Bet. 1994/95:AU2

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1994/95:AU02

Arbetstid m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservation

1994/95

AU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 18 motioner om arbetstid och

vissa semesterfrågor. Motionerna, som främst väcktes under den

allmänna motionstiden år 1994, rör bl.a. önskemål om ökad

flexibilitet i arbetstiden, förkortad arbetstid samt utredning

av arbetstiderna. Arbetstidsfrågan ses från såväl arbetstagar-

som arbetsgivarsidan samt ur arbetsmarknadssynpunkt. Två

motioner rör semesterlagens bestämmelser om

semesterlönegrundande frånvaro.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet med hänvisning till

den utredning på arbetstidsområdet som aviserats av

statsministern samt annat pågående beredningsarbete inom

regeringskansliet.

Till utskottets betänkande har fogats en reservation från

Miljöpartiet och ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet.

Motioner

1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av arbetstidspolitiken.

1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sextimmarsdagen, arbetet och pensionerna.

1993/94:A203 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet att begränsa uttaget av övertid och mertid i rådande

arbetsmarknadsläge.

1993/94:A205 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en utredning angående förkortad arbetstid.

1993/94:A238 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsdelning genom att införa sex timmars

arbetsdag.

1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av arbetstidspolitiken,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behov av åtgärder för att minska

övertidsuttaget.

1993/94:A261 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med

uppgift att avskaffa arbetslösheten genom att införa flexibla

arbetstider.

1993/94:A262 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det skall ges möjlighet att vara mer

flexibel i arbetstidens längd och förläggning.

1993/94:A268 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om införande av en konjunkturanpassad

arbetstid.

1993/94:A701 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om angelägenheten i att låta utreda de

national-, privat- och företagsekonomiska konsekvenserna av en

mera flexibel och förkortad normalarbetstid.

1993/94:A702 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om modernisering av arbetstidsregleringen.

1993/94:A704 av Karin Israelsson och Gullan Lindblad (c, m)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en ändring i semesterlagen så

att dubbel semesterlön inte utges.

1993/94:A706 av Gunnar Thollander och Ingrid Andersson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om minskat övertidsuttag.

1993/94:A707 av Gustaf von Essen och Stig Rindborg (m) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändring i semesterlagen.

1993/94:A709 av Rune Thorén och Pär Granstedt (c) vari yrkas

att riksdagen hos regeringen begär utredning om en förkortad

arbetstid.

1993/94:A715 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsning av övertiden vid införande av

kortare arbetsdag,

3. att riksdagen hos regeringen begär en plan för minskning av

normalarbetsdagen till sju timmar år 1997 och sex timmar på

längre sikt,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en stödfond inrättas

för arbetsgivare som inför arbetstidsförkortning enligt vad i

motionen anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär direktiv till AMS i

enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om försöksverksamhet med kortare arbetsdag

och arbetsdelning,

7. att riksdagen till försöksverksamhet med kortare arbetsdag

för budgetåret 1994/95 anslår 1 000 000 000 kr över

Arbetsmarknadsdepartementets budget enligt vad i motionen

anförts.

1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om flexibel arbetstid,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att målet är att alla skall få möjlighet

till en arbetstid om 30 timmar i veckan vilket ger utrymme för

sex timmars arbetsdag,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny arbetstidsutredning i syfte att

sänka normalarbetstiden.

1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetstider.

Inledning

Den nu gällande arbetstidslagen (1982:673) antogs av riksdagen

våren 1982 (prop. 1981/82:154, bet. SoU 1981/82:55, rskr.

1981/82:436) och trädde i kraft den 1 januari 1983. Vissa

lagändringar har gjorts senare i fråga om tillsynen av lagen

samt i fråga om övertidsavgift (SFS 1986:56, 1992:637 och

1993:905).

Arbetstidslagen omfattar i princip alla arbetstagare. Undantag

har dock gjorts för personal i företagsledande ställning eller

personal som har förtroendet att själva disponera sin arbetstid.

Det gäller även arbetstagare som utför arbetsuppgifter i sitt

hem. Vidare har undantag gjorts för arbete som utförs i

arbetsgivarens hushåll samt vid skeppstjänst, där andra regler

gäller.

Arbetstidslagen är dispositiv. Genom kollektivavtal som har

slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får

undantag göras antingen från lagens tillämpning i dess helhet

eller i vissa delar. Lokala avvikelser från lagen får göras

under kortare tidsperiod beträffande övertidsarbete och

nattarbetsförbudet.

