Bet. 1994/95:BoU13

Bostadsutskottets betänkande

1994/95:BOU13

Bostadsförsörjningen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1994/95

BoU13

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i

budgetpropositionen om vissa förändringar i reglerna för statens

stöd till bostadsbyggandet samt om anslag till bl.a.

räntebidrag, Boverket, Statens bostadskreditnämnd samt till

vissa äldre stödformer m.m. Regeringens förslag tillstyrks.

Motstående motionsförslag avstyrks. Med anledning av ett

regeringsförslag om att slopa den statligt reglerade

ersättningslångivningen gör utskottet dessutom ett

tillkännagivande. Enligt utskottets mening bör regeringen

överväga om det är möjligt att eliminera de problem som ett

slopande av ersättningslånen kan innebära för bostadsföretag som

ombildas från stiftelse till aktiebolag.

I betänkandet behandlas dessutom motioner om bl.a.

bostadspolitikens inriktning och utformning,

bostadsbyggnadsbehovet, boendesegregationen, kommunernas ansvar

för bostadsförsörjningen, bostadsfinansieringssystemets

utformning och om bosparande. Utskottets behandling sker mot

bakgrund av att överväganden i dessa frågor kommer att ske inom

ramen för den nyligen tillsatta bostadspolitiska utredningen.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning bl.a. till

arbetet i utredningen.

Reservationer har avgivits av m-ledamöterna bl.a. vad gäller

utskottets ställningstaganden till bostadspolitikens inriktning

och utformning, boendesegregationen, bosparandet, reglerna för

räntebidrag och ersättningslångivningens avveckling. Ledamöter

(c), (fp) och (kds) har reserverat sig till förmån för

motionsförslag från respektive parti om extra besparingar på

räntebidragen. I reservationer (v) stöds motionsförslag om

ändrade regler för bostadssubvention, bl.a. avseende hur

subventionsräntan bestäms. Ledamoten från Miljöpartiet har

reserverat sig till förmån för motionsförslag (mp) om ungdomars

boende.

Härutöver har även avgivits reservationer (m), (c), (fp) och

(kds) avseende utskottets motiveringar till sina

ställningstaganden i vissa frågor. Till betänkandet har

slutligen ett särskilt yttrande (mp) fogats.

TOLFTE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen har i proposition 1994/95:100 bilaga 13

(Näringsdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. godkänna det som regeringen förordar om ändring av

räntesubventioner för bostäder med anledning av nya

kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995,

2. godkänna det som regeringen förordar om ombyggnadsstöd för

grundförstärkning m.m.,

3. godkänna det som regeringen förordar om att slopa den

statligt reglerade ersättningslångivningen,

4. till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret

1995/96 anvisa ett ramanslag på 207 900 000 kr,

5. till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96

anvisa ett anslag på 1 000 kr,

6. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett

förslagsanslag på 43 300 000 000 kr,

7. till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 200 000 000 kr,

8. till Tilläggslån för vissa reparations- och

ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret

1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr,

9. till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1995/96

anvisa ett förslagsanslag på 1 000 000 kr,

10. till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader

för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 22 100 000 kr,

11. till Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1995

väckta motionerna

1994/95:Bo201 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om rättvisa boräntor.

1994/95:Bo202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att 1995 års

kontrollstationsarbete i bostadsfinansieringen genomförs som en

bred parlamentarisk, bostadspolitisk utredning med uppgift att

lämna förslag till bostadspolitiska åtgärder med ikraftträdande

den 1 januari 1996.

1994/95:Bo205 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ombyggnadsbidragen även skall omfatta

pannutrustning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att staten bör ge räntegarantier till dem

som investerar i godkända pannor.

1994/95:Bo206 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att stimulansåtgärder

bör tillskapas i avsikt att öka ombyggandet till och nybyggandet

av mindre, enkla och billiga bostäder, för att i första hand

nyttjas av ungdomar.

1994/95:Bo208 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av

stöd till vissa bostadsrättsföreningar.

1994/95:Bo210 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att fastigheter med vårdbyggnader m.m. bör

befrias från stämpelskatt vid ombildningen från stiftelse till

aktiebolag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de kommunägda bostadsföretagens ställning

i räntebidragshänseende vid ombildning från stiftelse till

aktiebolag.

1994/95:Bo211 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

åtgärder för att sänka räntan i bostadssektorn enligt motionens

intentioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

som anförts om att ekologiska grundprinciper skall gälla vid om-

och nybyggnationer.

1994/95:Bo213 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att främja bostadsbyggandet i

Stockholms län.

1994/95:Bo214 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillfälliga lösningar för krisdrabbade

bostadsrättsföreningar.

1994/95:Bo216 av Nalin Baksi och Christina Axelsson (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om nödvändigheten av att satsa offensivt för

att stärka miljonprogrammets områden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den sociala bostadspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att se över möjligheterna att omfördela

kostnaderna från det yngre beståndet till det äldre beståndet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förmedlingen av lägenheter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kommunerna även fortsättningsvis bör

ges ett klart uttalat ansvar för bostadsförsörjningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ungdomars speciella ställning på

bostadsmarknaden.

1994/95:Bo217 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av analys och åtgärder för

småhusindustrins framtida utveckling.

1994/95:Bo218 av Inger Lundberg och Nils-Göran Holmqvist (s)

vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regler för aktivering som ger möjlighet

till lånefinansiering av investeringar i reparations- och

underhållsåtgärder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de tre bidragen till ROT-åtgärder inom

bostadssektorn.

1994/95:Bo220 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att vid om- och tillbyggnadsåtgärder ökad

vikt skall läggas på åtgärder för att stimulera energibesparing.

1994/95:Bo225 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari,

såvitt nu är i fråga, yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande

-- -- -- ( yrkandet i vad avser ägarlägenheter behandlas i

betänkandet 1994/95:BoU19).

1994/95:Bo227 av Ronny Olander och Claes-Göran Brandin (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om det låga bostadsbyggandet.

1994/95:Bo229 av Erling Bager och Lennart Fremling (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostadssegregation,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade

bostadssubventioner motsvarande sammanlagt 3 miljarder kronor

under åren 1996--1998 samt justeringar i bostadsbidragen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bosparande.

1994/95:Bo230 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att den i samband med

kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med

bedömningar av behovet av det framtida bostadsbyggandet.

1994/95:Bo231 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att under anslaget G 1 inom

Näringsdepartementet anvisa ett i förhållande till regeringen

minskat anslag med 30 000 000 kr,

2. att riksdagen beslutar att under anslaget G 3 inom

Näringsdepartementet anvisa ett i förhållande till regeringen

minskat anslag med 1 100 000 000 kr.

1994/95:Bo232 av Anneli Hulthén och Claes-Göran Brandin (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om en sammanhållen enhet för

bostadspolitiken.

1994/95:Bo233 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om social bostadspolitik för att minska

segregation i boendet.

1994/95:Bo236 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ROT-insatser inom turistsektorn.

1994/95:Bo237 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostäder och samhällsekonomi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om upprustning av bostäder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostadssubventioner,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kreditgarantier,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om minskade kostnader i boendet.

1994/95:Bo239 av Nils T Svensson och Sören Lekberg (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bristande neutralitet i

subventionssystemet.

1994/95:Bo241 av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove Johansson (s)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts gällande bostadsbyggande och

bostadsrättsföreningarnas situation.

1994/95:Bo243 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av den statliga subventionsräntan som anges i motionen,

i enlighet med Boverkets skrivelse alternativ 2,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring att om det egentliga lånet understiger det

subventionerade räntebidragsunderlaget anpassas

räntesubventionen till det beloppet att gälla även vid

nyproduktion,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av Boverkets regler att räntesubventionen uteblir helt

om inga lån tas upp för byggnation.

1994/95:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett

bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen beslutar om förbud mot sådant kommunalt

stöd till egna fastighetsföretag som medför att konkurrensen

snedvrids, i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om bostadspolitiken.

1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kommunala fastighetsavgifter,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utreda fastighetsanknutna

underhållsfonder.

1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

12. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts

beslutar om sänkning av fastighetsskatten till 1,5 % och

återgång till den tidigare beslutade nedtrappningen av

räntebidragen.

1994/95:Fi219 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100

beslutar om minskade räntesubventioner med 1 750 000 000 kr för

budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts.

1994/95:Fi417 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostadspolitik,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att man vid ny- och ombyggnad skall satsa

på billiga och små lägenheter.

1994/95:N451 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari, såvitt nu är i

fråga, yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om -- -- -- ROT-bidrag (yrkandet i vad

gäller byggnormer behandlas i ett kommande betänkande).

1994/95:Sf608 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostadspolitiken.

1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om boendeplanering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning kring boendesegregation.

1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att öka tillgången på små och billiga

bostäder,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att ge de boende ett reellt inflytande

i bostadsområdena,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att skapa ett attraktivt boende där

olika hustyper kan blandas,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att flytta högstatusutbildningar till

invandrartäta områden,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att satsa mer på att följa upp de

hyresvärdar och bostadsförmedlare som diskriminerar invandrare.

1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av olika typer av boende.

1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om behovet av en aktuell och samlad bild

av bostadssegregationen.

1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utreda fastighetsanknutna

underhållsfonder.

Skrivelser m.m.

Skrivelser med anknytning till de frågor som behandlas i detta

betänkande har under år 1995 till bostadsutskottet inkommit från

Advokatfirman Nordh AB, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag

(SABO) och Stor-Stockholms Planeringsnämnd. Bostadsutskottet har

den 22 mars även sammanträffat med Stor-Stockholms

Planeringsnämnd för en muntlig överläggning om

bostadsförsörjningen i Stockholmsområdet m.m.

Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen m.m.

Bostadsbeståndet

Den senaste heltäckande statistiska undersökningen av landets

bostadsbestånd genomfördes vid 1990 års folk- och bostadsräkning

-- FoB 90. År 1990 fanns det drygt 4 miljoner permanentbostäder

i landet. Därutöver fanns ca 630 000 fritidshus. Av

lägenheterna i permanentbostadsbeståndet låg ca 54 % i

flerbostadshus och återstoden -- 46 % -- således i småhus.

Antalet hushåll uppgick år 1990 till drygt 3,8 miljoner. I

tabell 1 redovisas permanentbostadsbeståndets fördelning på

olika hustyper och ägarkategorier år 1990.

Tabell 1. Lägenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och

ägarkategori år 1990

00>Hustyp 21>Antal 39>Ägarkategori %

00> 21>lägenheter

00> 39>Staten, 53>Allmän- 65>Bostads- 79>Privata

91>Privata

00> 39>lands- 53>nyttiga 65>rätts- 79>perso-

91>företag

00> 39>ting, 65>före- 79>ner

91>m.fl 00> 39>kommuner 65>ningar

00>Alla hus 32>4 044 000 42>1 58>22 70>17 84>50

96>10

00> småhus32>1 875 000 42>1 58> 3 70> 4 84>91

96>1

00> flerbostads-

00> hus 32>2 169 000 42>2 58>38 70>28 84>13

96>17

00>Källa: SCB, FoB 90

Uppgifterna från FoB 90 är fortfarande i stort sett giltiga.

Antalet permanentbostäder har dock ökat genom en relativt

omfattande nyproduktion under de första åren av 1990-talet och

torde i dag uppgå till drygt 4,2 miljoner lägenheter.

Bostadsproduktionen

Efter den kraftiga uppgången under det sena 1980-talet

inleddes under år 1990 en ännu kraftigare nedgång i de totala

byggnadsinvesteringarna. Denna utveckling fortgick också under

år 1994, och investeringarna föll detta år med omkring 14 %. En

vändpunkt kunde ändock noteras under året för delar av

byggsektorn genom att näringslivets byggnadsinvesteringar ökade

med 10 %. Skälet till att den totala byggproduktionen föll var

fortsatt fallande bostadsinvesteringar. Den prognos som

presenteras i årets finansplan visar dock på en uppgång i de

totala byggnadsinvesteringarna med mellan 2 och 3 % för år 1995

och med ytterligare drygt 5 % under år 1996. När det gäller

bostadsinvesteringarna väntas dessa dock falla också under år

1995. Däremot väntas enligt prognosen en ökning på drygt 9 % för

år 1996.

Det har över åren funnits ett klart samband mellan

fördelningen av bostadsinvesteringarna på ny- resp. ombyggnad.

Under perioder med omfattande nyproduktion har

ombyggnadsverksamheten minskat, och när nyproduktionen har gått

ner har ombyggnadsverksamheten ökat. Detta samband får nu anses

brutet. Under vart och ett av åren 1992--1994 kan en samtidig

nedgång i ny- och ombyggnadsinvesteringarna noteras. En

bidragande orsak till att investeringarna i ombyggnader gått ned

är att den genomsnittliga investeringen per ombyggd lägenhet har

minskat kraftigt under de senaste åren. År 1991 var den

genomsnittliga investeringen per ombyggd lägenhet omkring

450 000 kr, medan den åren 1993 och 1994 beräknas uppgå till ca

230 000 kr.

Diagram 1: Bostadsinvesteringarnas fördelning på ny- och

ombyggnad åren 1970--1995 (miljarder kronor i 1991 års priser)

Källa: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån,

Finansdepartementet

Statistiska centralbyrån (SCB) redovisar regelbundet uppgifter

om bostadsproduktionen, bl.a. statistik över antalet påbörjade

lägenheter. Denna har traditionellt använts för att bedöma

omfattningen av bostadsproduktionen. Under de senaste åren har

dock denna statistik visat sig ge en mindre tillförlitlig bild

av hur många lägenheter som faktiskt har påbörjats. Det beror

bl.a. på att dagens räntebidragssystem ger starka incitament för

att få ett projekt registrerat som påbörjat före varje årsskifte

även om projektets verkliga byggstart kanske sker betydligt

senare. Vidare gör den osäkra situationen vad gäller

finansieringen av byggnadsprojekt att en planerad byggstart ofta

måste omprövas. Av dessa skäl har Boverket för de senaste åren

gjort bedömningar av det "faktiska" påbörjandet som avviker från

SCB:s statistik. För år 1994 gäller dock att Boverkets

uppskattning överensstämmer med de preliminära uppgifter som

presenterats av SCB.

I fråga om nyproduktionen beräknar Boverket att omkring

12 000 lägenheter har påbörjats under år 1994. I sin senaste

prognos gör verket dessutom bedömningen att omkring 14 000

lägenheter kommer att påbörjas under år 1995 och omkring 18 000

år 1996. Av denna produktion förutses en mycket hög andel komma

att bestå av specialbostäder, äldrebostäder och gruppboende. I

vissa län beräknas andelen bli så hög som 75 %.

Under år 1994 har länsstyrelsernas bostadsenheter fattat

beslut om stöd för mer omfattande ombyggnadsåtgärder för omkring

35 000 lägenheter i flerbostadshus. Enligt Boverkets bedömning

kommer detta antal att öka till omkring 38 000 lägenheter år

1995. För år 1996 förutses att de större ombyggnaderna skall

omfatta 33 000 lägenheter.

I tabell 2 nedan redovisas SCB:s uppgifter över påbörjade

lägenheter i nyproduktionen och i ombyggnader under de tre

senaste åren. Som redan påpekats är uppgifterna för vissa år

mindre tillförlitliga.

Tabell 2. Påbörjade lägenheter 1990--1994

00>År

21>Nybyggnad

Alla hus

63>Ombyggnad

Flerbostadshus

21>antal

lgh

39>förändring

i %

63>antal

lgh

81>förändring

i %

00>1990

1991

1992

1993

1994*

21>69 598

56 929

53 043

11 877

11 600

39>+

-

-

-

-

46>18 8 7 782

63>16 887

25 596

69 797

15 361

17 200

81>-

+

+

-

+

90>1952 172 78 12

*Preliminära uppgifter

Källa: SCB

År 1993 infördes ett nytt bostadssubventionssystem, det s.k.

Danellsystemet. Det har dock i praktiken varit möjligt att bygga

bostäder med 1992 års regler för räntebidrag även sedan

Danellsystemet började tillämpas. Om ett byggnadsprojekt i

formell mening påbörjats före år 1993 får de äldre reglerna

fortfarande användas. För projekt som fick beslut om statligt

stöd under år 1993 gällde att över 90 % av nyproduktionen i

flerbostadshus och hela 98 % av ombyggnadsverksamheten

fortfarande avsåg ärenden enligt 1992 års regler. År 1994 hade

denna andel sjunkit till 24 % för nyproduktionen och 58 % i

ombyggnadsverksamheten. För den nyproduktion av egnahem som

beviljades statligt stöd under år 1994 tillämpades till helt

övervägande del 1993 års regler, dvs. Danellsystemet.

Byggkostnader

För att mäta byggkostnadsutvecklingen används olika typer av

index, bl.a. faktorprisindex och byggnadsprisindex.

Prisutvecklingen i byggandet kan också mätas med hjälp av den

genomsnittliga kostnaden per kvadratmeter bruksarea (BRA) för

objekt som fått beslut om statligt stöd till nybyggnad av

bostäder. Särskilt för den senare mätmetoden gäller att

byggkostnadsutvecklingen under år 1994 är mycket osäker. På

grund av den mycket låga bostadsproduktionsnivån kan

förhållanden i enstaka projekt få stort genomslag i statistiken.

Om man vill jämföra hur den genomsnittliga produktionskostnaden

för hela riket utvecklat sig mellan olika år medför den låga

produktionsnivån också problem eftersom den regionala

fördelningen av byggandet i hög grad kan påverka det statistiska

utfallet. År 1994 har dessutom varit en brytningstid i det

avseendet att under året påbörjats byggnadsprojekt både med de

regler som gäller för 1992 års räntebidragssystem och med de

stödvillkor som tillämpas enligt 1993 års system. Möjligheten

att erhålla uppgifter om faktisk produktionskostnad skiljer sig

mellan dessa båda system.

Med de reservationer som följer av det ovanstående redovisas

följande uppgifter från Boverket och SCB. Uppgifterna bör

användas med försiktighet.

För flerbostadshus där beslut meddelats om statligt stöd

enligt 1992 års regler om räntebidrag uppgick

produktionskostnaderna under år 1994 i hela riket till i

genomsnitt 10 818 kr per kvadratmeter bruksarea. Detta är en

minskning med 3 % från år 1993. Uppgifter från sista kvartalet

1994 -- som dock utgår från mycket få projekt -- pekar på

stigande byggkostnader under slutet av året.

För gruppbyggda småhus enligt 1992 års regler uppgick

produktionskostnaden för år 1994 till 11 015 kr per

kvadratmeter bruksarea -- en ökning med 2 % i förhållande till

år 1993. Även för småhusen pekar uppgifter från slutet av år

1994 mot höjda produktionskostnader. De uppgifter som finns från

första halvåret 1994 för gruppbyggda småhus subventionerade

enligt 1993 års regler visar på lägre produktionskostnader än

för hus med 1992 års regler under motsvarande period. Skillnader

i redovisningsmetoder m.m. gör denna uppgift osäker. Det kan

dock noteras att uppgifter tyder på att bostadsytorna i de

gruppbyggda småhusen med 1993 års regler krympts kraftigt i

förhållande till hus med 1992 års regler. Normalt leder mindre

bostadsytor till högre produktionskostnader per

kvadratmeter.

Orsakerna till förändringar i byggkostnaderna kan delvis

följas genom faktorprisindex. Denna indexserie mäter effekten av

prisutvecklingen för de produktionsfaktorer (byggmaterialpriser,

arbetslöner etc.) som sätts in i byggnadsverksamheten. Under det

senaste året har faktorprisindex för flerbostadshus ökat med

6,2 % (feb. 94--feb. 95). Ungefär hälften av årsförändringen

kan förklaras av höjda priser på byggmaterial. Framför allt har

priserna på trävaror stigit kraftigt.

Byggsysselsättningen

Under de första åren av 1990-talet steg arbetslösheten bland

byggnadsarbetare kraftigt. Sedan år 1994 har emellertid

tendenser till en liten minskning kunnat noteras. Den totala

arbetslösheten ligger dock fortfarande på en mycket hög nivå.

Sysselsättningen inom byggnadsindustrin har samtidigt visat en

motsatt utveckling. Antalet sysselsatta har här minskat sedan år

1990.

Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar

uppgick det genomsnittliga antalet sysselsatta inom

byggnadsindustrin till 313 000 år 1990. Därefter har antalet

sysselsatta gått ned, och för år 1994 uppgick årsmedeltalet till

219 000 sysselsatta. Det finns dock tecken på att nedgången nu

bromsats upp. En jämförelse av sysselsättningstalen för de två

första månaderna år 1995 med de för samma månader år 1994 visar

att antalet sysselsatta skiljer mycket lite mellan dessa

tillfällen.

Arbetslöshetssiffrorna för branschen ger uttryck för samma

utveckling. Frånsett vissa säsongsmässiga variationer har

andelen arbetslösa inom byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa

(kassa 36) ökat sedan maj 1990 för att nå sin högsta nivå i

december 1993. I maj 1990 uppgick andelen arbetslösa till

2,0 %, medan den i december 1993 hade ökat till 31,4 %.

Därefter har arbetslösheten minskat något och andelen arbetslösa

byggnadsarbetare uppgick i februari 1995 till 28,4 %.

Diagram 2: Arbetslösheten bland byggnadsarbetare åren

1990--1995 (procent av medlemmarna i kassa 36)

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Den i diagram 2 redovisade relativa arbetslösheten innefattar

medlemmar i kassa 36 som står utan arbete och som inte heller

omfattas av någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd, dvs. sådana

medlemmar som står till arbetsmarknadens omedelbara förfogande.

Därutöver kan i dag omkring 9 % av medlemmarna beräknas vara

sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag som

s.k. ALU, utbildningsvikariat, beredskapsarbete och

ungdomspraktik.

Bostadsmarknadsläget

Läget på bostadsmarknaden har under de senaste åren bl.a.

präglats av att antalet outhyrda lägenheter ökat. Andra mått på

problemen på bostadsmarknaden är att antalet fastigheter på

obestånd liksom antalet avhysningar påtagligt ökat. I detta

avsnitt redovisas statistik som belyser dessa förhållanden.

