Bet. 1994/95:AU12

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1994/95:AU12

Arbetslivspolitik

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

Innehållsförteckning

1994/95

AU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet avsnitt B. Arbetslivsfrågor,

punkterna B 3--B 7 i proposition 1994/95:100 bilaga 11

(Arbetsmarknadsdepartementet).

I anslutning till de olika anslagspunkterna tar utskottet upp

ett trettiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

1995. Dessutom behandlas under särskilda avsnitt motioner om

arbetslivspolitikens allmänna inriktning och om

företagshälsovården.

Övriga anslagspunkter under budgetens arbetslivsavsnitt, B 1,

B 2, B 8 och B 13, tas upp i betänkande 1994/95:AU9 tillsammans

med regeringens proposition 1994/95:158 Ny

myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet m.m.

Anslagspunkterna B 9--B 12, Arbetsdomstolen m.m. slutligen

behandlas i betänkande 1994/95:AU6.

För att främja sysselsättningen för arbetshandikappade

förordar utskottet att sammanlagt ca 19 000 miljoner kronor

anvisas för sådana åtgärder för budgetåret 1995/96 (18

månader). Av detta belopp går i runda tal 1 100 miljoner kronor

till yrkesinriktad rehabilitering, dvs. främst anordnande och

drift av arbetsmarknadsinstitut (Ami), 10 800 miljoner kronor

till särskilda åtgärder för arbetshandikappade innefattande

lönebidrag, bidrag till arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och

näringshjälp samt utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami. Ca 7

100 miljoner kronor går till bidrag till driften av

Samhallkoncernen.

Utskottet godkänner att som ett led i rehabiliteringen av

arbetshandikappade högst 25 miljoner kronor under anslaget

Yrkesinriktad rehabilitering får användas för

arbetsförmedlingsinsatser, om detta bedöms ge bättre resultat än

Ami-insatser för motsvarande belopp.

Utskottet godkänner vidare regeringens förslag till inriktning

av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998. Det innebär

att för anslaget till Yrkesinriktad rehabilitering skall gälla

ett besparingskrav på statlig konsumtion och att anslaget år

1998 skall ha justerats ned med 103 miljoner kronor (12

månader).

Lönebidrag skall, med undantag för vissa prioriterade grupper,

fr.o.m budgetåret 1995/96 få lämnas med högst 90 % och fr.o.m.

budgetåret 1997 med högst 80 % av lönekostnaden.

Sänkningen beräknas år 1997 för anslaget Särskilda åtgärder

för arbetshandikappade medföra en besparing på 400 miljoner

kronor.

För anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag beräknas en

besparing på 360 miljoner kronor utöver de besparingar riksdagen

tidigare beslutat om. Vidare skall utbetalningen av

merkostnadsersättningen till koncernen senareläggas till den

25:e varje månad.

Företrädare för Centern, Folkpartiet, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet och Kristdemokraterna i utskottet följer upp sina

motioner i reservationer.

I betänkandet behandlas slutligen också förslaget i

proposition 1994/95:136 Överklagande av beslut enligt

arbetsmiljölagen jämte en motion som väckts med anledning därav.

Förslaget innebär att Arbetarskyddsstyrelsens beslut enligt

arbetsmiljölagen som riktar sig till den som släpper ut en

produkt på marknaden eller avlämnar den för att tas i bruk skall

överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för hos

regeringen.

Arbetarskyddsstyrelsen får rätt att överklaga domstolens

beslut.

Lagändringen är en anpassning till EG-rätten.

Utskottet ställer sig, med vissa redaktionella ändringar av

lagtexten, bakom regeringens förslag.

En reservation har avlämnats av Vänsterpartiet.

Propositionerna

Proposition 1994/95:100

I propositon 1994/95:100 bilaga 11

(Arbetsmarknadsdepartmentet) föreslår regeringen att riksdagen

under punkterna

B 3 (s. 95--99)

1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom

anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåren 1997 och

1998 som regeringen förordar,

2. godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen under anslaget

får användas för insatser under anslaget A 1.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,

3. till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 1 159 484 000 kr.

B 4 (s. 99--102)

till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 5 (s. 102--110)

1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom

anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,

2. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 808 081

000 kr.

B 6 (s. 110--117)

1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom

anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och

1998 som regeringen förordar,

2. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret

1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr.

B 7 (s. 117--118)

till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Proposition 1994/95:136

I proposition 1994/95:136 Överklagande av beslut enligt

arbetsmiljölagen föreslår regeringen -- efter föredragning av

statsrådet Anders Sundström -- att riksdagen

antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om

ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Propositionens lagförslag återfinns som bilaga till

betänkandet.

Motioner

Motioner från allmänna motionstiden 1995

1994/95:A202 av Bo Nilsson och Ronny Olander (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att fler svårt handikappade kan

få anställning i Samhall AB,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att effektivitetskravet måste vägas mot

svårt handikappades möjlighet till meningsfulla arbetsuppgifter

i Samhall AB,

3. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får i

uppdrag att redovisa en plan för en långsiktigt successiv

utbyggnad av antalet arbetstillfällen i enlighet med

Handikapputredningens förslag.

1994/95:A205 av Björn Ericson och Sven-Åke Nygårds (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om verksamheten i Samhall.

1994/95:A209 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utredning om fullgod företagshälsovård åt

alla anställda.

1994/95:A217 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen

anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering,

utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador och

i arbetsmiljöärenden.

1994/95:A219 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om särskilda åtgärder för funktionshindrades

möjligheter till arbete.

1994/95:A224 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en lagstiftning om obligatorisk

företagshälsovård.

1994/95:A227 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om sysselsättningen för handikappade i vårt land.

1994/95:A236 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om arbetsmarknadspolitiken med särskild

satsning på arbetshandikappade.

1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

31. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkta

lönebidrag för handikappade,

32. att riksdagen bemyndigar regeringen att överföra medel

från lönebidragen för fler anställningar inom Samhall AB enligt

vad i motionen anförts.

1994/95:A245 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om obligatorisk företagshälsovård.

1994/95:A254 av Arne Kjörnsberg och Berndt Ekholm (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning för lagstiftning beträffande

företagshälsovården.

1994/95:A256 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen

under anslaget B 6 Bidrag till Samhall Aktiebolag utöver vad

regeringen föreslagit anslår 300 miljoner kronor för budgetåret

1995/96.

1994/95:A257 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lönebidrag.

1994/95:A262 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att begränsningen som

avser bidrag till arbetsbiträde slopas enligt vad i motionen

anförts om handikappades möjlighet att få ett sådant bidrag,

2. att riksdagen beslutar att begränsningen om att lönebidrag

och bidrag till arbetsbiträde inte får överstiga den totala

lönesumman slopas,

3. att riksdagen till Arbetsbiträden för budgetåret 1995/96

(18 månader) anslår 2 900 000 kr utöver vad regeringen

föreslagit.

1994/95:A286 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om information om handikapp till

arbetsgivare,

30. att riksdagen till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 anvisar 500 000 000 kr

mer än vad regeringen föreslagit eller således 11 308 000 000

kr.

1994/95:A287 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

24. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos

regeringen begär förslag till en samlad strategi i

arbetslivsfrågor,

26. att riksdagen anslår 50 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit till Yrkesinriktad rehabilitering

budgetåret 1995/96,

27. att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktningen

av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998,

28. att riksdagen anslår 204 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade budgetåret 1995/96,

29. att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktningen

av besparingsåtgärer inom anslaget Bidrag till Samhall

Aktiebolag budgetåren 1997 och 1998,

30. att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag anslår

150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit budgetåret

1995/96.

1994/95:A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de handikappades situation på

arbetsmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om lönebidrag för handikappade,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en långsiktig lösning på

handikappkansliernas möjligheter att anställa personal med

lönebidrag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsbiträde för handikappade,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att

skapa nya arbetstillfällen för handikappade.

1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid handikappanpassning nya rön inom

tekniken bör tas till vara kontinuerligt och i övrigt vad i

motionen anförts om handikappanpassning på arbetsplatser.

1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om besparingar inom Samhall AB,

12. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om sänkta

lönebidrag för handikappade,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts beträffande personalutbildning om

funktionshinder inom statliga verksamheter.

Motion väckt med anledning av proposition 1994/95:136

1994/95:A23 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en kammarrätt som

överklagandeinstans i stället för regeringen.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

anslagsframställningar under avsnitt B. Arbetslivsfrågor i årets

budgetproposition. Det gäller anslaget till yrkesinriktad

rehabilitering, dvs. främst anordnande och drift av

arbetsmarknadsinstitut (Ami), uppdragsverksamheten inom den

yrkesinriktade rehabiliteringen, särskilda åtgärder för

arbetshandikappade och Samhall AB.

Utskottet behandlar slutligen i betänkandet regeringens

förslag i proposition 1994/95:136 om överklagande av beslut

enligt arbetsmiljölagen.

I budgetpropositionen aviserar regeringen att man kommer att

lägga fram en proposition till riksdagen som bl.a. tar upp

frågan om en ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet.

Förslaget berör Arbetarskyddsverket, Arbetsmiljöinstitutet,

Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden och

syftar till att förbättra strukturen inom sektorn och åstadkomma

ett bättre resursutnyttjande och effektivare verksamhet.

Utskottet kommer att behandla det aviserade förslaget senare

under våren i ett betänkande AU9 om ny myndighetsorganisation på

arbetslivsområdet. I det sammanhanget behandlas även

anslagsfrågor som rör de nämnda verksamheterna. Då kommer

förslagen om kostnadsminskningar på arbetslivsområdet att

redovisas närmare.

I de närmast följande avsnitten i förevarande betänkande tar

utskottet upp något om utvecklingen på arbetslivsområdet och om

företagshälsovården. Därefter behandlas de särskilda anslagen

varefter betänkandet avslutas med ett avsnitt om förslaget i

proposition 136.

Arbetslivspolitik

Arbetsmarknadsministern lämnar i de inledande delarna av

arbetslivsavsnittet i budgetpropositionen (s. 84--93) sin syn på

den aktuella utvecklingen på arbetslivsområdet. Här sägs

bl.a. följande:

Frågor om kompetensutveckling, förändrad arbetsorganisation

och införande av ny teknik har under de senaste tio åren kommit

att skjutas i förgrunden. Det har lett till utvecklade

arbetsplatser där arbetstagarnas inflytande ökat. Samtidigt har

näringslivet blivit konkurrenskraftigare.

Det politiska trycket på en förnyelse av arbetslivet försvann

emellertid till följd av den politik som förts efter 1991 under

den borgerliga regeringen. Den offensiv för arbetslivets

förnyelse som den dåvarande Socialdemokratiska regeringen

inledde i slutet av 1980-talet har tappat fart till följd av den

förda politiken, heter det i propositionen.

Den höga arbetslösheten har medfört att de anställda blivit

mera försiktiga med att ställa krav på förändringar, och

arbetsgivarna har blivit mindre benägna att göra nödvändiga

investeringar och utveckla arbete och arbetsorganisation.

Det förestående arbetet med att öka tillväxten och skapa nya

jobb måste förenas med ett aktivt arbetsmiljöarbete och en

fortsatt förnyelse av arbetslivet. Det är på sikt en nödvändig

investering som bidrar till ökad produktivitet och

konkurrenskraft och därmed till en starkare samhällsekonomi.