Den ordinarie arbetstiden får enligt lagen uppgå till högst 40

timmar i veckan. Jourtid får tas ut med högst 48 timmar per

arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under

en kalendermånad om det på grund av verksamhetens natur är

nödvändigt att en arbetstagare står till arbetsgivarens

förfogande.

Med övertid avses i lagen sådan övertid som överstiger

ordinarie arbetstid och jourtid eller den arbetstid som vid

heltidsarbete gäller på grund av kollektivavtal. Lagen skiljer

mellan två typer av övertid: allmän övertid och nödfallsövertid.

Allmän övertid får tas ut med högst 48 timmar under en tid av

fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Under ett

kalenderår får den allmänna övertiden uppgå till högst 200

timmar. Nödfallsövertid får tillgripas om en olyckshändelse

eller liknande vållat avbrott i verksamheten eller medfört risk

för avbrott samt vid fara för liv, hälsa eller egendom.

Mertid, dvs. den arbetstid som vid deltidsanställning

överstiger arbetstagarens normala arbetstid och jourtid enligt

anställningsavtalet, får tas ut med högst 200 timmar under ett

kalenderår.

Bestämmelserna om arbetstidens förläggning utgår från regeln

att alla arbetstagare skall ha ledigt för nattvila mellan

klockan 24.00 och 05.00. Undantag får göras om arbetet med

hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller särskilda

omständigheter måste fortgå även nattetid.

För varje sjudagarsperiod skall en arbetstagare även ha minst

36 timmars sammanhängande veckovila, vilken såvitt möjligt skall

förläggas till veckoslut. Raster som inte ingår i arbetstiden

skall anordnas så att arbetstagarna inte utför arbete mer än fem

timmar i följd. Därutöver skall behövliga pauser anordnas, vilka

inräknas i arbetstiden.

Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen är

tillsynsmyndigheter. Det skall vidare noteras att

arbetstidsreglerna före år 1983 fanns i arbetsmiljölagen. Vid

arbetstidslagens tillkomst framhölls att arbetstiden skall ses

som en del av arbetsmiljön, och i arbetsmiljölagen finns också

en särskild hänvisning till arbetstidslagen. Arbetsmiljölagen

innehåller vidare en bestämmelse om minderårigas arbetstid.

Berednings- och utredningsarbete

Den dåvarande regeringen beslutade i maj 1987 om tillsättning

av en kommitté med uppdrag att utreda konsekvenserna av olika

arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster.

Arbetstidskommittén lade under sommaren 1989 fram sitt

betänkande (SOU 1989:53) Arbetstid och välfärd.

Kommmitténs slutsatser var att inga arbetstidsreformer kunde

komma i fråga före mitten av 1990-talet, utöver vad som i

regeringsförklaringen år 1988 redan utlovats beträffande

föräldraförsäkring och semester. Vilka

produktivitetsförbättringar som kunde åstadkommas skulle bli

avgörande för om arbetstidsförkortningar kunde genomföras under

resterande period fram till sekelskiftet. Kommittén ansåg också

att man borde pröva den samlade årsarbetstiden som en ny norm

för heltidsarbete. Fördelar med en sådan norm ansågs bl.a. vara

att den skulle ge möjlighet till flexibla lösningar och ökad

valfrihet för arbetstagarna. I detta sammanhang diskuterades

möjligheten att slå samman arbetstidslagen och semesterlagen

till en allmän lag om årsarbetstid.

Såväl betänkandet Arbetstid och välfärd som betänkandet (SOU

1988:54) Om semester, vilket avlämnats i november 1988,

remissbehandlades.

I februari 1991 tillkallades en särskild utredare för att

undersöka om mer flexibla regler för arbetstid och semester

borde införas i svensk lagstiftning (dir. 1991:7). Utredningens

huvudbetänkande (SOU 1992:27) Årsarbetstid, Ny lag om arbetstid

och semester avlämnades i mars 1992. Utredningen föreslog en

gemensam lag om arbetstid och semester samt att den lagstadgade

40-timmarsveckan omvandlas till en årsarbetstid om 2 007 timmar.

