Bet. 1994/95:BoU1

Bostadsutskottets betänkande

1994/95:BOU01

Vissa fastighetsrättsliga frågor m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1994/95

BoU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet tio motioner väckta

under den allmänna motionstiden 1994 om vissa

fastighetsbildningsfrågor, om ändringar i jordförvärvslagen samt

om vissa rennäringsfrågor. Utskottet avstyrker samtliga dessa

motioner.

En reservation (fp) angående delning av skogsbruksfastigheter

har fogats till betänkandet.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994

väckta motionerna

1993/94:Bo402 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag om ändring i 3 kap. 7 §

fastighetsbildningslagen så att regionalpolitiska hänsyn tas i

vissa fall vid klyvning av skogsbruksfastigheter.

1993/94:Bo403 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen av regeringen begär en utredning av

fastighetsbildningslagen och skatteavdragsreglerna för att

åstadkomma de förutsättningar för omarrondering som ovan

anförts.

1993/94:Bo405 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en översyn av avvittringens slutförande och redovisning vad

gäller Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker ovan

odlingsgränsen.

1993/94:Bo407 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att utmönstra undantagsbestämmelsen för ägosplittrade områden

i jordförvärvslagen.

1993/94:Bo418 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring i 3 kap. 7 §

fastighetsbildningslagen att hänsyn tas till regionalpolitiska

skäl vid avstyckning av skogsbruksfastigheter.

1993/94:Bo419 av Karl Gustaf Sjödin och Christer Windén (nyd)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en översyn av avvittringens slutförande

och redovisning rörande Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning av renbetesrätten för ursamer

i respektive lappby-samebys betesområde.

1993/94:Bo602 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen

beslutar att 71 § rennäringslagen (1971:437) ges följande

lydelse: Uppehåller sig renar utanför renskötselområdet eller på

mark inom detta område under tid då renskötsel inte får bedrivas

där, skall länsstyrelsen på framställning av den som därigenom

lider skada eller olägenhet av någon betydelse vid vite

förelägga renägaren att föra bort renarna. Vitesförläggande

enligt första stycket får meddelas endast om renägaren

underlåter att inom skälig tid efter anmaning ta hand om

renarna.

1993/94:Bo609 av Leo Persson och Magnus Persson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statens fortsatta ansvar att lösa markfrågan

för renskötseln i Tännäs sameby.

1993/94:Bo611 av Magnus Persson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts i frågan om skogssamernas rättsliga

ställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samernas rättigheter på mark som tillhörde

staten vid utgången av juni 1992.

1993/94:A454 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avstyckningar från jordbruksfastighet och

om jordförvärvslagstiftningen.

Uppvaktningar

Inför utskottet har företrädare för Tännäs sameby resp. för

markägarna i Tännäs socken lämnat uppgifter i ärendet vad gäller

den fråga som behandlas i motion 1993/94:Bo609 (s).

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet motioner väckta under

den allmänna motionstiden 1994 om vissa

fastighetsbildningsfrågor, om ändringar i jordförvärvslagen samt

om vissa rennäringsfrågor.

Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m.

Fastighetsbildningslagen (FBL) innehåller bestämmelser om

under vilka förutsättningar en fastighet kan nybildas eller

ombildas och regler för förfarandet. Nybildning kan ske genom

avstyckning, klyvning eller sammanläggning. Ombildning av en

fastighet sker genom fastighetsreglering.

I fastighetsbildningslagens 3 kap. återfinns de grundläggande

villkoren för fastighetsbildning. Under senare år har ändringar

vid två tillfällen gjorts i 3 kap. som bl.a. syftat till att

öka möjligheter att bilda mindre jordbruks- och

skogsbruksfastigheter (prop.1989/90:151, BoU3, rskr. 21 samt

prop. 1993/94:27, BoU4, rskr. 41). De senaste ändringarna i

lagen trädde i kraft den 1 januari 1994.