Statistiska centralbyrån mäter två gånger årligen -- mars och

september -- antalet outhyrda lägenheter, lediga för omedelbar

inflyttning. Dock har septembermätningarna t.o.m. år 1992 endast

omfattat de allmännyttiga bostadsföretagen.

Antalet lediga lägenheter uppgick i september 1994 till

närmare 54 000 enligt SCB:s redovisning. Det är en liten

minskning jämfört med situationen ett år tidigare. Några

uppgifter för mars 1995 finns ännu inte tillgängliga. Det finns

dock tecken på att antalet lediga lägenheter har minskat

ytterligare sedan i september.

Diagram 3: Antalet lägenheter lediga för uthyrning i

allmännyttiga och privata bostadsföretag i mars 1976--1994

Källa: SBC

Även om det totala antalet lediga lägenheter i september 1994

var stort är de regionala skillnaderna betydande. Sett till det

allmännyttiga bostadsbeståndet var vid denna tidpunkt andelen

lediga lägenheter 9,2 % i Jämtlands län medan andelen i

Stockholms, Gotlands och Hallands län inte översteg 2 %. I

Stor-Stockholm fanns det i åtta kommuner inte några lediga

bostäder alls i det allmännyttiga bostadsbeståndet. Flera orter

med universitets- och högskoleutbildning som Uppsala, Linköping,

Växjö, Kalmar, Kristianstad, Lund och Umeå hade också de en

liten andel lediga lägenheter.

Under en period var även antalet osålda, nyproducerade

bostadsrättslägenheter ovanligt stort -- uppskattningsvis

omkring 5 000 lägenheter år 1993. Detta antal har nu minskat

men de ekonomiska problemen för bostadsrättsföreningar med

nyproducerade fastigheter är fortsatt stora. Fram till början av

1990-talet var det ovanligt att bostadsrättsföreningar gick i

konkurs. En kraftig ökning av antalet obeståndsfall har dock

kunnat registreras sedan år 1992. Det är framför allt föreningar

i det nybyggda fastighetsbeståndet som hamnat i ekonomiska

svårigheter beroende på bl.a. höga produktionskostnader,

minskade bostadssubventioner och höga bostadsräntor. Följden har

blivit höjda boendekostnader som i sin tur ibland lett till att

medlemmar lämnar bostadsrättsföreningen och slutar betala

månadsavgiften. Övriga medlemmar måste då bära även dessa

kostnader. I ett ökande antal fall har denna utveckling medfört

att föreningen till slut försatts i konkurs. I tabellen nedan

redovisas utvecklingen under åren 1986--1994. År 1994 gick 90

föreningar i konkurs. Uppgifter om utvecklingen under början av

år 1995 tyder på att antalet konkurser ligger kvar på ungefär

samma nivå som under början av år 1994.

Tabell 3. Bostadsrättsföreningar i konkurs 1986--1994

00>År 27>Antal bostadsrättsföreningar i konkurs

00>1986--1989 39> 8

00>1990 39> 1

00>1991 39> 6

00>1992 39> 17

00>1993 39> 46

00>1994 39> 90

00>Totalt 39>178

Källa: Konsumentverket

Andra -- men osäkra -- mått på obeståndssituationer på

bostadsmarknaden kan erhållas från Riksskatteverkets statistik

över kronofogdemyndigheternas avhysningar resp. exekutiva

försäljningar av fastigheter. Statistiken över avhysningar

omfattar till största delen uppgifter om hyreslägenheter, men

även andra former av upplåtelser ingår. Under år 1993

registrerades det största antalet ansökningar om avhysningar som

förekommit under senare årtionden. Antalet ansökningar låg under

år 1994 kvar på ungefär samma nivå -- drygt 21 000. Även

antalet fullföljda avhysningar låg under år 1994 oförändrat kvar

på 1993 års nivå -- ca 7 600.

Antalet ansökningar om exekutiva försäljningar av fastigheter

sjönk något mellan år 1993 och 1994 -- från ca 17 400 till

15 100. Däremot ökade antalet fullföljda exekutiva

försäljningar från ca 3 400 till 3 900. Även denna statistik

innefattar emellertid annat än bostadsfastigheter. Större delen

av försäljningarna kan dock antas avse egnahem.

Ytterligare ett mått på utvecklingen av antalet fastigheter på

obestånd på bostadsmarknaden kan erhållas av uppgifter från

Statens bostadskreditnämnd (BKN). BKN lämnar sedan år 1992

kreditgarantier för en del av de kreditrisker som är förknippade

med bostadslån till hus som har statlig

bostadsbyggnadssubvention. Garantin utlöses då en låntagare inte

fullgör sina förpliktelser gentemot långivaren, och dennes

säkerhet inte täcker det garanterade beloppet.

Vid utgången av juni månad 1994 hade från verksamhetens start

sammanlagt 249 skadeärenden anmälts till BKN. Det garanterade

beloppet för dessa ärenden uppgick till 334 miljoner kronor.

Under andra halvåret 1994 har det tillkommit 231 ärenden med ett

garanterat belopp på 400 miljoner kronor. På ett halvt år har

således antalet ärenden i det närmaste fördubblats och det

garanterade beloppet mer än fördubblats.

De t.o.m. år 1994 anmälda skadeärendena svarar mot 3,5 % av

det totala garanterade beloppet. Av antalet anmälda ärenden

avser den största delen egnahem. Beloppsmässigt störst är

däremot flerbostadshus med hyresrätt.

Bostadskostnaderna

Bostadskostnaderna har under det senaste årtiondet ökat

betydligt mer än konsumentpriserna i allmänhet och de

genomsnittliga lönerna. Detta innebär att bostadskostnaderna

fått en allt större betydelse i hushållsekonomin. De ökade

bostadskostnaderna under perioden beror till stor del på

skatteomläggningen i början av 1990-talet som bl.a. innebar att

bostadssektorn belades med skatt i betydligt större utsträckning

än tidigare. Stor betydelse för bostadskostnaderna har också

ränteläget på bostadskreditmarknaden.

På hyreshussidan kom de största höjningarna i februari 1991 då

hyrorna ökade med i genomsnitt ca 25 %. Därefter har

hyreshöjningarna legat på en betydligt lägre nivå.

Hyresförhandlingarna under hösten 1994 ledde fram till

överenskommelser om de lägsta hyreshöjningarna på mycket lång

tid. Den genomsnittliga nivån på hyreshöjningarna för år 1995

uppges av Hyresgästernas Riksförbund ligga på 2,3 %.

Hyresförhandlingarna resulterade också i att 38 bostadsföretag,

däribland flera stora Stockholmsföretag, har slutit avtal som

innebär att hyrorna kommer att ligga kvar på samma nivå som

förra året.

Enligt preliminära uppgifter från SCB:s bostads- och

hyresundersökning uppgick den genomsnittliga årshyran i rikets

hyreslägenhetsbestånd under år 1994 till ca 640 kr/m2. I

januari 1995 låg den genomsnittliga hyresnivån på ca 655

kr/m2. I förhållande till januari föregående år hade hyrorna

därmed i genomsnitt höjts med 3,1 %. Konsumentprisindex steg

under motsvarande period med 2,9 %. Om hänsyn tas till att en

del av hyreshöjningarna beror på nytillkomna lägenheter och på

standardhöjningar i beståndet sjönk dock hyran för en

motsvarande lägenhet något mellan år 1994 och 1995 räknat i fast

penningvärde.

I tabellen nedan redovisas de årliga hyreshöjningarna för en

"genomsnittlig" lägenhet under den senaste tioårsperioden enligt

SCB:s undersökning av januarihyrorna respektive år. För

jämförbarhetens skull redovisas även konsumentprishöjningarna

för motsvarande perioder.

Tabell 4. Förändringar i hyra mellan januari respektive år

och januari året innan för en genomsnittlig hyreslägenhet

(beräkning per m2 )

00>År 25>Hyreshöjning

55>Konsumentprisförändring

00> 25>jan--jan. % 55>jan--jan. %

00>1985 25> 6,4 55> 7,3

00>1986 25> 5,9 55> 6,2

00>1987 25> 5,6 55> 3,2

00>1988 25> 6,2 55> 5,0

00>1989 25> 6,8 55> 6,7

00>1990 25>10,2 55> 8,4

00>1991 25> 8,6 55>10,6

00>1992 25>30,6 55> 5,4

00>1993 25> 7,9 55> 4,8

00>1994 25> 5,5 55> 1,9

00>1995* 25> 3,1 55> 2,9

00>* Preliminär uppgift

00>Källa: SCB

Inom bostadsrätts- och egnahemsbeståndet är det svårare att ge

en entydig statistisk redovisning av bostadskostnadernas

utveckling. I detta bestånd är variationerna i bostadskostnader

också betydligt större. Framför allt varierar kapitalkostnaderna

starkt beroende på storleken av de upptagna lånen. Inte heller

finns något omedelbart samband mellan husets ålder och

bostadskostnadernas storlek. För dem som köpt ett småhus under

den senaste tiden med relativt låga villapriser kan

bostadskostnaden bli väsentligt lägre än för dem som köpt ett

motsvarande hus några år tidigare.

Priserna på egnahem steg, även räknat i reala termer, från

mitten av 1980-talet fram till år 1990/91. Därefter föll de

genomsnittliga priserna kraftigt under en period. Det senaste

året har priserna legat på en relativt stabil nivå, men en

mindre prisnedgång registrerades i slutet av år 1994. Under det

sista kvartalet 1994 låg medelpriset i riket för ett egnahem på

634 000 kronor. I reala termer motsvarar detta ungefär den

prisnivå som gällde i mitten av 1980-talet innan priserna

började stiga. De regionala skillnaderna i utvecklingen av

prisnivån är stora. Detta kommer att få genomslag i nästa

fastighetstaxering och därmed i höjningen av fastighetsskatten.

I Stor-Stockholm låg försäljningspriserna i slutet av år 1994

49 % över gällande taxeringsvärde. I bl.a. Småland låg däremot

prisnivån runt det dubbla taxeringsvärdet.

Läget på kreditmarknaden i samband med nyupplåning eller

omsättning av bostadslån har stor betydelse för

bostadskostnaderna i samtliga upplåtelseformer.

Bostadslåneräntorna har varierat kraftigt under de senaste åren.

Från slutet av år 1992 föll räntorna påtagligt fram till början

av år 1994. Därefter steg räntorna åter och har sedan sommaren

1994 stabiliserat sig på en relativt hög nivå.

I tabellen nedan redovisas utvecklingen sedan år 1987 av den

subventionsränta (Sub A) som Boverket veckovis fastställer och

som ligger till grund för räntebidragens storlek.

Subventionsräntan baseras på ett vägt genomsnitt av

andrahandsmarknadens köpräntor för femåriga

bostadsobligationer. Den lägsta noteringen under den redovisade

perioden är 6,98 % (feb. 1994) och den högsta 14,93 % (mars

1990). Den senast återgivna räntenivån ligger på 11,29 %

(vecka 14, 1995).

Diagram 4: Subventionsräntan (Sub A) åren 1987--1995

Källa: Boverket

OBS: Diagrammet utgår från räntenivån 6 %

Under de senaste åren har det emellertid inte varit möjligt

för de flesta låntagare att erhålla lån på subventionsräntans

nivå. Den faktiska utlåningsräntan bestäms av låneinstituten

efter ett påslag för olika former av omkostnader. Skillnaden

mellan dessa räntenivåer för ett villalån låg i början av år

1990 på ca 0,25 procentenheter. Under början av år 1994 uppgick

ränteskillnaden till ca 1,5 procentenheter. Den har därefter

sjunkit och uppgår för närvarande till ca 0,8 procentenheter.

Ett femårigt villalån har således för närvarande (vecka 14,

1995) en räntenivå på ca 12,1 %.

Den bostadspolitiska utredningen

Regeringen beslutade den 9 mars 1995 om direktiv för en

parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att göra en

översyn av bostadspolitiken -- Bostadspolitiska utredningen.

Direktiven innebär i korthet följande.

Utredningens övergripande uppgift är att ta fram underlag för

beslut om bostadspolitiken på längre sikt. Den skall vidare

precisera målen för en fortsatt social bostadspolitik och ge

förslag om lämpliga medel för genomförandet av dem.

En utgångspunkt för utredningsarbetet är att statens

ekonomiska insatser måste begränsas.

Mot bakgrund av det samhällsekonomiska utrymme som kan avdelas

för stöd till boendet och till de bostadsbyggnadsbehov som kan

förutses skall utredningen föreslå hur stödet till den

fortsatta produktionen av bostäder bör utformas.

Utredningen skall överväga hur det egna kapitalets andel av

finansieringen kan ökas för de bostäder som byggs framdeles.

Frågan om bosparande skall ses över.

Den fastighetsekonomiska utvecklingen för redan byggda

bostäder och nu gällande regler för stöd till ny- och ombyggnad

skall utvärderas. Mot bakgrund härav skall förslag om nödvändiga

förändringar av de ekonomiska villkoren för beståndet

lämnas.

Kommunernas ansvar inom bostadsförsörjningen skall

klarläggas. Därefter skall övervägas vilka medel som kommunerna

behöver för att kunna uppfylla sitt ansvar.

Förslagen skall inordnas i en sammanhållen politik för att öka

integrationen och motverka segregationen inom samhällslivets

alla områden.

Arbetet skall redovisas i etapper. Den första etappen, som

skall avse utvärderingen av nu gällande regler och deras

fastighetsekonomiska konsekvenser, skall redovisas före den 1

oktober 1995. Utredningsarbetet skall i sin helhet vara

genomfört före den 1 oktober 1996.

Utskottet

Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m.

Bostadspolitikens allmänna utformning

Utskottet behandlar inledningsvis motionsyrkanden med förslag

om bostadspolitikens inriktning och utformning.

Alla människor behöver enligt Centerpartiets partimotion Bo202

bra bostäder till rimliga kostnader i en god miljö. Enligt

motionen vidtog också fyrklöverregeringen en rad åtgärder för

att vända den kostnadsdrivande trend som präglade 80-talets

bostadspolitik och som ledde bort från välfärdsmålet.

Motionärerna vill nu gå vidare för att ge detta mål i boendet

ökat innehåll. Bostadsinvesteringar är långsiktiga åtaganden som

kräver stabilitet i de regler som formar byggandets och boendets

förutsättningar. För att skapa en sådan långsiktighet föreslås

att 1995 års kontrollstation skall genomföras som en bred

parlamentarisk bostadspolitisk utredning med uppgift att lämna

förslag till bostadspolitiska åtgärder. Utredningen skall enligt

motionen bedrivas så att åtgärderna kan träda i kraft den 1

januari 1996. Den skall bl.a. syfta till att

växla räntebidragen mot sänkt byggmoms,

bekämpa den svarta byggsektorn,

hålla samman bostadsfrågorna i ett bostadsdepartement,

minska konkurshoten i dyrårens krisfastigheter,

införa ett långsiktigt målinriktat bosparande,

vidareutveckla avdragsrätten för reparationer av egnahem samt

fortsätta kretsloppsanpassningen av boendet och ett

decentraliserat boende.

I motion Bo411 (m) yrkande 16 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om inriktningen och utformningen av

bostadspolitiken. Den enskilde måste enligt motionen garanteras

rätten att i så stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt

eget boende. Vad som skall byggas och hur skall bestämmas genom

hushållens önskemål och inte genom politisk styrning. Enligt

motionen blir bostadsmarknaden effektiv och välfungerande först

när marknadsekonomins principer tillåts vara styrande. Det anges

bl.a. innebära att

subventionsavvecklingen måste fullföljas,

likabehandling av olika upplåtelseformer måste införas,

offentliga bostadsföretag bör säljas,

äganderätten skall stärkas samt

avregleringen skall fullföljas.

Utvecklingen på bostadsmarknaden i Stockholms län är enligt

motion Bo213 (s) djupt oroande. De finansiella förutsättningarna

för bostadsbyggandet måste därför förändras så att det i

regioner med stark befolkningsökning är möjligt att bygga

bostäder för breda grupper av tillkommande hushåll och samtidigt

upprätthålla standarden i det befintliga beståndet. Den

bostadspolitiska utredningen bör enligt motionen därför föreslå

åtgärder som kan främja bostadsbyggandet i Stockholms län.

Bostaden är enligt motion Bo216 (s) en grundläggande social

rättighet i likhet med arbete, utbildning och sjukvård. I

motionens yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om

den sociala bostadspolitiken med denna innebörd.

Enligt motion Bo233 (s) ökar sedan år 1991 klasskillnaderna i

boendet samtidigt som standarden för stora grupper försämras och

de boendes inflytande minskar. Samhället måste därför på nytt

markera sitt bostadspolitiska ansvar genom ett tillkännagivande

om inriktningen av en social bostadspolitik för att minska

segregationen i boendet. Det förutsätter enligt motionen bl.a.

att de bostadspolitiska målen preciseras, att ett

upprustningsprogram för flerbostadshus skapas samt att ett

lagenligt kommunalt ansvar för bostadsförsörjningen införs.

Orsakerna till raset i nyproduktionen är enligt motion Bo237

(v) bl.a. ränteläget, den låga inflationen, byggkostnaderna,

byggavgifter samt tomtavgifter. Som en följd härav överstiger

kostnaderna i nyproduktionen vida marknadsvärdena på

bostadsfastigheter -- något som bidrar till att tillgängligt

kapital satsas på annat än bostadsbyggande. Politiker och

byggmarknadens aktörer måste enligt motionen därför samverka för

att pressa kostnaderna på alla tänkbara sätt. Med hänvisning

härtill föreslås i motionens yrkande 1 ett riksdagens

tillkännagivande om sambandet mellan bostadsbyggande och

samhällsekonomi.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp förslaget i motion

Bo217 (s) med begäran om en analys och förslag till åtgärder för

småhusindustrins framtida utveckling. Enligt motionen bör en

analys av utvecklingen genomföras följt av ett åtgärdsprogram.

Övervägandena föreslås bl.a. avse effekten av minskade

räntesubventioner samt förslag om ett investeringsbidrag för

bostäder.

Slutligen behandlas i detta avsnitt förslaget i motion Bo232

(s) om behovet av en sammanhållen enhet inom regeringskansliet

med ansvar för bostadsfrågorna. Att bostadsfrågorna är fördelade

på flera departement ger enligt motionen inte möjlighet till den

sammanhållna bostadspolitik som nu är nödvändig för att komma

till rätta med problemen på bostadsmarknaden. Enligt förslaget

bör regeringen därför så snart som möjligt se över möjligheterna

att skapa en sammanhållen enhet som har ansvaret för

bostadspolitiken.

Utskottet behandlar först frågan om bostadspolitikens

inriktning och utformning.

Det grundläggande bostadspolitiska målet har traditionellt

formulerats som att alla människor skall ha tillgång till en

sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad

till ett rimligt pris. En bred enighet har också rått om målet

som sådant. Däremot har det funnits delade meningar om hur och

med vilka medel det skall uppnås. Samtidigt har

samhällsutvecklingen gjort det nödvändigt att över tiden

precisera och utveckla det grundläggande målet. Till detta har

varit kopplat en omprövning och förnyelse av de bostadspolitiska

medlen.

Inte minst de senaste årens utveckling motiverar enligt

utskottets mening att en bred översyn av bostadspolitiken nu

genomförs. Som framgår ovan har regeringen nyligen tillsatt en

parlamentarisk utredning som har till uppgift att ta fram ett

underlag för beslut om bostadspolitiken på längre sikt. Enligt

direktiven skall utredningen precisera målen för en fortsatt

social bostadspolitik och ge förslag om lämpliga medel för

genomförandet.

Utredningen skall genomföras i etapper där den första etappen

främst är avsedd att belysa den fastighetsekonomiska

utvecklingen för redan byggda bostäder samt effekterna av

gällande regler för stöd till ny- och ombyggnad. Utredningen

kommer sålunda att svara för den av riksdagen tidigare beslutade

avstämningen av det nya stödsystemet -- "1995 års

kontrollstation". Sett i ett något längre perspektiv skall

utredningen dessutom lämna förslag bl.a. om utformningen av det

framtida stödet till bostadsproduktionen, åtgärder som ökar

integrationen och motverkar segregation, bosparande, samt

kommunerna och de kommunala bostadsföretagens roll i

bostadsförsörjningen.

Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan kommer den

parlamentariskt sammansatta bostadspolitiska utredningen att

göra en bred översyn av huvudlinjerna i bostadspolitiken. Det

innebär att också de frågor som behandlas i de nu aktuella

motionerna i allt väsentligt kommer att ingå i övervägandena.

Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden

avvaktas. I den mån förslagen i Centerpartiets partimotion

Bo202, såvitt nu är i fråga, samt i motionerna Bo213 (s), Bo216

(s) yrkande 2, Bo217 (s), Bo233 (s), Bo237 (v) yrkande 1 och

Bo411 (m) yrkande 16 inte kan anses tillgodosedda genom det nu

anförda avstyrks de av utskottet.

Utskottet tar i detta avsnitt även upp frågan om

organisationen av de bostadspolitiska frågorna i

regeringskansliet som aktualiserats i Centerpartiets

partimotion Bo202, samt i motion Bo232 (s).

Sedan mitten av 1970-talet och fram till årsskiftet 1991/92

handlades bostadsfrågorna i vid mening i ett särskilt

bostadsdepartement. Vid denna tidpunkt avvecklades

Bostadsdepartementet och ärendena fördelades på sju olika

departement. Splittringen väckte kritik från många håll och inte

minst från byggsektorn. Frågan om att på nytt inrätta ett

bostadsdepartement aktualiserades också i riksdagen vid flera

tillfällen genom frågor och interpellationer samt genom

motioner. Med anledning av motioner uttalade bostadsutskottet

och riksdagen så sent som våren 1994 (bet. 1993/94:BoU15 s.