En viktig uppgift blir att föra erfarenheter och kunskaper

från bl.a. Arbetslivsfondens verksamhet vidare och att

vidmakthålla de positiva förändringar i arbetsmiljön och

arbetsmiljöarbetet som bl.a. denna verksamhet bidragit till.

Utvecklingen av samhällsekonomin och arbetslivets struktur kan

befaras medföra bl.a. ökade psykiska belastningar i många

arbeten. Vidare ökar allergier bl.a. orsakade av dålig

inomhusmiljö. Förhållandena i många skolor och daghem är därvid

ett stort problem och har lett till ingripanden från

Arbetarskyddsverkets sida. Våld och hot i arbetslivet är ett

annat växande arbetsmiljöproblem. Det är viktigt att

förändringarna i risk- och problembilden uppmärksammas i

tillsynen av arbetsmiljön samt i forsknings- och

utvecklingsarbetet, framhålls det i propositionen.

Arbetsmarknadsministern lämnar vidare i propositionen en

översikt över vissa aktuella arbetslivsfrågor. Därvid berörs

bl.a. följande frågor:

Utvecklingen av antalet anmälda arbetsolyckor och

arbetssjukdomar samt också vilka initiativ som tagits på området

kvinnors arbetsmiljö.

Frågan om medicinska kontroller i arbetslivet. En särskild

utredare har tillsatts för att se över frågan. Utredaren skall

redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1996.

Den aviserade arbetstidsutredningen. Utredningen skall

behandla de långsiktiga konsekvenserna av alternativa

arbetstidsförkortningar och undersöka på vilket sätt flexibla

arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning samt utreda

konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska

regelsystemet på området.

Betänkandet SOU 1994:41 ledighetslagstiftningen -- en översyn

som bereds inom regeringskansliet.

Den inom regeringskansliet pågående beredningen av frågan om

vilka åtgärder som behöver vidtas för att bygga vidare på och

upprätthålla en bra företagshälsovård.

Arbetslivsfondens verksamhet varvid det aviseras ett förslag

till riksdagen om hur fondens återstående medel skall användas.

Funktionshindrade människors delaktighet i samhället och

frågan om en översyn av vilka hinder som möter denna grupp i

arbetslivet och vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka

deras ställning.

Aktuella frågor som har samband med Internationella

arbetsorganisationen (ILO).

I budgetpropositionens arbetslivsavsnitt redovisas slutligen

den totala utgiftsutvecklingen på arbetslivsområdet enligt

följande. För budgetåret 1994/95 har anvisats 13 430,6 miljoner

kronor. Anslaget för tiden juli 1995--juni 1996 beräknas till 13

835,9 miljoner kronor. År 1997 beräknas en besparing på området

på 420,0 miljoner kronor och år 1998 på ytterligare 301,3

miljoner kronor.

Vänsterpartiet anser i motion A287 (yrk. 24) att regeringen

saknar en samlad strategi för att lösa de problem som finns i

arbetslivet. Man konstaterar att regeringen i propositionen

uppmärksammar flera problem utan att komma med förslag till

konkreta lösningar. Enligt motionärernas mening bör riksdagen

därför uppdra åt regeringen att återkomma med förslag om hur man

tänker sig att lösa problemen som redovisas på

arbetslivsområdet.

Enligt utskottets mening har det på senare tid uppnåtts

positiva resultat i arbetsmiljöarbetet, och det pågår på många

håll ett intensivt förändringsarbete.

Av stor betydelse har därvid varit 1991 års arbetsmiljöreform.

Reformen syftade till ökad aktivitet i det lokala

arbetsmiljöarbetet. Förändringen innebar bl.a. att de

arbetsorganisatoriska och därmed sammanhängande psykosociala

arbetsmiljöfaktorerna lyftes fram. Den enskilde arbetstagarens

möjligheter att delta i utvecklingen av sitt arbete stärktes.

Arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete och

ett aktivt rehabiliteringsarbete på arbetsplatserna vidgades.

Skyddskommittéernas och skyddsombudens roll utvecklades och

därmed formerna för partssamverkan på arbetsplatserna. Genom

reformen skärptes slutligen synen på arbetsmiljöbrott.

Betydelsefulla ändringar i arbetsmiljölagen gjordes även 1994.

Samordningsansvaret på gemensamma arbetsställen preciserades.

Ett särskilt skyddsansvar infördes för den som hyr in

arbetskraft, och ett direkt skyddsansvar infördes för den som

råder över arbetsställe i förhållande till dem som arbetar där

utan att vara anställda av honom. Skyddsombudens befogenheter

vidgades.

Av den allra största betydelse för att stimulera förändring

och nytänkande på arbetsplatserna har vidare de initiativ och

ekonomiska stimulanser varit som blivit möjliga genom

Arbetslivsfondens verksamhet.

Utskottet tror att det finns en betydande samsyn över

partigränserna när det gäller behovet av fortsatt

förändringsarbete i arbetslivet. Inom regeringskansliet pågår

ett fortlöpande arbete på området, och det förefaller utskottet

obehövligt med ett sådant initiativ i frågan från riksdagens

sida som Vänsterpartiet begär. Motion A287 avstyrks därmed i

berörd del.

Företagshälsovård

Den förra regeringen uppdrog i februari 1994 åt Statskontoret

att undersöka hur företagshälsovården har påverkats av att det

generella statsbidraget avvecklats fr.o.m. den 1 januari 1993

och av det förhållandet att kollektivavtal om företagshälsovård

saknas för stora delar av arbetsmarknaden.

Statskontoret har redovisat resultatet av undersökningen i

rapporten Företagshälsovård utan statsbidrag (1994:17). Det

framgår av rapporten bl.a. att det skett stora

verksamhetsförändringar och kraftiga personalminskningar inom

företagshälsovården samt att gränserna mellan olika former av

företagshälsovård har lösts upp. Resultatet pekar också på en

viss minskning av antalet anslutna personer till

företagshälsovården. En stor del av denna förändring bedöms bero

på att antalet personer i arbetskraften minskat.

Som redovisats ovan i avsnittet om arbetslivspolitikens

inriktning bereds inom regeringskansliet för närvarande frågan

om vilka åtgärder som skall vidtas för att upprätthålla en bra

företagshälsovård.

I ett antal motioner förespråkas en obligatorisk

företagshälsovård, dvs. en genom lag fastlagd skyldighet för

arbetsgivarna att tillhandahålla företagshälsovård åt sina

anställda.

Hans Stenberg (s) påtalar i motion A224 att

företagshälsovården blivit påtagligt försämrad sedan

statsbidragen togs bort. Det förhållandet kommer att öka

arbetsskadefrekvensen inom några år. Eftersom kostnaderna för en

dålig arbetsmiljö till sist alltid drabbar samhället är det

nödvändigt att i lag föreskriva en viss nivå på

företagshälsovården i företagen.

Även Torgny Danielsson (s) förespråkar i motion A245 en

lagstadgad företagshälsovård som alternativ om arbetsmarknadens

parter inte kan förmås att träffa kollektivavtal på området.

Alf Eriksson m.fl. (s) i motion A209 och Arne Kjörnsberg och

Berndt Ekholm (s) i motion A254 anser att frågan om hur

företagshälsovården skall utformas bör utredas.

Hans Andersson m.fl. (v) för i motion A217 fram tanken på att

företagshälsovården regleras i en rättighetslag. Motionärerna

lämnar vidare (yrk. 2) förslag om vissa principer för

företagshälsovårdens finansiering. Verksamheten bör enligt

motionen huvudsakligen finansieras av arbetsgivaren. Tanken på

ett system knutet till försäkringsbolag avvisas. Motionärerna

kan tänka sig en differentiering av avgifterna i relation till

företagens arbetsskadenivå, eventuellt enligt finsk modell med

en 15-gradig skala.

I motionen föreslås vidare (yrk. 7) en klarare reglering av

företagshälsovårdens, försäkringskassans och yrkesinspektionens

samverkans- och ansvarsområden.

Något som skulle gagna företagshälsovården är enligt motionen

(yrk. 6) en uttalad och tydlig skrivning i arbetsmiljölagen om

sekretess vid arbete med hälso- och miljöskydd inom företagen.

Utskottet kan konstatera att arbetsmiljölagen innehåller

en bestämmelse som under vissa omständigheter gör det till en

lagfäst skyldighet för arbetsgivarna att bereda

företagshälsovård åt sina anställda. I lagens 3 kap. 2 § heter

det nämligen: "Om arbetsförhållandena påkallar det skall

arbetsgivaren föranstalta om företagshälsovård i den omfattning

verksamheten kräver." Möjlighet finns därmed för

Yrkesinspektionen att, som en sistahandsåtgärd, med stöd av

bestämmelserna i lagens 7 kap. 7 § förelägga arbetsgivaren att

vid vite ansluta arbetsplatsen till företagshälsovården.

Frågan om ett obligatorium övervägdes redan vid mitten av

1980-talet i samband med en reformering av företagshälsovården

men avvisades då.

Tidigare undersökningar har visat att det framför allt varit

de mindre företagen som stått utanför företagshälsovården. Det

har tidigare i olika sammanhang inte ansetts verkningsfullt att

med lagstiftning lösa problemet med låg anslutning bland

småföretagen. Det har vidare förts fram synpunkter om att en

lagreglering skulle kunna uppfattas som ett hinder för parternas

inflytande på företagshälsovårdens utformning och minska deras

intresse och engagemang.

Utskottet har under de senaste åren intagit ståndpunkten att

man borde avvakta möjligheterna att få till stånd en

avtalsreglering av företagshälsovården och dess verksamhet. Om

det visar sig omöjligt att lösa frågan avtalsvägen bör enligt

utskottets bedömning andra möjligheter övervägas. Sådana förslag

som förs fram i Vänsterpartiets motion bör därvid kunna

granskas. Frågan om hur en god företagshälsovård skall kunna

upprätthållas kräver noggranna överväganden, och utskottet vill

i övrigt inte föregripa det beredningsarbete som pågår inom

regeringskansliet.

Motionerna A209, A224, A245, A254 (alla s) och A217 (v) i

förekommande fall i motsvarande delar avstyrks därmed.

Arbetshandikappade

Arbetshandikappades sysselsättning

Elver Jonsson m.fl. tar i Folkpartiets kommittémotion A286

(yrk. 20) upp betydelsen för livskvalitén att få utföra ett

efterfrågat arbete. Ofta överdrivs enligt motionen svårigheterna

med att anställa en funktionshindrad person. Information till

arbetsgivare och enklare anpassningar av arbetsmiljön kan enligt

motionärerna vara det som behövs för att överbrygga hindren att

få jobb.

Marianne Samuelsson m.fl. (mp) framhåller i motion So224 (yrk.

1) att många handikappade med relativt enkla medel kan leva i de

flesta miljöer och klara många situationer själva. Samhället

måste ge dem verktyg för att öka inflytandet över den egna

situationen och minska beroendet. Ett led i denna utveckling är

handikappanpassning av arbetsplatserna. Med hjälp av modern

teknik är det möjligt att ge även svårt handikappade ett

intressant och meningsfullt arbete.

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att det

med relativt enkla anpassningsåtgärder går att överbrygga

svårigheterna för många arbetshandikappade att sköta ett

arbete. Med modern teknik kan även svårigheterna för många svårt

funktionshindrade övervinnas.

Information och anpassningar av arbetsmiljön för personer med

funktionshinder är en uppgift för en rad myndigheter. AMS har

omfattande informationsmaterial om olika stöd, bl.a. bidrag till

arbetstekniska hjälpmedel och anpassning av arbetsmiljön.

