Bet. 1994/95:BoU16

Bostadsutskottets betänkande

1994/95:BOU16

Rennäringen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna m.m.

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1994/95

BoU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas vad i budgetpropositionen och i

motioner föreslagits om anslag m.m. till rennäringen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionerna.

Reservationer har avgivits om systemet för ersättning för

rovdjursrivna renar (fp, v, mp, kds), om kostnadsansvaret för

cesiumanalyser (v) och om gränsvärdet för radioaktivitet i

renkött (mp).

NIONDE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen har i proposition 1994/95:100 bilaga 10

(Jordbruksdepartementet) föreslagit att riksdagen

1. med ändring av vad den tidigare beslutat bestämmer att ett

nytt system för ersättning av rovdjursrivna renar skall

tillämpas från den 1 januari 1996,

2. godkänner vad regeringen har förordat om friköp av viss

statlig mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen,

3. till Främjande av rennäringen för budgetåret 1995/96

anvisar ett reservationsanslag på 18 025 000 kr,

4. till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1995/96

anvisar ett förslagsanslag på 57 000 000 kr,

5. till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret

1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 38 300 000 kr,

6. till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,

7. till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för

budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 2 307 000

kr.

Motionerna m.m.

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1995

väckta motionerna

1994/95:Bo601 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om kostnadsansvaret för cesiumanalyser.

1994/95:Bo603 av Ingvar Eriksson och Ola Sundell (m) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om den svenska rennäringen och EU,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om renbetesinventeringar,

1994/95:Bo604 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en samlad nationell lösning när det gäller cesiummätningar.

1994/95:Fö802 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ekonomisk ersättning och fortsatt

stödutfodring av ren.

1994/95:Jo261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om strukturstöd för rennäringen.

Företrädare för Jordbruksdepartementet har muntligen lämnat

upplysningar om rennäringsfrågornas behandling i EU m.m.

Företrädare för Svenska Samernas Riksförbund/SSR har muntligen

och skriftligen lämnat synpunkter på vissa förslag i

budgetpropositionen och i motioner om anslag till rennäringen

m.m.

Sametinget har överlämnat ett av tinget och Naturvårdsverket

utarbetat förslag till utformning av det nya ersättningssystemet

för rovdjursrivna renar.

Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF har i

skrivelser lämnat synpunkter på frågan om det nya

ersättningssystemet för rovdjursrivna renar.

Utskottet

Främjande av rennäringen

I detta avsnitt behandlas vad i budgetpropositionen (bil. 10

s. 51--56) förordats om renbetesinventeringar. Redovisningen i

budgetpropositionen är föranledd av att riksdagen år 1994 på

förslag av bostadsutskottet (bet. 1993/94:BoU11 s. 4--5), gav

regeringen till känna vad utskottet anfört om inventeringarna.

Utskottet framhöll bl.a. vikten av att arbetet med

inventeringarna fortsätter och att de utförs så att de kan tjäna

sitt syfte dvs. utgöra underlag för fastställande av högsta

renantal inom varje sameby. Metoden eller metoderna måste därför

förankras hos rennäringen, skogsbruket och naturvården. Med

hänsyn till angelägenheten av att inventeringarna av särskilt

vinterbetesmarkerna fortsätter inom renskötselområdet borde

enligt utskottets mening metodfrågan snarast lösas och en plan

tas fram för inventeringsarbetet. Även andra åtgärder i syfte

att skapa en bra balans mellan renantalet och betestillgången,

t.ex. att basera renantalet efter renarnas slaktvikt, kunde

behöva övervägas.

Efter att ha redovisat dagens situation beträffande

inventeringarna, vilka krav som bör ställas på dem och hur de

bör göras anför regeringen i budgetpropositionen att

inventeringar även i fortsättningen bör ligga till grund för

fastställande av högsta tillåtna renantal i en sameby som

vegetationen kan tåla samt att inventeringarna bör kunna

användas även i miljöövervakningen. Jordbruksverket bör

fortsätta sitt utvecklingsarbete i samarbete med

Naturvårdsverket, Sametinget och berörda länsstyrelser. För det

fortsatta metodarbetet föreslår regeringen att Jordbruksverket

tillförs ett engångsbelopp om 1,5 miljoner kronor.

