Bet. 1994/95:BoU15

Bostadsutskottets betänkande

1994/95:BOU15

Vattenrätt m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

1994/95

BoU15

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande förslagen dels i

proposition 1994/95:135 om ändrade ersättningsbestämmelser i

lagen om införande av vattenlagen och en motion som väckts i

anledning av propositionen, dels motioner som väckts under den

allmänna motionstiden 1995 med anknytning till vattenrättsliga

frågor.

Lagförslaget innebär att en innehavare av ett tillstånd som

meddelats enligt äldre vattenrättslig lagstiftning inte skall ha

rätt till ersättning för kostnader med anledning av sådana nya

eller ändrade villkor avseende skadeförebyggande eller

skadekompenserande åtgärder som föreskrivs vid en omprövning av

villkoren för tillståndet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

samtliga motioner.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1994/95:135 föreslagit riksdagen

att anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291).

Lagförslaget har som bilaga fogats till detta betänkande.

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels den med anledning av propositionen väckta motionen

1994/95:Bo7 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1994/95:135 i enlighet med vad som anförts i

motionen.

dels de under allmänna motionstiden 1995 väckta motionerna

1994/95:Bo513 av Bo Finnkvist och Leo Persson (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ersättning för skador i samband med

översvämningar efter reglerade vattendrag.

1994/95:Bo516 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ändring av utvinningen av mark genom att använda havsbotten.

1994/95:Bo522 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av översyn av lagstiftning vad

avser vattenkraftens skador,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om de verkliga möjligheterna för svagare

parter att få sin rätt tillgodosedd.

1994/95:Bo539 av Torsten Gavelin och Sigge Godin (fp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en utredning om inrättandet av en Statens

vattenkraftsinspektion.

1994/95:Bo542 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om behovet av att vattenlagen miljöanpassas så att den tillämpar

samma miljömässiga bedömningsgrunder som miljöskyddslagen.

1994/95:Bo543 av Berndt Ekholm och Arne Kjörnsberg (s) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om länsstyrelsens möjlighet att ansöka om

omprövning av villkor i en vattendom,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om begränsning av rätten till ersättning vid

omprövning av villkor i en vattendom.

1994/95:Jo603 av Peter Weibull Bernström och Rune Rydén (m)

vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till

lagändringar, syftande till en differentiering i

tillståndsgivningen enligt vattenlagen, så att länsstyrelserna

får handlägga tillståndsgivningen i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1994/95:Jo606 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om skärpning av vattenlagen.

1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

22. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i lagen om

införande av vattenlagen så att större krav kan ställas på

kraftverksägare om skadeförebyggande och skadekompenserande

åtgärder vid omprövning av domar givna enligt äldre

vattenrätt.

1994/95:Jo686 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan

ändring av vattenlagen som innebär prövning av

bevattningsföretag i enlighet med vad i motionen anförts.

Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna

Ersättning vid omprövning av tillstånd till vattenföretag

Vattenlagen kan sägas bygga på en princip att en

lagakraftvunnen dom om tillstånd till ett vattenföretag gäller

för all framtid (15 kap. 1 § vattenlagen). Omprövning av

villkoren för ett tillstånd kan dock ske, till förmån för både

enskilda och allmänna intressen. Möjligheten till omprövning har

i allt väsentligt reglerats lika för sådana tillstånd som

meddelats med stöd av vattenlagen och sådana som meddelats med

stöd av äldre lagstiftning. Regleringen av tillståndshavarens

rätt till ersättning är däremot i vissa avseenden olika.

Vid en omprövning kan tillståndshavaren förpliktas till

produktionsinskränkande åtgärder. Det kan gälla att avstå vatten

eller acceptera förlust av fallhöjd, ändrade

tappningsbestämmelser eller begränsning av tidigare

regleringstillstånd. Huvudprincipen är att en innehavare av

tillstånd som meddelats med stöd av vattenlagen (nya

tillståndshavare) har rätt till full ersättning från den som

begär omprövningen. Denna princip gäller vid omprövning till

förmån både för allmänna och enskilda intressen. Ersättning

utgår dock inte till den del förlusten eller inskränkningen är

att hänföra till förbättring av en vattenanläggnings säkerhet.