Anslaget B 5 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

omfattar bl.a. bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt

handikappade. Anslaget kan också användas för att betala

experthjälp i ärenden som gäller anpassning av arbetsmiljö och

arbetsförhållanden för en individ med funktionshinder i samband

med anställning.

Försäkringskassan ger bidrag till arbetshjälpmedel åt redan

anställda.

Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut föreskrifter (AFS 1994:1)

om arbetsanpassning och rehabilitering samt allmänna råd om

tillämpningen av föreskrifterna.

Utskottet vill vidare peka på den informationsbroschyr med

exempel på olika lösningar som i år getts ut av Svenska

Arbetsgivareföreningen, Att arbeta med handikapp -- Med rätt

arbete och teknik är ett funktionshinder inget handikapp.

Broschyren vänder sig till arbetsgivare och ingår i ett projekt

med syfte att intressera företag för att se arbetsmöjligheter

för personer med olika handikapp.

Utskottet vill som avslutande reflexion framhålla betydelsen

av att också den arbetshandikappade själv informeras om vilka

anpassningsåtgärder som är möjliga. Det är särskilt viktigt i

övergången mellan skola och arbetsliv. Det är i många fall då

som det avgörs om den funktionshindrade skall få fotfäste på

arbetsmarknaden eller inte. Ett viktigt inslag i den verksamhet

som Af/Ami driver för ungdomar med funktionshinder är just att

ge information om möjligheterna till arbetstekniska hjälpmedel

och anpassningsåtgärder för att vidga ungdomarnas studie- och

yrkesval. Det är av stor betydelse att verksamheten

upprätthålls.

Utskottet anser sammanfattningsvis att den fråga motionärerna

berör är uppmärksammad och att ett uttalande från riksdagen i

frågan knappast är nödvändigt. Motionerna A286 (yrk. 20) och

So224 (yrk. 1) avstyrks med det anförda.

Rune Backlund m.fl. (c) förespråkar i Centerns

kommittémotion So294 (yrk. 16) att staten inom sitt

verksamhetsområde särskilt i verksamheter med täta kontakter med

handikappade bör prioritera personalutbildning om

funktionshinder.

Utskottet hyser stor sympati för de intentioner som

framförs i centermotionen beträffande personalutbildning om

funktionshinder. Ett särskilt tillkännagivande av riksdagen i

frågan torde dock knappast vara erforderligt varför motion So294

avstyrks i berörd del.

I motion A236 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kds) påtalas

att det rådande sysselsättningsläget drabbar de

arbetshandikappade särskilt hårt. Motionärerna förespråkar en

arbetsmarknadspolitik som inriktas på en kraftfull satsning på

särskilda åtgärder för att värna om arbetshandikappades

möjligheter till arbete. Det kan t.ex. gälla fler

arbetstillfällen vid Samhall. Enligt motionen har Samhall

möjlighet att skapa ca 1 500 nya arbeten under nästa budgetår.

Varje nytt Samhalljobb ger en besparing jämfört med a-kassa och

sjukersättning och innebär en samhällsekonomisk vinst på ca

60 000 kr per jobb. Motionärerna önskar ett tillkännagivande

till regeringen i frågan.

Bo Holmberg m.fl. (s) tar i motion A227 upp det politiska

ansvaret när det gäller de handikappades möjligheter till

arbete. I motionen framläggs förslag som tar sikte på att

stimulera anpassad sysselsättning för funktionshindrade. Ett

tillkännagivande begärs i frågan.

Bo Nilsson och Bengt Kronblad (båda s) tar i motion A289 upp

handikappades prekära situation på arbetsmarknaden (yrk. 1).

Motionärerna efterlyser förutom anslag på hög nivå ytterligare

förslag och resurser som underlättar inträdet på arbetsmarknaden

för handikappade (yrk. 7).

Även Ulla-Britt Hagström (kds) i motion A219 konstaterar att

den höga arbetslösheten gör att funktionshindrade hamnar längst

bak i kön bland arbetssökande. I motionen förordas ett

tillkännagivande till regeringen om fler särskilda åtgärder för

handikappade.

Utskottet känner väl till att arbetslöshetssituationen

för arbetshandikappade är besvärlig. Enligt

Arbetsmarknadsstyrelsens statistik var 44 785

arbetshandikappade kvarstående arbetssökande i januari 1995.

Arbetslösheten bland arbetshandikappade har dock ökat i mindre

utsträckning än bland flertalet andra kategorier sökande. De

arbetshandikappades andel av arbetslösheten har 1994 legat på

en nivå kring 4 %.

Arbetshandikappade har relativt sett svårare än övriga

sökande, med undantag för kategorin utomnordiska medborgare, att

få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Man kan dock

konstatera att fler arbetshandikappade som var inskrivna vid

arbetsförmedlingen fick arbete 1993/94 än det närmast föregående

budgetåret.

När det gäller motionskraven om ökade satsningar vill

utskottet hänvisa till budgetpropositionen (s. 90) där det sägs

att det är ytterst angeläget att funktionshindrade människors

delaktighet i samhället och möjligheter att aktivt delta i

arbetslivet förbättras. Insatser för arbetshandikappade är

vidare ett prioriterat område inom arbetslivspolitiken.

Utskottet är tveksamt till den typ av marginalresonemang som

förs i fyrpartimotion A236. Ingen hänsyn tas till förändringar i

olika intressenters beteenden, undanträngningseffekter etc.

Utskottet är inte övertygat om att förslaget i motionen innebär

den besparing som motionärerna påstår.

Utskottet utgår från att regeringen studerar frågan och tar de

initiativ man finner erforderliga.

Lönesubventionen för arbetshandikappade uppgår i dag till över

100 %. Utskottet bedömer att ytterligare statliga subventioner

inte är försvarbara i det ekonomiska läge där landet befinner

sig. Statliga subventioner är enligt utskottets mening heller

inte den långsiktigt bästa lösningen för att komma till rätta

med arbetslösheten bland arbetshandikappade. Det primära är en

politik för ekonomisk återhämtning och generellt lägre

arbetslöshet. En sådan utveckling kommer att ge positiva

effekter på sysselsättningsläget även för arbetshandikappade.

De anslag för nästa budgetår som regeringen föreslår för olika

handikappåtgärder och som utskottet redovisar i det följande

uppgår sammantagna till omkring 19 000 miljoner kronor (18

mån.). Från anslagen finansieras arbetsprövning, arbetsträning,

arbetshjälpmedel, lönebidrag och arbete i skyddade former m.m.

Det innebär betydande satsningar även om anslagen räknat över en

tolvmånadersperiod är något lägre än för innevarande

budgetår.

Utskottet kan vidare konstatera att fler arbetshandikappade

tog del av arbetsmarknadsåtgärder budgetåret 1993/94 än de

närmast föregående budgetåren. Det var fråga om

arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete, ungdomspraktik,

arbetslivsutveckling och utbildningsvikariat.

Utskottet kan sammanfattningsvis inte finna annat än att det

görs betydande satsningar för arbetshandikappade. I det rådande

ekonomiska läget är motionärernas krav på ytterligare

statsutgifter enligt utskottets mening inte försvarbara.

Utskottet avstyrker därför de nu behandlade motionerna A219

(kds), A227 (s), A236 (m, c, fp, kds) och A289 (s) i berörda

delar.

Yrkesinriktad rehabilitering

1993/94 Utgift 744 817 000

1994/95 Anslag 781 448 000

1995/96 Prop. 1 159 484 000

varav 772 989 000 beräknat för juli 1995--juni 1996

Anslaget finansierar verksamheten vid Ami samt

metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den

yrkesinriktade rehabiliteringen.

Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 95--99) att riksdagen

1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom

anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåren 1997 och

1998 som regeringen förordar,

2. godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen under anslaget

får användas för insatser under anslaget A 1

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,

3. till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret

1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 159 484 000 kr.

Regeringen har under anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader förordat att upp till 75 miljoner kronor

av under anslaget anvisade medel skall kunna användas för

insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen om detta

bedöms ge ett bättre resultat än förmedlingsinsatser för

motsvarande belopp. På motsvarande sätt föreslås att upp till 25

miljoner kronor av anslaget under anslaget B 3. Yrkesinriktad

rehabilitering skall få användas till arbetsförmedlingsinsatser

om detta bedöms ge ett ur sökandesynpunkt bättre resultat än

Ami-insatser för motsvarande belopp.

Regeringen anför vidare att ett besparingskrav på statlig

konsumtion fram till budgetåret 1998 bör gälla för den

yrkesinriktade rehabiliteringen. Detta innebär att anslaget år

1998 skall ha justerats ned med 103 miljoner kronor.

Vänsterpartiet kan enligt motion A287 (yrk. 26) inte

acceptera de hårdhänta besparingarna på Ami. Besparingarna

begränsar institutens möjligheter att aktivt arbeta för att

förhindra att människor slås ut från arbetslivet. Det måste

enligt motionen även i det nuvarande ekonomiska läget vara en

prioriterad uppgift. Vänsterpartiet vill därför till

yrkesinriktad rehabilitering för 1995/96 anvisa 50 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit.

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett

besparingskrav på statlig konsumtion bör gälla för den

yrkesinriktade rehabiliteringen fram till budgetåret 1998.

Förslaget tillstyrks alltså.

Utskottet tillstyrker likaledes förslaget om att upp till 25

miljoner kronor av anslaget skall få användas till

arbetsförmedlingsinsatser om det bedöms ge ett bättre

resultat än Ami-insatser. Det bör understrykas att den

flexibilitet som förslaget innebär skall utgöra ett led i

rehabiliteringen av arbetshandikappade.

Utskottet föreslår att anslaget av riksdagen, med avslag

på motion A287 i motsvarande del, anvisas med det belopp som

regeringen har begärt.

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet

1994/95 Anslag 1 000

1995/96 Prop. 1 000

I enlighet med regeringens förslag under punkt B 4 (s.

99--102) bör anslaget till den intäktsfinansierade delen av

Ami-verksamheten (s.k. arbetslivstjänster) anvisas med ett

formellt belopp av 1 000 kr.

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

1993/94 Utgift 6 257 135 866 Reservation 779 211 183

1994/95 Anslag 7 123 169 000

1995/96 Prop. 10 808 081 000

varav 7 205 387 000 beräknat för juli 1995--juni 1996

Den övervägande delen av anslaget används för att bekosta

lönebidrag, dvs. lönesubventioner till enskilda och offentliga

arbetsgivare som ger anställning åt arbetshandikappade. I övrigt

bekostar anslaget bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade i

samband med anställning, arbetsbiträde och näringshjälp, dvs.

finansiell hjälp åt handikappade som startar egen verksamhet.

Sedan föregående budgetår betalas också utbildningsbidrag till

inskrivna vid Ami från anslaget.

Regeringen föreslår under punkt B 5 (s. 102--110) i

budgetpropositionen att riksdagen

1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom

anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,

2. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 808

081 000 kr.

Lönebidrag m.m.

I propositionen anför regeringen att inte heller de åtgärder

som avser handikappade kan undantas från besparingskrav.

Reglerna för anställning med lönebidrag föreslås ändrade så att

det mer tydligt framgår att högsta bidragsnivåerna skall

förbehållas personer med svåra funktionshinder. Det är fråga om

arbetslösa som är berättigade till insatser enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, för

arbetslösa som på grund av långvarig och svår psykisk sjukdom

inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller varit borta

från arbetslivet under längre tid samt för arbetslösa med mer än

ett svårare funktionshinder.