I motion Bo603 (m) yrkande 4 framhålls vikten av att

renbetesinventeringarna påskyndas. Ett riksdagens

tillkännagivande till regeringen därom föreslås av motionärerna.

Som framgår av redovisningen i budgetpropositionen är det inte

helt okomplicerat att finna en allmänt accepterad metod för hur

inventeringarna skall göras. Det är naturligtvis viktigt att

olika möjligheter prövas i syfte att skapa förutsättningar för

att genomföra inventeringarna så att dessa blir tillförlitliga

och relevanta för sitt ändamål. Denna uppfattning är enligt

utskottets mening förenlig med vad i budgetpropositionen

förordats om att inventeringarna även bör kunna användas i

miljöövervakningen. Utskottet utgår från att det pågående

utvecklingsarbetet sker utan onödig tidsutdräkt. Vid denna

uppfattning finns inte tillräcklig anledning för riksdagen göra

det i motion Bo603 (m) yrkande 4 föreslagna tillkännagivandet om

renbetesinventeringarna.

Prisstöd till rennäringen

I motionerna Jo261 (v) yrkande 5 och Bo603 (m) yrkande 3 tas

upp frågan om prisstöd till rennäringen från ett EU-perspektiv.

I v-motionen anförs att EU:s strukturstöd bör kunna inrymma

vissa ersättningar också till rennäringen. Regeringen föreslås

återkomma till riksdagen i frågan. I m-motionen anges att

ordningen med nationellt ekonomiskt stöd till rennäringen kräver

godkännande av EU-kommissionen.

Med anledning av motionerna vill utskottet erinra om vad i

propositionen om Sveriges medlemskap i EU anförts (prop.

1994/95:19, del 2 s. 101) om att fortsatt nationellt stöd kan

ges under förutsättning att stödet inte leder till ökning av

produktionsnivån. Vidare kan erinras om att Utredningen om ett

strukturfondsprogram för den s.k. mål 6-regionen för perioden

1995--1999 nyligen överlämnat sitt förslag till regeringen.

Regionen avgränsas geografiskt till ett sammanhängande område

med högst 8 invånare per kvadratkilometer. I den svenska mål

6-regionen ingår 43 kommuner i sju län. I vissa av dessa bedrivs

rennäring. Till mål 6-området har anvisats en medelsram från

EU:s strukturfonder på ca 400 miljoner kronor per år under

förutsättning av ett lika stort tillskott från svensk sida. I

utredningen föreslås att vissa åtgärder vidtas för att stärka

näringslivet i regionen. Av intresse i nu förevarande sammanhang

är att utredaren föreslår att samisk utveckling skall vara ett

programområde. Under detta finns ett delprogram för rennäringen.

Av strukturfondsmedlen föreslås 3 % gå till det samiska

programmet.

Av utredningens direktiv framgår att regeringen före den 1

april 1995 avser att överlämna ett samlat program till

EU-kommissionen för hur strukturfondsmedlen tillsammans med den

nationella medfinansiering som krävs bör användas för

utvecklingsinsatser m.m.

I sammanhanget kan erinras om att det i budgetpropositionen

(bil. 10 s. 28) anförs att det s.k. startstödet till yngre

jordbrukare också bör kunna lämnas bl.a. till rennäringsföretag.

Enligt utskottets mening finns inte tillräcklig anledning för

riksdagen att göra de i motionerna Bo603 (m) yrkande 3 och Jo261

(v) yrkande 5 förordade tillkännagivandena om EU och

rennäringen. Som framgått av redovisningen ovan övervägs de i

motionerna aktualiserade frågorna. Motionerna avstyrks.