26--28) att bostadsfrågorna borde få en sammanhållen behandling

i regeringskansliet. Enligt utskottets mening kunde detta ske

antingen genom att ett bostadsdepartement inrättades eller genom

att frågorna anförtroddes ett statsråd.

Sedan riksdagen gjorde sitt uttalande har en ny regering

tillträtt, och arbetet i regeringens kansli har omorganiserats

bl.a. i vad avser bostadsfrågorna. Sålunda har inom

Näringsdepartementet ett särskilt statsråd fått ansvar för

bostads- och energifrågor. Som en följd härav har de frågor om

bostadsfinansieringen m.m. som under den tidigare regeringen

handlades i Finansdepartementet förts över till

Näringsdepartementet. I detta departement handläggs sedan

tidigare vissa byggfrågor samt frågor om byggforskning m.m.

Väsentliga delar av bostadspolitiken har därmed fått en

sammanhållen behandling under ett ansvarigt statsråd.

Trots den ovan redovisade omorganisationen inom regeringens

kansli kan det enligt utskottets mening finnas anledning att

överväga behovet av att ytterligare koncentrera handläggningen

av de bostadspolitiska frågorna. Dagens handläggningsordning

innebär sålunda att ansvaret för det generella bostadsstödet --

räntebidragen -- och det individuella -- bostadsbidragen --

åvilar olika statsråd. I sammanhanget kan också noteras att

bl.a. hyres- och bostadsrättsfrågorna handläggs av ett tredje

statsråd. Även beredningsordningen för planfrågor förtjänar

uppmärksammas i detta sammanhang. Handläggningen av viktiga

bostadspolitiska frågor uppvisar sålunda fortfarande en

splittring -- något som enligt utskottets mening kan göra det

svårt att bedriva en sammanhållen och effektiv bostadspolitik.

Även om det är regeringen som har att avgöra hur den vill

organisera sitt arbete bör, enligt utskottets mening, vikten av

att bostadsfrågorna ges en sammanhållen behandling i regeringens

kansli ånyo betonas. Inte minst viktigt är det att de ovan

nämnda ämnesområdena sammanhålls så att möjligheten tas till

vara att skapa och genomföra en konsistent bostadspolitik. Det

får emellertid förutsättas att regeringen fortlöpande har sin

uppmärksamhet riktad på frågan och att lämpliga och möjliga

åtgärder vidtas utan någon riksdagens särskilda begäran härom.

Utskottet är med hänvisning härtill inte nu berett ställa sig

bakom förslagen i Centerpartiets partimotion Bo202, såvitt nu är

i fråga, samt motion Bo232 (s), varför de avstyrks.

Bostadsbyggnadsbehovet

Kännetecknande för inledningen av 1990-talet har varit en

sjunkande bostadsproduktion och ett ökande antal tomma

lägenheter. Det betyder att tillgången på lägenheter i dag

generellt sett är god. De lediga lägenheterna är inte jämnt

fördelade över landet. I ett mindre antal kommuner råder det

sålunda brist på bostäder. Sammantaget måste dock

bostadsefterfrågan betecknas som låg. Boverkets bedömningar

visar också på att efterfrågan kommer att öka först under år

1997. Totalt sett räknar dock verket med att det kommer att

efterfrågas ytterligare drygt 230 000 lägenheter under resten

av 1990-talet. Enligt Boverkets bedömning kommer efterfrågan

därmed att överstiga tillgången på lägenheter vid sekelskiftet.

Frågor om bostadsbyggnadsbehovet tas upp i tre motioner.

Samtidigt som svårigheterna på byggarbetsmarknaden är

betydande råder det enligt motion Bo230 (s) obalanser också på

bostadsmarknaden. Enligt motionen kan dessa obalanser förväntas

bestå, men skifta karaktär från bostadsöverskott till

bostadsbrist och från överkapacitet i byggandet till

kapacitetsbrist. Regeringen bör enligt förslaget därför i

kompletteringspropositionen redovisa sin bedömning av det

framtida bostadsbyggnadsbehovet.

Även i motion Bo227 (s) begärs en redovisning av utvecklingen

av bostadsbyggandet m.m. Med dagens låga bostadsbyggande och det

bostadsbehov som kan förväntas är det enligt motionen viktigt

att regeringen noga följer utvecklingen och föreslår eventuella

åtgärder i samband med kompletteringspropositionen.

En igångsättning av bostadsbyggandet är enligt motion

Bo241 (s), såvitt nu är i fråga, en väg till tillväxt både på

kort och lång sikt. En förutsättning för att bostadsbyggandet

skall få en önskad omfattning är ett långsiktigt hållbart

bostadsfinansieringssystem -- en fråga som den bostadspolitiska

utredningen har att överväga. I avvaktan på att utredningen blir

klar bör regeringen enligt motionen noga följa utvecklingen och,

om starka behov skulle uppstå, överväga temporära insatser på

vissa orter.

Det är naturligtvis viktigt att på olika sätt försöka

överblicka utvecklingen på bostadsmarknaden och därmed också

bostadsbyggnadsbehovet. Inte minst sådana bedömningar har

legat till grund för statens agerande på bostadsområdet. Det bör

erinras om att statens bostadspolitiska ansvar i första hand är

att ge de grundläggande förutsättningarna för bostadsmarknadens

aktörer. Detta ansvar avser sålunda bl.a. att svara för att

kostnaderna fördelas rättvist, att finansiering och byggande kan

ske på ett resurseffektivt sätt och att bostadsförsörjningen

till inriktning och omfattning medger en reell valfrihet för

alla. Ansvaret för att en bostadsproduktion som svarar mot

behoven verkligen kommer till stånd åvilar däremot i första hand

kommuner och byggherrar. Detta fritar naturligtvis inte staten

från att också vidta åtgärder i det korta perspektivet.

Mot bakgrund av utvecklingen på bostadsmarknaden liksom på

byggarbetsmarknaden har också en rad åtgärder vidtagits för att

motverka nedgången i byggproduktionen och i

byggsysselsättningen. Det gäller dels 1993 års ROT-program, dels

de två ROT-program som beslutats under 1994. Regeringen har

dessutom aviserat sin avsikt att i samband med

kompletteringspropositionen förelägga riksdagen ett förslag till

ett investeringsprogram för budgetåret 1995/96 på 2 miljarder

kronor för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och

offentliga lokaler.

Även om prognoser över den framtida bostadsefterfrågan och det

därav följande bostadsbyggnadsbehovet är av stort värde måste

statens bostadspolitiska insatser vägledas också av en rad andra

faktorer. En sådan viktig faktor är naturligtvis det

samhällsekonomiska utrymmet. Utskottet vill erinra om att den

bostadspolitiska utredningen har till uppgift att se över stödet

till bostadsproduktionen mot bakgrund av det

bostadsbyggnadsbehov som kan förutses och med hänsyn till det

samhällsekonomiska utrymme som kan avdelas.

Som framgår av den kortfattade framställningen ovan

uppmärksammas frågorna om bostadsbyggnadsbehovet de närmaste

åren såväl i regeringens kansli som i den bostadspolitiska

utredningen. Motionerna Bo227 (s), Bo230 (s) samt Bo241 (s),

såvitt nu är i fråga, bör därför inte nu föranleda någon

riksdagens åtgärd, varför de avstyrks.

Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m.

De senaste årens förändringar har enligt motion Bo216 (s)

inneburit att det i dag ligger i kreditinstitutens hand att

avgöra vilka bostäder som skall byggas. Det är en utveckling som

enligt motionärernas mening är oacceptabel. Lagstiftningen bör

därför ändras så att kommunerna även fortsättningsvis ges ett

klart uttalat ansvar för bostadsförsörjningen -- yrkande 6.

Dessutom föreslås att det kommunala inflytandet över

bostadsförmedlingsverksamheten m.m. skall öka -- yrkande 5.

Bostadsförmedlingen måste enligt motionen stå fri från andra

intressen. Kommunerna bör därför i lagstiftningen ges stöd för

att kunna säkra målen för förmedlingen bl.a. genom en

ackvisitionsverksamhet.

Favoriseringen av de allmännyttiga bostadsföretagen har enligt

motion Bo411 (m) nu i det närmaste upphört. Två viktiga

skillnader kvarstår dock. Det gäller förekomsten dels av

kommunal borgen, dels av kommunala tillskott av skattemedel till

kommunala bostadsföretag. Med hänvisning härtill föreslås i

motionens yrkande 15 att ett förbud skall införas mot sådant

kommunalt stöd till egna fastighetsföretag som snedvrider

konkurrensen.

Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna

föreslagits beträffande kommunernas ansvar för

bostadsförsörjningen m.m. vill utskottet anföra följande.

Som framgått ovan bygger bostadspolitiken på en

ansvarsfördelning mellan stat och kommun som innebär att staten

svarar för sådana grundläggande förutsättningar som att

finansiering och byggande kan ske på ett resurseffektivt sätt.

Det är dessutom ett statligt ansvar att formulera de krav som

skall gälla för bl.a. byggnaders egenskaper för att tillgodose

väsentliga allmänna intressen. Kommunerna har å sin sida att

svara både för bedömningarna av bostadsbyggnadsbehoven och för

den fysiska planering som är nödvändig för att behoven skall

kunna tillgodoses.

Den grundläggande ansvarsfördelning mellan staten och

kommunerna som tillämpats under lång tid har enligt utskottets

mening varit ändamålsenlig. Trots detta kan det, mot bakgrund av

de senaste årens bostadspolitiska förändringar, finnas anledning

att se över den hittills rådande ansvarsfördelningen. Det ingår

också i den bostadspolitiska utredningens uppgifter att

utvärdera hur de senaste årens förändringar i de

bostadspolitiska regelsystemen har inverkat på kommunernas

formella och reella möjligheter att ta ett övergripande ansvar

inom bostadsförsörjningen. Enligt utskottets mening bör

resultatet av detta arbete avvaktas. Motionerna Bo216 (s)

yrkandena 5 och 6 samt Bo411 (m) yrkande 15 avstyrks således.

Boendesegregationen

I ett stort antal motioner väckta under årets allmänna

motionstid har uppmärksammats de problem som finns i många

bostadsområden med en segregerad befolkningssammansättning. Det

gäller framför allt vissa av de bostadsområden i utkanten av

större städer där andelen invandrare är mycket hög. I dessa

områden förekommer också en överrepresentation av bl.a.

ensamstående föräldrar och personer med sociala problem. I

motionerna diskuteras bl.a. frågor om språkproblem,

arbetslöshet, brister i utbildning, låga inkomster, hög

sjukfrekvens, sociala problem, ungdomsbrottslighet,

diskriminerande behandling i olika avseenden, brister i det

offentliga och kommersiella serviceutbudet, enahanda och slitna

bostadsmiljöer osv.

Beredningsordningen inom riksdagen är sådan att frågor om

segregationen behandlas av olika utskott beroende på deras

primära inriktning. Således hanteras flera av dem av

socialförsäkringsutskottet, som har bl.a. invandrarpolitiken

inom sitt beredningsområde, medan andra ligger på

socialutskottet, som bereder frågor inom socialpolitiken. Inom

bostadsutskottets beredningsområde faller givetvis de frågor om

boendesegregation som främst har en bostadspolitisk innebörd.

Det kan gälla den fysiska boendemiljön och frågor om

bostadsekonomi, villkor för upplåtelse av bostäder m.m. Andra

utskott som i hög grad berörs av de frågor som diskuteras i

motionerna är arbetsmarknads- och utbildningsutskotten. I syfte

att inhämta ytterligare information i frågan anordnade

socialförsäkringsutskottet den 14 mars i år en offentlig

utfrågning med titeln Invandrartäta storstadsområden. I denna

utfrågning deltog även ledamöter från bostadsutskottet och

övriga berörda utskott.

Bostadsutskottet tar nedan upp de motionsförslag som behandlar

frågor med främst en bostadspolitisk inriktning. Det är givetvis

inte möjligt att dra upp skarpa gränser mellan bostadspolitiken

och övriga politikområden när så komplexa frågor som

boendesegregationen och dess följder skall behandlas. Såväl inom

riksdagen som vid överväganden i frågan inom andra instanser bör

därför en strävan vara att finna lösningar på problemen där

olika sektorer samverkar.

I Folkpartiets partimotion Sf635 yrkande 6 samt i motion Bo229

(fp) yrkande 1 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om

boendesegregation och boendeplanering. För att göra

bostadsområden attraktiva för både invandrare och svenskar anser

motionärerna att en blandning av upplåtelseformerna bör

eftersträvas. Andra åtgärder i samma syfte är att underhållet av

fastigheterna i de aktuella områdena förbättras och att den

samhälleliga servicen upprätthålls på en hög nivå. Vidare

föreslås i partimotionens yrkande 7 att forskningen kring frågor

om boendesegregationen skall stimuleras.

Även i motion So293 (c) yrkande 10 föreslås insatser för att

ge ökad kunskap om boendesegregationen. Motionärerna anser att

studier måste genomföras som bl.a. belyser egenskaperna hos

boendemiljöer med stor segregation och dessa områdens

geografiska fördelning.

I motion Sf608 (m) om invandrarpolitiken finns ett förslag --

yrkande 7 -- om att insatser måste göras för att förbättra de

invandrartäta bostadsområdena. Motionärerna hänvisar till att

den yttre miljön i dessa områden ofta är påver och

oinspirerande. Även den kommersiella servicen anses vara

märkbart sämre än i områden med högre status.

Boendesegregationen leder enligt vad som anförs i motion Sf636

(mp) till att invandrarna missgynnas på flera olika områden. I

motionen förs en rad förslag till åtgärder fram. Av dessa

förslag har fem yrkanden hänvisats till bostadsutskottet.

Riksdagen föreslås i dem göra tillkännagivanden om behovet att:

öka tillgången på små och billiga bostäder (yrkande 17),

öka boendeinflytandet m.m. (yrkande 18),

blanda olika hustyper (yrkande 19),

flytta olika högstatusutbildningar till invandrartäta områden

(yrkande 20),

vidta åtgärder mot hyresvärdar och bostadsförmedlare som

diskriminerar invandrare (yrkande 21).

De s.k. miljonprogramsområdena måste enligt Bo216 (s) göras

attraktivare. Det kan enligt förslaget ske genom ökat inflytande

för de boende över förvaltning och budget m.m. samt genom att

ombyggnader och aktiviteter i områdena stimuleras. I motionens

yrkande 1 begärs därför ett riksdagens tillkännagivande om

nödvändigheten av att satsa offensivt för att stärka

miljonprogrammets områden.

Ett särskilt stöd för miljonprogrammets områden är enligt

motion Bo237 (v) yrkande 2 nödvändigt för att områdena inte

skall förslummas med ytterligare segregationsproblem och sociala

konsekvenser som följd. Ett förslag med denna inriktning

föreslås därför läggas fram i kompletteringspropositionen.

Som framgått av både de motioner som väckts om

boendesegregationen och vid utskottets beredning av frågan

finns inga delade meningar om allvaret i de problem som

aktualiserats. Det är uppenbart att många samhällsproblem

koncentrerats till vissa bostadsområden med en hög andel

invandrare eller med en på annat sätt ensidig

befolkningssammansättning. Därav kan självklart inte slutsatsen

dras att befolkningssammansättningen i sig är grund till

problemen. Många områden med en hög andel invandrare fungerar i

dag bra. Som redovisats i motionerna står grundproblemen i

stället att finna i arbetslöshet, bristande utbildning och

andra förhållanden som gör att en integration i det svenska

samhället försvåras. Denna typ av problem måste givetvis till

största delen lösas med andra medel än vad som står till buds

inom bostadspolitikens ram. Detta hindrar inte att även frågor

om bostäderna i sig samt den yttre miljön i bostadsområdena är

mycket viktiga när man söker finna åtgärder som kan motverka

segregationen.

Det stora antalet motioner från allmänna motionstiden om

boendesegregationsproblem i vid mening har i år medfört en bred

riksdagsbehandling av dessa frågor. Bostadsutskottet vill i

detta sammanhang framför allt hänvisa till de överväganden som

redovisas i socialutskottets betänkande 1994/95:SoU15. I detta

betänkande finns en omfattande genomgång av de sociala problem

som har samband med boendesegregationen. Ett enigt socialutskott

föreslår i betänkandet riksdagen att ge regeringen till känna

vad utskottet anfört i denna fråga.

Bostadsutskottet vill för sin del i stor utsträckning instämma

i vad i motionerna anförts om behovet av att vidta åtgärder även

inom det bostadspolitiska området. Som framhålls i flera

motioner behövs dock en i flera avseenden bättre kunskap om

vilka egenskaper i bostadsmiljöerna som behöver åtgärdas och hur

detta i så fall skall ske. Även frågor om boendevillkoren i

övrigt med betydelse för segregationsproblemet behöver

övervägas. Flertalet av de motionsförslag om åtgärder som förs

fram är inte heller utformade så att de utan vidare överväganden

kan leda fram till beslut.

Vad gäller behovet av överväganden om boendesegregationen ur

det perspektiv som bostadsutskottet har att beakta kan

konstateras att den bostadspolitiska utredningens förslag enligt

direktiven skall inordnas i en sammanhållen politik för att öka

integrationen och motverka segregationen inom samhällslivets

alla områden. I direktiven konstateras att det som ligger

framför oss är att säkra att goda bostäder är tillgängliga för

alla så att integrationen främjas och ekonomisk, etnisk eller

social segregation motverkas. De boende skall ges möjligheter

att utveckla sina områden på ett sådant sätt att boendemiljön

fungerar väl och boendet berikas. En av utredningens uppgifter

är att överväga vilka bostadspolitiska medel som kommunerna

behöver för att motverka segregation och öka valfriheten i

boendet. Utredningen skall också utvärdera nu gällande regler

för stöd till ombyggnad och andra förbättringsåtgärder inom

bostadsområden med särskilda problem och överväga om stödet till

dessa områden bör ges en annan utformning än stöd för ombyggnad

i allmänhet. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att en

bred genomgång kommer att ske inom utredningens ram av vilka

bostadspolitiska medel som kan användas i de frågor som nu är

aktuella.

Utredningens överväganden av frågor om boendesegregation torde

i stor utsträckning komma att avse förhållandena i vissa s.k.

miljonprogramsområden, dvs. de bostadsområden som producerades

åren 1965 till 1975. Utskottet vill dock understryka det

olyckliga i att beteckningen miljonprogramsområde i den allmänna

debatten blivit mer eller mindre synonymt med problemområde. Det

är trots allt så att många av de bostadsområden som byggdes inom

ramen för miljonprogrammet kan erbjuda en bra boendemiljö med

bra bostäder. Till detta har inte minst bidragit de särskilda

insatser som har kommit till stånd i dessa områden med hjälp

såväl av det ordinarie bostadsstödet som av extra insatser av

olika slag. Samtidigt finns det många miljonprogramsområden som

präglas av brister i bostadsstandard och boendemiljö liksom av

sociala problem och segregation.

Som anförts ovan är det nödvändigt att de komplexa problem som

har samband med boendesegregationen inte enbart betraktas

utifrån varje samhällssektors perspektiv. Detta understryks

också i det av socialutskottet föreslagna tillkännagivandet där

behovet av sektorsövergripande överväganden och åtgärder

särskilt framhålls. En utredning om levnadsvillkoren i

storstadsområdena har nyligen tillsatts med uppgift att utifrån

en bred ansats överväga olika åtgärder mot

segregationsproblemen. Denna utredning har enligt direktiven

(dir. 1995:35) bl.a. till uppgift att föreslå behövliga

förändringar av lagteknisk, finansiell och organisatorisk natur

för att bättre samordning och samverkan mellan olika myndigheter

och samhällssektorer skall uppnås. Andra utredningar med uppgift

att behandla segregationsfrågor är, förutom de båda ovan nämnda,

Kommittén för översyn av invandrarpolitiken (dir. 1994:130) och

Arbetsgruppen (Fi 1993:C) med uppgift att följa

bostadsförsörjningen för svaga hushåll. Den bostadspolitiska

utredningen skall enligt direktiven samråda med dessa

utredningar. Utskottet har också erfarit att regeringen har för

avsikt att i dagarna fatta beslut om en ny demokratiutredning.

Denna utredning, som skall föreslå åtgärder som kan öka

medborgarnas möjligheter till inflytande och delaktighet i

samhällsutvecklingen, skall särskilt beakta förhållandena i

bostadsområden med segregationsproblem.

I detta sammanhang bör även framhållas att det i årets

budgetproposition (bil. 11 s. 138) föreslås att det under nästa

budgetår avsätts särskilda medel om 125 miljoner kronor för

insatser i områden med stor andel invandrare. De särskilda

medlen skall enligt regeringen användas för att stärka

kompetensen och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i

dessa områden samt konkret bidra till en god social utveckling

och förhindra utanförskap. Frågor med anknytning till denna

satsning bereds för närvarande inom socialförsäkringsutskottet.

Mot bakgrund av ovanstående redovisning av de omfattande

överväganden som nu inletts i de frågor som aktualiserats i

motionerna anser utskottet att vad i dem föreslagits kommer att

beaktas även utan något tillkännagivande från bostadsutskottet.

Genomgången ovan visar att regeringen redan är väl uppmärksammad

på problemen med boendesegregationen. Därutöver kommer

riksdagens syn på dessa frågor att redovisas genom det av

socialutskottet föreslagna tillkännagivandet. Något ytterligare

tillkännagivande med anledning av motionerna Bo216 (s) yrkande

1, Bo229 (fp) yrkande 1, Bo237 (v) yrkande 2, Sf608 (m) yrkande

7, Sf635 (fp) yrkandena 6 och 7, Sf636 (mp) yrkandena 17--21

samt So293 (c) yrkande 10 kan således inte anses erforderligt.

Boende för vissa grupper

Ungdomens bostadssituation tas upp i tre motionsyrkanden.

Många ungdomar har enligt motion Bo206 (mp) svårt att i dag

hitta en bostad som de har råd med. Enligt förslaget bör därför

åtgärder vidtas för att stimulera ny- och ombyggnad av mindre,

enkla och billiga bostäder som främst är avsedda för ungdomar --

bostäder med "rena" material, alternativ uppvärmning, snåldusch

m.m.