För sökande som inte tillhör de nu nämnda grupperna

funktionshindrade föreslås lönebidrag fr.o.m. budgetåret 1995/96

utgå med högst 90 % och fr.o.m. budgetåret 1997 med högst 80

% av lönekostnaden för den anställde. Besparingseffekten när

förslaget har genomförts fullt ut 1997 beräknas till 400

miljoner kronor (18 månader).

I propositionen föreslås vidare att utbildningsbidraget till

inskrivna vid Ami, som inte är berättigade till ersättning från

arbetslöshetskassa, sänks. Dagpenningen föreslås utgå med 245 kr

per dag i stället för 338 kr. Sänkningen av utbildningsbidraget

beräknas innebära en nettobesparing på 57 miljoner kronor (12

mån).

Centerpartiet motsätter sig dels i motion A244 (yrk. 31), dels

i kommittémotion So294 (yrk. 12) av Rune Backlund m.fl. den

föreslagna sänkningen av lönebidragen eftersom förslaget

entydigt kommer att leda till att människor går från arbete till

arbetslöshet eller förtidspension. Regeringens förhoppning om en

besparing på 60 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 på

lönebidragen uteblir därför enligt motionärerna. I Centerns

budgetalternativ minskas kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen

i motsvarande mån.

Vänsterpartiet anser i motion A287 (yrk. 27) att riksdagen

bör avslå regeringens förslag till inriktning av

besparingsåtgärder inom B 5-anslaget för budgetåren 1997 och

1998. Partiet vill anslå mer pengar än regeringen till

inskrivna vid Ami och till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade.

Utskottet gör följande bedömning. Före införandet av de

flexibla lönebidragen den 1 juli 1991 tillämpades ett system med

olika bidragsnivåer för olika kategorier arbetsgivare. Systemets

utformning hade en historisk orsak. Höga bidrag utgick till

statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer beroende

på att dessa arbetsgivare tidigare hade kunnat anordna statligt

arkivarbete där AMS stod för hela lönekostnaden. Lägre bidrag

utgick till andra arbetsgivare på grund av att dessa hade kunnat

anställa arbetshandikappade i halvskyddad sysselsättning, där

bidragsnivån var väsentligt lägre. När de skilda stödformerna

slogs samman utan att bidragsnivåerna förändrades nämnvärt

uppstod olika villkor för olika arbetsgivare.

Enligt de nuvarande reglerna om flexibla lönebidrag fastställs

bidragen i de enskilda fallen i förhandlingar mellan

arbetsförmedling och arbetsgivare. Med reformen ville man

åstadkomma ett bidragssystem som anpassar lönesubventioneringen

till de handikappades personliga förutsättningar. Den som har en

betydande nedsättning skall kunna omfattas av ett högre

lönebidrag än den som kan göra en större arbetsinsats. Bidragets

storlek skall alltså inte bestämmas av arbetsgivarens ekonomiska

möjligheter att svara för lönekostnader utan av den

arbetshandikappade sökandens förutsättningar.

Ett uttalat mål med införandet av det flexibla lönebidraget

var att bidragsnivåerna generellt skulle sänkas så att fler

personer kunde få lönebidragsanställningar inom tilldelad

medelsram.

Riksrevisionsverket har i sin rapport RRV 1994:4 gjort en

utvärdering av det flexibla lönebidraget. I rapporten sägs bl.a.

följande.

Antalet nyanställningar med lönebidrag har ökat stadigt sedan

det flexibla lönebidraget infördes. Detta skall bl.a. ses mot

bakgrund av att arbetsmarknaden för handikappade krymper och att

det oftare krävs ett lönebidrag för att en arbetshandikappad

skall kunna få ett arbete. Flexibiliteten när det gäller

bidragsnivåerna har sannolikt medfört att möjligheterna för

gravt handikappade att få en lönebidragsanställning har ökat.

AMS har i sin årsredovisning redogjort för hur de

genomsnittliga bidragsnivåerna utvecklats hos olika kategorier

arbetsgivare.

Av redovisningen framgår bl.a. att den genomsnittliga

bidragsnivån beräknat på samtliga arbetsgivarkategorier för

kvarstående i flexibelt lönebidrag ökat från 66,8 % i januari

1992 till 72,5 % i juni 1994. Antalet personer som börjat ett

arbete med lönebidrag har ökat markant från 401 personer per

månad i genomsnitt under budgetåret 1988/89 till 1 058 i

genomsnitt per månad under innevarande budgetår. Det är

enbart hos statliga arbetsgivare eller motsvarande resp.

försäkringskassan som den genomsnittliga bidragsnivån ligger

över 90 %.

Utskottet delar regeringens uppfattning att i det rådande

ekonomiska läget inte ens åtgärder som avser arbetshandikappade

kan undantas från besparingskrav.

Den förändring som nu föreslås beträffande lönebidraget

motiveras främst av besparingsskäl men utskottet anser att

förslaget i flera avseenden anknyter till de intentioner som

riksdagen ställde sig bakom när det flexibla lönebidraget

infördes.

Sänkningen av bidragstaket till 90 % och därefter 80 % av

lönekostnaden föreslås således inte gälla arbetslösa

arbetshandikappade som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS). Förslaget föreslås

heller inte gälla arbetslösa som på grund av långvarig och svår

psykisk sjukdom inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller

varit borta från arbetslivet under längre tid. Slutligen

föreslås ett undantag för arbetslösa med mer än ett svårare

funktionshinder.

Det är enligt utskottet bra att det tydliggörs att de högsta

bidragsnivåerna skall förbehållas arbetslösa med svåra

funktionshinder. Utskottet anser att regeringen bör följa vilka

effekter den föreslagna sänkningen av lönebidragstaket får för

kategorin gravt handikappade som inte omfattas av LSS-lagen och

om så erfordras återkomma till riksdagen i frågan.

När det flexibla lönebidraget infördes förutsattes den

genomsnittliga bidragsnivån sjunka. Utvecklingen har blivit den

motsatta. Förslaget om en sänkning av lönebidragstaket kommer

att leda till en sänkning av den genomsnittliga bidragsnivån.

Även på den punkten stämmer förslaget således med vad riksdagen

tidigare uttalat.

Utskottet ställer sig med det anförda bakom inriktningen av

det förslag till besparingsåtgärder som föreslås i

propositionen. Motionerna A244 (c), A287 (v) och So294 (c)

avstyrks härmed i berörda delar.

I två motioner från enskilda s-ledamöter skisseras

alternativa lösningar för hur lönebidraget skall utformas.

En smidigare lösning till samma kostnad kan enligt Lilian

Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) i motion A257 (yrk. 2)

uppnås om den genomsnittliga bidragsnivån bestäms till 90

resp. 80 % av lönekostnaden. De ideella organisationerna kan på

det sättet undgå de negativa effekterna av att högsta tillåtna

lönebidrag sänks till 90 % och sedan 80 % av lönekostnaden.

Utskottet anser att förslaget i motion A257 om en högsta

tillåten genomsnittlig bidragsnivå väcker en rad frågor om hur

förslaget är tänkt att realiseras. Är det meningen att

genomsnittsberäkningen skall avse lönebidragen i hela landet

eller hos en viss arbetsgivare eller avses lönebidragen för en

viss individ sett under en tidsperiod? Utskottet bedömer att ett

system innebärande en genomsnittsberäkning för hela landet

kommer att innebära stora tillämpningsproblem för

arbetsförmedlingen. Hur skall man i ett enskilt

lönebidragsärende kunna veta vilken bidragsnivå som är

acceptabel utan att riksgenomsnittet i slutändan överskrids?

Utskottet anser att förslaget som det presenterats inte

kan läggas till grund för lagstiftning och avstyrker därför

bifall till motion A257 i här berörd del.

Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) framhåller i motion A289

(yrk. 2) att regeringens förslag att sänka nivån på lönebidragen

kan få allvarliga konsekvenser för personer med svåra

funktionsnedsättningar som inte tillhör den prioriterade

gruppen. De båda motionärerna skisserar en alternativ modell som

innebär att det vid anställningstillfället inte skall vara något

tak för lönebidraget men att bidraget därefter trappas ned till

den nivå som motsvarar handikappets svårhetsgrad.

Utskottet ser ingen fördel med det i motion A289

skisserade förslaget. Tvärtom anser utskottet att det är bättre

ur den funktionshindrades och arbetsgivarens synvinkel om

lönebidraget och därigenom arbetsgivarens kostnader för

anställningen klargörs från början. Motion A289 i berörd del

avstyrks därmed.

I motionen (yrk. 3) understryks vidare behovet av en

långsiktig lösning på handikapporganisationernas möjligheter att

anställa personal med lönebidrag.

Utskottet kan konstatera att

handikapporganisationernas problem med anledning av de

flexibla lönebidragen har aktualiserats motionsledes under

en följd av år. Vid frågans behandling föregående riksmöte

anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

1993/94:AU12, rskr. 190, att utskottet inte var berett att

förorda en återgång för handikapporganisationernas del till det

lönebidragssystem som gällde före den 1 juli 1991.

Utskottet redovisade också att riksdagen när systemet med de

flexibla bidragen infördes förutsåg att arbetsgivare som

tidigare fått höga lönesubventioner på sikt skulle få räkna med

genomsnittligt lägre bidrag. Riksdagen (1990/91:AU12, rskr. 282)

ställde sig vid det tillfället bakom en handlingslinje som

innebar att man utgick från att arbetsförmedlingarna skulle

komma att agera på ett sådant sätt att enskilda människor inte

skulle behöva råka illa ut. Förmedlingarna ansågs ha alla

förutsättningar att bedöma de arbetsmarknadsmässiga

konsekvenserna för de berörda anställda.

Den ståndpunkt riksdagen intagit medförde att det fr.o.m. den

1 juli 1993 infördes en ny bestämmelse i 17 a § i

lönebidragsförordningen (1991:333). Regeln innebär att det vid

omprövning av bidrag som beviljats före den 1 juli 1991 bör

beaktas om en minskning av lönebidraget kan medföra en påtaglig

risk för att den anställde inte får behålla anställningen.

Utskottet är mot den nu redovisade bakgrunden inte berett att

föreslå någon särlösning av frågan för

handikapporganisationernas del. Utskottet avstyrker därmed

bifall till motion A289 i berörd del.

Arbetshjälpmedel

Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas med högst 50 000 kr

per år till en arbetsgivare som anställer en handikappad eller

har en handikappad anställd. Bidraget kan också lämnas i vissa

andra fall. Tanken med bidraget är att det skall göra det

möjligt för den handikappade att med hjälp av bidraget utföra i

stort sett normala arbetsinsatser.

Hans Andersson m.fl. (v) föreslår i kommittémotion A262 att

taket för bidrag till arbetsbiträde knyts till basbeloppet och

att det för nästa budgetår sätts till 2,5 basbelopp motsvarande

89 750 kr. Förändringen föranleder förslag om ökade anslag.

Vänsterpartiet föreslår också att bidrag till arbetsbiträde

skall kunna lämnas även för handikappade som har anställning med

lönebidrag (yrk. 1) samt slutligen att begränsningsregeln slopas

som innebär att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde inte

får överstiga den totala lönekostnaden (yrk. 2).