Vid omprövning till förmån för vissa kvalificerade allmänna

intressen gäller därutöver att tillståndshavaren har en

skyldighet att utan ersättning från det allmänna tåla viss del

av förlusten eller inskränkningen. Den ersättningsfria delen kan

utgöra högst en femtedel och lägst en tjugondel av

produktionsvärdet respektive värdet av vattenmängden, fallhöjden

eller magasinsvolymen. Den ersättningsfria delen fastställs av

vattendomstolen i samband med tillståndsbeslutet. Kvotdelen är

gemensam för samtliga omprövningar av tillståndet (9 kap. 12--15

§§ vattenlagen). Motsvarande regler gäller också för innehavare

av tillstånd som meddelats med stöd av äldre vattenrättslig

lagtiftning (äldre tillståndshavare) dock med den skillnaden att

den ersättningsfria delen är bestämd direkt i lag till en

tjugondel av de ovan angivna värdena. Propositionens förslag

till lagändring berör inte ersättningreglerna i vad de avser

produktionsinskränkande åtgärder.

En omprövning av villkoren för ett tillstånd kan även medföra

att tillståndshavaren förpliktas att vidta skadeförebyggande

åtgärder (t.ex. spegeldammar, erosionsskydd och fisktrappor) och

skadekompenserande åtgärder (t.ex. utsättning av fisk och

fiskodling). Vattenlagens bestämmelser om rätt till ersättning

omfattar inte sådana åtgärder vilket innebär att nya

tillståndshavare saknar denna rätt (9 kap. 12 § vattenlagen). De

ersättningsbestämmelser som gäller äldre tillståndshavare och

som återfinns i 11 och 12 §§ lagen om införande av vattenlagen

begränsar endast rätten till ersättning vad gäller

produktionsinskränkande åtgärder. Till följd av detta har en

äldre tillståndshavare rätt till full ersättning från den som

begär omprövningen vad gäller skadekompenserande och

skadeförebyggande åtgärder.

I anslutning till frågan om en tillståndshavares rätt till

ersättning bör uppmärksammas att vattenlagen innehåller regler

som begränsar omfattningen av de förpliktelser som kan åläggas

tillståndshavaren vid en omprövning. Dels gäller i allt

väsentligt de vanliga reglerna om förutsättningarna för

utförande av ett vattenföretag. Särskilt kan nämnas att den som

utför ett företag är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade

att förebygga eller minska skador av företaget, om inte

kostnadsökningen därigenom blir oskäligt hög (3 kap. 7 §

vattenlagen). Dels gäller vissa särskilda bestämmelser vid

omprövning till förmån för ett allmänt intresse. Dessa innebär

bl.a. att det inte får föreskrivas nya eller ändrade villkor som

medför att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller

att förutsättningarna för företaget rubbas avsevärt. Villkoren

får inte heller medföra kostnader som står i missförhållande

till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas (15 kap. 10

§ vattenlagen).

Förslaget i propositionen går ut på att äldre tillståndshavare

inte skall ha rätt till ersättning för kostnader med anledning

av nya eller ändrade villkor om skadeförebyggande eller

skadekompenserande åtgärder.

Pågående utredningar

Den 18 augusti 1994 beslutade den dåvarande regeringen

proposition 1994/95:10 Miljöbalk. Propositionen återkallades

genom en skrivelse till riksdagen den 13 oktober 1994. Den 24

november 1994 gav regeringen genom tilläggsdirektiv den pågående

Miljöorganisationsutredningen i uppdrag att lägga fram ett nytt

förslag till miljöbalk (dir. 1994:134). Utredningen skall

utveckla och komplettera tidigare förslag till en närmare

integrering av olika delar av miljölagstiftningen. Uppdraget

innebär att utredningen skall överväga att infoga bl.a.

vattenlagen, helt eller delvis, i en miljöbalk och se över

instansordningen i miljölagstiftningen. Utredningen är fri att

pröva andra frågor som är föranledda av det givna uppdraget. I

direktiven uttalade regeringen att det är mycket som talar för

att vattenlagen skall infogas i en miljöbalk men att det finns

särskilda frågeställningar eftersom vattenlagen också behandlar

andra frågor än sådana som har direkta miljöaspekter.