I två motioner från allmänna motionstiden 1994, 1993/94:Bo402

(-) och Bo1993/94:418 (fp), tas upp frågor om villkoren för

klyvning eller avstyckning av skogsfastigheter. I motionerna

hävdas bl.a. att nyligen genomförda förändringar av 3 kap. 7 §

FBL medfört att regionalpolitiskt önskvärda fastighetsbildningar

av skogsfastigheter motverkas, speciellt i norra delarna av

landet. Motionärerna föreslår därför att riksdagen hos

regeringen skall begära en ändring i denna paragraf så att

regionalpolitiska hänsyn kan tas vid avstyckning eller klyvning

av skogsfastigheter.

Bestämmelserna i 3 kap. 7 § FBL syftar till att vara en

skyddsregel för skogsnäringen och för skogsmiljön. Enligt den

lydelse av 3 kap. 7 § som gäller från den 1 januari 1994 får

mark som är avsedd för skogsbruk inte delas in på sådant sätt

att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår

försämring av någon betydelse. Fastighetsbildning som berör

sådan mark får inte heller äga rum, om den innebär en skadlig

delning av skogsbruksfastighet.

I 3 kap. 5 § återfinns vissa särskilda bestämmelser för

fastighetsbildning av jordbruks- och skogsbruksfastigheter. Det

anges bl.a. att det företag som skall bedrivas på fastigheten

skall ge ett godtagbart ekonomiskt utbyte. De förändringar av

FBL som trädde i kraft den 1 januari 1994 innebar bl.a. att

regionalpolitiska intressen skall tillmätas större vikt vid

tillämpningen av detta företagsekonomiska villkor. Hänsyn skall

enligt lagtexten tas till möjligheterna att kombinera företaget

med annan varaktig verksamhet på orten. Särskild hänsyn skall

också tas till intresset av att sysselsättning och bosättning i

glesbygd främjas. Sammantaget ansågs denna förändring i

fastighetsbildningslagen ge större möjligheter att bilda små

skogsfastigheter.

Bestämmelser om möjlighet att ta regionalpolitiska hänsyn vid

bildning av skogsfastigheter som motionärerna anser skall

införas i 7 § återfinns således redan i 5 §. Bestämmelserna i 7

§ syftar som ovan angivits till att ge ett skydd för

skogsnäringen och för skogsmiljön. Enligt proposition 1993/94:27

innebär dock utformningen av 7 § att regeln får mindre praktisk

betydelse i sådana glesbygdsområden där det inte bedrivs något

skogsbruk av betydelse.

Den fråga som aktualiseras i motionerna 1993/94:Bo402 (-) och

Bo1993/94:418 (fp) avser således den avvägning mellan

regionalpolitiska och skogspolitiska intressen som görs i FBL.

Mot bakgrund av att en ändring av de aktuella paragraferna i FBL

trädde i kraft för mindre än ett år sedan är bostadsutskottet

inte berett att nu åter överväga ändringar i dessa avseenden.

Skulle erfarenheterna av tillämpningen av FBL efter ändringen

motivera det får frågan aktualiseras vid ett senare tillfälle.

Motionerna avstyrks således.

I motion 1993/94:Bo403 (s) föreslås att riksdagen av

regeringen begär en utredning om fastighetsbildningslagen och

skatteavdragsreglerna för att åstadkomma nya former och

förutsättningar för omarrondering. Motionärerna anför att det

långsiktigt visserligen kan finnas ett statligt intresse av att

omarronderingsåtgärder genomförs men ifrågasätter samtidigt

formerna för beslut om sådana åtgärder. Det hävdas att nuvarande

regler ger för stort inflytande för innehavare av stora

fastigheter när myndigheterna avgör om en omarrondering skall

genomföras.

Omarrondering är ett begrepp som används vid mer

omfattande ändringar i fastighetsindelningen i ett område. Denna

typ av fastighetsreglering har under senare år genomförts

framför allt i Dalarna där fastighetsstrukturen i vissa fall är

mycket komplicerad med bl.a. omfattande ägosplittring.