Ersättning för viltskador

I propositionen 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m.

föreslog regeringen och godtog riksdagen i december 1992 ett

nytt ersättningssystem för rovdjursrivna renar. Det nya systemet

innebär i korthet, som framgår av budgetpropositionen (bil. 10

s. 58--59) att rennäringen årligen får disponera ett belopp

motsvarande det skäliga värdet av de renar som rivits av

rovdjur. Fördelningen av ersättningen baseras på

rovdjursförekomst. Den ursprungliga avsikten var att det nya

systemet skulle börja tillämpas den 1 juli 1995. Sametinget

svarar för administrationen i samverkan med Statens

naturvårdsverk.

Naturvårdsverket och Sametinget har gemensamt utarbetat ett

förslag till den närmare utformningen av systemet för insamling,

bearbetning och redovisning av de rapporterade

rovdjursobservationerna. I avsikt att pröva systemet praktiskt

under mer än en vinter begärde de båda myndigheterna att få

redovisa uppdraget senast vid utgången av år 1994. Regeringen

biföll denna begäran och uttalade att det nya

ersättningssystemet, under förutsättning av riksdagens

godkännande, borde införas först den 1 januari 1996, dvs. med

ett halvt års fördröjning i jämförelse med vad ursprungligen

avsetts.

Naturvårdsverket och Sametinget presenterade sitt förslag i

februari 1995. Av detta framgår att mellan 25 000 och 35 000

renar borde omfattas av det nya ersättningssystemet.

Med utgångspunkt från de utbetalningar som gjorts under

budgetåret 1993/94 avseende ersättning för rovdjursrivna renar

beräknar regeringen ett fast belopp om 14 miljoner kronor för

kalenderåret 1996. Detta motsvarar enligt budgetpropositionen de

rivna renarnas slaktvärde.

Utskottet föreslår att riksdagen, med ändring av sitt tidigare

beslut, godkänner att det nya systemet för ersättning för

rovdjursrivna renar skall tillämpas från den 1 januari 1996.

Det får närmast anses givet att regeringen, om så anses

erforderligt, återkommer till riksdagen i ärendet i 1995 års

kompletteringsproposition eller i annat sammanhang om

beredningen av Naturvårdsverkets och Sametingets förslag

föranleder en omprövning av frågan.

Ersättning på grund av radioaktivt nedfall

Enligt förordningen (1994:246) om ersättning för vissa

merkostnader och förluster med anledning av Tjernobylolyckan

lämnas ersättning till jordbruksföretag, rennäringsföretag och i

vissa fall också till fiskare. Ersättning lämnas för

merkostnader och förluster till följd av åtgärder som företagits

i syfte att förebygga hälsorisker från livsmedel, om åtgärden

har ett direkt och påtagligt samband med Tjernobylolyckan. I

princip lämnas ersättning för kasserat kött under förutsättning

att åtgärder vidtagits för att nedbringa kostnaderna eller

förlusterna.

I budgetpropositionen anges att djurens

cesiumupptagningsförmåga varierar kraftigt från ett år till ett

annat bl.a. beroende på nederbörd, temperatur och

svampförekomst. Tidigareläggning av renslakt och utfodring av

renar anges i propositionen från kostnadssynpunkt vara att

föredra framför kassation. Under budgetåret 1993/94 kasserades

ca 11 600 renar.

En fråga med anknytning till vad nu i korthet redovisats tas

upp i partimotionen Fö802 (mp) om strålskydd. Motionärerna

förordar bl.a. en sänkning av gränsvärdena för radioaktivitet i

livsmedel. Motionen har i huvudsak hänvisats till

försvarsutskottet. I yrkande 16 som hänvisats till

bostadsutskottet förordas att rennäringen, om den drabbas

ekonomiskt av sänkta gränsvärden i renkött, skall erhålla

ekonomiskt stöd från staten. Fortsatt stödutfodring av ren skall

i så fall också medges.

Försvarsutskottet behandlar sin del av motionen i betänkandet

1994/95:FöU3--Strålskydd. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motionen i vad den behandlas av försvarsutskottet.