Utredningen hade sedan tidigare i uppdrag att närmare överväga

och lägga fram förslag om myndigheternas organisation inom

miljöområdet, bl.a. frågan om ansvarsfördelning mellan centrala

myndigheter, föreskriftsrätten, tillståndsprövningen och

tillsynen (dir. 1993:43). I sammanhanget kan också nämnas att

utredningen har lagt fram ett delbetänkande om att inrätta en

miljöombudsman. I övrigt har utredningen inte avslutat sitt

arbete vad gäller organisationsfrågorna.

Miljöorganisationsutredningen har numera antagit namnet

Miljöbalksutredningen. Den förväntas senast sommaren 1996

redovisa resultatet av sitt arbete.

Genom den dåvarande regeringens beslut den 5 maj 1994 gavs en

särskild utredare i uppdrag att utreda frågor dels om

dammsäkerhet, dels om skydd mot översvämningar (dir. 1994:35).

Utredningen skall se över ansvarsfördelningen för dammsäkerheten

med särskild tonvikt på tillsyn och samordning mellan dammägare,

myndigheter, kommuner och andra organ samt utvärdera hur detta

ansvar bör fullgöras. Vidare skall utredningen överväga de

dammsäkerhetsåtgärder resp. förebyggande åtgärder mot

översvämningar som dammägare och vissa myndigheter vidtagit till

följd av SOU 1987:64 Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar

och prop. 1988/89:116 om vissa dammsäkerhets- och

vattenkraftsfrågor, m.m. samt föreslå eventuella kompletterande

åtgärder. Utredningen har vidare fått i uppdrag att utreda vissa

frågor om forskning och information. Frågorna om dammsäkerhet

och översvämningar i reglerade vattendrag berör en rad olika

samhällsområden inom vilka olika myndigheter har olika

uppgifter. I direktiven angavs bl.a. att tillskapandet av en

egen ny myndighet för dammsäkerhet inte skulle vara

ändamålsenligt. Däremot anfördes att det är viktigt att olika

myndigheter och andra samhällsorgan beaktar

dammsäkerhetsfrågorna i sitt arbete. Olika former för en mer

samlad tillsyn och samråd kan, enligt regeringen, behöva

utvecklas. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1995.

Utskottet

Ändrade ersättningsregler

Regeringen föreslår i proposition 135 att äldre

tillståndshavare inte skall ha rätt till ersättning för

kostnader med anledning av nya eller ändrade villkor om

skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder.

I motion Bo7 (m) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna

ställer sig bakom de miljöhänsyn som redovisas i

regeringsförslaget men invänder att de förbättringar som behöver

vidtas aldrig får ske till priset av att grundläggande

rättsstatliga principer sätts åt sidan. Den enskilde

kraftverksägaren som genom lagakraftägande dom fått sina

förpliktelser gentemot det allmänna bestämda måste, enligt

motionärerna, kunna lita på att domen gäller för överskådlig

framtid. Han skall inte behöva riskera att hans företagande

rubbas med stöd av senare tillkommen lagstiftning. I motion

Jo628 (fp) yrkande 22 föreslås att en omprövning av äldre

tillstånd inte skall kunna föranleda ersättning för

tillståndshavaren för skadeförebyggande och skadekompenserande

åtgärder. Förslaget i motion Bo543 (s) yrkande 2 går ut på att

ersättningsrätten för äldre tillståndshavare begränsas

åtminstone så att samma regler kommer att gälla för nya och

äldre tillståndshavare såvitt avser produktionsbortfall när det

gäller regleringar som är skadliga för miljön. Motionärerna

synes också hävda att innehavare av tillstånd både enligt den

nya och den äldre vattenlagstiftningen skall var skyldiga att

utan ersättning tåla ett större produktionsbortfall än de är

skyldiga att göra i dag.

Utskottet vill anföra följande. Hänsynen till miljön har med

tiden fått en allt större betydelse vid utformningen av de olika

regelkomplex som styr samhällslivet. Förbättringar av vår miljö

är en angelägen uppgift. En av de principer som fått allt större

genomslagskraft är att varje verksamhet så långt möjligt bör

bära de kostnader som är hänförliga till verksamheten, däribland

kostnaderna för miljön. Regeringens förslag om ändrade

ersättningsregler överensstämmer med denna princip. Det är

angeläget att de begränsade statliga ekonomiska resurserna inte

hindrar det allmänna att söka genomföra från miljösynpunkt

angelägna omprövningar av äldre tillstånd till vattenföretag.