Semestern skulle ingå i årsarbetstiden. På arbetsplatser där

kollektivavtal gäller föreslog utredaren att det inte skall

finnas några regler om arbetstidens förläggning. En

förutsättning var att arbetstagarna skall få påverka

förläggningen av sina arbetstider. Vad gäller arbetsplatser som

saknar kollektivavtal innebar förslaget att i stort sett samma

regler som i dag skall gälla. Reglerna om ordinarie

veckoarbetstid föreslogs dock kunna frångås genom personliga

avtal.

Betänkandet har remissbehandlats. En mycket kortfattad

redovisning av remissutfallet återfinns i det av riksdagen

godkända betänkandet 1992/93:AU4 Arbetstid, semester och annan

ledighet. Av denna framgår att flertalet remissinstanser i

princip var positiva till flexibla arbetstider. Samtidigt

framfördes väsentliga invändningar mot utformningen av

förslagen. Såväl arbetstagar- som arbetsgivarorganisationer var

kritiska mot att skilda regler skall gälla beroende på om

kollektivavtal gäller på arbetsplatsen eller inte. LO och TCO

ansåg att det är arbetsgivarens behov av flexibilitet som

tillgodosetts i förslaget och inte arbetstagarens. Några

remissinstanser hävdade att förslaget om årsarbetstid stred mot

de arbetstidsregler som var under övervägande i EG.

EU-rådet antog den 23 november 1993 ett direktiv om

arbetstidens förläggning i vissa avseenden (93/104/EEG).

Direktivet skall införlivas i medlemsstaternas lagstiftning inom

tre år efter antagandet, dvs. senast den 23 november 1996.

Direktivet upptar regler om dygnsvila, raster, veckovila,

veckoarbetstidernas längd samt semester. Vidare regleras

nattarbete, skiftarbete och tempoarbete. Veckoarbetstiden får

enligt direktivet uppgå till högst 48 timmar i veckan, övertid

inräknad.

Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet tillkallade i november

1993 en arbetsgrupp med uppgift att analysera EG:s

arbetstidsdirektiv samt göra en jämförelse mellan direktivets

bestämmelser och den svenska arbetstidslagens (1982:673) regler.

Arbetsgruppen lämnade i maj 1994 rapporten EG:s

arbetstidsdirektiv (Ds 1994:74).

Arbetsgruppens slutsats var att det föreligger inte obetydliga

skillnader mellan arbetstidslagen och direktivet. Ett

införlivande av direktivet förutsätter enligt arbetsgruppen en

anpassning av det svenska regelsystemet till direktivets

bestämmelser. På vissa punkter kan det, enligt gruppens

uppfattning, finnas anledning att överväga om en ändring av

arbetstidslagen bör ske. Mot denna bakgrund ansåg arbetsgruppen

att det krävs en fördjupad utvärdering av direktivets

konsekvenser för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet.

En utredning borde belysa dessa frågor, föreslog arbetsgruppen.

Enligt beslut vid regeringssammanträde den 8 september 1994

tillkallas en särskild utredare med uppgift dels att pröva

behovet av flexibla arbetstidslösningar samt lägga fram de

förslag som kan föranledas härav, dels att utreda konsekvenserna

av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på

arbetstidsområdet (dir. 1994:99).

Direktiven till utredningen innebär att en ökad flexibilitet i

arbetstidsregleringen skall eftersträvas. Förslagen i

betänkandet Årsarbetstid, Ny lag om arbetstid och semester skall

beaktas liksom de uttalanden som gjorts av

arbetsmarknadsutskottet i frågan.

Arbetsmarknadsutskottet har vid ett flertal tillfällen under

senare år uttalat att en friare arbetstidsförläggning är en

viktig framtidsfråga. Utskottet har därvid uppehållit sig vid de

positiva konsekvenserna av en ökad flexibilitet för den

enskildes planering av arbetsliv, familjeliv, studier etc.

Flexibla arbetstider bör också kunna främja jämställdhet mellan

kvinnor och män. Även produktionens önskemål om flexibla

arbetstider har utskottet sett som en väsentlig fråga. Utskottet

har utgått från att regeringen skall återkomma med förslag på

området (1992/93:AU4).

I den partiledardebatt som ägde rum den 12 oktober 1994 med

anledning av regeringsförklaringen tog statsminister Ingvar

Carlsson i ett replikskifte upp arbetstidsfrågorna. Enligt

statsministern är det med hänsyn till den utveckling som ägt rum

rimligt att utreda arbetstidsfrågorna. En arbetstidsutredning

kommer därför att tillsättas.