De grundläggande reglerna för fastighetsreglering finns i FBL

5 kap. Fastighetsreglering får enligt 5 kap. 3 § påkallas av

bl.a. ägare av en fastighet som berörs av regleringen. I 5 §

anges vissa villkor för att en fastighetsreglering skall

genomföras. Denna paragraf innehåller det s.k. opinionsvillkoret

som innebär att en reglering inte får komma till stånd, om det

från sakägarhåll föreligger motstånd av viss styrka mot

företaget. I förarbetena till lagen anges att vid prövningen av

opinionsvillkoret skall göras en helhetsbedömning av de

invändningar som reses mot fastighetsregleringen. Vidare anges

därvid att i första hand antalet sakägare som motsätter sig

regleringen får beaktas. Samtidigt förutsätts dock att en

bedömning görs av tyngden i de skäl som kan anföras mot en

reglering. Av paragrafen framgår att i detta sammanhang "skall

främst deras mening beaktas som har störst nytta av

regleringen." Detta har vid genomförda omarronderingar tolkats

så att inställningen hos fastighetsägare med arealmässigt stort

fastighetsinnehav tillmätts större betydelse än hos dem med små

fastigheter. Detta brukar uttryckas så att "arealmajoritetens"

vilja i vissa fall har gått före "huvudtalsmajoritetens".

Även om fastighetsbildningslagen således under vissa

förutsättningar kan ge stöd för regleringsåtgärder i områden där

en majoritet av fastighetsägarna motsätter sig detta har under

senare år i praktiken allt större hänsyn tagits till

inställningen hos flertalet markägare. Länsstyrelsen i

Kopparbergs län har i ett beslut fastställt riktlinjer för

verksamheten med genomgripande omarronderingar i länet. Av dessa

riktlinjer framgår att omarronderingar i första hand förutsätts

komma till stånd i områden där en klar positiv viljeinriktning

redovisats från markägarhåll. Vad gäller den omarrondering som

för närvarande är mest aktuell har dessutom länsledningen

uttalat att såväl areal- som huvudtalsmajoritet bör

eftersträvas.

Erfarenheterna och genomförda studier visar att

fastighetsinnehavet i de aktuella omarronderingsområdena ofta

berör frågor som går långt utöver de rent fastighetsekonomiska

värdena. Detta har bidragit till de motsättningar som ibland

uppkommit i bygder där omarronderingar har aktualiserats.

Utvecklingen under senare år har dock gått mot en strävan att i

möjligaste mån lösa dessa motsättningar innan en

fastighetsreglering påbörjas. Bostadsutskottet ser positivt på

att stor vikt läggs vid att uppnå bredast möjliga stöd innan en

genomgripande omarrondering genomförs. Lösningen på den typ av

problem som tas upp i motionen torde således stå att finna genom

en flexibel ärendehandläggning där stor hänsyn tas till

synpunkter från berörda markägare. Enligt vad som framgått av

redovisningen ovan kan det också förväntas att handläggningen av

de omarronderingar som för närvarande är aktuella genomförs med

denna utgångspunkt.

I motion 1993/94:Bo403 (s) föreslås vidare att möjligheten att

införa avdragsrätt för omarronderingskostnader prövas.

Frågan om avdragsrätt för fastighetsbildningskostnader har vid

flera tillfällen behandlats av skatteutskottet. Senast våren

1993 (1992/93:SkU21) behandlade och avstyrkte skatteutskottet

ett motionsförslag om utökad avdragsrätt. Frågor om

finansieringen av lantmäterikostnader har också övervägts av

Lantmäteri- och inskrivningsutredningen. I utredningens

slutbetänkande (SOU 1994:90) som lades fram i juni 1994

behandlas frågan om avdragsrätt vid vissa

lantmäteriförrättningar. Utredaren har, med hänvisning till

andra förslag som syftar till att underlätta

fastighetsindelning, inte föreslagit någon förändring i

avdragsrätten. Det får dock förutsättas att frågan om

fastighetsbildningskostnaden vid bl.a. omarronderingar övervägs

vid den beredning av ärendet som kommer att ske inom

regeringskansliet.

Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört avstyrks motion

1993/94:Bo403 (s).

Två motioner, 1993/94:Bo405 (-) och 1993/94:Bo419 (nyd),

behandlar frågor om avvittringen vad gäller Västerbottens och

Norrbottens län ovan odlingsgränsen. Avvittring är den

fastighetsbildning som genomfördes i dessa delar av Norrland och

varigenom statens och enskildas rätt fastställdes. Staten

uppmuntrade under lång tid från slutet av 1600-talet bosättning

i de glest befolkade delarna av Norrland. Ofta tillkom dock de

nya bosättningarna utan att gränserna för de nya hemmanen fullt

ut klarlades. Behovet av en äganderättslig reglering av

nybyggena framstod så småningom som allt större. Genom

avvittringsförrättningar gjordes gränsbestämningar mellan

kronans mark och de enskilda hemmanen. I Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker skedde regleringen huvudsakligen

genom en särskild avvittringslagstiftning under slutet av

1800-talet och början av 1900-talet. Bostadsutskottet behandlade

våren 1990 i ett särskilt betänkande frågor om avvittringen i

Västerbottens och Norrbottens lappmarker (se 1989/90:BoU12).

I de två aktuella motionerna begärs att en översyn av

avvittringens slutförande och redovisning rörande

Västerbottens och Norrbottens lappmarker genomförs. I detta

sammanhang bör enligt motionärerna också en utredning av

renbetesrätten i områdena genomföras. Bakgrunden till yrkandena

i motionerna uppges vara att berörda sakägare ofta ifrågasätter

riktigheten i nuvarande områdesgränser. Grundläggande handlingar

uppges saknas hos berörda myndigheter. Vidare anses fel ha

begåtts vid fastställandet av renbetesrätten vid

avvittringsförrättningarna.

Bostadsutskottet behandlade i det ovan omnämnda betänkandet

våren 1990 motioner med motsvarande yrkande som de nu aktuella.

Vid ärendets beredning inhämtades yttranden från olika

myndigheter och intresseorganisationer. Utskottet konstaterade i

detta sammanhang bl.a.:

Vad som framkommit i yttranden bl.a. från de rättsvårdande

remissinstanserna och vid utskottets beredning av ärendet ger

inte belägg för att avvittringsförrättningarna inte skulle ha

verkställts i enlighet med de bestämmelser som gällde. Inte

heller finns stöd för uppfattningen att avvittringshandlingarna

saknas utom i något enstaka fall.

Rättssäkerheten synes ha varit väl tillgodosedd med de

möjligheter som fanns för den enskilde att bevaka sin rätt och

att få en överprövning till stånd av de fastställda utslagen och

den slutliga utstakningen. I stort sett samtliga

avvittringsutslag ovan odlingsgränsen har varit föremål för

sådana överprövningar.

Bostadsutskottet konstaterade dock vidare att möjligheterna

till missförstånd är stora på grund av att frågorna kring

avvittringarna är komplicerade. Utskottet föreslog därför att

riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen skulle begära

att informationsinsatser om avvittringen skulle vidtas.

Riksdagen följde utskottet. En informationsskrift,

"Avvittringarna i lappmarkerna", gavs år 1991 ut av

Justitiedepartementet.

Utskotten har även under de senaste åren behandlat motioner

med liknande yrkanden som de nu aktuella. I dessa sammanhang har

utskottet gjort bedömningen att frågor som i grunden rör

rättsliga förhållanden inte kan lösas på annat sätt än genom

domstolsprövning (se 1992/93:BoU12 s. 8).

Utskottet vidhåller sin uppfattning vad gäller de behandlade

frågorna. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet

motionerna 1993/94:Bo405 (-) och 1993/94:Bo419 (nyd).

Ändringar i jordförvärvslagen

Frågor om jordförvärvslagen behandlas i två motioner. I motion

1993/94:Bo407 (m) anförs att jordförvärvslagens regler om

kontroll i samband med förvärv visserligen i hög grad har

utmönstrats ur lagstiftningen men att de finns kvar och

tillämpas bl.a. i vissa starkt ägosplittrade områden. Detta

strider enligt motionären mot principen om likabehandling och

urholkar äganderättens värde. Mot denna bakgrund föreslås att

riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att

undantagsbestämmelsen för ägosplittrade områden bör utmönstras

ur jordförvärvslagen.