Även Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) i motion A289 (yrk. 4)

föreslår en vidgad bidragsgivning som innebär att bidrag till

arbetsbiträde skall lämnas till handikappade med lönebidrag.

Motionärerna vill även slopa den beloppsmässiga

begränsningsregeln för kombinerade bidrag.

Utskottet erinrar om att huvudregeln är att lönebidrag

inte får lämnas för arbetshandikappade för vilken beviljats

bidrag till arbetsbiträde. Regeln är inte undantagslös.

Lönebidrag får lämnas för gravt handikappade med behov av

personlig hjälp på arbetsplatsen och som därför har

arbetsbiträde. I sådana fall av kombinerade bidrag får den

sammanlagda bidragssumman inte överstiga lönekostnaden (inkl.

lönebikostnader) för den handikappade.

Utskottet är inte berett att föreslå att bidragsgivningen

vidgas och avstyrker förslagen i motionerna A262 (v) och A289

(s) i här aktuella delar.

Medelsanvisningen

Regeringen föreslår sammantaget för nästa budgetår ett anslag

till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade på 10 808,0

miljoner kronor.

Centerpartiet vill enligt motion A244 (yrk. 32 delvis) minska

anslaget till lönebidrag med 300 miljoner kronor. Anslaget har

inte utnyttjats fullt ut under senare år. Pengarna föreslås

satsas för att öka antalet anställda vid Samhall.

Vänsterpartiet vill i motion A287 (yrk. 28) att riksdagen till

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade satsar 204 miljoner

kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Elver Jonsson m.fl. i Folkpartiets kommittémotion A286 (yrk.

30) anser att riksdagen under anslaget skall anvisa 500 miljoner

kronor mer än vad regeringen föreslagit eller 11 308 000 000 kr.

För att finansiera de förändringar Vänsterpartiet förordat

beträffande arbetsbiträden föreslår Hans Andersson m.fl. i

Vänsterpartiets kommittémotion A262 (yrk. 3) att riksdagen

anslår ytterligare 2,9 miljoner kronor utöver vad partiet begärt

i motion A287.

Utskottet har ovan förordat den inriktning och de

förslag till förändringar beträffande de särskilda åtgärderna

för arbetshandikappade som regeringen förespråkat. Utskottet

anser att riksdagen bör anvisa anslag till Särskilda åtgärder

för arbetshandikappade med det belopp regeringen föreslagit.

Motionerna A244 (c), A262 (v), A286 (fp) och A287 (v) avstyrks

därmed i berörda delar.

Bidrag till Samhall Aktiebolag

1993/94 Utgift 4 804 000 000

1994/95 Anslag 4 900 297 000

1995/96 Prop. 7 074 628 000

varav 4 716 419 000 beräknat för juli 1995--juni 1996

Från anslaget utgår bidrag till Samhall AB för att täcka

merkostnaderna i verksamheten med skyddat arbete m.m. samt till

företagsgruppens fastighetsförvaltning.

Regeringen föreslår under punkt B 6 (s. 110--117) att

riksdagen

1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom

anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och

1998 som regeringen förordar,

2. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret

1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr.

Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall

Enligt regeringen bör de riktlinjer som lagts fast av

riksdagen för Samhall gälla även för budgetåret 1995/96.

Resultatkravet bör dock anpassas till att budgetåret 1995/96 är

18 månader långt. Samhall skall således erbjuda minst 47,85

miljoner arbetstimmar och andelen anställda som övergår till

arbete utanför bolaget skall uppgå till minst 4,5 % eller 3

% på årsbasis. Minst 40 % av nyrekryteringen skall avse de s.k.

prioriterade grupperna.

Riksdagens beslut om verksamheten innebär att Samhall under

tidsperioden 1992/93--1996/97 skall minska behovet av bidrag

från staten, så att ersättningen -- exkl. bidraget till

fastighetsfonden -- högst svarar mot lönekostnaden för de

arbetshandikappade anställda.

Enligt denna planering skall bidraget till Samhall minska med

187,5 miljoner kronor för det 18 månader långa budgetåret

1995/96. Enligt propositionen föreslår regeringen att bidraget

till Samhall budgetåret 1995/96 minskas med ytterligare 300

miljoner kronor. För budgetåret 1997 föreslås krav på

ytterligare resultatförbättring på 122,5 miljoner kronor, inkl.

den neddragning på 62,5 miljoner kronor för 1997 som är en

följd av riksdagens tidigare beslut. Med förslaget om en

ytterligare kostnadsminskning budgetåret 1998 på 100 miljoner

kronor uppgår den totala besparingen till 360 miljoner kronor

utöver de tidigare beslutade besparingarna.

Slutligen föreslås att utbetalningen av

merkostnadsersättningen till Samhall AB senareläggs till den

25:e varje månad.

Centerpartiet motsätter sig de ytterligare besparingar som

nu föreslås för Samhall. Beparingarna bedöms inte vara

samhällsekonomiskt eller statsfinansiellt effektiva. De

representerar dessutom förlorade arbetsmöjligheter för många

handikappade. Enligt motion A244 (yrk. 32 delvis) föreslås att

lönebidragsmedel motsvarande 300 miljoner kronor satsas på att

skapa ytterligare anställningar för arbetshandikappade hos

Samhall.

Vänsterpartiet menar i motion A287 att regeringens förslag

till besparingsbeting för Samhall är för högt och därför bör

avslås (yrk. 29). Vänsterpartiet föreslår för sin del ett

halverat sparkrav på 150 miljoner kronor.

Utskottet finner det angeläget att den rådande

konjunkturen kan utnyttjas för att få till stånd fler

lönebidragsanställningar på den öppna arbetsmarknaden. Utskottet

motsätter sig därför Centerns förslag om att omfördela

resurserna för lönebidrag till andra ändamål.

Utskottet bedömer att regeringens besparingskrav mot Samhall

är rimliga. Enligt Samhalls koncernbokslut för perioden

januari--november 1994 var koncernens fakturering under

11-månadersperioden 468 miljoner kronor högre än samma period

året innan. Företagsgruppens resultat efter finansnetto var för

perioden 207 miljoner kronor eller 21 miljoner kronor mer än

motsvarande tid 1993. Samhall har som en stor del av övrig

industri haft en god affärsutveckling och kan antas vara

fortsatt gynnat av konjunkturuppgången.

Utskottet bedömer att företagsgruppen genom ökad effektivitet

och ett bättre resursutnyttjande skall kunna ytterligare minska

behovet av statlig ersättning.

Vänsterpartiets förslag i motion A287 innebär en

budgetförsvagning med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96

och sammantaget 310 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.

Samhall har i sin anslagsframställning begärt 7 150 miljoner

kronor. Såväl Centerns som Vänsterpartiets förslag innebär att

koncernen skulle beviljas ett anslag som är högre än vad som

äskats i anslagsframställningen.

Utskottet avstyrker med det anförda förslagen i motionerna

A244 och A287 i berörda delar och tillstyrker inriktningen av

besparingsåtgärder som regeringen föreslagit.

Behovet av utbyggnad av Samhall m.m.

Bo Nilsson och Ronny Olander (s) pekar i motion A202 på

behovet av att fler svårt handikappade kan få anställning i

Samhall (yrk. 1). Samhall bör enligt motionärerna få i uppdrag

att ta fram en plan för en långsiktig utbyggnad av antalet

arbetstillfällen i den storleksordning Handikapputredningen

förordat, dvs. 600 platser (yrk. 3). Motionärerna betonar att

kravet på effektivitet hos Samhall måste vägas mot möjligheterna

av att bereda svårt handikappade arbete inom koncernen (yrk. 2).

Björn Ericson och Sven-Åke Nygårds (s) föreslår enligt motion

A205 en översyn av verksamheten vid Samhall för att pröva de

olika verksamheterna och för att ta reda på om de nödvändiga

sociala och andra samhälleliga hänsyn beaktas i verksamheten.

Utskottet är inte berett att nu ställa sig bakom en

omprövning av det av riksdagen tidigare fastlagda

sysselsättningskravet på Samhallkoncernen. Kravet är ett

minimikrav och det finns inget som hindrar att Samhall på eget

initiativ ökar sysselsättningen. Utskottet bedömer att

koncernens gynnsamma resultat skapat goda förutsättningar för

fler anställningar.

Enligt utskottets mening är det viktigt att Samhall

koncentrerar sin rekrytering mot personer med svårare handikapp.

Motionsyrkandet om att Samhall skall redovisa en plan för en

långsiktig utbyggnad i storleksordningen 600 platser i enlighet

med Handikapputredningens förslag har avvisats av riksdagen

under en följd av år. Utskottet är inte heller i år berett att

tillstyrka kravet.

Såvitt utskottet kan bedöma finns det för närvarande inte

någon anledning att se över verksamheten vid Samhall. Utskottet

erinrar om den breda översyn som gjordes för några år sedan av

förutvarande socialminister Sven Hulterström. Resultatet

redovisas i betänkandet SOU 1991:67 Samhall i går, i dag, i

morgon. Utskottet utgår från att regeringen bevakar frågan.

Utskottet avstyrker härmed motionerna A202 och A205.

Medelsanvisningen

Regeringens förslag om anslag till driften av Samhall för

nästa budgetår, 7 074,6 miljoner kronor, innebär att

bidraget minskas med 187,5 miljoner kronor enligt tidigare

riksdagsbeslut samt med ytterligare 300 miljoner kronor med

anledning av en förutsatt resultatförbättring under budgetåret.

Centerpartiet föreslår enligt motion A244 (yrk. 32 delvis) att

det för budgetåret 1995/96 satsas 300 miljoner kronor under

anslaget utöver vad regeringen föreslagit.

Vänsterpartiet vill enligt motion A287 (yrk. 30) för nästa

budgetår anslå 150 miljoner kronor till Samhall utöver vad

regeringen föreslagit.

I Centerns kommittémotion So294 (yrk. 11) av Rune Backlund

m.fl. (c) sägs att regeringens förslag att för 1995/96 ålägga

Samhall ett ytterligare sparkrav på 300 miljoner kronor är

kontraproduktivt och bör avslås.

Kenth Skårvik (fp) framhåller i motion A256 att staten bör

utnyttja Samhalls affärsmässiga möjligheter att öka antalet

arbetstillfällen för handikappade. För att koncernen skall klara

detta bör koncernen tillföras ytterligare 300 miljoner kronor

för 1995/96.

Utskottet har ovan förordat den inriktning på

besparingsåtgärder för Samhall som regeringen förespråkat.

Utskottet anser att riksdagen bör anvisa anslag till Bidrag till

Samhall Aktiebolag med det belopp som regeringen föreslagit.

Motionerna A244 (c), A256 (fp), A287 (v) och So294 (c), i

förekommande fall i berörda delar, avstyrks härmed.

Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.

1992/93 Utfall 1 000

1993/94 Anvisat 1 000

1994/95 Prop. 1 000

Anslaget avser dels medel för betalning av vissa skatter som

har samband med ombildningen av stiftelseorganisationen Samhall

till aktiebolag, dels vissa kvarstående skatter som påförts den

tidigare stiftelseorganisationen till följd av reformerad

företagsbeskattning.

I enlighet med regeringens förslag under punkt B 7 (s. 117)

bör för det aktuella ändamålet anvisas anslag med ett formellt

belopp av 1 000 kr.

