Bet. 1994/95:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1994/95:AU05

Förändringar i arbetslöshetsersättningen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

Innehållsförteckning

1994/95

AU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlar arbetsmarknadsutskottet regeringens

förslag i proposition 1994/95:99 om förändringar i

arbetslöshetsersättningen.

Förslaget innebär att bestämmelserna i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsersättning (ALF-lagen) och lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen), med två undantag,

skall återställas till vad som gällde före den 1 juli 1994.

Arbetslöshetsersättningen föreslås således fr.o.m. den 1

januari 1995 återgå till ett system bestående av ett

obligatoriskt grundskydd enligt KAS-lagen och en frivillig

försäkring som ger inkomstrelaterad ersättning enligt ALF-lagen.

Den inkomstrelaterade ersättningen förutsätter medlemskap i en

arbetslöshetskassa.

Begränsningen av antalet ersättningsperioder upphör genom

förslaget och möjligheten att kvalificera sig för nya

ersättningsperioder genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder

återställs.

De statliga arbetsmarknadskassorna läggs ned i och med

utgången av år 1994. KAS-regionerna ges i uppdrag att

administrera avvecklingen av ärendena från de statliga kassorna.

Den avvecklingen skall vara avslutad den 30 juni 1996.

Möjligheterna att få inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning

inom ramen för KAS-systemet upphör enligt förslaget den 1

januari 1995. Den som blir arbetslös före årsskiftet föreslås

dock övergångsvis kunna få dagpenning även efter

ikraftträdandet, dock längst till och med den 30 juni 1996.

Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner

avskaffas -- i stället återinförs det finansieringsbidrag som

arbetslöshetskassorna betalar till statens kostnader för

arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.

Företrädarna i utskottet för Moderaterna, Centern, Folkpartiet

och Kristdemokraterna följer upp sina motioner i en gemensam

reservation, som innebär att nuvarande system alltjämt skall

gälla. Miljöpartiets företrädare i utskottet reserverar sig till

förmån för att de statliga kassorna skall vara kvar.

Regeringen föreslår i propositionen i besparingssyfte två

förändringar i försäkringen i förhållande till vad som gällde

före den 1 juli 1994.

Den ena förändringen rör reglerna för beräkning av

normalarbetstid.

Normalarbetstiden påverkar beräkningen av den dagsförtjänst

som blir bestämmande för dagpenningen.

Den andra förändringen rör en begränsning av möjligheten för

deltidsarbetande att uppbära s.k. utfyllnadsersättning från

arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet förordar när det gäller beräkningen av

normalarbetstid en i förhållande till propositionen alternativ

regel som kombineras med en utökning av arbetsvillkoret i

försäkringen.

Utskottets förslag innebär att normalarbetstiden som

huvudregel skall anses motsvara den arbetstid som den försäkrade

haft i det arbete som ligger till grund för uppfyllande av

arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret skall enligt utskottet i

fortsättningen vara arbete minst 80 dagar (regeringens förslag

minst 75 dagar) under minst fem månader (regeringens förslag

minst fyra månader). Företrädarna för Centern, Folkpartiet och

Kristdemokraterna, som vill ha kvar nuvarande försäkring,

motsätter sig utskottets förslag.

När det gäller begränsningen av möjligheten att deltidsstämpla

anser utskottet att regeringens förslag bör beredas ytterligare.

Regeringens förslag avstyrks därmed i denna del.

Sammantaget beräknar utskottet att besparingseffekten av

utskottets förslag är likvärdig med propositionens förslag.

Utskottet föreslår avslutningsvis med tillstyrkan till en

motion (s) kompletterande övergångsbestämmelser för att mildra

effekterna av att rätten till dagpenning från

arbetsmarknadskassorna upphör vid årsskiftet.

Förslaget innebär bl.a. att inkomstrelaterad ersättning under

första halvåret 1995 skall kunna utges till den som uppfyllt ett

avgiftsvillkor under 1994 men som efter årsskiftet inte

uppfyller det återinförda medlemsvillkoret.

Propositionerna

Proposition 1994/95:99 Förändringar i

arbetslöshetsersättningen

I propositionen föreslår regeringen

(Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av

statsrådet Anders Sundström -- att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd,

3. lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,

4. lag om upphävande av lagen (1993:1441) om allmän avgift för

finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet,

5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

6. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

7. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

8. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

9. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

10. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

11. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid

beskattning.

Proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt, i vissa delar

I propositionen föreslår regeringen (Försvarsdepartementet)

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

29. lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd.

Motioner

1994/95:A3 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c, m, fp, kds) vari

yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om en återgång

till vad som gällde före den 1 juli 1994.

1994/95:A4 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att kravet på medlemstid i lagen om arbetslöshetsförsäkring bör

vara detsamma för företagare som för arbetstagare.

1994/95:A5 av Sonia Karlsson och Krister Örnfjäder (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om deltidsarbetslösas rätt till stöd från

arbetsförmedlingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om deltidsanställdas förtur till

mertidsanställning innan nyanställning sker,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om konsekvenserna av förändrad beräkning av

normalarbetstid.

1994/95:A6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att återställa reglerna om

normalarbetstid till de regler som gällde före den 1 juli 1994,

2. att riksdagen beslutar att återställa reglerna för

deltidsanställdas ersättningsperioder till de regler som gällde

före den 1 juli 1994,

3. att riksdagen beslutar om övergångsregler enligt vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att höja kompensationsnivån i

arbetslöshetsförsäkringen från 80 till 90 % av den försäkrades

inkomst,

5. att riksdagen beslutar att beloppet för högsta dagpenning

sätts till 598 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 1995,

6. att riksdagen beslutar att höja arbetsmarknadsavgiften med

0,7 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1995,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om tillämpning av följsamhetsregeln,

8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning

med uppgift att se över arbetslöshetsförsäkringen enligt vad i

motionen anförts.

1994/95:A7 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:99,

2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att samtliga

som påbörjat en ersättningsperiod med inkomstrelaterad

ersättning enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, tillåts

fullfölja denna period,

3. att riksdagen beslutar att fastställa den allmänna avgiften

till arbetslöshetsersättning för 1995 till 2,05 % av

avgiftsunderlaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

ett statsbidrag införs till arbetslöshetskassorna för dess

administration i enlighet med de riktlinjer som angivits i

motionen,

5. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos

regeringen begär att förslag till ny utformning av

arbetslöshetsersättningen för företagare snarast föreläggs

riksdagen.

1994/95:A8 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förslaget till lag om ändring i

lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring förses med

ytterligare en övergångsbestämmelse av följande lydelse:

En försäkrad som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den

30 juni 1995 skall anses uppfylla medlemsvillkoret i 6 § om

skyldighet att under 1994 betala avgift enligt lagen (1993:1441)

om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid

arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om

sjömansskatt förelegat under minst sju månader.,

2. att riksdagen beslutar att förslaget till lag om ändring i

lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd förses med

ytterligare en övergångsbestämmelse av följande lydelse:

En sökande som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den

30 juni 1995 och då uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall

ha rätt till ersättning som bestäms enligt 17, 20 och 21 §§

lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i bestämmelsernas

lydelse efter den 1 januari 1995 om den sökande under 1994 varit

skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän

avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet

eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under

minst sju månader. Detta gäller endast om stödtagaren inte

uppfyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen om

arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 januari 1995.

Ersättning som utges med stöd av denna regel får uppbäras längst

till den 30 juni 1996.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att KAS-regionerna bör ges i uppdrag att

besluta i ärenden som avser ersättning enligt punkt 2.

1994/95:A9 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om normalarbetstid.

1994/95:A10 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en konsekvensanalys av de nya

reglerna i beräkningen av normalarbetstid.

1994/95:A11 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om beräkning av normalarbetstid och åtgärder

för deltidsarbetslösa.

1994/95:A12 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen

avslår propositionen i de delar som rör nedläggningen av de

statliga arbetslöshetskassorna.

Uppvaktningar

Inför ärendets behandling i utskottet har representanter för

Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO), Landsorganisationen

i Sverige (LO), Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län och

Arbetsförmedlingen i Skara samt Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) lämnat synpunkter på propositionen.

Yttrande

Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över

förslaget till övergångsbestämmelser i proposition 1994/95:99

jämte de med anledning av propositionen väckta motioner som

berör dessa bestämmelser. Lagrådets yttrande fogas som bilaga

3 till betänkandet.

Utskottet

Bakgrund

I februari 1992 tillsattes en särskild utredare med uppgift

att lämna förslag till utformning och finansiering av en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Tilläggsdirektiv till

utredningen såvitt avsåg de kontanta understöden utfärdades i

januari 1993. Bakgrunden var de akuta finansiella problem som

uppstått för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta

arbetsmarknadsstödet (KAS).

Utredaren överlämnade sitt betänkande (SOU 1993:52) Ersättning

vid arbetslöshet i maj 1993. Betänkandet remissbehandlades.

Hösten 1993 lade den dåvarande regeringen fram proposition

1993/94:80, En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,

som delvis grundade sig på det nyssnämnda betänkandet. Enligt

propositionen skulle en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring vara genomförd den 1 juli 1994.

Den ena delen av propositionen avsåg utgångspunkterna för

denna allmänna och obligatoriska försäkring inkl.

finansieringen, medan den andra delen avsåg förslag om vissa

ändringar från den 1 januari 1994 i lagarna om

arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.

I fråga om finansieringen fattade riksdagen på grundval av

propositionen beslut om en ny lag (nedan kallad avgiftslagen)

från den 1 januari i år om allmän avgift för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet. Avgiften tas ut på summan av

inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete upp till 7,5

gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För

beskattningsåret 1994 är avgiften 1 % av avgiftsunderlaget och

för nästa beskattningsår 2 %. Som en följd av detta slopades

från årsskiftet den s.k. finansieringsavgiften enligt lagen om

arbetslöshetsförsäkring, dvs. den egenavgift som

arbetslöshetskassorna betalar för finansiering av statens

kostnader för utbetalade arbetslöshetsersättningar.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU6 ställde

sig utskottet bakom inriktningen att från den 1 juli 1994 skapa

en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla

med stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger

inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Utskottet

anförde att man inte då borde binda sig för några närmare

riktlinjer för regelverket kring denna försäkring, t.ex. i fråga

om möjligheterna att kvalificera sig för ersättning eller under

hur lång tid ersättning skulle kunna utges. Utskottet såg det

som en fördel om saken kunde bedömas i ett sammanhang, så att

man kunde få en bättre överblick av regelverket och dess

konsekvenser i olika hänseenden. Av detta skäl ansåg utskottet

att den kommande beredningen i regeringskansliet borde avvaktas.