Motionen i den del den behandlats av försvarsutskottet kommer

att tas upp till beslut av riksdagen torsdagen den 30 mars. Vid

ett riksdagens bifall till försvarsutskottets förslag är den

förutsättning som bär upp förslaget i motion Fö802 (mp) yrkande

16 inte längre för handen. Skulle riksdagen däremot bifalla

motionen i vad den behandlats av försvarsutskottet utgår

bostadsutskottet från att regeringen--om så anses

erforderligt--återkommer med förslag i frågan. Med det anförda

avstyrker utskottet motionsyrkandet om gränsvärden för

radioaktivitet i renkött.

I två motioner tas upp frågan om kostnadsansvaret för

cesiumanalyser. I motion Bo601 (s) föreslås att staten bör täcka

kostnader för analyser avseende kött från älg och rådjur och då

inom kommuner där mer än 25 % av de under 1994 analyserade

proverna visar värden över 1 500 becquerel per kilo. Också i

motion Bo604 (c) tas upp frågan om cesiumanalyserna. Motionären

efterlyser en samlad nationell lösning och hävdar att frågan om

vem som skall ta på sig kostnaderna för fortsatta

cesiummätningar inte längre kan skjutas över på berörda

kommuner.

Utskottet behandlade förra året (bet. 1993/94:BoU11 s. 7--8)

motioner med liknande förslag. Utskottet anförde då att

kostnaderna för analyserna -- uppskattningsvis enligt motion

Bo601 (s) mellan 70 och 150 kr per prov -- borde kunna bäras av

jägarna själva.

Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motionerna Bo601 (s) och

Bo604 (c) om kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m.

avstyrks således.

Stöd till innehavare av fjällägenheter

Fjällägenheter

Vad i budgetpropositionen (bil. 10 s. 62--69) redovisats och

föreslagits om fjällägenheterna kan i stark sammanfattning

återges på följande sätt.

Fjällägenhet är en upplåtelseform som har sina grunder i

lagstiftning ända från år 1915. Reglerna har ändrats vid flera

tillfällen. Det finns tre huvudtyper av fjällägenheter, nämligen

norrländska fjällägenheter, odlingslägenheter för samer och

jämtländska arrendelägenheter. Staten äger i regel byggnaderna

på de norrländska fjällägenheterna och de jämtländska

arrendelägenheterna. Arrendatorerna till odlingslägenheterna

anses i allmänhet vara ägare till byggnaderna där.

Det finns totalt 101 fjällägenheter, varav 29 i Norrbottens

län, 15 i Västerbottens län och 57 i Jämtlands län. Antalet har

minskat med 176 sedan Fjällägenhetsutredningen redovisade sin

inventering år 1980.

Fjällägenheterna var ursprungligen avsedda för jordbruksdrift

med jakt och fiske som komplement. De är till ytan mellan 5 och

60 ha. Det är vanligt att fjällägenheterna har mellan 10 och 20

ha ängs- och betesmark samt brukad åker. Närmare hälften av

fjällägenhetsinnehavarna är över 65 år.

Ett villkor om bedrivande av jordbruk var tidigare intaget i

alla arrendekontrakt. Detta villkor finns inte i kontrakten som

avser fjällägenheter med övergångskontrakt eller som vid förnyat

kontrakt gjorts om till bostadsarrenden. För närvarande används

endast ett 30-tal fjällägenheter för jordbruksändamål.

Turistnäringen har blivit allt mer viktig för

fjällägenhetsarrendatorerna. Den bedrivs vid drygt 30

fjällägenheter i form av uthyrning av övernattningsbäddar. Flera

har kompletterande inkomster från uppdrag som väderrapportör,

transporter av turister med båt, uthyrning av båtar och

husvagnsplatser. Vid ett 50-tal fjällägenheter bedriver

lägenhetsinnehavaren ingen näringsverksamhet. Lägenheten

fungerar då endast som permanent- eller fritidsbostad åt

arrendatorn. Samtliga arrendatorer, även de som har enbart

bostadsarrende, har rätt till jakt och fiske som komplement till

försörjningen.

Arrendeavgifterna varierar mellan 10 kr och 12 000 kr. Det

sammanlagda arrendebeloppet uppgår till ca 146 000 kr. En

justering sker vanligen endast när staten har genomfört

investeringar på lägenheten eller då en ny arrendator övertar

lägenheten.

