Bet. 1994/95:BoU18

Bostadsutskottets betänkande

1994/95:BOU18

Byggnaders inomhusmiljö m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga

Innehållsförteckning

1994/95

BoU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag i

budgetpropositionen avseende stöd till förbättring av

inomhusklimatet, stöd till åtgärder mot radon i bostäder, bidrag

till Fonden för fukt- och mögelskador samt anslag m.m. till

byggforskningen jämte motioner. Dessutom behandlas under

allmänna motionstiden 1995 väckta motioner som i vid mening

avser byggnaders inomhusmiljö, bl.a. motioner som för fram

miljö- och hälsoaspekter på byggande och boende.

Regeringens förslag tillstyrks med ett undantag. I fråga om

stödet till radonsanering uttalar ett enigt utskott -- med

anledning av förslag i budgetpropositionen och en motion -- att

eventuella beslut om förändringar av villkoren för radonbidrag

bör kunna anstå till senare i vår. Enligt utskottets mening bör

det av regeringen aviserade programmet för att förbättra

inomhusklimatet i bostäder och lokaler avvaktas.

Utskottet gör med anledning av motioner tillkännagivanden som

innebär att insatser m.m. bör övervägas avseende

ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende,

återanvändning och återvinning i byggandet,

elöverkänslighet samt

inriktningen m.m. av de ytterligare satsningar på att

förbättra inomhusmiljön som aviserats till senare i vår.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats 15 reservationer och 3 särskilda

yttranden. Bl.a. avvisas i reservationer (m) de i motioner

förordade tillkännagivandena. Dessutom har reservationer

avgivits till förmån för motionsförslag bl.a. om kommunala

energi- och miljörådgivare (v, mp), användning av återluft (fp)

och (mp) samt FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö

(c).

TOLFTE HUVUDTITELN

Propositionen

Regeringen har i proposition 1994/95:100 bilaga 13

(Näringsdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. till Statens råd för byggnadsforskning:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisa ett

ramanslag på 34 500 000 kr,

2. till Byggforskning för budgetåret 1995/96 anvisa ett

reservationsanslag på 247 100 000 kr,

3. bemyndiga regeringen att i enlighet med vad i

budgetpropositionen anförts, under budgetåret 1995/96, låta

staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med stöd

till byggforskning som innebär åtaganden om högst 100 000 000

kr under budgetåret 1997, högst 60 000 000 kr under budgetåret

1998, högst 25 000 000 kr under budgetåret 1999 och högst

25 000 000 kr under budgetåret 2000,

4. godkänna den i budgetpropositionen förordade ändringen i

det statliga stödet till fukt- och mögelskadade småhus,

5. medge att ramen för bidrag till Fonden för fukt- och

mögelskador vidgas till 485 000 000 kr,

6. till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 105 000 000 kr,

7. godkänna den i budgetpropositionen förordade ändringen i

det statliga bidraget till åtgärder mot radon i småhus,

8. till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för

budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr,

9. godkänna ändamålet med den i budgetpropositionen

redovisade bidragsverksamheten avseende bidrag till förbättring

av inomhusklimatet,

10. till Bidrag till förbättring av inomhusklimatet för

budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 125 000 000

kr.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1995

väckta motionerna

1994/95:Bo203 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om att elöverkänsliga skall ha rätt till

bostadsanpassningsbidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om regler för kommunalt stöd till

bostadsanpassning vid elöverkänslighet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om elöverkänsligas rätt till bidrag även till

annan utrustning som krävs för att minska den sociala

isoleringen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en

fördjupad forskning kring elöverkänslighet skall utvecklas

enligt vad i motionen anförts om studier i nära samarbete med

drabbade personer.

1994/95:Bo212 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om elöverkänslighet.

1994/95:Bo215 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i

uppdrag att tillsammans med berörda bygg- och bostadsaktörer

presentera en handlingsplan för hur bygg- och bostadssektorn

skall kunna ingå i kretsloppssamhället,

3. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i

uppdrag att återkomma med förslag -- bl.a. med beaktande av

tänkbar användning av miljöavgifter -- om hur återanvändningen

av byggnadsdetaljer skall öka.

1994/95:Bo222 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om återanvändning av bygg- och rivningsavfall.

1994/95:Bo224 av Sigge Godin och Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om rätten till bostadsanpassningsbidrag för

dem som lider av elallergi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en bredare information om

Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vid elallergi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kravet på gemensam sanering av såväl

arbetsplats som bostad för elallergiker,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fortsatt forskning vad gäller elallergi.

1994/95:Bo226 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om problematiken med elöverkänslighet.

1994/95:Bo229 av Erling Bager och Lennart Fremling (fp) vari

yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om åtgärder för att öka radonsaneringen,

5. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag om

radonbidraget, beslutar att bidragsnivån 50 % skall vara kvar,

6. att riksdagen beslutar att det maximala bidraget för

radonsanering skall vara 25 000 kr även efter den 1 juli 1995,

7. att riksdagen till Bidrag till åtgärder mot radon i

bostäder för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 55

miljoner kronor.

1994/95:Bo231 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att anslaget G 13 inom

Näringsdepartementet utgår ur budgeten.

1994/95:Bo235 av Sören Lekberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ett nytt finansierings/regelsystem för

bostads- och byggsektorn utreds med sikte på att medvetet styra

material och processer mot större miljö- och naturhänsyn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ett kretsloppsanpassat bostadsbyggande.

1994/95:Bo237 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sjuka hus-problemet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Boverkets roll för en ny energipolitik.

1994/95:Bo240 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ett program för att bygga ett samhälle

baserat på en effektiv användning av förnyelsebara

naturresurser.

1994/95:Bo242 av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne

Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om forskning om sambandet mellan

elöverkänslighet och metaller,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om parlamentarisk utredning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförs om den av bostadsutskottet tidigare begärda

översynen.

1994/95:Bo244 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om tillämpad forskning om elöverkänslighet.

1994/95:Bo245 av Barbro Johansson och Per Lager (mp) vari

yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att forskningen på radiofrekventa fält bör

öka i omfattning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att försiktighetsprincipen skall gälla vid

exponering av elektriska och magnetiska fält.

1994/95:Bo502 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

totalförbud mot återluft i utrymmen där levande varelser vistas.

1994/95:Bo503 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om fortsatt forskning om elöverkänslighet.

1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att laglig reglering av luftflöden bör

övervägas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utreda möjligheten att miljö- och

hälsoklassa fastigheter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att obligatoriska krav bör ställas på

tillverkare och importörer av byggnads- och inredningsmaterial

att hälsobedöma dessa.

1994/95:Bo510 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i

aktuell lagstiftning som gäller vad som anförts i motionen om

rivningsplaner och miljöinventering,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur

byggmaterial kan beläggas med särskilda deponiavgifter enligt

vad i motionen anförts.

1994/95:Bo512 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kraven på ventilationssystem.

1994/95:Bo518 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning

av byggfelsförsäkringslagen till att också omfatta arbets-,

fritids- och skollokaler,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skapande av

ett "Svensk husprovning AB" enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att allergiframkallande byggmaterial bör

förbjudas och att gränsvärden för kemiska ämnen bör sättas så

lågt att astmatiker och allergiker utan obehag kan vistas

inomhus,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att ytterligare skärpa kraven på högsta

tillåtna radongashalt i alla byggnader.

1994/95:Bo519 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

miljöklassning av hus,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheten att miljöklassa alla

byggnader.

1994/95:Bo520 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av särskilda kommunala energi- och

miljörådgivare,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur

staten kan bidra till en heltäckande kommunal energi- och

miljörådgivning i landet.

1994/95:Bo521 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att Boverket bör få i uppdrag att snarast

utveckla ett tydligt ekologiskt byggnadsbegrepp.

1994/95:Bo531 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring av

byggnadsverkslagen (BVL) att 2 § punkt 9 kompletteras med krav

på resurshushållning och kretsloppstillämpning i sin helhet

enligt vad som anförts i motionen.

1994/95:Bo533 av Ewa Larsson och Per Lager (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om krav på miljömedveten upphandling så att man

undviker att bygga sjuka hus.

1994/95:Bo540 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om forskning om grönområden i tätorter,

5. att riksdagen till grönyteforskning och Movium anvisar

13 000 000 kr att disponeras och fördelas av

Byggforskningsrådet i enlighet med vad i motionen anförts.

1994/95:Bo541 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

förbud skall införas mot användning av återluft i

barnomsorgslokalers ventilationsanläggningar.

1994/95:A275 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

8. att riksdagen under tolfte huvudtiteln anslår

3 000 000 000 kr till ett nytt utgiftsanslag,

Allergisanering, för budgetåret 1995/96,

9. att riksdagen, under förutsättning att det närmast

föregående yrkandet antas, beslutar att anslaget Allergisanering

skall användas på det sätt som anförts i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om

evakuering i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

13. att riksdagen beslutar om att ett nytt anslag införs

under tolfte huvudtiteln G 14 och att det skall utgå med

3 000 000 000 kr,

14. att riksdagen beslutar om att ett nytt anslag införs

under tolfte huvudtiteln G 15 och att det skall utgå med

100 000 000 kr.

1994/95:N403 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

8. att riksdagen för budgetåret 1995/96 till särskilda

experimentbyggnadsprogram under anslaget Byggforskning (G 10)

anvisar 5 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit.

1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att lagstiftning angående reglering av

luftflöden bör övervägas,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att utreda möjligheten av att miljö-

och hälsoklassa fastigheter,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att obligatoriska krav bör ställas på

tillverkare och importörer av byggnads- och inredningsmaterial

att hälsobedöma dessa.

1994/95:So500 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur

fenomenet "sjuka hus" kan undvikas genom val av bygg- och

inredningsmaterial samt ventilationssystem,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

byggteknik bör tillämpas så att elektromagnetiska fält både i

hemmet och i arbetsmiljön avskärmas för att förebygga

elallergi/överkänslighet.

1994/95:Ub368 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att använda ROT-bidrag till

allergisanering av lokaler där barn och ungdomar vistas

dagligen.

Uppföljning m.m.

Utskottet har som ett led i arbetet med uppföljning och

utvärdering av riksdagens beslut initierat en uppföljning av

1988 års riksdagsbeslut om byggnaders inomhusmiljö (bet.

1988/89:BoU2). På uppdrag av utskottet har Statens råd för

byggnadsforskning (BFR) med hjälp av en konsult utarbetat

rapporten Uppföljning av riksdagsbeslut och statliga insatser

avseende byggnaders inomhusmiljö. Rapporten har som bilaga

fogats till detta betänkande.

Med anledning av rapporten och de i betänkandet behandlade

förslagen har utskottet den 7 mars 1995 anordnat en intern

ufrågning med titeln Hur skall byggnaders inomhusmiljö

förbättras -- uppföljning av tidigare beslut och redovisning av

ny kunskap m.m.

Utskottet

Inledning

Allmänt om byggnaders inomhusmiljö

En följd av samhällsutvecklingen är att vi tillbringar mindre

tid utomhus och allt mer tid inomhus. Olika mätningar visar att

vi i genomsnitt vistas så mycket som upp till 90 % av tiden i

bostaden, på arbetsplatsen eller i olika lokaler. Inomhusmiljön

har därför fått en allt större betydelse för vår hälsa och för

vårt välbefinnande. Bostädernas liksom andra byggnaders

hygieniska standard har i betydande grad höjts under 1900-talet.

Många av de hälsoproblem som tidigare orsakades av drag, fukt,

kyla och bristfälliga sanitära förhållanden har eliminerats. Med

ny byggteknik m.m. har i viss utsträckning följt andra och nya

hälso- och miljöproblem. Dessutom har ökade kunskaper om

hälsorisker med föroreningar i miljön vidgat medvetenheten om

sådana problem.

De hälsorisker som har förknippats med senare tids

byggnadsteknik och byggnadsmaterial började uppmärksammas i

större utsträckning under 1970-talet. De har sedan dess haft en

i varierande grad fortsatt aktualitet. Inte minst gällde detta

under senare hälften av 1980-talet, då nivån på byggproduktionen

gjorde frågan särskilt aktuell. Även om betydande insatser har

gjorts för att komma till rätta med problemen kan det befaras

att det fortfarande byggs bostäder och lokaler som kommer att ge

upphov till hälsoproblem.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Bostadsutskottet och riksdagen har vid ett flertal tillfällen

haft att ta ställning till förslag som ur olika aspekter avsett

byggnaders inomhusmiljö. Ett i många avseenden grundläggande

beslut i frågan togs hösten 1988 (bet. 1988/89:BoU2). Beslutet

innebar att en bred översyn skulle göras för att komma till

rätta med bristerna i inomhusmiljön. Översynen skulle bl.a.

innefatta

en definition av förekommande begrepp,

en kartläggning av problemens omfattning,

åtgärder för att undvika problem som kan uppkomma vid en

bristande samordning mellan byggprocessens olika skeden,

frågor kring användningen av olika byggmaterial,

åtgärder för att skapa förutsättningar för att byggnaders

ventilationssystem får en fullgod funktion under byggnadens hela

brukstid,

ändamålsenligheten i ansvarssystemet,

ändamålsenligheten i stödsystemet samt

behovet av ytterligare forskning.

Åtgärderna skulle enligt beslutet genomföras snabbt och de

nyvunna kunskaperna och erfarenheterna utan dröjsmål föras ut i

praktisk tillämpning.

Som en följd av riksdagsbeslutet tillsatte regeringen en

arbetsgrupp för frågor som rör s.k. sjuka hus. Arbetsgruppen

avgav år 1990 betänkandet Byggnaders inomhusmiljö m.m. (Ds

1990:14). Flera av de förslag som där förs fram har bl.a. legat

till grund för beslut som därefter fattats av riksdagen.

Riksdagen har sedan år 1988 så gott som årligen haft att ta

ställning till olika förslag som avsett byggnaders inomhusmiljö.

Ställningstagandena har präglats av stor enighet. Beslut har

bl.a. fattats om

obligatorisk ventilationskontroll för flertalet hus,

obligatoriskt samrådsförfarande i byggprocessen samt

byggfelsförsäkring.

Som ett led i riksdagsutskottens ökade insatser avseende

uppföljning och utvärdering har bostadsutskottet, som framgår

ovan, beslutat att följa upp 1988 års riksdagsbeslut om

byggnaders inomhusmiljö. På uppdrag av utskottet har Statens

råd för byggnadsforskning (BFR) med hjälp av en konsult

utarbetat rapporten Uppföljning av riksdagsbeslut och statliga

insatser avseende byggnaders inomhusmiljö. I rapporten redovisas

kortfattat bl.a. vidtagna regeländringar m.m., tillståndet i

byggnadsbeståndet samt genomförda informations-, forsknings- och

utvecklingsinsatser.

Av rapportens kommentardel framgår bl.a. att det i dag finns

god kunskap om hur föroreningar m.m. i inomhusluften kan minskas

liksom hur man bygger för att undvika höga fukt- eller

radonhalter.

Förutom genom ändringar i byggregler m.m. har statsmakterna

genom olika stimulansåtgärder sökt att komma till rätta med

problemen i inomhusmiljön. Det senaste exemplet på detta är det

stöd till förbättring av inomhusmiljön som ingår som en del i

det ROT-program som riksdagen beslutade så sent som hösten 1994.

Förslag om ett nytt bidrag till förbättring av inomhusklimatet

läggs dessutom fram i årets budgetproposition. Regeringen och

Miljöpartiet de gröna har nyligen träffat en överenskommelse om

ett investeringsprogram på 2 miljarder kronor för att förbättra

inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler. Ett

genomförande av detta får naturligtvis också betydelse i

sammanhanget. Utskottet återkommer nedan till denna fråga.

Enligt uppgörelsen skall huvuddelen av satsningen ligga under

1995. En viktig del i programmet anges vara åtgärder för

allergisanering.

Utgångspunkten m.m. för betänkandet

Trots de åtgärder som vidtagits finns det, som anförts ovan,

oroande tecken på att det ännu i dag produceras hus där

inomhusmiljön inte är tillfredsställande. Sålunda rapporteras

bl.a. i massmedia att relativt nyproducerade hus eller t.o.m.

hela bostadsområden uppvisar allvarliga brister i inomhusmiljön.

Även i det något äldre byggnadsbeståndet finns det indikationer

på att inomhusklimatet inte alltid är tillfredsställande. Det

kan t.ex. gälla höga radonhalter, brister i luftomsättningen

eller omfattande fuktproblem. Samtidigt torde uppmärksamheten

kring problemen ha ökat under de senaste åren inte bara från

byggsektorn utan också från finansiärer och försäkringsbolag.

Att år 1995 på initiativ av Folkhälsoinstitutet har utlysts som

allergiår har också inneburit att frågan lyfts fram ytterligare.

Det betydande antal motioner som väckts i ämnet under årets

allmänna motionstid utgör också ett synbart bevis härför.

Mot bakgrund av den aktualitet som frågor om byggnaders

inomhusmiljö m.m. kommit att få har utskottet valt att i

betänkandet behandla frågor som ur ett brett perspektiv kan

sägas ha anknytning till miljön i våra byggnader. Förutom

motioner som direkt avser inomhusmiljön behandlas därför också

motioner som mera allmänt behandlar miljö- och hälsoaspekter på

byggande och boende m.m.

Betänkandet är upplagt så att först behandlas motioner med

mer övergripande förslag om åtgärder för att förbättra

miljöanpassningen i byggandet och boendet. Därefter behandlas

mer avgränsbara förslag inom olika problemområden. Övervägandena

om byggnaders inomhusmiljö avslutas med utskottets

ställningstaganden till föreslagna och aviserade nya

stödåtgärder för att förbättra inomhusmiljön i bostäder m.m.

Sist i betänkandet tar utskottet även ställning till förslag i

budgetpropositionen och motioner om byggforskningen.

Huvudrubrikerna i betänkandet är följande:

Miljö- och hälsoaspekter på byggande och boende

Återanvändning och återvinning i byggandet

Energi- och miljörådgivning

Byggfelsförsäkringen m.m.

Krav på ventilationen

Åtgärder mot radon i bostäder

Fonden för fukt- och mögelskador

Elöverkänslighet

Stöd till åtgärder i byggnaders inomhusmiljö

Byggforskning

Utskottets ställningstaganden sker bl.a. mot bakgrund av att

förslag avseende stöd till allergisanering m.m. av regeringen

aviserats till senare i vår. Frågan om inriktningen av dessa

insatser behandlas särskilt i avsnittet Stöd till åtgärder i

byggnaders inomhusmiljö.

Miljö- och hälsoaspekter på byggande och boende

En byggnads livscykel har vanligen delats upp i en

produktionsfas och i en förvaltningsfas; ofta utan påtagligt

samband. Ett av skälen härtill har varit att planerare,

beställare, byggare å ena sidan och brukare å den andra inte

sällan haft skilda roller. Detta synsätt är nu på väg att

ersättas av ett betraktelsesätt där hela processen från

planering till brukande ses som ett integrerat förlopp. I en

sådan syn ligger också att det måste finnas ett starkt samband

mellan en byggnads effekter på miljön i ett långsiktigt

perspektiv och dess hälsoeffekter på dem som brukar den.

Utskottet behandlar mot bakgrund härav i detta avsnitt motioner

som dels för fram mera övergripande förslag om

kretsloppsanpassning av byggandet m.m., dels förordar normerande

insatser för att förebygga hälsoproblem i byggnader. Förslagen i

motionerna beskrivs först kortfattat och därefter överväger

utskottet de aktualiserade frågorna i ett sammanhang.

Förslag till åtgärder för att främja ett ekologiskt byggande

förs fram i åtta motionsyrkanden.

Samhället skall enligt motion Bo215 (v) byggas på

kretsloppstanken. Det innebär att material och energi i största

möjlig grad skall återvinnas och återanvändas. Boverket bör

enligt motionärerna ges i uppdrag att tillsammans med berörda

bygg- och bostadsaktörer presentera en handlingsplan för hur

bygg- och bostadssektorn skall kunna ingå i kretsloppssamhället

-- yrkande 1.

En ekologiskt inriktad bostadsproduktion kan enligt motion

Bo235 (s) få en betydelsefull roll i samhällets successiva

utveckling mot mera miljöanpassade processer. Vad som fordras är

enligt motionärerna en kraftig signal från samhället som aktivt

uppmuntrar och styr framtidens bostadsproduktion i mer

ekologiska banor. Samhällets stödsystem till byggandet är i

detta sammanhang av central betydelse. Enligt motionens yrkande

1 bör därför stödet utredas med sikte på att medvetet styra

material och produktion mot större miljö- och naturhänsyn. I

yrkande 2 begärs dessutom ett riksdagens tillkännagivande om en

kretsloppsanpassning av bostadsbyggandet.

Nedgången i byggandet är enligt motion Bo240 (s) en viktig

faktor bakom dagens höga arbetslöshet. Ett långsiktigt och

samtidigt konkret program för ökad sysselsättning måste därför

sättas i sjön -- ett program som innehåller kraftfulla

satsningar på effektivare användning av våra naturresurser.

Enligt förslaget skall programmet i ett första steg bl.a. syfta

till att halvera energianvändningen i byggnadsbeståndet och till

att lägga om vatten- och avloppssystemen.

Intresset för ekologiskt byggande har enligt Miljöpartiets

partimotion Bo521 ökat starkt under senare tid. Det finns enligt

motionärerna nu erfarenheter, kunnande och utprövad teknik för

ett ekologiskt byggande. Däremot saknas det enligt deras mening

ett samlat grepp över verksamheten och en enhetlig definition av

begreppet ekologiskt byggande. Med hänvisning härtill hemställs

att det skall uppdras åt Boverket att snarast utveckla ett

tydligt ekologiskt byggnadsbegrepp.

De väsentliga tekniska kraven vid uppförande eller ändring av

byggnadsverk ger enligt motion Bo531 (v) inte tydligt uttryck

för den allmänt omfattade uppfattningen att det är viktigt att

vid allt byggande tillämpa ekologiska principer,

kretsloppstänkande och resurshushållning. Enligt motionens

yrkande 3 bör bestämmelserna i lagen om tekniska egenskapskrav

på byggnader kompletteras så att lagen kommer att omfatta krav

på resurshushållning och kretsloppstillämpning i sin helhet.

Det är enligt motion Bo237 (v) yrkande 5 viktigt att byta från

dagens el- och oljeberoende energisystem i våra bostäder till

system som baseras på förnyelsebar energi och som minskar

energianvändningen. Enligt motionärerna behövs det särskilda

stimulanser för att åstadkomma energieffektiviseringar och för

att underlätta övergången till bl.a. fastbränsleanläggningar.

Det bör enligt motionärernas mening därför utredas hur Boverket

kan utveckla kompetens och samordna en verksamhet på området.

Som en del av sitt förslag avseende näringspolitiken föreslår

Miljöpartiet i sin partimotion N270 yrkande 14 att det på

statsbudgeten skall föras upp 100 miljoner kronor på ett nytt

anslag för bidrag till ekologiskt byggande.

Förslag om mera övergripande insatser för att förebygga

hälsoproblem i byggnader förs fram i två motionsyrkanden.