I detta sammanhang skall även redovisas att regeringen i

november 1992 tillkallat en särskild utredare att se över

ledighetslagstiftningen. Under våren 1994 har utredningen

avlämnat betänkandet Ledighetslagstiftningen -- en översyn (SOU

1994:41). I betänkandet redovisas överväganden och förslag

beträffande i första hand studieledighetslagen och

föräldraledighetslagen. Dessa delar kommer inte vidare att

beröras i utskottsbetänkandet. I utredningen ingår emellertid

också en översyn av reglerna om semesterlönegrundande frånvaro i

semesterlagen. Denna fråga återkommer i det följande.

Vissa statistiska uppgifter

Inledningsvis redovisas några statistiska uppgifter från SCB:s

arbetskraftsundersökningar (AKU) angående arbetstid och övertid.

Eftersom förändringar gjordes i AKU fr.o.m. januari 1993 jämförs

endast åren 1993 och 1994.

Under andra kvartalet 1994 (1993) uppgick den faktiska

medelarbetstiden för personer i arbete inkl. företagare och

medhjälpande familjemedlemmar till 36,1 (35,2) timmar i veckan;

för kvinnor var motsvarande tal 32,2 (31,4) timmar och för män

39,6 (38,6) timmar.

AKU-undersökningarna ger också information om antalet

övertidstimmar, som genomsnittligt tas ut per vecka. För att ta

hänsyn till förändringar i sysselsättningen brukar man sätta

övertidstimmarna i relation till det faktiska antalet

arbetstimmar.

Övertidstimmar åren 1993 och 1994 (för anställda)

Övertidstimmar Faktiska arbets- Övertid/

i miljoner timmar i miljoner Faktisk

(genomsnitt per (genomsnitt per tid

vecka) vecka) %

1993 jan. 2,05 122,3 1,7

feb. 2,52 130,6 1,9

mar. 2,50 130,6 1,9

apr. 1,53 119,2 1,3

maj 2,03 126,2 1,6

jun. 2,08 117,7 1,8

jul. 1,73 71,4 2,4

aug. 2,47 115,7 2,1

sep. 2,80 134,4 2,1

okt. 2,99 132,9 2,2

nov. 2,91 131,3 2,2

dec. 2,30 114,1 2,0

1994 jan. 2,37 118,7 2,0

feb. 2,96 129,0 2,3

mar. 2,78 107,8 2,6

apr. 2,64 108,5 2,4

maj 2,02 102,6 2,0

jun. 2,84 105,6 2,7

jul. 2,00 58,9 3,4

aug. 2,47 98,5 2,5

sep. 3,29 116,2 2,8

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningar.

Utskottet

Utskottet tar i detta betänkande upp olika frågor om

arbetstider och semester med anledning av 18 motioner som

väcktes under främst allmänna motionstiden vid föregående

riksmöte. Motionerna om arbetstid avser bl.a. frågan om

konjunkturanpassad arbetstid och andra former av flexibel

arbetstid samt sex timmars arbetsdag. Två motioner rör

semesterlagens bestämmelser om semesterlön.

Arbetstider

Socialdemokraterna redovisar sin syn på inriktningen av

arbetstidspolitiken i motionerna A40 (yrk. 15) och A254 (yrk.

30, 31). Enligt motionerna stimuleras produktiviteten av en ökad

individuell flexibilitet i arbetstiderna. För att uppnå en

nödvändig balans behövs dels nya lagregler, dels branschavtal

och lokala kollektivavtal, dels ett individuellt inflytande för

den enskilde i förhållande till arbetsgivaren. Det nuvarande

höga arbetstidsuttaget är oacceptabelt och innebär problem bl.a.

för jämställdhetsarbetet. Övertidsuttaget bör minska och fler

människor beredas arbete.

Vänsterpartiet tar upp arbetstidsfrågorna i motionerna A44

(yrk. 12), A715 (yrk. 2--7) samt Fi32 (yrk. 37). En

arbetstidsförkortning bör införas stegvis. Enligt Vänsterpartiet

bör riksdagen av regeringen begära en plan för minskning av

normalarbetstiden till sju timmar per dag år 1997 och till sex

timmar på längre sikt. En kortare arbetstid ger fler arbeten,

tvingar företagen att organisera produktionen på ett annat sätt

samt ökar jämställdheten inom familjen. Även ur pensionssynpunkt

är det viktigt med en jämnare fördelning av lönearbetet mellan

kvinnor och män.

