Bet. 1994/95:AU20

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1994/95:AU20

Stöd för nyanställningar (förnyad behandling)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1994/95

AU20

Inledning

Kammarbehandlingen av betänkande 1994/95:AU8 den 22 februari

1995 innebar att riksdagen beslöt att återförvisa ärendet till

utskottet. Det är mot denna bakgrund utskottet tar upp det av

kammaren återförvisade ärendet om stöd för nyanställningar.

I betänkandet 1994/95:AU8 behandlade utskottet proposition

1994/95:137 om ett nytt anställningsstöd samt ett antal motioner

väckta med anledning av propositionen och motioner väckta under

allmänna motionstiden i år.

Utskottsbehandlingen av ärendet har inte inneburit annan

ändring än att utskottet betr. finansieringen tillagt att

utskottet förutsätter att regeringen senast i samband med

kompletteringspropositionen återkommer i frågan om

finansieringen.

Dessutom har det beträffande det framförda förslaget om ett

investeringsprogram till förmån för bättre inomhusklimat och

allergisanering tillagts att det skall omfatta skolor, daghem

och andra offentliga lokaler samt bostäder.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet

regeringens förslag i proposition 1994/95:137 om ett nytt

anställningsstöd.

Anställningsstödet gäller för nyanställningar inom

näringslivet och skall avse personer som är registrerade som

arbetslösa eller som har deltagit i arbetsmarknadspolitiska

åtgärder under perioden november--december 1994. Stödet lämnas

under högst 12 månader.

Stödet är utformat som ett avdrag motsvarande hela

arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000 kr per månad och person.

Regeringens förslag avser tillsvidareanställningar som

omfattar minst 17 timmar per vecka och som påbörjas under tiden

den 1 januari--den 15 maj 1995.

Vid ärendets beredning i utskottet har kretsen av arbetsgivare

som kan omfattas av stödet begränsats till att avse företag med

färre anställda än 500 personer. Begränsningen är föreslagen för

att utesluta stora företag som bedömts inte ha behov av ett

sådant stöd som det föreslagna.

Stödärendet har notifierats hos Europakommissionen, som

slutligen skall behandla ärendet den 15 mars 1995.

De erinringar som under hand har lämnats av kommissionen har

inneburit att utskottet förordar en mindre ändring i förslaget.

Det gäller frågan om vilka arbetslösa personer som kan komma

i fråga för stödet. Den ytterligare inskränkningen bör göras att

stödet skall avse personer som omedelbart före anställningen

är arbetslösa.

Eftersom Europakommissionen inte kommer att ta ställning till

stödet förrän den 15 mars 1995 har utskottet ansett att

regeringen bör bestämma dag för ikraftträdande av lagen.

Mot denna bakgrund anser utskottet vidare att den tidsperiod

under vilken anställningar får ske skall utsträckas t.o.m. den

31 maj 1995.

Med de ändringar som sålunda föreslagits tillstyrker utskottet

att ett nytt anställningsstöd införs.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,

Folkpartiet liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet

följer upp sina motioner i en reservation som innebär avslag på

propositionen.

I en reservation från Vänsterpartiet förespråkas en annan

konstruktion av anställningsstödet.

Propositionen

I proposition 1994/95:137 föreslår regeringen -- efter

föredragning av statsrådet Anders Sundström -- att riksdagen

antar de i propositionen framlagda förslagen till

lag om anställningsstöd,

lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta

betänkande.

Notifikation

Ärendet har notifierats hos Kommissionen för de Europeiska

gemenskaperna (Europakommissionen).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:137

1994/95:A17 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

avslår regeringens proposition 1994/95:137.

1994/95:A18 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:137,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot arbetslösheten.

1994/95:A19 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1994/95:137

Stöd för nyanställningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en

sammanhållen politik, i enlighet med motionen, syftande till att

snabbt pressa tillbaka arbetslösheten.

1994/95:A20 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att det i propositionen föreslagna

anställningsstödet endast skall omfatta företag med högst 500

anställda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ytterligare sysselsättningsskapande

åtgärder omfattande 2 miljarder kronor.

1994/95:A21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till konstruktion

av stöd för nyanställningar,

2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om

riktlinjer för nyanställningsstöd,

3. att riksdagen beslutar anta Vänsterpartiets förslag till

lag om anställningsstöd.

1994/95:A22 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:137 om stöd för

nyanställningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder mot arbetslösheten.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995

1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett riktat

anställningsstöd.

1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om

nyanställningsstöd.

1994/95:A270 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari

yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om ett riktat

anställningsstöd.

1994/95:A271 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktat

anställningsstöd.

1994/95:A274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om extra sänkta arbetsgivaravgifter för

företag som anställer långtidsarbetslösa.

1994/95:A275 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om

anställningsstöd till förmån för ett begränsat anställningsstöd

för personer som varit arbetslösa i mer än tolv månader i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om anslag i

kompletteringspropositionen våren 1995 om 2 200 000 000 kr till

anställningsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:A281 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktat

anställningsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:A285 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av det nya

anställningsstödet.

1994/95:A286 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om generellt anställningsstöd.

1994/95:A416 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om villkor i samband med det i

budgetpropositionen föreslagna nyanställningsstödet (NYS).

Utskottet

Propositionen

Trots att lågkonjunkturen började vända för ungefär två år

sedan och antalet lediga platser, främst inom industrin, ökade

har arbetslösheten inte pressats ner med mer än ca en

procentenhet sedan kulmen i slutet av år 1993. Anledningen

härtill är delvis att arbetskraftsutbudet ökat i takt med

tillkomsten av flera sysselsättningstillfällen men också att

övertidsuttaget kraftigt har ökat.

Enligt årets finansplan väntas den öppna arbetslösheten minska

från 7,9 % år 1994 till 6,5 % år 1996. I slutet av

mandatperioden beräknas arbetslösheten ha pressats ner till 6 %.

Regeringens ambition är att ytterligare pressa ner

arbetslösheten under mandatperioden. Ungefär en halv miljon

arbetstillfällen måste skapas för att Sverige skall komma

tillbaka till en fullgod arbetsmarknad, framhålls det i

propositionen.