Även i motion 1993/94:A454 (m) yrkande 2 förordas att krav på

förvärvsprövning bör undvikas. Motionärerna föreslår att

effekterna av nuvarande regler i jordförvärvslagen utvärderas

och att generösare regler för avstyckningar övervägs.

Jordförvärvslagens syfte var tidigare bl.a. att göra det

möjligt för de dåvarande lantbruksnämnderna att medverka till

att jordbruksmark brukades effektivt och rationellt. Fram till

den 1 juli 1991 gällde som huvudregel att lantbruksfastigheter

inte kunde förvärvas utan tillstånd. Under år 1991 beslutades om

väsentliga ändringar i jordförvärvslagen (bet. 1990/91:JoU26).

Ändringarna innebar en långtgående avreglering.

Förvärvslagstiftningen ansågs emellertid inte kunna avskaffas

helt. Som skäl angavs att lagen varit effektiv när det gäller

juridiska personers förvärv, förvärv i glesbygd och förvärv i

särskilt ägosplittrade områden. Krav på tillstånd för förvärv av

lantbruksegendom behölls därför i de nu angivna tre fallen.

Även om förändringarna i jordförvärvslagen den 1 juli 1991

således i huvudsak innebar att förvärvsprövningen enligt

jordförvärvslagen slopades ansåg riksdagen att möjlighet till

sådan prövning skulle behållas i s.k. omarronderingsområden. Som

omarronderingsområde anges i jordförvärvslagen område med mycket

stark ägosplittring för vilket länsstyrelsen fastställt en plan

för rationalisering av ägostrukturen. Tillstånd till förvärv av

egendom i omarronderingsområden får vägras om förvärvet skulle

göra det svårare att genomföra en rationalisering av

ägostrukturen.

Även i glesbygdsområden behölls kravet på tillstånd enligt

jordförvärvslagen efter avregleringen år 1991. Om vissa

förutsättningar uppfylls krävs dock inte tillstånd i dessa

områden. Syftet var i detta fall att förstärka lagen som ett

regionalpolitiskt instrument samt främja sysselsättning och

bosättning i glesbygd. Vad slutligen avser kravet på

förvärvstillstånd för juridiska personer behölls denna regel för

att underlätta att balansen mellan olika ägarkategorier behålls.

Bostadsutskottet anser att de skäl som föranledde att kravet

på förvärvsprövning i vissa fall behölls efter avregleringen år

1991 fortfarande har bärighet. Vad gäller frågan om

avstyckningar som tas upp i motion 1993/94:A454 (m) har som ovan

beskrivits fastighetsbildningslagen nyligen ändrats bl.a. i

syfte att underlätta bildandet av mindre jordbruks- och

skogsbruksfastigheter.

Motionerna 1993/94:Bo407 (m) och 1993/94:A454 (m) yrkande 2

avstyrks med hänvisning till vad ovan anförts.

Rennäringsfrågor m.m.

Under denna rubrik behandlas tre motioner väckta under 1994

års allmänna motionstid som tar upp frågor med betydelse för

rennäringen.

Enligt vad som anförs i motion 1993/94:Bo602 (-) har problemen

med renar som stannar kvar i vinterbeteslandet under tid när de

inte får vistas där blivit allt större under senare år. Detta

anses medföra skador på skog och mark samt skapa motsättningar

mellan markägarna och samerna. Motionären hävdar att

länsstyrelsen inte utnyttjar den möjlighet som finns i

rennäringslagens 71 § att utfärda vitesföreläggande för att den

ansvariga samebyn skall föra bort renar från förbjudet område. I

motionen föreslås mot denna bakgrund att 71 § ändras så att

dagens formulering i paragrafens första stycke om att

länsstyrelsen vid vite kan förelägga samebyn att föra bort

renarna i stället ersätts med begreppet skall.