När det gällde den del av proposition 80 som avsåg förslag

till regeländringar som skulle träda i kraft redan vid

årsskiftet -- dessa förslag avsåg bl.a. arbetsvillkor,

överhoppningsbar tid, avgångsvederlag och normalarbetstid --

beslutade utskottet att tills vidare uppskjuta behandlingen av

propositionen och anslutande motioner. Detta innebar att några

ändringar inte genomfördes från den 1 januari 1994 i lagen om

arbetslöshetsförsäkring (nedan kallad ALF-lagen), bortsett från

den ovannämnda finansieringsavgiften, eller i lagen om kontant

arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).

Den dåvarande regeringen återkom under våren 1994 med förslag

i proposition 1993/94:209 för att skapa en allmän,

inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring. Det skulle ske genom

att det i KAS-lagen infördes en inkomstrelaterad ersättning

motsvarande den som finns enligt ALF-lagen. Betydande

förändringar föreslogs också i de båda lagarna.

Riksdagen antog, sedan frågan varit föremål för förnyad

utskottsbehandling, den i proposition 209 föreslagna

utformningen av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen

(1993/94:AU18, 1993/94:AU26, rskr. 459). Vissa förändringar

gjordes i lagförslaget, huvudsakligen i enlighet med vad

Lagrådet förordat. Riksdagen anslöt sig också bl.a. till

uppfattningen att en rad frågor i arbetslöshetsförsäkringen

behövde ses över samt att det fanns anledning att överväga

arbetslöshetsförsäkringens utformning i ett längre perspektiv.

Riksdagen behandlade i detta sammanhang även de uppskjutna

delarna av proposition 80.

Den allmänna arbetslöshetsförsäkring som således infördes den

1 juli 1994 innebär att det införts en inkomstrelaterad

dagpenning från en arbetsmarknadskassa som ett alternativ till

dagpenningen från arbetslöshetskassan. Den som inte är medlem i

en arbetslöshetskassa får dagpenningen från

arbetsmarknadskassan, medan medlemmar får ersättning från

arbetslöshetskassan. Dagpenning utges endast om den arbetslöse

uppfyller ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.

Avgiftsvillkoret innebär att den arbetslöse under tolv

månader inom en 24-månaders ramtid skall ha betalt avgift enligt

den förutnämnda avgiftslagen eller skatt enligt lagen om

sjömansskatt. Avgiftsvillkoret, som skall vara detsamma för

anställda och företagare, ersätter det tidigare medlemsvillkoret

i försäkringen.

Arbetsvillkoret är detsamma i KAS-lagen och ALF-lagen. Det

allmänna arbetsvillkoret innebär arbete under minst 75 timmar

under minst fem månader inom en ramtid av tolv månader

omedelbart före arbetslöshetens inträde. För den som inte har

uppfyllt detta arbetsvillkor finns ett alternativt allmänt

arbetsvillkor om minst 65 timmar per månad under minst tio

månader, vilket innebär att deltidsarbete med en viss

varaktighet är kvalificerande. Beredskapsarbete godtas i detta

sammanhang inte som förvärvsarbete. Det är bara genom detta

allmänna arbetsvillkor som man kan kvalificera sig för en första

ersättningsperiod.

Det särskilda arbetsvillkoret ger mer begränsade

möjligheter att kvalificera sig för ersättning. Detta

arbetsvillkor kan uppfyllas genom beredskapsarbete,

arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering,

arbetslivsutveckling (ALU), vård i enskilt hem av åldring eller

handikappad under vissa förutsättningar, värnplikt samt genom

uppbärande av föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän

försäkring, i de två sistnämnda fallen dock tillsammans högst

två månader.

För att få ersättning första gången måste som nämnts den

arbetslöse ha kvalificerat sig genom det allmänna

arbetsvillkoret. Därefter kan han eller hon kvalificera sig för

en andra ersättningsperiod genom att uppfylla det särskilda

arbetsvillkoret. För att ha rätt till en ytterligare

ersättningsperiod med dagpenning krävs att den arbetslöse

uppfyller det allmänna arbetsvillkoret.

Arbetsvillkoret skall inte bara ha funktionen att bestämma

själva rätten till ersättning. Det skall också utgöra underlag

för beräkningen av den s.k. normalarbetstiden och därmed

ersättningens storlek.

Den som inte uppfyller avgiftsvillkoret -- oavsett om han

eller hon är medlem i kassa eller ej -- men ett arbetsvillkor

eller ett studerandevillkor kan få ett grundbelopp från

arbetsmarknadskassan. Grundbelopp lämnas även till den som är

försäkrad enligt ALF-lagen men som inte har rätt till ersättning

därför att ersättningsperioden har gått till ända sedan han

eller hon fyllt 60 år eller som efter den tidpunkten har

utförsäkrats från dagpenning i KAS.

Den s.k. normalarbetstiden är avgörande för ersättningens

storlek. I den nya försäkringen relateras normalarbetstiden

enligt huvudregeln till det arbete som ligger till grund för det

senaste arbetsvillkorets uppfyllande. Grundbeloppet i KAS

fastställs på motsvarande sätt. Om arbetsvillkoret uppfyllts

huvudsakligen genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning,

yrkesinriktad rehabilitering eller ALU bestäms dagpenningen

till det belopp som motsvarar inkomsten i beredskapsarbetet

resp. utbildningsbidraget. Dagpenning får dock inte bestämmas

till högre belopp än i den föregående ersättningsperioden.

Omprövning av dagsförtjänsten kan under vissa omständigheter

göras till den sökandes förmån.

KAS med grundbelopp lämnas längst 150 dagar. För den som fyllt

55 år är ersättningsperioden längst 300 dagar och för den som

fyllt 60 år längst 450 dagar.

Dagpenning enligt KAS eller ALF lämnas under längst 300 dagar.

För den som fyllt 55 år är perioden längst 450 dagar. Till den

som utförsäkrats efter att ha fyllt 60 år lämnas grundbelopp

under längst 450 dagar.

Omfattande övergångsbestämmelser har införts som möjliggör en

mjuk övergång. Under en övergångsperiod har avgiftsvillkoret

satts lågt för att sedan successivt öka. Den som uppfyller

medlemsvillkoret anses under det första året efter

ikraftträdandet uppfylla avgiftsvillkoret i fråga om ersättning.

En ersättningsperiod som löper vid ikraftträdandet anses vara

grundad på ett allmänt arbetsvillkor, vilket innebär att den kan

följas av en ersättningsperiod som grundas på ett särskilt

arbetsvillkor. Om en sådan ersättningsperiod går till ända före

den 1 juli 1995 anses även den nya ersättningsperioden grundad

på ett allmänt arbetsvillkor. Även den som blir arbetslös under

tiden den 1 juli--den 31 december 1994 och enbart uppfyller det

särskilda arbetsvillkoret anses ha uppfyllt det allmänna

arbetsvillkoret. Om en ersättningsperiod går till ända före

utgången av år 1996 anses den nya ersättningsperioden inte börja

förrän den tidigare perioden har gått till ända, vilket innebär

att det annars tillämpade systemet med parallella

ersättningsperioder inte gäller under övergångsperioden.

Slutligen erbjuder övergångsreglerna vissa möjligheter att

övergångsvis grunda ersättningen på äldre regler. Utöver vad som

nu beskrivits föreslås regler i KAS- resp. ALF-lagen om

möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer att fram till utgången av år 1996 i enskilda fall

förlänga ersättningsperioden.

Återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1994/95:99, med hänvisning

till vad som aviserats i regeringsförklaringen, att ersättningen

vid arbetslöshet fr.o.m. den 1 januari 1995 med två undantag

skall återställas till vad som gällde före den 1 juli 1994.

Regeringen föreslår dessutom mot bakgrund av det

statsfinansiella läget skärpta regler för beräkning av

normalarbetstid resp. ersättning i samband med fast

deltidsarbete.

Den höga arbetslösheten och de ökande kostnaderna för denna

har starkt bidragit till urholkningen av statsfinanserna.

Arbetsmarknadsfondens intäkter räcker inte till för att täcka

utgifterna. Budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94 uppvisade

fonden ett underskott på 10,2, 23,7 resp. 36,6 miljarder kronor.

Det ackumulerade underskottet sistnämnda budgetår var 53,2

miljarder kronor.

Förslagen att slopa de statliga arbetsmarknadskassorna, att ta

bort de försämringar som enligt propositionen gjordes för

ersättningstagarna vad gäller arbetsvillkor och

återkvalificeringsregler och att skärpa reglerna för

normalarbetstid och ersättning i samband med fast deltidsarbete

beräknas sammantagna medföra en besparing för

Arbetsmarknadsfonden om 2,6 miljarder kronor.

Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner

avskaffas. Intäkter motsvarande den borttagna avgiften tillförs

Arbetsmarknadsfonden enligt förslag i den ekonomisk-politiska

propositionen (1994/95:25).

I proposition 99 aviserar regeringen sin avsikt att tillsätta

en utredning som skall se över arbetslöshetsförsäkringen och det

kontanta arbetsmarknadsstödet med inriktningen att skapa en

sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. I utredningens uppdrag

skall bl.a. ingå att analysera uppdragstagarnas ställning,

avstängningsregler samt frågor om studier och

arbetslöshetsersättning.

Arbetslöshetsersättningarna föreslås således återgå till ett

system bestående av ett obligatoriskt grundskydd samt en

frivillig försäkring som ger en inkomstrelaterad ersättning. Den

inkomstrelaterade ersättningen förutsätter medlemskap i en

arbetslöshetskassa.

De statliga arbetsmarknadskassorna läggs enligt propositionen

ned i och med utgången av år 1994. KAS-regionerna, som

administrerar grundbeloppet, ges i uppdrag att administrera

avvecklingen av ärendena från de statliga kassorna. Den

avvecklingen skall vara avslutad den 30 juni 1996. Rätten till

inkomstrelaterad ersättning enligt KAS-lagen slopas fr.o.m. den

1 januari 1995.

Begränsningen av antalet ersättningsperioder föreslås upphöra.

Enligt det från den 1 juli 1994 gällande arbetsvillkoret

begränsas möjligheten att kvalificera sig för en

ersättningsperiod genom annat än förvärvsarbete.

Arbetsvillkoret för den första ersättningsperioden med en

inkomstrelaterad ersättning kan enligt de nuvarande reglerna

endast uppfyllas med vanligt förvärvsarbete.

Nuvarande arbetsvillkor innebär som huvudregel krav på minst

fem månaders arbete med minst 75 timmar per månad under en

ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde.

Enligt propositionen skall kravet på arbetets omfattning, i

enlighet med vad som gällde före den 1 juli i år, vara 75

dagars arbete fördelade på minst fyra månader under en

tolvmånadersperiod.

I enlighet med vad som gällde före den 1 juli i år innebär

propositionen vidare att det skall gå att uppfylla

arbetsvillkoret i ALF-lagen och KAS-lagen med såväl arbete som

med arbete jämställd tid, t.ex. deltagande i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det skall gälla både vid den

första ersättningsperioden och vid eventuellt följande

ersättningsperioder.