Den centrala uppgiften är att få till stånd en stabil och

uthållig tillväxt, framför allt i näringslivet, och att få

tillbaka en hög sysselsättning och en låg arbetslöshet.

Den viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för

näringslivet att expandera. En uthållig ekonomisk tillväxt och

full sysselsättning är det överordnade målet, framhålls det i

propositionen. Grunden för denna inriktning lades i den

ekonomisk-politiska propositionen i slutet av förra året. I

budgetpropositionen går regeringen vidare med ytterligare

förslag till åtgärder i riktning mot att ändra

arbetsmarknadspolitiken till mer av aktivitet, flexibilitet och

kompetenshöjning för att understödja tillväxten och samtidigt ge

utrymme för ökat stöd till de grupper som har särskilt svårt att

få arbete. Med den nu föreliggande propositionen tas ännu ett

steg i denna riktning.

Regeringen strävar efter att skapa förutsättningar för ett

bättre företagsklimat och ökade möjligheter att anställa.

Förslaget i denna proposition skall enligt regeringen skapa

ytterligare förutsättningar för arbetsgivarna att kunna

anställa. Den risk som finns för utsatta grupper att permanent

utestängas från arbetsmarknaden minskar samtidigt.

Ett nytt tillfälligt anställningsstöd bör därför införas. Det

skall inriktas på registrerat arbetslösa. Stödet syftar till att

i det enskilda fallet kunna uppfylla ett eller flera av följande

mål:

a) att öka antalet arbetstillfällen i näringslivet och främja

ekonomisk tillväxt,

b) att stimulera företagen att begränsa övertidsuttaget till

förmån för nyanställning och att därmed fördela den totala

arbetstiden på ett mer rationellt sätt,

c) att stimulera företagen att vid rekrytering till lediga

platser anställa personer som är arbetslösa i stället för att

rekrytera bland redan anställda i andra företag,

d) att sänka kostnaden för expansion och därmed motverka

tendenser till inflation.

Anställningsstödet skall vara administrativt lätthanterligt

och avse enbart arbeten inom näringslivet (inkl. offentligt ägda

bolag och affärsverk).

Stödet bör enligt propositionen utformas så att en

arbetsgivare får göra ett avdrag, som motsvarar hela

arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000 kr per månad och person,

för nyanställningar som görs under tiden den 1 januari--den 15

maj 1995. Avdrag medges vid tillsvidareanställning som omfattar

minst 17 timmar per vecka av personer som varit arbetslösa eller

deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst fyra

veckor under perioden november--december 1994. Avdraget får

göras under högst tolv månader och tidigast avse lönekostnader

för mars månad 1995.

Det är arbetsgivaren själv som beräknar nedsättningen för den

anställde och drar av beloppet vid de månatliga inbetalningarna

av arbetsgivaravgiften. Kontroll av de lämnade uppgifterna får

ske genom revision och genom stickprov av skattemyndigheten.

I propositionen erinras om andra arbetsmarknadspolitiska

åtgärder som syftar till att stimulera nyanställningar. Det

främsta av dem är rekryteringsstödet. Fram t.o.m. den 31

december 1994 fanns även det generella anställningsstödet (GAS).

Rekryteringsstödet lämnas till arbetsgivare som anställer

registrerat arbetslösa, när arbetsförmedlingen inte kan hitta

någon annan lösning. Stödet kan lämnas med högst 65 % av

lönekostnaden, dock högst 14 300 kr per månad, under sex

månader. Arbetsgivaren kan också under vissa förutsättningar få

ett rekryteringsstöd för anställning av högskoleutbildade. I

sådana fall lämnas stödet under högst tolv månader och med högst

50 % av lönekostnaden.

Det nu föreslagna nyanställningsstödet skall kunna kombineras

med rekryteringsstöd. Detta bör enligt regeringen ge ett starkt

incitament till företagen att medverka i kampen mot

långtidsarbetslösheten.

GAS infördes som ett tillfälligt stöd för nyanställningar

under 1994. Stödet innebar att avdrag fick göras från

arbetsgivaravgiften med ett belopp motsvarande 15 % av den

nyanställdes bruttolön. Anställningen skulle omfatta minst sex

månader och minst 17 timmars arbete per vecka. Även GAS kunde

kombineras med rekryteringsstöd.

Enligt regeringen har GAS inte haft tillräckligt attraktiv

utformning för att stimulera till permanenta anställningar. Det

har heller inte varit inriktat på de arbetslösa. Det nu

föreslagna stödet är därför ett mera riktat anställningsstöd,

anser regeringen.

I propositionen görs en bedömning av hur många personer som

skulle kunna komma att beröras av denna åtgärd. Om avdraget

stimulerar till att anställa relativt tidigt under år 1995,

skulle överslagsmässigt drygt 110 000 personer kunna beröras av

åtgärden, heter det i propositionen. Med en sådan omfattning

beräknas stödet medföra ca 7 miljarder kronor i minskade

intäkter för staten i form av arbetsgivaravgifter.

Enligt propositionen är emellertid den faktiska kostnaden

betydligt lägre, eftersom satsningen innebär såväl minskade

utgifter som ökade inkomster för samhället. De offentliga

utgifterna för arbetslöshetsersättning och för olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Stat och kommun får

ökade intäkter i form av skatter och avgifter.

I propositionen görs bedömningen att ett temporärt

anställningsstöd baserat på nedsättning av arbetsgivaravgifterna

inte borde möta några hinder ur EU-perspektiv. Tvärtom

förespråkar EU att de indirekta arbetskraftskostnaderna mycket

väl kan minskas för att bekämpa arbetslösheten.

Motioner

Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet

liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar avslag

på förslaget om ett nytt anställningsstöd. Miljöpartiet de gröna

vill ha en modifiering av förslaget, och Vänsterpartiet förordar

bl.a. en annan konstruktion av stödet.

Moderaterna vidhåller i motion A17 den i partimotionen

A215 framförda kritiken mot ett nytt anställningsstöd. De gör

bedömningen att regeringen kraftigt överskattar förslagets

effekter. Det kan inte uteslutas att några i dag arbetslösa

kommer att erbjudas anställning med bistånd från det föreslagna

stödsystemet. Det rör sig emellertid enligt motionärerna i allt

väsentligt om anställningar som företagen i alla fall skulle ha

gjort. För företag som inte skulle ha anställt fler medarbetare

om inte stödet funnits är ettåriga lönesubventioner av ytterst

begränsad betydelse. I förhållande till det ansvar en

anställning innebär är den kortsiktiga lönesubventionen på

gränsen till betydelselös, menar motionärerna.