Jordbruksverket redovisade år 1993 ett regeringsuppdrag om

viss disposition av statens mark ovan odlingsgränsen och på

renbetesfjällen.

Regeringen anser att bl.a. statsfinansiella skäl talar för att

systemet med fjällägenheter avvecklas. Den i början av

1980-talet presenterade Fjällägenhetsutredningen ansåg att en

fast bosättning ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen

var viktig. Detta motiv har enligt regeringen minskat i styrka

genom utbyggnad av bilvägar, ökningen av antalet terrängfordon

och utvecklingen inom mobiltelefonin. Även från

jordbrukssynpunkt saknas skäl att behålla fjällägenheterna.

Någon egentlig anledning för staten att behålla upplåtelseformen

anses inte finnas.

Vid remissbehandlingen av Jordbruksverkets förslag har

påpekats att vissa fjällägenheter har stora bevarandevärden från

naturvårds- och kulturmiljösynpunkt. En försäljning bör i dessa

fall föregås av lämpligt bevarandeskydd i form av

byggnadsminnesförklaring, förordnande om naturreservat eller

liknande. De mest värdefulla bör behållas i statlig ägo. En

fördjupad dokumentation bör därför göras av fjällägenheternas

natur- och kulturvärden innan slutlig ställning tas till

eventuella försäljningar. Regeringen avser att uppdra åt

Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och

berörda länsstyrelser att göra en sådan dokumentation. Något

förslag i frågan underställs nu inte riksdagen.

Ändrade principer för upplåtelse av viss statlig mark ovanför

odlingsgränsen m.m.

Inom de områden där fjällägenheter upplåts har staten även

upplåtit mark för bostadsändamål i andra former såsom tomträtt,

bostadsarrende och för renskötarbostäder.

Tomträtter har upplåtits endast i Jämtlands och Norrbottens

län. Totalt finns det ca 40 upplåtelser, de flesta för

bostadsändamål. Det finns också tomträttsupplåtelser för en

kombination av bostads- och annat ändamål. Avtalet kan t.ex. ha

gett en rätt att uppföra uthyrningsstugor på fastigheten. Vissa

tomträtter omfattar endast campingplats, sportanläggning eller

slakteri.

Många renskötande samer bor utanför tätorterna på

renbetesfjällen och ovanför odlingsgränsen. I vissa byar bor

endast renskötande samer som har erhållit upplåtelser av mark

för bostadsändamål (renskötarbostäder) på livstid och för

efterlevande makes livstid. Upplåtelserna är avgiftsfria. Det

finns också ett litet antal upplåtelser för bostadsändamål till

samer som ägnar sig åt andra samiska näringar som fiske och

slöjd. Deras nyttjanderätt kan vara tidsbegränsad. Antalet

renskötarbostäder ovanför odlingsgränsen är ca 400. Det finns

inga fullständiga förteckningar på bostadsupplåtelser till

samer. För en mycket stor del av upplåtelserna saknas kontrakt

eller annan skriftlig dokumentation. Den enskilde samen äger

husen.

Slutligen finns det på den nu aktuella marken ca 100

bostadsarrenden för permanentbostadsbebyggelse som inte är

renskötarbostäder. Arrendatorn äger husen. Arrendena kan vara

kombinerade med upplåtelse för annat ändamål.

Den ovan refererade Fjällägenhetsutredningen lämnade åren 1979

och 1980 också förslag om den framtida dispositionen och

förvaltningen av fjällägenheterna. Frågan behandlades därefter

av riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 13, bet. 1980/81:JoU18).

Den tas även upp i Jorbruksverkets ovan nämnda översyn.

Jordbruksverket föreslår att det från fall till fall övervägs en

lösning som minimerar statens kostnader för mark som upplåtits

med tomträtt, till bostadsarrende för bebyggelse eller till

renskötarbostad.