Det tidigare medlemsvillkoret återinförs. Det innebär krav på

minst ett års medlemskap (för företagare två år) i

arbetslöshetskassa för att ersättning skall utgå.

Som en följd av avgiftslagens upphörande slopas det nuvarande

avgiftsvillkoret i försäkringen. Avgiftslagens upphörande medför

konsekvensändringar i en rad skatteförfattningar.

Motioner med yrkanden om helt eller delvis avslag på

propositionen

I kommittémotion A7 (yrk. 1) av Elving Andersson m.fl. (c)

yrkas i första hand avslag på propositionen i dess helhet. I

andra hand framställs krav rörande övergångsbestämmelsernas

utformning. Utskottet återkommer nedan beträffande den senare

frågan.

Motionärerna framhåller att en återställning innebär att det

ekonomiska skyddet vid arbetslöshet försvinner för 100 000-tals

människor. Detta är oacceptabelt. Propositionen innehåller

enligt motionärerna inga egentliga skäl för åtgärden annat än

att regeringen tycker att en inkomstrelaterad ersättning skall

vara frivillig -- detta trots att samhällets andra

trygghetssystem är obligatoriska.

Per-Ola Eriksson m.fl. (c, m, fp, kds) anför i motion A3 att

de arbetslösas ställning genom regeringens förslag försvagas.

Motionärerna yrkar att riksdagen avslår propositionen i den del

som avser en återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994.

Barbro Johansson (mp) yrkar i motion A12 att riksdagen avslår

propositionen i de delar som rör nedläggningen av de statliga

arbetslöshetskassorna. I motionen sägs att partiet till stor del

accepterar de lagändringar regeringen nu föreslår men att en

allmän statlig skattefinansierad arbetslöshetskassa bör finnas

kvar. Kassan skall finansieras skattevägen på ett solidariskt

sätt. Enligt motionären är arbetslöshetsförsäkringen ur

medborgarnas perspektiv en fråga om grundtrygghet för alla.

Motionsyrkande om en översyn av arbetslöshetsförsäkringen

Vänsterpartiet betonar i motion A6 (yrk. 8) vikten av att en

utredning ser över arbetslöshetsförsäkringen, dess regelverk,

finansiering och organisation. Översynen bör också inkludera

regelverket i KAS-lagen. Riksdagen bör ta initiativ till en

sådan utredning.

Utskottet

En arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning

grundad på frivilligt medlemskap i arbetslöshetskassa har

funnits i Sverige alltsedan mitten av 1930-talet.

En förändring av ett så inarbetat ersättningssystem kräver stor

noggrannhet, omsorg och analys.

De förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som genomfördes

den 1 juli 1994 var bristfälligt underbyggda och uppfyllde inte

de krav som enligt utskottets mening kunde ställas på en så

genomgripande reform.

Lagändringen innebar att möjligheten att kvalificera sig för

nya ersättningsperioder genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder

begränsades. Det innebär att många människor kommer att

utförsäkras och ställas utan försörjning. Det är svårt att

överblicka vilka konsekvenser detta kommer att få för

kommunernas ekonomi i form av ökade socialbidragskostnader, om

systemet tillåts fortsätta.

Det införda regelsystemet är vidare onödigt krångligt, t.ex.

genom att två olika arbetsvillkor skall tillämpas, det ena med

alternativa regler.

Avsaknaden av en grundlig analys gör det över huvud taget

svårt att bedöma vilka konsekvenserna blir för berörda individer

och samhället i stort.

Förändringarna infördes i det uttalade syftet att skapa en

allmän inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet där fler

grupper skall kunna få ersättning som bättre motsvarar

inkomstbortfallet.

Enligt utskottets mening innebär lagstiftningen i realiteten

att färre personer kan kvalificera sig för ersättning och att

ersättning utgår med lägre belopp och under kortare perioder.

Ambitionen med den statliga arbetslöshetsförsäkringen var att

nå dels den tredjedel av de arbetslösa som inte var berättigade

till ersättning från de etablerade arbetslöshetskassorna, dels

de omkring 10 % arbetslösa som endast uppbar KAS-ersättning.

Såvitt utskottet erfarit torde det vara ett mycket begränsat

antal personer som hittills fått dagpenning från de statliga

kassorna.

En rad väsentliga frågor av avgörande betydelse för

utformningen av en allmän försäkring sköts av den dåvarande

regeringen på framtiden för att lösas av kommande utredningar.

Det ersättningssystem som nu föreslås återinfört bestående av

ett obligatoriskt grundskydd och en frivillig försäkring med

inkomstrelaterad ersättning är som utskottet ser saken en

"allmän försäkring" i lika hög grad som det nuvarande systemet,

även om KAS inte brukar beskrivas som en försäkring.

Det är i och för sig tilltalande att alla förvärvsarbetande

skall ha möjlighet att omfattas av en inkomstrelaterad

arbetslöshetsersättning.

Det är oklart varför en del väljer att stå utanför de privata

a-kassorna, och enligt utskottet vore det bra att få den och

andra därmed sammanhängande frågor belysta. Först därefter bör

man överväga vad som bör göras för att erbjuda denna grupp ett

alternativ.

Utskottet ställer sig således bakom att en utredning snarast

bör tillsättas för att göra en genomgripande översyn av

arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.

De förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som således

infördes från halvårsskiftet skall genom utformningen av

övergångsbestämmelserna successivt nå full effekt.

För att i görligaste mån förhindra de negativa effekterna av

den av fyrpartiregeringen genomförda försäkringen bör enligt

utskottet en återställning inte skjutas på framtiden utan

genomföras redan från årsskiftet.

Av det anförda följer att utskottet ansluter sig till

propositionens förslag såvitt avser frågan om en återgång till

vad som gällde före den 1 juli 1994.

Därmed avstyrker utskottet de i motionerna A3 (c, m, fp, kds),

A7 (c) och A12 (mp) framställda yrkandena i berörda delar.

Vänsterpartiets begäran om en översyn av

arbetslöshetsförsäkringen tillgodoses genom det utskottet anfört

och av det som sägs i propositionen. Ett initiativ från

riksdagens sida torde således vara obehövligt. Riksdagen bör

enligt utskottets mening därför lämna motion A6 i berörd del

utan åtgärd.

I den följande framställningen behandlar utskottet under

separata rubriker de delar av lagförslaget där utskottet har

invändningar, där motioner väckts eller där särskilda frågor

aktualiserats motionsledes.

Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner

vid arbetslöshet m.m.

Propositionen

Kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen skall enligt

propositionen i allt väsentligt bäras av produktionen. Den

allmänna avgift för finansiering av kontantförmåner som regleras

i den s.k. avgiftslagen och som betalas av arbetstagarna

föreslås slopad vid utgången av år 1994. Samtidigt återinförs

arbetslöshetskassornas finansieringsavgift.

Förslaget i denna del utgör ett led i en större avgiftsväxling

i enlighet med regeringens ekonomisk-politiska proposition

1994/95:25 som riksdagen snart skall behandla. Avgiftsväxlingen

innefattar bl.a. en höjning av arbetsgivarnas bidrag till

arbetslöshetsförsäkringen och en motsvarande minskning av deras

bidrag till sjukförsäkringen. Å andra sidan höjs arbetstagarnas

allmänna egenavgift till sjukförsäkringen.

Motion

Elving Andersson m.fl. (c) framhåller i motion A7 att den av

regeringen föreslagna "avgiftskarusellen" är onödig och i

praktiken leder till samma resultat som uppnås med den allmänna

avgiften för arbetslöshetsförsäkringen.

Motionärerna menar tvärtemot regeringen att det är värdefullt

att tydligt markera arbetsgivares och anställdas gemensamma

intresse av en väl fungerande och gemensamt finansierad

arbetslöshetsförsäkring.

I motionen (yrk. 3) yrkas att den allmänna avgiften för

arbetslöshetsförsäkringen för 1995 höjs till 2,05 % av

avgiftsunderlaget.

Motionärerna vill vidare (yrk. 4) att statsbidrag skall utgå

till arbetslöshetskassorna för deras administration av

verksamheten. Härigenom uppnås likställdhet mellan de statliga

arbetsmarknadskassorna och arbetslöshetskassorna.

Utskottet

Utskottet har ovan anslutit sig till förslaget att

arbetslöshetsersättningen i huvudsak skall återställas till den

utformning den hade före den 1 juli 1994.

Utskottet delar uppfattningen att produktionen genom

arbetsgivaravgifter i allt väsentligt bör bära kostnaderna för

den sålunda återställda arbetslöshetsförsäkringen och att den i

avgiftslagen reglerade allmänna avgiften för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet bör avskaffas.

Det sagda innebär som framgått tidigare att de statliga

arbetsmarknadskassorna avvecklas och att inkomstrelaterad

ersättning i fortsättningen enbart skall administreras av

arbetslöshetskassor med medlemskap som grund.

De nu berörda yrkandena i motion A7 avstyrks därmed.

Propositionens under avsnitt 2.4 framlagda förslag till lag om

upphävande av avgiftslagen bör kompletteras med

övergångsbestämmelser av innebörd att den upphävda lagen

fortfarande skall gälla i fråga om avgift som avser tiden före

den 1 januari 1995.

Utskottets förslag till övergångsreglering lämnas i

hemställan.

Den författningstekniska regleringen av vissa av de ändringar

som följer av att avgiftslagen slopas överlämnas till

skatteutskottet. Det gäller bestämmelser där ändringsförslag

bereds även i det utskottet, nämligen

1 § och 43 § 1 mom. i förslaget till lag om ändring i

uppbördslagen (prop. p. 2.7),

förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (prop. p.

2.10).

Normalarbetstid m.m.

Propositionen

I propositionen föreslås i 20 § ALF-lagen skärpta regler när

det gäller beräkningen av normalarbetstid i förhållande till vad

som gällde före den 1 juli 1994. De tidigare gällande

bestämmelserna innebar i huvuddrag följande.

Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen lämnas i form av ett

för dag beräknat belopp (dagpenning). Sedan den 5 juli 1993 är

högsta dagpenning 564 kr, och sedan den 1 januari 1994 är

KAS-beloppet 245 kr. Den lägsta dagpenningen motsvarar

KAS-beloppet.

Dagpenning i det enskilda ersättningsfallet lämnas inom de

ovan nämnda beloppsgränserna med 80 % av den försäkrades

dagsförtjänst. Vid beräkning av dagsförtjänsten beaktas lön och

andra ersättningar som beskattas som inkomst av tjänst.

Med dagsförtjänst menas en femtedel av den veckoinkomst eller,

i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den

månadsinkomst som den försäkrade hade före arbetslöshetens

inträde under arbetstid som var normal för honom eller

henne.

Enligt föreskrifter från Arbetsmarknadsstyrelsen har under

tiden den 1 januari 1992 till den 1 juli 1994 som

normalarbetstid gällt den arbetstid som den försäkrade haft

under de tre kalendermånader som innehåller flest arbetade

timmar under ramtiden, dvs. under en tolvmånadersperiod före

arbetslöshetens inträde.