Problemen med sjuka hus förorsakar enligt motion Bo533 (mp)

stora lidanden och kostnader -- detta särskilt om konsekvenserna

av den ökade förekomsten av allergier vägs in. Högre krav måste

enligt motionen därför ställas på en miljömedveten upphandling.

Dessutom förordas att byggreglerna skall ändras så att de bättre

beaktar nya erfarenheter om hur sjuka hus undviks.

Som en del i ett program för allergiförebyggande insatser

föreslås i Miljöpartiets partimotion So500 (mp) yrkande 2 att en

utredning om hur "sjuka hus" kan undvikas skall tillsättas.

Utredningen bör bl.a. avse frågor om val av byggnads- och

inredningsmaterial samt om utformning och skötsel av

ventilationssystem.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också motionsförslag om

miljö- och hälsoklassning av bostäder m.m.

I motion Bo504 (kds) med förslag till åtgärder för att komma

till rätta med problemen med astma och allergi föreslås dels att

möjligheten att miljö- och hälsoklassa hus skall utredas --

yrkande 3, dels att det skall ställas krav på obligatorisk

hälsobedömning av byggnads- och inredningsmaterial -- yrkande 7.

Motsvarande förslag förs dessutom fram som en del i ett

folkhälsopolitiskt program i motion So484 (kds) yrkandena 23 och

26.

Med hänvisning till att våra hus är mer eller mindre bra ur

miljö- och hälsosynpunkt föreslås i motion Bo519 (mp) yrkande 1

att det skall införas en miljöklassning av hus. Enligt motionens

yrkande 2 bör dessutom möjligheterna att utsträcka denna

miljöklassning till att omfatta alla byggnader undersökas.

Miljöklassningen skall enligt förslaget utgår från egenskaper

som återanvändningsvärde, energisnålhet och hänsynstagandet till

ekologiskt hållbara principer.

Det är enligt motion Bo518 (mp) yrkande 3 av stor vikt att

byggnadsmaterial varudeklareras och att gränsvärden för kemiska

ämnen sätts så lågt att astmatiker och allergiker utan obehag

kan vistas i byggnader. Förslaget innebär dessutom att

allergiframkallande byggmaterial skall kunna förbjudas.

Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna förordats

beträffande ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende

vill utskottet anföra följande.

Miljö- och hälsoaspekterna på planering, byggande och boende

har fått en allt större aktualitet i vårt samhälle. Ett

betydande antal projekt med olika grad av miljöinriktning har

också kommit till stånd under senare år. Det har rört sig om

allt från hela s.k. ekobyar till mera begränsade insatser i form

av energibesparande åtgärder, kompostering m.m. Även om den

kraftiga nedgången i byggandet också har påverkat denna typ av

projekt pågår det i dag aktiviteter av olika slag som avser

ekologiskt och miljömässigt inriktade projekt. Det ligger ett

stort värde i att olika typer av alternativt byggande och boende

m.m. på detta sätt kommer till stånd och prövas.

Statsmakterna har i olika avseenden medverkat till att många

ekologiskt inriktade byggprojekt har kunnat komma till

utförande. Det gäller bl.a. genom stödet till byggnadsforskning

och experimentbyggande. Flera projekt med en inriktning på

ekologiskt byggande har också kunnat genomföras inom ramen för

statens reguljära stöd till byggandet. Härutöver har också

initiativ tagits från bl.a. Boverket och Byggforskningsrådet som

syftar till att lyfta fram och belysa frågor kring ekologiskt

byggande. Även det s.k. ekokommunprojektet har varit en i detta

sammanhang viktig faktor.

Ur ett mera övergripande perspektiv är en år 1993 beslutad

ändring i plan- och bygglagen (PBL) av stor betydelse för den

framtida miljöanpassningen av samhällsbyggandet. Ändringen

innebär att det i lagens portalparagraf (1 kap. 1 §) införts en

bestämmelse om att planläggning skall främja en långsiktigt

hållbar livsmiljö. I sammanhanget bör också framhållas att Plan-

och byggutredningen i sitt betänkande Miljö och fysisk planering

(SOU 1994:36) lagt fram förslag till ändringar i PBL som syftar

till att åstadkomma en ökad miljöhänsyn i planering och

byggande. Förslagen gäller bl.a. förstärkt översiktsplanering

med tydligare krav på redovisning av miljöförhållanden m.m.,

utvidgning av kravet på miljökonsekvensbeskrivningar samt

åtgärder för att säkra återanvändning och återvinning av

byggmaterial. Sammantaget ger sålunda redan beslutade liksom

föreslagna lagändringar uttryck för en ökad ambitionsnivå när

det gäller att anpassa bebyggelsen till de krav miljön ställer.

Den kortfattade redovisningen ovan visar att en rad åtgärder

redan har vidtagits som lett till att flera ekologiskt inriktade

byggprojekt m.m. kommit till stånd. Vidtagna och föreslagna

ändringar i PBL är ett uttryck för den ökade vikt som måste

fästas vid att framtidens byggande skall ske i former som

tryggar en långsiktigt hållbar utveckling. Det är närmast en

självklarhet att staten och kommunerna även fortsättningsvis

kommer att på ett positivt sätt verka för att projekt av denna

typ förverkligas. Detta till trots kan det enligt utskottets

mening finnas anledning att överväga ytterligare åtgärder för

att ur ett brett perspektiv utveckla och lyfta fram frågor kring

ett ekologiskt byggande och boende.

Det som i dag kallas ekologiskt eller miljöanpassat byggande

m.m. uppvisar i många fall betydande olikheter. Ett skäl härför

är att det finns en mängd olika byggnadstekniska lösningar som

kan vara ekologiskt riktiga. Samtidigt finns det inga allmänt

erkända kriterier som skall uppfyllas för att en byggnad skall

anses som ekologiskt anpassad. Det betyder att det i hög grad

står den som bygger eller förvaltar en byggnad fritt att

beteckna den som ekologisk eller miljöanpassad. Någon garanti

för att en byggnad verkligen fyller rimliga krav på

resurshushållning m.m. följer sålunda inte av att den försetts

med denna beteckning. Det kan enligt utskottets mening finnas

anledning att överväga i vilken utsträckning det är erforderligt

och möjligt att definiera vilka krav m.m. som bör ställas på en

byggnad för att den skall kunna betecknas som ekologisk. I detta

sammanhang bör även frågan om miljö- och hälsoklassning av

byggnader beaktas. Enligt vad utskottet erfarit pågår det ett

visst utvecklingsarbete bl.a. inom byggbranschen. Frågan har

också aktualiserats i forskningssammanhang. Det finns dessutom

internationella erfarenheter av liknande system som torde kunna

ge underlag för fortsatta insatser på området.

De ekologiska och miljöanpassade byggnadsprojekt som hittills

har kommit till stånd har i huvudsak genomförts som enskilda

projekt utan inbördes samband. Tillsammans torde dock projekten

utgöra en bas för en bred kunskap om egenskaperna m.m. hos olika

tekniska lösningar och konstruktioner ur ekologisk och

miljömässig synpunkt. I den mån erfarenheterna från dessa

projekt inte redan tagits till vara bör det enligt utskottets

mening göras t.ex. genom att projekten inventeras och

klassificeras med avseende på tekniska lösningar m.m. Ett

resultat av den nu förordade inventeringen blir förhoppningsvis

att förutsättningar skapas för att få fram projekt som ur olika

aspekter är lämpliga som referens- eller demonstrationsprojekt.

En fortsatt utveckling mot ett mera miljöriktigt byggande

förutsätter att det finns goda exempel som kan tjäna som

föredöme och inspirationskälla för framtidens byggande. Den ovan

förordade inventeringen bör också kunna ge underlag för att

bedöma om det redan i dag finns färdigställda objekt som

uppvisar sådana kvaliteter att de kan användas som

referensobjekt. Det kan emellertid finnas skäl att överväga --

bl.a. mot bakgrund av den tekniska utvecklingen -- om det finns

anledning att med statligt stöd genomföra ytterligare

byggprojekt med inriktningen att utnyttja befintlig kunskap om

ett miljö- och hälsoriktigt byggande. Det kan t.ex. avse projekt

med nya tekniska lösningar eller projekt där befintlig teknik

ges ny tillämpning. Avsikten med projekten bör vara att de skall

kunna tjäna som goda förebilder för det framtida byggandet och

boendet. Målet bör sålunda vara att föra ut de hittills vunna

erfarenheterna i praktisk tillämpning. Det kan t.ex. innebära

att projekten genomförs i nära samarbete med byggproducenter

och/eller fastighetsförvaltare. Projekten bör fortlöpande

utvärderas under produktionstiden och direkt efter

färdigställandet. Dessutom bör de med avseende på mera

långsiktiga effekter också följas upp under förvaltningsskedet.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo215 (v) yrkande

1, Bo235 (s), Bo237 (v) yrkande 5, Bo240 (s), Bo504 (kds)

yrkandena 3 och 7, Bo518 (mp) yrkande 3, Bo519 (mp) yrkandena 1

och 2, Bo521 (mp), Bo531 (v) yrkande 3, Bo533 (mp), N270 (mp)

yrkande 14, So484 (kds) yrkandena 23 och 26 samt So500 (mp)

yrkande 2 anfört om ett miljö- och hälsoriktigt byggande och

boende bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Återanvändning och återvinning i byggandet

Av det bygg- och rivningsavfall som uppstår tas bara en liten

del till vara. Av Statistiska centralbyråns statistik över

avfallsmängder i Sverige år 1990 framgår att så mycket som 91 %

av avfallet deponeras, att 4 % återvinns, medan resterande 5 %

förbränns. Jämfört med länder som Tyskland, Danmark och

Nederländerna betyder det att återvinningsgraden i Sverige är

mycket låg. Medvetenheten om värdet av återanvändning och

återvinning har dock ökat under senare år. Det återspeglar sig

bl.a. i Kretsloppsdelegationens arbete med ett utökat

producentansvar för byggprodukter liksom i de förslag till

ändringar i PBL som lagts fram av Plan- och byggutredningen för

att säkra återanvändning och återvinning av byggmaterial.

Samhället skall enligt motion Bo215 (v) bygga på

kretsloppstanken. Det innebär att material och energi i största

möjliga grad skall återvinnas och återanvändas. För byggsektorn

innebär det att återvinningen måste öka. Inte minst

internationella erfarenheter visar att återvinningen kan ökas

drastiskt. Enligt motionens yrkande 3 bör Boverket få i uppdrag

att återkomma med förslag om hur återanvändningen av

byggnadsdetaljer skall uppmuntras.

Verksamheten med återvinning och återanvändning av

byggmaterial är enligt motion Bo222 (s) av mycket begränsad

omfattning i Sverige. Enligt motionärerna beror detta bl.a. på

att det saknas ett samlat grepp över hanteringen av byggavfall.

En plan med klart uttalade återvinningsmål vad gäller bygg- och

rivningsavfall bör därför utarbetas. Vidare föreslås att det

skall utarbetas ett program som stimulerar återanvändning vid

byggnation och vid restaurering av äldre boendemiljöer.

Materialslöseriet är enligt motion Bo510 (mp) stort i vårt

samhälle. Framför allt gäller detta inom byggnadsindustrin. För

att få bukt med detta och därmed bättre hushålla med värdefulla

resurser föreslås att det vid rivning skall ställas krav på

rivningsplaner och miljöinventering -- yrkande 1. Dessutom

föreslås att byggmaterial skall beläggas med särskilda

deponiavgifter -- yrkande 2.

Utskottet har ovan tagit ställning till förslag om ett miljö-

och hälsoriktigt byggande. De nu aktuella motionsförslagen om

återanvändning och återvinning i byggandet har stark

knytning till denna fråga. En mycket viktig del i ett

långsiktigt hållbart byggande och boende är att en byggnad efter

sin brukstid inte ger upphov till miljöproblem av olika slag.

Förutom att den skall ge förutsättningar för god

resurshushållning i både produktions- och bruksskedet måste den

svara mot kraven på miljöriktighet också sedan den tjänat ut.

Det innebär bl.a. att i en byggnad ingående material m.m. bör

kunna tas till vara när den rivs. Målet bör vara att det i

möjligaste mån skall kunna återanvändas och återvinnas och att

resterande delar i stället kan deponeras på ett sätt som inte

skadar miljön.

Det pågår i dag ett arbete som syftar till att öka

återvinningsgraden vid rivning av byggnader. Ett exempel på

detta är Kretsloppsdelegationens överväganden avseende ett

utökat producentansvar för bl.a. byggsektorn. En utökning av

ansvaret är avsedd att ge förutsättningar för en bättre

återvinning av de byggnader som produceras i framtiden. Sett i

ett längre perspektiv torde det sålunda finnas goda

förutsättningar för ett byggande där återvinningsgraden kommer

att vara hög. Ett problem i sammanhanget är dock den långa

brukstid som en byggnad normalt har. Det kan naturligtvis vara

svårt att i förväg förutse alla de problem m.m. som kan uppstå

när en byggnad som uppförs skall återvinnas om femtio eller

hundra år eller efter ännu längre tid.

Till de byggnader som i dag rivs finns inte kopplat något

producentansvar för ingående byggprodukter m.m. Det har heller

inte ingått som en förutsättning när byggnaden uppfördes att den

skulle kunna återvinnas. Detta till trots finns det i många fall

goda förutsättningar för att t.ex. genom återanvändning ta till

vara det rivningsmaterial som i dag till övervägande del bara

deponeras. Inte minst exempel från bl.a. Tyskland och Danmark

visar att det finns en betydande återvinningspotential i

byggnader. I Sverige är, som redovisats ovan, emellertid

återvinningsgraden mycket liten. Ett första steg måste enligt

utskottets mening därför vara att öka återvinningen från de

byggnader som nu rivs. Det finns också tecken på att intresset

för att ta till vara och återvända byggmaterial har ökat under

senare år. Ett exempel på detta är Byggsektorns kretsloppsråd

som nyligen bildats av företrädare för

byggherrar/fastighetsägare, arkitekter/konsulter, byggindustrin

samt byggmaterialindustrin.

Även själva rivningsarbetet kan ge upphov till miljöproblem.

Rivning av en byggnad är i dag reglerad endast i det avseendet

att det enligt PBL krävs rivningslov i vissa fall. Dessutom

ställs krav på att rivningen skall planeras och utföras så att

personer och egendom inte skadas och så att minsta möjliga

obehag uppstår. Som redovisats ovan har Plan- och

byggutredningen lagt fram förslag till ändringar i PBL som

syftar till att säkra återvinningen och återanvändningen av

byggmaterial.

Det finns i dag ett betydande samförstånd om att återvinningen

i byggandet måste öka. Ett omfattande arbete med denna

inriktning pågår också. Det gäller dels utredningsinsatser, dels

mera praktiskt inriktade projekt som till stor del har

tillkommit på lokalt initiativ. Enligt utskottets mening bör en

inventering göras av projekt som avser återvinning av

byggmaterial. Inventeringen bör gälla alla typer av insatser

från information och utbildning till direkta

återvinningsprojekt.

Utöver den nu förordade inventeringen bör det enligt

utskottets mening övervägas att genomföra ett begränsat antal

försöksprojekt av närmast demonstrationskaraktär. Det kan t.ex.

gälla försök med skonsamma rivningsmetoder, bearbetning av

rivningsmaterial för att möjliggöra återanvändning samt frågor

om lagerhållning m.m. av material som kan återanvändas. I

anslutning härtill kan även ansvarsfrågan m.m. avseende

återanvänt material behöva belysas. I sammanhanget bör desutom

behovet av informations- och utbildningsinsatser beaktas.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo215 (v) yrkande

3, Bo222 (s) samt Bo510 (mp) anfört om återanvändning och

återvinning i byggandet bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Energi- och miljörådgivning

För att skapa större möjligheter för människor att välja rätt

energislag och nyttjandemetoder behövs det enligt motion Bo520

(mp) information och rådgivning. Det borde därför vara

självklart att alla kommuner har energi- och miljörådgivare.

Enligt motionärerna anser sig dock få kommuner ha råd att i dag

erbjuda sådan rådgivning. Med hänvisning härtill begärs dels ett

riksdagens tillkännagivande om behovet av särskilda kommunala

energi- och miljörådgivare -- yrkande 1, dels att frågan om hur

staten kan bidra till en sådan heltäckande kommunal rådgivning

skall utredas -- yrkande 2.

Det ligger enligt utskottets mening ett stort värde i att

information om olika energibesparande åtgärder m.m. kan föras ut

till byggare och boende. Denna informationsspridning kan

naturligtvis ske på många olika sätt. Ett sådant sätt är genom

kommunala energi- och miljörådgivare. Utskottet delar

sålunda motionärernas uppfattning om värdet av att kommunal

rådgivning med denna inriktning finns att tillgå.

Bostadsutskottet delar däremot inte uppfattningen att energi-

och miljörådgivning bör vara en obligatorisk kommunal uppgift

för vilken statligt stöd skall utgå. Som utskottet tidigare

anfört beträffande motionsförslag om obligatorisk kommunal

energirådgivning (senast i bet. 1994/95:BoU2) är ett

obligatorium inte den lämpligaste lösningen. Det bör i stället

ankomma på varje kommun att med utgångspunkt bl.a. i de lokala

behoven och förutsättningarna avgöra hur och i vilken

utsträckning energi- och miljörådgivning skall tillhandahållas.

Utskottets ställningstagande i denna del innebär att motion

Bo520 (mp) avstyrks.

Byggfelsförsäkringen m.m.

Den 1 juli 1993 trädde lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring

i kraft. Lagen innebär att en byggfelsförsäkring skall finnas

när ett flerbostadshus uppförs eller byggs om. Det krävs bl.a.

att försäkringen skall gälla under en tioårsperiod och omfatta

skälig kostnad för att avhjälpa olika fel i byggnaden. I motion

Bo518 (mp) yrkande 1 föreslås att riksdagen skall begära förslag

om en utvidgning av byggfelsförsäkringen till att också omfatta

arbets-, fritids- och skollokaler.

I samma motion föreslås i yrkande 2 att riksdagen begär

förslag om skapande av ett "Svensk Husprovning AB". Motionärerna

förordar införandet av en kontrollbesiktning av hus vart femte

år. Kontrollen skall bl.a. avse hälso- och miljörelaterade

undersökningar.

Vad gäller förslaget om en utvidgning av

byggfelsförsäkringen till att även omfatta andra byggnader än

bostäder kan utskottet erinra om att överväganden i denna fråga

gjordes i samband med beslutet om att införa ett lagkrav på

försäkring för flerbostadshus (prop. 1992/93:121, BoU22). I

propositionen angavs att erfarenhet av systemet med

byggfelsförsäkring bör vinnas innan en utvidgning av

tillämpningsområdet övervägs. Utskottet anser att systemet ännu

inte kan anses ha tillämpats tillräckligt länge för att det nu

skall utvidgas. Under den period som systemet varit i kraft har

dessutom byggverksamheten i landet varit mycket begränsad. Det

bör dock kunna bli aktuellt att överväga en utvidgning när

tillräckliga erfarenheter av systemet vunnits. Med hänvisning

till det anförda avstyrker utskottet nu motion Bo518 (mp)

yrkande 1.

Även förslaget om att införa ett "Svensk Husprovning AB"

har tidigare prövats och avstyrkts av utskottet (se bet.

1990/91:BoU19). Bostadsutskottet, som står fast vid sitt

tidigare ställningstagande, vill dock hävda att syftet med

motionen delvis får anses vara tillgodosett genom det krav på

obligatorisk ventilationskontroll som gäller sedan år 1992 samt

det ovan omnämnda kravet på byggfelsförsäkring. Motion Bo518

(mp) yrkande 2 avstyrks således.

Krav på ventilation

Problem och brister i ventilationen av bostäder och övriga

byggnader har uppmärksammats och diskuterats under lång tid.

Kraven i byggregler m.m. på ventilationen har ändrats vid

flera tillfällen. En fråga som särskilt uppmärksammades vid

riksdagens beslut avseende byggnaders inomhusmiljö hösten 1988

(bet. 1988/89:BoU2) var problemet med att uppnå en fullgod

funktion för ett ventilationssystem under byggnadens hela

brukstid. Oroande tecken fanns på att kontrollen och underhållet

av systemen i många fall var eftersatt. De överväganden som

sedan följde i dessa frågor ledde fram till att riksdagen våren

1991 fattade beslut om att införa krav på återkommande

funktionskontroll av ventilationssystem (prop. 1990/91:145, bet.

BoU19).

Den första omgången besiktningar av ventilationssystem skulle

för skolor, daghem m.fl. vara genomförd före utgången av år

1993. För flerbostadshus och kontorsbyggnader med s.k.

från-/tilluftsventilation skulle besiktning ske senast under år

1994 och för övriga hus som omfattas av bestämmelserna gäller

tidsgränsen 31 december 1995.

Utskottet vill inledningsvis i detta avsnitt ta upp frågan om

genomförandet av den obligatoriska ventilationskontrollen.

De rapporter som återges i budgetpropositionen

(bil. 13 s. 164) och som även framkommit i andra sammanhang

om brister i genomförandet av kontrollen är oroande. Enligt vad

som uppges i propositionen har många kommuner brustit vad gäller

efterlevnaden av de tidsgränser som satts upp för genomförandet

av besiktningen. Detta kan enligt utskottets mening inte

accepteras, särskilt med tanke på att det enligt förordningen

(1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem är

kommunerna som har att övervaka att ägare till byggnader fullgör

sina skyldigheter vad gäller funktionskontrollen. Det vore inte

minst av detta skäl angeläget att kommunerna snarast föregick

med goda exempel i genomförandet av såväl kontrollen som de

åtgärder kontrollen kan föranleda.

Det kan naturligtvis inte uteslutas att de brister som

hittills framkommit när det gäller genomförandet av

ventilationskontrollen delvis beror på vissa initialsvårigheter.

När ett nytt kontrollsystem, omfattande en stor del av landets

byggnadsbestånd, införs kan vissa problem med att nå ut med

information m.m. till de fastighetsförvaltande instanserna inte

undvikas. Det har emellertid nu gått mer än tre år sedan

förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem trädde i

kraft. Ytterligare eftersläpningar i kontrollverksamheten bör

därför inte accepteras. Kommunerna bör uppmanas att använda den

befogenhet man har för att ställa krav såväl på sin egen

fastighetsförvaltning som på övriga fastighetsägare i kommunen

att leva upp till vad förordningen stadgar. Det får förutsättas

att regeringen löpande följer utvecklingen och om så erfordras

återkommer till riksdagen med förslag i frågan. Det är givetvis

också självklart att de brister i byggnadernas ventilation som

uppdagas vid kontrollerna snarast åtgärdas. Särskilt vid brister

i inomhusmiljön i byggnader där barn och ungdomar dagligen

vistas måste ventilationsförordningens krav på att byggnadens

ägare snarast möjligt skall avhjälpa de påtalade bristerna

tillämpas så att kravet på en tillfredsställande ventilation

förverkligas snarast möjligt.