Liknande synpunkter förs fram i Moderaternas kommittémotion,

A281.

I motion A270 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) yrkas

likaledes avslag på förslaget.

Utöver vad sålunda redovisats framhålls i motion A17 att det

varken i budgetpropositionen eller i den nu aktuella

propositionen uppgetts hur anställningsstödet skall finansieras.

I stället för ett nytt stöd sammanfattar motionärerna sin

strategi för nya arbeten enligt följande punkter:

Företagen måste kunna växa och flera företag etableras.

Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och

företagande.

Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft.

Arbetsmarknadslagstiftningen måste reformeras.

Socialförsäkringarna måste ändras så att de befrämjar arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän.

Utbildningen måste vara av hög kvalitet och fortgå under hela

yrkeslivet.

Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas.

I Centerpartiets kommittémotion A22 anförs samma skäl för

avslag på propositionen som i partimotionen A244.

Enligt Centern kan ett kortsiktigt generellt stöd av den

omfattning det är fråga om inte påverka det långsiktiga

beslutsfattandet i företagen. Småföretagen är i stället för det

nu föreslagna stödet mer betjänta av långsiktiga och stabila

spelregler, generellt lägre arbetsgivaravgifter och åtgärder som

ger arbetsmarknaden större flexibilitet. Svårigheten är dessutom

att identifiera de möjliga arbetstillfällen som inte skulle

komma till stånd utan stöd. Ytterst innebär förslaget en

subvention till de starka, expansiva företag som, oberoende av

stöd, är i färd med att anställa.

Centern förordar i motion A22 en arbetsmarknadspolitik byggd

på bl.a. följande. En skatteväxling med sänkt skatt på arbete

och höjd skatt på miljöförstörande verksamhet. En generellt

lägre skatt på arbete skulle ge incitament till nyanställningar.

Man skall värna om jobben i lantbruket och livsmedelsindustrin.

Motionärerna pekar på avbytarsystemet som genererar

arbetstillfällen på landsbygden. Sådana arbetstillfällen måste

man behålla i stället för att -- som regeringen i annat

sammanhang föreslår -- avveckla.

Centern framhåller även regionalpolitikens betydelse för

sysselsättningen i landets alla delar.

Utöver behovet av generella åtgärder pekar motionärerna på

riktade insatser för särskilt utsatta grupper. Ett personligt

rekryteringsstöd som riktas mot människor med långa

arbetslöshetsperioder förordas.

Folkpartiets kommittémotion A18 yrkar avslag på

propositionen med angivande av de skäl som framförts i

kommittémotionen A286. De anser att det i dagens läge med en

uppåtgående konjunktur knappast är befogat med ett

anställningsstöd liknande det som den förra regeringen införde

och som då var befogat. I stället bör större resurser läggas på

rekryteringsstödet som är en selektiv åtgärd och i huvudsak

inriktat på den privata sektorn. Motionärerna framhåller bl.a.

fördelarna med ett utbyggt rekryteringsstöd.

Enligt motionärerna försvårar regeringen genom sin politik,

bl.a. genom de s.k. återställarna, framväxten av nya arbeten och

försämrar möjligheterna för småföretagen att anställa och

behålla arbetskraft. Därför är det enligt motionärerna angeläget

att få ett mer företagsvänligt klimat, och regeringen bör därför

snarast återkomma till riksdagen med förslag i denna riktning.

Vänsterpartiet yrkar i motion A21

att riksdagen avslår regeringens förslag till konstruktion av

stöd för nyanställningar,

att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om

riktlinjer för nyanställningsstöd,

att riksdagen bifaller Vänsterpartiets förslag till lag om

anställningsstöd.

I partimotion A287 anförs att förslaget är en jättesubvention

till företag som går bra. Ett anställningsstöd bör begränsas

till enbart långtidsarbetslösa och till mindre företag. I motion

A285 framhåller motionärerna att stödet måste ges en sådan

utformning att en betydande del av detta kommer att avse

arbetslösa invandrare.

Enligt de synpunkter som framförs i motion A21 kan partiet

tänka sig ett temporärt nyanställningsstöd. Ett sådant bör dock

enligt motionärerna riktas mer än vad regeringen tänkt sig och

därmed göras väsentligt billigare. Ett sådant stöd kan beräknas

medföra en totalkostnad på 2 miljarder kronor.

Motionärerna föreslår följande avvikelser från regeringens

förslag:

Stödet skall omfatta även offentliga arbetsgivare, dock med

vissa undantag.

Endast privata arbetsgivare samt offentligt ägda bolag och

affärsverk med färre än 50 anställda skall ha rätt till

anställningsstöd.

Den arbetslöse måste ha varit inskriven som arbetslös eller i

åtgärd vid arbetsförmedlingen i minst 12 månader.

Rekryteringsperioden som berättigar till stöd bör omfatta

tiden den 1 mars--den 30 september 1995.

Stödnivån skall vara fallande. Under rekryteringstiden den 1

mars--den 30 april skall ett fullt avdrag av arbetsgivaravgiften

göras, dock maximalt 6 000 kr. Under tiden den 1 maj--den 30

juni skall ett avdrag göras med 75 %, dock maximalt 4 500 kr,

och för tiden den 1 juli--den 30 september skall ett avdrag

göras med 50 %, dock maximalt 3 000 kr.

Miljöpartiet de gröna vidhåller i motion A20 i viss

utsträckning den kritik mot utformningen av anställningsstödet

som framfördes i motionerna A274 och A275. I dessa motioner

framhöll partiet att de i stället vill se en satsning på de

långtidsarbetslösa, dvs. de som varit arbetslösa mer än tolv

månader. Dessutom vill partiet inte anslå så mycket pengar som 7

miljarder utan anser att det skulle räcka med en tredjedel av

den summan. I motion A20 menar partiet dock att

arbetslöshetssituationen är sådan att det måste bli en av

huvuduppgifterna att snabbt skapa parlamentariska

förutsättningar för att fler meningsfulla jobb skall skapas.