Den s.k. normalarbetstiden är således avgörande för

dagpenningens storlek. Ersättningen utgör som nämnts enligt

huvudregeln 80 % av den arbetslöses dagsförtjänst under en

normalarbetstid, dvs. arbetstiden under de tre kalendermånaderna

med flest arbetade timmar. Regeringen föreslår i propositionen

en skärpning av bestämmelserna om normalarbetstid.

I propositionen sägs att en arbetslös kassamedlem bör

kompenseras för en arbetstid och inkomst som varit normal för

denne sett över en längre tid. Den som arbetat heltid eller

deltid med en fastlagd veckoarbetstid under det senaste året

före arbetslösheten bör liksom före den 1 juli 1994 få sin

ersättning baserad på detta arbete.

Har arbetstiden däremot inte varit fastlagd på detta sätt utan

varierat under de senaste tolv månaderna bör dagpenning och

normalarbetstid beräknas på verksamheten under de senaste åtta

månaderna.

Detta skall gälla såväl när arbete eller med arbete jämställd

tid utförs samtliga månader under ramtiden, men i växlande

omfattning, som då sådan verksamhet endast utförs vissa månader.

I beräkningen kan således ingå månader av ramtiden då medlemmen

inte utfört arbete eller motsvarande.

Om arbetstiden har varierat under de åtta månaderna skall det

sammanlagda antalet timmar delas med 35 veckor vilket motsvarar

åtta månader.

Motioner

Vänsterpartiet yrkar i motion A6 (yrk. 1) att riksdagen skall

besluta återställa reglerna om normalarbetstid till vad som

gällde före den 1 juli 1994.

Förslaget missgynnar dem som tvingas minska sin arbetstid före

en arbetslöshet -- vilket är vanligt inför en

arbetslöshetsperiod. Samma förhållande drabbar en företagare när

verksamheten före en nedläggning går sämre och sämre.

Förslaget uppges vidare slå hårt mot grupper som till följd av

branschens arbetsförhållanden ofta får kortare anställningar,

t.ex. byggnadsarbetare, skogs- och lantarbetare,

handelsanställda samt musiker och skådespelare.

Enligt motionärerna ger slutligen regeringens förslag upphov

till orepresentativa resultat i och med att även månader med

ingen eller obetydlig arbetstid skall beaktas vid bestämmande av

normalarbetstiden.

Vänsterpartiet anser mot den bakgrunden att förslaget om

normalarbetstid bör utgå och ytterligare beredas. I avvaktan på

detta bör man återgå till de gamla reglerna.

Sonia Karlsson och Krister Örnfjäder (båda s) föreslår i

motion A5 (yrk. 3) ett tillkännagivande om att konsekvenserna av

en förändrad beräkning av normalarbetstiden bör utredas och

analyseras innan beslut fattas i frågan.

Motsvarande yrkande framställs av Carin Lundberg m.fl. (s) i

motion A10 och Hans Karlsson m.fl. (s) i motion A11.

Ronny Olander m.fl. (s) har i motion A9 uppmärksammat att

propositionens förslag till lagtext om normalarbetstidens

beräkning inte överensstämmer med propositionens allmänna

motivering i frågan. Motionärerna begär ett tillkännagivande om

att 20 § andra stycket i propositionens förslag skall ersättas

med en föreskrift av följande lydelse: "Som normalarbetstid

skall gälla den arbetstid medlemmen varit anställd för att

arbeta under den tid som är tillgodoräkningsbar under ramtiden."

För att uppnå samma besparingseffekt som i propositionen

föreslår motionärerna i stället att arbetsvillkoret i 6 § första

stycket p. 2 förlängs med en månad.

Utskottet

Utskottet kan konstatera att det föreligger en viss skillnad

mellan propositionens förslag till lagtext i 20 § ALF-lagen om

normalarbetstid och det som angivits som regeringens förslag i

den allmänna motiveringen. Utskottet har utgått från att

lagtexten gällt som regeringens förslag.

Att beräkna normalarbetstiden för den som har varierande

arbetstid efter den genomsnittliga arbetstiden under de senaste

åtta månaderna av ramtiden, där även tid då inget arbete utförts

beaktas, kan enligt utskottets mening få olyckliga konsekvenser.

Det är inte ovanligt att arbetstagare och företagare av olika

skäl tvingas sänka sin arbetstid strax före en

arbetslöshetsperiod.

Med regeringens förslag beräknas i dessa fall

normalarbetstiden utifrån en period som inte är representativ.

Utskottet befarar att förslaget kommer att slå särskilt hårt

mot vissa grupper.

En heltidsarbetande som arbetat i tillräcklig omfattning för

att uppfylla det föreslagna arbetsvillkoret, dvs. minst 75 dagar

fördelade på minst fyra månader före arbetslösheten, skulle vid

en genomsnittsberäkning avseende åtta månader (35 veckor)

få ersättning motsvarande endast halvtid.

En sådan regel skulle drabba grupper med korta anställningar

hårt. Det gäller t.ex. byggnadsarbetare, skogs- och

lantarbetare, lärare utan fast tjänst, vikarier inom vårdsektorn

och anställda inom hotell- och restaurangbranschen samt utövande

konstnärer.

Utskottet vill i stället förorda en regel där normal arbetstid

är den tid som den försäkrade har förvärvsarbetat under tid som

legat till grund för uppfyllande av arbetsvillkoret.

Om det är till den försäkrades fördel skall i stället

normalarbetstiden utgöra ett genomsnitt av den arbetade tiden

under hela ramtiden. Arbetad tid skall därvid för arbetstagares

del utgöra den tid man varit anställd för att arbeta.

För att uppnå kostnadsneutralitet i förhållande till

propositionen bör enligt utskottets mening förslaget om

normalarbetstidens beräkning kombineras med en skärpning av

arbetsvillkoret i 6 § första stycket p. 2. Utskottet förordar

att arbetsvillkoret i fortsättningen skall vara förvärvsarbete i

minst 80 dagar (regeringens förslag minst 75 dagar) fördelade på

minst fem månader (regeringens förslag minst fyra månader).

När den försäkrades normalarbetstid beräknas skall enligt

utskottets mening endast ingå tid då den försäkrade utfört

förvärvsarbete eller varit i verksamhet som utgör jämställd tid.

Till skillnad från regeringsförslaget skall man alltså bortse

från den tid då arbete inte utförts. Om någon har uppfyllt

arbetsvillkoret genom att exempelvis ha förvärvsarbetat i

huvudsak lika mycket varje månad under de fem månaderna, som är

minimigränsen för villkorets uppfyllande, skall dessa månader

anses motsvara 21 veckor. Motsvarande princip bör tillämpas vid

en genomsnittsberäkning avseende hela ramtiden.

Det är svårt att uppskatta vilka besparingar som kan göras med

de olika alternativ som diskuteras.

Vad utskottet kan förstå utgör de besparingseffekter som

regeringen redovisat i propositionen för förslaget rörande

normalarbetstiden, i brist på statistiskt underlag, en

uppskattning.

Utskottet har anledning att tro att de förslag som utskottet

nu lagt fram kommer att medföra minst samma besparing som den

regeringen redovisat.

Utskottets förslag medför ändringar i propositionens förslag

till 6 och 20 §§ i ALF-lagen av lydelse som framgår av bilaga

2 till betänkandet.

Med det anförda avstyrks motionerna A5 i aktuell del, A6 i

berörd del, A9, A10 och A11 i motsvarande del.

Arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete

Beträffande de deltidsarbetslösa gällde före den 1 juli 1994

efter ett avgörande i Försäkringsöverdomstolen att

dagpenningen beräknades efter den normalarbetstid och

dagsförtjänst som den försäkrade hade i det

heltidsarbete som närmast föregick

deltidsarbetslösheten, även om den försäkrade därefter

kvalificerade sig till en eller flera ersättningsperioder genom

sitt deltidsarbete. Konsekvensen blev att deltidsarbetslösa

fortlöpande kunde kvalificera sig för rätt till ersättning från

försäkringen och därigenom få deltidsersättning till dess

vederbörande uppnådde 65 års ålder.

Den arbetslöshetsförsäkring som infördes från den 1 juli 1994

innebar att möjligheterna för deltidsarbetande att uppbära

fyllnadsersättning inskränktes.

Propositionen

I propositionen föreslås skärpta regler för att förhindra att

arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete åter skall

kunna uppbäras i enlighet med den praxis som gällde före den 1

juli 1994. Skärpningen skall uppnås genom en ändring rörande

normalarbetstidens beräkning i 20 § ALF-lagen.

I propositionen föreslås att den som har en

tillsvidareanställning på deltid får ersättning baserad på

tidigare arbete ersättningsperioden ut. Kvalificerar sig den

sökande till en ny ersättningsperiod genom det fasta

deltidsarbetet kommer detta att utgöra utgångspunkten för

normalarbetstidens beräkning vid utbetalning av ersättning för

den nya perioden.

Regeringen framhåller att det är viktigt att en begränsning av

ersättningsrätten vid fast deltidsarbete kompletteras med en

regel om förtur till mertidsarbete vid nyanställning hos

arbetsgivaren. Regeringen aviserar i propositionen sin avsikt

att återkomma till riksdagen i denna fråga.

Motioner

Vänsterpartiet yrkar i motion A6 (yrk. 2) att riksdagen

beslutar återställa reglerna för deltidsanställdas

ersättningsperioder till vad som gällde före den 1 juli 1994.

Partiet framhåller att propositionen i den här delen främst

slår mot kvinnorna. I motionen sägs vidare att det är ett

problem att deltidsarbetande kunnat få arbetslöshetsersättning i

oändlig tid. Problemet löses emellertid inte på det sätt

regeringen föreslagit utan genom en lagstiftning om att

deltidsanställda har rätt till anställningar med fler

arbetstimmar när sådan anställning blir ledig hos arbetsgivaren.

Sonia Karlsson och Krister Örnfjäder (båda s) begär i motion

A5 (yrk. 1, 2) ett tillkännagivande om att lagen om

anställningsskydd bör ändras så att deltidsarbetande ges förtur

till mertidsarbete innan nyanställning sker.

Motionärerna vill också att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att de deltidsarbetande har samma rätt

till arbetsförmedlingens tjänster som andra och att

förmedlingarna måste arbeta aktivt också med denna grupp.

Hans Karlsson m.fl. (s) föreslår i motion A11 att frågan om

företrädesrätt för deltidsarbetande till mertid och heltid

skyndsamt bör utredas.

Utskottet

Utskottet anser att frågan om den s.k. fyllnadsstämplingen är

ett stort problem som snarast måste få sin lösning. Det handlar

inte bara om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen utan

också om arbetsförmedlingens sätt att arbeta med frågan. Även en

förtursrätt för deltidsanställda till lediga anställningar med

mer tid måste övervägas. Utskottet förutsätter att

frågekomplexet behandlas med förtur i den utredning som

regeringen aviserat.