I budgetpropositionen anförs att viss återhållsamhet bör

iakttas när det gäller ärenden om upplåtelse med tomträtt eller

köp av statens mark ovanför odlingsgränsen och på

renbetesfjällen. Även om det fortfarande är angeläget med viss

återhållsamhet anser regeringen att mark som redan är upplåten

med nyttjanderätt i större utsträckning än hittills bör vara

möjlig att köpa. Genom att friköpa fastigheten får ägaren

möjlighet att använda den som belåningsunderlag, något som kan

ge minskade boendekostnader. Dessutom ges, enligt

budgetpropositionen, möjlighet att ta lån för näringsverksamhet

till lägre kostnad. Liksom hittills bör dock köp medges endast

för permanentboende och för näringsverksamhet på i första hand

mark runt befintliga byggnader.

Sammanfattningsvis föreslås i budgetpropositionen följande i

frågan.

Friköp skall kunna medges om den upplåtna marken används för

permanent boende eller för näringsverksamhet om inte särskilda

skäl talar mot en försäljning. Vid friköp av renskötarbostäder

skall särskild hänsyn tas till den samiska kulturmiljön.

Upplåtelse med tomträtt skall ske endast för näringsverksamhet

med stort markbehov eller om den som marken upplåtits till inte

önskar förvärva marken med äganderätt. Upplåtelse av mark skall

även i fortsättningen ske restriktivt.

Riksdagen föreslås godkänna vad i budgetpropositionen

förordats om friköp av viss statlig mark ovanför

odlingsgränsen och på renbetesfjällen.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens

förslag, som inte mött invändning i motioner.

Anslag

Utskottet förordar att vad i budgetpropositionen föreslagits

om anslag till Främjande av rennäringen, Prisstöd till

rennäringen, Ersättning för viltskador m.m., Ersättningar på

grund av radioaktivt avfall och Stöd till fjällägenheter m.m.

tillstyrks av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande renbetesinventeringarna

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo603 yrkande 4,

2. beträffande EU och rennäringen

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo603 yrkande 3 och

1994/95:Jo261 yrkande 5,

3. beträffande det nya systemet för ersättning för

rovdjursrivna renar

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

10 godkänner vad där förordats,

res. 1 (fp, v, mp, kds)

4. beträffande gränsvärden för radioaktivitet i renkött

att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö802 yrkande 16,

res. 2 (mp)

5. beträffande kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo601 och

1994/95:Bo604,

res. 3 (v)

6. beträffande friköp

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

10 godkänner vad där förordats om friköp av viss statlig mark

ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen,

7. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

10 för budgetåret 1995/96 anvisar till

a) Främjande av rennäringen ett reservationsanslag på

18 025 000 kr,

b) Prisstöd till rennäringen ett förslagsanslag på

57 000 000 kr,

c) Ersättningar för viltskador m.m. ett förslagsanslag på

38 300 000 kr,

d) Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall ett

förslagsanslag på 1 000 kr,

e) Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. ett

reservationsanslag på 2 307 000 kr.

Stockholm den 30 mars 1995

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson

(s), Marianne Carlström (s), Lars Stjernkvist (s), Ingrid

Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m), Erling Bager

(fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Carina Moberg (s),

Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Anders

Ygeman (s), Peter Weibull Bernström (m) och Magnus Johansson

(s).

Reservationer

1. Det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar

(mom. 3)

Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf

Björklund (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Utskottet föreslår" och slutar med "av frågan" bort ha

följande lydelse:

Det av Sametinget och Naturvårdsverket nyligen framlagda

förslaget till utformning av det nya ersättningssystemet för

rovdjursrivna renar har utarbetats efter uppdrag från

regeringen. Det får anses minst sagt naturligt att avvakta den

fortsatta beredningen av ärendet innan beslut fattas om hur

ersättningen skall beräknas. Regeringen och de båda

myndigheterna har uppenbarligen bl.a. helt olika uppfattning om

det antal renar som bör omfattas av det nya ersättningssystemet.

Detta i sin tur innebär att--om regeringens förslag accepteras

-- ersättningen per riven ren kraftigt understiger vad som

tidigare gällt. Dessutom verkar regeringen i sitt förslag över

huvud taget inte ha räknat med de renar som trafikdödas.