En förkortning av arbetstiden måste vidare kombineras med en

kraftig begränsning av övertiden, anser Vänsterpartiet.

Övertiden bör därför begränsas i lag.

Vänsterpartiet föreslår att en stödfond inrättas för att

kompensera arbetsgivare som minskar arbetstiden och/eller skapar

nya arbetstillfällen med sextimmarsdag. Regeringen bör ge

direktiv till AMS att förhandla med kommunerna om ett

åtgärdspaket med denna inriktning. En försöksverksamhet med

kortare arbetsdag och arbetsdelning bör inledas redan under

budgetåret 1994/95. För denna verksamhet bör en miljard kronor

anslås.

I motionerna A262 (yrk. 28) och A268 av Ny demokrati talar

motionärerna för en konjunkturanpassad arbetstid. En del av

dagens arbetslöshet skulle kunna undvikas om det fanns möjlighet

att vara mer flexibel i fråga om arbetstidens längd och

förläggning. Lagstiftningen bör enligt motionärerna ändras så

att arbetsgivarna och det lokala facket själva kan bestämma

arbetstiden inom vissa ramar, t.ex. från 80 % till 120 %.

Av de enskilda motionerna tar ett flertal upp arbetstidsfrågan

bl.a. ur arbetsmarknadssynpunkt.

Hans Karlsson (s) begär i motion A203 ett tillkännagivande

angående behovet att begränsa uttaget av övertid och mertid i

rådande arbetsmarknadsläge. Med hänsyn till att nuvarande

övertidsuttag sägs motsvara 50 000 helårsarbeten bör den

nuvarande gränsen på 200 övertidstimmar per år halveras. Ett

likartat krav framställs i motion A706 av Gunnar Thollander och

Ingrid Andersson (s).

Hans Andersson m.fl. (v) framhåller i motion A238 (yrk. 2) att

en kortare arbetstid leder till ökad tillväxt. Arbetsdelning och

sex timmars arbetsdag bör införas för att klara målet om full

sysselsättning.

I motion A702 av Bengt Harding Olson (fp) yrkas på en

modernisering av arbetstidsregleringen. I framtiden krävs en

omprövning i fråga om såväl generell arbetstidsförkortning som

en sänkning av rätten till övertidsuttag.

Karin Starrin m.fl. (c) anför i motion A815 (yrk. 19, 20) att

en omfördelning av arbetstiden skulle innebära att nya

arbetstillfällen skapades. Vidare förordar motionärerna flexibla

arbetstider som kan öka trivsel och produktivitet samt minska

arbetsskadorna. För att främja livskvalitet och jämställdhet är

målet att alla skall få möjlighet till en arbetsvecka på 30

timmar eller en arbetsdag på sex timmar.

Med utgångspunkt i krav på full sysselsättning, jämställdhet

och livskvalitet begärs i fem motioner en ny arbetstidsutredning

syftande till förkortad och/eller flexibel arbetstid. Bl.a.

pekas på att den föregående arbetstidsutredningen (Arbetstid och

välfärd, SOU 1989:53) färgades av det dåvarande

arbetsmarknadsläget med knapphet på arbetskraft. Dessa fem

motioner är A205 av Birthe Sörestedt m.fl. (s), A261 av Jan

Fransson m.fl. (s), A701 av Holger Gustafsson (kds), A709 av

Rune Thorén och Pär Granstedt (c) samt A815 (yrk. 21) av Karin

Starrin m.fl. (c).

Utskottet gör följande bedömning.

Som framgår av den tidigare beskrivningen av utrednings- och

beredningsarbetet på arbetstidsområdet har frågor om arbetstiden

under en följd av år varit föremål för ett stort intresse. Mot

bakgrund av den arbetsmarknadspolitiska situationen de senaste

åren har arbetstidsfrågorna fått ytterligare en dimension,

vilket är märkbart även på det internationella planet.

I OECD:s sysselsättningsstudie (svensk översättning i

september 1994 av material som kommer att publiceras i The OECD

Jobs Study: Evidence and Explanations) tas arbetstiderna upp som

ett led i kampen mot arbetslöshet. OECD säger bl.a. följande.