Det finns anledning att av flera skäl känna tveksamhet inför

den lagregel som regeringen föreslår i propositionen för att

lösa problemet med fyllnadsstämplingen. Bl.a. kan man befara

problem i den praktiska tillämpningen. Därför bör riksdagen inte

nu binda sig för någon lösning.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i den del

som avser begränsning av arbetslöshetsersättning vid sidan av

deltidsarbete.

Motion A6 (v) får med det anförda anses tillgodosedd i berörd

del. Även motionerna A5 (s) och A11 (s) får i viss mån anses

tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Kompensationsnivåer m.m.

Dagpenning lämnas i dag som huvudregel med 80 % av den

försäkrades dagsförtjänst inom ramen för ett högsta

dagpenningbelopp som för närvarande är 564 kr och det lägsta,

245 kr som motsvarar KAS-beloppet.

Vänsterpartiet yrkar i sin motion A6 (yrk. 4--7) att

kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen skall höjas från

80 till 90 % samt att högsta dagpenningbelopp från den 1 januari

1995 skall vara 598 kr.

I motionen föreslås vidare ett tillkännagivande om att en

följsamhetsregel för dagpenningbelopp snarast bör utredas.

Partiet föreslår slutligen att de nämnda nivåhöjningarna skall

finansieras genom att arbetsmarknadsavgiften från årsskiftet

höjs med 0,7 %.

Utskottet

Vänsterpartiets krav på en höjning av kompensationsnivån resp.

dagpenningbeloppet har vid tidigare tillfällen avstyrkts av

utskottet med hänvisning till att det statsfinansiella läget

inte medger ökad belastning på Arbetsmarknadsfonden och att det

inte kan komma i fråga att höja arbetsmarknadsavgiften. Det

skedde senast våren 1994 i samband med behandlingen av

arbetslöshetsförsäkringen i det av riksdagen godkända

betänkandet 1993/94:AU26. Enligt vad utskottet erfarit kommer

regeringen att ha kontakter med företrädare för

arbetslöshetskassorna i denna fråga. Utskottet bedömer att något

initiativ från riksdagens sida i frågan inte är påkallat och

avstyrker bifall till motion A6 i berörda delar.

Utformningen av arbetslöshetsförsäkringen för företagare

Propositionen

Propositionen innebär att det medlemsvillkor i

arbetslöshetsförsäkringen som gällde före den 1 juli 1994

återställs.

Detta villkor innebär att rätt till ersättning föreligger för

den som varit medlem i arbetslöshetskassa under minst tolv

månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat

arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om

vederbörande haft sin huvudsakliga försörjning som självständig

företagare.

Motioner

I motion A4 av Sten Svensson (m) begärs ett tillkännagivande

om att samma medlemsvillkor bör gälla för företagare som för

arbetstagare, dvs. krav på tolv månaders medlemskap.

Elving Andersson m.fl. (c) yrkar i motion A7 (yrk. 5) att

riksdagen hos regeringen bör begära förslag till ny utformning

av arbetslöshetsförsäkringen för företagare med utgångspunkt

från det utredningsförslag som presenterades i september 1994.

Utskottet

Regeringen har i propositionen aviserat att en utredning

kommer att tillsättas med uppgift att se över hela

arbetslöshetsförsäkringen med inriktning på en sammanhållen

försäkring.

Utskottet utgår från att en utredning med ett sådant vitt

utredningsuppdrag självfallet kommer att behandla även

arbetslöshetsförsäkringens utformning för företagare.

Utskottet anser att man bör avvakta utredningens överväganden

i den nu aktuella frågan. Motionerna A4 och A7, den senare i

aktuell del, avstyrks därmed.

Övergångsbestämmelser m.m.

Propositionen

Lagändringarna i ALF-lagen och KAS-lagen föreslås träda i

kraft den 1 januari 1995.

En försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före den

1 januari 1995 enligt ALF-lagens nu gällande bestämmelser skall

enligt propositionen få uppbära ersättning under återstående

dagar av ersättningsperioden även om de nya medlems- och

arbetsvillkoren inte uppfyllts.

Den som påbörjat en ersättningsperiod med dagpenning före den

1 januari 1995 enligt KAS-lagens nu gällande bestämmelser skall

få fortsätta att uppbära denna ersättning, dock längst till den

30 juni 1996. Likaså skall den som under ersättningsperioden

uppfyller villkoren för ersättning enligt ALF-lagen få ut

ersättning för återstående del av perioden från

arbetslöshetskassa.

Motioner

I motion A8 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) föreslås att

propositionens övergångsregler kompletteras på så sätt att

personer som blir arbetslösa efter ikraftträdandet under vissa

förutsättningar skall ha rätt till inkomstrelaterad

ersättning under sex månader från ikraftträdandet.

Förslaget innebär att den som den 31 december 1994 har

uppfyllt avgiftsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna skall

ha rätt till inkomstrelaterad ersättning om vederbörande

blir arbetslös före den 30 juni 1995 och då uppfyller

arbetsvillkoret. Sådan ersättning kan uppbäras längst till den

30 juni 1996. KAS-regionerna bör enligt motionärerna besluta i

ersättningsärendena.

Den som är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller

medlemsvillkoret enligt de nya reglerna skall på motsvarande

sätt ha rätt till dagpenning om avgiftsvillkoret enligt de äldre

bestämmelserna är uppfyllt. Avgiftsvillkoret skall anses

uppfyllt om skyldighet att betala avgift förelegat under minst

sju månader under 1994.

Vänsterpartiet framhåller i motion A6 (yrk. 3) att även om det

inte berör så många är det otillfredsställande att människor som

förlitat sig på att kunna få ersättning från den statliga

arbetslöshetsförsäkringen drabbas av en sämre trygghet än vad

som förespeglats dem. När nu reglerna ändras med kort varsel

förordar motionärerna generösare övergångsregler för dem som

blir arbetslösa efter den 1 januari 1995 och som upparbetat

kvalifikationstid i den statliga arbetslöshetskassan. Denna

grupp har inte möjlighet att ta med sig den kvalifikationstiden

in i en annan kassa. Partiet föreslår följande.

1. Den som är arbetslös och uppbär inkomstrelaterad ersättning

enligt KAS-lagen skall ha rätt till inträde i den

arbetslöshetskassa inom vars verksamhetsområde han eller hon

uppfyllt arbetsvillkoret.

2. Den som vid utgången av 1994 uppfyllde avgiftsvillkoret

enligt övergångsbestämmelserna till gällande 9 § i ALF-lagen

och som före utgången av mars månad 1995 söker om inträde i en

arbetslöshetskassa skall anses uppfylla villkoret i den kassan.

Elving Andersson m.fl. (c) framställer i motion A7 (yrk. 2),

för det fall att riksdagen inte biträder yrkandet om avslag på

propositionen i dess helhet, ett förslag till ändrade

övergångsbestämmelser.

Förslaget innebär att alla som påbörjat en ersättningsperiod

med inkomstrelaterad ersättning enligt KAS-lagen före

ikraftträdandet skall få fullfölja perioden. Regeringens förslag

medför enligt motionen att personer som deltidsstämplar eller

har s.k. överhoppningsbar tid och som påbörjar en

ersättningsperiod sent under år 1994 inte hinner avsluta

perioden före den 30 juni 1996.

Utskottet

Utskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över

övergångsbestämmelserna till ALF- och KAS-lagarna i

propositionens lagförslag. Lagrådets yttrande har fogats som

bilaga 3 till betänkandet.

Lagrådets yttrande innebär sammanfattningsvis för ALF-lagens

del att propositionens övergångsreglering inte står i strid med

regeringsformen eller med allmänna principer i fråga om

övergångsreglering. Enligt Lagrådets mening framstår regleringen

dock som mindre tilltalande i ett avseende.

Övergångsbestämmelsen ger inte något skydd för den som blir

arbetslös under tiden närmast efter ikraftträdandet. Detta

innebär bl.a. att de som i dag är försäkrade och har uppfyllt

avgiftsvillkoret under tiden närmast efter ikraftträdandet

kommer att behandlas olika beroende på om de uppfyller

medlemsvillkoret eller inte.

När det gäller förslaget till övergångsbestämmelse i KAS-lagen

innebär Lagrådets yttrande sammanfattningsvis att den föreslagna

bestämmelsen inte strider mot regeringsformen eller mot allmänna

principer för övergångsreglering.

Lagrådet föreslår slutligen beträffande

övergångsbestämmelserna till både ALF- och KAS-lagen vissa

ändringar av redaktionell natur.

Av hänsyn till dem som förlitat sig på att kunna få statlig

arbetslöshetsersättning finns det enligt utskottets mening skäl

att något mildra effekterna av regeringens förslag till

övergångsreglering i ALF- och KAS-lagarna.

Centerpartiets förslag om att den som påbörjat en

ersättningsperiod före årsskiftet skall få fullfölja den även

efter den 30 juni 1996 medför enligt utskottets mening mycket

begränsade fördelar för ett fåtal personer.

Inkomstrelaterad ersättning bör enligt utskottets mening i

vissa fall kunna utges till den som blir arbetslös under första

halvåret 1995. Det gäller den som vid ikraftträdandet har

uppfyllt avgiftsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna samt

den som är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller

medlemsvillkoret enligt de nya reglerna.

Propositionens övergångsreglering bör mot den bakgrunden

enligt utskottets mening kompletteras med en föreskrift i

enlighet med vad som föreslagits i motion A8 (s). Motionen

tillstyrks således i motsvarande delar. Utskottets förslag till

lagtext återfinns i bilaga 2.

Efter ikraftträdandet bör KAS-regionerna besluta i de ärenden

om inkomstrelaterad ersättning där sökanden inte är medlem i en

arbetslöshetskassa. Detta bör riksdagen i enlighet med vad som

sägs i motion A8 (s) som sin mening ge regeringen till känna.

Motionen tillstyrks således även i nu berörd del.

Den övergångslösning utskottet förordar tillgodoser det behov

av "rådrum" som behövs för att den som så önskar genom

medlemskap i en arbetslöshetskassa skall kunna kvalificera sig

för inkomstrelaterad ersättning. Den föreslagna lösningen torde

vidare lösa de brister i regeringens förslag till

övergångsbestämmelser som Lagrådet funnit mindre tilltalande.

I utskottets förslag till övergångsreglering beaktas även de

övriga synpunkter Lagrådet anfört.

Det av utskottet tillstyrkta förslaget till övergångsreglering

förefaller att i allt väsentligt tillgodose de krav som ställs i

Vänsterpartiets motion. Motion A6 i aktuell del avstyrks i den

mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Utskottet avstyrker likaledes bifall till motion A7 (c) i nu

behandlade delar.