Motsvarande motionsförslag om en tvingande regel om

vitesföreläggande fördes även fram vid riksdagsbehandlingen år

1992 (1992/93:BoU8) när rennäringslagens 71 § fick sin

nuvarande utformning. Bostadsutskottet ansåg inte att det

fanns tillräckligt skäl att införa en sådan tvingande regel.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan. Det är önskvärt

att möjligheterna till frivilliga lösningar på den typ av

problem som tas upp i motionen kan utnyttjas innan mer tvingande

åtgärder vidtas. Utskottet förutsätter att berörda länsstyrelser

i detta sammanhang tar på sig en aktiv roll så att motsättningar

mellan olika intressegrupper i möjligaste mån kan undvikas.

Enligt vad utskottet erfarit har också frivilliga

överenskommelser i flera fall kommit till stånd som torde minska

de problem som tas upp i motionen. Motion 1993/94:Bo602 (-)

avstyrks med hänvisning till det anförda.

I motion 1993/94:Bo609 (s) föreslås att riksdagen i ett

tillkännagivande skall begära att regeringen ingriper i syfte

att lösa en markfråga för renskötseln i Tännäs sameby.

Bakgrunden är att vissa arrendeavtal rörande renbetesrätt löpt

ut och de berörda parterna, markägarna respektive Tännäs sameby,

därefter inte kunnat nå en överenskommelse om ett nytt avtal.

Av motionen framgår att länsstyrelsen i Jämtland har erbjudit

sig att på olika sätt bistå parterna i syfte att underlätta

förhandlingsarbetet om markavtal för Tännäs sameby. Däremot

anser sig länsstyrelsen förhindrad att företräda någon part i

förhandlingarna.

Utskottet har förståelse för den komplicerade situation som

uppkommit för renskötseln men också för markägarna i de aktuella

markområdena i Tännäs socken. Markarronderingen i de områden som

samebyn utnyttjar är enligt uppgift sådan att en rationell

renskötsel är svår att bedriva om inte den i motionen beskrivna

markfrågan kan lösas. Vid beredningen av ärendet har framkommit

att det finns flera omständigheter som försvårar en uppgörelse

om fortsatt arrende. Det måste anses angeläget att

överläggningar snarast inleds med syftet att nå en lösning av

frågan.

Företrädare för länsstyrelsen i Jämtlands län har uttalat att

länsstyrelsen är beredd att medverka i förhandlingsarbetet i

avsikt att underlätta det, dock utan att företräda endera

parten. Enligt utskottets mening finns anledning att anta att

länsstyrelsen genom att bistå parterna i de överläggningar som

bör komma till stånd kan bidra till att frågan bringas närmare

sin lösning. Utskottet förutsätter att parterna med

länsstyrelsens medverkan kan få till stånd konstruktiva

diskussioner i detta syfte. Något tillkännagivande till

regeringen enligt förslaget i motion 1993/94:Bo609 (s) kan vid

en sådan uppfattning inte anses erforderligt. Motionen avstyrks

således.

Slutligen tar utskottet i detta betänkande upp motion

1993/94:Bo611 (s) som behandlar frågor om skogssamernas

rättsliga ställning m.m. Enligt motionärens uppfattning har

överväganden i denna fråga inte gjorts i tillräcklig omfattning.

Exempelvis anser motionären att samerättsutredningen bort

särskilt behandla skogssamebyarnas speciella villkor. Mot denna

bakgrund föreslås i motionens yrkande 1 att riksdagen begär att

regeringen genomför en utredning om skogssamernas rättsliga

ställning.

I yrkande 2 föreslås att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande om samernas rättigheter på mark som tillhörde

staten vid utgången av juni 1992. Enligt motionären finns

anledning att befara att skogsrenskötselns villkor kommer att

försämras på den mark som överlåtits till Domän AB.