Den enklaste ordningen och den som utskottet förordar är att

något fast belopp avseende ersättningar för rovdjursrivna renar

inte tillämpas så länge beredningen av det ovan angivna

förslaget pågår och innan riksdagen fattat nytt beslut i

ärendet. När beredningen avslutats finns ånyo anledning för

riksdagen att överväga utformningen av ersättningssystemet.

Med den konstruktion som anslaget Ersättning för viltskador

m.m. har är det inte nu nödvändigt för riksdagen att göra någon

annan anslagsberäkning än den som gjorts i budgetpropositionen.

För det fall att regeringen inte delar denna uppfattning utgår

utskottet från att regeringen i kompletteringspropositionen

återkommer med den alternativa anslagsberäkning som kan bli

följden av riksdagens bifall till vad utskottet nu förordat.

Vad utskottet nu med anledning av budgetpropositionen anfört

om det nya systemet för ersättning för rovdjursrivna renar

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

3. beträffande det nya systemet för ersättning för

rovdjursrivna renar

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 bilaga

10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

2. Gränsvärden för radioaktivitet i renkött (mom. 4)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar

med "Motionen i" och slutar med "i renkött" bort ha följande

lydelse:

Som anförs i mp-reservationen till försvarsutskottets

betänkande 1994/95:FöU3 -- Strålskydd ökar hela tiden den totala

joniserande strålningen genom utsläpp från s.k. normaldrift av

kärnkraften. Riskerna från lågdosstrålningen är större än vad

man tidigare trott. Bl.a. har effekterna av Tjernobyl inneburit

en ökad strålning.

Bostadsutskottet vill för sin del tillägga att dessa effekter

är mera påtagliga i vissa delar av landet än i andra. Inte minst

de delar i vilka rennäring bedrivs har drabbats hårt. Det finns

därför grundad anledning att, såsom förordas i Miljöpartiet de

grönas partimotion Fö802, överväga att införa nya och strängare

gränsvärden för radioaktivitet i renkött. Om rennäringen blir

drabbad ekonomiskt av att gränsvärdet sänks skall staten gå in

med ekonomiskt stöd och stödutfordring av ren. Vad nu anförts

bör riksdagen med anledning av yrkande 16 i motionen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande gränsvärden för radioaktivitet i renkött

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fö802 yrkande 16

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m. (mom. 5)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar

med "Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks således" bort

ha följande lydelse:

I motion Bo601 (s) anförs att det inledningsvis efter

Tjernobylolyckan var en självklarhet att cesiumanalyser av kött

och fisk skulle vara kostnadsfria för kommuninnevånare i de

drabbade komunerna. I tämligen många kommuner inom

nedfallsområdet är, enligt motionen, analyserna av kött

forfarande kostnadfsfria medan man inom andra tar ut avgifter

för provtagningarna. Också i motion Bo604 (c) konstateras att

kommunerna som berörs av problemet i varierande grad ställt upp

och betalt cesiummätningar när ingen annan varit beredd att ta

på sig ansvaret. Motionären anser att kostnaden för analyserna

rimligen inte borde belasta de kommuner som hårt nog ändå

drabbats av Tjernobylolyckan.

Utskottets uppfattning är att det får anses vara ett

nationellt ansvar att bekosta cesiumanalyser inte bara till

renskötselföretag utan också kostnader för analyser av älgkött

och annat fallvilt. Kostnaderna för sådana analyser kan beräknas

vara tämligen begränsade. De bör belasta det under

Jordbruksdepartementet upptagna anslaget Ersättningar på grund

av radioaktivt avfall. Med den anslagskonstruktion som tillämpas

och mot bakgrund av den begränsade merkostnaden som ett bifall

till motionsförslagen innebär kan det inte anses nödvändigt med

någon annan anslagsberäkning än den som görs i

budgetpropositionen.

Vad utskottet nu med anledning av de båda motionerna förordat

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande kostnadsansvaret för cesiumanalyser m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo601 och

1994/95:Bo604 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,