Proposition 1994/95:136

Utskottet

Inledning

Arbetsmiljölagen (AML) innehåller bestämmelser om

arbetsmiljöns beskaffenhet på arbetsställen men också

bestämmelser om produktsäkerhet, dvs. krav på att produkter

skall erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall när

de släpps ut på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk.

AML har därmed funktion som produktsäkerhetslag på

arbetsmiljöområdet.

Med stöd av AML kan ingripanden med tvångsåtgärder ske på

produktsäkerhetsområdet. Arbetarskyddsstyrelsen och på regional

nivå Yrkesinspektionen har således möjlighet att meddela förbud

eller förelägganden mot antingen leverantör eller brukare av en

produkt. Det kan handla om att förbjuda en leverantör att

fortsätta att leverera en produkt eller att förbjuda en eller

flera arbetsgivare att använda produkten i fråga. Det kan vidare

handla om föreläggande om märkning eller annan

produktinformation eller föreläggande om information vid

marknadsföring.

Genom de senaste ändringarna i AML har det dessutom införts en

möjlighet för Arbetarskyddsstyrelsen att ålägga någon som har

skyddsansvar enligt 3 kap. 8--10 §§ AML -- dvs. tillverkare,

importör eller leverantör av en teknisk anordning eller ett

farligt ämne -- att återkalla en produkt eller att lämna

varningsinformation om produkten.

Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos

Arbetarskyddsstyrelsen. Styrelsens beslut får som regel

överklagas hos regeringen. Denna ordning har gällt sedan år

1974.

Propositionen

Regeringen föreslår en omläggning av överklagandena från

regering till domstol på den del av produktområdet som rör

marknadsföring av produkter.

Beslut som meddelas av Arbetarskyddsstyrelsen med stöd av AML

och som riktar sig till den som släpper ut en produkt på

marknaden eller avlämnar den för att tas i bruk skall således

överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för hos

regeringen.

Styrelsens överklagbara beslut i andra ärenden skall även i

fortsättningen prövas av regeringen.

Även Arbetarskyddsstyrelsen får rätt att överklaga länsrättens

och kammarrättens beslut.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Enligt propositionen kan ett överklagande av

Yrkesinspektionens eller Arbetarskyddsstyrelsens beslut på det

aktuella området komma att innefatta prövning av bl.a.

EG-rättens princip om varors fria rörlighet och t.ex.

undantagsbestämmelsen i artikel 36 i Romfördraget.

Den sistnämnda bestämmelsen innebär, på det icke harmoniserade

området, att en medlemsstat kan införa förbud mot eller

restriktioner för import, export eller transitering, dvs. hinder

för den fria rörligheten, om det bedöms nödvändigt för att

skydda bl.a. människors liv och hälsa.

Regeringen anför i huvudsak två skäl för den nu föreslagna

ändrade instansordningen.

Det bedöms för det första inte vara lämpligt att regeringen

avgör överklaganden på det aktuella området, eftersom beslutens

fördragsenlighet kan komma under diskussion.

Frågan behandlades i Utrikesdepartementets promemoria om

EG-rättens s.k. Cassis de Dijon-princip (Ds 1990:76).

Det andra skälet rör EG-domstolens förhandsavgöranden. Enligt

artikel 177 i Romfördraget kan EG-domstolen meddela

förhandsavgöranden angående bl.a. tolkningen av de rättsakter

som har beslutats av EU:s institutioner.

När en sådan fråga kommer upp vid en domstol i en

medlemsstat får domstolen begära att EG-domstolen meddelar ett

förhandsavgörande.

Avgörandet är bindande såvitt avser tolkningen av EG-rätten.

Inhämtande av förhandsavgörande är dessutom obligatoriskt i

sista instans.

Varken Arbetarskyddsstyrelsen eller regeringen bedöms enligt

propositionen vara sådana organ som EG-domstolen skulle betrakta

som "domstolar".

Det skulle således inte vara möjligt för dessa organ att

inhämta ett förhandsavgörande trots att prövningen kan gå ut

på just tillämpningen av ett införlivat direktiv eller en

fördragsbestämmelse.

Motionen

Ingrid Burman och Hans Andersson (v) förordar för sin del i

motion A23 en besvärsordning där Arbetarskyddsstyrelsens beslut

överklagas direkt till Kammarrätten som sista instans. En av

landets kammarrätter föreslås ta hand om alla ärenden.

Motionärerna framhåller att antalet överklagningar hittills

varit få. Av hänsyn till dem som använder en produkt måste

överklagandeinstansen besitta nödvändig kompetens och kunna

arbeta snabbt. De aktuella ärendena bör därför inte spridas ut

på många domstolar.

Utskottet delar motionärernas syn när det gäller

betydelsen av att en överprövningsinstans har tillräcklig

kompetens på området och kan arbeta snabbt. Den senare

synpunkten är som utskottet ser det emellertid inte bara

avhängig av domstolens kompetens utan berör i lika hög grad

frågor som hänger samman med den allmänna ärendeanhopningen vid

domstolen och de väntetider som det medför. Man är då inne på

frågan om den nu aktuella ärendegruppen kräver någon form av

förtur.

Utskottet utgår från att en överklagandeprövning som sker

direkt till kammarrätt inte kan förenas med ett krav på

prövningstillstånd.

Motionens förslag väcker vidare frågan om en centraliserad

besvärsprövning möjligen skulle kunna innebära nackdelar

beroende på att det geografiska avståndet ökar till de

tillverkare, leverantörer och importörer som prövningen berör.

Svaret beror t.ex. på i vilken mån det kommer att hållas

muntliga förhandlingar i ärendena.

Utskottets inställning är sammanfattningsvis att domstolarna

allmänt sett torde vara väl skickade att hantera en situation

med ett begränsat antal överklagningsärenden. Förhållandena är

sannolikt giltiga för inte bara den aktuella ärendetypen utan

även på andra områden.

Utskottet är inte berett att förorda den instansordning

som motionärerna föreslagit och avstyrker därför bifall till

motionen. Regeringen bör dock noga följa hur

överklagningsprövningen utvecklas i praxis och vid behov

återkomma till riksdagen i frågan.

Utskottet noterar att den föreslagna bestämmelsen i 9 kap. 2

§ andra stycket i AML fått en något annorlunda redigering i

förhållande till den text som var föremål för lagrådsgranskning.

Den gjorda ändringen har medfört ett mindre lyckat resultat

genom att det i syftningshänseende uppkommit en viss oklarhet.

Problemet är att den andra och tredje meningen i andra stycket

enligt propositionens förslag kastats om i förhållande till

lagrådsremissen. Det har medfört att ordet "domstolens" i sista

meningen kommit att syfta på ordet "kammarrätten" i andra

meningen i stället för som avsett på orden "allmän

förvaltningsdomstol" i första meningen.

Utskottet förordar att lagtexten i det här avseendet ändras

och att bestämmelsen om prövningstillstånd flyttas till ett nytt

tredje stycke. Ikraftträdandet slutligen skjuts fram till den 1

maj 1995. Förslag härom återfinns i utskottets hemställan.

Med den nu angivna förändringen tillstyrks propositionens

förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvecklingen på arbetslivsområdet

att riksdagen avslår motion 1994/95:A287 yrkande 24,

res. 1 (v)

2. beträffande obligatorisk företagshälsovård m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A209, 1994/95:A217

yrkandena 2, 6 och 7, 1994/95:A224, 1994/95:A245 och

1994/95:A254,

res. 2 (v)

3. beträffande handikappanpassning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A286 yrkande 20 och

1994/95:So224 yrkande 1,

res. 3 (fp, v, mp)

4. beträffande personalutbildning om funktionshinder

att riksdagen avslår motion 1994/95:So294 yrkande 16,

5. beträffande arbetslöshetssituationen för

arbetshandikappade

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A219, 1994/95:A227,

1994/95:A236 och 1994/95:A289 yrkandena 1 och 7,

res. 4 (fp, c, kds)

res. 5 (v)

6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom

anslaget Yrkesinriktad rehabilitering

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11

i motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande

26 i motsvarande del godkänner inriktningen av de

besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering

för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat,

res. 6 (v) - delvis

7. beträffande arbetsförmedlingsinsatser

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11

i motsvarande del godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen

under anslaget Yrkesinriktad rehabilitering får användas för

insatser under anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader,

8. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11

i motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande

26 i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering för

budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 1 159 484 000 kr,

res. 6 (v) - delvis

9. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den

yrkesinriktade rehabiliteringen

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11

i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering:

Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 under tionde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,

10. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom

anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11

i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244

yrkande 31, 1994/95:A287 yrkande 27 och 1994/95:So294 yrkande

12 godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997

och 1998 som regeringen förordat,

res. 7 (fp, c)

res. 8 (v)

11. beträffande alternativa lösningar för lönebidrag

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A257 yrkande 2 och

1994/95:A289 yrkande 2,

12. beträffande handikapporganisationernas möjligheter att

anställa personal med lönebidrag

att riksdagen avslår motion 1994/95:A289 yrkande 3,

13. beträffande bidrag till arbetsbiträde

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A262 yrkandena 1 och

2, 1994/95:A289 yrkande 4,

res. 9 (v)

14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11

i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244

yrkande 32 i motsvarande del, 1994/95:A262 yrkande 3,

1994/95:A286 yrkande 30 och 1994/95:A287 yrkande 28 till

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret

1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 10 808 081 000 kr,

res. 10 (c)

res. 11 (fp)

res. 12 (v)

15. beträffande föreslagna besparingsåtgärder rörande

Samhall

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11

i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244

yrkande 32 i motsvarande del och 1994/95:A287 yrkande 29

godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget

Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998 som

regeringen förordat,

res. 13 (fp, c)

res. 14 (v)

16. beträffande behovet av utbyggnad av Samhall m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A202 yrkandena 1--3

och 1994/95:A205,

17. beträffande anslag till driften av Samhall

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11

i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244

yrkande 32 i motsvarande del, 1994/95:A256, 1994/95:A287 yrkande

30 och 1994/95:So294 yrkande 11 till Bidrag till Samhall

Aktiebolag för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr,

res. 15 (c)

res. 16 (v)

18. beträffande anslag till bidrag till Samhall för vissa

skatter

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11

i motsvarande del till Bidrag till Samhall Aktiebolag för

vissa skatter m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde

huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,

19. beträffande instansordningen enligt proposition

1994/95:136

att riksdagen avslår motion 1994/95:A23,

res. 17 (v)

20. beträffande lagförslaget i proposition 1994/95:136

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

arbetsmiljölagen (1977:1160) med den ändringen

dels att 9 kap. 2 § andra stycket i förslaget skall ha

följande lydelse:

Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avser

skyddsansvar enligt 3 kap. 8--10 §§ får överklagas hos allmän

förvaltningsdomstol. Domstolens beslut får överklagas även av

Arbetarskyddsstyrelsen.

dels att det i 9 kap. 2 § förs in ett nytt tredje stycke

av följande lydelse:

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

dels att ikraftträdandebestämmelsen skall ha följande

lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995. Beslut som har

meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre

bestämmelser.

Stockholm den 14 mars 1995

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver

Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Martin Nilsson (s), Per Erik

Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik

Norinder (m), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s),

Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson

(kds), Kristina Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm

(m) och Annika Jonsell (m).

Reservationer

1. Utvecklingen på arbetslivsområdet (mom. 1)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Enligt utskottets" och på s. 9 slutar med "berörd del" bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i Vänsterpartiets motion A287 är

arbetslivsfrågorna i regeringens budgetproposition märkbart

osynliga. Vänsterpartiet menar att det krävs en offensiv

satsning på demokrati, kompetensutveckling och rättvisa i

arbetslivet.