Vad gäller förslaget om en utredning om skogssamernas

rättsliga ställning beslutade, som även konstateras i

motionen, regeringen den 2 december 1993 att ge Sametinget i

uppdrag att senast den 1 december 1994 redovisa motiverade

förslag till åtgärder när det gäller skogssamernas rättsliga

ställning. Utskottet anser att den vidare beredningen av detta

ärende bör avvaktas.

Inte heller vad som föreslås i motionens yrkande 2 bör

föranleda någon åtgärd från riksdagen. Riksdagen beslutade våren

1992 om de villkor som skulle gälla vid överföringen av

Domänverket till bolagsform (prop. 1991/92:134, NU33, rskr.

351). Beslutet innebar bl.a. att rennäringslagen ändrades så att

rennäringen behöll sina rättigheter på mark som vid utgången av

juni år 1992 tillhörde staten men som därefter överlåtits till

annan. Avsikten var således att renskötselns villkor inte skulle

påverkas av de genomförda förändringarna avseende tidigare

statsägd mark. Ett tillkännagivande till regeringen enligt

motionärens förslag tjänar således inget verkligt syfte. Motion

1993/94:Bo611 (s) avstyrks med hänvisning till det anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande delning av skogsbruksfastighet

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo402 och

1993/94:Bo418,

res. (fp)

2. beträffande omarrondering

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo403,

3. beträffande avvittringens slutförande

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo405 och

1993/94:Bo419,

4. beträffande förvärvsprövningen enligt

jordförvärvslagen

att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo407 och

1993/94:A454 yrkande 2,

5. beträffande tvingande regel om vitesföreläggande

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo602,

6. beträffande markavtal för Tännäs sameby

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo609,

7. beträffande skogssamernas rättsliga ställning

att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo611.

Stockholm den 17 november 1994

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson

(s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s),

Marianne Carlström (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lars Stjernkvist

(s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager

(mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).

Reservation

Delning av skogsbruksfastighet (mom. 1)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar

med "I 3 kap." och på s. 4 slutar med "avstyrks således" bort ha

följande lydelse:

Som anförs i motion Bo418 (fp) är det självklart att bra

förutsättningar måste skapas för en långsiktig och ekologiskt

anpassad skogspolitik. Det kan därvid föreligga ett behov av att

skydda näringen från en olämplig förändring av

fastighetsindelningen. Bostadsutskottet anser inte att detta mål

behöver stå i motsats till önskemålet om att tillåta

regionalpolitiska avvägningar i syfte att underlätta

sysselsättning och boende i glesbygd. Den utformning som 3 kap.

7 § FBL givits medger emellertid inte att sådana avvägningar

görs för skogsbruksfastigheter när skyddsreglerna för

skogsnäringen anses tillämpliga. Det föreligger därför en risk

att skogsnäringens intressen ges automatiskt företräde även om

resultatet av en stoppad avstyckning eller klyvning av en

fastighet kan bli fortsatt avfolkning av en bygd.

Vidare kan ifrågasättas lämpligheten och följderna av att

kraven på en skogsbruksfastighets storlek starkt skiljer sig

mellan olika delar av vårt land. Detta blir resultatet om 3 kap.

7 § FBL tillämpas på det sätt som anges i förarbetena till de

förändringar i lagen som genomfördes den 1 januari i år. I

specialmotiveringen till den aktuella paragrafen anges vilken

årlig tillväxt som bör krävas på en fastighet. Detta får till

följd att möjligheterna att bilda små fastigheter blir betydligt

sämre i de norra delarna av landet där skogstillväxten går

långsammare.

Bostadsutskottet anser att de frågor som tagits upp i de

aktuella motionerna bör föranleda överväganden om möjligheten

att ta större regionalpolitiska hänsyn vid nybildning av

skogsbruksfastigheter. Det bör ankomma på regeringen att pröva

om detta kan ske på det sätt som föreslås i motionerna eller på

annat sätt och därefter återkomma till riksdagen med förslag i

frågan.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna

1993/94:Bo402 (-) och 1993/94:Bo418 (fp) bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande delning av skogsbruksfastighet

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo402 och

1993/94:Bo418 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,