Flexiblare dags-, vecko-, års- och livsarbetstider kan

tillfredsställa såväl företagens behov som de anställdas

önskemål. De tillåter företagen att bättre utnyttja sin

produktionskapacitet genom att bättre anpassa produktionen till

efterfrågan. Anställda och deras familjer skulle också tjäna på

nya arbetstider som skräddarsys efter deras individuella

preferenser eller familjeförhållanden. Den typ av arbetstid som

företagen eftersträvar sammanfaller givetvis inte alltid med de

anställdas önskemål. Bästa sättet att lösa sådana konflikter är

genom förhandlingar på decentraliserad nivå. -- -- --

En viktig fördel med flexiblare arbetstider är deras potential

för att integrera arbetstidsminskning med nya mönster för

livslång utbildning. -- -- --

Det är emellertid viktigt att de nya arbetstiderna blir

ekonomiskt försvarbara; det förutsätter att inte

produktionskostnaden per tillverkad enhet eller skattebördan

ökar då arbetstiderna ändras.

Beträffande utvecklingen i Sverige har utskottet informerat

sig om ett par pågående verksamheter med sextimmarsdag i landet,

nämligen Kiruna hemtjänst resp. Blekinge landstings

psykiatriavdelning.

Utskottet har vidare erfarit att Allmänna Arbetsgivarförbundet

och Industrifacket den 28 oktober 1994 har överenskommit om

vissa rekommendationer som skall gälla t.o.m. den 31 december

1995 i syfte att öka sysselsättning och produktivitet. Bl.a.

berörs övertidsarbetet. Enligt överenskommelsen rekommenderas de

lokala parterna att i samråd behandla frågor rörande

arbetsplanering, flexibilitet rörande arbetstiden,

övertidsarbetets omfattning och fördelning, bl.a. i syfte att

minska ett alltför omfattande övertidsuttag.

Enligt rekommendationerna är parterna ense om att i de

kommande avtalsförhandlingarna ta upp frågan om lokalt ansvar

för dispenser vid övertidsarbete.

Intresset för arbetstidsfrågorna avspeglas också i de olika

riksdagsmotionerna. Som utskottet ser saken vittnar

motionskraven om att de nuvarande arbetstidsreglerna inte är

anpassade till ett modernt arbets- och familjeliv. Mot

bakgrunden av de i motionerna beskrivna behoven från såväl

arbetstagar- som arbetsgivarsidan samt ur arbetsmarknadssynpunkt

hälsar utskottet med tillfredsställelse att statsministern

aviserat en utredning på detta område.

Utskottet har inhämtat att regeringen nu förbereder direktiven

för arbetstidsutredningen. Avsikten är att utredningen skall

vara parlamentarisk. Arbetet planeras få en bred uppläggning och

omfatta många av de frågor som har varit uppe till diskussion de

senaste åren. Bl.a. avses arbetstidsförkortning och flexibilitet

i arbetstiderna ingå i utredningen liksom också

årsarbetstidsbegreppet. Frågan om konsekvenserna av EG:s

arbetstidsdirektiv för de svenska arbetstidsreglerna bör enligt

regeringskansliet utredas med förtur.

Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt att regeringen

nu avser att få till stånd ett samlat material som kan utgöra

underlag för ett ställningstagande på arbetstidsområdet.

Utskottet förutsätter att även övertidsfrågorna kommer att ingå

i utredningsuppdraget.

Utskottet ställer sig avvisande till förslag om omedelbar

försöksverksamhet med kortare arbetstid med därtill knutna

anslagsmedel. Enligt utskottets uppfattning bör det av

regeringen planerade utredningsarbetet inte föregripas.

I samband med att direktiv ges för en ny arbetstidsutredning

avser regeringen att upphäva de direktiv som gavs den 8

september 1994 angående utredning av flexibel arbetstid och

konsekvenser av EG:s arbetstidsdirektiv (se avsnittet

Berednings- och utredningsarbete).

Med hänvisning till vad som ovan anförts bör upptagna

motionsyrkanden på arbetstidsområdet inte påkalla någon

riksdagens åtgärd.

Semesterlönegrundande frånvaro

Vidare tar utskottet i detta sammanhang upp två motioner

rörande semesterlagens bestämmelser om semesterlönegrundande

frånvaro. Som en bakgrund till motionerna lämnas följande

beskrivning av gällande rätt samt vissa utredningsresultat på

området.