Utskottet övergår nu till att diskutera i motioner

aktualiserade frågor om vilka krav som bör ställas på luftflöden

och på användningen av återluft.

I två motioner, Bo504 (kds) yrkande 2 och So484 (kds) yrkande

22, begärs ett tillkännagivande om att en laglig reglering av

ökade luftflöden bör övervägas. Motionärerna hänvisar bl.a. till

att undersökningar visat på stora brister i luftflödet i

offentliga lokaler.

Enligt Miljöpartiets partimotion A275 innebär "lagen om

evakuering" att fastighetsägare förser lokaler med fläktsystem

som innebär risk för allergier. Motionärerna anser att

fläktsystemen leder till att stoftpartiklar och gasformiga ämnen

virvlar runt i rummen. Mot denna bakgrund begärs i motionens

yrkande 10 att lagstiftningen på detta område ses över.

Kraven på ventilationssystem i byggreglerna samt behovet av

information i dessa frågor diskuteras i motion Bo512 (m).

Motionären anser att självdragsventilation ofta är att föredra

framför mekaniska ventilationssystem. Enligt vad som anförs i

motionen är det dock en allmän uppfattning att mekanisk

ventilation krävs i Boverkets föreskrifter trots att så inte är

fallet. Mot denna bakgrund föreslås att Boverket ges i uppdrag

att informera dels om att byggreglerna inte föreskriver viss typ

av ventilationsanläggning, dels allmänt om ventilation och

skötseln av ventilationsanläggningar.

När det gäller de frågor som tas upp i ovanstående motioner om

krav på luftflöden m.m. vill utskottet anföra följande. De

föreskrifter till PBL som Boverket utfärdat med stöd av PBF

(plan- och byggförordningen) avseende vissa krav på byggnaders

egenskaper är numera i huvudsak utformade som funktionskrav.

Tidigare gällande detaljkrav har således till stor del

utmönstrats ur reglerna men återfinns i viss mån som råd eller

exempel på möjliga tekniska lösningar. Utgångspunkten för dagens

byggregler är således att krav ställs på hur en byggnad skall

fungera men inte på hur detta skall åstadkommas. Detta gäller

även i huvudsak de krav som ställs på byggnaders ventilation i

gällande byggregler (BBR 94).

Funktionskraven på inomhusluftens kvalitet i BBR 94 anger

bl.a. att byggnader skall utformas så att god luftkvalitet

erhålls och att ventilationssystemen dimensioneras så att

erforderlig mängd uteluft tillförs byggnaden. Vidare anges att

föroreningar från verksamheter, fukt, elak lukt och hälsofarliga

ämnen skall bortföras av ventilationen. Det ställs krav på att

rum skall ha kontinuerlig luftväxling då de används. I ett

avseende finns i byggreglerna också ett mer specificerat krav på

ventilationen. Det anges att tillflödet av uteluft skall vara

lägst 0,35 l/s per m2 golvarea.

Med anledning av de båda kds-motionerna vill utskottet anföra

följande. Utskottet är inte berett att förorda en återgång till

tidigare gällande byggregler där detaljerade krav på bl.a.

luftflödet i olika typer av lokaler fanns uppställda. Som ovan

redovisats utgår gällande byggregler i huvudsak från att ett

allmänt krav på en god funktion hos ventilationssystemet ställs

upp. Det bör noteras att lämpliga luftflöden i bostäder,

vårdlokaler m.m. som råd finns angivna i BBR 94. Vad gäller krav

på ventilation i allmänhet bör också understrykas att man bör

lösa problem med hälsovådliga emissioner i möjligaste mån genom

att åtgärda källan för emissionerna snarare än att öka

luftflödet över det normala.

Utskottet har förstått partimotion A275 (mp) yrkande 10 så att

det är utformningen av BBR 94 som avses. Någon skyldighet att

förse lokaler med fläktsystem av viss utformning finns inte i

byggreglerna utöver vad som följer av de funktionskrav m.m. som

beskrivits ovan. Om funktionskraven kan tillgodoses utan

mekanisk ventilation finns i sig inget hinder för att välja en

sådan lösning.

Möjligheten att förse byggnader med ventilationslösningar som

bygger på s.k. självdragsventilation har, som beskrivits ovan,

uppmärksammats i motion Bo512 (m). Det förslag som motionären

framför om att Boverket skall informera om denna möjlighet får

till stor del anses tillgodosett genom den handbok om

självdragsventilation som verket nyligen publicerat. Det får

förutsättas att handboken kommer att spridas i erforderlig

utsträckning. Vad i övrigt gäller förslaget i motionen om

ytterligare information om ventilation och skötseln av denna

torde detta i inte ringa omfattning bli tillgodosett i samband

med den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem

och de informationskampanjer som bedrivs i anslutning till denna

verksamhet.

I den mån motionerna Bo504 (kds) yrkande 2, Bo512 (m), A275

(mp) yrkande 10 och So484 (kds) yrkande 22 inte kan anses vara

tillgodosedda med vad utskottet ovan anfört avstyrks de.

Utskottet övergår nu till att behandla två motioner i vilka

användningen av återluft i ventilationsanläggningar diskuteras.

Återluft innebär att en del av frånluftsflödet filtreras och

överförs till tilluftskanalen.

Enligt vad som anförs i motion Bo502 (fp) har under senare år

insikten ökat om de problem som användningen av återluft kan

innebära. Detta har emellertid inte lett till något förbud mot

sådana ventilationssystem. Motionären hänvisar till att

användningen av återluft i princip förbjudits i djurstallar och

föreslår att ett totalförbud mot återluft skall införas i alla

utrymmen där levande varelser vistas. I motion Bo541 (mp)

kritiseras att Boverkets byggregler ger möjlighet till

användning av återluft i barnomsorgslokaler. Detta anser

motionärerna försvårar vistelsen för allergiska barn på daghem.

Mot denna bakgrund föreslås att ett förbud införs mot återluft i

barnomsorgslokalernas ventilationsanläggningar.

Frågan om användning av återluft har så sent som i

november 1994 behandlats av riksdagen. Vid behandlingen av ett

yrkande motsvarande vad som nu föreslås i motion Bo502 (fp)

underströk utskottet att byggreglerna bör utformas så att de ger

garantier för en god luftkvalitet. Utskottet anförde vidare:

Utskottet har inte underlag för annan bedömning än att dagens

byggregler svarar mot berättigade krav på att våra bostäder

tillförs luft av god kvalitet. Sålunda har användningen av

återluft försetts med betydande restriktioner. Det innebär att

återföring av luft från kök och hygienrum inte får ske. Dessutom

är det förbjudet att återföra luft till sovrum. Utskottet är

inte berett att förorda ett totalt förbud mot användning av

återluft i enlighet med förslaget i motion 1993/94:Bo513 (fp).

Det får förutsättas att frågan följs med uppmärksamhet bl.a. av

regeringen och ansvariga myndigheter och att ytterligare

restriktioner eller ett förbud införs om så visar sig

erforderligt.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan och avstyrker

således motion Bo502 (fp).

När det gäller användningen av återluft i barnstugor o.d. har

till sådana ventilationslösningar knutits starka restriktioner i

byggreglerna. Det anges i BBR 94 att återluft får användas i

barnstugor och andra lokaler med motsvarande verksamhet endast

där det genom särskild utredning har visats att det är lämpligt

samt under förutsättning av att den återförda luften renas och

att kraven på luftkvalitet, ventilation och installationer i

övrigt är uppfyllda. Också denna fråga får förutsättas bli

föremål för ytterligare överväganden om så visar sig

erforderligt. Även motion Bo541 (mp) avstyrks således av

utskottet.

Åtgärder mot radon i bostäder

Hälsoriskerna med radon i bostäder diskuterades i Sverige

redan på 1950-talet men uppmärksammades på allvar först i slutet

av 1970-talet. Sedan dess har olika undersökningar givit en allt

mer utförlig bild av problemets omfattning i vårt

byggnadsbestånd. Staten har genom lagstiftning,

informationskampanjer och olika bidragsformer försökt påverka

fastighetsägare att vidta åtgärder i hus med höga radonhalter.

Kommunerna har genomfört ett omfattande kartläggningsarbete över

riskområden och mätt radonhalten i ett stort antal hus. Omkring

130 000 bostäder beräknas ha högre radonhalter än gränsvärdet

för befintliga bostäder.

De två lagar med vars stöd bl.a. gränsvärden för

radonförekomsten utfärdats är hälsoskyddslagen och plan- och

bygglagen (PBL). De gränsvärden som tillämpades före år 1994 var

angivna i radondotterhalt. I dag anges värdena i radongashalt

eller kortare uttryckt i radonhalt. Med stöd av hälsokyddslagens

regler har Socialstyrelsen fastställt gränsvärdet 400 Bq/m3

(Bq=becquerel) som högsta radonhalt i befintliga bostäder. I

byggreglerna (BBR 94) anges 200 Bq/m3 som högsta radonhalt i

nya byggnader.

Sedan den 1 juli 1988 kan stöd till radonsanering av småhus

utgå enligt bestämmelserna i förordningen (1988:372) om bidrag

till åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas om radonhalten

i huset överstiger det gränsvärde som Socialstyrelsen anger som

godtagbart ur hälsoskyddssynpunkt. För åtgärder i flerbostadshus

har bidrag tidigare kunnat utgå enligt den s.k. RBF-förordningen

(1983:974). Under de tre första kvartalen 1995 kan stöd lämnas

enligt förordningen (1994:1994) om extra statligt stöd för

förbättring av bostäder.

Radonbidraget till egnahem utgår enligt gällande regler till

50 % av skälig kostnad för de åtgärder som kommunen finner

nödvändiga. Bidraget är maximerat till 15 000 kr per hus.

Efter att riksdagen våren 1994 beslutat att vissa

arbetsmarknadspolitiska medel skulle användas för ROT-åtgärder i

bl.a. bostäder beslöt regeringen att tillfälligt höja det

maximala bidraget från 15 000 kr till 25 000 kr. Detta

förhöjda bidrag kan medges i ärenden där kommunen före den 1

juli 1994 funnit åtgärderna nödvändiga.

Förslag om förändrade regler för bidrag till åtgärder mot

radon i egnahem har lämnats i budgetpropositionen samt i en

motion. I denna motion föreslås även vissa andra åtgärder för

att komma till rätta med radonproblemet. Skärpta gränsvärden för

radon förordas i en annan motion. Utskottet inleder med att

behandla förslagen om radonbidraget.

I budgetpropositionen anges att många av de åtgärder som

behövs för att avhjälpa radonproblem i bostäder är enkla och

betingar en liten kostnad. De åtgärder som vidtas uppges

emellertid ofta avse omfattande ventilationstekniska lösningar

som i många fall är motiverade främst av att husets

allmänventilation bör förbättras. Mot denna bakgrund föreslår

regeringen att bidrag i fortsättningen endast bör lämnas med 40

% av skälig kostnad för de åtgärder som kommunen finner

nödvändiga. Det föreslås vidare att bidrag under 2 000 kr inte

betalas ut. Ändringarna föreslås gälla i ärenden som kommer in

till länsstyrelserna efter den 10 januari 1995. Regeringen

föreslår att anslaget för radonbidraget bestäms till 25 miljoner

kronor för budgetåret 1995/96.

Radonsanering är enligt vad som framhålls i motion Bo229 (fp)

en utomordentligt viktig åtgärd för att förbättra inomhusmiljön

i bostäder. Av detta skäl avvisar motionärerna regeringens

förslag om sänkt bidragsandel för radonbidraget -- yrkande 5 --

samt föreslår att det maximala bidraget per hus bestäms till

25 000 kr -- yrkande 6. Det utvidgade radonbidraget bedömer

motionärerna kommer att innebära ökade statliga utgifter om 20

miljoner kronor beräknat på helår. För det förlängda budgetåret

1995/96 föreslås ett med i förhållande till regeringens förslag

med 30 miljoner kronor förhöjt anslag -- yrkande 7.

Bostadsutskottet vill anföra följande vad gäller reglerna

för radonbidraget.

Formerna för samhällets åtgärder för att minska radonproblemet

har under de senaste åren övervägts i olika sammanhang. Under år

1993 presenterade både Statens strålskyddsinstitut (SSI) och

Boverket förslag om förändrade insatser. Vad gäller

radonbidragets effektivitet framkom därvid delvis olika åsikter.

Boverket föreslog att bidraget helt skulle avskaffas och att

staten i stället skulle finansiera intensifierade

informationsinsatser om riskerna med radon. SSI ansåg att en

viss höjning av radonbidraget skulle underlätta för ägarna av

småhus att vidta saneringsåtgärder.

I såväl budgetpropositionen som i motion Bo229 (fp) anförs att

kostnaderna för nödvändiga saneringsåtgärder ofta är relativt

låga. Regeringen menar dock att bidraget ibland används till

åtgärder som främst är motiverade av att husets

allmänventilation behöver förbättras. Slutsatserna om vilka

förändringar i bidragsformen som är motiverade skiljer sig

mellan regeringen och motionärerna.

Trots att det får förutsättas att en bred enighet råder om

synen på radonproblemets allvar och nödvändigheten av att

saneringsåtgärder vidtas, kan utskottet således konstatera att

skilda åsikter finns om lämpliga metoder för att påskynda

saneringsarbetet. Utskottet har erfarit att någon egentlig

analys inte föreligger av hur bidraget hittills använts och av

de utförda saneringsåtgärdernas effektivitet. Inte heller har

effekterna av det tillfälligt höjda radonbidraget studerats. Det

är givetvis inte önskvärt att det statliga stödet bidrar till

att onödigt omfattande åtgärder vidtas eller att åtgärder som

inte är motiverade ur saneringssynpunkt bekostas av stödet. Om

så är fallet finns sannolikt anledning att förutom stödnivåerna

även överväga villkoren för stödet i övrigt samt formerna för

information och utbetalning. Innan en radonsanering påbörjas bör

naturligtvis en bedömning av vad som är relevanta åtgärder göras

av en fackman, oavsett om radonbidrag utgår eller ej. Nyligen

publicerade resultat från byggforskningen ger också vid handen

att en uppföljning av radonnivåerna i sanerade hus bör ske efter

en tid.

Som tidigare beskrivits pågår för närvarande ett arbete inom

regeringskansliet med att utforma ett program för att förbättra

inomhusklimatet i bostäder och offentliga lokaler. De åtgärder

som kan bli aktuella i detta sammanhang torde delvis ha

anknytning till den typ av åtgärder som vidtas vid

radonsanering. En proposition i frågan väntas senare under våren

1995. Mot bakgrund av den osäkerhet som ovan har beskrivits vad

gäller radonbidragets utformning bör även denna fråga kunna

övervägas och ytterligare belysas i detta sammanhang.

Det ovan anförda leder utskottet fram till slutsatsen att

eventuella beslut om förändringar av villkoren för radonbidrag

bör kunna anstå tills senare i vår då regeringen avser att

underställa riksdagen förslag om ett åtgärdsprogram. Detta bör

riksdagen med anledning av budgetpropositionen samt motion Bo229

(fp) yrkandena 5 och 6 som sin mening ge regeringen till känna.

Regeringens förslag om anslag till radonbidrag bör i

avvaktan på de vidare övervägandena i frågan kunna bifallas av

riksdagen. Om de ovan förordade övervägandena avseende reglerna

för radonbidraget föranleder ändrad anslagsberäkning är det

naturligt att regeringen även återkommer i denna fråga senare i

vår. Förslaget i motion Bo229 (fp) yrkande 7 om en ökning av

anslaget utöver vad regeringen förordat avstyrks.

Utskottet övergår nu till att behandla övriga frågor som

aktualiserats i motioner om åtgärder mot radon.

I motion Bo229 (fp) yrkande 4 föreslås ett riksdagens

tillkännagivande om olika åtgärder för att öka omfattningen av

radonsaneringen. Motionärerna menar att ett system med intyg

från kommunerna om att hus inte ligger i ett riskområde eller är

uppfört med radonavgivande material skulle kunna tjäna detta

syfte. Vidare förordas att kommunerna uppmanas att tillämpa

gränsvärdet för sanitär olägenhet mer strikt.

Förslagen i motionen sammanfaller delvis med vad Boverket

förra året föreslog som lämpliga åtgärder för att öka

radoninsatserna. Utskottet har i princip inget att invända mot

förslagen men anser att syftet med motionen i huvudsak borde

kunna uppnås utan något särskilt beslut från riksdagen. Det får

således förutsättas att kommunerna i samband med att en

kartläggning av riskområden har genomförts publicerar resultaten

av den samt även framgent håller informationen lätt tillgänglig.

Efter mätning av radonhalten i ett enskilt hus upprättar

besiktningsmannen normalt ett intyg avseende mätvärden m.m. Vad

gäller tillämpningen av reglerna för sanitär olägenhet

förutsätter utskottet att krav på åtgärder ställs i bostäder där

för höga värden uppmätts. Det kan upplysas om att Halmstads

kommun har avgivit vitesförelägganden till egnahemsägare vars

hus har radonhalter över gränsvärdet. Föreläggandet som

överklagades av en av egnahemsägarna har nyligen fastställts

efter prövning vid Länsstyrelsen i Hallands län.

Det får förutsättas att ansvariga myndigheter och regeringen

uppmärksamt följer användningen av de medel och metoder som i

dag står till buds för att öka omfattningen av radonsaneringen

och vid behov återkommer till riksdagen med förslag i frågan.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Bo229

(fp) yrkande 4.

De gränsvärden för radon som redovisats ovan diskuteras i

motion Bo518 (mp). I motionens yrkande 4 föreslås att riksdagen

skall ge regeringen till känna att gränserna bör skärpas och att

radongashalter över 150 Bq/m3 inte får accepteras.

Det kan alltid diskuteras om de valda nivåerna för gränsvärden

är lämpligt utformade med hänsyn till risknivå, praktisk

tillämpning m.m. Gällande gränsvärden för radon är bestämda

utifrån dagens kunskapsläge och de avvägningar som ansvariga

myndigheter ansett böra göras. Någon absolut gräns mellan

riskfri och hälsovådlig radonhalt finns givetvis inte. Utskottet

har inte underlag att ifrågasätta de gränsvärden som nu

tillämpas. Det får förutsättas att gränsvärdena anpassas till

eventuell ny kunskap på området om så befinns befogat. Utskottet

vill dock i sammanhanget understryka att det mot bakgrund av det

stora antal bostäder som ligger över dagens gränsvärden synes

mest angeläget att koncentrera insatserna på den del av

bostadsbeståndet som uppvisar de högsta radonhalterna. Mot den

redovisade bakgrunden avstyrks motion Bo518 (mp) yrkande 4.

Fonden för fukt- och mögelskador

Från Fonden för fukt- och mögelskador utbetalas bidrag till

enskilda enligt förordningen (1993:712) om den statliga fonden

för fukt- och mögelskador i småhus, m.m. Ur fonden får också

bestridas kostnader för kansli- och utredningsarbete.

Kammarkollegiet tillhandahåller kansliresurser för beredning av

ärenden åt den statliga fonden.

Möjligheten att få någon form av statligt ekonomiskt stöd för

att avhjälpa fukt- och mögelskador i egnahem har funnits sedan

år 1983. Stödet i sin nuvarande form har funnits sedan år 1986.

Enligt gällande bidragsbestämmelser lämnas bidrag till ägare av

hus som är yngre än 30 år, dvs. för närvarande till hus som är

färdigställda år 1965 och senare. I budgetpropositionen föreslås

att stödbestämmelserna skall ändras på vissa punkter vad avser

vilka årgångar hus som bör vara stödberättigade.

Enligt vad som anförs i budgetpropositionen är skadorna i hus

som är omkring 30 år gamla ofta ett resultat av ett normalt

åldrande. Detta gäller t.ex. beträffande dräneringen runt huset.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att endast hus som är

yngre än 25 år i fortsättningen bör kunna komma i fråga för

bidrag från fonden till kostnader för att avhjälpa fukt- och

mögelskador. Vidare föreslås en begränsning av de

stödberättigade årgångarna till att inte omfatta de nyaste

husen. Det får enligt regeringens uppfattning förutsättas att

kunskaperna om fuktskydd m.m. ökat, att erfarenhetsåterföringen

fungerat samt att kvalitetssäkringen förbättrats. Av detta skäl,

samt med hänvisning till det garantisystem som utvecklats på

småhussidan, föreslår regeringen att bidrag till ägare av hus

som är uppförda år 1989 och senare inte bör lämnas.

Några invändningar mot de av regeringen föreslagna ändringarna

av stödvillkoren för bidrag till fukt- och mögelskador har

inte framkommit i motioner eller i samband med utskottets

beredning av frågan. Utskottet anser således att riksdagen bör

godkänna den förordade ändringen i det statliga stödet till

fukt- och mögelskadade småhus.

Riksdagen har medgivit att beslut om bidrag ur fonden under

budgetåren 1985/86--1994/95 sammanlagt får meddelas inom en ram

av sammanlagt 460 miljoner kronor. Regeringen föreslår mot

bakgrund av fondstyrelsens bedömning av väntade bidragsbelopp

att ramen för beslut om bidrag vidgas med 25 miljoner kronor

till 485 miljoner kronor. Vidare föreslås att anslaget till

fonden för nästa budgetår bestäms till 105 miljoner kronor.

Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag om att

ramen för bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador

vidgas till 485 miljoner kronor.

Utskottet tillstyrker även regeringens förslag om att

anslaget till bidrag till Fonden för fukt- och

mögelskador för budgetåret 1995/96 anvisas med ett belopp om

105 miljoner kronor.

Elöverkänslighet

Under allmänna motionstiden 1994 väcktes ett stort antal

motioner som ur olika aspekter tog upp frågor om

elöverkänslighet. Med anledning av motionerna gjorde riksdagen

(bet. 1993/94:BoU17) ett tillkännagivande till regeringen med

begäran om en översyn av problemen kring elöverkänslighet. De

frågor som härvid skall övervägas är bl.a.

behovet av och möjligheterna att på ett enhetligt sätt

definiera begreppet elöverkänslighet,

omfattningen av problemen med elöverkänslighet,

en inventering av kunskapsläget m.m. avseende elöverkänslighet

samt

frågan om bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet.

Arbetet skall enligt beslutet genomföras utan dröjsmål och på

ett sådant sätt att vunna erfarenheter snabbt kan komma till

praktisk tillämpning. Regeringen skall i lämpligt sammanhang för

riksdagen redovisa resultatet av genomförda insatser, vidtagna

åtgärder och i förekommande fall förelägga riksdagen förslag i

ärendet. Socialstyrelsen har nyligen i rapporten Elektriska och

magnetiska fält och hälsoeffekter presenterat en vetenskaplig

utvärdering av hälsoeffekter av elektriska och magnetiska fält.

Rapporten har överlämnats till regeringen.

Förslag som avser mera övergripande insatser mot

elöverkänslighet har under årets allmänna motionstid förts fram

i fyra motioner.