Mot bakgrund av ungdomars situation på bostadsmarknaden förs i

motion Fi417 (mp) yrkande 7 fram förslag om utformningen av

bostadspolitiken. Det anges bl.a. vara viktigt att undvika

1970-talets enformighet genom att bygga och blanda alla

upplåtelseformer. I motionens yrkande 8 förordas dessutom en

satsning på billiga och små lägenheter vid ny- och ombyggnad.

Enligt motionen är en sådan satsning motiverad av att många

ungdomar är villiga att göra avsteg från de allmänna kraven på

standard.

Även förslagen i motion Bo216 (s) förs fram mot bakgrund av de

ungas bostadssituation och då främst i Stockholms län. Enligt

motionens yrkande 7 behöver åtgärder vidtas för att förbättra

ungdomars ställning på bostadsmarknaden. Det anges bl.a.

innebära att kommunerna skall ha beredskap för att möta en ökad

bostadsefterfrågan från unga. Dessutom förordas att

möjligheterna till andrahandsuthyrning förbättras genom kommunal

förmedling.

Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna anförts

om ungdomars boende vill utskottet anföra följande.

Ungdomar är en i många avseenden utsatt grupp på

bostadsmarknaden. De har inte i någon större omfattning hunnit

etablera sig som bostadskonsumenter, bl.a. därför att de ofta

har begränsade ekonomiska resurser. Sett mot denna bakgrund kan

det finnas skäl att, som föreslås i motionerna, vidta åtgärder

som specifikt riktar sig mot ungdomar. Åtgärder med denna

inriktning har också vidtagits vid flera tillfällen under

1980-talet. Enligt utskottets mening är dock det bästa sättet

att stärka ungdomars och andra svaga gruppers ställning på

bostadsmarknaden att verka för att det finns bra och

ändamålsenliga bostäder att tillgå för alla. Målsättningen bör

således vara att lösa bostadsfrågan för ungdomar liksom för

andra hushåll på den reguljära bostadsmarknaden.

Vad som nu erfordras är enligt utskottets mening en

bostadspolitik som skapar långsiktigt hållbara förutsättningar

som tryggar bostadsförsörjningen för alla. Den nu tillsatta

bostadspolitiska utredningen har också till uppgift att lägga

fast en sådan långsiktig bostadspolitik. Utskottet avstyrker med

hänvisning härtill förslagen i motionerna Bo206 (mp), Bo216 (s)

yrkande 7 samt Fi417 (mp) yrkandena 7 och 8.

I Miljöpartiets partimotion So224 yrkande 6 begärs ett

riksdagens tillkännagivande om behovet av olika boendeformer för

handikappade m.fl. Enligt motionen, som syftar till ett

handikappanpassat samhälle, skall olika boendealternativ

erbjudas som små vårdhem, gruppboende och ensamlägenheter.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att handikappade

på samma sätt som andra boende i möjligaste mån skall erbjudas

bostäder som svarar mot deras behov. Det innebär bl.a. att olika

typer av gruppboende liksom särskilt anpassade lägenheter bör

kunna erbjudas i den utsträckning behov härav föreligger.

Utskottet vill också erinra om att staten på olika sätt

medverkat till att ett boende med denna inriktning har kunnat

komma till stånd. Det gäller t.ex. det tidigare statliga stödet

till bostadsanpassning. Som en del i det hösten 1994 beslutade

ROT-programmet ingår dessutom ett stöd till ombyggnadsåtgärder

för särskilda boendeformer för bl.a. personer med fysiska och

psykiska funktionshinder. I första hand är det dock en kommunal

uppgift att i planeringen m.m. beakta de bostadsbehov som bl.a.

handikappade kan ha. Utskottet är med hänvisning härtill inte

berett göra det i partimotion So224 (mp) yrkande 6 förordade

tillkännagivandet om behovet av olika boendeformer för

handikappade m.fl. Motionen avstyrks.

Bostadsfinansieringens utformning m.m.

Bakgrund

Reglerna för det statliga stödet för ny- och ombyggnad av

bostäder har ändrats vid ett flertal tillfällen under de senaste

årtiondena. Under åren 1975 t.o.m. 1992 tillämpades dock ett

räntebidragssystem som i sina grunder var oförändrat under hela

perioden. År 1993 infördes ett nytt bostadssubventionssystem som

utgår från delvis andra förutsättningar. Till skillnad från de

äldre räntebidragssystemen bygger det nya på successivt minskade

subventioner. Därmed minskar kostnaderna för staten för varje ny

årgång bostäder vid i övrigt lika förutsättningar. I förhållande

till tidigare system utgår dessutom det nya från en betydligt

mer schabloniserad beräkning av bidragsunderlaget. Vidare är det

nya systemet utformat så att bidragstagarens kapitalkostnader

under bidragstiden till viss del påverkas av marknadsräntornas

utveckling. Det gamla systemet byggde på att staten

"garanterade" räntenivån respektive bidragsår.

Trots de redovisade skillnaderna uppvisar det äldre och det

nya bostadssubventionssystemet betydande likheter vad gäller den

tekniska utformningen. I båda systemen beräknas således ett

bidragsunderlag som skall motsvara byggherrens tänkta lånebehov.

Därefter lämnas en årligt successivt minskad subvention till

byggherrens verkliga eller tänkta räntekostnader. Inget av

systemen innehåller någon form av behovsprövning.

Under de senaste åren har en intensiv debatt förts om hur

staten i fortsättningen bör stödja finansieringen av

bostadsbyggandet. Debatten har också gällt vilket ansvar som

staten har för det bostadsbestånd som redan uppbär subventioner.

Detta gäller speciellt för de bostäder som producerades åren

kring 1990 och som i dag i många fall har betydande ekonomiska

svårigheter. I detta avsnitt behandlas motioner som tar upp

frågor om den framtida bostadsfinansieringen, bosparandet och

statens agerande för att bistå bl.a. bostadsrättsföreningar med

ekonomiska problem.

Utformningen av bostadsfinansieringssystemet

I motion Bo216 (s) yrkande 3 föreslås att riksdagen i ett

tillkännagivande bör framhålla behovet av att omfördela

kostnaderna från det yngre bostadsbeståndet till det äldre. Ett

nytt bostadsfinansieringssystem föreslås utformas med detta

syfte. Motionärerna anser att en omfördelning bör ske genom att

en boavgift som utgår från en värdering av den enskilda bostaden

tas ut i bostadsbeståndet. Finansieringssystemet föreslås

utformas så att skillnader i byggkostnader mellan olika delar av

landet utjämnas.

Bostadsfinansieringssystemet behöver enligt vad som anförs i

motion Bo237 (v) yrkande 7 läggas om i grunden. Motionärerna

föreslår bl.a. att egnahemmens ränteavdrag bör avvecklas och

ersättas med ett system lika för alla, oavsett upplåtelseform.

Den närmare utformningen av bostadsfinansieringssystemet

föreslås dock övervägas i den nya bostadspolitiska utredningen.

Som beskrivits ovan i avsnittet om bostadspolitikens allmänna

utfomning har även Centerpartiet i sin bostadspolitiska

partimotion Bo202 lämnat förslag om inriktningen av ett nytt

bostadsfinansieringssystem. Enligt denna motion bör den

bostadspolitiska utredningen överväga ett system som innebär att

räntebidragen avskaffas och ersätts med en byggmomssänkning. Ett

sådant system innebär enligt motionärerna att de långsiktiga

bidragsåtagandena för ett speciellt projekt för staten

försvinner. Samtidigt elimineras den kraftiga eftersläpningen i

kostnader för staten som räntebidragen medför.

I två motioner behandlas särskilt bostadsräntornas betydelse i

bostadsfinansieringssystemet. Följderna av regionalt

differentierade räntevillkor diskuteras i motion Bo201 (c).

Enligt motionären planerar flera bostadslåneinstitut att införa

villkor som innebär att högre räntor tas ut om fastigheten

ligger i ett område med låg efterfrågan. Detta anses leda till

högre boendekostnader på landsbygden än i tätorterna. Riksdagen

föreslås mot denna bakgrund ge regeringen till känna att

bostadsfinansieringen måste ske på lika villkor oavsett var man

bor i landet. Räntan inom bostadssektorn bör enligt vad som

föreslås i Miljöpartiets partimotion Bo211 yrkande 1 pressas ned

genom såväl lagstiftning som marknadsstyrande åtgärder.

Motionärerna anser att sådana åtgärder blir möjliga om det

införs ett bosparande med en statlig borgensgaranti.

Utskottet vill anföra följande vad gäller förslagen om ett

nytt bostadsfinansieringssystem m.m.

Den senaste femårsperioden har inneburit ändrade

förutsättningar och stora påfrestningar inom bostadssektorn.

Från ett läge med en överhettad bostadsmarknad både vad gäller

produktionsnivåer och överlåtelsepriser inom vissa områden har

vi gått till en situation då byggkapaciteten är underutnyttjad

och priserna på befintliga bostäder fallit kraftigt. Detta har

skett samtidigt som det blivit alltmer uppenbart att det

ansträngda statsfinansiella läget sätter upp starka

restriktioner för statens åtaganden inom sektorn.

Det är mot denna bakgrund som diskussionerna om

bostadsfinansieringssystemets utformning har förts. Även om en

samsyn ofta förelegat om problemens art och om behovet av att

vidta åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna inom

sektorn har de politiska partierna inte sällan förordat olika

lösningar. Under den förra socialdemokratiska regeringen fattade

riksdagen beslut om ett nytt bostadsfinansieringssystem.

Beslutet revs dock upp efter regeringsskiftet hösten 1991.

Riksdagen fattade i stället beslut om att införa det s.k.

Danellsystemet fr.o.m. år 1993. Även vad gäller möjligheterna

att genomföra och fördela besparingar inom bostadsbeståndet

finns olika åsikter. Riksdagens beslut i denna fråga från år

1993 ändrades hösten 1994, och en annan metod att uppnå det

sparbeting som ansetts erforderligt för bostadssektorn valdes.

Den ovan mycket kortfattat beskrivna utvecklingen vad avser

förhållandena på bostadsmarknaden och de politiska besluten i

finansieringsfrågorna har bidragit till en viss misstro vad

gäller beslut om bostadssubventioner. Företrädare för

bostadsmarknaden har i allt högre grad efterlyst långsiktigt

hållbara spelregler som står fast, även om den politiska

majoriteten i riksdagen förändras. Förhållandena inom

bostadssektorn med bl.a. långa produktionstider och

avskrivningsperioder gör behovet av långsiktighet större än inom

många andra samhällssektorer. Därtill kommer givetvis den helt

avgörande betydelsen som bostadsutgifterna har för

hushållsekonomin i många familjer.

Utskottet kan i stor utsträckning instämma i de synpunkter som

framförts av många sektorföreträdare under de senaste åren. Det

är givetvis mycket olyckligt om en osäkerhet om de framtida

förutsättningarna för bostadsfinansieringen hindrar eller

fördröjer önskvärda bostadsinvesteringar. En strävan bör därför

vara att i möjligaste mån undanröja den osäkerhet som i dag

finns inom sektorn. Detta är också en av utgångspunkterna för

den nya bostadspolitiska utredningens direktiv vad avser det

statliga stödet till bostadsbyggandet. I direktiven framhålls

särskilt behovet av långsiktig stabilitet samt att

kompletterande subventioner måste vara förutsebara under

subventionens löptid.

Utskottet har kunnat konstatera att utredningen ges stor

frihet att överväga olika frågor om det statliga stödet. En av

utredningens första uppgifter är att redovisa bedömningar av

konsekvenserna för bostadsförsörjningen av de

finansieringsregler som nu gäller för bostäder. Därefter finns

möjlighet att överväga förändringar av stödet i ett flertal

olika avseenden. Det får förutsättas att även de frågor som tas

upp i de aktuella motionerna därvid kommer att uppmärksammas. De

företrädare för samtliga riksdagspartier som ingår i utredningen

har givetvis möjlighet att särskilt framhålla angelägna frågor

för respektive parti.

Det är utskottets förhoppning att utredningens arbete kan leda

fram till att en uppgörelse träffas om långsiktigt hållbara

förutsättningar för bostadsfinansieringen. Sett mot den

bakgrunden kan det inte anses lämpligt att utskottet nu

föregriper utredningsarbetet genom uttalanden om önskvärd

utformning av bostadsfinansieringssystemet. Med hänvisning till

det anförda avstyrker utskottet därför motionerna Bo201 (c),

Bo202 (c) såvitt nu är i fråga, Bo211 (mp) yrkande 1, Bo216 (s)

yrkande 3 samt Bo237 (v) yrkande 7.

Ytterligare en fråga med anknytning till villkoren i

bostadsfinansieringssystemet skall behandlas här. Det gäller

motion Bo237 (v) yrkande 8, där riksdagen föreslås göra ett

tillkännagivande om villkoren för de kreditgarantier som ingår

som en del av det nuvarande bostadsfinansieringssystemet.

Motionärerna vill att regeringen skall inleda överläggningar med

Statens bostadskreditnämnd (BKN) om villkoren för

kreditgarantierna och om kreditgarantiavgiften. Enligt

motionärerna medför de krav på tilläggssäkerheter som BKN ibland

ställer för att bevilja kreditgaranti vissa problem.

Motionärerna anser vidare att en höjning av

kreditgarantiavgiften bör övervägas.

Även vad gäller reglerna för kreditgarantier anser

utskottet att övervägandena i den bostadspolitiska utredningen

bör avvaktas och det aktuella yrkandet således avstyrkas.

Utskottet vill dock upplysa om att en av regeringen nyligen

beslutad ändring av kreditgarantiförordningen (1991:1924)

innebär att BKN inte längre kan kräva tilläggssäkerheter för att

uppväga brister i låntagarens betalningsförmåga. Förändringen är

föranledd av att förordningen anpassats till de regler som

gäller enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Vad

gäller frågan om kreditgarantiavgiftens storlek kan upplysas om

att BKN i sin senaste anslagsframställning beräknat att man för

att uppnå full kostnadstäckning för nu aktuella årgångar skulle

behöva höja avgiften från 0,5 % till 3 % av det garanterade

beloppet. En sådan höjning måste i det nuvarande läget anses

vara helt orealistisk. Det är därför rimligt att frågan om

kreditgarantiavgiften övervägs i ett vidare sammanhang där även

övriga frågor om bostadsfinansieringssystemets utformning kan

beaktas.

Bosparande

Under de senaste årtiondena har bostadsinvesteringar till helt

övervägande del finansierats med lånat kapital. I och med

statens alltmer begränsade möjligheter att bidra till

bostadsfinansieringen har det dock under senare år i flera

sammanhang kommit att övervägas formerna för en ökad

kapitalinsats från fastighetsägarna och de boende i samband med

en bostadsinvestering. Som en förutsättning för att

privatpersoner skall kunna öka sin kapitalinsats i det egna

boendet har därvid olika former av bosparsystem kommit att

uppmärksammas. Den föregående regeringen tillsatte en utredning

om ett nytt statligt premierat bosparsystem. Utredningen

redovisade i augusti 1994 sina förslag i betänkandet Bosparande

(SOU 1994:121). Förslagen innebär en sparlåneordning där

sparvillkoren kopplas till ett statligt kreditgarantisystem för

förvärv av eget hem eller bostadsrätt för permanentboende. Efter

ett regelbundet sparande under viss tid garanteras spararen lån

till ett maximerat belopp genom av staten utfärdade

kreditgarantier.

Förslag om bosparande förs fram i sex motioner. I två av dessa

motioner hänvisas till det ovan omnämnda förslaget om ett

bosparsystem i betänkandet SOU 1994:121. Detta förslag bör

enligt motion Bo411 (m) yrkande 14 genomföras. Motionärerna

framhåller bl.a. att ett ökat bosparande kommer att underlätta

en fortsatt omställning på bostadsmarknaden och minska

risktagandet för det enskilda hushållet vid köp av bostad. Även

i motion Bo229 (fp) yrkande 3 föreslås att ett bosparsystem i

enlighet med Bosparutredningens förslag bör införas. Det anförs

dock i motionen att den tekniska utformningen av systemet först

bör övervägas närmare.

Centerpartiet avvisar däremot i sin partimotion Bo202 såvitt

nu är i fråga förslaget i betänkandet SOU 1994:121. Man anser

bl.a. att systemet riskerar att få en prisdrivande effekt och

att det dessutom skulle motverka en normalisering av

kreditmarknaden. Centerpartiet vill i stället att bosparande

skall ske genom personliga investeringskonton. På dessa konton

skulle ett skattefritt sparande på upp till ett halvt basbelopp

per år tillåtas. All avkastning på kontot föreslås vara

skattefri. Uttag utan beskattning förutsätts kunna ske bl.a.

för investering i egen permanentbostad.

I motion Bo225 (m) hänvisas såvitt nu är i fråga bl.a. till

det bosparsystem som finns i Tyskland. Detta system uppges bygga

på att spararen tecknar ett avtal med ett bosparinstitut om att

spara ett visst belopp. Bospararen kan efter att ha uppnått

sparmålet erhålla ett lån till en relativt låg fast ränta samt

en bosparpremie.

Även Miljöpartiet hänvisar i sin partimotion Bo211 yrkande 2

till det tyska sparlånesystemet samt till det system som

tillämpas inom den svenska ekonomiska föreningen JAK (Jord,

Arbete, Kapital). JAK-systemet bygger på att spararen inte får

någon sparränta. Efter en viss tids sparande kan denne i stället

låna utan att betala någon låneränta. I motionen föreslås att

ett liknande system med låg eller ingen ränta införs och

kombineras med ett krav på att det byggande som finansieras

genom systemet skall utföras efter ekologiska grundprinciper.

I motion Bo237 (v) yrkande 9 föreslås riksdagen göra ett

tillkännagivande om åtgärder som bör vidtas för att minska

kostnaderna i boendet. En sådan åtgärd bör enligt motionärerna

vara att införa ett bosparsystem som gäller alla

upplåtelseformer. Andra åtgärder som föreslås övervägas är bl.a.

att öka det enskilda ansvaret för driftkostnaderna i boendet och

att uppmuntra självbyggarinsatser.

Av samma skäl som anförts vad gäller de ovan behandlade

förslagen om förändringar i bostadsfinansieringssystemet avstår

utskottet från att värdera eller närmare kommentera de olika

förslag om bosparsystem som framförts i motionerna.

Utskottet kan dock konstatera att en bred enighet råder i fråga

om synen på behovet av ett ökat bosparande. Genom sparandet kan

lånebehovet begränsas och därmed också de risker som är

förknippade med en stor skuldsättning för det enskilda

hushållet. Även behovet av statliga insatser för

bostadsfinansieringen påverkas givetvis på sikt om ett system

för bosparande kan få en bred anslutning hos olika typer av

hushåll. Frågan om ett utvidgat bosparande ingår därför som en

del i övervägandena om hur bostadsfinansieringssystemet skall

utformas på längre sikt. Enligt sina direktiv skall den

bostadspolitiska utredningen på nytt se över frågan om

bosparande samt redovisa modeller för hur de enskilda hushållens

behov av att ta upp lån för sina bostadsinvesteringar kan

minskas. En utgångspunkt för att staten skall medverka i ett

bosparsystem bör vara att det kommer alla upplåtelseformer till

del.

Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet att riksdagen nu

bör avslå motionerna Bo202 (c) såvitt nu är i fråga, Bo211 (mp)

yrkande 2, Bo225 (m) såvitt nu i fråga, Bo229 (fp) yrkande 3,

Bo237 (v) yrkande 9 samt Bo411 (m) yrkande 14.

Ekonomiska problem i vissa bostadsrättsföreningar

En minst lika aktuell fråga som diskussionen om

bostadsfinansieringen för nyproduktionen är de ekonomiska

problem som många fastighetsägare råkat ut för de senaste åren.

I det inledande statistikavsnittet i detta betänkande finns en

redovisning av utveckligen avseende konkurser inom

bostadssektorn. Även om antalet obeståndsfall ökat inom samtliga

upplåtelseformer är det kanske problemen för

bostadsrättsföreningar producerade under senare år som kommit

att uppmärksammas mest. Denna fråga har också tagits upp i tre

motioner från allmänna motionstiden. I dessa motioner beskrivs

de svårigheter som många bostadsrättsinnehavare råkat ut för när

deras förening hamnat på obestånd. Hushållens ekonomiska

situation har ibland blivit ohållbar när det sparkapital som

investerats i bostadsrätten gått förlorat.

I motion Bo208 (s) efterlyses aktiva statliga insatser för att

hjälpa föreningar med ekonomiska problem att omförhandla

lånevillkoren eller att rekonstruera en förening som hamnat på

obestånd. Den nya bostadspolitiska utredningen bör enligt motion

Bo214 (s) uppmärksamma problemen för de krisdrabbade

bostadsrättsföreningarna. I avvaktan på dessa överväganden anser

dock motionärerna att regeringen måste finna tillfälliga

stödformer för att undvika att de mest akuta fallen hinner hamna

i obeståndssituationer. I motion Bo241 (s) efterfrågas, såvitt

nu är i fråga, ett ömsesidigt ansvar från kreditinstituten och

bostadsföretagen för att förhindra konkurser hos

bostadsrättsföreningar. Motionärerna pekar vidare på ett antal

frågor som bör uppmärksammas av den bostadspolitiska utredningen

i syfte att undvika att nytillkommande bostadsrättsföreningar

skall hamna i svårigheter. Förslag med denna inriktning finns

även i den tidigare behandlade partimotionen Bo202 från

Centerpartiet.

Utskottet ser med stor oro på utvecklingen av den ekonomiska

situationen för bl.a. de bostadsrätter som producerades

åren runt 1990. Bakom rapporterna om allt fler föreningar som

försatts i konkurs ligger många fall av enskilda hushåll som

hamnat i svåra ekonomiska situationer. Ofta har dessa personer

känt sig missledda eftersom de inte ansett sig fått en

rättvisande bild av de ekonomiska risker de påtagit sig i och

med bostadsrättsköpet. Det finns därför anledning att dra

lärdomar i detta avseende om vilka krav som bör ställas i

samband med upplåtelse av bostadsrätter. Vad gäller

motionsförslagen om åtgärder på kortare och längre sikt för att

komma till rätta med de ekonomiska problemen i vissa

bostadsrättsföreningar vill utskottet anföra följande.