Enligt 4 § semesterlagen har en arbetstagare rätt till 25

semesterdagar varje år. Under semesterledigheten har

arbetstagaren rätt till semesterlön i den mån han har tjänat in

sådan under intjänandeåret. Semesterlönen utgör enligt 16 §

semesterlagen 12 % av arbetstagarens lönesumma under

intjänandeåret. Semesterlönen ingår i beräkningsunderlaget för

den sjukpenninggrundande inkomsten.

Även viss frånvaro är semesterlönegrundande. För sådana

frånvarodagar beräknas semesterlönen antingen som arbetstagarens

genomsnittliga dagsinkomst eller, om han inte haft någon inkomst

under intjänandeåret, med hänsyn till den inkomst som det kan

antagas att han skulle ha haft, om han hade arbetat för

arbetsgivarens räkning.

Semesterlönegrundande frånvaro är enligt 17 § semesterlagen

bl.a. sjukdom, arbetsskada, föräldraledighet eller s.k.

närståendevård. Vissa begränsningar finns dock.

Beträffande frånvaro från arbetet för sjukdom/arbetsskada

gäller följande. Rätten till semesterlönegrundande frånvaro är

begränsad till högst 180 dagar under intjänandeåret i de fall

sjukdomen inte beror på en arbetsskada. Vid arbetsskada gäller

inte 180-dagarsgränsen. Efter oavbruten frånvaro på grund av

sjukdom eller arbetsskada under två hela intjänandeår grundar

därefter infallande frånvarodag för sjukdom eller arbetsskada

inte rätt till semesterlön. De första 90 dagarna av en

frånvaroperiod skall enligt lagen inte i något fall anses bero

på arbetsskada.

Som tidigare nämnts ingår semesterlagens regler om

semesterlönegrundande frånvaro i utredningsbetänkandet

Ledighetslagstiftningen -- en översyn (SOU 1994:41). Enligt

utredningen är de semesterlönegrundande frånvaroorsakerna

ytterst en ekonomisk intressefråga för arbetsgivare och

arbetstagare. De ekonomiska konsekvenserna har ej varit möjliga

att bedöma närmare, anför utredningen, som koncentrerat sig på

att överväga förenklingar m.m. i systemet. Bl.a. har man berört

frågan om eventuell överkompensation av arbetstagare vid

sjukdom. Vidare föreslår utredningen att sjukdomsfall och

arbetsskadefall skall behandlas lika ur semesterlönesynpunkt.

Enligt förslaget skall endast den sjukfrånvaro, inkl. sådan som

beror på arbetsskada, som under intjänandeåret inte överstiger

180 dagar vara semesterlönegrundande. Den s.k. 90-dagarsregeln

föreslås avskaffas.

I motion A704 av Karin Israelsson och Gullan Lindblad (c, m)

anförs att reglerna om semesterlön vid frånvaro på grund av

sjukdom, föräldraledighet och närståendevård medför att den

anställde blir dubbelt kompenserad. Motionärerna pekar på det

förhållandet att sjukpenningen etc. beräknas efter lönen inkl.

semesterlönen samtidigt som arbetsgivaren skall betala

semesterlön vid dessa typer av frånvaro. Enligt motionärerna

blir de som är frånvarande favoriserade i förhållande till dem

som arbetar. De nu angivna slagen av frånvaro bör därför inte

vara semesterlönegrundande, anser motionärerna.

I motion A707 av Gustaf von Essen och Stig Rindborg (m) begärs

att 17 § semesterlagen ändras så att arbetsskada jämställs med

sjukdom i fråga om semesterlönegrundande frånvaro. Enligt

motionärerna bör frånvaro på grund av sjukdom eller arbetsskada,

vilken under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar, vara

semesterlönegrundande. Motionärerna anför att de ändringar som

ägde rum den 1 juli 1993 i samband med slopande av

arbetsskadesjukpenningen i princip innebär att alla försäkrade

under sjukpenningtid erhåller ersättning enligt lagen om allmän

försäkring. En motsvarande likabehandling av de försäkrade bör

tillämpas även beträffande semesterlagen. Ett lagförslag ingår i

motionen.

Utskottet gör följande bedömning.

Som ovan redovisats planeras inom regeringskansliet en bred

utredning på arbetstidsområdet. Avsikten är att även

årsarbetstidsbegreppet skall ingå i utredningsuppdraget. Detta

innebär att en bedömning måste göras om arbetstids- och

semesterreglerna skall föras samman i en gemensam lag.