Övriga delar av lagförslagen i proposition 1994/95:99

Utskottet tillstyrker även de av regeringen i proposition 99

framlagda förslagen till

lag om ändring i lag (1992:1331) om arbetslivsutveckling

(prop. p. 2.3),

lag om upphävande av lagen (1993:1441) om allmän avgift för

finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet (prop. p. 2.4),

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) (prop. p.

2.5),

lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

(prop. p. 2.6),

lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) (prop. p. 2.7),

lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter (prop. p. 2.8),

lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) (prop. p. 2.9),

lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) (prop. p. 2.10),

lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid

beskattning (prop. p. 2.11).

Delar av lagförslaget under p. 2.7 (ändring av uppbördslagen),

dvs. 1 § och 43 § 1 mom., samt hela lagförslaget under p. 2.10

(ändring av skattebrottslagen) i propositionen har som utskottet

tidigare nämnt överlämnats till skatteutskottet för

författningsteknisk reglering.

Lagförslagen i propositionen under p. 2.4 och 2.11 föranleder

utskottet att i hemställan föreslå ändrade

övergångsbestämmelser.

Proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt, i vissa delar

Propositionen

I proposition 1994/95:6 om Totalförsvarsplikt som avlämnades i

juni 1994 av den dåvarande regeringen föreslås en ny lag som

reglerar tjänstgöringsskyldigheten i Sveriges totalförsvar.

Den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt ersätter bl.a.

värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och

sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m., bestämmelserna om

civilförsvarsplikt i civilförsvarslagen (1960:74) och lagen

(1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att

tjänstgöra utanför civilförsvaret.

I propositionen föreslås också vissa andra nya lagar, bl.a. en

lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller

civilplikt med längre grundutbildning.

Med anledning av den föreslagna lagstiftningen om

totalförsvarsplikt föreslås följdändringar i bl.a. 10 och 10 a

§§ ALF-lagen och 10, 10 a och 27 b §§ KAS-lagen.

Ändringarna rör således bl.a. regeln om att

värnpliktstjänstgöring utgör med förvärvsarbete jämställd tid

vid bestämmande av de allmänna resp. särskilda arbetsvillkoren i

ALF-lagen och KAS-lagen.

I propositionen föreslås att begreppet

värnpliktstjänstgöring den 1 juli 1995 skall ersättas av

begreppet tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om

totalförsvarsplikt.

Regeringen framhåller i propositionen (s. 211) att

ändringsförslagen endast utgör tekniska anpassningar till den

nya lagstiftningen på totalförsvarsområdet och att avsikten inte

är att förändra den personkrets som kan tänkas komma att kunna

göra anspråk på förmåner från arbetslöshetsförsäkringen.

Försvarsutskottet har överlämnat lagstiftningsärendet i den

här delen till arbetsmarknadsutskottet för beredning.

Utskottet

Utskottet kan för sin del inte finna annat än att de

föreslagna följdändringarna i ALF- resp. KAS-lagen innebär att

kretsen av personer som kan kvalificera sig för

arbetslöshetsersättning med jämställd tid utökas.

De nu aktuella ändringarna berör vidare paragrafer som i

samband med att arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med

proposition 99 skall återgå till vad som gällde före den 1 juli

1994 antingen skall ändras eller upphävas.

I den lydelse bestämmelserna hade före den 1 juli 1994

återfinns begreppet "värnpliktstjänstgöring" i 7 § (jämställd

tid) och i 8 § (bestämmande av ramtid) i ALF-lagen. I KAS-lagen

finns begreppet i 7 § (jämställd tid), 8 § (ramtid) och i 9 §

(ramtid i anslutning till avslutad utbildning).

Utskottet saknar underlag för att bedöma konsekvenserna för

försäkringen av de aktuella följdändringarna. De bör därför inte

nu införas i ALF- och KAS-lagstiftningen. Regeringen bör bereda

förslaget i den här delen ytterligare och återkomma till

riksdagen i frågan.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1994/95:99

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A3, 1994/95:A7

yrkande 1 och 1994/95:A12,

res. 1 (m, c, fp, kds)

res. 2 (mp)

2. beträffande den allmänna avgiften för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:A7 yrkandena 3 och 4,

res. 3 (m, c, fp, kds, mp)

3. beträffande översyn av arbetslöshetsförsäkringen

att riksdagen lämnar motion 1994/95:A6 yrkande 8 utan

åtgärd,

4. beträffande normalarbetstid och arbetsvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A5 yrkande 3,

1994/95:A6 yrkande 1, 1994/95:A9, 1994/95:A10 och

1994/95:A11 i motsvarande del,

res. 4 (c, fp, kds) - motiv.

5. beträffande arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A5

yrkandena 1 och 2, 1994/95:A6 yrkande 2 och 1994/95:A11 i

motsvarande del avslår regeringens förslag rörande

arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete,

res. 5 (m) - motiv.

res. 6 (c, fp, kds) - motiv.

6. beträffande lagbestämmelserna i 6 och 20 §§ ALF-lagen

att riksdagen antar 6 och 20 §§ i regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att paragraferna

erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag

betecknade lydelse,

7. beträffande kompensationsnivåer m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:A6 yrkandena 4, 5 och

7,

res. 7 (v) - delvis

8. beträffande arbetsmarknadsavgiften

att riksdagen avslår motion 1994/95:A6 yrkande 6,

res. 7 (v) - delvis

9. beträffande utformningen av arbetslöshetsförsäkringen för

företagare

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A4 och 1994/95:A7

yrkande 5,

10. beträffande övergångsbestämmelser m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A8 och med

avslag på motionerna 1994/95:A6 yrkande 3, 1994/95:A7

yrkande 2

dels antar övergångsbestämmelserna i regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring resp. lag om ändring i lagen

(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd med den ändringen

att bestämmelserna erhåller i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelse,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om KAS-regionernas övergångsvisa

uppgifter,

res. 8 (m, c, fp, kds) - villk. 1

res. 9 (mp) - motiv.

11. beträffande övriga delar av lagförslagen i proposition

1994/95:99

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd, med den ändringen att i 4 § sista

stycket orden "femte stycket" skall ersättas av orden

"fjärde stycket",

i den mån förslagen inte omfattas av vad utskottet

hemställt under mom. 4, 5, 6 och 10,

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling,

lag om upphävande av lagen (1993:1441) om allmän avgift

för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet, med

den ändringen att det i lagen skall införas en

övergångsbestämmelse av följande lydelse:

"Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om

avgift som avser tiden före den 1 januari 1995.",

dels med ändring av riksdagens beslut med anledning

av socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU6

antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning

vid beskattning, med den ändringen att

ikraftträdandebestämmelsen skall ha följande lydelse:

"Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Den äldre

lydelsen av 10 § gäller dock fortfarande i fråga om avgift

enligt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift

och lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet.",

lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration

och kontrolluppgifter,

lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) -- såvitt

avser 4 § 1 mom., 12 § och 27 § 2 mom.,

lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt,

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

12. beträffande proposition 1994/95:6 om totalförsvarsplikt

i vissa delar

att riksdagen med avslag på regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring,

lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Stockholm den 8 december 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver

Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor

(s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström

(s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder

(m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell

(s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och Dan

Ericsson (kds).

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving

Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och

Dan Ericsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "En arbetslöshetsförsäkring" och på s. 12 slutar med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Det är beklagligt att den socialdemokratiska regeringen nu

väljer att avskaffa den allmänna arbetslöshetsförsäkring som den

förra regeringen införde så sent som den 1 juli 1994.

Genom att återinföra ett system med ett obligatoriskt

grundskydd och en inkomstrelaterad ersättning som förutsätter

medlemskap i en arbetslöshetskassa sällar sig Sverige till de

ytterst få OECD-länder som saknar en allmän

arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning.

Innan den allmänna försäkringen infördes fick uppskattningsvis

endast två tredjedelar av de arbetslösa ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen. Omkring 10 % fick KAS-ersättning.

Resten var hänvisade till socialbidrag om de saknade egna medel

för sin försörjning.

Även de KAS-berättigade var många gånger hänvisade till

socialbidrag som kompletterande försörjning.

Det är genant för en välfärdsstat att regeringen nu vill

återinföra ett system där så många arbetslösa ställs utan skydd

och där de arbetslösas ställning åter försvagas.

Enligt vad utskottet erfarit får redan i dag ett betydande

antal människor dagpenning från de statliga

arbetslöshetskassorna. Regeringen vill nu frånta dessa människor

det värdefulla komplement som arbetsmarknadskassorna utgör. Det

är oacceptabelt.

Regeringens förslag skall naturligtvis ses mot bakgrund av

krav från LO om fackligt monopol för arbetslöshetskassorna.

Regeringen borde ha stått emot dessa krav och låtit den allmänna

arbetslöshetsförsäkringen få en chans att etablera sig. En

utvärdering om några år skulle kunna ge viktiga erfarenheter av

systemets eventuella förtjänster och brister i jämförelse med

det "nygamla" system som nu införs.

Den återställning som nu föreslås i propositionen är inte

ansvarsfull ur ekonomisk synvinkel. Kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen överstiger på ett mycket allvarligt

sätt intäkterna. Det samlade underskottet i

Arbetsmarknadsfonden, och som täcks med lånade pengar, uppgick

budgetåret 1993/94 till närmare 55 miljarder kronor.

Den allmänna arbetslöshetsförsäkring som infördes vid

halvårsskiftet innebar en nödvändig uppstramning av

regelsystemet bl.a. när det gällde arbetsvillkor och

normalarbetstid.

För att behålla försäkringens karaktär av arbetslöshetsskydd

infördes nödvändiga begränsningar av möjligheterna att

återkvalificera sig för nya ersättningsperioder genom

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Möjligheterna för

deltidsarbetslösa att fyllnadsstämpla i det oändliga begränsades

också.

De nämnda åtgärderna innebar sammantaget med den allmänna

egenavgiften till försäkringen, som införts ett halvår tidigare,

att den borgerliga regeringen lade grunden för en

arbetslöshetsförsäkring i ekonomisk balans.

Detta slår nu regeringen sönder genom en i all hast tillkommen

proposition. Förslaget är så illa genomtänkt att det aldrig

borde ha förelagts riksdagen.

Riksdagen bör mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört med

bifall till motion A3 samt med anledning av motionerna A7 i

berörd del och A12 avslå regeringens förslag om en återgång av

reglerna för arbetslöshetsersättningen till vad som gällde före

den 1 juli 1994.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avslag på proposition 1994/95:99

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A3 samt med

anledning av motionerna 1994/95:A7 yrkande 1 och 1994/95:A12

avslår propositionen såvitt gäller en återgång till vad som

gällde före den 1 juli 1994,

2. Avslag på propositionen (mom. 1)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som

börjar med "En arbetslöshetsförsäkring" och på s. 12 slutar med

"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Miljöpartiet anser att den arbetslöshetsförsäkring som den

borgerliga regeringen införde den 1 juli 1994 innebar så stora

försämringar för de arbetslösa att det i princip är befogat att

återställa reglerna till vad som gällde före detta datum.