På förslag av bostadsutskottet förordade riksdagen våren 1993

att en utredning skulle tillsättas med uppdrag att skyndsamt

lämna förslag om åtgärder som motverkade krisen på

bostadsmarknaden (yttr. 1992/93:BoU9y och bet. FiU30). Hösten

1993 förelades riksdagen regeringens förslag i frågan. Det

gällde bl.a. ett slopande av kopplingen mellan räntebidrag och

finansieringsform samt införande av en möjlighet till s.k.

omfördelningslån (se prop. 1993/94:76, bet. BoU6, rskr. 115).

Dessa åtgärder har sedermera visat sig ha endast en mycket

begränsad effekt för de föreningar som fått allvarliga

ekonomiska problem. Det har därför blivit alltmer uppenbart att

andra åtgärder måste vidtas för att inte obeståndssituationerna

skall få en alltför stor omfattning. Under förra året fördes i

detta syfte samtal mellan framför allt regeringen och

företrädare för bostadskreditmarknaden om lämpliga åtgärder på

kortare sikt. Under hand har en ordning kommit att etableras som

innebär att bostadskreditinstituten tagit ett större ansvar för

rekonstruktionen av krisdrabbade föreningar utan någon direkt

statlig inblandning.

Denna ordning innebär att Statens

bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) och respektive

bottenlåneinstitut gemensamt försökt finna lösningar som innebär

att krisdrabbade föreningar inte behöver försättas i konkurs

utan i stället rekonstrueras. Kreditgivarna har under vissa

förutsättningar varit beredda att omförhandla föreningarnas

lånevillkor avseende lånens storlek och ränta. Rekonstruktionen

förutsätter att SBAB och bottenlånegivaren delar på eventuella

förluster samt att bostadsrättsföreningen gör vissa åtaganden om

hur framtida intäkter och utgifter skall hanteras.

Svårigheterna inom bostadssektorn har även kommenterats i

budgetpropositionen (bil. 13 s. 167). Regeringen hänvisar där

till den ovan beskrivna ordningen för att hantera

obeståndssituationer för bl.a. bostadsrättsföreningar. Vidare

anförs att överväganden pågår om hur motsvarande situationer

skall hanteras i de fall staten har lämnat kreditgaranti genom

Statens bostadskreditnämnd (BKN). Ett förslag i denna fråga har

aviserats till senare i vår.

Som utskottet beskrivit ovan har en ordning etablerats för att

på kort sikt hantera de akuta ekonomiska problemen i vissa

bostadsrättsföreningar. Dessutom är ytterligare förslag i frågan

att vänta från regeringen. Vad gäller utvecklingen på längre

sikt inom det bostadsbestånd som uppförts eller byggts om under

senare år har den bostadspolitiska utredningen givits i uppdrag

göra bedömningar. Utredningen skall enligt sina direktiv även ge

förslag om erforderliga förändringar av villkoren för det

befintliga beståndet.

Med hänvisning till vad ovan anförts om åtgärder med anledning

av den ekonomiska situationen för vissa bostadsrättsföreningar

anser utskottet att förslagen i motionerna Bo208 (s), Bo214 (s)

samt Bo241 (s), den sistnämnda motionen såvitt nu är i fråga,

kommer att bli tillgodosedda utan att riksdagen nu gör något

tillkännagivande i frågan till regeringen. Dessutom finns

anledning att avvakta det aviserade förslaget från regeringen.

Motionerna avstyrks således.

Räntebidrag m.m.

Bakgrund

Räntesubventioner utgår i dag enligt ett antal olika

stödformer. Huvuddelen av subventionerna avser stöd som

beviljats enligt det äldre räntebidragssystem för ny- och

ombyggnad som tillämpades enligt samma huvudprinciper under åren

1975 till 1993 (SFS 1974:946, 1986:692, 1986:693, 1989:858,

1991:1933). År 1993 trädde ett nytt subventionssystem, det s.k.

Danellsystemet, i kraft (SFS 1992:986).

I budgetpropositionen förs fram förslag om ändrade regler för

räntesubventionernas årliga förändring enligt både det äldre

räntebidragssystemet och det nya subventionssystemet. Dessa

förändringar är föranledda av riksdagens beslut hösten 1994 om

vissa ändringar av kapitalbeskattningsreglerna fr.o.m. år 1995.

Dessutom föreslås den statligt reglerade ersättningslångivningen

slopas. Slutligen föreslås ändringar av villkoren i det nya

subventionssystemet avseende vilka ombyggnadsåtgärder som skall

vara stödberättigade. Det sistnämnda förslaget behandlas under

avsnittet Stöd till ROT-åtgärder m.m. nedan.

I en motion föreslås andra förändringar än dem regeringen

förordat av räntesubventionernas årliga förändring. Dessutom

föreslås i tre motioner "extra" nedtrappningar av

räntesubventioner som går utöver de årliga förändringarna enligt

de "ordinarie" reglerna. I en motion behandlas villkoren för

räntesubvention enligt det nya subventionssystemet. Slutligen

tas i detta avsnitt upp ett motionsförslag om villkoren för

räntebidrag m.m. i samband med ombildning av ett bostadsföretag

från stiftelse till aktiebolag.

Utskottet inleder med att behandla de förslag som avser de

"ordinarie" reglerna för räntebidragens årliga förändring.

Den årliga förändringen av räntebidragen

Riksdagen beslutade hösten 1994 att slopa den tidigare

beslutade sänkningen fr.o.m. år 1995 av skattesatsen för

kapitalinkomster från 30 % till 25 % (prop. 1994/95:25, bet.

FiU1, rskr. 145). Enligt tidigare riksdagsbeslut är emellertid

räntebidragsreglerna både i det gamla och det nya

räntesubventionssystemet bestämda med utgångspunkt från en

kapitalskattenivå på 25 % och en därtill kopplad avdragsrätt för

egnahemsägarnas ränteutgifter på samma nivå. Riksdagens nya

beslut om kapitalbeskattningsreglerna föranleder därför enligt

regeringen behov av att ändra reglerna för räntesubventioner för

ny- och ombyggnad av bostäder. Syftet är att återställa

neutraliteten i kapitalbeskattningshänseende mellan å ena sidan

hyres- och bostadsrätt och å andra sidan egnahem. De av

regeringen föreslagna förändringarna innebär i korthet följande.

I det äldre räntebidragssystemet minskas de årliga höjningarna

av den garanterade räntan såvitt gäller hyres- och

bostadsrättshus från 0,375 till 0,35 procentenheter. De lägre

procenttalet tillämpas fr.o.m. det bidragsår som börjar under år

1995.

För s.k. reducerat räntebidrag i det äldre systemet föreslås

bidragsandelen höjas från 25 % till 30 % av räntekostnaden och

tillämpas i fråga om räntebidrag för tid efter årsskiftet

1994/95.

I det nya subventionssystemet minskas bidragsnivån för

egnahem. De procenttal med vilka bidragsnivån årligen skall

ändras under bidragstiden, respektive för varje ny årgång, höjs.

Dessa tal höjs från 5 1/3 % till 5,7 %, respektive från

6 2/3 % till 7,1 %. Det nya procenttalet för årlig sänkning

av bidragsnivån under bidragstiden, 5,7 %, avses såvitt gäller

ärenden i vilka bidragstiden påbörjats före utgången av 1994

tillämpas fr.o.m. det bidragsår som påbörjas efter utgången av

juni 1995 och i övrigt fr.o.m. utgången av det första

bidragsåret. Det nya procenttalet 7,1 % för den årgångsvisa

sänkningen av bidragsnivån avses tillämpas fr.o.m. årsskiftet

1995/96.

Därutöver föreslås bidragsnivån för egnahem, såvitt avser den

nivå som skall gälla under det första bidragsåret, sänkas med ca

5 procentenheter i förhållande till de nivåer som nu är

föreskrivna. Sänkningen avses genomföras för de projekt som

påbörjas fr.o.m. år 1995. Denna åtgärd kombineras med en

ytterligare engångsåtgärd med innebörden att den årgångssänkning

som enligt gällande ordning skall göras vid årsskiftet 1994/95

uteblir. Således föreslås den bidragsandel på 52 % det första

bidragsåret som nu är föreskriven för hyres- och

bostadsrättsprojekt påbörjade år 1994 behållas även under år

1995. Bidragsandelen det första bidragsåret för egnahemsprojekt

som påbörjas år 1995 föreslås i konsekvens med detta sättas till

31,4 %. Med hänvisning till att räntesubventioner inte lämnas

för ombyggnad av egnahem föreslås ändringen av bidragsandelen

för hyres- och bostadsrätter bara gälla i fråga om nybyggnad.

Det förutsätts i övrigt ankomma på regeringen att närmare

utforma de bestämmelser som behövs för att åstadkomma den

föreslagna anpassningen.

Slutligen innebär regeringens förslag att den lägsta

bidragsnivån för hyres- och bostadsrätter både vad gäller ny-

och ombyggnad höjs från 25 % till 30 % av räntekostnaden.

I motion Bo231 (m) yrkande 2 föreslås såvitt nu är i fråga att

den årliga nedtrappningen av räntebidragen enligt det äldre

räntebidragssystemet ökar. Förslaget innebär att den årliga

nedtrappningen görs med 0,667 procentenheter för egnahem och med

0,5 procentenheter för flerbostadshus.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändrade regler

för räntebidragens årliga förändring m.m. De föreslagna

förändringarna är nödvändiga för att upprätthålla neutraliteten

mellan olika upplåtelseformer. Dessutom torde den del av

regeländringen i det nya subventionssystemet som innebär att

årgångssänkningen för nyproduktionen mellan år 1994 och 1995

uteblir få en positiv inverkan på bostadsproduktionen. Även om

inte denna åtgärd ensamt leder till att bostadsproduktionen kan

återgå till mer normala nivåer förbättrar den givetvis

förutsättningarna för investeringar i ett

bostadsbyggnadsprojekt.

Utskottets ställningstagande innebär att förslaget i motion

Bo231 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga bör avslås av

riksdagen. Det bör framhållas att en avtrappning av

räntebidragen i den takt som motionärerna föreslagit torde leda

till stora ekonomiska svårigheter för många fastighetsägare inom

samtliga upplåtelseformer. Sett mot bakgrund av de problem som

redan finns på bostadsmarknaden måste det anses orealistiskt att

genomföra förslaget. Frågan om de ändrade

kapitalbeskattningsreglerna även bör föranleda ändringar i vissa

villkor för ombyggnadssubvention har aktualiserats i en motion

och övervägs av utskottet under avsnittet Förutsättningar och

villkor m.m. för stöd till ROT-åtgärder nedan.

Extra besparingar på räntebidragen

Utskottet övergår nu till att behandla motionsförslagen om

extra besparingar på räntebidragen som går utöver de årliga

förändringar som behandlats ovan. Förslag med denna innebörd

läggs fram i tre motioner. I två av motionerna, Centerpartiets

partimotion Fi219 yrkande 7 såvitt nu är i fråga samt i

Kristdemokraternas partimotion Fi216 yrkande 12, föreslås att

riksdagen beslutar genomföra 1993 års beslut om extra

nedtrappningar av räntebidragen. Förslaget i Kristdemokraternas

partimotion innebär att riksdagen samtidigt bör besluta att

fastighetsskatten även i fortsättningen skall utgå med 1,5 %.

I motion Bo229 (fp) yrkande 2 föreslås att regeringen skall

återkomma med förslag om minskade bostadssubventioner

motsvarande sammanlagt 3 miljarder kronor under åren 1996--1998.

Besparingen föreslås uppgå till en miljard kronor under

respektive år. För att effekterna av besparingen inte skall bli

för stor för utsatta grupper föreslås samtidigt sammanlagt 200

miljoner kronor reserveras för justeringar i bostadsbidragen.

Vad gäller de två första motionerna om extra besparingar på

räntebidragen vill utskottet erinra om att denna fråga

behandlades av riksdagen så sent som i december 1994 (prop.

1994/95:25, yttr. BoU1y, bet. FiU1, rskr. 145). Riksdagen

beslutade då att inte genomföra det tidigare beslutet från år

1993 om besparingar på räntebidragen vad avser extra

upptrappningar av den garanterade räntan under åren 1995 och

1996. Den besparing som därmed uteblev beslutades i stället

inhämtas genom en höjning av fastighetsskatten från 1,5 % till

1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996.

Bostadsutskottet konstaterade i samband med

riksdagsbehandlingen av frågan hösten 1994 att ändringen i

besparingsmetod innebar en rättvisare fördelning av besparingen

över bostadsbeståndet. Dessutom framhöll utskottet att ändringen

något förbättrar situationen för de bostäder som producerats

kring år 1990 och som i många fall har mycket höga

kapitalkostnader. Inget av vad som anförs i de aktuella

partimotionerna föranleder utskottet att nu ompröva sitt

tidigare ställningstagande. Partimotionerna Fi216 (kds) yrkande

12 och Fi219 (c) yrkande 7 såvitt nu är i fråga, avstyrks

således.

Även förslaget i motion Bo229 (fp) yrkande 2 om minskade

bostadssubventioner åren 1996--1998 avstyrks av utskottet. En

sådan besparing som föreslås i motionen skulle riskera leda till

problem motsvarande dem som hade blivit följden av ett

genomförande av 1993 års besparingsbeslut. Dessutom finner

utskottet det motiverat att -- beträffande bostadsfinansieringen

på något längre sikt -- avvkta det pågående utredningsarbetet.

Vissa villkor för bostadssubvention

I motion Bo243 (v) anförs att frikopplingen mellan

räntebidragsgivningen och lånefinansieringen av bostadsbyggandet

har lett till vissa problem. Ett av dessa problem gäller

reglerna för bestämmandet av subventionsräntans nivå. Sedan år

1992 har låntagaren i praktiken själv kunnat bestämma den

tidpunkt -- starttidpunkten -- som bestämmer subventionsräntan

under de fem första bidragsåren. Motionärerna hänvisar till ett

exempel som visar på stora skillnader i kapitalutgifterna mellan

olika bostadsbyggnadsprojekt beroende på hur låntagaren bestämt

starttidpunkten. Mot denna bakgrund föreslås i motionens yrkande

1 att starttidpunkten för räntebidragsberäkningen bör bestämmas

till tidpunkten då lånet för projektet placeras.

Motionärerna vänder sig vidare mot att räntebidrag utgår

oavsett om byggnadsprojektet har finansierats med lån eller ej.

I motionen föreslås därför att bidragsunderlaget skall maximeras

till ett belopp motsvarande det faktiskt upptagna lånet --

yrkande 2. I konsekvens med detta förslag föreslås att

räntesubvention inte skall utgå alls om inga lån tas upp för

byggnationen -- yrkande 3.

Utskottet har i olika sammanhang uppmärksammats på

konsekvenserna av de regler för bestämmande av

subventionsräntan som varit i kraft sedan hösten 1992. Fram

till den 1 november 1992 gällde att bidragstiden skulle börja

löpa inom en period av tre månader efter färdigställandet. Oron

på kreditmarknaden hösten 1992 gjorde emellertid att vissa

låntagare fick svårigheter att erhålla långsiktig finansiering

inom tremånadersgränsen. Den dåvarande regeringen beslöt därför

att ändra reglerna så att bidragstagaren kunde vänta med att

ansöka om utbetalning av bidraget och då i princip fritt välja

starttidpunkten för subventionsräntan. Nackdelen för

bidragstagaren att vänta med att ansöka om utbetalning är att

bidrag inte betalas ut för tiden före denna ansökan.

Boverket m.fl. har hävdat att reglerna delvis fått andra

effekter än vad som avsågs. I en skrivelse till regeringen har

Boverket anfört att de nuvarande reglerna inbjuder till ett

spekulativt beteende utan nämnvärd risk för bidragstagarna.

Verket föreslår i skrivelsen också alternativa regler för

fastställande av starttidpunkten för subventionsräntan. Ett av

dessa alternativ överensstämmer med vad som i motion Bo243 (v)

yrkande 1 föreslagits.

Utskottet har erfarit att ett arbete sedan en tid pågått inom

regeringskansliet med att utforma nya regler för bestämmandet av

starttidpunkten för subventionsräntan. Svårigheterna i

sammanhanget har varit att utforma villkor som gör att man kan

undvika de problem som bl.a. Boverket påtalat utan att man

samtidigt återfår de problem som ursprungligen ledde till att

reglerna ändrades. Enligt vad utskottet erfarit återstår nu

endast vissa tekniska överväganden om utformningen av reglerna.

Det är regeringens avsikt att under de närmaste veckorna fatta

beslut i frågan.

Utskottet anser att det av regeringen aviserade beslutet bör

avvaktas. Det får förutsättas att den kommande regeländringen är

så utformad att bl.a. de problem som påtalats i motion Bo243 (v)

yrkande 1 kan elimineras. I den mån vad som föreslagits i

motionen inte kan anses vara tillgodosett med vad utskottet nu

anfört, avstyrks yrkandet.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslagen i

motion Bo243 (v) yrkandena 2 och 3 om att åter införa en

koppling mellan bidragsunderlaget och det upptagna lånet.

Denna koppling togs vad avser nya bidrag bort år 1992. I den mån

denna typ av grundläggande förändringar i

bostadsfinansieringssystemet över huvudtaget skall övervägas

bör detta ske inom ramen för den bostadspolitiska utredningen.

Yrkandena avstyrks således.

Slopad ersättningslångivning samt vissa problem vid ombildning

av bostadsföretag från stiftelse till aktiebolag

År 1990 infördes ett krav på återbetalning av äldre

anslagsfinansierade bostadslån i samband med ägarbyte. Samtidigt

infördes en statlig reglerad s.k. ersättningslångivning (prop.

1988/89:89, bet. 1988/89:BoU10, rskr. 1988/89:266).

Långivningen, som finansieras av Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), infördes för att

underlätta den förtida återbetalningen av de äldre

anslagsfinansierade bostadslånen. Genom ersättningslångivningen

kunde fastighetsägaren byta ut ett äldre statslån mot ett

ersättningslån utan att förlora rätten till räntebidrag.

Bestämmelser om ersättningslån finns i förordningen (1989:858)

om ersättningslån för bostadsändamål.

SBAB har i skrivelse till regeringen den 19 augusti 1993

föreslagit att ersättningslångivningen slopas eftersom

ersättningslåneverksamheten anses innebära vissa problem. Arten

av dessa problem redovisas i propositionen.

Regeringen hänvisar i propositionen till att alla krav på viss

lånefinansiering för att få rätt till räntebidrag enligt äldre

bestämmelser numera är borttagna och att behovet av en särskild

statligt reglerad ersättningslångivning i SBAB:s regi därmed

starkt har minskat. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de

problem med långivningen som SBAB påtalar anser regeringen att

ersättningslångivningen nu bör upphöra. Regeringen förordar att

den statligt reglerade ersättningslångivningen slopas vid

utgången av juni 1995.

Regeringens förslag om slopad ersättningslångivning har

inte genom motioner väckt några invändningar. Under utskottets

beredning av ärendet har emellertid genom en inkommen skrivelse

frågan aktualiserats om den slopade ersättningslångivningen kan

medföra hinder vid ombildning från stiftelse till aktiebolag.

Bakgrunden är att vissa äldre statsfinansierade lån får

bokföras enligt bestämmelserna i lagen (1972:175) med vissa

bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m. Dessa

bestämmelser medger att låntagaren aktiverar skuldposten i

bokföringen, vilket innebär att ett belopp motsvarande

lånebeloppet får tas upp som en särskild tillgångspost i

balansräkningen. Även i fråga om ersättningslån som ersätter

aktiverbara lån får bestämmelserna i lagen tillämpas.

Det problem som utskottet uppmärksammats på uppstår bl.a. när

ett kommunalt bostadsföretag ombildas från stiftelse till

aktiebolag. Eftersom ombildningen formellt sett innebär ett

ägarbyte måste enligt bestämmelserna de gamla

anslagsfinansierade bostadslånen lösas. Om motsvarande belopp

skall finansieras genom att lån tas upp på den allmänna

lånemarknaden istället för att som hittills finansieras genom

ersättningslån, bortfaller även möjligheten att aktivera skulden

i bokföringen. Detta kan i sin tur försvåra en ombildning

eftersom skulden i så fall måste balanseras genom exempelvis ett

ägartillskott till bolaget.

Utskottet har inte underlag att bedöma omfattningen av de ovan

beskrivna problemen som kan uppstå i samband med en avveckling

av ersättningslångivningen. Det synes dock finnas olika metoder

att eliminera problemet, exempelvis genom att kravet på att de

äldre lånen skall lösas vid ägarbyte revideras. Det bör ankomma

på regeringen att överväga frågan om det är möjligt och lämpligt

att förfara på detta eller annat sätt för att inte avvecklingen

av ersättningslångivningen skall lägga hinder i vägen för en

önskvärd förändring av ägandeformen för vissa bostadsföretag.

Det får förutsättas att regeringen därvid snarast vidtar

nödvändiga regeländringar eller, om så är erforderligt,

återkommer till riksdagen i frågan.

Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör godkänna

regeringens förslag om att slopa den statligt reglerade

ersättningslångivningen samt som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet anfört i frågan.

I motion Bo210 (s) tas upp vissa andra följder av ombildning

av kommunala bostadsstiftelser till aktiebolag. Enligt

motionären finns det i dag ca 150 kommunala bostadsstiftelser

som av ekonomiska skäl förhindras att genomföra en önskvärd

ombildning till aktiebolag. Ett hinder anses vara den

stämpelskatt som kan utgå vid ombildningen. Ett annat uppges

vara att ombildningen medför försämrade räntebidragsvillkor.