Motionärerna anser att regeringens förslag kan förfinas genom

att stödet inte kommer de företag till godo som redan gör stora

devalveringsvinster. Stödet bör därför i huvudsak inriktas på

hemmamarknaden. Stödet bör endast omfatta företag med högst 500

anställda. Inom ramen för anslaget på 7 miljarder kronor bör det

göras omfördelningar som medför stimulans av gröna jobb

inriktade på en bred och allomfattande allergisanering.

Regeringen bör återkomma med ett investeringsprogram om 2

miljarder kronor för detta ändamål.

Kristdemokratiska samhällspartiet vidhåller i motion A19

tidigare framförd kritik i motion A271 mot ett nytt

anställningsstöd. Partiet pekar på att det är inkonsekvent att

först höja arbetsgivaravgiften för samtliga för att sedan sänka

den för vissa. I stället för det föreslagna stödet bör man

fortsätta satsningen på rekryteringsstöd. Förslaget bör

följaktligen avslås. En långsiktig och stabil ekonomisk politik

i kombination med en aktiv arbetsmarknadspolitik är nödvändig

för att skapa ett gott samhälle där alla får möjlighet att delta

i samhällsbyggandet, framhålls det i motion A19.

De nya arbetstillfällena måste skapas i den privata sektorn.

En långsiktig och ambitiös satsning på utbildning,

kompetensutveckling och forskning är nödvändig för att främja

exempelvis tillväxten av kvalificerad tjänsteproduktion,

framhålls det i motionen. Nuvarande höga skattekilar på arbete

främjar inte tillkomsten av nya jobb. Det krävs en långsiktig

politik för att komma till rätta med detta problem.

Motionärerna anser att en generell sänkning av

arbetsgivaravgifterna i kombination med en höjning av skatter

på miljöfarliga utsläpp, avfall och energi skulle ge bättre

effekt än det föreliggande förslaget.

Hushållssektorn är en annan del av den samlade ekonomin som är

outvecklad vad gäller privata tjänster.

Riksdagen bör enligt motionärerna hos regeringen begära en

sammanhållen politik i enlighet med vad som sägs i motionen, en

politik som syftar till att snabbt pressa ned arbetslösheten.

I motion A416 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) anser

motionärerna att riksdagen bör avslå förslaget. Om stödet likväl

skulle införas anser man att det bör villkoras och att staten

bör kunna kräva motprestationer av storföretagen. De vill ha

ett tillkännagivande härom.

Av utskottet under beredningen inhämtade uppgifter

Inför ärendets beredning i utskottet har kompletterande

muntliga uppgifter och synpunkter lämnats av

arbetsmarknadsministern Anders Sundström, generaldirektören Göte

Bernhardsson, AMS, samt ordföranden i Företagarnas

Riksorganisation Carl Johan Westholm och utredningschefen där

Lennart Ohlsson.

Arbetsmarknadsministern redogjorde inledningsvis för de motiv

som ligger till grund för regeringens förslag såsom de

antecknats i den föregående framställningen.

Om man undantar nyanställningar vid vissa större företag

skulle ca 70 000 personer kunna anställas med hjälp av det nya

anställningsstödet. Ungefär 50 000 av dessa beräknas ha varit

arbetslösa mer än sex månader och ca 35 000 i mer än 12 månader.

Tidigare utvärderingar av liknande stöd har visat på en

nettoeffekt, dvs. med undantag av sådana som ändå skulle ha

anställts, på 10--40 % (7 000--28 000 nyanställningar).

De långtidsarbetslösa utgör nu en stor grupp på

arbetsmarknaden. Genom att anställningsstödet kan kombineras med

rekryteringsstödet innebär åtgärderna tillsammans en ytterligare

stimulans att anställa långtidsarbetslösa, framhöll

arbetsmarknadsministern.

AMS generaldirektör har vid utfrågningen uppgett att gruppen

sökande som är kvalificerad för det aktuella

sysselsättningsstödet är ca 550 000 personer. Av dessa är ca

200 000 långtidsinskrivna sedan mer än 24 månader. Med

långtidsinskrivna avses personer som har haft en obruten

inskrivningstid vid arbetsförmedlingen under minst 2 år.

Beräkningar har gjorts inom AMS på det utredningsförslag (SOU

1994:152) som låg till grund för propositionen.

Utredningsförslaget avsåg nyanställningar under perioden den 1

januari--den 30 juni 1995. Beräkningarna visar att av målgruppen

arbetssökande skulle omkring 45 000 personer kunna komma att

anställas även utan det föreslagna stödet. Beräkningen bygger på

det faktiska utfallet av näringslivets anställningar av

målgruppen för motsvarande period ett år tidigare, dvs.

inskrivna vid förmedlingen minst fyra veckor under

november--december 1993, och som anställdes under första

halvåret 1994. Nettoeffekten uppskattas till ca 10 % eller drygt

5 000 personer. Med propositionens kortare tidsperiod, dvs. den

1 januari--den 15 maj 1995, torde det bli fråga om högst 5 000

personer.

Liksom arbetsmarknadsministern framhöll AMS-chefen

svårigheterna att göra bestämda uttalanden om nettoeffekterna av

ett stöd som det nu aktuella.

Företrädarna för Företagarnas Riksorganisation uppgav vid

utfrågningen att stödet kommer vid fel tidpunkt samt att med den

konstruktion stödet föreslås få är effekten försumbar. Däremot

är snedvridningseffekten betydande ur konkurrenssynpunkt.

Småföretagen missgynnas dessutom av det föreslagna stödet.

Storföretagen och då särskilt exportföretagen har råd att

anställa utan stöd. De har också råd att ta risken av att

anställa personer som senare kanske visar sig inte passa för det

arbete de anställdes för. Ett storföretag har nämligen olika

möjligheter att omplacera folk eller ge dem utbildning. Sådana

möjligheter saknar oftast de små företagen.

Under ärendets beredning har vidare statssekreteraren i

Arbetsmarknadsdepartementet kallats till utskottet för att

besvara frågor i notifieringsärendet.

