydafrika var tveeggad. Å ena sidan

underströk den omvärldens moraliska avståndstagande från

apartheid. Detta var viktigt och riktigt.

Å andra sidan bidrog den till att Sydafrika ytterligare

isolerades och att landet blev fattigare.

Apartheidregimen strävade efter att isolera Sydafrika

kulturellt och mänskligt, därför att apartheid så totalt stred

mot de västvärldens värderingar som regimen påstod sig försvara.

Detta tog sig många uttryck, t.ex. utreseförbud för sydafrikaner

och inreseförbud för utlänningar med "fel åsikter", statsmonopol

på radio ch TV, förbud mot parabolantenner och presscensur.

Sanktionspolitiken förstärkte isoleringen och kom därmed att

spela regimen i händerna.

Apartheid förhindrade huvuddelen av befolkningen att

konstruktivt bidra till sin egen och landets ekonomiska

utveckling. Kvalificerade arbetsuppgifter, företagande, ägande

av mark och annan egendom var förbjudna för denna. Sanktionerna

innebar att dessa apartheids fattigdomsskapande effekter

förstärktes, genom att handel och investeringar försvårades. Det

skedde en ytterligare utarmning ovanpå apartheidpolitiken.

Investeringsförbudet ledde bl.a. till att de flesta företag

som tidigare var ägda från västvärlden kom att billigt övertas

av den sydafrikanska staten, apartheids kärna. Det försvagade

det privata näringsliv som var en av de strukturer inom

Sydafrika som motsatte sig apartheid.

Handelssanktionerna ökade självförsörjningsgraden, vilket

också var ett centralt mål för apartheidregimen.

Det är alltså fel att hävda att sanktionspolitiken har varit

en entydig framgång. Vissa apartheidmotståndare hävdar att den

snarast försenat processen mot demokrati.

Under demokratiseringen de senaste åren har den negativa

ekonomiska utvecklingen varit ett hinder. Den ökande fattigdomen

har bidragit till desperation, våld och en vitt spridd känsla av

djup besvikelse med demokratiprocessen. I detta skede är det

svårt att se att sanktionspolitiken har varit positiv.

Utredning för att stödja svensk företagsamhet (mom. 4)

Lars Moquist (nyd) anför:

På grund av sanktionspolitiken visavi Sydafrika har svenska

företag, som varit verksamma där, sedan ett tjugotal år berövats

möjligheten att expandera. Vissa företag har tvingats att

likvidera eller sälja ut sin verksamhet.

Ny demokrati anser därför att Sverige, samtidigt som

sanktionerna nu upphävs, bör stödja den i Sydafrika verksamma

svenskägda industrin med att bygga ut sin tillverkning och

marknadsföring. Det finns även behov av att ekonomiskt hjälpa de

svenska industriföretag som på grund av sanktionerna tvingats

slå igen sin verksamhet att åter etablera sig i Sydafrika.

Mot denna bakgrund bör en snabbutredning tillsättas för att

komma med konstruktiva förslag i syfte att stödja svensk

företagsamhet i Sydafrika. Utredningen bör särskilt undersöka de

möjligheter som kan finnas inom bl.a. BITS, SwedeCorp och EKN

att underlätta för svenskt näringsliv att expandera eller

återetablera sig i Sydafrika. Ny demokrati anser att ovannämnda

stödåtgärder för det svenska näringslivets framtida verksamhet i

Sydafrika bör finansieras ur de anslag som tidigare reserverats

som bidrag till ANC.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionen1

Motionen1

Utskottet2

Bakgrund2

Utskottets överväganden4

Hemställan6

Särskilda yttranden7