I motionens yrkande 1 föreslås att fastigheter med

vårdbyggnader m.m. bör befrias från stämpelskatt i samband med

ombildning. Bakgrunden är att Kammarkollegiet efter ett

regeringsbeslut i frågan medger befrielse från stämpelskatt vid

ombildning av en kommunal bostadsstiftelse till ett av kommunen

helägt bostadsbolag, men endast i fråga om bostadsfastigheter.

Enligt vad som anförs i motionen har vissa kommunala

bostadsstiftelser ett blandat fastighetsinnehav med både

bostadsfastigheter och vårdfastigheter. De får således betala

stämpelskatt på delar av sitt fastighetsbestånd i samband med

ombildning.

Yrkande 2 i motionen gäller att räntebidragsvillkoren inte bör

försämras vid ombildning. Bakgrunden är i detta fall att

allmännyttiga bostadsföretag enligt de äldre lånebestämmelserna

fick räntebidrag på förmånligare villkor än övriga

bostadsföretag. I samband med ombildning mister dock

bostadsföretaget sin ställning som allmännyttigt, vilket enligt

motionären också innebär att räntebidragsvillkoren försämras för

de äldre lånen.

Vad gäller den senare frågan om förändrade räntebidragsvillkor

i samband med ombildning av kommunala bostadsstiftelser till

aktiebolag har utskottet erfarit att detta problem i praktiken

löses av regeringen i de enskilda fallen. Regeringen har sedan

år 1987 riksdagens bemyndigande att tillämpa motsvarande

räntebidragsvillkor som gäller för allmännyttiga bostadsföretag

även för vissa andra bostadsföretag (prop. 1986/87:155, BoU21,

rskr. 328). I samband med att regeringen under senare tid

utnyttjat detta bemyndigande för ombildade kommunala

bostadsföretag har medgivandena förknippats med vissa villkor. I

besluten har regeringen bl.a. angivit att medgivandena endast

gäller så länge samtliga aktier i bolagen ägs av respektive

kommun.

Vad gäller möjligheten till befrielse från stämpelskatt i

samband med ombildning av kommunala bostadsstiftelser

behandlades denna fråga av utskottet våren 1993 (bet.

1992/93:BoU19). Riksdagen ställde sig då genom ett

tillkännagivande till regeringen bakom utskottets överväganden i

frågan. Utskottet anförde att befrielse från stämpelskatt för de

kommunala bostadsföretag som ändrar sin juridiska form från

stiftelse till aktiebolag under vissa förutsättningar borde

medges även fortsättningsvis. Regeringen fattade därefter i

oktober 1993 det ovan omnämnda beslutet. Detta är vägledande för

Kammarkollegiets fortsatta beredning av ansökningar om befrielse

från stämpelskatt. Som angivits i den aktuella motionen medges

enligt detta beslut inte befrielse från stämpelskatt för

vårdbyggnader. Inte heller medges befrielse vid vissa andra

ombildningar som aktualiserats genom ansökan till

Kammarkollegiet. Under utskottets beredning av frågan har

exempelvis diskuterats fall då överlåtelsen inte sker inom en

och samma kommun. Kammarkollegiet har i ett sådant aktuellt

ärende avslagit ansökan om befrielse från stämpelskatt. Ärendet

är överklagat till regeringen.

Utskottet tar inte nu ställning i frågan om befrielse från

stämpelskatt även bör medges i andra fall än enligt den praxis

som fastställts genom regeringsbeslutet hösten 1993. Som nämnts

ovan ligger för f.n. ärende i denna fråga på regeringens bord

för beredning. Utfallet av detta beslut bör avvaktas. Regeringen

har också, med anledning av riksdagens tillkännagivande om

stämpelskatten våren 1993, i skrivelsen (1994/95:15) med

redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen framhållit att en översyn av stämpelskatten planeras.

Det får förutsättas att bl.a. de frågor som ovan behandlats

därvid kommer att uppmärksammas. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motion Bo210 (s).

Stöd till ROT-åtgärder m.m.

Ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder

Regeringen lägger i budgetpropositionen fram förslag om att

ombyggnadsstöd skall utgå även för grundförstärkning. Bakgrunden

till förslaget är att stödet till ombyggnad enligt 1993 års

bostadsubventionsregler inte omfattar sådana åtgärder. Detta

riskerar enligt vad Boverket har framhållit leda till att hus

som är i behov av grundförstärkning inte åtgärdas. Bl.a. av

detta skäl anser regeringen att grundförstärkning bör få ingå

bland de åtgärder som berättigar till räntesubvention för

ombyggnad.

För att inte statens sammanlagda utgifter för

räntesubventionerna skall öka till följd av den föreslagna

utvidgningen av de räntesubventionsberättigade åtgärderna

föreslås samtidigt en motsvarande besparing göras genom en

ändring i de generella villkoren för ombyggnadsstöd. Det belopp

som generellt frånräknas den ombyggnadskostnad som skall utgöra

underlag för bidragsberäkningen föreslås höjas från 50 000 kr

till 100 000 kr per projekt. De föreslagna ändringarna av

reglerna för ombyggnadsstödet föreslås träda i kraft den 1 juli

1995.

Inga invändningar har i motioner eller under utskottets

beredning av frågan framkommit mot regeringens förslag om

ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder m.m. Utskottet

tillstyrker således förslaget.

Förutsättningar och villkor för stödet till ombyggnad m.m.

I det nya subventionssystemet för bostadsbyggande minskas, som

framgått ovan, bidragsnivån det första året för varje

nytillkommande årgång. Som också redovisats ovan läggs i

budgetpropositionen fram ett förslag som innebär att

bidragsandelen vid nybyggnad av hyres- och

bostadsrättslägenheter förblir oförändrad år 1995 i förhållande

till år 1994. Däremot föreslås att bidragsandelen sänks vid

nybyggnad av småhus -- detta med hänvisning till de förändringar

i kapitalskattesatsen som riksdagen beslutat om hösten 1994.

Vid ombyggnad av småhus lämnas inte några räntesubventioner --

detta oavsett upplåtelseform. Ändringen av bidragsandelen bör

enligt budgetpropositionen därför bara gälla i fråga om

nybyggnad. Det betyder att den sänkning av bidragsnivån som

följer av de ursprungliga reglerna genomförs för subventionen

till ombyggnad av flerbostadshus. Enda undantaget är att den

lägsta bidragsnivån för subventionen vid ombyggnad höjs från

25 % till 30 %.

Det finns enligt motion Bo239 (s) risk för att effekten av de

stimulansåtgärder för ombyggnadsinvesteringar som riksdagen

beslutat om försvagas om inte 1994 års bidragsandel behålls även

för ombyggnad. Enligt motionen är det ur neutralitetssynpunkt

dessutom logiskt att subventioner för ombyggnad av småhus som

upplåts med hyres- eller bostadsrätt lämnas på samma sätt som

för flerbostadshus -- detta då det inte är husformen utan

upplåtelseformen som är avgörande för om skatteavdrag medges

eller ej.

Det statliga stödet till ombyggnad av småhus slopades år

1993 med hänvisning till den goda utrymmesstandarden i dessa hus

och till att stödet i huvudsak bara kunde användas för

tillbyggnad. Med hänsyn till det mycket allvarliga

statsfinansiella läget ansågs ett bibehållande av stödet därför

inte vara försvarbart. De skäl som vägledde slopandet av det

statliga ombyggnadsstödet till småhus äger enligt utskottets

mening fortsatt giltighet. Utskottet är mot bakgrund härav inte

berett ställa sig bakom förslaget i motion Bo239 (s) i vad

gäller ett återinförande av ombyggnadsstödet till småhus.

Utskottet vill dock i anslutning härtill erinra om att småhusen

kan erhålla stöd för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder

bl.a. inom ramen för de särskilda ROT-insatser som riksdagen

beslutade om hösten 1994.

Utskottet är inte heller berett ställa sig bakom förslaget i

motionen vad gäller bidragsandelen för stöd vid ombyggnad.

Utskottet delar sålunda vad som i budgetpropositionen anförs i

denna del. Samtidigt vill utskottet erinra om att frågan om

ombyggnadsstödets utformning i ett längre perspektiv kommer att

övervägas av den bostadspolitiska utredningen. I detta

sammanhang kommer också frågan om stödets utformning med

avseende på neutraliteten mellan olika boende- och

upplåtelseformer att övervägas. Utskottet avstyrker med

hänvisning till det nu anförda motion Bo239 (s) även såvitt nu

är i fråga.

ROT-programmen för bostäder

På förslag av regeringen (prop. 1994/95:25) fattade riksdagen

hösten 1994 beslut om vissa ROT-åtgärder i bostäder m.m. (yttr.

1994/95:BoU1y och bet. 1994/95:FiU1). De beslutade åtgärderna

avsåg bl.a. en extra subvention om 15 % för ROT-åtgärder

avseende bostäder inkl. tillgänglighetsskapande åtgärder, ett

investeringsbidrag om 20 % för att förbättra inomhusklimatet

samt ett ombyggnadsbidrag om 20 % för särskilda boendeformer för

äldre och personer med fysiska och psykiska funktionshinder. En

förutsättning för att stöd skall kunna utgå för de aktuella

åtgärderna är att arbetena påbörjas före den 1 oktober 1995 och

att de avslutas senast under 1996.

Beslutet hösten 1994 om stöd till ROT-åtgärder i bostäder var

enligt motion Bo218 (s) ett viktigt steg för att stimulera

ombyggnad och upprustning. Enligt motionen är dock de tidsramar

för påbörjande resp. färdigställande som satts upp som

förutsättning för stöd för snäva, åtminstone för andra

fastighetsägare än villaägare. Risken anges därför vara uppenbar

att stöden får otillräcklig effekt. I motionens yrkande 2 begärs

ett riksdagens tillkännagivande om tidsramen för ROT-åtgärder

inom bostadssektorn.

I motion Bo236 (s) förordas att de hösten 1994 beslutade

ROT-åtgärderna avseende bostäder skall utsträckas till att

omfatta också insatser inom turistsektorn. Enligt motionen är

tillgången på projekt inom bostadssektorn begränsad varför en

vidgning av kretsen stödberättigade projekt är angelägen.

Till grund för riksdagens beslut hösten 1994 om ROT-åtgärder

i bostäder m.m. låg en strävan att förbättra situationen på

byggarbetsmarknaden. Det var också ett uttalat syfte att

åtgärderna skulle komma i gång snabbt. Regeringens förslag

innebar därför att stöd skulle kunna utgå endast till sådana

projekt som påbörjades före utgången av år 1995. För att

ytterligare stimulera en snabb igångsättning av angelägna

projekt beslutade riksdagen på förslag av finansutskottet att

endast åtgärder som påbörjades för den 1 oktober 1995 skulle

vara bidragsberättigade.

Målet att få en snabb effekt på sysselsättningen får

naturligtvis inte leda till att tidsgränserna sätts så snäva att

den eftersträvade effekten uteblir, dvs. att inga eller endast

få projekt hinner sättas i gång. Utskottet har också i sitt

tidigare i vår avgivna betänkande 1994/95:BoU18 uppmärksammat

detta problem. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att

regeringen aviserat sin avsikt att i samband med

kompletteringspropositionen förelägga riksdagen ett förslag om

ett investeringsprogram för att förbättra inomhusklimatet i

bostäder och offentliga lokaler. Programmet är avsett att

stimulera byggsysselsättningen och skall avse projekt som

påbörjas senast under år 1996. Ett genomförande av förslaget

innebär således att byggsysselsättningen kommer att stimuleras

även sedan det nu löpande ROT-programmet löpt ut.

Utskottet har på grundval av vad som i motion Bo218 (s)

yrkande 2 anförts inte funnit anledning till annat

ställningstagande än att riksdagens tidigare beslut nu bör ligga

fast. Enligt utskottets mening bör inte heller förslaget i

motion Bo236 (s) om en vidgning av kretsen för stödberättigade

projekt vinna riksdagens bifall. Förslagen i de nu aktuella

motionerna avstyrks således.

Fram till utgången av år 1994 har bidrag kunnat sökas för

vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i hyres- och

bostadsrättshus -- s.k. RBF-stöd. Till stödet är kopplat en

möjlighet att i bostadsföretagets balansräkning aktivera en

särskild reparationslånepost på tillgångssidan. Genom att

utnyttja denna möjlighet påverkas inte bostadsföretagets

likviditet när ett bidragsberättigat lån tas upp. Frågan om en

aktivering av vissa lån har även tagits upp ovan i utskottets

överväganden om ersättningslånens avveckling.

I motion Bo218 (s) framhålls att avvecklingen av RBF-stödet

fr.o.m. år 1995 innebär att den till stödet knutna

aktiveringsmöjligheten försvinner. Enligt motionen medför detta

också att möjligheten att lånefinansiera underhålls- och

förbättringsåtgärder försvinner. Med hänvisning härtill föreslås

att regler för aktivering i bokföringen skall införas som gör

det möjligt att även fortsättningsvis lånefinansiera denna typ

av åtgärder -- yrkande 1.

Den i motion Bo218 (s) aktualiserade frågan om aktivering av

vissa låneposter i bokföringen avser, som framgår ovan, i

första hand att göra det möjligt att lånefinansiera vissa

underhålls- och förbättringsåtgärder. Det är även enligt

utskottets mening viktigt att förutsättningar skapas så att

underhåll och förbättringar i erforderlig utsträckning kan

genomföras i bostadsbeståndet. Bostäderna måste naturligtvis

vårdas för att ge de boende en fortsatt god bostadsmiljö och för

att de skall behålla sitt värde. Det är ett gemensamt intresse

för såväl fastighetsägare som för boende att våra bostäder kan

hållas i stånd. Även statsmakterna har naturligtvis ett starkt

intresse härav. Samtidigt åvilar ansvaret för att åtgärder

verkligen vidtas i första hand fastighetsägaren.

Det vanligaste skälet till att vissa bostadsföretag i dag inte

kan finansiera underhållsåtgärder m.m. är att de har ett

otillräckligt eget kapital. Detta gäller inte minst kommunalt

ägda bostadsföretag. En förstärkning av det egna kapitalet för

dessa företag skulle göra det möjligt för dem att ta upp lån för

de nu aktuella åtgärderna. Den bostadspolitiska utredningen har

till uppgift att i samråd med företrädare för kommunerna, de

kommunala bostadsföretagen och de boende undersöka hur

kapitalanskaffning i företagen kan underlättas. Syftet är bl.a.

att stärka företagens förmåga att möta ekonomiska påfrestningar

i förvaltningen så att de kan göra nya åtaganden för att

utveckla bostadsbeståndet. Större möjligheter för företagen att

genom en ökad soliditet möta nödvändiga underhållsbehov är, inte

minst med hänvisning till det statsfinansiella läget, att

föredra framför den tidigare ordningen med s.k. RBF-stöd.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion

Bo218 (s) yrkande 1.

Stöd till energiåtgärder m.m.

Det är enligt motion Bo205 (fp) nödvändigt att komma till

rätta med vedeldningens hälso- och miljöfaror så att en

uppvärmingsform som är naturlig i Sverige inte motverkas. Enligt

motionen bör detta ske dels genom att kommunerna ges effektiva

styrmedel, dels genom stimulanser till investeringar i

miljöriktiga vedpannor. I motionen föreslås att bidragen till

ombyggnad även skall omfatta pannutrustning -- yrkande 2 -- samt

att statliga räntegarantier skall erbjudas vid investeringar i

miljögodkända vedpannor -- yrkande 3.

Till grund för motionen ligger uppfattningen att ved är en för

vårt land både naturlig och viktig energikälla. Utskottet delar

denna uppfattning. Utskottet delar även vad som i motionen

anförts om att uppvärmning med ved måste ske i sådana former

att inte hälso- eller miljöproblem uppkommer. Moderna

eldningspannor är också konstruerade så att de ger ett högt

energiutnyttjande och små utsläpp. Vid sidan av de miljömässiga

skälen talar sålunda fastighetsekonomiska skäl för att äldre

pannor bör bytas ut. Utskottet finner emellertid inte

tillräckliga skäl föreligga att förorda att statligt stöd skall

utgå för installation eller utbyte av vedpannor m.m. i enlighet

med förslagen i motion Bo205 (fp). Yrkandena 2 och 3 i motionen

avstyrks sålunda.

Om riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften skall kunna

bli verklighet är det enligt motion Bo220 (s) viktigt att minska

elanvändningen. En väg att åstadkomma denna besparing är att

ställa krav på energieffektivisering som villkor för ROT-bidrag.

Även i motion N451 (s) yrkande 8, såvitt nu är i fråga,

föreslås att energieffektivisering skall ställas som krav för

ROT-stöd.

Utskottet delar vad som i de nu aktuella motionerna anförts om

värdet av energieffektiviseringar för att minska

energianvändningen. Genom bestämmelserna i plan- och bygglagen

ställer också samhället krav på att byggnader skall medge god

hushållning med energi. Det innebär bl.a. att nya byggnader

skall utformas så att energibehovet begränsas genom låga

värmeförluster, effektiv värmeanvändning och effektiv

elanvändning. Vid ombyggnad skall kraven tillämpas på de delar

av byggnaden som byggs om i den utsträckning det är skäligt med

hänsyn till den förlängning av brukstiden som kan förväntas.

Redan i dag utgör energieffektivisering sålunda en förutsättning

för ROT-stöd i de fall byggnadsåtgärderna är av sådan omfattning

eller beskaffenhet att de omfattas av bestämmelserna i PBL i

denna del. Utskottet är inte nu berett att förorda en

ytterligare reglering av dessa frågor. Motionerna Bo220 (s) samt

N451 (s) yrkande 8, såvitt nu är i fråga, avstyrks.

Underhållsfonder m.m.

För att ekonomiskt underlätta underhåll av fastigheter

föreslås i motion Bo504 (kds) yrkande 14 att frågan om

fastighetsanknutna underhållsfonder skall utredas. Enligt

förslaget skall avsättning till fonden vara skattefri. Fonden

skall vara knuten till en fastighet och avse både hyres- och

bostadsrättshus liksom småhus. Även i motion So484 (kds) yrkande

33 förs ett motsvarande förslag fram.

Det är, som utskottet anfört ovan, viktigt att förutsättningar

skapas så att underhåll och förbättringar i erforderlig

utsträckning kan genomföras i bostadsbeståndet. Även om ansvaret

för att fastighetsunderhållet tryggas primärt åvilar

fastighetsägaren ligger det i såväl de boendes som i

statsmakternas intresse att våra bostäder kan hållas i stånd. I

den bostadspolitiska utredningens uppdrag ingår också att

överväga stödet till ombyggnad m.m. Utredningen skall dessutom

uppmärksamma de särskilda problem i fråga om möjligheterna att

finansiera underhåll och reparationer som i vissa fall följer av

omläggningen från de redovisnings- och stödregler som hittills

gällt för sådan verksamhet. Resultatet av de pågående

övervägandena bör avvaktas. Utskottet är inte nu berett att

förorda ytterligare utredningsinsatser avseende

förutsättningarna m.m. för det långsiktiga underhållet av

bostadsbeståndet. Förslagen i motionerna Bo504 (kds) yrkande 14

samt So484 (kds) yrkande 33 om underhållsfonder avstyrks

således.

Möjligheterna för kommunerna att hålla en hög standard i fråga

om underhåll och investeringar i skolor, daghem och andra

kommunala fastigheter bör enligt motion Bo504 (kds) förbättras.

Enligt motionens yrkande 4 kan detta ske genom att en kommunal

fastighetsavgift införs. Med avgiften skulle uppförande, drift

och underhåll av kommunala fastigheter kunna finansieras.

Frågor om de principiella utgångspunkterna för

fastighetsbeskattningen m.m. behandlas i

Fastighetsbeskattningsutredningens betänkande Beskattning av

fastigheter, del II (SOU 1994:57). Utredningen bereds för

närvarande i regeringens kansli. Resultatet av denna beredning

bör enligt utskottets mening avvaktas. Förslaget i motion Bo504

(kds) yrkande 4 om finansieringen av underhållet m.m. av

kommunala fastigheter avstyrks.

Anslag

Anslag till Boverket

I budgetpropositionen redovisas den övergripande inriktningen

av verksamheten vid Boverket. Verksamhetens mål för

treårsperioden 1993/94--1995/96 lades fast genom ett

riksdagsbeslut våren 1993 (prop. 1992/93:172, BoU20, rskr. 301).

I regeringens överväganden om anslaget till verksamheten vid

Boverket anges att verket omfattas av regeringens sparkrav på

utgifter för statlig konsumtion och att anslaget för budgetåret

1995/96 därför har räknats ned med 10,4 miljoner kronor. Vidare

anges att verket bör tillföras 3 miljoner kronor för att ge

möjlighet att fördjupa arbetet med att utvärdera de olika regel-

och stödsystem som verket har tillsyn och uppsikt över.

Regeringen föreslår att riksdagen till Boverkets

förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 207,9 miljoner kronor.

Anslaget till Boverket bör enligt motion Bo231 (m) yrkande 1

reduceras med 30 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag. Motionärerna anför att behovet av Boverkets verksamhet

har minskat i och med avreglering och ökat inslag av

marknadsekonomi.

Utskottet delar inte motionärernas syn på Boverkets

verksamhet. Under de närmaste åren kan behovet av olika insatser

från verket förväntas vara fortsatt stort. Inte minst mot

bakgrund av de ekonomiska ramarna för statens insatser på

bostadsområdet behöver verket även fortsättningsvis ha en hög

kompetens bl.a. i vad avser utvärderingar av olika stödsystem.

Det kan i sammanhanget nämnas att den parlamentariska

bostadspolitiska utredningen enligt sina direktiv förutsätts

kunna begära biträde av Boverket. Även det utökade

internationella samarbetet under senare år har ställt stora krav

på verket.

Regeringens förslag om anslag till Boverkets

förvaltningskostnader tillstyrks således av utskottet. Motion

Bo231 (m) yrkande 1 avstyrks.

Förslaget från regeringen om anslag till Boverkets

uppdragsverksamhet har inte mött invändningar under utskottets

beredning och tillstyrks således.