Ett antal skrivelser med synpunkter på förslaget har under

beredningen inkommit till utskottet.

Utskottets överväganden om ett nytt anställningsstöd

Utskottet konstaterar att den uppgång i konjunkturen som

inleddes under år 1993 -- och härefter fortsatt -- inneburit att

sysselsättningen främst inom exportindustrin har ökat. Detta

förhållande har emellertid inte lett till att arbetslösheten

minskat på något påtagligt sätt. Anledningen härtill beror

huvudsakligen på att produktiviteten i företagen har ökat liksom

även övertidsuttaget.

Arbetslösheten ligger därför som framgått av den tidigare

framställningen fortfarande på en oroväckande hög nivå. Den

måste pressas tillbaka nu för att inte permanentas på denna

höga nivå. Övertidsuttaget måste omvandlas till reguljära

arbeten. Förutom insatser på andra politikområden -- främst inom

den ekonomiska politiken -- är det viktigt att skapa

förutsättningar för näringslivet att expandera och öka

möjligheterna att nyanställa.

Åtgärder som syftar till att skapa arbetstillfällen vid sidan

av den ordinarie arbetsmarknaden måste begränsas. I stället

måste sysselsättningstillfällen på den reguljära arbetsmarknaden

stå i centrum för arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar

regeringens bedömning att Sverige kan komma att drabbas av samma

höga bestående arbetslöshet som många andra länder i Europa om

man inte vidtar aktiva insatser för att öka sysselsättningen och

underlätta för de arbetslösa att komma in på den ordinarie

arbetsmarknaden.

Bättre förutsättningar måste ges arbetsgivare att nyanställa.

Ett tillfälligt anställningsstöd innebär sådana förbättrade

möjligheter. Som framgått av den tidigare framställningen är

inte mindre än ca 200 000 personer inskrivna som långtidssökande

vid arbetsförmedlingarna. Genom att stödet riktas till

registrerat arbetslösa ges de långtidsarbetslösa goda

möjligheter att få tillbaka fästet på arbetsmarknaden. En

ytterligare stimulans att anställa långtidsarbetslösa ligger

däri att anställningsstödet kan kombineras med

rekryteringsstödet. Härigenom minskar risken för permanent

utslagning från arbetsmarknaden.

Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet

liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar avslag

på propositionen.

De förslag till åtgärder som förespråkas i motionerna A17 (m),

A18 (fp), A19 (kds) och A22 (c) ser utskottet inte som

alternativ till det nu föreslagna stödet. De bör därför enligt

utskottets mening avvisas i nu aktuellt sammanhang liksom

motionerna A215 (m), A244 (c), A270 (m), A271 (kds), A281 (m)

och A286 (fp) i aktuella delar.

De invändningar som kan riktas mot den föreslagna typen av

stöd måste enligt utskottet vägas mot de fördelar som kan uppnås

genom stödet. Det finns exempelvis mindre företag som inte har

råd eller vågar att nyanställa även om framtidsutsikterna för

företaget verkar goda. Vidare kommer det att finnas stimulans

för företagen att omvandla övertidsuttaget till reguljära

anställningar och att anställa arbetslösa i stället för att

rekrytera redan anställda i andra företag.

Det kan emellertid finnas skäl att begränsa möjligheterna att

få stödet när det gäller nyanställningar i stora företag,

framför allt stora exportföretag. Sådana företag har ofta

bättre ekonomiska förutsättningar att anställa folk utan hjälp

av särskilda stöd. Genom en sådan begränsning minskar även

kostnaderna för stödet. Med hänsyn till det statsfinansiella

läget menar utskottet att det är viktigt att kunna hålla nere

kostnaderna för åtgärden.

Utskottet anser att arbetsgivare med 500 eller fler anställda

bör undantas från möjligheten att få detta anställningsstöd. Ett

yrkande med denna innebörd framförs även i motion A20 (mp), som

därmed tillstyrks. Denna ytterligare begränsning av vilka

arbetsgivare som kan ifrågakomma för stödet bör tas in i

uppräkningen i lagens 1 §.

Genom denna begränsning får kostnaderna för anställningsstödet

uppgå till högst 5 miljarder kronor. Utskottet delar regeringens

uppfattning att den faktiska kostnaden bör bli betydligt lägre.

Den satsning som görs innebär att samhället får ökade inkomster

genom skatter och avgifter, samtidigt som kostnaderna för

arbetslöshetsersättning och olika arbetsmarknadspolitiska

åtgärder minskar. Utskottet utgår dock från att regeringen

senast i kompletteringspropositionen återkommer med närmare

besked om finansieringen.

Det är viktigt att stödet blir så enkelt som möjligt att

hantera. Den föreslagna konstruktionen har denna enkelhet, anser

utskottet. Därmed avvisas den av motionärerna i motion A21 (v)

föreslagna utformningen av lagförslaget.

Utskottet har under hand från regeringskansliet erfarit att

stödärendet har notifierats hos Europakommissionen. Kommissionen

kommer att slutbehandla ärendet den 15 mars 1995. Redan nu har

emellertid underhandskontakter med kommissionen gett vid handen

att stödet i allt väsentligt kommer att accepteras som en ny

stödform. Ett mindre ändringsförslag har därvid förts fram. Det

gäller ytterligare ett villkor för att få göra avdraget. Den som

anställs måste ha varit registrerad som arbetslös omedelbart

före anställningen.

Utskottet anser att en sådan ändring bör göras. Denna ändring

bör föras in i 2 § i lagförslaget.

Med den ändring som nyss föreslagits och som utskottet med

anledning av motion A20 föreslagit tillstyrker utskottet att ett

nytt anställningsstöd införs. Genom att stödet riktar sig till

långtidsarbetslösa bland vilka en stor grupp är invandrare bör

motion A285 (v) i här aktuell del inte påkalla någon riksdagens

åtgärd.

Motionerna A274 (mp) och A275 (mp) får med utskottets

ställningstagande anses i viss utsträckning tillgodosedda i

berörda delar.

Utskottet kan inte ställa sig bakom de krav på motprestation

från företagens sida som förespråkas i A416 (c).