Mot bakgrund av att regeringskansliet förfogar över betydande

underlagsmaterial i fråga om reglerna för semesterlönegrundande

frånvaro avvaktar utskottet för sin del regeringens beredning av

frågan och utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i

ärendet.

På anförda grunder bör inte heller motionerna A704 och A707

föranleda någon riksdagens åtgärd. De avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av arbetstidspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 15,

1993/94:A44 yrkande 12, 1993/94:A203, 1993/94:A205,

1993/94:A238 yrkande 2, 1993/94:A254 yrkandena 30 och 31,

1993/94:A261, 1993/94:A262 yrkande 28, 1993/94:A268,

1993/94:A701, 1993/94:A702, 1993/94:A706, 1993/94:A709,

1993/94:A715 yrkandena 2--7, 1993/94:A815 yrkandena 19--21 och

1993/94:Fi32 yrkande 37,

res. (mp)

2. beträffande semesterlönegrundande frånvaro

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A704 och 1993/94:A707.

Stockholm den 15 november 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Sten Östlund

(s), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per

Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s),

Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christina Zedell (s),

Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds), Anna Åkerhielm (m),

Ola Ström (fp), Ingrid Burman (v) och Birger Schlaug (mp).

Reservation

Inriktningen av arbetstidspolitiken (mom. 1)

Birger Schlaug (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10

börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "riksdagens

åtgärd" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det positivt att regeringen

nu avser att åter utreda frågan om sänkt arbetstid. Utskottet

anser att det är nödvändigt att normalarbetstiden anpassas till

verkligheten. Den nuvarande arbetstidsnormen kan inte anses vara

en naturlag eller en evigt optimal lösning. Anpassas inte

normalarbetstiden till verkligheten tvingas den offentliga

sektorn bära kostnader för den arbetslöshet som uppstår genom

att normalarbetstiden är för hög. Därför är det bra att

regeringen nu avser att utreda frågan om arbetstiden.

Vid sidan av utredningen är det synnerligen värdefullt med en

praktisk försöksverksamhet med kortare arbetstid. Den bör

inledas omedelbart och omfatta också det privata näringslivet.

Projektpengar bör anvisas för försöksverksamheten.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A715 och Fi32

i berörda delar bör ges regeringen till känna. Med hänsyn till

den aviserade utredningen bör övriga upptagna motionsönskemål på

arbetstidsområdet inte påkalla någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande inriktningen av arbetstidspolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A715

yrkandena 6 och 7 och 1993/94:Fi32 yrkande 37 i motsvarande del

samt med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 15,

1993/94:A44 yrkande 12, 1993/94:A203, 1993/94:A205, 1993/94:A238

yrkande 2, 1993/94:A254 yrkandena 30 och 31, 1993/94:A261,

1993/94:A262 yrkande 28, 1993/94:A268, 1993/94:A701,

1993/94:A702, 1993/94:A706, 1993/94:A709, 1993/94:A715 yrkandena

2--5, 1993/94:A815 yrkandena 19--21 och 1993/94:Fi32 yrkande 37

i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Inriktningen av arbetstidspolitiken (mom. 1)

Ingrid Burman (v) anför:

Som framgår av Vänsterpartiets motioner på arbetstidsområdet

är det mycket angeläget att en arbetstidsförkortning kan införas

stegvis. Vänsterpartiet har i motioner lagt förslag som innebär

försöksverksamhet med kortare arbetstid. Vänsterpartiet har

också begärt medel för att finansiera denna försöksverksamhet.

Riksdagen har i tidigare behandling avvisat Vänsterpartiets

förslag till finansiering. Eftersom detta innebär att eventuella

ekonomiska konsekvenser av förslaget behöver beredas

ytterligare, ansluter vi oss till utskottsuppfattningen om en

utredning på området.

Att frågan om en försöksverksamhet med därtill knutna

anslagsmedel blir föremål för en utredning får ej innebära att

pågående initiativ med kortare arbetstid avstannar i avvaktan på

utredningen. Vi vill i stället i detta sammanhang understryka

vikten av att ytterligare försöksverksamhet med kortare

arbetsdag initieras redan nu inom utredningens ram. Till

skillnad mot nu pågående verksamheter med sextimmarsdag inom den

offentliga sektorn bör nya försöksverksamheter ha en bredare

inriktning och omfatta flera branscher inom både offentlig och

privat sektor.