Anslag till räntebidrag

Från anslaget till räntebidrag utbetalas såväl räntebidrag för

ny- och ombyggnad av bostäder enligt äldre regler som de nya

räntesubventioner som tillämpas fr.o.m. ingången av år 1993.

Vidare utbetalas från anslaget räntestöd för förbättring av

bostadshus (s.k. RBF-stöd) samt utgifter för ombyggnadsbidrag

för äldrebostäder. Dessutom belastas anslaget med vad som

återstår i fråga om statliga bidragsåtaganden enligt ett antal

äldre stödsystem som är under avveckling.

Regeringen föreslår att riksdagen till räntebidrag m.m.

anvisar ett förslagsanslag på 43 300 miljoner kronor för

budgetåret 1995/96. Den föreslagna anslagsnivån utgår från vissa

antaganden om bostadsbyggande, räntenivåer m.m. under de

närmaste åren. Dessa förutsättningar redovisas kortfattat i

propositionen.

I motion Bo231 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga föreslås

anslaget till räntebidrag bestämmas till ett 1 100 miljoner

kronor lägre belopp än regeringen förordat. Anslagsförslaget i

Centerpartiets partimotion Fi219 yrkande 7 såvitt nu är i fråga

innebär att anslaget skall bestämmas till ett belopp som är

1 750 miljoner kronor lägre än i regeringsförslaget.

Utskottet har ovan i avsnittet Räntebidrag m.m. behandlat och

avstyrkt de sakförslag som grundar anslagsförslagen i

motionerna. Motionerna avstyrks därför även såvitt avser förslag

om nivån på anslaget till räntebidrag m.m. Regeringens

förslag tillstyrks.

Anslag i övrigt

Vad i budgetpropositionens bilaga 13 föreslagits beträffande

anslag i övrigt såvitt avser anslagsposterna G4--G8,

tillstyrks av utskottet. Mot regeringens förslag i denna del har

inga invändningar framkommit i motioner eller under utskottets

behandling. De poster som här avses är anslagen till

investeringsbidrag till bostadsbyggande, tilläggslån för vissa

reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och

bostadsrättshus, vissa lån till bostadsbyggande samt anslagen

till Statens bostadskreditnämnd för förvaltningskostnader och

garantiverksamheten.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadspolitikens inriktning och utformning

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo202 i motsvarande

del, 1994/95:Bo213, 1994/95:Bo216 yrkande 2, 1994/95:Bo217,

1994/95:Bo233, 1994/95:Bo237 yrkande 1 och 1994/95:Bo411 yrkande

16,

res. 1 (m)

2. beträffande organisationen av de bostadspolitiska

frågorna i regeringskansliet

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo202 i motsvarande

del och 1994/95:Bo232,

res. 2 (m, fp, kds) - motiv.

3. beträffande bostadsbyggnadsbehovet

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo227, 1994/95:Bo230

och 1994/95:Bo241, den sistnämnda motionen i motsvarande del,

res. 3 (m) - motiv.

4. beträffande kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo216 yrkandena 5 och

6 samt 1994/95:Bo411 yrkande 15,

res. 4 (m)

5. beträffande boendesegregationen

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo216 yrkande 1,

1994/95:Bo229 yrkande 1, 1994/95:Bo237 yrkande 2, 1994/95:Sf608

yrkande 7, 1994/95:Sf635 yrkandena 6 och 7, 1994/95:Sf636

yrkandena 17--21 samt 1994/95:So293 yrkande 10,

res. 5 (m) - motiv.

6. beträffande ungdomars boende

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo206, 1994/95:Bo216

yrkande 7 och 1994/95:Fi417 yrkandena 7 och 8,

res. 6 (m) - motiv.

res. 7 (mp)

7. beträffande boendeformer för handikappade m.fl.

att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 6,

8. beträffande ett nytt bostadsfinansieringssystem

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo201, 1994/95:Bo202,

denna motion i motsvarande del, 1994/95:Bo211 yrkande 1,

1994/95:Bo216 yrkande 3 och 1994/95:Bo237 yrkande 7,

9. beträffande reglerna för kreditgarantier

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo237 yrkande 8,

10. beträffande bosparsystem

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo202, denna motion i

motsvarande del, 1994/95:Bo211 yrkande 2, 1994/95:Bo225 i

motsvarande del, 1994/95:Bo229 yrkande 3, 1994/95:Bo237 yrkande

9 och 1994/95:Bo411 yrkande 14,

res. 8 (m)

11. beträffande den ekonomiska situationen för

bostadsrätter

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo208, 1994/95:Bo214

och 1994/95:Bo241, den sistnämnda motionen i motsvarande del,

12. beträffande räntebidragens årliga förändring

att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga

13 förordats om ändring av räntesubventioner för bostäder med

anledning av nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995 samt

avslår motion 1994/95:Bo231 yrkande 2 i motsvarande del,

res. 9 (m)

13. beträffande extra besparingar på räntebidragen

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 12 och

1994/95:Fi219 yrkande 7, det sistnämnda yrkandet i motsvarande

del,

res. 10 (m) - motiv. - villk. res. 9

res. 11 (c)

res. 12 (fp) - motiv.

res. 13 (kds)

14. beträffande minskade bostadssubventioner åren

1996--1998

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo229 yrkande 2,

res. 14 (m) - motiv. - villk. res. 9

res. 15 (c, kds) - motiv. - villk. res. 11 eller res. 13

res. 16 (fp)

15. beträffande regler för bestämmande av

subventionsräntan

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo243 yrkande 1,

res. 17 (v)

16. beträffande bidragsunderlaget och det upptagna lånet

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo243 yrkandena 2 och 3,

res. 18 (v)

17. beträffande slopad ersättningslångivning

att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga

13 förordats om att slopa den statligt reglerade

ersättningslångivningen samt som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

res. 19 (m)

18. beträffande ombildning av kommunala bostadsstiftelser

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo210,

res. 20 (m) - motiv.

19. beträffande ombyggnadsstöd för

grundförstärkningsåtgärder

att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga

13 förordats om ombyggnadsstöd för grundförstärkning m.m.,

20. beträffande stödet till ombyggnad

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo239,

21. beträffande ROT-åtgärder i bostäder m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo218 yrkande 2 och

1994/95:Bo236,

res. 21 (m) - motiv.

22. beträffande aktivering av vissa låneposter i

bokföringen

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo218 yrkande 1.

23. beträffande uppvärmning med ved

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo205 yrkande 2 och 3,

24. beträffande energieffektiviseringar

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo220 och 1994/95:N451

yrkande 8, det sistnämnda yrkandet i motsvarade del,

25. beträffande underhållsfonder

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo504 yrkande 14 och

1994/95:So484 yrkande 33,

26. beträffande finansieringen av underhållet m.m. av

kommunala fastigheter

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo504 yrkande 4,

27. beträffande anslag till Boverkets

förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 och med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 1 till

Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 207 900 000 kr,

res. 22 (m)

28. beträffande anslag till Boverkets uppdragsverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96

anvisar ett anslag på 1 000 kr,

29. beträffande anslaget till räntebidrag m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 och med avslag på motionerna 1994/95:Bo231 yrkande 2 och

1994/95:Fi219 yrkande 7, båda motionsyrkandena i motsvarande

del, till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar

ett förslagsanslag på 43 300 000 000 kr,

res. 23 (m) - villk. res. 9

res. 24 (c, kds) - villk. res. 11 eller res. 13

30. beträffande anslag i övrigt

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 för budgetåret 1995/96 anvisar till

a) Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett

förslagsanslag på 200 000 000 kr,

b) Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder

i hyres- och bostadsrättshus ett förslagsanslag på

25 000 000 kr,

c) Vissa lån för bostadsbyggande ett förslagsanslag på

1 000 000 kr,

d) Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader ett

ramanslag på 22 100 000 kr,

e) Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet ett

förslagsanslag på 1 000 kr.

Stockholm den 6 april 1995

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson

(s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström

(s), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson

(s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe

Hellberg (v), Carina Moberg (s), Inga Berggren (m), Per Lager

(mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).

Reservationer

1. Bostadspolitikens inriktning och utformning (mom. 1)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Det grundläggande" och på s. 21 slutar med "av

utskottet" bort ha följande lydelse:

Den enskilde medborgaren måste, som framhålls i motion Bo411

(m), garanteras rätten att i så stor utsträckning som möjligt

bestämma över sitt eget boende. Det betyder att förutsättningar

skall skapas för att ett rikt utbud av småhus, bostadsrätter,

hyreslägenheter och ägarlägenheter med olika planlösningar,

rumsstorlekar och standard skall kunna erbjudas

bostadskonsumenterna. Utgångspunkten måste vara att

bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och inte

av politiker och byråkrater genom planeringsåtgärder eller andra

regleringar.

Vad som skall byggas skall enligt utskottets mening sålunda

bestämmas av hushållens önskemål och inte genom politisk

styrning. Det innebär att de lagar, regleringar och

subventionssystem som hindrar bostadskonsumenternas efterfrågan

från att få genomslag måste avvecklas. Politikens roll skall

sålunda koncentreras till att ta ansvar för sådana övergripande

frågor som miljö och infrastruktur.

Bostadspolitiken skall vidare inriktas på att behandla olika

boende- och upplåtelseformer likvärdigt ur skatte- och

finansieringssynpunkt. Det innebär att det ensidiga gynnandet av

vissa boendeformer, främst hyresrätt i kommunalt ägda

bostadsföretag, måste upphöra. Den av olika s-regeringar förda

politiken har i detta avseende endast bidragit till att motverka

ett spritt och enskilt ägande till förmån för ett koncentrerat

offentligt ägande.

En absolut förutsättning för att alla människor skall kunna

erbjudas ett boende som svarar mot deras efterfrågan är

naturligtvis att boendekostnaderna kan hållas tillbaka. Detta är

dock inte något som kan ske genom bostadspolitiska åtgärder,

utan det förutsätter i första hand en ansvarsfull ekonomisk

politik som sänker räntorna. Sänkta räntor innebär i sin tur

sänkta kapitalkostnader och därmed ett minskat behov av

hyreshöjningar för det egna boendet. De hittillsvarande

åtgärderna att genom olika subventionssystem och liknande

åtgärder försöka påverka bostadskostnaderna skapar enbart en

illusion av att kostnaderna för boendet är låga. Genom att

kostnaderna i stället finansieras över statsbudgeten leder

subventionerna till sämre statsfinanser och därmed högre räntor

som i sin tur fördyrar boendet. Effekterna blir därmed de

motsatta till vad som eftersträvats.

De enda subventioner som enligt utskottets mening kan

accepteras på bostadsmarknaden är de bidrag som går

direkt till den enskilde för att garantera honom eller henne

tillgång till en fullgod bostad. Dessa bidrag skall emellertid

inte betraktas som en del av bostadspolitiken, utan som en del i

ett grundläggande socialt skyddsnät.

Den enskildes äganderätt måste stärkas. Politiskt godtycke

skall inte hindra användningen av enskilt ägd mark. Det innebär

bl.a. att expropriation och regleringar är åtgärder som skall

användas ytterst restriktivt. Inte minst gäller detta i glesbygd

där åtgärder i stället bör vidtas för att underlätta nybyggande

och utveckling. Endast genom att på detta sätt förbättra

villkoren för byggande och boende skapas förutsättningar för en

levande landsbygd och skärgård. Målet för markpolitiken skall

vara att slå vakt om miljö och allmän säkerhet. Den skall

dessutom genom framförhållning i planeringen ge goda

förutsättningar för en väl fungerande infrastruktur.

Sammanfattningsvis bör enligt utskottets mening

bostadspolitiken ges en utformning som garanterar den enskilde

rätten att i så stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt

eget boende. Det är hushållens önskemål och efterfrågan som

skall vara vägledande. En effektiv och väl fungerande

bostadsmarknad förutsätter att marknadsekonomins principer

tillåts vara styrande. I korthet innebär det

att subventionsavvecklingen måste fullföljas,

att likabehandling av olika upplåtelseformer måste införas,

att offentliga bostadsföretag bör säljas,

att äganderätten skall stärkas samt

att avregleringen skall fullföljas.

Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo411 (m) yrkande

16 anfört om bostadspolitikens inriktning och utformning bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets

ställningstagande i denna del innebär att övriga motionsyrkanden

avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:1. beträffande bostadspolitikens inriktning och

utformning

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo411 yrkande 16

och med avslag på motionerna 1994/95:Bo202, denna motion i

motsvarande del, 1994/95:Bo213, 1994/95:Bo216 yrkande 2,

1994/95:Bo217, 1994/95:Bo233 samt 1994/95:Bo237 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Organisationen av de bostadspolitiska frågorna i

regeringskansliet (mom. 2, motiveringen)

Knut Billing (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga

Berggren (m), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström

(m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar

med "Sedan mitten" och på s. 22 slutar med "de avstyrks" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet har vid två tidigare tillfällen haft att

behandla förslag om hur regeringen skall hantera de

bostadspolitiska frågorna i sitt kansli. Vid det första av dessa

tillfällen våren 1993 konstaterade ett enhälligt utskott (bet.

1992/93:BoU11 s. 8) att ärendefördelningen mellan olika

departement var en fråga som regeringen självständigt hade att

avgöra. Utskottet ansåg då att ett tillkännagivande i frågan

redan av detta skäl var olämpligt. Utskottet vidhåller denna

principiella uppfattning. Partimotionen Bo202 (c), såvitt nu är

i fråga, samt motion Bo232 (s) avstyrks med hänvisning till det

anförda.

3. Bostadsbyggnadsbehovet (mom. 3, motiveringen)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 22 börjar med "Det är" och på s. 23 slutar med "de

avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utgångspunkten för bostadspolitiken bör vara att hushållens

önskemål och behov i möjligaste mån skall styra vilka bostäder

som skall produceras och var de skall byggas. Det betyder att

bostadsbyggnadsbehovet måste bedömas utifrån den kunskap som

finns om bostadskonsumenternas efterfrågan. Vid ett sådant

synsätt måste det ankomma på bostadsmarknadens aktörer att svara

för att bostadsbyggandet får en omfattning som svarar mot

efterfrågan. En förutsättning för att detta skall bli möjligt är

bl.a. en väl fungerande bostadsmarknad där den verkliga

efterfrågan tillåts få genomslag.

Vad i motionerna Bo227 (s), Bo230 (s) och Bo241 (s), såvitt nu

är i fråga, förordats avstyrks med hänvisning till det nu

anförda.

4. Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. (mom. 4)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Som framgått" och slutar med "avstyrks således" bort

ha följande lydelse:

De kommunägda bostadsföretagen har alltsedan sin tillkomst

efter kriget givits en särställning på den svenska

bostadsmarknaden. De har omfattats av en mängd gynnande regler

som helt har satt konkurrensen ur spel. Vi kan i dag också

avläsa effekterna av denna politik. Det gäller bl.a. den höga

andelen hyresbostäder i bostadsbeståndet. Som framhålls i motion

Bo411 (m) är detta inte följden av bostadskonsumenternas

egentliga efterfrågan, utan det beror på en bostadspolitik där

ägande och valfrihet motarbetats medan den offentligägda

hyresrätten har favoriserats.

Under den förra fyrpartiregeringen påbörjades en avreglering

av bostadsmarknaden som bl.a. syftade till att ge neutralitet

mellan olika upplåtelseformer och mellan olika fastighetsägare.

Ett väsentligt inslag i denna politik var att skapa

likställighet mellan de kommunägda bostadsföretagen och övriga

bostadsföretag. Det innebär att favoriseringen av dessa

företag i det närmaste upphört och att kommunala bostadsbolag

får konkurrera på i stort sett lika villkor som andra

bostadsföretag. Enligt utskottets mening kvarstår dock två

viktiga skillnader. Det gäller förekomsten av dels kommunal

borgen, dels kommunala tillskott av skattemedel till kommunala

bostadsföretag.

Det är enligt utskottets mening inte rimligt att kommunerna

med hjälp av skattemedel på detta sätt kan stödja de egna

bostadsföretagen. I enlighet med förslaget i motion Bo411 (m)

bör därför åtgärder vidtas för att hindra kommunerna från att

fortsättningsvis direkt eller indirekt ekonomiskt stödja av dem

ägda bostadsföretag. Ett förbud mot kommunal borgen eller direkt

kommunalt stöd bör alltså införas i de nu aktuella

situationerna.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motion Bo411

(m) yrkande 15 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att

motionerna Bo213 (s) samt Bo216 (s) yrkandena 5 och 6 avstyrks.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:4. beträffande kommunernas ansvar för

bostadsförsörjningen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo411 yrkande 15

samt med avslag på motion 1994/95:Bo216 yrkandena 5 och 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Boendesegregationen (mom. 5, motiveringen)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 26 börjar med "Som framgått" och på s. 28 slutar med

"anses erforderligt" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den oro som kommer till uttryck i flera av

motionerna över problemen i vissa bostadsområden med stor

boendesegregation. Dessa problem är emellertid till stor del av

sådan natur att de inte kan lösas med de medel som står till

buds inom bostadspolitikens ram. Socialutskottet bereder frågor

som gäller de sociala problem som uppstått genom en ensidig

befolkningssammansättning i delar av bostadsbeståndet. Det

förtjänar dock i sammanhanget påpekas att en starkt bidragande

orsak till att problemen uppstått står att finna i den av

tidigare socialdemokratiska regeringar förda bostadspolitiken.

En ideologiskt betingad satsning under flera årtionden på

kommunägda hyresfastigheter har således bidragit till att vi

i dag har hela stadsdelar där de boende inte känner tillräckligt

ansvar för den egna lägenheten eller sitt bostadsområde. Till

detta har bidragit både ensidigheten i utbudet av

upplåtelseformer och i den fysiska utformningen av boendemiljön.

Bostadsområden med en blandning av hustyper och med ett större

inslag av egnahem och bostadsrättslägenheter har

erfarenhetsmässigt visat sig fungera betydligt bättre. Även i

s.k. problemområden är det påtagligt att i övrigt identiska

bostadshus fungerar betydligt bättre om de boende känner ett

eget ekonomiskt ansvar för sin bostad. Det har nästan alltid

visat sig att både skötseln av fastigheten och trivseln blivit

bättre efter en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt.

Det vore givetvis att ge en förenklad bild av problemens

omfattning i de segregerade bostadsområdena att påstå att

problemen kan lösas genom ett större inslag av ägda bostäder.

Insatser behöver göras inom exempelvis socialpolitikens,

utbildningpolitikens och arbetsmarknadspolitikens ram. Även inom

dessa områden torde emellertid de erforderliga åtgärderna till

stor del handla om att ge de enskilda individerna större

möjlighet att ta ansvar för sina liv. Vad gäller erforderliga

åtgärder inom bostadsutskottets ansvarsområde har utskottet ovan

under avsnittet om bostadspolitikens inriktning och utformning

redovisat sin principiella inställning.

Vad utskottet ovan anfört innebär att en inriktning av

bostadspolitiken i enlighet med vad Moderata samlingspartiet

föreslagit i sina bostadspolitiska motioner även kommer att

medföra förbättringar inom de bostadsområden som i dag har

segregationsproblem. Det är däremot inte lämpligt att utforma en

särskild bostadspolitik för dessa områden. Detta skulle snarast

bidra till att konservera problemen. Riksdagen bör mot denna

bakgrund avslå de aktuella motionskraven om olika former av

tillkännagivanden om särskilda bostadspolitiska åtgärder för

områden med segregationsproblem. En fortsatt omläggning av den

generella bostadspolitiken i linje med det arbete som den

tidigare borgerliga regeringen inledde bör däremot efterlysas

från regeringens sida.

6. Ungdomars boende (mom. 6, motiveringen)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 28 börjar med "Ungdomar är" och på s. 29 slutar med "7 och

8" bort ha följande lydelse:

Det bästa sättet att stärka ungdomars och andra gruppers

ställning på bostadsmarknaden är enligt utskottets mening att

verka för att det finns bra och ändamålsenliga bostäder att

tillgå för alla. Målsättningen bör vara att lösa bostadsfrågan

för ungdomar liksom för andra hushåll på den reguljära

bostadsmarknaden. Vad som erfordras är därför en bostadspolitik

som skapar långsiktigt hållbara förutsättningar som tryggar

bostadsförsörjningen för alla. Ett genomförande av förslagen i

motion Bo411 (m), som utskottet ovan ställt sig bakom, leder

också till att en sådan bostadspolitik kan förverkligas.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill förslagen i

motionerna Bo206 (mp), Bo216 (s) yrkande 7 samt Fi417 (mp)

yrkandena 7 och 8.

7. Ungdomars boende (mom. 6)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "Ungdomar är" och på s. 29 slutar med "7 och 8" bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i motionerna Bo206 (mp) och Fi417 (mp) har många

ungdomar i dag svårt att hitta en bostad som de har råd med.

Skälet till detta är främst att bostadsbyggandet under senare år

varit alltför inriktat på fördyrande standardnormer. Tillsammans

med den allmänna prisutvecklingen i byggandet har detta lett

till bostadskostnader som ligger långt över vad vanliga ungdomar

kan betala. Som en följd härav bor ungdomar i dag kvar hemma

under allt längre tid. Det är inte heller ovanligt att ungdomar

som skaffat egen bostad av ekonomiska skäl tvingas flytta

tillbaka till föräldrahemmet.