Motionerna A17 (m), A18 (fp), A19 (kds), A21 (v) och A22 (c),

A215 (m), A244 (c), A270 (m), A271 (kds), A281 (m), A285 (v),

A286 (fp) och A416 (c) avstyrks därmed i här aktuella delar.

Beträffande det i motion A20 (mp) framförda förslaget om ett

investeringsprogram till förmån för bättre inomhusklimat och

allergisanering av skolor, daghem och andra offentliga lokaler

samt bostäder utgår utskottet från att ett sådant förslag bereds

vidare i regeringskansliet och att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag senast i samband med

kompletteringspropositionen. Detta bör med anledning av motionen

ges regeringen till känna.

Ikraftträdandebestämmelserna

Europakommissionen kommer att fatta det formella beslutet den

15 mars 1995. Av denna anledning bör riksdagen bemyndiga

regeringen att fatta beslut om dag för ikraftträdande av

lagförslagen.

Eftersom lagen inte träder i kraft den föreslagna dagen den 1

mars 1995 bör den tid under vilken nyanställning påbörjas

utsträckas t.o.m. den 31 maj 1995. Bestämmelsen i den föreslagna

3 § bör därför ändras i enlighet härmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A17, 1994/95:A18,

1994/95:A19, 1994/95:A22, 1994/95:A215 yrkande 2,

1994/95:A244 yrkande 7, 1994/95:A270 yrkande 1, 1994/95:A271

yrkande 7, 1994/95:A281 yrkande 1, 1994/95:A286 yrkande 7 och

1994/95:A416 yrkande 3,

res. 1 (m, c, fp, kds) - delvis

2. beträffande utformningen av lagförslagen

att riksdagen, med anledning av regeringens förslag,

motionerna 1994/95:A20 yrkande 1, 1994/95:A274 yrkande 12 och

1994/95:A275 yrkandena 1 och 2 och vad utskottet anfört samt med

avslag på motionerna 1994/95:A21 och 1994/95:A285 yrkande 4

antar

dels regeringens i bilaga 1 framlagda förslag till lag

om anställningsstöd med den ändringen att bestämmelserna i 1, 2

och 3 §§ samt ikraftträdandebestämmelsen erhåller i bilaga 2

som Utskottets förslag betecknad lydelse,

dels regeringens i bilaga 1 framlagda förslag till lag

om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med den

ändringen att ikraftträdandebestämmelsen ändras enligt följande

lydelse: Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer,

res. 2 (v)

3. beträffande ett investeringsprogram

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A20 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

res. 1 (m, c, fp, kds) - delvis

Stockholm den 23 februari 1995

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver

Jonsson (fp), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Martin Nilsson

(s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson

(c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg

(m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Kristina

Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Sylvia Lindgren (s) och Ingrid

Burman (v).

Reservationer

1. Avslag på propositionen m.m. och Ett

investeringsprogram (mom. 1 och 3)

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving

Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och

Dan Ericsson (kds) anser

dels att utskottets överväganden om ett nytt

anställningsstöd bort ha följande lydelse:

Utskottet är utomordentligt kritiskt till den av regeringen

framlagda propositionen och delar därvid de synpunkter som

framförts av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet i motionerna

A17, A18, A19, A22, A215, A244, A270, A271, A281, A286 och A416.

Propositionen utmärks av att vara ett alltigenom i all hast

tillkommet förslag. Den utredning som ligger till grund för

regeringens förslag är ett synnerligen torftigt dokument. Där

finns ingen analys av förslagets konsekvenser eller någon

uppgift om hur detta stöd skall finansieras. Anmärkningsvärt är

också att förslaget inte föregåtts av sedvanlig

remissbehandling.

Inte heller regeringen gör någon seriös bedömning av

förslagets effekter i olika avseenden. Utskottet anser att

propositionen helt enkelt är otjänlig som beslutsunderlag.

Utskottet anser till att börja med att regeringen kraftigt

överskattat effekterna av förslaget. Den bedömningen gör

praktiskt taget alla bedömare, inkl. de företrädare för

myndigheter och organisationer som deltog i ett remissmöte i

Arbetsmarknadsdepartementet innan propositionen förelades

riksdagen. Det finns t.o.m. bedömare som anser att effekterna

kan betraktas som försumbara.

Även enligt utskottets uppfattning måste det starkt

ifrågasättas om stödet har annat än marginella effekter. Det kan

naturligtvis inte uteslutas att personer kommer att anställas

med bistånd av stödet. Mycket talar emellertid för att de

nyanställningar som man vill främja med stödet ändå skulle ha

kommit till stånd. Dessutom måste beaktas att företag i sin

anställningspolitik gör långsiktiga bedömningar och knappast tar

hänsyn till kortvariga stöd av det slag det här är fråga om.

Än allvarligare är att stödet, som kommer att medföra

miljardkostnader, inte är finansierat. I det ekonomiska läge som

landet befinner sig i är en ofinansierad utgift av den

storleksordningen det här är fråga om oförsvarlig.

Enligt utskottets uppfattning bör i stället en politik som

ökar tillväxten främjas. En sådan politik skulle innebära en

långsiktigt hållbar utveckling mot fler arbeten. Företagen,

särskilt de små och medelstora företagen, är mer betjänta av

långsiktiga och stabila spelregler. För att få fram fler arbeten

krävs enligt utskottets uppfattning starka företag och en

ekonomi i balans.

Förslag förs fram i partimotioner från Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och

Kristdemokratiska samhällspartiet med denna inriktning. Det

finns inte anledning att i detta ärende närmare gå in på dessa

förslag, utan utskottet kommer att behandla dem i annat

sammanhang senare under våren.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet på det bestämdaste

att ett stöd som det nu aktuella införs.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget i motion

A20 om att regeringen senare under våren skall återkomma med ett

förslag om ett investeringsprogram för 2 miljarder kronor för

allergisanering.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A17,

1994/95:A18, 1994/95:A19, 1994/95:A22, 1994/95:A215 yrkande 2,

1994/95:A244 yrkande 7, 1994/95:A270 yrkande 1, 1994/95:A271

yrkande 7, 1994/95:A281 yrkande 1, 1994/95:A286 yrkande 7 och

1994/95:A416 yrkande 3 avslår propositionen,

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande ett investeringsprogram

att riksdagen avslår motion 1994/95:A20 yrkande 2.