I propositionen tas frågan om regeringsförslagets

grundlagsenlighet upp. I 2 kap. 18 § regeringsformen (RF) finns

ett visst skydd för den enskilde mot inskränkningar i

användningen av mark och byggnader. Där finns också ett skydd

vad gäller rätten till ersättning i de fall inskränkningar kan

ske. Utskottet ansluter sig till regeringens i propositionen

redovisade och av Lagrådet delade uppfattning att lagrummet inte

lägger hinder i vägen för vad som föreslagits.

Visserligen utgör en grundläggande princip inom vår

rättsordning att en företagare i förväg skall kunna bedöma de

rättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Denna princip är

inte utan undantag. Om starka allmänna intressen gör sig

gällande kan principen genombrytas. I bedömningen bör också

vägas in omfattningen av de förpliktelser som kan komma i fråga

för den enskilde och dennes förmåga att bära dessa. Såsom

utskottet redan konstaterat uppbärs den föreslagna lagändringen

av ett starkt allmänt intresse. Den enskildes kostnadsansvar

kommer att vara begränsat av bl.a. den ovan redovisade

bestämmelsen om att nya eller ändrade villkor inte får

föreskrivas, om dessa medför att ändamålet med företaget inte

tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget rubbas

avsevärt. Det stora flertalet kraftföretag torde ha ekonomiska

möjligheter att själva stå för de åtgärder som kan bli aktuella

i sammanhanget. Utskottet anser med hänvisning till vad som

anförts inte att den i motion Bo7 (m) åberopade principen bör

innebära att förslaget inte genomförs.

Utskottet tillstyrker således regeringens proposition och

avstyrker m-motionen om avslag på propositionen. Förslaget i den

under den allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Jo628 (fp)

yrkande 22 kommer att tillgodoses vid ett riksdagens bifall till

vad utskottet föreslagit utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Även detta motionsyrkande avstyrks. Det finns enligt utskottets

mening inte tillräcklig anledning att nu aktualisera förändrade

ersättningsregler utöver dem som utskottet behandlat ovan. Även

den under den allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo543

(s) yrkande 2 avstyrks således.

Dammsäkerhet och översvämningar m.m.

Genom motion Bo513 (s) framförs förslag om att regeringen bör

ta upp förhandlingar med kraftproducenterna om en riksomfattande

fond för översvämningsskador. I andra hand yrkas att

lagstiftning om en sådan fond aktualiseras. Vidare bör enligt

motionärerna en skadereglering av det förespråkade slaget utgöra

ett villkor vid de ny- och omprövningar som sker. I motion Bo539

(fp) föreslås en utredning med syfte att en Statens

vattenkraftsinspektion inrättas med förebild i Statens

kärnkraftsinspektion. I motion Bo522 (s) yrkande 1 föreslås att

en översyn skall göras av lagstiftningen i vad den avser

vattenkraftens skador. I yrkande 2 föreslås att de ekonomiskt

svagare parterna skall ges möjlighet att få sin rätt

tillgodosedd. Motionärerna tar särskilt upp frågan om ersättning

för skador på fisket vad gäller äldre domar.

Utskottet vill erinra om att Dammsäkerhetsutredningen

förväntas bli klar inom kort. Utredningens ställningstaganden

kommer att omfatta centrala frågor vad gäller dammsäkerhet och

översvämningar. Flera av dessa frågor har aktualiserats i

motionerna. Utredningens betänkande bör avvaktas. Motionerna om

dammsäkerhet och översvämningar m.m. avstyrks med hänvisning

till detta.

Vattenlagen och miljön

I motion Bo542 (mp) föreslås lagändringar så att samma

miljömässiga bedömningsgrunder kommer att tillämpas när det

gäller prövning enligt vattenlagen som enligt miljöskyddslagen.

I vattenlagen bör enligt motionen Jo606 (kds) yrkande 10 införas

en möjlighet till omprövning av villkor för tillstånd, om

verksamheten ger upphov till betydande miljömässiga olägenheter

som inte varit förutsedda vid tillståndsgivningen. Motionärerna

förordar att en ordning för omprövning införs som motsvarar den

som finns för gruvföretag. I motion Bo543 (s) yrkande 1 föreslås

att länsstyrelsen skall ges rätt att begära omprövning av en

vattendom. Motionärerna anför att allt fler frågor

decentraliserats och att länsstyrelserna har den kompetens som

behövs.