I ett avseende motsätter sig Miljöpartiet emellertid en

återställning. Det gäller nedläggningen av de statliga

arbetslöshetskassorna. Från medborgarnas perspektiv innebär det

en ökad grundtrygghet att kunna få inkomstrelaterad

arbetslöshetsersättning från en skattefinansierad statlig

arbetslöshetskassa. Riksdagen bör alltså besluta att de statliga

kassorna skall finnas kvar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande avslag på proposition 1994/95:99

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A12 samt med

anledning av motionerna 1994/95:A3 och 1994/95:A7 yrkande 1

avslår propositionen såvitt gäller de delar som rör

nedläggningen av de statliga arbetslöshetskassorna,

3. Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner

vid arbetslöshet m.m. (mom. 2)

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving

Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m),

Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "(prop. p. 2.10)" bort

ha följande lydelse:

Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen överstiger på ett

mycket allvarligt sätt intäkterna. Det var ett viktigt skäl till

varför den allmänna egenavgiften till försäkringen infördes den

1 januari 1994. Ett annat skäl var att finansiera den allmänna

arbetslöshetsförsäkring som infördes ett halvår senare.

Eftersom utskottet har som utgångspunkt att den allmänna

arbetslöshetsförsäkring som infördes den 1 juli 1994 skall

finnas kvar finns det ingen anledning att avskaffa den allmänna

egenavgiften. Regeringens förslag bör därför avvisas.

Det är enligt utskottets mening tvärtom värdefullt att

tydligt markera arbetsgivares och anställdas gemensamma intresse

av en väl fungerande och gemensamt finansierad

arbetslöshetsförsäkring.

Det finns enligt utskottets mening skäl att likställa

arbetsmarknadskassorna och arbetslöshetskassorna genom att

införa ett statsbidrag till de fackliga kassorna för deras

administration av verksamheten. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen med anledning av motion A7 i aktuella delar som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande den allmänna avgiften för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A7 yrkandena 3

och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

4. Normalarbetstid och arbetsvillkor (mom. 4, motiveringen)

Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson

(kds) anser att den del av utskottets yttrande på s. 15 som

börjar med "Utskottet kan" och på s. 16 slutar med "motsvarande

del" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i den föregående framställningen avvisat

förslaget att avskaffa den nu gällande allmänna

arbetslöshetsförsäkringen och ersätta den med bestämmelser som

gällde före den 1 juli 1994. Det finns därför ingen anledning

för utskottet att ta ställning till ett förslag om ändrade

regler för normalarbetstid, som hänför sig till den lagstiftning

som gällde före den 1 juli. Härtill kommer att propositionens

förslag till reglering av normalarbetstid är så illa utformat

att vissa grupper drabbas onödigt hårt. Förslaget ger ett

hafsigt intryck och borde ha beretts bättre.

Propositionen bör därmed avslås även i denna del.

5. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5,

motiveringen)

Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel

Anderberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på

s. 17 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 18 slutar med

"utskottet anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i den tidigare framställningen tagit ställning

för att avstyrka propositionen i dess helhet.

Utskottet är emellertid i princip berett att -- för den

händelse detta förslag inte vinner riksdagens bifall --

acceptera de besparingar i försäkringen som regeringen

föreslagit med hänsyn till det ekonomiska läge som landet

befinner sig i.

Sålunda har t.ex. utskottet i den föregående framställningen

ställt sig bakom regeringens ambition att spara i försäkringen

genom ändringar av beräkningen för normalarbetstiden även om

bestämmelserna av utskottet föreslås få en annan utformning än

regeringens förslag.

Vid utskottets beredning har det emellertid visat sig att den

regel som regeringen föreslår för begränsning av

ersättningsrätten vid fast deltidsarbete är svårtolkad. Det kan

inte utan vidare utläsas vilka konsekvenser en tillämpning av

bestämmelserna kan få.

Utskottet är därför inte nu berett att i denna del frångå sin

principiella inställning till den föreliggande propositionen

utan föreslår att bestämmelsen i 20 § ALF andra stycket sista

meningen avslås. Regeringen bör i budgetpropositionen återkomma

med andra besparingar inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Dessa bör enligt utskottets mening ges en sådan utformning att

ett aktivt arbetssökande främjas.

6. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5,

motiveringen)

Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson

(kds) anser att den del av utskottets yttrande på s. 17 som

börjar med "Utskottet anser" och på s. 18 slutar med "utskottet

anfört" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i den föregående framställningen föreslagit att

nuvarande försäkring skall vara kvar. Därmed anser utskottet att

det inte finns anledning att ta särskild ställning till ett

delförslag om begränsningar i ersättningsrätten vid

deltidsarbete. Dessutom är förslaget inte heller i den här delen

så bearbetat att det kan läggas till grund för lagstiftning.

Propositionen bör därmed avslås även i denna del.

7. Kompensationsnivåer m.m. (mom. 7 och 8)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som

börjar med "Vänsterpartiets krav" och slutar med "berörda delar"

bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A6 ger arbetslöshetsförsäkringen låg

ersättning i jämförelse med andra trygghetssystem.

Ersättningstaket är lågt och har sänkts från 598 till 564

kr. Genom att det saknas en basbeloppsanknytning och att den

borgerliga regeringen underlåtit att höja ersättningstaket i

takt med löneutvecklingen har försäkringen förlorat sin status

som tillförlitligt trygghetssystem. Ersättningsnivån har alltmer

kommit att sakna relation till ett inkomstbortfall. Detta måste

enligt utskottets mening ändras. En följsamhetsregel för

dagpenningbeloppet bör utredas snarast.

Utskottet anser mot den angivna bakgrunden att riksdagen som

sin mening skall ge regeringen till känna att regeringen

skyndsamt skall återkomma med förslag om en höjning av

kompensationsnivån från 80 % till 90 %. Riksdagen bör vidare ge

regeringen till känna dels att högsta dagpenningbelopp från

årsskiftet skall höjas till 598 kr, dels vad utskottet anfört om

följsamhetsregeln.

Utskottet anser vidare att förslagen skall finansieras genom

att riksdagen beslutar om en höjning av arbetsmarknadsavgiften

med 0,7 % från den 1 januari 1995.

dels att utskottets hemställan under 7 och 8 bort ha

följande lydelse:

7. beträffande kompensationsnivåer m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A6 yrkandena 4,

5 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

8. beträffande arbetsmarknadsavgiften

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A6 yrkande 6

antar följande

Förslag till

lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5

§§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 8,43 procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i

särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,20 procent,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 6. arbetsmarknadsavgift med

2,12 procent, 2,82 procent,

7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,

8. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock

beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m

och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala

endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

8. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10)

Vid avslag på reservation 1

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving

Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och

Dan Ericsson (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som

börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med "behandlade

delar" bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att de som blir arbetslösa under tiden

fram till årsskiftet skall kunna få dagpenning från de statliga

arbetsmarknadskassorna längst till den 30 juni 1996. Utskottet

bedömer att en ersättningsperiod som påbörjas sent under

innevarande år normalt skall hinna avslutas i tid.

Rättsförluster kommer däremot att drabba försäkrade som

deltidsstämplar eller som har s.k. överhoppningsbar tid.

Ersättningsperioderna i dessa fall kommer inte att hinna

avslutas före nämnda datum.

Om riksdagen mot utskottets avstyrkan beslutar anta

regeringens förslag om att avskaffa den statliga

arbetslöshetsförsäkringen, bör riksdagen enligt utskottets

mening besluta att tillåta att alla som påbörjat en

ersättningsperiod får uppbära ersättning perioden ut.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande

lydelse:

10. beträffande övergångsbestämmelser m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:99 och

motionerna 1994/95:A7 yrkande 2 och 1994/95:A8 samt med avslag

på motion 1994/95:A6 yrkande 3 antar övergångsbestämmelser till

lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

av följande lydelse:

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Den som före ikraftträdandet påbörjat en ersättningsperiod

med dagpenning har rätt till sådan ersättning även efter

ikraftträdandet ersättningsperioden ut. Detta gäller inte om

stödtagaren har uppfyllt villkoren för rätt till ersättning

enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i dess nya

lydelse.

En sökande som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den

30 juni 1995 och då uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall

ha rätt till ersättning som bestäms enligt 17, 20 och 21 §§

lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i bestämmelsernas

lydelse efter den 1 januari 1995 om den sökande under 1994 varit

skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän

avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet

eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under

minst sju månader. Detta gäller endast om stödtagaren inte

uppfyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen om

arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 januari 1995.

Ersättning som utges med stöd av denna regel får uppbäras längst

till och med den 30 juni 1996.

9. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10, motiveringen)

Barbro Johansson (mp) anser att den del av utskottets yttrande

på s. 20 som börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med

"behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att den som blir arbetslös under tiden

fram till årsskiftet skall kunna få dagpenning från de statliga

arbetsmarknadskassorna längst till den 30 juni 1996. Utskottet

bedömer att rättsförluster kan drabba dem som deltidsstämplar

eller som har s.k. överhoppningsbar tid. Ersättningsperioderna i

dessa fall kommer inte att hinna avslutas före nämnda datum.

Om riksdagen mot utskottets avstyrkan beslutar anta

regeringens förslag om att avskaffa den statliga

arbetslöshetsförsäkringen, bör riksdagen besluta att alla som

påbörjat en ersättningsperiod får uppbära ersättning perioden

ut.

Lagförslagen i propositionerna 1994/95:99 och 1994/95:6

Proposition 1994/95:99

Bilaga

1

Proposition 1994/95:6

Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag

Bilaga 2

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring1

att 6 § första stycket p. 2 och 20 § samt

övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

Medlems- och arbetsvillkor

6 §2

Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för

försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan,

1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft

sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans

räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin

huvudsakliga försörjning som självständig företagare

(medlemsvillkor),

2. under en ramtid av tolv 2. under en ramtid av tolv

månader omedelbart före månader omedelbart före

arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde

utfört förvärvsarbete utfört förvärvsarbete

i minst 75 dagar fördelade i minst 80 dagar fördelade

på minst fyra månader på minst fem månader

(arbetsvillkor). Endast dag (arbetsvillkor). Endast dag

då förvärvsarbete har då förvärvsarbete har

utförts i minst tre timmar utförts i minst tre timmar

får härvid räknas in. får härvid räknas in.

Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till

tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga

försörjning som självständig företagare.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en

gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

1 Lagen omtryckt 1991:1334.

Senaste lydelse av

9 § 1994:930

10 a § 1994:930

14 a § 1994:930

20 a § 1994:930

31 a § 1994:930

31 b § 1994:930.

2 Senaste lydelse 1994:930.

Regeringens förslag Utskottets förslag

20 §1

Dagpenning lämnas med 80 procent av den försäkrades

dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 § första stycket och

andra stycket första meningen. Dagpenning till en försäkrad som

har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän

tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund av

förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkrades

dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första

stycket.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller,

i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den

månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde

vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den

försäkrade.