Enligt utskottets mening måste möjligheterna för unga att

skaffa sig en egen bostad till rimliga kostnader förbättras. En

produktion av enkla bostäder utförda i hälso- och miljöriktiga

material måste därför stimuleras. Det kan t.ex. avse bostäder

med ett rum och kokvrå där komplicerade ventilationsanläggningar

ersatts av öppningsbara fönster och där miljöriktiga och

samtidigt billiga installationer som mulltoalett och alternativa

uppvärmningsmöjligheter liksom utrymmen för källsortering och

kompostering är standard.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motionerna

Bo206 (mp) och Fi417 (mp) yrkandena 7 och 8 anfört om ungdomars

boende bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I

den mån förslaget i motion Bo216 (s) yrkande 7 inte kan anses

tillgodosett med det nu anförda avstyrks det av utskottet.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:6. beträffande ungdomars boende

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo206 samt

1994/95:Fi417 yrkandena 7 och 8 och med avslag på motion

1994/95:Bo216 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Bosparsystem (mom. 10)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34

börjar med "Av samma" och slutar med "yrkande 14" bort ha

följande lydelse:

Ett bosparsystem som kan stimulera till köp av en egen bostad

har under lång tid efterlysts av personer med insikt i de

ekonomiska förhållandena på bostadsmarknaden. Om ett sådant

sparsystem funnits i Sverige och vunnit bred anslutning hade

sannolikt de senaste årens kris på fastighetsmarknaden varit av

betydligt mindre omfattning. Ett av de grundläggande problemen

inom bostadssektorn är att huvuddelen av alla

bostadsinvesteringar sker med lånade medel. Enskilda hushåll har

tagit på sig skuldbördor som gjort dem mycket känsliga för

utvecklingen på kapitalmarknaden. Andra hushåll har inte kunnat

satsa på en egen bostad eftersom startkapital saknats den dag

familjesituationen gjort att man efterfrågar ett småhus.

Bosparande är att betrakta som en långsiktig investering i

framtiden. Det är därför viktigt att tidigt grundlägga goda

sparvanor hos ungdomar. Bosparandet är också långsiktigt i den

bemärkelsen att det tar kanske upp mot tio år från att ett

bosparsystem införs till det är utbyggt och får fullt genomslag

i sätten att finansiera ett bostadsköp. Det är därför angeläget

att de politiska besluten om förutsättningarna för ett

bosparsystem snarast kan fattas. Som framhålls i motion Bo411

(m) har en bosparutredning nyligen presenterat ett förslag till

hur ett ökat bosparande skall kunna stimuleras genom en statlig

kreditgaranti. Enligt utskottets uppfattning motsvarar detta

förslag de krav som bör ställas på ett bosparsystem utformat

efter de svenska förhållandena på bostads- och kreditmarknaden.

Det bör därför ankomma på regeringen att snarast återkomma med

ett konkret förslag i enlighet med vad Bosparutredningen

föreslagit i sitt betänkande SOU 1994:121. Förslaget bör

föreläggas riksdagen i sådan tid att reglerna för det nya

bosparsystemet kan träda i kraft den 1 januari 1996.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen med anledning av

motionerna Bo411 (m) yrkande 14 och Bo225 (m), såvitt nu är i

fråga, som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att

även vad i motion Bo229 (fp) yrkande 3 föreslagits i huvudsak

blir tillgodosett. Övriga motionsyrkanden med förslag om

bosparande avstyrks.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

10. beträffande bosparsystem

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo411

yrkande 14, 1994/95:Bo225 i motsvarande del och 1994/95:Bo229

yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:Bo202 i

motsvarande del, 1994/95:Bo211 yrkande 2 och 1994/95:Bo237

yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. Räntebidragens årliga förändring (mom. 12)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "ROT-åtgärder

nedan" bort ha följande lydelse:

Bostadssubventionssystemen har under lång tid bidragit till

fördyringar inom bostadssektorn och en snedvridning av

konkurrensen. Den borgerliga regeringen fattade mot denna

bakgrund flera beslut som syftade till att avveckla statens

åtaganden i bostadsfinansieringen. Statens starka påverkan av de

ekonomiska förutsättningarna för bostadsbyggandet har emellertid

pågått så länge att en viss avvecklingsperiod erfordras. Det

äldre räntebidragssystemet byttes därför ut mot ett nytt system

som syftar till att fram till år 2000 i princip ta bort

bostadssubventionerna för den nytillkommande

bostadsproduktionen. I motion Bo231 (m) yrkande 2, såvitt nu är

i fråga, föreslås förändringar i räntevillkoren även för det

äldre subventionssystemet som innebär att också avvecklingen av

dessa påskyndas.

Utskottet tillstyrker motionsförslaget. Mot bakgrund av det

statsfinansiella läget bör en ökad avtrappningstakt av

subventionerna kunna accepteras. Regeringsförslaget om

förändrade villkor för räntebidragen utgår från en

kapitalbeskattningsnivå på 30 %. Utskottet anser att riksdagen

snarast bör besluta återgå till beskattningsnivån 25 % som

fastställdes under det borgerliga regeringsinnehavet. Med denna

inställning finns inte skäl att genomföra de regeländringar som

föreslås i budgetpropositionen. Riksdagen bör därför avslå

regeringsförslaget.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att ekonomiskt utrymme

för den ovan föreslagna höjningen av avtrappningstakten för

räntebidragen i de äldre systemen bör skapas genom att beslutet

från hösten 1994 att kraftigt höja fastighetsskatten rivs upp.

Fastighetsskatten innebär ett betydande ingrepp på

bostadsmarknaden och har dessutom en negativ effekt på

hushållens förmåga att utan bidrag klara sina boendekostnader.

Det är mot denna bakgrund angeläget att fastighetsskatten

gradvis avvecklas. I ett första steg bör skattenivån återställas

till 1,5 %. Frågor om fastighetsskatten ankommer dock på

skatteutskottet att närmare bereda.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

12. beträffande räntebidragens årliga förändring

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo231 yrkande 2

i motsvarande del och med avslag på proposition 1994/95:100

bilaga 13 om ändring av räntesubventioner för bostäder med

anledning av nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13, motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 9

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 38 börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med

"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan förordat en regeländring vad avser den

"ordinarie" avtrappningstakten för räntebidrag enligt det äldre

räntebidragssystemet. Denna besparingsmetod är att föredra

framför de förslag om "extra" besparingar på räntebidragen som

föreslås i de nu aktuella motionerna. Företrädare för

bostadsbranschen har starkt betonat behovet av fasta spelregler

och klara besked om erforderliga besparingar inom sektorn. Den

av utskottet förordade besparingsmetoden uppfyller bättre än

motionsförslagen dessa önskemål. Det kan också påpekas att den

förordade besparingsmetoden under åren 1995 och 1996 leder till

lägre kostnadshöjningar för de berörda årgångarna än den av (c)

och (kds) förordade besparingsmetoden. Mot denna bakgrund

avstyrks motionerna Fi216 (kds) yrkande 12 och Fi219 (c) yrkande

7 såvitt nu är i fråga.

11. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med "avstyrks

således" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionsförslagen om att den tidigare

beslutade men av riksdagen hösten 1994 ändrade besparingen på

räntebidragen åren 1995 och 1996 bör genomföras. Det

statsfinansiella läget är nu sådant att besparingsbesluten måste

fullföljas för att trovärdighet för de statliga sparplanerna

skall uppnås. Detta gynnar på sikt även bostadskonsumenterna

genom lägre marknadsräntor för bostadslånen.

Vad utskottet anfört i denna fråga med anledning av motionerna

Fi216 (kds) yrkande 12 och Fi219 (c) yrkande 7, såvitt nu är i

fråga, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande extra besparingar på räntebidragen

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fi216

yrkande 12 och 1994/95:Fi219 yrkande 7, det sistnämnda yrkandet

i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13, motiveringen)

Erling Bager (fp) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 38 börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med

"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Höstens riksdagsbeslut om att inte fullfölja de tidigare

beslutade besparingarna på räntebidragen för åren 1995 och 1996

var oklokt. Det är dock nu inte praktiskt genomförbart att åter

ändra detta beslut. Utskottet förordar i stället att en

besparing genomförs enligt det förslag från Folkpartiet som

behandlas nedan. De nu aktuella motionerna (c) och (kds)

avstyrks således.

13. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13)

Ulf Björklund (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38

börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med "avstyrks

således" bort ha följande lydelse:

Riksdagen beslutade hösten 1994 på förslag av den

socialdemokratiska regeringen att höja fastighetsskatten till

1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996. Samtidigt revs ett tidigare

beslut upp om besparingar på räntebidragen om 2,5 miljarder

kronor under åren 1995 och 1996.

Utskottet anser att den tidigare beslutade besparingen på

räntebidragen är att föredra framför en skattehöjning. Beslutet

om en fastighetsskattehöjning bör därför snarast ändras och

besparingarna på räntebidragen genomföras så att de förutsatta

sparmålet uppnås.

Vad utskottet anfört i denna fråga med anledning av motion

Fi216 (kds) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Detta innebär även att vad som i motion

Fi219 (c) yrkande 7 förordats i allt väsentligt blir

tillgodosett.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

13. beträffande extra besparingar på räntebidragen

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fi216

yrkande 12 och 1994/95:Fi219 yrkande 7, det sistnämnda yrkandet

i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14,

motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 9

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 39 börjar med "Även förslaget" och slutar med "pågående

utredningsarbetet" bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan förordat att besparingar på

bostadssubventionerna görs fr.o.m. nästa budgetår genom en

ändring av de "ordinarie" reglerna för räntebidragen. Utrymme

för ytterligare besparingar i enlighet med förslaget i motion

Bo229 (fp) yrkande 2 finns enligt utskottets mening inte.

Motionsförslaget avstyrks således.

15. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14,

motiveringen)

Under förutsättning av bifall till reservation 11 eller 13

Ingrid Skeppstedt (c) och Ulf Björklund (kds) anser att den

del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Även

förslaget" och slutar med "pågående utredningsarbetet" bort ha

följande lydelse:

Utskottet har ovan ställt sig bakom motionsförslag med

innebörden att den av riksdagen tidigare beslutade besparingen

på räntebidragen för åren 1995 och 1996 bör genomföras.

Därutöver bör för närvarande inte beslut fattas om ytterligare

besparingar i vad avser räntesubventionerna. Motion Bo229 (fp)

yrkande 2 avstyrks.

16. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Även förslaget" och slutar med "pågående

utredningsarbetet" bort ha följande lydelse:

I stället för att nu åter ändra höstens beslut om att slopa

den tidigare beslutade besparingen på räntebidragen för åren

1995 och 1996 bör regeringen anmodas att återkomma med ett nytt

förslag som kan bidra till saneringen av statsfinanserna. Dagens

problem på bostadsmarknaden är till övervägande del beroende av

den höga räntenivån. Trovärdiga åtgärder behövs därför för att

skapa balans i statsbudgeten och därigenom få till stånd en

räntesänkning.

Utskottet ställer sig bakom förslaget i motion Bo229 (fp)

yrkande 2 om att bostadssubventionerna bör sänkas med 1 miljard

kronor per år under åren 1996--1998. En sådan besparing om

sammanlagt 3 miljarder kronor innebär en mindre belastning på

bostadssektorn under år 1996 än vad som hade blivit följden om

det tidigare besparingsbeslutet fullföljts. Besparingen bör

kombineras med justeringar i bostadsbidragen för att inte

effekterna skall bli för stora på utsatta grupper.

Kompensationen genom bostadsbidragssystemet bör ligga inom en

total ram om 200 miljoner kronor.

Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att

utforma ett besparingsförslag enligt de riktlinjer som nu

redovisats. Detta bör riksdagen med anledning av motion Bo229

(fp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

14. beträffande minskade bostadssubventioner åren

1996--1998

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo229 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Regler för bestämmande av subventionsräntan (mom. 15)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39

börjar med "Utskottet har" och på s. 40 slutar med "avstyrks

yrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar vad i motion Bo243 (v) anförts om att reglerna

för bestämmande av subventionsräntan bör ändras i enlighet med

Boverkets förslag. Det har nu förflutit lång tid sedan Boverket

påtalade de negativa effekterna av nuvarande regler utan att

regeringen vidtagit några åtgärder. Under tiden har

fastighetsägare med en god likviditet kunnat tillskansa sig

bostadssubventioner i betydligt större omfattning än vad som

ursprungligen förutsatts. Det begränsade utrymme som står till

buds för det statliga stödet till de boende borde kunna användas

och styras på ett betydligt bättre sätt än vad som blir följden

av nuvarande regler.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo243 (v)

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande regler för bestämmande av

subventionsräntan

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo243 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Bidragsunderlaget och det upptagna lånet (mom. 16)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40

börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks således" bort

ha följande lydelse:

Lika felaktigt som att staten betalar räntesubventioner till

räntenivåer betydligt över den som låntagaren verkligen har på

sitt lån, är det att ge subventioner till lån som inte finns. I

det nuvarande subventionssystemet finns således ingen koppling

mellan lånets storlek och subventionen. Detta medför att även

fastighetsägare som helt eller delvis kan klara ett byggande

utan stöd från staten uppbär räntebidrag. Dessa regler bör

snarast ändras i enlighet med förslagen i motion Bo243 (v)

yrkandena 2 och 3 så att bidrag endast utgår till verkliga

lånekostnader.

Regeringen bör i avvaktan på den bostadspolitiska utredningens

förslag om det framtida bostadsfinansieringssystemet snabbt

återkomma med förslag som innebär att en koppling mellan lån och

bidrag åter införs. Detta bör riksdagen med anledning av motion

Bo243 (v) ge regeringen till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande bidragsunderlaget och det upptagna lånet

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo243 yrkandena

2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

19. Slopad ersättningslångivning (mom. 17)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41

börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i frågan" bort

ha följande lydelse:

Regeringens förslag om slopad ersättningslångivning har inte

genom motioner väckt några invändningar. Förslaget tillstyrks av

utskottet.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande slopad ersättningslångivning

att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga

13 förordats om att slopa den statligt reglerade

ersättningslångivningen,

20. Ombildning av kommunala bostadsstiftelser (mom. 18,

motiveringen)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 42 börjar med "Vad gäller" och på s. 43 slutar med "Bo210

(s)" bort ha följande lydelse:

Under det borgerliga regeringsinnehavet fattades en rad beslut

som syftade till att stärka konkurrensen på bostadsmarknaden och

ta bort särregler för kommunala bostadsföretag. Dessa företag

bör givetvis agera på bostadsmarknaden på samma villkor som

övriga företag. En stärkt konkurrens kommer även

bostadskonsumenterna till del genom att kraven på en effektiv

drift av de kommunala företagen ökar. Det kan därför inte vara

aktuellt att som föreslås i motion Bo210 (s) införa nya

särregler för denna del av bostadsbeståndet. Motionen avstyrks.

21. ROT-åtgärder i bostäder m.m. (mom. 21, motiveringen)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som

på s. 45 börjar med "Till grund" och slutar med "avstyrks

således" bort ha följande lydelse:

De hösten 1994 beslutade ROT-åtgärderna bör enligt utskottets

mening avvecklas. I stället bör ett permanent skatteavdrag

införas för arbeten i småhus och flerbostadshus i enlighet med

av Moderata samlingspartiet framlagda motionsförslag. Vad i

motionerna Bo218 (s) och Bo236 (s) förordats om ändringar m.m. i

det aktuella stödet saknar därmed aktualitet. Motionerna

avstyrks.

22. Anslag till Boverkets förvaltningskostnader(mom. 27)

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48

börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 1 avstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den bedömning som görs i motion Bo231 (m)

yrkande 1 av besparingspotentialen inom Boverket. Under det

borgerliga regeringsinnehavet fattades en rad beslut som

förenklade regelsystemen på bostadsmarknaden och därmed även

minskade behovet av Boverkets verksamhet. Den inledda

avregleringen bör nu följas upp med att anslagen till berörda

myndigheter anpassas till de nya förutsättningarna. Anslaget

till Boverket för budgetåret 1995/96 bör således bestämmas till

ett belopp 30 miljoner kronor lägre än vad regeringen

föreslagit.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

27. beträffande anslag till Boverkets

förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande 1

och med anledning av proposition 1994/94:100 bilaga 13 till

Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96

anvisar ett ramanslag på 177 900 000 kr,

23. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29)

Under förutsättning av bifall till reservation 9

Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "Utskottet har" och slutar med "förslag tillstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt förslaget i Bo231 (m) yrkande 2

om nya regler för avtrappningen av räntebidragen. Utskottet

tillstyrker av detta skäl även den anslagsberäkning för

räntebidragen som följer av detta förslag. Anslaget kan således

räknas ned med 1,1 miljard kronor i förhållande till regeringens

förslag.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

29. beträffande anslaget till räntebidrag m.m.

att riksdagen med med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande

2 i motsvarande del och med anledning av proposition 1994/95:100

bilaga 13 samt med avslag på motion 1994/95:Fi219 yrkande 7 i

motsvarande del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 42 200 000 000 kr,

24. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29)

Under förutsättning av bifall till reservation 11 eller 13

Ingrid Skeppstedt (c) och Ulf Björklund (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49

börjar med "Utskottet har" och slutar med "förslag tillstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan ställt sig bakom förslag om att de

besparingar på räntebidragen för åren 1995 och 1996 som

beslutades av riksdagen år 1993 nu bör fullföljas.

Anslagskonsekvenserna av ett riksdagens bifall till detta

förslag framgår av motion Fi219 (c) yrkande 7, såvitt nu är i

fråga. Anslaget till räntebidrag m.m. kan således räknas ned med

1 750 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

29. beträffande anslaget till räntebidrag m.m.

att riksdagen med med bifall till motion 1994/95:Fi219 yrkande

7 i motsvarande del och med anledning av proposition 1994/95:100

bilaga 13 samt med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 2 i

motsvarande del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 41 550 000 000 kr,

Särskilt yttrande

Boendeformer för handikappade m.fl.

Per Lager (mp) anför:

Miljöpartiet de grönas grundsyn är att alla människor skall ha

samma tillgänglighet till ett värdigt liv. För att detta mål

skall kunna uppfyllas fullt ut fordras det insatser som riktar

sig till speciellt utsatta grupper. Inte minst gäller detta på

det bostadspolitiska området. Här finns det ett fortsatt stort

behov av att vidta åtgärder som förbättrar tillgängligheten

eller på andra sätt ger förutsättningar för ett självständigt

liv även för dem med handikapp. Det förutsätter bl.a. att vi i

samhällsplaneringen i ökande utsträckning beaktar berättigade

krav från bl.a. handikapprörelsen. Samtidigt är det viktigt att

komma ihåg att personer med handikapp inte kan behandlas som ett

anonymt kollektiv där en lösning passar för alla. De

handikappade har naturligtvis olika behov och önskemål precis

som andra människor.

Som framhålls i Miljöpartiets partimotion So224 är det viktigt

att ett brett utbud av olika boendeformer står till buds också

för personer med handikapp. I första hand är det kommunerna som

skall svara för att samhällsplaneringen ger förutsättningar för

en allsidig bostadsproduktion. Samtidigt finns det oroande

tecken på att handikappades efterfrågan på särskilda bostäder

inte kan tillgodoses i rimlig utsträckning i många kommuner.

Till grund för detta kan bl.a. ligga den delvis nya roll som

kommunerna under senare år fått när det gäller vissa vård- och

omsorgsfrågor. Det får därför förutsättas att kommunerna

fortsättningsvis fullt ut tar sitt ansvar när det gäller de

handikappades boende. Jag har mot bakgrund härav nu avstått från

att fullfölja kravet på ett tillkännagivande om boendeformer för

handikappade. Det är dock min avsikt att åter aktualisera frågan

om inte en förbättring kommer till stånd.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Skrivelser m.m. 7

Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen m.m. 7

Bostadsbeståndet 7

Bostadsproduktionen 8

Byggkostnader 10

Byggsysselsättningen 11

Bostadsmarknadsläget 12

Bostadskostnaderna 15

Den bostadspolitiska utredningen 17

Utskottet 18

Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m. 18

Bostadspolitikens allmänna utformning 18

Bostadsbyggnadsbehovet 22

Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. 23

Boendesegregationen 24

Boende för vissa grupper 28

Bostadsfinansieringens utformning m.m. 29

Bakgrund 29

Utformningen av bostadsfinansieringssystemet 30

Bosparande 32

Ekonomiska problem i vissa bostadsrättsföreningar 34

Räntebidrag m.m. 36

Bakgrund 36

Den årliga förändringen av räntebidragen 36

Extra besparingar på räntebidragen 38

Vissa villkor för bostadssubvention 39

Slopad ersättningslångivning samt vissa problem vid

ombildning av bostadsföretag från stiftelse till aktiebolag 40

Stöd till ROT-åtgärder m.m. 43

Ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder 43

Förutsättningar och villkor för stödet till ombyggnad

m.m. 43

ROT-programmen för bostäder 44

Stöd till energiåtgärder m.m. 46

Underhållsfonder m.m. 47

Anslag 48

Anslag till Boverket 48

Anslag till räntebidrag 49

Anslag i övrigt 49

Hemställan 49

Reservationer 53

1. Bostadspolitikens inriktning och utformning (mom. 1)

(m) 53

2. Organisationen av de bostadspolitiska frågorna i

regeringskansliet (mom. 2, motiveringen) (m, fp, kds) 54

3. Bostadsbyggnadsbehovet (mom. 3, motiveringen) (m) 55

4. Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. (mom.

4) (m) 55

5. Boendesegregationen (mom. 5, motiveringen) (m) 56

6. Ungdomars boende (mom. 6, motiveringen) (m) 57

7. Ungdomars boende (mom. 6) (mp) 57

8. Bosparsystem (mom. 10) (m) 58

9. Räntebidragens årliga förändring (mom. 12) (m) 59

10. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13,

motiveringen) (m) 60

11. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13) (c) 61

12. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13,

motiveringen) (fp) 61

13. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13)

(kds) 61

14. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14,

motiveringen) (m) 62

15. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14,

motiveringen) (c, kds) 62

16. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14)

(fp) 62

17. Regler för bestämmande av subventionsräntan (mom. 15)

(v) 63

18. Bidragsunderlaget och det upptagna lånet (mom. 16)

(v) 64

19. Slopad ersättningslångivning (mom. 17) (m) 64

20. Ombildning av kommunala bostadsstiftelser (mom. 18,

motiveringen) (m) 65

21. ROT-åtgärder i bostäder m.m. (mom. 21, motiveringen)

(m) 65

22. Anslag till Boverkets förvaltningskostnader (mom. 27)

(m) 65

23. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29) (m) 66

24. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29) (c,

kds) 66

Särskilt yttrande 67

Boendeformer för handikappade m.fl. (mp)67