Att det ännu inte finns svar på frågorna om orsakssambanden

m.m. vid elöverkänslighet fritar enligt motion Bo212 (s) inte

samhället från ansvaret att hjälpa dem som drabbas. En

kartläggning av om elöverkänslighet kan klassficeras efter

symptombild m.m. bör därför genomföras. Dessutom föreslås att

praktiska erfarenheter av elsanering bättre skall tas till vara.

Det bör enligt motion Bo226 (s) upprättas handlings- och

åtgärdsprogram som stöd till kommuner och arbetsgivare när

insatser skall göras för personer som har problem med

elöverkänslighet. I motionen förordas dessutom att

upplysningskampanjer skall genomföras för att sprida kunskap

kring problemen.

I motion Bo242 (c) anförs att vi lever i ett mer eller mindre

"elektrifierat" samhälle där elektromagnetiska fält är vanligt

förekommande. Samtidigt utsätts vi för alltmer komplexa

miljömässiga belastningar av annat slag. Mot bakgrund härav bör

enligt motionen en parlamentarisk utredning om elöverkänslighet

tillsättas -- yrkande 2. Dessutom föreslås att den av riksdagen

begärda översynen skall omfatta en kartläggning av förekomsten

av elektromagnetiska fält i bostäder och på arbetsplatser m.m.

-- yrkande 3.

Krav på att bostadsanpassningsbidrag eller annat stöd skall

utgå vid elöverkänslighet förs fram i motionerna Bo203 (v)

yrkandena 1 och 2 samt Bo224 (fp) yrkande 1. Gemensamt för

motionerna är att i dem framhålls de svårigheter de

elöverkänsliga drabbas av och behovet av anpassningsåtgärder för

att i möjligaste mån komma till rätta med problemen. I

motionerna anförs dessutom att det i dag inte finns någon

enhetlighet i behandlingen av personer som är elöverkänsliga när

det gäller möjligheten att få bostadsanpassningsbidrag. Vissa

kommuner medger bidrag, medan andra kommuner säger nej. I motion

Bo203 (v) yrkande 3 föreslås dessutom att bidrag skall kunna

utgå till utrustning som krävs för att minska den sociala

isoleringen för elöverkänsliga. Slutligen anförs det motivledes

i motion So484 (kds) att stöd t.ex. i form av ett

elsaneringsbidrag bör erbjudas vid elöverkänslighet så snart

tillräcklig vetenskaplig dokumentation om orsakssambanden

föreligger.

Förslag som avser forskning kring elöverkänslighet m.m. förs

fram i fem motionsyrkanden. Även i dessa fall grundas förslagen

på de svårigheter som de elöverkänsliga drabbas av i hemmet och

på arbetet liksom i andra miljöer till följd av förekomsten av

elektriska apparater, elinstallationer m.m. I flera av

motionerna framhålls också vikten av att genom ytterligare

forskning få kunskap om de mekanismer m.m. som kan leda till

elöverkänslighet.

Enligt motion Bo203 (v) yrkande 4 bör forskningen inriktas mot

att dokumentera och utvärdera de åtgärder för rehabilitering och

symptomlindring som vidtagits i bostäder och på arbetsplatser.

Enligt motionen behövs också fortsatt forskning för att

vetenskapligt kunna fastställa elöverkänslighet. Förslaget i

motion Bo224 (fp) yrkande 4 innebär att pågående forskning om

hudskador vid bildskärmsarbete bör få fortsätta för att

klarlägga om sådant arbete har hälsofarliga effekter. I motion

Bo242 (c) yrkande 1 förordas forskning om sambandet mellan

elektromagnetiska fält och påverkan av metaller. I motion Bo244

(s) anförs att det behövs mer och intensifierad forskning kring

elöverkänslighet. Förslaget i motion Bo503 (m) innebär att

staten skall ta ett övergripande ansvar för att fortsatt

intensiv forskning bedrivs kring elöverkänslighet. Särskilt

viktigt anges det härvid vara att stödja fortsatta

provokationsstudier, utvärdering av försök med elsanering samt

forskning kring organiska skador. Slutligen anförs i motion

Bo245 (mp) yrkande 3 att forskningen kring radiofrekventa fält

bör intensifieras för att utröna vilka eventuella hälsorisker

som kan uppstå vid en omfattande användning av ficktelefoner.

Förslag som avser åtgärder m.m. i övrigt för dem som är

elöverkänsliga förs fram i fyra motionsyrkanden.

I motion Bo224 (fp) yrkande 2 förordas bredare information om

innehållet i Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vad

gäller elöverkänslighet. Enligt motionärerna efterlevs inte

anvisningarna på alla företag och i alla delar av landet. I

motionens yrkande 3 ställs dessutom krav på att en gemensam

sanering skall göras av både bostad och arbetsplats vid

elöverkänslighet. Möjligheterna att uppnå bestående resultat

kräver enligt motionärerna insatser i såväl arbets- som

bostadsmiljö.

När rekommendationer ges vid bosättning eller vistelse i

närheten av elektriska och magnetiska fält bör enligt motion

Bo245 (mp) yrkande 4 försiktighetsprincipen tillämpas.

Med hänvisning till att försiktighetsprincipen bör tillämpas

föreslås i motion So500 (mp) yrkande 7 att endast sådan

byggteknik skall användas som gör att de elektromagnetiska

fälten skärmas av i våra byggnader.

Med anledning av vad som i de nu redovisade motionerna

förordats om insatser avseende elöverkänslighet m.m. vill

utskottet anföra följande.

Redan vid behandlingen av motsvarande motionsförslag vid

föregående riksmöte kunde utskottet konstatera att frågor om

elöverkänslighet liksom biologiska och medicinska effekter av

elektromagnetiska fält har uppmärksammats alltmer. Det innebär

bl.a. att fokuseringen på förhållanden som hör samman med dessa

frågor är fortsatt stor. Detta avspeglar sig också i det stora

antal motioner i ämnet som väckts under såväl årets som förra

årets allmänna motionstid.

Det för de nu behandlade motionerna gemensamma är således att

de ger uttryck för en oro över problemen med elöverkänslighet.

Utskottet delar nu liksom tidigare denna oro. Det är

naturligtvis inte tillfredsställande att människor har besvär

som allvarligt inskränker deras möjligheter att leva och verka i

den normala miljön. Starka skäl talar sålunda för att kraftfulla

och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med

problemen. Det är också denna uppfattning som ligger till grund

för bostadsutskottets och riksdagens tidigare ställningstagande

i frågan. Som redovisats ovan innebär också riksdagens beslut

våren 1994 att en bred översyn skall göras kring frågor om

elöverkänslighet. Samtidigt kan nu liksom tidigare konstateras

att det inte finns någon allmänt accepterad förklaring till

uppkomsten av elöverkänslighet.

De insatser som utskottet och riksdagen förordat avseende

elöverkänslighet innefattar, som framgår ovan, bl.a. en

inventering av omfattningen och inriktningen av pågående

utrednings- och forskningsinsatser. I uppdraget ingår även att

behandla frågan om bostadsanpassningsbidrag vid

elöverkänslighet. Arbetet skall enligt riksdagens beslut

genomföras utan dröjsmål och på ett sådant sätt att vunna

erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning.

Regeringen har också anmodats att i lämpligt sammanhang för

riksdagen redovisa resultatet av genomförda insatser och de

åtgärder som vidtagits med anledning härav. Beslutet innebär

vidare att riksdagen om så anses erforderligt skall föreläggas

förslag i ärendet. Riksdagens tidigare ställningstagande innebär

att de förslag som förs fram i de nu aktuella motionerna i inte

ringa grad omfattas av redan förordade insatser m.m. Det finns

dock enligt utskottets mening anledning att överväga behovet av

ytterligare åtgärder på området.

En av utgångspunkterna för utskottets och riksdagens

ställningstagande vid föregående riksmöte var att det kunde

finnas anledning att vidta åtgärder även om orsakerna till

elöverkänslighet inte var kartlagda. Trots att det inte heller

nu finns någon allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av

elöverkänslighet finns det enligt utskottets mening anledning

att dels poängtera vikten av att de insatser som riksdagen

tidigare förordat skyndsamt genomförs, dels överväga behovet av

att utöka dessa insatser. I många av de nu aktuella motionerna

förs fram krav på bostadsanpassningsbidrag eller annat kommunalt

stöd vid elöverkänslighet. För att få en allsidig belysning av

denna fråga bör enligt utskottets mening en kartläggning göras

av i vilken utsträckning kommunalt eller annat ekonomiskt stöd

har utgått och utgår till s.k. elsanering. I anslutning härtill

bör dessutom undersökas vilken typ av åtgärder stödet avsett,

hur omfattande stödet varit och de totala kostnaderna för

åtgärderna. Kartläggningen bör även omfatta i vilken

utsträckning vidtagna åtgärder lett till önskat resultat.

Den nu förordade kartläggningen m.m. bör enligt utskottets

mening bl.a. kunna ge underlag för en bedömning av effekterna av

olika elsanerande åtgärder och därmed också ligga till grund för

det fortsatta agerandet. För att ge ytterligare underlag för

vidare ställningstaganden bör det enligt utskottets mening

dessutom övervägas att genomföra något eller några

försöksprojekt där i dag känd teknik används för att nedbringa

eller helt ta bort de elektromagnetiska fälten. Enligt vad

utskottet erfarit finns också förslag framme till åtminstone ett

sådant projekt som snabbt kan sättas i gång. En förutsättning

för projektet bör dock vara att det systematiskt följs upp.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo203 (v), Bo212

(s), Bo224 (fp), Bo226 (s), Bo242 (c), Bo244 (s), Bo245 (mp)

yrkandena 3 och 4, Bo503 (m) samt So500 (mp) yrkande 7 anfört om

insatser avseende elöverkänslighet m.m. bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Stöd till åtgärder i byggnaders inomhusmiljö

Som delvis redan framgått av bakgrundsbeskrivning och

redovisade överväganden i detta betänkande har staten under ett

antal år i olika former givit stöd till åtgärder för att

förbättra byggnaders inomhusmiljö. Det gäller såväl stöd direkt

riktade mot miljö- och hälsorelaterade åtgärder som stödformer

vilka har en mer allmän inriktning mot ombyggnads- och

reparationsåtgärder men som även kan användas för åtgärder som

förbättrar inomhusmiljön. Under de senaste åren har riksdagen

dessutom vid flera tillfällen fattat beslut om att av

arbetsmarknadspolitiska skäl införa tillfälligt utvidgade

stödmöjligheter för s.k. ROT-åtgärder i byggnader. Vissa av

dessa stöd har helt eller delvis varit inriktade mot

miljöförbättrande åtgärder. Här skall endast kortfattat omnämnas

de stödformer från vilka bidrag till miljöförbättrande åtgärder

kunnat utgå under senare tid.

Det ordinarie ombyggnadsstödet, dvs. stöd enligt förordningen

(1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention, medges

visserligen endast till åtgärder av viss omfattning men kan även

användas till åtgärder som förbättrar inomhusklimatet. Det s.k.

RBF-stödet, dvs. stöd enligt förordningen (1983:974) om statligt

räntestöd vid förbättring av bostadshus, har under drygt tio års

tid kunnat utgå till vissa underhålls- och förbättringsåtgärder

i hyres- och bostadsrättshus. Bidragsformen är dock under

avveckling och stöd kan endast utgå om ansökan inlämnats före

det senaste årsskiftet. Bland de stöd som kunnat utgå under en

relativt lång period återfinns även de i tidigare avsnitt

behandlade stöden till radonåtgärder i egnahem (SFS 1988:372)

samt till åtgärder mot fukt- och mögelskador i småhus (SFS

1993:712).

De ROT-program med arbetsmarknadspolitisk inriktning som

riksdagen och regeringen beslutade om under riksmötena 1992/93

och 1993/94 innehöll en rad olika bidragsändamål (för en

sammanfattning hänvisas till bostadsutskottets yttrande

1994/95:BoU1y). Bland dessa bidrag kunde flera utnyttjas för

åtgärder som förbättrar byggnaders inomhusmiljö. Detta gäller

bl.a. för det stöd med högst 30 % som sedan år 1993 kunnat utgå

till underhåll och reparationer i bl.a. skolor och daghem. Denna

stödform, som har hanterats av Arbetsmarknadsverket, har vid

flera tillfällen fått ett medelstillskott genom riksdagsbeslut.

År 1993 infördes också en möjlighet till skattereduktion på 30 %

för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus (SFS 1993:672).

Sista ansökningsdag för denna reduktion var den 28 februari

1995. För allergisanering och andra miljöförbättrande åtgärder i

bostäder som påbörjades under våren eller försommaren 1994 kunde

ett bidrag på 10 % utgå. Som ovan beskrivits under avsnittet om

åtgärder mot radon i bostäder beslutade regeringen våren 1994

även om ett tillfälligt höjt radonbidrag.

Efter förslag från regeringen beslutade riksdagen hösten 1994

om ett investeringsprogram för ROT-åtgärder m.m. (prop.

1994/95:25, bet. FiU1, BoU1y). Medel anslogs för fortsatta

förbättringsåtgärder i skolor och andra offentliga lokaler samt

till stöd för ombyggnadsåtgärder i vissa bostäder för äldre och

handikappade. Vidare beslutades att ett extra statligt stöd på

15 % skall kunna utgå för förbättringar av bostäder (SFS

1994:1994). Stödet, som kan utgå till samtliga upplåtelseformer,

förutsätter bl.a. att åtgärderna skall vara påbörjade före den 1

oktober 1995. Samma tidsbegränsning gäller för det bidrag på

20 % som samtidigt infördes för stöd till åtgärder som

förbättrar inomhusklimatet i bostäder (SFS 1994:2030). Som ett

villkor för detta bidrag gäller bl.a. att byggnaden skall ha

genomgått föreskriven funktionskontroll av ventilationssystem.

Även i årets budgetproposition samt i motioner väckta under

årets allmänna motionstid har föreslagits stöd till åtgärder som

förbättrar olika byggnaders inomhusmiljö. Utskottet redovisar

nedan dessa förslag och överväger därefter frågan om stöd och

anslag till åtgärder i byggnaders inomhusmiljö.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att medel för

budgetåret 1995/96 anvisas för bidrag till förbättring av

inomhusklimatet i bl.a. skolor och daghem. Det framhålls som

angeläget att skyndsamt rätta till de problem som uppdagas vid

den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystemen

samt därefter andra problem med inomhusklimatet just i de

byggnader där barn och ungdomar vistas. I propositionen föreslås

att 125 miljoner kronor avsätts för bidrag till dessa ändamål.

Bidraget föreslås lämnas med 30 % av en skälig kostnad för

åtgärderna. Bidragsverksamheten förutsätts handhas av Boverket

och länsstyrelserna.

I motion Bo231 (m) yrkande 4 föreslås att riksdagen avvisar

regeringens förslag om en ny stödform och ett nytt anslag för

förbättring av inomhusklimatet i skolor och daghem m.m.

Motionärerna anför att många lokaler visserligen är i behov av

åtgärder men att det åligger varje fastighetsägare att själv ta

ansvar för reparation, underhåll och upprustning av sina

lokaler.

I två partimotioner från Miljöpartiet, N270 yrkande 13 samt

A275 yrkande 8, föreslås att ett nytt anslag införs för bidrag

till allergisanering av sjuka hus, framför allt skolor, daghem

m.m. Förslagen innebär att 3 miljarder kronor anslås för detta

ändamål under budgetåret 1995/96. I motion A275 finns även ett

yrkande 9 med innebörden att bidraget till byggnadsfirmor vid

allergisanering ges på så sätt att 70 % av arbetskraften utgörs

av arbetslösa och resterande 30 % av den egna arbetskraften.

I motion Bo237 (v) diskuteras bl.a. användningen av det stöd

till förbättring av inomhusklimatet som föreslås i

budgetpropositionen. Motionärerna anför att enbart åtgärder i

ventilationssystemen inte utgör någon lösning på problemet med

allergier på grund av inomhusmiljön. Orsakerna till problemen

anses i stället stå att finna i fuktiga golv m.m. I motionens

yrkande 3 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande begär

att regeringen i kompletteringspropositionen återkommer med

förslag till åtgärder mot fukt- och mögelskador samt sjuka

hus-problemet i övrigt.

Kristdemokratiska samhällspartiet föreslår i partimotionen

Ub368 yrkande 4 att riksdagen i ett tillkännagivande till

regeringen uttalar att de ROT-bidrag som kommer kommunerna till

del i första hand bör användas till allergisanering i lokaler

där barn och ungdomar vistas dagligen. Motionärerna anför att

trots det kärva ekonomiska läget är åtgärder för att rätta till

missförhållanden som kan leda till allergiproblem något som

måste ha hög prioritet.

Utskottet kan konstera att de ovan redovisade förslagen om

allergisanering och förbättring av inomhusklimatet i olika typer

av byggnader onekligen har ett starkt samband med det förslag om

ett program för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och

offentliga lokaler som aktualiserats i samband med uppgörelsen

mellan regeringen och Miljöpartiet om vissa

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen har aviserat att

förslag i frågan är att vänta i samband med att

kompletteringspropositionen avges senare i vår. En lämplig

behandlingsordning synes mot denna bakgrund vara att utskottet

först tar ställning till förslaget i budgetpropositionen och

därefter redovisar vissa överväganden om ytterligare insatser på

området, föreslagna dels i motioner, dels i uppgörelsen om ett

allergisaneringsprogram m.m.

Bostadsutskottet tillstyrker förslaget i budgetpropositionen

om att införa ett bidrag till förbättring av inomhusmiljön

samt förordar att riksdagen nu godkänner ändamålet med den

redovisade bidragsverksamheten såvitt nu är i fråga. Utskottet,

som finner det redovisade ändamålet med verksamheten synnerligen

angeläget, vill i sammanhanget även hänvisa till vad som ovan i

avsnittet Krav på ventilation förordats i frågan. Särskilt stor

vikt måste således läggas vid att de hälsovådliga miljöer som

finns i byggnader där barn och ungdomar dagligen vistas snarast

åtgärdas. Det föreslagna bidraget är en av de åtgärder som bör

vidtas för att påskynda detta arbete. Det bör emellertid

samtidigt understrykas att ansvaret för att åtgärderna verkligen

vidtas vilar på ägarna till de aktuella fastigheterna samt på

huvudmännen för de verksamheter som bedrivs i dem. Förslaget i

motion Bo231 (m) yrkande 4 om att avslå vad regeringen förordat

om bidraget avstyrks såvitt nu är i fråga.

Utskottet tillstyrker även regeringsförslaget om att

anslaget för bidrag till förbättring av inomhusmiljö bestäms

till 125 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 samt avstyrker

motion Bo231 (m) yrkande 4 även i denna del.

Utskottets ovanstående ställningstagande utgår bl.a. från

förutsättningen att behovet av en samordning mellan det nu

förordade bidraget och det stöd som kan komma att utgå inom

ramen för det aviserade allergisaneringsprogrammet kommer att

övervägas. I den mån pågående överväganden i regeringskansliet

ger anledning till omprövning också av ändamålet med och

inriktningen av det nu diskuterade stödet är det naturligt att

regeringen återkommer i ärendet. När det gäller de av regeringen

aviserade nya förslagen om ytterligare satsningar på att

förbättra inomhusmiljön bl.a. genom allergisaneringar av

bostäder och offentliga lokaler vill utskottet anföra följande.

Vid utskottets beredning av frågor om byggnaders inomhusmiljö

m.m. har framkommit vissa synpunkter utöver de ovan redovisade

som föranleder utskottet till överväganden inför regeringens

aviserade förslag. I detta sammanhang har beaktats vad i

budgetpropositionen samt i de ovan refererade motionerna (mp),

(v) och (kds) anförts.

Det bör inledningsvis understrykas att utskottet genom sina

överväganden inte tar ställning till frågan om möjligheten att

finansiera de diskuterade åtgärderna. Finansieringsfrågan bör i

första hand övervägas utifrån finanspolitiska utgångspunkter och

är därmed inte en fråga för bostadsutskottet. Utgångspunkten för

utskottets ställningstagande till flera av de motioner som

behandlas i detta betänkande är att finansieringsfrågorna kan

lösas. Regeringen avser, som framgår ovan, att förelägga

riksdagen en proposition i ärendet senare i vår. Riksdagen har

också nyligen i anslutning till sitt beslut om stöd för

nyanställningar (bet. 1994/95:AU20 s. 13) förordat att ett

sådant förslag läggs fram senast i samband med

kompletteringspropositionen.

Den inledande redovisningen i detta avsnitt avseende

samhällets stöd till bl.a. miljöförbättrande åtgärder i

bostäder, skolor m.m. visar att ett antal olika bidragsformer

kunnat användas på detta område under de senaste åren. Vad

gäller de "ordinarie" stödformerna har dessa i huvudsak klart

avgränsade syften och är avstämda mot varandra vad gäller

stödvillkor m.m. När det gäller de stödformer som under de

senaste åren tillskapats med arbetsmarknadspolitiska medel kan

det dock konstateras att samma typ av åtgärder i viss

utsträckning kunnat stödjas med olika former av bidrag. Den

administrativa hanteringen av bidragen har varierat och olika

myndigheter har haft huvudansvaret för information, beslut m.m.

trots att stöden i stor utsträckning riktats till samma grupp

avnämare. Bidragsformernas tidsmässiga avgränsning har i vissa

fall varit mycket snäv och ibland inte givit praktisk möjlighet

för fastighetsägare att vidta nödvändigt projekteringsarbete.

Det ovan anförda är inte avsett att vara någon kritik mot att

arbetsmarknadspolitiska satsningar gjorts på den s.k.

ROT-sektorn. Tvärtom har bostadsutskottet varit en av de främsta

tillskyndarna till att ledig kapacitet inom byggsektorn under

rådande lågkonjunktur utnyttjas för att genomföra nödvändiga och

önskvärda reparations- och underhållsarbeten m.m. i bostäder och

andra byggnader. Det bör också understrykas att det i huvudsak

rått bred politisk enighet om behovet av satsningar inom detta

område även om åsikterna om lämplig stödutformning m.m. ibland

gått isär. Det ligger också i sakens natur att

arbetsmarknadspolitikens medel snabbt måste anpassas till den

rådande situationen och att sektorsynpunkterna därmed inte

alltid till fullo hinner beaktas.

Vad utskottet närmast vill belysa är vilka erfarenheter och

slutsatser som sammantaget bör dras av insatserna under de

senaste åren -- detta inför övervägandena om ytterligare

satsningar på framför allt vissa miljöförbättrande åtgärder som

regeringen aviserat. En sådan slutsats är att det för den

enskilde torde varit svårt att överblicka vilka stödformer som

stått till buds vid olika tidpunkter samt vilken myndighet som

haft ansvaret för att förmedla bidragen. Vidare torde

uppföljningen av stödens effektivitet från såväl

arbetsmarknadens som byggsektorns synvinkel försvåras om

villkoren för och administrationen av stöden ändras alltför

ofta.

En strävan bör således vara att en samordning så långt det är

praktiskt möjligt kommer till stånd för de olika stöd som kan

utgå till de miljöförbättrande åtgärder och som nu är aktuella.