Som normal arbetstid för Som normalarbetstid skall

den försäkrade skall gälla den genomsnittliga

gälla den genomsnittliga arbetstiden antingen i det

arbetstiden under de senaste 8 förvärvsarbete som

månaderna av ramtiden innebär att arbetsvillkoret

enligt 6 §. uppfylldes, eller, om detta

är förmånligare

för den försäkrade, i

allt det förvärvsarbete

som utförts under hela

ramtiden enligt 6 §.

Om en försäkrad under en

ersättningsperiod

kvalificerat sig för

ytterligare ersättning

genom en inte tidsbegränsad

deltidsanställning skall

dock deltidsanställningen

utgöra utgångspunkten

för normalarbetstidens

beräkning vid utbetalande

av ersättning för

nästa period.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra

stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten

vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom

samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.

Utan hinder av bestämmelserna i första--tredje styckena får

dagpenning till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret

huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad

rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått

bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget.

Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande

ersättning från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning

utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det

högsta belopp som får lämnas enligt första--fjärde styckena och

ersättningen.

1 Senaste lydelse 1994:930.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder i kraft

kraft, i fråga om 20 § den 1 januari 1995.

andra stycket sista meningen

den 1 juli 1995 och i

övrigt den 1 januari 1995.

2. Försäkrad som 2. Försäkrad som

påbörjat en påbörjat en

ersättningsperiod före ersättningsperiod före

ikraftträdandet får ikraftträdandet har rätt

uppbära ersättning under till ersättning under

återstående dagar av återstående dagar av

ersättningsperioden även ersättningsperioden även

om medlems- och om medlems- eller

arbetsvillkoret enligt de arbetsvillkoret enligt de nya

från den 1 januari 1995 bestämmelserna inte

gällande bestämmelserna uppfyllts. I en sådan

inte uppfyllts. ersättningsperiod räknas

in tid under vilken det

utgår ersättning med

dagpenning enligt lagen

(1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd.

Försäkrad som blir

arbetslös under tiden den 1

januari--den 30 juni 1995

skall anses uppfylla

medlemsvillkoret i 6 § om

skyldighet att under 1994

betala avgift enligt lagen

(1993:1441) om allmän

avgift för finansiering av

kontantförmåner vid

arbetslöshet eller

sjömansskatt enligt lagen

(1958:295) om sjömansskatt

förelegat under minst sju

månader.

3. I ersättningsperiod som

avses i punkten 2 räknas in

ersättning med dagpenning

enligt lagen (1973:371) om

kontant arbetsmarknadsstöd.

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd1

att övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Den som före 2. Den som före

ikraftträdandet ikraftträdandet

påbörjat en påbörjat en

ersättningsperiod med ersättningsperiod med

dagpenning får fortsätta dagpenning har rätt till

att uppbära denna sådan ersättning även

ersättning även efter efter ikraftträdandet, dock

ikraftträdandet, dock längst till och med den 30

längst till den 30 juni juni 1996. Detta gäller

1996. inte om stödtagaren har

uppfyllt villkoren för

rätt till ersättning

enligt lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring

i dess nya lydelse.

Den som blir arbetslös

under tiden den 1 januari--den

30 juni 1995 och då

uppfyller arbetsvillkoret

enligt 6 § skall ha rätt

till ersättning som

bestäms enligt 17, 20 och

21 §§ lagen (1973:370)

om

arbetslöshetsförsäkring

i bestämmelsernas lydelse

efter den 1 januari 1995, om

den sökande under 1994

varit skyldig att betala

avgift enligt lagen

(1993:1441) om allmän

avgift för finansiering av

kontantförmåner vid

arbetslöshet eller

sjömansskatt enligt lagen

(1958:295) om sjömansskatt

under minst sju månader.

Detta gäller endast om

stödtagaren inte uppfyller

villkoren för rätt till

ersättning enligt lagen om

arbetslöshetsförsäkring

i dess lydelse från den 1

januari 1995. Ersättning

som utges med stöd av denna

regel får uppbäras

längst till och med den 30

juni 1996.

3. Punkten 2 gäller endast

om stödtagaren inte

uppfyller villkoren för

rätt till ersättning

enligt lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring

i dess lydelse från den 1

januari 1995.

1 Lagen omtryckt 1994:929

Lagrådets yttrande

Bilaga 3

Ank. arbetsmarknadsutskottet 1994-12-05 Dnr 1994/95:21

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-12-05

Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å.

Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 25 november 1994 har Riksdagens

arbetsmarknadsutskott beslutat inhämta Lagrådets yttrande över

övergångsbestämmelserna i förslagen till dels lag om ändring i

lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, dels lag om ändring

i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i prop.

1994/95:99 jämte i anslutning därtill väckta motionsyrkanden.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn

Gösta Ihrfelt och kammarrättsassessorn Olof Åkerrén.

Remissen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Med hänsyn till remissens utformning och till vad som upplysts

vid föredragningen inför Lagrådet har Lagrådet begränsat sin

granskning till de i prop. 1994/95:99 upptagna

övergångsbestämmelserna i belysning av motionsyrkandena.

Lagrådet har sålunda inte prövat frågan om bestämmelser i övrigt

i propositionen påkallar övergångsreglering och inte heller

betydelsen av övergångsreglerna i lagen (1994:930) om ändring i

lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1994:929) om ändring

i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

Förslaget till lag om ändring i lagen om

arbetslöshetsförsäkring

Enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna träder lagen i

kraft, i fråga om 20 § andra stycket sista meningen den 1 juli

1995 och i övrigt den 1 januari 1995.

Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att vad som

föreskrivs i 20 § andra stycket sista meningen i huvudsak är

avsett endast som ett förtydligande av gällande bestämmelser

(jfr prop. 1993/94:209 s. 122 f.). Mot den bakgrunden framstår

den särskilda ikraftträdandebestämmelsen i punkt 1 beträffande

den berörda föreskriften som mindre lämplig. Den skulle för

tiden fram till ikraftträdandet medföra osäkerhet om vad som

gäller. Det torde inte heller eljest finnas skäl att uppskjuta

ikraftträdandet. Lagrådet förordar därför att särbestämmelsen

får utgå.

I punkterna 2 och 3 finns regler som innebär att en

försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före ikraftträdandet

har rätt till ersättning under återstående dagar av

ersättningsperioden även om medlems- eller arbetsvillkoret

enligt de nya bestämmelserna inte uppfyllts. Däremot ger

övergångsbestämmelserna inte något motsvarande skydd om den

försäkrade blir arbetslös under tiden närmast efter

ikraftträdandet. Detta innebär bl.a. att de, som i dag är

försäkrade och har uppfyllt avgiftsvillkoret, under tiden

närmast efter ikraftträdandet kommer att behandlas olika

beroende på om de uppfyller medlemsvillkoret -- att ha varit

medlem i arbetslöshetskassan under viss tid -- eller inte.

Övergångsregleringen i nu berört hänseende står inte i strid

med någon regel i regeringsformen. Den kan inte heller anses

direkt strida mot allmänna principer i fråga om

övergångsreglering. Regleringen framstår dock som mindre

tilltalande. Lagrådet föreslår emellertid för sin del inte någon

bestämmelse i saken.

Vad beträffar den föreslagna redaktionella utformningen är det

tydligt att vad som föreskrivs i punkten 3 endast utgör en

precisering i ett visst hänseende av bestämmelsen i punkt 2. De

båda bestämmelserna bör därför sammanföras i en andra punkt. De

bör också jämkas redaktionellt i förtydligande syfte.

Mot bakgrund av det anförda kan övergångsbestämmelserna i nu

förevarande hänseenden ges förslagsvis följande lydelse:

"1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före

ikraftträdandet har rätt till ersättning under återstående dagar

av ersättningsperioden även om medlems- eller arbetsvillkoret

enligt de nya bestämmelserna inte uppfyllts. I en sådan

ersättningsperiod räknas in tid under vilken det utgår

ersättning med dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant

arbetsmarknadsstöd."

Förslaget till lag om ändring i lagen om kontant

arbetsmarknadsstöd

I punkt 2 i övergångsbestämmelserna finns en föreskrift

som innebär att den som före ikraftträdandet påbörjat en

ersättningsperiod med dagpenning har rätt till sådan ersättning

även därefter, dock längst till den 30 juni 1996. I punkt 3

görs visst undantag från regeln i punkt 2.

De föreslagna övergångsbestämmelserna står inte i strid med

någon regel i regeringsformen. De kan inte heller anses strida

mot allmänna principer för övergångsreglering.

När det gäller avfattningen av bestämmelserna har redan nämnts

att regeln i punkt 3 utgör ett undantag från föreskriften i

punkt 2. Enligt Lagrådets mening bör de båda bestämmelserna

därför tas upp i en och samma punkt. Behov finns också av vissa

redaktionella förtydliganden.

I enlighet med det sagda förordar Lagrådet att

övergångsbestämmelserna till denna lag ges följande lydelse:

"1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Den som före ikraftträdandet påbörjat en

ersättningsperiod med dagpenning har rätt till sådan ersättning

även efter ikraftträdandet, dock längst till och med den 30 juni

1996. Detta gäller inte om stödtagaren har uppfyllt villkoren

för rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring i dess nya lydelse."

Ur protokollet rätt utdraget betygar:

/Namnteckning/

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionerna 2

Motioner 3

Uppvaktningar 5

Yttrande 5

Utskottet 5

Bakgrund 5

Återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994 8

Propositionen 8

Motioner med yrkanden om helt eller delvis avslag på

propositionen 10

Motionsyrkande om en översyn av

arbetslöshetsförsäkringen 10

Den allmänna avgiften för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet m.m. 12

Normalarbetstid m.m. 13

Arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete 16

Kompensationsnivåer m.m. 18

Utformningen av arbetslöshetsförsäkringen för

företagare 19

Övergångsbestämmelser m.m. 19

Övriga delar av lagförslagen i proposition 1994/95:99 22

Proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt, i vissa

delar 22

Hemställan 23

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1), (m, c, fp, kds) 27

2. Avslag på propositionen (mom. 1), (mp) 28

3. Den allmänna avgiften för finansiering av

kontantförmåner vid arbetslöshet m.m. (mom. 2),

(m, c, fp, kds, mp ) 29

4. Normalarbetstid och arbetsvillkor (mom. 4,

motiveringen), (c, fp, kds) 29

5. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5,

motiveringen), (m) 30

6. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5,

motiveringen), (c, fp, kds) 30

7. Kompensationsnivåer m.m. (mom. 7 och 8), (v) 31

8. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10), (m, c, fp,

kds) 33

9. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10,

motiveringen), (mp) 33

Bilagor

Propositionernas lagförslag 34

Utskottets förslag till ändringar i regeringens

lagförslag 92

Lagrådets yttrande 96