2. Utformningen av lagförslagen (mom. 2)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "Bättre förutsättningar" och på s. 12 slutar med "i

berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att den kommande

sysselsättningstillväxten bör ske inom näringslivet och att

arbetsmarknadspolitiken mer måste inriktas mot den reguljära

arbetsmarknaden i form av bl.a. stöd till rekrytering av

arbetslösa.

Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att det är

viktigt att snabbt omvandla det rekordhöga övertidsuttaget i

näringslivet till utökade nyanställningar. Däremot är

utskottet av en annan uppfattning när det gäller de åtgärder som

behövs för att minska övertidsuttaget. Utskottet anser att

övertidstaket bör halveras och att en högre arbetsgivaravgift

bör införas för övertidstimmar. En sådan åtgärd skulle effektivt

bidra till att omvandla övertid till anställningar. Utskottet

återkommer i annat sammanhang till denna fråga. Inte heller

torde regeringsförslaget få någon nämnvärd effekt på minskningen

av långtidsarbetslösheten.

Det förslag som regeringen lägger får med den konstruktion

förslaget har föga effekt på nyanställningarna. I själva verket

är regeringens förslag inte annat än en jättesubvention till

företag som går bra ändå och är på väg att anställa. Till detta

kommer att åtgärden är ofinansierad. Detta är utomordentligt

anmärkningsvärt.

Det ligger i sakens natur att olika stödformer ger olika

effekter. Ju mer omfattande stöden är och ju mer av

bruttokaraktär de har, desto dyrare är de för staten sett som

stöd för att öka sysselsättningen. Det finns även

konkurrenssnedvridande moment och vissa undanträngningseffekter

med i bilden.

Enligt utskottets uppfattning är det märkligt att det

föreliggande regeringsförslaget inte har några egentliga

bedömningar av effekterna eller annan analys av det stöd som

föreslås. Förslaget grundas på en utredning som enligt

utskottets mening måste betraktas som undermålig.

Regeringsförslaget har inte kompletterats i detta hänseende. Det

finns trots allt en ganska betydande erfarenhet av liknande

stöd. Undersökningar visar t.ex. att lönesubventioner inte

tycks ha någon större betydelse för tillkomsten av nya

anställningar. Inte någon sådan undersökning redovisas. Inte

heller har regeringen tagit till sig den massiva kritik som

riktats mot förslaget från olika håll. Såväl myndigheter som

arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer

ifrågasätter starkt omfattningen av stödet. Bedömare, bl.a.

AMS, menar att nettoeffekten ligger på mycket låga nivåer.

Dessutom innebär konstruktionen av stödet att den offentliga

sektorns verksamhetsstruktur diskrimineras till förmån för

privata företagsformer på samma marknad.

Utskottet menar att det går att åstadkomma ett mer riktat

alternativ till väsentligt lägre kostnader genom att begränsa

stödet till mindre företag och långtidsarbetslösa. Ett sådant

förslag läggs fram i motion A21 (v).

Genom att stödet begränsas till mindre företag och till

långtidsarbetslösa blir verkningsgraden hög utan att stora

ekonomiska resurser förslösas, anser utskottet.

Utgångspunkten skall vara att stödformen konstrueras så enkel

som möjligt. Stödet bör lämnas till arbetsgivare med högst 50

anställda. Det skall rikta sig till personer som varit

arbetslösa minst ett år. Utskottet anser dessutom att en

period med korttidsanställning kan bli föremål för subvention så

snart den övergår i tillsvidareanställning.

Rekryteringsperioden som berättigar till subvention bör inte

omfatta tid som väsentligt föregår det formella

riksdagsbeslutet.

Avdragsperioden bör sättas till 12 månader. Stödnivån bör utgå

med det maximala beloppet i början av perioden för att sedan

successivt sjunka till hälften i slutet av perioden.

Utskottet har i den tidigare framställningen invänt mot

regeringsförslagets kostnadsnivå. Med det förslag som utskottet

med tillstyrkan till motion A21 föreslår skulle en totalkostnad

på ca 2 miljarder kronor kunna täcka 30 000--40 000

nyanställningar av långtidsarbetslösa i små företag.

Det förslag till konstruktion som framläggs i propositionen

avstyrks därmed. Motion A21 (v) tillstyrks. Utskottet föreslår

att riksdagen antar det i motionen framlagda förslaget till lag

om anställningsstöd. Motionen A285 (v) tillstyrks i berörd del.

Motionerna A20, A274 och A275 (mp) i berörda delar avstyrks i

den mån de inte anses tillgodosedda med vad ovan anförts.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande utformningen av lagförslagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A21 och

1994/95:A285 yrkande 4 samt med avslag på regeringens förslag

till lag om anställningsstöd och motionerna 1994/95:A20 yrkande

1, 1994/95:A274 yrkande 12 och 1994/95:A275 yrkandena 1 och 2

antar

dels följande

Förslag till

Lag om anställningsstöd

V:s lagförslag in här /monteras/

dels regeringens i bilaga 1 framlagda förslag till lag

om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med den

ändringen att ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande

lydelse: Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer,

Särskilda yttranden

1. Stöd för nyanställningar

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving

Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och

Dag Ericsson (kds) anför:

Förslaget om ett riktat anställningsstöd (RAS) har en rad

svagheter. Effekterna av förslaget är tveksamma, samtidigt som

kostnaderna är extremt höga.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget den 22 februari 1995

redovisades tillkommande oklarheter om RAS konsekvenser för

statsbudgeten, underskott och upplåning. Beredningen av dessa

frågor pågick i finansutskottet då riksdagsbehandlingen av RAS

skedde.

Det har efter utskottets justering av ärendet den 16 februari

1995 under hand framkommit att finansutskottet den 23 februari

1995 avser att justera betänkandet om Riktlinjer för den

ekonomiska politiken och budgetregleringen m.m.

Frågan om ett eventuellt upplåningsbehov eller annan lösning

på finansieringen av de 5 miljarder kronorna för det nu

behandlade stödet kan därvid bli aktuell.