Vad gäller administrationen av stöden kan noteras att Boverket

och länsstyrelserna givits detta ansvar för det stöd till

åtgärder som förbättrar inomhusklimatet som riksdagen beslutade

om hösten 1994. Även det stöd till motsvarande åtgärder i

skolor, daghem m.m. som föreslagits i budgetpropositionen

förutsätts hanteras av dessa myndigheter. Det förefaller mot

denna bakgrund naturligt att även de insatser som nu diskuteras

inom ramen för ett program för allergisanering samordnas såväl

administrativt som i övrigt med redan existerande eller

beslutade stödformer. En sådan ordning torde bl.a. underlätta

informationen om stödmöjligheterna. Det bör även övervägas om

särskilda resurser behöver avsättas för denna

informationsverksamhet.

En strävan efter samordning utesluter inte att det även kan

vara lämpligt att överväga riktade satsningar mot speciella

områden. De av utskottet ovan förordade insatserna bl.a. vad

gäller ett miljö- och hälsoriktigt byggande och elsanering kan

vara exempel på sådana riktade åtgärder. När det gäller

bostadssektorn bör också kunna övervägas om skäl finns att

särskilt uppmärksamma behovet av insatser för inomhusklimatet i

vissa delar av bostadsbeståndet. Utskottet syftar här på

bostadsområden som tillkommit under perioder när

produktionsnivåerna varit mycket höga och man samtidigt

introducerat nya lösningar och material som senare visat sig

vara mindre lämpliga.

I samband med att regeringen offentliggjorde planerna på att

satsa 2 miljarder kronor på byggnaders inomhusmiljö angavs att

programmet skall syfta till att förbättra inomhusklimatet i

bostäder och offentliga lokaler, t.ex. skolor och daghem. Vidare

angavs att en mycket viktig del i programmet bör vara åtgärder

för allergisanering. Utskottet anser att ett stöd med denna

inriktning ligger väl i linje med vad utskottet tidigare anfört

samt med vad i flera motioner förordats. Ett arbete pågår också

inom regeringskansliet med att konkretisera programmet. Det får

förutsättas att de i motioner och i detta betänkande diskuterade

frågorna om bl.a. förbättrad ventilation, sanering av

mögelskador, utbyte av fuktigt eller emitterande byggmaterial

m.m. därvid kommer att beaktas.

Med den tidsplan som regeringen aviserat kommer förslaget om

det aktuella programmet att föreläggas riksdagen senare i vår i

samband med kompletteringspropositionen. Utskottet har ovan

bl.a. påtalat behovet av överväganden om möjligheten till

samordning med andra stöd inom området. Mot bakgrund av den

behandlingsordning som råder inom riksdagen och för att

underlätta en sammanhållen prövning förefaller det lämpligt att

förslagen om ett allergisaneringsprogram särredovisas i en del

av kompletteringspropositionen eller, om så befinns lämpligare,

föreläggs riksdagen i en särproposition.

Vad utskottet ovan anfört om ytterligare satsningar på att

förbättra inomhusmiljön bör riksdagen med anledning av

Miljöpartiets partimotioner A275 yrkandena 8 och 9 samt N270

yrkande 13, Kristdemokraternas partimotion Ub368 yrkande 4 och

motion Bo237 (v) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till

känna.

Byggforskning

Byggforskningens inriktning m.m.

I samband med det forskningspolitiska beslutet våren 1993

fattade riksdagen beslut om riktlinjerna för den statligt

finansierade byggforskningen under de närmaste åren (prop.

1992/93:170, bet. BoU23). I budgetpropositionen anger regeringen

att dessa riktlinjer bör gälla även för budgetåret 1995/96. De

förslag som läggs fram i budgetpropositionen om anslag m.m. till

Statens råd för byggnadsforskning (BFR) och till bidrag till

FoU-arbetet inom sektorn utgår därför från förutsättningen att

verksamheten fortsatt bedrivs i enlighet med 1993 års beslut.

Under årets allmänna motionstid har i två motioner tagits upp

förslag om inriktningen av byggforskningen m.m. Utskottet

inleder sin behandling av frågor om byggforskningen med dessa

motionsyrkanden.

Forskningen om grönområden i tätorter kan enligt vad som

anförs i motion Bo540 (c) bidra till en bärkraftig

tätortsutveckling med kretsloppsinriktning och biologisk

mångfald. Motionärerna menar att den överflyttning av

finansieringsansvaret för grönyteforskningen från BFR till

Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) som skedde i samband

med 1993 års forskningspolitiska beslut riskerar att få

allvarliga konsekvenser för forskningsområdet. Det hävdas i

motionen bl.a. att inriktningen av forskningen har ändrats och

att anslagen minskat efter överflyttningen av

finansieringsansvaret. Mot denna bakgrund föreslås i motionens

yrkande 3 att BFR återfår finansieringsansvaret för

grönyteforskningen. I yrkande 5, såvitt nu är i fråga, föreslås

att 13 miljoner kronor anslås till forskningsområdet genom att

anslaget till byggforskningen höjs med 7,5 miljoner kronor och

att resterande 5,5 miljoner kronor förs över från de medel som

anslås till SJFR. Dessa medel avses delvis användas för

finansieringen av Movium, som är ett samarbetsorgan för

intressenter av den yttre miljön i tätorter.

Bostadsutskottet delar motionärernas syn på vikten av att en

FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö

upprätthålls. Betydelsen av dessa frågor har under de senaste

åren alltmer kommit att uppmärksammas såväl inom landet som i

det internationella samarbetet i samhällsplaneringsfrågor. I ett

av Plan- och byggutredningens delbetänkanden (SOU 1994:36)

övervägs särskilt hur frågor om tätorternas grönområden skall

behandlas i planeringssammanhang. Utredningen understryker också

behovet av forskning och utbildning i dessa frågor.

De farhågor om ändrad inriktning och minskade anslag som

framförs i motionen anser sig utskottet inte nu ha underlag att

bedöma eftersom den nya ordningen för finansieringsansvaret har

tillämpats under mindre än två år. Utskottet förutsätter dock

att överflyttningen av ansvaret inte i sig kommer att innebära

någon förändrad inriktning av grönyteforskningen. Detta var

heller inte avsikten med riksdagsbeslutet år 1993. Det får

således förutsättas att den del av verksamheten som behandlar

frågor om samspelet mellan grönytor och den byggda miljön m.m.

ges fortsatt stöd på den förutsatta nivån. Skulle så inte bli

fallet finns anledning för regeringen och riksdagen att åter

uppmärksamma denna fråga. Med hänvisning till det anförda

avstyrker utskottet motion Bo540 (c) yrkandena 3 och 5, det

sistnämnda yrkandet såvitt nu är i fråga.

I Kristdemokratiska samhällspartiets partimotion N403 yrkande

8, såvitt nu är i fråga, föreslås att det statliga stödet till

experimentbyggande ökas och att 5 miljoner kronor anvisas för

detta ändamål. Enligt vad som anförs i motionen har minskade

anslag till FoU-verksamheten inneburit att inga

experimentbyggnadsprojekt av omfattning kan komma till stånd.

Även utskottet anser att det är angeläget att möjlighet ges

att sprida erfarenheter från forskningsresultat genom att

exempelvis visa upp studieobjekt i full skala.

Experimentbyggande har enligt vad BFR anfört i olika

sammanhang visat sig vara ett effektivt sätt att implementera

tekniska lösningar och planeringsmetoder i den byggda miljön.

Utskottet är medvetet om att de besparingskrav som lagts på

forskningen inom sektorn samt ändrad anslagsteknik vad gäller

medelstilldelningen till experimentbyggande medfört att

satsningarna på denna del i FoU-kedjan starkt reducerats under

de senaste åren. De önskemål om ökad branschmedverkan i

finansieringen av FoU-verksamheten inom sektorn som riksdagen

vid flera tillfällen framfört gäller inte minst den del av

verksamheten som avser att utvärdera prototyp- och

fullskalebyggande av nya lösningar. BFR föreslår i sin senaste

anslagsframställning att behovet av medel till

experimentbyggande beaktas bl.a. inom ramen för den pågående

utredningen om energisystemets omläggning.

Mot bakgrund av de besparingskrav som gäller för större delen

av den statliga verksamheten och därmed även för byggforskningen

anser sig utskottet inte kunna ställa sig bakom motionsförslaget

om ökade medel för experimentbyggande. Det får dock förutsättas

att fördelningen av de medel som anslås till BFR för bygg- och

energiforskning sker på ett sådant sätt att även behovet av

experimentbyggande och studieobjekt beaktas. Som BFR anfört kan

det givetvis i olika sammanhang finnas anledning att överväga

behovet av ökade satsningar på detta område. Utskottet har också

ovan förordat att vissa insatser av experimentbyggnadskaraktär

bör övervägas i fråga om miljö- och hälsoriktigt byggande,

återanvändning i byggandet samt elsanering. Partimotion N403

(kds) yrkande 8, såvitt nu är i fråga, avstyrks med hänvisning

till det anförda.

Anslag till byggforskningen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att ett ramanslag på

34,5 miljoner kronor anvisas till förvaltningskostnader för

BFR för budgetåret 1995/96. Utskottet tillstyrker detta

förslag.

Vidare föreslår regeringen att anslaget Byggforskning som

används för att finansiera den FoU som stöds av BFR förs upp med

247,1 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Som framgått ovan

föreslås i två motioner en ökad statlig finansiering av denna

forskning. Dessa förslag innebär även att anslaget till

Byggforskning bör föras upp med större belopp än vad regeringen

föreslagit. Motion Bo540 (c) yrkande 5, såvitt nu är i fråga,

innebär ett i förhållande till regeringens förslag med 7,5

miljoner kronor förhöjt anslag. I partimotionen N403 (kds)

yrkande 8, såvitt nu är i fråga, föreslås att anslaget tillförs

5 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.

Utskottet har ovan avstyrkt de sakyrkanden som ligger till

grund till förslagen om höjda anslag till byggforskning. Av

detta skäl avstyrks även de nu aktuella motionsyrkandena.

Regeringens förslag tillstyrks.

Beslut om att bidra till finansieringen av ett

forskningsprojekt medför ofta ett åtagande som sträcker sig över

flera budgetår. För att BFR skall kunna göra dessa åtaganden har

riksdagen för budgetåret 1994/95, liksom för tidigare budgetår,

bemyndigat regeringen att ta på sig ekonomiska förpliktelser för

de kommande fem budgetåren. Förslaget i årets budgetproposition

innebär att regeringen skall bemyndigas att under budgetåret

1995/96 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband

med stöd till byggforskningen som innebär åtaganden om högst 100

miljoner kronor under budgetåret 1997, högst 60 miljoner kronor

under budgetåret 1998 samt högst 25 miljoner kronor under vart

och ett av budgetåren 1999 och 2000.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om bemyndiganden

för stöd till byggforskning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ett miljö- och hälsoriktigt byggande och

boende

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo215

yrkande 1, 1994/95:Bo235, 1994/95:Bo237 yrkande 5,

1994/95:Bo240, 1994/95:Bo504 yrkandena 3 och 7,

1994/95:Bo518 yrkande 3, 1994/95:Bo519 yrkandena 1 och

2, 1994/95:Bo521, 1994/95:Bo531 yrkande 3, 1994/95:Bo533,

1994/95:N270 yrkande 14, 1994/95:So484 yrkandena 23 och 26

samt 1994/95:So500 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (m)

2. beträffande återanvändning och återvinning i byggandet

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo215

yrkande 3, 1994/95:Bo222 samt 1994/95:Bo510 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 2 (m)

3. beträffande kommunala energi- och miljörådgivare

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo520,

res. 3 (v, mp)

4. beträffande utvidgning av byggfelsförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo518 yrkande 1,

res. 4 (v, mp)

5. beträffande "Svensk Husprovning AB"

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo518 yrkande 2,

res. 5 (v, mp)

6. beträffande krav på luftflöden m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo504 yrkande 2,

1994/95:Bo512, 1994/95:A275 yrkande 10 och 1994/95:So484 yrkande

22,

res. 6 (mp)

7. beträffande användning av återluft

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo502 och

1994/95:Bo541,

res. 7 (fp)

res. 8 (mp)

8. beträffande reglerna för radonbidraget

att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 bilaga

13 och motion 1994/95:Bo229 yrkandena 5 och 6

a) inte godkänner den i propositionen förordade ändringen i

det statliga bidraget till åtgärder mot radon i småhus,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

9. beträffande anslag till radonbidrag

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 och med avslag på motion 1994/95:Bo229 yrkande 7 till

Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret

1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 25 000 000 kr,

10. beträffande åtgärder för att öka radoninsatserna

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo229 yrkande 4,

11. beträffande gränsvärden för radon

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo518 yrkande 4,

res. 9 (v, mp)

12. beträffande stödvillkoren för bidrag till fukt- och

mögelskador

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 godkänner den förordade ändringen i det statliga stödet till

fukt- och mögelskadade småhus,

13. beträffande ramen för bidrag till Fonden för fukt- och

mögelskador

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 medger att ramen för bidrag till Fonden för fukt- och

mögelskador vidgas till 485 000 000 kr,

14. beträffande anslaget till Fonden för fukt- och

mögelskador

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för

budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på

105 000 000 kr,

15. beträffande elöverkänslighet m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo203,

1994/95:Bo212, 1994/95:Bo224, 1994/95:Bo226, 1994/95:Bo242,

1994/95:Bo244, 1994/95:Bo245 yrkandena 3 och 4, 1994/95:Bo503

samt 1994/95:So500 yrkande 7 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

res. 10 (m)

16. beträffande bidrag till förbättring av inomhusmiljön

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 och med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 4 i

motsvarande del godkänner ändamålet med den redovisade

bidragsverksamheten,

res. 11 (m)

17. beträffande anslaget för bidrag till förbättring av

inomhusmiljön

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 och med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 4 i

motsvarande del till Bidrag till förbättring av

inomhusklimatet för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 125 000 000 kr,

res. 12 (m) -- villk. res. 11

18. beträffande ytterligare satsningar på att förbättra

inomhusmiljön

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo237

yrkande 3, 1994/95:A275 yrkandena 8 och 9, 1994/95:N270 yrkande

13 och 1994/95:Ub368 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

res. 13 (m)

19. beträffande FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre

miljö

att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo540 yrkandena 3 och 5,

det sistnämnda yrkandet i motsvarande del,

res. 14 (c)

20. beträffande experimentbyggande

att riksdagen avslår motion 1994/95:N403 yrkande 8 i

motsvarande del,

21. beträffande förvaltningskostnader för BFR

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 till Statens råd för byggnadsforskning:

Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett

ramanslag på 34 500 000 kr,

22. beträffande anslag till byggforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 och med avslag på motionerna 1994/95:Bo540 yrkande 5 och

1994/95:N403 yrkande 8, båda motionsyrkandena i motsvarande del,

till Byggforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 247 100 000 kr,

res. 15 (c) -- villk. res. 14

23. beträffande bemyndiganden för stöd till byggforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga

13 bemyndigar regeringen att i enlighet med vad i propositionen

anförts, under budgetåret 1995/96, låta staten ta på sig

ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till byggforskning

som innebär åtaganden om högst 100 000 000 kr under

budgetåret 1997, högst 60 000 000 kr under budgetåret 1998,

högst 25 000 000 kr under budgetåret 1999 och högst

25 000 000 kr under budgetåret 2000.

Stockholm den 16 mars 1995

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m),

Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s),

Marianne Carlström (s), Sten Andersson (m), Lars Stjernkvist

(s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v),

Carina Moberg (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp) och

Ulf Björklund (kds).

Reservationer

1. Ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende (mom. 1)

Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12

börjar med "Miljö- och hälsoaspekterna" och på s. 14 slutar med

"till känna" bort ha följande lydelse:

Det har under senare år funnits ett betydande intresse från

såväl boende, som byggare och fastighetsägare för ett byggande

och boende där miljö- och hälsoaspekterna satts i förgrunden. På

grundval av den efterfrågan som detta skapat har också ett

betydande antal projekt med olika grad av miljöinriktning kommit

till stånd under senare år. Det har rört sig om allt från hela

s.k. ekobyar till mera begränsade insatser i form av

energibesparande åtgärder, kompostering m.m. Även om den

kraftiga nedgången i byggandet också har påverkat denna typ av

projekt pågår det i dag aktiviteter av olika slag som avser

ekologiskt och miljömässigt inriktade projekt.

Samhället har i olika avseenden medverkat till att många

ekologiskt inriktade byggprojekt har kunnat komma till

utförande. Det gäller bl.a. genom stödet till byggnadsforskning

och experimentbyggande. Flera projekt med en inriktning på

ekologiskt byggande har också kunnat genomföras inom ramen för

statens reguljära stöd till byggandet. Härutöver har också

initiativ tagits från bl.a. Boverket och Byggforskningsrådet som

syftar till att lyfta fram och belysa frågor kring ekologiskt

byggande. Till detta kommer de projekt m.m. med denna inriktning

som tillkommit på initiativ från olika bygg- och bostadsföretag.

På förslag av den förra regeringen beslutade riksdagen år 1993

om en ändring i plan- och bygglagen (PBL) som innebär att det i

lagens portalparagraf (1 kap. 1 §) införts en bestämmelse om att

planläggning skall främja en långsiktigt hållbar livsmiljö.

Dessutom har plan- och byggutredningen i sitt betänkande Miljö

och fysisk planering (SOU 1994:36) lagt fram förslag till

ändringar i PBL som syftar till att åstadkomma en ökad

miljöhänsyn i planering och byggande. Förslagen gäller bl.a.

förstärkt översiktsplanering med tydligare krav på redovisning

av miljöförhållanden m.m., utvidgning av kravet på

miljökonsekvensbeskrivningar samt åtgärder för att säkra

återanvändning och återvinning av byggmaterial. Sammantaget ger

sålunda redan beslutade liksom föreslagna lagändringar uttryck

för en ökad ambitionsnivå när det gäller att anpassa bebyggelsen

till de krav miljön ställer.

Den kortfattade redovisningen ovan visar att en rad åtgärder

redan har vidtagits som lett till att flera ekologiskt inriktade

byggprojekt m.m. kommit till stånd. Vidtagna och föreslagna

ändringar i PBL är ett uttryck för den ökade vikt som måste

fästas vid att framtidens byggande skall ske i former som

tryggar en långsiktigt hållbar utveckling. Det är närmast en

självklarhet att staten och kommunerna även fortsättningsvis

kommer att på ett positivt sätt verka för att projekt av denna

typ förverkligas. Det finns inte heller anledning till annat

antagande än att byggherrar och fastighetsägare kommer att

erbjuda ett ekologiskt boende i den utsträckning som ett sådant

boende efterfrågas av alltmer medvetna bostadskonsumenter.

Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda ytterligare

åtgärder i enlighet med förslagen i motionerna Bo215 (v) yrkande

1, Bo235 (s), Bo237 (v) yrkande 5, Bo240 (s), Bo504 (kds)

yrkandena 3 och 7, Bo518 (mp) yrkande 3, Bo519 (mp) yrkandena 1

och 2, Bo521 (mp), Bo531 (v) yrkande 3, Bo533 (mp), N270 (mp)

yrkande 14, So484 (kds) yrkandena 23 och 26 samt So500 (mp)

yrkande 2. Motionerna avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

1. beträffande ett miljö- och hälsoriktigt byggande och

boende

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo215 yrkande 1,

1994/95:Bo235, 1994/95:Bo237 yrkande 5, 1994/95:Bo240,

1994/95:Bo504 yrkandena 3 och 7, 1994/95:Bo518 yrkande 3,

1994/95:Bo519 yrkandena 1 och 2, 1994/95:Bo521, 1994/95:Bo531

yrkande 3, 1994/95:Bo533, 1994/95:N270 yrkande 14,

1994/95:So484 yrkandena 23 och 26 samt 1994/95:So500

yrkande 2,

2. Återanvändning och återvinning i byggandet (mom. 2)

Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15

börjar med "Utskottet har" och på s. 16 slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

Även om det inte ingått som en förutsättning när dagens

byggnader uppfördes att de skulle kunna återvinnas torde

betingelserna i många fall vara goda för att t.ex. genom

återanvändning ta till vara det rivningsmaterial som i dag till

övervägande del bara deponeras. Inte minst exempel från bl.a.

Tyskland och Danmark visar att det finns en betydande

återvinningspotential i byggnader. Det torde mot denna bakgrund

finnas goda förutsättningar att väsentligt öka

återvinningsgraden också i Sverige. Det finns också tecken på

att intresset för att ta till vara och återvända byggmaterial

har ökat under senare år. Ett exempel på detta är Byggsektorns

kretsloppsråd som nyligen bildats av företrädare för

byggherrar/fastighetsägare, arkitekter/konsulter, byggindustrin

samt byggmaterialindustrin.

Det finns i dag ett betydande samförstånd om att återvinningen

i byggandet måste öka. Ett omfattande arbete med denna

inriktning pågår också. Förutom de insatser som initierats av

byggbranschen ingår i det i Kretsloppsdelegationens arbete att

överväga frågan om ett utökat producentansvar för bl.a.

byggsektorn. En utökning av ansvaret är avsedd att ge underlag

för en bättre återvinning av de byggnader som produceras i

framtiden. Ett problem i detta sammanhang är dock den långa

brukstid som en byggnad normalt har. Det är naturligtvis

förknippat med stora svårigheter att i förväg förutse alla de

problem m.m. som kan uppstå när en byggnad som uppförs skall

återvinnas om femtio eller hundra år eller efter ännu längre

tid. Som redovisats ovan har dessutom Plan- och byggutredningen

lagt fram förslag till ändringar i PBL som syftar till att säkra

återvinningen och återanvändningen av byggmaterial.

Enligt utskottets mening bör resultatet av redan påbörjade

insatser samt pågående överväganden m.m. avvaktas, varför

motionerna Bo215 (v) yrkande 3, Bo222 (s) samt Bo510 (mp)

avstyrks.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:2. beträffande återanvändning och återvinning i

byggandet

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo215 yrkande 3,

1994/95:Bo222 samt 1994/95:Bo510,

3. Kommunala energi- och miljörådgivare (mom. 3)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16

börjar med "Det ligger" och på s. 17 slutar med "Bo520 (mp)

avstyrks" bort ha följande lydelse:

1970-talets energikris aktualiserade på ett mycket påtagligt

sätt behovet av att hushålla med energin i våra byggnader. Denna

medvetenhet ledde också till att energibesparande åtgärder

vidtogs i betydande omfattning. I inte ringa utsträckning skedde

detta med statligt stöd. För att stimulera verksamheten och för

att bygga upp kompetensen på området infördes samtidigt ett stöd

till kommunal energirådgivning. Genom stödet, som kunde utgå

fram till år 1986, byggdes en lokalt förankrad

rådgivningsverksamhet m.m. upp i landets kommuner. Verksamheten

har varit av stort värde bl.a. när det gäller att få till stånd

en förbättrad energihushållning. Sedan statens bidrag till

kommunerna togs bort har dock energirådgivningen successivt

trappats ned. Detta är en olycklig utveckling inte minst med

hänsyn till att tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen rycker

allt närmare.