Den borgerliga regeringen saknade en samlad syn på förnyelse

av arbetslivet. De förändringar som gjordes hade en ensidig

inriktning att stimulera en fri och rörlig marknad där den

starkes rätt rådde. Arbetsrätten urholkades och

arbetsmiljöarbetet försvagades.

Den nytillträdda socialdemokratiska regeringen uppmärksammar

visserligen flera problem men saknar förslag till konkreta

lösningar.

Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma till

riksdagen med förslag till en samlad strategi för hur man avser

att lösa de problem som redovisas i budgetpropositionen. Detta

bör riksdagen med bifall till motion A287 i aktuell del ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande utvecklingen på arbetslivsområdet

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 24

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Obligatorisk företagshälsovård m.m. (mom. 2)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "avstyrks därmed" bort

ha följande lydelse:

I likhet med Vänsterpartiet är det utskottets uppfattning att

alla arbetstagare skall ha tillgång till företagshälsovård. I de

fall avtal inte träffas mellan parterna i frågan skall samhället

komplettera med en rättighetslagstiftning.

Små företag som har svårt att ekonomiskt klara

företagshälsovården bör kunna få statliga bidrag. Verksamheten

bör dock i huvudsak finansieras av arbetsgivaren. Därvid kan man

tänka sig en differentiering av avgifterna i relation till

företagets arbetsskadenivå.

Avgiftssystemet bör inte vara knutet till försäkringsbolagen.

Ett system som kan vara värt att pröva är den finska modellen

med en 15-gradig skala.

Slutligen behövs enligt utskottets mening en klarare reglering

av Företagshälsans, Försäkringskassans och Yrkesinspektionens

samverkans- och ansvarsområden. Företagshälsovården skall ha ett

huvudansvar för att rehabilitering inleds. Försäkringskassan

skall ansvara för utredningar och åtgärder som skall göras

skyndsamt och inom högst tre månader. Yrkesinspektionen

slutligen skall övervaka verksamheten och ha effektiva

sanktionsmedel till sitt förfogande. Detta bör riksdagen med

bifall till motion A217 i aktuell del som sin mening ge

regeringen till känna. Med det anförda torde även motionerna

A209, A224, A245 och A254 ha tillgodosetts.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande obligatorisk företagshälsovård m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A217 yrkandena 2,

6 och 7 och med anledning av motionerna 1994/95:A209,

1994/95:A224, 1994/95:A245 och 1994/95:A254 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Handikappanpassning m.m. (mom. 3)

Elver Jonsson (fp), Hans Andersson (v) och Barbro Johansson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Utskottet delar" och på s. 12 slutar med "det

anförda" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar det synsätt som förs fram i Folkpartiets

kommittémotion A286 och Miljöpartiets motion So224. Alla

människor skall ha rätt till ett värdigt liv. Många handikappade

kan med relativt enkla medel klara sig själva i de flesta

miljöer.

De handikappade har oavsett konjunktur alltid en svår

situation på arbetsmarknaden. Statliga insatser för denna grupp

är därför oerhört viktiga och måste alltid vara prioriterade.

Att få möjlighet att utföra ett efterfrågat arbete ökar den

handikappades livskvalitet väsentligt.

Utskottet kan konstatera att svårigheterna att anställa en

funktionshindrad ofta överdrivs. Det kan i många fall räcka med

information till arbetsgivaren och enklare anpassningar av

arbetsmiljön för att svårigheterna skall kunna överbryggas. Med

hjälp av modern teknik kan idag även svårt handikappade få ett

utvecklande och meningsfullt arbete.

Vad utskottet med tillstyrkan av motionerna A286 och So224 i

aktuella delar anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande handikappanpassning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A286 yrkande

20 och 1994/95:So224 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom. 5)

Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson

(kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet känner" och på s. 13 slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Alla bedömningar pekar mot att arbetslösheten under lång tid

kommer att ligga kvar på en mycket hög nivå. AMS statistik för

december 1994 visade på en total arbetslöshet om ca 14 % av

arbetskraften.

I en sådan svår situation på arbetsmarknaden drabbas de redan

tidigare mest utsatta grupperna. Hit hör de handikappade.

Enligt utskottets mening behövs det nu inom

arbetsmarknadspolitikens ram kraftfulla satsningar på särskilda

åtgärder för att värna om de arbetshandikappades möjligheter

till arbete. Det behövs bl.a. fler lönebidragsanställningar och

fler arbetstillfällen hos Samhall.

Ett Samhallsarbete är lönsamt utifrån både mänskliga och

ekonomiska utgångspunkter. Enligt vad utskottet erfarit har

Samhall ekonomiska förutsättningar att öka antalet

arbetstillfällen för arbetshandikappade med ca 1 500 nya arbeten

under nästa budgetår. Enligt utskottets bedömning bör nya

anställningar i den storleksordningen innebära en vinst för

statsbudgeten och socialförsäkringssystemet på ca 90 miljoner

kronor.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion A236 ges

regeringen till känna. Vad nu sagts torde även tillgodose

motionerna A219, A227 och A289 i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande arbetslöshetssituationen för

arbetshandikappade

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A219,

1994/95:A227, 1994/95:A236 och 1994/95:A289 yrkandena 1 och 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom. 5)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som

börjar med "Utskottet känner" och på s. 13 slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i mycket av vad som sägs i aktuella delar

i den socialdemokratiska motionen A289.

Inriktningen av svensk handikappolitik är entydig i sin

uppfattning att människor inte får diskrimineras på grund av

funktionshinder. Tyvärr är de funktionshindrades situation på

arbetsmarknaden i dag ett exempel på att samhället inte lever

upp till denna målsättning.

I en situation där 600 000 människor står utanför den

ordinarie arbetsmarknaden är situationen särskilt besvärlig för

svaga grupper. Handikapputredningen har påtalat att år 1991

saknade omkring 70 % av de svårast funktionshindrade arbete

eller sysselsättning. I handikappgruppen finns ca 90 000

personer som antingen är öppet arbetslösa eller i åtgärder.

Många ungdomar går direkt från skola till förtidspension och får

därigenom aldrig en möjlighet att bli delaktiga i samhället.

Alla människor måste enligt utskottets uppfattning ha rätt

till arbete oberoende av eventuella funktionshinder.

Arbetsgivare skall inte tillåtas att missgynna en arbetstagare

eller arbetssökande på grund av ett funktionshinder. Genom att

kostnaderna för anpassningsåtgärder och arbetshjälpmedel i allt

större utsträckning lagts på enskilda arbetsgivare utan skydd

för funktionshindrade arbetssökande, bidrar samhället till

diskrimineringen.

Utskottet anser avslutningsvis att det är viktigt att den

aktiva arbetsmarknadspolitiken bibehålls och utvecklas. Förutom

nödvändiga anslag behövs ytterligare förslag och resurser som

underlättar inträdet på arbetsmarknaden för funktionshindrade.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion A289 i

aktuella delar tillgodoser också intentionerna i motionerna

A219, A227 och A236. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande arbetslöshetssituationen för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A289 yrkandena 1

och 7 samt med anledning av motionerna 1994/95:A219,

1994/95:A227 och 1994/95:A236 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget

Yrkesinriktad rehabilitering (mom. 6) och anslag till

yrkesinriktad rehabilitering (mom. 8)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som

börjar med "Utskottet delar" och på s. 15 slutar med "har

begärt" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet i motion A287 att

de hårdhänta besparingar som regeringen föreslår på

arbetsmarknadsinstituten (Ami) är oacceptabla.

Även i tider med ett besvärligt statsfinansiellt läge måste

yrkesinriktad rehabilitering vara en prioriterad uppgift så att

människor inte slås ut från arbetslivet.

Utskottet vill därför för nästa budgetår anvisa 50 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom

anslaget Yrkesinriktad rehabilitering

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 26

i motsvarande del och med avslag på proposition 1994/95:100 bil.

11 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna

inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1997

och 1998,

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande

lydelse:

8. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 26

i motsvarande del och med anledning av proposition 1994/95:100

bil. 11 i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering

för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett

ramanslag på 1 209 484 000 kr,

7. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda

åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10)

Elver Jonsson (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Utskottet gör", och på s. 17 slutar med "berörda

delar"

bort ha följande lydelse:

I likhet med Centerpartiet i motionerna A244 och So294 anser

utskottet att en sänkning av nivån för lönebidraget inte kommer

att leda till några besparingar, och förslaget bör därför

avvisas.

Arbetsgivare med många handikappade anställda, t.ex.

handikapprörelsen, idrottsrörelsen och politiska organisationer,

kommer om förslaget genomförs att få svårt att betala en större

andel av lönekostnaden. Många handikappade riskerar härigenom

att bli arbetslösa. Detta är oacceptabelt från rent mänskliga

utgångspunkter men också genom att det leder till kostnader för

samhället på andra områden.

Utskottet vill betona vikten av att arbetsförmedlingen i sina

förhandlingar med arbetsgivare totalt sett uppnår rimliga

bidragsnivåer. De högsta lönebidragen bör i det rådande

arbetsmarknadsläget bibehållas främst för ekonomiskt svaga

organisationer.

Motion A287 avstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom

anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244

yrkande 31 och 1994/95:So294 yrkande 12 samt med avslag på

proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och motion

1994/95:A287 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna

inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåren 1997 och 1998,

8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda

åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som

börjar med "Utskottet gör" och på s. 17 slutar med "berörda

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte acceptera den föreslagna sänkningen av

lönebidraget från 90 till 80 % av lönekostnaden. Förslaget leder

till ökad arbetslöshet och drabbar de svagaste av alla på

arbetsmarknaden, de arbetshandikappade.

I en budget som prioriterar sysselsättningsfrågor framstår det

som mycket olyckligt att försöka spara på lönebidragen. Bidraget

är ofta den enda möjligheten för den här gruppen att få arbete.

Lönebidragsanställningarna finns i stor utsträckning i

offentlig sektor och i ideella organisationer. Det är sektorer

som drabbats av hårdhänta ekonomiska neddragningar under senare

år. Det finns helt enkelt inget utrymme för dessa arbetsgivare

att ta på sig ett större löneansvar än man redan gör.

Utskottet kan heller inte godta förslaget att sänka

utbildningsbidraget för inskrivna vid Ami från 338 kr till 245

kr. Även detta förslag slår hårt mot arbetshandikappade.

Sammantaget förordar utskottet att det anslås ytterligare 204

miljoner kronor under anslaget för nästa budgetår.

Utskottet anser således att riksdagen med bifall till

Vänsterpartiets motion A287 i aktuell del bör avslå regeringens

förslag till inriktning av besparingsåtgärder.

Motionerna A244 och So294 avstyrks i den mån de inte har

tillgodosetts med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom

anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 27

samt med avslag på proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande

del och motionerna 1994/95:A244 yrkande 31 och 1994/95:So294

yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna inom

anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåren 1997 och 1998,

9. Bidrag till arbetsbiträde (mom. 13)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som

börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 20 slutar med "aktuella

delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion A262 (v) och

förordar att bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas även

för handikappade som har anställning med lönebidrag. I

fortsättningen bör också lönebidrag och bidrag till

arbetsbiträde kunna överstiga den totala lönekostnaden.