Mot den bakgrunden återremitterade riksdagen

arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU8 till

arbetsmarknadsutskottet för ytterligare beredning. Att

Socialdemokraterna och Miljöpartiet utan att avvakta, pröva

eller ens informera sig om de tveksamheter som redovisats vid

finansutskottets beredning av saken beslutar skicka förslaget om

RAS tillbaka till kammaren för slutgiltig behandling finner vi

ytterligt anmärkningsvärt. Ett sådant lättsinne med

finansieringen förstärker de svagheter med förslaget i övrigt

som framkommit vid arbetsmarknadsutskottets behandling av

ärendet.

Av denna anledning anser vi att det till utskottet

återremitterade ärendet borde ha vilat i avvaktan på besked från

finansutskottet.

2. Ett investeringsprogram (mom. 3)

Hans Andersson (v) anför:

Vänsterpartiet anser att ett investeringsprogram av miljö

ROT:s karaktär är både önskvärt och nödvändigt.

Liksom flera andra partier har Vänsterpartiet betonat vikten

av insatser som särskilt prioriterar miljöförbättrande åtgärder

som klimatförbättringar och allergisanering i bostäder och

offentliga lokaler.

Regeringen har även aviserat i budgetpropositionen att man

återkommer i kompletteringspropositionen med ytterligare förslag

till investeringar.

I flera motioner har också Vänsterpartiet redovisat förslag

till att utveckla näringslivet, skapa flera jobb och förbättra

miljön genom ett brett investeringsprogram. Detta omfattar såväl

räntestöd till småföretagsinvesteringar som investeringsstöd

till omställning av energi- och trafiksystem.

Vänsterpartiet förutsätter att regeringen återkommer och

redovisar ett ambitiöst program med denna inriktning i

kompletteringspropositionen. Det nu aviserade

investeringsprogrammet är inte tillräckligt.

Även om det är bra att det tas ett initiativ när det gäller

allergisanering lämnar den hittills genomförda "beredningen"

av det aviserade investeringsprogrammet en rad obesvarade

frågor.

Det har exempevis inte framgått hur finanseringen av

investeringsprogrammet skall ske. Vänsterpartiet anser att det

är utomordentligt viktigt att detta redovisas.

Vad omfattas av förslaget: vilka bostäder och vilka offentliga

lokaler...? Vilken eller vilka subventionsnivåer skall gälla?

Vilka åtgärder skall räknas med? Hur skall kommunerna klara

medfinansieringen?

Det är viktigt att det blir en seriös beredning av sakkunniga

instanser så att stödet blir effektivt både ur miljö- och

sysselsättningssynpunkt. Vänsterpartiet förutsätter att

regeringen i kompletteringsbudgeten också tillskjuter medel så

att kommunerna ges reella ekonomiska möjligheter att genomföra

de åtgärder som investeringsprogrammet syftar till.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Förslag till lag om anställningsstöd

Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter

Utskottets lagförslag

Bilaga 2

Förslag till lag om anställningsstöd

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 3 §§ samt

ikraftträdandebestämmelsen i lagen om anställningsstöd skall ha

följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Arbetsgivare har enligt bestämmelserna i denna lag rätt till

ett anställningsstöd.

Lagen gäller inte följande arbetsgivare:

1. riksdagen och dess myndigheter,

2. myndigheterna under regeringen, förutom affärsverken,

3. kyrkomötet och dess myndigheter,

4. de allmänna försäkringskassorna,

5. kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och

kyrkliga samfälligheter.

6. arbetsgivare som den 31

december 1994 hade 500 eller

fler anställda.

2 §

En arbetsgivare får för En arbetsgivare får för

en nyanställd person, om en nyanställd person, om

nedanstående kriterier nedanstående kriterier

är uppfyllda, göra ett är uppfyllda, göra ett

avdrag enligt 4 § från avdrag enligt 4 § från

de arbetsgivaravgifter som de arbetsgivaravgifter som

arbetsgivaren skall betala arbetsgivaren skall betala

enligt 2 kap. 1 § lagen enligt 2 kap. 1 § lagen

(1981:691) om socialavgifter. (1981:691) om socialavgifter.

Avdraget får göras om Avdraget får göras om

personen enligt intyg från personen enligt intyg från

länsarbetsnämnden under länsarbetsnämnden under

minst fyra veckor under minst fyra veckor under

perioden november--december perioden november--december

1994 antingen har varit 1994 samt omedelbart före

registrerad som arbetslös anställningen antingen har

hos den offentliga varit registrerad som

arbetsförmedlingen eller arbetslös hos den

har deltagit i offentliga

arbetsmarknadspolitiska arbetsförmedlingen eller

åtgärder som beslutats har deltagit i

av länsarbetsnämnden. arbetsmarknadspolitiska

åtgärder som beslutats

av länsarbetsnämnden.

3 §

Med nyanställd person avses Med nyanställd person avses

en arbetstagare som under en arbetstagare som under

perioden den 1 januari--den 15 perioden den 1 januari--den 31

maj 1995 påbörjat en maj 1995 påbörjat en

tillsvidareanställning som tillsvidareanställning som

omfattar minst 17 timmar per omfattar minst 17 timmar per

vecka. vecka.

Regeringens förslag Utskottets förslag

4 §

Avdrag får för varje månad göras med ett belopp som motsvarar

de arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om

socialavgifter som hänför sig till den nyanställda personen,

dock högst 6 000 kr. Avdrag för arbetsgivaravgifter får tidigast

göras för lönekostnader som avser mars månad 1995.

Avdrag får göras under högst tolv månader för varje nyanställd

person och endast så länge denna anställning varar.

5 §

Denna lag tillämpas inom ramen för förfarandet enligt lagen

(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

I fråga om affärsverken gäller dock föreskrifter som meddelas

av regeringen.

6 §

Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap.

6 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs

enligt denna lag minska det belopp som förs till staten enligt 4

kap. 7 § lagen om socialavgifter.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1 mars 1995 och gäller den dag regeringen

till utgången av juni 1996. bestämmer och gäller

Lagen gäller dock även till utgången av juni 1996.

därefter i fråga om Lagen gäller dock även

avdrag från därefter i fråga om

arbetsgivaravgifter som avser avdrag från

tid före den 1 juli 1996. arbetsgivaravgifter som avser

tid före den 1 juli 1996.