Det finns enligt utskottets mening mot bakgrund av de goda

erfarenheterna av verksamheten med kommunala energirådgivare

anledning att nu vidta åtgärder för att säkra ett återinförande

av energirådgivningen i landets samtliga kommuner. Den nu

förordade rådgivningen bör dock ges en betydligt bredare

inriktning än den hittillsvarande verksamheten. Det betyder att

den också bör omfatta miljöåtgärder m.m. Syftet med rådgivningen

bör sålunda vara att ge förutsättningar för ett byggande och

boende som ger en i vid bemärkelse god resurshushållning. I

enlighet med förslaget i den nu behandlade motionen (mp) bör det

därför införas en obligatorisk, kommunal energi- och

miljörådgivning som även erhåller stöd från staten. Formerna

m.m. för rådgivningen bör kunna anpassas efter behoven och

förutsättningarna i resp. kommun.

Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag med den nu

förordade inriktningen. Vad utskottet ovan med anledning av

motion Bo520 (mp) anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:3. beträffande kommunala energi- och

miljörådgivare

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo520 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Utvidgning av byggfelsförsäkringen (mom. 4)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 1" bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan instämma i förslaget om att byggfelsförsäkringen

bör utvidgas till att även omfatta arbets-, fritids- och

skollokaler. En försäkring med denna omfattning föreslogs redan

i den utredning som först lade fram förslag på området (Ds

1990:14). Vid riksdagsbehandlingen av frågan ansågs emellertid

att försäkringssystemet först borde introduceras för

flerbostadshus och först därefter utvidgas till att omfatta även

andra typer av byggnader. Utskottet anser emellertid att

återkommande rapporter om brister i byggnader motiverar att

formerna för en utvidgning nu övervägs. Regeringen bör snarast

ta upp frågan till behandling och därefter återkomma till

riksdagen med förslag om ändringar i lagen om

byggfelsförsäkring.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo518 (mp)

yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

4. beträffande utvidgning av byggfelsförsäkringen

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo518 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. "Svensk Husprovning AB" (mom. 5)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17

börjar med "Även förslaget" och slutar med "avstyrks således"

bort ha följande lydelse:

Den obligatoriska ventilationskontrollen har bidragit till att

påskynda arbetet med att lokalisera hus med en dålig

inomhusmiljö. Detta arbete behöver emellertid breddas till att

avse även frågor som inte direkt har med ventilationen att göra.

Det är därför angeläget att nu gå vidare med fler offensiva

åtgärder med en bredare inriktning för att uppfylla kravet på

att våra bostäder och byggnader skall utgöra sunda miljöer.

Behovet av någon form av allmän kontroll eller besiktning av

våra byggnader har också påtalats av olika aktörer inom bygg-

och bostadssektorn.

Förslaget om ett kontrollorgan som vid återkommande tillfällen

gör besiktningar av olika typer av byggnader bör mot denna

bakgrund övervägas och konkretiseras. Som förordas i motion

Bo518 (mp) yrkande 1 synes en lämplig ordning vara att

kontrollorganet -- "Svensk Husprovning AB" -- förslagsvis vart

femte år genomför olika hälso- och miljörelaterade

undersökningar i byggnaderna. Dessa undersökningar bör också

kombineras med någon form av krav på "ombesiktning" eller

"körförbud" motsvarande vad som gäller vid bilbesiktningar. En

möjlig sanktionsåtgärd när brister i miljön kunnat konstateras

är att hyresgästerna föreläggs att betala hyrorna till ett

spärrat konto hos husprovningen tills rättelse skett. Vad

utskottet anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

5. beträffande "Svensk Husprovning AB"

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo518 yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Krav på luftflöden m.m. (mom. 6)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks de" bort ha

följande lydelse:

Som utskottet ovan beskrivit finns det i dagens byggregler

inga detaljkrav på att ventilationssystemet i en byggnad skall

vara utformat på ett visst sätt. Detta till trots råder inom

byggsektorn uppfattningen att nya byggnader bör förses med

mekaniska ventilationssystem. Samtidigt finns bland brukarna och

förvaltarna av vår byggnader en allt större insikt i de problem

som de mekaniska ventilationssystemen för med sig. Det är mycket

vanligt att dessa system är misskötta eftersom de är alltför

tekniskt komplicerade och kräver återkommande dyrbart underhåll.

Även välskötta mekaniska ventilationssystem för med sig problem

med buller, spridning av olika skadliga ämnen m.m.

Utskottet anser mot denna bakgrund att de synpunkter som förs

fram i Miljöpartiets partimotion A275 yrkande 10 bör beaktas.

Boverket bör ges i uppdrag att se över byggreglernas utformning

med avseende på de krav som ställs på ventilationen i byggnader.

I detta sammanhang bör särskilt övervägas regeländringar,

informationsinsatser och övriga åtgärder som kan stimulera till

en ökad användning av självdragsventilation.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna A275 (mp) yrkande

10 och Bo512 (m) anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Förslagen i motionerna Bo504 (kds)

yrkande 2 och So484 (kds) yrkande 10 om krav på ökade luftflöden

i mekaniska ventilationssystem bör avslås.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

6. beträffande krav på luftflöden m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A275 yrkande

10 och 1994/95:Bo512 samt med avslag på motionerna 1994/95:Bo504

yrkande 2 och 1994/95:So484 yrkande 22 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Användning av återluft (mom. 7)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Frågan om" och på s. 21 slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionerna Bo502 (fp) och Bo541 (mp) kan

användningen av återluft i bl.a. bostäder och barnstugor leda

till omfattande problem. Särskilt för allergiker är denna typ av

ventilation helt oacceptabel. En översyn av gällande byggregler

bör därför snarast genomföras med målet att införa ett förbud

mot användning av återluft. Med tanke på barnens sämre

immunförsvar och den särskilda hänsyn som vi i övrigt måste ta

till dem, får det anses vara en självklarhet att de skall

garanteras en så god inomhusmiljö som möjligt. Ett förbud mot

användning av återluft i barnstugor är därför extra viktigt. Vad

riksdagen anfört i denna fråga bör riksdagen ge regeringen till

känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande användning av återluft

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo502 och

1994/95:Bo541 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

8. Användning av återluft (mom. 7)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20

börjar med "Frågan om" och på s. 21 slutar med "av utskottet"

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Bo541 (mp) om

ventilationsanläggningar i barnomsorgslokaler. Det har i olika

sammanhang kunnat konstateras att de mekaniska

ventilationsanläggningarna med återluft ofta bidragit till att

sprida ohälsosamma ämnen snarare än till att förbättra

inomhusmiljön för barnen. Rapporter från den första omgången av

den obligatoriska ventilationskontrollen visar också på stora

brister i både skolor och daghem.

Användningen av återluft innebär att förorenad luft återförs

till lokalen genom friskluftsintaget. Detta leder till att

inomhusluften får högre koloxidhalt och större inslag av smuts

och emissioner än om ren uteluft hade använts. Speciellt för

allergiska barn utgör detta ett stort problem, men dåligt

ventilerade lokaler påverkar givetvis hälsotillståndet för

samtliga som vistas i dem.

Utskottet anser mot denna bakgrund att Boverkets byggregler

snarast bör ändras så att återluft inte tillåts i daghem, skolor

och andra lokaler där barn vistas under längre perioder. Det bör

vidare övervägas vilka åtgärder som kan krävas i de befintliga

lokaler där ventilationssystem med återluft redan finns

installerade. Målet bör även i detta fall vara att användningen

av återluft skall tas bort. Det finns även skäl att som förordas

i motion Bo502 (fp) överväga en avveckling av återluft också i

nyproduktionen av bostäder och andra typer av lokaler.

Utskottet förordar således att byggreglerna snarast ändras så

att återluft förbjuds i daghem, skolor m.fl. lokaler för barn. I

övrigt bör regeringen snarast överväga vilka restriktioner för

användningen av återluft som är praktiskt genomförbara på

kortare och längre sikt samt därefter återkomma till riksdagen

med förslag i frågan.

Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo541 (mp) anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande

lydelse:

7. beträffande användning av återluft

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo502 och

1994/95:Bo541 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Gränsvärden för radon (mom. 11)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24

börjar med "Det kan" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande

lydelse:

Det är med den kunskap man i dag har om radonets farlighet

självklart att inga nytillkommande hus med höga radonhalter kan

tillåtas. Lika självklart är det att arbetet med att sanera de

befintliga hus som har konstaterade hälsofarliga radonhalter

måste påskyndas. Målet bör vara att samtliga konstaterade

radonfällor skall vara åtgärdade före sekelskiftet.

Om detta arbete skall kunna bedrivas med kraft måste

gränsvärdena för radonhalten skärpas. Radonhalter över

150 Bq/m3 får inte accepteras. Ett första steg bör tas

genom att gränsvärdet för nya byggnader sänks till denna nivå.

Detta innebär för övrigt endast att gränsvärdet återställs till

den nivå som fanns i tidigare gällande byggregler. På sikt bör

även kraven på befintliga byggnader skärpas genom att också

gränsvärdet för sanitär olägenhet sänks till 150 Bq/m3.

Vad utskottet ovan med anledning av motion Bo518 (mp) yrkande

4 anfört om behovet att skärpa kraven på högsta tillåtna

radonhalt i byggnader bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

11. beträffande gränsvärden för radon

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo518 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Elöverkänslighet m.m. (mom. 15)

Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28

börjar med "De insatser" och på s. 29 slutar med "till känna"

bort ha följande lydelse:

De insatser som utskottet och riksdagen föregående år förordat

avseende elöverkänslighet innefattar bl.a. en inventering av

omfattningen och inriktningen av pågående utrednings- och

forskningsinsatser. I uppdraget ingår även att behandla frågan

om bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet. Arbetet skall

enligt riksdagens beslut genomföras utan dröjsmål och på ett

sådant sätt att vunna erfarenheter snabbt kan komma till

praktisk tillämpning. Regeringen har också anmodats att i

lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av

genomförda insatser och de åtgärder som vidtagits med anledning

härav. Beslutet innebär vidare att riksdagen om så anses

erforderligt skall föreläggas förslag i ärendet. Riksdagens

tidigare ställningstagande innebär att de förslag som förs fram

i de nu aktuella motionerna i allt väsentligt omfattas av redan

förordade insatser m.m. Något ytterligare riksdagens

tillkännagivande i frågan kan enligt utskottets mening därför

inte anses erforderligt. Utskottet vill samtidigt understryka

vikten av att de åtgärder som riksdagen tidigare förordat

genomförs skyndsamt.

Vad utskottet nu anfört innebär att motionerna Bo203 (v),

Bo212 (s), Bo224 (fp), Bo226 (s), Bo242 (c), Bo244 (s), Bo245

(mp) yrkandena 3 och 4, Bo503 (m) samt So500 (mp) yrkande 7

avstyrks.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

15. beträffande elöverkänslighet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo203, 1994/95:Bo212,

1994/95:Bo224, 1994/95:Bo226, 1994/95:Bo242, 1994/95:Bo244,

1994/95:Bo245 yrkandena 3 och 4, 1994/95:Bo503 samt

1994/95:So500 yrkande 7,

11. Bidrag till förbättring av inomhusmiljön (mom. 16)

Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31

börjar med "Utskottet kan" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet avstyrker förslaget i budgetpropositionen om

att införa en ny bidragsform för förbättring av inomhusmiljön.

Av redovisningen ovan framgår att stöd i olika former utgått

till denna typ av åtgärder under de senaste åren. Det kan inte

anses vara rimligt att staten nu ytterligare skall subventionera

åtgärder som borde ingå som en självklar del i en normal

fastighetsförvaltning.

Det har visserligen i olika sammanhang konstaterats brister i

miljön i bl.a. många skolor och andra byggnader, men detta kan

inte tas till intäkt för att nya bidragsformer behövs. Vad som i

stället behöver betonas är fastighetsägarnas ansvar för

reparation, underhåll och upprustning av sina egna lokaler. Det

bör självklart krävas av fastighetsägare, oavsett om ägaren är

en kommun eller annan, att fastigheterna sköts på ett sådant

sätt att de inte blir hälsovådliga. I detta krav ligger givetvis

även att ägaren måste ta det fastighetsekonomiska ansvaret för

sin byggnad. Staten bör däremot genom en ansvarsfull ekonomisk

politik svara för att det finns förutsättningar för

fastighetsägarna att leva upp till de krav som bör ställas på

dem.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Bo231 (m)

yrkande 4, såvitt nu är i fråga, innebär att riksdagen bör avslå

regeringens förslag om ett nytt bidrag till förbättring av

inomhusmiljön.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

16. beträffande bidrag till förbättring av inomhusmiljön

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande 4 i

motsvarande del inte godkänner förslaget i proposition

1994/95:100 bilaga 13 om ändamålet med den redovisade

bidragsverksamheten,

12. Anslaget för bidrag till förbättring av inomhusmiljön

(mom. 17)

Under förutsättning av bifall till reservation 11

Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "denna del"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan avstyrkt införandet av en ny bidragsform

för förbättringar av inomhusmiljön. Ett riksdagens bifall till

vad utskottet förordat innebär även att den föreslagna nya

anslagsposten för detta ändamål kan utgå ur budgeten och att

statens utgifter minskar med 125 miljoner kronor i förhållande

till regeringens förslag.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

17. beträffande anslaget för bidrag till förbättring av

inomhusmiljön

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande 4 i

motsvarande del avslår förslaget i proposition 1994/95:100

bilaga 13 om att till Bidrag till förbättring av

inomhusklimatet för budgetåret 1995/96 anvisa ett

reservationsanslag på 125 000 000 kr,

13. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön

(mom. 18)

Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren

(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32

börjar med "Utskottets ovanstående" och på s. 34 slutar med

"till känna" bort ha följande lydelse:

De förslag som framkommit i motioner om ytterligare satsningar

på att förbättra inomhusmiljön genom statliga bidrag o.d. ger

utskottet anledning att anföra följande. Utskottets

ställningstagande sker också mot bakgrund av att regeringen

efter en överenskommelse med Miljöpartiet aviserat att förslag

om ett s.k. allergisaneringsprogram kommer att läggas fram i

budgetpropositionen.

Som utskottet såväl i detta betänkande som vid flera

tillfällen tidigare framhållit måste stor uppmärkamhet ägnas åt

att inomhusmiljön i våra bostäder och byggnader förbättras.

Riksdagen har också beslutat om obligatorisk

ventilationskontroll och andra åtgärder i detta syfte. Under den

borgerliga regeringsperioden infördes flera tidsbegränsade

stödformer för att stimulera fastighetsägare att vidta bl.a.

miljöinriktade åtgärder i sina byggnader. Dessa beslut skedde

mot bakgrund av att finansieringsfrågorna var lösta och att

utrymme för de statliga insatserna skapats genom besparingar på

andra områden.

Det förslag som nu diskuteras inom regeringen om ett kraftigt

ökat statligt stöd för allergisanering m.m. har dock tillkommit

utan att någon finansiering av satsningarna på 2 miljarder

kronor kunnat redovisas. Inte heller i de aktuella

motionsförslagen om ytterligare stödåtgärder återfinns

godtagbara förslag om finansieringen av åtgärderna.

Det kan mot bakgrund av det statsfinansiella läget inte anses

vara ansvarsfullt att föra fram förslag om nya bidrag utan att

finansiellt utrymme för åtgärderna först skapas. Vad gäller det

allergisaneringsprogram som regeringen aviserat är detta

särskilt olyckligt eftersom förhoppningar väckts om insatser på

angelägna områden som sedan kanske inte kan infrias.

Vad utskottet anfört i denna fråga mot bakgrund av det

aviserade regeringsförslaget och motionerna Bo237 (v) yrkande 3,

A275 (mp) yrkandena 8 och 9, N270 (mp) yrkande 13 och Ub368

(kds) yrkande 4 leder fram till slutsatsen att motionsförslagen

bör avslås av riksdagen.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

18. beträffande ytterligare satsningar på att förbättra

inomhusmiljön

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo237 yrkande 3,

1994/95:A275 yrkandena 8 och 9, 1994/95:N270 yrkande 13 samt

1994/95:Ub368 yrkande 4,

14. FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö (mom. 19)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med "De farhågor" och slutar med "i fråga" bort ha

följande lydelse:

När riksdagen fattade beslutet om en överflyttning av

finansieringsansvaret för forskningen om grönområden i tätorter

från BFR till SJFR sågs detta som en rent administrativ åtgärd

som inte skulle påverka satsningarna på forskningsområdet. Det

har dock nu visat sig att överflyttningen inneburit dels att

anslagen minskat, dels att inriktningen ändrats mot

grundforskning med naturvetenskaplig tyngdpunkt.

En annan följd av det överflyttade finansieringsansvaret är

att MOVIUM riskerar att få upphöra. Denna organisation som har

betytt mycket för forskningen och kunskapsspridningen inom

området har fått en betydligt osäkrare finansiering efter det

att SJFR började fatta besluten om medelsfördelningen.

Utskottet delar vad som anförs i motion Bo540 (c) om behovet

av en fortsatt forskning och kunskapsuppbyggnad i frågor om ett

långsiktigt bärkraftigt samhälle där grönområdenas roll är

väsentlig. Mot denna bakgrund bör även förslagen i motionen om

att återföra finansieringsansvaret för den aktuella forskningen

till BFR bifallas. Utskottet anser således att BFR bör få

disponera 13 miljoner kronor för insatser rörande den yttre

miljön. Utrymme för denna satsning bör skapas genom att 5,5

miljoner kronor förs över till BFR från SJFR:s anslag och 7,5

miljoner kronor utöver regeringens förslag anslås direkt till

BFR:s forskningsprogram.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo540 (c)

yrkandena 3 och 5, det sistnämnda yrkandet såvitt nu är i

fråga, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

19. beträffande FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre

miljö

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo540 yrkandena

3 och 5, det sistnämnda yrkandet i motsvarande del, som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Anslag till byggforskning (mom. 22)

Under förutsättning av bifall till reservation 14

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36

börjar med "Utskottet har" och slutar med "förslag tillstyrks"

bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan tillstyrkt ett förslag i motion Bo540 (c)

om att BFR tilldelas medel för att finansiera FoU-verksamhet

avseende tätorternas yttre miljö. Detta innebär att även

förslaget i motionens yrkande 5, såvitt nu är i fråga, om en

högre anslagsnivå än regeringen föreslagit för BFR:s

forskningsprogram tillstyrks. Motion N403 (kds) yrkande 8,

såvitt nu är i fråga, avstyrks.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha

följande lydelse:

22. beträffande anslag till byggforskning

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo540 yrkande 5

i motsvarande del samt proposition 1994/95:100 bilaga 13 och med

avslag på motion 1994/95:N403 yrkande 8 i motsvarande del till

Byggforskning för budgetåret 1995/96 anvisar ett

reservationsanslag på 254 600 000 kr,

Särskilda yttranden

1. Åtgärder mot radon (mom. 8--10)

Erling Bager (fp) anför:

Folkpartiet har under en lång rad år i olika sammanhang

understrukit vikten av att radonsaneringarna vidtas i betydligt

större omfattning än vad som hittills skett. Radonsanering är en

utomordentligt angelägen åtgärd för att förbättra inomhusmiljön

i våra bostäder. Det är sedan länge känt att radonet utgör en

påtaglig hälsofara som sannolikt leder till ett stort antal

dödsfall årligen. Detta till trots genomförs saneringar i en

klart otillräcklig omfattning. Förklaringen till det låga

intresset hos fastighetsägarna att vidta åtgärder står bl.a. att

finna i en rädsla för en sänkning av marknadsvärdet om problemen

blir allmänt kända.

Jag har mot denna bakgrund i en motion -- Bo229 -- fört fram

olika förslag om hur radonsaneringsarbetet kan påskyndas. Det

gäller både ett förslag om ekonomiska stimulanser genom högre

radonbidrag och ett förslag om att samhället genom intyg och mer

strikt användning av de sanktionsmöjligheter som dagens

lagstiftning medger kan påverka fastighetsägarna att vidta

åtgärder.

Utskottets överväganden i dessa frågor har i huvudsak

inneburit att mina synpunkter beaktats och att regeringen

uppmanats att återkomma med förslag i frågan. Jag anser det vara

en styrka om utskottet kan uppnå en bred enighet i en så viktig

hälsofråga som radonproblemet utgör. Av detta skäl har jag valt

att inte avge någon reservation i frågan även om mina förslag

inte fullt ut tillgodosetts i detta betänkande. Jag förutsätter

att utskottets tillkännagivande innebär att regeringen

återkommer med ett acceptabelt förslag om radonbidragen efter

att överväganden gjorts i de förordade frågorna. Skulle inte så

bli fallet känner jag mig naturligtvis oförhindrad att åter

aktualisera mina tidigare förslag.

Det får förutsättas att utskottets överväganden i radonfrågan

leder till att även förslag om andra åtgärder än förbättrat

radonbidrag som under de senaste åren aktualiserats av berörda

myndigheter m.fl. skyndsamt prövas och leder fram till olika

åtgärder från samhällets sida.

2. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön

(mom. 18)

Ingrid Skeppstedt (c), Erling Bager (fp) och Ulf Björklund

(kds) anför:

Utskottets ställningstaganden i detta betänkande sker delvis

mot bakgrund av att regeringen efter en överenskommelse med

Miljöpartiet aviserat att förslag om ett allergisaneringsprogram

kommer att läggas fram i kompletteringspropositionen. De partier

som ingick i den förra regeringen har starkt kritiserat den

nuvarandes agerande i samband med att planerna på detta program

offentliggjordes. Kritiken har, vad avser

allergisaneringsprogrammet, framför allt gällt att

överenskommelsen träffats utan att man samtidigt kunnat visa hur

åtgärderna skall finansieras. Detta är givetvis ett helt

oacceptabelt agerande, särskilt mot bakgrund av det rådande

statsfinansiella läget.

Trots denna kritik har vi ansett oss kunna instämma i vad

utskottet anfört om behovet av ytterligare satsningar för att

förbättra inomhusmiljön m.m. Som framgår av utskottets

överväganden sker dessa under förutsättning av att

finansieringen av åtgärderna blir acceptabel. Om så inte blir

fallet finns givetvis inte heller förutsättningarna att

genomföra satsningarna på inomhusmiljön, oavsett hur angelägna

de är från andra än ekonomiska synpunkter. Våra konkreta

ställningstaganden till det förslag som regeringen aviserat till

senare i vår kommer att redovisas i anslutning till detta

förslag.

Vi vill i sammanhanget erinra om att våra partier under en

lång period starkt agerat för att frågor om bl.a. inomhusmiljön

skall ges högre prioritet. Under den förra regeringsperioden

beslutade således riksdag och regering om flera tidsbegränsade

stödformer för att stimulera fastighetsägare att vidta bl.a.

miljöinriktade åtgärder i sina byggnader. Även i år har våra

partier fört fram olika förslag i detta syfte. Utskottet har i

detta betänkande till stor del ställt sig bakom förslag i

motioner (fp) om radonåtgärder och om insatser mot

elöverkänslighet. Övervägandena i betänkandet om behovet av

ytterligare satsningar på allergisanering m.m. sker med

hänvisning till kds-förslaget i denna fråga. Centerpartiet har i

motioner som behandlas i detta och annat betänkande fört fram

behovet av insatser avseende elöverkänslighet, ökat

kretsloppstänkande i byggandet och åtgärder i riskfyllda

boendemiljöer.

3. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön

(mom. 18)

Owe Hellberg (v) anför:

Vänsterpartiet har i många sammanhang framhållit behovet av

satsningar på att förbättra miljön i våra bostäder och

offentliga lokaler. Vi har vid återkommande tillfällen i

motioner lämnat konkreta förslag om sådana satsningar. I detta

betänkande behandlas också flera v-motioner med denna

inriktning. I en av dessa -- motion Bo237 (v) yrkande 3 --

föreslås att regeringen i samband med budgetpropositionen

återkommer med förslag om åtgärder mot fukt- och mögelskador

samt sjuka hus-problemet i övrigt. Utskottet hänvisar bl.a. till

denna motion som grund för sina överväganden om behovet av

ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön. Jag har

ställt mig bakom utskottets övervägande i denna fråga men vill

samtidigt framhålla att Vänsterpartiet är starkt kritiskt till

den hittillsvarande "beredningen" inom regeringen av det

aviserade investeringsprogrammet för allergisanering m.m.

Utskottets överväganden i den aktuella frågan sker mot

bakgrund av en uppgörelse mellan regeringen och Miljöpartiet om

ett investeringsprogram om 2 miljarder. Detta

investeringsprogram har i sin tur tillkommit för att regeringen

skall tillförsäkra sig Miljöpartiets stöd för ett förslag om

stöd för nyanställningar (RAS). För både RAS och

investeringsprogrammet gäller att finansieringen av satsningarna

ännu inte har redovisats. Detta är givetvis inte en acceptabel

beredningsordning.

Även vad gäller den avsedda inriktningen av

investeringsprogrammet för allergisanering m.m. kan en rad

frågor resas som inte besvaras i de mycket knapphändiga

formuleringar som tycks ha legat till grund för uppgörelsen:

Vilka bostäder och vilka offentliga lokaler avses? Vilken

subventionsnivå skall gälla? Vilka åtgärder kan anses falla inom

begreppet "allergisanering"? Hur skall kommunerna klara

medfinansieringen i dagens pressade kommunalekonomiska

situation?

Bland de frågor som måste lösas på ett annat sätt än vad som

antyds i pressmeddelandet efter regeringens och Miljöpartiets

uppgörelse kan nämnas tidsramen för stödet. I pressmeddelandet

sägs att huvuddelen av stödet skall utgå under år 1995. I en rad

samstämmiga uttalanden från sektorn har framhållits att stödet

med en sådan snäv tidsram riskerar att bli helt förfelat. Risken

är stor att snabba och otillräckliga åtgärder som riskerar att

leda till nya problem kommer att vidtas. Tillräcklig tid måste

därför ges för projektering och förberedelser för bredare

insatser som är inriktade på att åtgärda orsakerna till

problemen snarare än symtomen. Jag förutsätter att regeringen

mot denna bakgrund överväger en betydligt vidare tidsram för

investeringsprogrammet än vad som hittills antytts.

En annan fråga som i sammanhanget bör uppmärksammas av

regeringen är behovet av forskning och utvecklingsarbete vad

gäller frågor om byggnaders inomhusmiljö m.m. Den är angeläget

att kunskapsläget förbättras vad gäller både orsakerna till

ohälsa som beror på dålig inomhusmiljö och vad man kan göra åt

problemen.

Mitt stöd för utskottets tillkännagivande om behovet av

ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön är

givetvis beroende av att finansieringen och frågorna om

inriktningen av stödet ges en tillfredsställande lösning i den

aviserade propositionen. I annat fall avser jag återkomma i

frågan i samband med riksdagens beredning av ärendet senare i

vår.

UPPFÖLJNING AV RIKSDAGSBESLUT OCH

STATLIGA INSATSER AVSEENDE

BYGGNADERS INOMHUSMILJÖ

Bilaga

RAPPORT UTARBETAD AV BYGGFORSKNINGSRÅDET/BENGT OLSSON

PÅ UPPDRAG AV BOSTADSUTSKOTTET

MARS 1995

BAKGRUND

Den ökning av allergier och andra överkänslighetssjukdomar som

förekommit under de senaste decennierna har satts i samband med

förändringar i vår miljö. Sex procent av befolkningen har

besvärats av astma de senaste åren. Sjuka hus-sjukan är en typ

av "annan överkänslighet" som är direkt kopplad till

inomhusmiljön. Från kontorsmiljön rapporteras att 40 procent av

männen och 60 procent av kvinnorna har minst ett symptom varje

vecka. Av dessa uppges 2/3 vara relaterade till inomhusklimatet.

Till inomhusklimatet brukar luftens kvalitet, det termiska

klimatet, elektriska faktorer samt akustiska och ljusmässiga

förhållanden räknas. Man brukar räkna med att cirka 80 procent

av det vi intar i vikt räknat är luft. De resterande 20

procenten utgörs av vätska och föda.

Luft inne består av luft utifrån med föroreningar från t. ex.

trafik, mark, växtlighet och industrier. Vid transporten genom

tilluftsystemet kan luften förorenas av partiklar och ämnen från

systemet och lagrad smuts. Om det finns fukt i systemet kan även

biologisk tillväxt ske av t.ex. bakterier och mögel vilket kan

förorena tilluften. I rummet tillkommer föroreningar från

människor och djur m.m. Därtill kommer föroreningar från

byggnads- och inredningsmaterial som möbler, rengöringsprodukter

och ev. mikrobiell tillväxt.

Kunskaperna är goda när det gäller betydelsen av förekomsten

av allergen från kvalster och husdjur i bostäder, skolor och

kontor. Däremot är kunskaperna mycket bristfälliga när det

gäller betydelsen av förekomsten av enskilda eller grupper av

kemiska föroreningar. Problemen vid mätning och karakterisering

av sådana ämnen är så stora att mätningar fortfarande bara hör

hemma i forskningssammanhang. Luftkvaliteten inomhus är dessutom

komplex. Den består av en mycket stor mängd, olika typer av

föroreningar, oftast låga halter.

Det finns ingen skarp gräns mellan "sjuka" och "friska"

byggnader. Byggnader är alla mer eller mindre "sjuka" eller

"friska". Bland de tekniska faktorer som betyder mest för hur

människor mår är byggnadens ålder, uteluftsflödet, fuktproblem

och låg städnivå.

UPPDRAGET

Bostadsutskottet beslutade i november 1994 att låta göra en

uppföljning av riksdagsbeslut och statliga insatser avseende

problem med byggnaders inomhusmiljö.

Detta uppdrag som gjorts av Bengt Olsson redovisas i denna

studie.

Den har två syften. Det ena är att redovisa en sammanfattande

kartläggning av vad som har hänt på området sedan år 1988. Det

andra är att sammanfatta olika uppfattningar om de problem som

kvarstår idag.

RIKSDAGENS BEHANDLING AV VISSA FRÅGOR OM BYGGNADERS

INOMHUSMILJÖ

Frågan om inomhusmiljön i våra byggnader fick under 1980-talet

en allt större aktualitet, inte minst genom problemen med s.k.

sjuka hus. På förslag av bostadsutskottet i december 1988,

betänkande l988/89:BoU2, meddelade därför riksdagen

regeringen att en bred översyn skulle göras för att komma till

rätta med bristerna i inomhusmiljön. Översynen skulle bl.a.

omfatta:

* en definition av förekommande begrepp

* en kartläggning av problemens omfattning

* åtgärder för att undvika problem som kan uppkomma vid en

bristande samordning mellan byggprocessens olika skeden

* frågor kring användandet av olika byggmaterial

* åtgärder för att skapa förutsättningar för att byggnaders

ventilationssystem får en fullgod funktion under byggnadens hela

brukstid

* ändamålsenligheten i dagens ansvarssystem

* ändamålsenligheten i dagens stödsystem

* behovet av ytterligare forskning kring problemen med sjuka

hus.

Åtgärderna skulle genomföras snabbt och de nyvunna kunskaperna

och erfarenheterna skulle utan dröjsmål föras ut i praktisk

tillämpning.

Inom Bostadsdepartementet tillsattes en arbetsgrupp för frågor

om sjuka hus. Arbetsgruppen överlämnade Ds 1990:14, "Byggnaders

inomhusmiljö m.m." år 1990.

Arbetsgruppens förslag omfattade följande:

* Problemens orsaker och omfattning

Det finns inte någon ordentlig kartläggning av problemens

omfattning. En undersökning har dock påbörjats av Statens

institut för byggnadsforskning. Undersökningen har anpassats

efter de krav som arbetsgruppen anser bör ställas i

sammanhanget. Se nedan.

* Forskning, information och utbildning

Forskningen beträffande byggnaders inomhusklimat behöver

intensifieras och därför lämnar gruppen förslag till

forskningsinsatser. Vidare föreslår gruppen att Boverket

överväger om något ytterligare branschsammansatt organ behöver

inrättas som kan ta del av forskningsresultat m.m. och föra ut

dessa till berörda parter. På initiativ av gruppen startas en

omfattande information och utbildning till branschen.

* Ökad användning av sakkunnigbevis

En ändring av plan- och bygglagen (PBL) föreslås. Den innebär

att byggherren genom sakkunnigbevis måste visa att en byggnad

uppfyller vissa av de egenskaper och funktioner som gäller

enligt PBL när den tas i bruk.

* Funktionskontroll av ventilationssystem m.m.

Arbetsgruppen föreslår att en ordning med funktionskontroll av

ventilationssystem införs. Förslaget innebär att systemen ska

kontrolleras dels vid nyinstallation, dels återkommande under

byggnadens driftsskede.

* Lag om information om byggvaror

Lagstiftning om produktinformation beträffande byggvaror

föreslås. Enligt förslaget ska den som tillverkar, importerar

eller överlåter en byggprodukt lämna information om produktens

innehåll.

* Åtgärder mot fukt i byggnader

Så kallad fuktdimensionering ska komma till användning i

större utsträckning.

* Ansvaret för byggfel

Frågan löses i första hand genom frivilliga överenskommelser.

Om detta inte lyckas, har arbetsgruppen lagt fram ett förslag

till lag om byggnadsgaranti.

* Fond för reparationsåtgärder i äldre hus

Det statliga lånestöd som i dag lämnas för reparationsåtgärder

i hyres- och bostadsrättshus med brister av betydelse från

hälsoskyddssynpunkt föreslås ersättas med bidrag.

Lag om byggfelsförsäkring

I bostadsutskottets betänkande l989/90:BoU3 som behandlar

knappt femtio motionsyrkanden, tas åter frågor om byggnaders

inomhusmiljö upp. Bostadsutskottet hänvisar i sitt betänkande

till tidigare tillkännagivanden och till det pågående arbetet i

arbetsgruppen för sjuka hus som regeringen tillsatt.

l regeringens proposition 1990/9l:145 om byggnaders

inomhusmiljö m.m. lämnas förslag till ändringar i plan- och

bygglagen (PBL). Ett av förslagen syftar till att möjliggöra för

regeringen att meddela föreskrifter om bl.a. funktionskontroll

av ventilationssystem. Regeringen ska genom förordning kunna

meddela bestämmelser om sådan kontroll vid nyinstallation och

sedan återkommande under byggnadens driftperiod. Ett annat

förslag avser att byggnadsnämnden vid ett samrådsmöte med den

ansvarige arbetsledaren och övriga inblandade i byggprocessen

uppmärksamma frågor om en byggnads egenskaper och funktioner

bl.a. med avseende på ventilationssystem, byggnadsmaterial och

fuktskydd. I propositionen behandlas även frågor som gäller

produktinformation om byggvaror. Ett förslag läggs fram som

innebär att Boverket inom ramen för kemikalielagstiftningen ges

ett ansvar i denna fråga.

I regeringens proposition 1990/91:189 med förslag till lag

om

byggnadsgaranti, föreslås att en byggnadsgaranti ska finnas när

ett flerbostadshus uppförs eller byggs om. Garantin ska gälla

under en tioårsperiod och omfatta skälig kostnad för att

avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, material eller utförande

samt skador på byggnaden som orsakas av fel.

I bostadsutskottets betänkande 1990/91:BoU19 tillstyrker

utskottet propositionen 1990/91:189 om införandet av en lag om

byggnadsgaranti som i princip innebär att byggnadsgaranti krävs

för flerbostadshus. Utskottet gör dessutom ett tillkännagivande

om att man bör överväga att utsträcka garantin till att omfatta

också daghem, skolor och kontorslokaler. Utskottet tillstyrker

förslag i propositionen l990/91:145 om samrådsförfarande mellan

de medverkande i ett bygge. Vidare tillstyrker bostadsutskottet

det framlagda förslaget om funktionskontroll av

ventilationssystem. Utskottet tillkännager att Boverket bör

överväga i vilken utsträckning det är möjligt att undanta vissa

typer av ventilationssystem från kontroll m.m. Även förslaget om

produktinformation om byggvaror m.m. tillstyrks.

Efter vissa ändringar i det ursprungliga regeringsförslaget

och efter beslut om senareläggning av ikraftträdandet gäller

lagen om byggfelsförsäkring (1993:320) sedan den 1 juli 1993.

Bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador och till

åtgärder mot radon i bostäder

I syfte att hjälpa ägare till småhus med omfattande fukt- och

mögelskador har riksdagen alltsedan budgetåret 1985/86 anvisat

medel till en för ändamålet inrättad fond. Från fonden kan

ekonomiskt stöd erhållas för reparation av småhus med fukt- och

mögelskador. Bidrag kan utgå till hus som är yngre än 30 år. l

1995 års budgetproposition föreslås att stöd inte ska lämnas

till hus som är äldre än 25 år eller till hus som är uppförda år

1989 eller senare.

Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder lämnas om

radondotterhalten i huset överstiger det gränsvärde som

Socialstyrelsen anger som godtagbart ur hälsosynpunkt. Bidrag

lämnas med 50 procent av skälig kostnad för de åtgärder som

kommunen finner nödvändiga. Bidraget är maximerat till 15.000

kronor per hus. Bidragsgivningen infördes i sin nuvarande

utformning vid halvårsskiftet 1988.

Elöverkänslighet

Med anledning av ett antal motioner om elöverkänslighet gör

Bostadsutskottet ett tillkännagivande i betänkade 1993/94:BoU17.

En bred översyn bör göras med syfte att komma till rätta med

problemen med elöverkänslighet m.m. Regeringen bör vidta de

åtgärder som behövs för att de förordade utrednings- och

inventeringsinsatserna ska ske så snabbt som möjligt. Arbetet

bör genomföras så att vunna erfarenheter snabbt kan komma till

praktisk tillämpning.

Ett nytt system för tillsyn och kontroll av byggandet

I regeringens proposition l993/94:178 läggs ett förslag om ett

nytt tillsyns- och kontrollförfarande för tekniska egenskapskrav

på byggnader och anläggningar och som är fristående från

byggnadslovsprövningen. Byggnadslovsprövningen enligt plan- och

bygglagen (PBL) kommer därmed att begränsas till att avse endast

prövning av placeringen och utformningen av byggnader.

Bestämmelserna om de tekniska egenskapskraven förenklas. Man

föreslår att de flyttas från PBL och sammanförs med reglerna i

byggproduktlagen till en ny lag om tekniska egenskapskrav på

byggnadsverk. Förslaget behandlades i bostadsutskottets

betänkande l993/94:BoU18.

Den nuvarande bygglovsprövningen inskränks till att avse

endast en prövning av lokaliseringen samt den närmare

placeringen och utformningen av byggnaden m.m.

Kommunerna ska genom beslut i detaljplan kunna helt befria

från kravet på bygglov inom planområdet.

Byggherren ges det fulla ansvaret för att byggnaden eller

anläggningen uppfyller de tekniska egenskapskraven, medan

byggnadsnämnden får rent tillsynsansvar.

Om byggfelsförsäkring krävs får arbetena inte påbörjas innan

bevis om sådan försäkring ingetts till byggnadsnämnden.

Byggnadsnämndens tillsyn ska anpassas till det enskilda

projektets art och komplexitet, förtillverkningsgrad, annan

myndighetskontroll samt byggherrens kompetens och eget

kontrollsystem. Byggnadsnämnden kan ålägga byggherren att

bestyrka att egenskapskraven uppfylls.

Omfattningen, sättet och formen för bestyrkande av byggnadens

eller anläggningens överensstämmelse med egenskapskraven ska

bestämmas i samband med ett samrådsmöte mellan

byggnadsnämnden, byggherren och dennes entreprenör m.fl.

Omfattningen, sättet och formen för detta bestyrkande ska i

samband med byggsamrådet dokumenteras i en kontrollplan. När

byggherren bestyrkt byggnadens eller anläggningens egenskaper

och byggnadsnämnden inte har funnit någon särskild anledning

till ingripande ska byggnadsnämnden utfärda ett bevis om detta

(slutbevis).

För att anmälningspliktiga åtgärder ska få påbörjas ska det

finnas en eller flera kvalitetsansvariga, som utses av

byggherren. En kvalitetsansvarigs uppgift ska vara att delta i

samrådet och se till att kontrollplanen följs.

De generella krav som ställs på byggnaders och andra

anläggningars egenskaper samlas i en ny lag om tekniska

egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Också reglerna om

typgodkännande och tillverkningskontroll flyttas till den nya

lagen.

De nya reglerna träder i kraft den l juli 1995.

TILLSTÅNDET I BYGGNADSBESTÅNDET

Bostadsbeståndets inomhusklimat

Ett antal undersökningar om inomhusmiljön i husbeståndet har

gjorts. Den mest utförliga av de undersökningar som gjorts om

inomhusmiljön och som täcker hela landet är den som genomförts

av Statens institut för byggnadsforskning (SIB), ELIB-rapport nr

7, (TN:30) 1993, "Bostadsbeståndets inomhusklimat".

Rapporten beskriver inneklimatet i våra bostäder. Den grundar

sig på resultat från en omfattande enkät-, besiktnings- och

mätundersökning som genomförts under åren 1991 och 1992. Med

hjälp av frågeformulär har nästan 20.000 boende i cirka 3.300

små- och flerbostadshus redovisat egna erfarenheter och

upplevelser av inneklimatet. Besiktningar och mätningar i drygt

l.100 av dessa bostadshus har gett en teknisk beskrivning av

inneklimatet.

Undersökningen visar vilka inneklimatbrister som finns i

bostadsbeståndet, var dessa finns och storleken på bristerna i

olika delar. Följande generella slutsatser om inneklimatet i det

svenska bostadsbeståndet har dragits:

* Ventilationen är låg i svenska bostäder

Ventilationen i fyra av fem småhus och i ungefär hälften av

lägenheterna i flerbostadshusen uppfyller inte

ventilationsnormen. I småhusen med låg ventilation (mindre än

0,35 l/s och m2 golvarea) bor cirka 4 miljoner människor.

Motsvarande siffra för flerbostadshusen är närmare l,5 miljoner

människor. Ventilationen är lägst i självdragsventilerade hus.

Hus med till- och frånluftssystem har högsta genomsnittliga

ventilationsnivåerna. För både små- och flerbostadshusen tyder

resultaten på att den genomsnittliga ventilationen är 10 procent

högre i äldre hus (byggda 1960 eller tidigare) än i yngre

(byggda 1961 eller senare).

* Innetemperaturen har stigit under den senaste

tioårsperioden

Innetemperaturen är i genomsnitt 20,9 grader i småhusen och

22,2 grader i flerbostadshusen. Under en tioårsperiod har

temperaturen stigit med 0,5 grader i båda kategorierna.

* Torr luft i mer än en tredjedel av lägenheterna i

flerbostadshus

Undersökningen visar att mer än en tredjedel av alla

lägenheter i flerbostadshus har ganska låg luftfuktighet

(relativa luftfuktigheten mindre än 30 %). I vart femte småhus

är luftfuktigheten under vintersäsongen dock över 45 %, vilket

anses öka risken för förekomst av allergiframkallande kvalster.

Den genomsnittliga luftfuktigheten är högre i hus med

självdragsventilation än i hus med mekanisk ventilation och

lägst i hus med till- och frånluftsventilation.

* Formaldehydhalten är låg

Undersökningen visar att Socialstyrelsens riktvärde och WHO:s

rekommenderade maxvärde underskrids i samtliga undersökta hus. I

framförallt småhusen förekommer dock halter som kan verka

irriterande för särskilt känsliga personer.

* Halter av flyktiga organiska ämnen (TVOC) i 15 procent

av bostadsbeståndet

I uppskattningsvis 15 procent av bostadsbeståndet är

TVOC-halten högre än 600 µg/m3, vilket är det av WHO

rekommenderade värdet. Av flerbostadshusen är det få hus som når

detta värde.

* Radonhalten är högre än gränsvärdet för befintlig

bebyggelse i 90.000--200.000 bostäder

Radonhalten är högre än gränsvärdet för sanitär olägenhet i

70.000--120.000 småhus och 20.000--80.000 lägenheter i

flerbostadshus. Radonhalten är högre än gränsvärdet för

nybyggnad i tre gånger så stor utsträckning. Radonhalten i det

befintliga bostadsbeståndet tycks inte ha minskat sedan studien

l980-82. Enligt Strålskyddsinstitutets rapport l993 har endast

l5.000 bostäder av de 90.000--200.000 bostäder som beräknats ha

radonhalter över gränsvärdet åtgärdats. Radonhalterna i hus

byggda efter 1980, när gränsvärden började användas, är lägre än

i dem som byggts tidigare.

* Allergiker och boende i nya och stora flerbostadshus

besväras mest av brister i inomhusklimatet

Upplevelsen av inneklimatet hänger i stor utsträckning samman

med husens egenskaper (hustyp, husstorlek, byggår) och med de

boendes egenskaper (kön, ålder och allergi).

Trots betydande inneklimatbrister har de som bor i småhus få

klagomål på inneklimatet. Nya och stora flerbostadshus uppvisar

de högsta frekvenserna av klagomål på inneklimatet. Man klagar

där framför allt på torr luft, drag, instängd "dålig" luft,

buller samt damm och smuts. Kvinnor besväras mer av brister i

inneklimatet än män. Allergiker har tre till fyra gånger högre

frekvens av symptom från ögon, näsa och hals än övriga.

Mellan 600.000 och 900.000 människor utsätts för inneklimat

som kan påverka hälsan och välbefinnandet.

En första bedömning, väsentligen baserad på rapporterade

bostadsrelaterade symptom och uppmätta radonhalter, anger

att vi står inför ett angeläget hälsoproblem, som berör en stor

del av befolkningen. Genom att särskilt småhusen har dålig

ventilation och det finns en samvariation mellan radonhalt och

ventilation finns det anledning att se över ventilationen i

småhusbeståndet.