Utskottet har ovan redovisat att Miljöbalksutredningen nu

behandlar frågan om en inarbetning av vattenlagen i en

miljöbalk. De i motionerna behandlade frågorna om en anpassning

av vattenlagens bestämmelser till miljölagstiftningen kan

därigenom förväntas bli övervägda. Utredningen har också som en

av sina frågor den om myndighetsorganisationen på området. Det

pågående utredningsarbetet och den efterföljande beredningen i

regeringens kansli bör avvaktas. Motionerna Bo 542 (mp), Bo543

(s) yrkande 1 och Jo606 (kds) yrkande 10 om vattenlagen och

miljön avstyrks.

Övrigt

Genom motion Jo686 (fp) yrkande 4 föreslås att vattenföretag

för bevattning skall vara tillståndspliktiga.

Tillståndsgivningen bör enligt motionären ske hos länsstyrelsen

som också bör ges rätt att stoppa icke prövade

bevattningsföretag.

Frågan om prövning av bevattningsföretag har tagits upp av

Jordbruksverket i rapporten Bevattning 2000. Den har också

tagits upp i SOU 1994:96 Följdlagstiftningen till miljöbalken

vilket betänkande har remissbehandlats. En likalydande motion

har hösten 1994 avstyrkts av ett enhälligt utskott med

motiveringen att frågan om prövning av bevattningsföretag kommer

att övervägas av regeringen (se bet. 1994/95:BoU4 s. 9).

Utskottet finner inte anledning att ändra uppfattning.

Resultatet av regeringens beredning av ärendet bör avvaktas.

Motionen avstyrks.

En möjlighet att anlägga våtmarker som ett alternativ till

ett kvävereduceringssteg i kommunala reningsverk föreslås i

motion Jo603 (m) yrkande 2.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i en skrivelse till

regeringen uttryckt önskemål om förbättrade möjligheter att

anlägga våtmarker med hänsyn till allmänna och enskilda

miljöintressen. Skrivelsen behandlas nu inom

Justitiedepartementet. Ytterligare initiativ kan inte anses

erforderliga. Motionen Jo603 (m) yrkande 2 avstyrks således.

I motion Bo516 (fp) förespråkas att det inte längre skall vara

möjligt att genom utfyllnad i vatten ändra gränsen mellan

allmänt och enskilt vatten och att staten skall ha rätt till

ersättning för den havsbotten den går förlustig vid sådana

gränsförändringar.

Utskottet har nyligen behandlat en motion med motsvarande

förslag (bet. 1994/95:BoU4 s. 10). I betänkandet redogjordes för

de regler som är relevanta när det gäller utnyttjandet av kust-

och havsområdena. Ett enhälligt utskott avstyrkte motionen med

motiveringen att en tillämpning av gällande lag i allt

väsentligt ger kommunerna och länsstyrelserna möjligheter att ta

berättigade hänsyn beträffande den fysiska planeringen i dessa

områden. Utskottet finner inte skäl att nu göra en annan

bedömning. Motionen avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättningsreglerna

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:135 och med

avslag på motionerna 1994/95:Bo7, 1994/95:Bo543 yrkande 2 och

1994/95:Jo628 yrkande 22 antar det i propositionen intagna och

som bilaga till detta betänkande fogade förslaget till lag om

ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen

(1983:291),

res. (m)

2. beträffande dammsäkerhet och översvämningar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo513, 1994/95:Bo522

och 1994/95:Bo539,

3. beträffande vattenlagen och miljön

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo542, 1994/95:Bo543

yrkande 1 och 1994/95:Jo606 yrkande 10,

4. beträffande prövning av bevattningsföretag

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo686 yrkande 4,

5. beträffande våtmarker

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo603 yrkande 2,

6. beträffande gränsen mellan allmänt och enskilt vatten

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo516.

Stockholm den 9 mars 1995

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit:

Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Britta

Sundin (s), Marianne Carlström (s), Sten Andersson (m), Lars

Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Erling

Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Carina Moberg

(s), Inga Berggren (m), Ulf Björklund (kds), Peter Weibull

Bernström (m) och Bodil Francke Ohlsson (mp).