Utskottet anser slutligen att bidraget bör knytas till

basbeloppet och för nästa budgetår bestämmas till 2,5 basbelopp

motsvarande 89 750 kr. Kostnaden för förslaget kan beräknas till

2,9 miljoner kronor. Det sagda tillgodoser även motion A289 i

motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande

lydelse:

13. beträffande bidrag till arbetsbiträde

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A262

yrkandena 1 och 2 samt 1994/95:A289 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Anslag till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade (mom. 14)

Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Som påpekas i Centerpartiets motion A244 har anslaget till

lönebidrag inte utnyttjats fullt ut under senare år. Utskottet

ställer sig bakom förslaget att överföra medel från

lönebidragsanslaget till Samhall för att åstadkomma fler

arbetstillfällen för arbetshandikappade. För budgetåret 1995/96

bör överföringen uppgå till 300 miljoner kronor.

Motionerna A262, A286 och A287 avstyrks i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A244 yrkande 32

i motsvarande del och proposition 1994/95:100 bil. 11 i

motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A262

yrkande 3, 1994/95:A286 yrkande 30 och 1994/95:A287 yrkande 28

till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för

budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 10 508 081 000 kr,

11. Anslag till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade (mom. 14)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

I likhet med vad som sägs i Folkpartiets kommittémotion A286

menar utskottet att arbetslinjen måste gälla även för gruppen

arbetshandikappade. Förtidspensioneringar måste undvikas i

största möjliga utsträckning.

Utskottet har som framgått avvisat den föreslagna sänkningen

av taket för lönebidrag.

Såväl lönebidrag som arbete hos Samhall har visat sig vara

värdefulla lösningar för handikappade och bör tillföras

ytterligare resurser. Utskottet föreslår att 500 miljoner kronor

utöver vad regeringen föreslagit skall satsas på de

arbetshandikappade.

Riksdagen bör för budgetåret 1995/96 till Särskilda åtgärder

för arbetshandikappade anvisa 11 308 000 000 kr.

Motionerna A244, A262 och A287 avstyrks i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A286 yrkande 30

och proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med

avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del,

1994/95:A262 yrkande 3 och 1994/95:A287 yrkande 28 till

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret

1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 11 308 000 000 kr,

12. Anslag till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade (mom. 14)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort

ha följande lydelse:

Utskottet har ovan ställt sig bakom vad Vänsterpartiet anfört

i motion A287 i motsvarande del när det gäller inriktningen av

besparingsåtgärder under anslaget. Utskottet har också i

enlighet med motion A262 i motsvarande del förordat en vidgad

bidragsgivning när det gäller arbetsbiträden. Riksdagen bör

därför för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 206,9 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget Särskilda

åtgärder för arbetshandikappade.

Motionerna A244 och A286 avstyrks i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande

lydelse:

14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A262 yrkande

3 och 1994/95:A287 yrkande 28 och med anledning av proposition

1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med avslag på

motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del och

1994/95:A286 yrkande 30 till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11 014 981 000 kr,

13. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom. 15)

Elver Jonsson (fp) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "regeringen

föreslagit" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att arbete för handikappade inom

Samhallkoncernen innebär betydande vinster från

samhällsekonomiska utgångspunkter och från rent mänskliga

aspekter.

Utskottet ställer sig bakom den uppfattning som framförs i

Centerpartiets motion A244 att om Samhall lyckas överträffa det

resultatkrav som riksdagen tidigare beslutat om bör frigjorda

resurser användas för att anställa fler handikappade.

De ytterligare besparingar som regeringen föreslagit för

Samhall är inte samhällsekonomiskt eller statsfinansiellt

effektiva och bör avvisas. Utskottet förordar att ytterligare

resurser bör satsas på anställningar vid Samhall.

Motion A287 avstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande föreslagna besparingsåtgärder rörande

Samhall

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A244 yrkande 32

i motsvarande del samt med avslag på proposition 1994/95:100

bil. 11 i motsvarande del och motion 1994/95:A287 yrkande 29 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

inriktningen av besparingsåtgärderna inom anslaget Bidrag till

Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998,

14. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom. 15)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som

börjar med "Utskottet finner" och på s. 22 slutar med

"regeringen föreslagit" bort ha följande lydelse:

Det finns en påtaglig risk för att alltför stora

besparingsbeting riktade mot Samhall kommer att drabba de

arbetshandikappades möjligheter att få arbete. I likhet med vad

som sägs i motion A287 anser utskottet att man inte bör ålägga

Samhall så kraftiga besparingar som regeringen föreslagit. Det

bör räcka med ett halverat besparingskrav. För nästa budgetår

bör bolaget därför tillföras 150 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit.

Ett Samhallsarbete är lönsamt utifrån både mänskliga och

ekonomiska utgångspunkter. Enligt vad utskottet erfarit har

Samhall ekonomiska förutsättningar för att öka antalet

arbetstillfällen för arbetshandikappade med ca 1 500 nya platser

under nästa budgetår. Det vore enligt utskottets mening

utomordentligt värdefullt om dessa arbetstillfällen kom till

stånd. Nya anställningar i den storleksordningen torde innebära

en vinst för statsbudgeten och socialförsäkringssystemet på ca

90 miljoner kronor.

Utskottet motsätter sig dock Centerns förslag i motion A244

att lönebidragsmedel skall föras över till Samhall.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande

lydelse:

15. beträffande föreslagna besparingsåtgärder rörande

Samhall

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 29

samt med avslag på proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande

del och motion 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

inriktningen av besparingsåtgärderna inom anslaget Bidrag till

Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998,

15. Anslag till driften av Samhall (mom. 17)

Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks härmed" bort

ha följande lydelse:

Utskottet har ovan ställt sig bakom Centerpartiets krav om

ytterligare satsningar på arbeten för arbetshandikappade vid

Samhall. För budgetåret 1995/96 bör således Samhall beviljas ett

anslag på ytterligare 300 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande anslag till driften av Samhall

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande

32 i motsvarande del och 1994/95:So294 yrkande 11 och

proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med

avslag på motionerna 1994/95:A256 och 1994/95:A287 yrkande 30

till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96

under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på

7 374 628 000 kr,

16. Anslag till driften av Samhall (mom. 17)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks härmed" bort

ha följande lydelse:

Utskottet har ovan ställt sig bakom Vänsterpartiets krav i

motion A287 om ett halverat besparingskrav på Samhall. För nästa

budgetår bör därför Samhall beviljas ett anslag på ytterligare

150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.

Motionerna A244, A256 och So294 avstyrks i här berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande

lydelse:

17. beträffande anslag till driften av Samhall

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 30

och proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med

avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del,

1994/95:A256 och 1994/95:So294 yrkande 11 till Bidrag till

Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96 under tionde

huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7 224 628 000 kr,

17. Instansordningen enligt proposition 1994/95:136 (mom. 19)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som

börjar med "Utskottet delar" och på s. 26 slutar med "i frågan"

bort ha följande lydelse:

Arbetarskyddsstyrelsens beslut gentemot tillverkare,

importörer och leverantörer av tekniska anordningar eller

farliga ämnen har hittills föranlett mycket få

överklagningsärenden. Regeringen har som sista instans avgjort

ärendena med hjälp av kompetent expertis.

Utskottet anser att det med tanke på det fåtal ärenden det är

fråga om skulle vara svårt för landets alla länsrätter och

kammarrätter att skaffa sig och behålla en nödvändig kompetens

på området.

Utgångspunkten måste vara tryggheten i arbetsmiljön, dvs.

användarnas intresse av säkerhet mot ohälsa och olycksfall i

arbetet. Överklagningsinstansen måste därför besitta nödvändig

kompetens på området och kunna arbeta snabbt. Ärendena bör

därför enligt utskottets mening i enlighet med vad som sägs i

motion A23 koncentreras till en enda kammarrätt som första och

sista instans.

Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett förslag i enlighet

med vad utskottet ovan anfört. Detta bör riksdagen ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande

lydelse:

19. beträffande instansordningen enligt proposition

1994/95:136

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A23 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Hans Andersson (v) anför:

Vänsterpartiet har i sina reservationer i detta betänkande

givit sin syn i en rad frågor som rör de funktionshindrade i

arbetslivet.

Det förtjänar att sammanfattningsvis framhållas att

arbetslivsfrågorna endast är en, om än viktig, del i svensk

handikappolitik. Vänsterpartiet har i motion K216 redovisat sin

syn på handikappfrågorna utifrån ett brett perspektiv.

Det råder sedan länge stor politisk enighet om att människor

inte skall diskrimineras på grund av funktionshinder. De

handikappade skall ha möjlighet att delta i samhällslivet på

samma villkor som icke handikappade.

Det står klart att målen för handikappolitiken inte har kunnat

förverkligas. Handikapputredningen har i sitt

kartläggningsbetänkande visat på vad många länge känt till,

nämligen att funktionshindrade i sitt dagliga liv utsätts för

begränsningar på en rad områden, bl.a. arbetslivsområdet, som

inte gäller andra människor.

De funktionshindrades problem i samhällslivet berör flera

samhällssektorer och kräver följaktligen breda lösningar.

Handikapputredningen pekade på åtta områden som var särskilt

väsentliga för att främja funktionshindrades deltagande i

samhällslivet. På alla dessa områden lade man fram förslag till

åtgärder. Bl.a. föreslogs en lag om arbetslivets tillgänglighet

för personer med funktionshinder.

Vänsterpartiet anser att regeringen snarast bör förverkliga

Handikapputredningens förslag och förelägga riksdagen ett

förslag om arbetslivets tillgänglighet.

Lagförslaget i proposition 1994/95:136

Bilaga

Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1

Propositionerna 2

Motioner 3

Utskottet 6

Inledning 6

Arbetslivspolitik 7

Företagshälsovård 9

Arbetshandikappade 11

Arbetshandikappades sysselsättning 11

Yrkesinriktad rehabilitering 14

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet 15

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 15

Lönebidrag m.m. 15

Arbetshjälpmedel 19

Medelsanvisningen 20

Bidrag till Samhall Aktiebolag 20

Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall 21

Behovet av utbyggnad av Samhall m.m. 22

Medelsanvisningen 23

Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter

m.m. 23

Proposition 1994/95:136 24

Hemställan 26

Reservationer30

1. Utvecklingen på arbetslivsområdet (mom. 1), (v) 30

2. Obligatorisk företagshälsovård m.m. (mom. 2), (v) 30

3. Handikappanpassning m.m. (mom. 3), (fp, v, mp) 31

4. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade

(mom. 5), (fp, c, mp) 32

5. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom.

5), (v) 32

6. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget

Yrkesinriktad rehabilitering (mom. 6), (v) och anslag

till yrkesinriktad rehabilitering (mom. 8), (v) 33

7. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10),

(fp, c) 34

8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10),

(v) 35

9. Bidrag till arbetsbiträde (mom. 13), (v) 35

10. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

(mom. 14), (c) 36

11. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

(mom. 14), (fp) 36

12. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

(mom. 14), (v) 37

13. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom.

15), (fp, c) 38

14. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom.

15), (v) 38

15. Anslag till driften av Samhall (mom. 17), (c) 39

16. Anslag till driften av Samhall (mom. 17), (v) 39

17. Instansordningen enligt proposition 1994/95:136 (mom.

19), (v) 40

Särskilt yttrande (v) 41

Bilaga: Lagförslag i proposition 1994/95:136 42