De upplevda klimatbesvären i de stora och nya flerbostadshusen

är omfattande och förefaller inte vara relaterade till

ventilationens storlek. Det framstår som en väsentlig uppgift

att söka finna förklaringar till varför inneklimatet upplevs så

negativt i denna husgrupp.

Luften vi andas inomhus

På uppdrag av Folkhälsoinstitutet har en beskrivning av

kunskapsläget inom området "Inomhusmiljöns betydelse för allergi

och annan överkänslighet" gjorts. I uppgiften ingick att belysa

olika faktorer i inomhusmiljön som kan påverka uppkomsten av

allergi och annan överkänslighet. Rapporten skulle innehålla

förslag till åtgärder för att skydda individen från att utveckla

allergi och annan överkänslighet och minska risken för besvär

hos redan sensibiliserade. Rapporten skulle också peka på

kunskapsluckor.

Den ökning av allergier och andra överkänslighetssjukdomar som

förekommit i stora delar av världen under de senaste decennierna

har satts i samband med förändringar i vår miljö. I dag har vart

tredje barn haft endera astma, allergisk snuva eller atopiskt

eksem. Sjuka hus-sjukan (SBS) är en typ av "annan

överkänslighet" som är direkt

kopplad till inomhusmiljön. Från kontorsmiljön rapporteras att

40 procent av männen och 60 procent av kvinnorna har minst ett

SBS-symptom varje vecka på arbetet. Av dessa uppges 2/3 vara

relaterade till inomhusklimatet.

Av rapporten framgår att det finns tydliga samband mellan

överkänslighetsbesvär och luftkvaliteten inomhus, inte minst

bland barn. Mer än var tredje person och 40 procent av

skolbarnen har eller har haft någon form av allergi eller annan

överkänslighet. Allergierna har fördubblats under det senaste

decenniet och ökningen fortsätter i en oroande takt.

Upplevt inomhusklimat i Stockholms bostadsbestånd

I en rapport från Stockholms stads utrednings- och

statistikkontor, "Upplevt inomhusklimat i Stockholms

bostadsbestånd", Nr 1991:ll, redovisas svar från enkäter till

boende i 7.000 lägenheter i flerbostadshus. Undersökningen visar

på en stor skillnad i frekvens för hälsobesvär mellan hus byggda

före och efter 1960. Besvärsfrekvensen för näsirritation,

heshet/halstorrhet och ögonirritation är dubbelt så hög i hus

byggda efter 1960 som i dem byggda före 1960.

Västerbottenutredningen

En större undersökning av innemiljön i kontor i Västerbotten

har påvisat en ökande förekomst av sjuka hus och människor som

påverkas av dessa. Analysen av enkätdata till 4 943

kontorsarbetare i Västerbotten visade att de viktigaste

faktorerna för sjuka hus-sjukan var: kvinnligt kön,

astma/allergi, psykosocial belastning i arbetet och pappers- och

bildskärmsarbete.

Innemiljö och energianvändning i småhus med elvärme

Undersökningen presenteras i rapport 1994:8 från Boverket. Den

har initierats och finansierats av Boverket i samverkan med

Sydkraft och Vattenfall.

Undersökningen omfattar 330 gruppbyggda småhus fördelade på

tio områden i Västsverige. Husen är byggda 1973--1990 med

tyngdpunkt på andra hälften av 1980-talet. Förutom registrering

av energi- och vattenåtgång gjordes en enkätundersökning om

innemiljön. Klagomålen på inomhusklimatet är färre i hus med

självdragsventilation och äldre hus med frånluftsventilation.

Hus med luftvärme och frånlufts-/tilluftsventilation har flest

klagomål som irriterad, täppt eller rinnande näsa, torr luft,

damm, smuts, klåda samt sveda och irritation i ögonen.

Energisparandet beskylls ofta för att ge upphov till olika

problem. Rätt energisparande medför dock inte innemiljöproblem.

Det är därför väsentligt att värdera olika systemlösningar från

innemiljö-, energianvändnings- och kostnadssynpunkt samt bedöma

riskerna för olika slags problem. Synpunkter från de boende och

deras möjligheter att sköta hus samt värme- och

ventilationssystem är av särskild betydelse för bra innemiljö

och låg energianvändning.

GENERELLA INSATSER

Informationsinsatser

Hus & Hälsakampanjen

Regeringen initierade 1990 en utbildningskampanj till samtliga

yrkesgrupper inom byggsektorn. Den skulle förmedla en

sammanhållen kunskap om hur man undviker problem med

inomhusklimat. Uppdraget genomfördes av Byggforskningsrådet

och Boverket i samverkan med byggbranschens olika

organisationer, företag, kommuner och myndigheter.

Kampanjen genomfördes i tre steg. Det första var att väcka

uppmärksamhet om problemen. Detta gjordes genom en serie

landsomfattande konferenser. Det andra steget var att

sammanställa känd kunskap och nyare forskningsrön i ett

kompendium och ett kunskapshäfte samt att utbilda blivande

lärare. Totalt utbildades 625 personer från olika delar av

branschen under en serie tredagarsseminarier. Det tredje steget

var att dessa lärare skulle utbilda andra inom respektive

företag, organisation, myndighet etc.

Något exakt siffra över hur många som tagit del av

utbildningen och materialet finns inte. Breddutbildningen skedde

och sker inom företag och organisationer. Vid årsskiftet l992/93

uppskattades antalet till 3 000 personer.

Under år 1993 har ett antal regionala konferenser med lärare

från bygg- och anläggningslinjerna vid tekniska gymnasier

genomförts. Totalt har 300 lärare deltagit vid dessa

konferenser. Materialet har också distribuerats till samtliga

gymnasieskolor med bygg- och anläggningslinje. Vidare används

utbildningsmaterialet i undervisningen vid de tekniska

högskolorna.

Totalt har 7 000 kompendier sålts.

Hälsa, inomhusmiljö och värde

BFR och Stadshypotek genomför i mars 1995 en konferens med

inriktning mot hälsa, inomhusmiljö och värde. Deltagare i

konferensen är representanter i ledande befattningar i företag,

organisationer och myndigheter. Ämnen som kommer att tas upp

under konferensen är: Ansvar för helheten, Förvaltar- och

byggherrerollen samt Bygga rätt.

Allergiåret

Folkhälsoinstitutet genomför under l995 en brett upplagd

kampanj om allergi, dess orsaker och åtgärder för att undvika

att allergier ökar. En serie seminarier har genomförts eller

håller på att genomföras i landet. Seminarierna behandlar främst

förskole- och skolbyggnader och vänder sig i första hand till

kommunerna.

Folkhälsoinstitutet har även låtit sammanställa en beräkning

av de samhällsekonomiska kostnaderna avseende allergiska besvär

för barn/vuxna i Sverige 1983--1993. Vidare utvecklas en

ekonomisk analysmodell för en kostnads/intäktsanalys av

förebyggande och/eller sjukdomsminskande åtgärder avseende

allergiska besvär.

De totala kostnaderna skattas till cirka 5,6 miljarder kronor

per år, varav drygt l miljard avser barn/ungdom. Totalt har

kostnaden ökat med l30 procent i löpande priser det senaste

decenniet. Det förklaras främst av en kraftig ökning av antalet

förtidspensioneringar och antalet sjukskrivningsdagar, samt en

ökad allergiförekomst.

Forsknings- och utvecklingsinsatser

Forskning om innemiljörelaterade frågor sker med statliga

medel genom stöd från bl.a. Byggforskningsrådet,

Arbetsmiljöfonden, Folkhälsoinstitutet m. fl. Forskning och

utveckling sker även inom olika branschorgan som Svenska

byggbranschens utvecklingsfond (SBUF), Arkitekternas forum för

forskning och utveckling (ARKUS), Golvbranschens

Riksorganisation (GBR) och enskilda företag.

Byggforskningsrådet

Följande redovisas ur BFRs program om innemiljö och sunda hus.

Byggforskningsrådets delprogram "Innemiljö och sunda hus"

omfattar miljön i bostäder och arbetslokaler avseende

luftkvalitet, termisk komfort samt andra fysikaliska, kemiska

och biologiska faktorer som påverkar hälsa, hygien och komfort.

Budgeten uppgår till cirka 7 miljoner kronor per år.

Viktiga resultat som uppnåtts i BER-stödd FoU-verksamhet:

Kartläggning av innemiljön

* Mät- och analysmetoder för inomhusluft.

* "Bostadsbeståndets inneklimat" (del av ELIB-undersökningen),

se ovan.

* "Innemiljön i Västerbotten", se ovan.

* "Upplevt inneklimat i Stockholms bostadsbestånd", se ovan.

* "Samband mellan astma och inomhusmiljö", redovisar en

undersökning av sambandet mellan unga astmatiker, deras

sjukdomsbild och inomhusmiljön.

Metodutveckling

* En kravspecifikation för material och systemlösningar i

allergianpassade bostäder.

* "Mönsteranalys av inomhusluft". En undersökning om

luftkvaliteten i hus med flytspackelproblem.

* En ny mätmetod för laboratorie- och fältmätningar av kemiska

emissioner från material och produkter, som bl.a. lett fram till

en branschstandard för golvbeläggningar.

Utvärderingar

* Erfarenheter från tidigare projekt t.ex. "Miljövänlig

barnstuga" har tagits till vara vid byggandet av typbarnstugor

och nyttiggjorts vid bl.a. projektet "Allergianpassat

flerbostadshus med barnstuga -- Söderberga gård".

* "Radonåtgärders beständighet", se nedan.

Pågående projekt

Projektstocken inom programmet "Innemiljö och sunda hus"

omfattar totalt 118 pågående projekt till en total kostnad av

114 miljoner kronor, varav företag, organisationer och övriga.

Samfinansiering av Byggforskningsrådet--fastighets- och

byggbranschen

Byggforskningsrådet har tecknat avtal om samfinansiering med

följande grupper: Bygg- och VVS-entreprenörerna,

Fastighetsgruppen, Industrins byggmaterialgrupp,

Teknikkonsulterna, Arkus, Målarmästarnas Riksförening och

Sveriges Färgfabrikanters förening.

Dessa samarbetsavtal innehåller en överenskommelse om

gemensamma satsningar på prioriterade FoU-områden för båda

parter. I nästan samtliga avtal ingår hälso- och miljöfrågorna

som ett prioriterat område.

Internationell verksamhet

Byggforskningsrådet bedriver ett omfattande internationellt

samarbete för bevakning och hemtagning av FoU-resultat framtagna

i andra länder. Viktigaste samarbetspartners är: Internationella

byggforskningsorganet (CIB) bl.a. Indoor Air, WHO -- Environment

and Health, Nordiska Byggforskningsorganens samarbetsgrupp

(NBS).

Verksamhetens inriktning kommande treårsperiod

Inom området byggnadsrelaterade hälsofrågor kommer BFR att

under perioden prioritera FoU inom: Hälsa och komfort,

miljöfaktorer och implementering av kunskaper.

BFR har för avsikt att:

* åstadkomma en integrerad tvärvetenskaplig långsiktig

kunskapsutveckling avseende hälsoeffekter, innemiljö och

byggnader där olika discipliner bidrar med kunskap

* klargöra hur exponering för enskilda miljöfaktorer och

kombinationer av dessa påverkar människors hälsa och

välbefinnande

* utveckla metoder att identifiera, mäta och komma till rätta

med skadliga miljöfaktorer och deras verkningar på människor och

byggnader

* utveckla kunskap om samverkan mellan byggnadsutformning,

tekniska lösningar och aktiviteter med hänsyn till sund

inomhusmiljö

* i samverkan med byggnadsförvaltningens och byggprocessens

aktörer och forskare utveckla och formulera gemensamma krav och

värderingar avseende inomhusmiljö och sunda hus

* klargöra hur nya systemlösningar, byggmetoder och material

påverkar den yttre och inre miljön i ett helhetsperspektiv från

råvara och produktion till demontering och återanvändning.

Information

Informationsinsatsernas omfattning diskuteras mot bakgrund av

bl.a. Hus & Hälsa-kampanjens fortsättning och konferensen om

Hälsa, inomhusklimat och värde.

Branschinsatser

Någon fullständig bild av bransch- och företags-FoU har inte

varit möjligt att åstadkomma. Här ges ett antal exempel.

Golvbranschens Riksorganisation, GBR, har tillsammans med

Statens provningsanstalt genomfört ett forsknings- och

utvecklingsprojekt som bl.a. innebär utveckling av en

branschstandard för emissionsmätningar av ytmaterial. Standarden

har tagits fram för att tillgodose beställarsidans önskemål om

jämförbara emissionsuppgifter på golvmaterial. Vidare håller GBR

på att ta fram ett system för information om kemisk emission

från golvmaterial och golvkonstruktioner. Båda dessa projekt är

finansierade av BFR.

Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, SBUF, har helt eller

delvis finansierat ett 50-tal utvecklingsprojekt som har

anknytning till sunda hus-problematiken. Det stora flertalet av

dessa handlar om fuktsäkert byggande. Vidare har ett antal

projekt om ljudisolering genomförts samt ett antal om

reparationsmetoder och åtgärder mot skador. SBUF har tillsammans

med BFR finansierat ett informationsprojekt, EMIBYGG, Emissioner

i byggnader -- Information till byggare som genomförs i form av

en serie informationsblad.

Inom fastighetsföretagen och konsultbranschen har man

bl.a. påbörjat en utveckling i avsikt att skaffa kunskap och

"verktyg" för att kunna säkerställa kvalitet i det man beställer

och för att klara miljöfrågorna.

Entreprenadföretagen har utvecklat kvalitetssystem; bl.a. kan

JM Bygg AB, som utvecklat kvalitets- och miljösäkringssystem,

Skanska som har utvecklat 3 T-systemet och NCC och SIAB som

också har utvecklat kvalitetssystem nämnas. De flesta större

konsultföretagen har eller håller på att utveckla

kvalitetssystem.

Tillståndet i förvaltnings- och byggskedet

Fonden för fukt- och mögelskador

Sedan år 1986 har totalt 6 000 ansökningar om stöd inkommit,

av vilka drygt 5 000 avgjorts. 2 300 av dessa har fått bifall,

har 1 400 fått avslag och l 400 är avskrivna. Totalt har ca 305

miljoner kronor beviljats i stöd mellan åren 1986 och 1994.

Småhusskadefonden avser att presentera en större

sammanställning som omfattar skadeorsaker och åtgärder.

Byggfelsförsäkringen

Flera av de stora försäkringsbolagen samarbetar i konsortiet

Byggnadsgaranti. Konsortiet hanterar byggfelsförsäkringar med

bolagen som försäkringsgivare. Ett antal försäkringsbolag har

valt att själva svara för byggfelsförsäkring. Konsortiet arbetar

med målsättningen att bidra till en ökad kvalitet i byggandet

och att genom service och engagemang åtgärda fel och skador. Man

ska i samarbete med branschens parter aktivt arbeta för att

förhindra fel och skador.

Uppföljning av genomförda åtgärder

Radonprojekt

I en rapport, R 50:1993 från Byggforskningsrådet, redovisas

resultat från uppföljning av radonhalter i hus som åtgärdats

mellan år 1981 och 1990. Åtgärderna gällde reducering av radon i

inomhusluften från byggmaterial och från marken. Utredningen har

omfattat 105 bostäder, varav 91 stycken småhus, fördelade på 12

stycken olika åtgärder och kombinationer av åtgärder.

Resultatet av undersökningen visar att i cirka 43 procent av

de kontrollerade objekten har radonhalten stigit med mer än 30

procent några år efter det att åtgärderna för att minska

halterna har genomförts. 15 bostäder uppvisar minst dubbelt så

höga radonhalter som omedelbart efter åtgärd. Förändringen är

jämnt fördelad mellan de olika åtgärdsgrupperna.

Uppföljningen år 1994 visar att radonet fortfarande utgör

sanitär olägenhet i 12 av småhusen. Det innebär att radonhalten

överskred gränsvärdet för sanitär olägenhet i drygt 18 procent

av småhusen.

Ventilationskontroll

Boverket har under våren 1994 genomfört en enkätundersökning

beträffande omfattning och utfall av funktionskontrollen av

ventilationssystem i skolor, daghem, vårdlokaler och dylikt, som

enligt Boverkets föreskrifter skulle vara utförd före 1993 års

utgång.

Tillsynsansvaret för kontrollen vilar på kommunerna. De

aktuella byggnadstyperna är huvudsakligen ägda och förvaltade av

kommunerna.

Av undersökningen framgår att cirka 40 procent av kommunerna

har genomfört kontrollerna. Av de ventilationsanläggningar som

kontrollerats har ungefär hälften underkänts.

Av undersökningen framgår att cirka 40 procent av de kommuner

som svarat hade gett sig själva dispens p.g.a. tidsbrist eller

liknande skäl. 104 kommuner har besiktigat mindre än hälften av

de byggnader som skulle ha besiktigats och 38 kommuner angav att

inga besiktningar utförts.

Enligt Boverkets föreskrifter kan senareläggning av

besiktningen ske endast för speciella situationer t. ex. då

byggnader står oanvända eller ska byggas om inom kort.

Kommentarer

Det finns ett flertal faktorer i inomhusklimatet som kan bidra

till uppkomsten av hälsoeffekter. Hit hör föroreningar i

inomhusluften av olika slag, kemiska, mikrobiologiska och

allergen samt faktorer som buller, ljus, fuktighet, temperatur

och radonstrålning.

Exakt hur alla dessa samband ser ut har vi i dag inte

fullständig kunskap om. Enskilda kemiska föroreningars inverkan

på människors hälsa är bristfällig, likaså inverkan av

partikulära och mikrobiella ämnen. Påverkan av kombinationer av

ämnen -- ofta i små koncentrationer -- är ännu mindre kända.

Innan vi har skaffat oss denna kunskap får vi arbeta med att

minska alla föroreningar i inomhusluften. Kunskap om hur man kan

göra detta finns, liksom kunskaperna om hur man bygger för att

undvika för höga fukthalter, höga radonhalter och för att få

rätt temperatur etc.

Kvalificerade gissningar antyder att uppemot 80 procent av

felen i våra byggnader skulle kunna undvikas om dessa kunskaper

tillämpades rätt och att möjligheter gavs att tillämpa dem. De

resterande 20 procenten är sådana fel som vi inte vet orsaken

till, t.ex. oväntade effekter av nya byggmetoder, nya material

etc.

Allmänt kan konstateras att uppmärksamheten på

inomhusmiljöfrågor i branschen börjar bli betydande. Av- och

omregleringen som bl.a. innebär att byggherren numera är

entydigt ansvarig för ett byggnadsverks egenskaper är en

bidragande orsak till detta. Från beställarhåll börjar man

ställa allt större krav på fungerande kvalitetssystem och

uppmärksamma hur miljöfrågorna ska lösas. Även finansiärer och

försäkringsbolag har tagit upp dessa frågor. I och med att

frågorna ställs från beställarledet ökar trycket på de övriga

aktörerna: konsulter, entreprenörer och byggmaterialtillverkare.

Man kan också notera att medvetenheten om inomhusmiljöfrågorna

ökar bland brukarna, vilket gör att fastighetsföretag och

byggnadsförvaltare utsätts för ett ökat tryck att hålla sina hus

och installationer i gott skick.

Beställarens förmåga att definiera vad han vill ha och hans

möjligheter att säkerställa att han får det han beställt

framstår som alltmer centralt både i förvaltnings- och

byggprocessen. Beställaren (byggherren/förvaltaren) har bl.a.

genom ändringen i ansvarsförhållandena enligt PBL -- införandet

av byggfelsförsäkring, ökat brukarmedvetande -- fått ett flertal

incitament att agera i riktning mot ett bättre byggande och

förvaltande.

Metoder att förbättra kunskapsöverföringen inom fastighets-

och byggbranschen behöver utvecklas. Det gäller både "sändar-

och mottagarsidan". Bristande kunskapsöverföring kan delvis bero

på att forskarna inte sett detta som en tillräckligt angelägen

uppgift eller att resultaten inte varit tydliga. Det har också

visats att förutsättningar för kunskapsöverföring är att

mottagaren bedriver egen forsknings- och utvecklingsverksamhet,

vilket mer sällan förekommer i branschen.

En metod att öka kunskapsöverföringen kan vara att genomföra

demonstrationsprojekt som skulle tjäna som exempel på lösningar

av inomhusmiljöproblem i vidare kretsar.

Forskningsinsatser behöver göras med en bred, tvärvetenskaplig

ansats för att klargöra hur exponering av enskilda miljöfaktorer

påverkar människans välbefinnande. Till detta behövs utveckling

av metoder att kunna identifiera och mäta dessa miljöfaktorer.

Vidare behöver kunskap om samverkan mellan byggnadsutformning,

tekniska lösningar och aktiviteter med hänsyn till en sund

inomhusmiljö utvecklas.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 2

Uppföljning m.m. 7

Utskottet 7

Inledning 7

Allmänt om byggnaders inomhusmiljö 7

Tidigare riksdagsbehandling m.m. 8

Utgångspunkten m.m. för betänkandet 9

Miljö- och hälsoaspekter på byggande och boende 10

Återanvändning och återvinning i byggandet 14

Energi- och miljörådgivning 16

Byggfelsförsäkringen m.m. 17

Krav på ventilation 18

Åtgärder mot radon i bostäder 21

Fonden för fukt- och mögelskador 24

Elöverkänslighet 25

Stöd till åtgärder i byggnaders inomhusmiljö 29

Byggforskning 34

Byggforskningens inriktning m.m. 34

Anslag till byggforskningen 36

Hemställan 36

Reservationer 39

1. Ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende (mom.

1) (m) 39

2. Återanvändning och återvinning i byggandet (mom. 2)

(m) 41

3. Kommunala energi- och miljörådgivare (mom. 3) (v,

mp) 42

4. Utvidgning av byggfelsförsäkringen (mom. 4) (v,

mp) 43

5. "Svensk Husprovning AB" (mom. 5) (v, mp) 43

6. Krav på luftflöden m.m. (mom. 6) (mp) 44

7. Användning av återluft (mom. 7) (fp) 45

8. Användning av återluft (mom. 7) (mp) 45

9. Gränsvärden för radon (mom. 11) (v, mp) 46

10. Elöverkänslighet m.m. (mom. 15) (m) 46

11. Bidrag till förbättring av inomhusmiljön (mom. 16)

(m) 47

12. Anslaget för bidrag till förbättring av inomhusmiljön

(mom. 17) (m) 48

13. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön

(mom. 18) (m) 48

14. FoU-verksamhet avseende tätorternas yttre miljö (mom.

19) (c) 49

15. Anslag till byggforskning (mom. 22) (c) 50

Särskilda yttranden 51

1. Åtgärder mot radon (mom. 8--10) (fp) 51

2. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön

(mom. 18) (c, fp, kds) 51

3. Ytterligare satsningar på att förbättra inomhusmiljön

(mom. 18) (v) 52

Bilaga: Uppföljning av riksdagsbeslut och och statliga

insatser avseende byggnaders inomhusmiljö

Rapport utarbetad av Byggforskningsrådet/Bengt Olsson på

uppdrag av bostadsutskottet 55