Reservation

Ersättningsreglerna (mom.1)

Knut Billing, Sten Andersson, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet vill" och på s. 6 slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Utskottet vill anföra följande. Hänsynen till vår miljö har

med tiden fått en allt större betydelse vid utformningen av de

olika regelkomplex som styr samhällslivet. Det är naturligtvis

av vikt att så fortsättningsvis sker. Vid förändringar av redan

gällande lagstiftning måste dock den enskildes

rättssäkerhetsintressen beaktas. En kraftverksägare som enligt

en lagakraftägande dom fått ett tillstånd till ett visst

vattenföretag måste kunna lita till att de förutsättningar för

detta som givits honom genom lag och dom blir bestående. Detta

är av vikt både för hans ekonomiska och tekniska planering. Även

andra än företagaren själv har ett intresse av att så sker. Det

gäller särskilt företagarens kreditgivare. Det är enligt

utskottets mening av vikt att grundsatsen om att en företagare i

förväg skall kunna bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt

handlande upprätthålls. Regeringens förslag som genombryter

denna princip bör inte genomföras. Med bifall till motion Bo7

avstyrker utskottet således regeringens proposition. Förslaget i

den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Jo628 (fp)

yrkande 22 avstyrks av samma skäl. Det finns enligt utskottets

mening inte tillräcklig anledning att nu aktualisera

förändringar av ersättningsreglerna i vattenlagen och dess

promulgationslag. Även den under den allmänna motionstiden 1995

väckta motionen Bo543 (s) yrkande 2 avstyrks således.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

beträffande ersättningsreglerna

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo7 avslår

proposition 1994/95:135 samt motionerna 1994/95:Bo543 yrkande 2

och 1994/95:Jo628 yrkande 22,

Särskilda yttranden

1. Våtmarker

Knut Billing, Sten Andersson, Inga Berggren och Peter Weibull

Bernström (alla m) anför:

Det finns ett stort intresse, särskilt från kommunerna i

Skåne, att tillskapa våtmarker för att rena avloppsvatten från

framför allt kväve. Vattendragen i Skåne tillhör landets mest

belastade med höga halter av kväve och fosfor. Sverige har genom

internationella konventioner och åtaganden förbundit sig att

medverka till kraftiga reduktioner av föroreningarna av havet.

Målsättningen för Sveriges del är att den vattenburna

transporten av kväve och fosfor från landbaserade källor till

haven skall minska med 50 % under tiden 1985--1995. Det är

osäkert om detta mål kan uppnås. En av de mest attraktiva och

kostnadseffektiva åtgärderna är anläggning av dammar, våtmarker

och skyddszoner. Metoderna har inte fått tillräcklig

uppmärksamhet. En kommun som ålagts att bygga ut sitt

reningsverk med ett kvävereduceringssteg borde få tillstånd att

i stället anlägga våtmarker. Länsstyrelserna borde uppmanas att

i sin tillståndsgivning och tillsyn se positivt på alternativa

och mer kostnadseffektiva metoder. En större grad av

kvävereduktion skulle på så sätt kunna nås. Lagstiftning

syftande till en sådan differentiering borde genomföras. Med

hänsyn till vad som anförts i betänkandet angående behandlingen

i regeringskansliet av frågan om förbättrade möjligheter att

anlägga våtmarker finner vi inte skäl att nu yrka bifall till

motion Jo603 (m) yrkande 2 om lagändringar med sådant syfte.

2. Vattenlagen och miljön

Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Enligt 4 § miljöskyddsförordningen krävs inte tillstånd enligt

miljöskyddslagen för utsläpp av avfall eller andra fasta ämnen

i ett vattenområde, om tillstånd har lämnats enligt vattenlagen.

Bestämmelsen har tillkommit för att undvika en dubbelprövning.

Med en sådan ordning borde den prövning som vattendomstolen

skall göra enligt vattenlagen ske på samma grunder som om

prövningen hade skett enligt miljöskyddslagen. Så är dock inte

fallet. Prövningen skiljer sig i flera avseenden och är mindre

noggrann. Det är angeläget att en ändring kommer till stånd.

Eftersom Miljöbalksutredningen skall överväga en inarbetning av

vattenlagen i en miljöbalk förutsätter jag att frågan kommer att

få sin lösning och att prövningen därmed skärps enligt ovan.

Regeringens av utskottet tillstyrkta

Bilaga

Förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av

vattenlagen (1983:291)